Ds 1997:59

Praktiska Euroförberedelser i Sverige del 2

1. Sammanfattning 9

2. Lagstiftningen 19

3. Den finansiella sektorn 27

4. Redenominering av skulder och offentlig nyupplåning i euro 39

5. Näringslivet 45

6. Den offentliga sektorn 51

7. Euron och medborgarna 57

Bilaga: Konsekvenser av EMU för svenskt näringsliv 71 Bilaga: Remissammanställning, Ds 1997:9 81

4 Ds 1997:59

Ds 1997:59 5

Förord

Europeiska rådet fastställde vid Madridmötet i december 1995 ett referensscenario för övergången till den gemensamma valutan, euro. Enligt detta övergångsscenario1 skall införandet av den gemensamma valutan ske i tre faser. Den första fasen inleds våren 1998, då EU:s stats- och regeringschefer skall besluta om vilka länder som skall delta i valutaunionen. Den 1 januari 1999 inleds den andra fasen. Då blir euron en självständig valuta och omräkningskurserna mellan euron och de deltagande ländernas valutor låses oåterkalleligen. Den europeiska centralbanken, ECB, startar då sin operativa verksamhet och en gemensam penningpolitik införs. Eurosedlarna och euromynten introduceras i den tredje fasen, vilken enligt övergångsscenariot skall starta senast den 1 januari 2002. Under denna fas, vilken skall begränsas till högst 6 månader, kan euron och den nationella valutan användas parallellt. Efter denna fas blir euron det enda legala betalningsmedlet i medlemsländerna. De nationella sedlarna och mynten dras in.

Den rättsliga ramen för övergången till den gemensamma valutan, euron, regleras på unionsnivå i två rådsförordningar. Den ena förordningen innehåller bestämmelser om kontraktskontinuitet, avrundning och att hänvisningar i rättsliga instrument till ecu skall ersättas med en hänvisning till euro till en kurs av en euro för en ecu. Den andra förordningen innehåller bestämmelser om att euron ersätter de deltagande medlemsstaternas nationella valutor från och med den 1 januari 1999 och reglerar förhållandet mellan euron och de nationella valutaenheterna under övergångsperioden fram till den 1 januari 2002. Den innehåller också vissa bestämmelser om sedlarna och mynten i euro.

Madridbesluten, euroförordningarna samt vissa andra beslut som tagits på unionsnivå de senaste åren bildar kärnan i den ram för övergången till euro som fastställts på unionsnivå. Inom denna ram har medlemsländerna själva att förbereda och genomföra övergången.

I augusti 1996 beslutade regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunktion samt att det skulle tillsättas fem

1 Övergångsscenariot beskrivs utförligt bl.a. i Ds 1997:9

6 Ds 1997:59

arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige. I direktiven framhölls att arbetet skulle bedrivas på ett sätt som ger Sverige möjlighet både att delta och inte delta i valutaunionen beroende på vad riksdagen senare beslutar.

En första rapport om detta arbete publicerades i början av år 1997 i form av en departementspromemoria, Ds 1997:9 ”Praktiska euroförberedelser i Sverige”. I denna rapport redovisades en inventering av frågor och problem samt en översikt av viktigare åtgärder på det praktiska och administrativa planet som behöver vidtas för deltagande respektive ickedeltagande i valutaunionen 1999. I rapporten presenterades också på några punkter förslag till ställningstaganden och åtgärder som de identifierade frågorna och problemen aktualiserade. I rapporten konstaterades att valutaunionen kommer att få avsevärda konsekvenser för Sveriges del oavsett om Sverige deltar eller inte. Det framhölls att även om Sverige inte deltar från valutaunionens start 1999 kommer eurotjänster att efterfrågas från och med denna tidpunkt, i synnerhet i den finansiella sektorn och bland storföretagen i det övriga näringslivet.

De flesta övriga EU-länder påbörjade, liksom Sverige, under 1996 ett praktiskt inriktat förberedelsearbete inför valutaunionen. Uppläggningen av arbetet och den organisatoriska formen är i hög grad likartade i alla EUländer. Frågorna och problemen är till stor del desamma. Kommissionen har inrättat en samordningsfunktion för koordinering av förberedelsearbetet mellan EU-länderna och det pågår ett tämligen intensivt internationellt idé- och erfarenhetsutbyte. Ställningstagandena i den centrala frågan angående tidpunkten för den offentliga sektorns övergång till euro liksom vad gäller den offentliga sektorns servicenivå gentemot företagen och allmänheten var till en början entydiga och innebar en sen övergång för den offentliga sektorns del. Efterhand har emellertid detta ställningstagande kommit att omprövas i viss utsträckning. I några länder prövas nu möjligheten att öppna upp för kommunikation i euro till och från den offentliga sektorn under övergångsperioden, dvs. under perioden från 1999 till 2002. De frågor som står i centrum i detta sammanhang rör företagens möjligheter att upprätta årsredovisningar, ange aktiekapitalet samt, framför allt, deklarera för skatt i euro. Flera länder såsom Belgien, Frankrike, Nederländerna, Finland, Irland och Luxemburg överväger sålunda att i viss utsträckning - i första hand gentemot företagen - förbereda den offentliga sektorn på en dubbel valutahantering i vissa avseenden under övergångsperioden.

I ett tillägg till de tidigare direktiven beslutade finansministern i början av 1997 att en uppföljningsrapport till Ds 1997:9 skall presenteras senast i september 1997 . Föreliggande rapport är en lägesrapport rörande förberedelsearbetet inför starten av valutaunionen1999 och behandlar i första

Ds 1997:59 7

hand de frågor där ställningstaganden eller förslag till lösningar inte lämnades i den första rapporten. Den innehåller också en remissammanställning avseende Ds 1997:9.

Dessa båda rapporter är avsedda att tjäna som underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden i hithörande frågor samt vid den praktiska planeringen av förberedelserna inför starten av EU:s valutaunion oavsett om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. Mot denna bakgrund belyses i denna promemoria, liksom i Ds 1997:9, både alternativet deltagande i valutaunionen för Sveriges del 1999 och icke-deltagande. En viss fokusering görs på alternativet icke-deltagande 1999 mot bakgrund av att Sverige med stor sannolikhet ej kommer att delta i valutaunionen vid dess start 1999. Rapporten bygger, liksom tidigare, i stor utsträckning på de olika arbetsgruppernas redovisningar.

Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999 behöver vissa åtgärder vidtagas och ett visst beredningsarbete utföras som följd av att valutaunionen bildas och euron införs i ett antal EU-länder. Det gäller bland annat att identifiera och analysera önskemål och behov av förändringar av lagar och förordningar som riktas mot den offentliga sektorn. Som framgår av denna promemoria är exempelvis önskan från näringslivshåll om att kunna göra årsredovisningar i euro och ange aktiekapitalet i euro föremål för utredning inom regeringskansliet. Det kan vidare konstateras att det finns ett ökande behov av information om konsekvenserna för svenska företag, banker och privatpersoner i det fall Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999. Det är givetvis också viktigt att följa utvecklingen vad gäller förberedelsearbetet och övergången i de länder som skall delta i valutaunionen från start. Vissa tekniska förändringar i svenska författningar o.d. behöver också genomföras som en följd av övergången till euro i andra EU-stater.

Om handlingsfrihet skall kunna upprätthållas är det vidare önskvärt att närmare undersöka hur lång förberedelsetid som krävs på olika områden inför ett eventuellt senare inträde. Karaktären på det nödvändiga förberedelsearbetet och därmed kraven på övergångsperiodens längd skiftar avsevärt från område till område. En preliminär bedömning indikerar att den sannolika ledtiden är omkring två år från det att ett politiskt beslut om deltagande fattas fram till dess att sedlar och mynt i euro kan introduceras.

Sammantaget är detta arbete av en sådan art och omfattning att det finns skäl att bibehålla den samordningsfunktion i Finansdepartementet med tillhörande arbetsgrupper som hittills arbetat med praktiska euroförberedelser.

Arbetsgruppernas ordförande är: Håkan Klahr, Finansdepartementet, i arbetsgruppen för lagstiftning, Stefan Ingves, Riksbanken, i arbetsgruppen för den finansiella sektorn, Hans Christer Olsson, Näringsdepartementet, i arbetsgruppen för näringslivet, Håkan Färm, Finansdepartementet, i

8 Ds 1997:59

arbetsgruppen för den offentliga sektorn samt Carina Törnblom, Inrikesdepartementet, i arbetsgruppen för euron och medborgarna. Daniel Barr, Finansdepartementet, är ansvarig för frågor rörande redenominering av skulder och offentlig upplåning. Nils Gunnar Billinger är eurokoordinator och Lennart Lindström är biträdande eurokoordinator i Finansdepartementets särskilda samordningsfunktion för euroförberedelser.

Sveriges riksdag skall under hösten 1997 besluta om Sveriges ställningstagande till deltagande i valutaunionen 1999. Regeringen avser att lägga fram en proposition till riksdagen om denna fråga i oktober i år. Våren 1998 skall rådet i sammansättning av stats- eller regeringschefer besluta om vilka länder som skall delta i valutaunionen från starten 1999.

Stockholm i september 1997

.ILS 'UNNAR "ILLINGER

Eurokoordinator

,ENNART ,INDSTR¶M

Biträdande eurokoordinator

Ds 1997:59 9

1 Sammanfattning

,AGSTIFTNING

Den rättsliga ramen för övergången till den gemensamma valutan, euron, regleras på unionsnivå i två rådsförordningar. Den ena förordningen, som beslutas enligt artikel 235 i EG-fördraget, har redan antagits. Denna förordning innehåller bestämmelser om kontraktskontinuitet, avrundning och att hänvisningar i rättsliga instrument till ecu skall ersättas med en hänvsning till euro till en kurs av en euro för en ecu. Den andra förordningen beslutas enligt artikel 109l.4 i EG-fördraget. Denna kan antas formellt först under våren 1998 när det är känt vilka stater som skall delta i valutaunionen från starten 1999. Denna förordning reglerar förhållandet mellan euron och de nationella valutaenheterna under övergångsperioden fram till den 1 januari 2002. Den innehåller också vissa bestämmelser om sedlarna och mynten i euro.

Bestämmelser om

KONTRAKTSKONTINUITET, dvs. den fortsatta giltigheten av

gällande kontrakt vid en övergång till euro, regleras i en rådsförordning och någon särskild lagstiftning i Sverige bedöms därför inte vara nödvändig. Sammanfattningsvis gäller för flertalet avtal att en övergång till euro inte utgör grund för hävning eller omförhandling. För vissa avtal är valutasvängningar av väsentlig betydelse. Inte heller för sådana avtal bedöms särskild lagstiftning som nödvändig. Eventuella tvister får istället lösas genom sedvanlig avtalstolkning eller tillämpning av allmänna avtalsrättsliga principer i övrigt.

Vid ett deltagande i valutaunionen måste lagstiftningen efter övergångstidens slut vara utformad så att nya

INTECKNINGARdvs. inskrivningar-

na i inskrivningsregistret, inte kan beviljas i annat än euro. Beträffande dessförinnan beviljade inteckningar kommer dessa efter övergången till en gemensam valuta att gälla motsvarande belopp i euro. Efter en övergång till euro torde vissa praktiska olägenheter följa av att inteckningarna och de utestående pantbreven fortfarande är angivna i kronor. Det kan då finnas behov av regler om hur inskrivningarna skall räknas om till euro. Det kan vidare finnas behov av regler som gör det möjligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev i euro. Det kan slutligen finnas

10 Ds 1997:59

behov av regler som underlättar avrundningar av intecknings- och pantbrevsbeloppen. Dessa frågor är föremål för behandling inom Justitiedepartementet.

I departementspromemorian Ds 1997:9 kontaterades att de

BASBELOPP

som fastställts sedan år 1960 och framåt bör fastställas särskilt för sig i valutaenheten euro. Något ställningstagande till frågan om att under övergångsperioden fastställa basbeloppet årligen i såväl kronor som euro gjordes inte. Denna fråga har prövats vidare och det har därvid framkommit skäl som talar för att det under denna period bör finnas basbelopp fastställt i både kronor och euro.

Lagen med reglemente för

!LLM¤NNA PENSIONSFONDEN (första-tredje

fondstyrelserna) tillåter att skuldförbindelser får vara utställda i utländsk valuta. Det sammanlagda värdet för respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. Vid ett svenskt deltagande i valutaunionen blir euro inte utländsk valuta och om Sverige inte deltar väntas euron likväl få en särställning. I samband med bildandet av valutaunionen bör därför denna placeringsregel ses över.

Inom Finansdepartementet pågår ett arbete med en generell översyn över AP-fondens organisation och placeringsregler. I detta sammanhang kommer även de bestämmelser som innehåller begränsningar för fonden att göra placeringar i skuldförbindelser som är utställda i utländsk valuta att övervägas. Ett utredningsförslag beträffande AP-fondens organisation och placeringsregler beräknas kunna läggas fram under hösten 1997.

De

SKATTEFR¥GOR som aktualiseras på grund av EMU gäller främst

tidpunkten för beskattning av valutakursvinster. För

PRIVATPERSONER gäller

- enligt gällande rätt - att valutakursvinster beskattas när de realiseras. På motsvarande sätt är valutakursförluster avdragsgilla när de realiseras. Om Sverige inte deltar i valutaunionen så kommer de svenskar som har tillgångar i EMU-valutorna att få dessa ”tvångskonverterade” till euro. Den naturliga lösningen är att inte betrakta denna konvertering som en avyttring. Detta leder till att valutakursvinster - i likhet med vad som gäller idag - skall beskattas (och valutakursförluster dras av) när tillgången avyttras (eller skulden betalas). För

F¶RETAGEN gäller att valutakursvinster och -

förluster på fordringar och skulder i utländsk valuta skall beskattas resp. dras av löpande i och med att värderingen skall ske till balansdagens kurs. För övriga tillgångar inträder skattekonsekvenserna när tillgången avyttras resp. skrivs av.

Ds 1997:59 11

$EN FINANSIELLA SEKTORN

Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär att ansvaret för penningoch valutapolitiken flyttas från Riksbanken till gemenskapsnivå. Riksbanken kommer då, tillsammans med övriga nationella centralbanker och ECB, att ingå som en del av Europeiska centralbankssystemet, ECBS. Penningpolitiska beslut kommer att fattas av ECB:s högsta beslutande organ, rådet.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Riksbanken formellt ändå att bli en del av ECBS, med den skillnaden att den svenska riksbankschefen inte kommer att kunna delta i ECB:s penningpolitiska beslut. Ansvaret för den svenska penningpolitiken kommer i detta fall att fortsatt åligga Riksbanken.

Den gemensamma penningpolitiken kräver en omfattande omställning och harmonisering av den finansiella statistiken. Om Sverige inte deltar innebär detta emellertid inte att omställningskraven blir lägre eftersom omställningskraven har sin grund i EU.-medlemskapet snarare än i deltagandet i valutaunionen. De omställningskrav som följer av själva EUmedlemskapet håller idag på att implementeras.

Vid ett deltagande i valutaunionen från starten 1999 skall sedlarna och mynten i euro börja ges ut senast den 1 januari år 2002. De nationella sedlarna och mynten skall då upphöra att vara legala betalningsmedel senast 30 juni 2002. Mycket talar för att det vore fördelaktigt att perioden då sedlarna och mynten i euro existerar parallellt med de nuvarande sedlarna och mynten görs kortare än 6 månader.

I princip kommer bankerna själva, liksom hela den privata sektorn, att välja hur och vid vilken tidpunkt under övergångsperioden man kommer att övergå till euro. Vissa regler kommer emellertid att finnas när det gäller bankerna. Den EU-lagstiftning som reglerar övergången till euro ålägger bankerna att tillhandahålla en växlingsmekanism för kontohållare. Detta kommer väsentligt att underlätta övergången för andra aktörer. Tekniskt planeras växlingen ske på så sätt att varje bank håller en konverteringsfacilitet kronor-euro i anslutning till det egna systemet. Denna specifikation för transaktionsutbyte inom banksektorn kombineras med den s.k. originalvalutamodellen. Den innebär att betalningsavsändaren väljer i vilken valuta denne vill skicka betalningen till betalningsmottagaren.

Om Sverige deltar i valutaunionen från start har instituten på värdepappersmarknaden beslutat sig för att genomföra övergången i form av en ”big-bang”. Detta innebär en momentan övergång från svenska kronor till euro från och med den 1 januari 1999 vad gäller handelsvalutan för de finansiella instrument som handlas på Stockholms Fondbörs respektive

12 Ds 1997:59

motsvarande avvecklingsvaluta hos VPC. Detsamma gäller penningmarknadsinstrument. Om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten kommer den dominerande delen av handeln att fortsätta att ske i svenska kronor. Samtidigt kommer sannolikt ett växande antal värdepapper att emitteras och handlas i euro.

2EDENOMINERING AV SKULDER OCH OFFENTLIG NYUPPL¥NING I EURO

Europeiska rådet beslutade i Madrid 1995 att offentlig nyupplåning skall ske i euro vid valutaunionens start 1999. Detta ställer i sig inte krav på ny lagstiftning; saken skulle i princip kunna regleras med hjälp av en ändring av instruktionen för Riksgäldskontoret eller genom en anvisning i regeringens regleringsbrev till kontoret. Emellertid gäller överenskommelsen mellan medlemsstaterna även skuldförbindelser som ges ut av Riksbanken, kommuner, landsting, sociala försäkringssystem o.s.v. Även om det knappast finns skäl att befara att övriga berörda emittenter inte kommer att följa överenskommelsen, bedöms det lämpligt att genom lagstiftning säkerställa att de åtaganden som Sverige gjort uppfylls.

I den lagstiftning som reglerar införandet av euron anges att en deltagande medlemsstat får vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att redenominera sin offentliga sektors utestående skuld till valutaenheten euro. Villkoret är att skulden är angiven i medlemsstatens nationella valutaenhet och är utgiven enligt dess egen lagstiftning. Vid ett eventuellt svenskt inträde i valutaunionen bör staten ta initiativ till en omedelbar konvertering av statsskulden. EU-lagstiftningen ger då ensidig rätt även för andra emittenter än staten att ändra valutadenomineringen för skuldförbindelser utgivna i den nationella valutan till euro om inte avtalsvillkoren uttryckligen förbjuder det. Denna redenomineringsrätt gäller obligationer och andra skuldförbindelser i form av värdepapper som är omsättningsbara på kapitalmarknaden samt penningmarknadsinstrument.

I det fall Sverige står utanför valutaunionen när den bildas den 1 januari 1999 skall inhemsk offentlig nyupplåning fortsätta att anges i kronor. Inget behov finns av att ge emittenterna ensidig rätt att konvertera utestående kronskulder. Konvertering av offentlig och privat skuld utgiven av svenska emittenter i valuta som kommer att övergå till euro får enligt nämnda EU-lagstiftning ske när den aktuella deltagande medlemsstaten har konverterat någon del av sin offentliga skuld, förutsatt att skulderna är utgivna under det aktuella valutalandets lag.

Ds 1997:59 13

.¤RINGSLIVET

Valutaunionen kommer att ändra det europeiska företagsklimatet i grunden vilket kommer att få både strategiska och praktiska konsekvenser för svenskt näringsliv oavsett om Sverige deltar från starten eller inte. Förutom att näringslivet måste se över sina affärsstrategier för att möta den nya konkurrenssituationen kommer övergången till en gemensam valuta även att medföra krav på praktiska förändringar av bl.a. betalnings- och redovisningssystem. Vissa företag, framför allt sådana med en omfattande del av sin verksamhet i Europa, avser att använda euro oberoende av om Sverige deltar eller inte. Med en gemensam valuta kommer den inre marknaden att bli mer transparent, vilket sannolikt påverkar företagens konkurrensläge, prissättningen etc.

Näringslivet förutsätts självständigt och på egen bekostnad planera och genomföra nödvändiga åtgärder. Åtgärder gentemot näringslivet från statsmakternas sida med anknytning till en övergång till euro blir såvitt nu kan bedömas begränsade. Vissa anpassningar av den lagstiftning som berör näringslivet kan emellertid bli nödvändiga. Vid en svensk anslutning till valutaunionen 1999 kommer svenska aktiebolag att fr.o.m. den 1 januari 2002 vara tvungna att ange sitt aktiekapital i euro. Från företagshåll har det uttryckts intresse av att aktiekapitalet vid ett deltagande skall kunna anges i euro under övergångsfasen efter den 1 januari 1999. En del internationellt verksamma svenska aktiebolag önskar ange aktiekapitalet i euro även om Sverige stannar utanför valutasamarbetet.

Regeringen gav våren 1997 en särskild utredare i uppdrag att undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att ange aktiekapital och aktiers nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredningen skall avse både det behov som, om Sverige deltar i den europeiska valutaunionen från 1999, kan finnas under övergångsfasen fram till utgången av år 2001, och det behov som kan finnas om Sverige inte deltar i valutaunionen. Resultatet av arbetet skall redovisas under hösten 1997.

Även i fråga om företagens redovisning reser bildandet av valutaunionen en lagstiftningsfråga. Det gäller frågan i vilken omfattning svenska företag skall ha möjlighet att använda euron i sin externa redovisning. Ett deltagande i valutaunionen från starten 1999 innebär att redovisningen måste ske i euro från och med år 2002. Så länge lagstiftningen inte ändras måste redovisningen under övergångsfasen ske i svenska kronor. Från företagshåll har önskemål framkommit om att under övergångsfasen använda euro som redovisningsvaluta. Önskemål om att kunna redovisa i euro om Sverige stannar utanför valutasamarbetet har även framförts. Den utredningsman som har fått regeringens uppdrag att utreda frågan om aktiekapital i euro har också fått i uppgift att undersöka vilket behov

14 Ds 1997:59

svenska företag har av att kunna upprätta sin finansiella redovisning i euro vid de olika alternativen.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i en studie analyserat dels effekterna på produktion och sysselsättning av ett svenskt medlems- repektive utanförskap i valutaunionen, dels i vilken utsträckning företagen prisdiskriminerar på olika marknader. I studien analyseras näringslivets strukturella utveckling i tre alternativ: ett EMU-alternativ där kronan inte längre finns, ett alternativ med rörlig växelkurs och ett där kronan är fast mot en korg men devalveras för att sänka kostnadsläget. Analysen ger till resultat att den privata konsumtionen, och därmed utvecklingen av arbetsintensiva tjänster och småföretag, utvecklas bättre i EMU-alternativet. Sysselsättningen utvecklas bäst i de kunskapsintensiva företagen oberoende av växelkursregim, men utvecklas mest gynnsamt i EMU-alternativet. Sysselsättningen minskar för kapitalintensiva verksamheter. En rörlig växelkursregim är mest fördelaktig för dessa verksamheter.

Av undersökningen framgår vidare att prisdiskriminering är vanligt förekommande. Även efter bildandet av valutaunionen kommer det sannolikt att förekomma prisskillnader på samma vara på olika ländermarknader. En gemensam valuta medför emellertid ökad pristransparens vilket innebär att det blir lättare att jämföra priserna. Härmed skärps sannolikt konkurrensen och möjligheterna till prisdiskriminering minskar. Företagets konkurrenssituation förändras alltså, vilket medför krav på förändrade strategier bland företagen.

$EN OFFENTLIGA SEKTORN

De två frågor som har stått i fokus vid probleminventeringen inom den offentliga sektorn är dels vilka tidpunkter som skall gälla för olika steg i anpassningsprocessen, dels vilken skyldighet de offentliga organisationerna skall ha när det gäller att anpassa sin verksamhet efter andra intressenters önskemål beträffande val av valuta under övergångsperioden.

Den princip som i den förra rapporten om euroförberedelser framhölls som rimlig och som även tidigare dominerat bland andra EU-länder, innebär att den offentliga sektorn under övergångsperioden generellt sett håller fast vid den nationella valutaenheten fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk. Denna princip innebär alltså en sen övergång för den offentliga sektorns del. Från näringslivshåll har i remissvaren avseende Ds 1997:9 och i andra sammanhang framkommit önskemål om valfrihet och flexibilitet avseende val av valutaenhet i kommunikationerna med den offentliga sektorn under övergångsperioden eller vid ett icke-deltagande i valutaunionen för svensk del. I några andra EU-stater prövas nu också

Ds 1997:59 15

möjligheten att öppna upp för viss användning av euro i förhållande till den offentliga sektorn under övergångsperioden. Det rör sig i första hand om företagens möjligheter att göra årsredovisningar, ange aktiekapitalet samt göra skattedeklarationer i euro. Internt inom den offentliga sektorn är inriktningen däremot genomgående att den nationella valutan skall användas fram till 1 januari 2002.

Mot denna bakgrund finns det anledning att ytterligare analysera och pröva möjligheterna att i viss utsträckning tillåta användning av euro i förhållande till offentliga myndigheter under övergångsperioden eller vid det fall Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999. Ett analysarbete avseende denna fråga är igångsatt vid några myndigheter. Sambanden mellan dessa frågor och företagens möjligheter att redovisa och ange aktiekapitalet i euro - vilka frågor är föremål för särskild utredning - måste givetvis också beaktas.

Anpassningarna av ADB-systemen utgör, liksom inom näringslivet, ett viktigt område vid en övergång till euro i den offentliga sektorn. Regeringen har givit Statskontoret i uppdrag att analysera IT-konsekvenserna och samordna förberedelsearbetet på detta område inom den offentliga sektorn vid en eventuell övergång till euro.

Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten den 1 januari 1999 är det för den fortsatta handlingsfriheten önskvärt att myndigheterna förbereder sig så att det finns en beredskap att utföra det praktiska omställningsarbetet på ett smidigt och effektivt sätt vid ett eventuellt senare beslut om deltagande. För att en sådan handlingsfrihet skall kunna åstadkommas bör myndigheterna utföra ett fortsatt utredningsarbete. Frågorna om vilka behov som finns, vilken servicenivå som kan vara rimlig och vilken tid som är absolut nödvändig mellan ett eventuellt framtida beslut om medlemskap i valutaunionen och ett ikraftträdande av ett sdant beslut bör sålunda undersökas vidare. Om euron börjar användas mera allmänt i affärslivet får detta rimligen konsekvenser för myndigheternas verksamhet även vid ett utanförskap.

%URON OCH MEDBORGARNA

Allmänheten kan förväntas komma i kontakt med euron, se effekterna av de europeiska valutasamarbetet och i viss mån använda euro vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller inte. En ökad konkurrens kan förväntas leda till ökad prispress också på varor vilka säljs i ett land som inte deltar i valutaunionen. Vidare är det sannolikt att en viss del av detaljhandeln i större städer och i turisttäta områden kommer att ange priser i euro även om Sverige inte deltar i valutaunionen..

16 Ds 1997:59

Om Sverige deltar i valutaunionen blir förändringarna givetvis påtagliga för medborgarna i deras egenskap av konsumenter. De positiva effekterna för medborgarna antas visa sig främst på längre sikt genom bl.a. bortfall av valutaväxlingskostnader, större möjlighet till prisjämförelser med sannolikt lägre priser på varor och tjänster som följd samt förbättrade möjligheter att låna.

Under en övergångstid kommer det att uppstå problem för konsumenterna att förstå och tolka priser, ersättningsnivåer, löner m.m. som uttrycks i den nya valutan. Allmänheten behöver således informeras om vad övergången till euro innebär. För att möta konsumenternas behov av information kommer det under en övergångsperiod att krävas att anställda i konsumentorganisationer, finansiella institut och inom handeln samt vid berörda myndigheter, har tid och kunskaper att besvara frågor. Statliga myndigheter samt kommunala och landstingskommunala organ bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvara frågor inom respektive ansvarsområde. Detta förutsätter i sin tur informations- och utbildningsinsatser.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten år 1999 bör allmänheten likväl kontinuerligt informeras om utvecklingen av valutaunionen. Detta är väsentligt eftersom Sverige bl.a. genom EU-medlemskapet under alla förhållanden påverkas av utvecklingen i Europa. En informationsplan behöver därför förberedas för att möta det informationsbehov som uppstår vid ett eventuellt beslut om svenskt deltagande i valutaunionen vid en senare tidpunkt. Om Sverige väljer att delta i valutaunionen efter år 1999 bör givetvis erfarenheter från andra deltagande länders förberedelser utnyttjas.

1 januari 2002 är enligt det fastlagda övergångsscenariot sista datum för introduktion av sedlar och mynt i euro. Med anledning bl.a. av att julhandel och mellandagsrea utgör stora påfrestningar för personalen i detaljhandeln råder mellan näringslivs- och konsumentföreträdare stor enighet om att det vore olämpligt att introducera sedlar och mynt i euro just den 1 januari 2002. 1 oktober 2001 kan vara en alternativ tidpunkt. Vilken exakt tidpunkt under hösten 2001 som väljs är av mindre betydelse för konsumenterna så länge tidpunkten inte sammanfaller med förutsägbara toppar i handeln.

Enligt överenskommelse skall utbytet av nationella sedlar och mynt vara genomfört senast sex månader efter introduktionen av eurosedlar, dvs senast den 30 juni 2002. Eftersom hanteringen av dubbla valutor är kostsam och ytterst drabbar konsumentkollektivet är det fördelaktigt med en så kort övergångsperiod som möjligt. Periodens längd bör dock givetvis bestämmas med hänsyn till att de praktiska arrangemangen för företag och konsumenter skall kunna fungera.

Ds 1997:59 17

Ett deltagande i valutaunionen kommer givetvis att medföra kostnader som ytterst drabbar konsumenterna. Sådana kostnader uppstår främst genom behovet av ny prisinformation, växling av två valutor under en övergångstid, ändring av datasystem och ökat behov av utbildning. De totala kostnaderna för detaljhandeln i Sverige vid en övergång till euro har beräknats uppgå till mellan 1,8 och 3,9 miljarder kronor. Detta motsvarar 0,5-1,1 procent av omsättningen i detaljhandeln och en engångspåverkan på konsumentprisindex mätt i procentenheter med ungefär lika mycket. Kostnaderna inom detta intervall påverkas i hög grad av vilka krav som ställs på detaljhandelsföretagen. Ett sätt för handeln att minska sina kostnader är ett frivilligt prisstopp under övergångsperioden med dubbel prisinformation. Det är viktigt att prisutvecklingen övervakas i syfte att hindra omotiverade prishöjningar i samband med en övergång till euro. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999 kommer den internationalisering som pågår på framförallt det finansiella området att leda till vissa kostnader i detaljhandelsledet i samband med att andra EUstater går över till att använda euro. Kostnaderna uppstår till följd av behovet av dubbla datasystem, systemförändringar etc

–VERG¥NGSPERIODENS L¤NGD VID ETT SENARE SVENSKT DELTAGANDE I VALUTAUNIONEN

Om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999 är det för den fortsatta handlingsfriheten önskvärt att närmare undersöka hur lång förberedelsetid som krävs på olika områden inför ett eventuellt senare inträde. Karaktären på det nödvändiga förberedelsearbetet och därmed kraven på övergångsperiodens längd skiftar avsevärt från område till område.

Förberedelsetiden består även vid ett senare inträde av olika faser. Vissa förberedelser måste avslutas innan det formella inträdet äger rum. Andra förberedelser genomförs under de övergångsfaser som vidtar efter det formella inträdet.

En preliminär bedömning avseende banksektorn indikerar att den sannolika ledtiden är cirka 2 år från det att ett politiskt beslut om deltagande fattats fram till det att sedlar och mynt i euro kan introduceras.

Den författningsinventering som har gjorts inom kanslihuset visade att ett stort antal ändringar av mer teknisk natur måste ske vid ett svenskt deltagande i valutaunionen. Ändringsbehoven består till stor del i att ändra orden kronor och ören till euro och cent samt att anpassa beloppsangivelser till jämna belopp i euro eller cent. Beredningstiderna innebär att sådana ändringar kan genomföras under loppet av högst ett år. När det gäller frågor av mer komplicerad natur kan det behövas att lagändringen

18 Ds 1997:59

föregås av någon form av utredning och kanske även remissbehandling. Tidsåtgången torde då i regel överstiga ett år.

Vad gäller den offentliga sektorn föreligger uppskattningar ännu bara från ett fåtal myndigheter. Uppskattningrna avser den nödvändiga förberedelsetiden mellan ett beslut om deltagande i valutaunionen och en fullständig övergång till euro vid ett kalenderårsskifte. Sålunda anger Riksskatteverket en period på 2-2½ år och Riksrevisionsverket 1½-2 år som minimilängd för en senare övergångsperiod. Möjligheterna att förkorta dessa perioder analyseras vidare. Med hänsyn till omfattningen och komplexiteten i Riksskatteverkets IT-system kan det vara rimligt att anta att den tid som anges av Riksskatteverket är den längsta tid som kan bli aktuell och att de flesta myndigheter bör klara omställningen på en kortare tid.

Riksgäldskontoret, som ansvarar för frågor rörande den offentliga upplåningen och den offentliga skulden, måste genomföra omfattande förberedelser innan ett formellt inträde äger rum. Denna omställning torde kunna genomföras inom loppet av ett år.

Beträffande den nödvändiga förberedelsetiden på detaljhandels- och konsumentledet är det i första hand informationsåtgärderna som kan väntas ta lång tid. Allmänheten måste informeras om dels de närmare detaljerna i EMU-processen, dels de mer praktiska konsekvenserna av införandet av en ny valuta och nya sedlar och mynt. Dessa åtgärder bedöms emellertid kunna klaras av på mindre än ett år.

Ds 1997:59 19

2 Lagstiftningen

Eurof

`rberedelsearbetet pD lagstiftningsomrDdet har omfattat tvD hu-

vudomr

Dden. F`r det f`rsta har en genomgDng gjorts av samtliga lagar och

f

`rordningar f`r att identifiera vilka @ndringar som kan bli aktuella dels

vid ett svenskt deltagande i valutaunionen, dels om Sverige inte deltar. F

`r

det andra har en genomg

Dng gjorts av de mer substantiella @ndringar som

kan bli aktuella med anledning av valutaunionen. Den f

`rsta fasen av detta

arbete redovisades i departementspromemorian

APraktiska eurof`rbered-

elser i Sverige

@ (Ds 1997:9).

I denna rapport redovisas den aktuella situationen betr

@ffande vissa av

de mer substantiella fr

Dgor som behandlades i departementspromemorian

Ds 1997:9. De fr

Dgor som tas upp @r de tvD rDdsf`rordningar som skall

reglera eurons inf

`rande, kontraktskontinuitet, pantbrev och inteckningar i

euro, redovisning av basbeloppet i kronor och euro, AP-fondens placeringsregler, beskattning av valutakursvinster och valutakursf

`rluster m.m.

samt principer för avrundning. Frågor rörande aktiekapital och redovisning i euro redovisas i kapitel 7 ”Näringslivet”.

Vidare ber

`rs frDgan om hur lDng `vergDngstid som beh`vs pD lagstift-

ningsomr

Ddet frDn ett beslut om svenskt deltagande till dess att sedlar och

mynt i euro introduceras.

 %UROF`RORDNINGARNA

I Ds 1997:9 l

@mnades en beskrivning av de tvD rDdsf`rordningar som skall

utg

`ra den r@ttsliga ramen f`r inf`randet av euron. Den ena f`rordningen,

som beslutas enligt artikel 235 i EG-f

`rdraget, har antagits och publicerats

(r

Ddets f`rordning (EG) nr 1103/97 av den 17 juni 1997 om vissa

best

@mmelser som har samband med inf`randet av euron. EGT nr L 162,

19.6.97, s.1). F

`rordningen innehDller best@mmelser om kontraktskontinu-

itet, avrundning och att h

@nvisningar i r@ttsliga instrument till ecu skall

ers

@ttas med en h@nvsning till euro till en kurs av en euro f`r en ecu. Den

andra f

`rordningen beslutas enligt artikel 109l.4 i EG-f`rdraget. Eftersom

endast de medlemsstater som deltar i valutaunionen fr

Dn starten 1999 skall

delta vid fattandet av detta beslut, s

D kan ett formellt antagande ske f`rst

20 Ds 1997:59

under v

Dren 1998 n@r det @r k@nt vilka dessa medlemsstater @r. Samtliga

medlemsstater har dock enats om ett utkast till r

Ddsf`rordning om

inf

`rande av euron. Europeiska rDdet i Amsterdam enades den 17 juni

1997 om att offentligg

`ra den r@ttsliga ramen f`r inf`randet av euron. Det

skedde genom en resolution av r

Ddet av den 7 juli 1997 (97/C 236/04). I en

bilaga till resolutionen finns utkastet till f

`rordning enligt artikel 109l.4

(EGT nr C 236, 2.8.97, s. 7). Denna f

`rordning innehDller best@mmelser

om att euron ers

@tter de deltagande medlemsstaternas nationella valutor

fr

Dn och med den 1 januari 1999 och reglerar f`rhDllandet mellan euron

och de nationella valutaenheterna under

`vergDngsperioden fram till den 1

januari 2002. Den inneh

Dller ocksD vissa best@mmelser om sedlarna och

mynten i euro.

En fr

Dga som b`r observeras i detta sammanhang @r skillnaden mellan

begreppen valuta och lagligt betalningsmedel. Med begreppet

VALUTA avses

vanligen den penningenhet som varje nation anv

@nder, dvs. f`r Sveriges

del kronan [se 5

' tredje stycket riksbankslagen (1988:1385)]. Den 1

januari 1999 kommer de i valutaunionen deltagande staternas valutor att ers

@ttas med euron till de respektive fastst@llda omr@kningskurserna. De

deltagande l

@ndernas valuta blir sDledes frDn detta datum euron. De

nationella penning- (valuta-) enheterna kommer dock att finnas kvar under

`vergDngsperioden fram till 2002 och kommer att utg`ra icke-decimala

uttryck f

`r euron. En j@mf`relse kan g`ras med f`rhDllandet kronan-`ret

d

@r `ret kan s@gas utg`ra ett uttryck f`r kronan, i detta fall dock ett deci-

malt uttryck. Eftersom definitionen av

LAGLIGT BETALNINGSMEDEL enligt

riksbankslagen (5

' andra stycket) @r de fysiska sedlar och mynt som ges

ut av Riksbanken kommer det lagliga betalningsmedlet i Sverige, f

`r det

fall Sverige deltar i valutaunionen, att vara sedlar och mynt i valutaenheten kronor fram till dess sedlar och mynt i euro getts ut.

 +ONTRAKTSKONTINUITET

I departementspromemorian Ds 1997:9 konstaterades, mot bakgrund av allm

@nna avtalsr@ttsliga principer och med h@nsyn till den best@mmelse

om kontraktskontinuitet som finns i den f

`rordning som antagits enligt

artikel 235 i f

`rdraget, att det inte finns nDgot behov av lagstiftning i

Sverige f

`r att s@kra kontraktskontinuiteten. Samma slutsats g@ller f`r

`vriga medlemsstater. I promemorian gjordes bed`mningen att @ven en

pr

`vning enligt r@tten i ett land utanf`r valutaunionen i de allra flesta fall

torde leda till att ogiltigf

`rklaring eller j@mkning av avtal inte kan ske

p.g.a.

`vergDngen till euron. NDgra remissinstanser har dock uttryckt

farh

Dgor betr@ffande kontraktskontinuiteten sDvitt g@ller avtal som lyder

under lagen i ett land utanf

`r EU.

Ds 1997:59 21

Som angavs i departementspromemorian

@r det inte m`jligt f`r vare sig

Sverige eller EU att lagstifta med anledning av de problem som skulle kunna uppst

D i samband med till@mpning av fr@mmande r@ttsordningar.

Det mesta tyder p

D att det inte torde f`religga nDgra problem. Ett antal

utv

@rderingar visar n@mligen att bl.a. den generellt accepterade principen

om

Alex monetae”, dvs. valutalandets lag, torde leda till att kontrakt som

ing

Dtts under lagen i ett tredje land inte kan f`rklaras ogiltigt endast p.g.a

att den avtalade valutan ersatts av euron. Det st

Dr varje suver@n stat fritt att

ers

@tta sin valuta och best@mma dess kurs gentemot den gamla valutan.

