Euron och medborgaren

Förord

Hösten 1997 skall riksdagen bestämma om hu ruvida Sverige önskar delta i den tredje etappen av EMU vilken star tar den 1 januari 1999. Denna tredje etapp – valutaunionen – kommer emellertid at t innebära förändrade förutsättningar och medföra krav på anpass ningsåtgärder i en rad avseenden oavsett om Sverige deltar i detta samarbete eller inte. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet vad gäller deltagande i valutaunionen måste de praktiska förberedelserna ha kommit igång innan riksdagen tar ställning. Likso m andra EU-länder har därför Sverige under 1996 påbörjat ett sådant förberedelsearbete.

I augusti 1996 besluta de regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en särskild funktion m ed uppgift att koordinera euroförberedelserna sam t att det skulle tillsättas fem arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelse r för ett eventuellt införande av euron i Sverige.

I denna departementspromemoria redovisas den första fasen av detta arbete. Promemorian har utarbetats av eurokoordinatöre n generaldirektören Claes Ljungh, numera statssekreterare, oc h kanslirådet Lennart Linds tröm i samarbete med tjänstemännen i de fem arbetsgrupperna. Rapporten innehåller en problemorientering och en översikt över viktigare åtgärder av praktiskt och administrativt slag som behöver vidtas. I vissa fall presenteras förslag til l ställningstaganden och åtgärder som identifierade proble m aktualiserar. I redovisningen belyses två alternativ: svensk t medlemskap i valutaunionen 1999 respektive icke-medlemskap.

Rapporten är avsedd att utgöra ett underlag för Regeringen s kommande ställningstaganden. Den torde också ha ett allmän t intresse som information om vad som pågår inom detta område.

De uppfattningar och åtgärdsförsl ag som presenteras i rapporten är inte nödvändigtvis uttryck för ställningstaganden från Regeringen eller Finansdepartementets politiska ledning. Stockholm i januari 1997

Erik Åsbrink

Innehåll

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

1¶Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning till frågan

om svenskt medlemskap i valutaunionen . . . . . . 15

2¶Vägen mot en gemensam valuta –

övergångsscenariot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.1 Euroförordningarna reglerar det rättsliga regelverket

för valutaunionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 2.2 Införandet av den gemensamma valutan sker i tre faser 19

3 Förberedelserna i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

4 Lagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 4.1 Kontraktskontinuitet gäller om inte motsatsen särskilt

har avtalats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 4.2 Prisinformation bör lämnas i euro senast

1 januari 2002 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 4.3 Basbeloppet behöver räknas om till euro från 1960

och framåt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 4.4 Inteckningar måste beviljas i euro från och med

år 2002 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4.5 Före år 2002 bör inga deklarationsuppgifter få lämnas

i euro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

4.6 Vissa valutakursvinster och valutakursförluster bör

beskattas vid en konvertering . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 4.7 Frågorna om redovisning i euro och konvertering av

aktiekapitalet analyseras vidare . . . . . . . . . . . . . . . . 35 4.8 Euroförordning reglerar bestämmelser avseende

gångbart myntslag mm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 4.9 AP-fondens placeringsregler bör ses över . . . . . . . . 36

5 Den finansiella sektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 5.1 Målet för penningpolitiken förändras inte . . . . . . . . 37 5.2 Ansvaret för valutapolitiken flyttas till gemenskapsnivå 38 5.3 Riksbanken blir en del av det europeiska

centralbankssystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 5.4 Sedlar och mynt i euro börjar ges ut senast år 2002 40 5.5 Ett nytt betalningssystem garanterar snabba och säkra

betalningar inom hela unionen . . . . . . . . . . . . . . . . 41 5.6 Bankerna kommer att leverera eurotjänster från

starten 1999 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 5.7 Värdepappersmarknaden påverkas påtagligt även om

Sverige står utanför valutaunionen . . . . . . . . . . . . . 43 5.8 Förutsättningarna för en tidig konvertering av

statsskulden till euro utreds . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

6 Näringslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 6.1 Valutaunionen förändrar konkurrenssituationen

i Europa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 6.2 Storföretagen har påbörjat förberedelsearbetet medan

de mindre företagen avvaktar . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 6.3 Information och tydliga regler underlättar en smidig

övergång till euron . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 6.4 Vid en EMU-anslutning måste svenska aktiebolag

fr.o.m. år 2002 ange aktiekapitalet i euro . . . . . . . . 53 6.5 Vid en EMU-anslutning måste svenska företag

fr.o.m. år 2002 upprätta sin redovisning i euro . . . . 55 6.6 Fordringar och skulder värderas enligt balansdagens

kurs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

7 Den offentliga sektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 7.1 Få organisationer har påbörjat ett mer ingående

förberedelsearbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 7.2 Stora informations- och utbildningsinsatser krävs . . 61 7.3 Budgetering, redovisning, redovisningssystem och

revision måste anpassas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 7.4 Få problem förknippas med betalningsförmedling . 64 7.5 Stora mängder statistikuppgifter måste räknas om . 65 7.6 Skatte-, uppbörds- och exekutionsverksamhet ställs

inför höga krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 7.7 Socialförsäkringsadministrationen ställs i liknande

situation som skatteväsendet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 7.8 Omfattande anpassningar krävs i beräkningssystemen

| Innehåll 7

7.9 IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn

analyseras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

7.9.1 Omfattande ändringar kommer arr krävas i

IT-system m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

7.9.2 De IT-relaterade kostnadskonsekvenserna

är osäkra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 7.10 Kostnaderna får i huvudsak finansieras inom givna

budgetramar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

8 Euron och medborgarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 8.1 Såväl myndigheter som näringsliv har ansvar för

informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 8.2 Två valutaslag under en övergångstid . . . . . . . . . . . 79 8.3 Priserna måste anges i euro senast 1 januari 2002 . . 80 8.4 Sedlar och mynt i den nya valutan blir sju respektive

åtta till antalet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82

Bilaga – se särskild bok

| 9

Sammanfattning

Oavsett om Sverige kommer att delta i tredje etappen av EMU – valutaunionen – eller inte finns det behov av anpassningar oc h åtgärder inom både den offentliga och den privata sektorn. O m Sverige skall ha en reell valmöjlighet måste förberedelserna på det praktiska, administrativa planet ha påbörjats innan riksdagen ta r ställning till denna fråga hösten 1997. Förberedelsearbetet skal l bedrivas på ett sätt som skapar möjligheter att delta men som inte inskränker möjligheterna att stå utanför valutaunionen.

Regeringen tillsatte i augusti 1996 fem arbetsgrupper samt e n samordningsfunktion inom Finansdepartementet med uppgift at t förbereda ett eventuellt införande av den gemensamma valutan , euron, i Sverige. I denna p romemoria redovisas den första fasen av arbetet inom de fem områdena lagstiftning, finansiell sektor , näringsliv, offentlig sektor och medborgarfrågor. Promemoria n utgörs dels av en problemorientering, dels av en översiktli g redovisning av praktiska och admini strativa åtgärder liksom förslag till övergripande ställningstaganden och åtgärder som de identifierade problemen aktualiserar. Den belyser de två huvudalternativen svenskt medlemskap i valutaunionen 1999 r espektive icke-medlemskap. Senare under 1997 avses mer detaljera de och konkreta förslag till åtgärder komma att redovisas.

Lagstiftning

På lagstiftningsområdet har en inventering gjorts av de bestämmelser i lagar och andra regelverk som måste ändras för att euron skall kunna införas i Sverige respektive om Sve rige beslutar att inte delta i valutaunionen. En genomg ång har gjorts av såväl de rent tekniska som de mer substantiella förändringar som en övergång till eur o nödvändiggör. Resultatet av den tekniskt inriktade inventeringe n redovisas i en särskild bilaga. I övr igt har författningsgenomgången gett bl. a. följande resultat.

Bestämmelser om kontraktsk ontinuitet, dvs. den fortsatta giltigheten av gällande kontrakt vid en övergå ng till euro, kommer att tas in i en rådsförordning och någon särskild lagstiftning i Sverig e bedöms därför inte vara nödvändig. Sammanfattningsvis gäller för flertalet avtal att en övergång till euro inte utgör grund för hävning eller omförhandling. För vissa avtal är emelle rtid valutasvängningar av väsentlig betydelse. Inte helle r för sådana avtal bedöms särskild lagstiftning som nödvändig. Eventuella tvister får i stället lösa s genom sedvanlig avtalstolkning eller tillämpning av allmänn a avtalsrättsliga principer i övrigt.

Den 1 januari 1999 måste de författning ar ändras som innehåller uttrycket ecu. Författningar som innehåller uttrycken kronor, ören m.m. bör ändras senast den 1 januari 2002, dvs. vid starten av den andra övergångsperioden då sedlar och mynt i kronor och ören skall börja ersättas med sedlar och mynt i euro och cent, om Sverige blir medlem i valutaunionen.

De basbelopp som avser tid före ikraftträdandet av valutaunionen bör omräknas till euro och fastställas i en serie från 1960 och framåt. Under den första övergångsperioden från 1999 kan det bli aktuellt att fastställa basbeloppet årligen i såväl kronor som euro. Denna fråga är föremål för fortsatt utredning.

På fastighetsrättens område behövs regler om hur inteckningarna, dvs. inskrivningarna i inskrivningsregistret, skall räknas om till euro. Det finns också behov av regler som gör det möjligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev angivna i euro.

Skattelagstiftningen innehåller ett stort anta l beloppsbestämningar i kronor. Omräkning av dessa til l euro bör ske på ett statsfinansiellt neutralt sätt, dvs omräkningen till euro bör inte innehåll a åtgärder av finanspolitiskt eller annat slag.

Valutakursvinster och valutakursförluster bör beskattas först i samband med att tillgången avyttras. Undantag bör dock göras för banktillgodohavanden i övriga EMU-valutor samt fordringar som inte är avsedda för marknadsmässig handel i dessa valutor . Kursförändringar på sådana tillgångar bör skattas av redan vi d konverteringen. Detsamma bör även gäl la skulder i utländsk valuta.

Lagen med reglemente för Allmänna pensionsfonden (första tredje fondstyrelserna) tillåter placeringar i skuldförbindelser i utländsk valuta. Det sammanlagda värdet för respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. De nna placeringsbestämmelse bör ses över mot bakgrund av att euro inte blir utländsk valuta vid ett

svenskt deltagande i valutaunionen. En sådan översyn bör göra s även om Sverige inte kommer att delta i valutaunionen.

Den finansiella sektorn

Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär att ansvaret fö r penning- och valutapolitiken flyttas från Riksbanken till gemen skapsnivå. Riksbanken skall verkställa de penning- och valuta politiska transaktioner som sker gentemot svenska parter. Distribution av sedlar och mynt, statistikinsa mling, analys av det finansiella systemet och betalningssystemfrågor är an dra viktiga uppgifter som kommer att åligga Riksbanken. Om Sverige inte deltar i valuta unionen kommer ansvaret för den svenska penningpolitiken att vara kvar hos Riksbanken.

Europeiska monetära instit utet (EMI) förbereder ett gemensamt betalningssystem, TARGET, vilket bankerna liksom bankerna s kunder skall använda för att utföra betalningar. Vid en anslutning behöver Riksbanken endast genomföra marginella förändringar i sitt eget system, RIX-systemet, för a tt detta skall kunna anslutas till TARGET. Även i det fall Sveri ge inte blir medlem i valutaunionen kommer RIX-systemet att erbjudas möjligheten att ingå i TARGET-systemet.

Vad gäller värdepapper talar mycket för en snabb, samla d övergång till euro vid årsskiftet 1998/99 (”big bang”). En senar e eller en mer stegvis övergång skulle, enligt marknadens aktörer , innebära kostsamma dubbla system som dessutom skulle splittr a likviditeten i olika värdepap per och generellt försämra den svenska marknadens konkurrenskraft. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer värdepappersmarknaden i Sverige at t påverkas påtagligt. En betydande andel av den svensk a värdepappershandeln kan komma att ske i euro även i en såda n situation.

Beträffande de statsskuldspolitiska konsekvenserna vid e n övergång till euro har man inom Europeiska rådet kommit överens om att statlig nyupplåning i form av utgivning av omsättningsbara värdepapper skall ske i euro från de n 1 januari 1999. Riksgäldskontoret har föreslagit att den svenska utestående skuldstocken skal l konverteras vid samma tidpunkt.

Näringslivet

En valutaunion kommer att förändra det europeiska företags klimatet, vilket kommer att få strategiska och praktiska konse kvenser för svenskt näringsliv oavsett om Sverige deltar i unionen eller inte. Bland annat innebär en gemensam valuta att den inr e marknaden blir mer transparent – priser och kostnader blir me r direkt jämförbara. De förändrade ekonomiska förutsättningarn a kommer att ställa krav på åtgärder från företagens sida. Direktkontakter med ett antal företag och näringslivsorganisationer visa r emellertid att förberedel serna inför kommande förändringar inte är så långt framskridna.

De stora företagen är de som har kommit längst i förberedelsearbetet, särskilt de med en omfattande verksamhet i Europa. D e samlar information i syfte att skaffa sig en kunskapsbas när de t gäller EMU-frågor och gör a nalyser för att identifiera nyckelområden och frågeställningar som bör prioriteras i de fortsatta förberedelserna inför en övergång till euron. Mindre och medelstor a företag har inte resurser att göra egna konsekvensanalyser. D e behöver rådgivning och information om vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuel l övergång till euro och kommer att vara mer beroende av standardiserade lösningar när det gäller t.ex. informationssystem och redovisnings- och rapp orteringsrutiner än vad stora företag är.

Ett svenskt medlemskap i valutaunionen kommer att innebära att vissa anpassningar av lagstiftningen blir nödvändiga. På de t associationsrättsliga området bör det övervägas att införa et t förenklat förfarande för ändring av aktiekapitalet. Från och med år 2002 bör företagens aktiekapital liksom års- och koncernredovis ningar anges i euro vid ett svenskt medlemskap i valutaunionen . Under övergångsperioden samt även vid ett utanförskap kan de t bland företagen finnas ett intresse av att ange aktiekapitalet sam t års- och koncernredovisningar i euro. Detta skulle emellerti d medföra komplikationer av olika slag. Dessa frågor är föremål för vidare utredning.

Den offentliga sektorn

De två frågor som har stått i fokus vid probleminventeringen inom den offentliga sektorn är dels vilka tidpunkter som skall gälla fö r olika steg i anpassningsprocessen, dels vilken skyldighet d e offentliga organisationerna skall ha när det gäller att anpassa si n verksamhet efter andra intressenters önskemål beträffande val a v valuta under övergångsperioden.

Alla statliga myndigheter och helst hela den offentliga sektorn bör under övergångsperioden använda svenska kronor i si n redovisning fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk . Övergången till euro i redovisningen bör ske vid ett kalenderårs skifte.

Under övergångstiden bör även uppgifter i deklarationer, skattsedlar m.m. redovisas i svenska kronor.

Anpassningarna av ADB-systemen utgör ett viktigt område vid en övergång till euro i den offentliga sektorn. När det gäller ADBsystem som utgör produktionsmedel i olika verksamheter samt all kommunikation till och från organisationerna som har samban d med ADB-systemen är anpassningsproblemen betydligt me r omfattande än när det gäller redovisningssystemen. P å informationsteknologiområdet bör hela den offentliga sektor n använda svenska kronor i sina egna system under övergångsperioden fram till dess att sedlar och mynt i euro satts i omlopp.

Den offentliga sektorns kostnader i samband med en övergång till euro bör generellt sett behandlas enligt principen att tillkom mande kostnader hanteras inom ramen för giv na resurser. Undantag från denna princip kan dock behöva göras i de fall där det klart kan påvisas särskilda skäl för att extra resurser skall tillskjutas. Dessa frågor bör behandlas i samband med den ordinarie budgetproces sen.

Euron och medborgaren

En anslutning till valutaunionen innebär påtagliga förändringar för allmänheten i dess egenskap av konsumenter. Detta manifestera s ytterst i att svenska sedlar oc h mynt kommer att bytas ut mot euron som blir ett legalt betalningsmedel. I ett övergångsskede kommer både euro och svenska kronor att gälla som betalningsmedel. D e sannolikt bättre möjligheterna till prisjämförelser över gränsern a kan förväntas pressa p riserna åtminstone på sikt. Samtidigt medför själva övergången kostnader som kan leda till tillfälliga prisökningar. En särskild undersökning har påbörjats avseende effekterna på detaljhandelns kostnader och på konsumentpriserna av en övergång till euro.

Omfattningen av behovet av information till allmänheten i samband med upprättandet av val utaunionen beror självklart på om Sverige kommer att ansluta sig till unionen eller inte. För att möta konsumenternas behov av information kommer det under e n övergångsperiod att krävas att anställda i konsumentorganisationer,

finansiella institut och inom handeln sa mt vid berörda myndigheter, har tid och kunskaper att besvara f rågor. Även statliga myndigheter samt kommunala och landstingskommunala orga n bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvar a frågor inom respektive ansvarsområde.

Hantering av dubbla valutor är kostsam. Övergångsperiode n med dubbla valutor bör därför vara så kort som möjligt. Enlig t fördraget skall utbytet av nationella sedlar oc h mynt vara genomfört senast sex månader efter introduktionen av eurosedlar, dvs. senast den 1 juli 2002.

En övergång till euro inneb är att all prisinformation kommer att beröras. Senast från den 1 januari 2002 bör all prisinformation ske i euro. Det är givetvis viktigt för konsumenterna att under e n övergångstid kunna jämföra priserna i euro med de gamla priserna i svenska kronor. Det är sannolikt att dubbel prisinformation, dvs. prisangivelser i både euro och svenska kronor, i viss utsträcknin g kommer att lämnas på fr ivillig basis. Frågan om behovet av regler, i form av lagstiftning eller i a nnan form, för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation analysera s vidare.

Det finns en risk att prisomräkningen till euro kan medför a omotiverade prishöjningar, bl.a. i samband med avrundningar . Införandet av euron bör därför kombineras med åtgärder som ta r sikte på uppföljning av prisutvecklingen inom handeln och de n finansiella sektorn.

1¶Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning till frågan om svenskt medlemskap i valutaunionen

I december 1995 bekräftade Europeiska rådet att den tredje etappen av Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU) skall inledas den 1 januari 1999. Härmed kommer de länder som deltar i denna tredje etapp – valutaunionen – från starten att ha en gemensam valuta – euro – och en gemensam penningpolitik. Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär omvälvande konsekvenser på en ra d områden. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från starten utan kommer med senare eller om vi stannar utanför, så komme r inrättandet av valutaunionen att få avsevärda konsekvenser fö r Sveriges del.

Huruvida Sverige önskar delta i valutaunionen eller inte , kommer att bestämmas av Sveriges riksdag hösten 1997. I början av 1998 skall Europeiska rådet besluta om vilka länder som frå n starten 1999 skall delta i valutaunionen. Deltagandet i valuta unionen och införandet av eu ron förutsätter ett omfattande förberedelsearbete. EU:s medlemsstater och gemenskapsinstitutionern a skall enligt fördraget utföra allt nödvändigt förberedelsearbete så att det skall vara möjligt att införa euron enligt den fastlagda tidtabellen. För att det skall finnas en faktisk möjlighet att säga ja til l valutaunionen måste detta arbete påbörjas redan innan riksdage n fattar sitt beslut hösten 1997. Förberedelsearbetet har därfö r påbörjats i Sverige under 1996. Detta innebär inte att Sverige har tagit ställning i frågan om deltagande i valutaunionen.

I denna departementspromemoria redovisas ett underlag för en svensk plan för en eventuell övergång till den gemensamma valutan euron. En mer detaljerad plan för en eventuell övergång till eur o avses att utarbetas senare under 1997.

| Hösten 1997 tar Sveriges riksdag ställning... 17

2¶Vägen mot en gemensam valuta – övergångsscenariot

Efter det att fördraget om Europeiska unionen trätt i kraft oc h speciellt efter starten av etapp 2 i EMU-processen den 1 januar i 1994, har man i olika e uropeiska organ påbörjat ett förberedelsearbete för en övergång till en gemensa m europeisk valuta. I maj 1995 presenterade Europeiska kommissionen en grönbok om praktisk a åtgärder vid införandet av den gemensamma valutan. Vid toppmötet i Cannes i juni 1995 fick det e uropeiska ekonomi- och finansministerrådet, Ekofin-rådet, i uppdrag att i samråd med kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) till påföljande toppmöte i Madrid i december 1995 utarbeta ett referensscenario för e n övergång till den gemensamma valutan. EMI framlade sin rapport i november 1995.

Det övergångsscenario som sedan fastställdes vid Madridmötet i december 1995 bygger i stor utsträckning på grönbokens huvudscenario och EMI-rapporten. I Madridbeslute t framhålls att en viktig förutsättning för att kunna skapa en stabil gemensam valuta är att de deltagande staterna uppfyller alla konvergenskriterierna inna n växelkurserna oåterkallerligen låses. Även härefter, dvs. efte r starten av EMU:s etapp 3 1999, är det viktigt att upprätthåll a ekonomisk stabilitet. För detta syfte har man initierat en s.k . stabilitetspakt. Villkoren för denna fastställdes vid stats- oc h regeringschefernas möte i Dublin i december 1996. I syfte at t säkerställa monetär stabi litet inom hela den gemensamma marknaden betonades vid Madridmötet i december 1995 vikten av at t relationerna mellan de medlemsstater som deltar i valutaunione n från början (euroländerna) och övriga medlemsstater (icke euroländerna) fastställs före starten av etapp 3. Även i denna fråga kunde enighet nås vid toppmötet i Dublin i december 1996.

2.1¶Euroförordningarna reglerar det rättsliga regelverket för valutaunionen

För att att skapa en rättslig ram för användningen av den gemen samma valutan – euron – lade kommissionen i oktober 1996 fram två förslag till rådsförordningar. Den ena förordningen, so m beslutas enligt artikel 235 i EG-fördraget, skall enligt planern a antas av ministerrådet i början a v år 1997. Den andra förordningen, som beslutas enligt artikel 109l.4 i fördraget, skall antas när det är känt vilka medlemsstater som kommer att delta i valutaunione n från den 1 januari 1999. Ekofin-rådet godkände vid sitt möte i Dublin i december 1996 i huvudsak texterna till de två förordningarna.

Förordningen enligt artikel 235 innehåller vissa bestämmelse r som ansetts vara av brådskande natur. Det rör sig om bestämmelser om utbyte av ecun mot euron till kursen 1 mot 1, kontraktskontinuitet och avrundning. Beträffa nde valutaenheten ecu stadgas att varje hänvisning i ett rättsligt instrument till ecun som den definierats i rådets förordning (EG) nr 3320/9 4 skall ersättas med en hänvisning till euron till kursen en euro för en ecu. I de fall då ett rättslig t instrument innehåller hänvisningar till ecun, utan en sådan definition, så skall det ändå presumeras att hänvisningen avser ecun som den definieras i nyss nämnda rådsförordning. Med rättslig t instrument avses lagbestämmelser, rättsliga föreskrifter, admini strativa rättsakter, rättsliga beslut, avtal, ensidiga rättsakter, andra betalningsinstrument än sedlar och mynt samt andra instrumen t med rättslig verkan.

För att säkra fortsatt giltighet av kontrakt – kontraktskontinuitet – vid införandet av euron så finns det i den na förordning en bestämmelse som säger att införa ndet av euron inte får medföra ändringar av några villkor i ett rättsligt instrument eller leda till upphävande av eller befrielse från fullgörelse av villkoren i ett rättsligt instrument. En part får inte heller ensidigt ändra ett rättsligt instrument eller bringa det att upphöra. Bestämmelsen hindrar dock int e parterna att komma överens om något annat.

Slutligen innehåller förordningen enligt artikel 235 två bestämmelser om hur omräkn ing skall ske mellan euron och de nationella valutaenheterna samt hur avrundning skall gå till vid en sådan omräkning.

Förordningen enligt artikel 109l.4 innehåller inledningsvi s bestämmelser om att euron skall vara de de ltagande medlemsstaternas valuta från och med den 1 januari 1999 och ersätta dess a medlemsstaters valuta till den fastställ da omräkningskursen. Vidare finns i denna förordning vissa bestämmelser som skall gälla under den del av övergångsperioden som börjar den 1 januari 1999 oc h slutar senast den 31 december 2001. Under denna period skall d e nationella sedlarna och mynten behålla sin status som laglig t betalningsmedel i respektive land. Huvudprincipen är att det under denna period varken skall finnas något hinder mot att använd a euron eller något tvång att göra det (”no prohibition – no compulsion”). Vid transaktioner mellan konton skall den som betala r kunna välja antingen euron eller den nationella valutaenhete n oavsett i vilken valuta som betal ningsmottagarens konto förs i. Den eventuella omräkning som krävs skall banken göra.

Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att i ett par fall vidtaga åtgärder som avviker från huvudprincipen om ”ick e-tvång” respektive ”icke- hinder” för användande av euron. De t gäller åtgärder för att ändra den valuta enhet som utestående skulder är uttryckta i från nationell valutaenhet till euro (redenominering) och åtgärder för att g öra det möjligt för bl.a. börser, marknadsplatser och system för clearing och avveckling att använda euro i stället för nationella valutaenheter. Den exakta utformningen av denn a bestämmelse är emellertid vid denna promemorias upprättand e ännu inte klar. Andra bestämmelser som föreskriver användandet av euron får endast antas av de deltagande medlemsstaterna enligt en tidsram som fastställs genom gemenskapslagstiftning.

Förordningen enligt ar tikel 109l.4 innehåller vidare bestämmelser om sedlarna och mynten i euro. Den exakta tidpunkten nä r dessa skall sättas i omlopp är ännu inte best ämd. Ett datum kommer att bestämmas senast i samband med att förordningen antas, dvs. i början av år 1998. De nationella sedlarna och mynten komme r under högst sex månader efter utgången av övergångsperioden att behålla sin status av legalt betalningsmedel. Varje medlemsstat får bestämma om denna p eriod skall förkortas. Det betyder således att det under en period kan finnas två parallella legala betalningsmedel. Varje medlemsstat får också bestämma under hur lång tid de nationella sedlarna och mynten skall kunna växlas till euro efter det att den lokala valutan upphört att vara legalt betalningsmedel.

2.2¶Införandet av den gemensamma valutan

sker i tre faser

Det vid Madridmötet fastställda referensscenariot för övergången till den gemensamma valutan euron utgör ti llsammans med nämnda följdbeslut angående bl.a. euroförordningarna, stabilitetspakte n samt förhållandet mellan euroländerna och icke-euroländerna, e n ram för de enskilda medlemsländernas förberedelsearbete.

Grundläggande för referensscenariot är att det skall ge de olika aktörerna den klarhet och visshet som dessa behöver för att övergången skall löpa friktionsfritt. Övergångsperioden skall vara s å kort som möjligt och ske i ett antal väl avgränsade faser me d betydande framsteg i varje enskild fas. Under övergångsperiode n måste kostnaderna minimeras genom att man undviker förberedelser som kräver kostsamma övergångså tgärder som snabbt skulle bli överflödiga. Viktiga huvudpri nciper bakom övergångsscenariot är vidare att allmänhetens förtroende för betalningssystemet skal l förbli orubbat och att d en enskilde måste få möjlighet att vänja sig vid den gemensamma valutan. Införandet av den gemensamm a valutan skall enligt övergångsscenariot ske i tre faser.

Den första fasen inleds med att stats- och regeringschefern a möts före 1 juli 1998 och beslutar, i enlighet med det förfarand e som fastställts i Maastrichtfördraget, om vilka länder som skal l delta i valutaunionen. Vid Madridmötet i december 1995 angav s inte någon exakt tidpunkt för beslutet. Man enades emellertid om att beslutet skall tas så tidigt som möjligt 1998 och baseras på d e mest aktuella och tillförlitliga utfallsdata avseende helåret 1997. Så snart beslutet om deltagande länder fattats skall Europeisk a centralbanken (ECB) inrättas. Beslut kommer att fattas om de n närmare utformningen av den gemensamma pen ning- och valutapolitiken och tillverkningen av eurosedlar och euromynt kan börja . Förberedelserna för att införa den gemensamma valutan intensifieras inom förvaltningar, banker och näringsliv.

Den andra fasen inleds enligt övergångsscenariot den 1 januari 1999 då den tredje etappen av EMU inleds och växelkursen mellan euron och de deltagand e valutorna oåterkalleligen låses. Euron blir en självständig valuta. De nationella valutorna blir denomineringar av euron, dvs. den nationella valutan och euron blir olika uttryck för en och samma valuta. En för de deltagande länderna gemensa m penningpolitik införs. Den europeiska centralbanken (ECB) startar sin operativa verksamhet. Den tar över ansvaret för penningpolitiken och börjar använda euro vid penningpolitiska transaktioner.

Användandet av euron i de deltagande länderna blir i denna fas i princip frivilligt. Det är fritt för de nationella myndigheterna , bankerna, företagen osv. att besluta om i vilken utsträckning d e skall använda euron och när övergången skall ske. De olik a aktörerna skall i så stor utsträckning som möjligt kunna övergå till att använda euro när de finner det lämpligt. Valmöjligheterna ä r dock begränsade såtillvida att eurosedlar och euromynt inte finn s tillgängliga under denna fas. Eurosedlarna och euromynten skal l enligt övergångsscenariot introduceras först i fas 3, vilken skal l starta senast den 1 januari 2002.

Förberedelsearbetet för övergången till euro har startat i all a EU-länder. Den exakta utformnin gen av de nationella planerna i de olika EU-länderna avseende tidpunkte r etc. för övergången till euro kommer sannolikt att bli klar först in på 1998, efter det att beslutet är taget om vilka länder som skall de lta i EMU från starten. En viss samordning mellan länderna kommer sannolikt att äga rum. Vissa, för alla länder generella, mönster förefaller emellertid sannolika . Sålunda kommer bankerna i de länder som deltar i valutaunionen troligen att genomföra större operationer i euro från starten 1999. Kontanttransaktioner med allmänheten kan emellertid inte ske i euro förrän fas tre har startat, vilket skall ske senast 1 januari å r 2002. Storföretag och andra företag med en omfattande internationell verksamhet kommer sannolikt att börja använda euron reda n 1999, medan mindre företag kan komma att avvakta. Vidare ka n det sannolikt bli så att man i detaljhandeln och vid mindre transaktioner använder den nationella valutan under hela fas 2, medan man i partihandeln och vid transaktioner som omfattar större belop p kommer att använda euron i viss u tsträckning under denna fas. Vad gäller den offentliga sektorn kommer vissa verksamheter att g å över till euro direkt den 1 januari 1999. Transaktioner gentemo t enskilda medborgare kan normalt inte ske i euro förrän vid starten av den tredje fasen. Dubbel prisinformation på varor och tjänste r liksom annan information för att förbereda allmänheten p å övergången till euro kommer tr oligen att bli vanligt förekommande under slutet av fas 2.

Den tredje fasen startar senast den 1 januari 2002. I samban d därmed skall eurosedlarna och euromynten sättas i omlopp. Under denna fas kommer eurovalutan och de nationella valutaenhetern a att kunna användas pa rallellt. Vid Madridmötet enades man om att göra denna period så kort som möjligt och man beslöt att begränsa omfattningen av den tredje fasen till högst sex månader. Varj e medlemsstat kan genom nationell lag förkorta denna period. Efter den perioden skall enbart eurosedlar och euromynt ha status so m

legalt betalningsmedel och systemet med dubbla valutor skal l upphöra. Nationella sedlar och mynt dras in och dessas status som legala betalningsmedel upphör. Nationella s edlar och mynt kommer dock att kunna växlas in till euro även efter den tredje fasens slut.

Schematisk framställning av händelseförlopp för införandet av euron

Så snart som möj- – Beslut av rådet på stats- eller regeringschefsnivå om vilka ligt under 1998 medlemsstater som skall ingå i euro-området.

Under 1998 – Lansering och fullföljande av en kampanj på bred basis för

att ge uppmärksamhet åt euron.

– Utnämning av Europeiska centralbankens (ECB) direktion.

– Start för framställningen av sedlar och mynt i euro samt

fastställande av den dag (senast 1 januari 2002) då de skall

sättas i omlopp.

– Förberedelse av ECB:s igångsättande (antagande av regel-

struktur, introduktion och testning av ramen för den monetä-

ra politiken och betalningssystem i euro).

– Antagande av den europeiska och nationella lagstiftning som

är nödvändig för introduktionen av euron.

– Intensifiering av bankers, finansiella marknaders och

företags förberedelser för införandet av euron.

1 januari 1999 – Oåterkallelig låsning av omräkningskurser mellan deltagande

länders valutor gentmot euron.

– Ecun upphör att vara en korg av valutor och blir, under

namnet euro, en självständig valuta.

– Ikraftträdande av lagstiftning som definierar den legala

statusen för euron och de deltagande ländernas valutor under

perioden (maximalt 3½ år) som de existerar sida vid sida.

Från och med den – ECB utformar och genomför den gemensamma penningpoli- 1 januari 1999 tiken uteslutande baserad på euro. Detsamma gäller för

ECB:s operationer i utländsk valuta.

– Nationella myndigheter ger ut nya omsättningsbara offentli-

ga värdepapper uteslutande i euro.

– Finansmarknaden (interbank, penning-, valuta- och kapital-

marknaden) övergår till euro.

– Annonsering av tidtabellen för eurons användning i den

offentliga förvaltningen om detta inte redan har skett (skatter,

socialförsäkringar...). Det verkar troligt att huvuddelen av

denna övergång måste koncentraras till slutet av den period

som euron och de nationella valutorna existerar sida vid sida.

– Uppföljning från ECB:s och de nationella myndigheternas

sida, av förberedelserna för övergången till euro i betalnings-

system (överföringar, checkar, bankkort...).

Senast mellan den – Sedlar och mynt i euro sätts i omlopp. 1 januari 2002 och – Fullständig övergång till euro i den offentliga förvaltningen. den 1 juli 2002 – Nationella sedlars och mynts status som lagliga betalnings-

medel avskaffas och nationella sedlar och mynt dras in.

Från den 1 juli – Exklusiv och generell användning av euron inom valuta- 2002 (senast) unionen.

Källa: Europeiska kommissionen.

3¶Förberedelserna i Sverige

Ram för övergången från nationell valuta till euro är som tidigare redovisas fastlagd. Medlemsländerna har att inom denna ra m förbereda och genomföra övergången. Eftersom ramen är allmänt hållen, finns det i många hänseenden stor frihet.

Liksom andra EU-länder har Sverige under loppet av 199 6 påbörjat ett förberedelsearbete för ett e ventuellt införande av euron. Ett förslag till plan för införande av euron skall tas fram unde r 1997. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet vad gälle r deltagande i valutaunionen måste de praktiska förberedelsern a påbörjas innan riksdagen tar ställning i denna fråga hösten 1997. Samtidigt är det angeläget att betona att dessa förberedelser int e utförs på ett sätt som inskränker Sveriges möjligheter att stå utanför valutaunionen.

I augusti 1996 besluta de regeringen att det inom Finansdepartementet skulle inrättas en samordningsfunktion samt att det skull e tillsättas fem arbetsgrupper med uppgift att arbeta med nationella praktiska förberedelser för ett eventuellt införande av euron i Sverige.

I denna departementspromemoria redovisas den första fasen av detta arbete. Redovisningen innehåller en för sta probleminventering och en översikt av viktigare åtgärder på det praktiska och administrativa planet som behöver vidtas. Här identifieras problem oc h frågeställningar avseende behovet av anpassningar i olika hänseenden i samband med övergånge n till euro. Vidare presenteras i vissa fall förslag till ställningstaganden och åtgärder som identifierad e problem kan aktualisera. De åtgärder som är förbundna med höga kostnader lyfts fram. I redovisningen belyses de två huvudalternativen svenskt medlemskap i valutaunionen 1999 respektive icke medlemskap. Andra alt ernativ än huvudalternativen belyses i vissa fall resonemangsmässigt. Denna första rapport utgör en bas för ett fortsatt arbete med att genomföra nödvändiga anpassningsåtgärder på olika områden. Detta arbete kommer delvis att ske i form av ett

26 Förberedelserna i Sverige Ds 1997:xx |

samarbete mellan EU-länderna. Mer detaljerade f örslag till åtgärder på de olika områdena avses att lämnas senare under 1997.

Rapporten bygger i stor utsträckning på de olika arbetsgruppernas redovisningar. De fem arbetsgrupperna har täckt följand e områden:

1. Lagstiftning (kapitel 4). Arbetsgruppen har inventerat d e

ändringar i lagar och andra regelverk som är nödvändiga för att

euron skall kunna införas i Sverige. Man har härvid gjort e n

genomgång av såväl de rent tekniska som de mer substantiella

förändringar som en övergång till euro nödvändiggör. De n

tekniskt inriktade inventeringen redovisas i en särskild bilaga.

2. Den finansiella sektorn (kapitel 5). Detta arbete har letts a v

Riksbanken i samråd med Finansdepartementet. Riksbanke n

deltar även internationellt i ett arbete med övergångsfrågo r

genom Europeiska monetära institutet (EMI). Riksbanken s

förberedelsearbete inför ett eventuellt införande av euron i

Sverige inleddes redan 1995 . Förberedelsearbetet har inkluderat

ett intensivt samarbete med den svenska finansiella sektorn .

Detta arbete kommer att mer utförligt redovisas i en särskil d

rapport från Riksbanken i början av 1997. I detta kapite l

redovisas också frågor rörande den statliga upplåningen oc h

statsskuldsförvaltningen. Dessa frågor har behandlats i Finans-

departementet.

3. Näringslivet (kapitel 6). Arbetsgruppen har gjort en översiktlig

lägesbeskrivning av det förberedelsearbete som genomförs och

planeras i svenskt näringsliv inför en eventuell övergång til l

euron. Gruppen har haft kontakter med företrädare för närings-

livsorganisationer och företag vid ett antal hearingtillfällen .

Dessutom har en enkät skickats ut till ett antal företag oc h

organisationer. En studie av effekterna av en gemensam valuta

på näringslivsstruktur, konkurrenssituation och priser kommer

att redovisas senare under 1997.

4. Den offentliga sektorn (kapitel 7). Denna arbetsgrupp har gåt t

igenom nödvändiga åtgärder vad gäller b etalningar, redovisning,

statistikproduktion m.m. avseende den offentliga förvaltningen.

Redogörelsen baserar sig på upp gifter från representanter för ett

tiotal myndigheter samt företrädare för kommuner och land -

sting. Förutom de myndighetsrepresentanter som har deltagit i

arbetsgruppen har ett tiotal myndigheter kontaktats som ett led

| Ds 1997:xx Förberedelserna i Sverige 27

i probleminventeringen inom verkets ansvarsområde. Ett viktigt område utgör anpassn ingarna av ADB-system. På detta område har ett särskilt analysarbete utförts.

5. Euron och medborgaren (kapitel 8). Gruppen har behandlat två huvudområden. För det första har en inventering gjorts a v konsekvenser och problem för konsumenterna vid en eventuell övergång till euron. Viktiga frågor rör bl.a. prisinformationen, hanteringen av dubbla valutor under övergångsfasen samt sär skilda gruppers speciella behov i samband med en övergång till gemensam valuta. Arbetet har bedrivits bl.a. genom sammanträden och hearings vid vilka representanter från bl.a. konsu mentorganisationer, handel och finansiella institut har medverkat. En särskild undersök ning har påbörjats avseende effekterna av en övergång till euro på detaljhandelns kostnader och p å konsumentpriserna. Det andra huvudområdet för denna arbetsgrupp rör planering och genomförande av information til l allmänheten om förberedelserna för en eventuell övergång til l euro.

28 Förberedelserna i Sverige Ds 1997:xx |

4¶Lagstiftning

På lagstiftningsområde t har en genomgång gjorts av samtliga lagar och förordningar. En bedömning har härvid gjorts av vilka ändringar som kan bli aktuella vid ett svenskt deltagande i valutaunionen respektive de ändringar som kan bli aktu ella om Sverige inte deltar. Det rör sig om dels en genomgång av mer teknisk natur (t.ex. byta ut ordet kronor mot euro), dels en första identifiering av me r substantiella ändringar som kan bli aktuella. Resultatet av de n tekniskt inriktade inventeringen framgår av e n till denna promemoria fogad bilaga. I det fal l Sverige inte blir medlem i valutaunionen blir omfattningen av nödvändiga lagstiftnin gsändringar förhållandevis begränsad. I detta kapitel behandlas i första hand övergripande lagstiftningsfrågor, medan frågor som har direkt beröring me d andra ämnesområden redovisas under respektive avsnitt.

På skatteområdet gäller särskilda fö rutsättningar med hänsyn till att Skattelagkommittén (Fi 1991:03) i början av januari 199 7 lämnat ett förslag till en ny inkomstskattelag (SOU 1997:2). De n nya lagen är tänkt att tillämpas frå n och med 2001 års taxering. Det har därför inte ansetts meningsfullt att genomföra en teknis k genomgång av de nuvarande skatteförfattningarna.

Det eventuella behovet av mer substa ntiella författningsändringar behandlas i de följande avsnitten. Här behandlas dels viss a övergripande lagstiftningsfrågor, dels lagstiftningsfrågor av me r principiell natur. Detaljerade förslag till lagstiftningsändringa r presenteras inte. I denna promemoria behandlas vidare inte d e ändringar som behövs för att R iksbanken skall få den ställning som krävs enligt EG- fördraget. Dessa frågor behandlas i särskil d ordning inom regeringskansliet.

Den 1 januari 1999 måste en rad svenska författningar so m innehåller uttrycket ecu ändras. Detta gäller oavsett om Sverig e deltar i valutaunionen eller ej. Författningar som innehålle r uttrycken kronor, ören m.m. behöver bara ändras om Sverige skall delta i valutaunionen. Författningstekniskt bör som huvudrege l ändringarna ske i respektive författning. Detta är att föredr a

framför att i en särskild förfa ttning samla samtliga eller vissa av de ändringar som krävs. En författningsändring från kronor och ören till euro och cent bör ske först den 1 januari 2002 eller vid de n tidpunkt då sedlar och mynt i euro finns tillgängliga. Begreppe t utländsk valuta kräver i nga författningsändringar. Det kan däremot finnas anledning att i ett tillkännagivande klargöra begreppet s ändrade innehåll om Sverige deltar i valutaunionen.

4.1¶Kontraktskontinuitet gäller om inte motsatsen särskilt har avtalats

Vid en övergång till en gemensam valuta uppkommer frågan o m vad som gäller beträffande befintliga kontrakt där pris och andr a villkor är angivna i kronor och där betalning skall ske i dett a myntslag. Frågan är om övergången kan innebära sådana ändrade förhållanden att en avtalspart m ed framgång kan hävda att kontraktet skall anses ogiltigt eller att det finns grund för jämkning elle r andra ändringar i kontraktets innehåll.

Vid de expertmöten som har förekommit inom EU har experter från samtliga medlemsländer gjort bedömningen – utifrån resp . nationella rättsordningar – a tt övergången i sig inte utgör tillräcklig grund för att ett avtal skall bli ogiltigt eller grund för att hävda att ändringar skall göras i avtalsinnehållet. När det gäller svensk rät t framstår en sådan bedömning som säker. Ett byte av valuta rubbar inte förutsättningarna för avtal et på ett sådant sätt att avtalsinnehållet i övrigt påverkas.

