SOU 1998:136
Redovisning av aktiekapital i euro
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare (dir. 1997:76). Utredningsarbetet skulle enligt direktiven göras i två etapper. I en första etapp skulle behovet av aktiekapital i annan valuta än svenska kronor respektive behovet av redovisning i euro analyseras. Resultatet av arbetet under den första etappen redovisades i december 1997 i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Genom tilläggsdirektiv den 6 april 1998 (dir. 1998:28) har utredaren fått i uppdrag att i en andra etapp fullfölja sitt uppdrag, såvitt gäller redovisning och aktiekapital i euro, och lägga fram förslag till lagändringar som gör det möjligt för svenska företag och utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro samt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att därvid ha sitt aktiekapital i euro. Utredaren har vidare fått i uppdrag att parallellt med framtagandet av författningsförslagen ytterligare analysera det företagsekonomiska behovet av en sådan lagstiftning samt de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra.
Med stöd av beslutet den 15 maj 1997 förordnades från den 17 juni 1997 justitierådet Bo Svensson till särskild utredare.
Som sakkunniga i utredningen förordnades från den 18 augusti 1997 departementsrådet Sten Andersson, kanslirådet Tord Gransbo, departementssekreteraren Bo Lindén och departementssekreteraren Karin Lindgren. Karin Lindgren entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 22 oktober 1997 och efterträddes samma dag av filosofie doktorn och departementssekreteraren Sylvia Schwaag Serger. Från den 20 februari 1998 förordnades som sakkunniga hovrättsassessorn Peter Broberg, filosofie doktorn och departementssekreteraren Hovick Shahnazarian samt departementssekreterarna Eva Carlsson och Fredrik Lundqvist. Tord Gransbo entledigades från utredningens arbete fr.o.m den 18 mars 1998 och efterträddes samma dag av departements-
sekreteraren Peter Fredby. Redovisningschefen Bengt-Allan Mettinger förordnades som sakkunnig från den 18 mars 1998. Peter Broberg entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 20 maj 1998 och efterträddes samma dag av kammarrättsassessorn Catharina Abrahamsson.
Att som experter biträda utredningen förordnades från den 18 augusti 1997 bankdirektören Jan Bökmark, förbundsjuristen Margit Knutsson, ekonomie licentiaten och juris kandidaten Rolf Skog och kanslichefen Sören Wallin. Jan Bökmark entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 18 mars 1998 och efterträddes samma dag av bankdirektören Jan Siling. Från den 20 april 1998 förordnades som expert civilekonomen Birger Moström.
Till sekreterare förordnades från den 25 augusti 1997 hovrättsassessorn Anna-Karin Winroth.
Utredningen, som antagit namnet Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta, får härmed överlämna slutbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro. För biträde med den makroekonomiska analysen har professorn Clas Wihlborg anlitats.
Stockholm i november 1998
Bo Svensson
/Anna-Karin Winroth
5
Innehållsförteckning
Förkortningar ................................................................................ 11
Sammanfattning ............................................................................. 13
Författningsförslag ........................................................................ 27
1
Utredarens uppdrag .......................................................... 71
2
Den europeiska valutaunionen........................................... 73
3
Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser.............. 77
4
Remissyttrandena över utredarens delbetänkande.............. 79
5
Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys ...................... 81
5.1 Inledning ............................................................................ 81 5.2 Urvalet av företag .............................................................. 82 5.3 Svarsfrekvens och bortfall .................................................. 82 5.4 Kommentarer till tolkningen av resultatsammanställningen .......................................................................... 83 5.5 Översiktlig sammanfattning av enkätresultaten .................... 84
6
Makroekonomiska effekter på kronan................................. 87
6.1 Sammanfattning av Wihlborgs rapport ............................... 87 6.1.1 Risk- och avkastningsbedömningar ......................... 87 6.1.2 Fler transaktioner i euro ......................................... 88 6.1.3 Redovisning i euro ................................................. 88 6.1.4 Euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs ... 89 6.1.5 Målsättningar för valutahanteringen ....................... 89 6.1.6 Konsekvenser om kronan flyter eller fästs starkt vid euron ............................................................... 90 6.1.7 Information till aktieägarna .................................... 91 6.1.8 Wihlborgs sammanfattande bedömning ................... 91 6.2 Utredarens slutsatser .......................................................... 92
6 Innehållsförteckning
7
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik .................... 93
7.1 Företagsbeskattning ............................................................ 93 7.1.1 Allmänt om sambandet mellan redovisning och beskattning ............................................................ 93 7.1.2 Omräkning för skatteändamål ................................. 94 7.1.3 Det kopplade området ............................................ 96 7.1.4 Det icke kopplade området ..................................... 100 7.1.5 Problem med den föreslagna omräkningsmetoden ................................................................. 105 7.1.6 Utvärdering av metoden ......................................... 107 7.1.7 Behov av lagstiftning ............................................. 109 7.1.8 Omräkningsmetoden ur ett ekonomiskt perspektiv .. 110 7.2 Mervärdesskatt .................................................................. 114 7.2.1 Gällande rätt .......................................................... 114 7.2.2 Metoder för omräkning .......................................... 118 7.2.3 Faktura.................................................................. 120 7.2.4 Den periodiska sammanställningen ......................... 121 7.2.5 EU-avgiften ........................................................... 122 7.2.6 Lagstiftning ........................................................... 122 7.3 Preliminär skatt och arbetsgivaravgifter .............................. 123 7.3.1 Gällande rätt .......................................................... 123 7.3.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro ....................................................... 124 7.3.3 Behov av lagstiftning ............................................. 127 7.4 Kontrolluppgifter ............................................................... 128 7.4.1 Gällande rätt .......................................................... 128 7.4.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro ....................................................... 128 7.4.3 Lagstiftning ........................................................... 129 7.5 Ekonomiska effekter m.m. .................................................. 130 7.5.1 Effekter på incitamenten för investering och dess finansiering ............................................................ 130 7.5.2 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med nya aktier ............................................................... 131 7.5.3 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med kvarhållna vinstmedel ............................................. 133 7.5.4 Kapitalkostnaden i en liten öppen ekonomi .............. 135 7.6 Statsfinansiella effekter ...................................................... 138 7.6.1 Valutakurser .......................................................... 138 7.6.2 Effekter på bolagsskatteintäkterna .......................... 140 7.6.3 Effekter på mervärdesskatteintäkterna .................... 144 7.6.4 Sammanfattning ..................................................... 148
Innehållsförteckning 7
7.7 Redovisning i euro – konsekvenser för den ekonomiska statistiken ........................................................................... 148 7.7.1 Bakgrund och förutsättningar ................................. 148 7.7.2 Värderingsprinciper i ekonomisk statistik ............... 149 7.7.3 Valutaomräkningar i nationalräkenskaperna ........... 150 7.7.4 Valutaomräkningar hos företagen ........................... 150 7.7.5 SCB-enkät om valutaomräkningar i den ekonomiska statistiken ............................................ 152 7.7.6 Tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken .............................................................. 153 7.7.7 Rekommendationer avseende euroredovisande företag beträffande omräkning av statistikuppgifter från euro till svenska kronor ................................... 154 7.7.8 Författningsregler om uppgiftsskyldighet till den ekonomiska statistiken ..................................... 155
8
Allmänna överväganden .................................................... 157
8.1 Behovet av redovisning i euro ............................................. 157 8.1.1 Inledning ................................................................ 157 8.1.2 SCB:s undersökning ............................................... 158 8.1.3 Utredarens slutsatser av SCB:s undersökning ......... 160 8.1.4 Makroekonomiska konsekvenser ............................. 161 8.1.5 Sammanställning av argumenten ............................ 162 8.1.6 Skäl för redovisning i euro ..................................... 163 8.1.7 Skäl mot redovisning i euro .................................... 165 8.1.8 Redovisning i euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL ............... 165 8.1.9 En samlad bedömning ............................................ 166 8.1.10 Valfrihet mellan svensk valuta och euro.................. 166 8.2 Begränsningar med hänsyn till beskattningsreglerna ............ 167 8.3 Ikraftträdande .................................................................... 168 8.4 Övergångsbestämmelser ..................................................... 168
9
Redovisning i euro............................................................. 169
9.1 Principiella utgångspunkter ................................................ 169 9.2 Byte av redovisningsvaluta ................................................. 171 9.2.1 Samma valuta i alla led av redovisningen ................ 171 9.2.2 Beslutet om byte av redovisningsvaluta .................. 172 9.2.3 Byte endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. ......................................................... 172 9.2.4 Omräkning av utgående och ingående balans .......... 172 9.2.5 Tidpunkten då beslutet får verkan ........................... 175
8 Innehållsförteckning
9.2.6 Registrering av beslut om ändring i bolagsordningen eller stadgarna ........................................ 175 9.2.7 Återgång till redovisning i kronor ........................... 176 9.2.8 Redovisning i koncerner ......................................... 176 9.2.9 Utländska filialer ................................................... 178 9.2.10 Delårsrapporter ...................................................... 178
10
Aktiekapital i euro ............................................................. 179
10.1 Allmänna överväganden ..................................................... 179 10.1.1 Inledning ................................................................ 179 10.1.2 Denomineringens betydelse ..................................... 179 10.1.3 Aktiekapitalet skall denomineras i
redovisningsvalutan ................................................ 181
10.2 Tillämpning av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro ..... 184 10.2.1 Aktiekapitalets storlek ............................................ 184 10.2.2 Kvittning vid nyemission m.m. ............................... 185 10.2.3 Auktoriserad revisor eller godkänd revisor .............. 185 10.2.4 Skydd för det bundna egna kapitalet. ...................... 186 10.2.5 Nedsättning av a ktiekapitalet .................................. 186 10.2.6 Tvångslikvidation på grund av bristande
kapitaltäckning ...................................................... 187
10.3 Tillämpningen av vissa andra bestämmelser i aktiebolagslagen när redovisningen är i euro ....................... 188 10.3.1 Aktiebolags bildande .............................................. 188 10.3.2 Aktier, aktiebrev och aktiebok ................................ 189 10.3.3 Ny- och fondemission ............................................. 191 10.3.4 Emission av konvertibler och optioner .................... 192 10.3.5 Nedsättning av aktiekapitalet .................................. 194 10.3.6 7-11 kap. ............................................................... 195 10.3.7 Vinstutdelning ........................................................ 195 10.3.8 Återbetalning av kapitaltillskott .............................. 196 10.3.9 Likvidation ............................................................ 197 10.3.10 Fusion ................................................................... 198 10.3.11 15-19 kap. ............................................................. 199
11
Ekonomiska föreningar...................................................... 201
11.1 Ekonomiska föreningar ....................................................... 201 11.1.1 Det bundna egna kapitalet ...................................... 202 11.1.2 Medlemsinsatser och insatsemission ....................... 204 11.1.3 Förlagsinsatser ....................................................... 205 11.2 Sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar .................. 207
Innehållsförteckning 9
12
Finansiella företag ............................................................ 209
12.1 Inledning ............................................................................ 209 12.1.1 Företag som får möjlighet att redovisa i euro .......... 209 12.1.2 Hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske ............ 209 12.1.3 Redovisning av det bundna egna kapitalet
enlig t ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs? .......................................................... 210
12.2 Redovisningsfrågor ............................................................ 213 12.2.1 Löpande bokföring ................................................. 213 12.2.2 Säkringsredovisning ............................................... 215 12.2.3 Fonden för orealiserade vinster ............................... 217 12.3 Kapitaltäckningsfrågor ....................................................... 217 12.3.1 Kapitalbas och kapitalkrav ..................................... 218 12.3.2 Lägsta tillåtna kapitalbas ....................................... 221 12.4 Krav på minsta bundet eget kapital ..................................... 224 12.5 Föreskrifter om största tillåtna valutaposition .................... 224 12.6 Bankernas inlåning ............................................................. 225 12.7 Försäkringsbolag ................................................................ 225 12.7.1 Livförsäkringsbolag ............................................... 225 12.7.2 Skadeförsäkringsbolag ........................................... 227 12.8 Värdepappersfonder ........................................................... 229 12.9 Tillsynsfrågor .................................................................... 230 12.9.1 Rapportering till Finansinspektionen ....................... 230 12.9.2 Rapportering till Riksbanken .................................. 231 12.10 Övriga frågor ..................................................................... 231 12.10.1 Insättningsgarantin ................................................. 231 12.10.2 Förbudet i insiderlagen mot korttidshandel .............. 232 12.10.3 Understödsföreningar ............................................. 232
Författningskommentar.................................................................. 235
B
ILAGOR
1. Utredningens direktiv .............................................................. 263 2. SCB:s enkät – frågor och sammanställning av de svar som lämnats ................................................................................... 277 3. De makroekonomiska konsekvenserna
Clas Wihlborg ........................................................................ 299
4. The implications of permitting domestically owned firms to have their accounting in foreign currency (euro) within a taxation system that is based on domestic currency (SEK)
Hovick Shahnazarian.............................................................. 333
SOU 1998:136 11
Förkortningar
ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) BFL Bokföringslagen (1976:125) BFN Bokföringsnämnden dir. direktiv Ds Departementsserien ECB Europeiska centralbanken EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska gemenskapen EMU Ekonomiska och monetära unionen EU Europeiska unionen EUR euro FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR FFFS Finansinspektionens författningssamling FRL Försäkringsrörelselagen (1982:713) KL Kommunalskattelagen (1928:370) LSK Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter ML Mervärdeskattelagen (1994:200) prop. proposition PRV Patent- och registreringsverket RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SBL Skattebetalningslagen (1997:483) SCB Statistiska centralbyrån SFB Stockholms fondbörs SFS Svensk författningssamling SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt SOU Statens offentliga utredningar SRU Standardiserat räkenskapsutdrag USD US-dollar VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag ÅRFL Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
12 Förkortningar SOU 1998:136
ÅRKL Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)
SOU 1998:136 13
Sammanfattning
Inledning
Från och med januari 1999 kommer 11 av EU:s medlemsstater att ha en gemensam valuta. Denna gemensamma valuta kommer under en treårig övergångstid att kunna uttryckas både i en gemensam valutaenhet, euro, och i nationella valutaenheter. Efter övergångsfasen kommer euron att utgöra det enda legala betalningsmedlet i dessa länder. Sverige deltar inte i valutaunionen från starten. För de svenska företagen som arbetar i konkurrens med företag från länder som deltar i EMU-projektet utgör detta ett problem.
Behovet av redovisning i euro
I utredningsuppdraget ingår att klarlägga det företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro och så långt det är möjligt kvantifiera detta. Utredaren har låtit Statistiska centralbyrån (SCB) göra en enkät bland ett antal företag om behovet av sådan redovisning.
SCB:s undersökning omfattar endast aktiebolag med en balansomslutning på 5 miljoner kr eller mer. Därmed står det klart från början att den inte tillåter några slutsatser beträffande behovet av redovisning i euro bland andra associationsformer eller bland enskilda näringsidkare. Den säger inte heller någonting om behovet av euro som redovisningsvaluta bland de drygt 200 000 aktiebolag som har lägre balansomslutning än som sagts nu.
Av svaren på enkäten framgår bl.a. att det är endast en mindre andel av företagen som har behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12 procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små företag till 29 procent för de mest omsatta börsbolagen. Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen bland de största börsföretagen är också entydiga. De anger ett behov av att använda euro i den löpande bokföringen.
14 Sammanfattning SOU 1998:136
Det är sålunda genom SCB:s enkät klart att 29 procent av de mest omsatta börsnoterade aktiebolagen och 20 procent av de största aktiebolagen anser sig ha ett behov av att ha den löpande bokföringen i euro. De mest omsatta börsbolagen står tillsammans för ca 80 procent av det totala antalet anställda inom näringslivet och svarar för en lika stor andel av landets totala produktion. Om vart fjärde börsbolag vill ha möjlighet att byta redovisningsvaluta till euro innebär det att 20 procent av den totala produktionen sker i företag som vill ha denna möjlighet och att var femte anställd i den privata sektorn arbetar i ett sådant företag. Lägg till detta att uppskattningsvis (20 procent av 1 300=) 260 aktiebolag med en balansomslutning över 250 miljoner kr vill ha möjlighet att redovisa i euro och det är tydligt att det står mycket viktiga intressen bakom önskemålen om ändrad redovisningslagstiftning.
Det företagsekonomiska behovet uttryckt i kronor av redovisning i euro har emellertid inte kunnat beräknas med ledning av enkätsvaren.
Makroekonomiska effekter av redovisning i euro
I uppdraget åt utredaren ingår vidare att analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra. Uppdraget lämnades mot bakgrund av en diskussion tidigt under år 1998 i massmedia om huruvida kronans värde skulle komma att försvagas om företagen fick möjlighet att avge redovisning i euro och ha aktiekapitalet i denna valuta.
Utredaren har anlitat professorn Clas Wihlborg som biträde med den makroekonomiska analysen. Wihlborgs huvudslutsats är att ett ökat användande av euro som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur makroekonomisk synpunkt. Det skall emellertid påpekas att denna slutsats förutsätter bl.a. att aktieägarna omedelbart får information om företagens valutahanteringsprinciper. Det är emellertid inte säkert att de får denna information alls eller i vart fall inte i tid. I så fall kan nettoeffekten på valutaflödena bli avsevärd.
Med hänvisning till professor Clas Wilborgs analys anser utredaren att ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapital för svenska företag inte kan antas få några mera betydande makroekonomiska effekter.
Sammanfattning 15
Skäl för och emot redovisning i euro
Den internationella miljön
I stort sett samtliga EU-länder har planer på att redan år 1999 tillåta de nationella företagen att upprätta sin finansiella redovisning i euro. Från och med år 2002 kommer samtliga företag i länder som deltar i EMU att vara hänvisade till att upprätta sin löpande bokföring och sin finansiella redovisning i övrigt i denna valuta. Det innebär att nästan alla företag i de europeiska länder vi brukar jämföra oss med kommer att ha sin redovisning i euro. Det är en viktig förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Om några år kommer de svenska företagen, om Sverige väljer att stanna utanför EMU och inte ändrar sin redovisningslagstiftning, att vara nästan ensamma i Västeuropa om att redovisa i en liten nationell valuta medan den stora delen av den europeiska företagsamheten redovisar i den mycket stora och internationellt gångbara valutan euro. I en sådan situation menar utredaren att svenska företag som en anpassning till den fortgående internationaliseringen på redovisningsområdet bör ges möjlighet att redovisa i euro.
Redovisningskostnaderna
Ett av de två sakskäl som brukar anföras för redovisning i euro, är att, om företagen tvingas hantera kronor och euro parallellt i den finansiella redovisningen och i den externa rapporteringen, kostnader uppstår som försvagar de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utländska företag. Redovisningskostnaderna kan bli särskilt betungande för svenska företag som ingår i internationella koncerner i vilka euron används som koncernvaluta. Svenska företag som har euron som koncernvaluta har ett intresse av att göra upp sina affärer i euro för att slippa valutasäkra sina fordringar och skulder. Sådana företag kan antas komma att begära att leveransavtal med svenska företag tecknas i euro och att fakturering sker i denna valuta. Många svenska underleverantörer kommer därigenom att tvingas att fakturera i euro också i rent svenska affärsförhållanden och får då behov av att använda euro i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt. Ytterligare en grupp som riskerar särskilt stora redovisningskostnader är företag som helt eller nästan helt handlar med företag i EMU och använder sig av euron som affärsvaluta. Utredaren menar att redovisningskostnaderna är ett beaktansvärt argument för att framför allt svenska företag av nyss angivet slag vid ett utanförskap bör ha möjlighet att ha sin redovisning i euro.
16 Sammanfattning SOU 1998:136
Kapitalanskaffningen
Det andra av de sakskäl som brukar anföras är att om företagen inte tillåts redovisa i annat än kronor så blir det svårare för dem att anskaffa kapital utomlands och kapitalkostnaderna ökar. Som anförts ovan kommer de svenska företagen, om Sverige väljer att stanna utanför EMU och inte ändrar sin redovisningslagstiftning, om några år att vara nästan ensamma i Västeuropa om att redovisa i en liten nationell valuta medan den stora delen av den europeiska företagsamheten redovisar i den mycket stora och internationellt gångbara valutan euro. I en sådan situation menar utredaren att de svenska företagen kommer att vidkännas en konkurrensnackdel på den internationella kapitalmarknaden. Det talar för att svenska företag som anlitar den internationella kapitalmarknaden för kapitalanskaffning vid ett utanförskap bör ha möjlighet att ha sin redovisning i euro.
Jämförbarheten
Utredaren anser att det är viktigt att företagens redovisningar är jämförbara. En möjlighet för svenska företag att välja mellan kronor och euro kommer att försvåra jämförelser mellan svenska företag med olika redovisningsvalutor. Utredaren menar emellertid att dessa olägenheter kompenseras av ökade möjligheter till jämförelser med utländska företag som avger sin redovisning i euro.
Omräkning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL räcker inte
Möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL är enligt utredarens mening inte tillräcklig, om målet är att visa företagets ställning och resultat enligt ett system med euron som redovisningsvaluta. Full jämförbarhet med företag som har euron som redovisningsvaluta uppnås inte. Omräkningsmöjligheten tillgodoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som finns för svenska företag i koncerner med euron som koncernvaluta. Detsamma kan sägas om svenska företag som har alla eller nästan alla affärshändelser i euro. Till den senare gruppen hör svenska företag som är underleverantörer till svenska företag med euron som redovisningsvaluta och som använder samma valuta också som affärsvaluta bl.a. för att slippa valutasäkra sina åtaganden. Möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL bör därför kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att ha hela
Sammanfattning 17
redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro.
Beskattningsregler
Det finns i dag inte någonting som hindrar svenska företag som så önskar att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt både i svenska kronor och i euro eller någon annan främmande valuta. En sådan ordning innebär emellertid en dubblering av redovisningskostnaderna och det torde inte finnas något företag som i dag har en sådan dubbel redovisning.
Enligt utredningens direktiv skall deklarationerna avges i svenska kronor. Det är tydligt att om skattemyndigheterna fordrar att de skattskyldiga i deklarationerna lämnar uppgifter som förutsätter att de har en i det närmaste fullständig bokföring i svenska kronor så kommer det inte att finnas något intresse bland dessa skattskyldiga att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt i euro.
För att göra det praktiskt möjligt för företag att ha sin redovisning i euro lägger utredaren fram förslag till omräkningsregler för beskattnings- och statistikändamål som innebär följande.
Vad gäller företagsbeskattningen skall balans- och resultaträkning räknas om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs. Den differens som uppkommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs och övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte resultatföras utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som en korrigeringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Denna modell innebär att resultatmätningen inom det kopplade området även fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den genomsnittliga växelkursen. Inom det icke kopplade området skall beloppen i kronor gälla.
Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt skall omräkning ske med den genomsnittliga växelkursen för den månad redovisningen avser. Avser redovisningen ett helt år skall den genomsnittliga växelkursen för det aktuella året användas.
Beträffande preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skall företag som väljer att ha sin redovisning i euro i en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneutbetalningar som avdragen skatt i kronor. Företagen bör för detta ändamål kunna använda sina ordinarie löneredovisnings-
18 Sammanfattning SOU 1998:136
system. Vid löneutbetalningstillfället bokförs således gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisningssystemet framgår relevanta belopp i kronor.
Vad slutligen gäller omräkningen för statistikändamål, så bör en samordning ske med andra myndigheter (RSV m.fl.). Att företagen skulle behöva hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är olämpligt.
Eftersom det är omöjligt att förutsäga hur den svenska kronan kommer att förhålla sig gentemot euron går det inte att kvantifiera det finansieringsbehov som kan uppstå med de valda omräkningsreglerna. När företag tillåts sköta sin redovisning i euro, kan det leda till en ökning eller en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakursutvecklingen och fördelningen av intäkterna över tiden. Visserligen kan ett kortsiktigt intäktsbortfall finansieras med framtida skatteintäkter som kan uppstå på lite längre sikt. Man bör dock vara medveten om att även dessa skattebortfall måste finansieras i statens budget. Det går inte att vid varje budgettillfälle hänvisa till förväntade framtida skatteintäkter som finansiering av de tillfälliga skattebortfallen.
Det är naturligtvis möjligt att kronan långsiktigt kommer att ändra värde gentemot euron. I de fall den apprecieras kommer statens skatteintäkter från de företag som sköter sin redovisning i euro att minska. I de fall som svenska kronan deprecieras kommer statens intäkter att öka eftersom varje euro i redovisad vinst är mer värd i kronor. Det är viktigt att dessa effekter av växelkursförändringen på statens skatteintäkter inte används som motiv för eller som finansiering av en expansiv finanspolitik.
Företag som föreslås få ha sin redovisning i euro
Utredaren har funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag och ekonomiska föreningar samt flertalet finansiella företag.
Sammanfattning 19
Principer för redovisning i euro
Byte av räkenskapsår och omräkning av utgående balansen
En given utgångspunkt för utredaren är att byte av redovisningsvaluta får ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När ett företag byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret. Utredaren förslår att omräkningen skall ske enligt den kurs som den Europeiska centralbanken (ECB) fastställer på den sista bankdagen av det gamla räkenskapsåret.
Redovisning till ”anskaffningsvärdet”
Nästa fråga blir om posterna i den ingående balansen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Utredaren menar att det framräknade bundna egna kapitalet skall användas i den utgående balansräkningen för samma räkenskapsår och i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet. Beträffande ekonomiska föreningar föreligger särskilda problem med hänsyn till att förlagsinsatserna är förenade med vissa villkor som gör det osäkert om de fullt ut kan behandlas som bundet eget kapital eller om de i vissa hänseenden måste hanteras som främmande kapital. Också i de finansiella företagen finns vissa problem vad gäller hanteringen av poster i det bundna egna kapitalet.
Samma valuta i alla led av redovisningen
En annan given utgångspunkt för utredaren är att samma valuta skall så långt möjligt användas i alla led av redovisningen. Utredaren lägger i enlighet härmed fram förslag till bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret. Dessutom föreslås en
20 Sammanfattning SOU 1998:136
bestämmelse i ÅRL om att koncernredovisningen skall avges i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.
Beslutet om byte av redovisningsvaluta
Utredaren utgår från att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. För aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår utredaren att beslut om byte av redovisningsvaluta fattas genom att en bestämmelse om att redovisningen skall ske i euro införs i eller tas bort från bolagsordningen eller stadgarna.
Återgång till redovisning i kronor
Den ordning som utredaren föreslår beträffande byte av redovisningsvaluta från kronor till euro framstår som lämplig också när det gäller byte i motsatt riktning. Vad som anförts ovan bör tillämpas också vid byte från euro till kronor.
Aktiebolag
Inledning
I utredningsuppdraget ingår att utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utredningsarbetet skall därvid drivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. I detta får anses ligga att aktiekapitalet i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret skall vara angivet i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.
En annan given utgångspunkt för utredaren är att aktierna skall emitteras i en och samma valuta. Frågan om vissa finansiella bolag skall ges möjlighet att ha sitt aktiekapital i mer än en valuta skall utredas i annat sammanhang.
I 1997 års delbetänkande föreslog utredaren att det nuvarande systemet med nominella aktievärden skall ersättas med s.k. kvotaktier. Den frågan har överlämnats till Aktiebolagskommittén att utreda vidare och behandlas inte i förevarande betänkande.
Sammanfattning 21
Omräkning av aktiekapitalet
Som framgått av det föregående föreslår utredaren att aktiekapitalet räknas om till ECB:s kurs den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret och att det erhållna beloppet sedan används i alla senare balansräkningar med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och fondemission, konvertering och nyteckning med utnyttjande av optionsrätt.
Registrering av aktiekapitalet
Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktiekapitalet i bolagsordningen och aktiebolagsregistret stå kvar med sina svenska värden. Det skulle innebära att aktiekapitalet i årsbokslut och årsredovisning redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i bolagsordning och aktiebolagsregister. En sådan motsättning mellan redovisning och bolagsordning skulle emellertid vara ägnad att leda till missförstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för det egna bundna kapitalet. De mest omsatta börsbolagen, som enligt SCB:s enkät är de som mest önskar en möjlighet att redovisa i euro, torde dessutom vara angelägna om att kunna emittera sina aktier på den internationella kapitalmarknaden med aktierna denominerade i euro. Det är mot denna bakgrund utredaren ser regeringens direktiv om att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta.
På grund av det anförda föreslår utredaren att aktiekapitalet skall i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret anges i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring. Det är närmast självklart att aktiernas nomiella belopp, vilket utredaren i och för sig anser bör avskaffas, skall anges i samma valuta som aktiekapitalet.
Ekonomiska föreningar
Utredaren menar att den ordning som föreslås gälla i fråga om byte av redovisningsvaluta i aktiebolag är lämplig även för de ekonomiska föreningarna. I enlighet härmed föreslår utredaren att om en ekonomisk förening skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i stadgarna. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.
22 Sammanfattning SOU 1998:136
Finansiella företag
Som anförts i det föregående har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Hit hör i första hand aktiebolag och ekonomiska föreningar, av vilka några är finansiella företag. Men också sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag hör till den krets av företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Till utgången av år 1998 utgör dessutom bankaktiebolag en särskild grupp av associationer som inte följer aktiebolagslagen utan bankaktiebolagslagen (1987:618), men som beskattas som aktiebolag. I sammanhanget skall nämnas att kreditmarknadsföreningar räknas som ”vanliga” ekonomiska föreningar. I enlighet härmed föreslår utredaren att det av bokföringslagen skall framgå att inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får ange beloppen i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt i euro.
Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs?
Även om det således är möjligt att beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag eller ekonomiska föreningar finns det vissa skillnader som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att det egna kapitalet i dessa associationer är indelat i andra poster än i aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet.
Den fråga som måste besvaras är om posterna i bundna egna kapitalet efter valutabytet skall tas upp i balansräkningen med de belopp som erhållits vid omräkningen enligt ECB:s kurs eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja ut grundfond och garantifond i sparbanker, medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker, aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag samt garantikapitalet i ett ömsesidigt försäkringsbolag. I betänkandet anges hur dessa poster skall redovisas.
Sammanfattning 23
Ikraftträdande
De skattebestämmelser som är en nödvändig förutsättning för att redovisning i euro skall vara av praktiskt intresse kan tillämpas tidigast beträffande räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare. Utredaren föreslår därför att redovisningslagstiftningen skall träda i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Det är önskvärt att bolag som önskar övergå till redovisning i euro fattar beslut om detta i god tid före det nya räkenskapsåret och registrerar beslutet omedelbart. Det är emellertid inte möjligt för PRV att registrera ett sådant beslut innan den nya lagstiftningen trätt i kraft, dvs. tidigast den 1 december 1999. Utredaren menar emellertid att det bör vara möjligt för aktiebolag med räkenskapsår den 1 januari – den 31 december att under våren 1999 dels fatta beslut om byte av redovisningsvaluta med verkan från och med närmast följande räkenskapsår under förutsättning att ny lagstiftning medger det, dels bemyndiga styrelsen att ge in beslutet för registrering så snart beslutet kan registreras enligt samma lagstiftning.
SOU 1998:136 27
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
Härmed föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1976:125)
dels att 23 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §
Beloppen i den löpande bokföringen och i årsbokslutet skall anges i svenska kronor. Aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får dock i stället ange beloppen i euro.
Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Vid bytet skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Den på detta sätt omräknade balansräkningen skall utgöra ingående balans för det nya
28 Författningsförslag SOU 1998:136
räkenskapsåret och användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas.
Har den bokföringsskyldige bytt redovisningsvaluta får han göra ett nytt byte endast om skattemyndigheten tillåter det
.
23 §1
Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 12 § fjärde stycket får överklagas hos Riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut i sådana ärenden får inte överklagas.
Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 12 § fjärde stycket och 3 a § tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut i sådana ärenden får inte överklagas.
Myndigheters beslut enligt denna lag får i övriga fall överklagas hos regeringen genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
1 Senaste lydelse 1990:1439.
Författningsförslag 29
2. Förslag till Lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 6 §årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor. Beloppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.
Beloppen i årsredovisningen skall anges i samma valuta som i den löpande bokföringen under räkenskapsåret. Beloppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.
Vid byte av redovisningsvaluta skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Den på detta sätt omräknade balansräkningen skall utgöra ingående balans för det nya räkenskapsåret och användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas.
4 kap.
13 §
Fordringar och skulder i utländsk valuta får omräknas enligt växelkursen på balansdagen,
Fordringar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan får omräknas enligt
30 Författningsförslag SOU 1998:136
om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.
växelkursen på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.
5 kap.
2 §
Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder skall anges.
För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller skulder i utländsk valuta skall anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till svenska kronor.
För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till redovisningsvalutan.
7 kap.
6 §
För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:
I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets årsredovisning. För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:
4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper, 5 § om språk och form,
6 § om valuta, och 7 § om undertecknande.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 31
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, att 4 kap. 8 §, 5 kap. 4 § och 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
8 §
Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter växelkursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot eller utgör skydd mot valutakursförändringar.
Tillgångar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall omräknas efter växelkursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot eller utgör skydd mot valutakursförändringar.
Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.
5 kap.
4 §1
Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om skulder och eget kapital:
1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efterställda skulder.
2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till sin storlek och art.
3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktie-
1 Senaste lydelse 1997:454.
32 Författningsförslag SOU 1998:136
kapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond, Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benämningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.
5. I medlemsbank och i kreditmarknadsförening skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
6. Om en medlemsbank eller en kreditmarknadsförening har sin bokföring i euro, skall i kronor betalda förlagsinsatser redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när banken eller föreningen bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Om en sparbank har sin bokföring i euro, skall i kronor betalda bidrag till garantifonden redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när sparbanken bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fonder.
Författningsförslag 33
7 kap.
4 §
För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar
I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets redovisning. För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar
1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1-3 §§årsredovisningslagen (1995: 1554),
2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,
3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,
4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 24 §§årsredovisningslagen, samt
5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i 6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
34 Författningsförslag SOU 1998:136
4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, att 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
4 §
För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar
I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets redovisning. För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar
1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1-3 §§årsredovisningslagen (1995: 1554),
2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.IV) i skadeförsäkringsföretag och under Återbäringsmedel (DD) i livförsäkringsföretag,
3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,
4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 24 §§årsredovisningslagen, samt
5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap. 1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 35
5. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härmed föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 § och 9 kap. 35 §aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §1
Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag.
Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.
Aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp skall anges i svenska kronor eller euro.
2 kap.
4 §2
Bolagsordningen skall ange
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,
4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
5. aktiernas nominella belopp,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots uppdrag,
7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,
8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,
9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
1 Senaste lydelse 1994:802.2 Senaste lydelse 1998:760.
36 Författningsförslag SOU 1998:136
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Om bolaget skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp anges i denna valuta.
9 kap.
Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen
35 §1
Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §, inte verkställas förrän registrering har skett.
Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 4 § fjärde stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
Registreringsmyndigheten skall räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under det gamla räkenskapsåret.
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § tredje stycket andra meningen om påskrift på aktiebrev när nominella beloppet ändrats tillämpas inte när ändringen skett i samband med byte av bokföringsvaluta.
1 Senaste lydelse 1998:760.
Författningsförslag 37
6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härmed föreskrivs att 2 kap. 2 §, 7 kap. 14 § samt 9 kap.7 och 15 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §1
Föreningens stadgar skall ange
1. föreningens firma,
2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,
3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,
4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,
5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta, 11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, samt
12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.
1 Senaste lydelse 1997:914.
38 Författningsförslag SOU 1998:136
Om föreningen skall ha sin bokföring i euro, skall detta anges i stadgarna. I så fall skall medlemsinsatserna anges i denna valuta.
Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
7 kap.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.
Om enligt en föreskrift i stadgarna en viss bestämmelse inte får ändras utan regeringens tillstånd, får inte heller en sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd, om föreskriften har tagits in i stadgarna på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande.
Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.
Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.
Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 2 kap. 2 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
9 kap.
7 §1
I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna.
1 Senaste lydelse 1997:914.
Författningsförslag 39
En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, reservfond samt uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.
Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får göras så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket därav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden – de betalda insatserna – utförs som en särskild post under eget kapital.
Om föreningen har sin bokföring i euro, skall i kronor bestämda förlagsinsatser redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när föreningen bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fritt eget kapital eller ansamlad förlust.
Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening, skall beloppet anges särskilt. Detta får ske inom linjen. Detsamma gäller ifråga om pant och med pant jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.
15 §1
En ekonomisk förening som enligt 11 c, 11 e eller 11 g § bokföringslagen (1976:125) upprättar årsbokslut med tillämpning av bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) skall upprätta årsredovisning samt, i förekommande fall, koncernredovisning och delårsrapporter med tillämpning av 2 kap. 1 - 6 §§ och 7 § första och tredje styckena, 3 kap., 4 kap. 1 - 6 §§, 8 § första stycket och andra stycket 2 och 3, 9 - 13 §§, 14 § andra stycket och 15 - 17 §§, 5 kap. 1 -12 §§, 14 § andra stycket och 15 - 24 §§, 6 kap., 7 kap. och 9 kap. 1, 3 och
1 Senaste lydelse 1998:768.
40 Författningsförslag SOU 1998:136
4 §§årsredovisningslagen. I så fall gäller även 10 kap. 1 § årsredovisningslagen.
Vid tillämpningen av årsredovisningslagen gäller följande.
1. Vad som sägs om aktiebolag och bolag gäller ekonomiska föreningar.
2. Vad som sägs om moderbolag gäller moderförening.
3. Vad som sägs om bolag som avses i 10 kap.12 och 13 §§aktiebolagslagen (1975:1385) gäller ekonomiska föreningar som avses i 8 kap. 5 § första och tredje styckena denna lag.
4. Med intresseföretag avses vad som anges i 1 kap.5 och 6 §§årsredovisningslagen.
5. Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.
6. Uppskrivning får göras endast för avsättning till uppskrivningsfond.
7. De hänvisningar som finns i 7 kap. årsredovisningslagen till andra bestämmelser i den lagen skall inte tillämpas på 2 kap. 7 § andra stycket, 4 kap. 7 § och 14 § första stycket samt 5 kap. 14 § första och tredje styckena. En förening som upprättar årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport i enlighet med första eller andra stycket skall inte tillämpa bestämmelserna i 1, 2, 4 och 5 §§,
6 § första stycket och andra stycket första meningen, 7 § första och fjärde styckena, 8 §, 9 § första stycket, andra stycket 1, 2 och 7, tredje och fjärde styckena samt 11 §, 12 § första stycket och andra stycket första meningen samt 13 och 14 §§. För en sådan förening gäller inte heller vad som sägs i 10 § första stycket om koncernredovisningens delar.
En förening som upprättar årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport i enlighet med första eller andra stycket skall inte tillämpa bestämmelserna i 1, 2, 4 och 5 §§,
6 § första stycket och andra stycket första meningen, 7 § första och femte styckena, 8 §, 9 § första stycket, andra stycket 1, 2 och 7, tredje och fjärde styckena samt 11 §, 12 § första stycket och andra stycket första meningen samt 13 och 14 §§. För en sådan förening gäller inte heller vad som sägs i 10 § första stycket om koncernredovisningens delar.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 41
7. Förslag till Lag (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för företag som har sin redovining i euro eller som byter redovisningsvaluta.
2 § Företaget skall bifoga sin årsredovisning till självdeklarationen.
3 § Uppgifter enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall avse belopp som har räknats om till kronor enligt 4 §. De företag som nämns i 2 kap. 20 § första stycket denna lag skall bifoga balans- och resultaträkning omräknade till kronor enligt 4 §. Det omräknade resultatet skall vara utgångspunkt för sådan justering som avses i 2 kap. 19 § andra stycket 3 samma lag.
4 § Resultaträkningen skall räknas om enligt beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.
Balansräkningen skall räknas om enligt balansdagens kurs. Detta gäller dock inte posten Årets resultat som skall räknas om enligt den genomsnittliga växelkursen.
Om omräkning enligt första och andra styckena leder till att summan av tillgångarna avviker från summan av eget kapital, avsättningar och skulder skall mellanskillnaden föras upp som en korrigeringspost.
5 § Om värderingen av lager, pågående arbeten, fordrings- eller skuldposter eller avsättningar ändras i förhållande till den avgivna självdeklarationen, skall det belopp som påverkar den skattepliktiga intäkten justeras med hänsyn till skillnaden mellan balansdagens kurs och beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.
6 § När ett företag byter redovisningsvaluta skall som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar omräknade enligt balansdagens kurs.
Om företaget tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på inventarier eller sådana tillgångar som enligt punkt 16 av anvisningarna till 23 §
42 Författningsförslag SOU 1998:136
kommunalskattelagen (1928:370) skrivs av enligt samma regler skall anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under de tre senaste beskattningsåren och som fortfarande finns kvar i verksamheten räknas om enligt balansdagens kurs.
7 § Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall omräkning ske med den genomsnittliga växelkursen för den månad redovisningen avser. Avser redovisningen ett helt år skall den genomsnittliga växelkursen för det aktuella året användas.
8 § Riksskatteverket skall fastställa de kurser som behövs för att omräkning skall kunna göras enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas, såvitt avser självdeklaration, första gången vid 2001 års taxering.
Författningsförslag 43
8. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 20 §
1.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till
Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till
1 Senaste lydelse 1996:1399
44 Författningsförslag SOU 1998:136
personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person.
personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person. För företag som har sin löpande bokföring i euro skall i stället ett belopp i euro som motsvarar 90 kronor användas. Detta belopp skall beräknas utifrån den genomsnittliga växelkursen under perioden december andra året före beskattningsåret till november året före beskattningsåret
För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten.
till 24 §
41. Fordringar, skulder och kontanter i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed.
4. Fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i annan valuta än redovisningsvalutan värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
1 Lydelse enligt förslag i prop. 1998/99:28.
Författningsförslag 45
9. Förslag till Lag om ändring lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
3 mom.1 Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretaget eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller
a) att varken givare eller mottagare är bostadsföretag enligt 7 mom., investmentföretag enligt 10 mom. eller förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket,
b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,
c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag,
d) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till moderföretag, moderföretaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från dotterföretaget,
e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotter-
e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotter-
1 Senaste lydelse 1995:854
46 Författningsförslag SOU 1998:136
företaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget samt
f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat.
företaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget,
f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat samt
g) att både givare och mottagare använder samma redovisningsvaluta.
Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a, b och f är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall.
Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebefordrat belopp.
Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill
Författningsförslag 47
omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i första–tredje styckena inte är uppfyllda.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
48 Författningsförslag SOU 1998:136
10. Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härmed föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)
dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 1 § skall lyda ”Allmänna bestämmelser”,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 5 b § samt 13 kap. 2, 15 a och 23 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §1
Den ingående skatten uppgår till samma belopp som den utgående skatten hos den som är skattskyldig för omsättningen eller importen.
Den ingående skatten motsvarar den utgående skatten hos den som är skattskyldig för omsättningen eller importen.
I 13 kap. 26 § finns bestämmelser om återförande av sådan ingående skatt som hänför sig till ett förvärv för vilket en skattskyldig har fått prisnedsättning efter det att han gjort avdrag för skatten.
11 kap.
5 b §
Om faktureringsvalutan är en annan än den skattskyldiges redovisningsvaluta, skall mervärdesskattens belopp även anges i den senare valutan. Dessutom skall den kurs som använts vid omräkningen anges.
13 kap.
2 § I lagen ( 1999:000 ) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro finns bestäm-
1 Senaste lydelse 1994:1798.
Författningsförslag 49
melser om redovisning av mervärdesskatt för den som har bokföringen i euro.
15 a §
Vid redovisning av utgående skatt skall den skattskyldige använda det skattebelopp som på fakturan angivits i den egna redovisningsvalutan.
23 a §
Vid redovisning av ingående skatt skall den skattskyldige använda det skattebelopp som på fakturan angivits i dennes redovisningsvaluta. Om beloppet inte angivits i denna valuta skall det skattebelopp som angivits i faktureringsvalutan användas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
50 Författningsförslag SOU 1998:136
11. Förslag till Lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)
dels att rubriken till 1 kap. skall lyda ”Tillämpningsområde, definitioner och valuta”,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 7 § samt närmast före 1 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
Valuta
7 §
Samtliga uppgifter enligt denna lag skall till sina belopp anges i kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
Författningsförslag 51
12. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
dels att 1 kap. 1 § och 2 kap. 19 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen införs en ny paragraf, 1 kap. 4 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §1
I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m.
I lagen ( 1999:000 ) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro finns särskilda bestämmelser för den som har sin bokföring i euro.
4 § Samtliga uppgifter till ledning för taxering skall till sina belopp anges i kronor.
2 kap.
19 §2
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga avsättningar,
2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av verksamheten,
1 Senaste lydelse 1990:324.2 Senaste lydelse 1997:495.
52 Författningsförslag SOU 1998:136
2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,
3. hur det bokföringsmässiga resultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar. Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst.
Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp vid beskattningsårets utgång.
Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1 lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.
Författningsförslag 53
13. Förslag till Lag (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag
Härmed föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av redovisningsvaluta och redovisning i euro.
Definitioner
2 § I denna lag förstås med
1. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
2. kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsverksamhet enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet (kreditmarknadsbolag respektive kreditmarknadsförening),
3. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
4. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag vad som anges i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas,
6. börs: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
7. auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet,
8. clearingorganisation: vad som anges i 1 kap. 4 § 5 lagen om börsoch clearingverksamhet,
9. fondbolag: vad som anges i 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
10. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
11. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 3, 4 och 6-10,
12. redovisning: löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter.
54 Författningsförslag SOU 1998:136
Omräkningskurs
3 § Vid omräkning mellan kronor och euro enligt denna lag skall den i 3 a § andra stycket bokföringslagen (1976:125) angivna växelkursen användas, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.
Förutsättningar för att redovisa i euro och byta redovisningsvaluta
4 § Ett finansiellt företag får ha sin redovisning i euro endast om
1. det inte försvårar en effektiv tillsyn över företaget eller den koncern eller den finansiella företagsgrupp där företaget ingår samt
2. det i övrigt är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten.
Vad som i första stycket föreskrivs om redovisning i euro gäller även för själva bytet av redovisningsvaluta från kronor till euro och omvänt.
Omräkning av krav på minsta kapitalbas för institut som bytt redovisningsvaluta
5 § När ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag byter redovisningsvaluta skall kravet på minsta kapitalbas omräknas till den nya redovisningsvalutan.
Krav på bundet eget kapital för institut som redovisar i euro
6 § Ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag skall vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro ha ett bundet eget kapital som uppgår till minst det startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som institutet bedriver.
Normgivningsbemyndigande
7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om den kurs som skall användas vid omräkning och de föreskrifter som i övrigt behövs för att ett finansiellt företag som har sin redovisning i euro skall kunna tillämpa de bestämmelser som gäller för verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 55
14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
Härmed föreskrivs att 2 kap. 4 § och 4 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §1
Ett kreditmarknadsföretag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 och 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.
Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att företaget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu. I nettovärdet skall inte räknas in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 § första stycket.
Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högst etthundra miljoner kronor eller, om kreditmarknadsföretaget avser att ha sin redovisning i euro, tolv miljoner euro, får Finansinspektionen medge att företaget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.
4 kap.
1 §2
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Ett kreditmarknadsföretags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 4 §
Ett kreditmarknadsföretags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 4 §
1 Senaste lydelse 1997:453.2 Senaste lydelse 1997:453.
56 Författningsförslag SOU 1998:136
krävdes när verksamheten påbörjades.
krävdes när verksamheten påbörjades eller, om kreditmarknadsföretaget har sin redovisning i euro, det belopp som enligt 6 § lagen (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag krävdes i eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro.
Ett kreditmarknadsföretag som med stöd av 2 kap. 4 § andra stycket fått Finansinspektionens medgivande att när verksamheten påbörjades ha ett lägre bundet eget kapital än motsvarande fem miljoner ecu, skall om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor ha en kapitalbas som motsvarar minst fem miljoner ecu, beräknat efter den kurs som gällde vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 §.
Ett kreditmarknadsföretag som med stöd av 2 kap. 4 § andra stycket fått Finansinspektionens medgivande att när verksamheten påbörjades ha ett lägre bundet eget kapital än motsvarande fem miljoner ecu, skall om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor eller, om kreditmarknadsföretaget har sin redovisning i euro, tolv miljoner euro ha en kapitalbas som motsvarar minst fem miljoner ecu, beräknat efter den kurs som gällde vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 §, eller, om kreditmarknadsföretaget tidigare har haft sin redovisning i euro, beräknat efter den kurs som gällde vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 57
15. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
Härmed föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 6 kap.7 och 9 §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
1 § 1
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades.
Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades eller, om värdepappersbolaget har sin redovisning i euro, det belopp som enligt 6 § lagen (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag krävdes i eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro.
6 kap.
7 § 2
Om ett svenskt värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av
Om ett svenskt värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställig-
1 Senaste lydelse 1994:2015.2 Senaste lydelse 1994:2015.
58 Författningsförslag SOU 1998:136
beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse, om det är möjligt.
het av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse, om det är möjligt.
9 §1
Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappersinstitut skall återkallas av Finansinspektionen om:
1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan förklarat sig avstå från tillståndet,
2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser.
3. institutet genom att överträda en bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser.
Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte vidtagit rättelse inom ett år efter det att inspektionen har förelagt värdepappersbolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att värdepappersbolagets tillstånd annars kan komma att återkallas.
Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:
1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 § andra stycket eller och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget, eller
2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 § första stycket 4.
I fall som avses i tredje stycket 2 får tillstånd återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och
1 Senaste lydelse 1997:117.
Författningsförslag 59
han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
60 Författningsförslag SOU 1998:136
16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 och 4 kap. 8 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §1
Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Med primärt kapital avses: A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapital med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivningsfonder.
B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.
C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.
Med supplementärt kapital avses värdet av förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år och med rätt till betalning först efter institutets övriga borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser vilkas åter-
Med supplementärt kapital avses värdet av förlagslån och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år och med rätt till betalning först efter institutets övriga borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser vilkas återstående löp-
1 Senaste lydelse 1997:463.
Författningsförslag 61
stående löptid understiger fem år får tas upp till ett belopp som motsvarar högst 20 % av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter medgivande av Finansinspektionen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.
tid understiger fem år får tas upp till ett belopp som motsvarar högst 20 % av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.
Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter medgivande av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsandelslån samt andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.
4 kap.
8 §
Om ett instituts totala nettoposition i utländsk valuta för hela verksamheten överstiger 2 % av kapitalbasen enligt 2 kap. 6–8 §§ skall kapitalkravet motsvara 8 % av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala nettoposition i utländsk valuta avses den högsta summan av ett instituts korta nettopositioner eller långa nettopositioner i olika valutor.
Om ett instituts totala nettoposition i annan valuta än redovisningsvalutan för hela verksamheten överstiger 2 % av kapitalbasen enligt 2 kap. 6–8 §§ skall kapitalkravet motsvara 8 % av det överskjutande beloppet.
Med ett instituts totala nettoposition i annan valuta än redovisningsvalutan avses den högsta summan av ett instituts korta nettopositioner eller långa nettopositioner i olika valutor.
För balanserade positioner i nära korrelerade valutor får tillämpas ett kapitalkrav motsvarande 4 % av värdet av den balanserade positionen. Vidare får ett lägre kapitalkrav tillämpas för valutor som omfattas av mellanstatliga bindande överenskommelser om valutakurssamarbete.
Efter medgivande av Finansinspektionen får en simuleringsmetod användas vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
62 Författningsförslag SOU 1998:136
17. Förslag till lag om ändring i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
Härigenom föreskriv att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om (1992:1610) om finansieringsverksamhet skall införas en ny punkt 5 a av följande lydelse.
5 a. Ett företag som bedriver verksamhet med stöd av punkterna 3-5 får inte byta redovisningsvaluta.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 63
18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker
Härmed föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 § och 7 kap. 14 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.
En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.
Om balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner kronor, får regeringen medge att bolaget har lägre bundet eget kapital än det som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.
Om balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner kronor eller, om medlemsbanken avser att ha sin redovisning i euro, tolv miljoner euro, får regeringen medge att banken har lägre bundet eget kapital än det som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.
2 kap.
4 §1
Stadgarna skall ange
1. medlemsbankens firma,
2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,
4. villkoren för medlemskap i banken,
5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,
1 Senaste lydelse 1997:915.
64 Författningsförslag SOU 1998:136
6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,
7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,
8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,
9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upplöses, samt
11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 8 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.
Om medlemsbanken skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i stadgarna. I så fall skall medlemsinsatserna anges i denna valuta.
7 kap.
14 §
Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt om samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.
Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 2 kap. 4 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 65
19. Förslag till Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 4 kap. 15 §sparbankslagen (1987:619) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §1
Reglementet skall ange
1. sparbankens firma,
2. sparbankens verksamhetsområde,
3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,
4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,
5. grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller del av denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta,
6. antalet huvudmän,
7. den kommunala valkorporation som skall förrätta val av huvudmän och, där sådant val skall förrättas av flera korporationer, fördelningen av antalet mandat dem emellan, samt ordningen för att åstadkomma en successiv förnyelse av huvudmannakåren och det närmare förfarandet i övrigt vid huvudmannavalen,
8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella ersättare, som skall utses av sparbanksstämman, samt tiden för deras uppdrag,
9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt 10. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman.
Om sparbanken skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i reglementet. I så fall skall grundfonden anges i denna valuta.
4 kap.
15 §
Beslut att ändra reglementet fattas av sparbanksstämman. Beslutet är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de på stämman närvarande huvudmännen.
1 Senaste lydelse 1991:1681.
66 Författningsförslag SOU 1998:136
Ett beslut om ändring av reglementet skall, sedan ändringen har stadfästs, genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.
Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i reglementet som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Författningsförslag 67
20. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 9 kap. 14 §försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §1
Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag
1. bolagets firma,
2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,
3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,
4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
6. sättet att sammankalla bolagsstämman,
7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,
8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst,
9. i vilken utsträckning bolaget är skyldig att teckna återförsäkring, för försäkringsaktiebolag 10. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,
11. aktiernas nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 12. garantikapitalet, 13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,
1 Senaste lydelse 1995:779.
68 Författningsförslag SOU 1998:136
14. intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, om inte uteslutande bolagets tillgångar svarar för bolagets förpliktelser,
15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,
16. vilken begränsning som skall gälla för mottagen återförsäkring i förhållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,
17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantikapitalet samt
18. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.
I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.
Om bolaget skall ha sin bokföring i euro så skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall i förekommande fall aktiekapitalet anges i samma valuta.
9 kap.
14 §
Beslut att ändra bolagsordningen fattas av bolagsstämman utom i de fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket. I fråga om försäkringsaktiebolag är beslutet giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om inte något annat följer av 16 §. I fråga om ömsesidiga försäkringsbolag är beslutet giltigt om det har biträtts av två tredjedelar av samtliga röstande.
Författningsförslag 69
Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 5 § tredje stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
70 Författningsförslag SOU 1998:136
SOU 1998:136 71
1 Utredarens uppdrag
Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare (dir. 1997:76) med uppdrag att undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att kunna ange aktiekapital och akties nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredaren skulle vidare undersöka vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin finansiella redovisning i euro. Utredningsarbetet inleddes i juni 1997. Sakkunniga och experter samt sekreterare förordnades under sommaren 1997. Vid sammanträde den 18 augusti 1997 antog utredningen namnet Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta.
Utredningsarbetet skulle göras i två etapper. I enlighet med direktiven redovisades resultatet av arbetet under den första etappen i december 1997 i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Utredarens överväganden innebar sammanfattningsvis följande. Svenska företag bör ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro, men inte i annan utländsk valuta. Detta bör dock inte gälla finansiella företag som inte bedrivs i aktiebolagsform, främst ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker. Svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag bör, om de har sin redovisning i euro, också vara skyldiga att ha sitt aktiekapital i euro. Aktiebolagslagens regler om att varje aktie skall ha ett nominellt belopp bör ersättas av regler om s.k. kvotaktier.
Sedan delbetänkandet remissbehandlats har utredaren genom tilläggsdirektiv i april 1998 (dir. 1998:28) fått i uppdrag att ytterligare analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag och för utländska filialer i Sverige att ha sin redovisning och sin bokföring i euro i stället för i svenska kronor. Utredaren skall vidare analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra. Utredaren skall parallellt med de företagsekonomiska och makroekonomiska analyserna fullfölja sitt uppdrag, såvitt gäller redovisning och aktiekapital i euro, och lägga fram förslag till lagändringar som gör det möjligt för svenska företag och utländska filialer i Sverige
72 Utredarens uppdrag SOU 1998:136
att ha sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro samt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att därvid ha sitt aktiekapital i euro. Utredaren skall vidare överväga de särskilda problem som kan vara förknippade med redovisning i euro i vissa finansiella företag, ta ställning till om alla finansiella företag bör ges möjlighet att redovisa i euro och, om så bedöms vara fallet, utarbeta förslag till nödvändiga lagändringar avseende dessa företag. Utredaren skall dessutom utarbeta förslag till de lagändringar som bedöms vara nödvändiga för sådana föreningar som väljer att upprätta sin redovisning i euro. Utredaren skall slutligen lämna förslag till de regler om omräkning från euro till kronor som behövs för beskattnings- och statistikändamål.
Tilläggsdirektiven har tillsammans med de ursprungliga direktiven upptagits som Bilaga 1 till detta betänkande.
SOU 1998:136 73
2 Den europeiska valutaunionen
I enlighet med det övergångsscenario som fastställdes av Europeiska rådet vid Madridmötet i december 1995 inleddes den första fasen i övergången till den gemensamma valutan, euron, våren 1998, då EU:s stats- och regeringschefer beslutade om att 11 länder skall delta i valutaunionen. Sverige deltar inte i valutaunionen. Den 1 januari 1999 inleds den andra fasen. Då blir euron en självständig valuta och omräkningskurserna mellan euron och de deltagande länderna låses oåterkalleligen. Den Europeiska centralbanken, ECB, startar då sin operativa verksamhet och en gemensam penningpolitik införs. Eurosedlarna och euromynten introduceras i den tredje fasen, vilken skall starta senast den 1 januari 2002. Under denna fas, som skall begränsas till högst sex månader, kan euron och de nationella valutorna användas parallellt. Efter denna fas blir euron det enda legala betalningsmedlet i medlemsstaterna. De nationella sedlarna och mynten dras in. (Ds 1997:59 s. 5.)
Regeringen har i prop. 1997/98:25 föreslagit att Sverige inte bör införa euron som betalningsmedel här i landet, då den tredje etappen av EMU inleds. Sverige bör emellertid hålla dörren öppen för ett senare svenskt deltagande i valutaunionen. Om regeringen finner att Sverige bör delta i EMU skall frågan underställas svenska folket för prövning.
Europeiska Kommissionen har i samråd med kontaktkommittén för redovisningsfrågor undersökt hur den befintliga europeiska redovisningslagstiftningen kan användas vid införandet av euron. Kommissionen har publicerat resultatet av sina undersökningar i en skrift med titeln Redovisning för införandet av euron. Av skriften framgår bl.a. följande.
Övergången till den gemensamma valutan kommer att ske i tre faser, för vilka bestämda datum har fastställts.
Fas A. – Den ekonomiska och monetära unionen inleds
År 1998 kommer Europeiska centralbanken att upprättas så snart det är känt vilka länder som kommer att delta i den tredje etappen av EMU. Villkoren för hur den gemensamma penning- och valutapolitiken skall bedrivas kommer att fastställas och tillverkningen av sedlar och mynt i
74 Den europeiska valutaunionen SOU 1998:136
euro kan börja. Förberedelserna i de deltagande medlemsstaterna kommer att intensifieras under denna fas, särskilt i offentliga förvaltningar, banker och finansiella institut. Ekonomin i stort kommer att fortsatta att fungera som förut, dvs. på grundval av de nationella valutorna.
Fas B. – Faktisk början för den ekonomiska och monetära unionen
Denna fas slutar den 31 december 2001 och börjar den 1 januari 1999 då omräkningskurserna mellan euron och de deltagande nationella valutorna oåterkalleligen låses och euron blir en egen valuta. Valutorna för de deltagande medlemsstaterna kommer att ersättas av euron som kommer att uttryckas både i sin egen enhet (1 euro), i sina underenheter (100 cent) och i de nationella valutaenheterna, dvs. de tidigare nationella valutorna för de deltagande medlemsstaterna.
De ekonomiska aktörerna kan också börja använda enheten euro. De företag som har mest verksamhet inom internationell eller europeisk handel är de som troligen tidigast kommer att gå över till euron för hela eller del av sin verksamhet. De nationella förvaltningarna kommer också att fortsätta att aktivt förbereda sin egen övergång om de inte redan genomfört den. De kommer att förse ekonomiska aktörer och konsumenter med den nödvändiga informationen om införandet av den gemensamma valutan.
Fas C. – Definitiv övergång till euron
1. Efter den 31 december 2001 kommer belopp som den 31 december 2001 fortfarande var uttryckta i de deltagande medledlemsstaternas nationella valutaenheter att betraktas som uttryckta i enheten euro, omräknat enligt de officiella kurserna.
2. Senast från och med den 1 januari 2002 och under en kort tidsperiod (som fastställs av varje medlemsstat, dock högst sex månader) kommer de nya eurosedlarna och euromynten att sättas i omlopp som ersättning för sedlarna och mynten i de gamla nationella valutaenheterna. Denna fas bör inte vara längre än vad som är strikt nödvändigt för att eliminera de komplikationer för valutanvändarna som kan bli följden om nationella valutaenheter fortsätter att vara i omlopp jämsides med den gemensamma valutaenheten under en längre tidsperiod. Operationen kommer att vara avslutad (senast) den 1 juli 2002 då eurosedlar och euromynt kommer att vara de enda sedlar och mynt som är lagligt betalningsmedel i de deltagande medlemsstaterna.
Den europeiska valutaunionen 75
Kommissionen drar följande tre slutsatser av sin undersökning.
1. Införandet av euron kan hanteras inom ramen för den befintliga europeiska redovisningslagstiftningen.
2. Införandet av euron gör det inte nödvändigt att införa ytterligare gemenskapslagstiftning, varken för att ändra befintliga direktiv eller för att ytterligare harmonisera normer.
3. Medlemsstaterna kan använda den befintliga redovisningspraxis som är tillåten enligt redovisningsdirektiven för övergången till euron.
76 Den europeiska valutaunionen SOU 1998:136
SOU 1998:136 77
3 Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser
Utredaren föreslog i sitt delbetänkande Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) att möjlighet öppnas för de företag som så vill att upprätta sin löpande redovisning och finansiella redovisning i övrigt i euro. I enlighet härmed föreslog utredaren att 2 kap. 6 § årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL) ändras. Den föreslagna ändringen innebär att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor eller euro. Vidare föreslog utredaren nya bestämmelser i bokföringslagen (1976:125) (BFL) och jordbruksbokföringslagen (1979:141) om att beloppen i den löpande bokföringen och i årsbokslutet skall anges i svenska kronor eller euro.
I likhet med vad som i dag gäller beträffande byte av räkenskapsår föreslog utredaren att särskilt tillstånd skall krävas för förnyat byte av redovisningsvaluta. Ett företag som har övergått till att avge redovisning i euro bör ha tillstånd av skattemyndigheten för att få byta tillbaka till svenska kronor.
Utredaren föreslog i korthet beträffande aktiebolag, att en övergång till euro som redovisningsvaluta skall ske genom en ändring av bolagsordningen och att bolag som väljer att upprätta sin redovisning i euro har skyldighet att följa upp beslutet i redovisningsfrågan genom att denominera aktiekapitalet i euro. Vidare föreslog utredaren att denominering skall ske genom en bolagsordningsändring som företas samtidigt med ändringen av redovisningsvalutan och att omräkningen av aktiekapitalet till euro skall ske i samband med att bolagsordningsändringen registreras av PRV till den kurs som gäller på dagen för registreringen.
I anslutning till sina överväganden föreslog utredaren författningsändringar beträffande 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 § och 9 kap. 14 §aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL).
Utredaren föreslog vidare att endast finansiella aktiebolag och försäkringsaktiebolag skall tillåtas upprätta sin finansiella redovisning i euro. En förutsättning härför är dock att aktiekapitalet denomineras i euro och i redovisningen tas upp till ”anskaffningsvärdet”. Övriga finansiella företag och försäkringsföretag måste avge sin finansiella redovis-
78 Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser SOU 1998:136
ning i svenska kronor i avbidan på att effekterna på kapitalkraven av en denominering av det egna kapitalet i euro klarlagts. Utredaren föreslog i anslutning till sina överväganden undantagsbestämmelser i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL).
Utredaren behandlade i sitt delbetänkande frågan hur det skall förfaras med aktiekapitalet i ett aktiebolag, bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag när bolaget går över till att redovisa i euro. Utredaren menade att aktiekapitalet skall denomineras i euro och tas upp till ”anskaffningsvärdet”.
SOU 1998:136 79
4 Remissyttrandena över utredarens delbetänkande
Med något undantag är remissinstanserna positiva och tillstyrker i huvudsak utredarens förslag att svenska företag ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro och att aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag som upprättar sin redovisning i euro också skall ha sitt aktiekapital i euro.
Flera remissinstanser är dock kritiska till den av utredaren föreslagna omräkningsregeln vid övergången från kronor till euro. Man pekar framför allt på att svårigheter uppkommer om redovisningen läggs om vid annan tidpunkt än aktiekapitalet och att omräkningsdifferenser i så fall uppkommer.
Många remissinstanser – och flera med emfas t.ex. Sveriges Industriförbund – hävdar att om någon form av förenklade omräkningsregler inte tillåts vid deklaration och taxering kommer vinsterna med utredarens förslag att bortfalla.
Samtliga remissinstanser som berör frågan ifrågasätter att endast finansiella företag som drivs i aktiebolagsform skall ha möjlighet att ha sin finansiella redovisning i euro. Konkurrensverket m.fl. påpekar att detta inte kan anses vara konkurrensneutralt. Ingen remissinstans anser att det möter något lagligt eller annat hinder att ge alla finansiella företag samma möjlighet till redovisning i euro.
Patent- och registreringsverket (PRV) framhåller att en lagstiftning måste vara framme i god tid så att PRV hinner registrera de bolagsordningsändringar som inkommer vid årsskiftet 1998/99. PRV tar dessutom i sitt remissvar upp ett antal särskilda frågor som utredaren återkommer till i detta betänkande.
Remissvaren tar i övrigt upp bl.a. frågan om det finns risk för att den svenska kronan marginaliseras om de svenska företagen tillåts redovisa och denominera sitt aktiekapital i euro. En annan fråga som väcks är om svenska arbetstagare kan komma att få sina löner utbetalade i euro och vem som i så fall skall stå kursriskerna.