F

`r att ytterligare klarg`ra situationen betr@ffande kontraktskontinuiteten

i n

Dgra viktiga finansiella centra har r@ttsutredningar gjorts eller @r under

utarbetande. Den s.k. Financial Law Panel (FLP) i London har nyligen publicerat en rapport om effekterna av valutaunionen p

D kontraktskonti-

nuiteten enligt japansk r

@tt. Slutsatserna i rapporten uppges vara att det

inte b

`r uppstD nDgra problem sDvitt avser kontrakt ingångna under dessa

l

@nders lagar. Kommissionen har gjort unders`kningar betr@ffande

r

@ttsl@get i Japan och Schweiz. Enligt underhandsbesked har @ven dessa

unders

`kningar visat samma sak. Separata rapporter kommer ocksD att

publiceras av FLP betr

@ffande situationen i Hong Kong, Singapore, New

York och Schweiz. F

`r att ytterligare st@rka s@kerheten av kontraktskonti-

nuitet planeras i de amerikanska delstaterna New York, Illinois och Kalifornien s

@rskild lagstiftning med anledning av valutaunionen. Vidare

analyserar vissa branschorganisationer l

@get inom sina omrDden. SD har

t.ex. the International Swaps and Derivatives Association (ISDA) funnit att det kan vara f

`rdelaktigt att vid vissa derivattransaktioner anv@nda en

s

@rskild kontinuitetsklasul inriktad pD valutaunionen.

Det torde mot bakgrund av det sagda inte finnas anledning att fr

DngD

den bed

`mning som gjordes i departementspromemorian att nDgon svensk

lagstiftning inte beh

`vs f`r att s@kra kontraktskontinuiteten.

 )NTECKNINGAR I EURO

Om Sverige deltar i valutasamarbetet fr

Dn 1999 mDste lagstiftningen

fr.o.m. den 1 januari 2002 vara utformad s

D att nya inteckningar inte kan

beviljas i annat

@n euro. Betr@ffande dessf`rinnan beviljade inteckningar

kommer dessa efter

`vergDngen till en gemensam valuta att g@lla motsva-

rande belopp i euro.

S

Dsom konstaterades i departementspromemorian Ds 1997:9 torde

vissa praktiska ol

@genheter f`lja av att inteckningarna, dvs. inskrivningar-

na i inskrivningsregistret, och de utest

Dende pantbreven fortfarande @r

angivna i kronor. Det kan finnas behov av regler om hur inskrivningarna skall r

@knas om till euro. Det kan också finnas behov av regler som g`r det

22 Ds 1997:59

m

`jligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev i euro. Det kan

slutligen finnas behov av regler som underl

@ttar avrundningar av inteck-

nings- och pantbrevsbeloppen.

Fr

Dgor av detta slag behandlas inom en arbetsgrupp knuten till Justitie-

departementet. Arbetsgruppen torde komma att redovisa resultatet av sitt arbete under h

`sten 1997.

 "ASBELOPPET

I departementspromemorian Ds 1997:9 konstaterades att de basbelopp som fastst

@llts sedan Dr 1960 och framDt b`r fastst@llas s@rskilt i en serie f`r

sig, i valutaenheten euro. Vidare konstaterades att om Sverige deltar i valutaunionen redan fr

Dn starten 1999 b`r basbeloppet f`r Dr 2002, dD

sedlar och mynt i euro s

@tts i omlopp, och Dren framDt fastst@llas i euro.

N

Dgot st@llningstagande till frDgan om att under `vergDngsDren 1999 -

2002 fastst

@lla basbeloppet Drligen i sDv@l kronor som i euro gjordes inte.

Denna fr

Dga har pr`vats vidare och det har d@rvid framkommit sk@l som

talar f

`r att det under denna period b`r finnas basbelopp fastst@llt i bDde

kronor och euro.

Anges det

Drliga basbeloppet endast i kronor under `vergDngsperioden

kommer

@ven dessa basbelopp att ingD i den serie som, efter det att

`vergDngen till euro slutf`rts, omr@knas till euro och fastst@llas f`r sig i

efterhand. Det

@r d@rf`r l@mpligt att redan under `vergDngsperioden tillse

att det parallellt finns ett basbelopp fastst

@llt i vardera valutaenhet. Dessa

basbelopp b

`r ha samma legala status och dignitet.

F

`rdelen att redan under `vergDngsperioden ha dubbla g@llande bas-

belopp

@r att om valutaenheten kronor eller euro anv@nds i nDgot samman-

hang som anknyts till basbeloppet s

D skall det fastst@llda basbeloppet i den

aktuella valutaenheten automatiskt vara det g

@llande, om inte annat

avtalats. P

D liknande s@tt skall om nDgon valutaenhet inte anges eller om

det endast anges att ers

@ttning skall utges i procent av basbeloppet och det

av sammanhanget inte framg

Dr vilket basbelopp som Dsyftas, basbeloppet i

euro anses vara det till

@mbara. PD detta s@tt sker succesivt en knytning till

det basbelopp som fastst

@llts i euro. F`rfarandet med att ha basbelopp

fastst

@llt i de tvD valutaenheterna torde ocksD bidra till en smidig `vergDng

p

D de civilr@ttsliga omrDden d@r avtal knyts till basbeloppet och Aeurobas-

beloppet

@ dD kan v@ljas.

Ds 1997:59 23

 !0 FONDENS PLACERINGSREGLER

Lagen (1983:1092) om reglemente för Allmänna pensionsfonden tillåter att skuldförbindelser får vara utställda i utländsk valuta. Det sammanlagda värdet för respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. Inom Finansdepartementet p

DgDr ett arbete med att se `ver AP-fondens organisation och

placeringsregler. I detta sammanhang kommer de best

@mmelser i lagen

med reglemente f

`r Allm@nna pensionsfonden som innehDller

begr

@nsningar f`r fonden att g`ra placeringar i skuldf`rbindelser som @r

utst

@llda i utl@ndsk valuta att `verv@gas. Ett utredningsförslag betr@ffande

AP-fondens organisation och placeringsregler ber

@knas kunna l@ggas fram

under h

`sten 1997.

 "ESKATTNING AV VALUTAKURSVINSTER OCH VALUTAKURSF¶RLUSTER

MM

0RIVATPERSONER

Förslaget i departementspromemorian Ds 1997:9 att latenta kursvinster på bankkonton, fordringar som inte är föremål för marknadsmässig handel och skulder skall beskattas vid konverteringen har mött viss remisskritik. Kritikerna anser att kursvinsterna bör beskattas när tillgången avyttras alternativt att reavinstbeskattningen bör efterges helt.

Enligt gällande rätt skall kursvinster beskattas samtidigt som kursförluster får dras av. Detta gäller även för bankkonton, fordringar och skulder. Samtliga uttag från ett utländskt bankkonto skall alltså redan idag utlösa reavinstbeskattning.

Om Sverige deltar i valutaunionen så kommer euron att bli den nationella valutan. Detta medför att beskattning inte med automatik skall ske vid uttag från bankkonton i övriga euro-området (lika lite som beskattning sker vid uttag från svenska bankkonton idag). En regel med innebörd att de latenta valutakursvinster som finns på utländska bankkonton vid inträdet i valutaunionen skall beskattas när pengarna tas ut från kontot skulle vara mycket krånglig och svår att kontrollera. Detta skulle innebära att uttag av vissa medel skulle utlösa beskattning (nämligen sådana medel som satts in på kontot före inträdet) medan uttag av andra medel inte skulle medföra beskattning (nämligen sådana medel som satts in efter inträdet). Om det över huvud taget skall vara möjligt att beskatta valutakursvinster på bankkonton, fordringar som inte är föremål för marknadsmässig handel och skulder är det därför nödvändigt att beskattningen

24 Ds 1997:59

inträder senast i samband med konverteringen av tillgången eller skulden. Ett sådant system skulle å andra sidan innebära ett komplicerande inslag i beskattningen. Detta talar för att det fortsatta arbetet bör inriktas på att helt underlåta beskattning av valutakursvinster beträffande bankkonton, fordringar som inte är föremål för marknadsmässig handel och skulder i övriga EMU-valutor. I konsekvens med detta bör inte heller förluster bli avdragsgilla. Det sagda gäller naturligtvis enbart under förutsättning att Sverige deltar i valutaunionen.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen så kommer de svenskar som har tillgångar i EMU-valutorna att få dessa ”tvångskonverterade” till euro. Som nämndes redan i departementspromemorian Ds 1997:9 är den naturliga lösningen att inte betrakta denna konvertering som en avyttring. Detta leder till att valutakursvinster - i likhet med vad som gäller idag - skall beskattas (och valutakursförluster dras av) när tillgången avyttras (eller skulden betalas).

&¶RETAG

6¤RDERING AV FORDRINGAR OCH SKULDER

Enligt gällande rätt skall fordringar och skulder i utländsk valuta värderas enligt balansdagens kurs. Om god redovisningssed föreskriver en lägre värdering skall dock denna värdering godtas även skattemässigt. Detta kan bli fallet för orealiserade vinster på långfristiga fordringar och skulder samt betr. valutasäkringsåtgärder (terminssäkring, hedging m.m.). Orealiserade vinster på långfristiga poster skall sättas av till en valutakursreserv. Skattemässigt medges avdrag för denna avsättning men den skattskyldige skall ta upp en schablonintäkt på 54 % av valutakursreserven multiplicerad med statslåneräntan vid beskattningsårets utgång.

Det är inte aktuellt att ompröva principen om värdering av fordringar och skulder till balansdagens kurs. Detta medför att valutakursvinster och förluster på fordringar och skulder även fortsättningsvis skall beskattas (dras av) löpande. För övriga tillgångar inträder skattekonsekvenserna när tillgången avyttras eller skrivs av. När euron införs 1999 blir de olika nationella valutorna bara olika denomineringar av euron. Om Sverige deltar i valutaunionen så finns det ingen anledning att ha kvar gjorda valutakursreserveringar för övriga EMU-valutor eftersom alla valutor är en och samma. Om inte god redovisningssed föreskriver att sådana valutakursreserveringar skall vara kvar så skall dessa följaktligen omedelbart tas fram till beskattning.

Ds 1997:59 25

+OSTNADER F¶R ATT INF¶RA EURON

I promemorian berördes inte huruvida kostnader för att införa euron skall vara avdragsgilla eller inte. Dessa kostnader är avdragsgilla enligt vanliga principer (omedelbart avdrag eller värdeminskningsavdrag). Någon särskild bestämmelse om detta synes inte vara nödvändig.

 !VRUNDNING

I departementspromemorian Ds 1997:9 angavs att

@ndringar av belopp i

f

`rfattningar frDn kronor och `ren till euro och cent b`r ske f`rst vid den

tidpunkt d

D sedlar och mynt i euro finns tillg@ngliga, dvs. vid

`vergDngsperiodens slut. Om en ren omr@kning enligt konverteringskursen

sker vid detta tillf

@lle kommer resultatet i de flesta fall bli ett oj@mnt

belopp i euro. Eftersom det i de flesta f

`rfattningar kan vara opraktiskt att

ha oj

@mna belopp sD mDste en avrundning till l@mpligt belopp ske. Det kan

d

@rf`r finnas anledning att st@lla frDgan om det gDr att finna nDgon gene-

rell princip f

`r hur avrundningen b`r gD till vid dessa omr@kningar.

I dag g

@ller olika regler f`r hur ett belopp fastst@lls. Exempelvis sD

fastst

@lls basbeloppet genom en s@rskild f`rfattning. H@r sker avrundning

till n

@rmaste hundratal kronor. I lagen (1927:77) om f`rs@kringsavtal

anges att belopp som slutar med

`ren skall avrundas till n@rmaste l@gre

krontal. Inom andra omr

Dden @r det politiska eller andra grunder som

avg

`r nivDer pD t.ex. ers@ttningar och bidrag.

Storleken p

D de budgeteffekter som kan uppstD genom olika avrund-

ningsprinciper kan illustreras med basbeloppet som exempel. I dag ger en

`kning av basbeloppet pD 100 kronor en belastning pD de offentliga

finanserna (dvs. statsbudgeten och socialf

`rs@kringssektorn vid sidan av

statsbudgeten) p

D ca 500 miljoner kronor per Dr. Eftersom basbeloppet

avrundas till n

@rmaste hundratal kronor kan f`r@ndringar av basbeloppet

uttryckt i kronor ge stora effekter p

D de offentliga finanserna. Efter en

omr

@kning till euro kan det sDledes bli frDga om stora skillnader statsfi-

nansiellt sett beroende p

D om avrundning sker uppDt eller nedDt till ett

j

@mnt belopp. Inom andra omrDden skulle d@remot olika avrundningsprin-

ciper f

D statsfinansiellt f`rsumbara effekter.

Mot denna bakgrund torde fastst

@llandet av en generell princip f`r

avrundning vid omr

@kning av belopp i f`rfattningar inte vara en framkom-

lig v

@g. N@r det blir aktuellt att omr@kna ett belopp i en f`rfattning b`r i

st

@llet en bed`mning g`ras i varje enskilt fall om avrundning skall ske

upp

Dt eller nedDt. Vid denna bed`mning fDr h@nsyn tas till de olika

omst

@ndigheter som @r aktuella f`r valet av avrundningsmeteod i det

enskilda fallet.

26 Ds 1997:59

Bestämmelser om avrundningar vid omräkningar mellan nationella valutaenheter och euron under övergångsperioden har fastställts på EUnivå i en rådsförordning.

 –VERG¥NGSTIDEN

F

`r den h@ndelse riksdagen under h`sten 1997 skulle besluta att Sverige

skall st

D utanf`r valutaunionen vid dess start 1999 men hDlla `ppet f`r ett

senare svenskt intr

@de i unionen, uppstDr frDgan hur lDng f`rberedelsetid

som kr

@vs f`r att anpassa den svenska lagstiftningen inf`r ett senare

intr

@de.

Den f

`rfattningsinventering som redovisades i departementspromemo-

rian visade att ett stort antal

@ndringar av mer teknisk natur mDste ske vid

ett svenskt deltagande i valutaunionen. De mest omfattande

@ndringsbehoven bestDr i att @ndra orden kronor och `ren till euro och cent

samt att anpassa beloppsangivelser till j

@mna belopp i euro eller cent. I

promemorian anf

`rdes att f`rfattningstekniskt b`r som huvudregel

@ndringarna ske i respektive f`rfattning. Vidare angavs att @ndringar frDn

kronor och

`ren till euro och cent b`r ske f`rst n@r sedlar och mynt i euro

introducerats.

En

@ndring i lag skall beslutas av riksdagen och f`regDs i regel av en

proposition fr

Dn regeringen. Det torde som n@mnts huvudsakligen bli frDga

om relativt enkla tekniska

@ndringar. Beredningstiderna i Regeringskansli-

et och riksdagen medf

`r dock att @ven mindre @ndringar kr@ver ett antal

m

Dnaders handl@ggning. Om frDgan v@cks under tid dD riksdagen inte @r

samlad kr

@vs naturligtvis ytterligare tid.

N

@r det g@ller frDgor av mer komplicerad natur kan det finnas behov av

att lag

@ndringen f`regDs av nDgon form av utredning och kanske @ven

remissbehandling. Tids

DtgDngen torde dD i regel `verstiga ett Dr. Ett stort

antal f

`rfattningar som innehDller belopp @r av f`rordningskarakt@r. Dessa

kr

@ver inte riksdagens medverkan f`r att @ndras utan dessa kan regeringen @ndra med kort varsel.

Ds 1997:59 27

3 Den finansiella sektorn

Riksbanken har i sitt samarbete med den finansiella sektorn sedan våren 1996 analyserat effekterna av en valutaunion. Trots osäkerheten om Sveriges medlemskap i valutaunionen från 1999 pågår ett intensivt förberedelsearbete inom den finansiella sektorn. Det är framförallt konkurrensaspekter och behovet att vara beredd på en övergång med kort varsel som ställer krav på fortsatta anpassningar. Om den finansiella sektorns kunder efterfrågar service i euro, kommer branschen att försöka tillgodose detta behov. Den finansiella sektorn bedömer att delar av företagssektorn kan komma att efterfråga eurotjänster så snart valutaunionen startar. Även hushållssektorn kan i viss utsträckning väntas efterfråga eurotjänster. Den finansiella sektorns bedömning är att detta kommer att ställa krav på parallella system i euro och kronor. Om Sverige inte deltar från start skulle, enligt den finansiella sektorn, därmed kostnaderna bli högre än om Sverige deltar från start. Även om euron kan komma att få en betydande roll i Sverige även om Sverige inte deltar från start, kommer dock kronan med all sannolikhet att behålla sin roll som dominerande betalningsmedel inom landet.

En analys av konsekvenserna av valutaunionen för den finansiella sektorn om Sverige deltar från 1999 finns i departementsskrivelsen (Ds 1997:9) ”Praktiska euroförberedelser i Sverige” och i Riksbankens rapport ”Euron i den svenska finansiella sektorn - en lägesrapport”. Följande avsnitt koncentreras i huvudsak på konsekvenserna för den finansiella sektorn i det fall att Sverige inte deltar i valutaunionen från starten den 1 januari 1999.

 0ENNINGPOLITIKEN

När valutaunionen bildas kommer ansvaret för penningpolitiken i de i valutaunionen deltagande länderna att övertas av den europeiska centralbanken, ECB. Beslut om den gemensamma penningpolitiken kommer att fattas av ECB:s råd. I detta råd sitter endast centralbankschefer från de

28 Ds 1997:59

länder som deltar i valutaunionen. Målet för penningpolitiken skall vara prisstabilitet.

I en situation då Sverige inte deltar i valutaunionen från start kommer ansvaret för penningpolitiken fortsatt att vila på Riksbanken. Sveriges medlemskap i EU innebär emellertid att Riksbanken kommer att utgöra en del av det europeiska centralbankssystemet, ECBS, och därmed också bindas till prisstabilitetsmålet.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen från start deltar den svenske centralbankschefen enbart i sammanträden med ECB:s

ALLM¤NNA råd

tillsammans med ECB:s ordförande, vice ordförande samt centralbankscheferna från övriga EU-länder. Detta råd skall överta EMI:s uppgift bl.a. vad gäller att förbereda inträde i valutaunionen för utanförstående stater.

Detta innebär emellertid inte att behov av lagändringar helt bortfaller. Sverige har skyldighet att, i enlighet med artikel 108 i EG-fördraget, anpassa den nationella lagstiftningen, inklusive riksbankslagen, så att den blir förenlig med fördraget och ECBS-stadgan. Sålunda måste lagändringar vidtas för att uppfylla de krav som ställs för att Riksbanken skall vara oberoende. Förslag om sådana lagändringar har presenterats i departementspromemorian ”Riksbankens ställning”, Ds 1997:50.

Förberedelsearbetet för den praktiska utformningen av penningpolitiken inom valutaunionen sker inom Europeiska monetära institutet, EMI. Riksbanken deltar i detta arbete. De formella besluten kommer emellertid inte att fattas förrän ECB upprättats våren 1998. Besluten fattas då av ECB:s råd, vilket innebär att enbart centralbankschefer i de länder som skall delta i valutaunionen får delta i besluten. Om Sverige inte deltar i unionen från start kommer landet därmed att stå utanför de inledande besluten om hur den penningpolitiska strategin och de penningpolitiska instrumenten skall utformas.

Att döma av det arbete som hittills skett inom EMI kommer ECB:s styrsystem i mångt och mycket att likna det svenska systemet. Den viktigaste styrräntan kommer att vara reporäntan, som kommer att fastställas inom en korridor med fasta in- och utlåningsräntor. Vissa skillnader kan också förutses såsom möjligheten att införa kassakrav samt förekomsten av ett större antal motparter i penningpolitiska operationer.

För att säkerställa ett lämpligt underlag för den gemensamma penningpolitiken krävs omfattande omställning och harmonisering av den

FINANSI

ELLA STATISTIKEN. Om Sverige inte deltar i valutaunionen från start medför

detta emellertid inte lägre omställningskrav än vad ett deltagande kräver eftersom omställningskraven har sin grund i EU-medlemskapet snarare än deltagande i valutaunionen. De omställningar som krävs enbart för valutaunionen är komplexa och kräver relativt lång framförhållning. Omställningsarbetet såväl inom finansmarknads- som betalningsbalansområdena är redan långt framskridet. Nya rapporteringsrutiner och rapporterings-

Ds 1997:59 29

blanketter har framställts. Både Riksbanken och flertalet rapportörer inom de finansiella och icke-finansiella områdena genomför för närvarande de nödvändiga omställningarna av sina redovisningssystem för att uppfylla rapporteringskraven.

 &ASTKURSSYSTEM F¶R L¤NDER UTANF¶R VALUTAUNIONEN

Det yttersta ansvaret för euroområdets valutapolitik gentemot länder utanför EU kommer att vila på EU:s ministerråd. Vid fast kurs för euron beslutar ministerrådet om utformningen av systemet. Vid rörlig växelkurs, vilket verkar mer sannolikt för euron, har ministerrådet möjlighet att utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken. Dessa får emellertid inte komma i konflikt med ECB:s mål om prisstabilitet.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen finns en möjlighet att delta i det fastkurssystem, ERM2, som skall upprättas. Deltagande i fastkurssystemet är frivilligt, varför Sverige även kan välja att bibehålla rörlig växelkurs och inflationsmål. I de länder som ej deltar skall emellertid ändå valutapolitiken behandlas som en fråga av gemensamt intresse. Den svenska valutapolitiken kommer därmed att diskuteras och övervakas på gemenskapsnivå, även i det fall Sverige väljer att ej delta i ERM2.

Europeiska rådet antog vid sitt möte i Amsterdam i juni 1997 en resolution som slår fast huvuddragen i det nya växelkurssystemet, ERM2. Enligt resolutionen skall centralkurser upprättas gentemot euron, och inte som idag gentemot samtliga deltagande valutor. De deltagande valutorna tillåts fluktuera med +/- 15 procent kring centralkurserna. Beslut om centralkurser m.m. kommer att fattas i en gemensam procedur av ECB och ministrarna i euroländerna samt ministrarna och centralbankscheferna i de länder som deltar i ERM2. Även Europeiska kommissionen samt ministrar och centralbankscheferi övriga EU-länder kommer att involveras i dessa beslut.

 3EDLAR OCH MYNT

För de länder som deltar i valutaunionen kommer sedlar och mynt i euro att införas senast den 1 januari 2002. Inom EU har man enats om att det skall finnas åtta mynt- och sju sedelvalörer inom valutaunionen. I princip skall varje deltagande land ges möjlighet att delta i produktionen av sedlarna och mynten. För de länder som så önskar kommer ena sidan av mynten att få en nationell prägel.

30 Ds 1997:59

Ifråga om mynten har Sverige starkt förespråkat att de skall vara nickelfria och det har nu beslutats att endast två (de högsta valörena 1 och 2 euro) av åtta mynt kommer att innehålla nickel. Detta innebär att över 90% av antalet euromynt kommer att vara nickelfria. Riksbanken och den finansiella sektorn samt handeln delar uppfattningen att de minsta myntvalörerna (motsvarar cirka 9 och 18 öre) inte skall ges ut i Sverige. Skälet är att det saknas behov av dessa mynt p.g.a. de avrundningsregler som tillämpas vid betalningar. Däremot kommer dessa mynt naturligtvis att vara legala betalningsmedel i Sverige.

I de länder som går med i valutaunionen kommer euron och den nationella valutaenheten båda att vara lagliga betalningsmedel under högst en sexmånadersperiod. Denna dubbelhantering är kostsam för alla inblandade aktörer. Det råder därför enighet inom den finansiella sektorn samt handeln i Sverige att övergångsperioden bör kortas. Riksbanken delar denna uppfattning. Genom olika åtgärder och samarbete mellan berörda aktörer bör perioden kunna minskas till cirka hälften. Det krävs även ett omfattande arbete att rent logistiskt förbereda distributionen av de nya sedlarna och mynten. Det handlar bl.a. om transporter, lagring, anpassningar av uttagsautomater och datasystem samt säkerhetsåtgärder. Från Bankföreningen och Posten AB har framförts önskemål om att euron skulle införas regionvis i Sverige.

I det fall Sverige inte går med från start i valutaunionen finns åtminstone två alternativa scenarier för förberedelsearbetet på detta område:

1) Sverige går med före införandet av sedlar och mynt. 2) Sverige går med först efter 2002 när sedlar och mynt i euro redan har

införts i de deltagande länderna.

Riksbanken och berörda delar av den finansiella sektorn måste göra förberedelser så att båda scenariealternativen blir praktiskt genomförbara. I detta sammanhang är det väsentligt att skaffa sig en uppfattning om längden på den "startsträcka" som behövs från beslut om svenskt deltagande tills dess att euron kan ges ut i Sverige. Startsträckan för utbytet av sedlar och mynt är enligt en preliminär bedömning minst ett år i båda de ovannämnda alternativen. Flaskhalsen för Riksbankens del synes vara framställning av mynt.

När sedlar och mynt i euro redan finns i de deltagande länderna (enligt scenario två) kan det komma att ställas krav på att "startsträckan" skall hållas mycket kort. Denna situation kan komma att förändra introduktionsprocessen. Generellt sett kan emellertid sägas att ju kortare startsträcka, desto dyrare blir valutabytet.

Ds 1997:59 31

 3VERIGE KAN DELTA I BETALNINGSSYSTEMET 4!2'%4 ¤VEN OM

3VERIGE INTE DELTAR I VALUTAUNIONEN FR¥N START

Den gemensamma penningpolitiken ställer krav på en fungerande infrastruktur - ett betalningssystem - inom euroområdet. Inom detta system skall de nationella interbanksystemen för stora betalningar vara sammanlänkade i ett gemensamt nätverk, det s.k. TARGET-systemet. Alla deltagare i de nationella systemen - i Sveriges fall RIX-systemet - kommer att ingå i nätverket, med centralbankerna som "noder" i systemet.

4!2'%4 SYSTEMET

RIX

Riksbanken

Bank

Bank

(Sparb

Sverige)

Post Giro Bank

Bank Bank

Sparbanker (90)

"ANKER 3TATLIGA MYNDIGHETER

Riksgäldskontoret

Riksrevisionsverket

BGC (massbetalningar)

VPC (värdepapper)

OM (derivat)

%#"

NCB

NCB

NCB

NCB

NCB NCB NCB

NCB

NCB

NCB

NCB

NCB

NCB NCB

B

B

B

" "ANKER .#" .ATIONELLA #ENTRALBANKER %#" %UROPEISKA #ENTRALBANKEN

Som antyds i figuren handlar det om ett bilateralt nätverk mellan de nationella centralbankerna utan någon egentlig central aktör. ECB kommer således inte ha någon sammanhållande operativ roll i systemet. De nationella centralbankerna kommer att hålla konton hos varandra och via dessa slussa betalningar till och från "sina" banker. Tiden från initiering av ett betalningsuppdrag från en bank i ett land tills dess en mottagande bank i ett annat land erhållit betalning skall normalt ta ett fåtal sekunder. Systemet började testköras under juli 1997.

32 Ds 1997:59

TARGET skall användas för de betalningar som relaterar till den gemensamma penningpolitiken, men kommer att kunna användas också för andra, företrädesvis större, betalningar. Systemet innebär att en ny "motorväg" skapas för den europeiska betalningstrafiken. För mindre betalningar och andra, mindre tidskritiska, betalningar torde dock bankerna använda mer traditionella betalningsvägar även fortsättningsvis.

TARGET och de underliggande nationella systemen skall baseras på principen om bruttoavveckling i realtid ("Real-Time Gross Settlement", RTGS). Detta innebär att transaktionerna avvecklas en och en löpande under dagen. Denna struktur kräver kontinuerlig tillgång till likviditet för att fungera smidigt. Likviditetstillförseln i sådana system sker vanligtvis i form av löpande kredit från centralbanken under den tid systemet är öppet - s.k. intradagskredit - eller i form av repor. Kreditgivningen i euro via TARGET kommer, precis som i RIX-systemet idag, att ske mot ställande av säkerhet i form av värdepapper, eller genom att använda repor, repurchase agreements (återköpsavtal), vilket innebär att låntagare säljer värdepapper med avtal om att återköpa dessa vid ett senare tillfälle.

Om inte Sverige deltar i valutaunionen från start finns ändå möjlighet att delta i TARGET för betalningar i euro. Detta skulle ge svenska banker och dessas kunder möjlighet att sända euro-betalningar via TARGET samt underlätta ett eventuellt senare inträde i unionen. Mot bakgrund av att Riksbanken har ett väl utvecklat RTGS-system, RIX, innebär ett deltagande i TARGET från 1999 små omställnings- och anpassningsbehov för svensk del. Om Sverige inte deltar i valuyaunionen från start krävs emellertid två parallella RIX-system, ett för kronor (kron-RIX;"K-RIX") och ett för euro (euro-RIX;"E-RIX").

Villkoren för det svenska betalningssystemets deltagande i TARGET i en situation då Sverige ej deltar i valutaunionen är emellertid ännu ej klarlagda. Den viktigaste olösta frågan gäller huruvida de svenska bankerna skall åläggas restriktioner beträffande tillgången på intradagskredit i systemet. Motiveringen för sådana restriktioner har varit risken för att intradagskredit under vissa omständigheter skulle kunna övergå i utlåning till nästa dag, och därmed påverka den samlade euro-likviditeten och ränteläget.

Ett införande av begränsningar i möjligheterna att få intradagslikviditet skulle emellertid innebära att rätten att delta i TARGET blir av minskat praktiskt värde, genom de fördyringar det skulle innebära för likviditetsförsörjning och -hantering. Frågan har nu hänskjutits till ECB för slutligt avgörande. Tills dess skall de nationella centralbankerna utveckla faciliteter som medger att ett antal olika "begränsningsalternativ", exempelvis i form av mer eller mindre restriktiva limiter, skall kunna implementeras om ECB så beslutar. Sannolikheten får dock anses stor för att restriktioner i någon form kommer att införas.

Ds 1997:59 33

 "ANKERNA F¶RBEREDER SIG F¶R EURON OAVSETT MEDLEMSKAP

Vid ett inträde i valutaunionen efter 1999 avser bankerna att i princip använda de strategi- och omläggningsrutiner för såväl företags- som privatmarknaden som man tidigare planerat att använda vid ett deltagande från start. I korthet innebär detta att varje bank håller en konverteringsfacilitet kronor-euro i anslutning till det egna systemet. Fördelen med denna lösning är dels att den ger bankerna flexibilitet när det gäller val av tidpunkt för den interna omläggningen, dels att den väntas hålla själva omläggningskostnaderna nere. Denna specifikation för transaktionsutbyte inom banksektorn kombineras med den s.k.originalvalutamodellen, som innebär att betalningsavsändaren väljer i vilken valuta denne vill skicka betalningen till betalningsmottagaren.

Bankerna gör bedömningen att möjligheten att hantera eurobetalningar kommer att efterfrågas även om Sverige inte deltar i valutaunionen från start. Hur omfattande efterfrågan blir och hur denna utvecklas över tiden är dock ytterligt vanskligt att bedöma. Till en del kommer det att bestämmas av om icke-deltagandet bedöms bli relativt kortvarigt, långvarigt eller permanent. Om Sverige väntas komma att inträda relativt snart bedöms behovet av att hantera euro-betalningar bli förhållandevis stort.

Effekterna torde också skilja sig mellan olika kundkategorier. När det gäller

PRIVATMARKNADEN bedöms det sannolikt att

löner till anställda i Sverige kommer att betalas ut i svenska kronor, även om företaget lagt om sin redovisning till euro

det inledningsvis inte kommer att finnas behov av särskilda eurobetalningssystem för privatmarknaden.

Beträffande

F¶RETAGSMARKNADEN torde gälla att

vissa företag, i synnerhet de som är orienterade mot den europeiska marknaden, kan komma att lägga om sina interna system till euro och börjar fakturera andra företag - även svenska - i euro

många företag kommer att efterfråga betalningstjänster i euro.

Efterfrågan från företagsmarknaden förväntas bli både starkare och komma snabbare än efterfrågan från privatmarknaden.

Hanteringen av euro-betalningar kan antingen göras i form av traditionella utlandsbetalningar eller som en inhemsk betalning. Den förstnämnda varianten utnyttjar befintliga metoder och tekniker och innebär inledningsvis inga nämnvärda krav på systemförändringar. Vid någon tidpunkt, när eurobetalningarna nått en viss omfattning, kommer detta emellertid

34 Ds 1997:59

inte att utgöra någon rationell lösning. Därför kommer det, kanske relativt snart, att bli nödvändigt att utveckla ett system där eurobetalningar kan hanteras som inhemska betalningar. I detta ingår att definiera vilka betalningskanaler som skall vara öppna för eurobetalningar. Det kommer relativt omgående att bli nödvändigt att utveckla system där eurobetalningar kan hanteras parallellt med inhemska betalningar. Detta innebär att bankernas infrastruktur av datasystem påverkas på ett mycket markant sätt. Till viss del kommer bankerna att få utveckla och administrera dubbla system, vilket medför ökade kostnader.

Bedömningarna av om och när man når denna kritiska punkt blir en viktig faktor för bankernas val av investeringsstrategi. Detta blir i grunden ett affärsmässigt avgörande. Om bankerna måste bygga upp parallella system för kronor respektive euro medför detta givetvis ökade kostnader. Det kan emellertid också bli förhållandevis kostsamt - ur operativ och marknadsmässig synvinkel - att avstå från systemanpassningar och istället hantera situationen med enklare, i huvudsak befintliga, rutiner och lösningar.

Det är i dagsläget inte möjligt att ge någon preciserad bedömning av hur stora kostnadsökningarna för banksystemet kommer att bli om Sverige inte deltar jämfört med ett deltagande från start. Ett deltagande i valutaunionen från start har av Bankföreningen kostnadsberäknats till i storleksordningen 2,5 miljarder kronor för hela det svenska bankkollektivet, där den största kostnaden ligger i förändringar av datasystemen. Det går inte idag att mer precisera hur bankernas kostnader fördelas på olika områden. I IT-kostnaderna ligger dels utvecklandet av datasystem, dels förvaltningen av dem. Endast en del av kostnaderna kommer alltså att vara av engångskaraktär. Om ett deltagande i valutaunionen dröjer för svensk del blir kostnaderna för att hantera dubbla system avsevärda, enligt Bankföreningen.

En aspekt i detta sammanhang är hur lång tid banksystemet behöver för att förbereda sig i det fall Sverige inledningsvis står utanför valutaunionen vid starten 1999 men inträder senare. Detta utreds för närvarande av bankerna. En preliminär bedömning indikerar emellertid att den sannolika ledtiden är cirka 2 år från det att ett politiskt beslut fattats fram till det att sedlar och mynt i euro kan introduceras.

 6¤RDEPAPPER KAN KOMMA ATT HANDLAS I EURO ¤VEN OM

3VERIGE INTE DELTAR I VALUTAUNIONEN

Tillkomsten av EMU kommer att innebära att det bildas en gemensam europeisk kapital- och penningmarknad som är både större och mer likvid

Ds 1997:59 35

än någon av de idag existerande nationella marknaderna. Detta väntas i sin tur medföra betydande förändringar, bl.a. en reducering av antalet typer av finansiella instrument. Valutaunionen väntas också bidra till en ökad aktivitet på de europeiska finansmarknaderna. En faktor som kan förväntas bidra till denna utveckling är den ökade transparens som följer av att de nationella valutorna försvinner och de olika finansiella instrumenten blir uttryckta i samma enhet, euron. Instrumenten blir därmed lättare att jämföra och värdera. Oavsett om Sverige deltar i valutaunionen eller inte kommer dessa strukturförändringar att i betydande grad påverka marknadsförutsättningarna för de svenska finansiella företagen och för alla delar av den svenska finansiella marknaden, inte minst värdepappersmarknaderna.

Om Sverige skulle delta i valutaunionen från start har instituten på värdepappersmarknaden beslutat sig för att genomföra övergången i form av en "big-bang". Detta innebär en momentan övergång från svenska kronor till euro från och med den 1 januari 1999 vad gäller handelsvalutan för de finansiella instrument som handlas på Stockholms Fondbörs respektive motsvarande avvecklingsvaluta hos VPC. Detsamma gäller penningmarknadsinstrument.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten kommer den dominerande delen av handeln att fortsätta ske i svenska kronor. Samtidigt kommer dock ett växande antal värdepapper att emitteras och handlas i euro. Omfattningen av detta är emellertid svår att bedöma.

Vid ett deltagande i valutaunionen från start kommer VPC, när det gäller avvecklingen, att övergå till att enbart arbeta i euro direkt från årskiftet 1998/99. Om Sverige inte deltar kommer VPC likväl att erbjuda såväl kontohållning som clearing och avveckling i både svenska kronor och euro liksom eventuellt även i andra valutor. Detta gäller såväl aktier som penningmarknadsinstrument. VPC menar, i likhet med flera andra aktörer, att ett icke-deltagande torde bli väsentligt mer komplicerat och dyrbart att hantera, och har också gjort vissa bedömningar av kostnader för IT-utveckling etc i olika alternativ. Enligt VPC:s uppfattning kommer detta på kort sikt för deras del att kosta tre gånger så mycket som ett deltagande från start. Den totala kostnaden för hela omställningen vid ett icke-deltagande beräknas till mellan 20-25 miljoner kronor. Även på värdepappersmarknaden kommer IT-utvecklingen att stå för merparten av kostnaderna. Vid ett icke-deltagande på kort sikt kommer det, enligt VPC:s bedömning, att krävas datasystem som är anpassade dels för den period då Sverige inte deltar, dels ett system efter det att Sverige kommit med. Detta medför merkostnader.

Generellt gäller att clearing och avveckling måste ske i samma valuta som papperet handlas i. Ett visst värdepapper kommer enbart att nettoavvecklas i en valuta - eljest bedöms systemutvecklingskostnaderna bli för

36 Ds 1997:59

höga, både för VPC och för användarna. Det har nåtts en överenskommelse inom branschen om att ett och samma värdepapper skall handlas i endast en valuta på fondbörsen. Handeln i ett visst papper kommer således att kunna ske i svenska kronor, i euro eller eventuellt i någon annan valuta. När det gäller penningmarknadsinstrument måste avvecklingen dessutom ske i samma valuta som instrumentet emitterats, eftersom ränte- och inlösenbelopp enligt överenskommelse mellan parterna på marknaden ska kunna hanteras tillsammans med handelslikviderna.

 %URONS ROLL OM 3VERIGE INTE DELTAR I VALUTAUNIONEN FR¥N

START

Företrädare för den svenska finansiella sektorn planerar för att möta en omfattande användning av euron även i det fall då Sverige inte blir medlem i valutaunionen från start. Större svenska företag förväntas t.ex. komma att fakturera och utföra betalningar i euro. En rad företag uppges också överväga att lägga om sin redovisning till euro oavsett om Sverige går med i valutaunionen eller ej. Vidare finns det förväntningar om att hushållen och företagen i stigande utsträckning kommer att efterfråga lån och placeringar i euro.

En faktor av stor betydelse för eurons roll på den svenska valutamarknaden är den sedan länge pågående processen mot ökad internationalisering på såväl varu- som kapitalmarknaden. Hur stor betydelse euron kommer att få på den svenska marknaden beror i hög grad på hur stor del av den svenska varuhandeln som sker med euroområdet. Svenska exportföretag som har en betydande del av sin marknad i de länder som kommer att delta i valutaunionen, kommer naturligen att låna, placera och fakturera i euro. Det faktum att valutaunionen blir ett stort valutaområde leder troligen till att euron kommer att få större betydelse än vad de ingående valutorna sammantaget har idag. Ett företag som idag t.ex. exporterar till ett EU-land och köper insatsvaror från ett annat får när valutaunionen bildas minskad växelkursrisk, vilket kan komma att öka efterfrågan på euro som såväl betalningsmedel som låne- och placeringsvaluta.

Eftersom svenska hushåll har såväl inkomster som utgifter i kronor är det naturligt att såväl sparande som upplåning främst sker i kronor. Det gäller fortsatt i ett läge då valutaunionen bildas med Sverige utanför unionen. Förväntningar om ett snart inträde skulle dock kunna leda till att hushållen kanaliserar en del av sitt långsiktiga sparande till placeringar i euro. Det faktum att man förväntar sig att sparandet i framtiden skall användas till konsumtion i euro kan skapa motiv för detta. Beslut om i vilken valuta sparandet skall ske måste dock beakta skillnader i räntor

Ds 1997:59 37

mellan Sverige och euroområdet samt förväntningar om växelkursutveckling och konverteringskurs vid ett eventuellt inträde i valutaunionen.

Sannolikt kommer således euron att få en större betydelse i Sverige än vad de ingående valutorna sammantaget har idag. Några betydande konsekvenser för svensk penning- och valutapolitik torde detta dock inte komma att få. Kronan kommer t.ex. med all sannolikhet att behålla sin roll som dominerande betalningsmedel inom landet. Som jämförelse kan nämnas att det i Kanada, ett land med en starkt integrerad handel med det närliggande valutaområdet USA, inte har märkts några påtagliga tendenser till undanträngning av den kanadensiska dollarn till förmån för den amerikanska. Endast länder med stor politisk osäkerhet och med mycket hög inflation har uppvisat exempel på att det egna landets valuta trängts undan som betalningsmedel.