Det nu sagda gäller för de allra flesta slag av avtal. Det före kommer dock avtal där valutan och dess svängningar är av central betydelse. Om en valuta i ett sådant fall upphör att existera , påverkar det naturligtvis förutsättningarna för avtalet. Man tord e kunna utgå från att avtal s om på det sättet påverkas av en övergång till euro inte kommer att vara vanliga när övergången sker. I de n mån de förekommer, utan att parterna re glerat frågan vad som skall ske vid en övergång, kan uppkommande rättsliga frågor lösa s genom avtalstolkning eller tillämpning av allmänna avtalsrättsliga principer i övrigt. Något lagstiftningsbehov finns sålunda inte.

För alla typer av avtal gäl ler att parterna har frihet att avtala om effekterna av en övergång till gemensam valuta. Skulle de exempelvis ha föreskrivit att avtalet vid en övergång skall upphöra at t gälla eller justeras på något sätt, gäller det som avtalats, unde r förutsättning att det inte kommer i konflikt med bestämmelserna i

36 § avtalslagen eller med allmänna avtalsrättsliga grundsatser i övrigt.

Det förekommer avtal där betalning visserligen skall ske i kronor men där en part eller bägge parter i avtalet är utländsk a rättssubjekt som bedriver verksamhet i ett land som inte komme r att vara medlem i valutaunionen. Skulle svensk rätt - eller någo n annan medlemsstats rätt - vara tillämplig på avtalsförhållande t uppkommer inte några s ärskilda problem. Som tidigare framhållits är enligt medlemsstaternas respektive rättsordningar ett byte a v valuta inte tillräcklig grund för jämkning m.m. av avtalet. O m tillämplig lag däremot är lagen i ett land utanför valutaunione n uppkommer frågan om betydelsen enligt den lagen av ett byte a v valuta från kronor till euro. I de allra flesta fallen torde resultatet av en prövning enligt främmande rätt bli detsamma som vid e n prövning enligt svensk rätt. För övrigt är det inte möjligt för var e sig Sverige eller EU att lagsti fta med anledning av de problem som skulle kunna uppstå i samband med tillämpning av främmand e rättsordningar.

Avsikten är att en bestämmelse om kontr aktskontinuitet skall tas in i en av de rådsförordnin gar som närmare skall reglera övergången till en gemensam valuta. Det sker för att inga tveksamheter skall kunna uppkomma och det finns anledning att från svensk sid a stödja en sådan bestämmelse. Den torde komma at t ange i huvudsak att övergången till en gemensam valuta inte får medföra at t avtalsvillkor ändras eller ge en par t rätt att ensidigt häva eller ändra ett avtal. Det torde även komma att föreskrivas att parterna doc k har avtalsfrihet i fråga om verkningarna.

Mot bakgrund av det sagda finns det inte något behov a v lagstiftning i Sverige för att säkra kont raktskontinuiteten. Det gäller oavsett om Sverige går med i valutaunionen från starten eller inte.

4.2¶Prisinformation bör lämnas i euro senast från 1 januari 2002

I prisinformationslagen (1991:601) finns bestämmelser o m näringsidkares skyldighet att lämna prisinformation till konsumenter vid marknadsföring av varor och tjänster. Lagen reglerar i vilka fall detta skall ske och på vilket sä tt. Enligt lagen skall näringsidkare i detaljistledet ge konsumenterna god prisinformation (1 och 2

§§). Priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt (5 §). Dessutom skall jämförpris lämnas för vissa varuslag (7 §).

Frågan om dubbel prisinformation behandlas i kapitel 8. So m framgår där bör bestämmelserna om prisinformation ändras så att prisinformationen från och med den 1 janu ari år 2002, eller den dag då sedlar och mynt i euro sätts i omlopp, skal l lämnas i euro i stället för svenska kronor om Sverige blir medlem i valutaunionen. Frågan om behovet av lagstiftning om dubbel prisinformation, dvs. i både euro och svenska kronor, analyseras vidare.

4.3¶Basbeloppet behöver räknas om till euro från 1960 och framåt

Inom den allmänna för säkringen görs beräkningar med anknytning till ett basbelopp som är uttryckt i kronor och som uppräkna s årligen med utgångspunkt från förändringen av det allmänn a prisläget. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Förutom inom den allmänna försäkringen har basbeloppe t betydelse på ett flertal andra områden. Bland annat knyts fler a regler inom skatterätte n till basbeloppet; som exempel kan nämnas deklarationspliktgränsen och grundavdraget. Basbeloppet har även betydelse inom familjerätten. Många civilrättsliga avtal har också anknytning till detta belopp.

Uppräkningen av basbeloppet har under årens lopp varit föremål för en del ändringar. Sådana faktorer som på ett extraordinärt sätt påverkat prisförändringarna har inte beaktats vid uppräkningen . Exempelvis bortsågs från de direkta effekter på prisläget so m berodde på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19 november - 18 december 1992.

Hur basbeloppet skall framräknas regleras i 1 kap. 6 § lage n (1962:381) om allmän försäkring. I detta lagrum stadgas även at t basbeloppet fastställs av regeringen för varje år. Basbelopp ha r fastställts för varje år fr.o.m. basbeloppet för år 1982. Dessförin nan, sedan år 1960, fastställdes basbeloppet för vissa tidsperioder under respektive år. Om Sverige blir medlem i valutaunionen från starten bör basbeloppet uttryckas i euro från och med år 2002.

Många beräkningar görs för förfluten tid. På grund härav och för att undvika tvister om avrundning m.m. bör d e basbelopp som avser tid före ikraftträdandet av valutaunionen omräknas till euro oc h

fastställas i en serie för sig från år 1960 och framåt. Frågan om att under övergångsåren fastställa basbeloppet i såväl kronor som i euro är föremål för vidare prövning.

4.4¶Inteckningar måste beviljas i euro från och med år 2002

Ett svenskt deltagande i valutau nionen synes inte medföra att några frågor av mera principiell natur uppstår på fas tighetsrättens område. Det får antas att fastighetsrättsliga kontrakt – liksom andra slag av avtal – som har upprättats i kronor efter övergången till euro ka n fullgöras i motsvarande eurobelopp. Däremot kan det i anslutning till övergången till euro uppk omma en del problem av mer praktisk natur.

Enligt bestämmelser i jordabalken och i lagen (1984:649) o m företagshypotek skall inteckningar i fast egendom respektiv e företagsinteckning avse visst belopp angive t i svenskt mynt. Fr.o.m. den 1 januari 2002 bör givetvis lagstiftningen vara utformad så att nya inteckningar inte kan beviljas annat än i euro. Beträffand e dessförinnan beviljade inteckningar får det förutsättas att de efter övergången till euro gäller med motsvarande belopp i euro.

Vissa praktiska olägenheter tor de dock följa av att inteckningarna, dvs. inskrivningarna i inskrivningsregistret, och de utestående pantbreven är angivna i kronor. Dels är det givetvis förvirrande för kreditgivare och fastighetsägare när pantbrev, angivna i kronor , lämnas som säkerhet för förpliktelser i euro. Dels komme r beloppen i euro normalt att vara mycket ojämna, vilket minska r överskådligheten i systemet.

Det finns mot den bakgrunden ett behov av regler om hur d e gjorda inskrivningarna skall räkn as om till euro. Det finns också ett behov av regler som gör det möjligt att byta ut pantbrev angivna i kronor mot pantbrev i euro. Det finns slutligen ett behov av regler som underlättar avrundningar av intecknings- och pantbrevsbeloppen. I vart fall i de båda sista fallen måste sådana regler sannolikt utformas så att förändringen sker genom något slag av myndighetsbeslut.

4.5¶Före år 2002 bör inga deklarationsuppgifter få lämnas i euro

I kapitel 7 konstateras a tt det skulle vålla mycket stora problem för skattemyndigheterna om de skattskyldiga skulle ha valfrihe t beträffande deklarationsvaluta under den första övergångsfasen . Redan av de skäl som där anförs bör man föresk riva att deklarationsuppgifter skall lämnas i kronor fram till år 2002.

Dessutom kan anföras att gällande skattelagstiftning innehåller ett stort antal belopp som är jämna när de uttrycks i kronor me n som skulle bli ojämna uttryckta i euro. Idag går det emellertid inte att exakt förutse den kur s som kommer att gälla mellan kronan och euron den 1 januari 1999 (då kurserna låses). Arbetet med at t konvertera alla beloppsangiv elser i kronor till euro bör därför anstå till dess låsningskursen är känd.

Sammantaget leder detta till slutsatsen att deklarationer oc h kontrolluppgifter endast bör få lämnas i kronor under åren 1999 - 2001. Detta bör gälla för samtliga skatter och avgifter.

I avsnitt 4.7 och 6.5 behandlas frågan om företagen skall få ha sin redovisning i euro under övergå ngstiden eller inte. Denna fråga bereds vidare inom Regeringskansliet. Om denna beredning leder till att det blir tillåtet för företagen att ha sin redovisning i euro kan de som anpassar sig till detta tänkas vilja lämna deklaration i euro. Av skäl som angetts ovan bör detta inte tillåtas. Ett förbud mo t deklaration i euro bör emellertid inte medföra allt för stor a problem. Vid underhandskontakt med en ledande tillverkare a v deklarationsprogram har framkommit att dataprogrammen sannolikt kan anpassas så att belopp som matas in i euro automatisk t konverteras till kronor. För deklarationer där man inte allti d använder något särskilt deklarationsprogram (exempelvis mom s och arbetsgivaravgifter) kan företagen själva mycket enkelt – med hjälp av ett vanligt kalkylprogram – omvandla de underlag i eur o som erhålls från bokföringen till kronor.

4.6¶Vissa valutakursvinster och valutakursförluster bör beskattas vid en konvertering

Om Sverige blir medlem i valutaunionen så medför låsningen a v kurserna att latenta valutakursvinster och -förluster på tillgånga r och skulder i andra eur o-länders valutor blir definitivt säkerställda. Detta bör emellertid inte medföra någon skattekonsekvens .

Avskattning av valutakursvinster och -förluster bör ske nä r tillgången avyttras, dvs. i samband med reavinstbeskattningen.

Varken låsningen av kurs erna eller konverteringen skall således enligt huvudregeln utlösa beskattning. Banktillgodohavanden i övriga euro-länders valutor samt fordringar som inte är avsedda för marknadsmässig handel i dessa valutor bör emellertid int e omfattas. Kursförändringar på sådana tillgångar bör skattas a v redan vid konverteringen. Detsamma bör även gälla skulder. Dessa undantag kan motiveras enligt följande.

Enligt gällande rätt medför ett uttag från ett utländskt bankkonto att valutakursvinst och -förlust skall beskattas/dras av. Efte r konverteringen kommer uttag frå n bankkonton i länder som är med i valutaunionen att avse samma valuta som i Sverige och inge n beskattning skall därför ske med automatik. Teoretiskt skulle man naturligtvis kunna kräva a tt de euro som erhålls vid konverteringen skall reavinstbeskattas när de tas ut från kontot men en såda n lösning är orealistisk. De t går inte att avgöra om de pengar man tar ut är pengar som har konverterats eller som har satts in på konto t efter konverteringen. Förutom detta skulle kontrollproblemen bl i mycket stora. Den naturliga lösningen är därför att konverteringen i dessa fall skall ses som en avyttring och därmed föranled a beskattning (resp. avdragsrätt). För att det inte skall råda någo n tvekan om att konverteringen skattemässigt skall anses som e n avyttring (jfr rättsfall om omstämpling av aktier RÅ 1966 Fi no t 431 och RÅ 84 1:1) bör detta uttryckligen lagregleras.

En alternativ lösning skulle naturligtvis vara att helt efterg e beskattningen. Detta skulle emellertid kunna förväntas leda till att de skattskyldiga placera r om medel på konton med latenta kursförluster – exempelvis genom att öppna ett nytt liknande konto i samma bank och föra över pengarna dit – men låter bli att rör a konton med latenta kursvinster.

Resonemanget om bankkonton gäller också beträffand e fordringar som inte är föremål för marknadsmässig handel oc h skulder. Såvitt avser skulder bör regeln om avskattning vi d konvertering inte gälla generellt. Det förekommer att privatpersoner köper ett hus utomlands och finansierar detta genom att låna i lokal valuta. I detta fall kommer en kursv inst på huset att motsvaras av en kursförlust på skulden och tvärt om. Eftersom kursförän dringen på huset inte beskattas förrän vid försäljningen skulle det kunna framstå som stötande att beskatta kursförändringen p å skulden i samband med konverteringen. Kursvinster på lån som är nedlagda i privatbostad i utlandet bör därför inte beskattas förrä n lånet amorteras. För att de skattskyldiga inte skall dra av förluster

redan vid konverteringen, samti digt som vinster skattas av först vid realisation, bör denna uppskovsregel vara obl igatorisk och tillämpas både i vinst- och förlustfallen. En uttrycklig lagregel med denn a innebörd bör införas.

Hittills har kontanter i utländsk valuta inte berörts. Samm a resonemang som för bankko nton skulle naturligtvis i princip kunna tillämpas även på innehav av kon tanter i utländsk valuta. I gällande rätt finns emellertid en regel om att ku rsvinster och kursförluster på resevaluta inte är skattepliktiga. De t finns ingen anledning att ändra den regeln. Frågan blir då om det finns anledning att kräv a beskattning av kontanter som inte kan klassificeras som resevaluta.

För att det över huvud taget skall bli aktuellt med någo n kursvinst eller kursförlust på kontanter så måste de ha anskaffat s före 1999 (kontanter som har anskaffats senare är anskaffade til l låsta kurser). Om kontanterna avyttras före konverteringen till euro så skall vinster och förluster fram till beskattning enligt gälland e rätt. Det torde vara mycket ovanligt att kontanter innehas så länge som tre år eftersom kontanter inte lämna r någon avkastning. Vidare är stabil valuta ett konvergenskriterieium för deltagande i valutaunionen, vilket gör att det framstår som helt osannolikt att någo n skulle ha så stora latenta kursvins ter på kontanter att det skulle löna sig att avstå från avkastning under mer än tre år för att därigenom kunna tillgodogöra sig kursvinsterna skattefritt. Med tanke på d e administrativa komplikationer som beskattning av samtlig a konverteringstransaktioner skulle innebära – samt det obefintlig a skattemässiga utfall som beskattningen skulle kunna förvänta s medföra – bör därför k onvertering av kontanter till euro inte utlösa beskattning.

För företag och enskilda näringsidkare gäller idag att fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas enligt balansdagen s kurs. För övriga tillgångar gäller värdering enligt anskaffningsdagens kurs.

Låsningen av kurserna år 1999 kommer i detta fall inte att f å någon annan skattekonsekvens än vilken annan valutakursförän dring som helst. Utländsk valuta samt fordringar och skulder i valuta skall värderas enligt balansdagens kurs. Övriga tillgånga r värderas enligt anskaffn ingsdagens kurs. För omsättningstillgångar gäller dessutom att nedskrivningen skall ske till verkligt värde om detta är lägre än anskaffningsvärdet.

Vid konverteringen till euro gäller för företagen liksom fö r privatpersoner att lagstiftningen bör föreskriva att anskaffnings värdet i kronor skall räknas om enligt lå sningskursen. För tillgångar som skrivs av (dvs. fastighe ter och inventarier m.m.) skall anskaff-

ningsvärdet resp. det skattemässiga restvärdet i kronor räknas om enligt låsningskursen. Avskrivni ngar skall i fortsättningen beräknas utifrån detta värde.

Ovanstående resonemang har förts utifrån förutsättningen at t Sverige går med i valutaunionen. Om Sverige däremot väljer at t inte gå med måste man även då ta ställning till om konverteringen i något fall skall utlösa beskattning eller inte. En svensk skattskyldig som har tillgångar i unionsvalu tor kommer att få dessa tillgångar ”tvångskonverterade”. Den naturliga lösningen är att int e betrakta denna konvertering som en avyttrin g utan att – i likhet med vad som gäller idag – beskatta kursförändringar i samband med att tillgången säljs. Inte heller konvertering av skulder bör utlös a beskattning. För att inga tvivel skall råda bör det sagda regleras i lag.

4.7¶Frågorna om redovisning i euro och konvertering av aktiekapitalet analyseras vidare

Associationsrätten och redovisningsreglerna som bl. a. finns i aktiebolagslagen (1975:1385) samt i redovi sningslagen (1995:1554) reglerar frågor som är av vital natur för näringslivet. De frågor som främst är aktuella på dessa områden rör aktiekapitalet sam t årsredovisningen. Dessa frågor behandlas i kapitel 6. Om Sverige blir medlem i valutaunionen uppstår komplikationer under över gångstiden fram till år 2002 om befintliga företag fastställe r aktiekapitalet i euro och upprättar års- och koncernredovisning i denna valuta. Dessa frågor är föremål för vidare analys ino m Regeringskansliet.

4.8¶Euroförordning reglerar bestämmelser avseende gångbart myntslag mm

I svensk lag förekommer bestämmelser om myntslag som inte ä r gångbara på den ort där betalning sker. Sådana bestämmelser finns i 7 § lagen (1936:81) om skuldebrev, 41 § växellagen (1932:130 ) och 36 § checklagen (1932:131). Bestämmelserna avser de n

situationen att skuldebrevet, växeln eller checken anger et t myntslag som inte är gån gbart på betalningsorten. I sådana fall får, om inte annat har avtalats, betalning ske i landets valuta. Vad som skall betalas skall fastställas med hjälp av växelkurserna p å betalningsdagen. I växellagen och checklagen finns vissa regle r som preciserar hur omräkningen skall göras. I skuldebrevslage n finns bestämmelser om vad som gäller när betalning inte sker i tid och kursen på den angivna valutan därefter faller.

Om ett skuldebrev, en växel eller en check skall betalas i e n valuta som upphör att existera när den gemensamma valutan införs, skall enligt en av de rådsförordningar som förbereds betalning i stället ske i euro med tillämpning av en preciserad växelkurs. Det torde vara lämpligt att i de nu diskuterade lagrummen ta in e n hänvisning till bestämmelserna i föror dningen. För andra valutor än sådana som upphör genom att den gemensamma valutan inför s kommer bestämmelserna att ha samma relevans som tidigare . Utöver den angivna hänvisningen till rådsförordningen behöve r således inte några lagstiftningsåtgärder vidtas. Det gäller oavset t om Sverige går med i valutaunionen eller inte.

4.9¶AP-fondens placeringsregler bör ses över

Av AP-fondens sex fondstyrelser är tre inriktade på att gör a placeringar huvudsakligen på penning- och obligationsmarknaden, nämligen första–tredje fondstyrelserna. Huvuddelen av dess a fondstyrelsers placeringar skall göras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Av 12 § lagen (1983:1092) med reglemente för A llmänna pensionsfonden framgår att sådana skuldförbindelser få r vara utställda i utländsk valuta men det sammanlagda värdet fö r respektive fondstyrelse får uppgå till högst tio procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar styrelsen förvaltar. Om sådan a skuldförbindelser har utfärdats av en emittent som inte är svens k måste förbindelserna vara föremål för handel på en svensk elle r utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon anna n reglerad marknad.

Vid ett svenskt deltagande i valutaunionen blir euro inte utländsk valuta. Det innebär att första–tredje fondstyrelserna, med oförän drade placeringsbestämmelser, skulle kunna placera huvuddelen av sina tillgångar i skuldförbindelser i euro. Det spelar därvid inge n roll om emittenten är svensk e ller inte. För skuldförbindelser i euro

| Ds 1997: 39

kommer inte heller att gälla något krav på att de handlas på e n reglerad marknad. Det kan därför finnas behov av att se över den nämnda placeringsbestämmelsen i ljuset av de ursprunglig a intentionerna.

Om Sverige inte går med i valutaunionen får det ingen direk t effekt för AP-fondens placeringsbestämmelser. Euro blir i sådant fall en utländsk valuta. Om svenska emittenter börjar emitter a skuldförbindelser i euro i större omfattning kan det emellerti d finnas anledning att se över nu aktuell p laceringsbestämmelse, även om Sverige står utanför valutaunionen.

5¶Den finansiella sektorn

Riksbanken har i sitt samarbete med den finansiella sektorn främst analyserat scenariot att Sverige blir m edlem i unionen den 1 januari 1999. Detta alternativ kräver f lest och mest omfattande förändringar. Under hösten 1996 har ett arbete påbörjats med att analyser a effekterna av att en valutaunion genomförs men Sverige stå r utanför. Detta alternativ kräver dock inte lika omfattande förändringar lika snabbt. I följande avsnitt redogörs för de viktigast e förändringarna och frågeställningarna som aktualiseras nä r valutaunionen införs.

I detta kapitel behandlas vidare statsskuldspolitiska konsekvenser vid en eventuell övergång till euro. Ansvaret för dessa frågo r ligger på Finansdepartementet. Redogörelsen i den delen bygger i stor utsträckning på en rapport från Riksgäldskontoret.

5.1¶Målet för penningpolitiken förändras inte

Ett svenskt deltagande i valutaunionen innebär att ansvaret fö r penningpolitiken flyttas från Riksbanken till Europeiska Central banken, ECB. Vad gäller målet för penningpolitiken innebär et t medlemskap emellertid ingen förändring. Måle t för den gemensamma penningpolitiken skall vara att uppnå pr isstabilitet. Däremot kan den penningpolitiska strategin för att nå målet förändras. Om ECB kommer att arbeta mot ett penningmängdsmål eller ett explici t inflationsmål, eller en kombination av dessa mål är ännu int e avgjort. Frågor rörande den praktiska utformningen av penningpolitiken diskuteras för närva rande inom Europeiska Monetära Institutet, EMI, som har til l uppgift göra nödvändiga förberedelser inför inrättandet av ECB . Riksbanken deltar i dessa förberedelser. De slutliga, formell a besluten kommer emellertid att fatt as först efter det att ECB bildats våren 1998. Vissa huvuddrag kan emellertid redan nu skönjas. Det står redan klart att det europeiska c entralbankssystemets styrsystem i hög grad kommer överensstämma med det styrsystem so m Riksbanken tillämpar för närvarande. Således kommer bankern a även fortsättningsvis erbjudas att sätta in och låna medel i centralbanken till fastställda in- o ch utlåningsräntor. Vidare kommer även

fortsättningsvis den viktigaste styrräntan att fastställas i samban d med regelbundna repo-transaktioner.

Vissa förändringar kan emellertid förutses j ämfört med nuvarande svenska ordning. Kassakrav kan komma att införas, dvs . finansiella institut kan komma att åläggas hålla viss behållning på ett – sannolikt räntelöst – konto i ECB. ECB kommer senare at t bestämma om detta instrument skall användas. En annan skillnad mot dagens ordning är att ECB sannolikt kommer att vända sig till en bredare krets av finansiella motparter än vad Riksbanken gö r idag. För närvarande har Riksbanken en avtalsmässig relation till vissa affärsbanker och vissa värdepappersbolag (s.k. primar y dealers) som används som motparter vid de penningpolitisk a operationerna. Detta primary dealer-system kommer sannolikt att upphöra i samband med ett medlemsskap i valutaunionen.

Bl.a. för att ge ett adekvat underlag för den gemensamm a penningpolitiken krävs en omfattande harmonisering av medlemsländernas statistikinsamling. Sverige kommer att ha en skyldighet att uppfylla de nya statistikkraven som inkluderar både finansmarknads- och betalningsbalansstatistiken oavsett om vi deltar i valutaunionen eller inte.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Riksbanken på samma sätt som idag att be driva en självständig penningpolitik och avgöra vilka penningpolitiska strategier och styrsystem som skal l användas. Riksbanken kommer emellertid även i denna situation att vara en del av det europeiska centralbankssystemet och var a bunden av att ha ett prisstabilitetsmål för penningpolitiken.

5.2¶Ansvaret för valutapolitiken flyttas till gemenskapsnivå

Även valutapolitiken kommer att flyttas från Riksbanken til l gemenskapsnivå vid ett svenskt deltaga nde i valutaunionen. När det gäller valutapolitik gentemot länder uta nför EU är det ministerrådet i EU som har den yttersta beslutand erätten i valutaunionen. Således är det ministerrådet som fattar beslut om avtal om växelkurssystem gentemot dessa länder. Med all sannolikhet kommer dock euron att ha en rörlig växelkursregi m gentemot länder utanför EU. Ministerrådet får i detta fall utarbeta allmänna riktlinjer för valutapolitiken gentemot dessa länder. Dessa allmänna riktlinjer får dock int e

enligt EG- fördraget påverka huvudmålet för ECB, dvs. prisstabiliteten .

När det gäller växelkurspo litiken gentemot EU-valutor som står utanför valutaunionen komme r ett frivilligt fastväxelkurssystem att upprättas som skall ersätta det nuvarande ERM-systemet. Europeiska rådet enades i Dublin i december 1996 om huvuddragen i de t nya växelkurssystemet ”ERM 2". Till skillnad mot dagens system skall centralkurser endast upprättas gentemot euron, och inte som i ERM mot samtliga deltagande valutor. Kring dessa centralkurser skall valutorna tillåtas fluktuera på ett liknande sätt som inom det nuvarande ERM. Beslut om centralkurser m.m. kommer att fattas av alla EU-ländernas centralbankschefer och ministrar i e n gemensam procedur där Europeiska kommissionen och EC B involveras. Om Sverige inte deltar i valutaunionen kan Sverig e välja att delta i ERM 2 eller fortsätta med en rörlig växelkurs . Valutapolitiken skall emellertid behandlas som en gemensa m angelägenhet även vid ett utanförskap. Sverige måste sålede s presentera och diskutera sin valutapolitik vid möten i Ekonomiska och finansiella kommittén (efterträdaren till Monetära kommittén) och i Ekofinrådet. Den svenska valutapolitiken kommer vidare att övervakas av EU.

När det gäller valutareserven skall d e nationella centralbankerna vid valutaunionens bildande överföra valutareservsmedel till ECB i förhållande till sin ägarandel i ECB. ECB:s valutareserv förväntas uppgå till 50 mdr ecu när unionen startar. Riksbankens ande l motsvarar ca 15 mdr kronor.

5.3¶Riksbanken blir en del av det europeiska centralbankssystemet

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kommer Riksbanken , tillsammans med övriga natione lla centralbanker och ECB, att ingå som en del av Europeiska centralbankssystemet, ECBS. Penningpolitiska beslut kommer att fattas av ECB:s högsta beslutand e organ, rådet. Den svenska centralbankschefen ingår i detta rå d tillsammans med övriga nationella ce ntralbankschefer och direktionen.

Vidare skall Riksbanken verkställa de penning- och valutapolitiska transaktioner som sker gentemot svenska parter. Distribution av sedlar och mynt, statistikinsamling, analys av det finansiell a

systemet och betalningssystemfrågor är an dra viktiga uppgifter som kommer att åligga Riksbanken. Mycket talar också för att förvaltningen av valutareserven kommer att vara decentraliserad.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Riksbanke n formellt ändå att bli en del av ECBS, med den skillnaden att de n svenska riksbankschefen inte kommer att kunna delta i ECB: s penningpolitiska beslut. An svaret för den svenska penningpolitiken kommer i detta fall att åligga Riksbanken.

5.4¶Sedlar och mynt i euro börjar ges ut senast år 2002

Om Sverige blir medlem i valutaunionen från starten 1999 skal l sedlar och mynt i euro börja ges ut senast den 1 januari 2002. Det exakta datumet fastställs av ECB. Riksbanken kommer att verka för att starttidpunkten inte samm anfaller med årsskiftet, eftersom detta skulle kunna skapa vissa praktiska problem. Rik sbanken vill i stället att utgivningen påbörjas under hösten 2001. De nationella sedlarna skall upphöra att vara legala betalningsmedel senast 1 juli 2002 . Centralbankerna kommer emellertid att lösa in sedlar även efte r detta datum. Riksbanken anser at t det vore fördelaktigt att perioden då sedlarna och mynten i euro existerar pa rallellt med de nuvarande sedlarna och mynten görs kortare än 6 månader. Dessa frågo r diskuteras för närvarande i EMI.

Sedan ett par år tillbaka pågår ett intensivt arbete med utformningen av sedlarna och mynten. Den nya myntserien skall omfatta följande valörer; 1, 2, 5, 10, 20, och 50 cent respektive 1 och 2 euro. Sedlarnas valörer omfattar valörerna 5, 10, 20, 50, 100, 200 och 500 euro. Först när utseendet fastställts kan produktione n påbörjas. Vid toppmötet i Dublin i december 1996 fastslog s utseendet på sedlarna, bortsett från den eventuella del som skal l bära nationell prägel. I princip skall varje deltagande land ge s möjlighet att delta i sedelproduktionen.

Om Sverige väljer att sta nna utanför valutaunionen kommer det av naturliga skäl inte att vara aktuellt med ett byte av sedlar oc h mynt. Eurosedlar och -mynt hanteras då som utländsk valuta . Efterfrågan på denna valuta kan emellertid tänkas bli omfattande. Vissa aktörer kan förmodas acceptera euron som betalningsmedel. Dessutom kan euron förväntas bli en be tydande valuta i kontantlösa transaktioner. Ett förhållandevis komplicerat fall bedöms a v

Riksbanken uppstå om Sverige inte blir medlem 1999 men går in i unionen innan introdukt ionen av sedlar och mynt i euro äger rum. Detta innebär en förkortad övergångsprocess, något som kan bl i problematiskt att hantera praktiskt.

5.5¶Ett nytt betalningssystem garanterar snabba och säkra betalningar inom hela unionen

För att den gemensamma penningpolitiken skall kunna verk a effektivt måste ECB kunna påverka räntenivån i alla deltagand e länder samtidigt. Detta förutsätter ett betalningssystem dä r finansiella företag kan flytta euro-betalningar snabbt och säker t över hela unionen under samma dag. Det nuvarande betalningssystemet, som bygger på privata banker (korrespondentbanker) oc h som används för betalningar mellan EU-länderna idag, uppfylle r inte dessa krav. EMI förbereder därför skapandet av TARGET, ett gemensamt betalningsystem, som skall t as i drift vid starten av den monetära unionen.

I TARGET-systemet kommer framförallt banker inom EU at t kunna skicka pengar mellan sig, och skicka betalningar till oc h motta betalningar från ECBS. Systemet skall också kunn a användas för att utföra stora betalningar på uppdrag av bankernas kunder. TARGET kommer därför också att få kommersiel l betydelse och stödja utvecklingen av den inre marknaden.

TARGET kommer att bygga på de existerande nationell a interbankbetalningssystemen, i Sveriges fall Riksbankens RIX- system. TARGET-systemet konstrueras genom att länka samman de nationella systemen till ett gemensamt nätverk. TARGE T kommer att vara ett s.k. RTGS-system (real time gross settlement), dvs. ett system där betalningarna avvecklas omedelbart, uta n föregående nettning. RIX-systemet är ett sådant system. Riksbanken behöver därför endast genomföra marginella förändringar i RIX-systemet. Den tekniska specifikationen av TARGET var klar i juni 1996. Från det datumet har de nationella centralbankerna ett år på sig att utveckla systemet. Från juli 199 7 och ett år framåt skall systemet testas.

RTGS-system kräver tillgång till likviditet för att funger a effektivt. Centralbankerna kommer därför att erbjuda bankern a möjligheter till lån under dagen, s.k. intradagskrediter. Vilk a värdepapper som kommer att accepteras som säkerhet diskutera s för närvarande inom EMI. Sannolikt kommer det att finnas tv å grupper av värdepapper. En grupp av värdepapper kommer at t accepteras som säkerhet inom hela unionen medan den andr a gruppen kommer att variera från land till land och endast var a möjlig att utnyttja för lån i den nationella centralbanken. Dess a

värdepapper skall ock så kunna utnyttjas för andra penningpolitiska operationer, exempelvis för r epotransaktioner. I detta sammanhang kvarstår en rad juridiska och tekniska frågor, exempelvis hu r pantsättning över gränserna skall hanteras.

I det fall Sverige väljer att stå utanför valutaunionen komme r RIX-systemet ändå erbjudas möjligheten att ingå i TARGET systemet. En sådan anknytning är önskvärd i Sveriges fall för att ge svenska banker och deras ku nder möjlighet att snabbt och säkert sända euro-betalningar. I en sådan situation kommer det att finnas två parallella RIX-system, ett för inhemska kronbetalninga r (K-RIX) och ett för euro (E-RIX). Huruvida svenska banker i denna situation skulle få tillgång till eurolån under dagen på samma villkor som banker inom valutaunionen diskuteras för närvarande i EMI. Om så inte blir fallet kan det in nebära en konkurrensnackdel för den svenska finansiella sektorn.

5.6¶Bankerna kommer att leverera eurotjänster från starten 1999

Banksystemet har en central roll i betalningssystemet och därmed också vid övergången till eu ron. I princip kommer bankerna själva, liksom hela den privata sektorn, att välja hur och vid vilke n tidpunkt under övergångsperioden man kom mer att övergå till euro. Vissa regler kommer emellertid att finnas när det gäller bankerna. Euroförordningen, dvs. den EG-lagstiftning som kommer at t reglera övergången till euro, ålägger bankerna att tillhandahålla en växlingsmekanism för kontohållare. En betalning skall sålede s krediteras mottagarens konto i den valuta som kontot är uttryckt i, oavsett i vilken ursprunglig valuta betalningen gjordes. Dett a kommer väsentligt att underlätta övergången för andra aktörer . Kunderna ges möjlighe t att använda konton i både kronor och euro och att göra transaktioner i båda valutorna från respektive konto.

De svenska bankerna har påbörjat ett omfattande arbete inför en eventuell övergång till euron, såväl i de enskilda företagen som i Bankföreningens regi. Bankföreningen har lagt fram en rapport där en strategi skisseras för bankernas övergå ng till euro som bygger på den s.k. skalmodellen. Modellen innebär att bankerna omger sit t eget system med ett ”skalsystem” som översätter inkommand e transaktioner till den valuta som tillämpas i s ystemet. Denna modell har fördelen att banken själv och vid ett senare tillfälle kan avgöra när man skall genomföra sin egen omläggning. Denna strateg i

förväntas också hålla själva omläggningskostnaderna nere. E n nackdel med modellen är att avr undningsdifferenser kan uppstå vid konverteringar mellan kronor och euro. I rapporten föreslå r Bankföreningen att bankerna och giroinstituten för såväl företagssom privatmarknaden, skall arbeta med skalmodellen. Skalmodellen skall, enligt Bankföreningen, emellertid kombineras med e n annan modell, den s.k. originalvalutamodellen. Den innebär at t avsändaren av transaktionen ansvarar för i vilken valuta mottagaren erhåller transaktionen. Information om den ursprungliga valuta n och det exakta beloppet följer med transaktionen i syfte att undvika avrundningsdifferenser. I rapporten förutsätts skalsystem oc h originalvalutasystem finnas i funktion hos banker och giroinstitu t från den 1 januari 1999.

Övergången till euro vad gäller bankernas verksamhet p å privatmarknaden kommer sannolikt att ske förhållandevis sent i processen. Kopplingen till utbytet av sedla r och mynt torde här vara relativt stark. Även på denna marknad kommer det emellertid at t finnas ett visst behov av eurotjänster i ett tidigt stadium av över gångsprocessen, exempelvis beträffande värdepapperslikvider.

För bankernas verksamhet på företagsmarknaden komme r sannolikt övergången att ske vid en tidigare tidpunkt. I synnerhe t större, internationellt verksamma företag torde snabbt komma at t göra omfattande transaktioner i euro, och euron kommer sannolikt i många fall att användas som koncernvaluta. Detaljhandel oc h andra "konsumentnära" verksamheter kommer troligen att ligg a senare i processen, men även dessa kommer att ha behov av at t hantera t. ex. kortbetalningar i euro före 2002. En skillnad mellan företags- och privatmarknaden är att efterfrågan på euro-tjänste r från företagssidan troligen kommer att uppstå snabbare.

5.7¶Värdepappersmarknaden påverkas påtagligt även om Sverige står utanför valutaunionen

På värdepapperssidan har de på marknaden aktiva institute n enstämmigt förordat en snabb, samlad övergång till euro vi d årsskiftet 1998/99 (”big bang”). En senare eller en mer stegvi s övergång skulle, enligt marknadens aktörer, innebära kostsamm a dubbla system som dessutom skulle splittra likviditeten i olik a värdepapper och generellt försämra den svenska marknaden s

konkurrenskraft. Handelns övergång skull e enligt detta scenario ske ett antal dagar före årsskiftet 1998/99 för att möjliggöra at t avvecklingen dvs. betalning och leverans av värdepapper, endast behöver ske i euro från den 1 januari 1999. Avveckling ske r normalt 2-3 dagar efter avslut mellan parterna.

Marknadsaktörerna anger två praktiska problem vid en "bi g bang"- övergång som berör alla delar av värdepappersmarknaden. Det ena är kopplat till frågan om tidpunkten när konverteringskursen kommer att läggas fast , och om detta kommer att ske i tillräckligt god tid före övergången. Det andra gäller skatteredovisningen för affärer ingångna de tre sista dagarna 1998, då handeln, enlig t förutsättningarna ovan, skall ske i euro. Dessa frågetecken ka n innebära att övergången förskjuts ett antal dagar in på 1999.

Konverteringskurserna skall formellt fastställas a v medlemsländerna i valutaunionen den dag den tredje etappe n börjar. Möjlighet finns emellertid att de facto ta ett beslut vid e n tidigare tidpunkt. Detta kan emellertid tidigast ske då slutgiltig t beslut tagits om vilka länder som kommer att delta i valutaunionen från den 1 januari 1999, vilket kommer ske under våren 1998.

En lösning på ovan nämnda skatteproblem vo re, enligt marknadsaktörerna, att skattemyndigheterna gör ett specifikt undantag för att klara en övergång den 1 ja nuari 1999. En alternativ möjlighet är att RIX-systemet fortsätter att avveckla även krontransaktione r några dagar in på 1999.

En viktig aspekt är naturligtvis hur konverteri ngen skall regleras. Finansdepartementet har tillsammans med Justitiedepartemente t tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att bedöma de legala förutsättningarna för att en tidig konvertering till euro skall vara möjlig . Möjligheten att genomföra en ”big bang” förutsätter att den finansiella infrastrukturen i form av handelssystem, betalningssystem , kontohållningssystem, clearingfunktioner och avvecklingssyste m klarar av att konvertera sina system.

Vid ett svensk medlemskap i valutaunionen avser värdepappercentralen,VPC, att övergå till att internt enbart arbeta i euro direkt från årsskiftet 1998/99. Detta förutsätter emellertid att lagstöd ges för en konvertering av de registrerade värdepapperen. Om et t sådant lagstöd inte skulle komma till stånd kan VPC bara registrera finansiella instrument i den valuta som anges i emissionsvillkoren och i emittentens bolagsordning. EG-förordningen ger dock inte någon möjlighet att via lagstiftning tillåta emittenten att ensidig t konvertera aktier under övergångstiden. Det finns därför int e förutsättningar för att kon vertera den utestående aktiestocken. Med

andra ord kan en "big-bang" på aktiemarknaden 1999 bara genomföras för clearing och avveckling, men inte beträffande kontohållningen.

Optionsmäklarna, OM, administrerar och garanterar finansiella kontrakt. När sådana kontrakt avvecklas används bl.a. - RIX-systemet och VPC:s system. Införandet av euron förändra r inte detta. OM har att verka inom ramen för de avvecklingssystem som finns och de faciliteter dessa erbjuder. OM:s finansiell a kontrakt omfattar redan idag andra valutor än kronor. Regelver k och rutiner för att hantera detta finns redan. Tillkomsten av den nya valutan torde därför inte innebära några svårigheter. Om VPC och RIX-systemet övergår till att verka i euro per den 1 januari 199 9 torde OM kunna övergå vid samma tidpunkt.

Även om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer värdepappersmarknaden i Sverige att påverkas påtagligt. Vissa bedömar e anser att en betydande andel av den svenska värdepappershandeln kan komma att ske i euro även i en sådan situation. Det är svårt att bedöma i vad mån och i vilken takt en sådan marknadsstyr d övergång till euro kan komma att äga rum och vilka krav detta i sin tur ställer på systemutformning och systemutveckling. I de n utsträckning denna situation nödvändiggör dubbla system kan det bli kostsamt och minska de svenska finansiella marknaderna s konkurrenskraft.

5.8¶Förutsättningarna för en tidig konvertering av statsskulden till euro utreds

En fråga av central betydelse för den svenska finansmarknaden s omställning till euro är hur Riksgäld skontoret kommer att agera när det gäller nyupplåning och förvaltningen av statsskulden vid et t svenskt deltagande i valutaunionen. Riksgäldskontoret är fö r närvarande genom sin relativa storlek som em ittent en dominerande aktör på den svenska penn ing- och obligationsmarknaden. Valet av konverteringssstrategi har således stor inverkan på strukturen i handeln med räntebärande värdepapp er på den svenska marknaden.

Regeringen gav i augusti 1996 Riksgäldskontoret i uppdrag att i en särskild rapport redovisa en strategi inför en eventuell konvertering av statsskulden till euro (Fi 96/3836). I uppdraget ingick att redovisa en tidsplan för konve rtering av nyupplåning och befintliga

lånestockar. Rapporten inlämnades till regeringen den 31 oktober 1996, (Dnr Fi 96/ 4562).

Riksgäldskontoret konstaterar i sin rapport att Europeiska rådet vid mötet i Madrid bestämde att statlig nyupplåning i form a v utgivning av omsättningsbara värdepapper (”tradeable debt”) i de deltagande medlemsländerna skall ske i euro redan från starttid punkten av etapp 3, dvs. från 1 januari 1999. Överenskommelse n innebär att nyupplåningen i svenska kronor på penning- oc h obligationsmarknaden, dvs. omsä ttningsbara värdepapper i form av statsobligationer, realränteobligatione r och statsskuldväxlar, upphör och ersätts av upplåning i euro frå n och med den 1 januari 1999 om Sverige blir medlem i valutaunionen från denna tidpunkt.

När det gäller den utestående skuldstocken föreslås i rapporten att även denna skall konverteras till euro vid samma tidpunkt . Kontorets ställningstaga nde baseras huvudsakligen på målsättningen att upprätthålla god li kviditet på den inhemska statspappersmarknaden. Den svenska stats pappersmarknaden består för närvarande av ett fåtal volymmässigt stora lån. Nyupplåning sker huvudsakligen i redan tidigare emitterade obligationslån, s.k. benchmarklån. Lånesystemet innebär således en stark koppling mellan nyupplåning och den redan existerande skuldstocken. Genom koncentratione n till ett fåtal lån tillförsäkras en god likviditet i dessa lån på den s.k. andrahandsmarknaden. God likv iditet innebär att placerarna på den svenska statspappersmarknaden förhållandevis snabbt och till låga kostnader kan förändra riskprofilen i sina por tföljer. I förlängningen leder det i sin tur till ökade möjligheter för staten att låna till låga kostnader. Om endast nyupplåningen sker i euro utan att skuld stocken konverteras innebär detta att upplåningen splittras på et t väsentligt större antal lån med risk för sämre likviditet och störr e kostnader som följd. Detta talar för en omedelbar omvandling a v hela skuldstocken till euro.

Införandet av euro och etablerandet av en gemensam euromarknad medför vidare ökad utbytbarhet mellan oli ka upplåningsinstrument för placerarna. Med största sannolikt leder detta till at t placerarnas rörlighet mellan olika nationella marknader ökar och att konkurrensen mellan olika nationella låntagare därigenom skärps. En snabb konvertering av statsskulden till euro med målsättningen att upprätthålla god likviditet främjar den svenska marknaden s konkurrenskraft och möjligheterna till låga upplåningskostnader.