80 Något om remissyttrandena över utredningens delbetänkande SOU 1998:136
SOU 1998:136 81
5 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys
I utredningsuppdraget ingår att analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag och för svenska filialer i Sverige att ha sin redovisning och sin bokföring i euro i stället för i svenska kronor. Det företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro skall således klarläggas och så långt det är möljligt kvantifieras.
Utredaren gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att genom en enkät undersöka de svenska företagens behov av att använda den nya europeiska valutan euro i redovisningen. Urvalet begränsades till att avse svenska aktiebolag som bedriver verksamhet. Handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskilda näringsidkare undantogs således. SCB har fullgjort uppdraget. Dess rapport har fogat till detta betänkande som Bilaga 2. Nedan följer utredarens sammanfattning av rapporten.
5.1 Inledning
Enkäten omfattar tre delar, varav den första delen avser det företagsekonomiska behovet av att använda euro i den löpande bokföringen och hur detta behov ändras om omvärlden i form av kunder, leverantörer och myndigheter har önskemål eller ställer krav på transaktioner och redovisning i euro. Enkätens andra del avser valutasäkringar och hur dessa kan komma att påverkas av en eventuell övergång till löpande bokföring i euro. Enkätens tredje del avser de vinster/fördelar som en användning av euro i bokföringen kan komma att medföra när det gäller finansiering på den internationella kapitalmarknaden och i andra sammanhang. Också de kostnader/nackdelar som det skulle innebära att inte få en möjlighet att använda euro i bokföringen tas upp. En målsättning med denna del av enkäten var vidare att företagen skulle försöka att kvantifiera eventuella vinster respektive förluster.
Som ett komplement till den av SCB gjorda undersökningen har ett antal stora industriföretag – Electrolux, Ericsson, SCA, Skanska, Stora
82 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136
och Volvo – vid ett av utredaren anordnat möte den 18 augusti 1998 mera ingående presenterat sina synpunkter på frågan om användning av euro i den löpande bokföringen. Dessa synpunkter har beaktats vid redovisningen av de resultat som kommit fram genom enkäten.
5.2 Urvalet av företag
Enkätundersökningen omfattar både finansiella och icke-finansiella företag. De icke-finansiella företagen har delats upp på små, mellanstora och stora företag. Eftersom ett relativt litet antal av de största företagen i landet står för en stor del av totalt antal anställda och av den totala produktionen har det ansetts väsentligt att samtliga dessa företag är med i enkätundersökningen. De utgörs här av de mest omsatta företagen på Stockholms Fondbörs.
Undersökningen omfattar 600 slumpvis utvalda icke-finansiella företag, 200 små, 200 mellanstora och 200 stora företag samt därutöver 27 icke-finansiella företag som tillsammans med åtta finansiella företag utgör gruppen de mest omsatta börsföretagen. Som små företag räknas här de med en balansomslutning på 5-20 miljoner kronor. Totalt finns det ca 21 000 företag i denna kategori. Som mellanstora företag räknas de med en balansomslutning på 20-250 miljoner kronor (totalt ca 8 500 företag) och som stora företag de med en balansomslutning på över 250 miljoner kronor (totalt ca 1 300 företag). Undersökningen berör således inte den stora gruppen företag (totalt över 200 000 företag) vars balansomslutning inte når upp till 5 miljoner kronor.
De finansiella företagen är relativt få till antalet och därför ingår samtliga dessa i enkätundersökningen med undantag för försäkringsbolag som endast har sin verksamhet på lokal nivå. De finansiella företagen består av bankaktiebolag och finansbolag, sparbanker (av vilka åtskilliga endast agerar på en lokal marknad), värdepappersbolag, försäkringsbolag och investmentbolag, inalles 321 företag. Därutöver tillkommer de åtta finansiella företag som finns med bland de mest omsatta svenska börsföretagen. Totalt valdes således 956 företag ut. Av dessa har 23 företag meddelat att verksamheten upphört p.g.a. fusion, avveckling eller konkurs. Därför omfattar undersökningen totalt 933 företag.
5.3 Svarsfrekvens och bortfall
Det var frivilligt för företagen att besvara enkäten. Den totala svarsfrekvensen kom att ligga på 56 procent. Andelen företag som besvarade
Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys 83
enkäten stiger dock med storleken på företagen. Av de små ickefinansiella företagen har 49 procent besvarat enkäten och av de mellanstora icke-finansiella företagen 57 procent. Svarsfrekvensen är för de stora icke-finansiella företagen 69 procent och 77 procent för de mest omsatta börsföretagen, vilket innebär att man med relativt stor säkerhet kan dra slutsatser från de enkätsvar som kommit in från de stora företagen. De finansiella företagen har en svarsfrekvens på 52 procent.
Bortfallet uppgår således till totalt 44 procent. Bortfall är ett bekymmer av två orsaker. Dels bidrar det till att den slumpmässiga osäkerheten ökar. Urvalet (i denna undersökning 956 företag) är gjort utifrån en given osäkerhet. Bortfallet innebär att beräkningarna grundas på färre observationer än tänkt och eftersom variationen ökar med minskat antal observationer blir osäkerheten i resultaten större än avsetts. Detta går dock att direkt kvantifiera, genom skattningar av urvalsosäkerheten från det observerade materialet.
Därtill kommer den eventuella icke-slumpmässiga snedvridning (bias) som bortfallet kan orsaka. Vanligtvis utgår man från att bortfallet är slumpmässigt vad avser de variabler som studerats, dvs. att vad man svarat/skulle svarat inte påverkar om man svarar. Tyvärr är det omöjligt att veta säkert om detta antagande är riktigt. Man kan i denna speciella undersökning förmodligen anta att de företag som inte svarat på enkäten på det hela taget är mindre intresserade av möjligheten att använda euro i redovisning än de företag som besvarat enkäten. Det skulle innebära att andelen positiva företag antagligen är lägre än vad undersökningens resultat visar. Det stora bortfallet innebär att resultaten måste behandlas med stor försiktighet. Den till följd av bortfallet ökade osäkerheten gör att skillnaden mellan företagsgrupper är svår att fastställa. Den okända snedvridningen har medfört att SCB valt att inte dra några slutsatser till hela populationen (urvalet drogs från drygt 30 000 företag) utan endast redovisar hur de faktiskt svarande företagens svar fördelar sig.
5.4 Kommentarer till tolkningen av resultatsammanställningen
I Bilaga 2 ges en utförlig sammanställning av de svar som lämnats fördelade på företagsgrupperna. Här redovisas fråga för fråga dels faktiskt antal lämnade svar, dels en procentuell fördelning av svarsalternativen. Eftersom vissa frågor inte skall besvaras av samtliga svarande har antalet svar ibland blivit så begränsat att det varit nödvändigt att slå samman några eller i vissa fall samtliga företagsgrupper.
84 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136
De mest omsatta börsföretagen redovisas separat. De 27 börsföretag, av totalt 35, som besvarat enkäten ingår dessutom i gruppen stora ickefinansiella företag (med 21 företag) respektive i gruppen finansiella företag (med 6 företag).
Vid samtliga frågor har det funnits utrymme för de svarande att lämna kommentarer. Dessa kommentarer har i många fall på ett väsentligt sätt kompletterat företagens svar på ställda frågor.
De mest omsatta svenska börsföretagen är inte många till antalet. Däremot står de för en mycket stor andel av antalet anställda inom näringslivet och av landets totala produktion, ca 80 procent.
5.5 Översiktlig sammanfattning av enkätresultaten
Målsättningen med enkätens del I var att belysa de svenska företagens behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen och påvisa hur detta behov kan komma att påverkas av önskemål från kunder/leverantörer och krav som ställs av myndigheter.
Här framgår att oavsett företagsgrupp är det endast en mindre andel av företagen som har behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12 procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små företag till 29 procent för de mest omsatta företagen. Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen bland de största börsföretagen är entydiga. De anger ett behov av att använda euro i den löpande bokföringen.
En tredjedel av de företag som inte redan i dag anser sig ha ett klart behov av att använda euro i sin bokföring anser att behovet kommer att öka om företagets kunder och/eller leverantörer ställer krav på att offerter och fakturor skall noteras i euro.
En stor andel av de företag som har behov av redovisning i euro kommer på motsvarande sätt att verka för att denna valuta skall användas i transaktioner med kunder och leverantörer. Några direkta krav på kunder och leverantörer kommer man dock inte ställa. Lönerna till de anställda kommer man att fortsätta att betala i svenska kronor, även om nästan en tredjedel av de svarande företagen skulle verka för att också löner till de anställda skulle betalas i euro när deras redovisning sker i denna valuta.
De företag som har ett behov av att använda sig av euro i den löpande bokföringen kan också i fortsättningen vara tvungna att lämna
Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys 85
deklaration av skatter och avgifter i svenska kronor. Antingen kan detta ske genom att företaget har en sidoordnad bokföring i svenska kronor eller genom att en omräkning sker från euro till svenska kronor genom ett schablonförfarande. Av svaren framgår att det är en fråga som det är svårt att ta ställning till. Förmodligen skulle man vilja ha mera information om de båda alternativen. De kommentarer som lämnats av företagen ger något klarare besked. En bokföring i såväl euro som i kronor anses föra med sig stora kostnader. Ett schablonmässigt omräkningssystem är att föredra, förutsatt att det blir enkelt att tillämpa.
Företagen anser, enligt de kommentarer som lämnats, att det inte skulle behöva bli så stora problem med att deklarera och betala avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter i svenska kronor. Beträffande mervärdesskatt skulle det behövas någon form av schablonomräkning.
Avsikten med enkätens andra del var att kartlägga omfattningen av valutasäkringar av valutaflöden och/eller eget kapital och huruvida valutasäkringar kommer att göras i euro i de fall att företaget kommer att använda den nya europeiska valutan i den löpande bokföringen. Problematiken med valutasäkringar har studerats mera ingående av professor Claes Wihlborg och för en närmare genomgång hänvisas till dennes rapport, se Bilaga 3. Här konstateras endast att det i första hand är stora företag som utnyttjar valutasäkringar och att det i dagsläget till stor del är europeiska valutor som valutasäkras. Dessutom kommer en majoritet av de svarande företagen att göra valutasäkring i euro i de fall företagen går över till att använda euro i den löpande bokföringen.
Enkätens tredje del avser de kostnadsreduceringar/vinster som skulle bli en följd av att företaget går över till att använda euro i bokföringen. Man kan konstatera att det i första hand är de stora företagen som finansierar sin verksamhet internationellt och då framför allt de mest omsatta börsnoterade företagen. Det är också dessa mest omsatta börsföretag som anser att man får minskade kostnader vid en övergång till bokföring i euro. Dessa börsföretag väntar sig också att företagets valutasäkringskostnader skall reduceras vid en användning av euro som bokföringsvaluta.
Företagen har också angivit andra vinster/fördelar med att gå över till euro i den löpande bokföringen. Informationsvinster anges av många företag, exempelvis genom bättre information till kreditgivare och ägare, underlättade kommunikationer mellan bolag i olika länder och tydligare jämförbarhet med internationella konkurrenter. I och med att euron blir en stor valuta kan bokföring i euro ersätta tidigare redovisning, i t.ex. USD. Det är också en klar fördel att kunna använda samma valuta i utländska och svenska koncernföretag. I övrigt kan en användning av euro i den löpande bokföringen göra att företaget betraktas som ett europeisk företag, vilket kan föra med sig att det blir lättare att få
86 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136
europeiska kunder och att det kommer att få en större likviditet på börserna.
Om företagen inte får möjlighet att gå över till euro i den löpande bokföringen skulle man gå miste om de vinstmöjligheter som redovisats här ovan. Därutöver anger företagen en ökad administration i och med att europeiska kunder måste få betala i euro. Dessutom påpekas att företagets personal kommer efter i den process som nu påbörjas ute i Europa där konkurrenter ställer om sig till att tänka i den nya valutan. De svenska företagen skulle få en försämrad konkurrenskraft då konkurrenter använder euron som ett marknadsföringsargument.
Om svenska företag, som önskar använda euro i den löpande bokföringen, måste ha en sidoordnad bokföring i svenska kronor, vilka investeringar och merkostnader skulle detta medföra? Detta var en fråga som företagen ställdes inför. Svar som lämnades varierade påtagligt från marginella kostnadsökningar till betydande kostnader för investeringar i datasystem och mer administrativt arbete.
En förhoppning med enkäten var också att det skulle vara möjligt för företagen att kvantifiera de fördelar som en euro-redovisning skulle föra med sig samt att i kronor ange hur stora investeringar respektive kostnadsökningar som en bokföring i såväl euro som i kronor skulle innebära. Tyvärr har endast ett litet antal företag lämnat några sådana kvantifieringar. Det är därför inte är möjligt att göra några skattningar av vinster, investeringar och kostnadsökningar.
SOU 1998:136 87
6 Makroekonomiska effekter på kronan
I utredningsuppdraget ingår att analysera de makroekonomiska konsekvenserna av en övergång till redovisning och aktiekapital i euro. Analysen skall behandla såväl hur företag kommer att agera för att förändra sina valutapositioner vid en övergång till euro som om en sådan övergång skulle kunna få konsekvenser för kronans kurs. Vad gäller den senare frågan skall både kort- och långsiktiga effekter beaktas. Utredaren uppdrog åt Clas Wihlborg, professor i bank- och finansvetenskap vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet att utföra denna analys. Wihlborg har fullgjort uppdraget. Hans rapport har fogats till detta betänkande som Bilaga 3. Framställningen i rapporten är förhållandevis teknisk. Nedan följer utredarens sammanfattning av Wihlborgs rapport.
6.1 Sammanfattning av Wihlborgs rapport
I den allmänna debatten har det förekommit påståenden om att företagens redovisning kommer att sätta press på kronan när EMUprojektet inleds den 1 januari 1999 och 11 europeiska länder börjar använda euro som betalningsmedel. Det har i denna debatt också hävdats att euro från denna tidpunkt i ökande utsträckning kommer att användas som faktureringsvaluta i stället för kronor och att detta kommer att leda till mycket stora valutaflöden. Ett devalveringstryck på kronan skulle därmed uppstå.
6.1.1 Risk- och avkastningsbedömningar
Dessa påståenden verkar vid första anblicken rimliga, men de är baserade på en partiell analys av vad som bestämmer valutaflödena. De som framför dessa påståenden tar inte hänsyn till att aktieägarna bestämmer sina valutapositioner på grundval av risk- och avkastnings-
88 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136
bedömningar. Dessa bedömningar torde inte påverkas av i vilken valuta aktiekapitalet redovisas och denomineras. Om exempelvis ett svenskt aktiebolag minskar sina lån i euro, minskar det den risk aktieägarna löper att företaget förlorar på växelkursförändringar i förhållandet krona/euro. Om aktieägarna vill ha kvar den gamla risken i sin valutaportfölj kan de åstadkomma detta t.ex. genom att öka sina privata lån i euro.
6.1.2 Fler transaktioner i euro
Införandet av euron innebär självklart att fler transaktioner än tidigare kommer att ske i denna valuta. Det är troligt att en stor del av den fakturering som nu görs i kronor kommer att göras i euro. Detta kan medföra att utbud och efterfrågan på den svenska valutamarknaden påverkas. Hur stor denna påverkan blir beror bl.a. på konkurrensförhållanden och betalningsrutiner inom olika branscher. Förväntningar om kronans ”hårdhet” i förhållande till eurons kan påverka valet av faktureringsvaluta. Aktieägares valutaportföljer spelar också en roll här. Som nämnts ovan kan portföljerna anpassas för att balansera den riskökning som inträder när ett svenskt företag väljer att öka sin exponering i t.ex. euro.
6.1.3 Redovisning i euro
När euron på detta sätt i ökande utsträckning avvänds i företagens och hushållens transaktioner ökar också antalet företag som har fördelar av att utföra redovisningen i euro. Den externa redovisningens främsta uppgift är att informera företagets intressenter, och framför allt då dess nuvarande och potentiella finansiärer. Valet av redovisningsvaluta torde därför vara starkt beroende av finansiärernas hemvaluta. Detsamma gäller valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet.
Hushållens och företagens preferenser för olika valutor torde vara oberoende av redovisningsprinciper och denominering av företagens aktiekapital. Den önskade valutaportföljen torde i stället bestämmas av konsumtion samt inköp och försäljning i olika valutor. De finansiella marknaderna erbjuder instrument, som gör det möjligt för både företag och hushåll att uppnå den valutaposition som de önskar, oberoende av om en viss tillgång är denominerad i den ena eller andra valutan. Redovisnings- och denomineringsvalutan bör därför inte påverka företagens och hushållens sammanlagda valutapositioner. Valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet liksom valet av redovisningsvaluta kan därför
Makroekonomiska effekter på kronan 89
inte antas påverka, varken direkt eller indirekt, utbud och efterfrågan på kronor.
6.1.4 Euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs
Valet av handelsvaluta vid Stockholms fondbörs (SFB) har en mer direkt påverkan på utbud av och efterfrågan på kronor eftersom en stor del av börshandeln innebär reella valutaflöden. Om aktierna i en stor andel av företagen vid SFB skulle noteras i euro, skulle det kunna få makroekonomiska konsekvenser, vilka emellertid skulle vara beroende av ägandestrukturen i de svenska börsnoterade aktiebolagen. Svenskars och utlänningars portföljval i olika valutor torde som nämnts vara oberoende av i vilken valuta handeln sker. Den främsta effekten av börsnotering i euro blir då att färre utlänningar som deltar i börshandeln köper och säljer kronor. Å andra sidan måste svenskar som deltar i börshandeln gå in och ut ur euro i högre utsträckning. I den mån utländska medborgares handel kommer att dominera handeln kommer valutahandeln i kronor att minska i volym. I ett inledande skede kan effekten dock vara den motsatta. Den eventuella likviditetseffekten i valutahandeln i kronor kan sålunda inte förväntas omedelbart utan torde utvecklas långsamt över tiden. Det är dock svårt att se denna långsiktiga effekt som viktig. Vidare bör det påpekas att grunden för att euron ses som en attraktiv handelsvaluta är troligen att den förväntas bli mer stabil än kronan.
Under förutsättning att kronan inte blir en svag valuta och ägandestrukturen i de svenska börsnoterade aktiebolagen inte ändras betydligt, är det svårt att se en avgörande fördel för aktiebolag att gå över till euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs. Om en stor del av företagen vid Stockholms fondbörs emellertid bestämmer sig för att använda euron som handelsvaluta kan det, som nämnts, leda till att valutahandeln i svenska kronor minskar i volym.
6.1.5 Målsättningar för valutahanteringen
Det är möjligt att ett skifte i redovisnings- och denomineringsvalutan kan ge större effekter om målsättningarna för valutahanteringen är redovisningsmässiga i stället för ekonomiska. För att utreda denna fråga utfördes en enkät som tar sikte på bl.a. företagens målsättningar. Svaren tyder på att en stor majoritet av de allra största företagen är starkt redovisningsorienterade i sin valutahantering. De tar valutapositioner i
90 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136
finansiella kontrakt för att balansera rent bokföringsmässiga exponeringar. En förändring av redovisningsvalutan och/eller aktiekapitalets denominering för dessa företag kommer därför att påverka deras valutapositioner i hög grad.
Även om företagens positioner bestäms av rent bokföringsmässiga beräkningar av exponering, kan redovisnings- och denomineringsvalutan vara irrelevant för handeln med valutor. Aktieägarna kan med vetskap om företagens beteende uppnå den valutaportfölj de önskar. Om ett företag ökar sitt innehav av euro av redovisningstekniska skäl, kan aktieägarna svara med att sälja eurotillgångar i motsvarande grad för att bibehålla portföljens ekonomiska valutaexponering. Den totala nettoefterfrågan på valutor blir då oförändrad.
En mindre andel av företagen arbetar med rent ekonomiska målsättningar för valutahanteringen. Om företagens valutapositioner bestäms av en ekonomisk värdering av risk och förväntad avkastning är redovisningsvalutan såväl som denomineringen av aktiekapitalet ovidkommande för efterfrågan och utbud för valutor.
6.1.6 Konsekvenser om kronan flyter eller fästs starkt vid euron
De valutaflöden från kronor till euro, som kan uppstå som en följd av en förändring i redovisnings- och denomineringsvalutan, kan variera avsevärt i storlek på kort sikt. Om alla företag samtidigt skiftar sin redovisnings- och denomineringsvaluta, skulle det kunna utlösa skiften i valutapositioner om sammanlagt hundratals miljarder kronor. Ett så omfattande skifte i valutapositioner förutsätter att aktieägarna inte får tillräcklig information om företagens ändrade valutapositioner. Att ett antal företag ökar sina positioner i euro på bekostnad av kronor, behöver ju inte betyda att kronan hamnar under devalveringstryck, om nämligen marknaden får adekvat information om vad som händer. Marknadsdeltagare, som inser att inget fundamentalt inträffat för svenska företag, kan förväntas köpa kronor, om penningpolitiken är trovärdig vid rådande växelkurs.
Antag först att den svenska kronan flyter. Då skulle företagens skift till euro innebära ett ökat utbud av kronor på valutamarknaden. Om den framtida förväntade kursen, som kan antas bero på ekonomisk politik och företags konkurrenskraft, är oförändrad köps utbudet av kronor upp av riskvilliga aktörer på valutamarknaden. Eftersom ett skift i redovisningsvalutor skulle vara allmänt känt när företagen skiftar valutapositioner, finns det ingen anledning att tro att efterfrågan inte skulle
Makroekonomiska effekter på kronan 91
infinna sig. Aktieägarna är i detta scenario naturligtvis medvetna om vad som pågår.
Antag därefter att Sverige vid tidpunkten för företagens transaktioner har låst kursen till euron. Om den fasta kursen är trovärdig, kommer det ökade utbudet av tillgångar i kronor att leda till ett tryck uppåt på den svenska räntan. Detta leder till en ökad efterfrågan på värdepapper i kronor och därmed ett kapitalinflöde.
Detta resonemang innebär att det är ganska meningslöst att försöka beräkna storleken på valutaflöden i samband med att företagen övergår till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta. Om Riksbanken för en trovärdig penningpolitik vid rådande växelkurs kan övergången ske med minimala störningar.
Om kronan är svag och kronan förväntas bli en svag valuta utanför den monetära unionen, kan ökade valutautflöden skapa problem för Riksbanken och kronans värde. Det är inte säkert att det blir någon efterfrågan på kronor som kan balansera det ökade utbudet. En svag valuta kan också stärka tendenserna bland företagen att övergå till euron som redovisnings- och denomineringsvaluta.
Innebörden av detta är att Riksbankens trovärdighet i penning- och valutapolitik kan vara avgörande för vilka effekter det blir av transaktioner som företag företar i samband med att de frivilligt övergår till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta. Detta gäller med såväl fast som flytande kurs.
6.1.7 Information till aktieägarna
Slutligen kan det sägas att det enklaste sättet att undvika att valutaflöden, som beror på rent bokföringsorienterad valutahantering, påverkar kronans värde eller leder till stora valutaflöden totalt, är att företagen informerar aktieägarna om syftet med förändringar i valutapositioner. Den enda information som behövs är storleken på aktiekapitalet som denomineras i euro och vilka målsättningar företaget har för sin hantering av valutarisker. Aktieägarna kan då förväntas återställa sina valutaportföljer för att bibehålla önskad exponering.
6.1.8 Wihlborgs sammanfattande bedömning
Wihlborgs huvudslutsats är att ett ökat användande av euro som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur makroekonomisk synpunkt.
92 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136
6.2 Utredarens slutsatser
Med hänvisning till professor Clas Wilborgs analys anser utredaren att, ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapital för svenska företag, inte har någon betydande effekt ur ett makroekonomisk synvinkel. Dock vill utredaren uppmärksamma några punkter i professor Wilborgs framställning.
Svaren på frågorna i den enkät som SCB har genomfört för utredningen (se Bilaga 2) tyder på att en betydande andel av de allra största företagen kommer att skifta till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta, även om Sverige inte går med i den monetära unionen.
Eftersom företagen samtidigt betonar balansräkningsexponeringen i valutariskhanteringen är sannolikheten stor att företagen slutar ta positioner i de finansiella marknaderna för att hedga balansräkningsexponeringen i icke svensk valuta. I stället kommer de att ta motsvarande positioner för att hedga balansräkningsexponeringen i andra valutor än euron. Detta skift i finansiella positioner innebär i sig stora valutaflöden, men det innebär också att aktieägarnas exponering förändras.
För att nettoeffekten av aktieägarnas och företagens valutaflöden skall bli noll måste aktieägarna vara informerade om företagens valutahanteringsprinciper. Det är inte säkert att de får denna information alls eller i vart fall inte omedelbart. I så fall kan nettoeffekten på valutaflödena under en period bli avsevärd. Det enklaste sättet att undvika detta är att stimulera företagen att informera om valutahanteringsprinciper.
Även om det sker ett nettoutflöde från kronor till euro på grund av företags och aktieägares sammanlagda omdisponering av valutapositioner så är det inte säkert att stora kapitalutflöden eller ett devalveringstryck på kronan kommer att observeras. Det finns en mängd marknadsaktörer som tar positioner i valutor och penningmarknadsinstrument baserade på räntor och förväntade växelkursförändringar. Om Riksbankens penning- och valutapolitik förblir trovärdig finns det ingen anledning att befara en brist på köpare av svenska penning- och kapitalmarknadsinstrument.
Valutautflöden, som kan utlösas av företagens omdispositioner, kan däremot skapa ett devalveringstryck, om Riksbankens penningpolitik befaras bli inflationistisk i förhållande till EMUs politik. Köpare av svenska värdepapper kommer då fram endast om räntan stiger eller kronans värde sjunker. Det skall dock uppmärksammas att om penningpolitiken inte är trovärdig, det bara är en tidsfråga innan valutautflöden inträffar och devalveringstryck uppstår. Företagens omdispositioner från kronan till euron kommer då bara att påskynda en oundviklig process.
SOU 1998:136 93
7 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik
7.1 Företagsbeskattning
7.1.1 Allmänt om sambandet mellan redovisning och beskattning
Sverige har ett ett långtgående samband mellan redovisning och beskattning. Huvudregeln är att den skattemässiga inkomstberäkningen skall göras på grundval av bokföringen om inget annat särskilt är angivet i lagstiftningen (24 § kommunalskattelagen (1928:370, KL)). Detta medför att samma värde skall gälla vid bokföring och beskattning för bl.a. varulager, pågående arbeten, fordringar och skulder samt att flertalet intäkter och kostnader i rörelsen är skattepliktiga resp. avdragsgilla. Undantag från principen om samma regler vid redovisning och beskattning anges särskilt. Ofta talar man om det område där det råder samband som ”det kopplade området”.
De främsta områden där det inte råder samband (det icke kopplade området) är fastigheter och värdepapper (dock inte såvitt avser företag som bedriver handel med fastigheter resp. värdepapper). För dessa tillgångsslag gäller att de avskrivningar, nedskrivningar och uppskrivningar som görs i bokföringen skall återföras till beskattning i deklarationen och ersättas med de avskrivningar m.m. som är uttryckligen tillåtna enligt skattelagstiftningen.
Till deklarationen skall den skattskyldige bifoga uppgifter om samtliga resultat- och balansräkningsposter (2:19 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK). Detta görs i ett speciellt standardiserat räkenskapsutdrag (SRU-schema). Finansiella företag skall i stället bifoga sin årsredovisning (2:20 LSK).
Den beskattningsbara vinsten (inkomst av näringsverksamhet) beräknas sedan genom att man utgår från den redovisade vinsten enligt bokföringen och gör justeringar med avseende på de icke skattepliktiga intäkter resp. icke avdragsgilla kostnader som finns med i det bokförda resultatet samt de skattepliktiga intäkter resp. avdragsgilla kostnader som inte finns med i det bokförda resultatet. Dessa poster brukar kallas
94 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
för ”skattemässiga justeringar”. När alla skattemässiga justeringar har gjorts har man nått fram till den skattepliktiga inkomsten av näringsverksamhet. De skattemässiga justeringarna kan därför sägas fungera som en brygga mellan det kopplade och det icke kopplade området.
7.1.2 Omräkning för skatteändamål
Enligt utredarens direktiv skall en utgångspunkt vara att deklarationen även framdeles skall upprättas i kronor. Detta kan uppnås på i huvudsak två sätt, dels genom att man kräver att bokföringen även i framtiden skall vara i kronor och dels genom att bokslutet i euro räknas om till kronor. Om staten vill vara säker på att kunna få in lika mycket skatt som enligt dagens regler förutsätter det att man kräver att bokföringen även framdeles skall vara i kronor. I så fall står det naturligvis vem som helst fritt att i en sidoordnad redovisning bokföra samtliga transaktioner även i euro eller någon annan valuta. Den möjligheten finns redan idag. Av direktiven framgår att utredaren skall lägga fram förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att svenska företag skall kunna ha sin löpande bokföring i euro i stället för i kronor. Alternativet med fortsatt krav på bokföring i kronor kommer därför inte att diskuteras ytterligare. Det förtjänar emellertid att påpekas att dubblerad bokföring är en mycket betungande och dyr lösning och det kan starkt ifrågasättas om något företag skulle börja tillämpa sådan.
Detta leder till att någon form av omräkningsförfarande måste till för att ett bokslut i euro skall kunna ligga till grund för en deklaration i kronor. Vissa krav bör ställas på den omräkningsmodell som väljs. Den bör:
1. vara enkel att tillämpa,
2. ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller
undervärdera vinsten,
3. vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den
beskattningsbara vinsten,
4. medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika
oberoende av redovisningsvaluta.
Vid val av omräkningsmodell måste man bestämma sig för om syftet är att det omräknade bokslutet skall överensstämma med vad som hade blivit fallet om alla transaktionerna hade bokförts i kronor eller om man kan tänka sig avsteg från denna princip.
Flertalet omräkningsmodeller kommer att medföra att den årsvinst som har omräknats från euro till kronor – i större eller mindre omfattning – avviker från den vinst som skulle ha uppkommit om företaget
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 95
hade bokfört alla transaktioner i kronor. Ett sådant utfall medför att två företag som har identiska transaktioner kommer att beskattas för olika belopp beroende på om de har redovisningen i euro eller kronor. Detta är ett problem ur rättvisesynpunkt. Det medför också att staten tar på sig en större eller mindre del av företagens valutakursrisk om företagen väljer att lägga om bokföringen till euro. Vidare kommer det att bli problem med företagsstatistiken (se avsnitt 7.7) och möjligheten att göra prognoser över statens intäkter från företagsskatter kommer att försämras.
När det gäller att konstruera en omräkningsmodell som medför att det omräknade resultatet överensstämmer med det resultat som hade uppkommit om samtliga transaktioner hade bokförts i kronor kan sägas att en sådan modell – om den över huvud taget är möjlig att konstruera – ofrånkomligen skulle bli mycket komplicerad. Vidare gäller att om ett företag tillåts att ha sin redovisning i euro så är det rimligt att anta att euron kommer att bli företagets funktionella valuta. Detta kommer i så fall att påverka företagets prissättning av varor och tjänster, inköpsbeteende, val av skuldsättning, valutasäkringspolicy m.m. I och med att företagets beteende blir annorlunda om den funktionella valutan är euro är det sannolikt att företagets vinst kommer att bli en annan än om man hade haft kronan som funktionell valuta (och redovisningsvaluta).
Resonemanget leder fram till slutsatsen att om företagen över huvud taget skall tillåtas att ha euron som redovisningsvaluta så krävs någon form av schabloniserad omräkning för beskattningsändamål. Samma metod bör kunna användas för statistikändamål (se avsnitt 7.7). Utredaren anser att kravet på enkelhet bör ta över kravet på ”millimeterrättvisa” och har beslutat sig rekommendera en modell som kan beskrivas enligt följande.
Balans- och resultaträkning räknas om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs. Den differens som uppkommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs och övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte resultatföras utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som en korrigeringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Denna modell innebär att resultatmätningen inom det kopplade området även fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den genomsnittliga växelkursen. Inom det icke kopplade området skall beloppen i kronor gälla. En något utförligare beskrivning av metoden finns i avsnitt 7.1.8.
96 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Nedan följer en genomgång av ett antal områden som särskilt skall behandlas.
7.1.3 Det kopplade området
Intäkter och kostnader räknas om enligt den genomsnittliga växelkursen under året. Posterna ingår i det redovisade resultatet som ligger till grund för beskattningen. Någon ytterligare beräkning eller justering är inte nödvändig.
De nuvarande reglerna för värdering av varulager, pågående arbeten, fordringar och skulder torde kunna användas oavsett vilken valuta som används i bokföringen. Innebörden av detta är att resultatmätningen görs i euro. Eftersom samma regler gäller vid bokföring och beskattning är detta rimligt.
Några punkter skall kommenteras särskilt. Det gäller:
• felaktig värdering av balansposter,
• räkenskapsenligt avskrivning på inventarier och
• avsättning till periodiseringsfond.
Felaktig värdering av balansposter
En komplikation uppstår om skattemyndigheterna inte godtar den värdering av lager, fordringar o.dyl. som har gjorts i räkenskaperna. Ett sifferexempel får illustrera.
Ett företag har följande stiliserade resultat- och balansräkning uttryckt i euro:
Resultaträkning (euro)
Intäkter 10 000 Kostnader - 7 000 Årets vinst 3 000
Balansräkning (euro)
Fastighet 10 000 Årets vinst 3 000 Kundfordring 1 000 Övrigt eget kapital 8 000 Kassa 3 000 Skulder 3 000
14 000 14 000
Om genomsnittskursen för året är 9 kr och balansdagens kurs 10 kr så får vi följande resultat- och balansräkning omräknade till kronor
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 97
Omräknad resultaträkning (kr)
Intäkter 90 000 Kostnader - 63 000 Årets vinst 27 000
Omräknad balansräkning (kr)
Fastighet 100 000 Årets vinst 27 000 Kundfordring 10 000 Övrigt eget kapital 80 000 Kassa 30 000 Skulder 30 000
-Omräkningsdiff. 3 000 140 000 140 000
Antag nu att skattemyndigheten inte godkänner företagets värdering av kundfordringarna. Enligt myndighetens uppfattning skall de vara 1 000 kr (eller 100 euro) större. Frågan är nu hur höjning skall göras. Enligt normala bokföringsmässiga principer så skall en höjning av värdet på kundfordringarna med 1 000 kr öka vinsten med lika mycket. I det här fallet kommer emellertid en sådan höjning av vinsten att bli för stor. Detta följer av att resultatposter skall räknas om enligt genomsnittskursen. Om kundfordringarna hade värderats korrekt från början hade vinsten varit 100 euro större och i så fall hade beloppet räknats om enligt genomsnittskursen (dvs. 900 kr). Det faktum att omräkningen görs först i samband med deklarationsgranskningen bör inte medföra att något annat belopp tas upp till beskattning.
Det finns tre tänkbara sätt att lösa problemet. Ett sätt är att ändringarna fastställs till sitt belopp i euro och därefter räknas om till värdet i kronor enligt genomsnittskursen. Med tanke på att bokföringen är i euro så är det eurobeloppet som är ”det riktiga” värdet på fordringen. Detta talar för att detta värde bör användas vid ändringar. En sådan här lösning torde kräva att företaget bifogar räkenskapsutdrag i både euro och kronor till deklarationen. Eftersom omräkningen från euro till kronor kommer att kunna ske automatiskt skulle detta inte vålla något problem för företagen. Däremot kan det förväntas leda till administrativt merarbete för skatteförvaltningen om man även skall registrera belopp i euro.
Det andra sättet att lösa problemet är att justera beloppet i kronor för skillnaden i kurser. I det här fallet skulle värdet på kundfordringarna höjas med 1 000 kr men bara 9/10 skulle påverka resultatet.
Båda dessa lösningarna leder till samma resultat. Det tredje sättet att lösa problemet skulle vara om resultatposter också räknas om enligt balansdagens kurs. En sådan lösning kan emellertid ge ett konstigt mått på resultatet, nämligen om vinsten tjänas
98 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
in relativt jämt under året samtidigt som växelkursen fluktuerar (se avsnitt 7.6.2). Denna lösning bör därför inte väljas.
Eftersom utgångspunkten för arbetet skall vara att deklarationen skall lämnas i kronor så bör så få uppgifter som möjligt lämnas i euro. Detta talar för att den andra lösningen bör väljas. Ändrad värdering av balansposter inom det kopplade området bör därför fastställas till sina belopp i kronor. Den resultatpåverkande posten skall justeras med hänsyn till skillnaden mellan balansdagens kurs och den genomsnittliga kursen.
Om vi antar att tvisten i exemplet gällde om en intäkt på 100 euro skulle bokföras år 1 eller år 2 (det var alltså inte ett försök från bolagets sida att helt slippa beskattning) så kommer intäkten på 100 euro fram i bokslutet för år 2. Bolaget skall då naturligtvis inte beskattas en gång till för samma intäkt. Av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 24 § KL framgår att den skattepliktiga intäkten för år 2 skall sättas ned med ett belopp motsvarande 100 euro. Dessa 100 euro ingår i den bokförda vinst som har räknats om enligt den genomsnittliga kurs som gäller för år 2 vilket leder till att det omräknade beloppet (100 euro multiplicerat med den genomsnittliga kursen för år 2) skall behandlas som en icke skattepliktig intäkt. Om inte den genomsnittliga kursen för år 1 är lika med den genomsnittliga kursen för år 2 så kommer alltså olika belopp i kronor att påverka beskattningen för år 1 och år 2. Detta är dock en naturlig konsekvens av att den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter.
Räkenskapsenlig avskrivning av inventarier
Det företag som tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på inventarier (samt patent, goodwill och liknande rättigheter som skrivs av som inventarier) måste ha samma värde på inventarierna i bokföringen och beskattningen. Den räkenskapsenliga avskrivningen omfattar två metoder; en huvudregel och en kompletteringsregel. Huvudregeln innebär en avskrivning med 30 procent baserad på summan av det skattemässiga restvärdet vid årets ingång och årets anskaffningar. Kompletteringsregeln innebär en årlig avskrivning med 20 procent baserad på anskaffningsvärdet. Inventarier som har köpts och sålts under samma år får inte räknas med i avskrivningsunderlaget. Vinst eller förlust på sådana inventarier är skattepliktig resp. avdragsgill.
När ett inventarium säljs eller går förlorat så utgör försäljningslikviden eller försäkringsersättningen skattepliktig intäkt. Vid tillämpningen av huvudregeln kommer emellertid beloppet att räknas av från anskaffningsvärdet. Den här tekniken brukar kallas för ”nettometoden”.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 99
För att det skall bli möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera att avskrivningarna har beräknats korrekt skall den skattskyldige lämna uppgifter om värdet av de inventarier som har anskaffats under beskattningsåret och som fortfarande finns kvar i verksamheten. Motsvarande uppgifter skall lämnas för de tre senaste åren. Vidare skall uppgift lämnas om ersättning för avyttrade eller förlorade inventarier som fanns vid årets början.
Om ett företag lägger om sin bokföring till euro så uppkommer ungefär samma problem som beskrivits ovan beträffande felaktig värdering av balansposter. För att effektivt bibehålla sambandet mellan redovisning och beskattning bör företagen beräkna avskrivningar utifrån de faktiska anskaffningsvärdena i euro. Avskrivningarna räknas – i likhet med övriga resultatposter – om enligt genomsnittskurs och det skattemässiga restvärdet enligt balansdagens kurs. För att det skall bli möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera avskrivningarna bör företaget i deklarationen ange de eurobelopp på vilka beräkningarna baseras (på samma sätt som man idag anger kronbeloppen).
Vid övergången till euroredovisning bör anskaffningsvärdet i kronor för de tre senaste årens anskaffningar räknas om till euro enligt samma kurs som gäller för övriga balansposter vid övergången (balansdagens kurs). Denna uppgift behövs för att man skall kunna beräkna avskrivning enligt kompletteringsmetoden.
Periodiseringsfond
Avsättningen till periodiseringsfond får uppgå till 20 procent av den beskattningsbara vinsten före avsättningen. Periodiseringsfond tillhör det kopplade området på så sätt att avdrag inte medges med högre belopp än vad som finns avsatt i räkenskaperna.
Underlaget för avsättning är alltså vinsten efter alla skattemässiga justeringar. Eftersom den föreslagna omräkningsmodellen bygger på att de skattemässiga justeringarna görs i kronor så måste även avsättningen till periodiseringsfond beräknas till ett belopp i kronor. Detta är alltså ett undantag från principen att eurobeloppen gäller inom det kopplade området. Den avsättning som beräknas i kronor måste sedan räknas om till euro för att tas in i bokföringen. Eftersom balansdagens kurs används vid omräkning av balansräkningen från kronor till euro så måste samma kurs användas när periodiseringsfonden räknas om från kronor till euro. I annat fall skulle den avsättning som finns i balansräkningen (omräknad till kronor) avvika från den avdragsgilla avsättningen som beräknats i deklarationen. Detta skulle leda till att den skattskyldige riskerar att inte få det avdrag som han har rätt till, nämligen om den avsättning som
100 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
framkommer i den omräknade balansräkningen är lägre än den maximala avsättningen enligt deklarationen. Detta är egentligen inget skattemässigt problem utan ett bokföringsmässigt. Det får förutsättas att Bokföringsnämnden utfärdar kompletterande normgivning som tar sikte på de företag som lägger om bokföringen till euro. Frågan om hur den avdragsgilla beräknade avsättningen i kronor skall bokföras i euro kan lämpligen lösas genom sådan normgivning. För utredaren förfaller det uppenbart att balansdagens kurs skall gälla och i så fall är det beloppet i den omräknade balansräkningen som skall användas för att fastställa det maximalt avdragsgilla beloppet.
I dag när företagen har bokföringen i kronor behöver årets avsättning till periodiseringsfond inte återföras till beskattning i deklarationen. I framtiden torde emellertid detta bli nödvändigt för euroföretagen (utom i det undantagsfall då balansdagens kurs överensstämmer med den genomsnittliga kursen). Antag att ett företag vid den beräkning av årets skattekostnad som görs inför bokslutet kommer fram till att årets avsättning till periodiseringsfond maximalt får uppgå till 100 000 kr. Om balansdagens kurs är 10 så kommer avsättningen att bokföras till 10 000 euro i både balans- och resultaträkningen. Vid deklarationen räknas balansräkningen om enligt balansdagens kurs (såvitt avser periodiseringsfonden till 100 000 kr). Resultaträkningen räknas om enligt genomsnittskursen som vi antar är 9. Den periodiseringsfond som belastar det omräknade resultatet blir alltså bara 90 000 kr. För att beräkningen skall bli korrekt måste detta belopp återföras till beskattning samtidigt som det avdragsilla beloppet dras av i deklarationen. Detta torde inte behöva lagregleras utan är en fråga om hur deklarationsblanketten skall utformas.
7.1.4 Det icke kopplade området
Den föreslagna modellen bygger på att de skattemässiga justeringarna görs i kronor. För det icke kopplade området gäller att de belopp som finns i bokföringen inte alls behöver överensstämma med de värden som gäller vid beskattningen. I deklarationen måste den skattskyldige återföra det belopp som finns i bokföringen och ersätta det med det belopp som gäller skattemässigt. Så länge som deklaration skall ske i kronor och kronan har en flytande växelkurs gentemot euron bör de skattemässiga justeringarna ske i kronor. Därigenom minskar den valutakursrisk som staten tar på sig genom att tillåta bokföring i euro. För företagens del torde den här lösningen ge ett visst merarbete genom att man – förutom de anskaffningsvärden i euro som man måste ha för bokföringen –
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 101
tvingas hålla reda på anskaffningsvärden i kronor på fastigheter och värdepapper.
Nedan skall några områden specialgranskas.
Icke avdragsgilla kostnader resp. icke skattepliktiga intäkter
Om det bokförda resultatet har belastats/gottgjorts med icke avdragsgilla kostnader eller icke skattepliktiga intäkter skall dessa återföras till beskattning resp. rensas från det skattepliktiga resultatet. Av bokföringen framgår posternas belopp uttryckt i euro. I deklarationen måste dessa belopp räknas om till kronor enligt genomsnittskursen. Redan enligt dagens regler måste företagen hitta och summera posterna. Det ytterligare moment som krävs för de företag som går över till euro är att räkna om beloppen till kronor. Det merarbete som detta kräver är försumbart (i alla fall för de företag som använder ett kalkylprogram för att summera posterna).
Fastigheter och värdepapper
Samtliga av-, ned- och uppskrivningar samt reavinster och reaförluster som har påverkat den bokförda vinsten skall återläggas i deklarationen. Det ytterligare moment som tillkommer för företag som har redovisningen i euro är att beloppen skall räknas om till kronor enligt genomsnittskursen.
Skattemässiga avskrivningar beräknas utifrån anskaffningsvärdet. Detsamma gäller beträffande skattepliktiga reavinster och avdragsgilla reaförluster (övergångsregler från skattereformen med annan innebörd gäller för fastigheter t.o.m. 1999). För befintliga fastigheter och värdepapper har företagen uppgift om anskaffningsvärdet i kronor. Dessa värden bör behållas även om företagen går över till euro. För nya fastigheter och värdepapper bör krävas att ett anskaffningsvärde i kronor beräknas. Detta värde skall ligga till grund för skattemässiga avskrivningar och vinstberäkningar.
Den valda lösningen innebär alltså att fastighetsavskrivningar och beräkning av reavinst på fastigheter och värdepapper skall göras på samma sätt som enligt dagens regler (dvs. till sina belopp i kronor). En lösning som i princip skulle kunna övervägas är att i stället utgå från eurobeloppen och räkna om avskrivningarna och reavinsterna till kronor.
En sådan modell kräver för det första att alla skattemässiga anskaffningsvärden i kronor räknas om till euro. Vid övergången till eurobokföring måste naturligtvis de bokförda värdena enligt UB räknas
102 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
om till euro för att tas in i den externa redovisningen. Dessa värden kan emellertid skilja sig väldigt mycket från det skattemässiga restvärdet. Företagen måste därför göra dubbla beräkningar; en för bokföringen och en för beskattningen. Eftersom deklarationen skall vara i kronor och det inte är samband mellan redovisning och beskattning förefaller det därför naturligt att behålla de skattemässiga anskaffningsvärdena i kronor.
Vidare gäller att så länge som kronan har en flytande växelkurs gentemot euron så kommer det materiella resultatet av reavinstberäkningar att kunna bli konstigt om man räknar om de skattemässiga anskaffningsvärdena till euro. Ett exempel får illustrera:
En aktie köps 1996 för 1 000 kr. Vid ingången till det nya systemet är kursen 8 kr och det skattemässiga anskaffningsvädet bestäms därför till 125 euro. Senare säljs aktien för 1 500 kr. Transaktionsdagens kurs är 10 kr och genomsnittskursen för året är 9 kr. Både köp- och säljavtal slöts i kronor och den verkliga reavinsten uttryckt i kronor är 500 kr. Detta motsvarar också den skattepliktiga reavinsten enligt nu gällande rätt. Om reavinstberäkningen i stället görs i euro så får vi följande siffror.
Försäljningssumman omräknat till euro blir 150 euro och den bokförda reavinsten 25 euro (anskaffningsvärdet fastställdes ju till 125 euro). Den bokförda reavinsten överensstämmer med den skattepliktiga och i deklarationen kommer företaget därför att ha en skattepliktig reavinst på 25 euro. Denna räknas om enligt genomsnittskursen till 25×9 = 225 kr, dvs. 275 mindre än den ”faktiska” reavinsten på 500.
Det här beskrivna fenomenet gäller naturligtvis även för intäkter och kostnader inom det kopplade området men det blir mer markant när det gäller fastigheter och värdepapper (reavinsttillgångarna). Ett företag har typiskt sett förhållandevis få reavinster per år (i alla fall i relation till de transaktioner som genererar ”vanliga” rörelseintäkter) men dessa kan avse stora belopp. Innehavstiden på den sålda egendomen kan vara mycket lång vilket ökar känsligheten för variationer i växelkurser. Så länge som det råder frikoppling mellan redovisning och beskattning skulle det vara anmärkningsvärt om ett annat belopp än den faktiska reavinsten i kronor beskattades. Förutom detta kan anföras att om Sverige i framtiden beslutar sig för att delta i valutaunionen så kommer staten sannolikt inte att acceptera skattemässiga anskaffningsvärden som har beräknats med en flytande växelkurs. Vid ett eventuellt svenskt deltagande så skulle alltså samtliga skattemässiga anskaffningsvärden behöva räknas om en gång till.
Detta leder sammantaget till att modellen med omräkning av anskaffningsvärden inte bör väljas. Det företag som går över till euro måste därför dels behålla aktuella uppgifter om skattemässiga anskaffningsvärden i kronor och dels beräkna ett anskaffningsvärde i
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 103
kronor när en reavinsttillgång köps. Vidare måste man vid deklarationen utgå från dagskursen mellan euron och kronan för att beräkna försäljningspriset i kronor.
Fordringar och skulder i utländsk valuta
De skattemässiga reglerna för värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta finns i punkt 4 av anvisningarna till 24 § KL. När detta skrivs har regeringen föreslagit ändrade regler på detta område (prop. 1998/99:28). De nya reglerna kommer att innebära att fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas till balansdagens kurs. Om en fordran eller skuld har säkrats genom terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd så får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen. Till skillnad från vad som har gällt hittills så kommer inte avdrag att medges för avsättning till valutakursreserv. De nya reglerna kommer att tillämpas fr.o.m. 2000 års taxering.
I och med att svenska företag får redovisa i euro så måste denna regel ändras. För euroföretagen skall kronan behandlas som en utländsk valuta. Den nya regeln bör därför utformas så att fordringar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall värderas till balansdagens kurs. I den nuvarande lagtexten nämns inte avsättningar. För att ingen tvekan skall råda om att även dessa omfattas bör de uttryckligen nämnas i lagtexten.
Beloppsangivelser
Det är mycket ovanligt att – såvitt avser företag – uttryckliga belopp anges i lagtext. I föreskrifter och rekommendationer från RSV finns emellertid vissa beloppsangivelser (exempelvis vad som avses med inventarier av mindre värde och som därför är direkt avdragsgillt). Det får förutsättas att RSV går igenom sin normgivning och kompletterar beloppsangivelser med ett värde i euro.
I reavinstreglerna (24–31 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL) finns vissa beloppsbestämmelser men eftersom beräkningen av den skattepliktiga reavinsten även framdeles skall ske i kronor så behöver inte dessa ändras. Förutom dessa beloppsbestämmelser har utredaren bara funnit tre stycken i KL och SIL, nämligen avdrag för måltid i samband med representation, minimibelopp för skogsavdrag och vissa bestämmelser som rör samfälligheter.
104 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Representationskostnader
Av punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL framgår att avdraget för måltid i samband med representation är maximalt 90 kr per person och representationstillfälle.
Eftersom genomsnittskursen skall användas för att räkna om resultatposter går det inte att avgöra vilket belopp i euro som motsvarar 90 kr (och därmed är avdragsgillt) förrän året är slut. För företagen skulle en sådan ordning vara oacceptabel. I samband med att kostnaden för representationen bokförs görs nämligen vanligtvis en fördelning på avdragsgillt resp. icke avdragsgillt belopp. Dessa belopp bokförs på olika konton och vid deklarationen återför man det belopp som är bokfört på kontot för icke avdragsgill representation. Det är inte rimligt att man först i efterhand får veta vilket belopp i euro som var avdragsgillt. I stället måste de företag som har bokföring i euro kunna använda ett belopp i euro som motsvarar 90 kronor. För att inte tillfälliga upp- eller nedgångar i kronkursen skall få ett orimligt genomslag bör denna beräkning grundas på den genomsnittliga kursen under perioden december andra året före beskattningsåret till november året före beskattningsåret.
Skogsavdrag
Av punkt 9 av anvisningarna till 23 § KL framgår att det skogsavdrag som yrkas måste uppgå till minst 15 000 kr per år. Om skogsbruket bedrivs i form av enkelt bolag eller under samäganderätt kan dock avdraget för varje delägare uppgå till minst 3 000 kr (om totalsumman uppgår till minst 15 000 kr). Avdraget grundar sig på de totala skogsintäkterna för året. Först när året är slut kan man alltså veta om man är berättigad till avdrag eller inte. Den skattskyldige har därför inte samma behov som betr. representationskostnader att löpande under året veta det avdragsgilla beloppet. Utredaren gör därför bedömningen att denna bestämmelse inte behöver kompletteras med en beloppsangivelse i euro.
Samfälligheter
I punkt 2 av anvisningarna till 41 a § KL och punkt 1 av anvisningarna till 2 § 7 mom. SIL finns regler om skattskyldighet resp. avdragsrätt för intäkter och kostnader som en näringsfastighet har i en samfällighet. Samfälligheten kommer inte att kunna ha bokföringen i euro och bestämmelsen behöver därför inte ändras.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 105
Restvärdeavskrivning för inventarier
Restvärdemetoden liknar huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning, dock med undantagen att avskrivningen är 25 procent och att det inte finns krav på att det bokförda värdet överensstämmer med det skattemässiga.
De företag som – av en eller annan anledning – tillämpar restvärdemetoden bör behandla dessa avskrivningar på samma sätt som fastighetsavskrivningar, dvs. återläggning av bokförda avskrivningar (omräknade enligt genomsnittskurs) samt krav på att anskaffningsvärdet i kronor skall anges i reskontran eller liknande.
7.1.5 Problem med den föreslagna omräkningsmetoden
Ett antal problem kan identifieras med den föreslagna modellen. Detta gäller behandlingen av koncernbidrag och andra koncerninterna transaktioner samt möjligheten att ”manipulera” den skattepliktiga vinsten.
Koncerninterna transaktioner
Antag att ett moderföretag har redovisning i euro och lämnar koncernbidrag på 1 000 euro till sitt dotterbolag som har redovisningen i kronor. Kursen vid årsskiftet är 8 kr och genomsnittskursen är 9. I det här fallet kommer moderbolaget att få avdrag med 9 000 kr och dotterbolaget beskattas för 8 000 kr. Eftersom koncernbidragen beslutas en bit in i det nya året har man fullständig kunskap om både genomsnittskurs och balansdagskurs när bidragen bestäms vilket gör situationen ohållbar. För övriga koncerninterna transaktioner uppkommer liknande effekter. Även om transaktionerna inte genomförs under fullständig säkerhet beträffande de skattemässiga valutakurserna så uppkommer stora möjligheter till icke acceptabel skatteanpassning.
Problemet med koncernbidrag kan naturligtvis elimineras genom att man föreskriver att koncernbidrag alltid skall avse ett belopp i kronor. En sådan bestämmelse skulle dock inte träffa övriga vinstöverföringar (exempelvis försäljning till underpris). Ett system där man måste justera det skattemässiga resultatet med hänsyn till vinstöverföringar som har skett mellan företag som har olika redovisningsvaluta skulle bli mycket tungrott.
För att eliminera det här problemet föreslår utredaren i stället att rätten att ge och ta emot koncernbidrag villkoras av att givare och
106 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
mottagare har samma redovisningsvaluta. Enligt det förslag till nya omstruktureringsregler som regeringen nyligen har lämnat (prop. 1998/99:15) villkoras rätten till underprisöverlåtelser med att koncernbidragsrätt finns (utom vid överlåtelse av hela verksamheten, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller verksamhetsgren). Villkoret innebär att vid underprisförsäljningar måste båda företagen ha samma redovisningsvaluta.
Risk för manipulering av vinsten och materiellt felaktigt resultat
Även utanför koncernförhållanden uppkommer vissa möjligheter att ”manipulera” den beskattningsbara vinsten. Ju längre tid som har förflutit under året desto säkrare kan man förutse årets genomsnittliga växelkurs. När bokslutet görs upp torde man dessutom kunna ha full visshet om denna kurs. Detta leder till incitament att förskjuta redovisningen av intäkter eller kostnader i tiden.
Antag att kursen vid årsskiftet är 8 kr och att den genomsnittliga kursen är 9 kr. Om företaget skall ta en kostnad på 10 000 kr år ett eller två så har man starka incitament att redovisa kostnaden det första året. I bokföringen kommer kostnaden att bokföras till transaktionsdagens kurs (8 kr), dvs. 1 250 euro. I deklarationen räknas beloppet i euro om enligt genomsnittskursen och blir värt 11 250 kr. Avdraget blir med andra ord 1 250 kr större än den faktiska kostnaden. Det motsatta förhållandet gäller betr. intäktsredovisningen.
Detta är en naturlig konsekvens av att den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter. En sådan omräkning bygger på antagandet att vinsten har genererats jämt under året.
Enligt gällande regler skall resultatredovisningen ske på samma sätt som enligt god redovisningssed (inom det kopplade området). En omräkning enligt genomsnittskurs ger emellertid ännu starkare incitament än vad som gäller enligt dagens system att tänja på gränserna. Det kan därför förväntas att antalet skattetvister i periodiseringsfrågor kommer att öka.
Ett näraliggande problem uppkommer eftersom den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter inom det kopplade området. Detta gör nämligen att det finns en risk att resultatmätningen blir materiellt otillfredsställande. Om de transaktioner som genererar vinsten är många till antalet och jämt fördelade under året så bör metoden ge en bra precision. Om däremot antalet transaktioner är få och ojämt fördelade under året samtidigt som växelkursen varierar så kan det omräknade resultatet avvika markant från vad som hade blivit fallet om
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 107
bokföring hade skett i kronor. Även detta är en naturlig följd av den valda metoden.
7.1.6 Utvärdering av metoden
I avsnitt 7.1.2 angavs vissa kriterier som bör ställas på en omräkningsmetod. Enligt dessa borde omräkningsmetoden:
1. vara enkel att tillämpa,
2. ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller
undervärdera vinsten,
3. vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den
beskattningsbara vinsten,
4. medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika
oberoende av redovisningsvaluta.
Nedan skall den föreslagna metoden diskuteras utifrån dessa kriterier.
Metoden skall vara enkel att tillämpa
Den valda metoden är mycket enkel att tillämpa. Inom det kopplade området mäts resultatet i euro och inom det icke kopplade området gäller kronor enligt dagens regler. Eftersom bara två olika valutakurser används vid omräkningen av balans- och resultaträkningen kan förfarandet göras helt automatiskt genom att deklarationsprogrammen förses med en omräkningsfunktion. Det finns goda skäl att tro att tillverkarna av deklarationsprogram kommer att anpassa sina produkter i detta avseende. För övrigt blir deklarationsarbetet inte mycket mer betungande än vad det redan är.
Såvitt avser fastigheter och värdepapper uppkommer den komplikationen gentemot dagens system att företagen måste behålla uppgifter om anskaffningsvärden i kronor. För nyanskaffningar måste ett sådant beräknas och sparas. Vid försäljningar måste intäkten räknas om till kronor enligt dagskursen. Det förtjänar att påpekas att en reavinstberäkning – i alla fall såvitt avser fastigheter – redan i dag kan kräva en hel del arbete. Den ytterligare arbetsinsats som krävs för att räkna om försäljningsintäkten till kronor förefaller som försumbar.
108 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Metoden skall ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt övereller undervärdera vinsten
Som nämnts ovan är detta kriterium uppfyllt när företaget har många transaktioner per år och då vinsten genereras jämt under året. Vid ett fåtal transaktioner finns det risk för ett materiellt felaktigt resultat. Risken för felaktiga resultat minimeras genom att reavinster beräknas till sina belopp i kronor.
Metoden skall vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den beskattningsbara vinsten
Som nämnts ovan är grundregeln att den skattemässiga resultatmätningen skall följa god redovisningssed. Ju längre in på året man kommer desto säkrare kan man beräkna den genomsnittliga kursen. Detta gör att företagen kan ha incitament att – helt i enlighet med god redovisningssed – välja när en transaktion skall genomföras. Eftersom innebörden i begreppet god redovisningssed inte alltid är helt klar ökar dessutom företagens incitament att tänja på gränserna. Redan enligt dagens regler har företagen incitament att tänja på gränserna men antalet skattetvister i periodiseringsfrågor kan förväntas öka om redovisning i euro tillåts.
Metoden skall medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika oberoende av redovisningsvaluta
Eftersom genomsnittskursen används för att räkna om resultatposter så kan detta medföra att företag med identiska transaktioner beskattas olika beroende av om de har bokföringen i euro eller kronor. Detta leder också till att staten utsätts för en valutakursrisk som inte finns i dag.
Utvärdering
Av diskussionen ovan får anses framgå att kravet på att modellen skall vara enkel att tillämpa och inte ge några systematiska fel är uppfyllt. Det finns viss risk för manipulation av vinsten på så sätt att man tänjer gränserna för vad som är god redovisningssed. Detta problem finns dock redan i dagens system men metoden förstärker problemen. Metoden har nackdelen att det inte kan garanteras att företag med identiska transaktioner beskattas lika och att staten utsätts för en valutakursrisk
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 109
som inte finns idag. Vidare uppkommer problem med företagsstatistik och beträffande möjligheten att göra prognoser över skatteintäkterna.
Utredaren anser att framför allt metodens enkelhet talar för att den bör väljas. En modell som garanterar att det omräknade resultatet överensstämmer med vad som hade blivit fallet om alla transaktioner hade bokförts i kronor blir med nödvändighet mycket komplicerad och det kan ifrågasättas om något företag skulle byta bokföringsvaluta om deklarationsförfarandet blir mycket komplicerat. Nackdelarna för företagsstatistiken och beträffande möjligheten att göra prognoser får ställas mot nyttan av att tillåta redovisning i euro. Utredaren anser att staten bör kunna acceptera den valutakursrisk som metoden innebär. Detta blir dock ytterst ett politiskt ställningstagande.
7.1.7 Behov av lagstiftning
Ett deklarationsförfarande enligt den här föreslagna modellen torde kräva mycket begränsade lagändringar. Av gällande rätt framgår att det är värdet enligt bokföringen som gäller inom det kopplade området. Någon speciell lagstiftning om att det skall fortsätta vara så när ett företag byter redovisningsvaluta behövs inte. Det som måste till är regler för hur omräkningen från euro till kronor skall gå till och en bestämmelse om att det omräknade resultatet får ligga till grund för beskattningen. Detta kan lämpligen tas in i en ny lag om omräkningsförfarande. I denna lag bör också tas in bestämmelser om hur man skall förfara vid ändring av värdet på balansposter och hur de ingående värdena på balansposterna skall fastställas i samband med bytet av redovisningsvaluta.
Av gällande rätt framgår vidare att beloppen i det icke kopplade området skall vara i kronor. Någon speciell lagstiftning behövs inte.
Som framgått innebär den föreslagna modellen att man för det kopplade området följer bokföringen och för det icke kopplade området utgår från de faktiska beloppen i kronor (alt. det belopp i euro som har påverkat redovisningen). Med dessa utgångspunkter torde det bara krävas ytterst marginella justeringar av de materiella skattereglerna. Det som har observerats är bara avdraget för representation, anpassning av regeln om fordringar och skulder i utländsk valuta samt krav på samma redovisningsvaluta för att ge och ta koncernbidrag. Vidare måste naturligtvis RSV gå igenom sin normgivning och komplettera beloppsangivelser med ett värde i euro.
I avsnitt 10.3.10 föreslår utredaren att det inte skall införas något förbud för fusion mellan bolag som har olika redovisningsvaluta. I prop. 1998/99:15 har regeringen föreslagit bl.a. skatterättsliga regler för
110 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
fusioner. De nya reglerna torde kunna användas även vid fusion mellan företag med olika redovisningsvaluta. Denna fråga kan emellertid behöva övervägas ytterligare.
7.1.8 Omräkningsmetoden ur ett ekonomiskt perspektiv
Alla metoder för omräkning av företagens räkenskaper från euro till kronor skapar problem och kostnader. Vid dubbel bokföring av räkenskaperna i kronor och euro åläggs företagen merkostnaden. Om företagen i stället får deklarera och betala skatt i euro, åläggs det offentliga kostnaderna för valutarisken, medan företagens kostnader troligtvis reduceras. Den föreslagna metoden innebär att företagen och det offentliga delar på valutakursrisk och de kostnader det medför.
Omräkningsförfarandet bygger på att företagen upprättar årsbokslut i euro och sedan i huvudsak använder två kurser för omräkning till kronor. Genomsnittskursen för räkenskapsperioden används för omräkning av resultaträkningen. Dagskursen vid räkenskapsperiodens slut används vid omräkning av utgående balans förutom för den del av det egna kapitalet som kommer från årets resultaträkning (räknas om med genomsnittskursen). För att balansräkningens tillgångs- och skuldsida skall balanseras i kronor införs en justeringspost. När företagen övergår till redovisning i euro används dagskursen vid räkenskapsperiodens början för den första ingående balansräkningen.
De effekter den föreslagna omräkningsmetoden har redovisas utifrån ett exempel med ett litet antal transaktioner. Samtliga transaktioner bokförs både i kronor och euro. Bokslutet till euroredovisningen räknas om till kronor enligt den föreslagna metoden. Utredarens utgångspunkt har varit att den beskattningsbara inkomsten inte skall påverkas av vilken redovisningsvaluta företaget har. Den förslagna metoden klarar inte detta. I exemplet sker transaktioner vid fyra tillfällen under räkenskapsåret. Företaget säljer produkter och investerar kontant i inventarier och aktier.
Transaktionerna sker i svenska kronor eller euro. För att de två boksluten skall bli jämförbara gäller att ”främmande” valuta inte växlas om till redovisningsvaluta vid transaktionstillfället. Om t.ex. företaget har sin redovisning i euro och får betalt i kronor sker ingen växling utan pengarna sätts in på ett kronkonto. Tabellen nedan visar belopp och valutakurs vid fyra tillfällen då försäljning sker och två tillfällen då investeringar sker. Tecknet framför beloppet visar betalningsströmmen. För att tydligt illustrera effekterna på resultatet är kursförändringarna
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 111
mycket stor. Valutakursen på balansdagen är 9 kr per euro och genomsnittet för året är 7 kr per euro.
Företagets transaktioner
1
2
3
4
Försäljning + 1 000 euro + 5 000 kr + 1 000 euro + 5 000 kr Inventarieköp - 100 euro - 1 000 kr Aktieköp - 500 euro - 2 000 kr Kassa euro + 400 euro + 1 000 euro Kassa kronor + 5 000 kr - 3 000 kr + 5 000 kr kr/euro 8/1 5/1 6/1 5/1
Redovisning i svenska kronor
Då redovisningen sköts i svenska kronor kommer alla transaktioner som sker i euro att i redovisningen omräknas till kronor med transaktionsdagens kurs. De olika balans- och resultatposterna härleds nedan.