Det faktum att valutaunionen bildas skapar i sig inte tillräckliga incitament för att sätta löner eller att värdera och prissätta varor och tjänster producerade och sålda i Sverige i euro. Därtill kommer merparten av den offentliga sektorns utgifter och inkomster att löpa i kronor, vilket innebär att en stor del av ekonomin kommer att betrakta kronor som inhemsk valuta oavsett vad som sker i den övriga ekonomin.

Sammanfattningsvis finns det faktorer som talar för att användningen av euron i vissa delar av samhället kommer att få stor omfattning även om Sverige inte deltar i valutaunionen från start. För att svenska finansiella institut skall kunna delta i den europeiska konkurrensen är det viktigt att förberedelser för en sådan utveckling sker.

Det finns å andra sidan inte någon risk för att kronan skall trängas ut. Portföljförändringar till följd av att valutaunionen bildas och osäkerhet om utvecklingen inom euroområdet kan komma att påverka räntor och växelkurser under en inledningsperiod efter det att valutaunionen bildats. Förutsättningarna för att bedriva en självständig penningpolitik inriktad mot prisstabilitet i Sverige väntas inte förändras på något grundläggande sätt av att valutaunionen bildas och Sverige inte deltar.

38 Ds 1997:59

Ds 1997:59 39

4 Redenominering av skulder och offentlig nyupplåning i euro

Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 enades EU:s statsoch regeringschefer bl. a. om att ny omsättningsbar offentlig skuld, som utfärdas av de i valutaunionen deltagande staterna, skall anges i euro från och med den 1 januari 1999. Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 fastslogs vidare att deltagande medlemsstater skall ha rätt att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att konvertera landets redan utestående offentliga skuld till euro. Även frågan om hur andra emittenter än staten kan förfara i fråga om sådan redenominering av utestående skulder har behandlats inom EU. Den 7 juli 1997 godkände Ekofinrådet ett utkast till en rådsförordning om införandet av euron. Eftersom förordningen enligt EU-fördraget skall beslutas av de medlemsstater som deltar i valutaunionen från starten 1999 så kan ett formellt beslut ske först när det står klart vilka medlemsstater som skall delta. Bestämmelserna i denna rådsförordning får, i tillämpliga delar, direkt verkan i Sverige oavsett om Sverige deltar i valutaunionen eller ej.

Rådsförordningens artikel 8.4 anger att en deltagande medlemsstat får vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att redenominera sin offentliga sektors utestående skuld till valutaenheten euro. Villkoret är att skulden är angiven i medlemsstatens nationella valutaenhet och är utgiven enligt dess egen lagstiftning. Definitionen av den offentliga sektorns skuld ges av det europeiska nationalräkenskapssystemet. Enligt denna definition inbegrips för svensk del lån upptagna av Riksgäldskontoret, Riksbanken, affärsverk, kommuner och landsting samt AP-fonden, medan statliga och kommunala bolag inte omfattas. Frågan om offentlig nyupplåning i euro och ändring av den offentliga skuldens valutadenominering är med andra ord inte begränsad till de lån som utgör statsskulden utan omfattar även de lån som tas upp av kommuner och landsting m.fl.

Under förutsättning att medlemsstaten har vidtagit nämnda åtgärder för redenominering av den offentliga skulden och avtalsvillkoren inte uttryckligen förbjuder det, ger förordningen en rätt även för andra emittenter än staten att ändra valutadenomineringen för skuldförbindelser utgivna i den nationella valutan till euro. Denna redenomineringsrätt skall gälla obliga-

40 Ds 1997:59

tioner och andra skuldförbindelser i form av värdepapper som är omsättningsbara på kapitalmarknaden samt penningmarknadsinstrument.

I Finansdepartementets tidigare promemoria

0RAKTISKA EUROF¶RBEREDEL

SER I 3VERIGE (Ds 1997:9) redogjordes för Riksgäldskontorets förslag till

strategi för konvertering av statsskulden. Riksgäldskontoret bedömde i sin rapport (Dnr. Fi 96/4562) det som lämpligt att föra över hela sin inhemska verksamhet på penning- och obligationsmarknaden till euro vid tidpunkten för inträdet i valutaunionen. Enligt Riksgäldskontorets förslag skulle således inhemsk nyupplåning i omsättningsbara papper från första dagen ske i valutaenheten euro. Dessutom skulle hela den utestående krondenominerade statspappersstocken redenomineras vid samma tidpunkt. Genom att konvertera även de utestående lånen skulle man undvika en splittring av marknaden i en krondenominerad och en eurodenominerad del. Härigenom skulle likviditeten i statspapper främjas och därmed skulle också statens kostnad för finansiering av statsskulden minskas. Även huvuddelen av hushållsupplåningen föreslogs konverteras omedelbart vid ett inträde i valutaunionen. Beträffande utestående valutalån föreslogs att konverteringen skulle anpassas till övergången i de länder i vilkas valutor lånen är utställda.

I promemorian om praktiska euroförberedelser konstaterades att det fanns behov av att klarlägga de legala förutsättningarna för en sådan process. Eftersom det idag råder enighet inom EU om den ovan nämnda euroförordningen finns det också förutsättningar för att göra ett sådant klarläggande.

 $EN OFFENTLIGA SKULDEN

Man kan konstatera att frågan om statens nyupplåning via Riksgäldskontoret inte i sig själv ställer krav på ny lagstiftning; saken skulle i princip kunna regleras med hjälp av en ändring av instruktionen för Riksgäldskontoret eller genom en anvisning i regeringens regleringsbrev till kontoret. Emellertid gäller överenskommelsen mellan medlemsstaterna även skuldförbindelser som ges ut av Riksbanken, kommuner, landsting, sociala försäkringssystem o.s.v. Även om det knappast finns skäl att befara att övriga berörda emittenter inte kommer att följa överenskommelsen, förefaller det lämpligt att genom lagstiftning säkerställa att de åtaganden som Sverige gjort uppfylls. Eftersom Madridöverenskommelsen om nyupplåning enbart gäller omsättningsbara värdepapper, bör lagen avgränsas t. ex. till att omfatta sådana värdepapper som registreras i VPC:s kontosystem. Frågan skulle exempelvis kunna regleras genom offentligrättslig lagstiftning i form av en särskild lag, där övergångsfrågor vid ett

Ds 1997:59 41

inträde i valutaunionen samlas. En sådan lag kan upphävas vid övergångsperiodens slut.

Euroförordningen ger, som ovan konstaterats, medlemsstaterna rätt att vidta åtgärder för att redenominera redan utestående offentlig skuld. Denna rätt avser inte bara omsättningsbara värdepapper utan omfattar även andra typer av skuldkontrakt. Mycket talar för att en redenominering inte behöver ha formen av lagstiftning. Statens åtgärder för att redenominera offentlig skuld skulle i så fall kunna inskränkas till en ändring i förordningen med instruktion till Riksgäldskontoret eller i regeringens regleringsbrev till kontoret. Huruvida lagstiftning krävs är dock en fråga som bör övervägas ytterligare. Som angavs i departementspromemorian Ds 1997:9 bör en konvertering av statsskulden ske omedelbart vid ett inträde i valutaunionen. I enlighet med detta bör således utestående statsobligationer, statsskuldväxlar, realobligationer, riksgäldskontolån samt VPC-registrerade premieobligationer redenomineras till valutaenheten euro vid tidpunkten för inträdet i valutaunionen.

Allemanssparkonton utgör i legal mening ett skuldförhållande mellan kontohavarna och bankerna. Riksgäldskontoret har inte något direkt skuldförhållande till de enskilda spararna utan bara till bankerna. De enskilda allemanssparkontona är därför att betrakta som privat skuld och kan därför inte ensidigt konverteras av staten. Då Allemansspar inte utgör omsättningsbar skuld i form av värdepapper kan inte heller bankerna med stöd av euroförordningen ensidigt konvertera dessa kontobehållningar under övergångsperioden. Privata emitenters rätt begränsas, som ovan konstaterats, till omsättningsbara värdepapper. Den skuld Riksgäldskontoret har till bankerna till följd av allemanssparandet bör inte konverteras till euro under denna period.

Konverteringen av utestående valutalån i de valutor som ingår i valutaunionen bör ske enligt de villkor som framgår av euroförordningen. Dessa villkor ger möjlighet till redenominering av utestående valutalån under övergångsperioden endast i det fall den aktuella medlemsstaten vidtagit åtgärder för att konvertera åtminstone en del av landets offentliga skuld till euro och avtalsvillkoren inte uttryckligen förbjuder en redenominering. Huruvida Riksgäldskontoret, vid ett svenskt medlemskap i valutaunionen, skall fortsätta att uppta valutalån eller om den statliga upplåningen uteslutande bör ske i euro är en fråga som bör tas ställning till vid en senare tidpunkt.

Efter det att staten konverterat någon del av sin skuld, kommer kommuner, landsting och andra offentliga emittenter att omfattas av samma rätt att redenominera utestående skuld som gäller för privata emittenter, se nedan.

42 Ds 1997:59

 0RIVAT SKULD

Privata emittenter berörs inte av Madridöverenskommelsens krav på att inhemsk nyupplåning skall ske i euro från tidpunkten för inträdet i valutaunionen. Det står således privata emittenter fritt att ge ut skuldförbindelser i kronor under övergångsperioden.

Euroförordningen innebär att icke-statliga emittenter

  • såväl privata

som offentliga

  • har rätt att redenominera utestående skuldförbindelser så snart som staten redenominerat någon del av den offentliga skulden. En förutsättning är att avtalsvillkoren inte uttryckligen förbjuder en redenominering. Om staten, som föreslagits, redenominerar statsskulden vid tidpunkten för inträdet i valutaunionen, ges den privata sektorn möjlighet att genomföra en s.k. big bang, dvs. en omedelbar övergång till euro på bred front vid inträdet i valutaunionen. Redenomineringsrätten gäller endast obligationer och andra skuldförbindelser i form av värdepapper som är omsättningsbara på kapitalmarknaden samt penningmarknadsinstrument. En sådan möjlighet för ena parten i ett kontraktsförhållande att ensidigt ändra avtalsvillkoren innebär ett avsteg från centrala civilrättsliga principer. Verkningarna blir dock i praktiken begränsade, eftersom kronor och euro blir olika uttryck för samma valuta; förhållandet mellan kronor och euro kommer vid ett medlemskap i valutaunionen närmast att likna förhållandet mellan kronor och ören.

Euroförordningen har, vid ett svenskt deltagande i valutaunionen, direkt verkan i hela sin vidd i Sverige. Det krävs inget formellt införlivande i svensk lagstiftning för att förordningen skall gälla. Det finns i princip inte heller några möjligheter att inskränka eller utvidga omfattningen av euroförordningen för svenska emittenter. Det finns däremot skäl att göra den rättsliga situationen så tydlig som möjligt. Det är bl. a. viktigt att informationen till emittenter och investerare i detta avseende blir tillfredsställande.

Redenomineringsrätten, som den uttrycks i euroförordningen, innebär endast en rätt att rent matematiskt tillämpa de fastställda konverteringskurserna. Man kan emellertid förvänta att det uppkommer praktiska problem i samband med redenominering av skuldförbindelser. Detta kan medföra behov av att göra andra ändringar i kontraktsvillkoren än de som rör valutadenomineringen. Sådana ändringar i kontraktsvillkoren skulle t. ex. kunna gälla avrundningar till jämna eurobelopp och/eller anpassningar av kontraktens nominella belopp till jämna handelsposter. I första hand bör sådana praktiska problem lösas av marknadens aktörer, t. ex. genom upprättande av tydliga, enhetliga och allmänt accepterade marknadskonventioner. I vilken utsträckning staten genom lagstiftning kan och bör ge

Ds 1997:59 43

ytterligare stöd för att lösa dylika praktiska problem bör övervägas vidare i nära samråd med marknadens aktörer.

 /M 3VERIGE INTE DELTAR I VALUTAUNIONEN

I det fall Sverige står utanför valutaunionen när den bildas den 1 januari 1999 skall inhemsk offentlig nyupplåning fortsätta att anges i kronor. Inget behov finns heller av att ge emittenterna ensidig rätt att konvertera utestående kronskulder. Konvertering av offentlig och privat skuld, utgiven av svenska emittenter i valuta som kommer att övergå till euro och som är utgiven under lagstiftningen i en i valutaunionen deltagande medlemsstat, får enligt euroförordningen ske när den aktuella medlemsstaten har konverterat någon del av sin offentliga skuld. Euroförordningen har emellertid i denna del inte direkt verkan i Sverige i det fall Sverige står utanför valutaunionen. Någon möjlighet att konvertera lån i utländsk valuta utgivna under svensk lag med stöd av denna förordning föreligger därför inte. Sådana lån bedöms emellertid ha en sådan begränsad omfattning att behovet av en särskild svensk lagstiftning synes litet. Lån utgivna av svenska emittenter i utländsk valuta som kommer att övergå till euro och som är utgivna i en stat utanför valutaunionen regleras av detta lands lagstiftning. Exempelvis skulle alltså lån i DEM utgivna under brittisk lag i det fall Storbritannien väljer att stå utanför valutaunionen regleras enligt brittisk lagstiftning.

44 Ds 1997:59

Ds 1997:59 45

5 Näringslivet

Valutaunionen kommer att medföra förändringar för svenskt näringsliv, oberoende av om Sverige deltar från starten eller inte. De stora företagen har i viss mån påbörjat det praktiska och strategiska förberedelsearbetet inför en övergång till euron, medan de små avvaktar. Konsekvenserna för småföretagen påverkas i många fall av hur storföretagen agerar, och deras intresseorganisationer spelar en stor roll i förberedelsearbetet. Hela näringslivet intar dock en avvaktande hållning och inväntar ytterligare politiska beslut innan större åtgärder görs.

Övergången till en gemensam valuta kommer att medföra konsekvenser på flera olika områden inom företagets verksamhet. De kommer t.ex. att beröra såväl fakturering, betalning och redovisning, som prisstrategier, konkurrenssituation och strukturomvandling. Vissa förändringar ställer även krav på myndigheterna. Generellt sett är dock företagen själva ansvariga för de anpassningar som krävs.

I detta kapitel diskuteras några specifika frågeställningar där en övergång till euron ger konsekvenser som ställer krav på åtgärder från både företag och myndigheter. Dessutom beskrivs kort valutaunionens förväntade strukturella och strategiska konsekvenser på näringslivet. En studie rörande konsekvenser av EMU för svenskt näringsliv som gjorts av Närings- och teknikutvecklingsverket, (NUTEK), redovisas i en bilaga.

 !NV¤NDNING AV EURON UNDER ¶VERG¥NGSTIDEN OCH OM

3VERIGE INTE DELTAR FR¥N STARTEN

Näringslivets företrädare har framfört önskemål om flexibilitet och valfrihet när det gäller att använda euron under övergångsperioden. Önskemål om att kunna använda euron tidigt under övergångsperioden gäller i särskilt hög grad stora och multinationella företag och företag med ett stort export- eller importberoende. Även vid ett icke-deltagande i valutaunionen finns önskemål från företagshåll om att kunna använda euro. Även underleverantörer till stora företag kan ställas inför krav att använda euro i offerter, avtal och fakturer. Intresset för användning av euro under över-

46 Ds 1997:59

gångsperioden är dock mycket litet i utpräglat hemmamarknadsinriktade företag och i små- och medelstora företag.

!KTIEKAPITAL I EURO

I departementspromemorian Ds 1997:9 ber

`rdes frDgan i vilken utstr@ck-

ning svenska aktiebolag skall ges m

`jlighet att ange sitt aktiekapital i euro.

Det konstaterades d

@r att vid en svensk anslutning till valutaunionen 1999

kommer svenska aktiebolag att fr.o.m. den 1 januari 2002 vara tvungna att ange sitt aktiekapital i euro. Det konstaterades ocks

D att vissa svenska

aktiebolag kan antas ha intresse av att ange sitt aktiekapital i euro redan under

`vergDngsfasen efter den 1 januari 1999, och att ange aktiekapitalet

i euro

@ven om Sverige stannar utanf`r valutasamarbetet.

Flera remissinstanser har framhållit att det redan under övergångsfasen bör bli möjligt att ange aktiekapitalet i euro. En del internationellt verksamma företag önskar ange aktiekapitalet i euro även om Sverige inte deltar i valutasamarbetet. Svenska Bankf

`reningen, Sveriges Indust-

rif

`rbund och Sveriges Fondhandlaref`rening har i en framst@llan till

regeringen beg

@rt att frDgan utreds.

Regeringen gav v

Dren 1997 en s@rskild utredare i uppdrag att un-

ders

`ka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och

f

`rs@kringsaktiebolag har av att ange aktiekapital och aktiers nominella

belopp i annat

@n svensk valuta. Utredningen skall avse bDde det behov

som, om Sverige deltar i valutaunionen fr

Dn 1999, kan finnas under den

`vergDngsfas som kommer att l`pa mellan den 1 januari 1999 och

utg

Dngen av Dr 2001, och det behov som kan finnas om Sverige stannar

utanf

`r valutaunionen. Om nDgot behov kan konstateras skall utredaren

redovisa de principiella l

`sningar som kan tillgodose detta samt de f`r-

och nackdelar som

@r f`renade med dessa. Den l`sning som i f`rsta hand

skall pr

`vas @r en ordning d@r ett aktiebolag kan ha aktiekapitalet antingen

i svenska kronor eller i euro. Utredaren skall emellertid ocks

D analysera

andra modeller som kan vara

@ndamDlsenliga. Till dessa h`r f`rst och

fr

@mst en modell som tillDter aktiebolag att emittera aktier utan nominellt

belopp. Utredaren skall vidare vara of

`rhindrad att se n@rmare pD behovet

av och f

`ruts@ttningarna f`r en modell d@r olika delar av aktiekapitalet @r

best

@mt i olika valutor. Resultatet av arbetet skall redovisas under h`sten

1997.

Ds 1997:59 47

2EDOVISNING I EURO

I departementspromemorian Ds 1997:9 behandlades ocks

D frDgor om

redovisning i euro. D

@r diskuterades bl.a. vissa redovisningsproblem som

kan uppkomma i samband med en

`vergDng till en gemensam valuta.

Fr

Dgor av detta slag har d@refter varit f`remDl f`r uppm@rksamhet i olika

sammanhang. Bl.a. har Europeiska kommissionen utgett en skrift d

@r dessa

fr

Dgor tas upp, ARedovisning f`r inf`randet av euron@, (Bryssel 1997; GD

XV). Vad som har framkommit ger dock inte anledning att avvika fr

Dn de

st

@llningstaganden som gjordes i departementspromemorian Ds 1997:9.

De redovisningsproblem som

`vergDngen till en gemensam valuta kan ge

upphov till f

Dr l`sas inom ramen f`r god redovisningssed. NDgon lagstift-

ning avseende s

Ddana s@rskilda redovisningsfrDgor @r inte aktuell.

I ett avseende kan dock lagstiftning komma att bli aktuell. Det g

@ller

fr

Dgan i vilken omfattning svenska f`retag skall ha m`jlighet att anv@nda

euron i sin externa redovisning. S

Dsom konstaterades i departementspro-

memorian inneb

@r ett deltagande i valutaunionen från starten 1999 att

redovisningen under alla f

`rhDllanden mDste ske i euro frDn och med Dr

2002. I det sammanhanget anm

@rktes att sD l@nge lagstiftningen inte @ndras

m

Dste redovisningen under `vergDngsfasen frDn och med den 1 januari

1999 ske i svenska kronor. Flera av de remissinstanser som yttrade sig

`ver promemorian pekade på behovet av att kunna redovisa i euro under

övergångsperioden samt även vid det fall att Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999 och framhöll att denna fr

Dga borde utredas

ytterligare. Samma uppfattning har kommit till uttryck i en framst

@llan

fr

Dn Svenska Bankf`reningen, Sveriges Industrif`rbund och Svenska

Fondhandlaref

`reningen.

Den utredningsman som har f

Dtt regeringens uppdrag att utreda frDgan

om aktiekapital i euro har ocks

D fDtt i uppgift att unders`ka vilket behov

svenska f

`retag har av att kunna uppr@tta sin finansiella redovisning i

euro. Utredningen skall avse b

Dde det behov som, om Sverige deltar i

valutaunionen, kan finnas under den

`vergDngsfas som kommer att l`pa

mellan den 1 januari 1999 och utg

Dngen av Dr 2001, och det behov som

kan finnas om Sverige stannar utanf

`r valutaunionen. Resultatet av arbetet

skall redovisas under h

`sten 1997.

 3TRUKTURELLA OCH STRATEGISKA KONSEKVENSER AV %-5

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i en studie analyserat dels effekterna på produktion och sysselsättning av ett svenskt medlemsrepektive utanförskap i valutaunionen, dels i vilken utsträckning företagen

48 Ds 1997:59

prisdiskriminerar på olika marknader. En närmare redogörelse av denna studie finns i bilaga 1.

Undersökningarna i studien visar att prisdiskriminering är vanligt förekommande. Svenska exportörer prisdiskriminerar inom t.ex. järn- och stålindustrin på ett flertal marknader. De ländermarknader där prisdiskriminering oftast förekommer, oavsett bransch är Österrike, Beneluxländerna och Irland. Det är dock vanligare att utländska exportörer prisdiskriminerar på den svenska marknaden, än att svenska exportörer gör det på utländska. Det är t.ex. mycket vanligt att utländska företag prisdiskriminerar på den svenska livsmedelsmarknaden genom att sänka sina marginaler när kronan deprecierar. Om man studerar olika varugrupper framkommer bl.a. att svenska exportörer av personbilar och papper prisdiskriminerar på en majoritet av marknaderna.

Även efter bildandet av valutaunionen kommer det sannolikt att förekomma prisskillnader på samma vara på olika ländermarknader. En gemensam valuta medför emellertid ökad pristransparens vilket innebär att det blir lättare att jämföra priserna. Härmed skärps sannolikt konkurrensen och möjligheterna till prisdiskriminering minskar. Företagets konkurrenssituation förändras alltså, vilket medför krav på förändrade strategier bland företagen.

I studien studeras även näringslivets strukturella utveckling i tre alternativ, ett EMU-alternativ där kronan inte längre finns, ett alternativ med rörlig växelkurs och ett där kronan är fast mot en korg men devalveras för att sänka kostnadsläget.

Den strukturella utvecklingen av svensk industri studeras med hjälp av en modell och ett antal förutsättningar för de olika alternativen. Det förutsätts bl.a. en lägre räntenivå, högre svensk världsmarknadsandel och högre produktivitet i EMU-alternativet jämfört med övriga alternativ.

Analysen ger till resultat att den privata konsumtionen, och därmed utvecklingen av arbetsintensiva tjänster och småföretag, utvecklas bättre i EMU-alternativet. Sysselsättningen utvecklas bäst i de kunskapsintensiva företagen oberoende av växelkursregim, men utvecklas mest gynnsamt i EMU-alternativet. Sysselsättningen minskar för kapitalintensiva verksamheter. En rörlig växelkursregim är mest fördelaktig för dessa verksamheter.

En uppdelning på sysselsättningsutvecklingen i olika regioner redovisas också för de olika alternativa växelkursregimerna. I konsekvens med den strukturella utvecklingen har mellersta Sverige och norra Sverige den mest gynnsamma utvecklingen i alternativet med rörlig växelkurs, medan regioner där inslaget av kunskapsintensiva industri- och tjänsteföretag är stort får den mest gynnsamma utvecklingen i EMU-alternativet. Växelkursregimen har dock ingen större påverkan för hur sysselsättningen fördelar sig över landet.

Ds 1997:59 49

Dessa resultat indikerar således att ett deltagande i valutaunionen skulle vara fördelaktigt för en strukturomvandling mot mer kunskapsintensiva branscher. De indikerar även att ett inträde i valutaunionen får en positiv effekt på små och medelstora företag.

Ett deltagande i valutaunionen kommer att påverka företagens affärsmässiga strategier och långsiktiga investeringspolitik. De strukturella konsekvenserna kan medföra förväntningar om statliga åtgärder för att påverka förutsättningarna för näringsverksamhet i olika regioner, branscher eller industrier.

50 Ds 1997:59

Ds 1997:59 51

6 Den offentliga sektorn

I departementspromemorian ”Praktiska euroförberedelser i Sverige”, (Ds 1997:9),lyftes särskilt två frågor fram som centrala i förberedelsearbetet i den offentliga förvaltningen. De gällde dels vilka tidpunkter som skall gälla för olika steg i anpassningsprocessen och dels vilken skyldighet offentliga organ skall ha att kunna hantera såväl euro som kronor under övergångsperioden.

Anpassningarna av IT-systemen bedömdes vara ett viktigt område vid en övergång till euro i den offentliga sektorn. Omfattande anpassningsproblem kan förutses i verksamhetsinriktade IT-system och i ITkommunikationen till och från myndigheterna.

I rapporten gjordes bedömningen att alla statliga myndigheter och helst hela den offentliga sektorn under övergångsperioden borde använda svenska kronor i sin redovisning fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk. Under övergångsperioden borde även uppgifter i deklarationer, skattsedlar m.m. redovisas i svenska kronor.

Vidare framhölls att övergången till euro borde ske vid ett kalenderårsskifte.

Arbetsgruppen för den offentliga sektorn har sedan den första rapporten inriktat sitt arbete på att komplettera och fördjupa sin analys framförallt när det gäller behoven av omställningar i myndigheternas IT-system. Statskontoret har regeringens uppdrag att analysera IT-konsekvenserna och samordna förberedelsearbetet inom den offentliga sektorn vid ett eventuellt införande av euro.Under våren har Statskontoret inom ramen för sitt uppdrag och i samråd med arbetsgruppen för den offentliga sektorn fortsatt sitt utredningsarbete i syfte att fördjupa och komplettera den tidigare gjorda analysen av behoven av IT-anpassningar och deras kostnadskonsekvenser. Man har vidare påbörjat särskilda analyser av möjligheterna för en högre servicenivå gentemot företagen.

52 Ds 1997:59

 -YNDIGHETERNAS SERVICENIV¥ UNDER ¶VERG¥NGSPERIODEN

Av de remissyttranden som inkommit angående den offentliga sektorns förberedelsearbete i Ds 1997:9 avser de flesta kommentarerna frågan om vilken skyldighet de offentliga organen skall ha att kunna hantera euro under övergångsperioden. De flesta myndigheter som yttrat sig instämmer i promemorians förslag att endast svenska kronor skall tillåtas i kommunikationen med myndigheterna under övergångsperioden. Några remissinstanser har emellertid rest invändningar mot förslaget. Sålunda anser såväl Riksbanken som Riksgäldskontoret att möjligheterna till en högre servicenivå bör övervägas ytterligare. Önskemål om större valfrihet och flexibilitet har också framförts från näringslivshåll.

I de avstämningar som gjordes under hösten 1996 om hur förberedelsearbetet fortskrider i andra EU-länder föreföll inriktningen i de flesta länder vara att den offentliga förvaltningen i huvudsak skulle fortsätta att använda den nationella valutan under hela övergångsperioden. Det enda land som mera uttalat redovisade en ambition att redan från början ge stor valfrihet var Belgien.

I de kontakter som senare förevarit har emellertid framkommit att flera länder planerar för en mer eller mindre långtgående valfrihet i användningen av euro eller nationell valuta i kommunikationen med myndigheterna under övergångsperioden. Däremot förefaller inriktningen genomgående vara att man internt inom den offentliga sektorn, i myndigheternas redovisning etc, endast skall använda den nationella valutan fram till 1 januari 2002.

Mot bakgrund av de synpunkter som framkommit och med hänsyn till att vissa andra EU-länder prövar möjligheterna till en högre servicenivå under övergångsperioden har denna fråga analyserats vidare. För att få underlag för en sådan analys har diskussioner förts bl. a. med företrädare för de viktigare näringslivsorganisationerna och enskilda företag.

Ett genomgående tema i dessa diskussioner är önskemål om flexibilitet och valfrihet mellan kronor och euro när det gäller bl a bokföring, bokslut, deklarationer och även kontrolluppgifter. Önskemål om att kunna använda euro tidigt under övergångsperioden gäller i särskilt hög grad stora och multinationella företag och företag med ett stort export- eller importberoende. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999 finns önskemål om att kunna använda euro i koncernredovisning, bokslut m.m. Även underleverantörer till stora företag kan ställas inför krav att använda euro i offerter, avtal och fakturor. Intresset för användning av euro under övergångsperioden är dock mycket litet från utpräglat hemmamarknadsinriktade företag och från små- och medelstora företag.

Mot denna bakgrund finns det anledning att ytterligare överväga och värdera de synpunkter som framförts från bl a näringslivet om möjlighe-

Ds 1997:59 53

terna att använda euro i kontakterna med myndigheterna. En fördjupad analys måste i så fall göras som underlag för ett slutligt ställningstagande.

 TG¤RDER F¶R ATT UNDERL¤TTA OMST¤LLNINGEN AV

MYNDIGHETERNAS )4 SYSTEM

Som tidigare nämnts har regeringen uppdragit åt Statskontoret att utreda IT-konsekvenserna av ett införande av euro och att samordna det omställningsarbete som kan behöva göras. I den första förberedelserapporten konstaterades att omfattande ändringar kommer att krävas i den offentliga förvaltningens IT-system vid en övergång till euro. Bedömningarna i den rapporten avsåg i första hand konsekvenserna av en övergång till euro från den 1 januari 1999. Ett senare inträde i valutaunionen förändrar givetvis problembilden. Ett sådant scenario skulle kunna innebära att den av många myndigheter påtalade tidsbristen inte skulle behöva vara lika påtaglig. En senare anslutning skulle också kunna lindra resurskonflikterna med den pågående IT-omställningen inför år 2000.

Många myndigheter anser sig sakna növändiga förutsättningar och ställningstaganden för att överhuvudtaget kunna göra något meningsfullt analys- och förberedelsearbete. Detsamma gäller i viss mån kommunerna. Om en svensk övergångsplan skall kunna utarbetas bör ett fortsatt utredningsarbete genomföras. I ett sådant utredningsarbete bör ingå en systematisk genomgång av de olika arbetsmomenten i myndigheternas analys-, planerings- och omställningsarbete. Statskontoret bör tillsammans med de myndigheter som kommit längst i sitt förberedelsearbete utarbeta modeller och rekommendationer för detta. Samverkan bör även ske med den kommunala sektorn.

 –VERSIKTLIGA TIDS OCH KOSTNADSUPPSKATTNINGAR

Även efter den fördjupade analys av de totala anpassningskostnaderna för IT-systemen i den offentliga sektorn som Statskontoret gjort under våren 1997 framstår myndigheternas bedömningar av resursbehov och kostnader som mycket osäkra. Av tjugotalet stora och i sammanhanget särskilt viktiga myndigheter är det bara en tredjedel som redovisat någon uppskattning av kostnaderna för anpassningen. Av dessa uppskattar Riksskatteverket kostnader i intervallet 100-150 miljoner kr, Riksförsäkringsverket i intervallet 150-300 miljoner kr och Centrala Studiestödsnämnden i intervallet 50-70 miljoner kr. Kostnaderna avser analys, planering, systemoch dataprogramgenomgång med programrevideringar och i vissa fall

54 Ds 1997:59

nyskrivning av program, testning, blanketter, instruktion samt utbildning. För kommunsektorns del saknas motsvarande uppskattning.

Av det material som Statskontoret tagit fram är det mycket svårt att dra slutsatser om de totala kostnaderna för en euroanpassning av alla offentliga myndigheternas IT-system. Statskontorets beräkningar baserades på ett svenskt deltagande i valutaunionen från starten 1999 med en treårig övergångsperiod. Skillnaden i kostnader vid ett senare deltagande torde vara små. Enligt Statskontorets bedömning torde dock de totala anpassningskostnaderna bli mycket mindre än näringslivets inklusive bankväsendets.

Uppskattningar av den tid som behövs totalt sett för omställningsarbetet från ett beslut om svenskt deltagande i valutaunionen till en fullständig övergång till att använda euro i den offentliga sektorn föreligger ännu bara från ett fåtal myndigheter. Riksskatteverket, som får anses ha en nyckelställning i sammanhanget, anger emellertid en uppskattad anpassningstid på 2-2,5 år. Häri ingår nödvändig detaljplanering samt system- och programgenomgång. Vidare ingår i vissa fall nyskrivning av program, testning av program och system samt utbildning. I beräkningen ingår emellertid inte tid för de regeländringar som måste föregå IT-anpassningen, men som borde kunna förberedas på ett tidigare stadium. Riksrevisionsverket, som ansvarar för de statliga redovisningssystemen, anger att det för dessa system krävs en motsvarande omställningstid på 1,5-2 år.

Det är inte möjligt att idag få någon säkrare uppskattning av den minimitid som krävs för den offentliga förvaltningens omställning. Med hänsyn till omfattningen och komplexiteten i Riksskatteverkets IT-system är det emellertid rimligt att anta att den tid som anges av Riksskatteverket är den längsta tid som kan bli aktuell och att övriga myndigheter bör klara omställningen på en kortare tid.

Som redan berörts är en organiserad samverkan inom den offentliga förvaltningen angelägen för att effektivisera och underlätta förberedelsearbetet. Statskontoret har i ett förslag till handlingsplan redovisat hur en sådan samordning och samverkan kan organiseras och bedrivas. Det är angeläget att Statskontoret nu inom ramen för sin samordningsuppgift utvecklar en stödjande och rådgivande funktion i metodfrågor och andra frågor av relevans i detta sammanhang. Samverkan mellan statliga institutioner och kommunala organ är särskilt angelägen i samband med hanteringen av bl.a. statistikproduktion och transfereringssystem.

Ds 1997:59 55

 +ONSEKVENSER OM 3VERIGE INTE DELTAR I VALUTAUNIONEN FR¥N

START

Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten den 1 januari 1999 är det önskvärt att upprätthålla handlingsfrihet för ett eventuellt senare beslut om deltagande. För att en sådan handlingsfrihet skall kunna åstadkommas bör myndigheterna genomföra ett fortsatt utredningsarbete. Frågorna om vilka behov som finns, vilken servicenivå som kan vara rimlig och vilken tid som är absolut nödvändig mellan ett eventuellt framtida beslut om medlemskap i valutaunionen och ett ikraftträdande av ett sådant beslut bör undersökas vidare.

56 Ds 1997:59

Ds 1997:59 57

7 Euron och medborgarna

 )NLEDNING

Allmänheten kan förväntas komma i kontakt med euron och se effekterna av de europeiska valutasamarbetet vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller inte. En ökad konkurrens kan förväntas leda till ökad prispress också på varor vilka säljs i ett land som inte deltar i valutaunionen. Vidare är det sannolikt att en viss del av detaljhandeln i större städer och i turisttäta områden kommer att ange priser i euro även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten 1999. Framför allt i gränstrakter är det troligt att euron kommer att förekomma som betalningsmedel. Svensk detaljhandel räknar med en ökande tillströmning av turister med valuta i eurosedlar och euromynt när dessa kommit i bruk. Privatpersoners sparande och investeringar i europeiska valutor kommer att påverkas av ett europeiskt valutasamarbete. Genom utvecklingen av EU:s inre marknad kommer svenska konsumenter att i ökad omfattning möta erbjudanden från utländska företag. Det gäller inte minst den gränsöverskridande handeln som t.ex. postorderförsäljning och försäljning via internet. Konsumenterna kommer dessutom sannolikt att få tillgång till finansiella tjänster - t.ex. betaltjänster och sparande - i euro redan från den 1 januari 1999. Den svenska konsumenten kommer således att konfronteras med en gemensam europeisk valuta även om Sverige inte deltar i valutaunionen.

Även ett beslut att - tillsvidare eller permanent - stå utanför valutaunionen kommer således att leda till konsekvenser och medföra kostnader för konsumenterna. På vissa områden blir konsekvenserna för konsumenterna särskilt tydliga. De konsumenter som använder sig av banker och andra finansiella institut, dvs. merparten av medborgarna i Sverige, kommer även vid ett svenskt icke-deltagande att drabbas av kostnaderna för de finansiella institutens euroanpassningar. Eftersom den svenska finansiella marknaden i stor utsträckning är en integrerad del av den internationella finansiella marknaden, kommer de svenska finansiella instituten även vid ett icke-deltagande att i viss mån behöva anpassa verksamheten efter den nya gemensamma valutan och behöva erbjuda tjänster i euro. I storstäder och andra turisttäta områden är det dessutom möjligt att vissa banker

58 Ds 1997:59

kommer att erbjuda möjlighet att ta ut eurosedlar i svenska uttagsautomater. Oavsett vilka kostnader som de finansiella instituten drabbas av, kommer kostnaderna sannolikt att slås ut på kundkollektivet. Det är inte troligt att endast de kunder som direkt nyttjar eurotjänster får stå för hela kostnaden. Vidare kommer detaljhandeln sannolikt, som nyss nämnts, i framförallt storstäder och andra turisttäta områden att lämna prisinformation och acceptera betalning även med euro. Detta torde bli följden av att flera av de länder vars medborgare besöker Sverige i egenskap av turister, kommer att delta i valutasamarbetet och ha en gemensam valuta.

Om Sverige ansluter sig till valutaunionen blir förändringarna givetvis mer påtagliga för medborgarna i deras egenskap av konsumenter. De positiva effekterna för medborgarna antas visa sig främst på längre sikt och då huvudsakligen på tre områden: bortfall av valutaväxlingskostnader, större möjlighet till prisjämförelser med sannolikt lägre priser på varor och tjänster som följd samt ökade möjligheter att låna lättare och billigare.

Övergången till en ny valuta manifesteras ytterst i att sedlar och mynt i svenska kronor kommer att bytas ut mot sedlar och mynt i euro. Denna övergång är förknippad med ett flertal problem och frågeställningar, t.ex. vad gäller längden på övergångsperioden och de kostnader som förorsakas av införandet av euron. Det har därför varit nödvändigt att förlägga tyngdpunkten av denna redovisning på just de frågor som blir aktuella om Sverige väljer att delta i valutaunionen. För vissa av frågeställningarna spelar tidpunkten för inträdet ingen större roll. Frågorna ställs på sin spets när Sverige skall vidta de olika åtgärder som hör samman med övergången till den nya valutan.

I departementspromemorian Praktiska euroförberedelser i Sverige (Ds 1997:9) redovisades de frågor som är av särskild vikt för medborgarna i samband med valutaunionen. Frågorna och deras fortsatta överväganden redovisas i det följande. Där det finns anledning redovisas även remissvaren kort (en fullständig sammanställning av remissvaren finns i bilaga 1).

 )NFORMATIONSFR¥GOR

Storleken på behovet av information till allmänheten i samband med upprättandet av valutaunionen beror på om Sverige kommer att ansluta sig till unionen eller inte. Om Sverige deltar i valutaunionen kommer medborgarna att på nästan alla området att beröras av den gemensamma valutan. Under en övergångstid kommer det att uppstå problem för konsumenterna att förstå och tolka priser, ersättningsnivåer och löner som uttrycks i euro. Allmänheten måste således informeras om vad övergången till euro innebär, så att svårigheten att hantera den nya valutan mildras.

Ds 1997:59 59

Denna inlärningsprocess bör i huvudsak vara avslutad i samband med att sedlarna och mynten i euro införs. Flertalet remissinstanser har framhållit vikten av att konsumenterna får omfattande information inför ett eventuellt införande av den gemensamma valutan i Sverige.

För att möta konsumenternas behov av information kommer det under en övergångsperiod att krävas att anställda i konsumentorganisationer, finansiella institut och inom handeln samt vid berörda myndigheter, har tid och kunskaper att besvara frågor. ?ven statliga myndigheter samt kommunala och landstingskommunala organ bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvara frågor inom respektive ansvarsområde. Detta förutsätter informations- och utbildningsinsatser inom de olika organen. Huvudansvaret för informationen om euro i samband med försäljning av varor och tjänster måste vila på näringslivet.

Statens och myndigheternas ansvar innefattar mer allmän information om valutaunionen och euro. Exempelvis måste allmänheten informeras om varför det skapats en valutaunion och om de mer praktiska konsekvenserna av en ny valuta och av nya sedlar och mynt.

Under början av detta år har det inom ramen för regeringskansliets euroförberedelsearbete tagits fram dels en populärversion av departementspromemorian, dels nyhetsbrev. Det framtagna informationsmaterialet har distribuerats till s.k. vidareinformatörer som bibliotek, skolor och kommuner.