Utöver målsättningen i statsskuldsförvaltningen att främja god likviditet och den svens ka marknadens konkurrenskraft konstaterar Riksgäldskontoret att en omedelbar konverte ring av statsskulden till euro kan vara betydelsfull ur ett mer generellt perspektiv. En tidig

övergång till euro kan bidra till att stärka tilltron till EMU-processen genom att agerandet understryker att övergången är definiti v och oåterkallelig.

Ett ställningstagande för en tidig övergång till euro på penningoch obligationsmarknaden förutsä tter att olika tekniska system som utnyttjas i statsskuldsförvaltningen är förberedda, främst VPC: s system och Riksbankens RIX-system. Givet att så blir fallet , föreligger inga tekniska problem med en tidig övergång till euro.

Riksgäldskontorets förslag till konverteringsstrategi för de n svenska statsskulden förefaller rimligt och välavvägt. Om Sverige blir medlem i valutauni onen1999 skapar en tidig övergång till euro sannolikt goda förutsättningar för en sta bil utveckling och bidrar till statens möjligheter att låna till låga kostnader. Det finns dock et t behov att klarlägga vissa legala förutsättningar för en såda n process.

Beträffande valutaskulden, som motsvarar ca 30 procent a v statsskulden, konstaterarar Riksgäldskont oret att begreppet utländsk valuta delvis får en ny innebörd vid en övergång till euro. Flera av de länder vars valutor idag utnyttjas i valutaupplåningen komme r att tillhöra valutaunionen och nyupplåning i dessa valutor torde i enlighet med Madridöverenskommelsen inte vara aktuell. Vi d konvertering av utestå ende valutalån föreslår Riksgäldskontoret att en anpassning skall ske till den praxis som etableras för respektive lands valuta. Även på detta område föreligger emellertid ett behov av att klarlägga vissa legala förutsättningar med koppling til l euroförordningen.

Vad gäller upplåningen på hushållsmarknaden, som svarar fö r ca 10 procent av statsskulden, kan enligt Riksgäldskontoret en tidig konvertering vara viktig av två skäl. För det första kan det motiveras från marknadsföringssynpunkt, eftersom många hushåll ka n förväntas göra liknande överväganden vid placeringsbeslut so m institutionella placerare. Det andra skälet är att prissättningen p å Riksgäldskontorets produkter styrs ut ifrån räntorna på penning- och obligationsmarknaden. Två instrument, realränteobligationer oc h premieobligationer , är därtill föremål för handel på Stockholm s

Av den utestående premieobligationsstocken på 57 miljarder kronor den 31 oktober 1996 är endast lån 96:1 på 4,5 miljarder kronor registerat i VPC:s system. Övriga lån är s.k. fysiska premier. Dessa lån förfaller med en förhållandevis jämn profil fram till år 2002 och skall enligt Riksgäldskontoret inte konverteras den 1 januari 1999. Däremot kommer handeln (priset) i dessa lån sannolikt ske i termer av euro.

fondbörs och VPC-registrerade och kommer därme d att konverteras i och med att dessa system går över till euro. Enligt Riksgäldskontoret uppstår sannolikt ett krav på att ge kunderna möjlighet at t diskutera sina placeringar i krontermer även om de instrument de köper är noterade i euro. En eventue ll konvertering av upplåningen via Allemansspar, som svarar för ca häl ften av hushållsupplåningen och som huvudsakligen konkurrerar med bankernas inlåning, bö r enligt Riksgäldskontoret följa den praxis som etableras ho s respektive bank som tar emot inlåningen.

Även vad gäller konverteringen av hushållsupplåningen behöver vissa legala förutsättningar klarläggas. Värt att notera i samman hanget är att Madridöverenskommelsen i december 1995 föreskriver att nyupplåning i euro från den 1 januari 1999 endast gälle r omsättningsbara statspapp er. Två av Riksgäldskontorets produkter, Allemansspar och Riksgäldskonto är att beteckna som ick e omsättningsbara instrument och faller således utanför kravet va d gäller nyupplåning. Det är vidare för närvarande osäkert huruvida euroförordningen kommer att tillåta en konvertering av dess a instrument utan kontoinnehavarnas medgivande. Det finns därfö r anledning att fördjupa övervägandena om en lämplig övergång för upplåningen på hushållsmarknaden.

I det fall den monetära unionen bildas men Sverige inte delta r kommer inga förändrin gskrav att drabba den nuvarande kronverksamheten. Huvuddelen av statsskulden kommer i detta alternativ vara uttryckt i kronor och Riksgäldskontoret kommer att måna om en fortsatt likvid och väl fungerande kronmarknad.

Vid ett svenskt utanförskap kommer e uron att vara en främmande valuta och eventuell upplåning i euro blir en del av strategin för upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Det komme r inte bli aktuellt med nyupplåning i valutor som ingår i valutaunionen. För utestående valutalån bör en anpassning av konverteringen ske till den praxis som etableras för respektive lands valuta. Enligt Riksgäldskontoret krävs inga speciella åtgärder – lagstiftning , tekniska eller praktiska förberedelser – för att möta en såda n situation.

6¶Näringslivet

Valutaunionen kommer att förändra det europeiska företagsklimatet. Ett svenskt deltagande i unionen innebär att svenska företa g kommer att behöva vidta en rad anpassningsåtgärder. Förutom att näringslivet måste se över sina affärsstrategier för att möta den nya konkurrenssituationen kommer övergången till en ny valuta även att ställa krav på praktiska förändringar bl.a. av betalnings- oc h redovisningssystem.

Även vid ett svenskt utanförskap kommer valutaunionen att få konsekvenser för stora delar av svenskt näringsliv. I vilke n utsträckning enskilda företa g kommer att påverkas om Sverige inte deltar i unionen beror på en rad faktorer, bl.a. företagets storlek , exportorientering och om företaget har verksamhet i ett eller flera länder. Andra faktorer som är av betydelse är konkurrenternas agerande, leverantörernas och kundernas önskemål samt i vilke n utsträckning myndigheter och den finansiella sektorn vidta r förberedelser.

Nedan redovisas några av va lutaunionens väntade konsekvenser för svenskt näringsliv. Vidare redogörs för det förberedelsearbete som sker och planeras i näringslivet, både vid ett svenskt medlemskap och ett icke-medlemskap. Redovisningen baseras på skriftlig och muntlig information från näringslivs- och branschorganisationer, samt ett mindre antal företag.

Även om företagen i konkurrens med andra aktörer själva skall avgöra vilka förberedelser som bör vidtas inf ör de förändringar som en valutaunion innebär är deras ager ande beroende av det regelverk m.m. som staten tillhandahåller. Sist i kapitlet presenteras viss a lagstiftningsfrågor som aktualiseras vid en övergång till euro oc h som berör näringslivet på skatte-, associationsrätts- oc h redovisningsområdena.

6.1¶Valutaunionen förändrar konkurrenssituationen i Europa

Medvetenheten om att valutaunionen kommer att förändra d e allmänna ekonomiska förutsättningarna i Europa sprider sig bland svenska företag. Näringslivsföreträdare har gjort bedömningen att ett deltagande i valutaunionen kommer att nödvändiggöra e n översyn av företagens långsiktiga strategier. Vidare anser man att den gemensamma kapitalmarknaden inom euro området kommer att bli mer likvid än de nationella kapitalmarkn aderna, vilket möjliggör upplåning till lägre kostnader. En gemensam valuta på den inr e marknaden kan även möjliggöra en förenkling och samordning av ekonomi- och finansfunktionerna i vissa företag, anser man . Exempelvis kan en gemensam kassahantering samt gemensamma redovisnings- och uppföljningssystem inom euroområdet innebära effektivitetsvinster.

Övergången till euro kommer att göra den inre marknaden mer transparent, dvs. det blir enklare att jämföra priser och löner inom euroområdet. Detta kommer att öka konkurrenstrycket. Den ökade pristransparensen kan innebära båd e problem och nya affärsmöjligheter. För att inte hamna i ett konkurrensmässigt underläge är det viktigt att företagen relativt omgående ide ntifierar dessa svårigheter och möjligheter, men det är ännu så länge okla rt vilka konsekvenser den ökade pristransparensen i realiteten kan komma att få fö r företagen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) kommer under 1997 att undersöka vilka effekter den ökade pristransparensen vid ett bildande av valutau nionen kommer att få på näringslivsstruktur, konkurrenssituation och priser.

6.2¶Storföretagen har påbörjat förberedelsearbetet medan de mindre företagen avvaktar

Det är framför allt stora företag som har börjat förbereda sig inför en övergång till euron. Eftersom dessa företag i stor utsträcknin g kommer att vara verksamma inom euroområdet oberoende av om Sverige deltar i valutaunionen eller inte, är det viktigt för dem att i ett tidigt skede utreda behovet av anpassningsåtgärder inom olika strategiskt viktiga områden, t.ex. försäljning och marknadsföring,

finansiering, informationssystem och IT. Utredningsarbetet ä r emellertid ännu i inledningsskedet och företagen har inte kommit så långt att några beslut som är förknippade med stora kostnade r har fattats. Klart är att en övergång till euro kommer att ställa krav på förändringar av företagens betalnings-, redovisnings- , rapporterings- och uppföljningssystem , vilket i sin tur förutsätter en anpassning av mjuk- och hårdvara i företagens administrativ a system. Dessutom måste prislistor, fakturor, avtal m.m. justeras.

De små och medelstora företagen har hittills knappast all s vidtagit några förberedelser inför en eventuell övergång till euron. De har inte tillräckligt med resurser för att påbörja förberedelsearbetet förrän man har ett tydligare besked om det svenska medlemskapet. Näringslivets intresseorganisationer har en viktig funktion att fylla när det gäller rådgivning och information om EMU samt vilka åtgärder som måste vidtas vid en eventuell övergång til l euron. Små och medelstora företag komm er i större utsträckning än stora företag att behöva standardiserade markna dslösningar t.ex. när det gäller informationssystem och a dministrativa rutiner. Dessutom behöver man i större utsträckning få hjälp med praktiska frågo r inom områdena redovisning, skatter, prissättning, hantering a v kontraktsfrågor och transaktioner på kapitalmarknaden. Standardiserade lösningar kan emellertid inte erhållas på det strategisk a planet. Även många små och medelstora företag kommer at t behöva se över sina affärsstrategier. Här finns det ett uttalat behov av information och stöd från bransch- och intresseorganisationer.

Hittills har företagen inom detalj- och grossisthandeln int e vidtagit förberedelser i någon större utsträckning. Många små- och medelstora företag inom handeln står inför särskilda problem vi d ett eventuellt införande av euron. Längden på övergångsperioden, tidpunkten för införandet a v euron, utformning av sedlar och mynt, regler för prismärkning i två valutor, avrundningsregler, krav p å återbetalning i flera valutor samt betalningsöverföringar til l utländska leverantörer är några av de faktorer som påverkar hu r smidig en eventuell övergång till euro kommer att bli för handeln. Branschorganisationerna är sedan länge aktiva när det gäller at t hävda handelns intresse gentemot både svenska myndigheter oc h europeiska institutioner. De företag som är organiserade i frivilliga fackkedjor kommer att få hjälp av sin kedjestab. Det innebär att i stort sett hela dagligvaruhandeln och minst hälften av sällanköpshandeln kommer att kunna organisera sin egen ”övergångsexper tis”. De mindre butikerna utanför kedjorna kommer att få stöd och hjälp av olika bransch- och intresseorganisationer.

6.3¶Information och tydliga regler underlättar en smidig övergång till euron

En eventuell övergång till euron är förknippad med stora omställningsåtgärder. Som nämndes ovan har förberedelsearbetet int e fortskridit tillräckligt långt för att man ska kunna bedöma hu r mycket omställningsåtgärderna kommer att kosta. Men en utbredd uppfattning bland företag och branschorganisationer är att kostnaderna kan begränsas genom att anpassningsåtgärderna vidtas i god tid. Tidiga förberedelser innebär att man i ett tidigt skede ka n utnyttja de fördelar som euron medför.

Företag och näringslivsorganisationer framhåller att det ä r viktigt att få besked om vilka förutsättningar och regler so m kommer att gälla för näringslivet, såväl vid ett svenskt deltagande som ett utanförskap. När de t gäller information så hävdar man från näringslivshåll att tillgången på allmän information om EMU ä r stor, men att det råder brist på konkret information om t.ex . valutaunionens effekter på konkurrensförhållandena inom EU , handeln över gränserna och företagens affärsmiljö. Man önska r vidare att få tydliga besked om vilka förändringar som kommer att göras i t.ex. skattelagstiftningen och aktiebolagslagen vid et t eventuellt medlemskap i valutaunionen.

Även vid ett svenskt utanförskap är det viktigt att näringslive t får tydliga besked om vilka möjligheter de har att använda euron i Sverige. De svenska sto rföretag som har en betydande andel av sin verksamhet inom det potentiella euroområdet kommer sannolikt att vidta förberedelser för att kunna använda euron och utnyttja d e möjligheter som den gemensamma valutan för med sig oberoende av om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. Vissa företa g önskar använda euron som koncernvaluta även vid ett utanförskap. Valfrihet anses viktigt för att inte förlora i konkurrenskraft . Företagens användande av euron vid ett svenskt utanförska p kommer att styras av i vilken utsträckning kunder, leverantörer , långivare m.fl. hellre vill använda euro än svenska kronor samt av de eventuella begränsningar som lagstiftning utgör.

6.4¶Vid en Emu-anslutning måste svenska aktiebolag fr.o.m. år 2002 ange aktiekapitalet i euro

Alla svenska aktiebolag må ste i dag ange sitt aktiekapital i svenska kronor. En svensk anslutning till valutaunionen medför att aktie bolagen fr.o.m. den 1 januari 2002 i stället måste ange aktiekapitalet i euro.

Om denna övergång från kronor till euro sker genom en generell omräkning, leder det med all sannolikhet till att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp i de allra flesta fall kommer att uppgå till ojämna belopp. Detta kan innebär a olägenheter för bolagen. Det kan därför förutses att bolagen kommer att vil ja ändra aktiekapitalet till ett jämnt belopp. Förändringar av aktiekapitalet kan, med n u gällande lagregler, genomföras genom nyemission eller fondemission respektive genom nedsättning av aktiekapitalet. Förfarandet i samband med sådana åtgärder är emellertid omständligt, tidskrä vande och förenat med kostnader. Ett förenklat förfarande fö r ändring av aktiekapitalet i dessa fall bör därför utarbetas.

I aktiebolag som inte är avstämningsbolag kommer aktierna till uttryck i särskilda aktiebrev. I dessa skall anges bl.a. aktierna s nominella belopp. Vid en övergång till euro synes det lämpligt att förekommande aktiebrev där aktiern as nominella belopp hittills har angetts i kronor byts ut mot aktiebrev där det nominella beloppe t anges i euro. I vart fal l bör aktiebreven förses med påskrift om den nya valutan. Det kan anföras skäl för att förfarandet vid sådan t utbyte eller sådan påskrift bör lagregleras. Denna fråga utred s vidare inom regeringskansliet.

Redan under övergångstiden mellan den 1 januari 1999 oc h utgången av år 2001 då euron och den svenska kronan kommer att gälla parallellt kan det finnas ett intresse bland svenska aktiebolag att ha aktiekapitalet bestämt i euro i stället för i kronor. Så kan det t.ex. för bolag som bildas unde r denna period framstå som lämpligt att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp bestäms i eur o redan i samband med bildandet. Man undgår då en del praktisk a problem i samband med överg ången från kronor till euro. Även för andra bolag kan det ha ett visst värde att deras aktiekapital ä r angivet i euro; det är tänkbart att detta kan underlätta dera s verksamhet på den europeiska kapitalmarknaden.

En svensk lagstiftning s om ålägger svenska aktiebolag att redan under övergångsfasen ha aktiekapitalet bestämt i euro torde int e

vara förenlig med de principer som kommer att gälla för övergången till euro. Däremot torde något hinder av det slaget inte finna s mot en lagstiftning som tillåter svenska aktiebolag att unde r övergångsfasen fatta beslu t om att aktiekapitalet skall vara bestämt i euro. Frågan om en sådan lagstiftning bör införas kommer at t utredas inom regeringskansliet.

Det kan emellertid re dan nu sägas att behovet av en lagstiftning som ger svenska aktiebolag en möjlighet att ange aktiekapitalet i euro måste vägas mot de svårigheter som lagstiftningen kan var a förenad med. En fråga som måste analyseras närmare i de t sammanhanget är vilka förutsättningar som skall gälla för de t enskilda bolagets beslut att gå över till euro. Aktiebolagsrätte n bygger på principen att mycket ingripande beslut som rubba r rättsförhållandet mellan aktier kan fattas enbart med mycke t kvalificerad majoritet. Mycket talar för att stämmobeslut o m övergång från kronor til l euro är av sådant slag. Detta kan medföra att sådana beslut i praktiken blir mycket svåra att genomföra o m man inte inför särskilda majoritetsbestämme lser i lagstiftningen. En särskild lagstiftningsmodell är att aktiebolagen ges möjlighet att , utan att fatta något beslut om ändring beträffande befintlig t aktiekapital, besluta om emission av nya aktier i euro. Följden av en sådan emission skulle emellertid bli att aktiekapitalet delvi s skulle anges i kronor och delvis i euro. Detta innebär särskild a komplikationer, eftersom man då inte längre kan upprätthålla d e hittills grundläggande princ iperna om att aktierna skall vara på lika belopp och att det skall finnas ett till beloppet bestämt aktiekapital.

En annan aspekt som också måste beaktas innan man ta r ställning till frågan om svenska aktiebolag bör få ange aktiekapitalet i euro redan före å r 2002 är det nära sambandet mellan aktiebolagsrätten och redovisningsreglerna. Det kan anföras skäl för at t aktiekapitalet bör få anges i euro enbart då redovisningen upprättas i euro. Frågan om redovisning i euro behandlas i avsnitt 6.5.

Även om Sverige stannar utanför valutasamarbetet kan en de l internationellt verksamma svenska aktiebolag förutsättas ha intresse av att aktiekapitalet i bolaget anges i euro. Även frågan om bolagen vid ett utanförskap bör ges en möjlighet att ange aktiekapitalet i euro kommer därför att analyseras närmare i Regeringskansliet . Vad gäller de särskilda frågeställningar som därvid bör behandlas kan hänvisas till vad som har angetts ovan i anslutning till fråga n om aktiekapitalet under övergångsfasen. Frågan om aktiekapital i utländsk valuta behandlas av den sittande Aktiebolagskommittén.

| Näringslivet 59

6.5¶Vid en Emu-anslutning måste svenska företag fr.o.m. år 2002 upprätta sin redovisning i euro

Övergången till en gemensam valuta får betydelse för företagens löpande bokföring och externa redovisning. Företagen måste för bereda sin redovisningsorganisation för den gemensamma valutan. En övergång till euro aktualiserar också vissa särskilda frågor a v redovisningsteknisk art.

Ett generell redovisningsproblem är hur tillgångar och skulder som har anskaffats i ut ländsk valuta skall redovisas. Om förhållandet mellan valutorna på balansdagen är ett annat än vid anskaff ningstillfället, uppkommer e n kursvinst eller en kursförlust. Frågan om och i så fall hur en sådan kursdifferens skall redovisas få r särskild aktualitet när de europeiska valutorna låses gentemo t euron. En allmän uppfattning är att man vid låsningen skal l behandla positiva och ne gativa differenser som realiserade intäkter respektive realiserade kostnader när det gäller monetära poste r (exempelvis lånefordringar, obligationer och olika slag av derivatinstrument). Det råder dock fortfarande olika meningar om hu r man i detta avseende bö r hantera tillgångar och skulder som säkrar framtida transaktioner och är föremål för säkringsredovisning; i sådana fall kan det finnas fog för att inte omedelbart resultatför a differenserna. När det gäller icke-monetära tillgångar, exempelvis fastigheter i utlandet och aktier i utländska dotterföretag, redovisas kursvinster i allmänhet inte omedelbart. Kursförluster kan däremot redovisas när de uppkommer.

De redovisningslösningar som har skisserats ovan torde – med hänsyn till den utformning som svensk lag och svenska redovis ningsrekommendationer i dag har – inte inn ebära några problem för svensk del. Inte heller när det gäller redovisningen av utländsk a dotterföretag i koncernredovisningen ka n det antas att det uppkommer redovisningsproblem i förhållande till de regler och riktlinjer som finns; i vart fall torde antalet sådana problem vara begränsat. Det kan noteras att för fin ansiella företag gäller regler som medger redovisning i balansdagens kurs i större utsträckning än vad som är fallet för företag i allmänhet. För kreditmarknads- och värdepap persbolag regleras detta genom uttryckliga valutavärderingsregler och för försäkringsföretag genom regler som tillåter att placeringstillgångar värderas till verkligt värde.

En annan fråga är hur särskilda utgifter som uppkommer i samband med en övergång till en gemensam valuta skall behandlas i redovisningen. Det kan vara fråga om exempelvis utgifter fö r utbildning och för investeringar i nya datasystem. Starka skäl talar för att utgifterna normalt skall belasta resultatet när de uppkommer. Frågan om utgifterna får tas upp som tillgång för att fördelas över flera år bör prövas enligt vanliga redovisningsregler.

En viktig fråga som mås te besvaras inför ett svenskt deltagande i valutasamarbetet är från vilken tidpunkt det skall bli obligatoriskt respektive möjligt att upprätta års- och konce rnredovisningar i euro.

Det kan till att börja med konstateras att vid ett svenskt d eltagande måste alla svenska företag fr.o.m. räkenskapsåret 200 2 upprätta sin redovisning i euro.

Frågan om vilken valuta so m kan eller skall användas i redovisningen under övergångsfasen är mera vansklig. Om lagstiftningen inte ändras, måste redovisningen under denna tid liksom i dag ske i kronor. En ändring i lagstiftningen som ålägger företagen at t redovisa i euro redan under övergångsfasen torde inte vara förenlig med de principer som gäller för övergången till en gemensa m valuta. Dessa principer torde däremot inte förhindra en lagstiftning som ger en möjlighet för de företag som så önskar att enbar t redovisa i euro. Med en sådan lagstiftning skulle en del företa g redovisa i kronor och andra i eu ro. Detta skulle leda till att redovisningarnas jämförbarhet minskar. Den skulle också kunna leda till olägenheter när uppgifter från redovi sningen används för taxeringsoch statistikändamål. Mot dessa olägenheter får vägas det intresse som framför allt internationellt verksamma företag kan ha av at t redovisa i euro. Det är visserligen möjligt att företagens behov av att redovisa i euro kan tillgodoses genom att de officiella redovisningarna i kronor räknas om till euro. Detta torde emellertid gälla endast under förutsättning att sådana till euro omräknade redovisningar kan användas för publicering i samma omfattning som d e officiella redovisningarna i kronor. Enligt EG:s redovisningsdirektiv får en årsredovisning publiceras tillsammans med revisionsberättelsen enbart om den har den form och den ordalydelse som har legat till grund för revisionsbe rättelsen. Det är mot den bakgrunden inte helt klart om EG-rätten medger att till euro omräknad e redovisningar kan användas för publicering på samma sätt som de officiella redovisningarna. Frågan om red ovisning i euro bör tillåtas under övergångsfasen kommer att prövas vidare.

Om Sverige inte går med i valutasamarbetet, torde en de l företag, särskilt sådana som är verksamma på den internationell a kapitalmarknaden, komma att begära att r edovisningen ändå får ske

i euro. Vad som ovan har sagts om möjligheterna att tillgodos e behovet av redovisning i euro genom e n omräkning av redovisningen gäller även här. Också i denna situation skulle givetvis e n ordning där vissa företag redovisar i kronor och andra i eur o medföra minskad jämförbarhet samt olägenheter i taxerings- oc h statistikhänseende. Även frågan om redovisning i euro vid et t utanförskap kommer att beredas vidare inom regeringskansliet.

6.6¶Fordringar och skulder värderas enligt balansdagens kurs

De skattemässiga kon sekvenserna av ett medlemskap i valutaunionen innebär att en konvertering till euro från kronor skall behandlas som valutakursförändringar gener ellt behandlas, dvs fordringar och skulder värderas enligt balansdagens kurs. Skattefrågorna redovisas mer utförligt i kapitel 4.

| Näringslivet 63

64 Förord Ds 1997:xx |

7¶Den offentliga sektorn

För aktörerna inom den offentliga sektorn gäller, i likhet me d aktörer i andra samhällssektorer, att problemidentifieringe n avseende ett medlemskap i val utaunionen med nödvändighet måste bli relativt grov fram till dess att beslut fattas på ett antal centrala punkter. Framför allt gäller detta de tidpunkter som skall gälla för olika steg i anpassningsprocessen sam t vilken grad av valfrihet som skall tillmätas olika parter, t.ex. skattskyldiga och bidragsberättigade, när det gäller val av valuta i kommunikationen med myndigheter under övergångsperioden. Av samma anledning är det i dagsläget svårt att i detalj identifiera vilka åtgärder som måst e vidtas under olika faser av övergångsprocessen.

En stor och viktig del av d e åtgärder som måste vidtas för att en anpassning till gemensam valuta skall vara möjlig berör informationssystem och ADB-stöd. Mot denna bakgrund har Statskontoret fått ett särskilt uppdrag att kartlägga IT-konsekvenser inom de n offentliga sektorn vid en eventuell övergång till gemensam valuta. Detta uppdrag redovisas i sammandrag i avsnitt 7.9.

Om Sverige inte deltar i valutaunionen blir konsekvenserna för myndigheterna relativt marginella i förhållande till dagens situa tion. En sådan situation torde främst få effekt när det gälle r finansiell verksamhet inom såväl staten som kommuner oc h landsting, i och med att lån och placeringar under dessa förutsättningar även kommer att kunna ske i euro.

En senareläggning av ett svenskt medlemskap i valutaunione n i förhållande till första möjliga datum, dvs. den 1 januari 1999 , bedöms i princip medföra motsvarande konsekvenser som et t medlemskap redan vid detta datum. Den stora skillnaden förväntas avse förberedelsetidens längd; tiden för förberedelser kan komma att bli längre eller kortare än vid ett omedelbart medlemska p beroende på i vilket skede det blir klart att Sverige skall delta i unionen. En senareläggning av medlemskapet skulle dock innebära praktiska fördelar såtillvida att euroanpassningen inte skull e sammanfalla med åtgärderna inför millennieskiftet. Huruvid a

valutaunionen från början kommer att få ett fåtal eller ett störr e antal medlemmar bedöms inte helle r ha någon avgörande betydelse för flertalet organisationer inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund kommer i det följande i princip endast konsekvensern a vid ett eventuellt medlemskap att belysas.

7.1¶Få organisationer har påbörjat ett mer ingående förberedelsearbete

Endast ett begränsat antal myndighe ter har påbörjat ett mer konkret och omfattande förberedelsearbete med anledning av valutasamarbetet. Detta är i stor utsträckning betingat av den osäkerhet so m råder när det gäller frågan om och tidpunkten för ett svensk t medlemskap i valutaunionen. Vissa myndi gheter har ansett det vara svårt att inom givna resursramar p rioritera analys- och utvecklingsarbete vars förutsättningar uppfattas som relativt oklara.

Riksrevisionsverket (RRV) är huvudman för det statlig a betalningssystemet. Inom betalningsförmedlingsområdet pågå r sedan någon tid diskussioner mellan RRV och andra aktörer p å området, såsom Riksbanken, Riksgäld skontoret, Postgirot och olika banker. RRV är vidare leverantör av redovisningssystem till cirka 280 myndigheter. I verkets systemutvecklingsverksamhet beaktas såväl euro- som millennieskiftesproblematiken. Inom ramen fö r utvecklingsarbetet kontaktas och intervjuas olika systemanvändare. Riksgäldskontoret har utarbetat en strategi inför en eventuel l konvertering av statsskulden till euro. Detta har redovisats i e n särskild rapport till regeringen i oktober 1996. Vid Statistisk a Centralbyrån (SCB) pågår förberedelser rör ande sådana förändringar i den ekonomiska statistiken som förorsakas av de rapporteringskrav som EU ställer för in träde i valutaunionen. Detta innebär bl.a. krav på mer tillförlitliga uppgifter om den offentliga sektorn s finanser. Inom Riksskatteverkets (RSV) organisation har arbete t med att inventera problem som kan förväntas uppstå vid et t eventuellt valutasamarbete pågått sedan våren 1996.

Inom den kommunala sektorn pågår ett analysarbete me d avseende på de makroekonomis ka och praktiska konsekvenser som ett eventuellt valutasamarbete bedöms medföra på regional oc h lokal nivå.

7.2¶Stora informations- och utbildningsinsatser krävs

En förutsättning för att en anpassning till gemensam valuta skal l fungera friktionsfritt är att varje of fentlig myndighet i god tid är väl insatt i den problematik som ett eventuellt medlemskap i valuta unionen kommer att medföra för den egna organisationen. Samtliga aktörer inom den offentliga sektorn kommer dessutom att få e n central roll när det gäller informationsspridningen i samband med införandet av euron. Det kommer att förutsättas att såväl statlig a myndigheter som kommunala och landstingskommunala organ i sina kontakter med bl.a. allmänheten och företag på ett tidig t stadium kan lämna information o ch besvara frågor inom respektive ansvarsområde, vilket i sin tur förutsätter informations- oc h utbildningsinsatser inom de olika offentliga organen. Den me r allmänt inriktade informationsspridni ng som planeras (jfr kapitel 8) kommer inte att kunna vara tillräckligt detaljerad för att täcka alla de skiftande frågeställningar som kan t änkas uppkomma inom olika verksamhetsområden. Det kommer bl.a. att behövas pedagogisk t inriktad information som gör omläggningen begriplig, t.ex. fö r statistikanvändare. Det kommer dessutom bli nödvändigt att i al l beloppsrelaterad kommunikation under övergångsperioden ang e vilket valutaslag som avses.

För samtliga delområden som berörs nedan finns ett behov a v såväl intern som extern informationsspridning. De problem, behov och åtgärder som är förknippade med u tbildnings- och informationsverksamheten är i stora delar likartade för samtliga verksamhet sområden, varför exemplifieringar i dessa delar endast görs i et t fåtal fall. Det står emellertid klart att personalutbildning oc h informationsspridning, vi d sidan av juridiska, tekniska och administrativa åtgärder, utgör en av de mest centrala komponenterna i anpassningsarbetet till följd av ett eventuellt medlemskap i valutaunionen.

7.3¶Budgetering, redovisning, redovisningssystem och revision måste anpassas

I offentlig verksamhet inleds budgeteringsfasen överlag långt före motsvarande verksamhets- och redovisningsperiod. I state n påbörjas budgetarbetet mer än ett år före det år budgeten avser . Budgetarna avseende det verksamhetsår då en redovisningsmässig övergång från svenska kronor till euro blir aktuell bör naturlige n uttryckas i euro. De grundläggande problem och åtgärdsbehov som sammanhänger med redovisning , ekonomi- och personaladministrativa system samt revision vid en övergång till gemensam valuta är i stora drag gemensamma fö r samtliga organisationer inom de n offentliga sektorn. Redovisningskraven kommer att omfatta en ny måttenhet vilket innebär at t redovisningssystemen måste anpassas, något som i sin tur ka n komma att kräva ökade revisio nsinsatser under övergångsperioden.

I samband med en övergång till gemensam valuta måste e n genomgripande översyn av de ekonomiadministrativa regelverken göras och övergripande beslut fattas. Framför allt finns behov a v tydliga beslut om hur och när redovisningen skall anpassas till euro samt för vilken tidsperiod historiska data skall konverteras till euro. Ett i någon mån liknande beslut fattades när staten övergick til l kalenderår som redovisningsperiod.

När det gäller redovisningsmässiga krav och övergångsbestämmelser på detta område bör al la statliga myndigheter betraktas som en och samma redovisni ngsenhet. Detta skulle innebära att det inte kan förekomma någon valfrihet för enskilda myndigheter att välja i vilken monetär storhet redovis ningen under övergångsskedet skall anges. Hela den offen tliga sektorn bör samordnas i detta avseende med tanke på det omfattande informations- och transaktionsflödet mellan t.ex. staten och kommunsektorn.

En samlad bedömning leder fram till att staten och helst hel a den offentliga sektorn bör använda sven ska kronor i sin redovisning under övergångsperioden fram till dess att sedlar och mynt i euro tas i bruk. Övergången till euro i redovisningen bör vidare ske i samband med ett kalenderårsskifte.

Ovanstående slutsats baserar sig på dels att det för mång a myndigheter framstår som naturligt att använda kronor i redovis ningen fram till dess att eurosedlar och euromynt existerar i fysisk bemärkelse, dels att det skulle ges rimlig tid för anpassningar a v redovisningssystem och att detta arbete inte i lika hög grad som vid en tidigare övergång skulle sammanfalla med anpassningar so m måste göras med anledning av millenniumskiftet. När det gälle r organ som bedriver finansiell verksamhet inom stat och kommu n och vars verksamhetsområde är integrerat med den finansiell a sektorn torde emellertid utgångspunkten vara en annan. För de t

statliga Riksgäldskontoret gäller t.ex. at t det snarast skulle underlätta om all statlig redovisning och övrig informationsöverförin g (t.ex. avseende statistik, skat ter m.m.) kom att avse euro redan från och med ett eventuellt svenskt medlemskap i valutaunionen (jf r kapitel 5).

Så länge fastställda redovisningskrav tillgodoses har offentliga organisationer rätt att välja redovisningssystem. Inom staten gäller dock att samtliga system – förutom att de skall uppfylla de grundläggande redovisningskraven – skall kunna lämna månadsvi s information till den s.k. riksredovisningen som sammanställs a v RRV. Mot bakgrund av den konkurrens som råder på marknade n åligger det de olika sy stemleverantörerna att tillförsäkra systemanvändarna det tekniska och konsultativa stöd som behövs för at t aktuella redovisningskrav skall kunna uppnås. Vissa större syste mutvecklare och -leverantörer tor de redan idag ha en beredskap för såväl euro- som millennieskiftesproblematiken.

Beroende på vilka beslut som fattas angående om, hur och när övergången från nationell valuta till euro skall ske i redovisningsmässigt hänseende ställs olika krav på tillämpade redovisningssystem. Ett scenario innebärande att aktörerna inom den offentlig a sektorn uteslutande använder kronor i sina r edovisningssystem fram till ett visst datum ger upphov till betydligt mindre komplex a systemanpassningar än om systemen skall kunna såväl ta emot som lämna information i dubbla valutor under en övergångsperiod.

Rent tekniskt skiljer sig knappast ett utvecklingsarbete me d anledning av en ny valuta från andra typer av systemanpassningar. I korthet gäller det bl.a. att specificera vilka krav som ställs p å tillämpliga system, att utreda och analysera befintliga system och att utföra tekniska anpassningar för att så småningom påbörj a testarbete och ombesörja ”backup”-rutiner och systemdokumentation. För de organisation er som har egenproducerade redovisningssystem torde problemen med systemanpassning ar bli såväl praktiskt som resursmässigt mest markanta. Inom staten är det endast et t mindre antal myndigheter som idag har egenproducerade redovisningssystem. Det problem som i prakti ken torde bli mest betydande när det gäller anpassningar av redovisningssystem och andra ADBbaserade system är emellertid den befarade bristen på kvalificerad personal (jfr avsnitt 7.9).

En konkret problemställning som måste beaktas i det fortsatt a systemanpassningsarbetet är hur inkommande fakturor so m redovisas i en annan valuta än den som gäller i aktuellt redovis ningssystem skall behandlas. En likartad frågeställning gäller e n situation där enskilda löntagare önskar lön ebesked i annan valuta än

den arbetsgivaren tillämpar. Om informationen endast avser de t saldo som betalas ut till den enskilde kan sannolikt betalningsförmedlaren ombesörja konverteringen. Ett annat praktiskt proble m rör hur utgående balanser i svenska kronor skall överföras till euro.

På det revisionella området förutses inga egentliga proble m förknippade med en övergång till gemensam valuta. Delar av revisionsresurserna kommer dock att behöva inriktas bl.a. mot d e systemanpassningar som görs i samband med en e ventuell övergång till euro.

7.4¶Få problem förknippas med betalningsförmedling

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kommer såväl svensk a kronor som euro att kunna användas för elektroniska betalninga r från och med inträdesdatum. Utgångspunkten är att ekonomisk a aktörer fritt skall kunna välja i vilken valuta betalningstransaktioner skall utföras fram till den tidpunk t då den nationella valutan upphör att vara lagligt betalningsmedel. Detta innebär att även om de n offentliga förvaltningen konsekvent redovisar sina finansiell a transaktioner i en viss måttenhet under övergångsperioden så ka n andra aktörer ställa krav på betalningsinformation i den andr a måttenheten.

Det framstår som mycket sannolikt att betalningsförmedlarn a (t.ex. Postgirot och banker na) under den aktuella perioden kommer att tillhandahålla de tjänster som krävs för att såväl avsändare som mottagare av betalningar fritt skall kunna välja vilken valut a betalningsinformationen skall avse. Detta innebär att en betalning kan skickas från avsändaren i svenska kronor och vi a betalningsförmedlaren konverteras så att mottagaren får betal ningen i euro, eller vice versa. Eventuella konverteringar utför s med andra ord i betalningsförmedlarnas egna system, vilke t förenklar förfarandet avsevä rt för avsändaren. Det kan dock krävas vissa åtgärder även hos betalningsförmedlarnas kunder (jfr avsnitt 5.6).

RRV är huvudman för det statliga betalningssystemet. I e n lösning enligt ovan, dvs. när betalningsförmedlaren står fö r förekommande konverteringar, är RRV skyldigt att i nödvändi g utsträckning anpassa det sta tliga betalningssystemet så att informationsöverföringen till betalningsförmedlaren fungerar även i de n

nya miljön. Detta bedöms i dagsläget inte vara ett stort problem. En annan fråga som kan nämnas i detta sammanhang är att det frå n RRV:s sida finns önskemål om att kunna leverera data till RIX , Riksbankens clearingsystem, i svenska kronor under hela över gångsperioden.

När det gäller s.k. elektronisk handel är inte ovanståend e resonemang tillämpligt i och med att det saknas en särskil d förmedlare i betalningsprocessen. Frågor med anknytning til l elektronisk handel måste utredas särskilt i det fortsatta förberedelsearbetet.

Om betalningsförmedlarna mot förmodan inte skulle tillhandahålla betalningsförmedlingstjänster kan den offentliga sektorn s aktörer själva omge sina betalningssystem med någon form a v ”skal” som vid behov översätter inkommande eller utgående data till den valuta som tillämpas i de egna systemen. Detta innebä r givetvis mer omfattande åtgärder för den offentliga sektorn s organisationer.

7.5¶Stora mängder statistikuppgifter måste räknas om

Statistiska Centralbyrån, SCB, har till uppgift att samla, bearbet a och presentera nationell statistik. En mycket stor del av arbete t utförs med hjälp av ADB-system. Dessa sys tem är, till skillnad från administrativa stödsystem, att betrakta som produktionsmedel . Systemens funktionssätt är avgörande för hur myndigheten utfö r sina uppgifter. Motsvarande gäller för de övriga myndigheter som berörs i detta och nedanstående delavsnitt.

När det gäller den nationella statistikproduktionen kan primärt tre problemområden med medföljande åtgärdsbehov urskiljas. Det första området avser behov av ny eller förändrad statistik för at t belysa de förändringar i ekonomiskt beteende som kan tänka s uppstå vid övergångsprocessen. Det k an t.ex. röra sig om trendbrott i olika statistikserier till följd av att rörligheten mellan medlemsländerna ökar men också engångs effekter såsom tillfällig ökning i den privata konsumtionen under inväxlingsperioden när hushållen s sedelstock och kanske även svarta pengar omsätts. Dessa oc h liknande effekter kan behöva kartläggas och i möjligaste må n beräknas för att tidsserier och modeller för att beräkna olika typer av index, t.ex. byggnadsindex och sysselsättningsindex, skall bl i rättvisande.

Ett annat problemområde gäller statistik som ko mmer att behöva förändras därför att det hittillsvarande underlaget försvinner. Detta gäller i första hand betalningsbalansstatistiken och delar a v national- och finansräkenskape rna. Här gäller att nya statistikkällor måste definieras.

Det tredje området är tämligen omfattande och rör all statistik som innehåller uppgifter i kronor eller ören. Hit hör – föruto m ekonomisk statistik, löne- och inkomstatiststik etc – även stor a delar av miljö-, jordbruks-, och socialförsäkringsstatistiken. I et t övergångsskede kommer det att uppstå problem med statistiken s kvalitet i den mån företag och andra uppgiftslämnare fritt får välja i vilken valuta informationen skall avges. Blanketter och vägled ningar måste i så fall ändras så att uppgifter kan lämnas i båd a valutaslagen. Risken för felrapportering ökar därmed, vilket i si n tur medför ökad resursåtgång för uppgiftsgranskning och kvali tetskontroll.

SCB hämtar i stor utsträckning uppgifter till sin statistik frå n andra myndigheters administrativa register. Omläggningen av dessa register till euroredovisning borde optimalt sett samordnas me d SCB:s övergång för att undvika resurskrävande konverteringar , alternativt ske enligt ett i förväg fastställt schema.

Metoden för omräkning av olika tidsserier från svenska kronor till euro är tämligen trivial. Att utföra omräkningar av alla statistiska serier i databaser m.m. inneb är emellertid ett omfattande arbete. Nämnas kan att de centrala statistikdatabaserna som administreras av SCB innehåller cirka 12 miljarder uppgifter. Dessa uppgifte r utgör endast en tredjedel av SCB:s totala statistikproduktion.

Liknande problem som har berörts ovan gäller även för exempelvis Konjunkturinstitutets prognosverksamhet samt Tullverket s handelsstatistik. När det gäller handelsstatistiken kommer Sverige i egenskap av medlem i tullunionen att vara ålagd att tillgodos e EU:s krav, oberoende av om ett medlemskap i valutaunionen blir aktuellt eller ej.

7.6¶Skatte-, uppbörds- och exekutionsverksamhet ställs inför höga krav

Om Sverige blir medlem i valutaunionen kan större företag oc h andra uppgiftslämnare vid olika tidpunkter under övergångsperio-

den komma att ställa krav på fullgörande av betalningar, redovisning etc. i euro, givet att det inte fattas beslut som innebär restriktioner i dessa avseenden. När det gäller krav på betalningstransaktioner i såväl euro som kronor till och från beskattningssysteme t torde detta kunna tillgodoses utan större svårigheter, givet at t konverteringen av valuta ombesörjs av betalningsförmedlaren p å motsvarande sätt som förmodas gälla för övriga delar av förvalt ningen. Att i Riksskatteverkets system och beskattningsregiste r bokföra betalningsbelopp direkt i euro bedöms inte vara möjlig t förrän all beloppsinform ation i övrigt i dessa register har konverterats till euro, vilket kan ske först efter omfattande systemanpass ningar.

När det gäller annan beloppsmässig redovisning än betalningsinformation, exempelvis d eklarationer, kontrolluppgifter och skattsedlar, skulle eventuella krav på redovisning till och från skatte myndigheten i såväl euro som kronor bli betydligt svårare at t tillgodose än när det gäller betalningstransaktioner. I korthet ka n nämnas att relevanta ADB-system måste anpassas och eventuell t dubbleras för att två valutor skall kunna hanteras parallellt. Belopp som hanteras i euro måste kunna konverteras till kronor vi d rapportering till bokföringssystemen, givet att dessa avser krono r under hela övergångsperioden. Såväl elektroniska som manuell a deklarationsblanketter, anvisningar, handledningar etc. måst e anpassas till att avse två valutor. Risken för fel i uppgifterna ökar vid dubbel valutahantering, vilket medför behov av ökad kvali tetskontroll. Sammanfattningsvis kan konstateras att en situatio n där skatteförvaltningen skulle ha beredskap att under en treårsperiod kunna såväl avge som inhämta beloppsmässig information i både kronor som euro ställer mycket höga krav på förberedelse r och anpassningar och skulle medföra stora kostnader. Ett sådan t servicekrav kan inte bedömas som rimligt och bör därför avvisas.