Kassa
Kassan innehåller vid årets utgång 7 tkr och 1,4 tusen euro. Kassan värderas i balansräkningen till balansdagens kurs vilket betyder att den främmande valutan värderas till 1,4*9=12,6 tkr. Det sammanlagda värdet blir (7+12,6) 19,6 tkr.
Inventarier
Företagets inventarieinvesteringar bokförs till transaktionsdagens kurs dvs. 0,1*8=0,8 tkr plus 1 tkr. Detta ger ett avskrivningsunderlag uppgående till 1,8 tkr. Avskrivning sker med maximala 30 procent (1,8*0,3) 0,5 tkr. Inventariernas värde i balansräkningen blir (1,8-0,5) 1,3 tkr.
Aktier
Företagets aktier köptes vid samma tillfälle och värderas i bokslutet till anskaffningskostnaden. Värdet blir (0,5*8) 4 tkr för de i euro noterade aktierna och 2 tkr för de i kronor noterade.
Försäljning
Årets försäljningsintäkter tas direkt ur bokföringen. Eurobeloppen är omräknade med transaktionsdagens kurs 1*8+1*6=14 tkr. Tillsammans med de två försäljningarna i kronor (10 tkr) blir årets försäljning 24 tkr.
112 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Kursvinst eller förlust
Enligt redovisningen, som bygger på transaktionsdagens kurs, värderas företagets kassa till 9,2 tkr. Från första transaktionstillfället finns 400 euro kvar vilket, omräknat med transaktionsdagens kurs 8 kr per euro, är värt 3,2 tkr. Till detta läggs återstoden av den andra transaktionen i euro omräknat med den dagens kurs 1*6=6 tkr. Vid årets utgång finns 1,4 tusen euro kvar i kassan vilka värderas till balansdagens kurs 9 kr per euro, 12,6 tkr. Företaget har gjort en valutakursvinst på 3,4 tkr (12,6-9,2) genom att inte växla intäkterna från de två försäljningarna i euro. Ovanstående leder till följande balans och resultaträkning.
Bokslut i svenska kronor
Balansräkning Resultaträkning
Aktier
6 Vinst 26,9 Försäljning 24
Inventarier 1,3 Avskrivning -0,5 Kassa 19,6 Skulder 0 Kursvinst 3,4
26,9
26,9 Resultat
26,9
Bokföring i euro och omräkning till kronor
Om transaktionerna istället bokförts i euro så erhålls – med samma teknik som ovan - följande balans och resultaträkning.
Bokslut i euro
Balansräkning Resultaträkning
Aktier 0,83 Vinst 3,2 Försäljning
4
Inventarier 0,19 Avskrivning -0,08 Kassa 2,18 Skulder 0 Kursförlust -0,72
3,2
3,2 Resultat
3,2
Eurobokslutet räknas om till kronor med den föreslagna metoden. Omräkningsmetoden innebär att balansräkningen omräknas med balansdagens kurs och resultaträkningen med räkenskapsårets genomsnittskurs. Posterna står med respektive omräkningskurs inom parentes.
Omräknat bokslut
Balansräkning Resultaträkning
Aktier (0,83*9) 7,5 Vinst (3,2*7) 22,4 Försäljning (4*7)
28
Inventarier (0,19*9) 1,7 Skulder
0 Avskrivning (-0,08*7) -0,6
Kassa (2,18*9) 19,6 Differens 6,4 Kursförlust (-0,72*7) -5,0
28,8
28,8 Resultat
22,4
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 113
Eftersom balans- och resultaträkning omräknas med olika kurser uppstår en differens i alla fall utom då balansdagenskurs är densamma som genomsnittskursen. Denna justeringsterm är skillnaden mellan genomsnittskursen och balansdagens kurs, multiplicerat med resultat efter skatt i euro. Detta problem uppkommer eftersom resultatet i kronor skall vara detsamma i balansräkning och resultaträkning.
I exemplet blir företagets vinst lägre vid redovisning i euro än med redovisning i kronor. Det är lika troligt att förhållandet blir exakt det omvända. Skillnaden i resultat förklaras av om företaget gör en vinst eller förlust på sin kassa i främmande valuta. Då företaget har euro som funktionell valuta uppstår en kursförlust eftersom försäljningsintäkterna i kronor var mer värda på transaktionsdagen än de var vid utgången av året. Har företaget däremot kronor som funktionell valuta uppstår en valutakursvinst eftersom euron apprecierats. Om transaktionerna för samtliga företag som övergår till redovisning i euro är jämnt fördelade värdemässigt över perioden kommer de att få ett lägre resultat då balansdagens kurs överstiger årets genomsnitt.
Nuvärdesproblematiken
Utredaren gör bedömningen att förslaget inte ställer något krav på finansiering. Det resonemanget bygger på att kursutvecklingen ej kan förutsägas och den kan gå åt båda hållen. Därtill är det rimligt att anta att valutakursförändringarna på lång sikt kommer att ta ut varandra. I detta sammanhang bör det poängteras att värdet av en krona idag inte är detsamma som en krona i morgon. Ett exempel beskriver problemet.
Ett företag som har euro som redovisningsvaluta gör år ett en vinst på 10 tkr. Hade företaget redovisat i kronor hade resultatet blivit 0 tkr. Företagets skattekostnad år ett blir (10*0,28) 2,8 tkr. År två blir företagets resultat 0 tkr. Hade företaget fortfarande haft sin redovisning i kronor hade resultatet blivit 10 tkr och skattekostnaden 2,8 tkr. Om analysen stannar här har företaget förlorat på att övergå till euroredovisning. Nuvärdet av den faktiska skattekostnaden och den hypotetiska är inte densamma även om beloppen nominellt sett är identiska. Värdet utav skattekostnaden år ett är 2,8 tkr men nuvärdet utav den hypotetiska kostnaden år två är vad företaget hade behövt sätta in på ett räntebärande konto år ett för att ha 2,8 tkr år två1. På samma sätt som ovan kan denna effekt gå åt båda hållen och föranleder därför inget krav på finansiering.
1 2,8
≠
2,8/(1+r) där r=ränta. Om den genomsnittliga räntan antas vara 5 procent
blir 2,8/(1+r)=2,67 tkr.
114 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
7.2 Mervärdesskatt
7.2.1 Gällande rätt
Reglerna om mervärdesskatt finns i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Mervärdesskatt tas ut på omsättningen av varor och tjänster. Skatten tas ut i samtliga led i produktions- och distributionskedjan. Ett senare led har avdragsrätt för den ingående skatt som motsvarar den utgående skatt som det tidigare ledet fakturerat och redovisat till staten. Under förutsättning att samtliga led före slutkonsumenten har full avdragsrätt kommer den utgående skatt som konsumenten debiteras av säljaren att motsvara summan av de belopp som de tidigare leden redovisat in till staten.
Skattskyldighetens inträde
Skyldigheten att betala skatt (skattskyldighet) inträder när vara levereras eller tjänst utförs. Erhålls förskott dessförinnan för beställd vara eller tjänst inträder skattskyldigheten när förskottet mottas (om varan eller tjänsten är skattepliktig då, 1 kap. 3 § ML). Skatten tas ut på beskattningsunderlaget, vilket vid t.ex. en försäljning i princip utgörs av ersättningen.
Redovisning av mervärdesskatt
Enligt huvudregeln skall säljaren redovisa utgående skatt för den redovisningsperiod under vilken omsättningen (eller i vissa fall förvärvet) av en vara eller tjänst enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts eller under vilken förskotts- eller a contobetalning tagits emot (13 kap. 6 § ML). Motsvarande principer gäller för avdragsrätten (13 kap. 16 § ML).
Fakturering i utländsk valuta
Vid fakturering i utländsk valuta är det den kurs som gäller när skattskyldigheten inträder som ligger till grund för beräkningen av den mervärdesskatt som skall redovisas. Det innebär att det är kursen på leveransdagen som skall användas (1 kap. 3 § ML, RSV/FB Im 1983:25, Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 s. 63). Om faktureringen sker i nära samband med leveransen får av praktiska skäl omräkningskursen på fakturadagen tillämpas.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 115
När det gäller gemenskapsinterna förvärv från andra EU-länder (se nedan) inträder skattskyldigheten vid tidpunkten för förvärvet (1 kap. 4 a § ML). Denna tidpunkt anses inträffa den 15:e i månaden efter den månad under vilket varan levererats. Har faktura eller liknande handling utfärdats innan dess, inträder skattskyldigheten vid utfärdandet av den. Det innebär också att det är kursen vid den tidpunkten som skall användas. Detta gäller oavsett om bokslutsmetoden eller faktureringsmetoden tillämpas.
Fakturas innehåll
En faktura skall innehålla uppgifter om bl.a. ersättningen och skattens belopp för varje skattesats (11 kap. 5 § ML). Enligt vad som anges i Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 (s. 427) skall en faktura där såväl grundbelopp som mervärdesskattebelopp anges i utländsk valuta även innehålla uppgift om omräkningskursen på leveransdagen samt skattens belopp uträknat i svenska kronor. Detta för att både utställare och mottagare skall kunna bokföra skatten med rätt (samma) belopp.
Kursvinster
Grundprincipen är att en kursvinst eller kursförlust som uppkommer på grund av en differens mellan den kurs som gäller när omräkningen av mervärdesskatten skall göras och den som gäller när inväxling sker betraktas som en finansiell post och därför inte skall beaktas i mervärdesskattehänseende (jfr. Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 s. 375).
I det fall kursvinsten utgör ett led i prissättningen skall den dock anses vara en del av ersättningen och därmed ingå i beskattningsunderlaget (RÅ 1986 ref. 45). Detta förekommer t.ex. i s.k. gränsbutiker där köpmännen tar betalt för varorna i utländsk valuta och räknar om den till en kurs som ligger lägre än bankernas köpkurs.
Redovisning av mervärdesskatt i deklaration
Huvudregeln är att de som lämnar självdeklaration och har ett årligt beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsinterna förvärv och import) på högst 1 miljon kronor skall redovisa mervärdesskatten en gång om året i självdeklarationen. Mervärdesskatten ingår då som en del av den slutliga
116 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
skatten och därmed även i den preliminära skatt som beräknas för kommande år och som betalas in månadsvis.
Skattskyldiga med årligt beskattningsunderlag överstigande 1 miljon kronor skall redovisa och betala skatten månadsvis i en skattedeklaration. Även de vars beskattningsunderlag är högst 1 miljon kronor kan begära att få redovisa månadsvis i skattedeklaration i stället för i självdeklarationen.
Redovisnings- och betaltidpunkter för mervärdesskatt
Redovisningen i skattedeklaration skall som huvudregel ske månadsvis.
Är den skattskyldiges årliga beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsinterna förvärv och import) högst 40 miljoner kr skall redovisning ske senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Är beskattningsunderlagen högre än 40 miljoner kronor skall redovisning ske senast den 26 i första månaden efter redovisningsperiodens utgång. (I januari och augusti är redovisningsdagen den 17 i stället för den 12 och i december gäller den 27 i stället för den 26.) En skattskyldig som enligt huvudregeln skall redovisa skatten enligt de regler som gäller för dem med beskattningsunderlag på högst 40 miljoner kronor kan efter ansökan medges rätt att i stället redovisa enligt de regler som gäller för de större företagen.
Betalning skall ske samtidigt med redovisningen.
EU
Inom EU har överenskommits om gemensamma regler för mervärdesskatten och Sverige har sedan inträdet i EU anpassat sin mervärdesskattelag till dessa regler. Reglerna finns i flera direktiv och det mest omfattande är det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG)2. Där regleras bl.a. när skattskyldigheten uppkommer (artikel 10), vad som är beskattningsunderlag (artikel 11) och vad en faktura skall innehålla (artikel 22).
2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 117
Varuförvärv inom EU och periodisk sammanställning
Vid en försäljning av varor mellan företag i olika EU-länder har man inom EU enats om vissa särskilda regler för beskattningen. De innebär i korthet att om ett företag som är mervärdesskatteregistrerat i Sverige köper en vara från ett mervärdesskatteregistrerat företag i ett annat EUland så skall det säljande företaget inte ta ut någon mervärdesskatt. Beskattningen skall i stället ske i det köpande företagets land. Detta sker genom att köparen redovisar skatten för förvärvet i sin deklaration (s.k. förvärvsbeskattning). Köparen får därefter i samma deklaration göra avdrag för skatten som ingående skatt enligt de allmänna reglerna för avdrag.
För att myndigheterna i det köpande företagets land skall kunna kontrollera förvärvsbeskattningen är säljaren ålagd att lämna uppgifter om varuförsäljningar som skett till mervärdesskatteregistrerade företag i andra EU-länder. Detta skall göras i en s.k. periodisk sammanställning varje kvartal (i vissa fall endast årligen). Sammanställningen innehåller innehåller en rad för varje köpare där bl.a. landkod, mervärdesskatteregistreringsnummer och värdet av varuleveranserna anges. Beloppen skall anges i kronor. Om fakturering skett i annan valuta skall omräkning till kronor ske per fakturadatum eller per den 15:e i månaden efter leveransmånad beroende på vilket som inträffar först. Genomsnittlig månatlig valutakurs som fastställs av oberoende part, i Sverige t.ex. Riksbanken eller Generaltullstyrelsen, får användas (konsekvens krävs). Den summa ”Värde varuleveranser till EG” som finns i mervärdesskattedelen av skattedeklarationen skall stämma överens med summan i den periodiska sammanställningen.
De uppgifter som säljaren lämnar i den periodiska sammanställningen har skattemyndigheten i det land där köparen finns tillgång till. Detta för att den skattemyndigheten skall kunna kontrollera att köparen tar upp skatten avseende förvärvet i sin deklaration. Eftersom uppgifterna i de periodiska sammanställningarna lämnas i den valuta som gäller i uppgiftslämnarens (säljarens) land, kommer det alltid att uppstå kursdifferenser när skattemyndigheten i köparens land omräknar dem till sin valuta. För att kontrollen skall bli effektiv är det dock väsentligt att differenserna är så små som möjligt.
118 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
EU-avgiften
Sveriges avgift till EU baseras bl.a. på de intäkter som landet har i form av mervärdesskatt. Hur avgiften beräknas framgår av avsnitt 7.2.5.
7.2.2 Metoder för omräkning
Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som skall träffa konsumtionen. Grundprincipen är att de led som föregår slutkonsumenten inte skall få några kostnader för mervärdesskatten; vad säljaren betalar in, och debiterar kunden, skall motsvara vad kunden drar av (under förutsättning att någon avdragsbegränsning inte gäller). Detta medför att det inte kan uppkomma några differenser mellan in- och utbetalningar av mervärdesskatt som staten eller de skattskyldiga kan vinna eller förlora på.
Om bokföringslagen ändras så att det blir möjligt att ha bokföringen i euro uppkommer frågan hur redovisning och betalning av mervärdesskatt skall göras när detta fortfarande skall ske i svenska kronor. Med dagens system tas beloppet som skall redovisas i skattedeklarationen normalt direkt från bokföringen. Om fakturering skett i utländsk valuta har omräkning skett i samband med faktureringen och skattebeloppet angetts i kronor på fakturan. Efter en övergång till bokföring i euro kan inte det belopp som skall deklareras tas direkt från bokföringen. En omräkning till kronor måste ske för deklarationen. Det finns några alternativa metoder för detta.
Nuvarande princip att utgående och ingående skatt skall vara densamma hos säljare och köpare kan upprätthållas om den som har bokföringen i euro håller mervärdesskattebeloppen skilda i en separat redovisning. Om fakturering sker i euro eller annan valuta, måste mervärdesskattebeloppen anges även i svenska kronor i fakturan. I den separata redovisningen noteras varje ingående eller utgående faktura till sitt belopp i kronor. En sådan omräkning för varje transaktion/faktura garanterar att säljare och köpare har samma belopp att redovisa i sina deklarationer. Det är redan i dag möjligt att tillämpa en dubblerad bokföring, även om det torde innebära ökade administrativa kostnader för företagen. Av samma skäl som angivits i avsnitt 7.1.2 ovan kommer detta alternativ inte att behandlas mer här.
Om inte metoden med dubblerad bokföring väljs, måste en metod hittas som möjliggör en omräkning av beloppen i samband med skatteredovisningen. För den löpande bokföringen och redovisningen av mervärdesskatt är grundprincipen i dag att den kurs skall användas som gällde när skattskyldigheten inträdde, dvs. på transaktionsdagen. Denna
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 119
princip bör behållas för den löpande bokföringen vilket innebär att en omräkning från annan valuta än den som används i bokföringen skall göras utifrån den aktuella transaktionsdagens kurs.
Om bokföringen är i euro måste sedan en omräkning till kronor ske när deklarationen skall upprättas. Detta bör kunna göras så att den skattskyldige när perioden är slut omräknar de totala beloppen på de aktuella kontona med en bestämd kurs. Det finns flera alternativa metoder för en sådan omräkning. Som redogjorts för i avsnitt 7.1.2 ovan bör emellertid vissa krav ställas på omräkningsmetoden.
En omräkningsmetod skulle kunna baseras på en kurs som gällde antingen vid en bestämd dag eller genomsnittligt under en viss bestämd period. Båda alternativen är enkla att tillämpa. Att tillämpa kursen på en bestämd dag medför dock risker för såväl företagen som staten eftersom valutakursen en viss dag av olika anledningar kan skilja sig från vad som är normalt. En genomsnittskurs ger en större säkerhet. För att uppnå ett resultat som är så rättvisande som möjligt bör en period väljas som ligger nära den dag då skattskyldigheten inträdde, dvs. transaktionsdagen. Om inte transaktionsdagens kurs används torde den genomsnittskurs som gällde för den månaden när transaktionen skedde vara den som ger det närmaste resultatet.
Väljs en sådan omräkningskurs som är känd redan när transaktionen är tänkt att genomföras, t.ex. den kurs som gällde den sista dagen i månaden innan eller genomsnittskursen för vissa dagar i tidigare månader, medför det en risk för att systemet utnyttjas på ett sätt som inte är avsett. Om parterna har bokföringen i olika valutor kan de, om de vet den fasta omräkningskursen för perioden, göra en beräkning av när det med hänsyn till den kurs som gäller för aktuell transaktionsdag är mest förmånligt att genomföra transaktionen. Risk finns att parternas beslut styrs av kurserna och att staten därmed regelmässigt får bära en eventuell förlust uppkommen på grund av valutakursutvecklingen. Denna risk reduceras om genomsnittskursen för den månad under vilken transaktionen skedde används vid deklarationstillfället. Ett användande av en genomsnittskurs innebär dessutom att staten tar över en del av den risk som företagen tar i dag. För att metoden skall kunna användas krävs att kursen offentliggörs så tidigt som möjligt efter utgången av varje redovisningsperiod.
Den metod som används vid inkomsttaxeringen bör så nära som möjligt överensstämma med den som används för mervärdesskatten. Det kan annars uppkomma avstämningsdifferenser när skattemyndigheterna för sin kontroll jämför den omsättning som den deklarerade utgående skatten motsvarar med den omsättning som deklarerats i inkomstskattedeklarationen. Detta försvårar kontrollen.
120 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Slutsatsen blir att den metod som bäst uppfyller de uppställda kraven är den som innebär att löpande bokföring sker när skattskyldigheten respektive avdragsrätten inträder, dvs. på transaktionsdagen, och upprättandet av deklarationen sker efter omräkning med den genomsnittskurs som gällde under transaktionsmånaden. För det fall den skattskyldige redovisar mervärdesskatten årsvis bör omräkningen ske med den genomsnittskurs som gäller för det år då transaktionerna skett. Denna metod motsvarar också den som förordats rörande inkomstskatteredovisningen.
Den valda metoden kommer även att kunna tillämpas vid redovisningen av s.k. gemenskapsinterna förvärv. Skattskyldigheten inträder vid förvärvet, vilket anses ha inträffat den 15:e i månaden efter leveransen eller vid faktureringen om den skett tidigare. Löpande bokföring skall således ske efter den kurs som då gällde. Vid upprättandet av deklarationen sker en omräkning med genomsnittskursen för transaktionsmånaden.
Det förekommer även att fakturering sker i andra valutor än kronor och euro, t.ex. dollar. Även i detta fall bör liksom i dag transaktionsdagens kurs användas vid bokföringen och, för det fall bokföringen skett i euro, transaktionsmånadens genomsnittskurs användas vid omräkning från euro till kronor för deklarationen.
7.2.3 Faktura
EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (artikel 22.3 b) föreskriver att en faktura bl.a. skall innehålla uppgift om skattens belopp för varje skattesats. Reglerna medför att såväl säljare som köpare för sina redovisningar har samma uppgifter om dels skattens belopp, dels vilken skattesats som gäller för tillhandahållandet. Tillämpningen i Sverige innebär att för det fall fakturering sker i utländsk valuta, så skall skatten redovisas på fakturan även i svenska kronor. Detta säkerställer att säljare och köpare har samma belopp att redovisa.
Genom vad som föreslås i detta betänkande kan vissa företag i framtiden komma att ha bokföringen antingen i kronor eller i euro. Fakturering kan komma att ske i kronor, euro eller någon annan valuta. När en säljare, som har sin bokföring i euro, fakturerar en köpare, som också har bokföringen i euro, kan nyttan av att behålla nuvarande princip om att skattebeloppet alltid skall anges även i kronor ifrågasättas. På grund av den omräkningsmetod som föreslås för upprättandet av deklarationen, kommer det på fakturan angivna beloppet i kronor i dessa fall inte att överensstämma med det belopp som senare tas upp i
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 121
deklarationerna. Målet bör dock fortfarande vara att den utgående och den ingående skatten så nära som möjligt skall motsvara varandra.
Mot denna bakgrund föreslås att om fakturan ställs ut i annan valuta än redovisningsvalutan så skall skattebeloppet anges i både faktureringsvalutan och i den egna redovisningsvalutan. Vid upprättandet av deklarationen skall köparen använda det skattebelopp som är angivet i den egna redovisningsvalutan. Om skattebeloppet inte har angivits i denna skall faktureringsvalutans skattebelopp användas. Detta för att undvika att en valfrihet uppkommer vilken kan komma att utnyttjas på ett sätt som konsekvent är till nackdel för staten. I det senare fallet ankommer det således på köparen att vid bokföringstillfället räkna om beloppet enligt gällande kurs.
Regler om detta bör tas in i tre nya paragrafer i mervärdesskattelagen: 8 kap. 5 b § samt 13 kap. 15 a och 23 a §§.
7.2.4 Den periodiska sammanställningen
Även den periodiska sammanställningen skall upprättas i kronor. Här uppkommer inga finansiella problem. Det är i stället frågan om att belopp som redovisats i sammanställningen skall överensstämma med belopp som redovisats i deklarationen. Det är viktigt för att skattemyndigheterna skall kunna utföra sina kontroller. Vid upprättandet av sammanställningen bör därför samma kurs användas som använts vid upprättandet av deklarationen. Ett problem är dock att de periodiska sammanställningarna ofta omfattar tre månader, medan deklarationen endast omfattar en månad. Sammanställningen skall bl.a. innehålla värdet av varuleveranser till kunder inom EU specificerat per kund. Om dessa uppgifter noteras och samlas särskilt i samband med att bokföring sker av transaktionen är det naturligt att samma omräkningskurs används för noteringen i bokföringen och noteringen för sammanställningen. Sker bokföringen i euro kommer de bokförda beloppen att omräknas efter genomsnittskursen vid deklarationstillfället. Även de uppgifter som noterats för den periodiska sammanställningen bör omräknas efter samma belopp. När sammanställningen omfattar tre månader behöver en omräkning för varje månad göras med den för månaden gällande genomsnittskursen.
Bestämmelser om hur detta skall hanteras bör kunna meddelas av Riksskatteverket.
122 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
7.2.5 EU-avgiften
Sveriges avgift till EU beräknas bl.a. på mervärdesskattebasen. Beräkningen av den enhetligt beräknade mervärdeskattebasen skall ske i överensstämmelse med rådets förordning nr 1553/89. Detta innebär i korthet att:
1. Beräkningen skall utgå från de intäkter av mervärdesskatt som redovisas i statsbudgeten. Viss korrigering av intäkterna är dock nödvändig.
2. När det, som i Sverige, finns mer än en skattesats för mervärdesskatt skall en viktad genomsnittlig skattesats beräknas. Detta görs enligt ett särskilt förfarande.
3. Den intermediära basen beräknas sedan genom att de totala nettointäkterna från mervärdesskatt enligt punkt 1 divideras med den genomsnittligt beräknade skattesatsen enligt punkt 2.
4. Den slutliga mervärdesskattebasen fås sedan genom att den intermediära basen justeras med negativa/positiva kompensationer som skall avspegla skillnader i Sveriges och EU:s mervärdesskatteregler. Detta innebär att beräkningen av Sveriges avgift till EU påverkas av hur höga intäkter landet har i form av mervärdesskatt. Avgiften till EU påverkas således av om intäkterna går upp eller ner. Kursvariationer som påverkar intäkterna påverkar alltså även avgiften. Ett system där skatten och avgiften påverkas av fluktuationer i valutakurserna är ett osäkert system vilket försvårar beräkningarna av såväl Sveriges intäkter som Sveriges utgifter till EU. Detta leder i sin tur till osäkerhet vid upprättande av prognoser och beräkning av budgeten.
7.2.6 Lagstiftning
En ny sjunde paragraf införs i 1 kap. skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Där anges att samtliga uppgifter till sina belopp skall anges i svenska kronor. Detta gäller visserligen redan i dag, men om företagen skall tillåtas ha sin bokföring i euro är det angeläget att detta regleras i lag.
Den omräkningsmetod som skall tillämpas vid upprättandet av deklarationen bör anges i den föreslagna lagen om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro.
Det finns i mervärdesskattelagen ett antal paragrafer som anger beloppsgränser av olika slag. Samtliga dessa regler syftar till att ange vissa gränser innebärande att olika regler blir tillämpliga beroende på om ett aktuellt värde ligger över eller under gränsen. Reglerna blir liksom i dag tillämpliga även när fakturering skett i annan valuta än kronor eller
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 123
när i framtiden bokföringen sker i euro. I dessa fall måste jämförelsen göras med ett värde som motsvarar det angivna beloppet i kronor. Något särskilt stadgande om detta kan inte anses behövas.
Eftersom utgående och ingående skatt på grund av omräkningar inte alltid kommer att exakt uppgå till samma belopp, behöver en ändring göras i 8 kap. 6 § ML innebärande att beloppen i dessa fall skall motsvara varandra.
Vad gäller fakturering och redovisning av utgående respektive ingående skatt behövs vissa nya regler för att klargöra vilka belopp som skall ligga till grund för redovisningen. Dessa föreslås tas in tre nya paragrafer; 8 kap. 5 b § samt 11 kap. 15 a och 23 a §§ ML, jämför avsnitt 7.2.3.
7.3 Preliminär skatt och arbetsgivaravgifter
7.3.1 Gällande rätt
Allmänna bestämmelser
Uppbörden av skatter och avgifter regleras i SBL som trädde i kraft den 1 november 1997.
Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i 5 kap. SBL vid varje tillfälle då utbetalning sker.
I 9 kap. 1 § SBL anges hur arbetsgivaravgifterna skall beräknas (enligt 1 kap. 3 § SBL omfattar begreppet arbetsgivaravgifter förutom arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift).
Den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter skall lämna skattedeklaration (10 kap. 9 § SBL). En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod, vilken omfattar en kalendermånad. Om den deklarationsskyldige enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor skall skattedeklarationen avseende skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ha kommit in senast den 12 (i januari och augusti senast den 17) i månaden efter redovisningsperioden. Detsamma gäller om den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisas i skattedeklarationen skall ha betalats senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten. Den som
124 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
redovisar mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall ha kommit in med skattedeklaration senast den 26 (i december senast den 27) i månaden efter redovisningsperioden. Betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 (i januari den 17) i samma månad. Betalning anses ha skett den dag då bokföring skett på skattemyndighetens konto.
En skattedeklaration skall, enligt 10 kap. 17 § SBL, bl.a. ta upp den sammanlagda ersättningen från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter samt sammanlagt avdragen skatt respektive periodens sammanlagda avgifter. Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna beloppet (12 kap. 2 § SBL).
Utbetalningar i utländsk valuta
Den till svensk inkomstskatt beskattningsbara inkomsten skall beräknas i kronor. Inkomster och utgifter i utländsk valuta skall omräknas till kronor. Det är på det till kronor omräknade beloppet som skatteavdrag skall göras och, såvitt gäller löneutbetalningar, arbetsgivaravgifter beräknas. Det nu sagda är inte direkt reglerat i lag men får anses ge uttryck för ett inom svensk skatterätt självklart förhållande.
Vid vilken tidpunkt omräkning till kronor skall ske är, såvitt gäller löpande inkomster och utgifter, inte heller reglerat i lag. Omräkning torde dock ske med ledning av den kurs som gäller då skattskyldigheten inträder enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL.
7.3.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro
Enligt utredarens direktiv skall utgångspunkten vara att deklaration av samtliga skatter och avgifter skall ske i kronor även för de företag som väljer att ha sin redovisning i euro. Genom att Sverige inte deltar i valutaunionen från starten kommer det inte att finnas någon fast växelkurs för kronor/euro. Detta får vissa konsekvenser när det gäller hanteringen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 125
Lön
Följande exempel illustrerar vilka konsekvenser som kan uppstå vid ett euroredovisande företags hantering av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på utbetalda löner.
Antag att företaget betalar ut lön på 10 000 kr. Företaget fullgör samtidigt sin skyldighet att göra skatteavdrag. Skatteavdraget skall vanligtvis göras enligt tabell men antas för enkelhetens skull uppgå till 30 procent (detta gäller även fortsättningsvis) vilket motsvarar 3 000 kr. Valutakursen är 8 kr per euro vid löneutbetalningstillfället varvid företaget bokför löneutbetalning 1 250 euro och innehållen skatt 375 euro. Påföljande månad skall företaget lämna in sin skattedeklaration. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall samtidigt betalas in till skattemyndigheten.
Ett företag som bokför i kronor kan utan vidare gå in i bokföringen och få fram det belopp som skall redovisas i deklarationen. Detta gäller dock inte för företag som redovisar i euro. Med en flytande växelkurs är det högst sannolikt att kursen kronor/euro inte är densamma som vid löneutbetalningstillfället. Antag att kursen ändrats till 7 kr per euro. I bokföringen finns ett belopp på 375 euro avseende avdragen skatt. Om detta belopp räknas om till kronor enligt dagskursen motsvarar det 2 625 kr, dvs. 275 kr mindre än det kronbelopp som drogs av vid löneutbetalningstillfället. Det omräknade lönebeloppet – som ligger till grund för beräkningen av arbetsgivaravgifter – motsvarar 8 750 kr, dvs 1 250 kr mindre än det verkliga kronbeloppet.
Av exemplet framgår att redovisad avdragen preliminär skatt på utbetalda löner inte överensstämmer med vad som verkligen dragits av vid löneutbetalningen. Då det enligt utredarens mening måste ställas samma krav på företag som väljer att redovisa i euro som på företag som har sin redovisning i kronor skall således även för dessa företag gälla att samma belopp som innehållits i preliminär skatt också skall deklareras/inbetalas till skattemyndigheten samt att det underlag som arbetsgivaravgifterna beräknats på skall motsvara vad som betalats ut i lön. Företag som väljer att ha sin redovisning i euro måste därför, för att undvika de misstämningar som omräkning kan medföra vid en flytande växelkurs, i en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneutbetalningar som avdragen skatt i kronor. Företaget bör för detta ändamål kunna använda sitt ordinarie löneredovisningssystem. Vid löneutbetalningstillfället bokförs således gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisningssystemet framgår relevanta belopp i kronor.
126 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Detta bör fungera utan problem om lönen utbetalas i svenska kronor. Vid den månatliga deklarationen hämtas de belopp som skall tas upp i skattedeklarationen från lönesystemet.
Utbetalas lönen i euro eller annan utländsk valuta måste för beräkning av skatteavdraget lönen först omräknas till kronor. Huvudprincipen är att skatteavdraget skall beräknas på det utbetalda beloppet. Omräkningen bör därför, om det är möjligt, ske med ledning av valutakursen den dag löneutbetalningen sker. Eftersom företagen vanligtvis hanterar sina löneutbetalningar i god tid före utbetalningsdagen torde det dock inte vara praktiskt möjligt för alla företag att tillämpa den kurs som gäller på utbetalningsdagen. Det kan därför bli nödvändigt att acceptera att omräkning i stället görs till en kurs som ligger i så nära anslutning till kursen på utbetalningsdagen som är rimligt med hänsyn till företagets löneutbetalningsrutiner. Det är emellertid viktigt att företaget tillämpar samma rutiner månad för månad så att inte systemet utnyttjas på ett icke avsett sätt. Om omräkning tillåts ske med kursen som gäller vid tillfället för företagets lönehantering får vi följande situation.
Antag att ett företag hanterar sina löner per den 20:e i månaden. Valutakursen är då 8 kr per euro. Företaget betalar ut lön med 1 250 euro vilket omräknat motsvarar 10 000 kr. På det omräknade beloppet beräknas skatteavdraget till 3 000 kr. Skatteavdraget i kronor redovisas i löneredovisningssystemet tillsammans med lönen om 10 000 kr. I den löpande bokföringen redovisas lön och verkställt skatteavdrag uttryckt i euro (lön 1 250 euro, skatteavdrag 375 euro). Den 25:e i samma månad utbetalas lönen. Av lönebeskedet bör framgå lönebelopp respektive skatteavdrag i euro samt de till kronor på lönehanteringsdagen omräknade beloppen. Detta är nödvändigt eftersom, som senare kommer att behandlas, samtliga kontrolluppgifter skall lämnas i kronor. Vid deklarationstillfället redovisar företaget gjorda skatteavdrag med 3 000 kr samt arbetsgivaravgifter beräknade på ett underlag om 10 000 kr. Dessa belopp hämtas från löneredovisningssystemet.
En följd av att man tillåter omräkning med hjälp av den kurs som gäller på lönehanteringsdagen är att lönen omräknad till kronor, på grund av valutakursförändringar, troligen inte är exakt densamma vid detta tillfälle som på löneutbetalningsdagen. Kravet på överensstämmelse får dock anses tillgodosett genom att vad som redovisats vid hanteringen av lönerna motsvarar vad som deklareras/inbetalas till skattemyndigheten.
När företaget upprättar sitt årsbokslut kommer det vidare att uppstå en differens i posten inbetalda preliminärskatter. Denna differens är följden av att en omräkning av den bokade årssumman i euro till kronor
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 127
skiljer sig från vad som löpande betalats in i kronor. Det går inte heller i detta fall att upprätthålla kravet på fullständig överensstämmelse.
Utdelning
Såvitt gäller utdelning från ett företag med redovisning i euro framkommer det utdelningsbara beloppet i euro och företaget kommer normalt att besluta om utdelning i euro. Inget hindrar dock att företaget beslutar om utdelning i annan valuta än euro, t.ex. kronor.
Om utdelningen fastställs i euro kommer en del av aktieägarna vilja ha utdelningen insatt på eurokonto medan andra föredrar att få utdelningen i kronor. I det senare fallet sker, i anslutning till utbetalningen, en faktisk växling till kronor av den i euro fastställda utdelningen. För utdelning som sker i euro bör en fiktiv växling till kronor göras samtidigt som utdelningen redovisas till kunden. Härigenom uppnås att samtliga aktieägare kan få utdelningsbeloppet på den kommande kontrolluppgiften till samma kurs. Innehållen skatt skall i båda fallen deklareras och betalas in i kronor. Samma kurs som används vid den faktiska respektive den fiktiva växlingen skall används vid omräkning av skatteavdraget.
7.3.3 Behov av lagstiftning
Utredarens överväganden föranleder egentligen inget behov av ny lagstiftning. I avsnittet om mervärdesskatt (7.2.6) har föreslagits att en ny bestämmelse införs, 1 kap. 7 § SBL, som anger att samtliga uppgifter enligt SBL till sina belopp skall anges i kronor. De skäl som anförts för införandet av bestämmelsen gör sig gällande även såvitt gäller hanteringen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.
Till vilken kurs omräkningen skall göras anges inte i lagtexten. Det är lämpligt att Riksskatteverket i verkställighetsföreskrifter anger den omräkningskurs som skall gälla. Riksskatteverket skall därvid använda sig av Europeiska centralbankens officiella valutakurs.
I SBL förekommer ett flertal paragrafer som innehåller belopp angivna i kronor. Det finns bl.a. bestämmelser med gränsvärden för när skyldighet att göra skatteavdrag föreligger (5 kap. 3 och 9 §§ SBL) och regler som anger när en skattedeklaration skall lämnas respektive när skatten skall vara betald (10 kap. 18 och 19 §§, 16 kap. 4 § SBL). För de fall aktuella belopp framgår i annan valuta gäller att jämförelse får göras med ett värde som motsvarar angivet belopp i kronor. Mot bakgrund av att samtliga uppgifter enligt SBL till sina belopp skall anges i
128 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
svenska kronor torde detta generellt sett inte förorsaka några problem. Något särskilt stadgande om detta kan inte anses behövas.
7.4 Kontrolluppgifter
7.4.1 Gällande rätt
Bestämmelserna om kontrolluppgifter finns i 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Kontrolluppgift skall bl.a. lämnas för den som har fått lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som är skattepliktig intäkt av tjänst och skall lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift skall även lämnas för ränta och utdelning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt särskilt formulär om inte annat föreskrivs, 3 kap. 56 § LSK. Det sägs inte i lagtexten att uppgifterna skall lämnas i kronor, men detta får anses vara den allmänt rådande principen för uppgifter som lämnas i syfte att ligga till grund för beskattning. Såvitt gäller exempelvis kontrolluppgift avseende betalning från utlandet (3 kap. 50 § LSK) anges på den för detta ändamål fastställda blanketten att beloppen skall anges i kronor.
På samma sätt som vid skatteredovisningen saknas, när det gäller redovisning i kontrolluppgift lagbestämmelser som anger hur omräkning av belopp i utländsk valuta till kronor skall gå till.
7.4.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro
Lön
Ovan har framhållits att samma belopp som företaget innehållit i preliminär skatt vid utbetalning av lön också skall betalas in till skattemyndigheten samt att underlaget för arbetsgivaravgifter skall korrespondera med det belopp som betalats ut i lön. Motsvarande krav måste ställas på de uppgifter som lämnas till ledning för taxering. Kontrolluppgiften skall således uppta samma belopp som utbetalats i lön respektive innehållits i preliminär skatt. Med en flytande växelkurs är det inte möjligt för företaget att hämta de belopp som skall tas upp i kontrolluppgiften från den i euro uttryckta redovisningen. Om företaget redovisar gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i kronor i löneredovisningssystemet kan de uppgifter som behövs för kontrolluppgiften i stället
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 129
hämtas därifrån. På samma sätt som redogjorts för vad gäller skatteavdrag och underlag för arbetsgivaravgifter kommer, när det gäller löner som utbetalats i euro, en viss misstämning normalt att föreligga mellan vad den skattskyldige verkligen erhållit i lön och vad som anges i kontrolluppgiften. De belopp som företaget bokfört på lönehanteringsdagen, vad som deklarerats/inbetalats till skattemyndigheten och vad som tas upp i kontrolluppgiften kommer dock att vara desamma.
Utdelning
Även när det gäller utdelning är det ett grundläggande krav att kontrolluppgiften upptar samma belopp som den skattskyldige faktiskt erhållit eller, om utdelning erhållits i euro, det belopp som skulle ha erhållits om växling hade skett. I kontrolluppgiften redovisat skatteavdraget skall likaså motsvara vad som redovisats och betalats in till skattemyndigheten.
7.4.3 Lagstiftning
1 kap. 1 § LSK kompletteras med ett nytt andra stycke som innehåller en hänvisning till lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro. En ny paragraf, 1 kap. 4 §, införs vari anges att samtliga uppgifter som lämnas till ledning för taxering skall anges i kronor. Detta gäller visserligen redan idag men det är, av samma skäl som angetts när det gäller införandet av motsvarande bestämmelse i SBL, angeläget att detta regleras i lag när möjlighet införs för företag att ha sin bokföring i euro. Genom att alla uppgifter som lämnas i en skattedeklaration, i enlighet med vad som sagts i det föregående, till sina belopp skall anges i kronor har i många fall redan omräkning skett. För de situationer där skatteavdrag inte gjorts kan det först i detta skede bli aktuellt att omräkna de i utländsk valuta utbetalda eller erhållna beloppen. Samma kurs skall naturligtvis gälla oavsett om omräkning sker för skattedeklarationen eller till ledning för taxeringen. Vilken omräkningskurs som skall gälla bör anges av Riksskatteverket i verkställighetsföreskrifter.
130 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
7.5 Ekonomiska effekter m.m.
Enligt direktiven skall utredaren analysera de problem som kan uppkomma i samband med att ett företag tillåts övergå från redovisning och aktiekapital i kronor till redovisning och aktiekapital i euro. Utredaren skall också ge förslag på omräkningsmetod som skall tillämpas när ett företag går över från euro till kronor. I detta sammanhang skall utredaren lägga fram förslag till hur skatter och avgifter bör hanteras (exempelvis hur omräkning skall gå till) och även presentera en ekonomisk analys av de föreslagna omräkningsmetoderna. Utredarens förslag skall vidare utformas på ett statsfinansiellt neutralt sätt.
I detta avsnitt redovisas de ekonomiska effekterna på incitamenten för finansiering och investeringar av att tillåta företagen att ha sin redovisning i euro. I avsnitt 7.6 analyseras eventuella statsfinansiella konsekvenser.
7.5.1 Effekter på incitamenten för investering och dess finansiering
Vid en analys av incitamentseffekter måste hänsyn tas till både bolagsbeskattning och ägarbeskattning. De vinster som genereras i företagen beskattas i efterföljande led hos företagens ägare, i form av utdelningar och kapitalvinster. Kapitalinkomstbeskattningen kommer fortfarande att baseras på kronor. För detta ändamål används kursen vid inkomstens förvärvande (t.ex. används kursen vid utdelningstillfället för att räkna om utdelningar i euro till kronor). Effekten av dessa kurser (tillsammans med kapitalinomstbeskattningen) på företagens val av finansieringsform blir därmed en central fråga för att kartlägga incitamentseffekterna.
I bilagan presenteras en formaliserad och förenklad modell för att klargöra de mekanismer genom vilka omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor, tillsammans med kapitalinkomstskattereglerna, kan inverka på företagens val av finansieringskälla och kapitalkostnad.3
Modellen förutsätter en sluten ekonomi där det råder full säkerhet om framtiden och där det endast finns en kategori av företagsägare. Beskattningen av bolagens vinster påverkar företagens investeringsincitament via kapitalägarnas avkastningskrav. Nettovinsten i kapitalägarnas händer minskar och ett investeringsprojekts förräntning måste vara högre än om ingen eller en lägre skatt togs ut. Den lägsta förräntning som
3 Se bilaga 4, avsnitt 2.1 och 3.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 131
krävs för att ett investeringsprojekt ska bedömas som lönsamt kallas investeringens kapitalkostnad.
Det s.k. klassiska system som tillämpas i Sverige karakteriseras av en asymmetrisk behandling av avkastning på främmande och eget kapital. Avkastning på eget kapital beskattas såväl i företaget som hos ägarna medan avkastningen på främmande kapital enbart beskattas hos långivarna. Detta leder vidare till icke-neutralitet mellan olika finansieringskällor. Lånefinansiering förmånsbehandlas framför egenfinansiering och kvarhållandet av vinster framför nyemission.
I den vidare framställningen antas skatten på ränteinkomster i Sverige är
τ
P
= 30%
. Utdelningar beskattas med
τ
d
= 30%
. Bolagsskatten i
Sverige är
τ =
28%
. Kapitalvinster på aktier beskattas med
τ
c
= 15%
.4
7.5.2 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med nya aktier
Låt
ρ e
vara företagets förräntningskrav före bolagsskatt, dvs. kapital-
kostnaden, i euro. Vidare låter vi
ρ ρ τ ρ
=
− =
e
e
( ) , 1 0 72
vara den
lägsta avkastning efter bolagsskatt som företagen kan acceptera på sina investeringsprojekt. Frågan är nu hur
ρ
kan bestämmas med hänsyn
taget till att företagets ägare och långivare beskattas för personliga kapitalinkomster. När vi väl känner
ρ
kan också företagets
förräntningskrav före bolagsskatt, dvs. kapitalkostnaden, bestämmas.
För detta ändamål förutsätts att placerarna prissätter aktier så att aktieplaceringar ger en avkastning efter skatt som motsvarar den bästa tillgängliga avkastningen på alternativa investeringar. Med en välfungerande kapitalmarknad antas denna alternativa avkastning motsvara marknadsräntan (omräknat till kronor) efter skatt, alltså
( ) , 1 0 7
2
2
− = τ α α
P
i i
, där
i
är marknadsräntan och
α
2
är den om-
räkningskurs som används för att räkna om avkastningen i euro till kronor. Avkastningen efter bolagsskatt på ett marginellt investerings-
4 Skatt på kapitalvinster betalas inte fortlöpande utan först i samband med att aktierna säljs. Härigenom får placerarna en räntefri kredit på skatten. Inom skattelitteraturen brukar man schablonmässigt räkna med att den uppskjutna beskattningen halverar skatteuttaget. För en närmare beskrivning av beräkningen av den effektiva skattesatsen hänvisas den intresserade läsaren till King M. A. ”Dividend Behaviour and the Corporation”, Wiley & Sons, New York, 1977.
132 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
projekt (där investeringsprojektet nätt och jämnt accepteras av företaget) kan tillföras ägarna i form av utdelning. Denna utdelning blir efter skatt
ρα τ ρ τ α τ α ρ
3
3
3
1 1 1 0 504 ( ) ( ) ( ) ,
− =
−
− =
d
e
d
e
, där
α
3
är kursen
på utdelningsdagen. För att ägarna skall vara beredda att finansiera denna investering genom att delta i en nyemission måste gälla att
(1)
ρα τ τ α
3
2
1 1 ( ) ( )
− = −
d
p
i
dvs.
0 504 0 7
3
2
, , α ρ α
e
i
=
. Detta innebär att avkastningen (omräknat till kronor) efter skatt på aktieinvesteringen måste (minst) motsvara ägarens alternativavkastning (omräknat till kronor) efter skatt. Företagets förräntningskrav efter bolagsskatt (diskonteringsräntan
ρ
) vid
nyemission blir alltså
(2)
ρ
τ α α τ
=
−
−
( ) ( )
1
1
2
3
p
d
i
dvs. förräntningskravet före bolagsskatt skall vara lika med
ρ
α α
α α
e
i i
= =
0 7 0 504
1 39
2
3
2
3
, ,
,
. Om beskattningen reducerar ägarnas
alternativavkastning i samma proportion som den reducerar utdelningsinkomsterna, dvs.
τ τ
p d
=
(vilket är fallet här i Sverige), och om-
räkningskursen vid utdelningstillfället motsvarar den omräkningskurs som används för att räkna om den alternativa avkastningen i euro till kronor, dvs.
α α
3 2
=
, så påverkas alltså inte
ρ
. Därmed påverkas inte heller företagets kapitalkostnad vid finansiering med nyemission. Om däremot omräkningskursen vid utdelningstillfället visar sig vara lägre än den kurs som används för att räkna om den alternativa avkastningen (dvs.
α α
3 2
<
) så ökar företagets kapitalkostnad vid finansiering med
nya aktier. Trots att skatten är densamma på utdelningsinkomster respektive ränteinkomster kommer företagens finansiering med nyemission, beroende på valutakurserna, inte ha samma kostnad. Detta problem har företagen redan idag vid lån i utländsk valuta men det kommer att förstärkas om de tillåts redovisa i euro.
Exempel: Antag att Linda har 100 euro som hon vill investera i aktier eller sätta in på bank till 5 procents ränta. Antag vidare att valutakursen
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 133
i slutet av året är
α
2
11
= kronor euro /
, medan valutakursen vid
utdelningstillfället är
α
3
10 5
= , / kronor euro
.
Om Linda investerar sina pengar på banken erhåller hon nominellt en avkastning på 5 euro (100*0,05). Denna avkastning i kronor motsvarar
5 55
2
* α
=
. Efter skatt (på 30 procent) erhåller Linda en avkastning i
kronor på
( , ) * * , * , 1 0 3 5 3 5 38 5
2
2
− = = α α
.
Om Linda istället väljer att investera i aktier erhåller hon en utdelning som före bolagsskatt måste uppgå till
100 * ρ
e
. Denna avkastning i
kronor motsvarar
α ρ
3
100 * *
e
. Efter bolags- och utdelningsskatt erhåller Linda netto en avkastning i SEK på
α ρ α ρ
3
3
100 1 0 3 1 0 28 50 4 * * * ( , ) * ( , ) * * ,
e
e
−
− =
.
För att Linda skall vara indifferent mellan att investera i aktier eller i bankkonto kräver hon minst samma avkastning i båda fallen. Detta
innebär att
ρ
α α
α α
e
= =
3 5
50 4
0 069
2
3
2
3
,
,
* , *
. Om valutakursen vid
utdelningstillfället är densamma som valutakursen i slutet av året, dvs.
α α
3 2
=
, kräver Linda en avkastning på 6,9 procent för att vara
indifferent i sitt investeringsval. Om kurserna följer värdena antagna ovan ökar avkastningskravet till 7,3 procent. Linda ökar sitt avkastningskrav p.g.a. den depreciering som sker av kronan mellan dessa två tillfällen.
7.5.3 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med kvarhållna vinstmedel
Skillnaden mellan finansiering med nyemission och kvarhållen vinst gäller det belopp ägarna måste uppoffra för att finansiera en nyinvestering i företaget. Nyemissioner betalas med fullt beskattade medel och en investering på en euro (dvs.
α
5
kronor) i företaget kostar
alltså aktieägarna lika mycket. Men om företaget väljer att finansiera nyinvesteringen med att kvarhålla vinsterna så uppoffrar aktieägarna ett belopp motsvarande
α τ
3
1 ( )
−
d
kronor per investerad euro, i form av
utebliven utdelning efter skatt. Aktieägarna kan därför nöja sig med en avkastning efter bolagsskatt men före personlig skatt, som är
α τ
3
1 ( )
−
d
motsvarande avkastningen vid nyemissionsfinansiering. För
att vinstnedplöjning skall vara acceptabelt ur ägarnas synvinkel måste den emellertid resultera i en värdeökning på företagets aktier som ett uttryck för en förväntan om framtida utdelningsökningar. Värdeökningen beskattas enligt ovan med
τ
c
. Varje euro (dvs.
α
5
kronor) i
134 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
värdestegringsvinst efter skatt motsvarar därmed en värdeökning före
skatt på
1
1
5
α τ ( )
−
c
. Detta betyder att avkastningskravet efter
bolagsskatt måste räknas upp med faktorn
1
1
5
α τ ( )
−
c
, jämfört med
motsvarande avkastningskrav vid nyemission. Vi har alltså två motverkande effekter från den personliga kapitalbeskattningen. Kombinerar vi dessa , blir resultatet att företagets kostnad för självfinansiering är
α τ α τ
3
5
1 1
( ) ( )
−
−
d
c
gånger motsvarande kostnad för nyemission, dvs.
(3)
ρ
τ α α τ
=
−
−
( ) ( )
1
1
2
5
p
c
i
För nedplöjda vinstmedel är det alltså förhållandet mellan beskattningen av kapitalvinster och skatten på den alternativa avkastningen som är avgörande. Vidare har omräkningsförfarandet vid nyemission och alternativavkastningen också betydelse för företagens beslut huruvida de ska bibehålla vinsterna i företagen. I Sverige är den effektiva skatten på kapitalvinster mindre än skatten på ränteinkomster (dvs.
τ τ
c p
<
).
Detta har medfört att kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel är lägre (jämfört med kapitalkostnaden i frånvaro av ägarskatter). Om
α α
5 2
<
(dvs. kronan apprecieras mellan tidpunkten
då kapitalvinster uppkommer och tidpunkten då ränteinkomster beskattas), så ökar kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel. Å andra sidan om
α α
5 2
>
(dvs. kronan deprecieras mellan
tidpunkten då kapitalvinster uppkommer och tidpunkten då ränteinkomster beskattas), så förstärks effekten och kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel blir ännu lägre.
I Sverige har kapitalvinster varit förmånligare beskattade än både utdelningar och räntor (dvs.
τ τ
c p
<
och
τ τ
c d
<
). Ägarbeskattningen
har tenderat, allt annat lika, att göra det billigare att finansiera med kvarhållna vinstmedel än med nyemissioner. Om ägarbeskattningen fortfarande baseras på kronor (vilket innebär att kapitalinkomster i euro omräknas till kronor med kursen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde) så kan företagens val av finansieringsform (som p.g.a. skattesystemets konstruktion följer viss struktur) påverkas. Detta implicerar att företagen vid framtida beslut om hur de ska finansiera nya investeringar måste beakta ytterligare en osäkerhetsfaktor om valuta-
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 135
kursutvecklingen. Denna utveckling kommer att vara av betydelse för att företagen skall kunna bilda sig en uppfattning om vilken finansieringsstrategi som kan vara mest fördelaktig för deras aktieägare ur skattesynvinkel.
Även om utdelningsskatten inte har någon betydelse för företagets förräntningskrav då finansieringen sker med kvarhållna vinstmedel, är den självfallet avgörande för aktieägarnas förmögenhetsställning. Ett annat sätt att uttrycka detta är att utdelningsbeskattningen är kapitaliserad i företagens börskurser. Ju högre utdelningsskatten är jämfört med skatten på andra placeringsalternativ, desto lägre kommer börskurserna att vara. Förändringar i utdelningsbeskattningen ger upphov till kapitalvinster eller förluster för de redan existerande aktieägarna. För nya aktieägare, däremot innebär denna kapitaliseringseffekt att aktier kan köpas till ett rabatterat pris, där rabattens storlek är en direkt avspegling av utdelningsskattens höjd. På grund av osäkerheten kring valutakursen vid utdelningstillfället blir även storleken på kapitalvinsterna eller förlusterna för de redan existerande aktieägarna osäkra. Vid en kraftig uppgång av valutakursen (dvs. då kronan deprecieras) ökar utdelningsbeloppen i kronor medan vid en kraftig nedgång (då kronan apprecieras) sjunker utdelningsbeloppen. För en given utdelningsskatt ökar (alternativt minskar) skatterabattens storlek vilket i sin tur bör återspeglas i börskurserna.
7.5.4 Kapitalkostnaden i en liten öppen ekonomi
Analysen i föregående avsnitt indikerar på att den omräkning som (för beskattningsmål) sker av kapitalinkomster kan ha betydelse för företagens val av finansieringsform. Å andra sidan baseras analysen på att samtliga ägare (eller åtminstone den marginella placeraren) är skattskyldiga i Sverige. Men de inhemska aktieägarna är en heterogen grupp. På börsen finns det både beskattade hushåll och skattebefriade institutioner m.m. Det är svårt att identifiera vilka ägarkategorier som styr kursbildningen (och kostnaden för eget kapital). Vidare finns det utländska ägare som har fått större betydelse under senare år på grund av en långtgående internationell integration av marknaderna för eget kapital. Om börskurserna för alla bolag bestäms av internationella investerare kommer självfallet förändringar i skatten på utdelningar och reavinster att inte påverka aktiepriserna eftersom dessa aktörer ej betalar dylika skatter. I detta fall uppkommer inga reala effekter. Däremot kan förändringar i ägandet av den inhemska kapitalstocken uppstå. Skatteekonomer är i allmänhet överens om att avkastningskravet på de stora bolagen bestäms internationellt (vilket innebär att inhemska skatter
136 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
på ägarsidan inte har någon effekt på företagens kapitalkostnad). Debatten har snarare kommit att handla om de mindre bolagens avkastningskrav och i vilken grad detta påverkas av det internationella avkastningskrav som ställs på de stora bolagen. Detta i sin tur kan implicera att omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor inte får någon effekt på de stora bolagens avkastningskrav medan det kan ha viss påverkan på de mindre bolagens avkastningskrav. Nedan utvecklas detta resonemang.
Globaliseringen av världens kapitalmarknader påverkar självfallet utformningen av bolags- och ägarbeskattningen. Sverige är en liten öppen ekonomi där avkastningskraven i stor utsträckning bestäms på världsmarknaden. På en fullständigt internationaliserad kapitalmarknad kommer kapitalkostnaden i ett litet land att vara helt oberoende av ägarbeskattningen. Emellertid kan man – på goda grunder – utgå från att inte alla företag har tillgång till denna kapitalmarknad. En mer rimlig utgångspunkt är att stora företag direkt påverkas av det internationella avkastningskravet, medan små- och medelstora företag berörs på ett indirekt sätt. Alternativt kan man utgå ifrån att små- och medelstora företag verkar i en sluten ekonomi och inte påverkas av det internationella avkastningskravet. Om så är fallet kan kapitalkostnaden för små- och medelstora företag påverkas av ägarbeskattningen och därmed även av omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor.
Utlandsägandet av svenska börsbolag var relativt stabilt kring 6-7 procent fram till 1991. Därefter har den tilltagande internationaliseringen inneburit att andelen ökat till ca 35 procent 1996 (29 procent 1997). Om utlandsägandet blir tillräckligt stort kommer inte beskattningen av hushållen att ha någon betydelse för de stora företagens marknadsvärde. I så fall bestäms dessa företags kostnad för finansiering med eget kapital på den internationella marknaden. Detta utesluter emellertid inte att förräntningskraven på enbart inhemskt handlade aktier kan påverkas av de internationella förräntningskraven. Placerare som håller inhemskt handlade aktier kan ju när som helst disponera om sina portföljer för att tillgodogöra sig bättre avkastning på alternativa aktiemarknader. Om avkastningskorrelationen är tillräckligt stark mellan stora och små bolag är det endast bolagsbeskattningen som är avgörande för skattesytemets inverkan på incitamenten att investera. Ägarbeskattningen (och därmed omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) får i detta fall ingen betydelse.
Detta beror på två principer inom beskattningen. För det första är ägarbeskattningen uppbyggd enligt en princip som säger att alla inkomster oavsett var de uppkommer skall beskattas efter de skatteregler som gäller i det land där ägaren har sin hemvist (residensprincipen). Avkastningen på företagens investeringar beskattas enligt källstats-
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 137
principen, vilket innebär att avkastningen beskattas i enlighet med de regler som gäller i det land där investeringen gjorts. För den enskilde investeraren är det avkastningen efter bolagsskatt som avgör hur man väljer att fördela sina medel mellan olika placeringsalternativ. Källbeskattningen kan skapa skillnader i avkastning före bolagsskatt mellan olika länder. Denna skillnad avspeglar skillnaderna i skatteuttaget.
Ur skattesynpunkt medför residensprincipen att det inte har någon betydelse om sparandet investeras hemma eller utomlands, eftersom alla inkomster måste beskattas i hemlandet. Vidare betyder detta att investerarnas portföljval baseras på avkastningen före ägarskatt i olika länder. Avkastningskraven efter bolagsskatt men före ägarskatt i olika länder kommer så småningom att jämnas ut för de placeringsobjekt som fritt handlas internationellt. Detta ställer krav på de inhemska företagen eftersom dessa måste genomföra investeringsprojekt som möter det internationella avkastningskravet före bolagsskatt. Eftersom olika länder tillämpar olika system för bolagsbeskattning, krävs olika stor avkastning före bolagsskatt på investeringen beroende på i vilket land den görs. Avgörande för om ett investeringsprojekt ska genomföras i en öppen ekonomi är således förräntningskravet före bolagsskatt. Ägarbeskattningen (och därmed omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) har däremot ingen betydelse för kapitalkostnaden.
Relevansen i ovanstående resonemang är emellertid omdebatterad. För att kapitalkostnaden ska vara fullständigt oberoende av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) krävs, för det första, att kapitalägarna är fullständigt rationella och, för det andra, att alla företag (både stora och små) har obegränsad tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Dessa förutsättningar är med all sannolikhet ej uppfyllda. Frågan är då hur oberoende kapitalkostnaden faktiskt är av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor)?
Kapitalägarnas agerande antas till övervägande del vara rationellt, vilket får anses vara ett rimligt antagande. Om detta ej är fallet påverkas kapitalkostnaden i större omfattning av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) i en öppen ekonomi. Den andra förutsättningen är mer bekymmersam. Små och medelstora företag har på grund av höga informations- och transaktionskostnader svårt att nå den internationella kapitalmarknaden. Vid en sådan begränsning opererar dessa företag, i denna bemärkelse, som om de befann sig i en sluten ekonomi (där ägarbeskattningen och därmed även omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor får betydelse). Detta innebär inte att de skulle vara opåverkade av de internationella avkastningskraven. Rimligtvis har enskilda kapitalägare möjlighet att
138 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
placera i tillgångar på den internationella marknaden, så att det internationella avkastningskravet påverkar de svenska kapitalägarnas förräntningsanspråk. På så sätt får det internationella avkastningskravet genomslag även på aktier som endast handlas nationellt, och ett företags kapitalkostnad kan delvis påverkas av internationella placerare trots att det inte själv kan skaffa eget kapital på den internationella marknaden. Detta skulle i sin tur indikera att det existerar en samvariation- svag eller stark - mellan avkastningen på stora- och småbolagsaktier. Det är emellertid svårt att fastställa i vilken utsträckning de svenska kapitalägarnas avkastningskrav är influerat av det internationella, vilket resulterar i att det är oklart hur ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) inverkar på kapitalkostnaden. Huruvida det existerar en positiv, negativ eller ingen samvariation alls mellan stora- och småbolags aktier är en empirisk fråga. Det går ej att med intuitiva resonemang (vilka oftast är förknippade med olika värderingar om utdelnings- och reavinstbeskattningens effekter) söka sig fram huruvida samvariationen mellan stora- och småbolags aktier är positiva, negativa eller lika med noll. Detta är den centrala frågan för huruvida avkastningskravet på småbolagsaktier påverkas av ägarbeskattningen och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor.
7.6 Statsfinansiella effekter
I detta avsnitt kommer de statsfinansiella effekterna av att låta svenska företag sköta sin redovisning i euro diskuteras. I avsnitt 7.6.1 behandlas valutakurserna och några av de antaganden som görs. Därefter, i avsnitt 7.6.2 och 7.6.3, exemplifieras effekterna för bolagsskatt och mervärdesskatt. En sammanfattning avslutar därefter denna del.
7.6.1 Valutakurser
I avsnitten som följer används valutakurser från 1997 som exempel. För att illustrera effekterna av valutakursutvecklingen används två konstruerade valutor. Eftersom det inte fanns någon officiell ecu-kurs används kursen på den korg av valutor som senare ingick i ecun. I diagram 1 redovisas den dagliga kursen och genomsnittskursen för månad respektive år. Ecukursen, som från och med nu kommer att kallas euro1, var värd 8,57 kr i början på året och 8,7 kr vid utgången av året.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 139
Diagram 1. Dagliga kurser och års- respektive månatligt genomsnitt för euro1 under 1997
8,3 8,4 8,5 8,6 8,7 8,8 8,9
9
Kr/Euro1
Euro1 Månadsgenomsnitt Årsgenomsnitt
Källa: Riksbanken
Den årliga genomsnittskursen var 8,62 kr per euro1 och standardavvikelsen, dvs. den genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet, var 0,12 kr. Denna relativt stabila kursutveckling får konsekvenser för hur stora effekterna blir av att tillåta företagen redovisa i euro.
Som andra exempel, se diagram 2, använder vi en konstruerad eurokurs kallad euro2. Euro2 har samma ingångsvärde som ovanstående valuta men följer sedan den utveckling som kronan hade gentemot den amerikanska dollarn 1997. Till skillnad från föregående valuta har euro2 apprecierats betydligt. Värdet på en euro2 ökar från 8,56 kr i början på året till 9,83 vid årets slut. Som mest är en euro2 värd 10,11 kr. Denna trendmässiga uppgång i värde får stora effekter på till exempel alternativet att omräkning skall ske med balansdagens kurs. Medelvärdet för euro2 var 9,54 kr och standardavvikelsen var 0,30 kr.
Ovanstående exempel på valutakursutveckling räcker av naturliga skäl endast till att beskriva effekterna på kort sikt. Det bör poängteras att beräkningarna i följande avsnitt endast är exempel och inte skall ses som uppskattningar av avvikelsen. Syftet är dels att visa relationen mellan de olika omräkningsmetoderna i olika situationer, dels att beskriva den risk som redovisning i euro innebär för det offentliga.
140 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Diagram 2. Daglig kurs och års- respektive månatligt genomsnitt för euro2 som har amerikanska dollarns utveckling under 1997
8,40 8,60 8,80 9,00 9,20 9,40 9,60 9,80 10,00 10,20
Kr/Euro2
Euro2 Månadsgenomsnitt Årsgenomsnitt
Bearbetning av data från riksbanken
7.6.2 Effekter på bolagsskatteintäkterna
Enligt den föreslagna metoden ska företagen göra bokslutet i euro och sedan omräkna resultaträkningen med periodens genomsnittskurs. Genomsnittskursen är vald därför att den är ett relativt rättvisande mått på valutans värde under den aktuella perioden samtidigt som den kan användas i ett enkelt omräkningsförfarande. Omräkning med genomsnittskurs innebär dock att staten tar på sig en del av företagens valutakursrisk. Om företagens transaktioner är jämnt fördelade över perioden kommer denna metod att ge ett beskattningsbart resultat som inte skiljer sig mycket från resultatet vid redovisning i svenska kronor. Varje avvikelse från den jämna fördelningen innebär dock att företagens resultat påverkas. Enligt gängse teori bör dessa avvikelser ta ut varandra på lång sikt. Detta bygger på antagandet att transaktionsdagens valutakurs kommer att överstiga genomsnittskursen lika ofta och lika mycket som den kommer att understiga den över en längre period.
På kort sikt är det dock högst troligt att det kommer att uppstå avvikelser. Ett stiliserat exempel illustrerar detta. Ett företag gör endast en transaktion under året, en varuförsäljning för 100 kr. Eftersom företaget sköter sin redovisning i euro bokförs transaktionen som en intäkt i euro efter att beloppet omvandlats med transaktionsdagens kurs. Om kursen på transaktionsdagen var 10 kr per euro redovisar företaget en intäkt på 10 euro. Vid årets slut gör företaget sitt bokslut i euro och har en redovisad vinst som uppgår till 10 euro. När företaget deklarerar
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 141
omräknas resultatet med räkenskapsårets genomsnittskurs som är 9 kr per euro. Den taxerade inkomsten blir 90 svenska kronor vilket ska jämföras med 100 kronor om företaget haft redovisningen i kronor. I detta fall uppkommer ett skattebortfall på (10*0,28) 2,8 kronor men sannolikheten är lika stor att det blir en ökning av skatteintäkterna. Dylika avvikelser som uppstår vid kortsiktiga fluktuationer i valutakursen är den risk som staten tar över från företagen.