Information direkt till allmänheten förbereds. Innehållet i sådan information liksom omfattningen av den är dock beroende av riksdagens beslut hösten 1997 i frågan om Sveriges deltagande eller icke-deltagande i valutaunionen. Av denna anledning planeras information till den breda allmänheten att gå ut tidigast efter riksdagens beslut. För många personer kommer övergången till nya sedlar och mynt att bli besvärlig. Vissa medborgargrupper kommer att ha särskilda problem vid introduktionen av euron, t.ex. äldre och synskadade. Särskilda informationsinsatser måste därför ta sikte på dessa grupper.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten år 1999 men det lämnas öppet om Sverige skall träda in vid senare tillfälle, måste allmänheten likväl kontinuerligt informeras om utvecklingen av valutaunionen. Detta eftersom vi bl.a. genom EU-medlemskapet under alla förhållanden påverkas av utvecklingen i Europa. En informationsplan måste därför förberedas för att möta det informationsbehov som uppstår vid ett beslut om svenskt deltagande i valutaunionen vid en senare tidpunkt. Om Sverige väljer att delta i valutaunionen efter år 1999 bör erfarenheter från andra deltagande länders förberedelser givetvis utnyttjas.

60 Ds 1997:59

 4IDPUNKTEN F¶R INF¶RANDE AV EURO

Det råder mellan näringslivs- och konsumentföreträdare stor enighet om att det vore olämpligt att introducera sedlar och mynt i euro den 1 januari 2002. Anledningen är att både julhandel och mellandagsrea utgör stora påfrestningar för personalen i detaljhandeln. Den 1 januari 2002 är enligt det fastlagda övergångsscenariot sista datum för introduktion av sedlar och mynt i euro. En alternativ tidpunkt bör därför bli ett tidigare datum. Företrädare för detaljhandeln har föreslagit den 1 oktober 2001. Vilken exakt tidpunkt under hösten 2001 som väljs är av mindre betydelse för konsumenterna så länge tidpunkten inte sammanfaller med förutsägbara toppar i handeln, vilket skulle försvåra övergången även för konsumenterna.

 (UR L¥NG PERIOD MED SEDLAR OCH MYNT I B¥DE EURO OCH

KRONOR

Enligt fördraget skall utbytet av nationella sedlar och mynt vara genomfört senast sex månader efter introduktionen av eurosedlar, dvs senast den 30 juni 2002. Eftersom hanteringen av dubbla valutor är kostsam och ytterst drabbar konsumentkollektivet är det fördelaktigt med en så kort övergångsperiod som möjligt. Periodens längd bör dock givetvis bestämmas med hänsyn till att de praktiska arrangemangen för företag och konsumenter skall kunna fungera. För att uppnå en så kort övergångsperiod som möjligt och för att minska konsumenternas kostnader är det nödvändigt att den svenska kronan försvinner relativt snabbt. Praktiskt kan detta ske genom att handeln lämnar växel enbart i euro.

Av de remissinstanser som berört frågan har flertalet instämt i att övergångstiden med sedlar och mynt i två valutor bör vara så kort som möjlig. Skälet härför anges generellt vara de kostnader som är förenade med den dubbla sedel- och mynthanteringen och parallella system.

Enligt utkastet till den andra euroförordningen (artikel 15 /1/) får övergångstiden med dubbla uppsättningar sedlar och mynt vara som längst sex månader. Perioden skall dessutom vara avslutad senast den 30 juni 2002. Väljer man ett tidigare datum för introduktionen av sedlar och mynt i euro än den 1 januari 2002 kommer den förra tidpunkten att tidigareläggas.

Längden på perioden med två uppsättningar sedlar och mynt är beroende av framförallt två faktorer:

Ds 1997:59 61

Den första faktorn är hur lång tid det tar för konsumenterna att göra sig av med sedlar och mynt i kronor. Vid den tidpunkt då sedlar och mynt i euro införs, kommer varje konsument att ha ett visst antal kronsedlar och mynt i sin besittning. Då flertalet medborgare inte torde ha större kontanta belopp än som behövs för en eller annan vecka, bör dessa sedlar och mynt kunna försvinna från marknaden på kort tid. Betalning med sedlar och mynt i både kronor och euro kommer sannolikt att normalt ske endast vid ett tillfälle, dvs. när kronsedlarna och -mynten tar slut och resterande betalning sker med eurosedlar eller -mynt eller med annat betalningsmedel än sedlar och mynt i kronor. Om övergången i god tid föregåtts av omfattande information torde marknaden dräneras på kronsedlar och -mynt på kort tid. Sett utifrån detta perspektiv skulle perioden med två parallellt existerande uppsättningar av sedlar och mynt inte behöva vara mer än några veckor.

Den andra faktorn som påverkar övergångsperiodens längd - och sannolikt den avgörande faktorn - är hur snabbt spridningen av kronor stoppas. Om det tar lång tid för bankerna att ställa om uttagsautomater o.d. till att lämna ut enbart eurosedlar, kommer övergångsperioden att bli längre än vad som annars är nödvändigt. Avgörande för en snabb övergång är givetvis att distribution av eurosedlar och euromynt via banksystemet till handeln och konsumenterna sker smidigt och snabbt.

Bankföreningen har förespråkat en regionvis övergång med hänsyn till framförallt att det bedöms saknas kapacitet att genomföra nödvändiga anpassningar i uttagsautomaterna på en gång i hela landet. Olika möjliga lösningar övervägs inom Riksbanken. Ett alternativ är att de nya sedlarna och mynten distribueras först till de större orterna i Sverige vilket skulle innebära att en regional täckning på 20 % når 80 % av befolkningen på väldigt kort tid.

För att övergången skall kunna genomföras på så kort tid som möjligt måste de nya sedlarna och mynten slussas ut till banker, postkontor och handeln samt andra penningförmedlare redan före det att allmänheten skall ha tillgång till sedlarna och mynten. Banksystemet bör ha sådan beredskap att det i viss mån och under en kortare tid är möjligt att ersätta uttagsautomaterna med andra uttagsalternativ. Redan idag torde det dessutom vara tekniskt möjligt att ställa om uttagsautomaterna till att lämna ut sedlar i mer än en valuta även om antalet möjliga sedelvalörer därmed minskar. Det bör därför vara möjligt för bankerna att redan i förväg ställa om automaterna utifrån specifikationerna för de nya eurosedlarna. Därigenom skulle bankerna kunna undvika en omställningspropp som eventuellt kan inträffa omedelbart när sedlar i euro introduceras. Bankerna bör vidare genom information och kampanjer kunna verka för att redan före övergången till euro dra in de pengar som inte cirkulerar i banksystemet. Om Sverige väljer att delta i valutaunionen torde detta - med hänsyn till de

62 Ds 1997:59

kostnader som är förenade med hantering av två uppsättningar sedlar och mynt - vara ett lämpligt tillfälle för bankerna och andra att verka för ökad användning av betalningsmedel vars hantering är mindre kostsam än hanteringen av kontanter, t.ex. smart cards eller kontantkort, och som dessutom minskar mängden kontanter i betalningssystemet. Mot denna bakgrund är det rimligt att sedlar och mynt i euro om möjligt införs samtidigt i hela landet. Övergången bör kunna vara avklarad på ungefär två månader.

Konsumentverket har framhållit att övergångsperioden bör vara längre än två månader. Om perioden blir kort måste den tid då inväxlingen är avgiftsfri förlängas och utsträckas till att gälla även en tid efter det att sedlar och mynt i euro blivit de enda lagliga betalningsmedlen, menar man. Det är emellertid ytterst tveksamt om konsumentkollektivet gynnas av en lång övergångsperiod. Om övergångsperioden föregåtts av tillräcklig information direkt till medborgarna torde en övergångsperiod på cirka två månader vara fullt tillräcklig.

 6¤XLINGSAVGIFT UNDER ¶VERG¥NGSTIDEN

Flera remissinstanser har betonat att konsumenterna under den period då kronan avvecklas fysiskt som betalningsmedel skall ha rätt att kostnadsfritt växla in sin svenska valuta i bank. Det har också framhållits att en övergång till en ny valuta kommer att medföra extrema konsekvenser i form av kostnader och praktiska arrangemang för de banker, som medverkar i utbytet.

Inväxling av kronor till euro under övergångstiden kommer att vara avgiftsfri hos Riksbanken. Flera av de stora affärsbankerna har aviserat att de inte avser att ta ut någon särskild avgift. Möjligheten att inte ta ut någon särskild avgift kommer dessutom att vara ett sätt att konkurrera och dra till sig nya kunder. En reglering av de finansiella institutens avgiftspolitik ter sig främmande utifrån dagens finansiella lagstiftning. Det måste emellertid bli tillfredsställande säkerställt att frågan löses på ett sätt som inte äventyrar allmänhetens förtroende för att kronan och euron är likställda. Någon statlig subvention e.d. för att täcka växlingskostnaderna bör inte införas.

 )NV¤XLING EFTER ¶VERG¥NGSTIDEN

Även efter övergångstidens slut, dvs. då endast sedlar och mynt i euro är lagligt betalningsmedel, är det från konsumentsynpunkt viktigt att det är säkerställt att samtliga medborgare har möjlighet att växla in sedlar och

Ds 1997:59 63

mynt i kronor till sedlar och mynt i euro. Detta framhålls också av flera remissinstanser. Frågan om omfattningen av den period då detta skall vara möjligt bör övervägas ytterligare. För att säkerställa att inväxlingen under själva övergångsperioden sker snabbt och effektivt bör inväxling efter övergångstidens slut inte vara avgiftsfri.

 (UR L¥NG PERIOD MED PRISINFORMATION I B¥DE EURO OCH

KRONOR

Oavsett vid vilken tidpunkt sedlar och mynt i euro införs, måste medborgarna under en längre tid ha möjlighet att bekanta sig med den nya penningenheten och att kunna skapa ett prismedvetande i euro. Denna tillvänjning sker genom information och träning i att relatera intäkter och utgifter till euron redan när euron införs som ny penningenhet, dvs. långt innan sedlar och mynt i euro introduceras. Den offentliga liksom den finansiella sektorn bör så tidigt som möjligt informera om den nya valutaenheten genom att konto-, löne- och andra ersättningsbesked, parallellt med belopp i kronor innehåller uppgift om vad kronbeloppet motsvarar i euro. Sådan information bör lämnas så snart det beslutats att Sverige skall delta i valutaunionen och det är tekniskt möjligt. Den beloppsmässigt största andelen av konsumenternas betalningar sker utan användning av kontanter, dels genom gireringar, dels genom betal-, kredit- och andra kort. Det är, som nämnts, sannolikt att konsumenterna kommer i kontakt med euron redan kort tid efter valutaunionens inrättande den 1 januari 1999. Det är därför viktigt att varje finansiellt institut som använder euron gentemot sina kunder, ger tydlig information om hur exempelvis omräkningen vid transaktioner har skett, uppgift om relationen euro/kronor etc.

För många medborgare kommer de första konkreta kontakterna med euron dock att ske först sedan sedlar och mynt i euro introducerats. Den del av samhället där medborgarna först kommer att konfronteras med sedlar och mynt i euro är i dagligvaru- och annan detaljhandeln. Särskilda krav måste därför ställas på prisinformationen i denna del av näringslivet.

Längden på perioden då det kommer att finnas två parallella uppsättningar sedlar och mynt är, av skäl som utvecklas närmare i avsnitt 7.4, sannolikt helt beroende av hur snabbt marknaden kan dräneras på sedlar och mynt i kronor. Två uppsättningar sedlar och mynt bör med hänsyn till hanteringskostnaderna inte finnas under längre period än absolut nödvändigt. Under den period det finns två uppsättningar sedlar och mynt bör prisinformation lämnas i båda valutorna. Detta torde följa av prisinformationslagens krav på korrekt och tydlig prisinformation. Sedan euron blivit det enda lagliga betalningsmedlet bör av främst pedagogiska skäl prisin-

64 Ds 1997:59

formation lämnas enbart i euro. För att underlätta övergången till de nya sedlarna och mynten bör emellertid prisinformation lämnas i båda valutorna även en kort tid före introduktionen av sedlar och mynt i euro. Den sammanlagda perioden med prisinformation i både kronor och euro bör vara omkring två månader. En betydligt längre period skulle endast fördröja den nödvändiga mentala omställning som under alla förhållanden blir nödvändig med en ny valuta. Ett annat skäl att begränsa perioden med prisinformation i både kronor och euro är de kostnader som är förknippade med sådan prisinformation.

 .¤RMARE OM PRISINFORMATIONEN

Frågorna kring den närmare utformningen av prisinformationen, behoven av lagstiftning etc. har analyserats i en särskild projektgrupp som bestått av företrädare från näringslivet, regeringskansliet och statliga myndigheter.

Utgångspunkten är prisinformationslagen vilken föreskriver att priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt. Konsumentverket bedömer att övergången till nya sedlar och mynt i sig inte kommer att föranleda några problem när det gäller val av prismärkningsmetod. Olika detaljhandlare har olika prismärkningsstrategier; elektronisk hyllkantsmärkning eller mekanisk sådan eller prislappsmärkning (den senare metoden torde i längden vara den mest resurskrävande). Flertalet handlare bedöms inte byta prismärkningsmetod enbart p.g.a. den nya penningenheten (vilket i sig skulle föranleda extra kostnader). Den tekniska utvecklingen gör dock att allt fler butiker övergår till integrerade datasystem genom vilka priset på hyllkant alltid är detsamma som priset i kassan.

Under den tid som prisinformation lämnas i både kronor och euro men före tidpunkten då sedlar och mynt i euro introducerats bör jämförpriset anges endast i kronor. Sedan sedlar och mynt i euro införts bör jämförpriset anges endast i euro. För prisjämförelsens skull är detta tillräckligt. Antalet prisuppgifter bör vara begränsat. Ett stort antal prisuppgifter skulle verka mer förvirrande än upplysande.

 .¤RMARE F¶RESKRIFTER OM KORREKT OCH TYDLIG

PRISINFORMATION

Redan innan sedlar och mynt i euro införts kan det vara nödvändigt att prisinformation lämnas i både euro och kronor. Vilka krav - t.ex. i fråga om antalet prisuppgifter - som under denna tid bör ställas på korrekt och

Ds 1997:59 65

tydlig prisinformation kan vara svårt att avgöra i förväg. Konsumentverket har i sitt remissvar föreslagit att verket ges rätt att utfärda övergångsregler för hur prisinformationen skall utformas under den tid då den svenska valutan och euron existerar som parallella betalningsmedel. Prisinformationslagen innehåller emellertid inte något dylikt bemyndigande. I prisinformationslagen bör därför en ny bestämmelse införas varigenom regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer - dvs. i praktiken Konsumentverket - ges rätt att meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av kravet på korrekt och tydlig prisinformation. Bemyndigandet bör vara tidsbegränsat och upphöra att gälla vid den tidpunkt då endast sedlar och mynt i euro är lagligt betalningsmedel. Därefter torde prisinformationslagens nuvarande regler vara tillräckliga.

 0RIS¶VERVAKNING

Om Sverige deltar i valutaunionen från starten kommer den svenska kronan och euron att bli en och samma valuta redan den 1 januari 1999. Kronan låses då vid euron till ett särskilt fastställt omräkningstal (sex siffror, vilket för Sveriges del kommer att innebära fem decimaler, t.ex. 1 euro = 8,76543 kr). Redan en tid innan sedlar och mynt i euro introduceras kommer sannolikt priser att anges även i euro. Under denna period sker dock betalningarna i detaljhandeln fortfarande normalt i kronor. Priser i detaljhandeln anges i euro huvudsakligen av pedagogiska skäl. Från och med tidpunkten då sedlar och mynt i euro introduceras kommer även kontantbetalningar att kunna göras i euro. Priset i euro kommer då sannolikt att avrundas. Det avrundade priset i euro får visserligen formellt inte avvika från det angivna priset i kronor, eftersom det i annat fall skulle finnas två priser på en och samma vara. Det finns emellertid en risk för att avrundningar likväl leder till omotiverade prishöjningar i fall då kronpriset anpassas till att överensstämma med det avrundade europriset. Motsvarande risk kommer att uppstå sedan sedlar och mynt i euro blivit de enda lagliga betalningsmedlena. Mot denna gakgrund är det viktigt att övervaka att avrundningar inte leder till omotiverade prishöjningar. Massmedia, konsumentorganisationer och andra konsumentintressenter kommer att spela en viktig i roll i övervakningen av att så inte sker. Statliga insatser - genom t.ex. en priskommission - bör även övervägas.

66 Ds 1997:59

 +OSTNADERNA INOM HANDELN

Inom ramen för verksamheten i arbetsgruppen ”Euron och medborgarna” har en särskild undersökning genomförts med syfte att få en närmare belysning av vilka ökade kostnader införandet av euron kan medföra för detaljhandeln. Vidare har en bedömning gjorts av hur kostnaderna kan tänkas påverka prisutvecklingen.

Oavsett om Sverige kommer att delta i valutaunionen och vid vilken tidpunkt ett eventuellt deltagande blir av, kommer valutaunionen att medföra kostnader som ytterst drabbar konsumenterna. Om Sverige inte deltar kommer den internationalisering som pågår på framförallt det finansiella området att leda till kostnader med anledning av dubbla datasystem, systemförändringar etc. Att närmare beräkna de kostnader som blir en följd av valutaunionens genomförande är emellertid förenat med stora svårigheter.

När det gäller de kostnader som uppkommer inom detaljhandeln vid ett deltagande i valutaunionen har en särskild analys genomförts av AB Handelns utredningsinstitut (HUI) på uppdrag av Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund, ICA Handlarna AB och ågruppen AB. En redovisning av studien publicerades i februari 1997 i rapporten Övergång till euro - en konsekvensstudie för detaljhandeln.

I rapporten lämnas följande sammanfattning och slutsatser. Införandet av euro - Istället för kronor som betalningsmedel kommer att medföra betydande kostnader för detaljhandeln. Dessa kostnader uppstår främst genom behovet av ny prisinformation, växling av två valutor under en övergångstid, ändring av datasystem och ökat behov av utbildning.

De totala kostnaderna för detaljhandeln i Sverige har beräknats att uppgå till mellan 1,8 och 3,9 miljarder kronor. Ett s.k. "Big Bang"-alternativ - dvs. från SEK till euro över en natt - se tabell 13.1 - måste betecknas som orealistiskt. De totala kostnaderna motsvarar 0,5-1,1 procent av omsättningen i detaljhandeln. Kostnaderna inom detta intervall påverkas i hög grad av vilka krav som ställs på detaljhandelsföretagen. Det är betydligt dyrare om prisinformation måste ges i både euro och SEK under hela övergångsperioden med dubbla valutor än om butikerna kan välja när prisinformation byts från SEK till euro. På motsvarande sätt är det dyrare om butikerna under en period måste kunna betala tillbaka både i SEK och euro än om den enskilda butiken får avgöra en tidpunkt när övergången från SEK till euro skall ske.

De ovan nämnda övergångskostnaderna för detaljhandeln kan vägas mot minskningen av transaktionskostnader och valutarisker

Ds 1997:59 67

samt de samhällsekonomiska effekterna av ett svenskt medlemskap i EMU. Nämnda - huvudsakligen positiva effekter - tillfaller emellertid inte direkt detaljhandeln. Det finns därför en risk för att detaljhandeln drabbas av betydande engångskostnader vid övergången från SEK till euro.

HUI har i sin studie gjort en jämförelse mellan hanteringen av två uppsättningar sedlar och mynt i en av Finlandsfärjornas taxfree-butiker och hanteringen av två uppsättningar sedlar och mynt vid en tänkt övergång till euro. Jämförelsen är inte helt adekvat, bl.a. då den studerade personalen på Finlandsfärjorna sannolikt är van vid hanteringen. HUI har beräknat merkostnaden till i snitt 0,90 kr per transaktion och antalet transaktioner inom detaljhandeln per år till 4.440 miljoner. HUI har sedan gjort de alternativa antagandena att hälften respektive en fjärdedel av alla transaktioner sker med sedlar och mynt i både kronor och euro under en övergångstid om sex månader, vilket skulle innebära en merkostnad på 1 miljard kr respektive 500 miljoner kr. De totala kostnaderna motsvarar en påverkan av konsumentprisindex (KPI) med mellan 0,5 - 1,1 procentenheter beroende på vilket alternativ som väljs.

Här bör då först anmärkas att det kan förefalla onödigt att ha en så lång övergångsperiod som sex månader. Det har ovan förespråkats att perioden med två uppsättningar sedlar och mynt som längst skall vara cirka två månader (avsnitt 7.4.). Även om övergångstiden blir längre än två månader torde dock antalet transaktioner med två valutor inte öka proportionellt med periodens längd. Det måste vidare anmärkas att antalet krångliga transaktioner - dvs. transaktioner med sedlar och mynt i både kronor och euro - sannolikt inte kommer att utgöra ett så stort antal som HUI utgår från. Betalning med sedlar och mynt i både euro och kronor torde av varje konsument som regel ske endast vid ett tillfälle, dvs. när kronsedlarna och -mynten tar slut och resterande betalning sker med eurosedlar eller euromynt. Om man räknar med att en del av konsumenterna kommer att ha två krångliga transaktioner, men att samtliga sådana kommer att förekomma under en kort tidsperiod (cirka två veckor), torde kostnaderna för hanteringen sjunka i proportion till minskningen av antalet krångliga transaktioner. Redan med ett i och för sig orealistiskt scenario där samtliga transaktioner under en halv månad [2 x 370 milj.] skulle vara krångliga, medför en merkostnad om 0,90 kr per transaktion en totalkostnad om

CIRKA

 MILJONER KR. Med en lång övergångsperiod torde antalet krångliga

transaktioner öka i viss utsträckning.

HUI pekar vidare i sin rapport på att en övergångsperiod med hantering av två uppsättningar sedlar och mynt komma att leda till högre kassalikviditet i handeln. Ökad kassalikviditet medför till bl.a. ökat säkerhetsbehov och ränteförluster. HUI har beräknat de totala kostnaderna i samband med

68 Ds 1997:59

ökad kassalikviditet för delposterna (i) ränteförlust till följd av utökad växelkassa, (ii) tillförd kassalåda (engångskostnad), (iii) uppräkning av dagskassa och (iv) ökat säkerhetsbehov. Räknat på en övergångstid om två månader skulle den totala kostnaden bli

CIRKA  MILJONER KR (utifrån

HUIs beräkning av räntekostnaden om återbetalning sker endast med sedlar och mynt i euro vilket förutsätts).

Kostnaderna för kassaregister och butiksdata, dvs. i huvudsak konvertering av programvara, beräknas uppgå till

CIRKA  MILJONER KR.

HUI beräknar därefter kostnaderna för prismärkning. Resultatet bygger på förutsättningarna att handeln i genomsnitt genomför fyra (ordinarie) prisändringar per år. Om det under övergångsperioden genomförs endast en prisändring (utöver den första prismärkning som krävs då två valutor föreligger) skulle kostnaden inte överstiga

 MILJONER KR. Till detta

måste dock läggas alla extraprismärkningar som görs. De totala kostnaderna för prismärkningen är således helt beroende av hur många prisändringar som sker. Ett sätt för handeln att minska sina kostnader är ett frivilligt prisstopp under övergångsperioden med dubbel prisinformation.

HUI beräknar bokföringskostnader till 62 miljoner kr, utbildningskostnader till

 MILJONER KR, informationskostnader till 8 miljoner kr och

anpassning av elektroniska betalmedel till 468 miljoner kr. Samtliga dessa kostnader är av engångskaraktär och påverkas således inte av längden på övergångsperioden.

De totala kostnaderna vid en övergångsperiod om två månader framgår av följande tabell.

4ABELL  +OSTNADER F¶R DETALJHANDELN VID EN ¶VERG¥NGSPERIOD OM TV¥ M¥NADER

Kostnadsposter Kostnad (miljoner kr)

Hantering av två uppsättningar sedlar och mynt

166

Ökad kassalikviditet

293

Konvertering av kassaregister och butiksdata

166

Prismärkning

413

Bokförings- och redovisning

62

Utbildning

204

Information

8

Anpassning av elektroniska betalmedel

468

3UMMA DETALJHANDELSKOSTNADER 

En kostnad för detaljhandeln i denna storlek motsvarar en engångspåverkan på konsumentprisindex (KPI) om cirka 0,5 procentenhet, dvs. ungefär vad som motsvarar HUI:s alternativ med en övergångsperiod på en månad. I den mån handeln väljer att kompensera sig för dessa kostnader genom

Ds 1997:59 69

prisjusteringar är det väsentligt att dessa kostnader tydliggörs för konsumenterna så att det klart framgår vilka prisjusteringar som har påkallats av ökade kostnader genom övergången till euro och vilka som inte har det.

 )NTR¤DE I VALUTAUNIONEN EFTER ¥R 

Om Sveriges riksdag beslutar att Sverige inte skall delta i valutaunionen från dess start år 1999, men lämnar öppet för ett svenskt inträde vid en senare tidpunkt, uppstår frågan hur lång den nödvändiga förberedelsetiden är mellan beslut om inträde och tidpunkt för medlemskap. För medborgarnas och konsumenternas del är det i första hand informationsåtgärderna som kan väntas ta lång tid. Allmänheten måste informeras om dels de närmare detaljerna i EMU-processen, dels de mer praktiska konsekvenserna av införandet av en ny valuta och nya sedlar och mynt. Dessa åtgärder bedöms emellertid kunna klaras av på mindre än ett år

Ds 1997:59

"ILAGA 

Konsekvenser av EMU för svenskt näringsliv

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i en studie1 analyserat dels effekterna på produktion och sysselsättning av ett svenskt medlemsrespektive utanförskap i valutaunionen, dels företagens prissättningsbeteende vid växelkursfluktuationer samt möjliga konsekvenser av ökad pristransparens. Nedan lämnas en sammanfattande redogörelse av studien.

Effekter på produktion och sysselsättning i och utanför valutaunionen

I analysen av effekterna på produktion och sysselsättning av ett medlemskap alternativt utanförskap har tre scenarier för den framtida utvecklingen beräknats.2 Scenarierna grundar sig på olika bedömningar om effekter på arbetslöshet, tillväxt i världshandel, investeringsutveckling och produktivitetsutveckling m.m. av medlemskap i valutaunionen respektive utanförskap. Förutsättningarna framgår av tabell 1.

I det första scenariet har antagits att den svenska kronan inte längre finns och att euron flyter mot andra valutor som dollarn och yenen,

%-5

ALTERNATIVET. I det andra alternativet är den svenska kronan rörlig både mot

Euron, dollarn och andra valutor,

2¶RLIG V¤XELKURS. Det tredje alternativet

utgörs av en framskrivning av den historiska utvecklingen sedan 1970talet. Det antas att den svenska exportindustrin återigen kommer att drabbas av en minskad efterfrågan på sina produkter till följd av ett för högt kostnadsläge gentemot sina konkurrenter. För att komma till rätta med problemet måste kronan devalveras. Den svenska kronan antas i detta alternativ,

$EVALVERINGS ALTERNATIVET, vara fast mot en korg bestående av

euron, dollarn, yenen och andra valutor vilka är av betydelse för den svenska handeln.

1 Kommande rapport från NUTEK

2 Antaganden och fullständiga resultat redovisas i en kommande rapport från NUTEK

"ILAGA 

Ds 1997:59

Huvudsyftet med dessa tre scenarier är att belysa eventuella skillnader och likheter i utvecklingen av främst sysselsättning och produktion mellan de olika växelkursregimerna. Resultaten skall alltså inte tolkas som en prognostisering av den framtida utvecklingen i respektive alternativ.

Som en gemensam förutsättning för de tre olika scenarierna antas att dollarn deprecieras med 10 procent mot euron mellan 1999 och år 2005. Denna hypotetiska dollarkursutveckling utgör inte en prognos utan används endast för att illustrera utvecklingen av produktion och sysselsättning i svenskt näringsliv i de olika alternativen.

4ABELL  &¶RUTS¤TTNINGAR F¶R DE TRE ALTERNATIVEN.

'EMENSAMMA F¶RUTS¤TTNINGAR

Den amerikanska dollarn deprecierar med 10 procent mot EUROn mellan 1999 och 2005. Den offentliga konsumtionen förblir oförändrad

3¤RSKILDA F¶RUTS¤TTNINGAR

EMU-

Rörlig Devalverings-

alternativet växelkurs alternativet

Exportmarknad, årlig procentuell tillväxt 6,0

5,5

5,5

Investeringsbenägenhet, i procent av EMU-alternativet

100

93

90

Arbetslösheten slutåret, i procent

7,0

7,0

9,0

Årlig produktivitetstillväxt i ny teknik i procent av EMU-alternativet 100

93

90

Handels- och tjänstebalanskrav uttryckt som export relativt import 1,19

1,21

1,23

0RODUKTION OCH SYSSELS¤TTNING I OLIKA BRANSCHER ENLIGT DE TRE ALTERNATIVEN

Ett svenskt medlemskap i valutaunionen ger enligt scenarie-analysen en årlig tillväxt i BNP på 2,41 procent. Om Sverige istället står utanför och liksom idag tillämpar rörlig växelkurs blir den årliga tillväxten något lägre, 2,34 procent. Det så kallade devalveringsalternativet, med större osäkerhet om den ekonomiska politiken m.m., ger den lägsta utvecklingen med 2,18 procentenheter per år.

Även om skillnaden i BNP-utveckling mellan

%-5 ALTERNATIVET och

alternativet med

R¶RLIG V¤XELKURS är liten, så utvecklas privat konsumtion

avsevärt bättre i EMU-alternativet. Den högre privata konsumtionen i

%-5 ALTERNATIVET innebär i sin tur en relativt stor efterfrågeökning på

Ds 1997:59

"ILAGA 

tjänster, då dessa är relativt känsliga för inkomständringar. Eftersom en stor del av företagen inom tjänstesektorn är småföretag gynnas dessa i

%-5 ALTERNATIVET jämfört med de två andra.

Antagandet om en lägre räntenivå och minskad osäkerhet kring den förda ekonomiska politiken ger upphov till att företagen i

%-5

ALTERNATIVET är mer benägna att investera jämfört med de andra alternati-

ven. Då införandet av valutaunionen innebär att alla företag får tillgång till en större kapitalmarknad gynnas troligen små och medelstora företag mer än storföretag, då de senare ofta redan har möjlighet att finansiera investeringar på andra kapitalmarknader än den svenska.

Även import- och exportutvecklingen är högre i

%-5 ALTERNATIVET

jämfört med om Sverige står utanför. Detta eftersom en gemensam valuta minskar transaktionskostnader vid handel då valutaosäkerheten elimineras. Även detta gynnar små och medelstora företag som har mindre resurser för riskhantering än stora företag.

4ABELL  5TVECKLINGEN AV F¶RS¶RJNINGSBALANSEN   ENLIGT DE TRE ALTERNATIVEN 0ROCENTUELL F¶R¤NDRING PER ¥R

EMU Rörlig växelkurs Devalvering

Bnp

2,41

2,34

2,18

Import

5,46

5,16

4,99

Tillgång

3,66

3,55

3,36

Privat konsumtion

1,48

1,24

1,12

Investeringar

5,95

5,61

5,14

Export

6,19

6,16

5,99

Användning

3,66

3,55

3,36

+¤LLA ISMOD-modellen NUTEK.

I analysen av effekterna på sysselsättning och förädlingsvärde har företagen indelats i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiv industri- respektive tjänstenäring. Av tabell 2 framgår att produktionen och sysselsättningen ökar mest i de kunskapsintensiva företagen oavsett om Sverige går med i valutaunionen eller ej.

Produktiviteten (förädlingsvärde per sysselsatt) är högst bland företagen i de kunskapsintensiva branscherna i

%-5 ALTERNATIVET. Produktionen

inom den kunskapsintensiva industrin kräver ett stort inslag av kunskapsintensiva tjänster. Det finns alltså en stark koppling mellan dessa typer av företag. Då många kunskapsintensiva företag, både varuproducerande och tjänsteföretag, är små, gynnas dessa småföretag av utvecklingen.

Produktions- och sysselsättningsutvecklingen bland företag inom de arbetsintensiva tjänstenäringarna är relativt gynnsam i

%-5 ALTERNATIVET.

Detta beror på att inkomster och privat konsumtion ökar mer i

%-5

"ILAGA 

Ds 1997:59

ALTERNATIVET Som nämndes ovan påverkas efterfrågan på dessa tjänster

relativt kraftigt av förändringar i inkomster.

Företagen inom den kapitalintensiva industrin har den gynnsammaste utvecklingen av såväl antalet sysselsatta som förädlingsvärdet i alternativet med

R¶RLIG V¤XELKURS. Konkurrenskraften stärks beroende på att man i

det här alternativet gynnas av att kronan försvagas mot Euron och inte stärks lika mycket mot dollarn som i

%-5 ALTERNATIVET

Produktiviteten inom den arbetsintensiva industrin är högst i EMUalternativet. Sysselsättningen ökar mest bland de kunskapsintensiva tjänsteföretagen oavsett växelkursregim. Även företagen inom den kunskapsintensiva industrin respektive de arbetsintensiva tjänstenäringarna ökar relativt mycket. Sysselsättningen minskar emellertid inom de kapitalintensiva tjänstenäringarna samt inom kapitalintensiv övrig verksamhet. Då många småföretag återfinns bland kunskapsintensiva industriföretag och kunskapsintensiva tjänsteföretag samt arbetsintensiva tjänsteföretag är

%-5

ALTERNATIVET mest gynnsamt för småföretagen.

4ABELL  0ROCENTUELL F¶R¤NDRING AV F¶R¤DLINGSV¤RDEN OCH SYSSELS¤TTNING   ENLIGT DE TRE ALTERNATIVEN

Emu Rörlig växelkurs Devalvering

Förädlings- Syssel-Förädlings- Syssel-Förädlings- Sysselvärde sättning värde sättning värde sättning

Kunskapsint.ind. 51,8 14,9 51,0 16,2 47,5 14,2 Kapitalint. ind. 25,3 8,3 26,7 10,6 23,8 8,3 Arbetsint. ind. 23,8 1,3 23,5 2,1 20,7 0,2 Kunskapsint. tj. 32,6 21,0 32,9 21,6 29,8 19,0 Kapitalint. tj. 8,1 -2,2 7,2 -2,2 6,2 -2,9 Arbetsint. tj. 20,6 12,5 18,8 11,4 16,2 9,2 Övrig kapitalint. verks. 3,8 -12,3 4,1 -11,9 2,3 -13,0

4OTALT      

+¤LLA ISMOD-modellen NUTEK.

%FFEKTER P¥ SYSSELS¤TTNINGEN I OLIKA REGIONER

I tabell 3 nedan visas sysselsättningsförändringar i olika regioner mellan 1999 och 2005 i de tre alternativen. Sysselsättningsutvecklingen i

%-5

ALTERNATIVET och alternativet med R¶RLIG V¤XELKURS är likartade i regionerna. $EVALVERINGSALTERNATIVET skiljer sig från de andra alternativen med en

sämre sysselsättningsutveckling.

I regioner där inslaget av kunskapsintensiva industriföretag och kunskapsintensiva tjänsteföretag är relativt betydande, blir sysselsättnings-

Ds 1997:59

"ILAGA 

ökningen större i

%-5 ALTERNATIVET. I regioner där kapitalintensiva

företag, Mellansverige och norra Sverige, står för en stor andel av den totala sysselsättningen i regionen, ökar sysselsättningen mest i alternativet med

R¶RLIG V¤XELKURS. Även regioner med en relativt stor andel av arbets-

intensiva tjänsteföretag har en relativt hög sysselsättningsutveckling i

%-5 ALTERNATIVET. Det beror på att inkomster och privat konsumtion totalt

utvecklas bäst i det alternativet. Relationerna mellan de olika regionerna är i stort sett oförändrade i de tre alternativen. Östra och västra Sverige har de största sysselsättningsökningarna i alla alternativ. Mellansverige och norra Sverige har en något större sysselsättningsökning i

DEVALVERINGSAL

TERNATIVET än Skåne. Näringslivet i dessa regioner är mer beroende av

växelkursförändringar än näringslivet i Skåne. På det hela taget har dock inte valet av växelkurs någon väsentlig betydelse för hur sysselsättningen fördelar sig över landet.

Delas regionerna upp i län framkommer det att sysselsättningen växer kraftigast i Stockholms län. Även Göteborgs och Malmöhus län har en relativt stark sysselsättningsutveckling beroende på att kunskapsintensiva industriföretag och kunskapsintensiva tjänsteföretag svarar för en stor andel av den totala sysselsättningen i dessa län. Turistnäringens relativt stora betydelse slår kraftigt igenom på sysselsättningsutvecklingen i Norrbottens och Jämtlands län.

4ABELL  0ROCENTUELL SYSSELS¤TTNINGSF¶R¤NDRING I OLIKA REGIONER UNDER PERIODEN   I DE TRE ALTERNATIVEN

EMU

Rörlig Devalvering

Östsverige

8,2

7,9

6,6

Sydöstsverige

4,4

4,4

3,3

Skåne

5,1

4,9

3,4

Västsverige

5,8

5,8

4,3

Mellansverige

4,4

4,6

3,5

Norra Sverige

4,5

4,7

3,5

+¤LLA NUTEK.

3LUTSATSER

Det förefaller således som om strukturomvandlingen mot mer kunskapsintensiva branscher är mer gynnsam vid ett medlemskap i EMU och i alternativet med rörlig växelkurs. Produktivitetsutvecklingen i de kunskapsintensiva företagen är högre i

%-5 ALTERNATIVET. Även om produktivitets-

utvecklingen i de kunskapsintensiva branscherna utvecklas bäst i

%-5

ALTERNATIVET är mönstret för strukturomvandlingen något otydligt. Struktur-

omvandlingsförloppet från arbetsintensiva branscher till kunskapsintensi-

"ILAGA 

Ds 1997:59

va branscher dämpas av att inkomster och privat konsumtion utvecklas relativt bättre i

%-5 ALTERNATIVET. Denna utveckling gynnar särskilt arbets-

intensiva tjänstenäringar. Resultaten indikerar även att ett inträde i valutaunionen får en positiv effekt för små och medelstora företags tillväxtmöjligheter.

Sysselsättningen utvecklas bättre i storstadsregionerna än i glesbygdsregionerna oberoende av vilket växelkurssystem vi har. Slutsatsen blir att det inte är en fördel att använda sig av växelkursen för att jämna ut sysselsättningsutvecklingen mellan olika delar av landet.

Växelkursförändringar och prisdiskriminering

Växelkursförändringar påverkar företagens vinster genom priser, kostnader och producerade kvantiteter. Dessutom påverkas marknadsvärdet på realkapital samt finansiella tillgångar och skulder när växelkursen fluktuerar. Växelkursosäkerhet påverkar således företagen på en rad sätt, och omfattningen beror bl.a. på typ av produkt samt hur industristrukturen ser ut. Ett sätt för företagen att hantera växelkursförändringar är att bedriva internationell prisdiskriminering. Prisdiskriminering innebär att företagen sätter olika priser på olika ländermarknader när växelkurserna fluktuerar. Förutsättningen för att ett företag ska kunna prisdiskriminera mellan olika länder är att marknaderna är segmenterade och att det inte finns några möjligheter till överflyttning av varor mellan marknaderna. Då kan vinstmaximerande företag variera sina priser på olika marknader beroende på hur priskänsliga konsumenterna är. Dessa skillnader i priskänslighet beror bl.a. på skilda preferenser hos konsumenterna samt på olika relativpriser på produkter i olika länder. Nedan analyseras hur växelkursfluktuationer påverkar företagens prisstrategier. Utifrån dessa resultat dras sedan några slutsatser om vilka konsekvenser genomförandet av EMUs tredje etapp kan tänkas få för företagens prissättningsbeteende. Om prisdiskriminering är vanligt förekommande på den inre marknaden kan en gemensam valuta och ökad konkurrens komma att minska prisskillnader mellan länderna. Med hjälp av en regressionsmodell har studerats huruvida svenska exportörer inom tillverkningsindustrin prisdiskriminerar mellan olika ländermarknader både på branschnivå och för ett antal varugrupper. Med samma metod har även analyserats om utländska exportörer prisdiskriminerar på den svenska marknaden. De sexton länder som studeras är EU-länderna samt USA, Japan och Norge. Analysen omfattar åtta branscher inom tillverkningsindustrin samt åtta för svensk export viktiga varugrupper.

Ds 1997:59

"ILAGA 

Det förekommer i princip två typer av prisdiskriminering vid växelkursfluktuationer. På marknader där konsumenterna är känsliga för prisförändringar sänker det svenska exportföretaget priset på sin produkt i svenska kronor när den svenska kronans värde stiger. Genom att sänka sin vinstmarginal hålls priset på varan i köparens valuta stabil och företaget kan behålla sin marknadsandel. På en marknad med låg priskänslighet kan ett exportföretag öka priset i svenska kronor och därmed sina vinstmarginaler när köparens valuta deprecierar gentemot kronan.