Om staten i stället reglerar vilken storhet som skall användas i kommunikationen med uppgifts- och skattskyldiga under över gångsperioden blir situationen givetvis en annan. Mycket talar för att enbart svenska kronor i så fall bör användas under den först a övergångsperioden fram till dess att sedla r och mynt i euro kommer i omlopp. Sannolikt skulle RSV i detta fall inte behöva genomföra några större anpassningar inför startdatumet 1 januari 1999 eller ett eventuellt senare datum. Resursåtgången för omläggningen bli r avsevärt mindre om de skattskyldiga får anpassa sig efter skatteförvaltningen i stället för vice versa.

Samtliga regelverk som styr beskattningsverksamheten och allt administrativt stöd, blanketter, anvisningar etc., har utformats med utgångspunkten att svensk valuta skall tillämpas. Beloppsuppgifter förekommer i stor omfattning. En omställning till annan valut a kommer att kräva lång förberedelsetid för omarbetning av olik a regelverk, rutiner och stödsystem. Denn a anpassning är inte bara en fråga om att omvandla angivna beloppsförekomster efter en given kurs. Den förmodade kursdifferensen mellan euro och svensk a kronor vid den tidpunkt då växelkursen låses kommer med al l sannolikhet vara sådan att ett belopp omräknat till euro inte uta n vidare kan användas i det sammanhang eller på samma sätt so m gällde när beloppet uttrycktes i kronor. Innebörden av detta är at t en anpassning även kommer att avse modifiering av vissa beskattningsregler, vilket i hög grad komplicerar omställningen. So m exempel kan nämnas grundavdraget s amt alla belopp som avrundas till närmast hela tiotal, hundratal eller tusental kronor. Frågor som sammanhänger med de legala aspekterna på beskattningsområdet har berörts mer ingående i kapitel 4.

I skattemyndighetens register kan belo ppsuppgifter inte registerföras i två valutor samtidigt. Vidare måste vald valuta tillämpa s fullt ut inom ramen för systemens databaser, oavsett skattskyldig, skatteslag eller beskattningsår. Mot denna bakgrund bör al l registerförd valuta i skattemyndighetens register konverteras til l euro vid ett och samma tillfäll e, dvs. för samtliga skattskyldiga och skatteslag först år 2002. Detta medför bl.a. att det inom ramen för befintliga system i princip är ogörligt att särbehandla viss a skatteslag, t.ex. mervä rdesskatt, vilket har diskuterats med motivering att det kan finnas skatteslag som kräver större EU-anpassning än de som rör direkt skatt och vilka medlemsländerna helt ka n styra. Alternativet är att konstruera nya parallella system fö r beskattningsverksamheterna, vilket bedöms vara ytterst kostsamt. Nämnas kan också att det s.k. skattekon tosystemet som planeras tas i drift den 1 januari 1998 bygg er på en samordnad redovisning med gemensam deklaration för preliminär skatt , slutlig skatt, arbetsgivaravgift och mervärdesskatt.

Flertalet av kronofogdemyndighetens system klarar redan idag hantering av olika valutor. Vissa anpassningsåtgärder, exempelvis avseende decimalhantering, kommer ändå att behöva vidtas infö r en övergång till gemensam valuta, men i relation till skatteförvaltningen bedöms dessa problem vara tämligen små.

De generella problemställningar som har berörts ovan gäller i princip även för Tullverkets uppbörds- och expeditionsverksamhet. När det gäller ADB-system är bilden emeller tid mindre komplex än

vad som är fallet för skatteförvaltningen i och med att det framför allt är det s.k. Tulldatasystemet som måste anpassas. De åtgärde r som skall vidtas gäller främst övergån gen till decimaler i systemen, men givetvis även bea rbetning av såväl manuella som elektroniska deklarationsblanketter samt genomgång av föreskrifter, anvisningar etc. På motsvarande sätt som för skatteförvaltningen gäller att e n situation innebärande valfrihet för de tullskyldiga att välja valuta i kommunikationen med myndigheten under övergångsperiode n ställer krav på omfattande anpassningar redan inför ett eventuell t medlemskap, medan hantering enbart i svenska kronor unde r övergångsperioden bedöms medföra säkrare hantering samt g e längre tid för planering och förberedelser.

7.7¶Socialförsäkringsadministrationen ställs i liknande situation som skatteväsendet

Inom socialförsäkringsområdet utförs många beräkningar me d anknytning till det s.k . basbeloppet. Detta gäller t.ex. hela pensionsområdet samt vissa bidrag. En eventuell övergång till eur o kommer därför att behöva föregås av ändringar i alla relevant a förmånsförfattningar och Riksförsäkringsverkets (RFV) ege n författningssamling samt i blanketter, manualer, broschyrer etc (jfr kapitel 4). De mest omfattande åtgärderna bedöms dock var a relaterade till ADB-systemen, vilka bl.a. måste anpassas til l decimal- och avrundningshantering. Några mer specifika åtgärder rör anpassning av beloppsgränser i tandvårdsförsäkringen, omförhandlingar av läkemedelspriser och övergångsregler avseende det s.k. högkostnadsskyddet.

RFV:s ADB-system är omfattande och tämligen komplexa . Dagens socialförsäkringssystem innehåller cirka 7 500 progra m eller 6 miljoner programrader, och för att veta hur många av dessa program som hanterar olika typer av belopp måste en djupar e analys av samtliga programrader genomföras. Vidare måste de t utredas vilka delar av systemen som måste ändras samtidigt oc h vilken metod som är lämpligast att tillämpa. I dagens system lagras endast uppgifter som avser hela kronor. Vid en övergång til l beloppsangivelser i euro och cent krävs fler tecken vid lagring och utskrift. Vid sådana förändringar måste samtliga program so m använder en viss lagrad beloppsuppgift ändras samtidigt. Antale t program som använder sam ma data uppgår ibland till flera hundra. Att ändra så många program vi d samma tidpunkt kräver noggranna tester. Att samtidigt genomföra nödvändiga anpassningar i transfereringssystemen både med avseende på millenni eproblematiken och valutaövergången bedöms vara förenat med betydande problem.

Flera av de problem och åtgärdsbehov som behandlas ovan i avsnittet om skatteförvaltningen kan överföras på socialförsäk ringsadministrationen. Även på detta område gäller att det inte kan anses rimligt att ha se rviceberedskap för att hantera både euro och svenska kronor under övergångsperioden.

7.8¶Omfattande anpassningar krävs i beräkningssystemen m.m.

Olika typer av beräkningssystem kommer sannolikt att kräv a omfattande förändringsarbete för att möjliggöra en övergång til l euro. Exempel på ett sådant beräkningssystem är Centrala studiemedelsnämndens studiemedelssystem. Enbart detta system består av cirka 200 delsystem. Ett annat exempel är det s.k. kommunavräkningssystemet som används för utbetalning av kommunalskat t och statsbidrag till kommuner och landsting. Det består av et t utbetalningssystem och ett beräkningssystem som sammanhänger med regelverken. Problem och åtgärdsbehov som är relaterade till beräkningssystem i allmänhet behandlas inte vidare i detta sammanhang, men frågan bör på ett tidigt stadium uppmärksammas i det fortsatta förberedelsearbetet.

Ett problemområde som i synnerhet berör kommuner oc h landsting är hanteringen av kontanta medel sedan eurosedlar oc h euromynt har satts i omlopp. För kommunernas del hantera s kontanter idag främst inom barnomsorg och skola, vård och omsorg samt kultur och fritid. Dessutom finns olika typer av automater , t.ex. parkeringsautomater, samt förvaringsboxar etc. med myntinkast. För landstingens del hanteras kontanta medel bl.a. vi d öppenvårdsmottagningar och inom kollektivtrafiken. I state n förekommer kontanta transaktioner i mer begränsad omfattning , t.ex. i samband med entréavgifter vid muséer och vid utfärdande av olika handlingar.

De åtgärder som måste vidtas i dessa fall skiljer sig knappas t från dem som gäller inom handeln, förutom att den relativt set t ringa skalan på betalningstransaktionerna i flera fall sannolikt kan motivera enklare lösningar inom den offentliga sektorn än ino m handeln. I grova drag handlar det om att byta ut eller bygga o m myntautomater samt att omb esörja att växlings- och betalningskassor kan hantera dubbla valutor. En ytterligare möjlighet är att i större utsträckning utnyttja elektroniska betalningsmedel , s.k . ”smart cards”. Även om Sverige skulle bli medlem av valutaunionen redan den 1 januari 1999 är tiden för förberedelser tämlige n lång till dess att euron finns i omlopp, vilket bidrar till att dess a anpassningar inte bedöms medföra några större problem.

För att en eventuell övergångspr ocess skall fungera friktionsfritt krävs långtgående samordning och samverkan såväl inom so m mellan samhällssektorer. Ett uppenbart skäl är att olika aktöre r måste kunna kommunicera med varandra unde r övergångsperioden,

oavsett i vilken valuta vär deuppgifter uttrycks. Inom den offentliga sektorn finns samordningsbehov inom t.ex. statistik- och progno sområdet samt när det gäller skatteförvaltningen i relation til l aktörer som beräknar skattepliktiga förmåner.

7.9¶IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn analyseras

Regeringen beslutade den 14 november 1996 att Statskontore t skulle analysera IT-konsekvenser inom den offentliga sektorn vid ett eventuellt införande av gemensam valuta (Fi96/4656). Uppdraget avrapporterades den 2 de cember 1996 (dnr 449/96-5). Underlaget för rapporten utgörs av intervjuer med företrädare för ett antal myndigheter och banker samt Svenska Kommunförbundet. I detta avsnitt görs ett kort sammandrag av Statskontorets rapport.

När det gäller en eventue ll euroanpassnings inverkan på statliga IT-system förefaller huvudpr oblemen främst finnas i äldre tillämpningar i stordatormiljö. Anledningen är att det är resurskrävande att manuellt gå igenom tusentals äldre och bristfälligt dokumenterade datafiler i gamla programspråk. Även i tämligen nya program och förhållandevis öppna miljöer finns problem. En konsekvens a v euroanpassningen kan bli att sedan länge planerade generationsskiften förskjuts i tiden.

Den erforderliga anpassningen av IT-systemen, dels till en n y valuta, dels under en viss period till dubbla valutor, skulle kunn a genomföras antingen genom att renovera befintliga system elle r genom att bygga upp nya. En tredje möjlighet är att tillämpa en s.k. skalmodell, vilket innebär att systemen förses med konverteringsmoduler för in- och utgående data.

De resurskonflikter, både ekonomiska och personella, so m uppstår i och med systemförändringarna, kommer att leda till at t myndigheterna måste ne dprioritera annan verksamhet. Det handlar inte bara om problem med anknytning till nedprioritering av de n vanliga verksamheten utan också om störningar av mer tillfälli g natur, t.ex. driftsstopp.

Ingen myndighet har uppskattat kostnader eller tidsåtgång fö r anpassningar som måste genomföras om Sverige inte går med i valutaunionen 1999. Några myndigh eter har dock specificerat vilka följder man förväntar sig av ett sådant beslut:

– Myndigheterna får en ny främmande valuta att hantera, samti-

digt som andra valutor försvi nner i och med att andra länder går

över till euro. – Euro kommer inte att vara bara en utländsk valuta bland andra

utan kommer att inta en särställning. Av konkurrensskäl måste

banker och näringsliv hantera euro på ett annat sätt än andr a

valutor, vilket kan få direkta och indirekta återverkningar fö r

myndigheterna. – En del omräkningar måste göras i t.ex. rapporter till och frå n

EU.

För flera myndigheter, därib land framför allt CSN och RFV, gäller att man har ett krav på att hålla historiska data levande. För CSN:s del handlar det om lånestocken på 95 miljarder kronor, och fö r RFV:s del om inkomstuppgifter för pensionsberäkning. Antinge n måste systemen klara av att hantera dessa data i kronor meda n övriga uppgifter är i euro eller också måste alla gamla dat a konverteras till euro. Både CSN och RFV inhämtar historisk a uppgifter från andra myndigheter, varf ör ett gemensamt synsätt vad gäller lagring av historiska data måste råda.

7.9.1¶Omfattande ändringar kommer att krävas i IT-system m.m.

Myndigheternas system skiljer sig så mycket åt att det är svårt att säga något generellt om behovet av anpassningar av IT-systeme n och om vilka problem som kan ko mma att uppstå. För standardsystem, såsom ekonomi- och per sonalsystem, är likheterna myndigheterna emellan dock så stora att samordningsvinster borde kunn a uppnås. Vad som också kan sägas är att det hos samtliga myndigheter kommer att krävas stora utvecklingsinsatser de närmaste åren, i synnerhet som euroanpassningen i tiden sammanfaller me d tusenårsskiftet och i flera fall större systembyten. Detta är fö r övrigt ett problem inte bara för myndigheterna utan även för de n finansiella sektorn och det privata näringslivet i hela Europa . Bristen på kompetent personal för s ystemutveckling kommer att bli uppenbar, i synnerhet när det gäller programmeringsspråk som är gamla eller på annat sätt upplevs som udda.

Det är troligt att enbart tusenårsomställninge n kommer att tvinga myndigheter och regering att under de närmaste åren ha en lå g ambitionsnivå vad gäller nya IT-tillämpn ingar. En mer eller mindre

parallell valutaomställning kommer att drastiskt skärpa priorite ringskraven. Dessvärre kan man inte räkna med storskalefördelar; det går inte att göra valutaomställningar när man bearbeta r programmen för att göra årtusendeomställningar. Ju längre de n offentliga förvaltningen väntar med sin nödvändiga upphandlin g desto dyrare riskerar den att bli.

Det finns farhågor som rör pra ktiska problem vid den slutgiltiga systemkonverteringen till euro. Eftersom många myndighete r anlitar samma systemförvaltare för sin databearbetning uppstår en flaskhals, eftersom systemförvaltaren omöjligt kan klara av at t konvertera alla dessa system vid samma tidpunkt.

Olika lösningar för hur systemkonverteringen praktiskt skall gå till har diskuterats. Det framstår som osannolikt att ett speciell t konverteringsprogram skulle kunna konstrueras som, likt et t antivirusprogram, letar rätt p å den information som behöver ändras och sedan utför ändringen. Däremot skul le vissa samordningsfördelar förmodligen kunna uppnås med gemensam upphandling oc h förarbete bl.a. inför konstruktion av s.k. skal för att förse aktuella system med konverteringsmoduler för in- och utgående data.

Ett problem är att det vid växling fram och tillbaka mella n valutorna kan uppstå skillnader i belopp och frågan uppstår hu r många decimaler som skall användas i beräkningar. Om beloppen sålunda inte alltid överensstämmer, kommer avstämningsproblem att förekomma där restposterna samlas.

Ett annat problem är att beloppsfälten i samtliga system so m idag inte hanterar decimaler måste expanderas. För det fall e n myndighet i sina system skall ange belopp i båda valutorn a parallellt behöver också fälten expanderas, både för att göra plats för belopp och angivelse av valutaslag. Även om endast en valuta används måste valutaslag anges under övergångsperioden.

Det kan finnas ett sto rt behov av både tids- och innehållsmässig samordning på många plan bl.a. för att vinna tid, för att driva p å förändringen i sig samt för att undvika myndighetsspecifik a lösningar med olika ambitionsni våer vid olika tidpunkter. Det finns emellertid olika hinder för samordning. Ett sådant är tidsbrist, dvs. om förberedelsearbetet påbörjas alltför sent. En annan gräns fö r samordningen sätts av att det finns stora skillnader mellan d e myndighetsspecifika IT-miljöerna, främst vad av ser egenutvecklade system.

7.9.2¶De IT-relaterade kostnadskonsekvenserna

är osäkra

De IT-relaterade kostnaderna är av flera olika slag. Det rör sig för det första om grundläggande analysarbete, systemeringsarbete , programmeringsarbete o.d. Vidare skall regelverk utarbetas , blanketter anpassas osv. En vi ktig del av kostnaderna är att hänföra till insatser på informations- och utbildningsområdet.

För de flesta myndigheterna har förberedelserna inte kommi t tillräckligt långt för att en övergripande kostnadsbild skall var a möjlig att skapa. Det finns dock några myndigheter som har gjort uppskattningar av vad en euroanpassning skulle kunna kosta . Riksgäldskontoret har gjort en beräknin g som landar på 40 miljoner kronor. Riksskatteverket uppskattar kostnaden till mellan 50 oc h 150 miljoner kronor. Dessa kostnadsberäkningar är grova oc h innefattar alla slags kostnader. De ger likväl en viss uppfattning om kostnadskonsekvenserna. Generaltullstyrelsen uppskattar sin a kostnader för de rent tekniska anpassningarna till 4-5 miljone r kronor.

Det finns behov av att ytterligare analysera euroövergången s konsekvenser. En sådan analys bör omfatta en bredare oc h fördjupad beräkning av ett större antal myndigheters kostnade r under olika skeden av övergångsperioden. V idare bör gemensamma kravspecifikationer och preciserade tidplaner tas fram avseend e åtgärder för olika myndigheter under övergångs perioden. Automatiseringsmöjligheter i euroanpassningen bör också analyseras.

7. 10 Kostnaderna får i huvudsak finansieras inom givna budgetramar

Omfattningen av de resurser som kommer att krävas inom de n offentliga sektorn för att relevanta anpassningsåtgärder skall kunna vidtas i tid beror både på vilka beslut som fattas och i vilket skede de fattas. Principiellt kan sägas att ju förr beslut fattas, desto lägre blir anpassningskostnaderna. Dels får organisationerna längre ti d för planering och förberedelser, dels kan det finnas möjlighet at t samordna åtgärderna med andra översyner, analyser och anpass ningar som ändå skulle företas. Om man betraktar den offentlig a sektorn isolerad från övriga samhällsse ktorer och bortser från andra faktorer än strikt finansiella kan man något förenklat säga att de t minst kostsamma alternativet tycks vara en situation där hela den

offentliga sektorn använder svenska kronor i sina egna syste m under hela övergångsperioden fram till dess att eurosedlar oc h euromynt sätts i omlopp samt att i princip all beloppsmässi g kommunikation sker i svenska kronor under denna period. I e n sådan situation skulle endast mycket begränsade anpassningsinsatser krävas inför den 1 januari 1999 (eller ett något senare inträdesdatum) och nödvändiga ADB-anpassningar skulle inte heller i s å hög grad sammanfalla med anpassningarna inför millennieskiftet.

Huruvida den rakt motsatta situationen, dvs. att euro skal l tillämpas i samtliga system och i all kommunikation i hela de n offentliga sektorn från och med inträdesdatum, blir mer elle r mindre resurskrävande än en situation där olika organisationer och intressenter fritt får välja vilken valut a som skall användas går ännu inte att uttala sig om. Givet att beslut om förutsättningarna fattas i ett tidigt skede i förhållande till inträdesdatum bör dock det första alternativet vara att föredra från kostnadssynpunkt. En fördyrande faktor att beakta i samtliga alternativ är bristen på personal oc h konsultstöd med IT/ADB-kompetens inför och kring sekelskiftet .

Oberoende av hur och när en eventuell anpassning till gemen sam valuta kommer att ske i praktiken står det klart att viss a organisationer inom den offentliga sektorn kommer att träffas a v betydande kostnader i samband med övergången. Samtidig t framstår anpassningsproblemen för den genomsnittliga förvalt ningsmyndigheten som hanterbara inom givna resursramar. Ma n skulle därför kunna tänka sig att eventuella kostnader i anslutning till en euroanpassning behandlas på ungefär motsvarande sätt som inför EU-anslutningen, nä mligen enligt principen att tillkommande kostnader hanteras inom ramen för givna resurser förutom i de fall där det klart kan påvisas särskilda skäl för att extra resurser skal l tillskjutas. Dessa frågor bör behandlas i s amband med den ordinarie budgetprocessen.

Sammanfattningsvis finns det mycket som talar för att – o m Sverige blir medlem i valutaunionen – den offentliga sektorn bö r använda svenska kronor i sina egna system unde r hela övergångsperiden fram till dess att sedlar och mynt i euro sätts i omlopp, samt att i princip all beloppsmässig kommunikation sker i svensk a kronor under denna period.

82 Förord Ds 1997:xx |

8¶Euron och medborgarna

En viktig del av förberedelserna inför ett eventuellt deltagande i valutaunionen tar sikte på att kartlägga såväl medborgarna s generella som särskilda gruppers specie lla behov i samband med en övergång till en gemensam valuta samt att informera medborgarna om konsekvenserna av riksdagens kommande beslut i frågan . Oavsett om Sverige kommer att delta i valutaunionen eller int e kommer medborgarna att påverkas.

Även i en situation där Sverige står utanför valutaunione n påverkas såväl den finansiella sektorn som näringsliv och handel i Sverige på ett sätt som är av betydelse för medborgarna. Allmänheten kan förväntas komma i kontakt med euron och se effekterna av det europeiska valutasamarbetet genom det svenska EU-med lemskapet och den gemensamma marknaden, med samarbete och handel över gränserna. En ökad konkurrens kan förväntas leda till ökad prispress också på varor vilka säljs i ett land som inte deltar i valutaunionen. Vidare kan det tänkas att en viss del av detaljhandeln i större städer och i turisttäta områden kommer att ange priser även i euro. Framförallt i gränstrakter är det troligt att euro n kommer att förekomma som betalningsmedel. Privatpersoner s sparande och investeringar i europeiska valutor kommer at t påverkas av ett europeiskt valutasamarbete. Svensk detaljhande l räknar med en ökande tillströmning av turister med valuta i eurosedlar och -mynt. Detta gäller inte minst gränsområden oc h större städer. Genom en utveckling av den inre marknaden kommer dessutom svenska konsumenter att i ökad omfattning möt a erbjudanden från utländska företag. Det g äller inte minst den gränsöverskridande handeln som t. ex. postorderförsäljning. Den svenska konsumenten kommer således att konfronteras med en gemensam europeisk valuta även om Sverige inte ansluter sig till valutaunionen.

Om Sverige ansluter sig till valutaunionen blir förändringarn a mer påtagliga för medborgarna i deras egenskap av konsumenter. Detta manifesteras ytterst i att sedlar och mynt kommer att bytas ut

och euron blir ett giltigt beta lningsmedel i Sverige. I ett övergångsskede kommer båda valutorna att gälla som betalningsmedel. Övergången till en ny valuta kommer att få effekter på allmänheten på många sätt. Exempelvis k ommer medborgarnas kontakter med den finansiella sektorn frågor om lön, betalningar, lån, sparande, för säkringar, värdepappershandel m.m. att påverkas.

Införandet av en gemensa m valuta medför sannolikt förbättrade möjligheter till prisjämförelse r. Detta kan förväntas pressa priserna åtminstone på sikt. Samtidigt innebär övergången – med ny a tekniska lösningar, dubbel valu tahantering, ökat informationsbehov etc. – kostnader som kan leda till tillfälliga prishöjningar.

8.1¶Såväl myndigheter som näringsliv har ansvar för informationen

Informationsfrågan hör samman med frågorna om och när Sverige kommer att delta i valutaunionen samt om övergångstiderna . Allmänheten måste informeras om varför det skapats en valutau nion samt vad EMU och den nya valutan kommer att innebära . Omfattningen av informationen beror självklart på om Sverig e kommer att ansluta sig till valutaunionen eller inte.

Medborgarna kommer på nästan alla områden att beröras a v införandet av den gemensamma valutan. Under en övergångsti d kommer det att uppstå problem för konsumenterna att förstå oc h tolka priser, ersättningsnivåer och löner som uttrycks i den ny a valutan. Allmänheten måste således info rmeras om vad övergången till euro innebär, så att svårigheten att hantera den nya valuta n mildras. Denna inlärningsprocess bör i huvudsak vara avslutad i samband med att sedlarna och mynten i euro införs. Införandet av euron måste också kombineras med åtgärder som tar sikte på bl.a. uppföljning av prisutvecklingen inom handeln och den finansiella sektorn.

För att möta konsumenternas behov av information kommer det under en övergångsperiod att krävas att konsumentorganisationer, finansiella institut, handel samt berörda myndigheter har tid oc h kunskaper att besvara frågor. Dessa organ bör förbereda sig för att på ett tidigt stadium kunna lämna information och besvara frågo r inom respektive ansvarsområde. Detta föru tsätter informations- och utbildningsinsatser inom de olika organen.

En ny valuta kommer att medföra e tt särskilt informationsbehov såvitt gäller finansiella tjänster. Informationsbehovet kommer, t.ex.

i fråga om kapitalförsäkringsbrev och andra värdehandlingar dä r valutan är angiven i kronor, att kvarstå under en längre tid. Det är viktigt att klargöra att dessa handlingar fortfarande är giltiga. Det är således angeläget att n äringslivet tar sitt ansvar när det gäller informationsinsatserna och genomför nödvändig utbildning m.m. . Detta gäller inte minst den finansiella sektorn. Huvudansvaret för informationen om euro i samband med försäljning av varor oc h tjänster måste vila på näringslivet.

8.2¶Två valutaslag under en övergångstid

Sedlar och mynt i euro skal l finnas rent fysiskt senast den 1 januari 2002. Vid toppmötet i Dublin i december 1996 rådde enighet om att det för närvarande inte är möjligt att bestämma den exakt a tidpunkten för starten av övergången. Från bl a detaljisthåll ha r framförts synpunkten att den 1 januari 2002 vore en olämpli g tidpunkt och att t.ex. den 1 oktober 2001 vore att föredra i stället.

Under den andra övergångsperioden, på som längst sex månader, kommer euro att föreligga i s edlar och mynt parallellt med den nationella valutan. Det finns fördelar och nackdelar med såväl en lång som en kort övergångsperiod. Fördelar med en längre period (sex månader) är bl.a. att eventuella tekniska problem med om byggnad av bankomater etc. kan lösas och att det finns tid att växla in svensk valuta. På den negativa sidan finns t.ex. höga kostnader som en följd av dubbel valutahantering, eventuella avtalstolk ningsproblem för avtal som träffas under ö vergångsperioden etc. På såväl detaljist- som konsumentsidan är man emellertid ense om att alla som berörs av den nya valutan har fördel av en så snab b övergång som möjligt. Eftersom hanteringen av dubbla valutor är kostsam och ytterst drabbar kons umentkollektivet är det bättre med en så kort övergångsperiod som möjligt. För att minska konsumenternas kostnader är det därför nödvändigt att den svenska krona n försvinner relativt snab bt. Praktiskt kan detta ske genom en rätt för handeln att lämna växel enbart i euro. Periodens längd bör doc k givetvis bestämmas med hänsyn till att de praktiska arrange mangen för företag och konsumenter skall kunna fungera.

Principiellt talar mycket för att inväxlingskostnader bör var a synliga genom en avgift. En avgiftsbeläggning av inväxlingen a v kronor under övergångstiden med dubbla valutor skulle emellertid kunna äventyra allmänhetens förtroende för att den svenska kronan och euron är likställda. Med hänsyn härtill vore det en fördel o m

inväxlingen under övergångsperioden kunde ske utan en särskil d avgift i samband med varje enskild växl ingstransaktion. Behovet av inväxling kommer att finnas i en mycket bred krets. För at t underlätta en smidig öve rgång torde därför betalningsförmedlarnas växlingskostnader kunna spridas öve r hela kundkollektivet på annat lämpligt sätt än en avgift vid varje växlingstillfälle. Någon statlig subvention e.d. för att täcka växlingskostnaderna bör inte införas. Även efter övergångstidens slut är det från konsumentsynpunk t viktigt att säkerställa att samtliga medbo rgare har en reell möjlighet att växla in den gamla valutan.

8.3¶Priserna måste anges i euro senast 1 januari 2002

Prisinformation regleras i Sverige huvudsakligen genom prisinformationslagen (1991:601). Om Sverige ansluts till valutaunione n kommer all prisinformation att beröras. I samband med att sedlar och mynt i euro införs, dvs senast den 1 januari 2002, bör ocks å prisinformation ges i euro. Det har ibland hävdats att dubbe l prisinformation under en längre tid är en självklar konsumenträttighet. Av pedagogiska skäl samt för att göra det möjligt för konsu menterna att kontrollera att en övergång till euro inte leder til l omotiverade prishöjningar är det viktigt att konsumenterna ka n jämföra europriserna med de gamla priserna i svenska kronor . Vissa former av dubbel prisinformation i detaljhandeln ka n emellertid få negativa konsekvenser för konsumenterna. Antale t prisuppgifter med dubbel prismärkning på hyllkanter och varor i detaljhandeln kan i viss a fall bli mycket stort, något som kan verka mer förvirrande än up plysande. Detta talar för att man bör välja en lösning för prisinformation som begränsar antalet prisuppgifter till det absolut nödvändigaste. Jämförpriset behöver t.ex. endast anges i en valuta. En möjlighet, vad beträffar den del av övergångsperioden då sedlar och mynt finns i euro, kan vara att på hyllkanten ge information om priset i euro, medan prisinformationen i svensk a kronor lämnas på annat sätt. Som nämnts tidigare är det angeläget att informations- och inlärningsprocessen avseende övergången till euro har kommit långt när sedlar och mynt i euro börjar cirkulera.

Informationsfrågan måste ställas i ljuset av kostnadsaspekten; ju längre tid allmänheten behöver dubbel prisinformation, ju me r kostsam blir hanteringen. Detta gäller främst dubbel prisinforma-

tion på hyllkanter och varor. En stor del av kostnaderna är emellertid investeringskostnader av engångskaraktär. I syfte att hålla nere höga kostnader för dubbel prisinformation torde således billigar e lösningar än hyllkantsmarkering kunna användas. Det finns olik a alternativa sätt att lämna prisinformation i båda euro och svenska kronor. Inom näringsidkarkretsar finns det idéer om att unde r övergångstiden tillhandahålla konsumenterna någon typ a v omräknare i affären som ett komplement till priset i euro. E n utförlig information på kvittona, där om möjligt priset för varj e produkt redovisas i såväl kronor som euro, kan utgöra ett ytterligare komplement till bl a en hyllkantsmarkering i euro. Det är sannolikt att dubbel prisinformation i viss utstr äckning kommer att lämnas på frivillig basis, dvs. ut an lagstiftning. För den del av övergångstiden då sedlar och mynt finns i euro kan det emellertid finnas behov av regler för att säkerställa att konsumenterna får en tillfredsställande prisinformation. Frågan om behovet av lagstiftning om dubbe l prisinformation analyseras vidare.

Tillvänjningen till den nya valutan bör påbörjas så snart det är praktiskt möjligt, dvs. sedan det bestämts om Sverige skall delta i valutaunionen. Denna tillvänjning bör givetvis ske på billigast och för alla parter mest ändamålsenliga sätt. Den lämpligaste längden på övergångsperioden är beroende av dels eventuella praktisk a problem i samband med distributionen av sedlarna och mynten i euro, dels den tid innan introduktionen av sedlarna och mynten i euro som medborgarna fått på sig att vänja sig vid en ny valuta. Ju tidigare denna inlärningsperiod påbörjas desto kortare kan sannolikt övergångsperioden vara. Av hänsyn till att dubbel prisinformation är förknippad med höga kostnader bör perioden med dubbe l prisinformation vara så kort som möjligt. Från såväl detaljist- som konsumenthåll råder enighet om detta.

Även om Sverige står utanför valutaunionen kommer sannolikt viss dubbel prismärkning att ske frivilligt, t.ex. vid gränsöverskridande marknadsföring, vid gränshandel och för vissa finansiell a tjänster. Några särskilda regelförändringar avseende prisinformationen har inte ansetts nödvändiga i detta fall.

Ett särskilt projekt med syftet att få en närmare belysning a v vilka ökade kostnader införandet av euron kan medföra fö r detaljhandeln och finanssektorn har påbörjats inom ramen fö r Regeringskansliets fo rtsatta förberedelsearbete. De kostnadsberäkningar som näringslivet redovisar kommer härvid att analyseras. En bedömning av hur kostnaderna kan tänkas påverka prisutvecklingen kommer även att göras. Projektet kommer att redovisas senar e under 1997.

Om en avrundning sker efter konvertering från kronor till euro kan det självfallet leda till såväl en höjning som en sänkning i relation till kronpriset före en konvertering. Med anledning härav bör statsmakterna vara uppmärksamma på att avrundningar int e leder till omotiverade prishöjningar. Ett flertal företag och äve n vissa branscher har a ffärskoncept som bygger på en idé med priser strax under jämnt tiotal, hundratal etc. Således kostar en vara ofta 99 kr eller 999 kr i stället för 100 kr respektive 1000 kr. En var a med ett pris på 99 kr skulle efter en konvertering till euro (med en kurs där 1 euro motsvarar 8,30 SEK) kosta 1 1 euro 93 cent. En vara som kostar 999 kr skulle på motsvarande sätt kosta 120 euro 3 6 cent. Priserna i dessa båda exempel skulle efter konverterin g kanske bli 11 euro 99 cent respektive 119 e uro. I det ena fallet leder konverteringen till en prishöjning och i det andra till en prissänk ning. För att kontrollera att omotiverade prishöjningar inte sker bör någon form av prisövervakning övervägas i samband med e n övergång till euro.

8.4¶Sedlar och mynt i den nya valutan blir sju respektive åtta till antalet

Arbetet med att ta fram eurosedlar och euromynt är ännu int e avslutat. Antalet sedel- och myntenheter av euron (med underen heten cent) har dock fastlagts. D et kommer att finnas sju valörer av sedlar och åtta av mynt.

Efter att ha utlyst en designtävling, vilken avgjordes i början av december 1996, har EMI fattat beslut om en idéskiss som skal l ligga till grund för sedlarnas utseende och utformning. Just när det gäller utformningen har denna bestäm ts efter samråd och omfattande tester med synskadade runt om i Europa, bl.a. med Europea n Blind Union (EBU). Härigenom har säkerställts att sedlarna är lätt åtskiljbara så att förväxling inte uppstår.

När det gäller mynten har förberedelsearbetet inom EU int e kommit lika långt. Man är överens om valörerna och det föreligger ett förslag på storlek och legeringar. Från svensk sida har de t framhållits att det av rent medicinska skäl är av största vikt at t mynten inte innehåller nickel eller andra allergiframkalland e ämnen. På svenskt initiativ påg år en expertutredning med deltagare från ett flertal EU-länder.

En särskild fråga är handeln via automater. De rent teknisk a problem som inställer sig vid en övergång till en ny valuta gör att

man eventuellt får räkna med att automathandeln partiellt upphör under övergångstiden.

Bilaga till departementspromemorian –

Praktiska euroförberedelser i Sverige

I denna bilaga redovisas resultatet av den tekniskt inriktade inventering som utförts av den arbetsgrupp för lagstiftningsfrågor so m bl.a. haft till uppgift att inventera de ändringar i lagar och andr a regelverk som är nödvändiga för att euron skall kunna införas i Sverige. Redovisningen innehålle r även de ändringar som krävs för det fall valutaunionen genomförs utan att Sverige deltar frå n starten.

Författningarna redovisas under respe ktive departement som ansvarar för dem och avser situationen hösten 1996.

4 |

Innehåll

Justitiedepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Utrikesdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Försvarsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Socialdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Kommunikationsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Finansdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Utbildningsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Jordbruksdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Arbetsmarknadsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Kulturdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 Närings- och Handelsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Inrikesdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Miljödepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

6 |

Justitiedepartementet

Ju/L1

Fastighetsrätt

Lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

77 § Straffbestämmelse (f öråldrad) om böter vid flottning utan behörigt tillstånd.

Lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

2 § Anteckning i fastighetsbok om förhållande som avses i lagrummet skall inte ske om kapitalbeloppet av de ersättningar för vilk a fastigheten enligt lagen svarar understiger 1 000 kr

Jordabalken

12 kap. 54 a § Meddelande om hyreshöjning skall innehålla uppgift om höjningen i kronor.

22 kap. 2 § Inteckningsbelopp skall vara bestämt i svenskt mynt .

Kungörelsen (1971:784) med tillämpningsföreskrifter för inskrivningsväsendet enligt jordabalken

21 § Bestämmelse om hur inteckning som angetts i äldre svensk t myntslag skall omräknas till kronor.

Kungörelsen (1974:1062) om uppläggande av inskrivningsregister

8 § Bestämmelse om hur inteckning som angetts i äldre svensk t myntslag skall omräknas till kronor.

Vattenlagen (1983:291)

9 § Allmän fiskeavgift kan bestämmas till årligt engångsbelopp o m avgiften uppgår till högst 500 kr.

Förordningen (1992:1374) om tillstånd till vissa förvärv av fast

egendom

5 § I tillståndsärende enligt lagen skall länsstyrelsen inhämta yttrande från Statens jordbruksverk om fastighetens taxeringsvärde överstiger fem miljoner kr.

Förordningen (1994:598) om pantbrevsregister

15 § Bestämmelse om avgifter för vissa registreringsåtgärder enlig t lagen om pantbrevsregister.

Associationsrätt m.m.

Aktiebolagslagen (1975:1385)

1 kap. 3 § Bestämmelse om min sta aktiekapital, 100 000 kr i privata aktiebolag och 500 000 kr i publika aktiebolag.

17 kap. 1 § För registrering av beslut om att privat aktiebolag skall bli publikt fordras att det registrerade aktiekapitalet uppgår till minst 500 000 kr.

| Justitiedepartementet 9

4 kap. 11 § Skuld på grund av aktieteck ning får under viss förutsättning kvittas mot fordran hos bolaget om bolagets bundna egna kapital för e emissionen uppgår till minst en miljon kr.

4 kap. 12 § Särskild regel om förfarandet vid kontantemission i bolag var s bundna egna kapital understiger en miljon kr.

4 kap. 18 § Emissionsprospekt skall tillhandahållas om summan av de belopp som till följd av en inbjudan att förvärva aktier eller teckningsrätter uppgår till minst 300 000 kr.

5 kap. 16 § Emissionsprospekt skall tillhandahållas om summan av de belopp som till följd av en inbjudan att förvärva skuldebrev eller optionsbevis uppgår till minst 300 000 kr.

7 kap. 4 § Emissionsprospekt skall tillhandahållas om summan av de belopp som till följd av en inbjudan att förvärva vinstandelsbevis uppgå r till minst 300 000 kr.

8 kap. 1 § Aktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Uppgå r aktiekapitalet eller maximikapitalet ej till en miljon kronor, ka n dock styrelsen bestå av en eller två ledamöter, om minst e n suppleant finnes.

8 kap. 3 § I bolag vars aktiekapital eller maximikapital uppgår till minst e n miljon kronor skall styrelsen utse en verkställande direktör.

8 kap. 8 § Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet till minst en miljo n kronor, får verkställande direktör ej vara ordförande i bolaget s styrelse.

Aktiebolagsförordningen (1975:1387)

7 § Vid anmälan för registrering av beslut om nyemission skall bolag vars aktiekapital understiger en miljon kronor inge intyg från bank att betalningen för de nyemitterade aktierna insatts på särskil d räkning.

19 a § Avgift enligt 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen skall uppgå till 2.700 kronor.

52 § Bestämmelser om avgifter för registrering i aktiebolagsregistret.

53 § Bestämmelser om avgift för prövning av vissa ärenden.

55 § Indrivning av vissa avgifter som understiger 100 kr kan underlåtas om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Förordningen (1981:111) om prövning av vissa ärenden enligt

lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

2 § Bestämmelse om avgift vid prövning av viss dispensfråga.

Förordningen (1981:112) om prövning av vissa ärenden enligt lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag

2 § Bestämmelser om avgifter vid prövning av vissa dispensärenden.

Lagen (1984:649) om företagshypotek

3 kap. 10 § En ansökan om företagsinteckning skall innehålla uppgift om de t belopp i svenskt mynt på vilket inteckningen skall lyda.

Lagen (1987:978) om ekonomiska föreningar

9 kap. 8 § I balansräkning behöver inte tas upp innehav av aktier i ett bola g som inte är dotterföretag och vilkas värde understiger 50 000 kr.

Förordningen (1987:978) om ekonomiska föreningar

25 § Avgiftsbestämmelse.

26 a § Avgiftsbestämmelse.

Förordningen (1994:1933) om register över europeiska ekonomiska

intressegrupperingar

14 § Avgiftsbestämmelse.

16 § Avgiftsbestämmelse.

Årsredovisningslagen (1995:1554)

2 kap. 6 § Belopp i årsredovisning skall anges i svenska kronor.

3 kap. 6 § Belopp som ingår i posterna Förutbetalda kostnader och Upplupna kostnader m.m. behöver ej specificeras om tillgångarnas nettovärde uppgår till högst 24 miljoner kr och antalet anställda uppgår till högst tio.

5 kap. 2 § För poster i årsredovisningen som avser tillgångar eller skulde r m.m. i utländsk valuta skall anges efter vilka principer beloppen har räknats om till svenska kronor.

8 kap. 6 § Bestämmelse om olika förseningsavgifters storlek.

Förordningen (1995:1633) om vissa årsredovisningsfrågor

8 § Indrivning av förseningsavgif t som understiger 100 kr kan underlåtas om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Ju/L2

Om Sverige går med i EMU:s tredje steg

Föräldrabalk

7 kap. 4 § Vid uträkning av underhållsbidrag skall visst avdragsbelopp so m slutar på öretal avrundas till närmast lägre krontal.

Lag om försäkringsavtal (SFS 1927:77)

83 § Högsta ersättningsbelopp från försäkring i ett visst fall är 3 00 0 kronor.

Lag om ändring av vissa underhållsbidrag (SFS 1966:680)

1 § Lagen gäller den som på särskilda tider är skyldig att utge bidrag i svenskt mynt. Bidraget ändras med hänsyn till penningvärdets förändring.

2 § Belopp som slutar på öretal skall avrundas till närmast lägr e krontal.

Lag om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

(SFS 1970:990)

2 § Anteckning i fastighetsboken behöver inte göras om de t sammanlagda kapitalbeloppet av de ersättningar för vilk a fastigheten svarar understiger 1 000 kronor.

Trafikskadelag (SFS 1975:1410)

14 § Ersättning utgår från ett fordons trafikförsäkring med högst 30 0 miljoner kronor för en och samma händelse.

Förordning om ersättning till vissa överförmyndare, förmyndare

och förvaltare (SFS 1976:1121)

2 § I paragrafen finns en regel om överförmyndares arvode, 50 kronor om dagen.

Förordning om ersättning för inkassokostnader m.m.

(SFS 1981:1057)

Här anges i kronor belopp som utgår i ersättning enligt lage n (1981:739) om ersättning för inkassokostnader.

Namnförordning (SFS 1982:1136)

1 § Ansökningsavgifter anges i krontal.

Hemförsäljningslag (SFS 1981:1361)

1 § Lagen tillämpas inte om det som konsumenten sammanlagt skal l betala understiger 300 kr.

Lag om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats

(SFS 1985:982)

10 § Från försäljningen öve rskjutande belopp behöver inte redovisas till beställaren om det understiger 50 kronor.

Förordning med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare (SFS 1987:1019)

8 § Vigselförrättare har rätt till ersättning med ett belopp angivet i kronor.

Lag om nedsättning av vissa underhållsbidrag (SFS 1990:668)

1 § Paragrafen anger att lagen är tillämplig på un derhållsbidrag till barn som har bestämts i svenskt mynt.