Enligt ovanstående resonemang bör det inte uppstå något finansieringsbehov på lång sikt. På kort sikt kan det uppkomma en skillnad i skatteintäkterna jämfört med nuvarande system. Om det blir ett underskott eller överskott och i vilken omfattning är dock omöjligt att säga. Därför uppstår inget kvantifierbart finansieringsbehov på kort sikt.
För att ge exempel på effekterna av förslaget på aggregerad nivå används de ovan redovisade euro-kurserna. Den i 1998 års vårproposition presenterade prognosen för beskattningsbar vinst 1999 hos juridiska personer (huvudsakligen aktiebolag) är 180 mdkr. Detta skulle ge staten skatteintäkter på ungefär 50,4 mdkr. Det är svårt att bedömma antalet företag som kommer att övergå till redovisning i euro. Det är rimligt att anta att stora företag med betydande export och import har större incitament att byta redovisningsvaluta än små företag. Företag med balansomslutning överstigande 250 mkr definieras som stora. Dessa företag svarade, vid 1996 års taxering, för ca. 46 procent av den totala beskattningsbara vinsten. Hälften av dessa företag antas byta redovisningsvaluta. Den totala vinsten i dessa bolag blir (180*0,46*0,5=) 41,4 mdkr och de totala skatteintäkterna (41,4*0,28=) 11,6 mdkr.
Som jämförelsenorm antas att vinsten genereras jämnt under året dvs. med lika stora delar under årets arbetsdagar. Vid redovisning i kronor påverkas inte det beskattningsbara resultatet av tidpunkten då inkomsten genereras. Om ett företag redovisar i euro kommer fördelningen av intäkterna under perioden att påverka det beskattningsbara resultatet. Senare kommer ett exempel där intäkterna genereras ojämnt över perioden visa detta.
För att illustrera effekterna av omräkningsförfarandet jämförs redovisning i kronor med redovisning i euro som omräknas till kronor med genomsnittskurs respektive balansdagens kurs. Redovisning i kronor representeras i diagram 3 av den horisontella linjen. Vid redovisning i kronor spelar det ingen roll när under året intäkterna genereras eftersom de inte påverkas av valutakursen. Med redovisning i euro kommer det att uppstå kursförluster eller kursvinster eftersom företaget bokför intäkten med transaktionsdagens kurs och den i slutet på året omräknas till kronor med genomsnittskursen.
142 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Diagram 3. Vinstens fördelning över året med kronredovisning jämförs med euroredovisning där omräkning skett med årsgenomsnittet respektive balansdagens kurs (euro1)
160 162 164 166 168 170 172 174
Mkr
Redovisning i Kr Genomsnitt
Balansdag
Omräkning med genomsnittskursen skulle i detta exempel öka skatteintäkterna med 9 mkr. Denna låga avvikelse förklaras av två saker. För det första är intäkterna jämnt fördelade över perioden och för det andra har valutan i detta fall haft en relativt stabil utveckling. Om samma exempel replikeras med euro2 blir avvikelsen med omräkning enligt genomsnittskursen en ökning av skatteintäkterna med 42 mkr. Även i detta fall är beloppet litet men avvikelsen har dock ökat (med 370 procent) på grund av att kursutvecklingen antagits vara en annan.
Exemplen ovan kan också användas för att illustrera effekterna av omräkning med balansdagens kurs även vad gäller resultaträkningen. Omräkning med balansdagens kurs för euro1 skulle ha ökat skatteintäkterna med 370 mkr medan beräkningen med balansdagenskurs enligt euro2 ger ett skattebortfall på 1310 mkr. Dessa avvikelser visar på en tydlig nackdel med att välja ”kursen en enskild dag” som omräkningskurs, oberoende av vilken dag som väljs.
Hur skatteintäkterna påverkas av att företagens vinster genereras ojämnt under perioden visas i nästa exempel. Den faktiska fördelningen under perioden för de företag som kommer att byta redovisningsvaluta är omöjligt att fastställa. I diagram 4 ges två stiliserade exempel där summan av företagens vinster i kronor är exakt densamma men de genereras vid olika tillfällen. I fall 1 uppkommer 110 procent av genomsnittet per månad det första halvåret och 90 procent det andra. I fall 2 är verksamheten starkt säsongsbetonad och den största delen av intäkterna genereras under sommaren. I januari och december uppkommer 80 procent och under juni och juli 120 procent av den
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 143
genomsnittliga månatliga vinsten. I månaderna däremellan inflyter 90 respektive 110 procent. Eftersom året inte har ett jämnt antal arbetsdagar och månaderna inte har lika många dagar måste de första dagarna i september generera den genomsnittliga intäkten för att den totala vinsten ska bli densamma i samtliga fall.
Diagram 4. Fördelning av vinsten
0,7 0,8 0,9
1 1,1 1,2 1,3
Del av intäkt
Fall 1
Fall 2
Norm
Om kursutvecklingen följer euro1 minskar de totala bolagsskatteintäkterna med 26 mkr i fall 1 och med 11 mkr i fall 2. Om beräkningarna görs utifrån kursutvecklingen i euro2 blir det en intäktsökning på 97 mkr i fall 1 och ett skattebortfall på 69 mkr i fall 2. I diagram 5 visas skatteeffekten av att intäkterna genereras säsongsmässigt enligt fall 2.
Diagram 5. Exempel på säsongsbetonad verksamhet och fördelningen av vinst efter att hänsyn tagits till kursförändringar (euro2)
125 135 145 155 165 175 185 195 205
Mkr
Fall 2 Skatteintäkt
144 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Som en förklaring till diagrammet beskrivs beräkningarna kortfattat. Som nämnts tidigare i detta avsnitt uppgår vinsterna för de bolag som antas välja euroredovisning till 41,4 mdkr. Detta innebär en skatteintäkt för staten på 11,6 mdkr. En jämn fördelning av dessa vinster över hela året ger en vinst på 166 mkr (41,4/249) per dag. På grund av säsongsvariationer uppkommer till exempel bara 80 procent av denna dagsvinst i januari ( dvs. 133 mkr.). Denna vinst ger en skatteintäkt på 37 mkr. Genom att använda respektive dags euro2-kurs omräknas dessa vinster och bokförs i euro. Kursen den första januari är 8,56 kr per euro2. Detta betyder att vinsten bokförs till ett värde i euro2 på 15,5 miljoner euro2 (133/8,56). Vid taxering omräknas den bokförda vinsten med årets genomsnittskurs, 9,54 kr per euro2, till en vinst på 148 mkr (15,5*9,54). Statens skatteintäkter blir i detta fall 41 mkr (148*0,28). Skillnaden i skatt mellan redovisning i kronor och euro blir 4 mkr (41-37) på en dags vinster.
7.6.3 Effekter på mervärdesskatteintäkterna
Den totala intäkten av mervärdesskatt uppgick 1997 till 127,65 mdkr. Uppbörden sker månatligen och beloppen för respektive månad redovisas i diagram 6 nedan. Av diagrammet framgår tydligt att nettoinkomsten av mervärdesskatt varierar betydligt mellan månaderna.
Det är svårt att bedöma hur stor del av den totala mervärdesskatteintäkten som kommer från företag som kommer att byta redovisningsvaluta. Utgångspunkten i dessa exempel är den gräns som gällde för uppbörd under 1997 vilken tyvärr inte sammanfaller med den gräns som används för beräkningar i tidigare kapitel. Företag som hade en omsättning överstigande 40 mkr skulle göra sin mervärdesskatteinbetalning senast den 20 i månaden efter redovisningsperioden. Företag med omsättning under gränsen fick en något längre kredittid då inbetalningen normalt skulle göras senast den 5 i andra månaden efter perioden. De större företagen står i genomsnitt för cirka 63 procent av de totala inbetalningarna av mervärdesskatt. I exemplen som följer antas att hälften av dessa företag övergår till redovisning i euro.
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 145
Diagram 6. 1997 års månatliga inbetalning och utbetalning av mervärdesskatt och netto
-1000
-500
0 500 1000 1500
Mkr
Inbetalning Återbetalning
Norm
Källa: Prognosgruppen, Fi/Ska
Jämförelsenormen är mervärdesskatteintäkterna i kronor. Vid redovisning i kronor påverkas inte den slutliga skatten av när skattskyldigheten inträffade eftersom ingen omräkning sker. I diagrammen redovisas vad omsättningen den aktuella perioden skulle få för mervärdesskattekonsekvenser per dag för respektive omräkningsalternativ. Syftet är att visa hur stora avvikelser som kan uppstå dagligen. Normen representeras i diagrammen av en exakt jämnt fördelad omsättning dvs. kurvan är horisontell för varje månad. För övriga alternativ antas företagen omräkna transaktionerna till euro, i sin löpande redovisning, med respektive dagskurs. Efter periodens slut omräknas sedan det totala mervärdesskattebeloppet från euro till kronor med respektive omräkningsalternativ. Den differens som uppstår redovisas för varje transaktionsdag.
I det första exemplet jämförs redovisning i kronor med redovisning i euro med omräkning enligt genomsnittskurs respektive kursen på månadens sista transaktionsdag. När beräkningen görs med genomsnittskursen för euro1 ger det en ökad skatteintäkt med 2 mkr. och med kursen vid månadens slut en ökning med 120 mkr. Görs samma beräkning med euro2 ger omräkning med genomsnittskursen en ökning av skatteintäkterna med 3 mkr. och omräkning med valutakursen på periodens sista dag en ökning med 192 mkr. För tydlighetens skull redovisas effekterna av omräkningsalternativen endast för det första kvartalet i diagrammet.
146 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Diagram 7. Mervärdesskatteintäkter enligt genomsnittskurs, månadens sista dag och norm (euro2)
140 142 144 146 148 150 152 154 156 158 160
Mkr
Norm Genomsnitt Månadens slut
Enligt samma resonemang som gäller för bolagsskatt bör differenserna när genomsnittskursen används ta ut varandra på lång sikt.
Ovanstående beräkningar är gjorda med exakt jämn fördelning av när skattskyldigheten uppkommer i månaden och detta är naturligtvis ett starkt antagande. Hur det egentligen förhåller sig för de aktuella företagen är dock omöjligt att veta. Därför redovisas tre exempel på hur konsumtionsmönstret kan se ut i diagram 8. När konsumtionen är viktad enligt vikt 1 uppkommer 110 procent av skattskyldigheten i början av månaden och trappas ner till 90 procent i slutet av månaden. Enligt vikt 2 sker det exakt motsatta, 90 procent av konsumtionen sker i början på månaden och den trappas upp till 110 procent i slutet av månaden. Med viktning enligt det tredje exemplet sker en mindre del av konsumtionen i början och slutet av månaden och en större del i mitten. Vikterna pendlar då mellan 104 och 96 procent. Då de olika månaderna inte har samma antal dagar är det inte exakt samma kurva i varje månad men den totala konsumtionen är densamma i samtliga fall.
Diagram 6 visar att det är betydande skillnader mellan månaderna.
Mellan maj och juni 1997 sjönk konsumtionen och därmed skatteintäkterna med 20 procent (se diagram 6).
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 147
Diagram 8. Tre olika sätt att vikta konsumtionen under perioden
110 120 130 140 150 160 170
Mkr
Norm
Vikt 1
Vikt 2
Vikt 3
I beräkningarna används månadens genomsnitt som omräkningskurs. När konsumtionen är fördelad över månaden enligt vikt 1 och beräkningarna görs med euro1 blir det ett intäktsbortfall för staten på 42 mkr. Om samma beräkning görs med euro2 ökar skatteintäkterna med 56 mkr.
Tabell 8. Effekten av konsumtionens fördelning under en period på ett år
(mkr.) Vikt 1
Vikt 2
Vikt 3
Euro1 -42 50 -3 Euro2 56 -47 -6
En första slutsats av detta exempel är att fördelningen av konsumtionen påverkar statens skatteintäkter markant. Avvikelsen vid fördelning enligt vikt 2 är 25 gånger större än avvikelsen vid jämn fördelning. En andra slutsats är att både fördelningen och kursutvecklingen har betydelse för om avvikelsen blir positiv eller negativ. Exakt samma transaktioner kan beroende på valutakursen ge både en ökad och minskad skatteintäkt.
Som beskrivits i tidigare kapitel ingår mervärdesskattebasen i underlaget för en del av EU-avgiften. Varje förändring av mervärdesskattebasen kommer därmed att påverka storleken på denna avgift. Effekten bör dock bli försumbar.
148 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
7.6.4 Sammanfattning
Eftersom det är omöjligt att förutsäga hur den svenska kronan kommer att förhålla sig gentemot euron går det inte att kvantifiera det finansieringsbehov som kan uppstå med de valda omräkningsreglerna. När företag tillåts sköta sin redovisning i euro, kan det leda till en ökning eller en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakursutvecklingen och fördelningen av intäkterna över tiden. Visserligen kan ett kortsiktigt intäktsbortfall finansieras med framtida skatteintäkter som kan uppstå på lite längre sikt. Man bör dock vara medveten om att även dessa skattebortfall måste finansieras i statens budget. Det går inte att vid varje budgettillfälle hänvisa till förväntade framtida skatteintäkter som finansiering av de tillfälliga skattebortfallen.
Det är naturligtvis möjligt att kronan långsiktigt kommer att ändra värde gentemot euron. I de fall den apprecieras kommer statens skatteintäkter från de företag som sköter sin redovisning i euro att minska. I de fall som svenska kronan deprecieras kommer statens intäkter att öka eftersom varje euro i redovisad vinst är mer värd i kronor. Det är viktigt att dessa effekter av växelkursförändringen på statens skatteintäkter inte används som motiv för eller som finansiering av en expansiv finanspolitik.
7.7 Redovisning i euro – konsekvenser för den ekonomiska statistiken
7.7.1 Bakgrund och förutsättningar
Den ekonomiska statistiken, som produceras av Statistiska centralbyrån, SCB, omfattar national- och finansräkenskaper, statistik över produktion, utrikeshandel, inkomster och konsumtion, investeringar och sparande samt finansmarknad och priser. Statistiken, som i allt väsentligt bygger på uppgifter från företagens redovisning, redovisas uteslutande i svenska kronor. Enligt tilläggsdirektiven skall utredaren analysera tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken om företagen tillåts redovisa i euro.
Som förutsättning för den vidare analysen gäller att ett antal svenska företag av betydelse under de närmaste åren kommer att upprätta sin externa redovisning och interna bokföring i euro samt att statistiken kommer att redovisas, publiceras och rapporteras till Eurostat i svenska kronor under överskådlig tid. En annan förutsättning är att den ekonomiska statistik som utgör underlag för national- och finansräkenskaper
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 149
skall vara anpassad till EU:s definitioner enligt rådsförordningen om ett Europeiskt Nationalräkenskapssystem (ENS95).
Företagens redovisning i euro får konsekvenser för den ekonomiska statistiken. Problem kan befaras uppstå vad gäller konsistens mellan resultat- och balansräkningsuppgifter. Vidare kan en allmänt ökad osäkerhet i den ekonomiska statistiken befaras.
För att lösa problemen kan två alternativa angreppssätt tänkas när det gäller valutaomräkningen. I det ena fallet sker all omräkning hos berörda företag. I det andra lämnas uppgifter i euro till SCB som gör nödvändiga omräkningar. Det andra alternativet, där SCB i sin statistikproduktion måste hantera dubbla valutor i uppgiftsinsamling och bearbetning, innebär dock att mycket omfattande åtgärder behöver vidtas inom SCB. Det innebär också risker för att överensstämmelse med motsvarande uppgifter för skatteändamål etc. inte kan uppnås. Huvudalternativet är därför enligt utredarens mening att företagen gör all omräkning från euro till svenska kronor och att företagen tillställs centrala anvisningar om omräkningsmetoder. Det andra alternativet behandlas inte vidare.
7.7.2 Värderingsprinciper i ekonomisk statistik
I den ekonomiska statistik som belyser företagssektorns resultat och balansräkningar förekommer i princip två olika slag av värderingar. I den s.k. företagsstatistiken är resultat- och balansräkningsuppgifter i princip värderade enligt gällande redovisningsnormer. Detta innebär värdering till historiska anskaffningsvärden, enligt lägsta värdets princip etc. Företagsstatistiken redovisas efter näringsgrenar och antal anställda och utgör underlag för annan ekonomisk statistik.
Företagssektorns produktion, driftsöverskott, inkomstöverföringar, investeringar och sparande redovisas också i national- och finansräkenskaperna. Hos dessa, som följer internationella rekommendationer och regler (FN:s respektive EU:s), är värderingsnormen rådande marknadsvärde vid transaktionstillfället respektive vid balansdagen, eller nominell värdering för poster som inte handlas på en andrahandsmarknad. Marknadsvärderingen – eller motsvarande – motiveras av analytiska och statistiska behov. Vid en konsekvent marknadsvärdering kommer alla transaktioner och balansposter att vara lika värderade hos olika motparter i ekonomin. Att tillämpa andra värderingsprinciper skulle leda till fel och inkonsistenser i det ekonomiskstatistiska systemet. I praktiken är det dock omöjligt att upprätthålla en konsekvent marknadsvärdering i den makroekonomiska statistiken,
150 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
eftersom många uppgifter hämtas från företag och andra institutioners bokföring.
I nationalräkenskaperna registreras skillnaden mellan in- och utgående balans och transaktionsförändring som omvärderingar – realiserade och orealiserade kapitalvinster. Dessa skall inte räknas som inkomster eller sparande i nationalräkenskapssystemet. Det är därför mycket viktigt att hålla isär kapitalvinster och kapitalförluster och andra inkomster och utgifter; eftersom fel annars uppstår i beräkningarna av disponibel inkomst och sparande.
7.7.3 Valutaomräkningar i nationalräkenskaperna
Som en konsekvens av regeln om marknadsvärde skall i national- och finansräkenskaperna transaktioner i utländsk valuta anges till dagskurs vid transaktionstillfället, dvs. vad som faktiskt utgivits eller erhållits vid betalning omräknad till genomsnittet mellan köp/säljkurs eller om transaktionen inte ger upphov till en betalning, värdet vid överlåtelsen omräknad till aktuell valutakurs. Detta förutsätter i princip att varje transaktion skulle behöva omräknas enligt rådande växelkurs för att slutresultatet skall bli korrekt. Så sker av naturliga skäl inte i praktiken. Schablonmetoder tillämpas, t.ex. när det gäller utrikeshandeln. Balansräkningarna skall omräknas till dagskurs vid balansräkningsdagen. Valutaomräkningarna i statistikrapporteringen lämnar dock mycket i övrigt att önska (se avsnitt 7.7.5 nedan).
7.7.4 Valutaomräkningar hos företagen
Valutaomräkningar förekommer när poster denominerade i utländsk valuta skall räknas om till svenska kronor i företagens bokföring. Detta förekommer i varierande grad hos de flesta företag. Valutaomräkningen sker med olika metoder. De normer som har utvecklats kring företagens redovisning av valutaomräkningar påverkas framför allt av FAR:s rekommendation (förslag) om omräkning av tillgångar och skulder i utländska dotterbolag och BFN:s rekommendation (R 7) om värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Internationellt finns det närmast en total uppslutning kring den metod för omräkning avseende utländska dotterbolag som bygger på den amerikanska FAS 52 och som FAR:s rekommendation till viss del baseras på. Enligt denna metod skall utländska dotterbolag delas in i två kategorier; en för självständiga och en för integrerade dotterbolag. För den förra gruppen skall omräkning ske med balansdagens kurs för
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 151
balansräkningens poster medan resultaträkningen omräknas till genomsnittskurs för redovisningsperioden (den s.k. dagskursmetoden). Vid denna metod uppkommer en omräkningsdifferens, som är effekten av att nettoinvesteringen omräknats till annan kurs vid årets slut än vid dess början. Differensen är alltså ett uttryck för en orealiserad värdeförändring som ej skall ingå i årsresultatet. Omräkningsdifferensen förs i stället direkt mot eget kapital.
För den senare gruppen räknas monetära poster om med balansdagens kurs medan icke-monetära poster räknas om med den kurs som gällde vid anskaffningstidpunkten. Omräkningsdifferensen, som här helt speglar kursvinst eller kursförlust inräknas därför i årsresultatet. Den helt förhärskande metoden i Sverige är den s.k. dagskursmetoden (se Rundfelt, Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1996).
Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta behandlas i Sverige – när detta skrivs – i BFN:s rekommendation R7. Rekommendationen bygger på att alla fordringar och skulder skall värderas till balansdagens kurs. Den största skillnaden mellan internationella rekommendationer och R7 gäller kravet i R7 att orealiserade vinster på långfristiga fordringar och skulder skall avsättas till en valutakursreserv och därmed inte kan göras till föremål för utdelning. Kravet påverkar i praktiken bara redovisning i juridiska enheter.
En ytterligare skillnad mellan internationella rekommendationer och R7 gäller klassificeringen av de kursdifferenser som hänför sig till fordringar och skulder i utländsk valuta. Enligt R7 skall ”kursförändringar på kundfordringar och leverantörskulder i utländsk valuta redovisas i rörelseresultatet. Kursförändringar hänförliga till lånetransaktioner skall redovisas som finansiella poster”.
Om en fordran eller skuld i utländsk valuta effektivt är skyddad av en motpost i utländsk valuta (hedging/valutasäkring) skall fordran eller skulden redovisas med hänsyn tagen till detta. Det innebär att förändringen i växelkursen inte skall påverka det bokförda värdet (R7).
Enligt Rundfelt (se ovan) genomförs kurssäkringen med all sannolikhet ofta genom köp eller försäljning av s.k. terminskontrakt. Säkringseffekten uppnås redovisningsmässigt genom att terminskontrakten ligger ”off-balance”. Det innebär att varken vinster eller förluster på kontrakten beaktas förrän den kontrakterade eller budgeterade betalningen är ett faktum.
I den ekonomiska statistiken är idealet att alla transaktioner och balansposter omräknas enligt rådande växelkurs gentemot redovisningsvalutan vid transaktionstillfället respektive balansdagen, t.ex. enligt dagskursmetoden. Detta förhållande gäller dock endast en minoritet av företagen vid rapporteringen till den ekonomiska statistiken. Många företag använder kurser som är låsta för kortare eller längre tid.
152 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Genomsnittskurser, koncerninterna kurser och andra förutbestämda kurser är vanliga.
Enligt uppgift kommer Redovisningsrådet inom kort att anta en rekommendation som skall ersätta BFN R7. I sak innebär det inget som påverkar utredarens ställningstaganden.
7.7.5 SCB-enkät om valutaomräkningar i den ekonomiska statistiken
I syfte att få en bild av vilka valutaomräkningsmetoder som i praktiken används vid rapporteringen till SCB genomförde SCB enligt uppgift vintern 1996/97 en enkät till cirka 660 uppgiftslämnare inom den ekonomiska statistiken. Frågor ställdes bland annat om vilken kurs som används vid omräkning från utländsk valuta, om förekomsten av valutasäkringar och om vilken annan omräkningskurs som skulle kunna användas av företaget vid statistikrapporteringen.
Resultat avseende 535 inkomna svar från uppgiftslämnare till investeringsenkäterna, leverans- och orderstatistiken, import- och exportprisindex, årlig industri- och finansstatistik, statistiken över företagens utländska tillgångar och skulder samt utrikeshandelsstatistiken visade att inte ens hälften av företagen rapporterade alla transaktioner enligt acceptabel omräkningskurs, dvs. dagskurs vid transaktionstillfället eller aktuell genomsnittskurs för kortare perioder. Hos nästan 20 procent av företagen förekom att valutasäkrade värden rapporteras och av dessa angav merparten att de inte kunde rapportera till annan kurs.
Enkäten visade på stor spridning av valutaomräkningsmetoder mellan företag, men också inom koncerner och t.o.m. inom samma företag. Exempel från enkäten visade också att skillnaden mellan valutasäkrad kurs, koncernkurs m.m. och avistakurs kan vara betydande.
Den av SCB genomförda valutaenkäten ger en indikation om att valutaomräkningar kan vara ett icke försumbart problem i den ekonomiska statistiken.
Metod för omräkning Procent
Dagskurs vid transaktionstillfället 23 Generaltullstyrelsens växelkurser 12 Valutasäkrad kurs 18 Annan förutbestämd kurs 44 Ej relevant 3 Totalt 100
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 153
7.7.6 Tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken
Att hantera valutaomräkningar i företagens redovisning är inget nytt problem för den ekonomiska statistiken. All ekonomisk statistik redovisas i svenska kronor och poster ursprungligen denominerade i utländsk valuta måste på ett eller annat sätt omräknas till svenska kronor. Vanligtvis görs detta direkt av företagen själva enligt gängse redovisningspraxis. SCB behöver uppgifter om flöden/resultat och ställningsvärden konsekvent värderade till marknadsvärde eller motsvarande vid transaktions- respektive balansdagen. Ett problem är att de statistikuppgifter som rapporteras till SCB i stor utsträckning är omräknade enligt andra kurser, valutasäkrade och eller andra förutbestämda kurser. Ett annat problem är att valutaomräkningar av resultat- och balansräkningsposter med samma omräkningskurs automatiskt ger upphov till inkonsistenser mellan transaktions- och ställningsvärden i den ekonomiska statistiken. Om växelkursen inte är helt fast under en redovisningsperiod uppkommer en inkonsistens mellan resultaträkning och balansräkning som en följd av att schablonmetoder (samma kurs för transaktioner och balanser) används. Omräkningsdifferensen förs i allmänhet till eget kapital i företagens bokföring. Det förstnämnda problemet är sannolikt värdemässigt betydligt allvarligare än det sistnämnda.
Om företagen går över till euro-redovisning uppstår ingen ny typ av problem. Poster som tidigare var denominerade i euro behöver inte längre omräknas, medan det motsatta kommer att gälla för uppgifter i svenska kronor. Dessa måste nu i stället omräknas till euro men sedan eventuellt tillbaka till svenska kronor (för deklaration och skatter). Man kan anta att gängse metoder (enligt redovisningsrekommendationer etc.) för att omräkna värden i utländsk valuta till svenska kronor tillämpas i alla omräkningsled, dvs. vid omräkning av värden i svenska kronor till euro och i förekommande fall tillbaka till svenska kronor. Här kan finnas anledning att peka på risken för att valutaomräkningar i flera steg kan leda till felskattningar. Ett exempel kan illustrera det sagda.
Om ett euroredovisande företag tar upp ett lån i svenska kronor när eurokursen är t.ex. 8,30 och återbetalar lånet när kursen är 8,50 uppstår en kursvinst i euroredovisningen. Om företaget hade haft sin bokföring i svenska kronor hade naturligtvis varken vinst eller förlust uppkommit. I detta sammanhang är dock svenska kronor en utländsk valuta. Om en schablonmetod används för myndighetsrapportering i svenska kronor och denna avviker från den som används för omräkning från svenska kronor till euro, finns en uppenbar risk för konsistensfel, dvs. att ”kronor in” kommer att skilja sig från ”kronor ut”.
154 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
Den ekonomiska statistiken kommer att redovisas i svenska kronor så länge Sverige står utanför EMU. Detta gäller även statistikrapportering till Eurostat. En övergång till euroredovisning hos företagen medför sannolikt att valutaomräkningarna ökar i omfattning i rapporteringen till den ekonomiska statistiken. Valutaomräkningar är allmänt sett ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken och kan orsaka betydande fel i nationalräkenskaperna, finansräkenskaperna och andra makroekonomiska aggregat. Hur allvarligt problemet är beror på storleken på transaktionerna och utvecklingen av valutakurserna. En övergång till euroredovisning i företagen förutsätts ha samband med en ökad eurodenominering av transaktioner och balansposter. Problemet kan alltså komma att öka om den valuta som används för myndighetsrapportering – i det här fallet svenska kronor – inte är representativ för den dominerande verksamhetsvalutan (euron).
Ett annat problem är att inkonsistenser kan uppkomma om statistikuppgifter hämtas från delar av bokföringen där omräkning från euro till svenska kronor eventuellt inte kommer att ske, alternativt omräknas enligt annan metod än den som tillämpas för den officiella redovisningen.
En allmänt ökad osäkerhet i statistiken kan befaras. Euro-redovisande företag behöver hållas under särskild uppsikt, vilket innebär en ökad resursbelastning och eventuell omprioritering av granskningsinsatser från SCB:s sida. Vidare kan inslaget av valutakursdifferenser i företagsredovisningen och i national- och finansräkenskaperna förväntas öka. Dessa skall hållas åtskilda från andra intäkter/kostnader eftersom kapitalvinster inte får påverka driftsöverskott och sparande i nationalräkenskapssystemet.
7.7.7 Rekommendationer avseende euroredovisande företag beträffande omräkning av statistikuppgifter från euro till svenska kronor
SCB:s företagsstatistik bygger i hög grad på standardiserade räkenskapsutdrag (SRU-material). De omräkningsmetoder som utredaren föreslår skall tillämpas för SRU-materialet, liksom för annat underlag för deklaration och skatter, bör användas även för statistikuppgifter.
För statistikrapportering som bygger på uppgifter som inte utgör underlag för deklaration och skatter, t.ex. korttidsstatistik över leveranser, order, investeringar, omsättning och finansiella tillgångar och skulder, föreslås att omräkning till svenska kronor sker enligt samma princip som tillämpas i dagskursmetoden. Det innebär att transaktioner/ flödesuppgifter omräknas med antingen genomsnittskursen för den aktuella mätperioden eller, när detta av olika skäl inte är möjligt, med en
Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 155
acceptabel approximation av genomsnittskursen. En metod är att använda den Europeiska centralbankens officiella kurs ett visst närliggande datum, en annan att beräkna genomsnittskursen med viss tidsförskjutning. Värden som avser tillgångar och skulder föreslås omräknas enligt gällande kurs det datum rapporteringen avser. Vilken kurs som skall användas för omräkning från euro till svenska kronor i statistikrapporteringen föreslås bestämmas av SCB eller annan statistikansvarig myndighet, vilka också bör meddela euro-redovisande uppgiftslämnare vilka omräkningskurser som skall gälla i varje enskild undersökning.
En samordning bör ske med andra myndigheter (RSV m.fl.) vad gäller omräkningsmodeller. Att företagen skulle behöva hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är enligt utredaren olämpligt.
7.7.8 Författningsregler om uppgiftsskyldighet till den ekonomiska statistiken
Uppgiftsskyldighet föreligger enligt 4 § lagen (1992:889) om den officiella statistiken. Enligt 8 § i denna lag gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas, samt om sättet och tiden för uppgiftslämnandet. Regeringen har med stöd härav gjort en subdelegering av normgivningen till SCB, se 4 § förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken. Med stöd av detta bemyndigande utfärdar SCB regelmässigt närmare föreskrifter om uppgiftslämnandet till den ekonomiska statistiken i verkets författningssamling (SCB-FS).
Uppgiftsskyldigheten i 4 § lagen om den officiella statistiken anges på en relativt allmän nivå i form av uppgiftskategorier. Inom de givna ramarna har SCB enligt den anslutande förordningen rätt att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
Om företagen tillåts redovisa i euro, medan uppgiftslämnandet till den ekonomiska statistiken kräver en omräkning hos företagen till svenska kronor, innebär detta utan tvekan ett särskilt åliggande för företagen. Förutsättningen är naturligtvis att en omräkning inte ändå måste ske av andra, t.ex. skattemässiga, skäl.
Någon reglering av i vilken valuta statistikredovisningen skall ske finns varken i lagen eller i förordningen om den officiella statistiken. Frågan är alltså i första hand om en föreskrift från SCB som kräver omräkning till svenska kronor vid uppgiftslämandet till den ekonomiska statistiken ryms inom ramarna för regeringens bemyndigande till SCB. Kravet på uppgifter omräknade i svenska kronor framstår som en ny
156 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136
faktor som inte har beaktats vid utformningen av de aktuella statistikförfattningarna.
Ett bemyndigande skall användas med urskillning och återhållsamhet (se prop. 1983/84:119 s. 11). Särskilt gäller det naturligtvis ”åligganden för enskilda” som egentligen hör till Riksdagens primära lagområde. I tveksamma fall bör den aktuella regeringsförordningen kompletteras. Utredaren föreslår med hänsyn till detta en författningsreglering av skyldigheten för de företag som redovisar i euro att lämna uppgifter för den officiella statistiken omräknat i kronor.
6. Förslag till ändring i förordningen ( 1992:1668 ) om den officiella statistiken
4 §
En myndighet som ansvarar för officiell statistik får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för sådant uppgiftslämnande som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ i lagen om den officiella statistiken i fråga om vilka uppgifter som skall lämnas samt tidpunkten och sättet för uppgiftslämnandet. Förordning (1995:1061).
En myndighet som ansvarar för officiell statistik får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för sådant uppgiftslämnande som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ i lagen om den officiella statistiken i fråga om vilka uppgifter som skall lämnas samt tidpunkten och sättet för uppgiftslämnandet.
Uppgiftsskyldiga som har sin redovisning i euro skall lämna uppgifter för den officiella statistiken omräknat i svenska kronor.
166 Allmänna överväganden SOU 1998:136
Omräkningsmöjligheten tillgodoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som finns för svenska företag i koncerner med euron som koncernvaluta. Detsamma kan sägas om svenska företag som har alla eller nästan alla affärshändelser i euro. Till den senare gruppen hör svenska företag som är underleverantörer till svenska företag med euron som redovisningsvaluta och som använder samma valuta också som affärsvaluta bl.a. för att slippa valutasäkra sina åtaganden.
Det är som ovan anförts osäkert i vad mån internationella placerare har behov av en redovisning i euro eller klarar sig med en redovisning i svenska kronor. Mycket talar för att de kan nöja sig med redovisningshandlingar som erhålls genom omräkning enligt 2 kap. 6 § ÅRL. Emellertid är koncernredovisningen redan i svensk version mycket omfångsrik. Efter omräkning till euro har den vuxit ytterligare bl.a. genom den omfattande notapparat som krävs och det finns en uppenbar risk att den därigenom blir så svåröverskådlig att dess informationsvärde delvis går förlorat.
8.1.9 En samlad bedömning
Vid en samlad bedömning finner utredaren att den nuvarande möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL inte räcker utan bör kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att ha hela redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro.
8.1.10 Valfrihet mellan svensk valuta och euro
Det är inte möjligt för utredaren att ens uppskattningsvis ange hur många företag som om ett, tre eller fem år har behov av att kunna redovisa i euro. Det är emellertid inte nödvändigt. Det ställer sig enligt utredarens uppfattning enklast och naturligast att överlämna åt företagen själva att bedöma om en redovisning i euro för deras del skulle innebära så stora fördelar att det uppväger de kostnader som är förenade med dels ett byte av redovisningsvaluta, dels avgivande av deklarationer i annan valuta än redovisningsvalutan nämligen svenska kronor. Varje företag bör alltså, när det överväger byte av redovisningsvaluta, ställa de besparingar som företaget kan göra genom redovisning i euro mot de ökade kostnader som följer med att redovisningen måste räknas om till svenska kronor i deklarationen. Om en sådan kalkyl visar att kostnaderna är större än vinsterna bör företaget avstå från att byta redovisningsvaluta. Genom att överlämna valrätten till det enskilda
Allmänna överväganden 167
företaget får man garantier för att kostnadsaspekterna är genomlysta innan byte av redovisningsvaluta sker.
8.2 Begränsningar med hänsyn till beskattningsreglerna
I kapitel 7 har lagts fram ett förslag till omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Förslaget tar sikte på aktiebolag och ekonomiska föreningar samt vissa finansiella företag som beskattas som aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Tiden har inte medgett utarbetandet av motsvarande omräkningsregler avseende enskilda näringsidkare, handelsbolag med fysiska personer som bolagsmän och stiftelser.
Som framgått av vad som anförts i avsnitt 8.1.3 finns det i dag inte någonting som hindrar svenska företag som så önskar att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt både i svenska kronor och i euro eller någon annan främmande valuta. En sådan ordning innebär emellertid en dubblering av redovisningen och därmed ökade kostnader och det torde inte finnas något företag som i dag har en sådan dubbel redovisning.
Enligt utredningens direktiv skall deklarationerna avges i svenska kronor. Det är tydligt att om skattemyndigheterna fordrar att de skattskyldiga i deklarationerna lämnar uppgifter som förutsätter att de har en i det närmaste fullständig bokföring i svenska kronor så kommer det inte att finnas något intresse bland dessa skattskyldiga att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt i euro.
Utredaren har i detta läge funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag.
Det får ankomma på Regeringskansliet att under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet komplettera den av utredaren föreslagna regleringen med bestämmelser som gör det praktiskt möjligt också för bl.a. enskilda näringsidkare, handelsbolag och stiftelser att ha sin redovisning i euro.
168 Allmänna överväganden SOU 1998:136
8.3 Ikraftträdande
Enligt direktiven skall utredaren lägga fram förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att svenska företag skall kunna ha sin redovisning i euro i stället för kronor fr.o.m. det första räkenskapsåret som inleds efter utgången av år 1998. De skattebestämmelser som är en nödvändig förutsättning för att redovisning i euro skall vara av praktiskt intresse kan emellertid tillämpas tidigast beträffande räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare. Utredaren föreslår därför att redovisningslagstiftningen skall träda i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.
Det är önskvärt att bolag som önskar övergå till redovisning i euro fattar beslut om detta i god tid före det nya räkenskapsåret och registrerar beslutet omedelbart. Det är emellertid inte möjligt för PRV att registrera ett sådant beslut innan den nya lagstiftningen trätt i kraft, dvs. tidigast den 1 december 1999. Utredaren menar emellertid att det bör vara möjligt för aktiebolag med räkenskapsår den 1 januari – den 31 december att under våren 1999 dels fatta beslut om byte av redovisningsvaluta med verkan från och med närmast följande räkenskapsår under förutsättning att ny lagstiftning medger det, dels bemyndiga styrelsen att ge in beslutet för registrering så snart beslutet kan registreras enligt samma lagstiftning.
8.4 Övergångsbestämmelser
Utredaren föreslår en övergångsbestämmelse om befrielse från skyldigheten att på utelöpande aktiebrev anteckna nominella beloppet efter byte av denomineringsvaluta. I övrigt fordras inte några särskilda övergångsbestämmelser.
SOU 1998:136 169
9 Redovisning i euro
9.1 Principiella utgångspunkter
Utredaren har i kapitel 8 föreslagit att aktiebolag och ekonomiska föreningar samt andra associationsformer som omfattas av de föreslagna omräkningsreglerna för skatte- och statistikändamål skall få möjlighet att använda euro i sin redovisning, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen. Aktiebolag och ekonomiska föreningar utmärks av att delägarna inte har något personligt ansvar för associationens förpliktelser. I stället finns ett bundet kapital som skall ge ett visst skydd åt associationens borgenärer. I aktiebolag består det bundna egna kapitalet av aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. I en ekonomisk förening utgörs det bundna egna kapitalet av medlemsinsatser och förlagsinsatser samt reservfond och uppskrivningsfond.
Enligt tilläggsdirektiven skall byte av redovisningsvaluta få ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När ett aktiebolag eller en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital samt mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.
Nästa fråga blir då om posterna i den omräknade balansräkningen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja mellan å ena sidan aktiekapital, medlemsinsatser och förlagsinsatser, och å andra sidan överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond, vilka endast utgör bokföringsposter och inte kan bli föremål för anspråk på återbetalning på samma sätt som de nyssnämnda posterna.
En given utgångspunkt i all bokföring är att det egna kapitalet räknas fram som skillnaden mellan tillgångar och skulder. Resultatet skall motsvara skillnaden mellan det på detta sätt bestämda egna kapitalet vid ingången respektive utgången av räkenskapsåret och skillnadsbeloppet
170 Redovisning i euro SOU 1998:136
skall tas upp under bolagets fria egna kapital som årets vinst eller förlust. Om en post i det bundna egna kapitalet i balansräkningen räknas om till euro eller svenska kronor enligt balansdagens kurs påverkas det egna kapitalets sammansättning och det bundna egna kapitalet tillåts variera av sig självt. Ett exempel kan illustrera det sagda.
År 1
Tillgångar 1000 Mkr
Skulder
400 Mkr
Eget kapital
Fritt eget kapital
100 Mkr
Bundet eget kapital 500 Mkr (50 Meuro)
År 2
Tillgångar 1000 Mkr
Skulder
400 Mkr
Eget kapital
Fritt eget kapital
50 Mkr
Bundet eget kapital 550 Mkr (50 Meuro)
År 1 är växelkursen på balansdagen 10 kr för en euro, nästa år har euron stärkts och kursen stigit till 11 kr. Om euron i stället hade försvagats i förhållande till kronan så att kursen sjunkit till 9 kr hade det bundna egna kapitalet förts ut med 450 Mkr.
I exemplet har företagets tillgångar och skulder inte förändrats från det ena året till det andra. Det egna kapitalet, som definitionsmässigt utgör skillnaden mellan tillgångar och skulder skall då vara oförändrat och årets resultat 0. Om det bundna egna kapitalet grundnoteras i en valuta som påverkas av växelkursförändringar framtvingar det emellertid justeringar i fördelningen mellan de olika posterna. I exemplet har det fria egna kapitalet minskats med samma belopp som det bundna egna kapitalet ökat.
Exemplet visar att om ett bundet eget kapital som grundnoteras i euro i balansräkningen räknas om till svenska kronor enligt balansdagens kurs så påverkas det egna kapitalets sammansättning och det bundna egna kapitalet tillåts variera av sig självt, något som strider mot en grundläggande redovisningsprincip. Det kan enligt utredarens mening inte komma i fråga att för företag i allmänhet överge denna grundläggande redovisningsprincip lika lite som principen om att det egna kapitalet räknas fram som skillnaden mellan tillgångar och skulder, och att resultatet skall motsvara skillnaden mellan det på detta sätt bestämda egna kapitalet vid ingången respektive utgången av räkenskapsåret.
Redovisning i euro 171
Det bundna egna kapital, som räknas fram i den ingående balans som upprättas i samband med byte av redovisningsvaluta, måste därför användas i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet.
Vad som sagts nu gäller utan inskränkningar vad gäller överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond i aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra associationer med sådana fonder. Det bör enligt utredarens mening också gälla aktiekapitalet i aktiebolag och utredaren föreslår i det följande en särskild lagstiftning som klargör detta, se kapitel 10. Beträffande ekonomiska föreningar föreligger särskilda problem med hänsyn till att förlagsinsatserna är förenade med vissa villkor som gör det osäkert om de fullt ut kan behandlas som bundet eget kapital eller om de i vissa hänseenden måste hanteras som främmande kapital. Utredaren återkommer i kapitel 11 till detta liksom till behandlingen av medlemsinsatserna. Också i de finansiella företagen finns vissa problem vad gäller hanteringen av poster i det bundna egna kapitalet, vilka behandlas i kapitel 12.
9.2 Byte av redovisningsvaluta
9.2.1 Samma valuta i alla led av redovisningen
Utredaren skall lägga fram förslag till bestämmelser som gör det möjligt att ha hela redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro. En given utgångspunkt för den regleringen är att samma valuta skall så långt möjligt användas i alla led av redovisningen. Om den löpande bokföringen sker i euro skall alltså årsbokslutet och årsredovisningen upprättas i euro liksom delårsrapporter, om företaget är skyldigt att lämna sådana. Det är också rimligt att koncernredovisningen lämnas i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.
Utredaren lägger i enlighet härmed fram förslag till bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller – i aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra associationer – euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret. Dessutom föreslås en bestämmelse i ÅRL om att koncernredovisningen skall avges i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.
Utredaren återkommer i det följande till frågan om alla företag i en koncern skall vara skyldiga att använda samma valuta i sin redovisning.
172 Redovisning i euro SOU 1998:136
9.2.2 Beslutet om byte av redovisningsvaluta
Utredaren utgår från att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. För aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår utredaren att beslut om byte av redovisningsvaluta fattas genom att en bestämmelse om att redovisningen skall ske i euro införs i eller tas bort från bolagsordningen eller stadgarna. I finansiella företag kan en sådan ändring av bolagsordningen eller stadgarna kräva godkännande av Finansinspektionen, se kapitel 12.
9.2.3 Byte endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår
I tilläggsdirektiven anges att utredningsarbetet skall inriktas på en ordning där övergången från kronor till euro och vice versa kan ske endast i anslutning till ett räkenskapsårsskifte. I enlighet härmed föreslår utredaren en bestämmelse i bokföringslagen om att byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår.
9.2.4 Omräkning av utgående och ingående balans
När ett företag skall verkställa ett beslut om att redovisningsvalutan skall vara euro i stället för kronor, måste företaget upprätta en ingående balans i euro för det första räkenskapsår som omfattas av beslutet. Den ingående balansen utgörs av den utgående balansen för närmast föregående räkenskapsår. I detta fall är den utgående balansen upprättad i svenska kronor och måste alltså räknas om till euro.
I 2 kap. 6 § årsredovisningslagen anges att i en årsredovisning upprättad i svenska kronor får beloppen dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). Av lagen framgår inte vilken omräkningskurs som avses. Det är naturligt att lagstiftaren inte velat lägga ner mer kraft på problemet med hänsyn till att de omräknade beloppen skall användas i upplysande syfte och saknar konstitutiv betydelse. När det emellertid är fråga om att lämna den gamla redovisningen i svenska kronor och helt gå över till en redovisning i euro får omräkningskursen större betydelse. Det gäller alldeles särskilt i aktiebolag eftersom aktiekapitalet bör räknas om till samma kurs. Men också i andra företagsformer med bundet kapital kan skillnader i omräkningskursen få betydelse. Växlingskursen kronor/euro kan variera under en och samma balansdag.
Redovisning i euro 173
I 12 § bokföringslagen nämns följande räkenskapsår, nämligen den 1 januari – den 31 december, den 1 maj – den 30 april, den 1 juli – den 30 juni och den 1 september – den 31 augusti. Det innebär att det behövs en omräkningskurs för åtminstone den första dagen i de fyra angivna räkenskapsåren. I paragrafen ges emellertid möjlighet att förlägga räkenskapsåret till annan period än som angivits nu, om det finns synnerliga skäl till det. Ett antal företag, bl.a. sådana storföretag som SAS, Hennes & Mauritz och Avesta Sheffield, har också valt annan period för räkenskapsåret. Slutsatsen blir att det är nödvändigt med en lämplig växlingskurs för alla årets dagar för att den av utredaren önskade ordningen skall kunna genomföras.
Utredaren har inhämtat ett yttrande av Riksbanken i frågan om hur växlingskursen lämpligen bestäms. Av yttrandet återges här följande.
Omräkningskurs EUR/SEK för byte av redovisningsvaluta
Riksbanken ger inte ut någon officiell valutakurslista. Orsakerna till detta är att eftersom Sverige har en flytande växelkurs vill Riksbanken inte bli missförstådd att fastställa kronans värde. Det finns i huvudsak två alternativa sätt att fastställa en omräkningskurs för byte av redovisningsvaluta från kronor till euro och vice versa. Här följer dessa alternativ varav Riksbanken rekommenderar det första av dessa alternativ, ECB:s (Europeiska centralbankens) valutakurs EUR/SEK på den officiella valutakurslistan. Observera att valutakursen för kronor bäst fastställs då valutahandeln är öppen i Sverige, dvs. en svensk bankdag. För räkenskapsåret den 1 januari – den 31 december är 1 januari en helgdag och kan följas av en helg vilket gör att första svenska bankdagen på året kan dröja ett par dagar efter årsskiftet. Även andra räkenskapsår kan ha en helg som första dagen i det nya räkenskapsåret. Kan det vara bättre att använda sista bankdagen i föregående räkenskapsår?
Europeiska centralbankens (ECB) officiella valutakurslista
Varje bankdag rapporterar Riksbanken kronans kurs mot USD till centralbankerna i EU-länderna, Schweiz, Norge, USA, Kanada och Japan. Vid två tillfällen varje bankdag rapporterar respektive land sin valutakurs mot USD vid en telefonkonferens. Förutom föregående länders valutor rapporteras också Australiensiska dollar, Nya Zeeländska dollar och Cypriotiska pund. Vid dessa tillfällen fastställs valutakurser för 23 valutor och sker kl. 9.30 och 14.15 svensk tid. Efter 1 januari 1999 kommer valutakurserna vid telefonkonferensen kl.14.15 att användas som referenskurser. Det kommer att bli några mindre ändringar i telefonkonferensproceduren. Euron kommer att ersätta USD som basvaluta, dvs. alla valutakurser bestäms mot euron istället för mot USD. Dessutom kommer ytterligare 5 valutor att kvoteras (PLN, CZK, HUF, SIT och EEK). 11 EUländers valutor blir euro och därmed kommer sammanlagt 16 valutor att
174 Redovisning i euro SOU 1998:136
fastställas. ECB kommer att dagligen publicera dessa 16 valutakurser kvoterade vid telefonkonferensen kl.14.15. Listan från ECB kommer att innehålla alla 16 valutor varav en av dessa är kronor mot euro. Listan med valutakurser publicerad av ECB kommer sedan att kunna användas som officiella referensvalutakurser. Denna lista kommer att vara väl känd och distribueras samtidigt till alla berörda länder. ECB kommer att annonsera växelkurserna på flera informationsbyråer, bl.a. Reuter, Telerate och på deras egna hemsida på Internet.
Genomsnittskurs från banker i Sverige
Det andra alternativet är att använda den genomsnittskurs som fem banker beräknar varje bankdag i Sverige. De fem bankerna rapporterar sina mittkurser varje bankdag kl. 9.30 till PMI (Penningmarknadsinformation). Banker rapporterar kronans kurs mot ett antal valutor, där kronans kurs mot euro troligen kommer att ingå efter 1 januari 1999. Av dessa mittkurser tas högsta och lägsta bort och på resterande mittkurser beräknas ett genomsnitt. Den exakta proceduren för detta bestäms av Forex Sweden (Valutahandelns branschorganisation). Forex Sweden kommer att under året ta beslut om huruvida även kronans kurs mot euro ska ingå. Bankerna använder sedan dessa genomsnittskurser för kunder som ska växla utländsk valuta för mindre belopp. Bankerna bestämmer individuellt vilken marginal de använder för att bestämma en köp- respektive säljkurs. En dag på året har dock dessa fem banker bestämt att de har samma marginal till genomsnittskurserna. Den sista bankdagen på året använder bankerna Föreningssparbankens köp- respektive säljkurser. De banker som för närvarande är med i detta förfarande är MeritaNordbanken, Skandinaviska Enskilda Banken, Handelsbanken, Föreningssparbanken och Postgirot Bank. Mittkurserna (kl. 9.30) ska vara rapporterade till PMI innan kl. 10.00 och genomsnittskurserna blir publika kl. 10.05. Riksbanken rekommenderar Europeiska centralbankens officiella valutakurslista där Riksbanken bestämt kronans kurs mot euro varje svensk bankdag kl. 14.15.
På grund av det anförda föreslår utredaren en bestämmelse i bokföringslagen som innebär att vid byte av redovisningsvaluta balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår skall räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Det är växelkursen på balansdagen eller, om balansdagen infaller på en dag som inte är bankdag, den närmast föregående bankdagen som skall användas. En motsvarande bestämmelse föreslås dessutom i ÅRL.
Den på detta sätt omräknade balansräkningen tjänar som ingående balans för närmast följande räkenskapsår. Men den skall dessutom användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det ifrågavarande räkenskapsåret lämnas.
Redovisning i euro 175
9.2.5 Tidpunkten då beslutet får verkan
En övergång från kronor till euro och vice versa skall alltså kunna ske endast i anslutning till ett räkenskapsårsskifte. Vidare menar utredaren att ett beslut i ett företag om ändrad redovisningsvaluta alltid skall tillämpas från och med närmast följande räkenskapsår. Det finns nämligen inte skäl att ge företagen möjlighet att skjuta på tidpunkten för bytet till ett senare räkenskapsår. Företag som överväger att ändra sin redovisningsvaluta kan förbereda övergången under hur lång tid som helst före beslut, men när beslutet väl är fattat bör det verkställas utan onödig tidsutdräkt.
9.2.6 Registrering av beslut om ändring i bolagsordningen eller stadgarna
En komplikation i sammanhanget är att vid byte av redovisningsvaluta den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret efter omräkning till den nya valutan skall utgöra den ingående balansen för det nya räkenskapsåret. Som nämnts ovan skall omräkningen ske enligt en kurs som fastställs av ECB. Utredaren har därför stannat för att föreslå att beslut i ett aktiebolag eller ekonomisk förening om byte av redovisningsvaluta får registreras innan omräkningskursen på angivet sätt blivit fastställd av ECB. I PRV:s beslut anges endast att ändringen av bolagsordningen eller stadgarna har registrerats vartill fogas den upplysningen att den ingående balansen skall upprättas med tillämpning av ECB:s omräkningskurs.
Utredaren vill till det sist anförda foga den anmärkningen att ett aktiebolag eller en förening inte kan upprätta den ingående balansen innan den utgående balansen blivit fastställd. Detta sker ofta långt in på det nya räkenskapsåret. Som exempel kan nämnas att 9 kap. 7 § aktiebolagslagen föreskriver att ordinarie bolagsstämma, på vilken beslut skall fattas i fråga om fastställelse av bl.a. balansräkningen, skall hållas inom sex månader efter utgången av räkenskapsåret. En motsvarande bestämmelse finns i 7 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar. Något omedelbart behov av den nya ingående balansen för externa redovisningsändamål föreligger inte heller för de mindre företagen. Men för de börsnoterade aktiebolagen krävs en rapport avseende det första kvartalet av räkenskapsåret och då måste den ingående balansen vara fastställd. I praktiken fordrar den interna redovisningen att en ingående balans i de flesta företag upprättas kort tid in på det nya räkenskapsåret.
176 Redovisning i euro SOU 1998:136
9.2.7 Återgång till redovisning i kronor
Den ordning som utredaren föreslår beträffande byte av redovisningsvaluta från kronor till euro framstår som lämplig också när det gäller byte i motsatt riktning. Vad som anförts ovan bör tillämpas också vid byte från euro till kronor.
I 1997 års delbetänkande föreslogs att byte av redovisningsvaluta från euro till kronor skulle kräva tillstånd av skattemyndigheten. PRV har under remissbehandlingen ifrågasatt om inte verket skulle vara lämpligare som tillståndsmyndighet. Utredaren har emellertid inte funnit skäl att göra ändring i det tidigare förslaget på denna punkt. En bestämmelse om tillstånd till nytt byte har upptagits i bokföringslagen och ÅRL. Bestämmelsen har utformats så att det första bytet från kronor till euro eller vice versa är fritt men att varje ytterligare byte av redovisningsvaluta kräver tillstånd av skattemyndigheten.
9.2.8 Redovisning i koncerner
Bestämmelserna i 12 § bokföringslagen visar på ett synnerligen starkt statligt intresse av att kunna förhindra att de bokföringsskyldiga genom manipulationer av räkenskapsårets förläggning och längd kan uppnå otillbörliga skattefördelar. Det är för utredaren tydligt att en möjlighet att ha redovisningen i euro innebär liknande risker för skatteundandraganden genom upprepade byten av redovisningsvaluta. Utredaren föreslår också att upprepade byten av redovisningsvaluta inte får ske utan tillstånd av skattemyndigheten.
En närliggande fråga är emellertid om företag i en koncern i princip skall vara skyldiga att ha samma redovisningsvaluta. De skäl som talar för bestämmelsen om gemensamt räkenskapsår för koncernföretag talar också för gemensam redovisningsvaluta för dessa företag. Som exempel på vilka möjligheter ett fritt val av redovisningsvaluta i koncernförhållanden kan ge till skatteplanering kan nämnas följande. Utredaren föreslår att företag med redovisningen i euro skall avge sina deklarationer till skattemyndigheterna i svenska kronor. Värdena i deklarationen för inkomstskatten räknas fram med utgångspunkt i årsredovisningen i euro. Därvid tillämpas beträffande åtskilliga poster en omräkningskurs som utgör ett genomsnitt av växlingskursen euro/kronor under räkenskapsåret. Denna omräkningskurs fastställs av Riksskatteverket men kommer att vara i stort sett känd av de skattskyldiga vid slutet av räkenskapsåret eftersom ECB:s växlingskurs är offentlig och ett genomsnitt för en period är lätt att räkna fram. I en koncern där några företag har sin redovisning i euro och andra i kronor kommer det att vara
Redovisning i euro 177
möjligt för ett företag som har sin redovisning i euro att på balansdagen ge ett koncernbidrag i denna valuta till ett företag i samma koncern som har sin redovisning i svenska kronor. I det mottagande företaget tas koncernbidraget upp i svenska kronor till balansdagens kurs och det är detta värde som används i företagets deklaration. I det givande bolaget bokförs koncernbidraget i euro men i deklarationen värderas bidraget enligt genomsnittskursen för räkenskapsåret. Denna skillnad i deklarationerna beträffande koncernbidragets värde kan utnyttjas för att fördela resultatet i koncernen mellan företagen på ett sätt som minimerar skattebelastningen för koncernen som helhet.
Det problem som koncernbidrag av nu beskrivet slag kan anses innebära kan mötas med skattelagstiftning som anger förutsättningarna för tillåtna koncernbidrag i koncerner med blandade redovisningsvalutor. Liknande effekter kan emellertid uppnås genom andra transaktioner mellan koncernföretag med olika redovisningsvalutor när balansdagen närmar sig och genomsnittskursen är känd. Det kan för att ta ytterligare ett exempel gälla koncerninterna köp av anläggningstillgångar för förhållandevis mycket stora värden. Över huvud taget torde möjligheterna till skatteplanering komma att vidgas avsevärt om de bokföringsskyldiga får full frihet att bestämma redovisningsvalutan i företag som ingår i en koncern.
Det förtjänar emellertid att hållas i minnet att förhållandena kan skifta avsevärt mellan koncernföretagen. Det är fullt möjligt att något eller några av de företag som ingår i koncernen har en omfattande fakturering i euro och ett uttalat behov av att kunna redovisa i denna valuta medan andra företag i koncernen bara handlar i svensk valuta och önskar redovisa i kronor. Till bilden hör också att ett företag utan egen förskyllan, genom att exempelvis röstmajoriteten övergår i nya händer, kan komma att ingå i en koncern och skulle då, om redovisningsvalutan skall hanteras på samma sätt som räkenskapsårets förläggning, tvingas byta inte bara räkenskapsår utan också redovisningsvaluta. En ytterligare aspekt är att det nuvarande kravet på gemensamt räkenskapsår bara gäller de svenska koncernföretagen. Utländska dotterföretag kan ha och har i praktiken inte sällan ett annat räkenskapsår än de svenska utan att det, såvitt känt, leder till stora problem. Det är också önskvärt att skattemässiga problem så långt möjligt löses genom skattelagstiftning och inte genom redovisningslagstiftning. I kapitel 7 har också föreslagits bestämmelser som utgör hinder mot koncernbidrag till företag som inte har samma redovisningsvaluta som bidragsgivaren. Dessa bestämmelser utgör ett så starkt incitament för företagen i en koncern att använda samma redovisningsvaluta att det framstår som överflödigt att därutöver meddela föreskrifter i bok-
178 Redovisning i euro SOU 1998:136
föringslagen om att företag i samma koncern skall var skyldiga att ha samma redovisningsvaluta.
9.2.9 Utländska filialer
Enligt 11 § lagen (1992:160) om utländska filialer skall en utländsk filial som bedriver näringsverksamhet här i landet ha en egen bokföring som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt. Enligt 14 § samma lag gäller för filialens bokföring, utöver vad som föreskrivs i 11 – 13 §§, vilka bestämmelser saknar betydelse i detta sammanhang, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag. Det innebär enligt utredarens mening att det inte behövs några särskilda bestämmelser i lagen om utländska filialer om byte av redovisningsvaluta. De förslag som utredaren lagt fram i det föregående gör det möjligt för utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin redovisning i euro i stället för i kronor.
9.2.10 Delårsrapporter
Särskilda regler om delårsrapporter finns i 9 kap. ÅRL. Även om någon direkt hänvisning inte görs i det kapitlet till 2 kap. 6 § ÅRL framstår det för utredaren som självklart att samma valuta som används i års- och koncernredovisningen även skall användas i delårsrapporterna. Om företaget upprättar sin års- och koncernredovisning i euro skall alltså även delårsrapporterna upprättas i euro.
Någon särskild bestämmelse härom kan inte anses erforderlig.
SOU 1998:136 179
10 Aktiekapital i euro
10.1 Allmänna överväganden
10.1.1 Inledning
I utredningsuppdraget ingår att utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utredningsarbetet skall därvid drivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. I detta får anses ligga att aktiekapitalet i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret skall vara angivet i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.
En annan given utgångspunkt för utredaren är att aktierna skall emitteras i en och samma valuta. Frågan om vissa finansiella bolag skall ges möjlighet att ha sitt aktiekapital i mer än en valuta skall utredas i annat sammanhang.
I 1997 års delbetänkande föreslog utredaren att det nuvarande systemet med nominella aktievärden skall ersättas med s.k. kvotaktier. Den frågan har överlämnats till Aktiebolagskommittén att utreda vidare och behandlas inte i förevarande betänkande.
10.1.2 Denomineringens betydelse
Utredaren har i det föregående föreslagit att när ett aktiebolag byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro så skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.
Enligt utredarens förslag skall det bundna egna kapital, som på detta sätt räknas fram i den ingående balansen, användas i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de
180 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet.
Tillämpat på aktiekapitalet innebär detta att aktiekapitalet räknas om till ECB:s kurs den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret och att det erhållna beloppet sedan används i alla senare balansräkningar med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och fondemission, konvertering och nyteckning med utnyttjande av optionsrätt.
Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktiekapitalet i bolagsordningen och aktiebolagsregistret stå kvar med sina svenska värden dvs. i svenska kronor. Det skulle innebära att aktiekapitalet i årsbokslut och årsredovisning redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i bolagsordning och aktiebolagsregister. En sådan motsättning mellan redovisning och bolagsordning skulle emellertid vara ägnad att leda till missförstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för det egna bundna kapitalet. De mest omsatta börsbolagen, som enligt SCB:s enkät är de som mest önskar en möjlighet att redovisa i euro, torde dessutom vara angelägna om att kunna emittera sina aktier på den internationella kapitalmarknaden med aktierna denominerade i euro. Det är mot denna bakgrund utredaren ser regeringens direktiv om att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. Aktiekapitalet skall alltså i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret anges i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.
Tvånget att ange aktiekapitalet i redovisningsvalutan innebär i ett bolag som byter från kronor till euro att aktieägarna i Sverige får ta på sig en valutarisk. Ett aktiebolag som har sitt aktiekapital angivet i svenska kronor får nämligen anses vara skyldigt att betala utdelning, belopp som återbetalas i samband med inlösen av aktier och skifteslikvid i samband med bolagets upplösning i samma valuta. Om företaget byter till euro för aktiekapitalet får aktieägarna anses skyldiga att ta emot betalning av angivet slag i euro. Det innebär en olägenhet för dem om de avser att använda beloppen i Sverige och alltså måste växla varvid de löper risk att förändringar i växlingskursen euro/kronor minskar värdet på vad de erhållit från bolaget.
I sammanhanget vill utredaren nämna att ett byte av valuta för aktiekapitalet drabbar alla aktieägare lika. Giltigt beslut om en sådan ändring av bolagsordningen kan därför träffas med två tredjedels majoritet enligt 9 kap. 14 § ABL (fr.o.m. den 1 januari 1999 9 kap. 30 §). Om det emellertid i bolagsordningen finns bestämmelse om att exempelvis utdelning på aktier av visst slag skall ske med i kronor angivet belopp krävs enligt utredarens mening för giltigt beslut om att ändra bolagsordningsbestämmelsen till att avse motsvarande belopp i euro majoritet
Aktiekapital i euro 181
som anges i 9 kap. 15 § tredje stycket 2 (fr.o.m. den 1 januari 1999 9 kap. 33 § 2).
10.1.3 Aktiekapitalet skall denomineras i redovisningsvalutan
I enlighet med det anförda föreslår utredaren att ett aktiebolag som väljer att upprätta sin redovisning i euro skall ha skyldighet att följa upp beslutet i redovisningsfrågan genom att också denominera sitt aktiekapital i samma valuta.
Aktiernas nominella belopp skall anges i redovisnings- och denomineringsvalutan
Det är närmast självklart att aktiernas nominella belopp, vilket utredaren i och för sig anser bör avskaffas, skall anges i samma valuta som aktiekapitalet. Detta bör anges i aktiebolagslagen.
Byte av denomineringsvaluta skall ske genom ändring av bolagsordningen
Utredaren menar att om ett aktiebolag väljer att ha sin redovisning och sitt aktiekapital i euro, detta bör framgå av bolagsordningen och föreslår att föreskriften i 2 kap. 4 § ABL om bolagsordningens innehåll kompletteras med ett nytt fjärde stycke av denna innebörd.
Denomineringen av aktiekapitalet i euro sker alltså genom en bolagsordningsändring som företas samtidigt med en ändring i bolagsordningen beträffande redovisningsvalutan.
Upprepat byte av redovisnings- och denomineringsvaluta
Det finns ingenting som hindrar att ett bolag som har infört en bolagsordningsbestämmelse om att redovisnings- och denomineringsvalutan skall vara euro upphäver bestämmelsen och därmed återfår den bolagsrättsliga rätten att avge redovisning i svenska kronor och ha aktiekapitalet i svenska kronor. Beslutsordningen är densamma som när bestämmelsen infördes. En återgång till redovisning i svenska kronor kräver emellertid särskilt tillstånd av skattemyndigheten (3 a § tredje stycket bokföringslagen).
182 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
Omräkningskurs vid första valutabytet
I 1997 års delbetänkande föreslogs att PRV vid byte till euro skulle räkna om det registrerade aktiekapitalet enligt den växelkurs som gäller den dag ändringen registreras. Utredaren har emellertid tänkt om på denna punkt. Som framgår av det föregående skall ett företag som byter redovisningsvaluta upprätta en ingående balans i euro för det första räkenskapsår som omfattas av beslutet med tillämpning av en av ECB fastställd omräkningskurs avseende den sista bankdagen i det gamla räkenskapsåret. Aktiekapitalet bör räknas om till samma kurs. Tillämpas en och samma omräkningskurs för alla poster i den ingående balansräkningen kommer aktiekapitalet efter omräkningen att vara täckt av fritt eget kapital i samma utsträckning som i den utgående balansräkningen och alla relationer i övrigt mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen vara oförändrade. Utredaren föreslår att 9 kap. 35 § aktiebolagslagen utformas i enlighet härmed.