0RISDISKRIMINERING P¥ BRANSCHNIV¥

I en bransch,

VERKSTADSINDUSTRIN, prisdiskriminerar svenska exportörer på

mer än hälften av de studerade marknaderna. På sex av dessa marknader, Belgien/Luxemburg, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna och Storbritannien, minskar svenska exportörer sina vinstmarginaler när mottagarlandets valuta deprecierar. Till övriga tre, Finland, Grekland och Österrike, ökar svenska exportörer sina vinstmarginaler. Inom

J¤RN OCH

ST¥LINDUSTRIN prisdiskriminerar svenska exportörer till Belgien/Luxemburg,

Finland, Irland, Italien, Nederländerna och Österrike. På samtliga dessa marknader ökar de svenska järn- och stålexportörerna sina vinstmarginaler när kronan apprecierar.

)NOM KEMISK INDUSTRI TEXTIL  LIVSMEDELS SAMT

JORD OCH STENVARUINDUSTRIN har svenska exportörer olika prisstrategier på

fem av sexton marknader. Inom alla dessa branscher utom den sist nämnda är det vanligast att exportörerna söker stabilisera priset i mottagarlandets valuta genom att minska sina vinstmarginaler när kronan apprecierar. De ländermarknader där prisdiskriminering oftast förekommer, oavsett bransch, är Österrike, Beneluxländerna och Irland.

Bland de studerade länderna förefaller det vanligare att utländska exportörer prisdiskriminerar på den svenska marknaden än att svenska exportörer använder olika prisstrategier på olika marknader. Inom livsmedelsindustrin prisdiskriminerar exportörer från tre fjärdedelar av de studerade länderna på den svenska marknaden, vanligen genom att sänka sina vinstmarginaler när kronan deprecierar. Inom

TEXTIL samt J¤RN OCH

ST¥LINDUSTRIN prisdiskriminerar exportörer från elva respektive tio studera-

de länder på den svenska marknaden. I åtta av länderna prisdiskriminerar företag inom jord- och stenvaru- samt kemisk industri på den svenska marknaden. Exportörer från Grekland, Frankrike, Tyskland, Österrike och Irland verkar vara de som, oavsett bransch, oftast prisdiskriminerar på den svenska marknaden.

"ILAGA 

Ds 1997:59

0RISDISKRIMINERING VARUGRUPPER

På varumarknaderna för

PAPPER och PERSONBILAR prisdiskriminerar svenska

exportörer på två tredjedelar av de sexton studerade marknaderna. Vanligen minskar de svenska exportörerna sina vinstmarginaler när mottagarlandets valuta deprecierar. På varumarknaderna för

MEDICIN VERKTYG samt

KRAFTGENERERING OCH KRAFT¶VERF¶RING prisdiskriminerar svenska exportörer

på fem av sexton marknader. På dessa marknader både ökar och minskar de svenska exportörerna sina vinstmarginaler när kronan apprecierar. Fallet då svenska exportörer minskar sina vinstmarginaler när mottagarlandets valuta deprecierar överväger. På varumarknaderna

S¥GADE TR¤VA

ROR SPECIALST¥L och TELEFONER MM. prisdiskriminerar svenska exportörer på

fyra av sexton marknader. Inom alla dessa branscher utom den sist nämnda är det vanligast att exportörerna söker stabilisera priset i mottagarlandets valuta genom att minska sina vinstmarginaler då kronan apprecierar.

För de studerade varugrupperna är det något vanligare att svenska exportörer prisdiskriminerar på utländska varumarknader än att utländska företag prisdiskriminerar på den svenska. Varumarknader där utländska tillverkare ofta prisdiskriminerar i Sverige är medicin och

PAPPER. På

marknaden för papper prisdiskriminerar exportörer i nio av de studerade länderna på den svenska marknaden, vanligen genom att sänka sina vinstmarginaler när kronan deprecierar. I mindre än hälften av länderna (sju stycken) prisdiskriminerar utländska företag på den svenska marknaden för medicin. I fyra till sex av länderna prisdiskriminerar företag på de svenska varumarknaderna för sågade trävaror, verktyg, personbilar, specialstål och telefoner m.m. På varumarknaden för sågade trävaror tycks utländska företag som säljer på den svenska marknaden i första hand öka sina vinster då kronan deprecierar mot exportörens valuta. Att utländska företag prisdiskriminerar på de undersökta varumarknaderna kan förmodligen delvis förklaras med att varugrupperna har valts utifrån kriteriet att svenska företag är konkurrenskraftiga på dessa. Det kan därför finnas ett konkurrenstryck som gör att utländska företag minskar sina vinster då deras valuta apprecierar mot kronan för att behålla sina marknadsandelar.

Det är inte så stora skillnader mellan de undersökta länderna med avseende på hur ofta prisdiskriminering förekommer på de studerade varumarknaderna. Det går därför inte att dra några särskilda slutsatser på varugruppsnivå om hur ofta enskilda länder prisdiskriminerar eller blir prisdiskriminerade av svenska företag.

Ds 1997:59

"ILAGA 

+ONSEKVENSER F¶R F¶RETAGENS PRISSTRATEGIER

Även efter inrättandet av valutaunionen kommer det sannolikt att förekomma prisskillnader på samma vara på olika ländermarknader. Faktorer som påverkar prisstrukturen och segmentering av marknader är t.ex. etableringshinder, handelshinder, institutionella skillnader mellan länder (miljö- och säkerhetskrav), inkomster, produktdifferentiering, strategiskt beteende hos företag och marknadsstrukturen. Ett enskilt företags möjligheter att prisdiskriminera minskar exempelvis med antalet konkurrenter.

En rad samverkande faktorer som följer av införandet av en gemensam valuta kommer troligen att medföra att förutsättningarna för prisdiskriminering begränsas. Informationskostnader minskar genom att konsumenter och företag lättare kan jämföra priser för olika produkter och insatsvaror. Transaktionskostnader för export blir lägre då avgifter och kostnader i samband med valutaosäkerhet och betalningsöverföringar minskar. Tillgången till en större hemmamarknad, lägre finansiella kostnader osv. ökar förutsättningarna för att små och medelstora företag ska kunna exportera sina produkter. För små och medelstora företag kan transaktionskostnader utgöra ett handelshinder eller en psykologisk spärr mot att söka sig utanför landets gränser. En gemensam valuta kan sålunda medverka till att reducera sådana barriärer.

En enhetlig valuta kan vidare bidra till att göra den svenska marknaden tillgängligare för företag i andra länder inom valutaunionen. Det innebär samtidigt att konkurrenssituationen skärps, speciellt för små och medelstora företag på den svenska marknaden. Flera branscher i den svenska ekonomin kännetecknas av imperfekt konkurrens där konsumenterna kan sägas ha ett informationsunderläge jämfört med producenterna. En enhetlig valuta skulle innebära att enskilda individer och företag, framförallt små och medelstora företag, lättare skulle kunna jämföra ett större antal producenter med varandra.

Genom att många faktorer samverkar i samband med genomförandet av valutaunionen kommer företagsklimatet på den inre marknaden att förändras. Det är främst de små och medelstora företagens förbättrade möjligheter att konkurrera inom euroområdet som skärper konkurrenstrycket, vilket på sikt kan leda till att konsumenterna får lägre priser och ett mer varierat utbud att välja på. Prisförhållandena mellan olika produkter och även konsumenternas preferenser kan därigenom komma att påverkas vilket kan leda till att efterfrågan blir mer priskänslig. En mer priskänslig och enhetlig efterfrågan inom valutaunionen gör det svårare för företag att prisdikriminera på olika marknader.

Ds 1997:59

"ILAGA 

Sammanst

@llning av remissvaren

avseende Ds 1997:9 ”Praktiska euroförberedelser i Sverige”

1. Lagstiftningen

) +ONTRAKTSKONTINUITET

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Best

@mmelser om kontraktskontinuitet, dvs. den fortsatta giltigheten av

g

@llande kontrakt vid en `vergDng till euro, kommer att tas in i en

r

Ddsf`rordning och nDgon s@rskild lagstiftning i Sverige bed`ms d@rf`r

inte vara n

`dv@ndig. Sammanfattningsvis g@ller f`r flertalet avtal att en

`vergDng till euro inte utg`r grund f`r h@vning eller omf`rhandling. F`r

vissa avtal

@r emellertid valutasv@ngningar av v@sentlig betydelse. Inte

heller f

`r sDdana avtal bed`ms s@rskild lagstiftning vara n`dv@ndig.

Eventuella tvister f

Dr i st@llet l`sas genom sedvanlig avtalstolkning eller

till

@mpning av allm@nna avtalsr@ttsliga principer i `vrigt.

2EMISSINSTANSERNA

&INANSBOLAGENS F`RENING anser att eftersom eurof`rordningarna skulle bli

del av svensk r

@tt delar f`reningen synen att ytterligare lagstiftning inte

synes erforderlig i Sverige f

`r att s@kra kontraktskontinuiteten. F`reningen

@r dock inte fullt f`rvissad att problem kan uppkomma i f`rhDllandet till

icke EU-stater.

?ven om de pDgDende r@ttsutredningarna skulle utesluta att

s

Ddana risker f`religger menar f`reningen att det inte kan hDllas f`r visst

att inget fall kan uppkomma d

@r ett privatr@ttsligt avtal blir mindre

f

`rmDnligt till f`ljd av eurons inf`rande. Mot bakgrund d@rav anser

f

`reningen att det b`r `verv@gas att inf`ra ett ansvar f`r den svenska

staten, eller hellre f

`r EG, att svara f`r negativa verkningar av euron i

f

`rhDllande till privatr@ttsliga avtal. Ett sDdant ansvarstagande skulle

kunna st

@rka tilltron till euron. En v@gran av Sverige, eller av andra

medlemsstater, att ikl

@da sig ett sDdnat ansvar skulle kunna tolkas som en

os

@kerhet i frDgan om kontraktskontinuiteten i f`rhDllande till icke EU-

stater och d

@rmed minska tilltron till euron. Det ter sig ocksD rimligt att

staterna ikl

@der sig ett sDdant ansvar i f`rhDllande till sina medborgare.

Mot ett argument att det inte beh

`vs nDgot sDdant ansvar d@rf`r att inga

"ILAGA 

Ds 1997:59

problem uppkommer kan h

@vdas att i sD fall inneb@r ju ansvarstagandet

inte heller n

Dgra pDfrestningar pD medlemsstaterna men tj@nar @ndD syftet

att f

`rst@rka tilltron till euron. F`reningen noterar vidare att i f`rslag till

eurof

`rordningar har angivits att kontraktskontinuiteten skulle avse

Ar@ttsliga instrument@. Detta uttryck synes enligt f`reningen avse kontrakt

som uppr

@ttas skriftligt. F`reningen finner det angel@get att omfattningen

av kontraktskontinuiteten best

@ms sD att den omfattar inte endast tvD- och

flerpartsavtal utan

@ven ensidiga utf@stelser som till exempel skuldbrev,

borgens

Dtaganden och andra ensidiga handlingar som till exempel

testamenten. Vidare b

`r kontraktskontinuitetens omfattning enligt

f

`reningen best@mmas sD att den inkluderar alla slags r@ttshandlingar

oavsett om de f

@sts pD papper eller inte. SDlunda b`r till exempel bDde

muntliga och elektroniska r

@ttshandlingar omfattas.

&INANSINSPEKTIONEN anger att inspektionen i sitt yttrande `ver bet@nkandet

(SOU 1996:158)

ASverige och EMU@ har belyst nDgra aspekter pD frDgan

om hur avtal uttryckta i kronor p

Dverkas vid `vergDngen till euro. FrDgan

som fortfarande har stor aktualitet ber

`r kontraktskontinuitet mot part i

tredje land, dvs. ett land utanf

`r EU/EMU omrDdet. Denna frDga uppstDr

om avtal faller under icke-europeisk r

@tt och @r uttryckta i de valutor som

konverteras till euro. Inspektionen noterar i detta sammanhang att fr

Dgan

bereds bl.a. inom EU-kommissionen. I utkast till eurof

`rordningar f`reslDs

den n

@mligen sD lDngt det @r m`jligt bli reglerad. Enligt inspektionens

uppfattning b

`r d@rmed de problem som faller under europeisk r@tt anses

kunna l

`sas. Vad g@ller kontrakt, som faller under icke-europeisk r@tt och

som

@r uttryckta i de valutor som konverteras till euro kvarstDr viss

os

@kerhet. Eftersom det @r frDga om ett `vergDngsproblem och ett val

mellan kronor och euro, torde os

@kerhetsen i praktiken inte medf`ra nDgon

beaktansv

@rd risk. ?ven med en sDdan slutsats framstDr det dock som

angel

@get att fortsatta kontakter sker mellan EU och tredje land f`r att

minimera eventuella tolkningsproblem. Inspektionen avser att genomf

`ra

en enk

@t inom sitt ansvarsomrDde f`r att fD frDgan ytterligare belyst.

&`RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 anf`r att i artikel 3 i EG-

f

`rordningen 235 stadgas att det faktum att euron ers@tter nationella

valutor som lagligt betalningsmedel (

Alegal tender@) i sig inte skall

inneb

@ra att villkoren i ett kontrakt @ndras, att genomf`randet av de

avtalsenliga f

`rpliktelserna kan @ndras eller avslutas eller ge r@tten till en

av avtalsparterna att ensidigt

@ndra eller avsluta ett kontrakt. Med

ovanst

Dende som bakgrund kan man frDga sig huruvida det @r n`dv@ndigt

att ytterligare f

`rs@kra sig om att slutet avtal g@ller, dvs. om det @r

n

`dv@ndigt att inf`ra kontinuitets- eller EMU-klausuler i kommersiella

avtal. Fr

Dga uppkommer ocksD om inneb`rden i f`rordningen kan

Ds 1997:59

"ILAGA 

uppfattas som en global princip eller om den enbart kan s

@gas g@lla inom

EU. Tolkningen har varit olika i olika l

@nder. Uppfattningen inom bl.a.

Svenska Bankf

`reningen och ISDA (International Swaps and Derivatives

Association)

@r att det inte @r n`dv@ndigt med kontinuitetsklausuler inom

det finansiella omr

Ddet, vare sig avtalskontrahenten befinner sig i eller

utanf

`r EU. Bankf`reningens motsvarigheter i vissa andra EU-l@nder @r

d

@remot av avvikande uppfattning och har rekommenderat bankerna i sina

respektive l

@nder att inf`ra nDgon form av kontinuitetsklausuler. Banker i

dessa l

@nder har i kommersiella lDneavtal redan b`rjat inf`ra

upplysningsklausuler. Jurister i en majoritet av EU-l

@nderna @r av

uppfattningen att kontinuitetsklausuler inte

@r n`dv@ndiga om bDda

parterna omfattas av EU-lagstiftning. N

@r det g@ller avtal med parter i

tredje land

@r det d@remot den motsatta uppfattningen utbredd, n@mligen

att kontinuitetsklausuler, eller

Dtminstone upplysningsklausuler @r

n

`dv@ndiga. En rekommendation kan dD vara att utnyttja nDgon form av

upplysningsklausul. Till

@ggas kan att EU arbetar f`r att problematiken

skall omh

@ndertas lagstiftningsv@gen @ven i l@nder utanf`r EU. I New

York bedriver flera st

`rre akt`rer pD finansmarknanden lobbyverksamhet i

syfte att p

Dverka lagstiftaren i samma riktning. Kommissionen har @ven

beg

@rt juristutlDtanden (Alegal opinions@) i frDgan frDn USA och Japan.

Resultatet fr

Dn detta arbete kommer att publiceras under 1997. Som

framg

Dr ovan kommer avtal som skall tolkas enligt EU-r@tt inte att kunna

s

@gas upp med argumentet att den i avtalet stipulerade valutan inte l@ngre @r giltigt betalningsmedel. F`r att undanr`ja os@kerhet betr@ffande avtal

som skall tolkas enligt annan lagstiftning b

`r klausuler `verv@gas som

upplyser om att avtalsf

`rhDllandet inte pDverkas av `vergDngen till nytt

lagligt betalningsmedel. Det

@r d@rf`r mycket viktigt att en sannolik

r

@ntekonvergens beaktas vid nyteckning av fastf`rr@ntande krediter och

r

@nteswappar d@r r`rlig r@nta erhDlls och fast r@nta erl@ggs. Vidare mDste

eurons effekter p

D anst@llnings-, bonus- och pensionsavtal bed`mas.

(YRESG@STERNAS 2IKSF`RBUND anser det viktigt att avtalsparter har god

kunskap om avtalsinneh

Dll efter omr@kning. En frDga att utreda vidare @r

hur man praktiskt skall r

@kna om alla avtal och fD avtalsparterna medvetna

om de nya v

@rderna efter omr@kning. MDnga avtalsbelopp kommer efter

omr

@kning att bli svDradministrerade p.g.a. oj@mna belopp som praktiskt

kr

@ver avrundningar. Sannolikt kommer ovanstDende inneb@ra att det

beh

`vs v@l tilltagna resurser f`r att klara av att hantera omr@kningar av

avtalsbelopp, information till avtalsparter samt l

`sning av eventuella

tvister.

0OSTGIROT "ANK !" anser att rDdsf`rordningen rimligen kommer att vara

tillr

@cklig f`r den helt `verv@gande delen av avtal mellan parter inom EU.

"ILAGA 

Ds 1997:59

F

`r avtal vars materiella innehDll i h`g grad pDverkas av valutornas

fluktuationer

@r situationen emellertid mer oklar. Att f`rs`ka l`sa

uppkommande r

@ttsliga frDgor i finansiella avtal genom till@mpning av

allm

@nna avtalsr@ttsliga principer kan visa sig svDrt och en allm@n

h

@nvisning till avtalsr@ttens grundsatser ger inte avtalsparterna en

tillr

@cklig v@gledning. Mot bakgrund av de enorma v@rden som hanteras

inom det finansiella systemet b

`r Finansdepartementet f`rs@kra sig om att

fr

Dgorna fDr en tillfredsst@llande l`sning. Oklarhet kvarstDr @ven i frDga

om kontraktskontinuiteten i relation till l

@nder utanf`r EU. I rapporten

s

@gs att Ai de allra flesta fallen torde resultatet av en pr`vning enligt

fr

@mmande r@tt bli densamma som vid en pr`vning enligt svensk r@tt@ och

problemets l

`sning `verl@mnas till marknadens parter. Ett antal

arbetsgrupper best

Dende av aff@rsjurister i flera l@nder detaljgranskar nu

avtal och instrument inom finansmarknaderna och f

`r diskussioner med

finanscentra i New York och Tokyo m.fl. platser i syfte att f

D auktoritativa

utl

Dtanden i kontinuitetsfrDgorna. Till f`ljd av bl.a. ovann@mnda

f

`rhDllanden rDder idag oklarhet med avseende pD behovet av att inf`ra

kontinuitetsklausuler i kommersiella avtal. En tydlig rekommendation till parterna fr

Dn departementet vore d@rf`r `nskv@rd.

2IKSSKATTEVERKET anser att det @r viktigt att veta hur konverteringskursen

kronor/euro kommer att fastst

@llas och i vilken utstr@ckning nationella

lagar m

Dste f`r@ndras f`r att ingDngna avtsal skall g@lla under en eventuell

`vergDngsperiod. Eurof`rordningens avrundningsregler kommer ocksD att

vara av stor betydelse.

!RBETSGIVARVERKET betonar att samma tolkning betr@ffande

kontraktskontinuitet som gjorts av utredningen ocks

D mDste g@lla

kollektivavtal.

3VENSKA "ANKF`RENINGEN inst@mmer i uppfattningen som uttrycks i

promemorian och

@r alltsD av den uppfattningen att ingDngna avtal bestDr.

Det beh

`vs inte nDgon lagstiftning i Sverige f`r att s@kra

kontraktskontinuiteten. Utg

Dngspunkten f`r Bankf`reningens bed`mning

av de avtalsr

@ttsliga aspekterna pD EMU och inf`randet av en ny valuta

har varit ett par viktiga principer p

D den monet@ra r@ttens omrDde,

n

@mligen dels principen om valutalandets lag (lex monetae), dels

nominalitetsprincipen. Den f

`rstn@mnda principen inneb@r att vad som @r

lagligt betalningsmedel i ett land vid ett visst tillf

@lle best@ms av det

landets lagar. Av denna princip f

`ljer ocksD att om valutan @ndras @r det

valutalandets lag som anger hur belopp i den f

`rra valutan skall r@knas om

till den nya valutan. Nominalitetsprincipen inneb

@r att en penning-

Ds 1997:59

"ILAGA 

f

`rpliktelse inte @ndras nominellt sD l@nge f`rpliktelsen bestDr. Det reella

v

@rdet kan dock f`r@ndras t.ex. genom ned- eller uppskrivning. En skuld

uttryckt i en viss valuta betraktas som en f

`rpliktelse att betala det

nominella beloppet omr

@knat till vad som @r det lagliga betalningsmedlet

vid betalningstidpunkten. Dessa tv

D principer har Dberopats i r@tts-

vetenskaplig litteratur redan p

D 1920-talet, men ocksD under senare tid. En

till

@mpning av de tvD n@mnda principerna leder till slutsatsen att ingDngna

avtal best

Dr. Rent teoretiskt skulle emellertid nDgon part kunna h@vda att

EMU och inf

`randet av en ny valuta @r en of`rutsedd h@ndelse eller

inneb

@r en grundl@ggande ekonomisk st`rning och att man pD nDgon av

dessa grunder skulle kunna p

Dkalla omf`rhandling av avtalsvillkoren.

Eurof

`rordningens best@mmelser om kontraktskontinuitet g`r att denna

inv

@nding inte torde kunna g`ras g@llande betr@ffande avtal som lyder

under lag i ett EU-land. Inte heller n

@r det g@ller Atredjelands-avtal@ torde

part med framg

Dng kunna Dberopa n@mnda omst@ndigheter. H@r b`r f`rst

erinras om att Maastrichtf

`rdraget var f@rdigf`rhandlat i december 1991,

undertecknades i februari 1992 och tr

@dde i kraft den 1 november 1993.

Att euron skulle bli valutan i EU-l

@nderna har d@rf`r kunnat f`rutses sedan

dess. Vidare b

`r framf`rhDllas att f`rdragets konvergenskriterier syftar till

att l

@ndernas ekonomier skall n@rma sig varandra alltmer, vilket torde leda

till att variationerna i r

@ntenivDer och valutakurser successivt minskar.

Dessa aspekter har behandlats av EU-kommissionen b

Dde i dess Gr`nbok

om praktiska

Dtg@rder f`r inf`randet av euron (maj 1995) och i ett

AExplanatory memorandum@ till f`rordningsf`rslaget (oktober 1996). Vid

remissbehandlingen av Gr

`nboken inst@mde samtliga instanser, dvs.

f

`retag och organisationer i alla medlemsl@nder, i kommissions uppfatt-

ning att EMU inte kan anses vara vare sig en of

`rutsedd h@ndelse eller en

grundl

@ggande st`rning. Slutsatsen av denna bed`mning, vilken redovisas

i n

@mnda Explanatory memorandum, @r att inf`randet av euron inte

motiverar till

@mpning av Aprinciple of frustration@, AWegfall der

Gesch

@ftsgrundlage@, AthJorie de l'imprJvision@ eller principer med

liknande effekt. Den f

`reslagna f`rordningen reglerar f`rhDllandena inom

EU-l

@nderna. Det mesta talar dock f`r att principen om valutalandets lag

och nominalitetsprincipen g

@ller @ven i tredje land. I preamblen till den

ena av euro-f

`rordningarna anf`rs att erk@nnandet av valutalandets lag @r

en universellt accepterad princip. Vidare s

@gs att den uttryckliga

bekr

@ftelsen (i f`rordningen) av principen om kontraktskontinuiteten b`r

leda till r

@ttsordningarna i tredje land erk@nner kontinuiteten av kontrakt

och andra juridiska handlingar. I r

@ttsvetenskaplig litteratur g`rs ocksD be-

d

`mningen att de n@mnda principerna f`ljs universellt av olika r@ttsord-

ningar. Samma bed

`mning g`rs i den aktuella promemorian. F`r att fD

ytterligare klarhet om vilka bed

`mningar som kan komma att g`ras enligt

r

@ttsordningarna i tredje land av ett valutabyte inom EMU har r@tts-

"ILAGA 

Ds 1997:59

utredningar initierats av bl.a. EU-kommissionen, Financial Law Panel (London), International Swaps and Derivatives Association (ISDA) samt Financial Markets Lawyers Group (FMLG). Den sistn

@mnda gruppen leds

av Federal Reserve Bank (New York). Till f

`ljd h@rav pDgDr nu studier av

lagstiftning och praxis p

D detta omrDde i t.ex. New York, Tokyo,

Singapore, Hong Kong och Schweiz. R

@ttsutredningarna ber@knas vara

klara inom den n

@rmaste tiden.

3VENSKA &ONDHANDLAREF`RENINGEN @r tillfreds med att den legala ramen f`r

euro delas upp i tv

D f`rordningar sD att vissa delar, s@rskilt frDgan om

kontraktskontinuitet, tydligg

`rs sD snart som m`jligt. I likhet med vad som

s

@gs i promemorian delar f`reningen uppfattningen att den i detta

h

@nseende ber`rda eurof`rordningen tillfredsst@llande tillgodoser

problemet med kontraktskontinuitet inom EU. Det

DterstDr dock ett antal

fr

Dgor, exempelvis hur det skall f`rfaras med avtal, t.ex. obligationer, vilka

baseras p

D en referensr@nta knuten till en valuta som upph`r, n@r EMU

inf

`rs. F`reningen arbetar med dessa frDgor. Ett problem r`rande

kontraktskontinuiteten knyter an till relationerna till tredje land, d

@r

avtalsparter kan vara s

Dv@l borgen@rer som g@lden@rer i l`pande

f

`rbindelser. SDvitt f`reningen uppfattat saken till@mpas den inter-

nationellt privatr

@ttsliga principen Lex Monetae i de flesta r@ttsordningar,

varigenom ett valutaskifte skulle godtas. Saken m

Dste emellertid

s

@kerst@llas. FrDn svensk utgDngspunkt b`r d@rf`r med kraft drivas att

EMI, kommissionen eller anna beh

`rig europeisk instans verkar f`r att ett

absolut klarl

@ggande av saken Dstadkoms sD fort det lDter sig g`ra.

Exempelvis b

`r tydligg`rande legal options inh@mtas avseende de

viktigaste utomeuropeiska r

@ttsordningarna.

)) "ASBELOPPET

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

De basbelopp som avser tid f

`re ikrafttr@dandet av valutaunionen b`r

omr

@knas till euro och fastst@llas i en serie frDn 1960 och framDt. Under

den f

`rsta `vergDngsperioden frDn 1999 kan det bli aktuellt att fastst@lla

basbeloppet

Drligen i sDv@l kronor som euro. Denna frDga @r f`remDl f`r

fortsatt utredning.

Ds 1997:59

"ILAGA 

2EMISSINSTANSERNA

&INANSBOLAGENS F`RENING delar promemorians syn att basbeloppet

historiskt m

Dste r@knas om till euro om Sverige blir medlem i EMU.

D

@rvid anser f`reningen att den omr@kningen b`r ske sD snart kronans kurs

mot euron fastst

@llts. Basbeloppet anv@nds inte endast f`r statliga

betalningar utan

@ven i rent privatr@ttsliga sammanhang. D@rf`r anser

f

`reningen att det @r n`dv@ndigt att g`ra omr@kningen exakt med tvD

decimaler. Visserligen blir detta opraktiskt men i motsatt fall skulle r

@ttsf`rhDllanden rubbas.

(YRESG@STERNAS 2IKSF`RBUND anser att det finns anledning att utreda om det

r

@cker med att r@kna om basbeloppet frDn och med Dr 1960 samt om det

finns andra indexserier som ocks

D b`r omr@knas.

,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE anser att det @r relevant att fortsatt utreda

fr

Dgorna om angivandet av basbeloppet i bDde euro och kronor.

!RBETSGIVARVERKET konstaterar att flera kollektivavtal pD det statliga

avtalsomr

Ddet refererar till basbeloppet och bekr@ftar d@rmed behovet av

att tidigare

Drs basbelopp r@knas om till euro.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF`RBUND anf`r att basbeloppet utg`r ett viktigt

referensbelopp f

`r sDv@l privatpersoner som n@ringsidkare och inte minst

inom den allm

@nna f`rs@kringen samt inom skatter@tten. Aktiespararna

anser d

@rf`r att det, vid ett svenskt deltagande, @r sj@lvklart att basbeloppet

fastst

@lls i euro @ven under en eventuell `vergDngsperiod. PD sD s@tt

underl

@ttas den pedagogiska inl@rningsprocessen ifrDga om euron och

kronans v

@rde. Olika v@rdej@mf`relser mellan kronor och euro underl@ttas.

))) )NTECKNINGAR

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

P

D fastighetsr@ttens omrDde beh`vs regler om hur inteckningarna, dvs.

inskrivningarna i inskrivningsregistret, skall r

@knas om till euro. Det finns

ocks

D behov av regler som g`r det m`jligt att byta ut pantbrev angivna i

kronor mot pantbrev angivna i euro. Fr.o.m. den 1 januari 2002 b

`r

givetvis lagstiftningen vara utformad s

D att nya inteckningar inte kan

beviljas i annat

@n euro.

"ILAGA 

Ds 1997:59

2EMISSINSTANSERNA

&INANSBOLAGENS F`RENING delar synen som anges i promemorian men anser

ocks

D att om kreditgivning sker i euro f`re 2002 finns det ett ber@ttigat

intresse att ocks

D inteckningss@kerhet kan uttryckas i euro f`re 2002.

D

@rf`r anser f`reningen att det b`r `verv@gas m`jlighet att redan frDn den

1 januari 1999 f

D inteckning beviljad i eller transformerad till euro. Vidare

noteras i promemorian b

Dde att omr@kning av inteckningar i kronor till

euro kommer att leda till mycket oj

@mna belopp och att

inteckningsbelastningen p

D fastighet med sDdana oj@mna belopp och

rentav inteckningar blandade i euro och i kronor kommer att bli mycket f

`rvirrande. F`reningen finner att dessa antaganden @r riktiga och anser att

staten b

`r erbjuda ett enkelt system att sanera sDdana intecknings-

belastningar. Mot bakgrund att euron inf

`rs av staten synes det d@rvid

rimligt att utj

@mning av belopp till ett n@rmast h`gre j@mt belopp i euro fDr

ske utan uttagande av vare sig expeditionsavgift eller st

@mpelskatt. Vid

utarbetandet av s

Ddana system mDste dock ocksD ses till att r@ttsf`r-

h

Dllanden inte rubbas, vare sig mellan panthavare eller i f`rhDllande till @garhypotek. Sanering b`r d@rf`r kr@va samtliga panthavares samtycke

och f

D g`ras endast efter ans`kan av @garen. Naturligtvis skulle sDdana

saneringar leda till belastning p

D inskrivningsmyndigheterna. Det torde

dock inte endast vara ett fastighets

@gar- och kreditgivarintresse att inteck-

ningsbelastningarna

@r rimligt `verskDdliga. ?ven staten torde ha ett

s

Ddant intresse vad g@ller registerhDllning, i d`mande och exekutiv verk-

samhet, f

`r statistik@ndamDl och kanske i ytteligare avseenden. Mot bak-

grund av vad som nu anf

`rts anser f`reningen att system f`r inteckningar i

b

Dda valutorna och f`r @ndring av inteckningar i kronor till euro snarast

b

`r utarbetas.

(YRESG@STERNAS RIKSF`RBUND uppfattning @r att den praktiska hanteringen

av inteckningar och pantbrev b

`r utredas vidare. Det @r viktigt att alla

intressenter har kunskap om vilka v

@rden det blir efter omr@kning, och hur

tvister med anledning av detta kan undvikas.

3VENSKA "ANKF`RENINGEN inst@mmer i de synpunkter som i promemorian

redovisas i detta avsnitt.

Ds 1997:59

"ILAGA 

)6 "ESKATTNING AV VALUTAVINSTER OCH VALUTAKURSF`RLUSTER

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Valutakursvinster och valutakursf

`rluster b`r beskattas f`rst i samband

med att tillg

Dngen avyttras. Undantag b`r dock g`ras f`r banktillgodo-

havanden i

`vriga EMU-valutor samt fordringar som inte @r avsedda f`r

marknadsm

@ssig handel i dessa valutor. Kursf`r@ndringar pD sDdana till-

g

Dngar b`r skattas av redan vid konverteringen. Detsamma b`r @ven g@lla

skulder i utl

@ndsk valuta.

2EMISSINSTANSERNA

&INANSBOLAGENS F`RENING anf`r att f`reningen delar synen att valuta-

kursvinster och valutakursf

`rluster i anledning av konvertering frDn kronor

(eller annan upph

`rande valuta i medlemsstat) till euro b`r tas upp till

beskattning f

`rst n@r den underliggande tillgDngen avyttras. D@refter anger

promemorian att d

D sDdan underliggande tillgDng saknas b`r beskattning

ske omedelbart vid konverteringen. I enlighet med sin grundsyn att inf

`randet av euron b`r leda till sD liten belastning pD enskilda som

m

`jligt har f`reningen motsatt uppfattning i denna del och menar att

beskattning inte b

`r ske i sDdana fall.

3VENSKA "ANKF`RENINGEN anser att flera oklarheter f`religger betr@ffande

inneb

`rden i vissa av promemorians f`rslag i detta avsnitt. Dessa oklar-

heter g

@ller dels vilka delar av texten som avser privatpersoner respektive

f

`retag, dels vilka tillgDngar/skulder som avses falla under huvudregeln

(dvs. ingen beskattning vid konverteringen) respektive vara undantagna fr

Dn huvudregeln (dvs. f`ranleda beskattning redan vid konverteringen).

F

`rslagen @r d@rf`r svDra att nu kommentera och beh`ver f`rtydligas i

dessa avseenden. I promemorian f

`reslDs att enligt huvudregeln skall

varken l

Dsningen av valutakurserna eller konverteringen f`ranleda

beskattning av latenta valutakursvinster eller avdragsr

@tt f`r latenta

valutakursf

`rluster. SDdana skatteeffekter b`r uppkomma f`rst An@r till-

g

Dngen avyttras, dvs i samband med reavinstbeskattningenA. Bank-

f

`reningen anser det synnerligen angel@get att det klart slDs fast att den

speciella situationen vid konverteringen till euro - som f

`r den enskilde

medf

`r ett tvDngsm@ssigt byte av valuta - inte skall medf`ra att

orealiserade

AvalutakursvinsterA blir beskattade. Detta mDste g@lla

generellt, dvs dels f

`r alla skattskyldiga (privatpersoner, f`retag och

enskilda n

@ringsidkare), dels f`r alla slags tillgDngs- och skuldposter. Om

"ILAGA 

Ds 1997:59

det framkommer att exempelvis god redovisningssed medf

`r att vissa

poster vid konverteringen b

`r Auppv@rderasA i redovisningssammanhang,

m

Dste s@rskilda skatteregler inf`ras, sD att inte den redovisningsm@ssiga

uppv

@rderingen medf`r beskattning. Liknande s@rskilda skatteregler,

avvikande fr

Dn redovisningsreglerna, har redan inf`rts vad avser

finansiella f

`retags v@rdering av oms@ttningstillgDngar och har nyligen

f

`reslagits i RedovisningskommittJns slutbet@nkande (SOU 1996:157) f`r

icke-finansiella f

`retags oms@ttningstillgDngar. I promemorian f`rslDs

vidare att vissa undantag fr

Dn ovann@mnda huvudregel. H@r n@mns

banktillgodohavanden i

`vriga eurol@nders valutor, fordringar, som inte @r

avsedda f

`r marknadsm@sssig handel, i dessa valutor samt vissa skulder i

dessa valutor. I promemorian h

@vdas att f`r dessa poster skall

konverteringen

Ases som en avyttring och d@rmed f`ranleda beskattning

(resp. avdragsr

@tt)A. Bankf`reningen vill framhDlla att promemorians

f

`rslag att konverteringen i vissa fall skall utl`sa beskattning, trots att

tillg

Dngen inte avyttrats eller skulden betalats, inneb@r ett uppseende-

v

@ckande avsteg frDn den skatter@ttsliga principen att orealiserade AvinsterA inte skall beskattas. Enligt denna princip anses skattef`rmDga

inte f

`religga f`rr@n tillgDngen i frDga har avyttrats. Dessutom kan det f`r

vissa av dessa tillg

Dngar senare intr@ffa en v@rdeminskning - oberoende av

valutakonverteringen - som inneb

@r att, n@r tillgDngen avyttras, trans-

aktionen totalt sett resulterar i en f

`rlust eller l@gre vinst @n vad

konverteringen till euro innebar. F

`reningen anser d@rf`r att det @r f`rst

vid denna

AsluttidpunktA som man skall g`ra ber@kningen om

AtransaktionenA totalt sett skall medf`ra beskattning eller ej. Promemorians

f

`rslag f`refaller delvis vara f`ranlett av misstanken att - f`rutan den f`re-

slagna regeln - de skattskyldiga skulle frestas att realisera kursf

`rluster -

och f

D avdragsr@tt h@rf`r - men inte realisera kursvinster. Bankf`reningen

betvivlar att f

`retag inf`r en `vergDng till euro enbart av skattesk@l skulle i

n

Dgon st`rre omfattning avyttra tillgDngar med f`rlust. Mot bakgrund av

vad ovan anf

`rts avstyrker Bankf`reningen best@mt f`rslaget att

orealiserade kursvinster/f

`rluster i vissa fall skall medf`ra

beskattning/avdragsr

@tt.

&ONDBOLAGENS F`RENING har tagit del av Bankf`reningens yttrande `ver

detta avsnitt och vill f

`r egen del inst@mma d@ri.

3VENSKA &ONDHANDLAREF`RENINGEN anf`r att om Sverige blir medlem i

valutaunionen, medf

`r lDsningen av kurserna att latenta valutakursvinster

och f

`rluster pD tillgDngar och skulder i andra euro-l@nders valutor blir

definitiva. Detta b

`r, enligt vad som framgDr av promemorian p 4.6, inte

medf

`ra nDgon skattekonsekvens. Avskattning av valutakursvinster och

f

`rluster sker n@r tillgDngen avyttras, dvs. i samband med reavinst-

Ds 1997:59

"ILAGA 

beskattningen. Varken l

Dsningen av kurserna eller konverteringen skall

s

Dledes enligt huvudregeln utl`sa beskattning. Fordringsbevis i SEK, t ex

statsobligationer och statsskuldsv

@xlar kommer f`rmodligen att i ett stort

antal fall komma att redenomieras till euro. S

Ddan redenomiering b`r inte

utl

`sa beskattning, eftersom det inte @r frDga om en regelr@tt avyttring utan

ett, i detta fall genom valutaoml

@ggningen framtvingat utbyte av

instrument. Man kan

@ven t@nka sig att os@kra juridiska f`ruts@ttningar,

s

@rskilt med motpart utanf`r EU-omrDdet, kommer att leda till att

l

Dngivare och lDntagare av andra fordringsinstrument bilateralt kommer

`verens om att befintligt instrument i SEK byts ut mot i `vrigt identiska

instrument i euro. En s

Ddan situation, betingad av os@kra juridiska

f

`ruts@ttningar b`r, inte f`rsvDras genom att frDga om skattebel@ggning

kan uppkomma.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF`RBUND anf`r att om Sverige blir medlem i

EMU sker en o

Dterkallelig lDsning av kronan till euron, vilket medf`r att

latenta valutakursvinster och -f

`rluster pD tillgDngar och skulder i andra

eurol

@nders valutor uppstDr. Aktiespararna inst@mmer i f`rslaget att

avskattningen av dessa vinster eller f

`rluster b`r ske med avyttrings-

tidpunkten. Banktillgodohavanden i

`vriga euro-l@nders valutor och

fordringar som inte

@r avsedda f`r marknadsm@ssig handel f`reslDs i

promemorian d

@remot skattas av redan vid konverteringen 1 januari 1999.

De som idag sparar p

D utl@ndska bankkonton, sparar under premissen att

beskattning av vinst/f

`rlust sker f`rst i samband med uttag. Aktiespararna

@r av den uppfattningen att en f`r@ndring av praxis ger negativa signaler

till marknaden, vilket kan bidra till att p

Dverka f`rtroendet f`r

valutasamarbetet. Eftersom det i promemorian framh

Dlls som orealistiskt

att reavinstbeskattas f

`rst n@r euron tas ut frDn kontot, anser Aktiespararna

att man ist

@llet b`r `verv@ga m`jligheten att helt efterge beskattningen pD

denna del. R

@nteb@rande konton @r pD grund av avkastningskraven s@llan

ett sparalternativ d

@r stora delar av f`rm`genheten placeras, varf`r

f

`rmodligen den totala skatten pD eventuella valutakursvinster inte @r

n

Dgon betydande storlek ur ett statsfinansiellt perspektiv.