2 § Här anges att underhållsbidrag över ett visst belopp – angivet i kronor – skall sättas ned den 1 februari 1991 med 75 kronor pe r månad. Även andra angivelser i kronor finns liksom en regel o m avrundning av öretal till krontal.

Produktansvarslag (SFS 1992:18)

9 § Ett belopp om 3 500 kronor skall avräknas när ersättning fö r sakskada bestäms.

Konsumentkreditlag (SFS 1992:830)

6 § Är kreditutrymmet int e bestämt i avtalet skall det vid beräkning av effektiva räntan anses vara 15 000 kronor. – Angiven information behöver inte lämnas bl.a. om krediten avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor.

9 § Bestämmelserna om formkra v för konsumentkreditavtal gäller inte för bl.a. krediter som avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor.

Förordning om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1992:830) m.m. (SFS 1992:1013)

1 § Ersättning lämnas med högst 310 kronor, om det inte finn s särskilda skäl till annat.

2 § Säljaren får räknas till godo ersättning för bl.a. eget arbete me d högst 310 kronor.

Lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal (SFS 1993:645)

9 § Avtalsfrihet gäller när försäkring stagaren är ett storföretag; rekvisit anges i antal ecu.

Förordning om registrering av partnerskap (SFS 1994:1341)

8 § Registreringsförrättare har rätt till ersä ttning med ett belopp angivet i kronor.

Fastighetsmäklarförordning (SFS 1995:1028)

4 § En registrerad mäklare skall betala en årlig avgift om 1 200 kr.

11 § Den försäkring som en mäklare skall ha enlig t fastighetsmäklarlagen skall täcka skadeståndsskyldighet intil l 1 500 000 kronor för varje skadefall.

Förordning om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten (SFS 1995:1301)

8 § En central förvaltningsmyndighet är i vissa fall skyldig att till J K överlämna anspråk där statens skadeståndsskyldighet överstige r 250 000 kronor.

Om Sverige inte går med i EMU:s tredje steg

Lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal (SFS 1993:645) 9 § Avtalsfrihet gäller när försäkring stagaren är ett storföretag; rekvisit anges i antal ecu.

Ju/L3

Atomansvarighetslag (1968:45)

17 § Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor skall göras efter kursen per viss dag. 31 a § Sammanlagda beloppet av ersättningar är begränsat till tr e miljarder kronor.

Sjölag (1994:1009)

22 kap. 3 § Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor skall göras efter kursen per viss dag.

Luftfartslag (1957:297)

22 §

Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor skall göras efter kursen per viss dag.

Järnvägstrafiklag (1985:192)

3 kap. 28 § Järnvägs ersättningsskyldighet begr änsad till 150 kronor per kilo av det förlorade eller felade godsets bruttovikt.

4 kap. 12 § Järnvägs ersättningsskyldighet begränsad till 100 kronor för varje påbörjat dygn som järnvägen har dröjt med utläm ningen av resgods; för resgods som omfattas av ett och samma resgodsbevis doc k högst 1 000 kronor.

Ju/L4

Ordet "basbelopp" förekommer i

Rättegångsbalken (1942:740 B)

49 kap. 12 § Prövningstillstånd krävs i vissa fall där tvisteföremålets värde inte överstiger ett basbelopp.

50 kap. 13 § Tvistemål får avgöras utan huvudförhandling i hovrätt om fullföljt värde inte uppgår till ett basbelopp.

Rättshjälpslagen (1972:429)

6 § Allmän rättshjälp får beviljas den vars årsinkomst inte överstige r sju basbelopp.

8 § Allmän rättshjälp får i tvist angående f astighet (p. 9) får beviljas (p. 13) när den rättsökandes egna kostnader uppgår till tre basbelopp.

12 §

Överstiger inte den rättssökandes årsinkomst ett och ett halv t basbelopp, utgör grundavgiften hälften av grundbeloppet.

13 § Är den rättssökande underhållsskyldig skall inkomstgränsen höjas med ett halvt basbelopp.

14 a § Tilläggsavgiften är relaterad till basbeloppet.

24 § Ersättning för bevisning utgår med en tiondel av basbeloppet.

36 § Rättshjälp åt misstänkt i brottmål får beviljas den vars årsinkomstg ej överstiger tre basbelopp.

Rättshjälpsförordningen (1979:938)

23 § Som utredning av mindre omfattning anses sådan utredning var s kostnader inte överstiger ett halvt basbelopp.

Ordet "kronor" förekommer i

Rättegångsbalken (1942:740 A)

8 kap. 7 § En advokat som tilldelas varning k an få betala straffavgift med lägt tusen och högst femtontusen kronor.

Rättshjälpslagen (1972:429)

12 § Vid tillämpning av paragrafen skall inkomsten avrundas til l närmast lägre tusental kronor och grundavgiften till närmast lägre tiotal kronor.

14 a § Samma som 12 §.

Lag (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

24 § Vite får bestämmas till högst femtusen kronor.

KK (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål etc. 10 § Indrivning behöver inte begäras för fordran som understiger 10 0 kronor.

Delgivningsförordningen (1979:101)

10 d § När en polismyndighet anlitas för delgivning skall en ansökningsavgift om 250 kronor tas ut.

Rättshjälpsförordningen (1979:938)

42 a §

Utsökningsbalken (1981:774)

2 kap. 10 § Svaranden får föreläggas att inställa sig vid äventyr av vite, högst ettusen kronor. 2 kap. 11 § Samma som 10 §. 7 kap. 5 § Förbehållsbeloppen är 43 800 kronor för ensamstående, 72 36 0 kronor för sammanlevande, 23 240 kr för varje barn under sex å r och 26 750 kronor för tid därefter. 13 kap. 20 a § Understiger dessa medel 100 kronor.

Konkurslagen (1987:672)

11 kap. 13 a § Om det sammanlagda beloppet understiger 100 kronor.

Förordningen (1987:965) om ersättning för rättegångskostnader

m.m. i mål där 1 kap. 3 d § RB tillämpas

2 §

Ju/L5

Bestämmelser som innehåller belopp i kronor

Lagen (1933:28) om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande

fördelning av böter m.m.

Andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfall a åklagare, beslagare, angivare eller upptäckare av förseelse får inte utgå med högre belopp än, böter och annat sammanlagt, 500 kr.

Brottsbalken

25 kap. 2 § Bestämmelsen reglerar det lägsta respektive högsta antale t dagsböter som får dömas ut samt att det lägsta beloppet för e n dagsbot är 30 kr och att det högsta beloppet är ett tusen kr. De t minsta totala beloppet är 450 kr.

25 kap. 3 § Penningböter skall bestämmas till lägst 100 kr och högst två tusen kr.

25 kap. 4 § Det minsta bötesbeloppet för normerade böter är 100 kr.

25 kap. 6 § Om böter används som gemensamt straff för flera brott få r penningböter bestämmas till högst fem tusen kr.

I övergångsbestämmelserna (SFS 1991:240) till de nya bestämmelserna i 25 kap. regleras bl.a. hur bötesstraff i äldr e bestämmelser skall anpassas till systemet med penning- oc h dagsböter. Om det i äldre bestämmelser för böter har utsatts et t visst högsta belopp som inte överstiger ett tusen kr, skall böte r dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. Om det i en bestämmelse som har trätt i kraft före de n 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger 500 kr skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, i vissa fall, penningböter.

36 kap. 8 § Företagsbot får fastställas till lägst tio tusen kr och högst tr e miljoner kr.

Lag (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet

av brottmålsdom

12 § En bötespåföljd som har bestämts av utländsk domstol och so m skall verkställas i Sverige skall räknas om till motsvarande belopp i svenska kronor av en svensk domstol. Om det e nligt svensk lag för motsvarande brott är föreskrivet penningböter får bötespåföljde n inte bestämmas till högre belopp än två tusen kr eller, om påföljden avser flera brott, fem tusen kr. Om det enligt svensk lag inte ä r föreskrivet svårare straff än böter får påföljden inte bestämmas till högre belopp än etthundrafemtio tusen eller, om påföljden avse r flera brott, tvåhundra tusen kr.

14 § Om den utländska domstolen har förklarat visst belopp elle r egendom av visst värde förverkat, skall ett motsvarand e förverkandebelopp bestämmas i svenska kr.

16 § Under vissa förutsättningar ka n Riksåklagaren utfärda ett strafföreläggande för brottet. Om belop pet av de ådömda böterna överstiger tjugofem tusen kr eller, om den påföljd som skall verkställas avser flera brott, trettio tusen kr, får strafföreläggande emellertid int e utfärdas.

Kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

14 § En dömd person som förelagts att inställa sig vi d kriminalvårdsantalt är berättigad till ersättning av allmänna medel för nödvändiga resekostnader, om dessa översiger 50 kr.

Bötesverkställighetsförordning (1979:197)

25 § Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kr, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Förordning (1989:929) om ersättning av allmänna medel för skada

orsakad av den som utför samhällstjänst

4 § Ersättning för skada som den som dömt s till samhällstjänst tillfogar lämnas för en och samma skadehändelse till varje skadelidand e med högst två miljoner kr för personskada, med högst 100 000 kr för för sakskada och med högst 100 000 kr för re n förmögenhetsskada genom brott.

5 § Kriminalvårdsstyrelsen beslutar om ersättning som inte överstiger 100 000 kr.

Förordning (1990:487) om övervakningskameror m.m.

2 § För handläggning om ansökning om tillstånd att använda över vakningskamera tar länsstyrelsen en avgift om 4 25 kr för en kamera och därefter 125 kr för varje ytterligare kamera för vilken tillstånd meddelas.

Lag (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll

5 § Den som avtjänar fängelsestraff utanför anstalt i form a v elektronisk övervakning skall betala en avgift om 50 kr per dag, om det är motiverat med hänsyn till hans möjligheter att erhåll a inkomst under verkställigheten, dock högst tretusen kr. (Denn a lydelse i kraft först 1.7.1997)

Ju/L6

Anm. Här tas inte upp eventuella grundlagsändringar.

Kungörelse (1946:679) angående kommissionärer hos myndigheter

tillhörande statsförvaltningen

7 § För utförande av vissa uppdrag har en kommissionär rätt till arvode med en krona 50 öre.

Lag (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

2 § Partistöd lämnas som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgö r 224 100 kronor.

6 § Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet får för varje år för vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 3 910 000 kronor.

8 § Parti får utöver grunds tödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 11 000 kronor för varje vunnet mandat, om partiet ä r företrätt i regeringen och annars 16 400 kronor för varje vunne t mandat.

Lag (1974:1037) med instruktion för valprövningsnämnden

8 § Till ordföranden och dennes ersättare utgår ett särskilt arvode med 6 000 kr för år.

Lag (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn

10 § När JK begär upplysningar eller yttrande i andra ärenden än de m där han har beslutat att inleda förundersökning får han förelägg a vite om högst 1 000 kronor.

Förordning (1981:4) om det statliga person- och adressregistret

3 § SPAR innehåller bl.a. för varje registrerad person uppgifter o m summan av taxerad förvärvsinkomst och inkomst av kapital, dock lägst noll kr.

Departementsförordning (1982:1177)

8 § För att fortlöpande tillhandahålla pappersexemplar a v ärendeförteckningar som upprättas inför regeringssammanträdena enligt en stående beställ ning får Statsrådsberedningen ta ut en årlig avgift om 4 000 kr av beställaren.

Lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens Ombudsmän

21 § När en ombudsman begär upplysningar eller yttranden i andr a ärenden än dem där han har beslutat att inleda förundersökning får han förelägga vite om högst 1 000 kronor.

Lag (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess

myndigheter och organ

1 § I denna paragraf anges månadsarvoden i kronor för vissa uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Förordning (1992:609) om avgift för utdrag ur röstlängd enligt

vallagen (1972:620)

Avgift tas ut med 25 kronor för varje upp slag, dock lägst 50 kronor, när utdrag ur allmän eller särskild röstlängd lämnas ut efte r begäran.

2. Ändringar som krävs om Sverige inte går med i EMU

Inga ändringar, såvitt kan bedömas.

Ju/F1

Polisregisterkungörelsen (1969:38)

2 § 1 d Som bl.a. innehåller uppgifter om att Rikspolisstyrelsen få r anteckna uppgifter i polisregister av den som dömts om påföljden är dagsböter eller normerade böter, lägst ettusen kronor, eller o m annan påföljd än böter har dömts ut.

Förordning (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m.

3 § Avgiften är 225 krornor per påbörjad timme för var och en av d e polismän som behövs för bevakningen,

3 kronor per påbörjad kilometer för varje bil eller motorcykel,

30 kronor per påbörjad timme för varje hund eller häst,

570 kronor per timme för varje båt och 4 170 kronor per flygtimme för varje helikopter.

28 Justitiedepartementet |

4 § Som bl.a. innehåller uppgiften att avgiften är 750 kronor pe r påbörjat kalenderår för den som innehar en larmanläggnin g direktansluten till en polisstation.

Förordning (1982:842) om ersättning och belöning åt dem som hjälper polisen

9 § Som bl.a. innehåller uppgiften att ersättningsbelopp under 50 0 kronor behöver inte bevakas.

Förordning (1965:59) om ersättning till polismän m.fl. för skada på

egendom

Som bl.a. innehåller up pgiften att ersättning som begärs med högst 2 000 kr. får prövas av polismyndigheten.

Polis- och kriminalvårdsenheten har inga författningar som kräver ändringar om Sverige inte går med i EMU:s tredje steg.

Ju/F2

Förordning (1982:481) om avgifter för Datainspektionens verksamhet

2 § En avgift får tas ut med 620 kr för varje påbörjad handläggningstimme.

3 § En årlig licensavgift om 410 kr får tas ut.

Förordning (1982:805) om ersättning av allmänna medel till

vittnen, m.m.

3 § Resa med egen bil ersätts med 120 öre pe r kilometer samt resa med motorcykel eller moped med 50 öre per kilometer.

4 § Traktamente för dag får bestämmas till högst 60 kronor per dag . Utgift för nattlogi ersätts med högst 400 kronor per natt.

5 § Ersättning för tidsspillan får bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst till 300 kronor per dag.

11 § Förskottet utbetalas med check utställd i det lands valuta dä r kallelsen skall delges.

Förordning (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa

andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m.

2 § Arvoden betalas enligt tabell med ett antal olika arvodesbelop p angivna i kronor.

2 a § Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte överstiga 1 000 kr.

Förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna

Bilagan innehåller en avgiftslista med en mängd belopp som anges i kr.

Förordning (1994:571) om ersättning för inställelse vid någon av

de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

1 § Traktamente får bestämmas till högst 350 kr per dag. Utgift fö r nattlogi ersätts med högst 800 kr per natt.

Förordning (1996:382) med länsrättsinstruktion

20 § 2. Länsrättsnotarier som har t jänstgjort minst sex månader får på eget ansvar handlägga mål om taxeringsfrågor som gäller ändring a v belopp om högst 1 000 kr.

21 § 6. Länsrättsnotarier som har t jänstgjort minst ett år får handlägga mål om taxeringsfrågor som gäller ändring av belopp om högst 5 00 0 kr.

Utrikesdepartementet

Kungl. Maj:ts kungörelse om ersättning i vissa fall då sjömän

medtages på svenskt fartyg (SFS 1973:521)

3 § Ersättning till redare för att medtaga sjöman ombord på farty g betalas med aderton resp. tolv kronor.

4 § Ersättning till fartygsägare för skada som tillfogats av någon som medtagits på fartyg kan komma att lämnas av statsmedel efte r beslut av chefen för Utrikesdepartementet. Beloppet utgår med en summa som bedöms skälig, dock högst 4 000 kronor.

Förordningen om avgifter för konsulärt bistånd (SFS 1982:29)

1 § Avgiften för ekonomiskt b istånd till svenska medborgare i utlandet m.m. är 10 procent av biståndsbeloppet, avrundat till närmast e tiotal kronor, dock lägst 200 kronor och högst 4 000 kronor.

Förordningen om avgifter för bistånd av Utrikesdepartementet i

ärenden om kvarlåtenskap utomlands (SFS 1987:14)

2 § För boutredningsåtgärder och redovisning betalas en avgift på 2 0 procent av redovisade medel som inte överstiger 500 000 kronor , dock minst 500 kronor. Överstiger beloppet 500 000 kronor, ä r avgiften 10 procent av den överskjutande delen.

För arvs- och släktutredning utan att uppdraget leder til l redovisning av medel, betalas en avgift i förhållande till det arbete utredningen krävt, dock mi nst 500 kronor och högst 15 000 kronor.

Förordningen om expeditionsavgifter vid utlandsmyndigheterna (SFS 1987:14)

Bilaga

I denna bilaga anges avgiftsbelopp i kronor i rubriken, fö r gemensam visering för inresa och vistelse i Sverige, för gemensam genomresevisering (gruppvisering) och för förmedling av penga r och andra värdeföremål (sammanlagt 7 gånger).

Förordningen om expertgruppen för identifiering vid katastroffall

utomlands (SFS 1988:530)

3 § Varje deltagare i expertgruppen får ersättning med et t engångsbelopp för varje uppdrag på 2 500 kronor.

Förordningen om avgift för efterforskning av personer bosatta

utomlands (SFS 1989:810)

3 § För varje person som efterforskas betalas en avgift på 300 kronor.

Lagen om krigsmateriel (SFS 1992:1300)

22 § För att täcka statens kostnader för Inspektionen för strategisk a produkter skall den som har tillstånd att tillverka krigsmaterie l enligt denna lag eller den som tillverkar produkter som omfattas av inspektionens tillsyn enligt 16 § lagen (1991:341) om strategisk a produkter årligen betala en avgift, om det fakturerade värdet a v tillverkarens sålda produkter av dessa slag under året överstige r 2 500 000 kr. Inspektionen bestämmer avgiften efter ett fö r samtliga avgiftsskyldiga lika för hållande till det fakturerade värdet.

Förordningen om statligt stöd för information och studier om

säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling (SFS 1993:983)

14 § Mottagna bidrag skall hållas på en särskild bankräkning . Ränteinkomster som överstiger 3 000 kr årligen, tillsammans med eventuella oförbrukade medel, skall återbetalas till Utrikesdepartementet då bidraget redovisas enligt 15 §.

20 § Organisationsstöd betalas ut årsvis. Bidrag överstigande tv å miljoner kronor betalas dock ut kvartalsvis.

I följande interna föreskrifter förekommer uppgifter om krono r eller kr:

UF 1990:2 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

i utlandet m.m. 1 gång 7 §

UF 1991:6 om ersättning för representationskostnader

1 gång 7 §

1 gång 9 §

UF 1991:11 om resdagar och ersättning för hemresa i

samband med semester 2 ggr 7

§

UF 1994:8 om reglering av sjukvårds- oc h

tandvårdskostnader under stationering utomlands1 gång 1 §

2 ggr 2 §

1 gång 3 §

1 gång 6 §

Författningar på utlänningsrättens område

Förordning om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i ett annat land (SFS 1984:890)

5 § Bidrag får lämnas för

1. skäliga resekostnader och

2. uppehälle under resan och de första d ygnen i det nya bosätt-

ningslandet samt kostnader för bagagetransport och anna t

som har samband med resan med sammanlagt högst 1 500

kronor per person

Bidrag enligt första stycket 2 får lämnas me d

sammanlagt högst 7 500 kronor för flyktingen och han s

anhöriga.

Utlänningsförordning (SFS 1989:547)

7 kap. 7 b § För utfärdande av resedokument och för förlängning av giltighetstiden för resedokument enligt 1 kap. 10 § denna förordning ta s expeditions- avgift ut med 150 kr.

Beslut om avgift enligt första stycket får överklagas i samma ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument.

7 kap. 8 a § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 § § indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldig e skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras fö r en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Förordning om tillstånd för anställning på fartyg (SFS 1989:548)

9 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 § § indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldig e skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras fö r en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Förordning om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

(SFS 1990:927)

10 § Ett helt schablonbelopp för schablonersättning skall vara 150 900 kronor för personer som fyllt 16 år och 92 600 kronor för bar n

under 16 år. Storleken av schablonbeloppet skall beräknas utifrån den ålder utlänningen har vid utgången av den månad som föregår schablonersättningens utbetalning.

28 a § En kommun har rätt till ersättning för kostnader för grundskole undervisning för barn ti ll utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande avasylsökande m.fl . Ersättning får betalas med högst 24 600 kronor per barn och år i fråga om barn som vi stas på utredningssluss och med högst 36 600 kronor per barn och år för barn som vistas på förläggning eller i en kommun. Ersättningen skall reduceras för beloppet med kostnaden för den skolverksamhet som en sluss eller en förläggning själ v ansvarar för och som anordnas enligt förordningen (SKOLF S 1993:21) om undervisning av asylsökande barn.

Efter särskild prövning får Statens invandrarverk betala ersättning till en kommun eller ett landsting för extra kostnader fö r elever med särskilt behov av stöd och för andra extraordinär a kostnader för skolverksamheten.

Förordning om mottagande av asylsökande m.fl (SFS 1994:361)

4 § Bostadsersättning enligt 16 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. skall lämnas med 500 kronor per månad för e n ensamstående utlänning och med 1 000 kronor per månad sammanlagt för en familj.

6 § Bestämmelsen innehåller föreskrift er i kolumnform om vilken dagersättning (angiven i kronor) olika kategorier av asylsökande ä r berättigade till.

Förordning om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar (SFS 1994:362)

2 § Utlänningarna skall betala vårdavgift med 50 kronor för besök hos läkare som Statens invandrarverk har anvisat eller hos läkare inom den offentliga primärvården samt för läkarvård som ges efte r remiss av sådana läkare.

3 § Utlänningarna skall betala vårdavgift med 25 kronor för anna n sjukvårdande behandling än läkarvård, om de n ges av en vårdgivare som Statens invandrarverk har anvisat eller efter remiss av e n läkare som Invandrarverke t har anvisat eller av en läkare inom den offentliga primärvården.

6 § För receptförskrivna läkemedel skall utlänningarna betala avgif t med högst 50 kronor.

7 § Har en utlänning inom loppet av en sexmånadersperiod betalat mer än 400 kronor enligt 2, 3 och 6 §§ får Statens invandrarverk betala ett särskilt bidrag enligt 18 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. för de kostnader som överstiger 400 kronor.

Finns det i en familj fler än ett barn som inte fyllt 18 år skall beloppet 400 kronor avse det sammanlagda belopp som betalas ut för barn under 18 år.

8 § Utlänningarna skall betala avgi ft med 50 kronor för behandling hos en tandläkare som har anvisats av Statens invandrarverk.

Tandvård hos en tandläkare som har anvisats a v Invandrarverket är kostnadsfri för barn som inte fyllt 18 år.

9 § Har en utlänning på grund av akut behov anlitat en anna n tandläkare än en som anvisats av Statens invandrarverk, få r Invandrarverket betala ett särskilt bidrag enligt 18 § lage n (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. för den del a v avgiften som utlänningen har betalat som överstiger 50 kronor.

Anm. Det finns planer på att dela upp bestämmelserna i förordningen (SFS 1990:927) om statlig ersättning fö r flyktingmottagande m.m. i två nya förordningar, en tillhöri g Utrikesdepartementet och en Inrikesdepartementet.

Försvarsdepartementet

Förfogandelag (SFS 1978:262)

55 § Tillstånd till försäljning av beslagtagen egendom ska, o m omständigheterna medger det, sökas hos rätten om egendomen s värde uppskattas till ett tusen kronor eller mera.

Ransoneringslag (SFS 1978:268)

50 § Tillstånd till försäljning av beslagtagen egendom ska, o m omständigheterna medger det, sökas hos rätten om egendomen s värde uppskattas till ett tusen kronor eller mera.

Förordning om förmåner till anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (FFS 1984:31)

18 § Vid bestående invaliditet på grund av skada eller sjukdom som den anställde ådragit sig under tjän stgöring utomlands eller vid dödsfall på grund av skadan eller sjukdomen utbetalas ersättning me d tjugotvå basbelopp. Vid annan invaliditet som uppgår till minst tio procent betalas ersättning med det lägre belopp som svarar mo t invaliditetsgraden.

Bilaga Traktamente för den anställde under förrättning utomlands lämnas med belopp som anges i kronor i denna bilaga.

Räddningstjänstförordning (SFS 1986:1107)

63 § Vid kommunal räddningstjänst med anledning av utflöde i viss a vattenområden av skadliga ämnen har ko mmunen rätt till ersättning

av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger hälften av basbeloppet.

64 § Om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medför t betydande kostnader, har kommunen rätt t ill ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger en självrisk. Självrisken utgörs av ett basbelopp som motsvarar två öre pe r skattekrona.

65 § För saneringskostnader med anledning av sådant utflöde ha r kommunen rätt till ersättning av staten för den del av kostnaderna som överstiger hälften av basbeloppet.

Förordning om frivillig tjänstgöring vid Försvarsmakten (FFS 1987:8)

15 § Den som är ålagd anmälningsskyldighet får 200 kronor för varj e påbörjad tiodygnsperiod under vilken anmälningsskyldighete n gäller.

Officersförordningen (SFS 1994:882)

26 § Den som avlagt reservofficersexamen får en u tbildningspremie som uppgår till 720 kronor för varje utbildningspoäng vid officershögskola. Den som avlagt yrkesofficersexamen o ch inte uppburit denna premie får en utbildningspremie på 13 500 kronor.

Förordning om civilt försvar (SFS 1995:128)

2 kap 5 § Ersättning till kommunerna för kostnader fö r beredskapsförberedelser ska betalas år ligen med ett grundbelopp på 100 000 kronor och ett rörligt tilläggsbelopp uppgående till 8, 15, 17, 21 eller 24 kronor per kommuninvånare beroende p å kommunens utsatthet och risker i krig. Ersättningen ska omräknas

i enlighet med förändringen av Statistiska centralbyrån s konsumentprisindex från augusti 1995.

Bilaga 1 I denna bilaga anges ersättningsbelopp för kostnader för byggande och utrustande av skyddsrum och för underhåll av skyddsrummet och dess utrustning i kronor.

Bilaga 2 I denna bilaga anges erättningsbelopp för kostnader för öppningar i skyddsrummets begränsningsväggar, försvårad grundläggning , förstärkning för byggnadsras och förstärkning av befintlig a begränsningsväggar i kronor.

Förordning om förmåner till totalförsvarspliktiga (SFS 1995:239)

2 kap 1 § En totalförsvarspliktig har under grundutbildning som är längre än 60 dagar rätt till dagers ättning med 40 kronor per tjänstgöringsdag. Efter 230 tjänstgöringsdagar har den totalförsvarspliktige rätt til l tillägg till dagersättningen. Tilläggsbeloppen anges i kronor.

2 kap 2 § En totalförsvarspliktig som fullgör annan värnplikt eller civilplikt har rätt till dagpenninig som ska bestämmas till lägst 55 kronor.

2 kap 6 § En totalförsvarspliktig som rycker ut från grundutbildnin g

har rätt till utryckningsbidrag med 4000 kronor om han/hon har tjänstgjort i sammanlagt 120 dagar.

3 kap 10 § Om en totalförsvarspliktig får använda ett annat transportmedel än ett allmänt kommunikationsmedel vid en fri resa som är längre än tre kilometer, har han/hon rätt till resekostnadsersättning med 120 öre per kilometer. För varje medresande totalförsvarspliktig so m har rätt till fri resa lämnas särskild ersättning med fem öre pe r kilometer.

7 kap 11 § Familjepenning beräknas per månad till hö gst 2 000 kronor för barn och högst 4 000 kronor för en annan person.

7 kap 13 § Vid bestämmande av familjepenning och bostadsbidrag ska ma n från summan av de högsta beloppen i viss utsträckning räkna a v makes, barns och den bidragsberättigades beräknade inkoms t belöpande på tjänstgöringstiden. Reglerna för avräkningen ä r baserade på respektive inkomsts storlek i kronor.

7 kap 16 § Inkomst som ska avräknas från familjepenning och bostadsbidrag avrundas nedåt till helt krontal.

7 kap 18 § Under den tid som den bidragsberättigade får b ostadsbidrag, lämnas ett tillägg med 250 kronor per månad.

7 kap 21 § Näringsbidrag lämnas med högst 45 000 kronor per månad.

7 kap 23 § Begravningsbidrag lä mnas med 8 000 kronor för den bidragsberättigades make och med 4 000 kronor för den bidragsberättigade s barn.

9 kap 1 § Om en totalförsvarspliktig avlider under tid då han/hon har rätt till fri hälso- och sjukvård, b etalas begravningshjälp med ett halvt basbelopp.

11 kap 8 § Familjebidrag betalas ut måndadsvis till den totalförsvarspliktige. Familjebidrag som skall lämnas för del a v månad betalas ut med ett belopp per dag som motsvarar en trettiondel av månadsbeloppet . Bidrag avrundas uppåt till helt krontal. Bidrag som understiger 100 kronor i månaden betalas inte ut.

Förordning om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

(SFS 1995:241)

6 kap 1 § Frågan om ersättningsskyldighet för förlust eller skada på materiel får prövas av vissa chefer om förlusten eller skadan inte överstiger ett tusen kronor.

42 Försvarsdepartementet |

Socialdepartementet

Kungl. Maj:ts Kungörelse (1921:410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel

utgående

livränta m.m.

2 § ...den skadades årliga arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor

Kungl.Maj:ts Förordning (1938:216) om livräntetillägg av

statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901

angående skada till följd av olycksfall i arbete

1 §

kronor

Lag (1943:182) med särskilda bestämmelser om försäkring för

olycksfall i arbete av vissa tjänstepliktiga m.m.

1 § ...den försäkrades årliga arbetsförtjänst anses icke understig a tvåtusentrehundra kronor

Kungl.Maj:ts Förordning (1943:183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada,ådragen under fullgörande av tjänsteplikt

5 § ...där den årliga arbetsförtjänsten understiger tvåtusentrehundr a kronor

Lag (1947:529) om allmänna barnbidrag

1 §

...lämnas allmänt barnbidrag med 7 680 kronor

11 § ...avrundas till närmast högre hela krontal

Förordning (1950:295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbetet m.m.

9 § ...därest den skadades årliga arbetsförtjänst beräknats till sjutusentvåhundra kronor

Kungl. Maj:ts förordning (1953:255) angående höjning av vissa olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar åt tvångsarbetare och fångar m.fl.

...skall för tiden efter den 30 juni 1953 bestämmas efter en årli g arbetsförtjänst av högst tvåtusenfyrahundrasjuttio kronor

Lag (1954:774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

3 § Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning uppgående till en, två eller tre kronor för dag

Lag (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juli 1916 (nr235) om försäkring för olycksfall i arbetet m.m.

2 §

sexhundra kronor samma proportion till sextusensexhundra...m å dock ej beräknas till högre belopp än sjutusenniohundra kronor

3 § (div.krontal)

13 § ..ej å helt tiotal ören... närmast högre å helt tiotal ören

Förordning (1955:470) angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av olycksfall i arbetet m.m.

5 §

sjuttio kronor.

Kungl. Maj:ts förordning (1956:183) angående omreglering av vissa

ersättningar på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för

fiskare

2 § a årliga arbetsförtjänst anses utgöra ettusenfemhundrasjuttiofe m kronor...dock i intet fall högre belopp än tretusen kronor.

Förordning (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripande för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom

2 § ...värdeförsämring...som en skadelidande fått vidkännas överstiger 100 kronor

3 § ...dock att ersättning ej må beräknas på lönebelopp i den mån d e överstiger 70 kronor per dag

4 § ...fått vidkännas överstiger 1000 kronor

6 § ...i den mån detta ej överstiger 78 kronor per dag

Lag (1959:531) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring

4 § ...ettusen kronor

Lag (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. 13 § ... dömas att betala skatt med 75 kronor per liter

Lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120)

1 kap. 6 § ...närmaste hundratal kronor 2 kap. 12 § ...dock högst 80 kronor per dag 3 kap. 1 § ...minst sextusen kronor, 2 §

2a § ...kan antas komma att understiga 10 000 kronor, 10a § Sjukpenning avrundas till närmaste hela hundratal kronor, 15 § ...minskas med 80 kronor, 4 kap. 6 § Hel föräldrapenning...lägst 60 kronor om dagen 11 kap. 2 § ...ej upgått till 1000 kronor, 3 § ...1000 kronor (2ggr.) 20 kap. 1 §

22 kap. 8 § ...närmaste hela krontal, Ö.g. best p.4 (1994:1568)

Lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring

16 § ...beloppet 20 000 kronor mot 75 000 kronor

35 § ...tvåtusenfyrahundra kronor

Ö.g. best 1967:287

Lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning

av

yrkesskada m.m.

2 § ...om den skadades årliga arbetsförtjänst beräknas till femtontusen kronor

Förordning (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos Riksförsäkringsverket (omtryckt 1976:1048)

6 §

7 § ...månadsvis i helt krontal

8 § ...etthundratjugo kronor eller därutöver kvartalsvis...åttio men e j etthundratjugo kronor...

14 §

Kungl.Maj:ts kungörelse (1968:716) om ersättning till läkare i allmän tjänst för undersökning rörande alkoholpåverkan m.m.; ...uppbär arvode med 50 kronor...är arvodet dock 75 kronor Kungörelse (1971:831) om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första

stycket lagen om allmän försäkring

Tandvårdstaxan (1973:638)

7 § Tandvårdsersättning betalas endast om...överstiger 700 krono r sammanlagt under en behandlingsperiod 13 § ...avrundas belopp som slutar p å öretal över femtio uppåt och annat öretal nedåt...

Lag (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.; 2 § ...Uppräkning skall dock ske med lägst 500 kronor. 3 § ..avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv

Förordning (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m. 1 § ...med 45 kronor per vårddag

Lag (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn

4 § För varje barn lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland dock högst med 24 000 kronor

Förordning (1988:1464) om bidrag vid adoption av utländska barn

5 § I fråga om länder för vilka nämnden beräknar att genomsnitts kostnaden uppgår till eller överstiger 48 000 kronor får nämnde n fastsälla detta förhållande i stället för att ange ett visst belopp.

Förordning (1990:739) med instruktion för Socialvetenskapliga

forskningsrådet

15 § Forskningsrådets beslut att bevilja medel för visst ändamål skal l

miljoner kronor

Förordning (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel

4 § Arbetsgivaren och den försäkrade kan vardera få bidrag med högst 50 000 kronor.Bidrag till datorbaserade hjälpmedel får doc k beviljas med högre belopp än 50 000 kronor. Bidrag til l arbetsgivare lämnas med hälften av den kostnad för hjälpmedle t eller anordningen som överstiger 10 000 kronor

Lag (1991:1148) om mellankommunal kostnadsutjämning med

anledning av ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre

och handikappade

7 § (100-tal kronor, 1991 års prisnivå)

Förordning (1991:1234) om försöksverksamhet inom tandvården

5 § Ersättning för försöksverks amheten i Kristiansstad län lämnas med 320 kronor per behandlad patient...390 krono r...735 respektive 1080 kronor

Förordning (1991:1278) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård

3 § För somatisk långtidsvård...1996 med följande belopp (ett tjugotal olika belopp i kronor)..kronor per påbörjat vårddygn...

4 § 4 ...300 kronor...5 ..75 kronor

5 § 300 kronor per månad

6 § 3 ...109 kronor

Förordning (1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön

enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön

8 § ...nedåt till helt krontal

12 § ..50 kronor

Förordning (1992:621) om statsbidrag till texttelefoner

2 § Bidrag lämnas för ... 2. anskaffningskostnaden för texttelefon til l den del kostnaden inte överstiger 6000 kronor

Förordning (1992:1554) om kontroll av narkotika

14 § ...Avgift i kronor 15 000..Avgiften avser. Lag (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. 14 § naden vid ett och samma tillfälle överstiger 5 000 kronor Förordning (1993:595) om avgifter för den statliga kontrollen av

läkemedel

6 § ..Avgift i kronor 76 000 kronor

Lag (1993:737) om bostadsbidrag

4 § ..4. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad 5 § ...15 procent av den sammanlagda förmögenheten som överstiger 100 000 kronor avrundat nedåt till helt tiotusental kronor 7 § ...överstiger 1 000 kronor 13 § ... för en sökande 117 000 kronor eller för makar 58 500 kronor för talas inte ut 14 § 1 (kronor nämns ett flertal ggr.) 17 § .. överstiger 1 800 kronor men inte 2 600 kronor...upp till 3 60 0 kronor

21a § ...avrundas nedåt till närmast jämna hundratal kronor

22 § ..under 100 kronor

Förordning (1993:1091) om assistansersättning

5 § .. per timme ..vara 100 kronor

Lag (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer

4 § Bostadstillägg lämnas med...överstiger 100 kronor men inte 4 000 kronor...överstiger 2 000 kronor per månad

5 § ...sjuttiofemtusen kronor

Förordning (1994:748) om tillfälligt statsbidrag till gruppbostäder

och sjukhem

2 § 3 st ...med 200 000 kronor

3 § ... 50 000 kronor

4 § total ram om 2 780 mil joner kronor. Av den totala ramen skall 280

Förordning (1994:952) om Allmänna arvsfonden

3§ b) ..mer än 300 000 kronor

10 § ..inte överstiger 2 miljoner kronor

13 § ...högst 10 miljoner kronor

Förordning (1994:1120) om ersättning för sjukgymnastik

3 §

7 § ...högst 520 kronor...och högst 412 kronor

Förordning (1994:1120) om läkarvårdsersättning

5 § (diverse arvodesbelopp i kronor) 9 § ...samtalsbehandling...högst 550 kronor 10 § 2 st ...270 kronor 11 § ...150 kronor..65 kronor 18 § (bilaga med arvoden)

Förordning (1996:879) om basbelopp för år 1997

till 36 300 respektive 37 000 kronor

Lag (1996:00) om underhållsstöd. 8 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 173 kronor per månad... Om barnet växelvis b or varaktigt hos båda föräldrarna...med 1 173 kronor per månad med avräkning...

10 §

000 kronor

16 § Om det belopp som skall betalas . ...är lägre än 50 kronor, bortfaller beloppet.

24 §

slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. O m månadsbeloppet för ett barn blir lägre än 100 kronor, bortfalle r återbetalningsskyldigheten.

26 § 3. en procent av den del av den bidragsskyldiges skattepliktig a förmögenhet som överstiger 800 000 kronor.

Det sålunda framräknade beloppet skall minskas med 24 000

Kommunikationsdepartementet

Kungörelsen om hänförande av vissa automobiler till fordonstypen

motorredskap (SFS 1940:440)

Övergångsbestämmelserna kan gälla alltjämt, fast kungörelsen är upphävd per den 1 april 1975. Sannolikt kan man bortse från denna författning.

Luftfartslagen (SFS 1957:297)

9 kap. 22 § regler om högsta belopp för ansvar för olika skador anges i särskilda dragningsrätter (SDR) och innehåller också en regel om hur SDR skall beräknas i svenska kronor: Med "särskild a dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När talan förs om ersättning, skal l omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag dome n meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med de n beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dage n tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Exportvagnskungörelsen (SFS 1964:39)

8 § Avgift för införande i exportva gnsförteckning och för exportvagnsskyltar betalas sammanlagt en avgift på 290 kronor

Bilregisterkungörelsen (SFS 1972:599)

63 § Skyltavgift är 55 kronor för varje vanlig skylt, och för skylt i yrkesmässig trafik 135 kronor styck.

64 § Avgift för duplett av registreringsskylt är 55 kronor och fö r provisorisk skylt 35 kronor; duplett av skylt i yrkesmässig trafik är 135 kronor.

65 § Registerhållningsavgift är 46 kronor per år resp. 80 krono r beroende på vilket fordon det är fråga om.

65 a § Avställningsavgiften är 46 kronor per år. Indrivning behöver dock inte begäras för fordran som understiger 100 kronor.

66 § Duplett av kontrollmärke kostar 20 kronor.

67 § För varje saluvagnsskylt utgår en avgift med 135 kronor. Den som har en saluvagnslicens skal l erlägga en årlig registerhållningsavgift med 46 kronor.

68 § För körtillstånd utgår en avgift med 150 kronor.

69 § För bevis om att avställning upphört utgår avgift med 25 kronor.

Turistvagnskungörelsen (SFS 1972:601)

8 § För turistvagnslicens och för t uristvagnsskyltar betalas sammanlagt en avgift på 290 kronor.

Förordningen med taxa för Vägverket (SFS 1972:648)

Bilaga I bilagan till förordningen finns 37 stycken avgifter angivna i krontal, i bland jämna och avrundade, i bland mycket udda siffror såsom 255, 405 och 785 kronor.

Kungörelsen om interimslicens för fordon (SFS 1973:766)

7 § Enligt 7 § betalas en interimlicens på sammanlagt 150 kronor.

Förordningen om felparkeringsavgift (SFS 1976:1128)

2 a § Felparkeringsavgift får fastställas till lägst sjuttiofem och högs t sjuhundra kronor.

2 b § Vid för sen betalning av felparkeringsavgift höjs avgiften me d etthundrafemtio kronor.

6 § Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor.

11 § Felparkeringsavgifter som skall tillfalla kommuner överförs a v Vägverket. Därvid görs avdrag för statens kostnader med femti o kronor för varje helt eller delvis betald avgift.

Körkortsförordningen (SFS 1977:722)

84 § Underrättelse om brott som föranlett penningbö ter med sammanlagt högst 600 kronor behöver inte ske.

Förordningen om fyravgift (SFS 1977:1118)

6 § Fyravgift tas ut med 3 kronor 60 öre för varje enhet av fartyget s bruttodräktighet.

15 § Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor.

Förordningen om farledsvaruavgift (SFS 1977:1119)

5 § Innehåller en taxa i kronor och ören.

11 § Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor.

Förordningen om farledsvaruavgift i vissa fall avgift (SFS 1978:13)

Förordningen, som saknar paragrafindelning, anvisar för vissa fall att avgiften skall vara 0,80 kronor per ton.

Lagen om åtgärder mot förorening från fartyg (SFS 1980:424)

8 kap. 3 § Lagrummet hänvisar till basbelopp enligt lagen om allmä n försäkring samt har en a vgiftstabell i basbelopp. Tabellen återfinns i SFS 1994:1796.

Förordningen om beräkning av kapitalbelopp m.m. inom sjömanspensioneringen (SFS 1980:770)

3 § Innehåller en hänvisning till ”basbeloppet”.

Förordningen om lotsavgifter (SFS 1982:914)

8 § För viss typ av lotsning beräknas en avgift med ett grundbelopp av 1 040 kronor samt 520 kronor för varje påbörjad timme.

13 § I vissa fall tas en avgift ut med 490 kronor för varje påbörja d timme.

15 §

Väntavgift tas ut med 490 kronor för varje påbörjad timme.

24 § Uppkommer vid avgiftsberäkning öretal, avrundas beloppet til l närmaste lägre krontal.

Bilaga Avgiften för lotsning av fartyg i dräktighetsklass 1 är 940 kronor, om lotsningssträckan är att hänföra till avståndsklass 1. Avgiften ökar med 140 kronor för varje avståndsklass över klass 1.

Lagen med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den

6 april 1974 om en uppförandekod för linjekonferenser (SFS 1983:1015)

Bilaga I bilagan finns den svenska texten av konventio nen. I konventionens kapitel IV artikel 17 finns valutaregler utan särskild koppling til l kronor: valutakurser, valutaanpassningsfaktor och valutatilläggs avgifter. (Lagen kan med största sannolikhet stå kvar oförändrad

vid en ev. övergång till euro)

Förordningen om ersättning för tull-och passkontroll m.m. vid

Scandinavian Airlines Systems flygpassagerarterminal i Malmö (SFS 1984:308)

3 § Avgiften är 300 000 kronor för varje påbörjad kalendermånad.