Tidpunkten då beslutet får verkan
Redovisningsvalutan och denomineringsvalutan skall alltid vara densamma. Byte av redovisningsvaluta föreslås ske endast i samband med skifte av räkenskapsår. Detsamma bör då gälla byte av denomineringsvaluta. Som utredaren anfört i det föregående finns det inte skäl att ge stämman möjlighet att skjuta på tidpunkten för bytet till ett senare räkenskapsår.
Beslut om ändring av bolagsordningen skall enligt 9 kap. 35 § aktiebolagslagen genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering skett. I 9 kap. 35 § bör i klarhetens intresse föreskrivas att ett beslut om byte av denomineringsvaluta får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.
I likhet med vad som gäller för byte av räkenskapsår måste en ändring av bolagsordningen avseende byte av denomineringsvaluta beslutas i så god tid att beslutet hinner att registreras före utgången av det gamla räkenskapsåret.
Vid byte av redovisnings- och denomineringsvaluta skall den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret efter omräkning till den nya valutan utgöra den ingående balansen för det nya räkenskapsåret. Den till euro omräknade ingående balansen skall också användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas. Omräkningen skall ske enligt en kurs som fastställs av ECB. Det innebär för aktiebolagens del bl.a. att PRV inte kan fastställa aktiekapitalet i den
Aktiekapital i euro 183
nya valutan förrän någon eller några dagar in på det nya räkenskapsåret. En möjlighet är naturligtvis att PRV i sitt beslut anger att det har fattats på räkenskapsårets första dag men expedierar beslutet först när omräkningskursen blivit känd och omräkning har skett. En sådan ordning är emellertid otillfredsställande från juridisk synpunkt. Den skulle dessutom inte tillgodose bolagens legitima intresse av att få besked i god tid huruvida beslutet om byte av redovisnings- och denomineringsvaluta godtagits av PRV.
Utredaren har därför stannat för att föreslå att beslut om byte av valuta för aktiekapitalet får registreras innan omräkningskursen på angivet sätt blivit fastställd av ECB. I PRV:s beslut anges endast att ändringen av bolagsordningen registreras vartill fogas upplysningen att aktiekapitalet kommer att räknas om i enlighet med aktiebolagslagen med tillämpning av ECB:s kurs. Ett registreringsbevis för bolaget utfärdat av PRV någon vecka in på det nya räkenskapsåret kommer då att ange aktiekapitalet i den nya valutan. Utredaren föreslår att PRV av regeringen åläggs att ex officio expediera ett sådant registreringsbevis till bolaget så snart omräkningen verkställts. Av registreringsbeviset kommer den kurs till vilket aktiekapitalet räknats om att framgå liksom det till euro omräknade aktiekapitalets storlek.
Omräkningskurs vid nytt valutabyte
När ett aktiebolag byter tillbaka sin redovisningsvaluta från euro till kronor måste denomineringen av aktiekapitalet också bytas. Det aktualiserar frågan hur aktiekapitalet skall räknas om. Det kan ligga nära till hands att räkna om aktiekapitalet från euro till kronor med användande av den omräkningskurs som tillämpades den gången bolaget bytte redovisningsvaluta från kronor till euro. Bolaget skulle då få tillbaka sitt gamla registrerade aktiekapital.
Utredaren menar emellertid att man inte kan tillämpa olika omräkningskurser beträffande olika poster i en ingående balansräkning. Samma omräkningskurs måste tillämpas för alla poster i balansräkningen, annars kommer aktiekapitalet efter omräkningen inte att vara täckt av fritt eget kapital i samma utsträckning som i den utgående balansräkningen och alla relationer i övrigt mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen kommer att vara förändrade. Det framstår vidare som orimligt att tillämpa en historisk omräkningskurs vid upprättande av den ingående balansen. Om den historiska kursen, som ju kan avse en dag som ligger långt tillbaka i tiden, skiljer sig från den aktuella omräkningskursen, får bolaget genom omräkningen en föränd-
184 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
rad ställning i förhållande till andra företag som inte räknat om sin balansräkning, något som kan få betydelse om skillnaden är stor. Den slutsats utredaren drar av det anförda är att den av ECB fastställda omräkningskursen den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret bör tillämpas också vid byte från euro till kronor. Den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 35 § har utformats i enlighet härmed.
10.2 Tillämpning av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro
Utredaren föreslår att aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag som så vill skall få upprätta sin årsredovisning i euro. Frågan blir då hur man med en balansräkning i euro skall hantera bestämmelser i aktiebolagslagen och annan associationsrättslig lagstiftning som ger en rättighet åt ett företag eller ålägger det en skyldighet, om företaget enligt balansräkningen har aktiekapital, bundet kapital eller tillgångar av viss i svenska kronor uttryckt storlek.
Är växelkursen fast, vilket den är under övergångsfasen, är det inte svårt att räkna om kronbeloppen till euro. Men hur gör man vid ett utanförskap då växelkursen varierar från den ena dagen till den andra? Det är den frågan som behandlas i det följande.
10.2.1 Aktiekapitalets storlek
Vad först gäller aktiekapitalet föreskrivs i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen att aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag. Om möjlighet öppnas för aktiebolag att denominera aktiekapitalet i euro måste det registrerade aktiekapitalet i samband med övergången räknas om till euro. När omräkningen är verkställd och aktiekapitalet registrerat i euro, kommer det inte att spela någon roll om kronan försvagas eller stärks i förhållande till euron. Det innebär för det första att de 100 000kronorsbolag som övergår till euro, i aktiebolagsregistret kommer att stå med aktiekapital i olika belopp i euro, beroende på när övergången sker. För det andra innebär det att f.d. 100 000-kronorsbolag som övergått till aktiekapital i euro, kan komma att drivas med ett aktiekapital som understiger 100 000 svenska kronor räknat till aktuell kurs. Det inträffar så snart euron försvagas gentemot kronan sedan omräkningen av aktiekapitalet skett. Utredaren menar att sådana konsekvenser är ofrån-
Aktiekapital i euro 185
komliga och får tålas. De flesta aktiebolag som i dag har det lägsta aktiekapital som lagen tillåter har ju fått aktiekapitalet inbetalat vid olika tillfällen. Ett belopp om 50 000 kr år 1973 motsvaras i dag av mer än 200 000 kr. Sådana effekter av penningvärdeförändringar korrigeras genom höjningar av minimibeloppen i den angivna paragrafen.
Lagtekniskt är det enligt utredarens mening inte lämpligt att i 1 kap. 3 § ABL ange minimibeloppen också i euro. Gör man det riskerar man att komma i konflikt med regeln om att omräkningen skall ske till ECB:s kurs den sista bankdagen under det sista kronräkenskapsåret. Och att under ett utanförskap som präglas av rörlig växelkurs i lagen skriva in att aktiekapitalet skall räknas om till en angiven fast kurs framstår som olämpligt.
10.2.2 Kvittning vid nyemission m.m.
Lagfästa krav på viss i kronor angiven storlek på det bundna egna kapitalet måste också räknas om till euro. Som exempel kan nämnas bestämmelsen i 4 kap. 11 § ABL om kvittning vid nyemission. Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget får ske i fråga om bolag, vars bundna egna kapital före emissionen uppgår till minst en miljon kronor, om styrelsen medger kvittning. Enligt utredarens mening bör prövningen av om bolaget har den erforderliga storleken på det bundna egna kapitalet ske enligt den senast fastställda balansräkningen. Därvid får lagens krav på en miljon kronor räknas om till euro enligt balansdagens kurs. Detsamma gäller vid beräkning enligt 4 kap. 12 § ABL av om ett bolag har en sådan storlek att betalningen för nya aktier skall sättas in på bankkonto eller inbetalas till bolaget direkt.
10.2.3 Auktoriserad revisor eller godkänd revisor
Ett ytterligare exempel på omräkningsproblem erbjuder 10 kap. 3 § andra stycket 1 ABL. Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor om tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 basbelopp. Vid tillämpningen av den bestämmelsen bör man enligt utredarens mening kunna räkna om basbeloppen till euro enligt omräkningskursen för respektive balansdag och ställa resultatet mot de redovisade nettovärdena.
Utredaren menar sammanfattningsvis att omräkningsproblem av nu beskrivet slag kan lösas genom att i aktiebolagslagen och annan
186 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
associationsrättslig författning angivna kronbelopp omräknas till euro med tillämpning av omräkningskursen på balansdagen för den senast fastställda årsredovisningen.
10.2.4 Skydd för det bundna egna kapitalet.
En annan fråga är hur man med en balansräkning i euro skall tillämpa associationsrättsliga regler till skydd för det bundna egna kapitalet.
Den centrala bestämmmelsen i aktiebolagslagen till skydd för det bundna egna kapitalet är en föreskrift i 12 kap. 2 § om att vinstutdelning till aktieägarna inte får överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om moderbolag som skall upprätta koncernredovisning, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för redovisad förlust, belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital och belopp som enligt bolagsordning annars skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Några problem att tillämpa den bestämmelsen om redovisningen är i euro kan enligt utredarens mening inte uppstå. De i lagtexten angivna posterna finns alla upptagna i årsredovisningen med belopp i euro och någon omräkning krävs inte.
10.2.5 Nedsättning av aktiekapitalet
En bestämmelse som är avsedd att hindra att bolaget i samband med inlösen av aktier genom överkurs ”delar ut” av det bundna egna kapitalet har upptagits i 6 kap. 1 § ABL. Nedsättning för återbetalning till aktieägarna, eller avsättning till reservfond eller till fri fond får inte avse större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav skall enligt paragrafen ske enligt balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om denna fastställs vid stämman, och annars på grundval av de handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 1–3 ABL. De sistnämnda handlingarna utgörs av den senast fastställda balansräkningen kompletterad på visst sätt, i praktiken oftast med bl.a. den senaste delårsrapporten.
I det bundna egna kapitalet ingår aktiekapitalet. Detta är emellertid angivet i euro i den balansräkning som enligt 6 kap. 1 § ABL skall ligga till grund för prövningen. Det finns enligt utredarens mening inte skäl att
Aktiekapital i euro 187
kräva att aktiekapitalet skall räknas om till någon aktuell kurs när prövningen sker.
Utredaren vill tillägga att i Aktiebolagskommitténs betänkande Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslås att ett aktiebolag inte får överföra värden till aktieägare eller annan om det inte finns täckning för det bundna egna kapitalet. Vad som sagts i det föregående om inlösen av aktier gäller också aktiebolagskommitténs förslag till skydd för det bundna egna kapitalet vid vinstutdelning.
10.2.6 Tvångslikvidation på grund av bristande kapitaltäckning
Bestämmelserna om tvångslikvidation återfinns i 13 kap. 2 § ABL. I den paragrafen föreskrivs bl.a. att det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns inte på bolagsstämma inom åtta månader efter hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation.
Det är tydligt att kontrollbalansräkningen skall upprättas i euro om denna valuta enligt bolagsordningen skall användas i bolagets redovisning. Aktiekapitalet skall vid byte av denomineringsvaluta från kronor till euro räknas om en gång för alla. Det omräknade beloppet antecknas i aktiebolagsregistret och det är detta i euro angivna belopp som skall användas i alla balansräkningar som bolaget därefter upprättar. Det innebär att i en kontrollbalansräkning skall det registrerade, i euro angivna aktiekapitalet ställas mot övriga i 13 kap. 2 § angivna poster, vilka alla också är angivna i euro. Några tillämpningsproblem på grund av valutan i balansräkningen kan som utredaren ser det då inte uppkomma.
188 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
10.3 Tillämpningen av vissa andra bestämmelser i aktiebolagslagen när redovisningen är i euro
I tilläggsdirektiven föreskrivs att utredaren skall belysa frågan om vilken betalningsvaluta som skall användas vid vinstutdelning samt frågor om vad som skall gälla vid konvertering av konvertibla skuldebrev, inlösen av preferensaktier och återbetalning av kapitaltillskott. Även andra aktiebolagsrättsliga frågor som uppkommer under arbetets gång skall behandlas.
Med anledning härav och för att undersöka i vad mån det behövs särskilda övergångsbestämmelser har utredaren gått igenom aktiebolagslagen och – utöver vad som har noterats i det föregående om tillämpningen av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro – konstaterat följande.
10.3.1 Aktiebolags bildande
När ett aktiebolag skall bildas skall av bolagsordningen framgå bl.a. aktiekapitalets storlek. Skall bolaget ha euro som redovisnings- och denomineringsvaluta skall detta också anges i bolagsordningen. Om betalningen för aktierna skall erläggas i svenska kronor skall det anges i stiftelseurkunden. Om bolaget skall bildas medan Sverige står utanför EMU-projektet finns det skäl att föreskriva viss överkurs för att kunna parera förändringar i växlingskursen under betalningstiden. Det belopp i kronor som inbetalats till banken som betalning för aktierna skall nämligen räknas om till euro i samband med att bolaget anmäls för registrering. Det får anses vara ECB:s växlingskurs den dag banken utfärdar intyg om behållningen på kontot som är avgörande för om bolaget kan registreras. Har aktierna tecknats till nominella beloppet omräknat till euro enligt växlingskursen vid tiden för stiftelseurkundens undertecknande och kronans värde därefter har försvagats, skall registrering vägras eftersom bolaget då inte har tillförts värden motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet.
När ett aktiebolag bildas med euro som redovisnings- och denomineringsvaluta behandlas således betalningar i svenska kronor som betalning i främmande valuta. Frågan om den kritiska värderingstidpunkten skall vara dagen för bolagets registrering eller dagen för bank- eller värderingsintyget vill utredaren som framgått besvara med intygsdagen.
Aktiekapital i euro 189
Det kan inte helt uteslutas att ett bolag som skall bildas med euro som redovisnings- och denomineringsvaluta i stiftelseurkunden föreskriver att betalningen skall erläggas i euro; stiftarna vänder sig kanske till kapitalplacerare med hemvist inom de 11 länder som fr.o.m. årsskiftet deltar i EMU-projektet. Beloppen skall inbetalas till svensk bank som på vanligt sätt utfärdar intyg om behållningen och därvid anger beloppet i euro. I registreringsärendet ställs detta belopp i euro mot kravet i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen på minst 100 000 kr i aktiekapital. Eurobeloppet skall då i enlighet med det föregående räknas om med tillämpning av ECB:s växlingskurs dagen för intyget. Om beloppet efter omräkningen inte uppgår till 100 000 kr skall registrering vägras.
10.3.2 Aktier, aktiebrev och aktiebok
Stam- och preferensaktier
Det förekommer bestämmelser i bolagsordningen om att aktieslag skall ha olika rätt till utdelning, deltagande i ny- eller fondemission, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller utskiftning vid bolagets upplösning. De aktier som medför viss företrädesrätt till andel i bolagets tillgångar och vinst brukar kallas preferensaktier och övriga stamaktier.
Det är sålunda möjligt att i bolagsordningen föreskriva att preferensaktierna skall ha företrädesrätt framför stamaktierna till årlig utdelning av bolagets utdelningsbara vinst intill viss procent av aktiebeloppet. En sådan regel kombineras inte sällan med en föreskrift om att när sådan utdelning inte har kunnat lämnas under ett eller flera år, preferensaktier har rätt att av följande års utdelningsbara vinst få ut innestående belopp, innan utdelning på stamaktierna sker (företrädesrätt till ackumulativ utdelning). Utöver detta brukar preferensaktierna inte medföra rätt till andel i vinsten.
Vid bolagets upplösning brukar preferensaktierna endast ge rätt att ur bolagets behållna tillgångar erhålla ett belopp som motsvarar aktiens nominella belopp samt i förekommande fall innestående ackumulerad utdelning. Denna likvidationskvot har emellertid då vanligen företrädesrätt framför stamaktiernas.
Den bolagsstämma som har att fatta beslut i fråga om fastställelse av en årsredovisning i euro har också att besluta om dispositioner av vinsten eller förlusten enligt balansräkningen och dispositionerna uttrycks då i euro. Tillämpat på ett bolag med preferensaktier som har övergått till en redovisning i euro innebär det att efter valutabytet det nominella beloppet på preferensaktierna uttrycks i euro. Några svårigheter att avgöra om utdelningen motsvarar den procent av nominella beloppet eller motsvarande som kan finnas föreskriven i bolagsordningen
190 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
bör då inte uppstå genom valutabytet. Om det i bolagsordningen föreskrivs att utdelningen på preferensaktierna skall vara ett visst belopp, t.ex. 10 kr för räkenskapsår, måste bolagsstämman i samband med beslutet om dispositioner räkna om beloppet 10 kr till euro. Som omräkningskurs används den senast kända växlingskursen, dvs normalt kursen på stämmodagen. Skall utdelningen utbetalas vid senare tidpunkt löper bolaget en valutarisk av samma slag som när utdelningen eljest skall utbetalas i främmande valuta efter stämmodagen, se nedan under vinstutdelning.
Vad som sagts nu har motsvarande tillämpning på den likvidationskvot som kan belöpa på preferensaktierna i ett bolag med redovisningen i euro. Är likvidationskvoten relaterad till nominella beloppet kan det inte föranleda några svårigheter i tillämpningen eftersom båda faktorerna är uttryckta i samma valuta. Om återigen likvidationskvoten är bestämd till ett visst belopp i kronor, måste likvidatorerna på nyss angivet sätt räkna om beloppet till euro när de upprättar skiftet, varefter de har att utbetala skifteslikviden i kronor.
I ett bolag som övergått till euro i sin redovisning skall alltså bolagsstämmans beslut om dispositioner av årets resultat genomgående uttryckas i euro. Skall utdelningen utbetalas i annan valuta räknas beloppen i euro om till betalningsvalutan enligt växlingskursen den dag utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Så sker redan i dag i bolag med redovisningen i kronor när utdelningen skall utbetalas i exempelvis USD.
Den ordning som sålunda tillämpas i praxis beträffande utbetalning av utdelning i annan valuta än redovisningsvalutan bör kunna användas också i fråga om utdelning i svenska kronor på preferensaktier i aktiebolag som övergått till att redovisa i euro.
Det är naturligtvis möjligt att ändra i bolagsordningen och uttrycka preferensaktieägarnas rätt till utdelning i euro. En sådan ändring kräver som anförts i det föregående utomordentligt hög majoritet bland preferensaktieägarna. Det kan vara svårt att uppnå eftersom de svenska aktieägarna så länge Sverige inte deltar i EMU-projektet har ett intresse av att utdelningen betalas i kronor.
Aktiebrev
Som anförts ovan anser utredaren att systemet med ett nominellt värde på varje aktie bör upphävas. Innan detta skett är det emellertid ofrånkomligt att nominella beloppet anges i samma valuta som aktiekapitalet. En övergång från kronor till euro som denomineringsvaluta utlöser därför en skyldighet att infordra aktiebreven för påteckning att nominella beloppet ändrats (3 kap. 4 § tredje stycket in fine). Utredaren
Aktiekapital i euro 191
föreslår en övergångsbestämmelse som befriar aktiebolag som byter denomineringsvaluta från denna påteckningsskyldighet.
10.3.3 Ny- och fondemission
Ett aktiebolag får anses vara skyldigt att ange bl.a. emissionsbelopp i redovisnings- och denomineringsvalutan. Ett beslut om fondemission skall ange det belopp med vilket aktiekapitalet skall ökas och ange hur beloppet skall överföras från bolagets övriga egna kapital till aktiekapitalet. Om bolaget har övergått till redovisning i euro kommer samtliga nu ifrågavarande belopp naturligtvis att anges i euro.
Motsvarande gäller beslut om nyemission. Det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas (emissionsbeloppet) skall sålunda alltid anges i euro om bolaget redovisar i denna valuta. Det kan emellertid hända att betalningen för de nya aktierna skall erläggas i svenska kronor. Det innebär att kronor i detta sammanhang måste behandlas som en främmande valuta och alltså i princip på samma sätt som om betalningen skulle ha erlagts i exempelvis USD. Denna situation är inte ny för de största av våra aktiebolag som i dag finns noterade vid utländska börser och utnyttjar dem för sin kapitalanskaffning genom bl.a. nyemissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Betalning i kronor för aktier i euro skall i princip inbetalas på bankkonto som bolaget öppnat för ändamålet. De största bolagen har emellertid rätt att ta emot betalningen direkt. Oavsett hur betalningen har erlagts skall i ärendet om registrering av nyemission företes intyg av banken eller bolagets revisor av vilket framgår att bolaget tillförts medel motsvarande emissionsbeloppet.
Det är tydligt att bolaget löper en valutarisk när betalningen på detta sätt erläggs i kronor medan registreringen skall ske i euro. Sker emissionen utan överkurs och försvagas kronan under betalningstiden kan resultatet bli en emission till underkurs, vilket inte är tillåtet.
Av skäl som anförts ovan i samband med bolagsbildning anser utredaren att den kritiska värderingstidpunkten skall vara dagen för bank- eller värderingsintyget. Om det belopp i kronor, som den dagen står inne på bankkontot eller sammanlagt tillförts bolaget, omräknat till euro enligt ECB:s växlingskurs samma dag inte uppgår till det i euro uttryckta emissionsbeloppet skall registrering vägras.
Att det förhåller sig på det viset bör beaktas när ett aktiebolag överväger att byta redovisnings- och denomineringsvaluta. Om bolaget har en nyemission i svenska kronor som pågår över det skifte av räkenskapsår vid vilket valutabytet till euro sker, riskerar bolaget att nyemissionen kommer att ske till underkurs om kronans värde försvagas
192 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
i förhållande till euron. Bolaget kan valutasäkra sig mot detta, avstå från att byta redovisningsvaluta eller ta risken att nyemissionen inte kan genomföras. För lagstiftaren finns inte anledning att påverka bolagets val.
Emissionsprospekt
Skyldigheten att upprätta emissionsprospekt knyts i 4 kap. 18 § och 5 kap. 16 § ABL till en beloppsgräns, 300 000 kr. Emitterar ett svenskt bolag med aktiekapitalet i euro nya aktier i Sverige blir det över huvud taget inga beräkningsproblem, om betalningen för tecknade aktier skall erläggas i svenska kronor; priset per aktie muliplicerat med antalet eller högsta antalet aktier som emitteras ställs direkt mot beloppsgränsen 300 000 kr. Motsvarande gäller för skuldebrev.
Skall betalningen erläggas i euro eller annan främmande valuta, måste beloppet per aktie räknas om till svenska kronor med tillämpning av en lämplig växlingskurs. PRV har inte någon uttalad praxis i fråga om vilken växlingskurs som skall tillämpas. Utredaren menar att växlingskursen måste vara känd för bolaget den dag beslutet om emission fattas, annars kan växelkursförändringar utlösa prospektplikt med åtföljande oförutsedda prospektkostnader som tvingar bolaget att avbryta emissionen. Utredaren menar därför att prospektplikten bör beräknas med tillämpning av ECB:s växlingskurs dagen för emissionsbeslutet. Det omräknade beloppet multipliceras med antalet eller högsta antalet aktier som emitteras. Överskrider produkten 300 000 kr föreligger prospektplikt, annars inte. Detsamma gäller för skuldebrev. Problemet är inte nytt, motsvarande gäller redan i dag om betalningen för tecknade aktier skall erläggas i annan valuta än svenska kronor, vilket inträffar när emissionen sker på börs i främmande land. Något behov av lagstiftningsåtgärder föreligger alltså inte.
Vad som sagts nu gäller även skyldighet att upprätta prospekt enligt 2 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
10.3.4 Emission av konvertibler och optioner
Konvertibler och optioner emitteras enligt reglerna för obligationer. PRV kontrollerar inte om betalningen för nya konvertibler motsvarar exempelvis konvertiblernas nominella belopp när en konvertibelemission registreras. Om emissionen skett till underkurs i den meningen att betalningen underskridit konvertiblernas nominella belopp utgör det alltså inte hinder för registrering av emissionen. Däremot får betalningen betydelse i samband med konvertering.
Aktiekapital i euro 193
Konvertering
Enligt gällande rätt får konverteringskursen inte sättas under aktiernas nominella belopp. Men det räcker inte med detta. Konvertering innebär att konvertibeln byts mot aktier, varvid skuldförbindelsens belopp avräknas mot konverteringskursen. Om konvertiblerna emitterats till underkurs kan det leda till komplikationer när konvertering påkallas. Antag att konverteringskursen överensstämmer med aktiernas nominella belopp och att konvertiblerna emitterats till underkurs. I så fall skall konvertering vägras eftersom ett utbyte skulle innebära att aktier emitteras till underkurs. Bolaget har ju inte tillförts vederlag motsvarande skuldförbindelsens belopp. En emission av konvertibler till underkurs kan emellertid hjälpas upp genom en lämplig konverteringskurs. Antag att konvertibler med ett nominellt värde av 100 kr emitteras till underkursen 50 kr kontant. Aktiernas nominella belopp är 100 kr. Om konverteringskursen är 200 kr, dvs. två konvertibler byts mot en aktie, tillförs bolaget genom konvertibelemissionen 100 kr kontant per aktie, vilket är godtagbart (se SOU 1997:22 s. 350).
Det centrala i sammanhanget är att vid konvertering skuldförbindelsens belopp avräknas mot konverteringskursen. I samband med en övergång till redovisning i euro skall aktiekapitalet och övriga poster i balansräkningen inklusive konverteringslånet räknas om till euro. I konsekvens med detta räknas det nominella beloppet på aktierna och konvertiblerna om. Det påverkar konverteringskursen som följande exempel visar. Antag att aktiernas och konvertiblernas nominella belopp är 100 kr och konverteringskursen 200 kr. Två konvertibler skall alltså kunna bytas mot en ny aktie. I samband med valutabytet räknas nominella beloppet på aktier och konvertibler om med tillämpning av den i delbetänkandet använda växlingskursen 0,115600. Nominella beloppet på aktierna och konvertiblerna blir alltså (100* 0,115600=) 11,56 och konverteringskursen (200*0,115600=) 23,12. Vid konverteringen avräknas skuldförbindelserna på nominellt 11,56 euro mot konverteringskursen 23,12, dvs. två konvertibler ger en ny aktie precis som förut.
I 5 kap. 4 § 8 föreskrivs att ett beslut om emission av konvertibler skall ange bl.a. den rätt som skall tillkomma borgenär eller innehavare av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller nedsätts eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion. Det är klart att det i dag inte finns några utestående konvertibellån som innehåller lånevillkor som direkt tar sikte på den situationen att det emitterande bolaget byter redovisningsvaluta innan lånet är till fullo betalt. Bland villkoren brukar
194 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
emellertid ingå en bestämmelse som ger det värdepappersinstitut som biträtt bolaget vid emissionen rätt att företräda långivarna i frågor som rör skuldförhållandet. Bestämmelsen brukar kombineras med en föreskrift om att bolaget skall samråda med institutet i god tid innan bolaget vidtar åtgärder som kan föranleda omräkning av konverteringskursen. Som exempel på en sådan bestämmelse kan anföras § 11 i L M Ericssons konvertibla förlagslån 1993/2000 som har följande lydelse: ”Utan att särskilt uppdrag från fordringshavarna behöver åberopas, är banken berättigad att, såväl vid som utom domstol eller exekutiv myndighet, företräda fordringshavarna i frågor av formell natur som rör detta lån”.
Utredaren menar att den omräkning av konvertiblernas nominella belopp och konverteringskursen som blir följden av det emitterande bolagets beslut att byta redovisningsvaluta är en sådan fråga av formell natur som kan handläggas av värdepappersinstitutet på konvertibelhavarnas vägnar eftersom omräkningskursen fastställs av ECB och omräkningen därmed reduceras till en rent matematisk operation. Utredaren föreslår därför inte någon bestämmelse i 5 kap. aktiebolagslagen om att nominella beloppet på utelöpande konvertibler och teckningsoptioner samt konverterings – och teckningskursen skall räknas om när bolaget byter valuta för redovisningen och denomineringen av aktiekapitalet.
10.3.5 Nedsättning av aktiekapitalet
Ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet skall ange bl.a. det belopp med vilket aktiekapitalet skall nedsättas (nedsättningsbeloppet), nedsättningsändamålet samt hur nedsättningen skall genomföras (6 kap. 3 §). Ett aktiebolag får anses vara skyldigt att ange nedsättningsbeloppet och i förekomande fall utskiftningsbeloppet i redovisnings- och denomineringsvalutan. Om bolaget har övergått till redovisning i euro kommer samtliga nu ifrågavarande belopp därför att anges i euro.
Det kan emellertid hända att nedsättningen sker för återbetalning till aktieägarna och att betalningen skall ske i svenska kronor. Det innebär att bolaget ådrar sig en valutarisk eftersom kronor i detta sammanhang måste behandlas som en främmande valuta och alltså i princip på samma sätt som om betalningen skulle ha erlagts i exempelvis USD. Denna situation är inte ny för de största av våra aktiebolag som i dag finns noterade vid utländska börser och som ofta utbetalar utdelning som belöper på aktier som ägs av utlänningar i annan valuta än svenska kronor.
Ett bolag som i sin bolagsordning har bestämmelser som innebär att bolaget fortlöpande löser in aktier med belopp som anges i kronor har
Aktiekapital i euro 195
anledning att överväga de valutarisker som kan vara förenade med ett byte av redovisnings- och denomineringsvaluta till euro. Bolaget kan valutasäkra sig mot sådana risker, avstå från att byta redovisningsvaluta eller ta risken att nedsättningsåtagandena inte kan fullgöras. För lagstiftaren finns inte anledning att påverka bolagets val.
10.3.6 7-11 kap.
Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna i dessa kapitel erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.
10.3.7 Vinstutdelning
Utredaren har i det föregående föreslagit att ett aktiebolag som valt euro för den löpande bokföringen skall använda samma valuta inte bara i årsredovisningen utan i förekommande fall också i delårsrapporter och i koncernredovisningen. Årsredovisningen består enligt 2 kap. 1 § årsredovisningslagen av balansräkning, resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse och i förekommande fall finansieringsanalys. I samtliga delar av årsredovisningen skall beloppen anges i samma valuta. Har ett aktiebolag valt euro som redovisningsvaluta kommer årets vinst i resultat- och balansräkningen att uttryckas i euro. Den ordinarie bolagsstämma som fattar beslut om fastställelse av årsredovisningen har också att besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen. Dispositionerna uttrycks i samma valuta som årsredovisningen, dvs. i detta fall euro.
I likhet med vad som i dag gäller för många svenska aktiebolag med aktieägare utomlands kan vinsten utbetalas i annan valuta än redovisningsvalutan. Ett svenskt aktiebolag med redovisningen i euro kan alltså välja att utbetala utdelningen i svenska kronor trots att bolagsstämmans beslut uttryckts i euro. Bolag som utbetalar utdelning i främmande valuta räknar i dag om vinsten per aktie från redovisningsvalutan till utbetalningsvalutan enligt kursen den dag utdelningen förfaller till betalning dvs. i kupongbolag omedelbart på stämmodagen eller vid den tidpunkt bolagsstämman beslutat och i avstämningsbolag på avstämningsdagen (jfr 16 kap. 8 § i Aktiebolagskommitténs betänkande (1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag). Detsamma bör gälla gälla om ett svensk aktiebolag med redovisningen i euro väljer att utbetala utdelningen i svenska kronor trots att bolagsstämmans beslut uttryckts i euro.
196 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
Har bolagsstämman beslutat att utdelningen skall utbetalas i svenska kronor trots att redovisningsvalutan är euro uppstår en kursrisk beroende på att växlingskursen kan förändras under den tid som löper från bolagsstämmans utdelningsbeslut till dess utdelningen förfaller till betalning under den tid det åtgår för bolaget att administrera utbetalningen. Bolaget kan förmodligen bekosta en bankgaranti som tillförsäkrar ägarna av samtliga aktier utdelning till exempelvis stämmodagens kurs. Däremot är det inte möjligt för bolaget att teckna en utdelningsgaranti som bara gäller utdelningen till aktieägare bosatta i t.ex. Sverige eftersom det skulle strida mot likhetsprincipen i 3 kap. 1 § ABL.
10.3.8 Återbetalning av kapitaltillskott
Ett aktiebolag med likviditetsproblem kan få hjälp av en aktieägare som lånar bolaget medel till betalning. Ett sådant lån påverkar emellertid inte bolagets eget kapital. Bolaget byter bara en skuld mot en annan.
Annorlunda blir det om aktieägaren skänker bolaget medel. Då ökar bolagets egna fria kapital genom att tillgångarna ökar. Därmed täcks också en högre andel av aktiekapitalet.
Ett aktieägartillskott är varken ett lån eller en gåva utan kan karakteriseras som en slags bolagets ”hederskuld” som inte redovisas bland skulderna och inte heller gåvobeskattas.
Det är vanligt att aktieägartillskott sker på villkor som innebär att tillskottet skall återbetalas när bolagets ekonomi blir bättre. I praktiken förekommer två slags villkor. Enligt det ena skall tillskottet återbetalas allteftersom bolaget får fritt eget kapital tillgängligt för detta ändamål. Det andra innebär att tillskottet vid likvidation eller konkurs skall återbetalas sedan alla fordringsägarna fått full betalning men innan aktieägarna får ut något. Det går att kombinera dessa villkor. Villkoren måste utformas så att tillskottet inte blir att betrakta som lån till bolaget. Lån måste nämligen tas upp bland bolagets skulder och då påverkas inte det egna kapitalet och tillskottet får ingen betydelse för likvidationsplikten.
De nämnda villkoren anses ge utrymme för att inte skuldföra tillskottet förrän bolagsstämman fastställt en balansräkning som visar att bolaget har fritt eget kapital som kan användas för återbetalning. Så länge bolaget redovisar ansamlad förlust bör det återbetalningspliktiga beloppet redovisas inom linjen i balansräkningen.
Återbetalning av ett på angivet sätt villkorat aktieägartillskott företer stora likheter med vinstutdelning. Det framgår om man tänker på fall då tillskottet gjorts av ett moderbolag till ett helägt dotterbolag. Också när
Aktiekapital i euro 197
samtliga aktieägare har tillskjutit medel i förhållande till sina aktieinnehav på villkor om återbetalning när bolaget kan redovisa vinst är det tydligt att gränsen mot vanlig vinstutdelning är flytande. Försiktigheten bjuder att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen om vinstutdelning på återbetalning av villkorade aktieägartillskott.
Om ett aktiebolag erhållit ett aktieägartillskott i någon av de angivna formerna och bolaget därefter byter redovisningsvaluta från kronor till euro, skall balansräkningen räknas om till euro. Den villkorliga återbetalningsskyldigheten redovisas inom linjen men det framstår som lämpligt att beloppet där redovisas i euro med tillämpning av balansdagens kurs.
Det kan av omständigheterna stå klart att ett aktieägartillskott skett på villkor att återbetalningen skall ske i samma valuta som tillskottet. Ett sådant villkor påverkas inte av ett byte av redovisningsvaluta. Bolaget kan inte ensidigt gå från villkoret utan betalningen skall fullgöras i tillskottsvalutan om inte de som gjort tillskottet medger annat. Situationen kan i detta avseende jämställas med när ett svenskt företag med redovisningen i kronor har en skuld i främmande valuta. I redovisningen anges beloppet i svenska kronor men betalningsskyldigheten skall fullgöras i den främmande valutan och bolaget löper risk att göra vinst eller förlust på grund av kursförändringar.
Beslut om återbetalning av aktieägartillskott skall som anförts ske enligt reglerna om vinstutdelning. Situationen i detta avseende påminner närmast om när ett bolag med redovisningen i euro skall fatta beslut om vinstutdelning som skall utbetalas i annan valuta än redovisningsvalutan, se vad som anförts härom under vinstutdelning. Saken behöver enligt utredningens mening inte klarläggas ytterligare genom lagstiftning.
10.3.9 Likvidation
Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna om likvidation erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.
10.3.10 Fusion
Aktiebolagslagen tillhandahåller sedan länge ett särskilt förfarande för samgåenden mellan aktiebolag. Förfarandet som kallas fusion innebär att ett eller flera aktiebolag (överlåtande bolag) går upp i ett annat (övertagande bolaget). Aktieägarna i det överlåtande företaget får som vederlag för sina aktier normalt aktier i det övertagande bolaget. Det eller de överlåtande bolagen upplöses och deras samtliga tillgångar och
198 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
skulder övertas genom universalsuccession av det övertagande bolaget. Någon likvidation av överlåtande bolag behövs inte och skall inte heller ske.
En fusion inleds med att de fusionerande bolagen upprättar en fusionsplan som skall innehålla de uppgifter som kan vara av betydelse för fusionen. Planen skall granskas av bolagens revisorer, vilkas yttrande skall fogas till planen. Planen skall registreras i aktiebolagsregistret och uppgift om registreringen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Innan planen behandlas av bolagsstämmorna, skall aktieägarna haft tillfälle att ta del av den. Planen skall godkännas inte endast av bolagsstämman i överlåtande bolag utan också, om en minoritet av viss storlek begär det, av bolagsstämman i det övertagande bolaget. Bolagsstämmans beslut skall för att vara giltigt biträdas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna.
Skyddet för bolagens borgenärer tillgodoses genom att bolagen måste ansöka om tillstånd att verkställa planen. En sådan ansökan skall i första hand handläggas av PRV. Verket skall kalla borgenärerna i överlåtande bolag och, i vissa fall, borgenärerna i övertagande bolag. Om ansökan bestrids skall PRV överlämna ärendet till tingsrätten. Annars kan verket själv bifalla ansökan. Om tillstånd lämnas, skall det övertagande bolaget anmäla fusionen tillsammans med nödvändiga följdbeslut för registrering. I och med denna registrering fullbordas fusionen, dvs. överlåtande bolag anses upplösta och deras tillgångar och skulder övergår på det övertagande bolaget. Samtidigt övergår fusionsvederlaget till de tidigare aktieägarna i överlåtande bolag.
Om ett bolag har bytt sin redovisnings- och denomineringsvaluta till euro innebär det i praktiken stora svårigheter att genomföra en fusion med ett bolag som har behållit sin redovisnings- och denomineringsvaluta i svenska kronor. Svårigheterna uppstår redan vid upprättandet av fusionsplanen. Det är styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag som skall upprätta denna och den skall vara gemensam för samtliga deltagande bolag. I detta ligger emellertid inte nödvändigtvis att fusionsplanen skall upprättas i en och samma valuta.
I fusionsplanen skall det för varje bolag anges bl.a. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag. Vidare skall anges den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget. I planen skall också anges vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med
Aktiekapital i euro 199
särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.
Det är utan tvekan mycket svårt att bedöma om fusionsvederlaget i fusionsplanen har bestämts på ett riktigt sätt även om de deltagande bolagen har tillhandahållit ett beslutsunderlag i form av bl.a. redovisningshandlingar för de senaste tre räkenskapsåren med beloppen i svenska kronor. Om dessa redovisningshandlingar är upprättade i olika valutor stiger svårigheterna ytterligare.
Det kan emellertid inte komma på fråga att förbjuda fusioner mellan bolag som har olika redovisningsvalutor. Effekten av ett sådant förbud skulle bara bli kringgåendeåtgärder. Ett samgående mellan två aktiebolag med olika redovisningsvalutor kan lika väl genomföras exempelvis med tillämpning av likvidationsreglerna. Det ena bolaget förvärvar då samtliga aktier i det andra varefter dotterbolaget försätts i likvidation och moderbolaget övertar dess behållna tillgångar i form av likvidationsandel. Det är också möjligt att uppnå effekterna av en fusion genom överlåtelse av det överlåtande bolagets inkråm till det övertagande bolaget, varefter det överlåtande bolaget likvideras och vederlaget för inkråmet skiftas ut bland aktieägarna i det sistnämnda bolaget.
Det skall också påpekas att de svårigheter som har angivits i det föregående att bedöma det erbjudna fusionsvederlaget inte på något sätt är unika för fusioner mellan bolag med olika redovisningsvaluta. Liknande svårigheter föreligger t.ex. när utländska bolag köper svenska företag och erlägger betalningen i form av egna aktier.
På grund av det anförda föreslår utredaren inte några särskilda bestämmelser om fusioner mellan bolag med olika redovisningsvaluta. Det får överlämnas till de normgivande organen på redovisningsområdet att meddela de anvisningar för fusioner av nu berört slag som kan behövas.
10.3.11 15-19 kap.
Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna i dessa kapitel erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.
200 Aktiekapital i euro SOU 1998:136
SOU 1998:136 201
11 Ekonomiska föreningar
11.1 Ekonomiska föreningar
Som anförts i kapitel 8 har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag.
I kapitel 10 har utredaren ingående analyserat de problem som är förenade med att ett aktiebolag byter redovisningsvaluta. Vad som anförts i det sammanhanget är i långa stycken tillämpligt också när en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta.
I enlighet härmed föreslår utredaren att det i 2 kap. 2 § och 7 kap. 14 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar införs bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som utredaren föreslagit beträffande 2 kap. 4 § och 9 kap. 35 §aktiebolagslagen. De föreslagna bestämmelserna innebär att om en ekonomisk förening skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i stadgarna. Beslut om införande eller ändring av en sådan stadgebestämmelse får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.
Även om det således är möjligt att för de ekonomiska föreningarnas del i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag finns det vissa skillnader mellan de två associationsformerna som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att ett aktiebolag är en kapitalassociation i vilken aktiekapitalet spelar en central roll till bolagsborgenärernas skydd. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att det måste finnas ett visst minsta aktiekapital på 100 000 kr för privata och 500 000 kr för publika aktiebolag.
202 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136
Dessutom finns bestämmelser som innebär att ett aktiebolag måste träda i likvidation när bolagets egna kapital understiger aktiekapitalet i viss omfattning. Motsvarande bestämmelser saknas i föreningslagen. Medlemsinsatserna behöver således inte uppgå till något visst minsta belopp och någon likvidationsplikt på grund av bristande täckning av medlemsinsatserna finns inte.
I aktiebolag sker ”avgång” ur bolaget normalt genom att aktieägaren säljer sina aktier, något som inte påverkar aktiekapitalets storlek. I en ekonomisk förening återigen innebär varje medlemsbyte att föreningen tvingas återbetala medlemsinsatsen till den avgångne medlemmen med belopp som beräknas med utgångspunkt i den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Insatskapitalets storlek förändras alltså fortlöpande något som inte är fallet med aktiekapitalet.
En ytterligare skillnad värd att nämna utgör det förhållandet att aktierna i ett aktiebolag i princip kan överlåtas fritt och att det förekommer en omfattande aktiehandel. I en ekonomisk förening är medlemsbevisen inte föremål för handel på samma sätt och föreningarna kan inte exempelvis nyemittera medlemsbevis för att skaffa riskkapital. Förlagsandelsbevisen har i detta avseende mera karaktär av aktier men enligt vad utredaren erfarit är handeln med förlagsandelsbevis mycket begränsad.
De nu angivna skillnaderna har betydelse för behandlingen av de olika poster som ingår i en ekonomisk förenings bundna egna kapital.
11.1.1 Det bundna egna kapitalet
I lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om bundet kapital och hur detta skall skyddas. Det bundna egna kapitalet utgörs av inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, reservfond samt uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig (9 kap. 7 §) .
Utredaren föreslår att byte av redovisningsvaluta får ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste, som anförts i kapitel 9, balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret görs upp. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.
Nästa fråga blir då om posterna i den ingående balansen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma
Ekonomiska föreningar 203
räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja mellan å ena sidan medlemsinsatser och förlagsinsatser, vilka kan komma att återbetalas till medlemmarna eller dem som innehar förlagsandelar, och å andra sidan uppskrivningsfond och reservfond, vilka endast utgör bokföringsposter och inte kan bli föremål för anspråk på återbetalning på samma sätt som de nyssnämnda posterna.
Det finns därför enligt utredarens mening fyra principiellt olika sätt att behandla posterna i det bundna egna kapitalet i balansräkningar som upprättas efter valutabytet.
Det första sättet är att alltid ta upp posterna i det bundna egna kapitalet till ”anskaffningsvärdet”. Det innebär att det värde som posten fått vid omräkningen av den gamla balansräkningen till euro används i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Som exempel på poster som enligt utredarens mening alltid skall behandlas på detta sätt kan nämnas uppskrivningsfond och reservfond samt, i aktiebolag, överkursfond.
Det andra sättet är att dels behandla posten på angivet sätt till ”anskaffningsvärdet”, dels denominera posten i euro med verkan att anspråk från delägarna på återbetalning av posten uttrycks i denna valuta. Som exempel på en post som enligt utredarens förslag skall behandlas på detta sätt kan nämnas aktiekapitalet i ett aktiebolag. Det ligger nära till hand att behandla medlemsinsatserna i en ekonomisk förening på samma sätt. Utredaren återkommer i det följande till den frågan.
Det tredje och fjärde sättet är att behandla posterna till balansdagens kurs utan repektive med denominering av posten i euro. Som exempel på en post som skulle kunna behandlas på detta sätt kan nämnas förlagsinsatserna i en ekonomisk förening. Som utvecklas i det följande är förlagsinsatserna nära besläktade med förlagslån. Förlagslån i annan valuta än redovisningsvalutan tas upp till balansdagens kurs. Det finns skäl att behandla förlagsinsatser i svenska kronor på samma sätt, om föreningen bytt redovisningsvaluta till euro. Om emellertid förlagsinsatserna i samband med valutabytet denomineras i euro kommer anspråk på att få förlagsinsatsen inlöst att uttryckas i denna valuta och då bör posten redovisas till ”anskaffningsvärdet” på samma sätt som aktiekapitalet i ett aktiebolag.
Resonemanget så långt leder alltså fram till slutsatsen att uppskrivningsfond och reservfond alltid skall redovisas till ”anskaffningsvärdet” dvs. det värde som posten fått vid omräkningen av den gamla balansräkningen till euro. Det är detta värde som skall användas i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att
204 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136
senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Detta följer av allmänna redovisningsprinciper och några särskilda bestämmelser i ämnet behövs inte.
Redovisningen av medlems- och förlagsinsatserna kräver emellertid ytterligare överväganden.
11.1.2 Medlemsinsatser och insatsemission
I stadgarna för en ekonomisk förening skall alltid anges den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med (2 kap. 2 § första stycket 4). Medlemsinsatsen betalas normalt kontant, men ingenting hindrar att stadgarna anger att medlemsinsatserna skall fullgöras med egendom, t.ex. varuleveranser, eller med arbetsprestationer. En insats kan vara hur hög eller hur låg som helst, men insatsfrihet är inte tillåten. (Se Malmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 2 uppl. 1995 s. 67 ff).
Belopp som kan bli föremål för vinstutdelning, dvs. överskott i föreningens rörelse, kan överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission (10 kap. 2 a §). För detta krävs bestämmelser i stadgarna (se 2 kap. 2 § första stycket 12).
Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemsskap och de insatser som han har betalt in eller tillgodoförts genom insatsemission (3 kap. 6 §). När en medlem har avgått har han rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser (4 kap. 1 §).
Konsekvensen bjuder enligt utredarens mening att medlemsinsatserna behandlas på samma sätt som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Det innebär att medlemsinsatserna denomineras i euro i samband med att föreningen byter redovisningsvaluta. Anspråk på återbetalning av medlemsinsatsen framställs därefter i euro. En sådan ordning är ägnad att underlätta föreningens hantering av återbetalningsanspråken. Det är nämligen inte alldeles enkelt att beräkna de belopp som skall återbetalas. Beloppet får inte överstiga vad som belöper på medlemmen i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. När denna balansräkning är upprättad i euro framkommer gränsbeloppet i samma valuta och det blir då klart enklare att ställa detta belopp mot ett återbetalningskrav uttryckt i euro. Utredaren föreslår därför en bestämmelse i föreningslagen om att medlemsinsatserna skall denomineras i euro i samband med byte av redovisningsvaluta.
Ekonomiska föreningar 205
11.1.3 Förlagsinsatser
Gällande rätt
Vid sidan av medlemsinsatserna kan föreningen erhålla tillskottskapital i form av förlagsinsatser. För detta krävs bestämmelser i stadgarna. Det är möjligt att i stadgarna föreskriva att förlagsinsatser får tillskjutas även av andra än medlemmar (se 5 kap. 2 §).
Utmärkande för förlagsbevisen är att de vid föreningens upplösning har sämsta rätt bland borgenärerna. Om det finns ett överskott när alla kända skulder har betalts har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp motsvarande insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål (se 5 kap. 3 §).
För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order. Beviset skall innehålla uppgift om bl.a. insatsens storlek, den rätt till utdelning som insatsen medför, det sätt på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske, samt eventuella begränsningar i fråga om vem som har rätt att förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (se 5 kap. 4 §).
I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer av lagen om ekonomiska föreningar, i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1936:81) om skuldebrev. Härvid jämställs bevis som har ställts till viss man med enkelt skuldebrev och bevis till innehavaren eller till viss man eller order med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser (5 kap. 5 §).
Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Förteckningen skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den (5 kap. 6 §).
Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst tidigast efter fem år från tillskottet, om han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast efter fem år från tillskottet, om föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex månader i förväg. Inlösen sker till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte
206 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136
överstiga vad som av föreningens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan anlitande av reservfonden eller uppskrivningsfonden, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser (5 kap. 7 §).
Utredarens överväganden
Förlagsinsatserna ingår i bolagets bundna egna kapital. När de infördes gjordes jämförelser med B-aktier i ett aktiebolag. Förlagsinsatserna ger inte någon garanterad avkastning utan utdelningen är i likhet med aktier beroende av om föreningen går med vinst. Det talar för att förlagsinsatserna i likhet med aktiekapitalet i ett aktiebolag skall denomineras i euro i samband med att föreningen byter redovisningsvaluta. Det skulle innebära att föreningen med befriande verkan skulle kunna återbetala förlagsinsatsen i denna valuta. Det aktualiserar frågan om det över huvud taget är möjligt att genom beslut på föreningsstämma ändra föreningens skyldighet enligt utelöpande förlagsandelsbevis att betala i svenska kronor till en skyldighet att i stället betala i euro.
Det är en grundläggande princip inom civilrätten att en gäldenär inte ensidigt kan ändra i villkoren i utfästelse som han har lämnat i exempelvis ett skuldebrev. Som framgått av redogörelsen för gällande rätt gäller för förlagsandelsbevisen i tillämpliga delar vad som föreskrivs i skuldebrevslagen. Förlagsandelsbevis kan ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Det framstår som i hög grad tveksamt om ett föreningsbeslut om byte av betalningssvaluta till euro skulle var giltigt i förhållande till någon som i god tro förvärvat ett förlagsandelsbevis ställt till innehavaren och med förlagsinsatsen och utdelningsrätten angiven i svenska kronor.
Utredaren har därför stannat för att inte lägga fram något förslag om att föreningar med förlagsinsatser skall kunna denominera dessa i redovisningsvalutan. I förhållandet mellan föreningen och förlagsinsatsinnehavarna bör således storleken av förlagsinsatser, utgivna i svenska kronor, även i fortsättningen beräknas i svenska kronor.
I balansräkningen måste emellertid förlagsinsatserna redovisas till ett värde i euro. Frågan är då vilken kurs som skall användas vid omräkningen.
Som framgått av det anförda är förlagsinsatserna närbesläktade med förlagslån. Det förhållande att förlagsinsatsen och utdelningen skall betalas i annan valuta än redovisningsvalutan påverkar föreningens ställning. Om kronan stärks i förhållande till euron ökar belastningen på föreningen och dess ställning försvagas. Om posten förlagsinsatser därvid redovisas enligt anskaffningsvärdet, dvs. enligt den omräknings-
Ekonomiska föreningar 207
kurs som gällde när föreningen gick över till annan redovisningsvaluta, kan det belopp som redovisas som förlagsinsatser – och som därmed är bundet – komma att understiga den förpliktelse som föreningen i verkligheten har mot förlagsandelshavarna. Detta är enligt utredarens mening inte tillfredsställande. Förlagsinsatser bör därför i stället redovisas till det belopp som framkommer vid en omräkning enligt balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller minskar bör det medföra en justering av fritt eget kapital. Detta kommer i utredarens förslag till uttryck i 9 kap. 7 § föreningslagen.
Till frågan om det finns skäl att behandla ekonomiska föreningar som är finansiella företag annorlunda återkommer utredaren i kapitel 12.
11.2 Sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar
Vad som ovan har sagts om insatser och omräkning av eget kapital i ekonomiska föreningar har motsvarande tillämpning i fråga om sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar, se lagen (1988:222) om sambruksföreningar och bostadsrättslagen (1991:614) och i dessa lagar gjorda hänvisningar till föreningslagen.
208 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136
SOU 1998:136 209
12 Finansiella företag
12.1 Inledning
12.1.1 Företag som får möjlighet att redovisa i euro
Som anförts i kapitel 8 har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Hit hör i första hand aktiebolag och ekonomiska föreningar, av vilka några är finansiella företag. Men också sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag hör till den krets av företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Till utgången av år 1998 utgör dessutom bankaktiebolag en särskild grupp av associationer som inte följer aktiebolagslagen utan bankaktiebolagslagen (1987:618), men som beskattas som aktiebolag. I sammanhanget skall nämnas att kreditmarknadsföreningar räknas som ”vanliga” ekonomiska föreningar. I enlighet härmed föreslår utredaren att det av bokföringslagen skall framgå att inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får ange beloppen i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt i euro. Beträffande understödsföreningar se avsnitt 12.10.3.
12.1.2 Hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske
I kapitel 9 har utredaren föreslagit hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske. Framställningen tar sikte på aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet men den av utredaren föreslagna ordningen bör tillämpas på alla företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Bestämmelsen i bokföringslagen har utformats i enlighet härmed. Några särskilda bestämmelser om bankaktiebolag föreslås emellertid inte med hänsyn till att sådana bolag följer bestämmelserna i
210 Finansiella företag SOU 1998:136
aktiebolagslagen när den av utredaren föreslagna lagstiftningen träder i kraft.
I kapitel 10 och 11 har utredaren ingående analyserat de problem som är förenade med att ett aktiebolag eller en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta. Vad som anförts i det sammanhanget gäller enligt utredaren också när aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen är ett finansiellt företag. Problemanalysen får dessutom anses i långa stycken giltig också beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.
I enlighet härmed föreslår utredaren att om ett finansiellt företag av sist angivet slag skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i sparbankens reglemente, medlemsbankens stadgar respektive försäkringsaktiebolagets eller det ömsesidiga försäkringsbolagets bolagsordning. Bestämmelser om detta bör upptas i 2 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619), 2 kap. 4 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker och 2 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (1982:713) (FRL).
Beslut om införande eller ändring av en bestämmelse av nu aktuellt slag får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.
12.1.3 Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs?
Även om det således är möjligt att beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag eller ekonomiska föreningar finns det vissa skillnader som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att det egna kapitalet i dessa associationer är indelat i andra poster än i aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet.
Som framgått av framställningen i kapitel 11 är den fråga som måste besvaras om posterna i det bundna egna kapitalet efter valutabytet skall tas upp i balansräkningen med de belopp som erhållits vid omräkningen enligt ECB:s kurs eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja ut grundfond och garantifond i sparbanker, medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker, aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag samt garantikapitalet i ett ömsesidigt
Finansiella företag 211
försäkringsbolag. Dessa poster skiljer sig som utvecklas i det följande i vissa avseenden från exempelvis en uppskrivningsfond, en reservfond eller, i aktiebolag, en överkursfond.
För att börja med den sistnämnda gruppen av poster i det bundna egna kapitalet är det för utredaren självklart att uppskrivningsfonder, reservfonder och överkursfonder efter ett valutabyte alltid skall tas upp till det värde som posten fått vid omräkningen enligt ECB:s kurs till euro. Det är detta värde som skall användas i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Detta följer av allmänna redovisningsprinciper och behöver inte regleras i lag.
Lika självklart är det enligt utredarens mening att aktiekapitalet i försäkringsaktiebolag i bolagsordningen och aktiebolagsregistret skall anges i euro på samma sätt som föreslås beträffande aktiebolag i allmänhet. Bestämmelser om detta bör tas upp i 2 kap. 5 § försäkringsröreslelagen.
Konsekvensen kräver vidare att medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker behandlas på samma sätt som insatser i ekonomiska föreningar i allmänhet, se vad som anförs härom i kapitel 11. Det innebär att medlemsinsatserna i stadgarna och föreningssregistret skall anges i euro. Bestämmelser om detta bör tas upp i 2 kap. 4 § lagen om medlemsbanker. Förlagsinsatserna däremot bör beräknas i svenska kronor och omräknas till euro med balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller minskar, bör det medföra en justering av fritt eget kapital. Utredaren föreslår att en bestämmelse motsvarande 9 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar upptas i 5 kap. 4 § ÅRKL.
Vad härefter gäller frågan om grundfonden i sparbanker skall jämställas med aktiekapitalet i ett aktiebolag noterar utredaren följande. Enligt 2 kap. 5 § 5 sparbankslagen skall i reglementet för en sparbank anges grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller en del av denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta. Bidrag till grundfonden tecknas och betalas enligt i stort sett samma rutiner som tillämpas vid bildande av aktiebolag och i likhet med vad som gäller i aktiebolag förfaller frågan om bildande av sparbanken om inte ett belopp motsvarande grundfonden har tecknats vid tiden för konstituerande stämman. Dessa bestämmelser talar för att grundfonden fyller samma funktion i en sparbank som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Detta intryck förstärks av vissa bestämmelser i 5 kap. om fonder och vinstdisposition. Utredaren förslår därför att en sparbanks grundfond i samband med byte av redovisningsvaluta till euro i reglementet skall anges i denna valuta. En bestämmelse om detta bör tas in i 2 kap. 5 § sparbankslagen.
212 Finansiella företag SOU 1998:136
Vad härefter gäller garantifonden i en sparbank föreskrivs i 5 kap. 1 § sparbankslagen att sparbanksstämman får besluta att bilda en garantifond genom bidrag av huvudmän och andra. För att vara bindande skall teckning av bidrag till garantifonden ske på teckningslista. På denna skall anges om ränta skall utgå och i så fall hur den skall beräknas. Garantifonden får återbetalas endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning. I övrigt skall beträffande återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande. Av 5 kap. 7 § framgår vidare att sparbanken kan utfärda bevis om tillskott till garantifond som får förvärvas av sparbanken i samband med återbetalning av fonden. Det intryck som dessa bestämmelser förmedlar är att garantifondsbevisen närmast är att jämföra med förlagsandelsbevisen i en ekonomisk förening. I enlighet härmed föreslår utredaren att om en sparbank bytt redovisningsvaluta till euro garantifonden skall beräknas i svenska kronor och redovisas i euro till balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det egna kapitalet (garantifonden) ökar eller minskar, bör det medföra en justering av reservfonden. Utredaren föreslår att 5 kap. 4 § ÅRKL utformas i enlighet härmed.
De ömsesidiga försäkringsbolagen regleras i försäkringsrörelselagen. Delägarna i ett sådant försäkringsbolag är försäkringstagarna. De svarar inte personligen för bolagets förpliktelser i fråga om bl.a. livförsäkring och vissa former av sjuk- och olycksfallsförsäkring, men kan ha ett sådant ansvar beträffande andra försäkringar utan begränsning eller med begränsning till visst belopp (1 kap. 7 § FRL). Beroende på försäkringslag och bolagsordningens innehåll svarar försäkringstagarna/delägarna som aktieägarna i ett aktiebolag eller som komplementärerna eller kommanditdelägarna i ett kommanditbolag.
Ett ömsesidigt försäkringsbolag får inte bildas utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl för det. Garantikapitalet skall betalas med pengar. Det skall betalas tillbaka när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek, jfr avsnitt 12.7 (1 kap. 8 §). I bolagsordningen för ett ömsesidigt försäkringsbolag skall anges bl.a. garantikapitalet, i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna, i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantikapitalet samt om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas (2 kap. 5 § 12-18).
Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av bolagsstämman och får inte verkställas utan Finansinspektionens tillstånd. Verkställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktören genast anmälas för registrering (12 kap. 4 §).
Finansiella företag 213
Utredaren menar att de nu redovisade bestämmelserna gör ett motsägelsefullt intryck. Å ena sidan kan det finnas ett garantikapital som får förutsättas fungera som aktiekapitalet i ett aktiebolag i sådana ömsesidiga försäkringsbolag där delägarna inte svarar personligen för bolagets förpliktelser. Å andra sidan inbetalas garantikapitalet av garanterna som inte nödvändigtvis är försäkringstagare/delägare. Skillnad kan dessutom göras mellan garanter som med stöd av bestämmelser i bolagsordningen har rösträtt på bolagsstämma och garanter som inte har rösträtt. Utredaren menar att försiktigheten bjuder att garantikapitalet behandlas som förlagsinsatser. Det innebär att om ett ömsesidigt försäkringsbolag bytt redovisningsvaluta till euro, garantikapitalet skall beräknas i svenska kronor och redovisas i euro till balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det egna kapitalet ökar eller minskar, bör det framgå av balansräkningen, jfr de i det föregående föreslagna ändringarna i 5 kap. 4 § ÅRKL beträffande garantifonden i en sparbank.
I departementspromemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45) föreslås vissa ändringar i 5 kap. 4 § ÅRFL. Bl.a. föreslås möjlighet till vinstutdelning för livförsäkringsbolag, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Bolag som inte har en bestämmelse i bolagsordningen om att de får dela ut vinst kommer enligt förslaget inte att redovisa något fritt eget kapital. Dessa bolag kommer i stället att få ha en konsolideringsfond. Med hänsyn till att 5 kap. 4 § ÅRFL är föremål för översyn avstår utredaren från att nu lägga fram förslag till ändringar i den paragrafen utan överlämnar åt Regeringskansliet att bestämma vilken post i bolagets egna kapital som skall användas för att justera värdeförändringar i garantikapitalet.
12.2 Redovisningsfrågor
12.2.1 Löpande bokföring
Utredaren har i det föregående föreslagit bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen i de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatteoch statistikändamål skall ske i svenska kronor eller euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret.
En bestämmelse i bokföringslagen om att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller euro torde för det stora flertalet icke finansiella företag inte innebära några tillämpningssvårigheter. För dem framstår det närmast som självklart att bokföringslagen i dag innebär
214 Finansiella företag SOU 1998:136
krav på att den löpande bokföringen fullgörs i kronor. För ett antal av de finansiella företagen och några av de allra största icke finansiella företagen ställer sig saken något annorlunda.
Svenska Bankföreningen har sålunda i sitt yttrande över 1997 års delbetänkande avstyrkt en lagregel om att beloppen i den löpande bokföringen skall anges i svenska kronor eller euro. En sådan lagregel innebär nämligen, enligt föreningen, att de väl fungerande och effektiva flervalutasystem som numera finns på den svenska marknaden måste modifieras till orimliga kostnader samtidigt som deras funktionalitet kraftigt försämras.
De företag vilkas intressen Svenska Bankföreningen företräder omfattas av kapitalkrav som gäller fortlöpande dag för dag. Kraven är i dag i den svenska lagstiftningen uttryckta i kronor och de föreslås nu kompletterade med krav uttryckta i euro. Det framstår då som närmast självklart att dessa företag för att kunna ge statsmakterna de möjligheter till kontroll som skall utövas i enlighet med internationella åtaganden utformar sina redovisningssystem så att de på begäran av kontrollmyndighet kan utan omgång tillhandahålla uppgifter i kronor eller euro som anger hur de i lagen angivna kapitalkraven är uppfyllda.
Den föreslagna regleringen behöver emellertid inte få de konsekvenser som Svenska Bankföreningen fruktar. Kravet på att den löpande bokföringen skall föras antingen i svenska kronor eller euro får nämligen anses tillgodosett även i redovisningssystem som använder annan valuta under den förutsättningen att omräkning till kronor eller euro kan ske omedelbart om det skulle behövas.
Transaktioner i vissa delsystem får sålunda såväl enligt gällande rätt som med utredarens förslag registreras i främmande valuta. Det gäller exempelvis poster som i års- och delårsbokslut skall upptas till balansdagens kurs. För dem saknar kronvärdet vid anskaffningstillfället betydelse för vilket värde posten skall upptas till på balansdagen. En annan sak är att vissa upplysningsregler kan kräva stödrutiner som möjliggör beräknandet av valutaeffekten på det redovisade resultatet.
Hanterandet av till volym och antal betydande transaktioner i flera valutor utgör en naturlig del av många finansiella företags verksamhet. Inte minst gäller detta för banker och andra finansiella företag. Informationen från bokföringssystemen läggs inte endast till grund för företagens externa redovisning utan även till grund för deras interna kontroll och tillämpningen av särskilda rörelseregler om finansiell riskhantering och minsta buffertkapital.
För riskhanteringen är det ofta nödvändigt att det momentant går att beräkna företagets olika valutapositioner. Dessutom gäller att de gränser och andra restriktioner som rörelsereglerna regelmässigt uppställer måste iakttas vid varje tillfälle. För finansiella företag motiverar särskilt
Finansiella företag 215
kopplingen bokföring – riskhantering – kapitalkravs-bestämmelser, att Finansinspektionen genom föreskrifter och allmänna råd närmare reglerar frågan om i vilka valutor bokföring får ske. Sådana föreskrifter kan för företag som lyder under ÅRKL meddelas med stöd av normgivningsbemyndigandet i 1 kap. 5 § nämnda lag. Någon särskild lagstiftning för finansiella företag behövs därför inte.
Ett motsvarande normgivningsbemyndigande finns i 1 kap. 4 § ÅRFL. Någon särskild lagstiftning för försäkringsbolag behövs därför inte heller.
12.2.2 Säkringsredovisning
Ett företags resultat och ställning påverkas av förändringar i värdet på dess tillgångar, skulder och rättigheter samt åtaganden utanför balansräkningen. Företaget kan säkra en förändringsbenägen post i balansräkningen (position) genom att skaffa en skyddande position. Säkringen uppnås om värdeförändringar på den skyddande positionen kompenserar värdeförändringar på den säkrade positionen. Redovisningslagstiftningen kan emellertid kräva att olika värderingsprinciper skall tillämpas för den säkrade respektive den skyddande positionen. Företaget har då vissa möjligheter att tillämpa säkringsredovisning, vilket innebär att värderingsprincipen för en av positionerna frångås så att samma värderingsprincip tillämpas för båda positionerna.