)NDUSTRIF`RBUNDET anger som en allm@n synpunkt att analysen av

skatteaspekterna hade vunnit i pedagogisk klarhet, om man hade gjort en

Dtskillnad mellan beskattning av kapitalinkomster och f`retagsbeskattning.

F

`rbundets synpunkter pD skattefrDgorna begr@nsas till den senare. Om

Sverige g

Dr med i valutaunionen medf`r lDsningen av kurserna att latenta

kursdifferenser h

@nf`rliga till fordringar och skulder i andra EU-valutor

blir definitivt s

@kerst@llda, dvs. redovisningsm@ssigt realiserade. Detta

inneb

@r att kursdifferenserna b`r resultatf`ras i r@kenskaperna. En sDdan

v

@rdering till balansdagens kurs `verensst@mmer f`r `vrigt med god

"ILAGA 

Ds 1997:59

redovisningssed. Eftersom

@ven eventuella kursvinster pD lDngfristiga

fordringar och skulder

@r att betrakta som realiserade saknas anledning att

i r

@kenskaperna s@tta av dessa till en valutakursreserv. Den frDga som

d

@rmed inst@ller sig @r hur de realiserade kursvinsterna b`r behandlas vid

beskattningen. I promemorian s

@gs att f`r f`retag och enskilda n@rings-

idkare kommer l

Dsningen av kurserna att fD samma skattekonsekvens som

vilken annan valutakursf

`r@ndring som helst, eftersom fordringar och

skulder i utl

@ndsk valuta v@rderas till balansdagens kurs. I sammanhanget

n

@mns inte valutakursreserven och m`jligheten att genom en avs@ttning till

s

Ddan reserv skjuta upp beskattningen av kursvinsten till fordringens eller

skuldens f

`rfallotidpunkt. Det framgDr d@rmed inte klart om f`rslaget -

s

Dvitt g@ller kursvinster som beskattas inom inkomstslaget n@ringsverk-

samhet - inneb

@r att sDdan avs@ttning inte l@ngre skall vara tillDten.

Industrif

`rbundet utgDr emellertid frDn att sD @r fallet och att @ven kurs-

vinster p

D lDngfristiga poster d@rmed f`reslDs bli beskattade redan i

samband med

`vergDngen till euro. Industrif`rbundet anser att varken

l

Dsningen av kurserna eller konverteringen b`r utl`sa beskattning och att

detta syns

@tt @ven b`r g@lla kursvinster pD lDngfristiga fordringar och

skulder. Enligt f

`rbundets mening saknas anledning att i skatte-

sammanhang behandla s

Ddana i och f`r sig realiserade kursvinster som

uppst

Dr som en f`ljd av `vergDngen till euro annorlunda @n `vriga (icke

realiserade) kursvinster p

D lDngfristiga poster. Likviditetsm@ssigt inneb@r

ju inte

`vergDngen till euro nDgra andra effekter f`r f`retagen @n vad som

generellt g

@ller vid fluktuationer i olika valutor. En avskattning f`re

f

`rfallodagen skulle d@rmed kunna inneb@ra problem ur likviditets-

synpunkt, s

@rskilt mot bakgrund av att f`retagen kommer att belastas med

avsev

@rda kostnader i `vrigt som en f`ljd av `vergDngen till euro. Det

skall i sammanhanget p

Dpekas att det inte @r tal om att kursvinsterna

undg

Dr beskattning. Det enda som h@nder @r att beskattningstidpunkten

f

`rskjuts i tiden. En frDga som har samband med redovisningen av

kursdifferenser men, som framg

Dtt ovan, inte behandlas i promemorian

g

@ller valutakursreserven. Om avsikten med f`rslaget @r att kursvinster

h

@nf`rliga till lDngfristiga poster i andra EU-valutor inte l@ngre skall fD

s

@ttas av till en valutakursreserv uppstDr @ven frDgan om uppl`sning av

befintliga valutakursreserver i s

Ddana valutor. Vilka beskattningsm@ssiga

konsekvenser en s

Ddan uppl`sning ger upphov till mDste belysas i det

fortsatta arbetet. F

`r det fall Sverige inte gDr med i valutaunionen f`reslDs

i promemorian att s

Ddana kursf`r@ndringar som f`ljer av att en tillgDng i

en EU-valuta

AtvDngskonverteras@ skall beskattas f`rst i samband med att

tillg

Dngen s@ljs. Inte heller konverteringen av skulder i sDdana valutor

skall enligt promemorian utl

`sa beskattning. Industrif`rbundet ansluter sig

till dessa f

`rslag.

Ds 1997:59

"ILAGA 

3VERIGES 2EDOVISNINGSKONSULTERS &`RBUND 32& yrkar att skatteregler pD

detta omr

Dde inledningsvis endast ses `ver betr@ffande inkomst av kapital.

F

`r inkomst av n@ringsverksamhet @r det angel@get att f`rst avvakta vilka

regler som kommer p

D redovisningsomrDdet. Det svenska sambandet

mellan redovisning och beskattning inneb

@r att i normalfallet godtas

redovisningen som utg

Dngspunkt f`r beskattningen. Det sambandet @r av

stor vikt f

`r att inte n@ringslivet ska belastas med ytterligare s@rregler.

Arbete p

DgDr inom EUs kontaktkommittJ f`r att ta fram redovisningsregler

f

`r `vergDngen till euro. Arbetet har ber`ringspunkter med en rad andra

v

@rderingsfrDgor av principiell natur, varav en del i sin tur @r under

internationell ompr

`vning och utveckling. Det @r on`digt och olyckligt om

svenska beskattningsregler tas fram parallellt med kontaktkommitt

Jns

arbete. I b

@sta fall inneb@r det dubbelarbete och i v@rsta fall blir resultatet

motstridiga regler f

`r f`retagen inom redovisning och beskattning.

Kontaktkommitt

Jns arbete beh`ver avvaktas innan frDgan om eventuell

reglering i svensk skatter

@tt pr`vas. I den mDn svenska intressen beh`ver

bevakas b

`r det ske genom att synpunkterna framf`rs i kontaktkommittJns

arbete genom Sveriges representant. Resultatet av kontaktkommitt

Jns

arbete b

`r sedan f`ljas i svensk redovisning och skatter@tt. SRFs inriktning

@r d@rvid att svenska skatteregler endast ska s@kerst@lla att redovisningen

kan ligga till grund f

`r beskattningen, n@r v@l redovisningsreglerna

fastst

@llts inom EU och implementerats i Sverige.

6 &`RFATTNINGSINVENTERINGEN

2EMISSINSTANSERNA

$ATAINSPEKTIONEN konstaterar att det givetvis finns best@mmelser @ven i

myndigheters f

`reskrifter som innehDller belopp i kronor. En generell s.k.

trolleribest

@mmelse i f`rfattning kan kanske vara motiverad.

&ONDBOLAGENS F`RENING noterar att det enligt promemorian inte ansetts

meningsfullt med en teknisk genomg

Dng av de nuvarande skattef`rfatt-

ningarna eftersom ett f

`rslag till ny inkomstskattelagsstiftning nyligen har

l

@mnats. F`reningen vill understryka vikten av att ett f`rslag avseende de

@ndringar som kan bli f`ljden av ett inf`rande av euron snarast utarbetas,

s

D att remissbehandling kan ske @ven i dessa delar.

&`RS@KRINGSF`RBUNDET understryker i anslutning till vad som s@gs pD s 85 i

bilagan om lag

@ndringar inom Finansdepartementets omrDde som beh`ver

g

`ras, @ven om Sverige inte blir medlem i EMU, att @ven i de pD s 78-80

"ILAGA 

Ds 1997:59

n

@mnda f`rs@kringsr`relselagarna och tillh`rande f`reskrifter och

allm

@nna rDd frDn Finansinspektionen mDste @ndring av Aecu@ till Aeuro@

ske.

'ENERALTULLSTYRELSEN konstaterar att en rad f`rfattningar som ber`r

Tullverkets verksamhetsomr

Dde och som mDste @ndra om euron skall

inf

`ras i Sverige saknas i uppr@kningen. Generaltullstyrelsen har

sj

@lvfallet f`rstDelse f`r att en genomgDng i detta skede av f`rberedelserna

inte kan vara komplett.

?ven om Sverige inte kommer att ingD i

valutaunionen kan som framg

Dtt ovan @ndringar beh`va g`ras i vissa

f

`rfattningar.

2IKSF`RS@KRINGSVERKET uppger att vid genomgDng av bilagan `ver den

tekniskt inriktade inventeringen av lagar och f

`rordningar har RFV

uppm

@rksammat att den inte @r fullst@ndig. RFV vill d@rf`r peka pD att

ytterligare bearbetning av materialet

@r erforderlig.

2IKSSKATTEVERKET konstaterar att inventeringen pD lagstiftningsomrDdet inte

har omfattat skatteomr

Ddet med h@nvisning till bl.a. det lagda f`rslaget till

ny inkomstskattelag. Det b

`r kanske f`rydligas att den nya lagstiftningen

(inkl f

`rslag till ny skattebetalningslag) endast avser en del av

skatteomr

Ddet. ?ndringar kommer att erfordras av alla vid tidpunkten f`r

en

`vergDng till EMU aktuella lagar och f`rordningar mm. ?ndringar av @ldre regelverk som innehDller beloppsuppgifter el dyl i SEK kan ocksD

beh

`vas med h@nsyn till reglerna om ompr`vning, eftertaxering och `verklagande.

6) _VRIGT

&INANSBOLAGENS F`RENING anger att det i promemorian f`reslDs att

h

@nvisning till en av eurof`rordningarna tas in i lagen om skuldebrev,

v

@xellagen och checklagen. F`reningen finner f`r sin del att det vore en

on

`dig belastning av dessa lagtexter. Eurof`rordningen kommer n@mligen @ndD att g@lla som svensk r@tt och torde bli v@lk@nd. F`reningen menar

ocks

D att denna frDga har l@gre prioritet @n den i promemorian avvisade

lag

@ndringen r`rande kontraktskontinuitet som diskuteras ovan.

3VENSKA "ANKF`RENINGEN har inget att erinra mot vad som anf`rs i

promemorian om att det i lagstiftningen om skuldebrev, v

@xel och check

b

`r tas in en h@nvisning till en best@mmelse i en av de kommande

Ds 1997:59

"ILAGA 

eurof

`rordningarna enligt vilken betalning i en valuta som upph`r n@r den

gemensamma valutan inf

`rs i st@llet skall ske i euro.

,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE anser i nul@get att det inte finns behov av

att g

`ra en regel`versyn av AP-fondernas placeringsregler i utl@ndsk

valuta om Sverige inte deltar i valutaunionen. D

D blir euron en valuta som

@r utl@ndsk och b`r sD behandlas vid AP-fondsplaceringar enligt

nuvarande placeringsregler. LO avvisar utredningens f

`rslag om en sDdan

`versyn.

!RBETSGIVARVERKET anf`r att ut`ver de konsekvenser som diskuterats

tidigare kommer

`vergDngen till en gemensam europeisk valuta att fD

f

`ljande praktiska konsekvenser f`r Arbetsgivarverket. ?ndringar i en rad

centrala kollektivavtal d

@r belopp i kronor n@mns mDste genomf`ras.

Exempel p

D sDdana avtal @r det allm@nna l`ne- och f`rmDnsavtalet

(ALFA), aff

@rsverksavtalet (AVA), pensionsavtalet (PA -91) och

grupplivavtalet (TGL-S).

?ven i en stor m@ngd lokala kollektivavtal pD de

statliga myndigheterna m

Dste justeringar g`ras d@r kronbelopp @r angivna.

Detta kr

@ver att Arbetsgivarverket avs@tter resurser till rDdgivning i frDgan.

&`RS@KRINGSF`RBUNDET erinrar om vad f`rbundet framh`ll i sin rapport till

Riksbanken om att f

`rs@kringsbolagen inte i och f`r sig r@knar med

sv

Drigheter att finna instrument f`r placering av sina tillgDngar i samband

med EMU. Reglerna om valutamatchning i f

`rs@kringsr`relselagen (FRL)

m

Dste dock uppm@rksammas. Enligt FRL ska f`rs@kringsbolagens placer-

ingar av medel som motsvarar de f

`rs@kringstekniska avs@ttningarna ske i

tillg

Dngar med l@mplig riskspridning och som matchar bolagens Dtaganden.

Enligt 7 kap. 10 e

' FRL ska dessa tillgDngar placeras sD att risken f`r

valutakursf

`rluster begr@nsas. I Finansinspektionens till@mpningsf`re-

skrifter till denna paragraf (FFFS 1996:23) preciseras kraven p

D

valutamatchning s

D att f`r varje valuta, som bolaget har Dtaganden i, ska

minst 80 procent av motsvarande tillg

Dngar vara uttryckta i samma valuta.

Ett problem kan vara hur valutamatchningskravet ska uppfyllas om Sverige inte deltar i EMU och euron f

`rblir en fr@mmande valuta, medan

svenska placeringstillg

Dngar, t.ex svenska b`rsaktier, @ndD i stor utstr@ck-

ning kommer att noteras i euro. F

`rbundet har ocksD, redan innan EMU-

fr

Dgan aktualiserades, generellt understrukit behovet av l@ttnader i

valutamatchningskravet f

`r att b@ttre kunna tillgodose riskspridnings-

kravet. En mer likformig v

@rdeutveckling av olika placeringsinstrument

inom EU, vilket kan f

`rv@ntas med en gemensam valuta, ger ytterligare

anledning till minskat valutamatchningskrav s

D att en st`rre del av

placeringarna kan ske p

D andra marknader @n euromarknaden. En mer

praktisk aspekt p

D denna frDga utg`r lokaliseringsreglerna i 7 kap. 10 d '

"ILAGA 

Ds 1997:59

FRL som binder lokaliseringen av tillg

Dngar till EU/EES-omrDdet @ven till

den del valutamatchningskravet medger placering utanf

`r detta omrDde.

V

@rdepapper utg`rs numera som regel av noteringar i elektroniska

register. Med nuvarande lokaliseringsregler

@r det inte m`jligt att utan

dispens fr

Dn Finansinspektionen anv@nda t ex amerikanska eller japanska

v

@rdepapper som t@ckning av f`rs@kringsDtagandena, eftersom de inte

anses lokaliserade inom EU/EES-omr

Ddet. En `versyn av lokaliserings-

reglerna f

`rutsDgs i prop. 1994/95:184 som behandlade @ndringar f`r

anpassning av FRL till EG-direktiven p

D f`rs@kringsomrDdet. I dessa

direktiv finns utrymme f

`r en l@ttnad av lokaliseringskraven. Enligt f`r-

bundets mening b

`r en sDdan lag@ndring ske snarast.

2 Den finansiella sektorn

) )NF¶RANDET AV SEDLAR OCH MYNT I EURO

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Om Sverige blir medlem i valutaunionen från starten 1999 skall sedlar och mynt i euro börja ges ut senast den 1 januari 2002. Under högst en sex månaders period kommer kronor och euro cirkulera parallellt och senast den 30 juni 2001 upphör kronor att vara lagliga betalningsmedel. Centralbankerna kommer emellertid att lösa in sedlar och mynt i kronor även efter detta datum. Euromynten kommer att finnas i 8 valörer (1, 2, 5, 10, 20 och 50 cent, respektive 1 och 2 euro) och sedlarna kommer omfatta valörerna 5, 10, 50, 100, 200 och 500 euro. Sedlarna kommer att se lika ut i alla länder förutom på baksidan, där eventuellt en nationell symbol kan ingå. Om Sverige väljer att stanna utanför valutaunionen kommer det av naturliga skäl inte bli aktuellt med ett utbyte av sedlar och mynt. Efterfrågan på eurosedlar och mynt kan emellertid komma att bli omfattande då vissa aktörer kan komma att acceptera euron som betalningsmedel.

2EMISSINSTANSERNA

Finansförbundet bedömer att tidsperioden måste anpassas så att de finansiella instituten kan klara ett betryggande växlingsförfarande. Detta gäller inte minst frågan om säkerhetsarrangemangen. Man förordar att också inväxling börjar redan i september 2001.

Ds 1997:59

"ILAGA 

Konsumentverket anser att allmänheten bör få växla in svenska kronor kostnadsfritt. Denna rätt skall finnas kvar sex månader efter att kronor blivit ogiltiga och betydligt längre tid på Riksbanken.

Aktiespararna förutsätter att svenska sedlar och mynt eller värdepapper i svenska kronor inte heller ska bli värdelösa, inte ens efter en tioårig preskriptionstid.

Statskontoret förordar att inväxlingsperioden får vara kort, ned till en månad. Till skillnad från övriga remissinstanser anser Statskontoret att ett kalenderårskifte bör väljas för övergången bl.a därför att en tidigareläggning minskar förberedelsetiden.

Sveriges Köpmannaförbund framför synpunkter på att tiden med dubbla valutor bör minimeras till max 3 månader, att butikerna skall ha rätt att ge växel i enbart euro samt att introduktionen av sedlar och mynt bör ske hösten 2001 eller våren 2002. Det finns också önskemål om att euron introduceras över hela landet samtidigt, en stegvis eller regionalvis introduktion avstyrks. Köpmannaförbundet anser också att avrundning av slutsummor till 5 cent bör tillåtas och att betalningmedlen är enhetligt utformade utan nationella symboler. Mynten skall dessutom vara nickelfria. Sveriges Köpmannaförbund räknar med att euron i ett utescenario kommer att accepteras som betalning i många butiker i gränsområden, turistområden och i storstäderna. Detta kommer de facto innebära en lång period av dubbla valutor som blir kostsam.

Svenska Bankföreningen påpekar att samstämmiga uppgifter från maskinleverantörer visar på att det kommer saknas kapacitet att genomföra anpassningar på en gång i hela landet. Arbetet väntas ta cirka två månader. Bankföreningen anser därför att euron måste introduceras regionsvis i takt med att apparaterna hinner ställas om.

Kooperativa förbundet vill poängtera vikten av att sedlarna och mynten blir identiska i alla länder, utan nationella "avdelningar". Kontroll av giltiga betalningsmedel är en viktig arbetsuppgift för handeln och kontrollen försvåras om det inte finns en enhetlig utformning på sedlar och mynten.

Postgirot önskar av bl.a produktivitetsskäl att inte behöva tillhandahålla de två lägsta eurovalörerna (1 och 2 cent).

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) efterlyser i finansdepartementets rapport något om problemet att inväxlingen till euro kan leda till att svarta pengar förvandlas till vita.

"ILAGA 

Ds 1997:59

)) "ETALNINGSSYSTEMET

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

För att den gemensamma penningpolitiken skall kunna verka effektivt måste ECB kunna påverka räntenivån i alla deltagande länder samtidigt. Europeiska Monetära Institutet(EMI) förbereder därför ett gemensamt betalningssystem, TARGET. Det svenska betalningssystemet, RIX, kommer att anslutas till TARGET. Även bankerna och deras kunder kommer att kunna använda systemet för att skicka stora betalningar. Vid ett utanförskap för svensk del är det dock fortfarande oklart på vilka villkor ett deltagande i TARGET kommer att ske. Remissinstanserna är eniga om betydelsen av att delta i TARGET men betonar samtidigt att det bör ske på rättvisa villkor, framförallt i det fall Sverige står utanför valutaunionen.

2EMISSINSTANSERNA

Svenska Bankföreningen vill i likhet med Svenska Fondhandlarföreningen starkt betona vikten av att Sverige får delta på lika villkor i TARGET systemet oavsett medlemskap i valuatunionen från start. Det är framförallt sk. intradagskrediter som anses speciellt viktigt att få tillgång till. Om sådana ej medges till ett land utanför valutaunionen kommer detta att försvåra och därmed fördyra eurobetalningar till och från Sverige.

Riksrevisionsverket, som ansvarar för det statliga betalningssystemet, menar att användningen av TARGET är av stor betydelse för den statliga betalningsverksamheten eftersom TARGET ger möjlighet att snabbt, säkert och kostnadseffektivt förmedla betalningar mellan centralbanker.

Arbetslivsinstitutet önskar att frågor om konkurrensneutralitet under övergångsprocessen utreds. Det gäller t.ex. frågan om TARGET-systemets debitering för företag och bankers transfereringar.

Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF) reser frågan hur effektiva betalningar skall kunna göras av övriga betalare som inte kommer att kunna använda TARGET, d.v.s. små och medelstora företag och privatpersoner. Småföretag är beroende av de standardlösningar som finns för betalningar. SRF menar att Sverige bör driva frågan om effektiva betalningsrutiner även för små likvider inom unionen, för att den stora mängden företag skall kunna utnyttja den inre marknaden till en rimlig kostnad.

Ds 1997:59

"ILAGA 

))) "ANKSYSTEMET

$EPARTEMENSPROMEMORIAN

Euroförordningen, d.v.s. den lagstiftning som kommer att reglera övergången till euro, ålägger bankerna att tillhandahålla en konverteringsfunktion för kontoinnehavare. Det betyder att en betalning skall krediteras mottagarens konto i den valuta som kontot är uttryckt i, oavsett i vilken ursprunglig valuta betalningen gjordes. Kunderna ges möjlighet att använda konton i både kronor och euro och att göra transaktioner i båda valutorna från respektive konto. Modellen för konverteringsmekanism som är aktuell innebär att bankerna omger sitt eget system med ett "skal" som översätter inkommande transaktioner till den valuta som tillämpas i systemet. Denna modell föreslås att kombineras med den sk originalvalutamodellen som innebär att avsändaren av transaktionen ansvarar för i vilken valuta mottagaren erhåller transaktionen. Med denna senare modell undviks problem med avrundningsdifferenser eftersom information om den ursprungliga valutan och det exakta beloppet följer med transaktionen. Problem med avrundningsdifferenser kan därmed undvikas.

2EMISSINSTANSERNA

Konsumentverket, Riksförsäkringsverket och Svenska kommunförbundet vill ha kontoutdrag med dubbel valutainformation så fort som möjligt efter 1999. På detta sätt kan allmänheten lättare vänja sig vid den nya valutan och antalet förfrågningar kan minskas.

Riksförsäkringsverket (RFV) anser att det är av största vikt att betalningssystemet fungerar väl. RFV förutsätter därför att betalningsförmedlarna tillhandahåller de tjänster som krävs för konvertering till önskad valuta. Konsekvenserna för RFV kommer att bli olika beroende på vilken modell som bankerna väljer att använda.

Postgirot bedömer att konverteringsfunktionen som kommer att finnas i bank- och betalningssystemet i hög grad kommer att underlätta omställningen i övriga samhällssektorer. Såväl näringsliv som den offentliga sektorn baserar sina förberedelser på att betalningsförmedlarna tillhandahåller denna konvertering.

)6 6¤RDEPAPPERSMARKNADEN

$EPARTEMENSPROMEMORIAN

"ILAGA 

Ds 1997:59

Bland aktörer på värdepappersmarknaden råder enighet om att det sk. big bang-scenariot, d.v.s. en snabb, samlad övergång till euro vid årsskiftet 1998/99 är mest lämpligt. Om Sverige inte deltar i valutaunionen från början kommer värdepappersmarknaden ändå, enligt vissa bedömare, att påverkas påtagligt. En betydande andel av den svenska värdepappershandeln kan komma att ske i euro även i en sådan situation. Värdepappersmarknaden kommer att förändras oavsett om Sverige går med i valutaunionen från start eller senare.

2EMISSINSTANSERNA

Riksgäldskontoret påpekar att det redan från valutaunionens start öppnas en möjlighet att spara i svenska och utländska värdepapper denominerade i euro, vilket kan leda till att hushållens intresse snabbt inriktas mot euro snabbare än vad som allmänt kan förväntas.

Exportkreditnämnden (EKN) förutser uppkomsten av en för Sverige betydelsefull internationell eurokapitalmarknad och därmed också en förändrad struktur av såväl de nationella som av de internationella kapitalmarknaderna. EKN anser det troligt att detta kommer att leda till ökad konkurrens mellan olika kreditgivare och därmed bättre villkor för kredittagarna. Det förutsätts att EKN, oavsett deltagande i valutaunionen eller ej, kommer att kunna garantera exportgarantier i euro på samma sätt som sådana som sedan länge kan utfärdas i dollar, ecu och yen m.fl.

Förenade Auktoriserade Revisorer (FAR) instämmer i departementspromemorians uppfattning att den svenska kapitalmarknaden kommer att påverkas påtagligt även om Sverige inte deltar i valutaunionen. En betydande andel av den svenska handeln i aktier och räntebärande värdepapper kan komma att noteras i euro istället för kronor redan den 1 januari 1999. Orsaken är att den stora andelen utländska placerare på Stockholmsbörsen kan komma att kräva prissättning i euro. FAR påpekar också att investerare inte längre kommer kunna diversifiera sina aktieinvesteringar inom EMU utifrån valutakursrisk. Det kommer bli en sektorindelad aktiemarknad inom EU - istället för en aktiemarknad inom respektive land. Även vid ett utanförskap bör valutakursriskerna kunna reduceras eftersom Sverige med all sannolikhet kommer att delta i ett fast växelkursarrangemang (ERM 2). FAR anser att varje företag bör analysera om valutaunionen kan innebära att det blir gynnsammare att emittera låneprogram på penning- eller obligationsmarknaden relativt lånefinansiering via bank. Vidare bör företag analysera vilka finansieringsvalutor som kan vara att föredra under övergångsperioden.

Ds 1997:59

"ILAGA 

Stockholms fondbörs är i likhet med Värdepapperscentralen inställd på att erbjuda service i både euro och kronor men de vill båda undvika att ett visst papper handlas i mer än en valuta. Fondbörsen framhåller att det bör ankomma på bankerna och andra intermediärer att utveckla de kostnadseffektiva tjänster som kunderna efterfrågar för att smidigt hantera både kronor och euro under övergångsperioden. På denna grund förordas vidare att man ej låser fast kraven på hur och hur länge uppgifter skall anges i båda valutorna utan låter detta lösas i fri konkurrens.

Värdepapperscentralen(VPC) bedömer att emittenter av aktier önskar att kunna emittera i andra valutor än kronor oavsett om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. VPC påpekar också att det blir stora förändringar även i ett ute-scenario inom den finansiella sektorn därför att denna måste kunna erbjuda sina kunder tjänster som är minst likvärdiga med dem som erbjuds av företagen inom valutaunionen. Företagen inom valutaunionen kan dock erbjuda sina tjänster billigare, eftersom det inte finns någon valutakursrisk och de inte behöver ha dubbla system för att kunna hantera två valutor. Konkurrensen sker i detta fall på olika villkor för de finansiella företag som finns inom resp utanför valutaunionen, som gör att konsekvenserna kan bli allvarligare för företagen inom den finansiella sektorn om Sverige står utanför valutaunionen.

6 –VRIGA FR¥GOR

2EMISSINSTANSERNA

Arbetslivsinstitutet anser det utomordentligt viktigt att det görs prognoser för kostnadsutfall på inne- respektive ute-scenariet. Det anses dessutom viktigt att göra en mer systematisk redovisning av konsekvenserna för en omställning av de finansiella marknaderna både vid ett inne- eller utealternativ, framförallt är det kostnader för dubbla system som bör utredas närmare.

Konjunkturinstitutets viktigaste synpunkt gäller den ekonomiska statistiken och pekar på att det finns stora risker för att fel av olika slag kan komma att begås när ett stort antal myndigheter måste räkna om statistik från kronor till euro. Det poängteras också att det är viktigt att helst alla statistikhållande myndigheter genomför omräkningen samtidigt.

Aktiespararna anser att åtgärder som tar sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom den finansiella sektorn blir ett viktigt komplement till informationsinsatser. Konsumenterna skall hållas skadeslösa och banksektorns ökade kostnader skall därför inte belasta konsumenterna i form av växlingskostnader, större skillnad mellan in- och utlåningsräntor eller dolda prishöjningar.

"ILAGA 

Ds 1997:59

Sveriges Köpmannaförbund anser det önskvärt att prisuppgifter i detaljistledet sker i svenska kronor fram till eurons fysiska introduktion.

6) +ONVERTERING AV STATSSKULDEN

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

I avsnitt 5.8 i promemorian behandlas förutsättningarna för en tidig konvertering av statsskulden till euro.

%NDAST TRE REMISSINSTANSER HAR

BER¶RT FR¥GAN. Dessa instanser är Stockholms Fondbörs, Svenska Fond-

handlareföreningen och VPC.

&ONDHANDLAREF¶RENINGEN konstaterar att frågor om redenominering av

utestående förbindelser alltjämt är föremål för bedömning i den svenska finansiella sektorn, varför några entydiga rekommendationer ännu inte utfärdats.

6¤RDEPAPPERSCENTRALEN !" (VPC) påpekar att promemorian inte

innehåller konkreta förslag som remissinstanserna kan ta ställning till. VPC konstaterar att den finansiella sektorn i Sverige måste kunna erbjuda sina kunder tjänster som är likvärdiga med dem som erbjuds av företagen inom valutaunionen. Ett utanförskap innebär en konkurrensnackdel för Sverige i det att man har större valutakursrisk samt tvingas tillhandahålla dubbla system för att hantera två valutor. VPC nämner vidare att VPC tillsammans med Stockholms Fondbörs och Fondhandlareföreningen överväger att vid ett utanförskap erbjuda kunderna möjlighet att byta handelsvaluta från kronor till euro för de värdepapper som handlas på Fondbörsen

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS konstaterar att det finns starka indikationer från

ledande emittenter bland mellanhandsinstitut och företag att lägga om sin nyupplåning till euro. Eurodenominerade instrument kommer därför bli en snabbt växande volym av de mest likvida räntebärande instrumenten. Marknadsinterventionerna inom valutaunionen och de stora betalningarna mellan centralbankerna i det s.k. Target-systemet kommer att ske i euro och bidra till volymtillväxten.

När det gäller konvertering av utelöpande obligationer etc. påpekas att bilden ej är lika entydig. Fondbörsen hänvisar till ISMA (International Securities Markets Association) som har förordat att endast likvida lån med löptider bortom år 2002 skall konverteras. Enligt uppskattning skulle det innebära att ca 600 s.k. benchmarklån i Europa konverteras till euro i början av 1999. För räntebärande instrument gäller av praktiska skäl att

Ds 1997:59

"ILAGA 

lånets valutadenominering, ränteutbetalningar och andrahandsmarknad bör vara i samma valuta.

Fondbörsen menar att ovanstående förhållanden är viktiga skäl till att börser och marknadsaktörer inom det väntade EMU-området avser att genomföra en s.k. big bang. I en samtidig operation kring nyårshelgen 1998/99 skall handeln byta från tidigare nationella valutor till euro som handelsvaluta. De nämnda kopplingarna mellan emissionsvaluta, räntebetalningsvaluta och handelsvaluta för obligationer gör att övergången på räntemarknaden kan komma att utformas något annorlunda än för aktier. Fondbörsen uppger att man i likhet med VPC vill undvika att ett visst papper handlas i mer än en valuta. När det gäller aktierna på Fondbörsen behöver begreppet big bang inte omedelbart omfatta konvertering utan knyter främst an till den direkta kundtjänsten i andrahandsmarknaden.

3 Näringslivet

) 6ALUTAUNIONEN F¶R¤NDRAR KONKURRENSITUATIONEN I %UROPA

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

En valutaunion kommer att förändra det europeiska företagsklimatet, vilket kommer att få strategiska och praktiska konsekvenser för svenskt näringsliv oavsett om Sverige deltar i unionen eller inte. Bland annat innebär en gemensam valuta att den inre marknaden blir mer transparent priser och kostnader blir mer direkt jämförbara. De förändrade ekonomiska förutsättningarna kommer att ställa krav på åtgärder från företagens sida. Direktkontakter med att antal företag och näringslivsorganisationer visar emellertid att förberedelserna inför kommande förändringar inte är så långt framskridna.

2EMISSINSTANSERNA

)NDUSTRIF¶RBUNDET anser att själva fördröjningarna i regeringens arbete med

förberedelserna inför valutaunionen leder till konkurrensnackdelar för svenska företag jämfört med företag lokaliserade i andra länder. Vidare vill förbundet tillfoga att den förändrade konkurrenssituationen följer bl. a. av den anpassning till valutaunionen som sker hos företagen i eurozonens kärnländer. Dessa förändringar kommer därför att drabba svenska företag oavsett om Sverige blir medlem i valutaunionen vid starten eller vid ett

"ILAGA 

Ds 1997:59

senare tillfälle. Förbundet menar att förändringarna kommer att påverka svenska företags långsiktiga investeringspolitik och att detta ställer krav på företagsklimatet. En särskild utredning bör tillsättas för att studera detta och de anpassningar i den ekonomiska politiken, regelsystemet för företagen, skattelagstiftningen mm som föranleds av den förändrade situationen.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS påpekar att om offentliga myndigheter ej kommer

att kunna erbjuda service i annan valuta än kronor förrän år 2002 kan detta komma att bli en konkurrensnackdel för näringslivet.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND anser att den gemensamma valutans pris-

pressande funktion är begränsad utifrån ett bostadsföretags perspektiv.

+OOPERATIVA F¶RBUNDET anser att övergången till euro kommer att innebära

stora praktiska problem och höga kostnader för detaljhandeln i ett kortare perspektiv, men att det på sikt finns kommer att leda till effektivitetsvinster.

&INANSBOLAGENS &¶RENING menar att euron bör införas på ett neutralt sätt

och ser det som en risk för konkurrenssnedvridning om medlemsstaterna väljer vitt skilda lösningar på samma problem.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 anför i ett omfattande yttrande

en rad strategiska konsekvenser för näringslivet som följd av inträde eller utanförskap i valutaunionen. FAR kommenterar inledningsvis den ökade pristransparensen som antas leda till en harmonisering av prisnivåerna inom unionen. FAR framhåller vidare vikten av alternativa anpassningsmekanismer när en oönskad kostnadsutveckling ej längre kan mötas med variationer i växelkurserna. Här pekar man på att anpassningarna måste ske på mikronivå, ute i företagen. Flexibiliteten måste öka. Viktigt här är att reformera lönebildningen. När det gäller en ”vänta-och-se”taktik framhåller FAR att marknadssituationen kommer att innehålla både hot och möjligheter. Hoten utgörs av konkurrenter som tidigare höll sig borta på grund av valutarisker och praktiska valutahanteringsproblem nu kan etablera sig i landet. Omvänt finns det en större marknadspotential för företag som kan hantera euron redan från början. Vid ett svenskt utanförskap ställs helt krav på analyser av företagens ränte- och valutastrategier då Sverige hamnar i en situation då vi riskerar att det ställs krav på en fast växelkurs. FAR behandlar även situationen då marknaden och storföretagen ansluter sig till Emu. Vilka effekter detta kan få på storföretagens underleverantörer och rent inhemska företag och därmed

Ds 1997:59

"ILAGA 

för hela det svenska näringslivet bör analyseras. I detta scenario är det inte längre självklart att företagens hemland är synonymt med deras valuta.

)) 3TORF¶RETAGEN HAR P¥B¶RJAT F¶RBEREDELSEARBETE MEDAN DE MINDRE F¶RETAGEN AVVAKTAR

Den särskilda problematik som berör detalj- och grossisthandeln vid ett eventuellt införande av euron behandlas under promemorians avsnitt om

EURON OCH MEDBORGARNA. Detta avsnitt avgränsas till att behandla

synpunkter på företagens anpassningsprocesser.

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

De stora företagen är de som har kommit längst i förberedelsearbetet, särskilt de med en omfattande verksamhet i Europa. De samlar information i syfte att skaffa sig en kunskapsbas när det gäller Emu-frågor och gör analyser för att identifiera nyckelområden och frågeställningar som bör prioriteras i de fortsatta förberedelserna inför en övergång till euron. Mindre och medelstora företag har inte resurser att göra egna konsekvensanalyser. De behöver rådgivning och information om vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuell övergång till euro och kommer att vara mer beroende av standardiserade lösningar när det gäller t.ex. informationssystem och redovisnings- och rapporteringsrutiner än vad stora företag är. Detalj- och grossisthandeln står inför särskilda problem vid ett eventuellt införande av euron. Branschorganisationer är sedan länge aktiva när det gäller att hävda handelns intresse gentemot både svenska myndigheter och europeiska institutioner. De företag som är organiserade i frivilliga fackkedjor kommer att få hjälp av sin kedjestab. De mindre butikerna utanför kedjorna kommer att få stöd och hjälp av olika bransch- och intresseorganisationer.

2EMISSINSTANSERNA

3TATSKONTORET framhåller att studier visar att få stora europeiska företag

ännu har analyserat kostnaderna samt de långsiktiga affärsstrategiska och finansiella effekterna av en gemensam valuta.

"ILAGA 

Ds 1997:59

3VENSK )NDUSTRIF¶RENING anser att för de små- och medelstora industri-

företagen är Euroanpassningen i första hand en fråga om att anpassa sig efter vad de stora företagen beslutar.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND anser att verksamhetsinnehållet i respektive

företag normalt bör vara mer avgörande för komplexiteten vid en övergång till euro än företagets storlek.

2IKSG¤LDSKONTORET framhåller att många mindre företag kan väntas övergå

tämligen snabbt till en eurobaserad verksamhet då man följer utvecklingen i den finansiella sektorn och hos de multinationella storföretagen.

&¶RETAGARNAS 2IKSORGANISATION menar att hela ansvaret för rådgivning och

information om Emu inte kan läggas på bransch- och intresseorganisationer. Hjälp från offentliga organ direkt till företagen och även till bransch- och intresseorganisationerna är en nödvändighet.

.¤RINGS OCH TEKNIKUTVECKLINGSVERKET .54%+	 instämmer i promemorians

slutsats att det är främst små och medelstora företag som är i behov av extern informationsgivning. Man anser dock att staten har en viktig funktion att fylla när det gäller att garantera en minimistandard på bransch- och intresseorganisationernas informationsinsatser. NUTEK anför att några centrala statliga verk bör få i uppgift att sörja för arbetet med inventering av behovet av information, etablera manualer och bygga upp system för ömsesidig erfarenhetsöverföring mellan informatörerna. Parallellt kan det finnas anledning att bygga upp en central informationskapacitet för dels direkt information till företag, dels information om var information kan hämtas. Vidare behövs ekonomiskt stöd till bransch- och intresseorganisationerna för att kunna hantera de utvidgade uppgifterna.

&INANSBOLAGENS &¶RENING anser det vara lämpligt att myndigheter och

näringsliv finner former för att samstämma sin informationsgivning för att undvika att informationen blir förvirrande eller rentav motsägelsefull.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 åberopar undersökningar som

visar att näringslivets arbetsinsatser och utgifter för anpassningsarbetet bedöms vara störst inom IT-området. Vidare visar dessa undersökningar att många företags IT-avdelningar ännu inte upprättat en plan för anpassningsarbetet. Det är mycket viktigt att företagen snarast upprättar planer för anpassningsarbetet på IT-området. Vidare bör företagen analysera om valutaunionen kan innebära att det blir gynnsammare att emittera låneprogram på penning- och obligationsmarknaden relativt

Ds 1997:59

"ILAGA 

lånefinansiering via bank. Vidare bör företag analysera vilka finansieringsvalutor som kan vara att föredra under övergångsperioden.

3VENSK )NDUSTRIF¶RENING OCH 3VENSKA !RBETSGIVAREF¶RENINGEN PEkar på att

den politiska obeslutsamheten i Emu-frågan leder till osäkerhet och en avvaktande hållning hos stora delar av näringslivet.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS framhåller merparten av anpassningsåtgärderna i

näringslivet motiveras av förändringarna i omvärlden och i stor utsträckning måste göras oavsett om Sverige kommer att delta i valutasamarbete från början eller inte.

))) )NFORMATION OCH TYDLIGA REGLER UNDERL¤TTAR EN SMIDIG

¶VERG¥NG TILL EURON

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

En eventuell övergång till euron är förknippad med stora omställningsåtgärder. Som nämnts ovan har förberedelsearbetet inte fortskridit tillräckligt långt för att man ska kunna bedöma hur mycket omställningsåtgärderna kommer att kosta. Men en utbredd uppfattning bland företag och branschorganisationer är att kostnaderna kan begränsas genom att anpassningsåtgärderna vidtas i god tid. Företag och näringslivsorganisationer framhåller vikten av att få besked om vilka förutsättningar och regler som kommer att gälla för näringslivet, såväl vid ett svenskt deltagande som ett utanförskap.

2EMISSINSTANSERNA

+OMMERSKOLLEGIUM vill påpeka att det saknas en mer genomgripande

analys av vilka konsekvenser ett svenskt utanförskap kan tänkas få.