Förordningen om avgifter för trafik på statens spåranläggningar

(SFS 1988:1378)

3 § Den fasta avgiften tas ut med kronor per hjulaxel resp. drivaxe l enligt en tabell där belopp anges i kronor.

7 § Spåravgift betalas med belopp per kilometer för varje ton a v fordonets bruttovikt enligt en tabell i Öre/bruttoton och kilometer.

8 § Driftsavgift betalas för tåg i linjetrafik med 2 kr 43 öre pe r kilometer och tåg. Därutöver betalas för eldrivna fordon me d uppfällda strömavtagare en avgift på 17 öre per kilometer oc h fordon.

9 § Dieselavgift utgör 31 öre per liter förbrukat bränsle.

10 § Rangeravgift betalas vid användning av vissa bangårar med 4 kr per rangerad godsvagn.

Lagen om tillstånd för anställning på fartyg (SFS 1989:532)

5 § För varje utlänning som inte har föreskrivet anställningstillstån d utgör avgifter hälften av det basbelopp enligt lagen om allmä n försäkring som gällde när överträdelsen upphörde. Ha r överträdelsen pågått und er längre tid än tre månader utgör avgiften för varje utlänning i stället hela basbeloppet.

Förordningen om förrättningsavgifter för Aktiebolaget Svensk Bilprovning (SFS 1993:446)

Förordningen som saknar paragrafindel ning innehåller en lång prislista i kronor.

Förordning om egenavgifter vid resor med kommunal riksfärdtjänst

(SFS 1993:1148)

3 § Innehåller en taxa för egenavgiften i kronor.

Finansdepartementet

Fi/Rs

Kungörelsen med bestämmelser om vissa pensionsförmåner enligt

föreskrifter meddelade före utförandet av statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SFS 1959:290)

2 § Till grund för beräkningen av pensionsförmån skall ligg a förmånens basbelopp, omfattande grundbelopp jämt e förekommande rörliga tilläggsförmåner. Basbeloppet ändras i den mån Kungl. Maj:t beslutar därom.

Basbelopp, som slutar på öretal, skall jämkas till närmast e krontal eller, om det slutar på 50 öre, till närmast högre krontal.

6 § Sådan bruttopension, av vilken jämförelsebeloppet är beroende och på vilken icke inverkat höjning under år 19 59 av löner enligt statens löneförordning, skall förhöjas med 2 procent. Därvid skall förhöjt belopp som slutar på öretal jämkas till närmaste krontal eller, om det slutar på 50 öre, till närmast högre krontal.

Kungörelsen angående samordning av reservpension med

tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring (SFS 1962:661)

2 § I fråga om samordning i fall, då utländsk förmån med väsentligen samma syfte som tilläggspension åtnjutes skall vad för sådant fall finnes föreskrivet i 4 § 1 mom. kungörelsen den 28 maj 1959 (n r 420) med tilläggsbestämmelser till statens allmänn a tjänstepensionsreglemente m.m. äga motsvarande tillämpning.

Förordningen om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m.

(SFS 1971:727) (Föreslås ändrad fr.o.m. 1 januari 1997. Även ändringsförslaget innehåller krontal.)

3 § I andra fall än som anges i 2 § beslutar regeringen om försäljning av fast egendom när egendomens värde inte överstiger 5 000 00 0 kr, eller, när försäljningsintäkten kan användas för reinvesterin g eller den samlade statliga f örmögenheten på annat sätt behålls eller utökas, värdet inte överstiger 50 000 000 kr.

4 § Regeringen beslutar om avstående utan ersättning av fast egendom, som förvaltas av en centr al förvaltningsmyndighet och som behövs för järnväg eller allmän väg, om egendomens värde inte överstiger 5 000 000 kr.

5 § Följande centrala förvaltningsmyndigheter får besluta o m försäljning av fast egendom som de förvaltar inom eller uto m landet – om egendomens värde inte överstiger de belopp som anges i kolumn A, eller – när försäljningsintäkten kan användas för reinvestering i fas t egendom eller myndighetens redovisade nettoförmögenhet på annat sätt bibehålls eller ut ökas, om värdet inte överstiger de belopp som anges i kolumn B.

Myndighet Kolumn A Kolumn B

Fortifikationsverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr. Statens järnvägar 3 000 000 kr. 10 000 000 kr. Luftfartsverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr. Statens fastighetsverk 3 000 000 kr. 10 000 000 kr. Banverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr. Sjöfartsverket 1 000 000 kr. 3 000 000 kr. Skogsstyrelsen 1 000 000 kr. 3 000 000 kr. Kammarkollegiet 1 000 000 kr. 3 000 000 kr. Statens naturvårdsverk 1 000 000 kr. 3 000 000 kr. Affärsverk svenska kraftnät 1 000 000 kr. 3 000 000 kr. Sveriges lantbruksuniversitet 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.

Förordningen om ändring av vissa statliga tjänstepensioner från

och med den 1 juli 1976 (SFS 1977:11)

3 § Normalbelopp och basbelopp av pension som för juli 197 6 understeg 2 200 kronor för egenpension och 1 100 kronor fö r familjepension höjes, om ej annat följer av andra stycket, med 70 kronor respektive 35 kronor, dock högst till 2 200 kronor respektive 1 100 kronor.

Förordningen om beräkning av statliga tjänstepensioner vid anställnings upphörande under år 1977 (SFS 1977:1008)

3 § Normalbelopp av pension som beräknats enligt 2 § höjes med 306 kronor i fråga om egenpension och med 153 kronor i fråga o m familjepension, dock högst med 6,7 procent. Krontalsbeloppe n höjes i förekommande fall genom multiplikation me d lönetilläggsfaktorn.

4 § För tid för vilken pension redan har utbetalats utgår – uta n beaktande av samordningsbestämmelser – ett pensionstillägg som beräknas enligt 3 § samt, i fråga om sjukpension som är förhöj d med 25 procent, ytterligare ett belopp om 77 kronor för månad, i förekommande fall höjt genom multiplikation me d lönetilläggsfaktorn.

Förordningen om ändring av vissa statliga tjänstepensioner från

och med den 1 november 1977, m.m. (SFS 1977:1009)

2 § Om beräknat helt normalbelopp av pension för juli månad år 1977 understeg 2 400 kronor för egenpension och 1 200 kronor fö r familjepension höjes normalbeloppet, om ej annat följer av andra stycket, med 30 kronor, dock högst till 2 400 kronor respektive 1 200 kronor.

Förordningen om ersättning vid kommittéuppdrag (SFS 1978:45)

4 § Dagarvode utgör för ordförande 120 kronor om dagen, för andra uppdragstagare 75 kronor om dagen.

Förordningen om ersättning av allmänna medel för skada orsakad av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering m.m. (SFS 1980:631)

4 § Om inte annat följer av an dra stycket, lämnas ersättning vid en och samma skadehändelse till varje skadelidande med högst 2 000 000 kronor för personskada, med högst 100 000 kro nor för sakskada och med högst 100 000 kronor fö r ren förmögenhetsskada genom brott.

5 § Under förutsättning att ersättningen inte överstiger 100 000 kronor beslutar 1. Arbetsmarknadsstyrelsen om ersättning för skador orsakande av någon som avses i 1 § första stycket 1, 2 och 4, och 2. Riksförsäkringsverket om ersättning för skador orsakade a v någon som avses i 1 § första stycket 3.

Förordningen om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa socialförsäkringsförmåner, m.m. (SFS 1980:759)

6 § Vid utbetalning av förmåner som avses i 1 § första stycket avrundas förmånens månadsbelopp till närmaste hela krontal. Därvi d avrundas 50 öre till närmast högre krontal.

8 § Vid tillämpning av de avtal och bestämmelser som avses under 1 § 1 eller 3 skall som basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller pensionspristal enligt äl dre lag om folkpensionering för åren 1959, 1960, 1961 och 1962 gälla ett belopp av 4 100, 4 200, 4 300 respektive 4 500 kronor.

Förordningen om utbytestjänstgöring i andra nordiska länder (SFS 1980:848)

9 § Stipendier enligt 7 § första stycket 1 betalas med ett av Nordisk a ministerrådet fastställt belopp omräknat i svensk valuta.

Förordningen 1980:849 om tillämpning av GATTöverenskommelsen om statlig upphandling (SFS 1980:849)

2 § Riksrevisionsverket skall beräkna och föreskriva om det belopp i svenska kronor som svarar emot den värdegräns i särskild a dragningsrätter (SDR) som finns intagen i artikel I, 1 (b) i GATTöverenskommelsen om statlig upphandling.

Förordningen om uppräkning av vissa statliga tjänstepensioner från

och med den 1 juli 1981 (SFS 1981:731)

2 § Om beräknat helt normalbelopp av pension för juli månad år 1981 understeg 3 626 kronor för egenpension och 1 813 kronor fö r familjepension höjs normalbeloppet, om inte annat följer av andra stycket, med 65 kronor, dock högst till 3 626 kronor respektive 1 813 kronor.

Förordningen om reglering av kapitalförluster i statlig verksamhet

(SFS 1982:50)

2 § En myndighet får själv besluta om nedskrivning av statskapitale t om förlusten 1) har orsakats av stöld, brand eller liknande orsak och den sammanlagda fö rlusten under ett år inte överstiger 500 000 kr. och i övriga fall 100 000 kr., 2) är hänförlig till av myndigheten förvaltade lån och de n sammanlagda förlusten under ett år inte överstiger 500 000 kr. eller 3) är hänförlig till sådana projekteringskostnader som int e överstiger 100 000 kr.

70 Finansdepartementet |

Förordningen om beräkning i pengar av naturaavgifter som tidigare beräknats enligt markegång (SFS 1982:948)

Till grund för beräkningen läggs den med tillämpning av 1982 års markegångstaxa bestä mda avgiften. Avgift som skulle ha bestämts på grundval av markegångstaxa för ett visst senare år utgörs a v nyssnämnda avgift multiplicerad med det tal som ange r förhållandet mellan basbeloppet för närmast följande år oc h basbeloppet för år 1993.

Den sålunda beräknade avgiften avrundas nedåt till hel t krontal.

Förordningen om ersättning av allmänna medel för skador orsakade

av studerande vid statliga högskoleenheter under praktik på icke-

statliga arbetsplatser (SFS 1982:1077)

5 § Ersättning med anledning av en och samma skadehändelse lämnas med högst 2 000 000 kronor för personskada, med högst 100 00 0 kronor för sakskada och med högst 100 000 kronor för ren förmögenhetsskada genom brott.

7 § Högskoleverket eller styrelsen för Sveriges lantbruksuniversite t beslutar om ersättning som inte överstiger 100 000 kronor.

Förordningen om avgift för administration av vissa statliga lån

(SFS 1983:737)

2 § Uppläggningsavgiften är 200 kr. per lån och skall betalas när lånet eller första delposten av lånet betalas ut.

3 § Aviseringsavgiften ä r 15 kr. per lån och avisering och skall betalas varje gång låntagaren aviseras att betala ränta eller kapitalbelopp.

Kungörelsen om 1985 års folk- och bostadsräkning (SFS 1984:531)

18 § Om den uppgiftsskyldige inte följe r en anmaning enligt 17 §, får på begäran av statistiska centralbyrån eller granskningsledaren de n uppgiftsskyldige föreläggas att göra detta vid vite. Ett sådan t föreläggande utfärdas av länsstyrelsen i det län där uppgiftsskyldigheten skall fullgöras.

Vitet bestäms till lägst 100 och högst 100 000 kronor.

Kungörelsen om arbetsställenummer m.m. (SFS 1984:533)

6 § Om den uppgiftsskyldige inte följer en anmaning enligt 5 §. får på begäran av statistiska c entralbyrån den uppgiftsskyldige föreläggas att föra detta vid vite. Ett sådant föreläggande utfärdas a v skattemyndigheten i det län där uppgiftsskyldigheten skal l fullgöras.

Vitet bestäms till lägst 100 och högst 1 000 kronor.

Förordningen om ersättning till följd av sjukdom eller skada som

ådragits utom riket (SFS 1986:259)

6 § Vid bestående fullständig invaliditet betalas 75 000 kronor til l arbetstagaren

8 § Vid dödsfall på grund av sjukdomen eller skadan betalas 75 00 0 kronor till arbetstagarens efterlevande.

10 § Vid bestående fullständig invaliditet betalas 25 000 kronor til l maken. Detta belopp höjs med 15 000 kronor för varje barn under 12 år och med 10 000 kronor för varje barn som fyllt 12 men inte 21 år.

Förordningen om förändring av statliga personalpensioner under

åren 1960-1975 (SFS 1987:74)

4 § Normalbeloppet (basbeloppet) för månad höjs för det år och med den procentsats eller det krontalsbelopp som anges i följand e sammanställning. Höjningen gäller i förhålland e till normalbeloppet (basbeloppet) vid utgången av det föregående året. Såvitt gälle r familjepension är krontalsbeloppet hälften av det angivna.

(Sammanställningen här utelämnad. Där anges förmånen s ökning i procent och kronor)

Förordningen om tillämpningen av avtalet om statens tjänstegrupplivförsäkring (SFS 1988:242)

6 § Premien enligt 5 § är 600 kronor per år för varje arbetstagare. Den betalas till statens löne- och pen sionsverk och förs till inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto.

Förordningen om grupplivförsäkring för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter (SFS 1988:243)

4 § Grundbelopp betalas enligt nedanst ående sammanställning, om inte annat följer av 5-7 §§.

(Sammanställningen här utelämnad. Där anges be lopp i kronor)

6 § Hälften av grundbeloppet enligt 4 § betalas om förutsättningarn a enligt 23 § 2. TGL-S är uppfyllda. Beloppet får dock int e understiga 18 100 kronor eller, om en fjärdedels årslön är mindre, detta belopp.

8 § Barnbelopp enligt 24 § TGL-S betalas enligt nedanståend e sammanställning

(Sammanställningen här utelämnad. Där anges be lopp i kronor)

9 §

Barnbelopp enligt 29 § andra stycket TGL-S skall motsvara en halv årslön, dock högst 36 200 kronor.

10 § Begravningshjälpen skall motsvar a en fjärdedels årslön, dock högst 18 100 kronor.

Kungörelsen om arvoden till statsråden m.m. (SFS 1991:359) Övergångsbestämmelser till SFS 1993:1425

2 §

Om beslut enligt 1 § första stycket inte föreligger vid den tidpunkt då underlag för utbetalning av arvode till statsråd senast måst e finnas, skall arvodet för den månaden betalas med 48 788 krono r till statsministern och med 45 025 kronor till övriga statsråd . Beloppet skall räknas av från de högre belopp so m Statsrådsarvodesnämnden kan komma att fastställa för samm a månad.

Kungörelsen om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. (SFS 1991:1877)

2 §

För tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skall arvodet til l statsministern betalas med 47 593 kronor i månaden. För samma tid skall arvodet till övriga statsråd betalas med 43 830 kronor i månaden.

Utlandsreseförordningen (SFS 1991:1754)

23 § Utgifter i utländsk valuta räknas om efter den växelkurs till viken den har köpts. För den som har betalat utgifter med kredit- elle r betalkort gäller den kurs som kortföretaget har tillämpat.

Avgiftsförordningen (SFS 1992:191)

10 § Föreskrivna avgiftsklasser motsvarar följande belopp:

Avgiftsklass Avgift i kronor

16 § Om en beställning omfattar tio sidor eller mer , skall avgift tas ut för kopior av allmänna handlingar och för utskrifter av upptagninga r för automatisk databehandling enligt 15 § 1 och 2.

Avgiften för en beställning av tio sidor är 50 kronor. För varje sida därutöver är avgiften 2 kronor.

17 § Avgiften för avskrift av allmän handling enligt 15 § 3 är 90 kronor per påbörjad fjärdedels arbetstimme.

Avgiften för kopia av videobandsupptagning enligt 15 § 3 ä r 600 kronor per band.

Avgiften för kopia av ljudbandsupp tagning enligt 15 § 3 är 120 kronor per band

18 § Om en myndighet enligt en särskild föreskrift skall framställ a bestyrkta avskrifter eller kopior av handlingar som getts in, avgift tas ut med 90 kronor per påbörjad fjärdedels arbetstimme fö r framställningen av avskrift och med 2 kronor för varje framställd kopia, dock lägst 50 kronor.

20 § När det är särskilt föreskrivet att avgift för bevis eller registerutdrag skall tas ut efter viss avgif tsklass i denna förordning gäller följande belopp.

30 a § Indrivning skall begäras för en avgift som inte har betalats in i rätt tid. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran so m understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmä n synpunkt.

Kapitalförsörjningsförordningen (SFS 1992:406)

5 § En myndighet får ingå avtal om hyra eller hyrköp (leasing) a v utrustning i de fall avtalet innebär en lägre kostnad för statsverket, sett över utrustningens hela ekonomiska livslängd, än o m utrustningen anskaffats genom köp.

Avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller andr a liknande avtalsformer får ingås endast efter särskilt bemyndigande av regeringen. Ett sådant bemyndigande krävs även för leasingavtal där hyra eller andra avgifter betalas i eller baseras på annan valuta än svensk valuta.

Förordningen om avräkning av vissa belopp på statsbudgeten för

utbildningsinsatser budgetåret 1992/93 (SFS 1992:807)

1 § Myndigheter som redovisar lönekostnadsp ålägg enligt förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning a v lönekostnadspålägg har rätt att från inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto unde r budgetåret 1992/93) göra avräkning enligt andra och tredj e styckena.

En myndighet som under budgetåret låter en anställd delta i utbildning och efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer e n

ersättare får avräkna 475 kronor per arbetsdag som myndighete n har haft ersättaren anställd.

För varje arbetstagare, som under budgetåret deltar i a v länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning elle r utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter, får myndighete n avräkna högst 75 kronor per utbildningstimmar, sammanlagt dock högst 30 000 kronor.

Förordningen om ersättning för uppdrag i statliga styrelser,

nämnder och råd m.m. (SFS 1992:1299)

4 § Ersättning till övriga ledamöter och ersättare betalas per sammanträdesdag med följande belopp.

Belopp kronor

Lagen om offentlig upphandling (SFS 1992:1528)

2 kap. 1 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på sådan upphandling av varor som görs av en upphandlande enhet och beräknas uppgå till minst de belopp, exklusive mervärdesskatt, som anges i andr a stycket (tröskelvärde).

För statliga myndigheter är tröskelvärdet 130 000 särskild a dragningsrätter (sdr). För övriga upphandlande enheter ä r tröskelvärdet det lägsta av 200 000 ecu eller 200 000 sdr.

2 kap. 6 §

En upphandlande enhet skall för varje budgetår genom förhandsannonsering informera om sina uppphandlingar över 750 000 ecu som enheten planerat för varje varuområde. O m förhandsannonsering gäller 1 kap. 8-10 §§.

3 kap. 2 § Om ett byggentreprenadkontrakt delas upp i flera mindre delar , skall varje delvärde ingå i beräkningen av upphandlingens värde.

För delkontrakt under 1 000 000 ecu behöver dock andr a bestämmelser i detta kapitel än denna paragraf inte tillämpas , förutsatt att summan av de undantagna delkon trakten inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.

4 kap. 8 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid såda n upphandling, vars värde exk lusive mervärdesskatt uppgår till minst 1. 400 000 ecu och gäller varor eller tjänster för verksamhet so m omfattas av 1 § första stycket 1-3, 2. 600 000 ecu och gäller varor eller tjänster för verksamhet so m omfattas av 1 § första stycket 4, 3. 5 000 000 ecu och gäller byggentreprenad.

5 kap. 4 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas vid sidan av upphandling av tjänster som görs av en upphandlande enhet och beräknas uppgå till minst de belopp, exklusive mervärdesskatt, som anges i andra stycket (tröskelvärde).

För statliga myndigheter är tröskelvärdet 130 särskild a dragningsrätter (sdr). För övriga upphandlande enheter ä r tröskelvärdet det lägsta av 200 000 ecu eller 200 000 sdr.

5 kap. 5 § Om ett tjänsteupphandlingskontrakt delas upp i flera mindre delar skall varje delvärde ingå i beräkningen av upphandlingens värde.

För delkontrakt under 80 000 ecu behöver dock andr a bestämmelser i detta kapitel än denna paragraf inte tillämpas , förutsatt att summan av de undantagna delkon trakten inte överstiger 20 procent av upphandlingens totala värde.

Kungörelsen om slutavräkning av kommuanalskattemedel för år

(SFS 1992:1586)

1 § Från summorna av de skattemedel so m sammanlagt skall betalas ut till kommuner respektive landsting för år 1991 med stöd av lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och anna n menighets utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse före den 1 januari 1993, skall sedan avräkning skett enligt 4 § nämnda la g ytterligare avräkningar göras för såväl kommuner som landstin g enligt följande. 1. med de preliminära skattemedel som kommunerna respektiv e landstingen får enligt 4 § andra stycket lagen med särskild a bestämmelser om komm uns och annan meninghets utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse från och med den 1 januari 1993 , minskade dels med de medel som kommunerna respektiv e landstingen skulle ha uppburit i förskott inklusive tillägget fö r befolkningsökning enligt 4 § tredje och fj ärde styckena nämnda lag, i dess lydelse före den 1 januari 1993, dels med 1 137 miljone r kronor för kommunerna och 71§2 miljoner kronor för landstingen, 2. för kommuner som inte ing år i ett landsting med 1,07 kronor per skattekrona och för övriga kommuner med 0,65 kronor pe r skattekrona, beräknat på antalet skattekronor som fastställts vi d 1992 års taxering enligt 4 kap 2 § taxeringslag en (1990:324) och det antal skattekronor som skulle ha tillskjutits för år 1993 om lage n (1988:491) om skatteutjämningsbidrag hade gällt, varvid d e garanterade skattekrafter skall användas som har fastställts för å r 1992, 3. för landstingen med 0,42 kronor per skattekrona, beräknat p å antalet skattekronor som fastställts vid 1992 års taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen och det antal skattekronor som skal l tillskjutas för år 1993 enligt lagen (1992:671) o m skatteutjämningsbidrag till landsting, 4. för kommunerna med 11 370 miljoner krono r och för landstingen med 520 miljoner kronor.

3 § Före det att skattemyndigheterna betalar ut belopp enligt 2 § skall beloppen för vissa landsting också ökas eller minskas enlig t följande.

Beloppen skall ökas för följande landsting:

Älvsborgs län 10 066 000 Norrbottens län 874 000

Lagen om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 (SFS 1992:1587)

Utan hinder av lagen (1992:672) om begränsning av kommuner s rätt att ta ut skatt för år 1993 får skattesatsen för år 1993 fö r Fröskogs pastorat i Älvsborgs län fastställas till högst 1,25 kr pe r skattekrona.

Lagen (1992:1590) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1993 (SFS 1992:1590)

1 § Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall för inkomståret 1993 kommunalskattemedlen minskas med 679 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1992 och landsti ngsskattemedlen med 396 kronor per invånare i landstingen den 1 november 1992.

För en kommun som inte ingå r i ett landsting skall kommunalskattemedlen minskas med 1 075 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1992.

Lagen om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359)

om arvoden till statsråden m.m. (SFS 1993:148)

För tiden den 1 april 1993-den 31 december 1993 skall i stället för bestämmelserna om stats rådens arvoden i 1 § lagen (1991:359) om statsrådens arvoden m.m. gälla att arvodet till statsministern skall betalas med 48 788 kronor i månaden och att arvodet till övrig a statsråd skall betalas med 45 025 kron or i månaden. Arvodena skall dock för angiven tid höjas med det belopp som motsvarar de n

genomsnittliga höjningen av månadslönen som för tiden fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 2 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.

Förordningen om förvaltning av statliga fastigheter, m.m.

(SFS 1993:527)

9 § I investeringsplanen skall samtliga investeringsprojekt med e n beräknad kostnad som överstiger 10 miljoner kronor redovisas.

10 § Inom ramen för sitt förvaltningsuppdrag och inom ramen för d e ekonomiska resurser som myndigheten förfogar över får en myndighet besluta om investeringar när den beräknade investerings kostnaden inte överstiger 10 miljoner kronor per projekt. Om den beräknade kostnaden överstiger 10 miljoner kronor skal l myndigheten överlämna frågan till regeringens prövning.

Lagen med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel

år

1994 (SFS 1993:778)

1 § Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall för inkomståret 1994 kommunalskattemedlen minskas med 1 226 kronor pe r invånare i kommunen den 1 november 1993 oc h landstingsskattemedlen med 349 kronor per invånare i landstinget den 1 november 1993.

För en kommun som inte ingå r i ett landsting skall kommunalskattemedlen minskas med 1 575 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1993.

2 § Har en kommun, ett landsting eller en kommun som inte ingår i landsting för år 1994 fastställt en högre skattesats än den som har fällt för år 1993 skall den minskning av kommunal- elle r landstingsskattemedel som avses i 1 § i stället göras med 1 52 0

kronor, 531 kronor respektive 2 051 kronor. Detta gäller dock inte om höjningen av skattesatsen avser att täcka ökade kostnader som uppkommit på grund av en omfördelning av uppgifter mella n landsting och kommunerna inom landstinget.

Kungörelsen om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1993 (SFS 1993:1362)

1 § Från summan av de skattemedel som sammanlagt skall betalas ut till kommuner för år 1992 med stöd av lagen (1965:269) me d särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighet s utdebitering av skatt, m.m., i dess lydelse före den 1 januari 1993, skall efter avräkning enligt 4 § tredje stycket den lagen ytterligare avräkningar göras enligt följande. 1. med de preliminära skattemedel som kommunerna får enligt 4 § andra stycket lagen m ed särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., i dess lydelse från och med den 1 januari 1993, minskade dels med de medel so m kommunerna skulle ha uppburit i förskott inklusive tillägget fö r befolkningsökning enligt 4 § t redje och fjärde styckena i den lagen, i dess lydelse före den 1 januari 1993, dels med 2 196 miljone r kronor, 2. för kommuner som inte ing år i ett landsting med 0,85 kronor per skattekrona och för övriga kommuner med 0,50 kronor pe r skattekrona, beräknat på antalet skattekronor som fastställts vi d 1993 års taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) och det antal skattekronor som skulle ha tillskjutits för år 1994 o m lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag hade gällt, varvid de garanterade skatteklasser skall användas som har fastställts för år 1992.

Kungörelsen med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel för 1995 (SFS 1994:961)

1 § Vid utbetalning av kommunal- eller landstingsskattemedel enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall för inkomståret 1995 kommunalskattemedlen minskas med 851 kronor per invånare

i kommunen den 1 november 1994 och landstingsskattemedele n med 252 kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.

För en kommun som inte ingår i ett landsting skal l kommunalskattemedlen minskas med 1 1 103 kronor per invånare i kommunen den 1 november 1994.

Förordningen om avdrag för vissa utbildningsinsatser vid betalning

av lönekostnadspålägg avseende budgetåret 1994/95 (SFS 1994:1134)

1 § Myndigheter får, vid betalning av lönekostnadspålägg enlig t förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning a v lönekostnadspålägg, för budgetåret 1994/95 göra avdrag enlig t andra och tredje styckena.

En myndighet som under budgetåret låter en anställd delta i utbildning och efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer e n ersättare får dra av 475 kronor per arbetsdag söm myndigheten har haft ersättaren anställd.

För varje arbetstagare som under budgetåret deltar i yrkesinriktad utbildning som är godkänd av länsarbetsnämnde n eller i utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar at t tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter få r myndigheten dra av högst 75 kronor per utbildningstimme , sammanlagt dock högst 30 000 kronor.

Lotteriförordningen (SFS 1994:1451)

5 § Lotteriinspektionen och länsstyrelserna skall ta ut avgifter för at t pröva ansökningar enligt lotterilagen (1994:1000) i de fall so m framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelsern a i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följand e avgiftsklasser tillämpas

Ärendeslag avgiftsklass

1. Ansökan om typgodkännande enligt 14 § 4 lotterilagen för lottsedlar som kan ge en vinst om högst 1 000 kr.

2. Ansökan om typgodkännande enligt 14 § 6 lotterilagen för lottsedlar som kan ge en vinst högre än 1 000 kr.

osv.

Förordningen om tröskelvärden enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (SFS 1996:581)

1 § De tröskelvärden, exklusive mervärdesskatt, som anges i ecu i 2 - 5 kap. lagen (1992:1528) om o ffentlig upphandling skall motsvaras av följande avrundande belopp i svenska kronor.

De tröskelvärden som a nges i särskilda dragningsrätter (sdr) i 2 - 5 kap. lagen om offentlig upphandling skall motsvaras av följand e belopp i svenska kronor.

Tröskelvärdet 130 000 särskilda dragningsrätter gäller endast fö r varu- eller tjänsteupphandling enligt 2 och 5 kap. i lagen o m offentlig upphandling som görs av statliga myndigheter.

2 § Värdet i nationella valutor av de tröskelvärden som anges i 1 § fastställs av EG-kommissionen i princip vartannat år sedan den 1 januari 1988. Kommissionen grundar sitt beslut på de n genomsnittliga dagskurse n av de nationella valutorna uttryckt i ecu och av en ecu uttryckt i särskilda dragningsrätter under en 2 4 månaderperiodod som går ut den sista dagen i augusti månad före januari månad det år det nyreviderade de motvärdet tillämpas. Detta värde publicerar EG-kommissionen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning under november månad året före det år de ny a värdena skall tillämpas.

Lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva

försäkringsrörelse i Sverige

16 a § Garantibeloppet för livförsäkri ngsverksamhet i Sverige skall uppgå till ett belopp motsvarande 400 000 ecu.

26 § Bidrag till Finansinspektionens verksamhet får ej understiga fyr a procent av basbeloppet avrundat till närmaste högre femtiota l kronor.

Lag (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring

3 § Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp a v rsiksumman som vid dödsfall ut gör fyrahundratusen kronor och för invaliditet ett årsbelopp på tolvtusen kronor.

4 § 1 st; Försäkringsgivarens betalningsskyldighet för engångsbetalnin g dödsfall eller invaliditet skall vara teknsika återköpsvärdet åka t med hälften av risksumman, dock högst femtiotusen kronor.

2 st; Förfaller invaliditetsförsäkring efter hand i särsklida poster, få r årsutbetalningen inte överstiga tolvtusen kronor.

Lag (1972:262) om understödsföreningar

5 § Understödsföreningen skall bestå av minst 500 medlemmar, o m föreningen meddelar...kapitalförsäkring för dödsfall till högr e belopp än 1 000 kr/medlem.

24§ Om kapitalplacering...tillåtna tillgångsslag: p 7 undantag frå n utländska värdehandlingar som skall infrias i främmande valutor

Försäkringsrörelselagen (1982:713)

4 kap. 20 § Om summan av de belopp som till följd av en inbjudan att teckna aktier kam komma att betalas uppgår till minst trehundratuse n kronor, skall bolaget upprätta ett emissionsprospekt.

5 kap. 2 § Liknande krav på emmissionsprospekt som ovan, fast avseend e erbjudande av vinstandelsbevis. Gränsen är här en miljon kronor.

7 kap. 25 § Premieindex utgörs av arton procent av visst belopp till den de l beloppet motsvarar högst tio miljoner ecu. Skadeindex utgörs a v tjugosex procent av visst belopp till den del beloppet motsvara r högst sju miljoner ecu.

26 § Garantibeloppet i livförsäkringsrörelse 800 000 ecu

27 § Garantibeloppet för skadeförsäkringsrörelse för olika klasse r uttryckt i ecu.

12 kap. 9 a § Kravet på utjämningsavsättning för förlusttäckning för meddelande av kreditförsäkring gäller ej bolag vars årliga premieinkomst a v denna försäkringsklass överstiger 2 500 000 ecu.

Lag (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

1 § Från lagen undantas ömsesidiga skadeförsäkringsgivare med e n årlig premieinkomst som understiger en miljon ecu, vissa lokal a försäkringsgivare vars premieinkomst unders tiger 200 000 ecu samt ömsesidiga livförsäkringsgivare med en årli g premieinkomst understigande 500 000 ecu.

4 § Med stora risker avses vissa försäkringsklasser förutsatt at t försäkringstagaren har en balansoms lutning motsvarande 6 200 000 ecu och vars bruttoomsättning uppgår till minst 12 800 000 ecu

Förordning (1996:221) om svenska försäkringsbolags skadeförsäkringsverksamhet i Schweiz

2 § Förordningen gäller ej för vissa lokala skadeförsäkringsbolag vars årliga premieinkomst inte överstiger 200 000 ecu.

Förordning (1996:222) om schweiziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige

2 § (samma undantag som ovan)

Fi/Fö

I redovisningslagstiftningen för finansiella företag berörs följande paragrafer.

Lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

(SFS 1995:1559)

2 kap. 2 § Paragrafen innehåller en hänvisning till 2 kap. 6 §årsredovisningslagen (1995:1554). I den s istnämnda paragrafen anges att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor.

5 kap. 1 § Paragrafen innehåller en hänvisning till 5 kap. 2 § årsredovisningslagen. I den sistnämnda paragrafen anges bl.a. att företag skall i årsredovisningen ange principerna för omräkning till svensk a kronor.

8 kap. 1 § Paragrafen hänvisar till 8 kap. 6 § årsredovisningslagen. I de n sistnämnda paragrafen regleras förseningsavgifter för vissa bolag vid underlåtenhet att sända in årsredovisningen i rätt tid. Dess a förseningsavgifter är bestämda i kronor.

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (SFS 1995:1560)

2 kap. 2 § Paragrafen innehåller en hänvisning till 2 kap. 6 § årsredovisningslagen (1995:1554). I den s istnämnda paragrafen anges att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor.

5 kap. 1 § Paragrafen innehåller en hänvisning t ill 5 kap. 2 § årsredovisningslagen. I den sistnämnda paragrafen anges bl.a. att företag skall i årsredovisningen ange principerna för omräkning till svensk a kronor.

Fi/BE

Lagen (1934:300) om sparbankernas säkerhetskassa

2 § Såsom bidrag till kassan skall sparbank varje år, därest kassan s behållning ej uppgår till tio miljoner kronor, erlägga ett belopp motsvarande två hundradels procent av de medel, som sparbanken vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade.

Kungörelsen (1934:515) med tillämpningsföreskrifter till lagen den

15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas säkerhetskassa

10 § Med ledning av översikt ... skall inspektionen, därest säkerhets kassans behållning ej uppgår till tio miljoner kronor ...

Bankrörelselagen (1987:617)

1 kap. 2a § Om ett företag tar emot kundmedel på konto, utgör det inte sådan inlåning som avses i 2 § första stycket, om behållningen för varje kund uppgår till högst 15 000 kronor och behållningen är ...

1 kap. 4 § 2 st Tillstånd till filialetablering skall lämnas om bl.a. insättningar hos filialen omfattas av insättningsgarantin eller av en utländsk garanti ... och har en högsta ersättningnivå som inte understiger ett belopp motsvarande 20 000 ecu innan ...

övergångsbestämmelserna (1992:1613 p 2 och 3)

Bankaktiebolagslagen (1987:618)

1 kap. 4 § 2st Bankaktiebolag skall när rörelsen påbörjas ha ett bundet ege t kapital som vid tidpunkten för beslutet om oktroj motsvarar minst fem miljoner ecu.

4 kap. 19 § Styrelsen skall upprätta emissionsprospekt om summan av belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

5 kap. 18 § Emissionsprospekt behöver dock upprättas endast om summan av de belopp som till följd av inbjudan kan komma att betalas till minst trehundratusen kronor.

Sparbankslagen (1987:619)

2 kap. 2 § 2st Sparbanken skall när rörelsen påbörjas ha fonder som vi d tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst en miljon ecu.

Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

2 § Riksbanken skall ha en grundfond som uppgår till ettusen miljoner kronor, en reservfond som uppgår till femhundra miljoner kronor samt en dispositionsfond.

6 § Sedlar får ges ut med valörerna tio, tjugo, femtio, etthundra , femhundra, ettusen och tiotusen kronor. Mynt får ges valörerna tio öre, en krona, fem kronor och tio kronor.

49 § Har reservfonden gått ned under femhundra miljoner kronor skall minst tio procent av årets vinst avsättas till reservfonden tills denna åter nått upp till detta belopp.

Förordningen (1992:1124) med reglemente för Konungariket Sveriges Stadhypotekskassa

13 § Grundfonden skall tills vidare uppgå till 17 miljarder kronor.

Lagen (1992:1602) om valuta-och kreditreglering

2 kap. 2 § 2st Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringe n förordna att den som innehar utländska betalningsmedel , tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländsk a fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot betalning i svensk a kronor lösa in tillgångarna.

4 § 1st Om regeringen har meddelat ett förordnande om inlösen enligt 2 § andra stycket och råder oenighet om vilket värde i utländsk t myntslag som skall ligga till grund för ersättningen eller efte r vilken kurs omräkningen till svenska kronor skall göras, skal l ersättningen bestämmas av en nämnd (valutanämnden).

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

2 kap. 4 § Ett kreditmarknadsbolag skall när verksamheten påbörjas ha et t bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar minst fem miljoner ecu. Om nettovärdet a v tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högs t

etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge at t bolaget har lägre eget bundet kapital än ...

4 § 2st Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamhete n uppgår till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att bolaget har lägre eget bundet kapital än ...

4 kap. 1 § 3st Ett kreditmarknadsbolag som med stöd av 2 kap. 4 § andra stycket fått Finansinspektionens medgivande att när verksamheten påbörjades ha ett lägre bundet eget kapital än motsvarande fem miljoner ecu, skall om ne ttovärdet av tillgångarna i bolagets verksamhet därefter överstiger et t hundra miljoner kronor ha en kapitalbas som motsvarar minst fem miljoner ecu ...

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt

4 § 2st Identitetskontroll skall uföras också beträffande annan än den som avses i första stycket vid transaktioner som överstiger 110 00 0 kronor.

5 § Ett livförsäkringsföretag behöver inte utföra identitetskontroll med anledning av ett försäkringsavtal vars årliga premie uppgår til l högst 7 000 kronor eller engångspremie till högst 18 000 kronor.

Förordningen (1994:1535) med reglementet för Sveriges allmänna

hypoteksbank

10 § Grundfonden skall tills vidare uppgå till 2,3 miljarder kronor.

Förordningen (1995:1116) om finansiering av Finansinspektionens

verksamhet

2 § Balansomslutning

3 § Lägsta avgift för fondbolag är 10 000 kr.

4 § Utländska fondföretag ... s kall årligen betala en avgift på 10 000 kr respektive 5 000 kr.

5 § Utländska försäkringsföretag ... skall årligen betala en avgift p å 10 000 kr.

6 § Lägsta avgift är 10 000 kr.

7 § En försäkringsmäklare ... skall betala en årlig avgift på 4 000 k r respektive 2 000 kr.

Lagen (1995:1570) om medlemsbanker

1 kap. 4 § En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvara r minst fem miljoner ecu. Om balansomslutningen i den planerade verksamheten ka n beräknas uppgå till hö gst etthundra miljoner kronor, får regeringen medge att bolaget har lägre bundet eget kapital än ...

Lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

4 § Insättaren har rätt till ersättning motsvarande ... dock för varj e institut med sammanlagt högst 250 000 kronor.

Om Sverige inte går med i EMU: Ändring av “ecu” till “euro ” behöver då göras i bankrörelselagen, bankaktiebolagslagen, spar bankslagen, lagen om kreditmarknadsbolag och medlems bankslagen.

Fi/V

Ändringar som måste ske om Sverige går med i EMU

Lag om allemanssparande (SFS 1983:890)

3 § Bank, fondbolag och sparkassa är vid överföring berättigad til l ersättning för kostnader med högst 150 kr.

4 § Högsta insättningsbelopp 2 000 kr/mån (regeringen har i budget propositionen föreslagit att paragrafen u pphävs den 1 januari 1997).

6 § Uttagsavgift på en procent av det uttagna belop pet, dock lägst 20 kr.

27 § Rätt att låna ett belopp motsvarande tre gånger av det insatt a beloppet, om behållningen uppgår till lägst 5 000 kr. Om låne t avser annat ändamål än bostadsförvärv är lånerätten begränsad till 21 000 kr (regeringen har i budgetpropositionen föreslagit at t paragrafen upphävs den 1 januari 1997).

Lag med reglemente för Allmänna pensionsfonden (SFS 1983:1092)

12 § Placeringsregel som säger att va rje fondstyrelse får placera i skuldförbindelser denominerade i utländsk valuta, dock högs t motsvarande tio procent av det totala marknadsvärdet av d e tillgångar styrelsen förvaltar.

Lag om ungdomsbosparande (SFS 1988:846)

6 § Högsta insättningsbelopp 800 kr/mån.

7 § Uttagsavgift på en procent av det uttagna belop pet, dock lägst 20 kr.

8 § Rätt för banken till ersättning med minst 100 kr vid överförin g mellan konton.

11 § Rätt till bonusränta under vissa förutsä ttningar, däribland att behållningen på kontot uppgår till minst 5 000 kr.

Aktiekontolag (1989:827)

7 kap. 2 § Värdepapperscentralens solidariska skadeståndsansvar för skad a som kan hänföras till ett kontoförande institut är begränsat till 5 milj. kr.

Insiderlag (SFS 1990:1342).

9 § Bestämmelsen gäller anmälningsskyldigheten till insiderregistret.

Sådan anmälningsskyldighet int räder i vissa fall för med aktier likställda värdepapper, om tröskelvärdet 50 000 kr passeras.

23 § Paragrafen får ny lydelse den 1 januari 1997 (om riksdagen god känner regeringens förslag). Enligt den nya lydelsen skall Finansinspektionen besluta om särskild a vgift om vissa av bestämmelsena i lagen överträds. I paragrafen hänvisas till kronor.

Lag om handel med finansiella instrument (SFS 1991:980)

2 kap. 1 § Enligt bestämmelsen skall prospekt upprättas vid emissioner oc h erbjudanden i vissa fall, under förutsättning att summan a v beloppen uppgår till minst 300 000 kr. I paragrafen finns även en undantagsbestämmelse som innebär att prospekt inte behöve r upprättas om det lägsta belopp som skall erläggas av en enskil d investerare uppgår till motsvarande belopp.

Lag om värdepappersrörelse (SFS 1981:981)

2 kap. 5 § Ett värdepappersbolag skall ha bundet eget kapital som uppgår till minst vissa i lagen angivna belopp uttryckta i ecu.

Lag om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

och värdepappersbolag (SFS 1994:2004)

2 kap. 4 § Avser beräkning av kapitalkrav för vissa marknads- och valuta kursrisker hänförliga till handelslagret. Fakultativ bestämmelse om att beräkning av kapitalkravet får ske på visst sätt om summan av marknadsvärdet av positionerna i handelslagret och oreglerad e fordringar hänförliga till dessa normalt inte överstiger ett belop p motsvarande 15 milj. ecu och inte heller vid något tillfäll e överstiger ett belopp motsvarande 20 milj. ecu (vissa ytterligar e förutsättningar krävs också).

4 kap. 8 § Beräkningen av kapit alkrav vid valutakursrisker när ett instituts (st 1 o 2) nettoposition i utländsk valuta överstiger viss procentsats.

Ändringar som måste ske om Sverige står utanför EMU

Lag om värdepappersrörelse (SFS 1991:981)

2 kap. 5 § se ovan.

Lag om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

och värdepappersbolag (SFS 1994:2004)

2 kap. 4 § se ovan.