Säkringsredovisning innebär ett avsteg från den grundläggande redovisningsprincipen att balansräkningens poster och, i förekommande fall, delposter skall värderas var för sig (se 2 kap. 2 § ÅRKL jfr med 2 kap. 4 § första stycket 5 ÅRL). Ett sådant avsteg är endast tillåtet om det finns särskilda skäl och det är förenligt med kraven på att redovisningen skall vara upprättad på ett överskådligt sätt i enlighet med god redovisningssed och att den skall ge en rättvisande bild (se 2 kap. 2 § ÅRKL jfr med 2 kap. 4 § andra stycket ÅRL). Finansinspektionen har i ämnet säkringsredovisning meddelat allmänna råd (se allmänt råd till 4 kap. 11 § FFFS 1997:26). Motsvarande regler gäller för försäkringsbolag (se 2 kap. 2 § ÅRFL och allmänt råd till 4 kap. 10 § FFFS 1997:27).
Utredaren konstaterar att ett byte av redovisningsvaluta kan påverka förutsättningarna för ett företags säkringsredovisning. Antag att en position i euro skyddas mot växelkursförändringar i förhållande till kronan och att företaget byter sin redovisningsvaluta till euro. Då kommer den tidigare säkrade positionen inte längre att påverkas av förändringar i växelkursen mellan euron och kronan och behöver och kan följaktligen inte säkras mot växelkursförändringar. Det betyder också att
216 Finansiella företag SOU 1998:136
den tidigare skyddande positionen övergår till att vara en öppen valutaexponering. Förutsättningarna för säkringsredovisning är således inte uppfyllda efter bytet av redovisningsvaluta (jfr allmänt råd till 4 kap. 11 § FFFS 1997:26 III. Tillämpning p. 6).
Motsvarande gäller om en position i en annan valuta än euro skyddats mot i förändringar i växelkursen mellan denna valuta och kronor. Övergår företaget till att ha sin redovisning i euro kan det medföra att den skyddande positionen förlorar sin verkan och i stället ökar företagets valutaexponering.
Byte av redovisningsvaluta kan alltså medföra att säkringsredovisningen avbryts. Om säkringsredovisningen skett med tillämpning av anskaffningsvärdering kan redovisningsmässiga effekter uppkomma. Enligt Finansinspektionens allmänna råd om säkringsredovisning bör uppskjutna orealiserade förluster redovisas omedelbart i resultaträkningen. Uppskjutna orealiserade vinster bör redovisas om det är förenligt med ordinarie värderingsregler (jfr Europeiska Kommissionens skrift Redovisning för införandet av euron, 1997, p. 72 och 73). Utredaren menar att dessa allmänna råd bör tillämpas vid avbrott i säkringsredovisning på grund av byte av redovisningsvaluta.
Ett företag som skall byta redovisningsvaluta till euro kan redan under det sista kronräkenskapsåret känna ett behov av att säkra framtida kassaflöden i såväl kronor som andra valutor mot växelkursförändringar i förhållande till euron. En sådan säkring kan ske exempelvis genom en terminsaffär som ger företaget euro mot kronor efter valutabytet. Innan bytet har skett torde dock en sådan terminsaffär eller liknande åtgärd inte kunna säkringsredovisas. Den grundläggande förutsättningen att positionen som skall valutasäkras skall vara exponerad för en valutarisk är nämligen inte uppfylld om positionen är i samma valuta som rapportvalutan. Att företaget i en nära framtid kommer att byta rapportvaluta påverkar inte denna bedömning. Säkringsåtgärder av det slag som nu diskuteras måste enligt utredarens mening i redovisningen behandlas som en valutaexponering så länge företaget redovisar i svenska kronor men kan, givet att övriga förutsättningar är uppfyllda, omfattas av en säkringsredovisning när redovisning och aktiekapital eller motsvarande bundet eget kapital lagts om till euro.
Utredaren menar att frågan om hur säkringar skall redovisas inte lämpar sig för reglering i lag. Det bör liksom hittills ankomma på Finansinspektionen att meddela den kompletterande normgivning som behövs.
Finansiella företag 217
12.2.3 Fonden för orealiserade vinster
Finansiella företag får värdera överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar till marknadsvärde (4 kap. 6 § ÅRKL och 4 kap. 5 § ÅRFL). Vinster som uppkommer till följd av att det bokförda värdet överstiger anskaffningsvärdet är dock inte tillgängliga för utdelning utan skall sättas av till en fond för orealiserade vinster (4 kap. 7 § och 5 kap. 4 § 3-5 ÅRKL respektive 4 kap. 6 § och 5 kap. 4 § 2 och 3 ÅRFL). Beträffande finansiella instrument i utländsk valuta måste en avsättning göras för den del av värdeförändringen som är hänförlig till en värdeförändring i lokal valuta, medan någon avsättning för den del av värdeförändring som orsakats av valutakursförändringar inte torde vara nödvändig (jfr allmänt råd till 5 kap. 32 § FFFS 1997:26). Någon närmare vägledning om hur värdeförändringen skall fördelas mellan prisförändring och valutakursförändring finns inte. I praxis torde förekomma att prisförändringen värderas såväl till anskaffningskursen som till balansdagens kurs.
När ett företag byter redovisningsvaluta från kronor till euro skall fonden för orealiserade vinster räknas om enligt ECB:s kurs på balansdagen. Senare avsättningar till fonden bestäms med hänsyn till balansräkningar upprättade i euro, något som enligt utredarens mening inte innebär några problem jämfört med när redovisningen är i kronor.
Som utredaren ser det blir det inte heller några problem att bestämma avsättningen till fonden för det sista räkenskapsåret med redovisning i kronor. Utrymmet för vinstutdelning bestäms ju av den i kronor upprättade balansräkningen. De frågor som kan uppkomma beträffande fonden för orealiserade vinster bör enligt utredarens mening lämpligen lösas genom att Finansinspektionen meddelar allmänna råd i ämnet.
12.3 Kapitaltäckningsfrågor
För finansiella företag gäller särskilda kapitaltäcknings-, placerings- och solvensregler. Dessa kan, om företagets redovisning sker i euro, ge upphov till särskilda problem. Detta gäller i synnerhet för vissa finansiella företag, såsom sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar och ömsesidiga försäkringsbolag. Utredaren har fått i uppdrag att studera dessa problem och belysa bl.a. hur återbäringsmedlen i livförsäkringsbolag skall behandlas. Om det är möjligt skall utredaren lämna förslag till lagändringar som kan lösa problemen. Visar det sig att problemen inte kan lösas, skall utredaren i stället utforma sina lagförslag så att det framgår att förslagen inte omfattar de aktuella företagen. I detta sammanhang bör noteras att det inte ingår i utredaren uppdrag att
218 Finansiella företag SOU 1998:136
studera de indirekta effekter som svenska företags övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan få med avseende på restriktioner som gäller för finansiella företags placeringar och kapitaltäckning.
12.3.1 Kapitalbas och kapitalkrav
Om ett finansiellt institut byter redovisningsvaluta skall balansräkningen i kronor för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro enligt ECB:s kurs på den sista bankdagen under räkenskapsåret. Eftersom hela balansräkningen räknas om enligt samma växelkurs förändras inte relationen mellan de olika balansräkningsposterna. Det innebär att relationen mellan de riskviktade tillgångarna och primärt och supplementärt kapital blir densamma i den utgående kronbalansräkningen som i den ingående eurobalansräkningen. Institutets kapitaltäckning för kreditrisk förändras alltså inte av ett byte av redovisningsvaluta. Eftersom euro blir redovisningsvaluta och svenska kronor en främmande valuta kommer dock vid bytet kapitalkravet för valutarisk i allmänhet att påverkas.
Kapitalbasen
Kapitalbasen består av två delar, primärt och supplementärt kapital. Primärt kapital består av fritt och bundet eget kapital. I finansiella företag som bedrivs i aktiebolagets form utgörs primärt kapital av eget kapital (med undantag för kumulativa preferensaktier och uppskrivningsfonder), kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond samt det belopp som svarar mot bankens reserver till följd av avskrivningar på egendom som upplåtits till nyttjande. Dessutom får vissa obeskattade reserver räknas in som primärt kapital. Supplementärt kapital består av eviga och vissa tidsbundna förlagslån. Efter Finansinspektionens tillstånd får även andra kapitaltillskott och reserver medräknas som primärt eller supplementärt kapital.
Byte av redovisningsvaluta innebär att lån som tagits upp i den gamla redovisningsvalutan genom bytet förvandlas till lån i främmande valuta. I enskilda institut kan det visa sig väsentligt att det supplementära kapitalet i form av förlagslån emitterade i kronor efter bytet varierar med växelkursen mellan euron och kronan. Denna effekt uppkommer till följd av att skulder i annan valuta än rapportvalutan måste räknas om till rapportvalutan med tillämpning av balansdagens kurs enligt 4 kap. 8 § ÅRKL.
Finansiella företag 219
Eftersom någon omräkning enligt balansdagens kurs inte görs beträffande det primära kapitalet i enskilda juridiska personer uppkommer inte några valutaeffekter där.
I finansiella företagsgrupper (”koncernnivå” vid tillämpning av kapitaltäckningsreglerna m.m.) kan dock valutaeffekter förekomma. Vinster i utländska dotterföretag som uppkommit efter förvärvstidpunkten kan nämligen räknas in i kapitalbasen med tillämpning av balansdagens kurs. Vad som i dag gäller för utländska dotterföretag vid beräknandet av den finansiella företagsgruppens kapitaltäckning kommer i framtiden att gälla även för svenska dotterföretag som har sin redovisning i annan valuta än sitt svenska moderföretag. Vissa tillsynsfrågor aktualiseras om inte samtliga företag inom koncernen byter redovisningsvaluta samtidigt. En sådan fråga är hur vinster som upparbetats i ett svenskt dotterföretag skall behandlas, om endast det svenska moderföretaget övergår till att redovisa i euro. En annan tillsynsfråga är hur kapitalandelen av det belopp som svarar mot skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond skall behandlas. Den kan fluktuera över tiden i ett institut som har sin redovisning i euro. Sådana fluktuationer är emellertid inte en direkt konsekvens av att institutet har sin redovisning i euro, utan en följd av att en genomsnittskurs för räkenskapsåret skall användas vid omräkning för beskattningsändmål.
Utredaren kan för sin del inte se att ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut är förenat med annat än rent tekniska problem. Dessa kan lämpligen lösas genom föreskrifter som Finansinspektionen meddelar med stöd av det normgivningsbemyndigande som finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag och den särskilda lag som utredaren föreslår om redovisning i euro för finansiella företag.
Av betydelse för tillsynen är också att den ändring av bolagsordningen som krävs för byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut skall godkännas av tillsynsmyndigheten, se avsnitt 12.9.
Kapitalkravet för kreditrisker
Ett byte till redovisning till euro innebär att hela balansräkningen räknas om enligt ECB:s växelkurs. Relationen mellan de olika tillgångsposterna förändras inte genom omräkningen och riskviktningen påverkas inte heller av detta. Det kapitalkrav som ställs på ett institut för kreditrisker är således oberoende av i vilken valuta institutet upprättar sin redovisning.
220 Finansiella företag SOU 1998:136
Beräkning av kapitalkravet för marknadsrisker
Kapitaltäckningslagen delar in marknadsrisker i bl.a. positionsrisker, avvecklingsrisker, motpartsrisker och valutakursrisker. Av dessa är det endast valutakursrisken som påverkas av företagets val av redovisningsvaluta.
Kapitalkravet för valutakursrisker bestäms med hänsyn till det ifrågavarande institutets totala korta positioner och långa positioner i utländsk valuta. Ett belopp motsvarande 8 procent av den största av dessa två totala positioner räknas fram och jämförs med institutets kapitalbas. Kapitalkravet utgörs av det framräknade beloppet minskat med 2 procent av kapitalbasen.
För företag med euro som redovisningsvaluta kommer positioner i svenska kronor att innebära en valutarisk. Dessa företag måste därför kapitaltäcka öppna positioner i svenska kronor men däremot inte öppna positioner i euro. Utredaren föreslår att 4 kap. 8 § kapitaltäckningslagen ändras så att detta klart kommer till uttryck.
Införandet av euron kan försvåra för instituten att använda egna modeller för att beräkna kapitalkravet eftersom de historiska tidsserier som krävs för beräkningarna inte går att ta fram. Någon omräkningskurs för euron finns ju inte före år 1999. Det innebär svårigheter att tillämpa bl.a. 9 kap. 7 § FFFS 1997:12. Detta problem är emellertid inte specifikt för de företag som väljer att redovisa i euro utan gäller också företag med redovisning i svenska kronor och positioner i euro. Utredaren menar att det får ankomma på Finansinspektionen att meddela föreskrifter för tillämpningen av denna och liknande bestämmelser.
Kapitalkravet på värdepapperbolag för kostnadsrisker
Ett värdepappersbolags kapitalbas får aldrig understiga motsvarande 25 procent av bolagets fasta kostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan, se 2 kap. 5 § första stycket kapitaltäckningslagen. Vid tillämpning av denna bestämmelse på företag som bytt redovisningsvaluta bör gränsbeloppet beräknas med tillämpning av samma kurs som användes när balansräkningen räknades om i samband med bytet.
I 2 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen ges Finansinspektionen möjlighet att justera kapitalkravet om bolagets verksamhet ändrats väsentligen. Utredaren har övervägt om bestämmelsen bör kompletteras med en möjlighet för inspektionen att justera kapitalkravet även vid väsentligt förändrad växelkurs mellan euron och kronan. För de värdepappersbolag som har en stor andel av sina kostnader i kronor är
Finansiella företag 221
det nämligen inte säkert att de kostnader som det föregående räkenskapsåret redovisades i euro efter omräkning till den då rådande växelkursen är representativa för den framtida kostnadsrisken. Alla värdepappersbolag som har betydande kostnader i utländsk valuta står emellertid för samma problem. Utredaren har därför stannat för att inte lägga fram något förslag som skulle ge Finansinspektionen möjlighet att justera kapitalkravet just vid växelkursförändringar mellan euron och kronan. I den mån det behövs ytterligare normgivning får den ges inom ramen för normgivningsbemyndigandet som ingår i den lag om redovisning i euro för finansiella företag som utredaren föreslår.
Upplysningskrav
Det är svårt att på förhand uppskatta hur stor effekt ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut får på institutets kapitaltäckning. Det därför är lämpligt att den kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ÅRKL som instituten skall lämna för det sista kronräkenskapsåret innehåller uppgift om såväl utgående som ingående kapitaltäckning. Den sistnämnda uppgiften bör därvid beräknas med utgångspunkt i att euron är företagets redovisningsvaluta. Utredaren föreslår att denna uppgiftsskyldighet regleras i Finansinspektionens tillämpningsföreskrifter till ÅRKL.
12.3.2 Lägsta tillåtna kapitalbas
Lägsta startkapital och minsta kapitalbas
En bank måste enligt bankrörelselagen (1987:617) ha ett visst startkapital när den börjar sin verksamhet. Startkapitalet är det belopp som krävs i form av bundet eget kapital. Startkapitalet skall uppgå till ett belopp som för bankaktiebolag och större medlemsbank motsvarar fem miljoner ecu och för sparbanker och mindre medlemsbanker en miljon ecu. För medlemsbanker med en balansomslutning som inte överstiger etthundra miljoner kronor är minsta startkapital en miljon ecu.
Kreditmarknadsföretag skall på samma sätt som banker ha ett startkapital i form av bundet eget kapital som uppgår till ett lägsta belopp uttryckt i ecu, se 2 kap. 4 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.
I en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag utgör startkapitalet ett golv för kapitalbasen. Denna får sålunda aldrig gå ner under ett belopp motsvarande startkapitalet.
222 Finansiella företag SOU 1998:136
Det bundna egna kapitalet i ett institut som har sin redovisning i kronor skall när verksamheten påbörjas uppgå till ett visst minsta belopp uttryckt i kronor. Att beloppet är relaterat i ecu kan i detta sammanhang lämnas därhän; det kommer efter utgången av år 1998 automatiskt att relateras till euro. Vid ett byte av redovisningsvaluta från kronor till euro skall det egna kapitalet räknas om enligt ECB:s kurs på den sista bankdagen under det gamla kronräkenskapsåret. Om kronan vid denna omräkning är svagare i förhållande till euron än vid tidpunkten för beslutet om oktroj respektive tillstånd kan resultatet bli att det omräknade bundna egna kapitalet i euro är mindre än det minsta belopp i euro som uppställs i EG-rätten för att påbörja motsvarande verksamhet.
Utredaren anser att ett byte av redovisningsvaluta inte bör få leda till att lägsta gränsvärden i EG-rätten underskrids. Med hänsyn härtill föreslår utredaren att det egna kapitalet i ett institut som övergår till att ha sin redovisning euro, vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro, skall ha ett bundet eget kapital som inte understiger det minsta startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som institutet bedriver. Detta innebär exempelvis att ett bankaktiebolag som har bytt redovisningsvaluta till euro måste ha ett minsta bundet eget kapital på fem miljoner euro vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. Bestämmelser härom bör upptas i 6 § lagen om redovisning i euro.
I 1 kap. 4 § tredje stycket lagen om medlemsbanker och 2 kap. 4 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet föreskrivs i dag att en medlemsbank respektive ett kreditmarknadsföretag kan få tillstånd att påbörja sin verksamhet med ett lägre startkapital än fem miljoner ecu dock lägst en miljon ecu. Endast mindre medlemsbanker och kreditmarknadsföretag kan komma i åtnjutande av det lägre kravet på startkapital. För ett kreditmarknadsföretag gäller att nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten inte får överstiga etthundra miljoner kronor. För en medlemsbank gäller att balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner. Dessa bestämmelser bör kompletteras med beloppsgränser i euro, så att de kan tillämpas även på medlemsbanker och kreditmarknadsföretag som redan från påbörjandet av verksamheten önskar ha sin redovisning i euro. Utredaren föreslår att gränsvärdet i 1 kap. 4 § tredje stycket lagen om medlemsbanker och 2 kap. 4 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet sätts till 12 miljoner euro.
I 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om finasieringsverksamhet föreskrivs i dag att om ett kreditmarknadsföretag fått tillstånd att starta sin verksamhet med ett lägre bundet eget kapital än som motsvarar fem miljoner ecu skall, om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor, kapitalbasen
Finansiella företag 223
höjas till minst fem miljoner ecu. Utredaren föreslår att tillgångarnas nettovärde i paragrafen anges också i euro och föreslår att gränsvärdet därvid sätts till 12 miljoner euro. Det skall noteras att lagen om medlemsbanker inte upptar någon bestämmelse för mindre medlemsbanker motsvarande den som finns för mindre kreditmarknadsföretag i 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om finansieringsverksamhet.
Vad som ovan sagts om kreditmarknadsföretag har bäring även beträffande banker och värdepappersbolag varför en ändring är befogad att göra även i bankrörelselagen och lagen om värdepappersrörelse.
Förlagsinsatser
Medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar kan emittera förlagsandelslån. Förlagsandelslån skall redovisas som eget kapital (5 kap. 4 § 5 ÅRKL ) och får därför användas för att uppfylla kravet på minsta startkapital. Förlagsandelslån ingår inte i kapitalbasen som primärt kapital utan endast som supplementärt kapital (2 kap. 6 § andra stycket A och tredje stycket kapitaltäckningslagen).
Beträffande vad som utgör startkapital enligt andra banksamordningsdirektivet hänvisas det i artikel 2.11 till posterna 1 och 2 i artikel 2.1 i kapitalbasdirektivet. Nämnda artiklar i kapitalbasdirektivet anger vad som utgör primärt kapital (prop. 1992/93:89 s. 107). Till primärt kapital hör dels vad som enligt nationell lag skall räknas som eget kapital, dels vissa reserver. Förlagsinsatser skall redovisas som bundet eget kapital. EG-rätten torde således inte hindra att förlagsinsatser ingår i starkapitalet eller i kapitalbasen såsom primärt kapital.
Regleringen i kapitaltäckningslagen är således mer restriktiv än vad som krävs enligt kapitalbasdirektivet. Det kan därför ifrågsättas om inte kapitaltäckningslagen bör ändras så att förlagsinsatser kan räknas in i kapitalbasen såsom primärt kapital. Insatskapital får dock endast återbetalas om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning (se 4 kap. 1 och 3 §§ föreningslagen, 4 kap. 1 och 3 §§ lagen om medlemsbanker samt prop. 1996/97:163 s. 32-34, 43-44 och 49-50). Någon motsvarande begränsning för återbetalning av förlagsinsatser finns inte.
Vad nu har sagts som förlagsandelslån kan anföras också beträffande möjligheten att uppfylla kravet på startkapital med uppskrivningsfond, kumulativa preferensaktier eller, i sparbank, med grundfond. Regeringen har förklarat att den avser att se över vilka grundkomponenter som kan ingå startkapitalet (prop. 1997/98:166 s. 59). Utredaren inskränker sig därför till att nu föreslå endast en mindre justering av 2 kap. 6 § kapitaltäckningslagen som behandlas i författningskommentaren.
224 Finansiella företag SOU 1998:136
12.4 Krav på minsta bundet eget kapital
Börser, auktoriserade marknadsplatser, clearingorganisationer och fondbolag omfattas inte av kapitaltäckningslagen. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har dock bemyndigats att för dessa bolag meddela föreskrifter beträffande minsta bundet eget kapital (se 2 kap. 5 §, 7 kap. 2 och 8 kap. 4 § lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet samt 6 § tredje stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder). Utredaren menar att det är lämpligt att Finansinspektionen meddelar föreskrifter beträffande företag av det slag som nu nämnts med redovisningsvalutan i euro. I föreskrifterna bör krav på minsta bundet eget kapital uttryckas i euro.
12.5 Föreskrifter om största tillåtna valutaposition
Föreskrifter om en banks, ett kreditmarknadsföretags eller ett värdepappersbolags största valutaposition får meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen. Finansinspektionen har utfärdat allmänna råd i ämnet (se FFFS 1996:32). Föreskrifter om begränsningar i största tillåtna valutaposition utgör ett komplement till bestämmelserna om kapitalkrav för valutarisker och syftar till att säkerställa att valutakursförändringar inte får alltför stor betydelse för ett instituts ställning (se prop. 1995/96:216 s. 48). Bestämmelserna om största tillåtna valutaposition medger att Finansinspektionen meddelar föreskrifter om största tillåtna valutaposition i kronor för institut som har sin redovisning i euro. Utredaren förutsätter att denna möjlighet kommer att utnyttjas av inspektionen om det behövs.
12.6 Bankernas inlåning
Banker bedriver bankrörelse. I verksamheten ingår inlåning på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. En bank får och är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.
En bank som bytt redovisningsvaluta till euro kommer fortfarande att vara skyldig att ta emot inlåning på räkning från den svenska allmänheten och denna inlåning får förutsättas ske huvudsakligen i kronor. För en bank som har sin redovisning i euro gäller dock att den inte får ta en alltför stor valutakursrisk i form av exponering mot kronan. En bank
Finansiella företag 225
kan emellertid enkelt genom en transaktion på valutamarknaden begränsa en sådan valutarisk. Utredaren menar därför att det förhållandet att inlåningsvalutan och redovisningsvalutan kan vara olika inte bör förorsaka några praktiska problem som inte kan lösas av de berörda bankerna själva.
12.7 Försäkringsbolag
Ett försäkringsbolag skall, utöver tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas (1 kap. 8 a § FRL). Den undre gränsen sätts av den solvensmarginal som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning. Kapitalbasen får dock aldrig vara lägre än det i lagen angivna garantibeloppet. Bestämmelserna om vilka poster som får ingå i kapitalbasen finns för livförsäkringsrörelse i 7 kap. 22 § FRL och för skadeförsäkringsrörelse i 7 kap. 24§ FRL samt i föreskrifter från Finansinspektionen.
12.7.1 Livförsäkringsbolag
Återbäringsfonden
I livförsäkringsrörelse får i kapitalbasen ingå aktiekapital eller, i ömsesidiga bolag, garantikapital, övrigt eget kapital och återbäringsmedel med avdrag för fond för orealiserade vinster samt obeskattade reserver. Dessutom får i kapitalbasen medräknas hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, om minst 25 procent av kapitalet inbetalts. Finansinspektionen får medge att också andra poster medräknas i kapitalbasen dock med den begränsningen att de i lagen uppräknade posterna ingår i kapitalbasen med ett belopp som minst motsvarar en sjättedel av solvensmarginalen eller, om det är större, garantibeloppet (7 kap. 22 och 26 §§ FRL).
Med undantag för livförsäkringsbolag som bedriver rörelse med stöd av lagen (1989:1079) om livförsäkringsbolag med anknytning till värdepappersfonder gäller att livförsäkringbolag inte får dela ut vinst till aktieägare eller garanter. Årsvinsten på livförsäkringsrörelse skall sättas av till en återbäringsfond i den mån den inte skall tas i anspråk till betalning av ränta enligt garantiavtal eller annat följer av FRL eller ÅRKL. Återbäringfonden får endast användas för återbäring till
226 Finansiella företag SOU 1998:136
försäkringstagarna och för förlusttäckning. Beräkning och fördelning av återbäring skall regleras i de av försäkringsbolaget upprättade grunderna (7 kap. 8 § FRL).
Utredaren har i det föregående föreslagit att när ett livförsäkringsbolag byter redovisningsvaluta så skall aktiekapitalet anges i euro på samma sätt som utredaren föreslagit beträffande aktiebolag i allmänhet, se kapitel 10. Beträffande garantikapitalet i ömsesidiga livförsäkringsbolag har utredaren föreslagit att garantikapitalet skall beräknas i svenska kronor och i så fall omräknas till euro med balansdagens kurs.
Återbäringsfonden i ett livförsäkringsbolag utgör inte eget kapital i bolaget. Vinster och förluster går dock mot denna post i ställer för mot det egna kapitalet, se 12 kap. 5 och 6 §§ FRL samt 5 kap. 4 § ÅRFL. Detta får betydelse om livförsäkringsbolaget byter redovisningsvaluta till euro. Då bör enligt utredarens mening återbäringsfonden räknas om till euro med tillämpning av ECB:s omräkningskurs den sista bankdagen under det sista räkenskapsåret. Av skäl som anförts i kapitel 9 bör återbäringsfonden i alla balansräkningar som upprättas därefter tas upp till detta omräknade värde med de justeringar som föranleds av senare beslut om ökning eller minskning av fonden. Vad som sagts nu om återbäringsfonden bör enligt utredarens mening gälla också övriga poster under huvudposten Återbäringsmedel.
Vad slutligen angår det egna kapital som ingår i kapitalbasen, föreslår utredaren att det behandlas på samma sätt som återbäringsfonden.
Bestämmelsen i 7 kap. 23 § FRL om beräkning av solvensmarginalen bygger på relationer mellan olika poster för föregående år. Ett byte av redovisningsvaluta påverkar därför inte solvensmarginalen.
12.7.2 Skadeförsäkringsbolag
Beräkning av solvensmarginalen
I skadeförsäkringsbolag får i kapitalbasen ingå aktiekapital eller, i ömsesidiga bolag, garantikapital, övrigt eget kapital med avdrag för fond för orealiserade vinster samt obeskattade reserver. I likhet med vad som gäller för livförsäkringsbolag får i kapitalbasen medräknas hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital om minst 25 procent av kapitalet inbetalts. Finansinspektionen får medge att också andra poster medräknas i kapitalbasen. Dessutom får i kapitalbasen inräknas ett belopp som motsvarar uttaxering enligt 13 kap. 1 § FRL. Beloppet får
Finansiella företag 227
dock inte överstiga vare sig skillnaden mellan det högsta belopp som kan uttaxeras och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva kapitalbasen.
Solvensmarginalen i skadeförsäkringsbolag utgörs av det högsta av två belopp, de s.k. skade- och premieindexen. För den händelse verksamheten endast bedrivits kortare tid tillämpas premieindex. Skadeindex grundas på olika belopp som beräknas med hjälp av historiska utfall som sträcker sig upp till sju år tillbaka. Premieindexet grundas endast på ett belopp som beräknas med utgångspunkt i föregående räkenskapsår.
Utredaren noterar att det kan bli problem att beräkna solvensmarginalen när ett skadeförsäkringsbolag byter redovisningsvaluta från kronor till euro, eftersom de historiska tidsserier som krävs för beräkningarna inte går att ta fram. Någon omräkningskurs för euron finns ju inte före år 1999.
Utredaren anser emellertid att frågan om hur solvensmarginalen skall beräknas i företag som bytt redovisningsvaluta till euro inte lämpligen bör regleras i lag. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör i stället bemyndigas att föreskriva vilken omräkningskurs som skall tillämpas vid fastställande av premie- respektive skadeindex. Utredaren återkommer till denna fråga i författningskommentaren till 7 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag.
Uttaxering i ömsesidiga försäkringsbolag
En särskild fråga som aktualiseras vid ett byte av redovisningsvaluta i ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller hur bytet påverkar uttaxeringsrätten. Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna (1 kap. 7 § FRL). Återförsäkringstagare anses dock inte på grund av återförsäkringen som delägare.
Uppkommer förlust på försäkring i ett ömsesidigt försäkringsbolag på annan försäkring än livförsäkring och sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 FRL, avgångsbidragsförsäkring eller återförsäkring, skall delägarna uttaxeras med tillägg av högst en tiondel för den del av förlusten som inte kan täckas genom användandet av obeskattade reserver, fritt eget kapital och reservfonden. I bolagsordningen kan tas in från lagen avvikande bestämmelser om hur uttaxeringen skall ske (13 kap. 1 § FRL första stycket andra meningen). Inbetalningen av det belopp som uttaxerats kan fördelas på högst sex terminer. Den sista inbetalningen skall dock vara gjord senast tre år räknat från styrelsens beslut om verkställighet. Förslår inte det uttaxerade beloppet till att täcka uppkommen förlust, skall den kvarstående förlusten utjämnas genom nedsättning av delägarnas andel i den del av premiereserven som inte
228 Finansiella företag SOU 1998:136
avser sjuk- eller livränta enligt 1 kap. 5 § fjärde stycket FRL (13 kap. 2 § andra stycket FRL). Föreskrivs inte annat i bolagsordningen gäller att uttaxering och nedsättning skall ske i förhållande till varje delägares premier (13 kap. 3 § första och andra stycket FRL).
En ändring av bolagsordningen i ett försäkringsbolag skall stadfästas av regeringen. Regeringen får dock bestämma att Finansinspektionen skall meddela beslut om stadfästelse i fall som inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt (1 kap. 4 § FRL).
Det krävs en bolagsordningsändring för att ett ömsesidigt bolag skall tillåtas ha det egna kapitalet och redovisningen i euro. Innan stadfästelse kan ske måste det bl.a. prövas om ändringen är i överenstämmelse med försäkringsrörelselagen. Dessutom får ett beslut om ändring av bolagsordningen för ett ömsesidigt bolag börja tillämpas först ett år efter registreringsbeslutet, om inte samtliga delägare biträtt det (9 kap. 18 § första stycket FRL). Den som är delägare när ändringsbeslutet fattas har rätt att inom ett år från beslutets registrering häva försäkringsavtalet utan att iaktta den föreskrivna uppsägningstiden. Hävs avtalet har försäkringstagaren även rätt att få ut den på försäkringen belöpande andelen av premiereserven. Denne har dock inte i dag någon rätt att få del av återbäringsmedlen vilket kan representera ett betydande ekonomiskt värde. Situationen kan emellertid bli en annan om de i promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45) framlagda förslagen leder till lagstiftning.
Utredaren menar att när ett ömsesidigt försäkringsbolag byter redovisningsvaluta från kronor till euro så finns det skäl att klargöra vad som skall gälla i fortsättningen beträffande uttaxering och nedsättning i förhållande till inbetalda premier. Det kan lämpligast ske genom att stämman samtidigt som den beslutar om den ifrågavarande valutabestämmelsen tar ställning till bestämmelser i bolagsordningen som reglerar bl.a. uttaxeringsrätten. Genom sådana bestämmelser kan exempelvis klargöras hur en andel i en i euro redovisade förlust skall fastställas för delägare som betalat premier i svenska kronor. Skall detta ske med tillämpning av den växelkurs som rådde vid meddelandet av försäkringen, vid inbetalningen av försäkringspremien eller vid någon annan tidpunkt eller skall förlusten fördelas enligt någon annan beräkningsgrund? Det bör i bolagsordningen även klargöras vem som bär valutarisken när ett beslut om uttaxering har tagits. Detta gäller inte minst om bolagsordningen innehåller en bestämmelse om att betalningen av det uttaxerade beloppet skall uppdelas på terminer, se 13 kap. 2 § FRL. Svaret på dessa frågor har betydelse främst för till vilket belopp uttaxeringsrätten kan tas med i kapitalbasen vid tillämpning av 7 kap. 24 § första stycket 4 FRL.
Finansiella företag 229
Genom den ordning som utredaren föreslår skapas klarhet om vad som gäller i fråga om uttaxeringen i ett ömsesidigt försäkringsbolag efter byte av redovisningsvaluta. Kravet på stadfästelse innan ändringen av bolagsordningen kan registreras utgör en tillräcklig garanti för att vederbörlig hänsyn tas till försäkringstagarnas intressen. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte.
12.8 Värdepappersfonder
En värdepappersfond är en fond bestående av fondpapper och andra finansiella instrument, som har bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och som ägs av dem som tillskjutit kapital. Förvaltning liksom försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond sköts av ett fondbolag, vilket är ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd för detta. Fondbolaget handhar dock inte självt varken förvaring av värdepappersfondens tillgångar eller försäljning och inlösen av dessa utan detta sköts av ett förvaringsinstitut. Bank eller annat kreditinstitut får vara förvaringsinstitut. Finansinspektionen har beviljat värdepappersbolag tillstånd att vara förvaringsinstitut.
För varje värdepappersfond skall det finnas fondbestämmelser som anger grunderna för beräkning av fondandelarnas värde, utdelning etc., se 9 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Den egendom som ingår i fonden skall värderas till marknadsvärde och fondens värde skall beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna (30 § samma lag). Fondbolagens Förening antog år 1996 Rekommendationen för redovisning och rapportering av värdepappersfonder. Enligt denna bör värdepappersfonder tillämpa bokföringslagen i tillämpliga delar. Dessutom har Fondbolagens Förening utfärdat Standard för presentation av uppnått förvaltningsresultat i värdepappersfonder (1995). Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om värdepappersfonder (FFFS 1997:11). Av dessa framgår bl.a. att information skall lämnas om avgifter för försäljning respektive inlösen av fondandelar och att information i årsberättelsen skall lämnas avseende valutakursvinster/förluster på valutakonton.
Utgångspunkten för Finansinspektionens föreskrifter, liksom för de av Fondbolagens förening utfärdade rekommendationerna, synes vara att värdepappersfonderna skall rapportera till andelsägarna med beloppen angivna i kronor. Något uttrycklig bestämmelse om detta finns dock inte. Något behov av lagstiftning i ämnet föreligger enligt utredarens mening inte. Frågan regleras lämpligast i föreskrifter från Finansinspektionen.
230 Finansiella företag SOU 1998:136
12.9 Tillsynsfrågor
12.9.1 Rapportering till Finansinspektionen
För närvarande upprättas och inlämnas rapporter till Finansinspektionen i kronor. Tillåts redovisning i euro är det inte längre självklart i vilken valuta rapporteringen till Finansinspektionen skall göras. Kontrollskäl talar för att rapporterna skall upprättas i samma valuta som bolaget använder i sin årsredovisning, medan olika statistikändamål och analysbehov bättre tillgodoses om samtliga institut rapporterar i en och samma valuta.
De lagar som reglerar institutens verksamhet innehåller regelmässigt bestämmelser om upplysningsplikt till Finansinspektionen.
Regeringen eller Finansinspektionen skall stadfästa varje ändring i bolagsordning och stadgar i de institut som står under dess tillsyn. En sådan stadfästelse är en förutsättning för att bolagsordnings- eller stadgeändringen skall kunna registreras i aktiebolags- eller föreningsregistret. Det gäller också sådana ändringar i bolagsordningen eller stadgarna som utgör det första ledet i ett bolags eller en förenings byte av redovisningsvaluta. Några särskilda krav på tillstånd av Finansinspektionen till sådant byte behöver alltså inte införas utan den nuvarande ordningen garanterar att frågor om byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt företag kommer under Regeringens eller Finansinspektionens prövning
Utredaren menar emellertid att vissa villkor för godkännande av ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt företag bör anges i lag. Bytet får inte försvåra en effektiv tillsyn och det skall vara förenligt med med de regler som i övrigt gäller för det sökande företagets verksamhet. Bestämmelser härom bör tas in i den särskilda lag om byte av redovisning i euro i finansiella företag som utredaren föreslår.
Finansinspektionen kan i dag med stöd av lag infordra upplysningar av olika slag från de institut som står under inspektionens tillsyn. Med stöd av samma bestämmelser kan Finansinspektionen om ett sådant institut bytt redovisningsvaluta till euro inhämta upplysningar från institutet och därvid fordra att upplysningarna lämnas med beloppen antingen i kronor eller euro. Några lagbestämmelser som ger inspektionen ytterligare tillsynsmöjligheter behövs enligt utredarens mening inte.
Finansiella företag 231
12.9.2 Rapportering till Riksbanken
Efter anmodan av Riksbanken enligt 22 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ett kreditinstitut eller annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen på valutaoch kreditmarknaderna. Riksbanken får utfärda närmare föreskrifter om denna uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen ger enligt utredarens mening Riksbanken möjlighet att föreskriva att uppgifter i förekommande fall skall lämnas i euro.
12.10 Övriga frågor
12.10.1 Insättningsgarantin
Bestämmelser om garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag finns i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. I lagen föreskrivs att nominellt bestämda tillgodohavanden som är tillgängliga för insättarna med kort varsel (insättningar) omfattas av garantin. Enligt 4 § samma lag har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels ersättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder, dock för varje institut med sammanlagt högst 250 000 kr. Även insättning i utländsk valuta på konto omfattas av garantin (se prop. 1995/96:60 s. 57).
De avgifter ett institut skall betala till systemet påverkas delvis av dess kapitaltäckningsgrad, (se 13 §). Som konstaterats i avsnitt 12.2.3 påverkas inte ett instituts redovisade kapitaltäckningsgrad i någon större utsträckning av en övergång till redovisning i euro.
Bestämmelserna i 4 § om ersättning och i 18 § om återbetalning är utformade med utgångspunkt i att det är fråga om kroninlåning. Fr.o.m. den 1 januari 1999 kan inlåning ske i euro och det kan inte uteslutas att sådan inlåning får en betydande omfattning. Det väcker frågan om det skall vara insättaren eller garantisystemet som skall bära valutarisken vid ersättning eller återbetalning.
I lagens förarbeten var utgångspunkten att det högsta ersättningsbeloppet i kronor skulle fastställas till ett belopp motsvarande 20 000 ecu med användande av den ecu-kurs som gällde den dag banken gick i konkurs (Ds 1995:3 Insättningsgaranti s. 76). Ersättningsrätten för insättningar på euro- och andra valutakonton bör därför enligt utredarens mening utgöras av insättningen omräknad till svenska kronor enligt växelkursen den dag ersättningsskyldigheten inträdde.
232 Finansiella företag SOU 1998:136
Det finns enligt utredarens mening anledning att följa utvecklingen på detta område. Enbart införandet av en möjlighet för banker och värdepappersbolag att ha sin redovisning i euro har emellertid enligt utredarens mening inte en sådan betydelse för insättningsgarantin att det erfordras någon lagstiftning.
12.10.2 Förbudet i insiderlagen mot korttidshandel
Den 1 januari 1997 infördes bestämmelser om förbud mot korttidshandel i insiderlagen (1990:1342). Om en person med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag förvärvar aktier i bolaget, får aktier av samma slag överlåtas mot vederlag tidigast tre månader efter förvärvet (7 a § insiderlagen).
Intagandet av en bestämmelse i bolagsordningen om att aktiekapitalet skall vara i euro innebär inte att en aktieägare vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro förvärvar aktier av annat slag än de han tidigare innehade. Ett byte av redovisningsvaluta i ett aktiebolag inverkar således inte på den tidsperiod under vilken korttidshandelsförbudet gäller. Därav följer också att ett byte av redovisningsvaluta inte i sig själv utlöser anmälningsskyldighet enligt 9 § insiderlagen.
12.10.3 Understödsföreningar
Som framgår av det föregående går det att förena de särskilda kapitaltäcknings-, placerings- och solvensreglerna för finansiella företag med redovisning i euro. Principerna för hur detta bör göras har redovisats i kapitel 9-11 och dessa principer har tillämpats i detta kapitel. Utredningstiden har emellertid varit begränsad till drygt sju månader och utredningsuppdraget har varit omfattande. Det har därför inte varit möjligt att utforma lagförslag beträffande understödsföreningarna. Enligt utredarens bedömning bör det emellertid vara möjligt att utarbeta lagbestämmelser beträffande sådana föreningar under den fortsatta beredningen i Regeringskansliet med tillämpning av de principer som utredaren använt sig av i de lagförslag som läggs fram i detta betänkande. Mot denna bakgrund föreslår utredaren att understödsföreningar tills vidare inte ges rätt att ha sin bokföring och externa redovisning i euro.
SOU 1998:136 235
Författningskommentar
1.
Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
3 a §
Paragrafen utgör den grundläggande bestämmelsen i den reglering som gör det möjligt för svenska företag att ha sin bokföring och externa redovisning i euro. Det finns sålunda en koppling mellan denna paragraf och 2 kap. 6 § ÅRL som innebär att företag som tillämpar ÅRL skall använda samma valuta i sin redovisning enligt den lagen som de använder i sin löpande bokföring. Till följd av hänvisningarna i 2 kap. 2 § ÅRKL och 2 kap. 2 § ÅRFL till 2 kap. 6 § ÅRL blir också vissa företag som tillämpar ÅRKL eller ÅRFL skyldiga att ha den löpande bokföringen och årsredovisningen i samma valuta.
Denna koppling mellan den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt kommer också till uttryck i första stycket av förevarande paragraf. Beloppen i den löpande bokföringen och i årsbokslutet skall anges i samma valuta.
Första stycket ger aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag möjlighet att välja mellan svenska kronor och euro. Kreditmarknadsföreningar har för tydlighetens skull tagits upp i paragrafen även om det kan ifrågasättas om det är nödvändigt. Euro skall därvid uppfattas bokstavligt. Efter utgången av 1998 utgör tyska D-mark och andra valutor som fram till denna tidpunkt har utgjort betalningsmedel i de 11 länder som deltar i EMU-projektet en form av euro. Det är emellertid inte avsikten att med förevarande paragraf öppna möjlighet för svenska företag att i sin redovisning använda euro uttryckt i tyska D-mark, spanska pesetas etc.
Innebörden av paragrafens krav på att den löpande bokföringen skall ske i kronor eller euro ha kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 12.2).
236 Författningskommentar SOU 1998:136
Att de associationsformer som enligt första stycket får ha sin redovisning i euro är skyldiga att följa upp valet av redovisningsvaluta genom att denominera aktiekapitalet eller motsvarande del av det egna kapitalet i denna valuta har utvecklats i allmänmotiveringen.
I andra stycket regleras byte av redovisningsvaluta, i första hand från svenska kronor till euro, men bestämmelserna skall tillämpas också vid byte tillbaka från euro till svenska kronor. Detta framgår klart av ordalydelsen.
Av praktiska skäl får byte av redovisningsvaluta ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår.
Vid bytet skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Det är växelkursen på balansdagen eller, om balansdagen infaller på en dag som inte är bankdag, den närmast föregående bankdagen som skall användas.
Den på detta sätt omräknade balansräkningen skall utgöra ingående balans för det nya räkenskapsåret. Den skall dessutom användas när i senare balansräkningar jämförelse görs med eller uppgift lämnas avseende balansräkningen för det sista räkenskapsåret med den gamla valutan. Samtliga poster i balansräkningen skall räknas om inklusive det egna kapitalet. För aktiebolag som fortfarande skall tillämpa bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut innebär det att aktiekapitalet räknas om till denna växlingskurs, jfr 9 kap. 35 § aktiebolagslagen. De flesta aktiebolag tillämpar emellertid ÅRL, ÅRKL eller ÅRFL. För dem gäller samma ordning enligt särskilda bestämmelser härom i 2 kap. 6 § ÅRL till vilka ÅRKL och ÅRFL hänvisar.
Som anförts i allmänmotiveringen har utredaren stannat för en ordning som innebär att aktiebolag och ekonomiska föreningar som i dag har sin redovisning i kronor och vill byta till euro fritt skall få göra detta. Någon granskning av motiven för bytet skall inte ske vid detta första byte. Det kan emellertid inte uteslutas att bokföringsskyldiga vill byta redovisningsvaluta ännu en gång för att undgå skatt eller för att försvåra myndighets kontroll. I tredje stycket föreskrivs därför krav på tillstånd av skattemyndigheten för nytt byte av redovisningsvaluta. Tillstånd bör vägras om bytet kan antas ske i otillbörligt syfte.
23 §
I första stycket har angivits att skattemyndighets beslut angående nytt byte av redovisningsvaluta får överklagas hos Riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Författningskommentar 237
Ikraftträdandebestämmelserna
Bestämmelserna har kommenterats i kapitel 8.
2. Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)
2 kap.
6 §
I första stycket har föreskriften om att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor ersatts med en föreskrift om att beloppen skall anges i samma valuta som i den löpande bokföringen under räkenskapsåret. Det innebär som framgår av 3 a § bokföringslagen att årsredovisningen kan avges med beloppen antingen i kronor eller euro men att den bokföringsskyldiges val av valuta för den löpande bokföringen avgör i vilken valuta beloppen i årsredovisningen skall anges. Som anförts i kommentaren till den paragrafen kommer till följd av hänvisningarna i 2 kap. 2 § ÅRKL och 2 kap. 2 § ÅRFL till 2 kap. 6 § ÅRL vissa företag som tillämpar ÅRKL eller ÅRFL att bli skyldiga att ha den löpande bokföringen och årsredovisningen i samma valuta.
Årsredovisningen för ett räkenskapsår skall alltså upprättas i euro om den löpande bokföringen under samma räkenskapsår förts i euro. Av 3 a § andra stycket första meningen bokföringslagen följer vidare att byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Någon motsvarighet till den bestämmelsen behövs inte i ÅRL.
I 3 a § andra stycket andra meningen bokföringslagen föreskrivs att vid byte av redovisningsvaluta balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro eller svenska kronor på visst sätt. Motsvarande bestämmelse avseende årsredovisningen har upptagits i andra stycket.
I 3 a § tredje stycket bokföringslagen föreskrivs att om en redovisningsskyldig har bytt redovisningsvaluta han får göra ett nytt byte endast om skattemyndigheten tillåter det. Den bestämmelsen gäller valutan i den löpande bokföringen men får i förening med bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf om att årsredovisningen skall upprättas i samma valuta som den löpande bokföringen betydelse för upprepade byten av valuta i årsredovisningen. Ett nytt byte av valuta i årsredovisningen kan ske endast med skattemyndighetens godkännande. Frågan huruvida godkännande skall lämnas till förnyat byte av årsredovisningsvaluta prövas av myndigheten i samband med att den prövar frågan om tillstånd att byta valuta i den löpande bokföringen. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte i ÅRL.
238 Författningskommentar SOU 1998:136
Det förtjänar att påpekas att paragrafen bara behandlar valutan i årsredovisningen. Det får emellertid sägas ligga i sakens natur att delårsrapporter upprättas i samma valuta som årsredovisningen.
Utredaren har av skäl som framgår av allmänmotiveringen (kapitel 9) avvisat tanken på en gemensam redovisningsvaluta för alla företag i en koncern. Av detta följer att några krav på att koncernredovisningen skall upprätts i samma valuta som årsredovisningen i koncernföretagen inte kan ställas. Däremot är det lämpligt att koncernredovisningen upprättas i samma valuta som den som används i moderbolagets löpande bokföring och årsredovisning. 7 kap. 6 § ÅRL har ändrats i enlighet härmed.
4 kap.
13 §
Paragrafen i dess nuvarande lydelse utgår från en årsredovisning i svenska kronor och ger möjlighet till omräkning till balansdagens kurs av fordringar och skulder i utländsk valuta. Det bör naturligtvis gälla även i fortsättningen när årsredovisningen upprättas i svenska kronor.
Enligt förslaget kan årsredovisningen emellertid i stället avges i euro. Då blir svenska kronor att behandla som en utländsk valuta. Fordringar och skulder i annan utländsk valuta än euro samt fordringar och skulder i svenska kronor bör få räknas om till euro enligt balansdagens kurs om årsredovisningen upprättas i euro.
Paragrafen har utformats i enlighet härmed.
5 kap.
2 §
Paragrafen i dess nuvarande lydelse förutsätter att årsredovisningen upprättas i svenska kronor och föreskriver skyldighet att lämna upplysningar om hur poster i utländsk valuta har räknats om till svenska kronor. Motsvarande upplysningsskyldighet bör gälla när årsredovisningen upprättas i euro beträffande poster i dels svenska kronor dels annan utländsk valuta än euro.
7 kap.
6 §
I paragrafen har införts en första mening som innebär att koncernredovisningen skall avges i samma redovisningsvaluta som används i moderföretagets årsredovisning. Det är den valuta som används i moderföretagets löpande bokföring som ytterst avgör vilken valuta som används i koncernredovisningen, se författningskommentaren till 2 kap. 6 § ÅRL.
Författningskommentar 239
3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Som anförts i kommentaren till 3 a § bokföringslagen är det ytterst den paragrafen som bestämmer vilka bokföringsskyldiga som får ha sin årsredovisning i euro, vare sig de tillämpar ÅRL, ÅRKL eller ÅRFL.
I den uppräkning som görs i 3 a § bokföringslagen av företag som får ha sin löpande redovisning i euro ingår bl.a. bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar. Dessa företag omfattas av ÅRKL. Av 2 kap. 2 § ÅRKL följer att företag som omfattas av den lagen skall tillämpa bl.a. bestämmelserna i 2 kap. 6 § ÅRL om valuta. Det innebär att sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar som väljer att ha sin löpande bokföring i euro är skyldiga att ange beloppen i årsredovisningen i samma valuta. Att de är skyldiga att följa upp beslutet om byte av redovisningsvaluta med en ändring av bolagsordningen, reglementet eller stadgarna såvitt gäller den valuta som aktiekapitalet, grundfonden respektive medlemsinsatserna skall anges i följer av bestämmelser i aktiebolagslagen, sparbankslagen, lagen om medlemsbanker och lagen om ekonomiska föreningar.
4 kap.
8 §
Första stycket i dess nuvarande lydelse utgår från en årsredovisning i kronor och föreskriver att tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas med växelkursen på balansdagen. Det bör naturligtvis gälla även i fortsättningen när årsredovisningen upprättas i kronor. Den föreslagna lydelsen innebär att omräkning skall ske till företagets redovisningsvaluta. För företag som har sin redovisning i euro innebär det att poster i kronor och annan utländsk valuta än euro skall omräknas till euro efter växelkursen på balansdagen. Självklart skall det inte göras någon omräkning av poster i euro.
Bestämmelsen i andra stycket föreslås inte ändrad. Av 3 a § andra stycket BFL följer att posterna i balansräkningen skall räknas om vid byte av redovisningsvaluta. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall således inte som anskaffningskurs användas växelkursen vid förvärvstidpunkten såvitt gäller tillgångar som anskaffats innan företaget bytte redovisningsvaluta. För företag som bytt till redovisning i euro gäller i stället att poster av aktuellt slag skall omräknas från det i kronor fastställda anskaffningsvärdet till euro med växelkursen vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. Av nämnda bestämmelse i BFL följer också motsvarande krav på omräkning vid byte från euro till kronor.
240 Författningskommentar SOU 1998:136
5 kap.
4 §
I både kreditmarknadsföreningar och medlemsbanker förekommer förlagsinsatser. Därmed aktualiseras de problem som har behandlats i avsnitt 11.1.3 och har föranlett förslaget till ändring i 9 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar. De båda företagstyperna omfattas emellertid inte av redovisningsbestämmelserna i föreningslagen. För dem gäller i stället bestämmelserna i ÅRKL (se 9 kap. 17 § föreningslagen och 1 kap. 1 § ÅRKL). Frågan måste därför regleras även i ÅRKL. Det har därvid ansetts lämpligt att välja samma lösning som i fråga om vanliga ekonomiska föreningar. I förevarande paragraf har därför tillagts en ny punkt 6 som i sak överensstämmer med den föreslagna 9 kap. 7 § fjärde stycket föreningslagen.
7 kap.
4 §
Att koncernredovisningen skall ange beloppen i samma valuta som i moderbolagets redovisning har ansetts böra anges, jfr 7 kap. 6 § ÅRL.
4. Förslaget till lag (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
Som anförts i kommentaren till 3 a § bokföringslagen är det ytterst den paragrafen som bestämmer vilka bokföringsskyldiga som får ha sin årsredovisning i euro, vare sig de tillämpar ÅRL, ÅRKL eller ÅRFL.
I den uppräkning som görs i 3 a § bokföringslagen av företag som får ha sin löpande redovisning i euro ingår bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Dessa företag omfattas av ÅRFL. Av 2 kap. 2 § ÅRFL följer att företag som omfattas av den lagen skall tillämpa bl.a. bestämmelserna i 2 kap. 6 § ÅRL om valuta. Det innebär att försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som väljer att ha sin löpande bokföring i euro är skyldiga att ange beloppen i årsredovisningen i samma valuta. Att försäkringsaktiebolag är skyldiga att följa upp beslutet om byte av redovisningsvaluta med en ändring av bolagsordningen såvitt gäller den valuta som aktiekapitalet skall anges i följer av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.
7 kap.
4 §
Att koncernredovisningen skall ange beloppen i samma valuta som i moderbolagets redovisning har ansetts böra anges, jfr 7 kap. 6 § ÅRL.
Författningskommentar 241
5. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
1 kap.
3 §
Tredje stycket är nytt. Där föreskrivs att aktiekapitalet skall anges antingen i svenska kronor eller euro. Om aktiekapitalet anges i euro, skall aktiernas nominella belopp självklart också anges i denna valuta. I övergångsregleringen har upptagits en bestämmelse som befriar kupongaktiebolag från skyldigheten enligt 3 kap. 4 § aktiebolagslagen att efter valutabyte fordra in aktiebreven för påteckning av det nominella beloppet i den nya valutan.
2 kap.
4 §
Fjärde stycket är nytt. Av bestämmelsen framgår att bokföring och aktiekapital hänger i hop. Det är inte möjligt att i bolagsordningen föreskriva att aktiekapitalet skall vara i euro och underlåta att behandla redovisningsvalutan eller vice versa. Bolag som har sitt aktiekapital och bokföring i svenska kronor behöver inte ange detta i bolagsordningen.
Vad som nu har sagts om aktiekapital gäller också aktiernas nominella belopp.
9 kap.
35 §
Andra stycket är nytt. Det har utformats med tanke på att ett bolag som övergått till euro kan tänkas vilja återgå till svenska kronor. Rutinen är densamma vid varje valutabyte. Beslutet får registreras omedelbart i aktiebolagsregistret men det får verkan först från och med det närmast följande räkenskapsåret. Aktiekapitalet räknas om enligt balansdagens kurs eller, om balansdagen infaller på en dag som inte är bankdag, den närmast föregående bankdagen. Övriga poster i balansräkningen räknas om enligt 2 kap. 6 § ÅRL eller 3 a § bokföringslagen. De sistnämnda bestämmelserna anvisar samma växlingskurs som den som föreskrivs i förevarande paragraf. Resultatet blir en ingående balans i den nya valutan där alla poster inklusive aktiekapitalet har samma relativa storlek som i den utgående balansen.
Övergångsbestämmelser
Övergångsbestämmelserna har kommenterats under 1 kap. 3 §.
242 Författningskommentar SOU 1998:136
6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
2 kap.
2 §
I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande aktiebolag har i paragrafen i ett nytt andra stycke upptagits en föreskrift om att förening som vill ha sin bokföring i euro måste ange detta i sina stadgar. Beslut om byte av redovisningsvaluta sker alltså genom beslut om ändring av stadgarna.
Som utvecklats i allmänmotiveringen (avsnitt 11.1.2) bör medlemsinsatserna i en ekonomisk förening behandlas som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Det finns därför skäl att kräva att insatserna skall anges i euro om föreningen övergår till att bokföra i denna valuta. I enlighet härmed föreskrivs i stycket att medlemsinsatserna skall denomineras i redovisningsvalutan och att detta skall komma till uttryck i stadgarna.
7 kap.
14 §
Sjätte stycket är nytt. Det motsvarar 9 kap. 35 § andra stycket aktiebolagslagen, som har kommenterats ovan.
9 kap.
7 §
I paragrafen har tillkommit ett nytt fjärde stycke. Den nya bestämmelsen får betydelse för föreningar som har gått över till redovisning i euro. Om det i en sådan förening finns förlagsinsatser som är utgivna i svenska kronor, skall dessa i balansräkningen omräknas till euro enligt kursen på balansdagen. Skälen till detta har behandlats i avsnitt 11.1.3.
Posten Förlagsinsatser utgör i en ekonomisk förening en del av det bundna kapitalet. En redovisning av förlagsinsatserna till balansdagskurs kan leda till att det samlade bundna egna kapitalet blir större eller mindre än tidigare år. Eftersom det samlade egna kapitalet inte har förändrats, måste ökningen eller minskningen kompenseras genom en motsvarande minskning eller ökning av det fria egna kapitalet. Detta skall ske genom att differensen tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fritt eget kapital eller ansamlad förlust. De ifrågavarande justeringsposterna skall inte påverka resultatet utan föras direkt mot det egna kapitalet i balansräkningen.
Bestämmelsen tar alltså i första hand sikte på sådana i kronor bestämda förlagsinsatser som fanns redan på dagen för valutabytet och som inte återbetalts vid räkenskapsårets utgång. I fråga om i kronor be-
Författningskommentar 243
stämda förlagsinsatser som tillkommit efter valutabytet gäller att de skall redovisas till balansdagens kurs. I den mån beloppen till följd av växelkursförändringen avviker uppåt eller nedåt jämfört med beloppen i närmast föregående balansräkning skall skillnaden redovisas i den tilläggs- eller avdragspost som anges i bestämmelsen.
15 §
Ändringen i tredje stycket är föranledd av en ändrad styckeindelning i 7 §.
7. Förslaget till lag (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro
1 §
I paragrafen anges att de företag som har bokföringen i euro eller som lägger om bokföringen till euro eller kronor skall tillämpa lagen. Det föreligger alltså ingen rätt för de nämnda företagen att välja huruvida de skall tillämpa lagen eller inte. Detta är obligatoriskt.
2 §
Euroföretagen skall, förutom övriga uppgifter som skall bifogas självdeklararationen, även bifoga sin årsredovisning. Därigenom kommer skattemyndigheten att kunna kontrollera att omräkningar m.m. har gjorts på ett korrekt sätt.
3 §
I paragrafen anges de uppgifter som skall räknas om från euro till kronor. För icke finansiella företag innebär bestämmelsen att de resultatoch balansräkningsposter som finns i SRU-schemat (LSK 2:19 första stycket) skall räknas om enligt bestämmelsen i 4 §. Finansiella företag behöver inte lämna SRU-schema utan skall i stället bifoga sin årsredovisning till deklarationen (2:20 LSK). För dessa företag gäller att resultat- och balansräkningen skall räknas om till kronor enligt bestämmelserna i 4 §.
Av sista meningen framgår att det omräknade resultatet skall vara utgångspunkt för beräkning av den skattepliktiga inkomsten.
4 §
Paragrafen beskriver hur omräkningen från euro till kronor skall gå till. Resultaträkningen skall räknas om enligt årets genomsnittliga kurs och
244 Författningskommentar SOU 1998:136
balansräkningen enligt balansdagens kurs. Eftersom den genomsnittliga kursen används för årets resultat och balansdagens kurs för övriga balansräkningsposter så kommer vanligtvis inte tillgångs- och skuldsidan att bli lika stora. Av tredje stycket följer att mellanskillnaden skall föras upp som en korrigeringspost. Om tillgångssidan är större än skuldsidan så hamnar korrigeringsposten på skuldsidan. Om skuldsidan är störst så hamnar den på tillgångssidan. Korrigeringsposten används bara för att tillgångs- och skuldsidan skall bli lika stora och kommer inte att på något sätt påverka beräkningen av den skattepliktiga vinsten.
5 §
I paragrafen anges hur man skall förfara om skattemyndigheten avviker från den avgivna deklarationen på så sätt att man underkänner värderingen av balans- eller skuldposter inom det kopplade området. Om den genomsnittliga kursen är 9 kr och balansdagens kurs är 10 kr så skall en höjning av värdet på kundfordringar med 100 euro bara påverka resultatet med 9/10 x 100 = 900 kr.
6 §
I första stycket föreskrivs hur företaget skall göra när det byter redovisningsvaluta. Ingående balans skall då räknas om enligt balansdagens kurs. Bestämmelsen skall tillämpas såväl vid byte från kronor till euro som från euro till kronor.
Av andra stycket framgår att de företag som yrkar avdrag för räkenskapsenlig avskrivning på inventarier (och de andra tillgångar som skrivs av enligt dessa regler) skall räkna om anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under de tre senaste åren före bytet av redovisningsvaluta och som fortfarande finns kvar i verksamheten. Omräkning skall ske enligt den balansdagskurs som gäller när företaget byter valuta. Dessa uppgifter behövs när man skall beräkna avskrivning enligt kompletteringsregeln.
7 §
Motivet till förslaget framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2.2.
8 §
Av paragrafen framgår att RSV skall fastställa de kurser som behövs för att omräkning skall kunna ske enligt lagen. Utgångspunkten bör vara de kurser som fastställs av den Europeiska centralbanken.
Författningskommentar 245
8. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Anvisningar till 20 § punkt 1
Av tredje stycket framgår att det maximalt avdragsgilla beloppet för måltid i samband representation är 90 kr. För euroföretagen skall i stället ett belopp i euro användas. Detta belopp skall motsvara 90 kr och beräknas utifrån den genomsnittliga kursen under perioden december andra året före beskattningsåret till november året före beskattningsåret. Därvid bör de kurser som fastställs av den Europeiska centralbanken användas.
till 24 § punkt 4
I prop. 1998/99:28 har regeringen föreslagit ändringar i paragrafen. Dessa ändringar har beaktats vid utformningen av förslaget.
I punkten föreskrivs att fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i annan valuta än redovisningsvalutan skall värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Om posten är föremål för valutasäkringsåtgärd skall säkringskursen användas. I den tidigare lydelsen behandlades utländsk valuta. För att markera att euroföretagen skall behandla kronan som en utländsk valuta används i stället uttrycket ”annan valuta än redovisningsvalutan”. I den tidigare lydelsen nämndes inte heller avsättningar. För att ingen oklarhet skall råda om att även dessa omfattas så kompletteras lagtexten med en uttrycklig bestämmelse om detta.
9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
2 § 3 mom.
I paragrafen anges vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att företag skall kunna ge och ta koncernbidrag. Rekvisiten i första stycket kompletteras med en ny punkt g som föreskriver att både givare och mottagare skall ha samma redovisningsvaluta.
246 Författningskommentar SOU 1998:136
10. Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
8 kap.
6 §
Av paragrafens nuvarande lydelse framgår att den ingående skatten uppgår till samma belopp som den utgående skatten hos den som är skattskyldig för omsättningen eller importen. När det blir möjligt att ha bokföringen i euro, kan det, på grund av kursdifferenser, uppkomma vissa skillnader i de redovisade skattebeloppen hos säljare och köpare när någon av parterna bokför eller fakturerar i euro. Paragrafens lydelse har därför ändrats något. Grundprincipen för mervärdesskatten är dock fortfarande att utgående och ingående skatt skall uppgå till samma belopp, även om denna princip måste frångås något på grund av de speciella förhållanden som uppkommer när bokföring eller fakturering sker i euro eller annan valuta.
11 kap.
5 b §
Genom den nya regeln slås fast att en faktura alltid skall innehålla en uppgift om skattebeloppet angivet i utställarens redovisningsvaluta. Detta möjliggör en avstämning mellan utfärdade fakturor och den egna bokföringen. För det fall fakturan ställs ut i annan valuta än redovisningsvalutan, skall skattebeloppet även anges i den valutan. Detta för att mottagaren skall utgå från rätt skattebelopp när denne bokför fakturan.
Regeln har även kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2.3. Se också kommentarerna under 13 kap. 15 a och 23 a §§.
13 kap.
2 §
En ny paragraf införs med en upplysning om att det för den som har sin bokföring i euro finns regler rörande redovisningen i lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro.
15 a och 23 a §§
Avsikten med de två nya reglerna är att klargöra vilket belopp som skall användas när utgående respektive ingående skatt skall redovisas i deklarationen. Reglerna tar sikte på redovisningen av skatten i deklara-
Författningskommentar 247
tionen, men får också följder för bokföringen. När exempelvis en säljare med bokföringen i euro fakturerar i euro, är det skattebeloppet uttryckt på fakturan i euro som skall bokföras. Vid deklarationstillfället används de under redovisningsperioden bokförda skattebeloppen vid omräkningen till kronor. Detta görs enligt reglerna i den föreslagna lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro. Om en säljare med bokföringen i euro fakturerar i dollar till en köpare med bokföringen i kronor, skall köparen vid bokföringstillfället använda dollarkursen vid omräkningen av skattebeloppet till kronor. Det är sedan detta belopp som kommer att deklareras. Säljaren kommer vid bokföringstillfället att använda kursen mellan dollar och euro. Vid deklarationstillfället kommer han att använda den omräkningsmetod som framgår av den föreslagna lagen om omräkningsförfarande, vilken leder fram till skattebeloppet i kronor.
De nya reglerna har även kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2.3. Se också kommentarerna under 11 kap. 5 b §.
11. Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
1 kap. Tillämpningsområde, definitioner och valuta
Valuta
7 §
Paragrafen anger att samtliga uppgifter enligt skattebetalningslagen till sina belopp skall anges i kronor. Detta gäller redan i dag men det är angeläget att detta uttryckligen regleras när möjlighet införs för företag att ha sin redovisning i euro.
12. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
1 kap.
1 §
Andra stycket är nytt och innehåller en upplysning om att det för den som har sin bokföring i euro finns särskilda bestämmelser i lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro.
248 Författningskommentar SOU 1998:136
4 §
Paragrafen anger att samtliga uppgifter till ledning för taxering skall till sina belopp anges i kronor. Bestämmelsen bekräftar vad som redan gäller i dag och föranleds av att möjlighet införs för företag att ha sin redovisning i euro.
2 kap.