0OSTGIROT "ANK !" framhåller att näringslivet önskar få tydliga besked om

vilka förändringar som kommer att göras i t. ex. skattelagstiftningen och aktiebolagslagen vid ett medlemskap i valutaunionen. Att utredningar inom departementen drivs vidare oavsett om det svenska deltagandet i valutaunionen skjuts framåt eller ej skulle ge värdefull planeringsinformation till de berörda företagen.

"ILAGA 

Ds 1997:59

4ULLVERKET ANser att en rimlig utgångspunkt borde vara att ge näringslivet

möjlighet att vid betalningar till Tullverket under övergångsperioden använda euro, varigenom växlingsförluster mellan valutor skulle kunna undvikas.

)6 „NDRING AV AKTIEKAPITAL OCH UTBYTE AV AKTIEBREV

I AKTIEBOLAG SOM INTE ¤R AVST¤MMNINGSBOLAG

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

En svensk anslutning till valutaunionen medför att aktiebolagen fr.o.m. den 1 januari 2002 måste ange aktiekapitalet i euro. Övergången från kronor till euro leder med största sannolikhet till att aktiernas nominella belopp i många fall kommer att uppgå till ojämna belopp. För att korrigera detta kan bolagen idag genomföra nyemission, fondemission eller en nedsättning av aktiekapitalet. Då detta är en omständlig process bör ett förenklat förfarande för ändring av aktiekapitalet utredas. För bolag där aktierna kommer till uttryck i särskilda aktiebrev synes det lämpligt att aktiebrev där aktiernas nominella belopp hittills har angivits i kronor byts ut mot aktiebrev denominerade i euro. I vart fall bör aktiebreven förses med påskrift om den nya valutan. Det kan anföras skäl för att förfarandet vid ett sådant utbyte eller sådan påskrift bör lagregleras.

2EMISSINSTANSERNA

3VENSKA 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND 32&	 tillstyrker det förslag till

förenklat förfarande som framförs i promemorian för ändring av aktiekapitalet, när avrundning efter omräkning till euro önskas.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS vill understryka vikten av att frågan om NPV-aktier,

och andra tänkbara lösningar på konverteringsproblematiken, blir föremål för omedelbar utredning. NPV-aktier (No Par Value) är en typ av aktier där det nominella värdet per aktie har utelämnats. Bolaget har ett aktiekapital som är lika fördelat på ett angivet antal aktier. Att omräkning från kronor till euro ger ett ojämnt samlat nominellt kapital spelar ingen större roll.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND framhåller att avrundningsproblematiken

kommer att innebära att samtliga aktieägare måste betala in kompletterande delposter till varje företag man är ägare i. Förbundet

Ds 1997:59

"ILAGA 

befarar att administrationen av detta blir omfattande, och kommer att kräva såväl planering som resurser för genomförande. För bostadsföretagen befarar förbundet att dessa kostnader kommer att bli hyresdrivande.

6¤RDEPAPPERSCENTRALEN !" 60#	 påpekar att fondbörserna i de

europeiska länder som räknar med att delta i valutaunionen från starten har enats om att verka för en ändring av lagstiftningen i dessa länder så att emission av aktier utan nominellt belopp ska bli möjlig. Fördelarna är att man undviker att få udda belopp i euro vid konvertering från den nationella valutan samt att man undviker problem vid sammanläggning av aktier.

6 -¶JLIGHET ATT ANGE AKTIEKAPITALET I EURO UNDER ¶VERG¥NGSPERIODEN  JANUARI  TILL  DECEMBER 

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

För bolag som bildas under övergångsperioden kan det vara lämpligt att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp bestäms i euro i samband med bildandet. Även för andra bolag kan det ha ett visst värde att deras aktiekapital är angivet i euro. Det torde inte finnas något hinder mot en lagstiftning som tillåter svenska aktiebolag att under övergångsfasen fatta beslut om att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro. Frågan om en sådan lagstiftning bör införas kommer att utredas inom regeringskansliet. En fråga som måste analyseras närmare är vilka förutsättningar som skall gälla för det enskilda bolagets beslut att gå över till euro. En särskild lagstiftningsmodell är att aktiebolagen ges möjlighet att, utan att fatta några beslut om ändring beträffande befintligt aktiekapital, besluta om emission av nya aktier i euro. Följden av en sådan emission skulle innebär att aktiekapitalet delvis skulle anges i kronor och delvis euro. Detta innebär särskilda komplikationer, eftersom man då inte längre kan upprätthålla de hittills grundläggande principerna om att aktierna skall vara på lika belopp och att det skall finnes ett till beloppet bestämt aktiekapital. En annan aspekt på denna problematik är om aktiekapitalet kan tillåtas anges i euro enbart då redovisningen upprättas i euro.

"ILAGA 

Ds 1997:59

2EMISSINSTANSERNA

3VENSKA &ONDHANDLARE &¶RENINGEN påpekar att många företag kommer att

omgående vilja lägga om sin redovisning till euro och många aktiebolag därvid vill lägga om sitt aktiekapital till euro. Vid ett eventuellt medlemskap bör därför förutsättningar för möjlighet till en sådan omläggning finnas redan från och med ingången av år 1999.

3VENSKA 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND 32&	 instämmer i resone-

manget i promemorian om fördelarna med att ge nybildade bolag möjlighet att redan under övergångsperioden ange aktiekapitalet i euro.

,ANDSORGANISATIONEN ,/	 anser att det är relevant att fortsatt utreda

frågorna om svenska företag ska få tillåtas att ange sitt aktiekapital i både euro och kronor under en eventuell övergångsperiod.

)NDUSTRIF¶RBUNDET framhåller att företagen bör ges möjlighet att ange

aktiekapitalet i euro under övergångsperioden. Svårigheter i lagstiftningen både kan och bör övervinnas. Ovanstående diskussion väcker frågan om aktiekapitalet bör kunna anges även i andra valutor. Förbundet bifogar en skrivelse i frågan.

&INANSBOLAGENS &¶RENING biträder vad som anförts i promemorian och vill

därtill foga att det också är ett kreditgivarintresse att aktier kan vara denominerade i euro då kreditgivningen sker i euro. Det bör tillskapas enkla system för att ändra aktiekapital och aktiernas belopp till jämna värden. Hänsyn måste därvid tas till att rättsförhållanden inte får rubbas. Föreningen rekommenderar att det börövervägas att överge kravet på att aktier skall lyda på ett visst belopp. Vidare noterar föreningen att frågan om denomineringen av eget kapital uppkommer även i andra företagsformer, varför en översyn med avseende på detta bör genomföras.

6) -¶JLIGHET ATT ANGE AKTIEKAPITALET I EURO VID ETT EVENTUELLT

UTANF¶RSKAP

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Även om Sverige stannar utanför valutasamarbetet kan en del internationellt verksamma svenska aktiebolag förutsättas ha intresse av att aktiekapitalet i bolaget anges i euro. Även frågan om bolagen vid ett

Ds 1997:59

"ILAGA 

utanförskap bör ges en möjlighet att ange aktiekapitalet i euro kommer därför att analyseras närmare i Regeringskansliet.

2EMISSINSTANSERNA

3VENSKA &ONDHANDLARE &¶RENINGEN framhåller att det vid ett eventuellt

utanförskap finns stor anledning att räkna med att många företag kommer att använda euro som koncernvaluta, varför det blir naturligt för dem att redovisa i euro och - såvitt avser aktiebolag - hålla aktiekapitalet i euro. Fondhandlareföreningen har, som nämnts, gemensamt med Bankföreningen och Industriförbundet gjort en framställning till Justitiedepartementet om de lagändringar som behövs för att öppna möjlighet till detta. Fondhandlareföreningen anser vidare att det nominella beloppet för aktier bör kunna slopas. Med ett registrerat aktiekapital och aktierna som andelar av detta saknar redan nu det legala kravet på ett nominellt belopp för aktier praktisk betydelse. Det bör därför kunna slopas vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller inte.

&INANSINSPEKTIONEN påpekar att man bör överväga möjligheten att bestäm-

ma aktiekapital i euro.

,ANDSORGANISATIONEN ,/	 anser att det är relevant att fortsatt utreda

frågorna om svenska företag ska få tillåtas att ange sitt aktiekapital i både euro och kronor vid ett eventuellt utanförskap.

6¤RDEPAPPERSCENTRALEN !" 60#	 påpekar att det framkommit önskemål

om att kunna emittera aktier i andra valutor än svenska kronor oavsett om Sverige deltar i Emu eller inte.

)NDUSTRIF¶RBUNDET OCH &¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 fram-

håller att företagen bör ges möjlighet att ange aktiekapitalet i euro vid ett eventuellt utanförskap.

6)) 2EDOVISNING AV KURSDIFFERANSER VID ¶VERG¥NG

TILL GEMENSAM VALUTA

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Frågan om och i så fall hur kursdifferanser skall redovisas får särskild aktualitet när de europeiska valutorna låses gentemot euron. En allmän

"ILAGA 

Ds 1997:59

uppfattning är att man vid låsningen skall behandla positiva och negativa differenser som realiserade intäkter respektive realiserade kostnader när det gäller monetära poster. Det råder dock fortfarande olika meningar om hur man i detta avseende bör hantera tillgångar och skulder som säkrar framtida transaktioner och är föremål för säkringsredovisning . När det gäller icke-monetära tillgångar redovisas kursvinster i allmänhet inte omedelbart. Kursförluster kan däremot redovisas när de uppkommer.

2EMISSINSTANSERNA

&INANSINSPEKTIONEN anser att de kursförändringar som uppkommer till

följd av fixeringen mellan eurovalutorna inte kräver andra redovisningslösningar än övriga kursförändringar. Inspektionen har för de finansiella företagen utarbetat särskilda allmänna råd avseende säkringsredovisning.

)NDUSTRIF¶RBUNDET påpekar att en låsning av kurserna gör kursdifferanserna

redovisningsmässigt realiserade och de bör därför resultatföras i räkenskaperna. Även kursvinster på långfristiga fordringar och skulder är att betrakta som realiserade, varför det saknas anledning att i räkenskaperna avsätta dessa till valutakursreserv.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 framhåller att företag bör

analysera i vilken omfattning valutakursdifferanser kommer att realiseras vid övergången till euron och vilka effekter detta har för företaget. När det gäller säkringsredovisning påpekar FAR att eftersom kursrisken mellan de deltagande länderna kommer att elimineras efter införandet av euron kan värdet av ett terminskontrakt inte längre förändras. Detta innebär att en grundläggande förutsättning för säkringsredovisning, att säkringen skall vara effektiv, ej längre föreligger. Europeiska kommissionen anser det därför lämpligt att resultatavräkna kursskillnader i kurssäkringarna omedelbart. Detta bör beaktas vid nyteckning av terminskontrakt som sträcker sig in på 1999. Vidare bör analyser vidtas av effekten av att utestående terminskontrakt och andra säkringar kan komma att anses vara realiserade per den 31 december 1998.

Ds 1997:59

"ILAGA 

6))) 2EDOVISNING AV S¤RSKILDA UTGIFTER I SAMBAND

MED ¶VERG¥NG TILL GEMENSAM VALUTA

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

En viktig fråga är hur särskilda utgifter i samband med övergången till euro skall redovisas. Starka skäl talar för att utgifterna normalt skall belasta resultatet när de uppkommer. Frågan om utgifterna får tas upp som tillgång för att fördelas över flera år bör prövas enligt vanliga redovisningsregler.

2EMISSINSTANSERNA

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på redovisningen av särskilda utgifter i samband med övergång till gemensam valuta.

)8 -¶JLIGHET ATT REDOVISA I EURO UNDER

¶VERG¥NGSPERIODEN  JANUARI  TILL  DECEMBER 

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

En lagstiftning som tillåter vissa företag att redovisa i euro skulle kunna leda till att redovisningarnas jämförbarhet minskar. Den skulle också kunna leda till olägenheter när uppgifter från redovisningen används för taxerings- och statistikändamål. Mot dessa olägenheter får vägas det intresse som framför allt internationellt verksamma företag kan ha av att redovisa i euro. Det är visserligen möjligt att företagens behov av att redovisa i euro kan tillgodoses genom att de officiella redovisningarna i kronor räknas om till euro. Detta torde emellertid gälla under förutsättning att sådana till euro omräknade redovisningar kan användas för publicering i samma omfattning som de officiella redovisningarna i kronor. Enligt EG:s redovisningsdirektiv får en årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen enbart om den har den form och den ordalydelse som har legat till grund för revisionsberättelsen. Det är mot den bakgrunden inte helt klart om EG-rätten medger att till euro omräknade redovisningar kan användas för publicering på samma sätt som de officiella redovisningarna. Frågan om redovisning i euro bör tillåtas under övergångsfasen kommer att prövas vidare.

"ILAGA 

Ds 1997:59

2EMISSINSTANSERNA

"OKF¶RINGSN¤MNDEN "&.	 påpekar att det finns en uttrycklig bestämmelse

i ÅRL som anger att belopp i årsredovisningen skall anges i svenska kronor och att de får anges i annan valuta. Det saknas däremot uttryckliga bestämmelser om vilken valuta som skall användas i den löpande bokföringen. BFN anser att redovisning i euro kan öka de svenska företagens möjligheter att konkurrera. För de företag som vill redovisa i euro medför ett krav på samtidig redovisning i kronor stora merkostnader. Vidare anför BFN att redovisning i euro medför sämre jämförbarhet på det nationella planet, men att problemen blir begränsade då växelkursen är fixerad. På det internationella planet ökar jämförbarheten. Med detta som bakgrund talar, enligt BFN, mycket för att företagen bör ges möjlighet att redovisa i euro från start. Man anser att det är svårt att hitta några generella kriterier för att begränsa kretsen av företag som skall ges möjlighet att redovisa i euro. BFN anser därför att det i det framtida utredningsarbetet bör prövas om samtliga företag kan ges möjlighet att redovisa i euro redan under övergångsperioden. BFN förespråkar även att det vidare arbetet inriktas på att finna förutsättningar för ett system i vilket valutafrihet i redovisningen motsvaras av samma valfrihet ifråga om uppgifter som skall lämnas till skattemyndigheten och andra mottagare av redovisningsanknuten information. Detta för att förhindra att värdet av valfriheten väsentligt förringas.

3VENSKA &ONDHANDLARE &¶RENINGEN påpekar att många företag kommer att

omgående vilja lägga om sin redovisning till euro.

3VENSKA 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND anser att pågående arbete inom

EU:s kontaktkommitté bör avvaktas innan svenska särlösningar tas fram och att svenska ståndpunkter bör drivas i kontaktkommittén, inte i parallell lagstiftning som föregriper kommitténs arbete.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS anför att från den tidpunkt då Sverige inträder i

valutaunionen bör det inte finnas några legala hinder mot att byta till euro som redovisningsvaluta.

&INANSINSPEKTIONEN anför att det kommer att vara av stort värde för

exempelvis internationellt verksamma företag att upprätta sina årsredovisningar i euro. Trots vissa nackdelar med bristande enhetlighet i detta avseende bör enligt inspektionen valfrihet kombinerad med självreglering införas. Branschföreningarna har här en viktig roll. Om inte en sådan valfrihet bedöms som möjlig att införa för den officiella

Ds 1997:59

"ILAGA 

årsredovisningen kan möjligen ett alternativ vara att företag som så önskar publicerar årsredovisningen i euro.

3TATISTISKA CENTRALBYR¥N 3#"	 anser att kvaliteten i statistikrapporteringen

försämras om företagen fritt får välja rapporteringsvaluta. Om en sådan möjlighet inte medges kan ändå inte risken för felrapportering uteslutas då många företag kommer att redovisa i euro. Statistik som bygger på redovisning kan komma att bli föremål för felrapportering.

!KTIESPARARNA anser att det är lämpligt att kontrolluppgifter, skattsedlar

och deklarationer enbart anges i svenska kronor under övergångsperioden.

)NDUSTRIF¶RBUNDET anser att företagen bör ges möjlighet - men ej skyldighet

- att redovisa i euro under övergångsperioden. Detsamma bör gälla den löpande bokföringen. Valfrihetens kostnader är begränsade då omräkningskursen mellan kronor och euro är låst. Förbundet anser vidare att samma valfrihet bör gälla alla sammanhang där företagen lämnar redovisningsrelaterad information, exempelvis som underlag för beskattning eller vid statistikrapportering.

&INANSBOLAGENS &¶RENING delar promemorians syn i detta avseende och

hävdar därutöver att det bör vara tillåtet att upprätta årsbokslut i euro redan från den 1 januari 1999. Det bör dock övervägs såväl om redovisningen på ena sidan och årsbokslutet på andra sidan kan tillåtas upprättade i olika valutor och om rätten att upprätta årsbokslut euro bör begränsas till att det egna kapitalet också uttrycks i euro.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 menar att det är mycket viktigt

att samhällets institutioner kraftsamlar för att sprida medvetandet om och stimulera anpassningen till euron. Ur detta perspektiv vore det önskvärt att det åtminstone ges möjlighet att få upprätthålla beloppsmässig kommunikation med skattemyndigheterna, tullmyndigheterna och Riksförsäkringsverket i euro från 1999. Vidare vänder sig FAR mot argumentet att redovisning i euro under övergångsperioden minskar redovisningens jämförbarhet. För internationellt verksamma företag kan det vara mer relevant att jämföras med sina internationella konkurrenter, av vilka många finns i länder som med stor sannolikhet kommer att ansluta sig till valutaunionen redan 1999. FAR anser att det bör vara tillåtet att fritt välja redovisningsvaluta från 1999.

"ILAGA 

Ds 1997:59

8 -¶JLIGHET ATT REDOVISA I EURO VID ETT EVENTUELLT UTANF¶RSKAP

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Om Sverige inte går med i valutasamarbetet, torde en del företag, särskilt sådana som är verksamma på den internationella kapitalmarknaden, komma att begära att redovisningen ändå får ske i euro. Vad som i ovanstående avsnitt har sagts om möjligheterna att tillgodose behovet av redovisning i euro genom en omräkning av redovisningen gäller även här. Även frågan om redovisning i euro vid ett eventuellt utanförskap kommer att beredas vidare inom regeringskansliet.

2EMISSINSTANSERNA

3VENSKA &ONDHANDLARE &¶RENINGEN framhåller att det finns stor anledning

att räkna med att många företag kommer att använda euro som koncernvaluta, varför det blir naturligt för dem att redovisa i euro.

"OKF¶RINGSN¤MNDEN "&.	 ställer sig tveksam till om de praktiska

problem som följer med en redovisningsmässig valfrihet mellan två valutor med fluktuerande kurser går att hantera till en rimlig kostnad.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS anser att bolag som är domicilierade i Sverige skall

kunna välja att ha aktiekapital och bokföring i annan konvertibel valuta, även om Sverige inte ingår i valutaunionen. Risken är annars att detta kan vara ett motiv för att flytta huvudkontoret utomlands.

)NDUSTRIF¶RBUNDET vill framhålla vikten av att en möjlighet att redovisa i

euro införs, åtminstone för internationellt verksamma företag.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 anser att det vid ett eventuellt

utanförskap bör vara tillåtet att fritt välja redovisningsvaluta.

8) &ORDRINGAR OCH SKULDER V¤RDERAS ENLIGT

BALANSDAGENS KURS

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

De skattemässiga konsekvenserna av ett medlemskap i valutaunionen innebär att en konvertering till euro från kronor skall behandlas som

Ds 1997:59

"ILAGA 

valutakursförändringar generellt behandlas, dvs fordringar och skulder värderas enligt balansdagens kurs.

2EMISSINSTANSERNA

)NDUSTRIF¶RBUNDET tillfogar att i promemorian nämns inte valuta-

kursreserven och möjligheten att genom en avsättning till sådan reserv skjuta upp beskattningen av kursvinsten till fordringens eller skuldens förfallotidpunkt. Industriförbundet anser inte att det framgår om förslaget såvitt gäller kursvinster som beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet - innebär att sådan avsättning inte längre skall vara tillåten. Förbundet anser att varken låsningen av kurserna eller konverteringen bör utlösa beskattning och att detta synsätt även bör gälla kursvinster på långfristiga fordringar och skulder.

4 Den offentliga sektorn

) 3AMMANFATTNING

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

De två frågor som har ställts i centrum vid probleminventeringen inom den offentliga sektorn är dels vilka tidpunkter som skall gälla för olika steg i anpassningsprocessen, dels vilken skyldighet de offentliga organisationerna skall ha när det gäller att anpassa sin verksamhet efter andra intressenters önskemål beträffande val av valuta under övergångsperioden.

Alla statliga myndigheter och helst hela den offentliga sektorn bör under övergångsperioden använda svenska kronor i sin redovisning fram till dess att sedlar och mynt i euoro tas i bruk. Övergången till euro i redovisningen bör ske vid ett kalenderårssskifte.

Under övergångstiden bör även uppgifter i deklarationer, skattsedlar m.m. redovisas i svenska kronor.

Anpassningarna av ADB-system utgör ett viktigt område vid en övergång till euro i den offentliga sektorn. När det gäller ADB-system som utgör produktionsmedel i olika verksamheter samt all kommunikation till och från organisationerna som har samband med ADB-systemen är anpassningsproblemen betydligt mer omfattande än när det gäller redovisningssystemen. Hela den offentliga sektorn bör använda svenska kronor i sina system under övergångsperioden fram till dess att sedlar och mynt i euro satts i omlopp.

"ILAGA 

Ds 1997:59

Den offentliga sektorns kostnader i samband med en övergång till euro bör generellt sett behandlas enligt principen om att tillkommande kostnader hanteras inom ramen för givna resurser. Undantag från denna princip kan dock behöva göras i de fall där det klart kan påvisas särskilda skäl för att extra resurser skall tillskjutas. Dessa frågor bör behandlas i samband med den ordinarie budgetprocessen.

2EMISSINSTANSERNA

Den offentliga sektorns förberedelsearbete har kommenterats i drygt hälften av de remissyttranden som inkommit.

De flesta kommentarer avser frågan om vilken skyldighet de offentliga organen skall ha när det gäller att anpassa sin verksamhet efter andra intressenters önskemål beträffande val av valuta under övergångsperioden. Enligt promemorian bör alla statliga myndigheter och helst hela den offentliga sektorn under övergångsperioden använda svenska kronor i sin redovisning fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk.

De flesta

MYNDIGHETER - undantagen är främst Riksbanken och

Riksgäldskontoret - som yttrat sig instämmer i promemorians förslag att endast tillåta svenska kronor i kommunikationen med myndigheterna under övergångsperioden. Många remissinstanser som företräder näringslivsintressen förespråkar emellertid en så stor valfrihet som möjlighet när det gäller användningen av kronor eller euro framförallt när det gäller kommunikationen med skattemyndigheterna.

3VERIGES 2IKSBANK anser att promemorian inte tillräckligt analyserat

konsekvenserna för myndigheterna av ett utanförskap. Riksbankens bedömning är att även myndigheterna, liksom den finansiella sektorn, kan komma att beröras väsentligt vid ett utanförskap. En beredskap bör därför finnas hos myndigheterna t. ex. om hur en eventuell efterfrågan på eurotjänster från hushåll och företag skall hanteras vid ett långvarigt utanförskap.

Enligt

2IKSG¤LDSKONTORETS mening bör den statliga sektorn, för att ett

eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen från den 1 januari 1999 skall kunna realiseras på ett smidigt och säkert sätt, planera för en relativt tidig övergång till euro. En sådan strategi skulle möjliggöras av en inriktning från den statliga sektorn att under hela övergångsperioden kommunicera med allmänheten i både euro och kronor i någon form av skalmodell. Med en sådan strategi skulle det statliga omläggningsarbetet ske i harmoni med övriga sektorer av samhället och Sverige skulle då också kunna genomföra en snabbare övergång till euro än vad som ses som maximialternativet.

Ds 1997:59

"ILAGA 

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER finner det illavarslande att man i

promemorian argumenterar för att den offentliga sektorn bör använda kronor i all beloppsmässig kommunikation under hela övergångsperioden fram till år 2002. I promemorian behandlas främst frågor av praktisk natur. De strategiska konsekvenserna och förberedelserna på det strategiska planet är enligt föreningen av vital betydelse för den konkurrensutsatta sektorns överlevnad i det nya Europa.

Vissa myndigheter bedömer resursbehoven för IT-anpassningarna så omfattande att de svårligen kan inrymmas inom befintliga ramar.

)) 3YNPUNKTER P¥ DE OLIKA AVSNITTEN I KAPITEL 

,¤GET I MYNDIGHETERNAS F¶RBEREDELSEARBETE

Remissinstanserna har i relativt liten utsträckning kommenterat läget när det gäller myndigheternas förberedelsearbete. Några remissinstanser menar att planeringsarbetet kommit igång alltför sent eller att tillräckliga förutsättningar i form av tydliga besked saknats för ett meningsfullt planeringsarbete.

0OSTGIROT "ANK !" saknar departementets värdering av det samlade

planeringsläget. Inom vilka samhällsområden är planeringen nu kritisk och vilka åtgärder krävs för att aktörerna inom områden som ännu inte startat sina förberedelser skall komma igång? Regeringen borde i det fortsatta arbetet redovisa en riskanalys som ger vägledning åt samhällssektorer som släpar efter så att dessa får förutsättningar att göra prioriteringar och vid behov kan påskynda sin planering.

3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND påpekar att man i ett flertal EU-länder kommit

betydligt längre i arbetet med de tekniska förberedelserna än i Sverige. Det vore enligt Industriförbundet önskvärt att det fortsatta arbetet med dessa frågor kunde forceras så att olika samhällsaktörer på ett tidigt stadium får den vägledning och det stöd av staten de behöver för att kunna genomföra nödvändiga anpassningar till valutaunionen i tid. Fördröjningar i regeringens arbete leder till konkurrensnackdelar för svenska företag jämfört med företag som är lokaliserade i länder med bättre framförhållning i EMUfrågan.

3VERIGES 2IKSBANK anser det inte uteslutet att införandet av sedlar och

mynt i euro kommer att ske före den 1 januari 2002, vilket bör uppmärk-

"ILAGA 

Ds 1997:59

sammas av bl.a. myndigheter som verkar för en sen övergång till den nya valutan.

Enligt

3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND ger promemorian intrycket att vissa

statliga myndigheter, t.ex. skattemyndigheterna, saknar en önskvärd framförhållning i anpassningsarbetet, vilket försvårar en tidig anpassning till euron hos företagen. Enligt Industriförbundet bör svenska myndigheter gå i täten och inte utgöra trossen när övergången till den nya europeiska valutan förbereds.

"EHOVEN AV INFORMATIONS OCH UTBILDNINGSINSATSER

Remissinstansernas kommentarer i dessa frågor avser i första hand hur informationen till allmänheten skall organiseras och behandlas i avsnittet om euron och medborgarna.

.UTEK föreslår att regeringen ger verket i uppdrag att föreslå former för

informationsspridning till företagen. Statens Invandrarverk konstaterar att verket har ett ansvar för information till invandrare.

!NPASSNING AV BUDGETERING REDOVISNING OCH REDOVISNINGSSYSTEM I DEN OFFENTLIGA VERKSAMHETEN

2IKSREVISIONSVERKET konstaterar att verket har ett ansvar för att anpassa de

statliga betalningssystemet, revidera de ekonomiadministrativa regelverken och konvertera ekonomisystemen. Beslut om införande av euro, övergångsperiodens längd och vilken valutadel (svenska kronor eller euro) som skall användas i redovisningen måste meddelas myndigheterna i god tid, dvs senast 18 månader före start av övergångsperioden. Vid detta tillfälle måste myndigheterna också få information om RRVs åtaganden, om gränsnsitt gentemot myndigheterna och vad som då eventuellt måste åtgärdas av myndigheterna själva.

Flertalet myndigheter delar promemorians uppfattning om att hela den offentliga sektorn bör samordnas och att myndigheterna endast skall behöva använda svenska kronor under övergångsperioden.

2IKSSKATTEVERKET avvisar möjligheten att tillgodose önskemål om valfrihet

för företag och allmänhet att använda euro eller kronor i sina kontakter med skattemyndigheterna. Riksförsäkringsverket anser det nödvändigt att begränsa sig till att använda kronor i sin verksamhet.

Ds 1997:59

"ILAGA 

2IKSG¤LDSKONTORET delar dock inte promemorians bedömning. Enligt

Riksgäldskontoret bör staten ta på sig kostnaden för att kunna kommunicera med allmänheten i dubbla valutor under övergångsperioden. Om staten inte är beredd på att möta det intresse för en snabb övergång till euron som kan uppstå mycket snabbt finns en risk att medborgarnas acceptans av valutareformen eroderas.

Många remissinstanser utanför myndighetssfären ifrågasätter också promemorians bedömning och förespråkar en mer eller mindre långgående valfrihet i kommunikationen med myndigheterna.

"ETALNINGSF¶RMEDLING

0OSTGIROT "ANK !" konstaterar att man i promemorian utgår från att

betalningsförmedlarna kommer att tillhandahålla tjänster som möjliggör för såväl avsändare som mottagare av betalningar att fritt kunna välja vilken valuta, euro eller svenska kronor, som en transaktion skall redovisas i under eurons introduktionsfas 1999 till 2002. Denna konverteringsfunktion i bank- och betalsystemen underlättar i hög grad omställningen i övriga samhällssektorer. Såväl näringslivet som den offentliga sektorn baserar nu sina förberedelser på att betalningsförmedlarna tillhandahåller denna konvertering. Därmed ser dessa samhällssektorer inga större problem i förberedelsearbetet inom betalningsområdet.

Omställningarna i Postgirots och bankernas betal- och reskontrasystem är synnerligen omfattande och kräver investeringar och ingrepp i systemmiljön redan under 1997 för att förändringarna skall hinna verkställas innan euron blir legalt betalningsmedel. För Postgirots del är denna situatiion särskilt accentuerad då Postgirot måste införa både de s.k. skaloch originalvalutamodellerna i sin systemmiljö för att kunna tillgodose privata och offentliga kunders servicebehov under övergångsperioden 1999 till 2002.

Beredskap för såväl ett svenskt deltagande i valutatunionen från start som för ett deltagande vid ett senare datum innebär enligt Postgirot att planering och investeringar måste genomföras med start redan under 1997 för båda alternativen. För betalningsförmedlarna föreligger således inget alternativ ”att vänta och se” utan situationen kräver nu ett ”både och”. Detta leder med säkerhet till att delar av investeringarna kommer att sakna värde när frågan om Sveriges deltagande slutgiltgt blir avgjord.

"ILAGA 

Ds 1997:59

!NPASSNINGAR P¥ STATISTIKOMR¥DET

3TATISTISKA #ENTRALBYR¥N stöder rapportens förslag att alla statliga myndig-

heter under övergångsperioden bör använda svenska kronor till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk. SCB förutsätter att här även inbegrips statistikuppgifter från företag, individer och myndigheter, vilket dock enligt SCBs uppfattning borde ha nämnts i promemorian.

Genom rapportens förslag minskar enligt SCB rimligen det kvalitetsproblem som kunnat befaras uppstå om uppgiftslämnarna fritt fått välja valuta i statistikrapporteringen. Även om uppgiftslämnarna således blir skyldiga att rapportera i svenska kronor under övergångsperioden kan risken för felrapportering dock inte uteslutas. För näringslivet och den finansiella sektorn kan man uppenbarligen förutse en successiv övergång till euro. Statistik som bygger på redovisning kan därför av misstag komma att ske euro. Detta ställer ökade krav på granskning och ökar risken för fel i statistiken.

+ONJUNKTURINSTITUTET producerar prognoser utifrån underlag som främst

kommer från SCB men även från andra myndigheter, organisationer och företag. Samma typ av besvär som för SCB kan därför förutses. Det är enligt Konjunkturinstitutet angeläget att staten och dess myndigheter avdelar tillräckliga resurser för omräkning av statistikuppgifter och för granskning och kontroll. Viktigt är också att arbetet noga planeras i förväg och att helst alla statistikhållande myndigheter och organisationer genomför omräkningen samtidigt.

3OCIALSTYRELSEN konstaterar att verket endast marginellt kommer att beröras

av praktiska förberedelser inför ett eventuellt deltagande i den tredje etappen av EMU. I den statistik som Socialstyrelsen ansvarar för inhämtas kostnadsuppgifter direkt från uppgiftslämnare endast i socialbidragsstatistiken. Övrig kostnadsbaserad statistik som sammanställs av Socialstyrelsen bygger på uppgifter från bl a SCBs statistik från kommunernas räkenskapssammandrag, nationalräkenskaperna och Landstingsbörbundets ekonomiska statistik.

&INANSINSPEKTIONEN, som ansvarar för den officiella finansmarknads-

statistiken, anför att kostnaderna för denna statistik kommer att öka och att inspektionen i ett särskilt budgetunderlag för 1998-2000 begärt medel för detta.

&¶RETAGENS UPPGIFTSL¤MNARDELEGATION anser att ekonomiska uppgifter för

tillsyn och statistik bör kunna lämnas i euro under övergångsåren. Eventuella behov av valutaomräkningar bör enkelt kunna genomföras av

Ds 1997:59

"ILAGA 

ansvarig tillsyns- eller statistikmyndighet. Även vid ett utanförskap bör uppgiftslämnande i euro kunna ske utan större problem för myndigheterna. Delegationen vill dock framhålla att krav på uppgiftslämnande i euro inte kan accepteras förrän den nya valutan helt introducerats i Sverige.

3KATTE  UPPB¶RDS OCH EXEKUTIONSVERKSAMHETEN

Möjligheten att lämna kontrolluppgifter och att deklarera i euro har framförts som ett önskemål från många remissinstanser.

2IKSSKATTEVERKET framhåller återigen vikten av snara besked beträffande

dels deltagande i valutaunionen och dels tillhandahållande av service gentemot medborgarna. Det är en väsentlig skillnad för RSV att enbart behöva hantera inkommande/avgående betalningar i annan valuta än svenska kronor jämfört med att nödgas tillhandahålla en utökad service omfattande även annan kommunikation.

Valutaomvandling från euro till svenska kronor och omvänt lär inte ge upphov till några större problem för myndigheterna eftersom den typen av tjänst i princip redan kan tillhandahållas av betalningsförmedlarna. Om uppgiftslämnande däremot skulle tillåtas valfritt i euro eller svenska kronor erfordras,som verket tidigare redovisat,omfattande och kostnadskrävande om- och utbyggnader (i praktiken dubbleringar) av RSVs verksamhetssystem. Kontrollsystemen bygger dessutom i stor utsträckning på jämförelser bakåt i tiden, vilket är en komplicerande faktor. Verket menar också att dubbla valutor, även om de hanteras i skilda system, avsevärt skulle öka risken för fel.

3VENSKA "ANKF¶RENINGEN framhåller att om Sverige går med i EMU från

start 1999 kommer många företag att vilja bokföra sina transaktioner i euro redan under övergångsperioden. Detta är enligt Bankföreningen ett starkt skäl för att alla företag bör ha en valfrihet att lämna deklarationer och alla slag av kontrolluppgifter i kronor eller euro under åren 1999-2001. Bankföreningen konstaterar vidare att för banker och andra finansiella företag utgör kontrolluppgiftsskyldigheten en mycket betungande börda. För dessa institut är det därför särskild angeläget med största möjliga flexibilitet på detta område. De skäl som i promemorian framförs mot en sådan valfrihet för företagen anser Bankföreningen inte vara godtagbara.

De skattskyldiga bör enligt Bankföreningen under övergångsperioden ha valfrihet att göra sina skattebetalningar antingen i kronor eller euro, varvid bankerna kan ombesörja att beloppen kommer skattemyndigheterna till handa i kronor under den period detta önskas.

"ILAGA 

Ds 1997:59

3VERIGES )NDUSTRIF¶RBUND motsätter sig förslaget att deklarationer och

kontrolluppgifter - i händelse av ett svenskt deltagande - endast bör få lämnas i kronor under åren 19999-2001. Enligt förbundets mening måste den valfrihet som förbundet förespråkat beträffande företagens redovisning även gälla då redovisningsinformation lämnas som underlag för beskattning. Överhuvudtaget bör samma valfrihet gälla i samtliga sammanhang där företagen lämnar redovisningsrelaterad information, t ex för statistikändamål.

3VERIGES 2IKSBANK bedömer att en efterfrågan på eurotjänster vad gäller t

ex redovisning, aktiekapitalredovisning och deklarationer troligen uppkommer på ett tidigt stadium innan sedlar och mynt är i omlopp. Konsekvenserna härav bör enligt Riksbanken undersökas närmare. Myndigheterna kan sannolikt åstadkomma en bättre service åt allmänheten genom att, liksom företag i den finansiella sektorn, använda en s k skalmodell, som översätter inkommande transaktioner till den valuta som tillämpas i interna system. Denna möjlighet bör enligt Riksbanken utredas vidare.

2IKSG¤LDSKONTORET menar att staten bör ta på sig kostnaden för att kunna

kommunicera med allmänheten i dubbla valutor under övergångsperioden. Om staten inte är beredd att möta det intresse för en snabb övergång till euron som enligt Riksgäldskontorets uppfattning kan uppstå mycket snabbt så finns en risk att medborgarnas acceptans av valutareformen eroderas.

"OKF¶RINGSN¤MNDEN förespråkar att det vidare arbetet inriktas på att finna

förutsättningar för ett system i vilket valutavalfrihet i redovisningen motsvaras av samma valfrihet ifråga om uppgifter som skall lämnas till skattemyndigheten. Det kan enligt nämnden ifrågasättas om den totala resursåtgången för att genomföra övergången verkligen blir högre om skattemyndigheten i stället tvingas anpassa sina system till företagens redovisning. Det är möjligt att skattemyndigheten har bättre förutsättningar att finna det effektivaste sättet att räkna om beloppen än vad de enskilda företagen har. Värdet av en valfrihet skulle avsevärt förringas om inte reglerna för deklarationer m.m. anpassades till vad som gäller för redovisningen.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS ifrågasätter om den föreslagna linjen - att offentliga

myndigheter endast skall erbjuda service i kronor - är i överensstämmelse med att euron är legalt betalningsmedel och den primära valutan redan från ett svenskt inträde i valutaunionen. Än viktigare är att en sådan ordning kan bli en konkurrensnackdel för näringslivet.

Ds 1997:59

"ILAGA 

Fondbörsen anser därför att även offentliga myndigheter bör kunna utveckla en skalmodell liknande den som diskuteras för banksektorn. Härigenom kan den centrala systemhanteringen ske i euro i ett övergångsläge där t ex hushållen fortfarande till övervägande del använder kronor m h t att eurosedlar och mynt ännu saknas. I rapporten påpekas f ö enl Fondbörsen helt korrekt att när valutakurserna låsts, finns det enkla dataprogram som smidigt kan konvertera t ex företagens bokföringsdata i euro till kronor för det fall exempelvis vissa myndigheter endast kan hantera detta.

Även

&INANSBOLAGENS &¶RENING anser att deklarationsuppgifter bör få

lämnas i euro under övergångsperioden och att de i promemorian anförda motiven för att inte ge denna möjlighet inte har tillräcklig bärkraft. I förslagen till euroförordning föreskrivs en likabehandling av nationell valuta och euro under övergångsperioden. Enskilda skall ha rätt att välja i vilken valuta de önskar betala. Det ter sig då enligt föreningen ologiskt att begära att t ex företag som valt att betala i euro sedan skall vara tvungna att mot den egna staten som infört euron behöva redovisa betalningen i kronor.

Föreningen finner därför att det är ett starkt och berättigat näringslivsintresse att under övergångsperioden få lämna kontrolluppgifter i euro eller kronor beroende på i vilken valuta betalningen skett. Den merkostnad det innebär för staten att behöva behandla sådana uppgifter i båda valutorna bör ses som en kostnad för eurons införande. Ett system för kontrolluppgifter i båda valutorna bör snarast utarbetas.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER menar att det är mycket viktigt att

samhällets institutioner kraftsamlar för att sprida medvetandet om och stimulera anpassningen till euron. Ur detta perspektiv vore det önskvärt att det åtminstone ges möjlighet att få upprätthålla beloppsmässig kommunikation med skattemyndigheterna, tullmyndigheterna och Riksförsäkringsverket i euron från 1999.

3VENSKA &ONDHANDLAREF¶RENINGEN erinrar om att den offentliga sektorn i

många avseenden har avgörande betydelse för infrastrukturen också för näringslivet och dess planering inför valutaunionen. Sett från finansmarknadssynpunkt är det inte minst viktigt att skattemyndigheterna är anpassade till en omläggning till euro. Av föreningens uppfattning att såväl aktiekapital som redovisning i övrigt bör kunna förekomma i annan valuta än kronor följer att även deklarationsvaluta i princip borde kunna få vara vilken annan valuta som helst.