Utbildningsdepartementet

Bestämmelser publicerade i SFS vilka innehåller belopp i kronor.

Studiestödslagen (1973:349)

2 kap 6 §. Studiebidrag lämnas med 640 kronor i månaden.

11 §. Extra tillägg lämnas med 855, 570 eller 285 kronor i månaden.

13 §. Inackorderingstillägg lämnas med lägst 1 190 och högst 2 35 0 kronor i månaden.

5 kap. 5 §. Korttidsstudiestöd utgör 75 kronor för varje timme.

6 kap. 5 §. Internatbidrag utgör 327 kronor för varje dygn.

8 §. För varje kurs får internatbidragen dock aldrig beräknas till et t högre belopp än som motsvarar 327 kronor i genomsnitt för varje dygn. 8 kap. 14 §. Uppkommer brutet krontal skall årsbeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Regeringen får föreskriva at t årsbeloppet skall fastställas till noll kronor.

19 §. Återbetalning av den del av st udielånet som motsvarar sjukpenning över 25 kronor... (Även vissa övergångsbestämmelser till lagen innehåller belopp i kronor).

Studiestödsförordningen (1973:418)

3 kap. 10 §. Ekonomiskt underlag och belopp beträffande extra tillägg anges i kronor.

13 §. (Om ekonomiskt underlag) en femtedel av den del av de n studerandes och hans föräldrars sammanlagda förmögenhet so m överstiger 75 000 kronor.

15 §. Det ekonomiska underlaget avrundas nedåt till närmaste hel a hundratal kronor.

8 kap. 1 §. Expeditionsavgiften är 72 kronor och påminnelseavgiften är 12 0 kronor.

4 §. Årsbeloppet skall fastställas till noll kronor, om...

9 kap. 1 §. Uppläggningsavgiften är 150 kronor.

1 a §. Expeditionsavgiften är 72 kronor. (Även vissa övergångsbestämmelsr till förordningen innehålle r belopp i kronor).

Förordning (1983:97) om statsbidrag till internationella skolor för

skolpliktiga elever

14 §. När bidrag lämnas till en internationell sk ola skall beloppet per elev vara tre fjärdedelar av det belopp som annars gäller. Därvid skall avrundning ske till närmast högre tiotal kronor.

Skollagen (1985:1100)

5 kap. 33 §. Stöd till inackordering får avjämnas till närmast lägre hela tiota l kronor.

Förordning (1986:395) om timersättning vid vissa vuxenutbildningar

2 §. Timersättningen utgör 75 kronor i timmen...

Förordning (1991:1124) om avgifter för prövning inom det offentliga skolväsendet

2 §. Avgiften får uppgå till högst 500 kronor.

Högskoleförordningen (1993:100)

8 kap. 10 §. Den som vill delta i högskoleprovet skall erlägga en avgift på 300 kronor i samband med anmälan till provet.

Förordning (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom

kommunal vuxenutbildning

Ett stipendium på 10 000 kronor lämnas till den som...

Förordning (1996:565) om statsbidrag till kostnader för utlandssvenska elevers skolgång i Sverige

4 §. Bidraget uppgår till 24 200 kr/elev för höstterminen 1996. Samma belopp gäller för respektive termin under bidragsåret 1997.

Regeringens förordningar inom Utbildningsdepartementets område, publicerade i Statens skolverks författningssamling (SKOLFS), vilka innehåller belopp i kronor.

Förordning (SKOLFS 1991:14) om stipendier för den individuellt

motiverade fortbildningen för lärare

5 §. Varje stipendium får uppgå till högst 25 000 kronor.

Förordning (SKOLFS 1992:44) om extra ersättning för vissa handikappade elever vid studier i gymnasieskolan

Den extra ersättningen för utbildningen... skall utgöra 4 00 0 kronor...

Förordning (SKOLFS 1994:36) om försöksverksamhet inom svensk undervisning i utlandet för högstadie- och gymnasieelever

5 § . ...Därvid skall bidraget enligt 24 § första stycket 2 utgöra 25 000 kronor.

Förordning (SKOLFS 1995:27) om belopp för bidrag till utbildningen av utlandssvenska barn och ungdomar budgetåret 1995/96

Bidragsbeloppen anges i kronor.

Förordning (SKOLFS 1995:47) om ersättning för elever i specialskolan

3 §. För elever som går i sådan särskild klass av specialskolan som ä r förlagd till kommunens grundskola ( extern klass) lämnas ersättning med 18 750 kronor per elev och termin.

Förordning (SKOLFS 1995:50) om ersättning för elever i sameskolan

2 §. För budgetåret 1995/96 lämnas ersättning med 25 000 kronor pe r elev och termin.

Förordning (SKOLFS 1995:56) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada orsakad av en elev i specialskolan

3 och 5 §§ innehåller belopp i kronor.

Förordning (SKOLFS 1996:13) om statsbidrag för åtgärder mot

arbetslösheten i form av särskilda utbildningsinsatser under andra

halvåret 1996

I 5 § anges bidragens storlek i kronor.

Förordning (SKOLFS 1996:16) om internationell gymnasial utbildning vid Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket

18 §. Statsbidraget för bidragsåret 1997 uppgår till 35 000 kronor pe r elev. (Även i övergångsbestämmelserna till förordningen finn s belopp angivna i kronor).

| Utbildningsdepartementet 103

Jordbruksdepartementet

Som framgår av författningsförteckningen är jämna belopp rikligt förekommande i författningar inom Jordbruksdepartementet s område. Det gäller i huvudsak stödbelopp och lägsta stödbelop p som betalas ut men även vissa andra belopp. Det finns någr a exempel på mycket låga stödbe lopp. Ett exempel är transportstödet för mjölk som är 3 öre per k g. I de fallen skulle man i stället kunna ange stödet per 100 kg eller per ton. En övergång till euron skulle för departementets del kräva att kon ventionen om renbetning skulle behöva omförhandlas med avseende på betesavgifterna. Endast en bestämmelse har identifierats som behöver ändras o m valutaunionen blir av men Sverige väljer att stå utanför, nämligen 5 § förordningen om EG:s förordningar om jordbruksprodukte r (SFS 1994:1715).

Växtförädlarrättskungörelsen (SFS 1971:393)

29 § I bestämmelsen anges sex olika kategorier avgifter som skal l betalas för ärenden enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) . Beloppen är jämna och angivna i kronor, t.ex. 1 400 kr och 2 000 kr.

Lagen med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan

Sverige och Norge om renbetning (SFS 1972:114)

52 § Renägare eller sameby skall betala betesavgift när renar från de t ena landet uppehållit sig i det andra utan stöd av konventionen . Betesavgiften är i Sverige Skr 1:00 och i Norge Nkr 1:40 per re n utan hänsyn till uppehållets varakt ighet samt i Sverige Skr 0:40 och i Norge Nkr 0:55 per ren för varje dag renarna uppehållit sig i det andra landet. Om den olovliga betningen inte upphört efter 14 dagar höjs de sist nämnda avgifterna från den femtonde dagen i Sverige till Skr 0:75 och i Norge till Nkr 1:05.

Avgiftsbeloppen räknas om vart femte år med tillämpning av KI i Sverige resp. i Norge med utgångspunkt i index per den 1 juli 1971.

Förordningen om pristillägg på renkött (SFS 1986:255)

2 § Pristillägg på renkött skall l ämnas med 11 kr per kilo för vuxen ren och med 17 kr per kilo för renkalv.

Jaktförordningen (SFS 1987:905)

49 § Den som jagar är skyldig att betala jaktvårdsavgift med 200 kr.

52 c § Om fler älgar har fällts än vad som följer av en licens, skall e n särskild avgift motsvarande 7 000 kr för en vuxen älg och 3 000 kr för en kalv betalas till länsstyrelsen.

Fiskelagen (SFS 1993:787)

41 § Den som begår vissa uppräknade brott mot fiskelagen genom at t bedriva otillåtet trålfiske, döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal som motsvarar etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering a v trålen.

Förordningen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter (SFS 1994:1715)

5 § Skillnaden mellan högsta och lägsta ersättningsnivå för spannmål anges vara 102 ecu.

Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (SFS 1994:1716)

4 kap 7 § Vid beslut om tillfälligt avbrott i havsfisket får bidrag lämnas med högst 2 000 kr per fartyg och arbetsdag till vissa fiskeföretag.

4 kap 15 § Vid tillämpning av 19 § förordningen (1988:764) om statligt stö d till näringslivet har Fiskeriverket rätt att efterskänka statens rätt i fråga om kapitalbelopp som överstiger 1 000 000 kr men som inte överstiger 3 000 000 kr.

Förordningen om miljöstöd (SJVFS 1995:133)

1 kap 5 § Det sammanlagda stödet per hektar får uppgå till högst 3 850 kr.

Beräknat stödbelopp som är lägre än 1 000 kr betalas inte ut.

2 kap 4 § Stödbelopp och tilläggsbelopp för skötsel av slåtterängar anges . Fem olika jämna belopp är angivna i kr/hektar, t.ex. 1 800 kr pe r hektar för skötsel av slåtteräng i kategorin "Värdeklass A".

2 kap 12 § Stödbelopp för skötsel av betesmark anges. Fyra olika jämn a belopp är angivna i kr/hektar, t.ex. 1 600 kr per hektar för skötsel av betesmark i kategorin "Värdeklass A".

2 kap 19 § Stödbelopp för bevarande av ett öppet odlingslandskap anges . Fjorton olika jämna belopp är angivna i kr/hektar beroende p å område och marktyp.

2 kap 28 § Stödbelopp för värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingsland skapet får lämnas med 1 400 kr per hekt ar stödberättigad åkermark.

2 kap 29 § Tilläggsbelopp för slåtter av renar till värdefulla landskapselement får lämnas med 1 100 kr per hektar eller med 700 kr per hekta r beroende på bevarandevärdet.

3 kap 4 § Stöd för anläggning eller återställande av våtmarker och småvatten lämnas med 4 800 kr per hektar under de fem första åren och med 2 500 kr per hektar under de följande 15 åren.

Stöd får också lämnas med 1 000 kr per hektar för avslagning av växtlighet i våtmarker.

3 kap 13 § Stöd får lämnas med 1 500 kr per hektar för extensiv vall och med 3 300 kr per hektar för skyddszoner.

3 kap 21 § Stöd får lämnas med 500 kr per hektar för fånggrödor på åkermark i Götaland.

3 kap 31 § Stöd till utrotningshotade husdjursraser lämnas med 1 000 kr pe r djurenhet.

3 kap 32 § Stöd till traditionell odling av bruna bönor på Öland lämnas me d 2 700 kr per hektar.

4 kap 3 § Stöd till ekologisk odling får lämnas med 900 kr per hektar i vissa delar av landet och med 1 600 kr per hektar i övriga delar av landet.

Stöd med ytterligare 600 kr per hektar får under viss a förutsättningar lämnas till jordbrukare med ekologisk djurhållning för ekologiskt odlad betes- och slåttervall samt grönfoderareal.

Förordningen om kompensationsbidrag till jordbruk i bergsområden och mindre gynnade områden (SFS 1995:1174)

10 § Kompensationsbidragets storlek inom stödområde 1-3 och 4 anges i kr per stödenhet. Fem olika belopp förekommer, lägst 615 kr och högst 1 640 kr per stödenhet.

11 § Kompensationsbidragets storlek inom stödområde 5 anges i kr per stödenhet. Tre olika belopp förekommer , 200 kr, 400 kr och 800 kr.

12 § Kompensationsbidrag för djur lämnas med högst 1 640 kr pe r hektar foderareal inom företaget.

Kompensationsbidrag som ber äknas till lägre belopp än 500 kr betalas inte ut.

Förordningen om startstöd till yngre företagare med jordbruks-,

trädgårds- eller renskötselföretag (SFS 1995:1195)

7 § Bidrag får lämnas med högst 50 000 kr per år under de tre först a åren och med högst 25 000 kr per år under de därpå följande tv å åren. Bidrag lämnas inte om det beräkna de bidragsbeloppet är lägre än 5 000 kr.

Förordningen om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige

(SFS 1996:93)

6 § Stöd för mjölkproduktion lämnas med fyra olika ojämna belop p som är angivna i öre/kg mjölk inom fy ra olika stödområden. Lägsta och högsta belopp är 9 resp. 105 öre.

7 § Stöd för smågrisproduktion lämnas årligen med tre olika ojämn a belopp som är angivna i kr/sugga inom vissa stödområden. Lägsta och högsta belopp är 101 resp. 843 kr.

8 § Stöd för produktion av slaktsvin lämnas årligen med tre olik a ojämna belopp som är angivna i kr/djur inom vissa stödområden . Lägsta och högsta belopp är 23 resp. 222 kr.

9 § Stöd för getproduktion lämnas årligen med 430 kr per get ino m stödområde 1-3.

10 § Stöd för äggproduktion lämnas med två olika ojämna belop p angivna i kr/insatt höna inom vissa s tödområden. Lägsta och högsta belopp är 4,90 resp. 13,45 kr.

11 § Stöd för potatisodling lämnas årligen med 2 700 kr/hektar ino m stödområde 1-2 a och med 960 kr/hektar inom stödområde 2 b-3

12 § Stöd för bär- eller grönsaksodling lämnas årligen med 2 850 k r inom stödområde 1-2 och med 1 850 kr inom stödområde 3.

13 § Stöd för transport av mjölk lämnas med tre olika ojämna belop p som är angivna i öre/kg mjölk inom tre olika stödområden. Lägsta och högsta belopp är 3,0 resp. 4,3 öre.

14 § Beräknade stödbelopp som är lägre än 500 kr betalas inte ut.

Arbetsmarknadsdepartementet

Förordning om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (1985:276)

7 § Bidrag får lämnas med ett belopp som motsvarar högs t lönekostnaden för den som har anvisats skyddat arbete. Bidragets storlek skall bestämmas med hänsyn till den arbetshandikappades arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning.

Bidragsgrundande lönekostnad är bruttolön inkl. sjuklön och semesterlön eller utbetald semesterersättning samt avgifter so m skall betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och premier för avtalsenliga arbetsmarknadsförsäkringar eller motsvarand e försäkringar. När bidrag beslutas skall ett bidragsbelopp i kronor fastställas. Detta belopp skall gälla hela beslutsperioden. Vi d oavlönad frånvaro skall bidraget reduceras proportionellt me d frånvaron.

Som bidragsgrundande lönekostnader får endast räkna s lönekostnader som hänför sig till normal veckoarbetstid.

Den del av den anställdes månadslön som överstiger 13 700 kronor får inte läggas till grund för bidrag. Förordning (1995:729).

Förordning (1985:276) om rekryteringsstöd

7 § Om inte något följer av 7a §, lämnas rekryteringsstöd under högst 6 månader och med h ögst 50 procent av lönekostnaden per månad, dock med högst 7 000 kr. per månad.

Bidragsgrundande lönekostnad är kontant bruttolön inkl . sjuklön och semesterersättning samt avgifter som skall betala s enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Endast sådan a lönekostnader som hänför sig till normal veckoarbetstid ä r bidragsgrundande.

När bidrag beslutas skall bidragets storlek i kronor fastställas. Detta belopp skall gälla hela bidragsperioden. Vid oavlöna d frånvaro skall bidraget reduceras proportionellt med frånvaron . Förordning (1995:720).

Förordning om byggnadstillstånd (1986:777)

3 § Byggnadstillstånd krävs dock inte i fråga om 1. byggnadsarbete med en total byggnadskostnad understigande

en miljon kronor, 2. lokaler som ingår i låneunderlag eller pantvärde enlig t

förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag oc h

pantvärde för bostadslån, eller åtgärder för vilka räntebidrag

kan lämnas enligt förordningen (1983:974) om statlig t

räntestöd vid förbättring av bostadshus, 3. rivning av byggnad, eller 4. byggnadsarbete för krigsorganisationen.

AMS får för visst eller vissa områden föreskriva at t byggnadstillstånd inte skall krävas för byggnadsarbete med e n högre total byggnadskostnad än som anges i första stycket 1, dock högst fem miljoner kronor. Förordning (1988:1091).

Förordning om bidrag till utbildning i företag (1984:518)

13 § Bidrag får lämnas till de kostnader för utbildning, lön, uppdrags ersättningar och liknande som arbetsgivaren har för utbildninge n med högst 60 kronor för varje timme som någon deltar i utbildningen. Förordning (1994:938).

Arbetstidsförordning (1982:901)

5 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4--9 § § indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldig e skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran so m understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmä n synpunkt. (Förordning 1993:1245).

Arbetsmiljölag (1977:1160)

8 kap 5 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetarskyddsstyrelsen får föreskriva att en särskild avgift skall betalas om överträdelse har skett av en föreskrift som har meddelats med stöd av ett bemyndigande i något avseende som anges i 4 kap. 1-3 eller 8 § första stycket. Avgiften skall betalas även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

En sådan föreskrift skall ange hur avgiften beräknas för olika slag av överträdelser. Avg iftsbeloppet skall kunna fastställas direkt med ledning av den angivna beräkningsgrunden. Avgiften skal l vara lägst 1 000 och högst 100 000 kronor. Lag (1994:579).

Lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder (1974:13)

17 § Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning enligt vad som föreskrivs i denna lag, kan åläggas att utge en särskild varselavgift till staten . Underlåtes varsel under tid, då arbetsgivaren är i konkurs, skal l varselavgift i stället utges av den som företräder konkursboet.

Varselavgift fastställes för varje påbörjad vecka som varse l försummats samt bestämmes till lägst 100 och högst 500 kronor för varje arbetstagare som beröres av driftsinskränkningen.

Om särskilda skäl föreligger kan varselavgift bestämmas till lägre belopp än nu sagts. Fullständ ig befrielse från sådan avgift kan också äga rum.

Bestämmelserna om varselavgift tillämpas också p å arbetsgivare som inte iakttar sin underrättelseskyldighet enligt 7 a §. Avgiften skall i sådana fall bestämmas till 500 kronor för varje arbetstagare. Lag (1984:511).

Lag om arbetslöshetsförsäkring (1973:370)

Pensionsavdrag

21 § Dagpenning som har fastställts enligt 20 § första stycket andr a meningen skall sättas ned med 1/260 av årspensionen. Ersättnin g

som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut. (La g 1994:1673).

Lag om kontant arbetsmarknadsstöd (1973:371)

24 § Uppbär en stödtagare änke- eller änklingspension eller anna n ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än en hel förmån av förtidspension, sjukbidrag eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, nedsätts det kontant a arbetsmarknadsstödet me d pensionsbeloppet. En sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till omställnings pensionen eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.

Uppbär stödtagare livränta från försäkri ngsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första stycket.

Förordning om arbetsmarknadsutbildning (1987:406)

20 § Till en deltagare i arbetsmarknadsutbildning lämna s utbildningsbidrag i form av dagpenning enligt denna förordnin g med samma belopp som deltagaren är eller skulle varit berättigad till för heltidsarbete vid ersättning från en arbetslöshetskassa o m han eller hon 1. uppfyller villkoren för ersättning från k assan vid arbetslöshet,

eller 2. har fått ersättning från en sådan kassa under den längsta tid

som dagpenning kan lämnas.

I andra fall lämnas dagpenning med 230 kronor per dag. Förordning (1995:862).

33 § Avdrag från dagpenning skall göras med 1. studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, särskilt vuxen -

studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller särskil t

vuxenstudiestöd för arbetslösa enligt lagen (1983:1030) o m

särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa som tas emot fö r

samma tid som utbildningsbidraget, och

2. 300 kronor per månad när resor till och från utbildningsplatsen tillhandahålls av den som anordnar utbildningen.

När avdrag från dagpenningen görs enligt första stycket skall den allmänna försäkringskassan betala det avdragna beloppet til l Centrala studiestödsnämnden resp. Arbetsmarknadsverket. Förordning (1995:717).

38 § Dagpenning understigande tio kronor per dag betalas inte ut . Förordning (1995:717).

Förordning om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. (1987:409)

5 § Arbetsgivaren och den funktionshindrade kan vardera få bidra g med högst 50 000 kronor. Bidrag till datorbaserade hjälpmedel och tal- och punktskriftslitteratur får dock beviljas med ett högre belopp än 50 000 kronor. Om det finns synnerliga skäl, ka n länsarbetsnämnden medge att bidrag även i ett annat fall lämna s med ett högre belopp.

Bidrag lämnas för hela kostnaden, om hjälpmedlet elle r anordningen saknar värde för någon annan än de n funtionsförhindrade. I andra fall lämnas bidrag med lägst halv a kostnaden. Förordning (1995:725).

12 § Bidrag får lämnas med högst 50 000 kronor per år.

15 § Bidrag lämnas för skäliga kostnader som en funktionshindra d deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinrikta d rehabilitering har på grund av funktionshindret för 1. studieresor som är obligatoriska för utbildningen och 2. dagliga resor mellan bostaden och utbildningsplatsen till den

del kostnaderna överstiger 300 kronor per månad.

Bidrag lämnas inte för kostnader för studieresa som avses i första stycket 1, om studieresan avser en ort utomlands. Är de t fördelaktigt från kostnadssynpunkt, lämnas dock bidrag för e n sådan resa som sker till ett annat land inom Norden. Förordnin g (1995:725).

18 § Kostnaderna för resa och uppehälle ersätts, om de överstiger 5 0 kronor, enligt följande grunder, 3--4 gäller dock endast fö r ledsagare enligt 17 §.

1. För resor med allmänna kommunikationsmedel ersätts skälig

kostnad. Med skälig kostnad avses kostn aden för det billigaste

färdsättet. Även om billigare färdsätt finns, skall kostnade n

för resa med flyg anses skälig, om det med hänsyn til l

tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att gör a

resan med flyg. Vid bedömningen av om kostnaden för resa

med flyg är skälig, skall det beaktas om resmålet hade kunnat

nås genom en billigare flygresa samma dag. 2. Kostnaden för resa med egen bil ersätts om det med hänsyn

till tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att göra

resan med bil. Ersättning lämnas dock med högst 90 öre per

kilometer. 3. Traktamente för en hel dag får lämnas med h ögst 100 kronor.

Vid flerdagsförrättningar får traktamentet dock uppgå til l

högst 200 kronor per dag. Ersättning lämnas för styrk t

logikostnad, om kostnaden är godtagbar med hänsyn til l

prisläget på orten. 4. Kostnaden för förlorad arbetsförtjänst ersätts med de n

faktiska förlusten. Förordning (1995:725).

23 § Näringshjälp lämnas med högst 60 000 kronor.

Näringshjälp får kombineras med bidrag enligt förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet. Förordning (1994:372).

Förordning om beredskapsarbete (1987:411)

19 § När bidrag beslutas skall ett bidragsbelopp i kronor fastställas. Detta belopp skall gälla hela bidragsperioden. Vid oavlöna d frånvaro skall bidraget reduceras proportionellt med frånvaron . Förordning (1993:729).

Förordning om arbetslöshetsförsäkring (1988:1400)

Dagpenningens storlek

4 a § Dagpenning lämnas med lägst 230 och högst 564 kronor per dag, om inte annat följer av lagen (1973:370) o m arbetslöshetsförsäkring. Förordning (1995:1121).

Samordning med tjänstepension

5 § I stället för bestämmelserna i 20 § första stycket andra meninge n och 21 § lagen (1973:370) om arbetslöshe tsförsäkring skall bestämmelserna i andra stycket i denna paragraf tillämpas, om den för säkrade – på grund av förvärvsarbet e får annan pension än pensionen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (tjänstepension), och – inte för samma tid får folkpension eller allmän tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring.

Dagpenning enligt 20 § första stycket första meningen elle r 17 § första stycket och andra stycket första meningen lagen o m arbetslöshetsförsäkring skall minskas med tjänstepensionen. O m pensionen anges i belopp per månad, skall dagpenningen minskas med 1/22 av pensionsbeloppet. Om pensionen an ges i belopp per år, skall dagpenningen minskas med 1/260 av pensionsbeloppet . Ersättning under tio kronor per dag betalas inte ut. Förordnin g (1994:1683).

Förordning om tillstånd för anställning på fartyg (1989:548)

9 § Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4-9 § § indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldig e skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 1 nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran so m understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmä n synpunkt. Förordning (1993:1253).

Förordning om lönebidrag (1991:333)

13 § Bidragsgrundande lönekostnad är bruttolön inkl. sjuklön och semesterlön eller utbetald semesterersättning samt avgifter so m skall betalas enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och premier för avtalsenliga arbetsmar knadsförsäkringar eller motsvarande försäkringar. När bidrag beslutas skall ett bidragsbelopp i kronor fastställas. Detta belopp ska ll gälla hela beslutsperioden. Vid oavlönad frånvaro skall bidraget reduceras proportionellt med frånvaron.

Som bidragsgrundande lönekostnader får endast räkna s lönekostnader som hänför sig till normal veckoarbetstid.

Den del av den anställdes månadslön vid heltidsarbete so m överstiger 13 700 kronor får inte läggas till grund för bidrag. Om det finns skäl för det får dock bidrag enligt 2 a § grundas på e n månadslön som överstiger 13 700 kronor. Förordning (1995:724).

Lönegarantilag (1992:497)

9 § För fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslage n (1970:979) gäller garantin för varje arb etstagare med högst 100 000 kronor. Betalning för fordran som avser ersättning för särskild a kostnader utgår framför annan fordran.

Förordning om försäkring mot vissa semesterlönekostnader (1993:18)

11 § Om endast en del av avgiften har betalats för ett kvartal oc h försäkringen har upphört att gälla, skall det erlagda beloppe t återbetalas till försäkringstagaren.

Har försäkringen sagts upp enligt 5 § tredje stycket skal l erlagd avgift som avser tid efter det att försäkringen upphör t återbetalas. Belopp under 50 kronor återbetalas inte.

Förordning om flyttningsbidrag (1994:7)

10 b § Starthjälp lämnas med 10 000 kronor och betalas ut i samband med att anställningen tillträds.

Starthjälp får lämnas en gång för varje arbetssökande unde r en tvåårsperiod. Förordning (1995:370).

Förordning om kontant arbetsmarknadsstöd (1994:933)

4 § Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas med 230 kronor per dag om inte annat följer av lagen (1973:371) om kontan t arbetsmarknadsstöd. Förordning (1995:861).

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter

(1995:411)

2 § För en ersättare som avses i 1 § får arbetsgivaren göra avdrag 400 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd. La g (1996:715).

3 § Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 35 kronor per utbildningstimme, dock sammanlagt högst 2 0 000 kronor, för varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkän d yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagaren s förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra ny a arbetsuppgifter. Lag (1996:715).

Förordning om arbetsplatsintroduktion (1995:711)

Finansieringsbidrag

11 § Innan en arbetslös anvisas en introduktionsplats skall arbetsgivaren genom en skriftlig överenskommelse med länsarbetsnämnden h a åtagit sig att i samband med anvisningstidens slut till staten betala ett finansieringsbidrag om 2 000 kronor per månad.

I fråga om arbetslösa över 60 år, invandrare och arbetshandikappade samt de som deltar i praktikperioder i vägledningssyft e under maximalt fyra veckor får länsarbetsnämnden anvisa e n introduktionsplats utan en sådan överenskommelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Äldr e bestämmelser om finansieringsbidragets storlek skall tillämpas för praktik som påbörjats före ikraftträdandet. Förordning (1996:717).

Förmåner

14 § Under arbetsplatsintroduktionen har den arbetslöse rätt til l utbildningsbidrag i form av dagpenning. Dagpenningen beräkna s enligt 20-22 §§ förordningen (1987:406) om arbetsmarknads utbildning.

Arbetshandikappade ungdomar har efter tolv månader s praktik rätt till en dagpenning om lägst 475 kronor. Som praktik räknas i detta hänseende också tid då den arbetshandikappade haft ungdomspraktik eller praktik vid ungdomsintroduktion.

Förordning om datortek (1995:713)

8 § Till den som ännu inte fyllt 25 år och som deltar i verksamhet p å datortek men inte har rätt till arbetslöshets ersättning enligt lage n (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) o m kontant arbetsmarknadsstöd ges i stället ett bidrag med 640 kronor per månad. Den allmänna försäkringskassan betalar ut bidraget . Förordning (1996:716).

Förordning om utbildningsvikariat (1995:714)

2 § Bidrag lämnas med 500 kronor per arbetsdag som vikarien ha r varit anställd. Bidrag lämna s också för den som utbildas med högst 75 kronor per utbildningstimme. Beloppet för varje person so m utbildas är dock maximerat till 40 000 kr.

Kulturdepartementet

Bestämmelser som innehåller belopp i kronor/ören (Genomgånde används nedan kronor trots att lagtexten i vissa fall innehålle r förkortningen kr)

Förordning (1962:652) om Sveriges författarfond

4 § Till Sveriges författarfond överförs av statsmedel, dels 94 öre för varje hemlån från bibliotek av litterärt verk i original, dels 376 öre för varje referensexemplar av sådant verk. Paragrafen innehålle r vidare regler om de medel som budgetårsvis och på olik a beräkningsgrunder överför s till fonden av statsmedel. Olika belopp (94, 376, 47 respektive 188 öre) anges som överföringsbelopp för skilda slags lån.

Förordning (1974:451) om statsbidrag till teater-, dans- och musikinstitutioner

11 § Bestämmelsen innehåller en avrundningsregel som stadgar at t grundbidrag avrundas till närmast hela tusental kronor, vid krontal under 500 nedåt och vid annat krontal uppåt.

Förordning (1983:30) om ersättning till ledamöter av kyrkomötet

och dess myndigheter

4 § Utöver "sedvanligt" arvode erhåller kyrkomötets ordförande 8 000 kronor per år och kyrkomötets förste och andre vice ordförande 4 000 kronor per år.

Förordning (1984:463) om avgifter i ärenden om närradio

2 § Enligt bestämmelsen skall som huvudreg el en sammanslutning som beviljats sändningstillstånd betala en avgift om 15 kronor för varje påbörjad timme. Avgiften skall dock alltid vara minst 15 kronor per sändningstillfälle.

Förordning (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln

28 § 1 Sortimentsstöd kan lämnas till en bokhandel som inte ä r fullsorterad bl.a.om bokhandeln under perioden den 1 april - 3 1 mars närmast före ansökan har köpt in al lmänlitteratur för lägst 100 000 kronor och högst 700 000 kronor.

Förordning (1985:528) om statsbidrag till folkbibliotek

5 § Lokalt utvecklingsbidrag till en kommun för biblioteksverksamhet kan utgå längst under fem år och till ett sammanlagt belopp a v högst två milj. kronor.

6 § Innehåller regler om författar- och översättarpenning. För olik a typer av hemlån utgår dessa ersättningar på grundval av olik a utgångsvärden (56, 224, 28 respektive 112 öre). Bestämmelse n innehåller även gränsvärden för utbetalande av ersättning och fö r reducering av ersättning. Samtliga gränsvärden anges i kronor.

Förordning (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i

bostadsområden

4 § Bidrag för utsmyckning eller gest altning lämnas med 40 procent av skälig kostnad, dock högst med 16 kronor 70 öre per kvadratmeter bruksarea för varje våningsplan ovan mark, till den del plane t innehåller bostäder.

Förordning (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar

9 § Stöd till en radio- eller kass ettidning får - som huvudregel - lämnas med högst 25 000 kronor per abonnemang för en dagstidning som utkommer med tre till sju nummer per vecka och med högst 10 0 kronor per exemplar för en dagstidning som utkommer med et t eller två nummer per vecka.

Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

5 kap. innehåller regler om utförsel av kulturföremål. I 4 och 5 §§ dett a kapitel anges vid definitionen av kulturföremål vissa gränsvärden i kronor (2 000 respektive 50 000).

6 kap. innehåller regler om återlämnande av olagligt bortförda kultur föremål. I bilaga till lagen upptas olika kategorier av föremål som därvid skall betraktas som kulturföremål . Punkten B i bilagan anger (i kronor) ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier av föremål. De aktuella gränsvärdena är 128 000, 427 000 respektive 1 282 000 kronor.

Kyrkofondsförordning (1988:1148)

17 § Skattemyndighet skall varje år lämna Kyrkofondens styrels e uppgift för varje pastorat och stiftssamfällighet om det anta l skattekronor på vilket församlingsskatt för närmast föregåend e kalenderår skall beräknas.

23 § Enligt bestämmelsen skall den i 42 kap. 24 § kyrkolage n (1992:300) angivna nivån utgöra 20 öre över medelutdebiteringen av församlingsskatt i landet.

Lag (1989:41) om TV-avgift

7 § behandlar TV-avgiftens storlek. TV-avgiften uppgår f.n. till 1 476 kronor per år. Avgiften skall - som huvudregel - betalas i fyr a poster om 369 kronor (Riksdagen har beslutat att TV-avgifte n fr.o.m. den 1 januari 1997 skall höjas till 1 524 kronor per år. Den skall då betalas i fyra poster om 381 kronor).

7 § tredje stycket, liksom 13 §, innehåller en avrundningsregel (jämkning nedåt till jämnt anta l kronor).

11 § upptar beloppet 100 kronor som lägsta gräns för återbetalning a v TV-avgift när innehav av TV-mottagare upphör.

Förordning (1989:46) om TV-avgift

Förordningens 3 § stadgar att påminnelseavgiften enligt TV avgiftslagen är 50 kronor.

Förordning (1989:271) om statsbidrag till andra trossamfund än

Svenska kyrkan

10 § Bidrag för anskaffning m.m. av församlingslokal får beviljas med viss procentsats av skäliga kostnader, dock högst med 700 00 0 kronor.

11 § Bidrag för handikappanpassning av lokal får beviljas med högs t 100 000 kronor.

Presstödsförordning (1990:524)

2 kap 2 § Årligt allmänt driftsstöd till h ögfrekventa storstadstidningar, övriga högfrekventa tidningar och medelfrekventa tidningar beräkna s genom att tidningens veckovolym, uttryckt i tusental exemplar ,

multipliceras med bidragssatsen (246 620 respektive 177 57 0 kronor). Maximibelopp anges för de olika kategorierna till 54 257 000 respektive 12 148 000 kronor.

2 kap. 4-6 §§ och 10 § innehåller regler om allmänt driftsstöd till tidningar av annat slag än de som anges i 2 §. Även i dessa paragrafer anges beloppen i kronor.

3 kap. 1 § reglerar utvecklingsstöd i form av stöd till förpressinvesteringar . Stödet får därvid inte överstiga 7,5 milj kronor per projekt.

3 kap. 11 § Stöd till övriga investeringar utgår med högst 1 milj kronor fö r lågfrekventa tidningar och med högst 2 milj kronor för hög- oc h medelfrekventa tidningar.

4 kap. 8 § reglerar distributionsstödet. Stödet utgår med 9.25, 7.40, 5.5 5 respektive 4.63 öre per exemplar beroende på upplagans storlek.

Lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

9 § Avgift för granskning enligt lagen tas ut med grundavgift (20 0 kronor), tidsavgift per spelminut vid normal visningshastighet (40 kronor, dock minst 200 kronor) och avgift för varje tillståndskor t utöver det första med 1 550 kronor. Paragrafen innehåller äve n regler om avgift avseende tillståndskort för filmer och videogram med kortare speltid.

Lag (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område

3 och 4 §§ innehåller bestämmelser om beräkning av koncessionsavgift.

Den fasta delen av avgiften utgör 4 167 000 kronor för varje månad under vilken sändningsverksamhet bedrivits

(3 §). Avgiften skall i denna del justeras med hänsyn til l konsumentprisindex. Avrundningsregel finns.

Den rörliga delen av avgiften (4 §) beräknas på viss del a v annonsintäkterna inom olika intervall ( 750, 1 000 respektive 2 000 milj. kronor).

Kyrkolagen (1992:300)

9 kap. reglerar kostnaderna för indelningsdelegerades verksamhet m.m . 20 § i detta kapitel säger att om mer än en församling skall betala kostnaderna för delegerades verksamhet så skall denna fördela s mellan församlingarna på visst sätt i förhållande till det anta l skattekronor och skatteören som anges i lagen (1965:269) me d särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighet s utdebitering av skatt, m.m. Särskilda regler gäller om bara en del av en berörd församling ingår i den nya indelningen.

42 kap. behandlar kyrkofonden. I 3 § detta kapitel definiera s skatteunderlaget som antalet skattekronor enligt skattemyndighets beslut om taxering till kommunal inkomstskatt enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) året före bidragsåret.

42 kap. 14 § stadgar att den allmänna kyrkoavgift som pastoraten varje år skall betala till kyrkofonden beräknas på skatteunderlaget och uppgår till 16 öre per skattekrona. Särskild beräkningsgrund gäller för den del av avgiften som hänför sig till personer som inte tillhör Svensk a kyrkan.

42 kap. 19 § rörande allmänt utjämningsbidrag innehåller en avrundningsregel.

42 kap. 25 § behandlar inskränkning av utjämningsbidrag. Nivån som anges i paragrafens andra stycke får inte överstiga medelutdebiteringen av församlingsskatt i landet med mer än 20 öre.

Förordning (1992:997) om biskops- och prästtjänster

23 § När en präst har fått löneavdrag enligt 35 kap. 18 § kyrkolage n (1992:300) bestäms avdraget per dag enligt tabell som redovisas i paragrafen. Avrundningsregel finns.

Lokalradiolag (1993:120)

15 § Den som får tillstånd enligt lagen skall betala en årlig avgift til l staten på minst 20 000 kronor (minimiavgiften). Paragrafe n innehåller också en avrundningsregel.

Fr.o.m. den 1 december kan den som bryter mot lagen s reklamregler åläggas att betala en särskild avgift som uppgår til l lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor (31 d §).

Förordning (1994:250) om förvaltningen av kyrklig jord m.m.

6 § stadgar att egendomsnämnden - som huvudregel - får använd a högst 100 000 kronor per år av kyrkofonden för arbeten på annan biskopsgård än biskopsgården i Lunds stift.

Övrigt

Genom den av riksdagen nyligen antagna radio- och TV-lage n införs en möjlighet att ålägga den som bryter mot lagens reklam och sponsringsregler m.m. en särskild avgift. Avgiften faställs, i likhet med vad som kommer att gälla på lokalradio-området, til l lägst fem tusen kronor och till högst fem miljoner kronor (10:6) . Lagen träder i kraft den 1 december 1996.

Bestämmelse som hänvisar till diskontot

Lag (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område

9 § Vid återbetalning av avgift till programföretag utgår ränta på de t belopp som skall återbetalas. Räntan beräknas efter en räntesat s som motsvarar det av Riksbanken fastställda diskontot, som gällde vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äge r rum.

Närings- och Handelsdepartementet

Lag innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

(SFS 1902:71 s.1)

2 § 10 mom. En elkonsument som är lågspänningskund har vid flyttning rätt att av nätkoncessionshavaren få tillbaka den del av erlagd kostnad som motsvarar värdet av mätaren med tillhörande insamlingsutrustning med beaktande av dess återstående tekniska livslängd. Belop p under 1000 kronor behöver dock inte återbetala s till elkonsumenten.

8 § När ersättning för sakskada bestäms enligt 4 a § avräknas ett belopp om 3 500 kronor.

Varumärkesförordning (SFS 1960:648)

24 § Vid ingivande av en ansökan i ett varumärkesärende skall avgif t betalas med vissa belopp som anges i kronor.

27 § I ärenden som gäller gemenskapsvarumärken skall avgifter betalas med vissa belopp som anges i kronor.

46 § För anteckning i varum ärkesregistret i visst fall skall avgift betalas med 1 200 kronor.

Patentkungörelse (SFS 1967:838)

Bilaga Denna bilaga innehåller en avgiftsli sta där beloppen anges i kronor.

Kungörelse om registrering av svenska kommunala vapen (SFS 1973:686)

2 § Vid anmälan skall erläggas en avgift på 500 kronor.

Handelsregisterförordning (SFS 1974:188)

12 § För registering och dess kungörande samt för handläggning oc h prövning skall avgifter betalas med vissa belopp. Dessa anges i kronor.

Förordning om vissa officiella beteckningar (SFS 1976:100)

4 § För yttrande som avses i första stycke t skall den som har ansökt om tillstånd erlägga en avgift på 600 kronor till Riksarkivet.

Förordning om avgifter i vissa tryckfrihetsärenden (SFS 1977:1025)

Vid ansökan hos Patent- och registreringsverk et om utgivningsbevis för periodisk skrift tas en ansökningsavgift ut på 1 000 kronor . Vissa andra avgifter tas också ut. Dessa anges i kronor.

Förordning om vissa rörledningar (SFS 1978:164)

3 § För ansökan om koncession betalas en grundavgift om 35 000 kr. För varje påbörjad kilometer rörledning som ansöka n avser skall dessutom en längdavgift om 3 100 kr. betalas.

Förordning om regionalpolitiskt transportstöd (SFS 1980:803)

9 §

Bidrag lämnas inte om de sammanlagda godkänd a bidragsgrundande kostnaderna för ett kalenderår understiger 6 000 kronor.

Lag om Svenska skeppshypotekskassan (SFS 1980:1097)

2 § Som garntifond för kassans förbindelser ställer staten til l förfogande av fullmäktige i Riksgäldskontoret utfärdad e garantiförbindelser på trehundrafemtio miljoner kronor.

4 § Motvärdet i svenska kronor av låneskuld eller garantiförbindelse i utländsk valuta skall beräknas på grundval av den vid beräkningstillfället på den svenska valutamarknaden noterade säljkursen fö r valutan i fråga.

19 § Om kassan tar upp lån eller lämnar garantiförbindelse i utländs k valuta, skall styrelsen tillse att summan av låneskuld och garantiförpliktelser i utländsk valuta, beräknad i motvärdet i svensk a kronor enligt 4 § andra stycket, inte överstiger 75 procent a v skillnaden mellan det belopp, som enligt nämnda lagrum utgö r högsta sammanlagda beloppet för kassans låneskuld oc h garantiförpliktelser, och det bel opp till vilket kassans låneskuld och garantiförpliktelser uppgår.

Förordning om handel med begagnade varor (SFS 1981:403)

13 § Vissa bestämmelser gäller inte om varornas sammanlagda värd e uppenbarligen understiger 200 kronor och för vissa varor o m varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 1 00 0 kronor.

Förordning om exportkreditfinansiering med statligt stöd (SFS 1981:665)

1 § Krediten lämnas i svenska kronor eller i utländsk valuta till fas t ränta.

| Närings- och Handelsdepartementet 133

Förordning om statligt stöd för kredit vid försäljning inom landet

i vissa fall (SFS 1981:666)

3 § Statligt stöd kan lämnas vid försäljning av vara eller tjänst, o m kontraktsbeloppet är minst 5 00 000 kronor och vid kontraktsbelopp under 50 miljoner kronor utgör lägst 10 procent av företagets årsomsättning.

Förordning om statlig garanti för utvinning m.m av olja, naturgas

eller kol (SFS 1981:717)

1 § Garanti kan avse åtagande även i utländsk valuta.

Förordning om allmänna värmesystem (SFS 1982:219)

3 § Sådan ersättning som anges i 2 § sk all utgå med ett visst belopp per timme nedlagt arbete. Det sammanlagda beloppet av denn a ersättning och ersättningen till sa kkunniga enligt 36 § första stycket lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem får inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 öre per kilowatt anslutningseffekt me n skall dock vara minst 10 000 kronor.

Namnförordning (SFS 1982:1136)

1 § När en ansökan som gäller namn ges in till Patent- oc h registreringsverket, skall sökanden betala en ansökningsavgift p å 600 kronor om ansökningen avser förnamn och 1 100 kronor o m ansökningen avser efternamn.