19 §
Enligt andra stycket punkten 3 skall uppgift lämnas om hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att kunna läggas till grund för beskattning. Justering skall naturligtvis göras även om resultatberäkningen visar en förlust. Jämför punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 24 § KL som anger att justering i vissa fall skall ske av det bokförda resultatet. Ordet vinstresultat byts därför ut mot resultat.
13. Förslaget till lag (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag
Lagens tillämpningsområde
1 §
I paragrafen anges att lagen inte bara handlar om redovisning i euro utan också innehåller bestämmelser om själva bytet av redovisningsvaluta.
Finansiella företag definieras i 2 § 11. Begreppet omfattar företag som anges i 2 § 3, 4 och 6-10.
Definitioner
2 §
I paragrafen definieras vissa begrepp som används i lagen.
Första, andra och tredje punkterna. Definitionerna av bank, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag överensstämmer med dem som används i 1 kap. 1 § kapitaltäckningslagen. Utformningen av andra och tredje punkterna motsvarar även definitionerna i respektive rörelselagstiftning. Punkterna omfattar naturligtvis inte företag som visserligen en gång har fått men som av någon anledning inte längre har tillstånd.
Fjärde punkten. Kreditinstitut definieras som bank och kreditmarknadsföretag. Definitionen överensstämmer med den som används i kapitaltäckningslagen med den avvikelsen att begreppet i kapitaltäckningslagen även inkluderar Svenska skeppshypotekskassan.
Begreppet kreditinstitut har en mer omfattande betydelse i 1 kap. 1 § ÅRKL genom att den paragrafen även inkluderar sådana finansbolag som driver verksamhet med stöd av punkterna 3-5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
Författningskommentar 249
Konungarikets Sveriges skeppshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska skeppshypotekskassan. För det ändamål som förevarande lag skall tillgodose behövs emellertid inte en så vid definition.
Femte punkten innebär en något vidare definition av begreppet finansiell företagsgrupp än den som ges i 6 kap. 1 § kapitaltäckningslagen. Den föreslagna definitionen omfattar nämligen utöver företagsgrupper som utgör finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, sådana företagsgrupper som regeringen föreskrivit att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla för.
I 6 kap. 1 § kapitaltäckningslagen anges att en finansiell företagsgrupp består av:
1. ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de dotterföretag som är institut, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, eller
2. ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och de institut, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det förstnämnda institutet eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa innehar, eller
3. ett institut eller ett holdingföretag med finansiell verksamhet och dotterföretag enligt 1 samt företag som det finns ägarintresse i enligt 2.
Definitioner av ”institut” respektive ”holdingföretag med finansiell verksamhet” finns i 1 kap. 1 § 5 och 7 kapitaltäckningslagen. När en finansiell företagsgrupp föreligger skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i ingå i gruppen. Vad som är ett ”anknutet företag” respektive konstituerar ”ägarintresse” anges i 1 kap. 1 § 9 och 10 kapitaltäckningslagen.
Regeringen kan med stöd av 6 kap. 2 § kapitaltäckningslagen föreskriva att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla även i vissa fall som inte omfattas av 6 kap. 1 § nämnda lag.
Sjätte, sjunde, åttonde och nionde punkterna hänvisar endast till respektive rörelselagstiftning.
Tionde punkten. Med försäkringbolag avses sådana försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713). Av definitionen följer att understödsföreningar tills vidare inte omfattas av denna lag.
Elfte punkten definierar begreppet finansiellt företag och har betydelse för lagens tillämpningsområde, se 1 §.
Tolfte punkten definierar begreppet redovisning. Med begreppet avses den löpande bokföringen (grund- och huvudbokföring) och de redovisningshandlingar som företaget i förekommande fall skall upprätta enligt tillämplig årsredovisningslag.
250 Författningskommentar SOU 1998:136
Omräkningskurs
3 §
Denna paragraf innebär att ECB:s omräkningskurs den sista bankdagen under det sista kronräkenskapsåret i princip skall användas när ett finansiellt företag byter redovisningsvaluta från kronor till euro. I 7 § ges emellertid ett normgivningsbemyndigande som kan leda till att en annan omräkningskurs skall tillämpas.
Förutsättningar för att redovisa i euro och byta redovisningsvaluta
4 §
För att ett finansiellt företag skall få byta redovisningsvaluta måste de allmänna förutsättningarna i bokföringslagen och tillämplig associationsrättslig lag vara uppfyllda. Enligt förevarande paragraf krävs för finansiella företag att vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda. Prövningen av om förutsättningarna för ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt företag är för handen sker i samband med att den ändring av bolagsordningen, stadgarna eller reglementet varigenom valutabytet sker skall godkännas eller stadfästas av myndighet. Men en prövning kan också ske under den löpande tillsynen. Förutsättningarna enligt paragrafen skall fortlöpande vara uppfyllda för att ett finansiellt företag skall få ha sin redovisning i euro och brister det på denna punkt kan företaget tvingas att byta tillbaka till kronredovisning.
För att finansiellt företag skall få ha sin redovisning i euro krävs enligt första stycket första punkten att det inte försvårar en effektiv tillsyn över företaget eller den koncern eller den finansiella företagsgrupp i vilken företaget ingår. Den prövning som skall göras är om en redovisning i euro försvårar tillsynen över företaget jämfört med om det redovisar i kronor. Regeringen kan med stöd 6 kap. 2 § kapitaltäckningslagen föreskriva att bestämmelserna om finansiella företagsgrupper även skall gälla vissa andra slag av grupper av företag. Av 2 § 5 denna lag framgår att vad som i kapitaltäckningslagen föreskrivs för en finansiella företagsgrupp även avses gälla för en sådan grupp av företag.
Det är inte möjligt att uttömmande ange vad som försvårar tillsynen utan detta måste bedömas i det enskilda fallet med beaktande av de särskilda skyddsregler som gäller för just den verksamhet som det företaget bedriver. Generellt gäller dock att företaget måste ha säkra och erforderliga rutiner för rättidig produktion, dokumentation och förvaring av sådan information företaget är skyldigt att kunna lämna. Det är särskilt väsentligt att Riksbanken och Finansinspektionen kan få den information de behöver utan onödig omgång och tidsutdräkt.
Ett företag kan således inte medges rätt att redovisa i euro om det äventyrar möjligheterna för företagets borgenärer och andra intressenter
Författningskommentar 251
att få den information de har rätt till. Vidare gäller att företagets informationssystem såsom t.ex. de för riskhantering, styrning och kontroll måste kunna hantera att företaget redovisar i euro. Det är inte rimligt att ledningen i ett företag som redovisar i euro har en mindre god kontroll över företaget än vad som skulle ha utgjort en acceptabel standard om företaget redovisat i kronor.
Vid ett byte av redovisningsvaluta måste bl.a. företagets olika redovisnings- och kontrollsystem ställas om och företagets rapporter ändras. Denna omställning sammanfaller med att företaget upprättar sitt sista bokslut i den för företaget tidigare gällande redovisningsvalutan. Med hänsyn till att rörelser på de finansiella marknaderna mycket snabbt kan förändra situationen i ett finansiellt företag är det för dessa företag särskilt betydelsefullt att företagets styrnings- och kontrollsystem är fullgoda även under omställningsfasen samt att det för framtiden kan lämnas fullständiga och tillförlitliga rapporter som kan ge underlag för kontroll av bl.a. faktiska valutarisker.
Enligt punkten 2 krävs dessutom att ett finansiellt företag får ha sin redovisning i euro endast om det är förenligt med de bestämmelser som gäller för den verksamhet företaget bedriver. I likhet med vad som allmänt gäller för tillståndprövning och prövning av eller ändring av bolagsordning, stadgar eller reglemente skall det göras såväl en formell som en materiell prövning av ett beslut att byta redovisningsvaluta.
Den formella delen innebär främst att kontrollera att beslutet är förenlig med bestämmelserna i viss författningar. För en bank måste således en prövning bl.a. göras mot bankrörelselagen och lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, medan det för kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag och försäkringsbolag främst måste göras en prövning mot respektive rörelselag.
Den materiella prövningen innebär bl.a. en kontroll med hänsyn till det sundhetskrav som finns i respektive lag. Sundhetskravets innehåll skiljer sig något åt mellan de olika slagen av företag beroende på vilken rörelselagstiftning som reglerar verksamheten. För kreditmarknadsföretag torde t.ex. sundhetskravet innebära en skyldighet att i viss utsträckning beakta de intressen utomstående personer som berörs av företagets verksamhet kan ha (jfr prop. 1992/93:89 s. 221).
För ett försäkringsbolag gäller bl.a. till följd av skälighets- och sundhetsprincipen att ett byte av redovisningsvaluta endast får göras om det är förenligt med försäkringstagarnas intressen. Någon inskränkning därvid innebär inte de förslag som lämnas i promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45). Genomförs de i promemorian föreslagna reglerna för överskottshantering i försäkringsbolag kan ett byte av redovisningsvaluta i ett försäkringsbolag få stor betydelse för försäkringstagarna genom att underlaget för försäkringstagarnas rättig-
252 Författningskommentar SOU 1998:136
heter och skyldigheter förändras. Prövningen enligt denna paragraf skall även ta sikte på sådana förhållanden.
Utöver att vara förenligt med de särskilda rörelsereglerna måste naturligtvis ett byte av redovisningsvaluta vara förenligt med bestämmelserna i tillämplig årsredovisningslag liksom med de föreskrifter som meddelats med stöd av denna. Tillstånd bör vägras om bytet kan antas strida mot de uppställda kraven (jfr vad som anförts i författningskommentaren till 3 a § BFL beträffande skattemyndighetens prövning). Någon kontroll av bytets förenlighet med tillämplig skattelag skall dock inte göras utan detta ankommer helt på skattemyndigheten. Är det fråga om ett sådant ytterligare byte som enligt 3 a § tredje stycket BFL kräver skattemyndighetens godkännande gäller att detta måste inväntas innan ändringen kan stadfästas eller godkännas.
Andra stycket anger att omställningen i sig inte får komma i konflikt med de nu angivna kraven. Av första stycket följer bl.a. att såväl ett nystartat företag som ett igångvarande företag som önskar byta redovisningsvaluta, måste vara utrustade med redovisningssystem som kan hantera en redovisning i euro. Andra stycket uppställer därutöver kravet att företagets redovisningssystem också skall kunna hantera själva omställningen från redovisning i kronor till euro. Detta gäller såväl vid byte från kronor till euro som omvänt.
Omräkning av krav på minsta kapitalbas för institut som bytt redovisningsvaluta
5 §
Paragrafen innebär att kravet på minsta kapitalbas i samband med byte av redovisningsvaluta från kronor till euro eller vice versa skall räknas om till redovisningsvalutan. Bestämmelsen skall läsas tillsammans med
6 §.
Krav på bundet eget kapital för institut som redovisar i euro
6 §
Det finns bestämmelser om minsta kapitalbas för kreditinstitut och värdepappersbolag i respektive rörelselagstiftning. Kravet på minsta kapitalbas för ett sådant institut sammanfaller med kravet på minsta bundet eget kapital (startkapital) för att företaget skulle få påbörja sin verksamhet.
Författningskommentar 253
Som anförts i allmänmotiveringen (avsnitt 12.3.1) måste krävas att kapitalbasen uppgår till minst startkapitalet. Bestämmelser om detta har upptagits i förevarande paragraf. Paragrafen innebär att ett byte till redovisning i euro kan leda till att institutet underkastas ett högre men aldrig lägre krav på minsta kapitalbas än före bytet.
Bestämmelsen innebär att ett institut som övergår till att redovisa i euro skall ha ett bundet eget kapital som inte understiger det minsta startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som institutet bedriver. Skall institutet efter bytet till redovisning i euro söka tillstånd för ytterligare verksamheter måste det naturligtvis uppfylla kravet i aktuell rörelselagstiftning på minsta bundna egna kapital bestämt i euro för sådan verksamhet.
Bestämmelsen om minsta bundet eget kapital för bankaktiebolag finns i 1 kap. 4 § andra stycket bankaktiebolagslagen. I regeringens proposition Ny associationsrätt för bankaktiebolag m.m. föreslås att bestämmelsen flyttas till 9 kap. 4 § andra stycket bankrörelselagen (prop. 1997/98:166). Motsvarande bestämmelser för sparbanker och medlemsbanker återfinns i 2 kap. 2 § andra stycket sparbankslagen respektive 1 kap. 4 § andra eller tredje stycket medlemsbankslagen.
Paragrafen behandlar storleken på minsta bundet eget kapital. Den innebär inte i sig att det för ett bankaktiebolag eller en sparbank skall göras en ny prövning, motsvarande den vid tillståndsprövningen, av hur stort aktiekapitalet respektive grundfonden måste vara med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den planerade rörelsen.
För kreditmarknadsföretag finns bestämmelser om minsta bundet eget kapital i 2 kap. 4 § första och andra stycket lagen om finansieringsverksamhet. I 4 kap. 1 § tredje stycket nämnda lag föreslås att ett kreditmarknadsföretag som har tillgångar vars nettovärde överstiger tolv miljoner euro skall ha en kapitalbas som minst uppgår till fem miljoner ecu. På ett sådant kreditmarknadsföretag ställs det alltså aldrig ett krav på ett minsta bundet eget kapital på motsvarande fem miljoner ecu. Detta avviker från vad som gäller för ett kreditmarknadsföretag som inte har fått Finansinspektionens medgivande att ha ett lägre bundet eget kapital. Den lägre gränsen för det egna kapitalet i ett sådant kreditmarknadsföretag bestäms i stället, i princip, av bestämmelsen i 2 kap. 6 § första stycket kapitaltäckningslagen där det föreskrivs att det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen. Det primära kapitalet utgörs nämligen främst av eget kapital.
För värdepappersbolag finns bestämmelser om minsta bundet eget kapital i 2 kap. 5 § andra och tredje stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Bestämmelsen i tredje stycket nämnda paragraf ger dock Finansinspektionen viss möjlighet att medge undantag från detta krav. En förnyad prövning måste göras av ett sådant medgivande vid ett byte
254 Författningskommentar SOU 1998:136
av redovisningsvaluta. Det är nämligen inte säkert att endast en omräkning av det tidigare kravet resulterar i ett acceptabelt krav på minsta kapitalbas i euro.
Paragrafen avser enligt sin ordalydelse även institut som har sin redovisning i euro redan från första verksamhetsåret. Den får dock i praktiken inte någon betydelse i sådana fall. För ett sådant institut sammanfaller därför det krav på minsta bundet eget kapital som ställdes vid tidpunkten för beslut om tillstånd med det krav som ställs vid ingången av det första räkenskapsåret. Det beror på att kursen mellan euro och ecu är ett till ett.
Finansinspektionen kan ingripa mot ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag som inte uppfyller kravet på minsta bundet eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. I respektive rörelselag finns nämligen bestämmelser om att Finansinspektionen kan ingripa genom att förbjuda verkställighet eller förelägga om rättelse av ett beslut som innebär en överträdelse av en författning som reglerar ett kreditinstituts eller ett värdepappersbolags verksamhet. En sådan överträdelse kan även rendera ett felande institut en varning och ytterst ett återkallande av dess tillstånd att bedriva sin verksamhet. En situation där ett institut vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro inte förmår att uppfylla kravet på minsta bundet eget kapital, bör bedömas likartat med en situation där ett institut som fått tillstånd påbörjar sin verksamhet utan att kravet på minsta kapitalbas är uppfyllt. De bör därför också föranleda likartade ingripanden från Finansinspektionen.
För tillämpningen av bestämmelsen saknar det i princip betydelse om institutet tidigare har bytt redovisningsvaluta eller inte. En konsekvens av att växelkursen inte är densamma vid två på varandra följande byten är dock att kravet på minsta kapitalbas efter det andra bytet blir ett annat än det ursprungliga.
Kapitalkravet skall omräknas även vid byte av redovisningsvaluta i ett institut som ännu inte påbörjat den verksamhet det har fått tillstånd för.
Normgivningsbemyndigande
7 §
Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela de föreskrifter om tillämplig omräkningskurs till euro som behövs för att ett finansiellt företag som har sin redovisning i euro skall kunna tillämpa de bestämmelser som gäller för verksamheten.
Författningskommentar 255
För kreditinstitut och värdepappersbolag behövs det bl.a. bestämmelser om hur kapitalbasens beståndsdelar, såsom t.ex. aktiekapitalet, det första året efter bytet av redovisningsvaluta skall omräknas till rapportvalutan. Det utgående egna kapitalet är ju uttryckt i kronor medan kapitalkravet fortlöpande skall beräknas på tillgångsposter uttryckta i euro. Kapitalbasen och de riskviktade tillgångarna måste vara uttryckta i samma valuta för att det skall vara möjligt att fastställa företagets kapitaltäckning.
Också för försäkringsbolag kan det behövas meddelas närmare bestämmelser om omräkningskurs. För ett skadeförsäkringsbolags vidkommande torde det t.ex. behövas närmare bestämmelser om omräkning av premie- och skadeindex.
14. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
2 kap.
4 §
Paragrafen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 12.3.2.
4 kap.
1 §
I andra stycket har ett tillägg infogats beträffande kreditmarknadsföretag som har bytt till redovisning i euro. För ett sådant företag skall det innan bytet i kronor gällande kravet på minsta bundet eget kapital räknas om till euro enligt 5 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag. Förevarande stycke innebär att kapitalbasen inte heller får understiga ett belopp motsvarande det krav på minsta bundet eget kapital som krävdes vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. Av 5 kap. 17 § första stycket 4 följer att ett kreditmarknadsföretags tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet skall återkallas, om kapitalbasen understiger endera av de båda beloppen och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för företaget.
Ett kreditmarknadsföretag som byter redovisningsvaluta från euro till kronor skall också göra en omräkning enligt 5 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag. Det för företaget i euro gällande kravet på minsta kapitalbas skall därvid räknas om till kronor.
I tredje stycket föreskrivs att ett mindre kreditmarknadsföretag som fått tillstånd att bedriva verksamhet skall öka sin kapitalbas om nettovärdet av kreditmarknadsföretagets tillgångar senare överstiger etthundra miljoner kronor. Av 2 kap. 4 § andra stycket andra meningen framgår att det i nettovärdet inte skall räknas in värdet av tillgångar i
256 Författningskommentar SOU 1998:136
sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 § första stycket, dvs. tillgångar i icke tillståndspliktig finansieringsverksamhet.
Det första ändringsförslaget tar sikte på kreditmarknadsföretag som har sin redovisning i euro. Överstiger nettovärdet av tillgångarna i ett kreditmarknadsföretag som redovisar i euro tolv miljoner euro så skall det ha en kapitalbas som motsvarar fem miljoner ecu vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 §. Kursen mellan euro och ecu är ett till ett. Följaktligen är alltid kravet på minsta kapitalbas fem miljoner euro för ett kreditmarknadsföretag som har sin redovisning i euro och nettotillgångar överstigande tolv miljoner euro. Beroende på kronans utveckling visavi euron kan det vara så att ett mindre kreditmarknadsföretag kan komma att byta från att ha sin redovisning i den ena valuta till den andra för att därigenom undgå att nettovärdet på tillgångarna uppgår till etthundra miljoner kronor eller tolv miljoner euro. Att genom ett sådant byte undgå det högre kapitalkravet är emellertid möjligt endast om nettovärdet av tillgångarna innan ingången av det första räkenskapsåret efter bytet inte har nått upp till taket ett hundra miljoner kronor (om redovisningsvalutan är kronor) eller tolv miljoner euro (om redovisningsvalutan är euro).
Det andra ändringsföreslaget tar sikte på kreditmarknadsföretag som har haft euro som redovisningsvaluta men senare bytt till kronor. För dessa företag är det inte rimligt att använda kursen vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 § att bedriva verksamheten. För ett kreditmarknadsföretag som har redovisat i euro och som därefter övergått till att redovisa i kronor skall därför i stället kravet på minsta bundna eget kapital fastställas genom omräkning med den kurs som gällde vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i kronor. Det sagda gäller såväl om kreditmarknadsföretagets redovisningsvaluta var euro redan när tillståndet att bedriva verksamheten erhölls som om redovisningen vid denna tidpunkt var i kronor och kreditmarknadsföretaget först bytt till euro för att sedan byta tillbaka till kronor. Har flera byten mellan euro och kronor skett skall självklart växelkursen vid det senaste bytet till kronor användas.
I denna lag finns inte någon generell bestämmelse om vilken kurs som skall användas vid omräkning från ecu till kronor. De bestämmelser om omräkningskurs som behövs skall dock meddelas av regeringen eller, efter regeringen bemyndigande, den myndighet som regeringen bestämmer enligt 7 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag.
Författningskommentar 257
15. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
5 kap.
1 §
I andra stycket finns bestämmelser om hur stor kapitalbasen måste vara i ett värdepappersbolag. Första ledet i bestämmelsen reglerar kravet på minsta kapitalbas för värdepappersbolag som aldrig har bytt redovisningsvaluta. Andra ledet i bestämmelsen reglerar kravet på minsta kapitalbas för värdepappersbolag som har sin redovisning i euro. Ett värdepappersbolag som redan vid tidpunkten för beslut om tillstånd har sin redovisning i euro omfattas av båda leden i bestämmelsen. Detta saknar emellertid praktisk betydelse eftersom kursen mellan euro och ecu är ett till ett. För ett värdepappersbolag som redan vid påbörjandet av verksamheten redovisade i euro blir därför kravet på minsta kapitalbas de i ecu angivna beloppen i 2 kap. 5 §.
I ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det tidigare för bolaget fastställda kravet på minsta kapitalbas omräknat enligt 5 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag. Har värdepappersbolaget bytt till redovisning i euro gäller dessutom att kapitalbasen inte får understiga det belopp som krävdes i bundet eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro.
För ett värdepappersbolag som efter ett byte av redovisningsvaluta får tillstånd att bedriva ytterligare slag av verksamhet för vilka gäller ett högre kapitalkrav bestäms kravet på minsta kapitalbas av 2 kap. 5 §.
Finansinspektionen skall återkalla ett värdepappersbolags tillstånd om bolagets kapitalbas understiger det enligt bestämmelsen minsta kravet på kapitalbas och bristen inte täcks inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget (7 kap. 9 § tredje stycket).
6 kap.
7 §
Paragrafen överensstämmer med motsvarande bestämmelse för banker och kreditmarknadsföretag, se 8 kap. 16 § bankrörelselagen och 5 kap. 17 § lagen om finansieringsverksamhet. I regeringens proposition 1997/98:71 Förstärkt tillsyn över börser föreslås nämnda bestämmelse i lagen om finansieringsverksamhet justerad så att överensstämmelse nås med vad som gäller för bankaktiebolag och värdepappersbolag (a.a. s. 100).
Av paragrafen framgår att Finansinspektionen kan beivra såväl en överträdelse av en författning som meddelats med stöd av värde-
258 Författningskommentar SOU 1998:136
pappersrörelselagen, som en överträdelse av en författning som meddelats med stöd av annan författning som reglerar värdepappersbolagets verksamhet.
9 §
Paragrafen har fått en ändrad redaktionell utformning till följd av ändringen i 7 §.
16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag
2 kap.
6 §
För närvarande kan värdet av förlagsandelslån inte ingå i kapitalbasen annat än i form av supplementärt kapital. Det finns inte något hinder mot att emittera förlagsandelslån i annan valuta än redovisningsvalutan. Mot bakgrund av detta bör det inte i lag behållas en föreskrift om att förlagsandelslån alltid kan ingå i kapitalbasen som supplementärt kapital. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen bör i stället ges möjlighet att i föreskrifter reglera i vad mån värdet av förlagsandelslån kan inräknas i kapitalbasen. Ett bemyndigande för regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas finns i 7 kap. 17 § 1. Det saknas anledning att begränsa Finansinspektionens rätt till att endast kunna medge att värdet av förlagsandelslån räknas som supplementärt kapital. Föreligger förutsättningarna därför kan Finansinspektionen medge att värdet av förlagsandelslånen räknas som primärt kapital. Förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.
4 kap.
8 §
Bestämmelsen anger hur ett institut skall beräkna sin totala nettoposition i annan valuta än rapportvalutan. Den föreslagna justeringen av bestämmelsens utformning är endast en följdändring till förslaget att kreditinstitut och värdepappersbolag skall medges rätt att redovisa i euro, som är en utländsk valuta. För institut som har sin redovisning i kronor innebär förslaget inte någon ändring av vad som gällt tidigare. Ett institut som har sin redovisning i euro skall vid beräkning av sin nettoposition i annan valuta än euro behandla positioner i euro respektive kronor på samma sätt som ett institut som redovisar i kronor gör med
Författningskommentar 259
positioner i kronor respektive utländsk valuta. En närmare beskrivning av beräkningsmetoden ges i prop. 1994/95:50 s. 312 f.
17. Förslag till lag om ändring i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet
Bestämmelsen innebär att ett byte av redovisningsvaluta inte får ske i företag som bedriver verksamhet med stöd av punkterna 3-5 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna till lagen om finansieringsverksamhet. Punkt 3 ger företag som driver verksamhet med stöd av punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:606) om finansbolag rätt att fortsätta bedriva verksamhet enligt den bestämmelsen. Beträffande punkten 3 anfördes i författningskommentaren (prop. 1992/93:89 s. 233) ”I punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:606) finns en bestämmelse som innebär att de företag som vid tidpunkten för den lagens ikraftträdande drev finansieringsverksamhet men inte sökte tillstånd enligt den nya lagen eller inte fick sin ansökan beviljad, kunde fortsätta verksamheten enligt lagen (1980:2) om finansbolag i fråga om de åtaganden som företaget gjort under den tid som verksamhet bedrivits enligt den sistnämnda lagen.” För att klarlägga att dessa företag får fortsätta sin verksamhet efter ikraftträdandet av lagen om finansieringsverksamhet i fråga om sådana åtaganden infördes punkten 3. I propositionen förutskickades dock att det efter en översyn av marknaden och de bolag som berörs kan bli aktuellt att ändra bestämmelsen. En sådan översyn görs för närvarande inom ramen för Banklagskommitténs arbete. Utredaren är därför inte beredd att nu föreslå att företag som bedriver verksamhet med stöd av punkt 3 skall få rätt att han sin redovisning i euro.
Punkterna 4 och 5 är rena övergångsbestämmelser enligt vilka ett företag kan fortsätta bedriva verksamhet till dess att en ansökan om tillstånd enligt lagen om finansieringsverksamhet prövats slutligt. För att inte föregripa Banklagskommitténs översyn av de bestämmelser som gäller för finansieringsverksamhet har den tid under vilken verksamheten kan bedrivas med stöd av övergångsbestämmelsen i punkt 5 nyligen förlängts till den 31 december 2000 eller, om ansökan om tillstånd getts in inom denna tid, till dess att ansökan har prövats slutligt. Det är enligt utredarens mening lämpligt att avvakta Banklagskommitténs förslag innan ställning tas i frågan om företag som bedriver verksamhet med stöd av punkt 5 bör ges möjlighet att ha sin redovisning i euro. För företag som bedriver verksamhet med stöd av punkt 4 kan utredaren inte
260 Författningskommentar SOU 1998:136
se att det föreligger något legitimt behov av att byta redovisningsvaluta innan ansökan prövats slutligt. Frågan om ett sådant företag skall få byta redovisningvaluta prövas i stället lämpligen i samband med tillståndprövningen.
18. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker
1 kap.
4 §
Paragrafen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 12.3.2. En mindre redaktionell ändring har dessutom företagits.
2 kap.
4 §
Paragrafen föreslås tillföras ett nytt andra stycke enligt vilket en medlemsbank som önskar har sin redovisning i euro skall ange detta i sina stadgar. I så fall skall medlemsinsatserna anges i denna valuta. Bestämmelsen överensstämmer med förslaget till nytt andra stycke i 2 kap. 2 § lagen om ekonomiska föreningar och har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 12.1) och i författningskommentaren till den nämnda bestämmelsen i föreningslagen.
Av 3 § framgår att om stadgarna ändras så skall ändringen stadfästas.
7 kap.
14 §
Paragrafen överensstämmer med utredarens förslag till 7 kap. 14 § sjätte stycket lagen om ekonomiska föreningar.
19. Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
2 kap.
5 §
I paragrafen föreskrivs att om redovisningsvalutan skall vara euro, detta skall anges i reglementet. I så fall skall grundfonden anges i denna valuta. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 12.1.
Författningskommentar 261
4 kap.
15 §
Det nya tredje stycket har motsvarighet i bl.a. 9 kap. 35 § andra stycket aktiebolagslagen.
20. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
2 kap.
5 §
Om bolaget skall ha sin bokföring i euro så skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall i försäkringsaktiebolag aktiekapitalet anges i samma valuta. Bestämmelsen motsvarar bl.a. 2 kap. 4 § aktiebolagslagen i utredarens förslag.
9 kap.
14 §
Bestämmelsen motsvarar bl.a. 9 kap. 35 § andra stycket aktiebolagslagen i utredarens förslag.
262 Författningskommentar SOU 1998:136
SOU 1998:136 263
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Aktiekapital och redovisning i utländsk Dir. valuta 1997:76
Beslut vid regeringssammanträde den 15 maj 1997
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att ange aktiekapital och akties nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredaren skall vidare undersöka vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin finansiella redovisning i euro. Utredningen skall avse både det behov som, om Sverige deltar i den europeiska valutaunionen, kan finnas under den övergångsfas som kommer att löpa mellan den 1 januari 1999 och utgången av år 2001, och det behov som kan finnas om Sverige stannar utanför valutaunionen.
Om något behov kan konstateras, skall utredaren redovisa de principiella lösningar som kan tillgodose detta samt de för- och nackdelar som är förenade med dessa. Utredaren skall därvid bl.a. beakta de konsekvenser olika lösningar kan ha för den näringsrättsliga regleringen av finansiella företag.
Bakgrund
Inom olika europeiska organ har man påbörjat ett förberedelsearbete för en övergång till en gemensam europeisk valuta, euro.
Vid ett EU-toppmöte i Madrid i december 1995 fastställdes ett scenario för övergången till den gemensamma valutan. Enligt detta scenario skall övergången ske i flera steg. En etapp inleds den 1 januari 1999, då växelkursen mellan euron och de i valutaunionen deltagande ländernas valutor oåterkalleligen låses. De nationella valutorna och euron blir därigenom olika uttryck för en och samma valuta. Nästa etapp inleds senast den 1 januari 2002 i samband med att eurosedlar och
264 Bilaga 1 SOU 1998:136
euromynt sätts i omlopp. Efter högst sex månader skall nationella sedlar och mynt dras in och deras status som legala betalningsmedel upphöra.
Det är ännu inte bestämt om Sverige skall delta i valutaunionen och, i så fall, från vilken tidpunkt. Riksdagen förväntas ta ställning i frågan hösten 1997. För att Sverige skall ha en reell valmöjlighet är det emellertid nödvändigt att redan dessförinnan påbörja förberedelserna på det praktiska, administrativa planet. En probleminventering har redovisats i departementspromemorian Praktiska euroförberedelser i Sverige (Ds 1997:9).
Ett svenskt deltagande i valutaunionen ger upphov till olika associationsrättsliga frågor om vad som skall gälla under övergångsfasen efter den 1 januari 1999. En fråga gäller i vilken valuta aktiebolags aktiekapital och aktiers nominella belopp skall vara angivna. En annan fråga gäller i vilken valuta redovisningen skall ske. Om valutaunionen kommer till stånd utan svenskt deltagande, uppkommer liknande frågor, t.ex. om svenska företag likväl skall kunna emittera aktier och upprätta sina redovisningar i euro. Ställningstaganden i dessa frågor kan inte vänta till dess att valutaunionen har kommit till stånd.
Behovet av utredning
Aktiekapital
Svenska aktiebolag skall ha ett aktiekapital om minst 100 000 kronor eller, i fråga om publika aktiebolag, minst 500 000 kronor. Alla aktier i ett aktiebolag skall lyda på lika belopp, dvs. aktierna skall ha lika stora nominella belopp och dessa skall tillsammans motsvara aktiekapitalet. Av dessa bestämmelser anses följa att aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp skall vara angivna i svensk valuta. Motsvarande gäller för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Det står klart att om Sverige deltar i valutaunionen enligt det scenario som beslutades vid Madrid-mötet, måste aktiekapital och akties nominella belopp fr.o.m. den 1 januari 2002 vara angivna i euro. Det kan hävdas att svenska aktiebolag redan under övergångstiden mellan den 1 januari 1999 och utgången av år 2001 kan ha intresse av att ange aktiekapital och aktier i euro. Så kan det t.ex. för bolag som bildas under denna period framstå som lämpligt att ha aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp bestämda i euro redan från början. Bolagen undgår då en del praktiska problem som kan uppkomma i samband med övergången från kronor till euro. Även för andra bolag kan det tänkas ha ett visst värde att deras aktiekapital är angivet i euro, t.ex. därför att det underlättar deras verksamhet på den europeiska kapitalmarknaden.
Bilaga 1 265
Det är möjligt att svenska aktiebolag kan ha ett motsvarande intresse av att ha sitt aktiekapital i euro också om Sverige beslutar att stanna utanför valutaunionen. Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund och Svenska Fondhandlareföreningen har hävdat detta i en framställan till Justitiedepartementet. Organisationerna har särskilt framhållit att en mängd bolag, även om Sverige stannar utanför valutaunionen, kommer att ha sina transaktioner mot Europamarknaden uttryckta i euro.
Det finns mot den nu angivna bakgrunden anledning att närmare utreda hur stort behov svenska aktiebolag samt bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att under övergångsfasen till ett deltagande i valutaunionen respektive vid ett utanförskap ange sitt aktiekapital och aktiernas nominella belopp i euro. Om det därvid konstateras att ett sådant behov föreligger, finns det anledning att se närmare på vilka olika lagstiftningsmodeller som skulle kunna tillgodose behovet. Slutligen finns det anledning att utarbeta konkreta förslag till de lagändringar som under övervägandena visar sig vara behövliga.
Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08) har i uppdrag att förutsättningslöst överväga om det bör införas regler som ger svenska aktiebolag möjlighet att emittera aktier i annan valuta än svenska kronor (dir. 1991:89). Kommittén har dock ännu inte presenterat några överväganden i denna fråga. De frågor som kan vara förenade med en rätt för svenska aktiebolag att emittera aktier i t.ex. dollar är av samma principiella slag som de som aktualiseras i fråga om emission av aktier i euro. Det är därför naturligt att den utredare som skall se över frågan om aktiekapital och aktier i euro också övertar uppdraget att utreda frågan om svenska aktiebolag bör ges en mera generell rätt att emittera aktier i utländsk valuta.
Redovisning
Enligt 2 kap. 6 § årsredovisningslagen (1995:1554) skall svenska aktiebolag upprätta sina års- och koncernredovisningar i svenska kronor. I den mån bolagets transaktioner har skett i annan valuta eller tillgångarnas värde ursprungligen har bestämts i annan valuta, måste beloppen således räknas om till svenska kronor. Lagen tillåter att det, vid sidan av den i kronor upprättade redovisningen, upprättas en redovisning i ecu. Det saknas lagbestämmelser om vilken valuta som skall användas i den löpande bokföringen; att bokföra affärshändelser i annat än svensk valuta torde emellertid inte vara god redovisningssed.
Motsvarande gäller för bl.a. bankaktiebolag och försäkringsföretag. Om Sverige går med i valutaunionen, måste svenska företags redovisning för tiden fr.o.m. den 1 januari 2002 ske i euro. Det kan hävdas att i vart fall en del svenska företag har intresse av att redovisa i euro redan
266 Bilaga 1 SOU 1998:136
under övergångsfasen efter den 1 januari 1999. I den ovan nämnda framställningen har organisationerna framhållit att ett stort antal företag kommer att övergå till att redovisa och fakturera i euro redan under övergångsfasen.
Även om Sverige stannar utanför valutaunionen är det tänkbart att svenska företag kan ha behov av en möjlighet att upprätta sin redovisning i euro, bl.a. därför att svenska företag med inriktning på Europamarknaden också i denna situation ofta torde komma att använda euro i sin fakturering och interna redovisning.
Det finns mot denna bakgrund anledning att närmare analysera vilket behov svenska företag har av att under övergångsfasen efter den 1 januari 1999 respektive vid ett utanförskap upprätta sin redovisning i enbart euro. Om det därvid konstateras att det finns ett behov och att detta inte kan tillgodoses enbart genom att företagen i en parallell redovisning omräknar beloppen från kronor till euro, bör utredaren studera olika modeller som kan tillgodose behovet. Slutligen bör konkreta förslag till ändringar i redovisningslagstiftningen utarbetas.
Utredningens uppläggning
Utredningen av de nu nämnda frågorna bör göras i två etapper. I en första etapp bör behovet av aktiekapital i annan valuta än svenska kronor respektive behovet av redovisning i euro analyseras. Om ett verkligt behov därvid konstateras, bör olika principiella sätt att tillgodose behovet diskuteras. Utredaren bör därefter redovisa sina överväganden.
Om det sedan resultatet av den första etappen har utvärderats finns skäl att gå vidare, bör utredaren i en andra etapp få i uppdrag att lägga fram förslag till behövliga lagändringar.
I dessa direktiv behandlas endast arbetet under den första etappen.
Närmare om utredningsuppdraget
Aktiekapital och akties nominella belopp
Utredaren skall analysera svenska aktiebolags, bankaktiebolags och försäkringsaktiebolags behov av att ha sitt aktiekapital och aktiernas nominalla belopp bestämda i euro eller annan utländsk valuta.
Övervägandena skall avse behovet såväl vid ett svenskt deltagande i valutaunionen - varvid frågan framför allt får sin betydelse för perioden mellan den 1 januari 1999 och utgången av år 2001 - som vid ett svenskt utanförskap.
Bilaga 1 267
Om utredaren konstaterar ett verkligt behov i den ena eller andra situationen, skall han syna de olika principiella modeller som kan tillgodose detta behov. Den lösning som i första hand bör prövas är en ordning där ett aktiebolag kan ha aktiekapitalet antingen i svenska kronor eller i euro. Om utredaren kommer fram till att en sådan modell är lämplig, bör han även analysera de problem som kan uppkomma när ett bolag vill besluta om att gå över från kronor till euro, t.ex. förekomsten av omräkningsdifferenser som rubbar enskilda aktieägares rätt och därigenom medför att besluten måste fattas med särskild majoritet.
Utredaren skall även analysera andra modeller som kan vara ändamålsenliga. Till dessa hör först och främst en modell som tillåter aktiebolag att emittera aktier utan nominellt belopp. Utredaren skall vidare vara oförhindrad att se närmare på behovet av och förutsättningarna för en modell där olika delar av aktiekapitalet är bestämt i olika valutor.
Vid prövningen av olika modeller skall utredaren studera och beakta de problem av rättslig eller ekonomisk art som kan uppkomma vid övergången till ett nytt system. Vidare skall utredaren förvissa sig om att modellerna inte står i strid med vedertagna principer på den svenska associationsrättens område. Utredaren skall särskilt uppmärksamma de följder som kan uppstå med avseende på de bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande skall iakttas beträffande solvensreglerna för försäkringsföretag.
Det är naturligt att utredaren under arbetet tar reda på hur frågor av detta slag kan antas komma att behandlas i andra EU-länder.
Redovisning
Utredaren skall undersöka vilket behov som svenska företag har av att använda euro i den löpande bokföringen och att upprätta sina års- och koncernredovisningar i euro. Utredningen skall belysa såväl det behov som kan finnas vid ett svenskt deltagande i valutaunionen, när gäller övergångsfasen efter den 1 januari 1999, som det behov som kan finnas om Sverige stannar utanför valutaunionen. Därvid finns det anledning att särskilt studera i vilken utsträckning de möjligheter som svenska företag redan i dag har att räkna om en redovisning upprättad i svenska kronor till en utländsk valuta tillgodoser det eventuella behovet av att offentliggöra årsredovisningarna i utländsk valuta. I det sammanhanget måste EG-rättens bestämmelser om offentliggörande av årsredovisningar beaktas.
Om utredaren kommer fram till att det finns ett behov av att tillåta redovisning i euro, skall han studera de olika modeller som kan tillgodo-
268 Bilaga 1 SOU 1998:136
se ett sådant behov. Hänsyn måste därvid tas till sambandet mellan redovisningen och associationsrättens vinstutdelningsregler. I den delen skall utredaren samråda med Aktiebolagskommittén. Vidare måste hänsyn tas till förekommande samband mellan redovisning och beskattning; utgångspunkten bör vara att deklaration och taxering skall ske i svenska kronor. Utredaren skall också välja en lösning som så långt möjligt bevarar möjligheterna till jämförelser mellan olika företags redovisningar. Uppenbarligen ger frågan om huruvida det skall vara tillåtet att redovisa i euro också om Sverige stannar utanför valutaunionen anledning till särskilda redovisningstekniska överväganden, eftersom det i den situationen inte finns någon fast omräkningskurs mellan euron och svenska kronor. Utredaren skall i samband med sådana överväganden samråda med de normgivande organen på redovisningsområdet samt inhämta synpunkter från skatteförvaltningen.
Övrigt
För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), redovisa jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994:124) samt redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).
Utredaren skall redovisa den nu angivna första etappen av arbetet senast den 15 oktober 1997.
(Justitiedepartementet)
SOU 1998:136 269
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till Utredningen om
Dir.
aktiekapital och redovisning i utländsk 1998:28 valuta (Ju 1997:06)
Beslut vid regeringssammanträde den 6 april 1998
Sammanfattning av uppdraget
Den särskilde utredare som har fått i uppdrag att utreda frågor om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta (Ju 1997:06) skall
– ytterligare analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag och för utländska filialer i Sverige att ha sin redovisning och sin bokföring i euro i stället för i svenska kronor,
– analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra,
– utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska företag och för utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro i stället för i kronor,
– överväga de särskilda problem som kan vara förknippade med redovisning i euro i vissa finansiella företag, ta ställning till om alla finansiella företag bör ges möjlighet att redovisa i euro och, om så bedöms vara fallet, utarbeta förslag till nödvändiga lagändringar avseende dessa företag,
– utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor,
– utarbeta förslag till de ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och andra föreningsrättsliga lagar som bedöms vara nödvändiga för sådana ekonomiska föreningar som väljer att upprätta sin redovisning i euro, samt
– lämna förslag till de regler om omräkning från euro till kronor som behövs för beskattnings- och statistikändamål.
270 Bilaga 1 SOU 1998:136
Utredningsarbetet hittills
Flertalet medlemsstater i EU torde fr.o.m. den 1 januari 1999 komma att delta i den europeiska valutaunionen. Det innebär att dessa medlemsstater från den dagen kommer att ha en gemensam valuta. Under en drygt treårig övergångsfas kommer denna gemensamma valuta att kunna uttryckas både i en gemensam valutaenhet, euro, och i nationella valutaenheter. Efter övergångsfasen kommer euron att utgöra det enda legala betalningsmedlet i dessa länder. Sverige kommer inte att delta i valutaunionen från starten.
Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare, justitierådet Bo Svensson, med uppdrag att undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att kunna ange aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredaren skulle vidare undersöka vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin finansiella redovisning i euro.
Utredningsarbetet skulle enligt direktiven göras i två etapper. I en första etapp skulle behovet av aktiekapital i annan valuta än svenska kronor respektive behovet av redovisning i euro analyseras. Om det därvid konstaterades ett verkligt behov, skulle olika principiella sätt att tillgodose behovet diskuteras. Om det efter utvärderingen av resultatet av den första etappen visade sig att det fanns skäl att gå vidare, borde utredaren i en andra etapp lägga fram förslag till behövliga lagändringar.
Resultatet av arbetet under den första etappen redovisades i december 1997 i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181).
Utredarens överväganden innebar sammanfattningsvis följande. * Svenska företag bör ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro. Detta bör dock inte gälla finansiella företag som inte bedrivs i aktiebolagsform, främst ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker.
* Svenska företag bör inte ges möjlighet att ha sin redovisning i annan utländsk valuta än euro.
* Svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag bör, om de har sin redovisning i euro, också vara skyldiga att ha sitt aktiekapital i euro.
* Svenska bolag bör inte ges möjlighet att ha aktiekapitalet i annan utländsk valuta än euro. De bör inte heller ges möjlighet att emittera aktier i olika valutor.
* Aktiebolagslagens regler om att varje aktie skall ha ett nominellt belopp bör ersättas med regler om s.k. kvotaktier.
Delbetänkandet har remissbehandlats.
Bilaga 1 271
Behovet av ytterligare utredning
Redovisningsfrågor
Av utredningen och det efterföljande remissförfarandet har framgått att det för åtskilliga svenska företag skulle vara av värde att kunna upprätta sin redovisning i euro i stället för i kronor. Utredningen pekar emellertid också på att en förändring i lagstiftningen för att möjliggöra redovisning i euro också kan få vissa negativa verkningar, framför allt minskade möjligheter att göra jämförelser mellan svenska företag. De olägenheter som kan uppkomma för redovisningens intressenter – borgenärer, kreditgivare m.m. – torde visserligen vara av begränsad betydelse. Icke desto mindre anser regeringen att det företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro ännu inte är fullt klarlagt. Det har också hävdats att en övergång till euro bland svenska företag skulle kunna få effekter för den svenska kronans stabilitet. Det finns anledning att analysera dessa frågor innan ett definitivt ställningstagande görs. Detta bör emellertid inte hindra att utredningen nu fullföljer sitt uppdrag, såvitt gäller redovisning i euro, och lägger fram förslag till lagändringar som gör det möjligt för svenska företag att ha löpande bokföring och upprätta årsbokslut, årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter i euro.
Särskilda hänsyn gör sig gällande beträffande finansiella företag. Banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag omfattas av särskilda krav på kapitaltäckning, medan försäkringsbolag omfattas av särskilda solvens-, skuldtäcknings- och placeringsregler. Utredningen har med hänsyn till rådande osäkerhet om hur dessa regler slår vid redovisning i euro förordat att vissa företagsformer, bl.a. sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag, undantas från möjligheten att redovisa i euro. Enligt regeringens mening finns det behov av att analysera de särskilda problem som gäller för de finansiella företagen ytterligare i det fortsatta utredningsarbetet.
Under utredningsarbetet har det övervägts om svenska företag bör ges möjlighet att upprätta sin redovisning även i andra valutor, t.ex. dollar. Flertalet remissinstanser har instämt i utredarens bedömning att någon sådan möjlighet inte bör införas. Regeringen delar den bedömningen.
De ursprungliga direktiven till utredaren omfattade inte utländska filialers redovisning. Uppenbarligen har emellertid frågan om redovisning i euro stor betydelse även för dessa. Det finns därför anledning att nu låta utredaren ta upp frågan om utländska filialers bokföring och redovisning i euro.
272 Bilaga 1 SOU 1998:136
Associationsrättsliga frågor
Utredarens förslag att svenska aktiebolag som har valt att ha sin bokföring och redovisning i euro skall kunna ha sitt aktiekapital denominerat i euro har tillstyrkts av i stort sett samtliga remissinstanser. Inte heller regeringen kan se att det finns några skäl av betydelse mot en sådan ordning. Tvärtom kan en möjlighet att denominera aktiekapitalet i euro och emittera aktier i euro vara av värde för svenska aktiebolag som behöver anskaffa kapital på den europeiska kapitalmarknaden och är också naturlig för de aktiebolag som övergår till redovisning i euro. Ett definitivt ställningstagande bör visserligen inte göras förrän de företagsekonomiska och makroekonomiska analyser som tidigare har berörts har genomförts. Utredaren bör emellertid parallellt med att dessa analyser genomförs utarbeta fullständiga förslag till den lagreglering som behövs för att svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag skall kunna ha sitt aktiekapital i euro.
En särskild fråga är om aktiekapital och redovisning alltid måste vara i samma valuta. Utredaren har såsom nämnts föreslagit en sådan koppling. Regeringen anser att en sådan ordning är bäst ägnad att tillgodose de skyddsintressen som bär upp den associationsrättsliga lagstiftningen. En annan ordning fordrar överväganden som det inte finns utrymme för i detta sammanhang. Det fortsatta utredningsarbetet bör därför bedrivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara angivna i en och samma valuta.
En ordning där aktiebolag kan denominera sitt aktiekapital och upprätta sin redovisning i euro ger upphov till ett flertal associationsrättsliga frågor. De flesta har berörts i delbetänkandet. Under remissförfarandet har ytterligare frågor framkommit. Det är enligt regeringens mening lämpligt att dessa frågor behandlas i det fortsatta utredningsarbetet.
Utredaren har under den första etappen övervägt om aktier skall kunna emitteras i olika valutor. Sådana förslag har motiverats med att det skulle kunna underlätta svenska bolags kapitalanskaffning och att det skulle underlätta för banker att uppfylla gällande kapitaltäckningskrav. Utredaren har emellertid inte ansett att det är motiverat att gå vidare i denna fråga. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredarens bedömning. Regeringen avser att senare överväga om frågan bör tas upp i annat sammanhang.
Utredaren har även övervägt en övergång från dagens system med aktier med nominellt belopp till s.k. kvotaktier. Han har kommit fram till att en sådan övergång bör ske och omfatta samtliga företag. Regeringen anser för sin del att det finns anledning att fortsätta arbetet i denna fråga. Ett fullföljande av detta arbete inom ramen för denna utredning skulle
Bilaga 1 273
emellertid försena ett genomförande av sådana ändringar som kan vara mera brådskande, nämligen redovisning och aktiekapital i euro. Regeringen avser därför att i stället uppdra åt Aktiebolagskommittén att fortsätta beredningen av frågan om kvotaktier.
I direktiven till den första utredningsfasen ingick inte att analysera de särskilda kapitalfrågor som kan uppkomma i andra företagsformer i vilka det finns ett bundet eget kapital, ekonomiska föreningar, sparbanker m.fl. Enligt regeringens mening bör utredaren nu ta ställning till hur det egna kapitalet i sådana andra företagsformer skall behandlas vid en övergång till redovisning i euro.
Det finns också ett behov av en närmare analys av vilka problem som kan uppkomma i samband med det enskilda företagets övergång från redovisning och aktiekapital i kronor till redovisning och aktiekapital i euro.
Övriga frågor
Enligt regeringens mening bör utgångspunkten tills vidare vara att deklaration av samtliga skatter och avgifter skall ske i kronor. Med en flytande växelkurs mellan euron och kronan uppkommer i så fall speciella problem. Beskattningen grundas i stor utsträckning på företagens redovisning. Det finns därför anledning att i det fortsatta utredningsarbetet ta fram förslag till lämpliga metoder för omräkning från euro till kronor. Det finns också ett behov av att analysera de speciella problem som kan uppkomma beträffande mervärdesskatt, innehållen preliminärskatt, arbetsgivaravgifter m.m.
En ordning där vissa företag redovisar i kronor och andra i euro kan få vissa negativa verkningar för den ekonomiska statistiken. Det finns därför behov av att i det fortsatta utredningsarbetet analysera vilken betydelse detta kan få och ta fram modeller för omräkning av statistikuppgifter.
Slutligen anser regeringen att det finns anledning att se över behovet av övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen. I det sammanhanget bör också beaktas vilka problem av praktisk art som kan uppkomma för registreringsmyndigheterna inför en ny lagstiftnings ikraftträdande.
Utredningsuppdraget
Redovisningsfrågor
Utredaren skall lägga fram förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att svenska företag skall kunna ha sin löpande bokföring och
274 Bilaga 1 SOU 1998:136
upprätta sina årsbokslut, årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter i euro i stället för i kronor fr.o.m. det första räkenskapsåret som inleds efter 1998 års utgång. Utgångspunkten skall härvid vara att en och samma redovisningsvaluta, antingen kronor eller euro, skall användas i samtliga redovisningshandlingar. Lagförslagen skall innehålla en reglering av de närmare villkoren och formerna för byte av redovisningsvaluta, däribland de materiella förutsättningarna, formerna för beslutet om byte samt tidpunkten då beslutet får verkan. Lagförslagen skall också ange förutsättningarna för att ett företag skall kunna återgå till redovisning i kronor.
För finansiella företag gäller särskilda kapitaltäcknings-, placeringsoch solvensregler. Dessa kan, om företagets redovisning sker i euro, ge upphov till särskilda problem. Detta gäller i synnerhet för vissa finansiella företag, såsom sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar. Utredaren skall studera dessa problem. Om det är möjligt, skall han lämna förslag till lagändringar som kan lösa problemen. Visar det sig att problemen inte kan lösas, skall utredaren i stället utforma sina lagförslag så att det framgår att förslagen inte omfattar de aktuella företagen. I detta sammanhang bör noteras att det inte ingår i utredarens uppdrag att studera de indirekta effekter som svenska företags övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan få med avseende på de restriktioner som gäller för finansiella företags placeringar och kapitaltäckning.
Slutligen skall utredaren lämna förslag till sådana lagändringar som gör det möjligt för utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin redovisning i euro i stället för i kronor.
Associationsrättsliga frågor
Utredaren skall utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utgångspunkten skall därvid vara att aktiekapitalet skall vara angivet i samma valuta som redovisningsvalutan.
Utredaren skall vidare studera de särskilda aktiebolagsrättsliga frågor som kan uppkomma om det blir tillåtet att bestämma aktiekapitalet i euro. Till dessa hör frågor kring aktiers nominella belopp och hur detta påverkas när aktiekapitalet bestäms i euro. Därvid skall utredaren också ta ställning till hur aktiebrev, där det nominella beloppet hittills har varit uttryckt i kronor, skall behandlas efter det att bolaget har gått över till euro. Han skall vidare belysa frågan om vilken betalningsvaluta som skall användas vid vinstutdelning samt frågor om vad som skall gälla vid konvertering av konvertibla skuldebrev, inlösen av preferensaktier och
Bilaga 1 275
återbetalning av kapitaltillskott. Även andra aktiebolagsrättsliga frågor som uppkommer under arbetets gång skall behandlas.
Arbetet skall i de nu angivna delarna omfatta inte endast vanliga aktiebolag utan även bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Utredaren skall därvid beakta det arbete som pågår inom Regeringskansliet i syfte att inordna bankaktiebolagen och försäkringsaktiebolagen under aktiebolagslagens (1975:1385) regelverk.
Vidare skall utredaren undersöka om det förhållandet att ekonomiska föreningar ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro bör föranleda ändringar i lagen om ekonomiska föreningar eller andra föreningsrättsliga lagar. Särskilt skall effekterna av en redovisning i euro på föreningslagens regler om eget kapital belysas. Även associationsrättsliga frågor som hör till andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar skall uppmärksammas, i den mån företagsformen föreslås få rätt att redovisa i euro. Utredaren skall också belysa hur återbäringsmedlen i livförsäkringsbolag skall behandlas. Utredaren skall lämna förslag till nödvändiga lagändringar.
Övriga frågor
Utredaren skall analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som tillåter redovisning i euro och så långt det är möjligt söka kvantifiera det.
Utredaren skall vidare analysera de eventuella makroekonomiska konsekvenserna av en övergång till redovisning och aktiekapital i euro. Analysen skall behandla såväl hur företag kommer att agera för att förändra sina valutapositioner vid en övergång till euro som om en sådan övergång skulle kunna få konsekvenser för kronans kurs. Vad gäller den senare frågan skall både kort- och långsiktiga effekter beaktas.
Utredaren skall vidare analysera de problem som kan uppkomma i samband med att ett företag övergår från redovisning och aktiekapital i kronor till redovisning och aktiekapital i euro. Arbetet skall inriktas på en ordning där övergången kan ske endast i anslutning till räkenskapsårsskifte. Utredaren skall därvid – mot bakgrund av de synpunkter som har lämnats under remissbehandlingen av delbetänkandet – närmare belysa vilken omräkningsmetod som skall tillämpas när ett företag går över från kronor till euro eller från euro till kronor.
En utgångspunkt för arbetet skall vara att deklaration av samtliga skatter och avgifter skall ske i svenska kronor. Utredaren skall lägga fram förslag till hur skatter och avgifter bör hanteras (exempelvis hur omräkning skall gå till) när företagen har sin bokföring i euro. I samband med detta skall utredaren även presentera en ekonomisk analys av de föreslagna omräkningsmetoderna. För mervärdesskatten gäller van-
276 Bilaga 1 SOU 1998:136
ligtvis att det belopp som ett företag redovisar som ingående skatt överensstämmer med vad ett annat företag har redovisat som utgående skatt. Denna kontinuitet bör behållas, t.ex. genom att in- och utgående mervärdesskatt särredovisas i en sidoordnad bokföring till sina belopp i kronor enligt samma principer som gäller i dag. Sidoordnad bokföring kan också bli aktuell för innehållen preliminärskatt och arbetsgivaravgifter m.m.
Utredarens förslag skall utformas på ett statsfinansiellt neutralt sätt. I detta sammanhang skall särskilt beaktas vilka konsekvenser förslagen kan få för Sveriges avgift till Europeiska gemenskapernas budget. Om förslaget får negativa kostnadskonsekvenser, skall utredaren redovisa hur dessa skall finansieras.
Utredaren skall vidare ta ställning till hur intresset av en god företagsstatistik bäst kan tillgodoses inom ramen för ett system där företag har rätt att upprätta sin redovisning i euro. I samband med detta skall utredaren analysera konsekvenserna för den ekonomiska statistiken. Vidare skall utredaren skissera lämpliga modeller för omräkning av statistikuppgifter.
Övrigt
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 oktober 1998.
(Justitiedepartementet)
SOU 1998:136 277
Bilaga 2
SCB:s enkät – frågor och sammanställning av de svar som lämnats
Svaren på frågorna i enkäten redovisas för både finansiella företag (FF) och icke-finansiella företag (IFF). De icke-finansiella företagen delas upp på små företag (SF), medelstora företag (MSF) och stora företag (STF). Eftersom ett relativt litet antal av de största företagen i landet står för en stor del av totalt antal anställda och av totala produktionen har det ansetts väsentligt att samtliga dessa företag är med i enkätundersökningen. De utgörs här av de mest omsatta företagen (MOF) på Stockholms Fondbörs. Svaren redovisas dessutom sammanhållet för samtliga företag (SAF).
Del I Avser det företagsekonomiska behovet för Ert företag av att använda euro i den löpande bokföringen
Fråga 1 Har Ert företag behov av att använda euro i den löpande bokföringen?
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF MSF STF
1 Ja, behov och planer 0
4 15 4
23 6
2 Ja, behov men ännu inga planer
2
4 15 20 41 2
3 Ännu oklart
18 33 50 36 137 5
4 Nej
75 67 75 108 325 14
S:a
95 108 155 168 526 27
Ej svarande
99 81 80 149 409 12
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, behov och planer 0
4 10 2
4 22
2 Ja, behov men ännu inga planer
2
4 10 12 8
7
3 Ännu oklart
19 30 32 22 26 19
4 Nej
79 62 48 64 62 52
S:a
100 100 100 100 100 100
278 Bilaga 2 SOU 1998:136
Företagens kommentarer:
Små icke-finansiella företagan
•
Nej, men det kan bli aktuellt vid en ökad internationalisering.
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, behovet kommer att finnas fr o m 1999 då huvudkonkurrenterna i Europa blir ”Euro-bolag”.
•
Ja, så snart det är legalt kommer en övergång att ske till Euro.
•
Oklart, det beror på hur starka önskemål utländska aktieägare har på att få balans/resultaträkning i Euro
•
Nej, först när Sverige blir med i Eurozonen.
•
Nej, behovet finns ej att använda Euro som en transaktionsvaluta i grundbokföringen men dock som en tillkommande valuta.
Finansiella företag
• Ja, behovet finns sett ur ett koncernperspektiv.
•
Oklart, vi styrs av förordningar utgivna av finansinspektionen.
•
Oklart, kunderna avgör vilken valuta de vill göra affärer i.
•
Oklart, beror på om den offentliga redovisningen får ske i Euro.
•
Nej, huvudbokföringen kommer att ske i SEK, men bokföringen på produktnivå i reskontror kommer att ske i Euro.
•
Nej, behovet finns ej så länge som vi inte får krav på oss från våra utländska ägare.
•
Nej , men om aktienotering görs i Euro kan behovet komma att öka.
Synpunkter: Flertalet företag som besvarat enkäten - oavsett företagets storlek har inte behov av att använda euro i den löpande bokföringen. Det framgår emellertid att behovet ökar med företagets storlek. Flera av de mest omsatta börsföretagen har redan planerat för att använda euro i bokföringen. I övrigt är det få företag som redan har sådana planer.
Fråga 2 Kommer Ert företags behov av att använda euro i den löpande bokföringen att öka om företagets huvudsakliga kunder och/eller leverantörer begär offerter respektive fakturor i euro?
Frågan besvaras endast av dem som svarat ‘Ännu oklart’ eller ‘Nej’ på fråga 1. Detta begränsar antalet svar vid denna fråga.
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF MSF STF
1 Ja, sannolikt
23 37 49 38 147 6
2 Ännu oklart
17 24 25 29 95 3
3 Nej
53 40 50 79 222 10
S:a
93 101 124 146 464 19
Bilaga 2 279
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
25 37 40 26 32 31
2 Ännu oklart
18 24 20 20 20 16
3 Nej
57 39 40 54 48 53
S:a
100 100 100 100 100 100
Företagens kommentarer:
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, men vi fortsätter med största sannolikhet med SEK så länge deklarationer och skatter måste redovisas i SEK.
•
Ja, om svenska företag begär att få betala i Euro eller om vi får EU-kunder.
•
Ja, men först när Euron blir den dominerande betalningsvalutan i Sverige.
Finansiella företag
•
Ja, sannolikt då vi vänder oss mot privatmarknaden.
Synpunkter: På denna fråga svarar endast de företag som svarat Nej eller Oklart
på fråga 1. Om företagets kunder/leverantörer ber att få offerter eller fakturor i euro ökar påtagligt företagens behov av att använda euro i bokföringen. Det gäller såväl stora som mindre företag. På fråga 1 svarade 64 (=23+41) företag (12 % av samtliga svarande) att de har ett behov att gå över till euro i bokföringen. Det antalet har här ökat till 211 (=23+41+147) företag (40 % av samtliga svarande).
Fråga 3 Om Ert företag väljer att använda euro i den löpande bokföringen, kommer företaget då att även verka för att denna valuta ska användas för transaktioner med löner till anställda/kunder/ leverantörer?
Frågan besvaras endast av dem som svarat ‘Ja’ eller ‘Ännu oklart’ på fråga 1 och
2. Detta begränsar antalet svar vid denna fråga. Antalet svar är därför litet bland små och mellanstora företag och därför redovisas dessa sammanslaget.
Löner till anställda
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF och MSF STF
1 Ja, sannolikt
31
25 25 81 1
2 Ännu oklart
42
52 29 123 10
3 Nej
33
24 32 89 5
S:a
106
101 86 293 16
280 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
29
25 29 28 6
2 Ännu oklart
40
51 34 42 63
3 Nej
31
24 37 30 31
S:a
100
100 100 100 100
Kunder
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF och MSF STF
1 Ja, sannolikt
48
59 40 147 9
2 Ännu oklart
44
36 36 116 6
3 Nej
14
6 11 31 1
S:a
106
101 87 294 16
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
45
58 46 50 56
2 Ännu oklart
42
36 41 39 38
3 Nej
13
6 13 11 6
S:a
100
100 100 100 100
Leverantörer
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF och MSF STF
1 Ja, sannolikt
49
67 38 154 11
2 Ännu oklart
47
30 36 113 5
3 Nej
10
4 13 27 0
S:a
106
101 87 294 16
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
46
66 44 52 69
2 Ännu oklart
44
30 41 39 31
3 Nej
10
4 15 9
0
S:a
100
100 100 100 100
Företagens kommentarer:
Små icke-finansiella företag
•
Ja, vi vill ha ett enhetligt system
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Ja, om inte kan vi lika gärna ligga kvar med SEK och behandla Euron som t ex DEM.
Bilaga 2 281
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, men löner först när Sverige blir med i EMU. Löneinformation ges i euro redan 1999.
•
Ja, användningen av Euro är redan förutsedd i flera avtal med kunder.
•
Ja, med kunder och leverantörer, men ingen kommer att tvingas. Nej för löner.
•
Oklart då det inte är bokföringen som styr om vi skall använda Euro mot intressenter utan valutarisken.
•
Oklart, vi kommer att följa den praxis som utformas i Sverige.
Finansiella företag
•
Ja, även för löner. Dock i omvänd ordning då kunder och marknad styr.
•
Ja, förutsätter att löneutbetalningar i Sverige i huvudsak görs i Euro.
Synpunkter: Frågan skall endast besvaras av företag som har behov av att
använda euro i den löpande bokföringen eller företag som ännu inte tagit ställning till ett sådant behov. Svaren pekar mot att om företaget använder euro i sin redovisning kommer man att verka för att också transaktioner med kunder och leverantörer förs i euro. Det är endast ca 10 procent av företagen som har motsatt inställning. Däremot är det ännu oklart om också löner till anställda kommer att utbetalas i euro.
Fråga 4 För denna fråga gäller förutsättningen att deklarationen av
skatter och avgifter skall ske i svenska kronor. Ni behöver alltså vid användning av euro i den löpande bokföringen även ha en sidoordnad bokföring där varje transaktion bokförs till sitt belopp i svenska kronor.
Kommer Ert företag att under dessa förutsättningar använda euro i den löpande bokföringen?
Frågan besvaras inte av dem som svarat nej på fråga 2. Svarsunderlaget är därför begränsat och tillåter inte en uppdelning av de små och mellanstora ickefinansiella företagen i storleksgrupper. beräknats för samtliga.
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF och MSF STF
1 Ja, sannolikt
11
18 17 46 1
2 Ännu oklart
64
55 40 159 7
3 Nej
33
31 32 96 9
S:a
108
104 89 301 17
282 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
10
17 19 15 6
2 Ännu oklart
59
53 45 53 41
3 Nej
31
30 36 32 53
S:a
100
100 100 100 100
Företagens kommentarer:
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Nej, det skapar merarbete
Stora icke-finansiella företag
• Oklart, avgörande för val av valuta i bokföringen kommer att vara frekvensen transaktioner i euro.
•
Nej, orimliga kostnader vid dubbel bokföring.
•
Nej, det låter dyrt och krångligt.
•
Nej, definitivt inte - en omöjlig uppgift.
•
Nej, är det sant det som står i förutsättningarna att en sidoordnad bokföring i euro behövs?
•
Nej, det kan tvinga fram en flytt till Euro-land.
Finansiella företag
•
Ja, men det kommer emellertid att leda till mycket stora kostnader att ha dubbla redovisningssystem.
•
Ja, sannolikt, det är enkelt att redovisa transaktioner i olika valutor i moderna ekonomisystem.
•
Nej, det är orealistiskt att i bokföringen även registrera transaktioner i SEK.