"ILAGA 

Ds 1997:59

3OCIALF¶RS¤KRINGSADMINISTRATIONEN

2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET instämmer i rapportens förslag om att staten och

helst hela den offentliga sektorn, under övergångstiden fram till dess sedlar och mynt sätts i omlopp, bör använda svenska kronor i redovisningen och i egna ADB-system som utgör produktionsmedel samt att beloppsmässig kommunikation sker i svenska kronor under denna period.

RFV menar att det är alldeles nödvändigt att statsmakterna också fattar ett sådant beslut. RFVs möjligheter att anpassa samtliga transfereringssystem till euro samtidigt som anpassning inför sekelskiftet skall göras bedöms som ytterst begränsade. RFV har gjort bedömningen att även utan euroanpassning kommer det att uppstå behov av prioriteringar mellan förändringar i verksamheten som är motiverade ur effektivitetssynpunkt och politiskt beslutade reformer.

RFV vill starkt understryka att verket inte kommer att ha möjligheter att bekosta denna övergång utan extra tilldelning av medel. Om däremot beslut skulle fattas om en senareläggning av ett svenskt medlemskap i EMU och euro-omställningen kan göras i samband med planerad övergång till modern teknik kommer kostnaderna att bli mycket måttliga.

!NPASSNINGAR I BER¤KNINGSSSYSTEMEN

Frågan har inte kommenterats särskilt av remissinstansserna.

+ONSEKVENSER F¶R MYNDIGHETERNAS )4 SYSTEM

De myndigheter som kommenterar avsnittet konstaterar i allmänhet att analyserna måste fördjupas men att kostnaderna för vissa myndigheter är relativt omfattande.

Enligt

3TATSKONTORETS uppfattning ställer förberedelsearbetet omfattande

resurskrav. Samtidigt finns det en risk för betydande resurskonflikter mellan parallella anpassningsåtgärder, t ex 2000-arbetet och större reformer. Inriktningen att varje sektor och organisation själv skall svara för anpassningen inom befintlig resursram, kan vidare i enskilda fall komma att bemötas med krav på riktlinjer för vilka omprioriteringar som får ske i löpande verksamhet och i reformarbetet inom den offentliga sektorn.

Statskontoret avser att gå ut med en enkät om euroförberedelserna till en bred krets av myndigheter. Syftet är att öka medvetenheten om eurofrågorna samt att förbättra beslutsunderlaget om desamma.

Ds 1997:59

"ILAGA 

&INANSIERING INOM GIVNA BUDGETRAMAR

Vissa myndigheter, bl a

2IKSF¶RS¤KRINGSVERKET, anser sig redan nu se

svårigheter att finansiera förberedelse- och omställningsarbetet inom ramen för ordinarie anslag. Andra myndigheter, bl a Arbetsmarknadsstyrelsen, anser att det är svårt att idag avgöra om omläggningen kan göras inom ramen för befintliga resurser.

5 Euron och medborgaren

) )NFORMATION TILL ALLM¤NHETEN

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Omfattningen av behovet av information till allmänheten i samband med upprättandet av valutaunionen beror på om Sverige kommer att ansluta sig till unionen eller inte. Om Sverige deltar i valutaunionen kommer medborgarna att på nästan alla området att beröras av den gemensamma valutan. Under en övergångstid kommer det att uppstå problem för konsumenterna att förstå och tolka priser, ersättningsnivåer och löner som uttrycks i den nya valutan. Allmänheten måste således informeras om vad övergången till euro innebär, så att svårigheten att hantera den nya valutan mildras. Denna inlärningsprocess bör i huvudsak vara avslutad i samband med att sedlarna och mynten i euro införs. - För att möta konsumenternas behov av information kommer det under en övergångsperiod att krävas att anställda i konsumentorganisationer, finansiella institut och inom handeln samt vid berörda myndigheter, har tid och kunskaper att besvara frågor. även statliga myndigheter, samt kommunala och landstingskommunala organ bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvara frågor inom respektive ansvarsområde. Huvudansvaret för informationen om euro i samband med försäljning av varor och tjänster måste vila på näringslivet.

2EMISSINSTANSERNA

Flertalet remissinstanser har framhållit vikten av att konsumenterna får omfattande information inför ett eventuellt införande av den gemensamma valutan i Sverige.

"ILAGA 

Ds 1997:59

&INANSINSPEKTIONEN delar uppfattningen att huvudansvaret för informa-

tionen i samband med tillhandahållandet av en vara eller tjänst vilar på näringslivet. Inspektionen framhåller särskilt att det inte får ske någon övervältring av detta ansvar så att otillräcklig information från näringslivet leder till att deras kunder i stället vänder sig till myndigheter och andra organ med förväntningar om och krav på råd och hjälp. Finansinspektionen har vidare framhållit: En av de viktigaste förutsättningarna för en smidig övergång till den gemensamma valutan är en väl fungerande informationsinsats. De finansiella instituten, berörda myndigheter och organisationer måste här ta sitt ansvar. Betydelsen av information från massmedia bör inte underskattas. Hänsyn till detta bör tas så att myndigheter och näringsliv inte tar på sig en onödig informationsbörda, som enbart leder till dubbelarbete och kostnader, utan koncentrerar sina insatser på sådan information som är specifik för den tjänst som tillhandahålls.

+ONSUMENTVERKET har angett att ett led i statens informationsåtgärder bör

vara att förse medborgarna med enkla kalkylatorer, där växelkursförhållandet mellan kronan och euron redan är inprogrammerat.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D anser att staten måste engagera sig och ge ekono-

miskt bistånd till folkrörelser och intresseorganisationer för informationsverksamhet. Särskilt angeläget är det att medborgarna-konsumenterna får en tillförlitlig information om vilka rättigheter de har i förhållande till t.ex. näringsidkare, banker etc. under övergångstiden och vart de kan vända sig för att få råd och ta sin rätt till vara.

&INANSBOLAGENS F¶RENING har anfört att den noterat att även om näringsli-

vet knappast torde ha något formellt ansvar såvitt gäller information om valutaunionen torde näringslivet ändå ha ett eget intresse av att lämna sådan information, inte minst i anslutning till det egna utbudet av varor, tjänster och andra nyttigheter. Vid sådant utbud torde det också föreligga även visst formellt informationsansvar. Det kan enligt föreningen vara lämpligt att myndigheter och näringsliv finner former för att samstämma sin informationsgivning i sammanhanget till undvikande att informationen blir förvirrande eller rentav motsägelsefull.

&INANSF¶RBUNDET anför att av avgörande betydelse för hela EMU-projektets

genomförande, oavsett svenskt medlemskap eller inte, är att allmänheten får korrekt information i tillräcklig omfattning. Mot bakgrund av den starka opinionen mot EMU i Sverige borde regeringen vara angelägen att ansvariga myndigheter står som garanter för vederhäftig och heltäckande grundinformation som alla medborgare får del av. Då EMU är en politisk

Ds 1997:59

"ILAGA 

fråga som beslutas om och avgörs på den politiska beslutsarenan måste staten och berörda myndigheter ta ett huvudansvar för information till allmänheten. Det ligger enligt Finansförbundet i samtliga företags intressen där kundrelationer påverkas av valutaunionen att ge kunderna relevant information om hur euron påverkar interaktionen mellan kund och företag. Däremot kan inte företagen åläggas att ge allmänheten grundinformation om hur de politiska besluten påverkar olika samhällsfunktioner och vilka bestående effekter som kan antas uppstå. Staten bör utöver sina egna åtaganden kring informationsspridning även stödja den informations- och kunskapsförmedling som kommer att ske genom den finansiella sektorns försorg. Detta bidrar till att allmänheten garanteras information på en hög kvalitativ nivå.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND har angett att det är svårt att utifrån pro-

memorian bedöma vilka resurser som kommer att krävas hos hyresgäströrelsen, för att kunna leva upp till de förväntningar som finns på att konsumentorganisationerna skall klara att möta konsumenternas behov av information och ha såväl tid som kunskap att kunna besvara deras frågor. Förbundets bedömning är att det inte är osannolikt att förväntningarna på hyresgäströrelsen att kunna avsätta resurser kan bli större än vad som är möjligt att tillhandahålla.

+OMMERSKOLLEGIUM framhåller i sitt remissvar vikten av att den svenska

allmänheten snarast, och genom officiella kanaler, ges objektiv och lättillgänglig information om euron och det förberedelsearbete inför valutaunionens genomförande som pågår i Europa. Enligt Kommerskollegium måste behovet av snar information tillgodoses oavsett om Sverige beslutar att gå med i den tredje etappen av EMU eller ej.

+OOPERATIVA &¶RBUNDET +&	 har i sitt remissvar angett att samhället måste

bära ansvaret för att informera svenska folket om det nya valutasystemet och att detaljhandeln kommer att vägleda sina egna kunder i den enskilda butiken.

0OSTGIROT "ANK !" har anfört att allmänhetens behov av information om

euron är stort och kommer att bli dyrbart att tillgodose. Banken uppger sig sakna en övergripande nationell informationsplan riktad mot allmänheten: Allmänhetens informationsbehov är inte minst knutet till introduktionen av de nya mynten och sedlarna. Arbetet med denna introduktion samordnas idag via Riksbanken men den bör i det fortsatta arbetet också kopplas till arbetet med att informera allmänheten.

"ILAGA 

Ds 1997:59

3VENSKA "ANKF¶RENINGEN har anfört att uppfattningen inom finanssektorn

är att den allmänna information om EMU och den "politiska" bakgrunden till unionen i tillräcklig omfattning kommer att skötas via radio, TV, dagstidningar och andra massmedia. Vad gäller effekterna inom det finansiella området ankommer det främst på banker och andra aktörer att svara för informationen kring detta. Däremot bedöms det vara för tidigt att redan nu gå ut med bred information till samtliga bankkunder. Om Sverige blir medlem i EMU kommer det att i första hand ankomma på Bankföreningen att i samråd med Riksbanken informera om vad som gäller generellt, dvs. utbytet av sedlar och mynt, frågan om kontraktskontinuitet m.m. För de enskilda bankerna är uppgiften främst att informera sin kundkrets om konkreta bankspecifika åtgärder, exempelvis från vilken tidpunkt banken kommer att sända kontoutdrag i euro i ställer för i kronor.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF¶RBUND !KTIESPARARNA	 har anfört att såväl

den offentliga sektorn som konsumentorganisationer och finansiella institut bör möta konsumenternas informationsbehov. Olika typer av information är nödvändig under EMU-processens förlopp. Det är därför viktigt att identifiera tänkbara problem under EMU-projektets olika faser. Typen, av information, vid vilken tidpunkt och på vilket sätt informationen skall lämnas är av avgörande betydelse för konsumenterna. Det är särskilt viktigt att de anställda i de finansiella instituten ges tillräckliga kunskaper för att möta detta behov. Informationen kring euron och de olika övergångsperioderna måste enligt Aktiespararna var särskilt tydlig och lättillgänglig för konsumenterna. Ctgärder som tar sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom den finansiella sektorn är ett nödvändigt komplement till informationsinsatserna.

4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION 4#/	 förordar att huvudansvaret

för informationen om euro i samband med försäljning av varor och tjänster bör ligga på näringslivet. Eftersom frågan om EMU-medlemskap är en politisk fråga som kommer att avgöras av riksdagen menar TCO att hela ansvaret inte kan övervältras på näringslivet. Staten måste kunna garantera att medborgarna får den information de behöver. Det är vidare enligt TCO viktigt att företag och privatpersoner även får vetskap om vilka möjligheter som kommer att finnas att använda euro i Sverige vid ett utanförskap.

Ds 1997:59

"ILAGA 

)) 4IDPUNKTEN F¶R INTRODUKTION AV SEDLAR OCH MYNT I EURO

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Sedlar och mynt skall finnas rent fysiskt senast den 1 januari 2002. Vid toppmötet i Dublin i december 1996 rådde enighet om att det för närvarande inte är möjligt att bestämma den exakta tidpunkten för starten av övergången. Från bl.a. detaljisthåll har framförts synpunkten att den 1 januari 2002 vore en olämplig tidpunkt och att t ex den 1 oktober 2001 vore att föredra i stället.

2EMISSINSTANSERNA

3VERIGES RIKSBANK 3VENSKA "ANKF¶RENINGEN &¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 'ROSSISTF¶RBUNDET 3VENSK (ANDEL +OOPERATIVA &¶R BUNDET +&	 0OSTGIROT "ANK !" 4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION 4#/	 OCH &INANSF¶RBUNDET har instämt i bedömningen att det vore

olämpligt om starttidpunkten för införandet av sedlar och mynt i euro förlades till den 1 januari 2002.

3TATSKONTORET har angett att kalenderårsskiftet bör väljas eftersom en

tidigareläggning minskar förberedelsetiden och ökar resurskonflikterna med bl.a. anpassningarna inför tusenårsskiftet.

Val av denna tidpunkt skull enligt FAR innebära att ett omfattande utbildningsarbete skulle sammanfalla med julhandeln som är den absoluta högsäsongen för detaljhandeln. Flera remissinstanser har anfört att den 1 september eller den 1 oktober 2001 är att föredra.

&INANSF¶RBUNDET förordar en lösning där utbytet av sedlar och mynt sker

under hösten 2001 och att tidsperioden är tillräckligt lång för att växlingen skall kunna ske på ett betryggande och säkert sätt. Växlingen behöver enligt Finansförbundet i praktiken påbörjas redan den 1 september 2001.

0OSTGIROT "ANK !" har anfört att hanteringen vid inväxlingen av sedlar och

mynt kommer att innebära stora kostnader men att dessa kostnader dock går att minska genom en praktiskt effektiv hantering. Postgirot har anfört att banken liksom Riksbanken inte gärna ser att inväxlingen av eurosedlar och -mynt påbörjas vid ett årsskifte, utan ett antal månader dessförinnan. Av praktiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl föreslår banken att inväxlingen sker regionalt vid olika tidsperioder, eftersom detta förfarande

"ILAGA 

Ds 1997:59

skulle minska kostnader förknippade med kapitalbildning samt öka säkerheten.

))) ,¤NGDEN P¥ ¶VERG¥NGSPERIODEN MED TV¥ VALUTOR

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Enligt fördraget skall utbytet av nationella sedlar och mynt vara genomfört senast sex månader efter introduktionen av eurosedlar, dvs. senast den 1 juli 2002. Eftersom hanteringen av dubbla valutor är kostsam och ytterst drabbar konsumentkollektivet är det bättre med en så kort övergångsperiod som möjligt. - För att uppnå en så kort övergångsperiod som möjligt och för att minska konsumenternas kostnader är det nödvändigt att den svenska kronan försvinner relativt snabbt. Praktiskt kan detta ske genom en rätt för handeln att lämna växel enbart i euro. Periodens längd bör dock givetvis bestämmas med hänsyn till att de praktiska arrangemangen för företag och konsumenter skall kunna fungera.

2EMISSINSTANSERNA

Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Statskontoret, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa Förbundet (KF), Hyresgästernas Riksförbund och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) har instämt i att övergångstiden med sedlar och mynt i två valutor bör vara så kort som möjlig. Skälet härför anges generellt vara de kostnader som är förenade med den dubbla valutahanteringen och parallella system.

+ONSUMENTVERKET har angett att inväxlingsperioden kan understiga sex

månader och även anfört att under den period då euron och den svenska kronan existerar parallellt som betalningsmedel, är det rimligt att handeln och andra som lämnar växel på gjorda transaktion gör det i euro.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D har angett att rådet delar ståndpunkten att det även

är i konsumenternas intresse att övergångsperioden göres kort. Med en kortare övergångsperiod kan ordningen för parallell hantering av prissättning, betalningssystemen i butik och liknande lösas mer provisoriskt och därmed billigare. Konsumentrådet delar dock inte uppfattningen att övergången skall påskyndas genom att handeln får rätt att lämna växel

Ds 1997:59

"ILAGA 

enbart i euro. Skulle likväl en sådan ordning väljas är det ett oeftergivligt krav att konsumenten på kvittot får information om hur omräkningen från kronor till euro skett.

&INANSF¶RBUNDET anför att det vid ett eventuell medlemskap kommer att

ställas stora krav på banker och finansföretag vid det faktiska utbytet av sedlar och mynt. ?ven här bör allmänhetens informationsbehov vara utgångspunkten för planeringen. Trots att starka kostnadsargument talar för en kort växlingsperiod måste även andra överväganden beaktas när tidsperioden fixeras. Allmänheten och företag måste få tid att vänja sig vid den nya valutan, reflektera över den information som sprids och hur man kommer att påverkas. Enligt Finansförbundet måste tidsperioden även anpassas så att finansiella institut klarar av att hantera växlingsförfarandet på ett betryggande sätt. Det handlar om både information och stöd till företag och allmänheten samt att en säkerhetsorganisation måste etableras som garanterar att sedlar och mynt ej cirkulerar i systemet utan kontroll och att risken för hot- och rånsituationer minimeras.

'ROSSISTF¶RBUNDET Svensk Handel har angett att det enligt dess uppfattning

är angeläget att stor hänsyn tas till handelns önskemål eftersom handeln är den part som får ta en stor del av kostnaden för en övergång samt att handeln också är den som får bära en stor del av ansvaret för att sälja in valutareformen till allmänheten.

+OOPERATIVA &¶RBUNDET +&	 har anfört att övergångstiden med dubbla

valutor bör vara väsentligt kortare än sex månader och att perioden inte bör överstiga en månad. Härigenom minskar osäkerheten för konsumenterna och håller nere kostnaderna för den dubbla valutahanteringen. Genom att ge handeln rätt att lämna växel enbart i euro anser KF att övergången förenklas. Enligt KF kan övergångstiden med dubbla valutor påskyndas ytterligare och kostnaderna reduceras genom att nya svenska sedlar via bankomater inte tillförs marknaden. Härigenom minskar påfrestningarna för handeln i egenskap av Aväxlingskontorä. KF anger att enligt uppgift från Bankföreningen skulle en konvertering av samtliga bankomater från SEK till euro ta cirka två månader.

3VENSKA "ANKF¶RENINGEN har anfört att uttagsautomater, sedelutmatare i

kassor, sedel- och mynträknare m.m., vilka är inställda för att hantera vissa sedel- och myntdimensioner resp. värden behöver anpassas till euron vid introduktionstidpunkten. Anpassningen innefattar i förekommande fall ändring av sedel- och myntutrymmena, nu inbyggt mjukvara i utrustningar samt mjukvaruändringar i centralstyrda system. Enligt samstämmiga uppgifter från tunga leverantörer kommer de att sakna kapacitet att genomföra anpassningarna på en gång i hela landet. De bedömer att

"ILAGA 

Ds 1997:59

arbetet tar omkring två månader. Det förhållandet att avstånden mellan utbetalningsautomaterna m.m. i Sverige är långt i jämförelse med de flesta andra EU-länderna accentuerar omställningsproblemet för svenskt vidkommande. Eftersom bankerna är synnerligen beroende av de flesta av de berörda utrustningarna för att förse allmänheten med de nya sedlarna anser Bankföreningen preliminärt att introduktionen av euron måste anpassas till maskinomställningstakten, dvs. introduktionen bör göras regionvis i takt med att apparaterna hinner ställas om. Varje automat kan som regel hantera endast en valuta, dvs. antingen euro eller kronor.

3VERIGES 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND 32&	 anför att en eventuell

EU-princip om neutralitet kan framtvinga att de tekniska problemen - med ombyggnad av bankomater etc. - är lösta före övergångsperiodens inledning, oavsett om den är kort eller lång, och att tid att växla in svensk valuta bör kunna ges även om tiden att handla med svenska kronor begränsas. SRF understryker därför resonemanget i promemorian om att om steget in i valutaunionen väl tas är det nödvändigt att den svenska kronan försvinner snabbt men att den gamla valutan kan växlas in även efter övergångstidens slut.

)6 +OSTNADER VID INV¤XLING AV KRONOR TILL EURO

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Principiellt talar mycket för att inväxlingskostnader bör vara synliga genom en avgift. En avgiftsbeläggning av inväxlingen av kronor under övergångstiden med dubbla valutor skulle emellertid kunna äventyra allmänhetens förtroende för att den svenska kronan och euron är likställda. Med hänsyn härtill vore det en fördel om inväxlingen under övergångsperioden kunde ske utan en särskild avgift i samband med varje enskild växlingstransaktion. Behovet av inväxling kommer att finnas i en mycket bred krets. För att underlätta en smidig övergång torde därför betalningsförmedlarnas växlingskostnader kunna spridas över hela kundkollektivet på annat lämpligt sätt än en avgift vid varje växlingstillfälle. Någon statlig subvention e.d. för att täcka växlingskostnaderna bör inte införas.

Ds 1997:59

"ILAGA 

2EMISSINSTANSERNA

+ONSUMENTVERKET anser att konsumenterna under den period då kronan

avvecklas fysiskt som betalningsmedel skall ha rätt att kostnadsfritt växla in sin svenska valuta i bank. Mot bakgrund av att vinstmarginalerna synes ha ökat kraftigt inom den finansiella sektorn under de senare åren förefaller det inte orealistiskt att merkostnader i samband med inväxlingen till den nya valutan skulle kunna bäras av de finansiella instituten själva.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D anser att inväxlingen av svenska kronor bör kunna

ske avgiftsfritt i banksystemet i vart fall under den period då båda valutorna kan användas parallellt.

&INANSF¶RBUNDET har anfört att de åtgärder som måste genomföras i

branschen för att minimera risken för hot och angrepp kommer att bli omfattande. ökade kostnader kommer bl.a. att uppstå för lagerhållning, högre försäkringspremier, nya säkerhetsarrangemang samt avgifter för sedlar in och ut till Riksbanken om nuvarande system behålls. Kostnader i denna omfattning kommer inte att påverka andra parter i samhället i lika stor omfattning. Därför är det enligt Finansförbundet rimligt att medverkande banker och finansföretag erhåller kompensation för kostnader som uppstår i samband med sedel- och myntutbytet.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND har angett att växlingar bör kunna göras

kostnadsfritt och lättillgängligt under en angiven tidsperiod som stämmer med den tidsplan för genomförande som man beslutar.

3VENSKA "ANKF¶RENINGEN har anfört att bankernas sedel- och mynthållning

under övergångsperioden kommer att bli mycket mer omfattande än normalt, vilket medför att riskerna för att rån och inbrottsstölder ökar. Ctgärderna mot angrepp behöver förstärkas, vilket kostar pengar. Enligt nuvarande regler har bankerna indirekt en avsevärd kostnad för lagren. Vidare får bankerna ökade försäkringspremier för det ökade sedelinnehavet. Bankerna får också enligt nuvarande regler betala Riksbanken för sedlar som levereras in till Riksbanken och ut till bankerna. Vidare enligt Bankföreningen kommer mycket stora myntmängder att växlas ut och dras in. Totalt finns 700 miljoner enkronor och lika många andra svenska mynt, tillsammans vägande cirka 10.000 ton. Det innebär i genomsnitt drygt två ton svenska mynt per bank- och postkontor. Värdetransportsystemet torde komma att bli fullt utnyttjat för sedeltransporter, vilket accentuerar problemet med mynttransporter. Särskilt i fråga om mynten synes det Bankföreningen rimligt att det t.ex. arrangeras så att militären utför transporterna till och från bankkontoren. En övergång till en ny valuta

"ILAGA 

Ds 1997:59

kommer enligt Bankföreningen att medföra extrema konsekvenser i form av kostnader och praktiska arrangemang för de banker, som medverkar i utbytet. Kostnaderna kommer inte att ha samma dignitet för andra parter i samhället. Bankföreningen avser att i ett senare skede ta upp en diskussion om fördelningen mellan bankerna och statliga myndigheter av arbete och kostnader som uppkommer på grund av eurons eventuella införande som Sveriges valuta.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF¶RBUND !KTIESPARARNA	 har anfört att in-

växlingen av kronor till euro inte skall vara förknippad med växlingsavgift, varken under övergångsperioden 1/1 2002 - 1/7 2002 eller senare. Enskilda växlingsinstitut skall enligt Aktiespararna inte kunna avgöra om de vill ta ut en växlingsavgift.

4J¤NSTEM¤NNENS #ENTRALORGANISATION 4#/	 anser att vid ett eventuellt

byte av valuta bör kostnaderna för inväxlingen tas ut på annat sätt än genom en särskild avgift i samband med varje växlingstransaktion. Hur kostnaderna för valutabytet skall kunna minimeras, hur kostnaderna skall fördelas och hur konsumenternas intressen skall tas tillvara (så att de inte får betala mer än nödvändigt) framgår enligt TCO inte av betänkandet. Dessa frågor måste utredas vidare. Att påtvinga konsumenterna kostnaderna för inväxlingen till den nya valutan framstår enligt TCO inte som någon bra lösning.

6 )NV¤XLING EFTER ¶VERG¥NGSPERIODEN

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Även efter övergångstidens slut är det från konsumentsynpunkt viktigt att säkerställa att samtliga medborgare har en reell möjlighet att växla in den gamla valutan.

2EMISSINSTANSERNA

+ONSUMENTVERKET anger i sitt remissvar att konsumenterna skall ha kvar

rätt till kostnadsfri inväxling i minst sex månader efter den tidpunkt när den svenska valutan blivit ogiltig som betalningsmedel. Efter en sådan period är det emellertid enligt verket inte orimligt att inväxlingen skall kunna avgiftsbeläggas av banker och andra. Det skall dock vara möjligt att direkt hos Riksbanken och utan avgift växla in den svenska valutan under

Ds 1997:59

"ILAGA 

en lång tid därefter, avsevärt länge än den tid som tidigare har tillämpats av Riksbanken då svenska mynt och sedlar blivit ogiltiga.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D anser att svenska sedlar bör kunna lösas in i

banksystemet även efter övergångsperioden. Enligt konsumentrådet är det inte rimligt att anta att en aldrig så intensiv information när fram till alla medborgare som t.ex. valt att förvara sparmedel i form av kontanter, som p.g.a. längre sjukdom eller vistelse utomlands missar fatalietiden eller där t.ex. förvaltare av dödsbo till personer som avlider strax före periodens utgång inte hinner växla in ett sparkapital i svenska kontanter. Frågan om en ytterligare period då svenska sedlar och mynt kan växlas in i banksystemet bör föras till den fortsatta beredningen av vilka nya regler som kan krävas för övergångsperioden.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF¶RBUND !KTIESPARARNA	 har anfört att svenska

sedlar och mynt eller värdepapper i svenska kronor inte får bli värdelösa, inte ens efter en tioårig preskriptionstid.

3VERIGES 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND 32&	 anför att en eventuell

EU-princip om neutralitet kan framtvinga att de tekniska problemen - med ombyggnad av bankomater etc. - är lösta före övergångsperiodens inledning, oavsett om den är kort eller lång, och att tid att växla in svensk valuta bör kunna ges även om tiden att handla med svenska kronor begränsas. SRF understryker därför resonemanget i promemorian om att om steget in i valutaunionen väl tas är det nödvändigt att den svenska kronan försvinner snabbt men att den gamla valutan kan växlas in även efter övergångstidens slut.

6) 4IDPUNKT F¶R INF¶RANDE AV OCH L¤NGDEN P¥ PERIODEN P¥

PRISINFORMATION I TV¥ VALUTOR

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Tillvänjningen till den nya valutan bör påbörjas så snart det är praktiskt möjligt, dvs. sedan det bestämts om Sverige skall delta i valutaunionen. Denna tillvänjning bör givetvis ske på billigast och för alla parter mest ändamålsenliga sätt. - Tillvänjningen till den nya valutan kommer att ske huvudsakligen genom prisinformation i två valutor. Senast när sedlar och mynt införs bör prisinformation ges även i euro. Med hänsyn till att dubbel prisinformation är förknippad med höga kostnader bör perioden med

"ILAGA 

Ds 1997:59

dubbel prisinformation dock vara så kort som möjligt. Från såväl detaljistsom konsumenthåll råder enighet om detta.

2EMISSINSTANSERNA

&INANSINSPEKTIONEN har framhållit att om Sverige ansluter sig till valuta-

samarbetet kan transaktioner förmodas komma att göras i euro redan i och med anslutningen, oaktat att det då ännu inte finns sedlar och mynt. Redan från starten kommer det därför att finnas ett behov för konsumenterna att kunna relatera olika priser till den nya valutan. Med hänsyn till detta kan det ligga ett värde i att information om avgifter och andra kostnadsuttag sker i dubbla valutor så tidigt som möjligt och helst från tidpunkten för ett medlemskap. Finansinspektionen har vidare framhållit att beträffande finansiella tjänster finns det ett egenintresse hos instituten att informationen i värdebevis, saldobesked och liknande är så fullständig och i övrigt så god att det inte leder till missuppfattningar eller osäkerhet hos kunderna. Brister i detta avseende kommer ofelbart att i efterhand leda till krav från kunderna på information eller insatser för tillrättalägganden.

+ONSUMENTVERKET har angett att för att vänja konsumenterna vid den nya

valutan är det rimligt att dubbel prisinformation inom den finansiella sektorn, på t.ex. kontoutdrag, lämnas under en längre period än för handeln.

-ARKNADSDOMSTOLEN har angett att perioden med dubbel prisinformation

inte bör vara för kort.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND har angett att det är mycket viktigt att

informationen till medborgarna kommer i god tid, att den repeteras och att den är praktiskt orienterad, dvs. inriktad på hur man löser vardagsfrågor. Förbundet anger även att den dubbla prisinformationen bör komma i takt med att euron introduceras i samhället så att medvetandet om euron värde tänger in i god tid samt att alla prisangivelser måste ske i två valutor före det att man börjar handlar med euro och under så lång som krävs för att medborgarna skall hinna lära sig den nya valutan

Ds 1997:59

"ILAGA 

6)) &ORMERNA F¶R PRISINFORMATIONEN

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Vissa former av dubbel prisinformation i detaljhandeln kan få negativa konsekvenser för konsumenterna. Antalet prisuppgifter med dubbel prismärkning på hyllkanter och varor i detaljhandeln kan i vissa fall bli mycket stort, något som kan verka mer förvirrande än upplysande. Detta talar för att man bör välja en lösning för prisinformation som begränsar antalet prisuppgifter till det absolut nödvändigaste. - Frågan om behovet av regler, i form av lagstiftning eller i annan form, för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation analyseras vidare.

2EMISSINSTANSERNA

+ONSUMENTVERKET har angett att oavsett hur lång den period blir då

prisinformation skall lämnas i två valutor på varor och tjänster, bör gällande försäljningspris under denna period anges i både kronor och euro och att den under samma tid bör räcka att jämförpriset anges i euro. Konsumentverket har vidare anfört att om en kortare inväxlingsperiod än sex månader skall gälla bör förutsättningen för ett sådant arrangemang vara att dubbel prisinformation lämnas i handeln under en tid innan inväxlingsperioden påbörjas. Prisinformationen bör enligt verket lämnas på hyllkanter och till hjälp för konsumenterna bör förslagsvis enkla kalkylatorer monteras på kundvagnarna. Verket har även anfört att risken för dolda prisökningar till följd av övergången till euro allmänt torde minska om den dubbla prisinformationen finns kvar under en period efter det att den svenska valutan upphört att vara legalt betalningsmedel. Konsumentverket föreslår att verket genom ett tillägg i prisinformationslagen ges rätt att utfärda övergångsregler för hur prisinformationen skall utformas under den tid då den svenska valutan och euron existerar som parallella betalningsmedel.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D anser att det är angeläget att det i god tid bestäms

vilka krav som skall ställas på prisinformationen i butik under den period då båda valutorna är giltiga parallellt. Rådet tar för givet att alla priser skall uttryckas i både kronor och euro. Konsumentrådet anser att det kan godtas att jämförpriset anges i endast en valuta.

&INANSBOLAGENS F¶RENING har anfört att det i promemorian anges att

prisinformation i euro bör lämnas då sedlar och mynt i euro sätts i omlopp.

"ILAGA 

Ds 1997:59

Föreningen delar den synen vad beträffar kontanthandeln. Därutöver noterar föreningen att betalningssystemet i viss handel kan tänkas förändras snabbt genom införande av kontantlös försäljning. Redan i dag förekommer försäljning till exempel av motorbränsle ur automater. Betalning kan därvid inte ske med sedlar eller mynt utan endast genom kontokort. Försök med betalning genom plastkort som "laddats" med visst belopp utan att vara knutet till visst konto pågår också redan och kan få en snabb spridning. Vidare är enligt föreningen det en fullt möjlig utveckling att både konto som är knutna till kontokort kommer att föras i euro kort efter den 1 januari 1999 och att valutan för de med pengar laddade plastkorten bestäms i euro. Det är vidare en möjlig utveckling att försäljningsautomater då också kommer att arbeta i euro, särskilt i områden som ligger nära en annan medlemsstat som infört euron. Det synes föreningen inte rimligt att kräva att sådana automater skall kunna behandla både euro och kronor. En följd därav är att vid automatförsäljning bör prisinformation få lämnas i euro om automaten arbetar endast i euro. Föreningen anser även i övrigt att prisinformation bör få lämnas endast i euro då en näringsidkare valt att bjuda ut sina varor, tjänster eller andra nyttigheter i euro.

&¶RENINGEN !UKTORISERADE 2EVISORER &!2	 har angett att eftersom mark-

naden kommer att efterfråga dubbel prissättning i övergångsskedet ifrågasätter FAR om någon lagstiftning om detta behövs.

&¶RETAGARNAS 2IKSORGANISATION &2	 har angett att det är viktigt att

problematiken med dubbel prismärkning genomgår en ordentlig analys. Kostnadsövervältringen på hushållen kan annars bli onödigt stor. Det är enligt FR viktigt att ta reda på i vilken utsträckning det verkligen behövs en heltäckande dubbel prismärkning. ?r konsumenten verkligen beredd att betala för en extremt vältäckande prismärkning eller accepterar konsumenten en mindre täckning om kostnaderna kan hållas nere.

(YRESG¤STERNAS 2IKSF¶RBUND anger att kravet på prisinformation bör vara

starkare än de krav på prismärkning som råder idag, eftersom en ny och extraordinär situation kräver ett starkare skydd för konsumenten.

+OOPERATIVA &¶RBUNDET +&	 har angett att det enligt dess uppfattning

saknas behov av lagstiftning för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation eller för att förhindra omotiverade prishöjningar. Förbundet ange vidare att det inom handeln råder stark konkurrens, som tar sig uttryck i ständiga förbättringar av kvalitet, sortiment och service till kunderna. Konkurrensen tillåter inte omotiverade prishöjningar och förutsätter god information. Erfarenheterna från

Ds 1997:59

"ILAGA 

momssänkningen på livsmedel pekar på att handeln tar sitt ansvar. KF anser att handeln tillsammans med Konsumentverket bör kunna finna frivilliga överenskommelser för hur prisinformationen skall utformas under övergångstiden. KF anger vidare att dubbel prisinformation är dyr och starkt bör begränsas samt att konsumenten bör ges möjlighet att ta del av priser i den andra valutan på annat sätt än dubbla etiketter på varor och hyllkanter, t.ex. genom att tillhandahålla en enkel elektronisk omräknare.

,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 har angett att det är ur konsumenter-

nas synvinkel är centralt att utreda behovet av regler för dubbel prisinformation.

3TOCKHOLMS &ONDB¶RS !" har anfört att det bör ankomma på banker och

andra finansiella intermediärer att utveckla de kostnadseffektiva tjänster som kunderna efterfrågar för att smidigt hantera både kronor och euro under övergångsperioden. Fondbörsen förordar att man inte låser fast kraven på hur och ur länge uppgifter skall anges i båda valutorna utan även låter detta lösas i fri konkurrens.

3VERIGES 2EDOVISNINGSKONSULTERS &¶RBUND 32&	 anser att förväntningarna

på de minsta näringsidkarna bör tonas ned såvitt gäller utförlig kvittoinformation. Det är enligt SRF inte rimligt att kräva att småbutiker m.fl., som normalt bara har handel i en valuta, skall investera i kassaregister med kapacitet för dubbla valutor och detaljerad artikelinformation bara för en kortare övergångsperiod. Bland de minsta företagen inom handeln, vilka utgör ett stort antal, är det fortfarande vanligt med gamla, enkla typer av kassaregister - i den mån kassaregister över huvud taget finns.

6))) 0RIS¶VERVAKNING

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Det finns en risk att prisomräkningen till euro kan medföra omotiverade prishöjningar, bl.a. i samband med avrundningar. Införandet av euron bör därför kombineras med åtgärder som tar sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom handeln och den finansiella sektorn.

"ILAGA 

Ds 1997:59

2EMISSINSTANSERNA

+ONSUMENTVERKET har angett att risken för dolda prisökningar till följd av

övergången till euro allmänt torde minska om den dubbla prisinformationen finns kvar under en period efter det att den svenska valutan upphört att vara legalt betalningsmedel. På så sätt kan konsumenten själv kontrollera om prisnivåerna har förändrats efter övergången.

3VERIGES +ONSUMENTR¥D anser att det krävs en aktiv prisövervakning under

den period som omräkning av priserna till en ny valuta sker. De senaste årens omläggningarna av jordbrukspolitiken och momssänkningen visar enligt konsumentrådet att just sådana tillfällen sker en justering av marginalerna i handeln, trots en aktiv prisövervakning.

,ANDSORGANISATIONEN I 3VERIGE ,/	 har angett att det är ur konsumenter-

nas synvinkel är centralt att en kraftfull organisation för uppföljning av prisutvecklingen inrättas vid ett EMU-deltagande.

3VERIGES !KTIESPARARES 2IKSF¶RBUND !KTIESPARARNA	 har anfört att den

finansiella sektorns övergång till euron medför stora kostnader för systemomläggningar och olika tekniska lösningar. Bankerna läggs exempelvis enligt euroförordningen, dvs. förordningen som kommer att reglera övergången till euro, att tillhandahålla en växlingsmekanism för sina kontohållare som innebär att betalningar skall krediteras i den valuta mottagarens konto är uttryckt i. I det fall avsändaren gjort en betalning i euro skall omräkning ske till t.ex. svenska kronor. Om Sverige deltar i valutaunionen kommer svenska sedlar och mynt att handlas i en annan enhet, i euro. Att enbart byta enhet på en valuta bör inte belasta konsumenterna i form av ökade kostnader. Aktiespararna anser därför att konsumenterna vid en euroövergång skall hållas skadeslösa och att banksektorns ökade kostnader inte skall belasta konsumenterna i form av växlingskostnader, större skillnader mellan in- och utlåningsräntor eller dolda prishöjningar. Aktiespararna har vidare anfört att ett annat problem som uppstår vid euroövergången och som inte lösts på ett tillfredsställande sätt är avrundnings- och decimalproblematiken. Det är ännu oklart vilka avrundningsregler som skall gälla vid växling fram och tillbaka mellan valutor. ?ven frågan om antalet decimaler som skall tillämpas vid beräkningar är olöst. Aktiespararna anser att det är av största vikt att de omräkningssystem som kommer att användas inte resulterar i värdeförluster för konsumenten och att de dubbla valutorna inte medför felaktig prisinformation. Aktiespararna har även framhållit att åtgärder som tar sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom den finansiella sektorn är ett nödvändigt komplement till informationsinsatserna.

Ds 1997:59

"ILAGA 

)8 3EDLAR OCH MYNT

$EPARTEMENTSPROMEMORIAN

Arbetet med att ta fram eurosedlar och euromynt är ännu inte avslutat. -Från svensk sida har det framhållits att det av rent medicinska skäl är av största vikt att mynten inte innehåller nickel aller andra allergiframkallande ämnen.

2EMISSINSTANSERNA

3VERIGES RIKSBANK har angett att banken arbetar för att sedlar och mynt

skall ha samma utformning i hela valutaunionen. En sådan enhetlighet torde väsentlig förkorta produktionstiden samt underlätta för länder som kommer att delta i unionen först i ett senare skede.

(ANDIKAPPF¶RBUNDENS 3AMARBETSORGAN har instämt i att det av medicinska

skäl är viktigt att mynten inte innehåller allergiframkallande ämnen.

3VENSKA "ANKF¶RENINGEN har angett att de två lägsta myntvalörerna, 1 och

2 cent, är värda omkring 8 respektive 16 öre. Dessa valörer framstår mot bakgrund av i Sverige nu tillämpade avrundningsregler vid betalning såsom onödiga. Om dessa valörer aktivt sattes i omlopp skulle det fördyra Riksbankens, bankernas och handelns mynthantering på ett sätt som verkar oförsvarligt. Bankföreningen förordar därför starkt att nämnda mynt inte ges ut i Sverige.