Förordning om avgift på Svenska skeppshypotekskassans garantifond (SFS 1983:887)

För de garantiförbindelser som staten enligt 2 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan ställer till kassans förfogand e i form av garantifond skall kassan betala en avgift till staten . Avgiften är 1,0 % per år på garantiförbin delsens belopp upp till 167 miljoner kronor och 2,0 % på belopp däröver.

Förordning om vissa torvfyndigheter (SFS 1985:626)

6 § Avgift för ansökningar om koncession utgår med 6 000 kronor för varje koncessionsområde. För ansökan enligt 5 § utgår en ansök ningasavgift med tjugo kronor för varje påbörjat hektar av det sökta området.

Förordning om statligt stöd till näringslivet (SFS 1988:764)

11 § Garanti får avse lån i svenska kronor i bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, landshypoteksföreningar eller kreditinrättninga r som stödmyndigheten godkänner.

12 a § Frågor om beviljande av garanti för projekt på 50 miljoner kronor eller mer skall prövas av Riksgäldskontoret.

19 § De myndigheter som bevakar statens rätt i fråga om beviljat stö d får i samband med ackord eller annars efterge denna rätt o m kapitalbeloppet eller, i fråga om flera förfallna fordringar ho s samme gäldenär, det sammanlagda kapitalbeloppet inte överstiger 1 000 000 kronor.

Förordning om statligt stöd ur energiteknikfonden m.m.

(SFS 1988:805)

8 § För stöd enligt 3 § 5 är den läg sta kostnaden som berättigar till stöd 50 000 kr. Den lägsta kostnaden som be rättigar till stöd i övriga fall är 250 000 kr.

16 a § Räntesatsen skall minst vara det av riksbanken vid varje tidpunk t fastställda diskontot.

Förordning om statligt stöd till teknikupphandling (SFS 1988:806)

7 § Beslut, som innebär att stöd medges med mer än 10 miljone r kronor, skall underställas regeringen för godkännande.

Förordning om stöd genom Fonden för svenskt-norskt industriellt

samarbete (SFS 1990:45)

5 § Om det finns synnerliga skäl, får stöd lämnas för en större del a v kostnaden för ett projekt, dock högst 50 miljoner svenska kronor. Stöd till projekt vars totalkostnad understiger 3 miljoner svensk a kronor får lämnas bara om det finns synnerliga skäl.

7 § Lån kan lämnas i svenska eller norska kronor. Svenska företag bör i första hand få lån i svenska kronor och norska företag i norsk a kronor.

Förordning om exportkreditgaranti (SFS 1990:113)

11 § Exportkreditgaranti avseende fordran får lämnas i svensk elle r utländsk valuta. Garanti i utländsk valuta får dock lämnas endast i sådan valuta som vanligen används i exportkrediter.

Förordning om regionalpolitiskt företagsstöd (SFS 1990:642)

15 c § I denna paragraf definieras vad som avses med små och medelstora företag och sådana företag är bl.a. de som antingen har e n årsomsättning på högst 180 miljoner kronor eller e n balansomslutning på högst 90 miljoner kronor.

30 c §

På ett lokaliseringslån skall betalas ränta från dagen fö r utbetalningen till låntagaren efter en räntesats som med 4,2 5 procentenheter överstiger det vid varje tidpunkt gällande diskontot.

35 § Länsstyrelsen skall avgöra ett ärende om lokaliseringsstöd om det avser verksamhet enligt 2 § första stycket 1 - 8 och det godkänd a totala kapitalbehovet som ligger till grund för ansökan uppgår till högst 20 miljoner kronor.

51 b § Ärenden om utvecklingsbidrag prövas av länsstyrelsen, o m utgifterna enligt 51 § första stycket för investeringen uppgår til l högst 2,5 miljoner kronor.

66 § Sysselsättningsbidrag lämnas för vissa stödområden och dess a bidragsbelopp anges i kronor (kr).

Förordning om statligt bidrag till vissa investeringar inom energiområdet (SFS 1991:1099)

5 § Bidrag med 4 000 kronor per kilowatt eleffekt får lämnas fö r investeringar i nya anläg gningar avsedda för kraftvärmeproduktion med biobränslen om anläggningen har bestä llts vid en viss tidpunkt. Om anläggningen har beställts under en viss annan angiven period får bidrag lämnas med 1 500 kronor per kilowatt eleffekt.

6 § Bidrag med 25 procent av kostnaden för ombyggnaden, dock högst 4 000 kronor per kilowatt eleffekt, får lämnas för ombyggnad a v befintliga värmeverk m.m. om ombyggnaden beställts vid en viss tidpunkt.

9 § Bidrag med 1 000 kronor per kilowatt eleffekt får lämnas fö r fortsatt användning av biobränslen i befintliga anläggningar fö r kraftvärmeproduktion med biobränslen.

Mineralförordning (SFS 1992:285)

2 § Sökanden skall betala ans ökningsavgift med 6 000 kronor för varje undersökningsområde, om ansöka n avser olja, gasformiga kolväten

eller diamant, och med 300 kronor för varje undersökningsområde, om ansökan avser något annat koncessionsmineral.

10 § Avgift skall betalas f ör vissa tillstånd. Dessa belopp anges i kronor (kr).

19 § Sökanden skall betala ans ökningsavgift med 6 000 kronor för varje koncessionsområde.

59 § Försvarsavgift skall enligt en viss bestämmelse betalas med 10 0 kronor för varje påbörjat hektar av utmålets areal.

60 § Avgift enligt vissa övergångsbestämmelser skall betalas med 6 0 kronor för varje påbörjat hektar av det område som omfattas a v rättigheten.

Förordning om utländska filialer m.m. (SFS 1992:308)

20 § För registrering och dess kungörande skall avgifter betalas me d vissa belopp. Dessa anges i kronor.

21 § För handläggning och prövning skall avgifter betalas med viss a belopp. Dessa anges i kronor.

Förordning om stöd för att främja användningen av biobränsle (SFS 1992:854)

12 § Räntesatsen skall minst vara det av riksbanken vid varje tidpunk t fastställda diskontot.

Konkurrenslag (SFS 1993:20)

27 § Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte överstigande tio procent av företagets omsättning föregåend e räkenskapsår.

37 § Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någo n som är part i förvärvsav talet, om de berörda företagen tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyr a miljarder kronor.

Förordning om landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service

(SFS 1994:577)

5 a § Landsbygdsstöd får lämnas till samma stödmottagare med högs t 800 000 kronor under en treårsperiod, räknad från dagen då stödet första gången betalas ut.

17 a § Avskrivningslån i form av en konsultcheck får lämnas med högst 50 procent av de godkända utgifterna för investeringen. Ett sådant lån får inte överstiga 100 000 kronor.

18 § För investeringar för v ilka de godkända utgifterna uppgår till högst 40 000 kronor får avskrivningslån lämnas med belopp so m motsvarar 50 procent av utgifterna. Om de godkända utgifterna för investeringen uppgår högst till 40 000 kronor får vid bedömningen av om stöd kan beviljas hänsyn tas till den sökandes hel a försörjningssituation.

23 § Bidrag lämnas för driftskostnader som orsakas av samarbetet med belopp som motsvarar h ögst 20 procent av den anställdes bruttolön utom sociala kostnader, dock med högst 20 000 kronor för en årsarbetskraft.

31 § Bidrag lämnas dock endast om nettoutgiften uppgår till minst et t halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § (1962:381) om allmän försäkring.

39 § Bidrag får lämnas med högst 150 000 kronor per år till samm a mottagare.

50 § På ett investeringslån skall ränta betalas från dagen fö r utbetalningen av lånet efter en räntesats som med 4,2 5 procentenheter överstiger det vid varje tidpunkt gällande diskontot.

Förordning om tillfälligt småföretagsstöd (SFS 1994:773)

2 § Tillfälligt småföretagsstöd kan lämnas i hela landet till företag som uppfyller vissa förutsättningar och som antingen har e n årsomsättning på högst 40 miljoner kronor eller har e n balansomslutning på högst 15 miljoner kronor.

3 § Stöd lämnas endast om det totala godkända kapitalbehovet i samband med den investering som ligg er till grund för ansökningen uppgår till högst 20 miljoner kronor.

Förordning om statlig finansiering genom regionala utvecklingsbolag (SFS 1994:1100)

14 § Lånegaranti får lämnas för lån i svensk eller utländsk valuta i kreditinrättningar som godtas av utvecklingsbolaget.

27 § Lån får lämnas med högst en miljon kronor.

31 b § Lån får lämnas med högst 150 000 kr.

31 f § Bidrag får lämnas med högst 25 000 kr per projekt och endast till företag som inte tidigare anlitat designkonsult.

Lag om revisorer (SFS 1995:528)

22 § En revisor som tilldelas varning får, om det finns särskilda skäl , även åläggas att betala en straffavgift till staten med lägst ettusen och högst tjugofemtusen kronor.

Förordning om revisorer (SFS 1995:665)

15 § För prövning av ansökan om godkännande, auktorisation elle r registrering skall sökanden betala en ansökningsavgift med 2 000 kronor. Om ansökan beviljas, skall revisorn eller revisionsbolaget betala en årsavgift med 2 000 kronor.

Pantbankslag (SFS 1995:1000)

19 § Om överskottet uppgår till högst 100 kronor, har låntagaren elle r den som förvärvat rätten till panten rätt att på begäran få beloppet utbetalat på pantbanken. Om beloppet överstiger 100 kronor, skall pantbanken snarast underrätta honom om att ett sådant överskot t har uppkommit.

Förordning om statlig garanti för fartygsfinansiering (SFS 1995:1122)

4 § Kreditgaranti lämnas för lån såsom för eg en skuld. Den får avse lån i svensk eller utländsk valuta och får innefatta kapitalbelopp, ränta och uppläggningskostnader.

Förordning om redovisning av nätverksamhet (SFS 1995:1145)

3 § Till verksamhetsberätt elsen skall fogas en finansieringsanalys bl.a. om nettovärdet av nätverksamhetens tillgångar enligt balansräk ningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger et t gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sist a månaden respektive räkenskapsår.

Pantbanksförordning (SFS 1995:1189)

10 § För finansiering av länsstyrelsens tillsyn skall den som drive r pantbanksverksamhet betala en årlig avgift på 4 000 kronor. O m verksamheten bedrivs i fler än ett kontor, skall den som drive r verksamheten därutöver betala 2 400 kronor för varje ytterligar e kontor.

Förordning om elsäkerhetsavgift och nätövervakningsavgift (SFS 1995:1296)

3 § Avgiften uppgår per kalenderår till 500 kr för högspännings abonnemang och 6 kr för lågspänningsabonnemang.

4 § Avgiften beräknas efter antalet elabonnenter och uppgår pe r kalenderår till 600 kr för högspänningsabonnemang och 3 kr fö r lågspänningsabonnemang.

5 § Om det sammanlagda belopp som en nätinnehavare enligt 3 och 4 §§ skall betala in till El säkerhetsverket understiger 500 kr, behöver inbetalning inte göras.

Förordning om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för ensamåterförsäljaravtal (SFS 1996:341)

3 § I paragrafen hänvisas till en kommissionsför ordning och att i artikel 3 b av denna förordning 100 miljoner ecu skall ersättas med 15 0 miljoner kronor.

Förordning om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen för exklusiva inköpsavtal (SFS 1996:342)

3 § I paragrafen hänvisas till en kommissionsför ordning och att i artikel 3 b av denna förordning 100 miljoner ecu skall ersättas med 15 0 miljoner kronor.

Förordning om avgifter för vissa ärenden enligt lagen (1981:131)

om kallelse på okända borgenärer (SFS 1996:911)

För ansökan som görs hos Patent- och registreringsverket skal l avgift betalas med 625 kronor.

Författningar som behöver ändras även om Sverige inte går med i EMU

Förordning om statlig finansiering genom regionala utvecklingsbolag (SFS 1994:1100)

4 § Finansieringen skall avse företag som har högst 250 anställda och antingen en årsomsättning på högst 20 miljoner ecu eller e n balansomslutning på högst 10 miljoner ecu och som till högst 2 5 procent ägs av ett eller flera företag som inte motsvarar de hä r angivna begränsningarna.

Förordning om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt

utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet (SFS 1995:1254)

2 § I denna förordning avses med små och medelstora företag, företag som har högst 250 anställda och antingen en årsomsättning på högst 20 miljoner ecu eller en balans omslutning på högst 10 miljoner ecu och som till högst 25 procent ägs av ett eller flera företag som inte motsvarar de här angivna begränsningarna.

7 § De angivna stödnivåerna får överskridas om det totala stöd so m lämnas för visst ändamål till ett och samma företag under en följd av tre år inte överstiger 50 000 ecu eller annat belopp som enlig t EG-kommissionens riktlinjer för statligt stöd till små oc h medelstora företag utgör försumbart stöd.

Förordning om finansiering genom stiftelsen Industrifonden (SFS 1996:880)

2 § Med små och medelstora företag avses i denna förordning företag som har högst 250 anställda och antingen en årsomsättning på högst 40 miljoner ecu eller en balans omslutning på högst 27 miljoner ecu och som till högst 25 procent ägs av ett eller flera företag som inte motsvarar de här angivna begränsningarna.

Inrikesdepartementet

Bestämmelser som anger belopp i kronor

Resegarantilag (SFS 1972:204)

4 § Säkerhet skall gälla det belopp, som Kammarkollegiet med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning bestämmer.

Beloppet skall uppgå till minst 200 000 kronor för arrangörer. Samma belopp skall gälla för återförsäljare av utom rike t anordnade paketresor. För återförsäljare av inom riket anordnade paketresor skall beloppet vara minst 50 000 kronor.

Förordning om avgift för administration av statliga bostadslån m.m.

(SFS 1981:340)

3 § För varje lån som beviljas eller övertas skall administrationsavgift tas ut med följande belopp.

Lånebelopp, kronor Administrationsavgift, krono r

(Under rubrikerna anges lånebelopp o ch administrationsavgift

med siffror utan angivande av "kronor".)

För varje räntestöd som beviljas tas administrationsavgift ut

med 200 kronor.

Övertar någon två eller flera lån, som avser samma fastighet

eller tomträtt, eller övertar någon lån i samband med at t

bostadslån för förvärv eller förvärvstillägg beviljas, få r

administrationsavgift tas ut med sammanlagt högst 8 00 0

kronor.

6 § Aviseringsavgiften är 25 kronor för varje lån och betalningstillfälle.

Förordning om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus

(SFS 1983:974)

13 § I paragrafen ges bestämmelser om beräkning av räntebidrag.

I andra stycket sägs att kostnaden för ko nstnärlig utsmyckning eller gestaltning får räknas in i bidragsunderlaget med högst 2 5 kronor per kvadratmeter bruksarea ovan mark.

Förordning om ersättning till gode män vid fastighetsbildningsförrättning m.m. (SFS 1985:781)

2 § Arvodet är 300 kronor för varje tjänstgöringsdag.

3 § Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte överstiga sista st 1 000 kr.

Plan- och bygglagen (SFS 1987:10)

10 kap 4 § I paragrafen ges bestämmelser om byggnadsavgift. I andra stycket sägs att byggnadsavgiften skall bestämmas till minst 500 kronor.

10 kap 6 § I paragrafen ges bestämmelser om särskild avgift. I sista stycke t sägs att den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000 kronor.

10 kap 7 § I paragrafen ges bestämmelser om tilläggsavgift. I tredje stycke t sägs att tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor för varje kvadratmeter bruttoarea som åtgärden ha r omfattat.

Plan- och byggförordningen (SFS 1987:383)

23 § 2 st Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Förordning om stöd till allmänna samlingslokaler (SFS 1989:288)

7 § 2 st För särskilt angelägna projekt får det i bidragsunderlaget äve n räknas in kostnader för anskaffning av med ett belopp so m motsvarar högst 20 procent av bidragsunderlaget, till den del de t inte överstiger 500 000 kronor, och högst 10 procent a v bidragsunderlaget därutöver. Det sammanlagda beloppet fö r inventarier som ingår i bidragsunderlaget får dock inte överstig a 800 000 kronor.

10 § För sådan handikappanpassning av en samlingslokal som utför s utan samband med andra bidragsberätti gade åtgärder lämnas bidrag till hela kostnaden för åtgärderna.

Ett sådant bidrag till en och samma samlingslokal får lämnas med sammanlagt högst 165 000 kro nor, om inte regeringen medger något annat.

Förordning om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

(SFS 1990:927)

10 § Ett helt schablonbelopp för schablonersättning skall vara 150 900 kronor för personer som fyllt 16 år och 92 600 kronor för bar n under 16 år.

Lag om tillfällig försäljning (SFS 1990:1183)

2 § 2 st Om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala överstiger 300 kronor, skall informationen dessutom lämnas skriftligen til l konsumenten.

| Inrikesdepartementet 149

Förordning om särskild beräkning av bidragsunderlag för statligt

stöd vid nybyggnad av bostäder (SFS 1991:1931)

3 § I paragrafen redogörs för beräkning av maximibeloppen för tomtkostnader, exploateringskostnader och va-kostnader vi d bestämmande av bidragsunderlaget enligt 2 §. Beloppen anges i kronor.

8 § I paragrafen anges maximibelopp för kostnader avseende viss a åtgärder som får ingå i bidragsunder laget. Beloppen anges i kronor.

11 § Ifråga om hyres- och bostadsrättshus får till summan av de belopp som har beräknats enligt 2-10 §§ tillägg göras för skäliga kostnader för konstnärlig utsmyckning och gestaltning, dock högst med 2 5 kronor per kvadratmeter bruksarea ovan mark.

12 § I fråga om egnahem och småhus som skall upplåtas med bostadsrätt får till summan av de belopp som har beräknats enligt 2-11 §§ tillägg göras för skäliga kostnader för 1. sådan särskild kontroll och besiktning i fråga om byggnads-

företagets utförande som sker på sätt som kommunen god -

känner, dock högst med 6 475 kronor, 2. garanti och försäkring i den omfattning och på de villko r

boverket föreskriver, dock högst med 5 000 kronor.

Förordning om statlig bostadsbyggnadssubvention (SFS 1992:986)

10 § I paragrafen anges vilket belopp per kvadratmete r bidragsunderlaget ska ll motsvara. Bidragsunderlaget skall, om inte annat följer av andra eller tredje stycket, motsvara – 13 000 kronor per kvadra tmeter upp till och med 35 kvadrat-

meter per bostadslägenhet och – 6 000 kronor per kvadratmeter för area utöver 3 5

kvadratmeter per lägenhet.

11 § I paragrafen regleras bidragsunderlag för ombyggnad. I först a stycket förekommer beloppet "100 000 kronor" på två ställen och i tredje stycket på ett ställe.

11 a § I paragrafen anges under vilka förutsättninga r vissa bidragsunderlag får höjas med ett belopp för ko stnaden för konstnärlig utsmyckning eller gestaltning. Höjningen får dock inte överstiga det lägsta a v följande belopp: 1. 25 kronor per kvadratmeter uppvärmd bruksarea ovan mark

för bostäder, 2. 3 000 kronor per bostadslägenhet.

Förordning om särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder (SFS 1993:166)

2 § Bidrag lämnas för ombyggnadsprojekt som beviljas stöd enlig t förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention . Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel inom en ram o m 420 000 000 kronor.

Förordning om avgift för utbetalning av statliga räntebidrag i vissa

fall (SFS 1993:414)

2 § I paragrafen anges under vilka förutsättningar utbetalning a v räntebidrag direkt till långivare får ske bara mot avgift. Avgifte n skall vara sex kronor för varje bidragsärende oc h utbetalningstillfälle.

Lag om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus (SFS 1993:672)

4 § Skattereduktionen uppgår till 30 procent av underlaget. För varj e taxeringsenhet får skattereduktionen dock sammanlagt int e överstiga 1. för småhus 10 500 kronor,

2. för hyreshus det högsta av beloppen 20 000 kronor eller de t

belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hel a

kalenderåret 1993.

Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt mins t

2 000 kronor, medges inte någon skattereduktion.

11 § 2 st I paragrafens andra stycke sägs att sedan en skattemyndighe t avgjort ett ärende enligt lagen får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte ansökningen avser utgifter p å minst 1 000 kronor som ingår i sökandens underlag fö r skattereduktion.

Förordning om jämförpriser på andra varor än livsmedel (SFS 1994:276)

2 § För andra varor än livsmedel som säljs efter vo lym, vikt, längd eller yta skall jämförpriset enligt 7 § prisinformationslagen (1991:601) beräknas genom att försäljningspriset anges i – kronor per liter eller kronor per kubikmeter för varor so m

säljs efter volym, – kronor per kilo eller ton för varor som säljs efter vikt, – kronor per meter för varor som säljs efter längd, och – kronor per kvadratmeter för varor som säljs efter yta.

Förordning om extra statligt stöd för förbättring av bostäder

(SFS 1994:1994)

1 a § Bidrag lämnas i den utsträckning det finns medel inom en ram om 1 500 000 000 kronor. (Paragrafen upphörde att gälla geno m förordning SFS 1995:1384)

9 § Bidrag lämnas med ett belopp som motsvarar 15 procent av de t bidragsunderlag som beräknats enligt 7 eller 8 §.

Bidrag lämnas dock endast om bidragsbeloppet för stöd berättigade åtgärder uppgår till minst 1 000 kronor.

Förordning om bidrag till förbättring av inomhusklimat i bostäder

(SFS 1994:2030)

1 a § I fråga om åtgärderna enl igt 2 § 1-3 lämnas såvitt gäller hyres- och bostadsrättshus bidrag endast om den sammanlagda kostnaden för åtgärderna understiger 50 000 kronor.

9 § Bidrag lämnas med 20 procent av skälig kostnad för bidrags berättigade åtgärder som skall vidtas . Bidrag som understiger 1 000 kronor betalas inte ut.

Marknadsföringslag (SFS 1995:450)

24 § Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst fem tuse n kronor och högst fem miljoner kronor.

Förordning om bidrag för förbättring av inomhusmiljön i bostäder

och vissa lokaler (SFS 1995:802)

6 § I paragrafen regleras bidragets storlek. I s ista stycket sägs att bidrag inte lämnas om kostnaden enligt för sta stycket 1 understiger 50 000 kronor.

Förordning om avgifter för lantmäteriförrättningar (SFS 1995:1459)

7 § I paragrafens första stycke anges under vilka förutsättninga r avgiften skall sättas ned. I andra stycket sägs att nedsättning enligt första stycket 1-3 skall göras med ett belopp om 550 kr för varj e fastighet, samfällighet, sk ifte eller servitut som inte längre behöver redovisas.

Lag om införande av lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag

till kommuner och landsting, lagen (1995:1515) om utjämnings bidrag till kommuner och landsting och lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting (SFS 1995:1517)

7 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får uppgå till högst 2 000 kr per invånare i kommunen den 1 november 1994.

I paragrafens andra stycke anges den sammanlagda bidragsminskningen för vissa kommuner till högst 4 000 kronor pe r invånare i kommunen den 1 november 1994.

9 § En årlig begränsning av bidragsmins kningen görs för de kommuner vars beräknade bidragsminskning överstiger 250 kronor pe r invånare. Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg, so m uppgår till ett belopp som – för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknad e

bidragsminskningen, minskad med det fast a

införandetillägget, och 250 kronor, – för år 1997 -"- 500 kronor, – för år 1998 -"- 750 kronor, – för år 1999 -"- 1 000 kronor, – för år 2000 -"- 1 250 kronor, – för år 2001 -"- 1 500 kronor, – för år 2002 -"- 1 750 kronor.

10 § I paragrafen anges beräkningen av det rörliga införandetillägget för kommuner som avses i 7 § andra stycket. Dessa kommuner får ett rörligt införandetillägg, som uppgår till ett belopp som – för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknad e

bidragsminskningen, minskad med det fast a

införandetillägget, och 500 kronor, – för år 1997 -"- 1 000 kronor, – för år 1998 -"- 1 500 kronor, – för år 1999 -"- 2 000 kronor, – för år 2000 -"- 2 500 kronor, – för år 2001 -"- 3 000 kronor, och – för år 2002 -"- 3 500 kronor.

11 § En begränsning av bidragsökningen görs från och med år 1996 till och med år 1998 för kommuner som får en beräknad bidragsökning genom att dessa kommuner får ett rörligt införandeavdrag. De t rörliga införandeavdraget uppgår till ett belopp som – för år 1996 är 704 kronor eller, om bidrags ökningen är mindre

än 704 kronor, den faktiskt beräknade ökningen, – för år 1997 -"- 304 kronor, och – för år 1998 -"- 112 kronor.

12 § Den sammanlagda bidragsminskningen per år för åren 1996-2003 får uppgå till högst 1 200 kronor per invånare i landstinget den 1 november 1994.

14 § En årlig begränsning av bidragsminskningen görs för de landsting vars beräknade bidragsminskning överstiger 150 kronor pe r invånare i landstinget. Dessa landsting får ett rörlig t införandetillägg, som uppgår till ett belopp som – för år 1996 motsvarar skillnaden mellan den beräknad e

bidragsminskningen, minskad med det fast a

införandetillägget, och 150 kronor, – för år 1997 -"- 300 kronor, – för år 1998 -"- 450 kronor, – för år 1999 -"- 600 kronor, – för år 2000 -"- 750 kronor, – för år 2001 -"- 900 kronor, och – för år 2002 -"- 1 050 kronor.

156 Inrikesdepartementet |

Miljödepartementet

Förordning (1983:790) om ersättning till vissa förrättningsmän

2 § Gode män vid förrättningar som avses i 1 § har rätt till dagarvode med 300 kronor för varje tjänstgöringsdag. Sådant arvode betalas även för varje särskild resdag, när minst åtta timmar mella n klockan 6 och 24 har tagits i anspråk för resan. Förordnin g (1989:268)

Förordning (1985:836) om bekämpningsmedel

23 § För produkter, på vilka denna förordning är tillämplig, skal l ansökningsavgift och årsavgift betalas enligt följande.

Ansökningsavgift

kronor

1. Vid ansökan om godkännande,

a för varje produkt, 10 000 b för varje aktivt ämne som inte

ingår i annan godkänd produkt 30 000

2. Vid ansökan om villkorsändring

a som avser namn, förpacknings-

storlek eller icke aktivt ämne,

1 000 b i övrigt 5 000

3. Vid ansökan om fortsatt godkännande 6 000

4. Vid ansökan om undantag 3 000

Årsavgift skall betalas för varje godkänd produkt. Avgiften uppgår per kalenderår till 1,8 procent av värdet av försäljningen a v

produkten året före det år avgiften avser, dock högst 200 00 0 kronor. Lägsta årsavgift är 2 000 kronor.

Ansökningsavgift skall betalas av sökanden. Årsavgift skal l betalas av den som har fått ett bekämpningsmedel godkänt eller av den som har trätt i dennes ställe. Förordning (1991:1291).

Förordning (1983:945) om avgifter enligt vattenlagen (1983:291), m.m.

3 § Avgifter som betalats ti ll länsstyrelsen skall utan dröjsmål sättas in i bank mot ränta. Detsamma skall Fiskeriverket göra med avgifter som betalats till Fiskeriverke t och som beräknas bli tagna i anspråk under det följande kalenderåret. Övriga avgiftsmedel skal l Fiskeriverket utan dröjsmål föra över till Kammarkollegiet fö r förvaltning.

Om en avgift som skall be talas till länsstyrelsen eller Fiskeriverket inte har betalats inom föreskriven tid, skall myndighete n begära indrivning av avgiften. Indrivning b ehöver dock inte begäras för en fordran som understiger 10 0 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) o m indrivning av statliga fordringar m. m. och i indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (1993:1246).

Förordning (1984:381) om täktavgift

2 § För en täkt vartill tillstånd har meddelats före den 1 juli 1984 skall betalas en täktavgift med ett engångsbelopp som motsvarar 57 0 kronor för varje helt år, dock högst tio år, som tillståndet gälle r efter den 1 juli 1984.

Återstår mer än fyra år av tillståndstiden får beslutas at t avgiften skall fördelas på två betalningstillfällen.

4 § När tillstånd till en täkt meddelas skall täktavgift betalas med et t belopp som motsvarar

1. fyra öre per ton tillståndsgivet material vid täkt av kalkste n

för cementtillverkning eller annat industriellt bruk, fö r

jordbruksändamål eller för kalkning av mark och vatten, 2. tjugosex öre per ton tillståndsgivet material vid annan täkt -

verksamhet.

Beslut får meddelas om fördelning av avgiften på två eller fler a betalningstillfällen. Förordning (1989:326).

Förordning (1976:247) om vissa avgifter till Statens strålskyddsinstitut

1 § Den som har tillstånd enligt 2 § atomenergilagen (1956:306) eller 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att uppföra, inneha eller driva en kärnkraftsreaktor för industriell energiframställning skall till Statens strålskyddsinstitut förskottsvis för kalenderkvartal betala följande avgifter:

Kronor 1. för finansiering av Strålskyddsinstitutets

verksamhet på kärnenergiområdet 324 000

2. för finansiering av särskilda beredskaps-

åtgärder mot kärnkraftsolyckor 624 000

3. för finansiering av strålskyddsforskning

med anknytning till kärnkraftsproduktionen 195 000 Förordning (1995:684).

1 b § Tillståndshavare för följande kärntekniska anläggningar skall til l Statens strålskyddsinstitut förskottsvis för kvartal betala följand e avgifter för den beredskap och tillsynsverksamhet som institute t bedriver vid anläggningarna:

Kronor

1. Studsviksanläggningen med där belägna

försöksreaktorer och avfallsanläggningar 150 000

2. anläggning för framställning av bränsle för

kärnkraftsreaktorer 60 000

3. anläggning för hantering och lagring av

använt kärnbränsle som inte utgör en del av

någon avgiftspliktig anläggning 40 000

4. anläggning för slutlig förvaring av annat

kärnavfall än använt kärnbränsle som inte utgör en del av någon avgiftspliktig anläggning 40 000

Förordning (1995:684).

1 c § Den som har tillstånd enligt 2 § atomenergilagen (1956:306) eller 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall till Staten s strålskyddsinstitut betala en avgift med 675 kronor per timme för arbetet med enskilda ärenden beträffande kärnteknisk a anläggningar som inte omfattas av 1 eller 1 b §§, när det gäller 1. villkor eller tillsyn enligt strålskyddslagen (1988:220), eller 2. tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (1995:684).

Bilaga

Bilagan innehåller avgifter i kronor för t illståndspliktig verksamhet. Förordning (1994:853).

Förordning (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle

8 § Medges undantag för särskilt fall enligt 3 eller 6 § denn a förordning, skall en sådan av gift som avses i 2 § lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle tas ut. Avgiften tas ut enligt en taxa som fastställs av Statens naturvårdsverk efter samråd me d Riksrevisionsverket.

Kan avgiftens storlek inte beräknas på ett tillförlitligt sätt i samband med att undantag medges, skall preliminär avgift tas ut. Sådan avgift skall avräknas mot den avgift som slutligt fastställs.

Skulle avgift i visst fall inte komma att överstiga 100 kronor, skall avgiften inte tas ut. Förordning (1992:873).

Naturvårdslag (1964:822)

37 a § Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätte r skyldigheten enligt 36 b § att uppvisa beslut, om hans rätt enlig t beslutet inte genast kan fastställas på annat sätt. Lag (1991:641).

Bilskrotningsförordning (1975:348)

19 § Skrotningspremie som avses i 4 § bilskrotningslagen (1975:343 ) utbetalas med 1 500 kronor för bil som har godkänts vi d kontrollbesiktning enligt fordonskungörelsen (1972:595) inom 9 månader före den tidpunkt då förutsättningar för utbetalning a v premien inträffat enligt nämnda paragraf. För andra bilar ä r skrotningspremien 500 kronor. Förordning (1993:1087).

22 a § Bidrag utgår med högst 90 procent av godkänd kostnad för åtgärd som avses i 7 § första stycket 2 bilskrotningslagen (1975:343). I kostnaden får ej räknas in utgift för åtgärd som kan anses ingå i kommunernas löpande förvaltningsuppgifter.

Bidrag utgår endast om godkänd kostnad uppgår till mins t 25 000 kronor. Förordning (1989:775).

23 § Skrotningsavgift som avses i 9 § bilskrotningslagen (1975:343 ) utgör 1 300 kronor. Förordning (1993:1087).

Förordning (1975:421)om vissa avgifter till statens

kärnkraftinspektion;

1 § Vid ansökan som avses i denna paragraf skall sökanden erlägg a ansökningsavgift. Avgiften utgör för ansökan om

kronor 1. tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet vad gäller verksamhet som avses i 1 § andra stycket 2 samma lag utom sådana tillstånd som avses under 5 7 000

2. tillstånd enligt 5 § lagen om kärnteknisk verk-

samhet vad gäller verksamhet som avses i 1 § andra stycket 1 samma lag för: anläggning för framställning av reaktorbränsle 36 000 anläggning för hantering, lagring eller slutlig förvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall 150 000

3. typcertifikat för emballage för transport av

bestrålat bränsle från kärnkraftverk 70 000

4. kolliprototypcertifikat jämte övriga intyg utom

sådana som avses under 6 3 000 5. transporttillstånd 3 000 6. intyg enligt 39 § atomansvarighetslagen (1968:45) 300 Avgiften erläggs när ansökningen ges in till inspektionen. Förordning (1988:105).

3 § För kostnad för tillsyn enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet utgår från och med det kalenderkvartal som följer efter det att tillstånd enligt 5 § den lagen har meddelats följande avgifter per kalenderkvartal:

kronor 1. för kärnkraftsreaktor 785 000 2. för anläggning för framställning av reaktor-

bränsle för kärnkraftsreaktorer 80 000 3. för forskningsstation med försöksreaktorer 80 000 4. för anläggning för hantering, lagring eller slutlig

förvaring av använt kärnbränsle vilken inte utgör del av annan avgiftspliktig anläggning 185 000

5. för anläggning för hantering, lagring eller slutlig

förvaring av annat kärnavfall än använt kärnbränsle vilken inte utgör del av annan avgiftspliktig anläggning 70 000

Förordning (1990:240).

4 § För åtgärd av statens kärnkraftinspektion, som ej är avgiftsbelagd enligt expeditionskungörelsen (1964:618) och för vilken avgift e j utgår enligt 3 eller 5 §, får inspektionen ta ut ersättning per timme för nedlagt arbete med:

Ersättning för

timme, kronor

Inspektionens kostnader för anlitande av konsult skall, i den må n konsultarbetet kan hänföras till viss anläggning, ersättas av vederbörande anläggningsinnehavare. Förordning (1988:105).

5 § För sådan kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material som följer av Sveriges internationella åtaganden utgår särskil d avgift till statens kärnkraftinspektion. Avgiften utgår pe r kalenderkvartal och utgör för

kronor 1. anläggning vari framställs kärnbränsle för

kärnkraftsreaktorer 325 000 2. forskningsstation med försöksreaktorer 115 000 3. kärnkraftsreaktor 185 000

Avgift enligt första stycket 3 utgår från och med de t kalenderkvartal som följer efter det att kärnbränsle för reaktor n mottagits av dess innehavare. Förordning (1990:240).

8 § Den som har tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknis k verksamhet att uppföra, inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall till statens kärnkraftinspektion erlägga avgift för forskning oc h utveckling angående säkerheten vid sådan anläggning. Avgifte n utgör för varje kalenderkvartal 975 000 kronor och utgår för varje reaktor från och med det kalenderkvartal som följer efter det at t tillstånd lämnats för reaktorn. Förordning (1984:16).

Förordning (1981:671) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

7 § Statens kärnkraftinspektion beslutar om hur och i vilke n utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för de kostnader som en reaktorinnehavare får under en viss, kommande tidsperiod för åtgärder som var inberäknade i underlaget när avgifte n bestämdes.

Statens kärnkraftinspektion får bestämma ersättningen fö r informationskostnader till högst 2 miljoner kr per kommun oc h kalenderår i kommuner där undersökningar pågår eller har pågått som avser lokalisering av slutförvar för använt kärnbränsle.

Regeringen fastställer budgeten för Kär navfallsfonden och för Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM). Regeringen besluta r även om ersättning för kostnader i samband med prövning a v säkerheterna. Förordning (1995:1547).

| Miljödepartementet 165

Lag (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m. m.

3 § Avgiften är 0,15 öre för varje levererad kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till den myndighet som regeringe n bestämmer. Avgiftsmedlen skall föras över till Kärnavfallsfonden som förvaltar medlen särskilt. För förvaltningen i övrigt gälle r reglerna i 7-7 b §§ lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. Lag (1995:1545).

Förordning (1989:216) om kemikalieavgifter

4 § Årsavgiften är 5 700 kronor. Produktavgiften är 700 kronor för en produkt med en tillverkning eller import som understiger 1 00 0 kilogram och 2 100 krono r för en produkt med en tillverkning eller import som uppgår till eller överstiger 1 0 00 kilogram. I årsavgiften ingår dock produktavgift för sammanlagt högst tre produkter.

Om en avgiftsskyldig skall b etala produktavgift för fler än tre produkter, skall i första hand produkter med den lägre produkt avgiften inräknas i årsavgiften. Förordning (1995:685).

Förordning (1989:365) om miljöskadeförsäkring

I Bilaga 1 till förordningen anges bidrag i kronor til l miljöskadeförsäkringen.

Förordning (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387)

I bilaga till förordningen anges avgifter i kronor.

Förordning (1989:974) om miljöfarliga batterier

11 §

För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden eller importeras för eget bruk i yrkesm ässig verksamhet skall avgift tas ut med

1. 23 kronor per kilogram för alkaliska batterier och kvicksilver-

oxidbatterier, 2. 46 kronor per kilogram för slutna nickel-kadmiumbatterier, 3. 40 kronor per blybatteri (startbatteri) som har en vikt av mer

än tre kilogram per styck. Förordning (1994:865).

Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider

5 § Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider , räknat som kvävedioxid.

Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen me d hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav enlig t föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringe n bestämmer, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena.

Görs inte en sådan mätning skall utsläppen beräknas p å följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket ä r installerad, får utsläppen under högst 60 dygn per kalenderår d å mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång tid med jämförbara driftförhållanden unde r samma kalenderår. I annat fall skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall. Lag (1994:1107).

Förordning (1991:338) om vissa dryckesförpackningar

3 § Den som har hanteringstillstånd enligt lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar skall för varje kalenderår betala en årsavgift till Statens jordbruksverk för verkets tillsynsverksamhet . Årsavgiften är 10 000 kronor.

Om ett hanteringstillstånd meddelas när mer än hälften a v kalenderåret har förflutit, skal l avgiften för återstoden av året tas ut med 5 000 kronor. Förordning (1995:556).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.

För tiden den 1 juli 1995 till och med den 31 december 1996 skall avgift betalas med 15 000 kronor. Meddelas hanteringstillstån d efter den 1 januari 1996 gäller bestämmelserna i 3 §.

Förordning (1991:739) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion

2 § När en ansökan ges in till Statens kärnkraftinspektion enligt 24 § förordningen (1984:14) om kärn teknisk verksamhet eller ett ärende prövas av inspektionen enligt 23 § andra stycket förordninge n (1982:923) om transport av farligt gods, skall en ansökningsavgift betalas till Kärnkraft inspektionen. Avgiften utgör för ansökan om tillstånd till

kronor 1. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering eller

bearbetning av kärnämne eller kärnavfall 9 000 2. transport av kärnämne eller kärnavfall 10 000

Ansökningsavgift enligt första stycket skall inte betalas av den som har särskilt tillstånd av regeringen enligt lagen (1984:3) o m kärnteknisk verksamhet att inneha eller driva en kärnteknis k anläggning.

Om Kärnkraftinspektionens prövning av en ansökan medför kostnader som väsentligt överstiger de belopp som anges i först a stycket skall tilläggs avgift betalas med 600 kronor per timme för arbete som Kärnkraftinspektionen utfört. Tilläggsavgift betala s efter särskild debitering av Kärnkraft inspektionen. Förordnin g (1995:823).

3 § För annan prövning enligt 24 § förordningen (1984:14) o m kärnteknisk verksamhet av ansökan av statens kärnkraftinspektion än som avses i 2 § skall avgift betalas med 600 kronor per timme för arbete som kärnkraftinspektionen utfört. Avgift betalas efte r särskild debitering av kärnkraftinspektionen.

4 §

För tillsyn som utövas av Statens kärnkraftinspektion öve r efterlevnaden av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och av villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall tillsynsavgift betalas varje kalenderkvartal. Avgiften utgör fö r tillsyn av

kronor 1. kärnkraftsreaktor 920 000 2. anläggning för framställning av bränsle för

kärnkraftsreaktorer 140 000 3. Studsviksanläggningen med där belägna

försöksreaktorer och avfallsanläggningar 170 000 4. sådan anläggning för hantering, lagring eller

slutlig förvaring av använt kärnbränsle som inte utgör en del av någon annan avgiftspliktig anläggning 220 000

5. sådan anläggning för hantering eller lagring av

annat kärnavfall än använt kärnbränsle som inte utgör en del av någon annan avgiftspliktig anläggning 85 000

6. sådan anläggning för slutlig förvaring av annat

kärnavfall än använt kärnbränsle som inte utgör en del av någon annan avgiftspliktig anläggning 145 000

Skyldigheten, enligt första stycket, att betala tillsynsavgift inträder kalenderkvartalet efter d et då tillstånd meddelades och upphör från och med det kalenderkvartal som följer efter det att anläggningen inte längre används för sitt ändamål eller inspektionen konstaterat att fortlöpande tillsyn inte längre behövs. Förordning (1995:823).

5 § För sådan tillsyn av Statens kärnkraftinspektion som följer a v Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning a v kärnvapen skall en särskild avgift tas ut för varje påbörja t kalenderkvartal. Avgiften utgör för

kronor 1. anläggning där det framställs bränsle för

Förordning (1994:855).

6 § För annan tillsynsverksamhet ho s statens kärnkraftinspektion enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet än sådan som avses i 4 och 5 §§ tas det ut en tillsynsavgift med 600 kronor per timme för arbete som kärnkraftinspektionen utfört.

8 § Den som har tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknis k verksamhet att uppföra, inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall till Statens kärnkraftinspektion betala avgift för sådan säkerhets forskning som skall initieras av Kärnkraftinspektionen. Avgifte n utgör för varje kalenderkvartal 1 300 000 kronor och tas ut för varje reaktor från och med det kalenderkvartal som följer efter det at t tillstånd lämnats för reaktorn fram till det kalenderkvartal so m följer efter det att reaktorn tagits ur drift och detta har anmälts till inspektionen. Förordning (1995:823).

Bilavgasförordning (1991:1481)

15 § Kontrollavgift enligt 9 § bilavgaslagen (1986:1386) skall tas ut av tillverkaren med 75 kronor f ör varje nyregistrerad ny personbil och för varje nyregistrerat nytt lätt eller tungt lastfordon.

Förordning (1995:806) om statligt investeringsbidrag till installation av ackumulatortank i en-eller tvåbostadshus

2 § Bidrag lämnas i den utsträckni ng som det finns medel inom en ram av 60 000 000 kronor.

Förordning (1995:1044) om bidrag till ekologisk omställning

1 § Statsbidrag lämnas till investeringar som består av eller rymme r åtgärder som bidrar t ill en omställning i ekologisk hållbar riktning. Bidrag lämnas, i den utsträckning det finns medel, inom en ram av 100 000 000 kronor.

Bidrag får inte lämnas, om det planerade projektet elle r åtgärderna omfattas av andra statliga eller kommunala riktad e stödformer.