•
Nej, innebär dubblering av alla transaktioner.
Synpunkter: Frågan skall besvaras endast av företag som har behov av att kunna
använda euro i den löpande bokföringen. Drygt hälften av de svarande företagen kan för närvarande inte ta ställning till om de kommer att använda euro i bokföringen om det blir nödvändigt att också ha en sidoordnad bokföring i svenska kronor. En tredjedel av företagen, oavsett företagets storlek, ställer sig negativ till detta alternativ.
Fråga 5 För denna fråga gäller förutsättningen att deklarationen av
skatter och avgifter skall ske i svenska kronor och att omräkning av bokslutet till svenska kronor kan ske via ett schablonmässigt omräknings system.
Kommer Ert företag att under dessa förutsättningar använda euro i den löpande bokföringen?
Denna fråga besvaras inte av dem som svarat Nej på fråga 2 eller Ja på fråga 4. Svarsunderlaget är därför begränsat och tillåter inte en uppdelning av de små och mellanstora icke-finansiella företagen i storleksgrupper.
Bilaga 2 283
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF och MSF STF
1 Ja, sannolikt
6
21 11 38 9
2 Ännu oklart
68
48 42 158 6
3 Nej
22
16 17 55 1
S:a
96
85 70 251 16
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
6
25 16 15 56
2 Ännu oklart
71
56 60 63 38
3 Nej
23
19 24 22 6
S:a
100
100 100 100 100
Företagens kommentarer:
Stora icke-finansiella företag
•
Ja. Skall schablonomräkning göras en gång per år?
•
Oklart, avgörande för val av valuta i bokföringen kommer att vara frekvensen transaktioner i euro.
Synpunkter: Antalet företag som skall besvara denna fråga begränsas ytterligare
- jämfört med fråga 4 - i och med att de som svarat ja på föregående fråga inte skall svara här. Något fler företag är positiva när en schablonmässig omräkning till svenska kronor kan göras vid deklaration av skatter och avgifter, än till alternativet i föregående fråga. Framför allt är det de stora börsföretagen som i detta fall sannolikt kommer att använda euro i sin bokföring.
Fråga 6 För denna fråga gäller förutsättningen att deklarationen av
skatter och avgifter skall ske i svenska kronor och att mervärdesskatt, avdragen A-skatt samt arbetsgivaravgifter skall deklareras och betalas i svenska kronor.
a Kommer Ert företag att använda euro i den löpande bokföringen om varje transaktion rörande mervärdesskatt skall särredovisas i en sidoordnad bokföring till sina belopp i svenska kronor?
Denna fråga besvaras inte av dem som svarat Nej på fråga 1 eller fråga 5 eller Ja på fråga 4. Svarsunderlaget är därför begränsat och tillåter inte en uppdelning av de små och mellanstora icke-finansiella företagen i storleksgrupper.
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
1 Ja, sannolikt
6
3
9
0
2 Ännu oklart
106
36 142 7
3 Nej
34
13 47 8
S:a
146
52 198 15
284 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
4
6
4
0
2 Ännu oklart
73
69 72 47
3 Nej
23
25 24 53
S:a
100
100 100 100
b Kommer Ert företag att använda euro i den löpande bokföringen om varje transaktion rörande avdragen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter skall särredovisas i en sidoordnad bokföring till sina belopp i svenska kronor?
Denna fråga besvaras inte av dem som svarat Nej på fråga 1 eller fråga 5 eller Ja på fråga 4. Svarsunderlaget är därför begränsat och tillåter inte en uppdelning av de små och mellanstora icke-finansiella företagen i storleksgrupper.
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
1 Ja, sannolikt
10
3
13 2
2 Ännu oklart
108
39 147 7
3 Nej
28
10 38 6
S:a
146
52 198 15
Svarens procentuella fördelning
1 Ja, sannolikt
7
6
7 13
2 Ännu oklart
74
75 74 47
3 Nej
19
19 19 40
S:a
100
100 100 100
c Kommer Ert företag att använda euro i den löpande bokföringen om varje transaktion rörande såväl mervärdesskatt, som avdragen preliminär A-skatt samt arbetsgivaravgifter skall särredovisas i en sidoordnad bokföring till sina belopp i svenska kronor?
Denna fråga besvaras inte av dem som svarat Nej på fråga 1 eller fråga 5 eller Ja på fråga 4. Svarsunderlaget är därför begränsat och tillåter inte en uppdelning av de små och mellanstora icke-finansiella företagen i storleksgrupper.
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
1 Ja, sannolikt
8
3
11 0
2 Ännu oklart
106
36 142 7
3 Nej
32
13 45 8
S:a
146
52 198 15
Svarens procentuella fördelning
Bilaga 2 285
1 Ja, sannolikt
5
6
5
0
2 Ännu oklart
73
69 72 47
3 Nej
22
25 23 53
S:a
100
100 100 100
Företagens kommentarer:
Stora icke-finansiella företag
•
Oklart med a). Det beror på skattemyndigheternas regelverk vid omräkning.
b) och c) borde gå att administrera.
•
Nej, EMU skall effektivisera Europas industri, inte fördyra administrationen.
•
a) Nej, det är dyrt och krångligt. b) Ja, lönesystemet kan hantera detta relativt enkelt.
Finansiella företag
•
Nej, det innebär dubblering av alla transaktioner
Synpunkter: Företag som svarat Ja på fråga 4 eller Nej på fråga 5 skall inte svara
på denna fråga. Företagen har svårt att ta ställning till om de kommer att använda euro i bokföringen om varje transaktion rörande mervärdesskatt skall särredovisas i en sidoordnad bokföring i svenska kronor (delfråga a). Ca 70 procent av de svarande företagen säger att det är oklart. Över hälften av de största börsföretagen säger dock att man i ett sådant fall inte kommer att använda euro i bokföringen. Samma inställning - att det är oklart huruvida man kommer att använda euro i bokföringen - har företagen till delfråga b. Här skall varje transaktion rörande avdragen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter särredovisas i svenska kronor i en sidoordnad bokföring. De mest omsatta börsföretagen är något mera positiva här än till i delfråga a. I delfråga c skall såväl mervärdesskatt som avdragen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter redovisas i svenska kronor i en sidoordnad bokföring. De svarandes inställning till denna situation överensstämmer med den som redovisas i delfråga a. Det är således oklart om företagen kommer att använda euro i bokföringen, medan flera av de stora börsföretagen är negativa.
286 Bilaga 2 SOU 1998:136
Del II Avser valutasäkringen i Ert företag i dag samt vid en eventuell övergång till löpande bokföring i euro.
Fråga 7 Använder Ert företag valutasäkringar?
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF MSF STF
1 Ja
8 17 101 40 166 26
2 Nej
87 90 53 128 358 1
S:a
95 107 154 168 524 27
Svarens procentuella fördelning
1 Ja
8 16 66 24 32 96
2 Nej
92 84 34 76 68 4
S:a
100 100 100 100 100 100
Fråga 8 Valutasäkrar Ert företag för närvarande de valutaflöden som påverkar resultatet?
Frågan besvaras endast av dem som svarat Ja på fråga 7. Antalet företag som använder valutasäkringar är begränsat varför företagen redovisas sammanslaget.
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, huvudsakligen i dollar o/e a utomeurop. valutor 31 2 2 Ja, huvudsakligen i europeiska valutor 28 2 3 Ja, i såväl europeiska som i utomeurop. valutor 75 20 4 Nej, eller undantagsvis 26 1 S:a 160 25
Svarens procentuella fördelning Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, huvudsakligen i dollar o/e a utomeurop. valutor 19 8 2 Ja, huvudsakligen i europeiska valutor 18 8 3 Ja, i såväl europeiska som i utomeurop. valutor 47 80 4 Nej, eller undantagsvis 16 4 S:a 100 100
Bilaga 2 287
Om Ja för hur lång tid?
Svarsalternativ
SAF MOF
1. Kortare tid än 6 mån
52 9
2. 6-12 mån
59 12
3. Längre tid än 12 mån
16 1
S:a
127 22
Svarens procentuella fördelning:
Svarsalternativ
SAF MOF
1. Kortare tid än 6 mån
41 41
2. 6-12 mån
46 54
3. Längre tid än 12 mån
13 5
S:a
100 100
Företagens kommentarer :
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, huvudsakligen i europeiska valutor. Valutasäkring sker på koncernnivå. Vi får fasta kvartalskurser och valutarisken står moderbolaget för.
Finansiella företag
•
Ja, huvudsakligen i utomeuropeiska valutor. Allt upp till 10 år säkras i swapkontrakt.
Fråga 9 Valutasäkrar Ni för närvarande det egna kapitalet i utländska dotterbolag?
Frågan besvaras endast av dem som svarat Ja på fråga 7. Antalet företag som använder valutasäkringar är så begränsat att företagen redovisas sammanslaget.
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, huvudsakligen i dollar o/e a utomeurop. valutor 3 1 2 Ja, huvudsakligen i europeiska valutor 12 2 3 Ja, i såväl europeiska som i utomeurop. valutor 13 10 4 Nej, eller undantagsvis 116 13 S:a 144 26
288 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, huvudsakligen i dollar o/e a utomeurop. valutor 2 4 2 Ja, huvudsakligen i europeiska valutor 8 8 3 Ja, i såväl europeiska som i utomeurop. valutor 9 38 4 Nej, eller undantagsvis 81 50 S:a 100 100
Fråga 10 Valutasäkrar Ert företag alltid eller beror det på kostnaden och förväntningarna om kursutvecklingen?
Frågan besvaras endast av dem som svarat Ja på fråga 7. Antalet företag som använder valutasäkringar är så begränsat att företagen redovisas sammanslaget.
a)
Flöden
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Valutasäkrar alltid
100 19
2 Valutasäkrar när vi tror det lönar sig
51 6
S:a
151 25
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Valutasäkrar alltid
66 76
2 Valutasäkrar när vi tror det lönar sig
34 24
S:a
100 100
b) Det egna kapitalet
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Valutasäkrar alltid
30 9
2 Valutasäkrar när vi tror det lönar sig
31 7
S:a
61 16
Svarens procentuella fördelning:
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Valutasäkrar alltid
49 56
2 Valutasäkrar när vi tror det lönar sig
51 44
S:a
100 100
Bilaga 2 289
Företagens kommentarer :
Små icke-finansiella företag
•
Individuell prövning sker löpande.
Stora icke-finansiella företag
•
Valutasäkrar alltid, policy-baserat. Industriföretag spekulerar ej i valutafluktuationer.
•
Det egna kapitalet valutasäkras enbart i utländska dotterbolag. Flöden valutasäkras om vi inte har valutaklausul som reglerar pris i våra kundkontakter.
•
Valutasäkrar alltid det egna kapitalet. Dock med max- och min-nivå.
Finansiella företag
•
Flöden ja. Mycket små bolag valutasäkras ej alltid.
Fråga 11 Om Ert företag går över till att använda euro i den löpande bokföringen, kommer då valutasäkringen att göras i euro i stället?
Frågan besvaras endast av dem som svarat Ja på fråga 7. Antalet företag som använder valutasäkringar är begränsat varför företagen redovisas sammanslaget.
a)
Flöden
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, sannolikt
99 17
2 Ja, men inte flöden i svenska kronor
18 2
3 Nej, säkrar fortfarande till svenska kronor
20 1
S:a
137 20
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, sannolikt
72 85
2 Ja, men inte flöden i svenska kronor
13 10
3 Nej, säkrar fortfarande till svenska kronor
15 5
S:a
100 100
b) Det egna kapitalet
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, sannolikt
45 12
2 Nej, säkrar fortfarande till svenska kronor
15 0
S:a
60 12
290 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning:
Svarsalternativ
SAF MOF
1 Ja, sannolikt
75 100
2 Nej, säkrar fortfarande till svenska kronor
25 0
S:a
100 100
Företagens kommentarer :
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, men inte flöden i svenska kronor. Man säkrar självklart flöden för de risker man har, oberoende av hur man bokför.
•
Ja, men valutavolymerna som behöver säkras minskar väsentligt, dvs. kostnaderna minskar.
•
Ja, euron blir företagets funktionella valuta.
Finansiella företag
•
Ja, det förutsätter att bolaget inte har exponering i SEK, oavsett bokföring.
•
Ja, där det är aktuellt med en motpost i Euro.
•
Ja, sannolikt valutasäkras det egna kapitalet i Euro, möjligtvis undantag USD, GBP.
•
Ja, det egna kapitalet i dotterbolag inom Europa. Övriga bolag säkras i utomeuropeisk valuta.
Synpunkter: Det är framför allt stora företag som utnyttjar valutasäkringar.
Merparten av företagen valutasäkrar i dag i såväl europeiska som utomeuropeiska valutor. Om euro används i den löpande bokföringen kommer en majoritet av företagen i stället att göra valutasäkringar i euro. Samtliga mest omsatta börsföretag kommer att valutasäkra i euro.
Bilaga 2 291
Del III Avser de bedömningar av kostnadsreduceringar/vinster som skulle bli en följd av att Ert företag går över till att använda euro i den löpande bokföringen
Fråga 12 Finansierar företaget sin verksamhet på den internationella kapitalmarknaden och/eller valutasäkrar vissa transaktioner?
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF MSF STF
1 Ja
5 12 58 30 105 24
2 Nej
90 94 96 137 417 3
S:a
95 106 154 167 522 27
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ
IFF
FF SAF MOF
SF MSF STF
1 Ja
5 11 38 18 20 89
2 Nej
95 89 62 82 80 11
S:a
100 100 100 100 100 100
Fråga 13 Om Ert företag för närvarande finansierar verksamheten på den internationella kapitalmarknaden, t ex genom lån eller emissioner, skulle då Ert företags finansieringskostnader minska om Ni fick använda euro i den löpande bokföringen?
Denna fråga besvaras endast av de företag som svarat Ja på fråga 12. Då det är ett litet antal svarande företag som finansierar sin verksamhet på den internationella kapitalmarknaden redovisas företagen sammanslaget. Ett fåtal företag har lämnat en uppskattning av möjlig vinst vid en övergång till euro i den löpande bokföringen. Underlaget är för litet för att ge någon information om kostnadsreduceringens storlek.
Svarsalternativ SAF MOF 1 Ja 17 9
2. Oklart
50 7
3 Nej
23 4
S:a
90 20
292 Bilaga 2 SOU 1998:136
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ SAF MOF 1 Ja 19 45
2. Oklart
55 35
3 Nej
26 20
S:a
100 100
Företagens kommentarer :
Stora icke-finansiella företag
•
Ja, kostnaden sjunker om koncernen blir eurobaserad.
•
Ja, kostnadsminskning i proportion till den minskade exponeringen i ickeeurovalutor.
•
Oklart. Oerhört svårt att besvara frågan - i dag antas euro bli en stor och likvid marknad och det bör innebära lägre kostnad. Vårt alternativ är USD som kan vara lika billigt men måste swapas till SEK.
•
Oklart, beror på svensk ränteutveckling.
•
Nej, kostnaden är en funktion av kreditvärdighet.
Synpunkter: Det är framför allt stora företag som finansierar sin verksamhet på
den internationella kapitalmarknaden. Företagen kan inte för närvarande avgöra om en övergång till euro i den löpande bokföringen medför att finansieringskostnaderna minskar. En stor del av de mest omsatta börsföretagen tror dock på lägre kostnader vid en användning av euro i bokföringen. En målsättning med enkäten var att få en uppfattning om storleken på de vinster som företagen skulle kunna göra genom att använda euro i den löpande bokföringen. Tyvärr är det så få företag som kunnat beräkna sin vinst att underlaget tillåter inte en statistisk redovisning.
Fråga 14 Om Ert företag för närvarande valutasäkrar vissa transaktioner, skulle då företagets valutasäkringskostnader minska om Ni fick använda euro i den löpande bokföringen?
Endast de företag som svarat Ja på fråga 12 skall besvara denna fråga. Då det är ett litet antal svarande företag som valutasäkrar vissa transaktioner redovisas företagen sammanslaget. Ett fåtal företag har lämnat en uppskattning av möjlig vinst vid en övergång till euro i den löpande bokföringen. Underlaget är för litet för att ge någon information om kostnadsreduceringens storlek.
Svarsalternativ SAF MOF 1 Ja 27 10
2. Oklart
56 9
3 Nej
21 3
S:a
104 22
Bilaga 2 293
Svarens procentuella fördelning
Svarsalternativ SAF MOF 1 Ja 26 45
2. Oklart
54 41
3 Nej
20 14
S:a
100 100
Företagens kommentarer :
Stora icke-finansiella företag
•
Ja. Alla säkringar mot Euro-valutan upphör. Stora kostnadsbesparingar som dock inte kan kvantifieras. Det viktigaste är att osäkerheten försvinner.
•
Ja, kostnaden minskar p g a minskad risk/volatilitet.
•
Ja, denna besparing utgör en bråkdel av de besparingar som görs administrativt i hela koncernen samt de konkurrensfördelar detta kommer att ge.
•
Ja, men svårt att kvantifiera. Beror på teknik för euro i bokföringen och om aktiekapitalet är i euro.
Synpunkter: Det är framför allt stora företag som valutasäkrar transaktioner. Det
är oklart för de svarande företagen om en användning av euro i den löpande bokföringen kommer att medföra minskade valutasäkringskostnader. De stora börsföretagen är mer optimistiska än övriga företag om möjligheterna att få minskade kostnader. Svarsunderlaget tillåter inte någon kvantifiering av beräknad kostnadsreducering.
Fråga 15 Vilka vinster/fördelar (utöver de angivna i fråga 13 och 14) skulle Ert företag uppnå om Ni fick använda euro i den löpande bokföringen? (Ge om möjligt en uppskattning av vinsten i procent av den
ursprungliga totala kostnaden.)
Det är endast 37 företag som svarat på denna fråga, varav 9 mest omsatta börsföretag. Här följer en redovisning av de vinster/fördelar som dessa företag har uppgivit. Ett fåtal företag har också lämnat en uppskattning av den möjliga vinsten vid en övergång till euro i den löpande bokföringen. Underlaget är för litet för att kunna ge någon information om vinstens storlek.
Angivna vinst-/fördelsslag
Små icke-finansiella företag
•
Enklare handla - sälja internationellt.
•
Växlings- o transaktionsvinst för affärer inom EU.
•
Besparar omräkning vid konsolidering av DB.
•
Det är svårt att se några fördelar om man ändå måste betala löner och skatter i SEK.
294 Bilaga 2 SOU 1998:136
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Kursrisker vid inköp undviks.
•
Slipper kursförluster.
•
Det är positivt att kunna använda samma valuta i alla dotterbolag.
•
Administrativ förenkling
•
Man undviker /minimerar löpande omräkningar om en majoritet av kunderna och leverantörerna byter valuta.
•
Enklare fakturahantering och snabbare bokslut
Stora icke-finansiella företag
•
Börsen i euro
•
Större likviditet på börsen
•
Minskad exponering
•
Slipper omräknings- och kursdifferenser
•
Bättre information till kreditgivare/ägare
•
Verksamheten blir mer transparent och säker
•
Kommunikationen mellan olika länder/bolag underlättas med samma valuta, risken för fel minskar.
•
Koncernkonsolidering och avstämning mellan koncernbolag
•
Jämförbarhet med internationella konkurrenter
•
Tillgänglighet till internationell kapitalmarknad
•
Imagemässigt på marknaden, då vi är ett europeiskt företag
(marknadsmässigt) med säte i Sverige.
•
Enhetlighet i Europa är tvingande då Europas och bolagens gränser operationellt suddas ut mer och mer, vilket ger kostnadsbesparingar.
•
Konkurrensfördelar
•
Minskade administrativa kostnader
•
Fördel vid redovisning och administration
•
Lägre transaktionskostnad (dock försumbar kostnadsminskning)
•
Lättare att följa upp konton samt en koncernprislista
•
Vinsten kommer först då hela Sverige går med i euro.
Finansiella företag
•
Vi får lättare europeiska kunder
•
Marknadsmässiga fördelar
•
Inga valutaförluster i dagliga transaktioner
•
Behovet av omarbetning av redovisningen till andra valutor (ex.vis US-dollar) försvinner sannolikt
•
Ökad jämförbarhet (pga att redovisningsvalutan är större än SEK och används av många investerare som analyserar våra bokslutssiffror)
•
Förbättrad tillgång till internationella kapitalmarknader och ökade möjligheter att aktivt medverka i omstruktureringen av den europeiska marknaden.
•
Om aktierna på Stockholmsbörsen noteras i euro blir det enklare för aktieägare och övriga att läsa en redovisning i euro.
Bilaga 2 295
•
Vi når större investerarbas i Europa.
•
Förenklade kontakter i ekonomiska frågor med moderbolag i Tyskland.
•
Euro är blivande koncernvaluta.
•
Fördelar vid redovisning, upplåning, marknadsföring
•
Gemensamma datakostnader (slipper dubbla system)
•
Fördelar vid utlandsbetalningar och vid administration
•
Vi får färre valutor att hantera.
•
Inga vinster i dagsläget utan först när euro blir allmänt betalningsmedel i Sverige.
Synpunkter: Här följer en sammanfattning av de vinster som företagen anser kan
göras vid en övergång till att använda euro i den löpande bokföringen. Det är endast ett fåtal företag som kunnat kvantifiera sina vinster. Underlaget är för litet för en statistisk redovisning. En ofta väntad vinst är minskade kursrisker och lägre kostnader för löpande omräkningar mellan valutor samt enklare fakturahantering. Företagen förväntar sig bättre konkurrensvillkor och bättre jämförbarhet med internationella konkurrenter. Det kan bli ökade affärsmöjligheter, lättare att få europeiska kunder. Informationen till utländska kreditgivare och ägare blir bättre och möjligheterna till jämförbarhet för utländska investerare ökar. Behovet av att omarbeta företagens redovisning till annan valuta försvinner. Tillgången till den internationella kapitalmarknaden förbättras och börsnoterade aktier blir mer likvida. Det är positivt att en enhetlig valuta, euro, kan användas i koncernsammanhang, företagen besparas omräkning vid konsolidering av dotterbolag, företagen kan använda sig av en koncernprislista.
Fråga 16 Vilka kostnader/nackdelar skulle Ert företag åsamkas om företag inte fick använda euro i den löpande bokföringen? (Ge om
möjligt en uppskattning av kostnaden i procent av den ursprungliga totala kostnaden.)
Det är endast 25 företag som svarat på denna fråga, varav 9 mest omsatta börsföretag. Här följer en redovisning av de kostnader/nackdelar som dessa företag har uppgivit. Ett fåtal företag har också lämnat en uppskattning av kostnaden av att inte få möjlighet att använda euro i den löpande bokföringen. Underlaget är för litet för att kunna ge någon information om kostnadens storlek.
Angivna kostnads-/nackdelsslag :
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Oklart med för- och nackdelar. Som utlandsägt företag bör vi arbeta i samma valuta som vårt utländska moderbolag.
296 Bilaga 2 SOU 1998:136
Stora icke-finansiella företag
•
Ökad administration, EU-kunder måste kunna få betala i Euro.
•
Omöjligt att uppskatta. Våra huvudkonkurrenter i Europa får dessa fördelar 1999. Det blir en lång process att ställa om personalen till att tänka i Euro, vi kommer att bli efter.
•
Vi halkar efter i konkurrensen. Vi måste få samma förutsättningar som länderna inom Europa-samarbete.
•
Högre administrativa kostnader för rapportering inom koncernen.
•
Det blir svårt att fungera inom en internationell koncern och gentemot kunder och leverantörer.
•
Kostnad för att konvertera dotterbolagens rapportering till SEK.
•
Valutasäkringskostnader
•
Fortsatt exponering i liten valuta.
Finansiella företag
•
Förlust av kunder.
•
Försämrad likviditet i egen aktie.
•
SEK och Euro blir blandade i Sverige. Riskhanteringen kompliceras.
•
Dubbla räkenskaper i årsredovisningen, genomlysningen försämras.
•
Vi deltar ej i europeiska investerares omviktning av aktieportföljer.
Synpunkter:
De förluster/nackdelar som nämns här är spegelbilder av de vinster/
fördelar som angivits fråga 15. Således räknar företagen med kostnader för valutasäkring, ökad administration, sämre konkurrensvillkor och förlust av kunder. Därutöver nämns krav på dubbla redovisningar, sämre likviditet för företagets aktier på börsen och högre kostnader för rapportering inom koncernen.
Fråga 17 Om Ert företag måste använda både svenska kronor och euro i den löpande bokföringen, vilka investeringsutgifter resp årliga merkostnader skulle detta medföra? (Ge om möjligt ett uppskattat
investeringsbelopp samt en procentuell uppskattning av hur mycket kostnaden för bokföringen i företaget skulle öka.)
Här följer en redovisning av investeringsutgifter och kostnadsökningar företagen har uppgivit att en bokföring i såväl kronor som euro skulle medföra. Ett fåtal företag har också lämnat en uppskattning av investeringsutgifter och årliga kostnadsökningar. Underlaget är för litet för att kunna ge någon information om investeringsutgifternas/ kostnadernas storlek.
Angivna investeringar och kostnader
Små icke-finansiella företag
•
Programinvesteringar
•
Medför mer administrativt arbete.
Bilaga 2 297
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Bedöms kräva ytterligare en tjänst.
•
Investeringskostnaden är inte problemet, däremot administrationen.
Stora icke-finansiella företag
•
Programinvesteringar och fler administrativa tjänster.
•
Troligen ganska små investeringskostnader eftersom vårt system redan är utvecklat idag. Vi är förberedda.
•
Ingen investeringskostnad då vi som skandinaviskt företag använder ett multi-currency ekonomisystem i dag.
Finansiella företag
•
Orimligt att redovisa i både Euro och SEK.
•
Kostnaderna bedöms betydande för företaget.
•
Marginella kostnadsökningar.
•
Vi har investerat i ett nytt ekonomisystem där man kan registrera dubbla valutor.
Synpunkter: Om företagen måste föra den löpande bokföringen i både svenska
kronor och euro kommer detta att medföra programinvesteringar och ökade administrativa kostnader. Endast ett litet antal företag har lämnat beräkningar på investeringskostnader och totala årskostnader. Underlaget är för litet för att ligga till grund för en statistisk redovisning.
Allmänna kommentarer som lämnats av de svarande företagen
Små icke-finansiella företag
•
Vi har ännu inte satt oss in i hur en övergång till euron kan påverka oss.
•
Euron kommer att försämra vinsten o minska antalet arbetstillfällen då kostnaderna ökar.
Mellanstora icke-finansiella företag
•
Som detaljhandelsföretag är den löpande bokföringen ett mindre problem, kassahanteringen är värre.
•
Behovet av att använda euro kommer sannolikt att bli beroende av de direktiv som vi erhåller från vårt moderbolag.
•
Företaget arbetar i dag på den svenska marknaden,. vilket innebär att behov av euro uppstår om våra kunder kommer att kräva detta.
Stora icke-finansiella företag
•
Stor oro för att svenska underleverantörer försvagas i konkurrens med ”euroland”. Detta får i sin tur negativa effekter för oss.
•
Så länge SEK ej är fast mot euron och då vi huvudsakligen bedriver lokal tjänsteproduktion ser vi inget större behov av att gå över till euro.
298 Bilaga 2 SOU 1998:136
•
Om Sverige står utanför EMU och vi skall betala skatter m m i SEK redovisar vi helst i SEK.
•
Vi är moderbolag för den svenska delen av koncernen och har endast relation till mamman. Hade enkäten avsett koncernen hade svaren blivit annorlunda, med högre kostnader/intäkter.
•
Frågan om euro är för komplex för att besvaras på detta sätt.
•
Understryker risken för att företag flyttar ut ur landet om t ex ”dubbelbokföring” blir nödvändig.
•
Vi kommer att införa ett datasystem SAP som kan bearbeta både Euro och SEK parallellt. Rapportering till myndigheter och världskoncernen sker t v i SEK.
•
Val av Euro/lokal valuta (SEK) o redovisning styrs i mycket av koncernpolicy.
Finansiella företag
•
Som bankfilial använder vi redan i dag ett flervalutasystem. Vinsten av att använda euro består av lätthet rent praktiskt.
•
Det verkar ej rimligt att ha krav på både SEK och Euro i löpande bokföring. Årsredovisning i båda verkar däremot rimligt.
•
Vi har inte behovet eller avsikten att redovisa i euro, däremot att fakturera kunder som så önskar i euro. Detta ändras givetvis om Sverige som helhet går över till euro.
•
En övergång från SEK till euro kommer att ske om kunderna så önskar eller genom lagstiftning. Det är enkelt att räkna om.
•
Vi vill även i fortsättningen ha svenska pengar. Vi kan inte se någon fördel med euro. Som fristående bank ombesörjs vår service av utlandsärenden av annan bank.
•
Vårt behov som bank kommer att styras av våra kunder.
•
Som finansieringsföretag på den lokala marknaden ser vi inga behov av att redovisa i euro. Genom lagstiftning e d kan vi däremot bli tvingade till det. Våra redovisningsregler styrs av Finansinspektionens föreskrifter.
•
Då all verksamhet styrs av kunder och marknad kan uppskattningar ej göras utan vetskap om förändrat beteende på denna front.
•
Vi ser euro som ytterligare en valuta att bokföra i. Våra kunder styr vad vi skall göra.
•
Vi har inga internationella kontakter varför frågorna inte har diskuterats i bolaget.
SOU 1998:136 299
Bilaga 3
De makroekonomiska konsekvenserna
Clas Wihlborg
Felix Neubergh professor i bank- och finansvetenskap
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
1. Inledning
Det står nu klart att EMU bildas den 1/1 1999 med 11 medlemsländer. Sverige, Danmark, Storbritannien och Grekland är de EU-länder som står utanför åtminstone de närmaste 3-5 åren. Ett antal utredningar har gjorts angående användandet av euron bland svenska företag och konsekvenserna av detta för kronans värde och stabilitet (SE-banken, 1998, Handelsbanken Markets, 1998, Prospera på uppdrag av Sveriges Riksbank, 1998, HSBC Midland, 1997). I allmänhet pekar utredningarna på en ökad användning av euro som fakturerings- och lånevaluta. En risk för kapitalutflöden och volatilitet påpekas ofta. Analysen i dessa utredningar berör framför allt företagens användande av euron som delbetalningsvaluta och medföljande skift i valutapositioner. En makroekonomisk analys kräver emellertid en aggregerad analys där hänsyn tas till både företags, aktieägares och andra marknadsdeltagares beteende.
I debatten har det ibland sagts att svenska företag kan bli de facto "medlemmar" av EMU genom att skifta till euron som redovisningsvaluta och genom att denominera aktiekapitalet från kronor till euro (se bakgrundsreferenser). I vilken mening och mån företagen därav blir medlemsföretag är oklart då svenska aktieägare och anställda förmodligen kommer att ha kronan som hemvaluta även efter eurons introduktion. Handel i euro vid Stockholms fondbörs diskuteras också, som ytterligare ett steg mot de facto medlemskap.
Valet av redovisningsvaluta liksom valet av denominering av företags aktiekapital påverkar inte användandet av euron och kronan direkt. Eurons införande innebär helt klart att denna valutas vikt bland företags och hushålls transaktioner ökar oberoende av vilken valuta som används i redovisning. Det är troligt att en stor del av den fakturering som nu görs i kronor kommer att göras i euro (se Prospera, 1998). Detta kan
300 Bilaga 3 SOU 1998:136
medföra att utbud och efterfrågan på den svenska valutamarknaden påverkas. Storleken på dessa effekter av eurons införande beror dels på konkurrensförhållanden och betalningskotymer inom olika branscher och dels på aktieägares valutaportföljer. Dessa kan förändras om företagen väljer att öka exponeringen i t ex euro. Förväntningar om kronans "hårdhet" i förhållande till eurons kan också påverka användandet av kronan t ex i fakturering.
Det ökade användandet av euron kan medföra att fördelarna av att utföra redovisningen i euro ökar för vissa företag. Dock är (den externa) redovisningens främsta uppgift att vara informerande för företagets intressenter och då framför allt nuvarande och potentiella finansiärer. Valet av redovisningsvaluta(or) bör därför vara starkt beroende av finansiärernas hemvaluta. Detsamma gäller naturligtvis valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet. Det skall också påpekas att den skattemässiga redovisningen i allt högre grad separerats från den externa redovisningen. Frågan om i vilken valuta beräkning av ett företags beskattning sker kan därför i hög grad skiljas från frågan om valet av extern redovisningsvaluta och aktiekapitalets denominering
Avsikten med denna skrift är att undersöka om utbudet och efterfrågan på svenska kronor kan påverkas av
1) valet av av handelsvaluta vid Stockholms fondbörs 2) valet av redovisningsvaluta 3) valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet
Bland dessa tre punkter är det bara den första, dvs valet av handelsvaluta vid Stockholms fondbörs som har en direkt påverkan på valutaflöden, i den meningen att en stor del av börshandeln innebär reella valutaflöden.
Valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet liksom valet av redovisningsvaluta skulle indirekt kunna påverka utbud och efterfrågan på svenska kronor i den mån dessa val påverkar företags och hushålls preferenser för finansiella positioner i olika valutor. Frågan som måste ställas är om ett skifte i redovisningsvaluta och valutadenominering av aktiekapitalet påverkar företagens och hushållens preferenser för eurooch krondenominering av finansiella tillgångar och skulder, givet företagens fördelning av försäljning, produktion och inköp från olika länder, och givet aktieägarnas hemvist. Dessa senare aspekter på företagets verksamhet kan också påverkas av eurons införande och påverka eurons användande helt oberoende av frågan om redovisnings- och denomineringsvaluta. Denna påverkan på valutaflöden diskuteras inte
Bilaga 3 301
här utom då valet av redovisnings och denomineringsvaluta kan vara beroende av eurons användning i verksamheten.
I avsnitt 2 diskuteras argument för och effekterna av euro-handel vid Stockholms fondbörs. Därefter, i avsnitt 3, analyseras teoretiskt effekterna av skiften i redovisnings- och denomineringsvaluta. Huvudargumentet i detta avsnitt är att redovisnings- och denomineringsvalutan inte bör påverka företagens och hushållens sammanlagda valutapositioner. Denna slutsats är beroende av vissa antaganden angående aktieägarnas information. Dessa antaganden diskuteras.
De möjligen viktiga effekterna av skift i redovisnings- och denomineringsvalutan kan uppstå om målsättningarna för valutahanteringen är redovisningsmässiga snarare än ekonomiska. Detta diskuteras i avsnitt 4. En enkät har utförts för att utreda vilka målsättningar företagen har i valutahanteringen. Enkäten redovisas i detalj i Appendix. Vidare har SCB utfört en enkät för utredningens räkning för att kartlägga kostnaderna av en lagstiftning som begränsar företagens möjligheter att välja redovisnings- och aktiedenomineringsvaluta. SCBs enkät med förhållandevis generella frågor täcker ett mycket stort antal företag. Frågorna i den egna enkäten är mer specifika men endast 118 företag ingår.
Som vanligt bör svaren på enkätfrågor betraktas med skepsis. Detta gäller inte minst i EMU-frågan där respondenten kan tänkas ha starka åsikter om betydelsen av att Sverige går med i EMU. Ett annat problem är att respondenten kan ha svårt att särskilja effekter av eurons införande från effekten av t ex ett skift i aktiekapitalets denominering.
I avsnitt 5 sätts analysen av företags beteende in i ett makroekonomiskt sammanhang för att dra slutsatser beträffande makroekonomiska konsekvenser. Här diskuteras också den eventuella skillnaden i konsekvenser om kronan flyter eller fästs starkt vid euron.
Avsnitt 6 utgör en sammanfattning av analys och slutsatser. Huvudslutsatsen är att ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur makroekonomisk synvinkel.
2. Eurohandel vid Stockholms fondbörs
De utländska placerarna svarade 1997 för 29 procent (330 miljarder kronor) av handeln på Stockholms fondbörs (SFB). Motsvarande siffror 1995 och 1996 var 34 resp 32 procent. Det utländska ägandet i de 36 vid börsen mest omsatta bolagen var 24,3 procent. Electrolux ägs till 60 procent av utlänningar. För Ericsson är siffran 50 procent, Astra 42 procent och Volvo 31 procent. Det utländska ägandet domineras av USA
302 Bilaga 3 SOU 1998:136
och Storbritannien medan euroländernas ägande är litet. I Ericsson härrör 34 procent av ägandet från USA, 10 procent från Storbritannien, medan 6 procent ägs av övriga utlandet. För Astra är motsvarande siffror 21 procent, 7 procent resp 3 procent. Dessa två företag svarar för 28 procent av volymen i Stockholm och tio företag svarar för två tredjedelar. Av den totala volymen är således handeln med euroländerna liten. Detta beror till största delen på att aktiemarknadernas roll i de finansiella systemen i USA är stor medan de finansiella systemen på kontinenten domineras av banker. De mycket aktiva fonderna i de anglosaxiska länderna har också diversifierat internationellt. Tabell 1a och b visar ägandet av svenska börsaktier. 31.7 procent ägdes av utländska medborgare. Av dessa var ca 20 procent medborgare i EMUländer. Storbritanniens ägande var ungefär lika stort.
I den bild som målats har införandet av euron ganska liten betydelse för handeln vid Stockholms fondbörs och det verkar ytligt sett inte särskilt intressant att erbjuda euro-denominerad handel i Stockholm.
Bilden kan emellertid ändras snabbt. Liksom i Sverige expanderar aktieägandet snabbt på kontinenten och aktiemarknadernas roll för företagens finansiering och agerande blir alltmer betydelsefullt. Aktieägandet via fonder i Europa, som också kan förväntas bli internationella, är på snabb frammarsch. Antalet aktieägare, som använder euron som hemvaluta kan komma att öka snabbt och dessa aktieägare kommer, liksom de amerikanska, att vara intresserade av svenska företag.
Trots den förväntade utveckling som beskrivits finns det anledning att vara skeptisk mot eurodenominerad handel vid SFB så länge både Sverige och Storbritannien står utanför EMU. Dessa båda länder tillsammans med USA kommer att fortsätta att dominera aktiehandeln en tid framöver. För aktieplacerare i dessa länder är det svårt att se en fördel av att handeln i Stockholm sker i euro. Vidare kan svenska företag lista sig och erbjuda handel i sina aktier i euro vid börser inom EMU eller i London, när euro-handel etableras där. Ett stort antal svenska företag är redan listade i New York och/eller London. Handel i euro kan naturligtvis ses som ett konkurrensmedel för SFB i förhållande till börserna i Europa men sådan handel är ett tveeggat svärd om handeln i kronor läggs ned samtidigt. Handeln i kronor kan också ses som en konkurrensfördel för SFB i förhållande till svenska aktieägare. Om handeln vid SFB denomineras enbart i euro kan företag tänkas föredra att vara listade vid enbart en börs och denna börs blir inte säkert SFB.
Om Storbritannien men inte Sverige blir medlem i EMU börjar bilden ändras men även i detta fall är det möjligt att SFB bäst kan hävda sig i konkurrensen med London, om handeln är denominerad i kronor. Ragnar Lindgren påpekar i en bilaga till "Eurohandel på Stockholmsbörsen" (Stockholms fondbörs euro-grupp, 1988) att från aktieägarnas synpunkt
Bilaga 3 303
bör valutadenomineringen av aktiehandeln inte ha någon betydelse. Prissättningen på aktier med någorlunda stor omsättning är sådan att priserna på en aktie, som handlas i olika valutor, omräknat till en viss valuta snabbt utjämnas. En svensk aktieägares värdering i kronor av ett visst bolag bör också vara oberoende av i vilken valuta en aktie handlas eller är denominerad i.
En effektiv prissättning, som den beskrivits ovan, kräver hög likviditet i handeln av aktier. De flesta listade företag har inte sådan likviditet, vilket får till följd att aktieägare med en viss hemvaluta kan förväntas föredra både handel och denominering i denna valuta. Prisskillnader existerar dock mellan börser, som använder olika valutor, men dessa skillnader utjämnas snabbt enligt existerande studier.
Med hänsyn till de ineffektiviteter som existerar, om än små för aktier med stor omsättning, är det troligt att det kan ha en viss betydelse om handeln i aktier erbjuds i euro vid SFB. De enkäter som redovisas i ovannämnda promemoria tyder på att ganska få företag föredrar handel i euro framför handel i kronor i Stockholm. Troligen måste företagen vid SFB välja mellan kronor och euro. Handel i båda valutorna i samma aktie kan medföra låg likviditet i båda valutorna vid SFB med försämrad konkurrenskraft för SFB som följd (se Ragnar Lindgrens bilaga nämnd ovan).
För att frågan om aktiehandel i euro skall bli intressant måste handeln i euro vara länkad till en omskrivning av aktiekapitalet från kronor till euro. Troligen är det också så att efterfrågan på handel i euro är beroende av en önskan hos företagen att denominera aktiekapitalet i euro. Denna denominering skulle i sin tur bero på önskan att nå en bredare grupp investerare internationellt. Det skall då märkas att svenska företag redan nu kan uppnå detta mål via utländska börser. För att uppnå hög likviditet i aktiehandeln kan det dock vara en fördel om handeln koncentreras till en valuta på en börs eller ett antal länkade börser.
De allra största svenska företagen som Ericsson och Astra är välkända internationellt, redan listade utomlands och de har troligen tillräcklig omsättning för att uppnå likviditet i handeln i kronor, dollar och euro. Något mindre företag måste av likviditetsskäl koncentrera handeln till en valuta. Valet av valuta blir beroende av hemvalutan för den grupp investerare företaget vill nå.
Svenska företag ägs som nämnts till mycket liten del av individer med euro som hemvaluta vid EMUs bildande 1999. Överhuvudtaget är övervikten av inhemska företag i aktieägares portföljer stor i alla länder. Denna övervikt kommer inte att försvinna snabbt då den enligt forskningen inte beror på valutarisker utan på informationsfördelen hos inhemska aktieägare. Med andra ord, andelen utländskt ägande i svenska
304 Bilaga 3 SOU 1998:136
företag är troligen inte starkt beroende av om Sverige blir EMU-medlem eller står utanför. Det måste ändå konstateras att antalet aktieägare med euron som hemvaluta kommer att expandera över tiden med ökat aktieägande inom EU, antingen Storbritannien blir medlem i EMU eller ej. Det är då möjligt, och t.o.m. troligt, att ett antal företag denominerar aktiekapitalet i euro. Dessa väljer troligen också att ha handeln i aktier i euro.
I den enkät som redovisas i Appendix ställs frågan (nr 10) om företagsledningen från exponeringssynpunkt ser en fördel i att denominera aktiekapitalet i euro och använda euron som handelsvaluta vid SFB. Sex av femton bland de mest omsatta svarar ja beträffande denominering och åtta av femton svarar ja beträffande handelsvaluta på SFB. Bland andra stora företag svarar två av tolv, respektive ett av tolv att användningen av euro vore en fördel. Med hänsyn till diskussionen ovan är de största företagen förvånansvärt positiva beträffande euron, särskilt som svenska, amerikaner och engelsmän dominerar som ägare. Förklaringen kan vara att företagsledningarna tror att euron kommer att bli mer attraktiv, dvs starkare, som investeringsvaluta än kronor även för dem som inte har euron som hemvaluta.
Slutsatsen av resonemanget är att ur teoretisk synvinkel är det svårt att se en avgörande fördel att erbjuda handel enbart i euro vid SFB i de allra flesta svenska företagens aktier. Enkätsvaren tyder dock på att de största företagen, om än inte en majoritet, ser fördelar i att både denominera aktiekapitalet och att erbjuda handel i euro. Kanske kan svaret förklaras av att många företagsledare befarar att kronan kommer att bli en förhållandevis svag och instabil valuta.
Vad skulle de makroekonomiska konsekvenserna bli om en stor del av företagen vid SFB erbjuder handel i euro? Svenskars och utlänningars portföljval i olika valutor kan förväntas vara oberoende av i vilken valuta handeln sker som påpekats ovan. Den främsta effekten blir då att färre utländska deltagare i börshandeln köper och säljer svenska kronor. Svenska deltagare i börshandeln, å andra sidan, måste gå in och ut ur euro i högre utsträckning. Efterhand som utländska medborgares handel kommer att dominera handeln blir den förra effekten dominerande med följden att valutahandeln i svenska kronor kan komma att minska i volym. I ett inledande skede kan effekten dock bli den motsatta.
Den eventuella likviditetseffekten i valutahandeln i svenska kronor kan inte förväntas omedelbart utan bör utvecklas långsamt över tiden. Det är dock svårt att se denna långsiktiga effekt som viktig. Konsekvenserna för kronan av att euron blir handelsvaluta för aktier är således mindre intressant än konsekvenserna för valet av handelsvaluta av kronans eventuella svaghet i förhållande till euron. Vidare bör det
Bilaga 3 305
påpekas att grunden för att euron ses som en attraktiv handelsvaluta är troligen att den förväntas blir mer stabil än kronan.
3. Redovisnings- och denomineringsvalutans irrelevans
Syftet med detta avsnitt är att söka de antaganden som måste göras för att antingen redovisnings- eller denomineringsvalutan skall påverka företags och hushålls nettopositioner i olika valutor. Utgångspunkten är att hushålls och föetags preferenser för olika valutor borde vara oberoende av redovisningsprinciper och denomineringen av företags aktiekapital. Den önskade valutaportföljen borde i stället bestämmas av konsumtion, inköp och försäljning i olika valutor. De finansiella marknaderna erbjuder instrument, som gör det möjligt för både företag och hushåll att uppnå den valutapositon som önskas oberoende av om en viss tillgång är denominerad i den ena eller andra valutan. Detta är huvudfallet som skall förklaras mer i detalj först. Därefter diskuteras de antaganden om informations- och transaktionskostnader som är nödvändiga för att "irrelevans-propositionen" skall hålla.
Figur 1 belyser i panelerna a, b och c hur det totala nettoflödet i SEK/euro marknaden förblir oförändrad när redovisnings- och denomineringsvalutan ändras. Det mycket förenklade exemplet är baserat på ett företag, som ägs av svenskar men som exporterar till och importerar från euro-länderna. Alla siffror i panelerna hänför sig till förväntade flöden i olika valutor, mätta i SEK-ekvivalenter. Sålunda väntar sig hushållen en utdelning på SEK 50. Denna siffra utgör företagets vinst från förväntad försäljning i euro (1000) och inköp i euro (950). Hushållen ämnar använda utdelningen till att köpa varor i Sverige i SEK.
I panel a, som utgör basfallet har företaget en nettoexponering i euro (50 SEK-ekvivalenter). Utdelningens storlek i SEK kommer att bero på den framtida SEK/euro-kursen. Företaget, som önskar nollexponering, säljer euro och köper SEK i terminsmarknaden för leverans om ett år. Därmed blir nettoexponeringen noll för både företag och hushåll.
Redan i panel a är det uppenbart att hushållen kunde ha ingått samma terminskontrakt som företaget gjorde, om detta valt att förbli exponerad i euro. Hushållens och företagens köp och försäljning av terminskontrakt är substitut.
I panel b antas det att företaget har valt att redovisa i euro medan aktiekapitalet fortfarande är denominerat i SEK. Företagets aktiekapital är således exponerat men de siffror som kommer att visas upp externt vid slutet av året i redovisningen påverkas inte av växelkursen. Företagsledningen väljer därför att inte ingå terminskontrakt för att upp-
306 Bilaga 3 SOU 1998:136
nå en "hedge". Redovisningsmässigt behövs detta inte även om den ekonomiska exponeringen är oförändrad.
Redovisningsförändringen påverkar naturligtvis inte företagets förmåga att ge utdelning i SEK vid slutet av året. Om SEK/euro-kursen ändras, kommer utdelningen i SEK att ändras. Hushållen antas medvetna om detta. De ingår därför terminskontrakt. De säljer euro och köper SEK. Vinster (förluster) på detta kontrakt kommer att inträffa då utdelningen i SEK minskar (ökar) som resultat av växelkursförändringar. Därmed förvissar sig hushållen om sin konsumtionsförmåga SEK 50 oberoende av växelkursen.
I panel c slutligen har företaget valt att denominera aktiekapitalet i euro. Utdelningen specificeras således också i euro och förväntas bli euro 50 SEK-ekvivalenter. Företagsledningen ser ingen exponering av aktiekapitalet. Aktieägarna däremot vet att om SEK/euro-kursen ändras kommer de att göra vinster eller förluster i konsumtionsförmåga. De "hedgar" därmed den förväntade utdelningen i euro med hjälp av ett terminskontrakt.
Figur 1 illustrerar att företagens plus hushållens nettopositioner förblir oförändrade då redovisnings- och denomineringsvalutan ändras under antagandet att hushållen söker gardera sig mot växelkursförändringars inverkan på konsumtionsförmågan. Företaget kunde valt precis vilken valutaposition som helst utan att kunna påverka den totala nettopositionen för företag och hushåll.
Frågan som återstår är vilka antaganden som ligger gömda i denna analys och som kanske inte är helt realistiska. Följande antaganden är nödvändiga för att irrelevanspropositionen skall hålla:
Antagande 1.
Hushållens transaktionskostnader för att uppnå en önskad valutaposition får inte överstiga företagens transaktionskostnader.
Kommentar
Större delen av hushållens aktieägande ligger i fonder. Hushållen väljer sådana för att uppnå önskat risktagande i t ex valutor. Fondernas kostnader i valutahanteringen är jämförbar med företagens kostnader.
Antagande 2.
Hushållen måste vara informerade om företagens exponering för att kunna uppnå önskad exponering i de egna portföljerna.
Bilaga 3 307
Kommentar
Hushåll såväl som fonder kan inte vara kontinuerligt informerade om förändringar i företagens exponering. De kan vara informerade om företagens målsättningar i valutahanteringen och över tiden kan de observera om företagens känslighet för växelkursförändringar ändras.
I genomsnitt över tiden bör hushållen således kunna uppnå den exponering de önskar men på kort sikt kan företagen ändra positioner och valutakänslighet utan att fonder och hushåll observerar detta.
Antagande 3.
I analysen antags det att alla vinster delas ut. Aktie kapitalets exponering och företagets sammanfaller då med hushållens exponering.
Kommentar
Det är vanligt att företag i utdelningspolitiken strävar efter stabilitet. Valutavinster och -förluster absorberas därmed av företagets reserver. Hushållens konsumtionsförmåga baserad på utdelningar beror på i vilken valuta utdelningarna hålls stabila. I den mån valutakursförändringar inte märks i utdelningar kommer de i stället att påverka förmögenheten i aktier. Irrelevansen, som beskrivits, håller endast om hushållen betraktar en utdelad krona som likvärdig en krona i förmögenheten i aktier.
Ett möjligt scenario, som bryter irrelevansen, är att ett företag strävar efter stabilitet i utdelningen i aktiekapitalets denomineringsvaluta. Samtidigt beräknas valuta-exponeringen enligt bokföringsmässiga principer, som inte reflekterar förändringar i företagets förmåga att dela ut medel till aktieägarna. Företaget gör ekonomiska vinster och förluster, då växelkursen förändras. Dessa vinster och förluster absorberas i företagets reserver. Om hushållens valutapreferenser är baserade på utdelning och inte på aktiekapitalets reella värde inklusive reserver kommer redovisnings- och denomineringsprincipen att påverka företagets valutaposition liksom den totala nettopositionen för företag plus hushåll.
Figur 1 Förväntade valutaflöden om ett år i SEK-ekvivalenter
a) Basfall: Företaget säljer exponerat euro-flöde på termin
Hushåll
Företag
In
Ut
In
Ut
Utdelning i SEK 50 Konsumtion i SEK 50 Försäljning i euro 1000 Inköp i euro 950 Utdelning i SEK 50
Köp SEK på termin 50 Sälj euro på termin 50
b) Redovisningsprinciper medför att företaget väljer att inte sälja euro på termin
308 Bilaga 3 SOU 1998:136
(redovisning i euro)
Hushåll
Företag
In
Ut
In
Ut
Utdelning i SEK 50 (varierar med SEK/euro)
Konsumtion i SEK 50 Försäljning i euro 50 Inköp i euro 950 Utdelning i SEK 50
(redovisat i euro)
Köp SEK på termin 50 Sälj euro på termin 50
c) Företagets aktiekapital i denomineras euro
Hushåll
Företag
In
Ut
In
Ut
Utdelning i SEK 50 Konsumtion i SEK 50 Försäljning i euro1000
i Inköp euro 950 Utdelning i SEK 50
Köp SEK på termin 50 Sälj euro på termin 50
Vi kan gå tillbaka till figur 1, där denomineringsvalutan ändrades från SEK till euro. I panel a kan vi tänka oss att utdelningen hålls stabil i SEK då SEK/euro-kursen ändras medan i panel c utdelningen hålls stabil i euro. Om samtidigt företaget har terminskontrakt som inte är direkt relaterade till företagets ekonomiska ställning kommer växelkursförändringar att ge upphov till ytterligare vinster och förluster på kontrakten. Om hushållen inte känner till dessa eller väljer att ingå hedgekontrakt för att uppnå stabilitet i inhemsk valuta, blir företagens bokföringsmässigt bestämda valutapositioner avgörande för de totala valutaflödena.
Sammanfattningsvis innebär diskussionen att två faktorer är avgörande för redovisnings- och denomineringsvalutans påverkan på valutaflöden. För det första måste företaget bestämma valutapositioner på bokföringsmässiga grunder och inte på rent ekonomiska grunder. Terminskontrakt och andra hedgekontrakt påverkar då den ekonomiska exponeringen. För det andra måste hushåll och aktiefonder vara ovilliga eller oförmögna (p.g.a. informationsproblem) att likställa förändringar i företagets reserver och utdelningar som underlag för portföljval i valutor.
Bilaga 3 309
4. En enkätundersökning av företagens valutahantering och attityder till redovisningsvaluta och denominering av aktiekapital
I Appendix redovisas frågorna och svaren till en enkätundersökning, som främst syftar till att utröna företagets målsättning i valutahanteringen. Enkäten sändes ut till 118 företag: 30 små, 30 medelstora, 30 stora samt de 28 mest omsatta vid SFB. 53 svar har erhållits. Bland dessa märkts 16 av de 28 mest omsatta. Urvalet gjordes av SCB slumpmässigt bland de företag som erhåller en större SCB-enkät om euro-utredningen.
Frågorna 1 och 2 har som syfte att utröna principerna för valutapositionerna i likvida medel. Om företaget väljer proportioner i förhållande till de valutor som används vid betalningar bör redovisningsvalutan inte ha större betydelse för valutapositionerna. Stor övervikt i någon valuta kan förklaras av att inköpen betalas i annan valuta. Av döma av kommentarerna verkar övervikten i DEM och dollar för vissa företag förklaras på detta sätt. Detsamma gäller för SEK. Troligen beror positionerna i likvida medel således framför allt på förväntade in- och utbetalningsvalutor. Eurons ökade betydelse kan därför medföra ett stort skift till euro (se SE-banken, 1998), men detta skift äger troligen rum oberoende av redovisningsvaluta. Denomineringen av aktiekapitalet i euro kan förstärka skiftet ytterligare då förväntad utdelning skall betalas i euro.
Frågorna 3-9 skall belysa principerna för valutahantering. Företag som betonar balansräkningsexponering har antingen en icke-ekonomisk målsättning eller använder täckning av exponeringen i spekulativt syfte. Vi ser att en stor majoritet av de allra största företagen betonar balansräkningsexponering, men av fråga 8 framgår att endast tre ser till balansräkningexponeringen helt oberoende av förväntad växelkursförändring. Balansräkningsexponeringen används således i viss mån spekulativt. Denna slutsats förstärks av resultatet att fler företag söker uppnå noll-transaktionsexonering snarare än balansräkningsexponering.
Transaktionsexponering kan ses antingen som ett redovisningsorienterat exponeringsmått om det inbegriper endast bokförda förväntade betalningar. Om det inbegriper förväntade betalningar på längre sikt kan transaktionsexponering användas som en proxy för ekonomisk exponering. Anmärkningsvärt är att så få företag anger ekonomisk exponering (av kassaflöde och/eller värde) som målsättning.
Sammanfattningsvis tyder svaren på att hälften eller nästan hälften av de största företagen är starkt redovisningsorienterade i sin valutahantering. De tar valutapositioner i finansiella kontrakt för att balansera rent bokföringsmässig exponering. Storleken på dessa kontrakt beror dock på förväntade vinster och förluster. Svaren i fråga 8 tyder på att en
310 Bilaga 3 SOU 1998:136
fjärdedel (4 av 16) av företagen arbetar med rent ekonomiska målsättningar för valutahanteringen (ekonomisk exponering, endast förväntad avkastning, hedging ger skattefördelar). Slutsatsen av detta är att en förändring av redovisningsvalutan och/eller aktiekapitalets denominering kommer att påverka företagens valutapositioner i hög grad. Omkring hälften av företagen ser också fördelar i att skifta till euron som redovisnings- och denomineringsvaluta.
Det nämndes ovan att en fjärdedel av de största företagen har ekonomiska målsättningar för valutahanteringen. Dessa företags valutahantering kan förväntas vara oberoende av valet av redovisningsvaluta. Denomineringsvalutan kan ha betydelse för deras valutahantering om målsättningen t ex är att minska osäkerheten om växelkursers inverkan på marknadsvärdet av företaget räknat i euro. Aktieägarna bör emellertid lätt kunna uppnå den valutaportfölj de önskar för dessa företag då de ekonomiskt orienterade företagen också har anledning att informera aktieägarna om detta.
Om det kan antas att hälften av de största företagen skiftar redovisnings- och denomineringsvaluta 1999 uppstår frågan vilka effekter detta kan ha på valutamarknaderna. Vi kan anta att företagen har en bokföringsmässig målsättning för valutahanteringen och att de har nettotillgångar i euro. Om aktiekapitalet är denominerat i SEK, hedgas balansräkningsexponeringen med t.ex. försäljning av euro och köp av kronor på terminsmarknaden. Om aktiekapitalet denomineras i euro minskar efterfrågan på kronor på terminsmarknaden med storleken på skiftet till euro som denomineringsvaluta. Ett annat sätt att uppnå samma effekt är att minska upplåningen i euro för köp av svenska kronor. Den direkta effekten skulle således bli en minskning i företagens nettoposition i svenska kronor.
Som nämnts ändras hushållens valutapreferenser inte av att företagen ändrar principerna för valutahanteringen. Då aktieägarna och aktiefonder blir informerade eller upptäcker företagens ändrade valutaposition och därmed deras exponering, kan aktieägarna ta motsatta positioner i förhållande till företagens. Det är naturligtvis inte säkert att aktieägarna har omedelbar kunskap om företagens nya positioner. En temporär minskning av efterfrågan på svenska kronor kan då följa på företagens skift i valutapositioner. Att spekulera i storleken på dessa skift verkar inte möjligt utan ingående kunskap om ett antal enskilda företag. Den totala effekten på valutakurser och kapitalflöden behöver emellertid inte bli stor. Vi återkommer i nästa avsnitt till denna effekt.
Bilaga 3 311
5. Företagens valutapositioner i ett makroekonomiskt sammanhang
Det hävdades ovan att om företagens valutapositioner bestäms av en ekonomisk värdering av risk och förväntad avkastning är redovisningsvalutan såväl som denomineringen av aktiekapitalet ovidkommande för efterfrågan och utbud för valutor. Även om företagens positioner bestäms av t.ex. rent bokföringsmässiga beräkningar av exponering kan redovisnings- och denomineringsvalutan vara irrelevant för den totala nettoefterfrågan på valutor. Aktieägarna kan som nämnts med vetskap om företagens beteende uppnå den valutaportfölj de önskar. Detta innebär att om ett företag ökar sitt innehav av euro av redovisningstekniska skäl, säljer aktieägarna euro-tillgångar i motsvarande grad för att bibehålla portföljens ekonomiska valutaexponering.
Det är sannolikt att företag kan ändra exponeringsberäkningar och positioner utan att aktieägarna informeras. Företagens information om exponering är i allmänhet dålig (se Oxelheim och Wihlborg, 1997). Valutaflöden kan därför bli följden av skift i redovisnings- och denomineringsvaluta tills dess aktieägarna åter lyckats beräkna företagens ekonomiska exponering inkl valutakontrakt som ingåtts av bokföringstekniska skäl.1
Möjligheten finns att storleken på de valutaflöden från kronor till euro, som kan uppstå av en förändring i redovisnings- och denomineringsvalutan, kan vara avsevärda på kort sikt även om de utjämnas inom, säg, några månader eller ett år, när ägarna upptäckt vad som hänt. Det skulle röra sig om skift i valutapositioner om hundratals miljarder kronor, om alla företag skiftar samtidigt. Detta pessimistiska scenario beror på aktieägares brist på information om företagens ändrade valutapositioner. Även om ett antal företag ökar sina positioner i euro på bekostnad av kronor behöver detta inte betyda att kronan hamnar under devalveringstryck. Spekulation av marknadsdeltagare, som inser att inget fundamentalt inträffat för svenska företag, kan förväntas köpa kronor om bara penningpolitiken är trovärdig vid rådande växelkurs.
Om det först antas att den svenska kronan flyter skulle företagens skift till euro innebära ett ökat utbud av kronor i valutamarknaden. Om den framtida förväntade kursen, som kan antas bero på ekonomisk politik och företags konkurrenskraft, är oförändrad köps utbudet av kronor upp av riskvilliga aktörer i valutamarknaden. Eftersom ett skift i redovisningsvalutor skulle vara allmänt känt då företagen skiftar valutapositioner, finns det ingen anledning att tro att efterfrågan inte
1 Dessa kontrakt är exponerade och kan ge upphov till reella vinster och förluster även om de används för att hedga rent bokföringsmässig exponering.
312 Bilaga 3 SOU 1998:136
skulle infinna sig. Samma argument innebär att det är högst osannolikt att aktieägarna inte är medvetna om vad som pågår.
Om Sverige vid tidpunkten för företagens transaktioner har låst kursen till euron och den fasta kursen är trovärdig, kommer det ökade utbudet av tillgångar i kronor att leda till ett tryck uppåt på den svenska räntan. Detta leder till en ökad efterfrågan på värdepapper i kronor och därmed ett kapitalinflöde.
Detta resonemang innebär att det är ganska meningslöst att försöka beräkna storleken på valutaflöden i samband med att företagen övergår till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta. Om Riksbanken för en trovärdig penningpolitik vid rådande växelkurs kan övergången ske med minimala störningar.
Om kronan är svag och rådande förväntningar är att kronan kommer att bli en svag valuta utanför den monetära unionen, då kan ökade valutautflöden skapa problem för Riksbanken och kronans värde. Det framkommer då inte säkert någon efterfrågan på kronor som kan balansera det ökade utbudet. En svag valuta kan också stärka tendenserna bland företagen att övergå till euron som redovisnings- och denomineringsvaluta.
Innebörden av detta är att Riksbankens trovärdighet i penning- och valutapolitik kan vara avgörande för effekterna av företags transaktioner i samband med en frivillig övergång till euro. Detta gäller med såväl fast som flytande kurs.
Slutligen kan det sägas att det enklaste sättet att undvika att valutaflöden, som beror på rent bokföringsorienterad valutahantering, påverkar kronans värde eller leder till stora valutaflöden totalt, är att företagen informerar aktieägarna om syftet med förändringar i valutapositioner. Den enda information som behövs är storleken på aktiekapitalet som denomineras i euro och vilka målsättningar företaget har i hantering av valutarisker. Aktieägarna kan då förväntas återställa sina valutaportföljer för att bibehålla önskad exponering.
6. Sammanfattning och avslutning
I en artikel i Finanstidningen (Ådahl, 1998) hävdas det att företagens redovisning kommer att sätta press på kronan efter introduktionen av euron den 1/1 1999. Det har också hävdats i t ex SE-banken (1998) att det ökade användandet av euro på bekostnad av kronan som faktureringsvaluta kommer att leda till mycket stora valutaflöden. Ett devalveringstryck på kronan skulle därmed uppstå.
Dessa argument verkar vid första anblicken rimliga, men de är baserade på en partiell analys av valutaflödens bestämningsfaktorer. De
Bilaga 3 313
tar inte hänsyn till att aktieägarna bestämmer valutapositioner beroende på deras risk- och avkastningsbedömningar, som inte bör påverkas av redovisnings- och denomineringsvaluta för aktiekapitalet. Om ett företag t ex minskar lån denominerade i euro kommer detta att påverka aktieägarnas exponering. Om aktieägarna inte har ändrat konsumtionsmönster eller transaktionsvaluta samtidigt (och varför skulle de?) kan de öka sina lån i euro för att bibehålla valutaportföljens proportioner.
Den enkätundersökning som redovisas här tyder på att en stor del av de allra största företagen kommer att skifta till euro som redovisningsoch denomineringsvaluta, även om Sverige inte går med i den monetära unionen. Eftersom företagen samtidigt betonar balansräkningsexponeringen i valutariskhanteringen är sannolikheten stor att företagen slutar ta positioner i de finansiella marknaderna för att hedga balansräkningsexponeringen i icke svensk valuta. I stället kommer de att ta motsvarande positioner för att hedga balansräkningsexponeringen i andra valutor än euron. Detta skift i finansiella positioner innebär i sig stora valutaflöden, men de innebär också att aktieägarnas exponering förändras utan att något först hänt med deras egentliga exponering. Deras exponering ändras av företagens hedge-transaktioner.
För att nettoeffekten för aktieägarnas plus företagens valutaflöden skall bli noll måste aktieägarna vara informerade om företagens valutahanteringsprinciper. Det är inte säkert att denna informationsspridning är omedelbar med följden att nettoeffekten på valutaflöden under en period kan bli avsevärd. Det enklaste sättet att undvika detta är helt enkelt att stimulera företagen att informera om valutahanteringsprinciper.
Även om det sker ett nettoutflöde från kronor till euro på grund av företags och aktieägares sammanlagda omdisponering av valutapositioner så följer det inte att stora kapitalutflöden eller ett devalveringstryck på kronan kommer att observeras. Det finns en mängd marknadsaktörer som tar positioner i valutor och penningmarknads-instrument baserat på räntor och förväntade växelkursförändringar. Om Riksbankens penning- och valutapolitik förblir trovärdig finns det ingen anledning att befara en brist på köpare av svenska penning- och kapitalmarknadsinstrument.
Valutautflöden, som kan följa av företagens omdispositioner, kan däremot skapa ett devalveringstryck om Riksbankens penningpolitik befaras bli inflationistisk i förhållande till EMUs politik. Köpare av svenska värdepapper kommer då fram enbart om räntan stiger eller kronans värde sjunker. Det skall dock märkas att om penningpolitiken inte är trovärdig är det bara en tidsfråga innan utflöden inträffar och
314 Bilaga 3 SOU 1998:136
devalveringstryck uppstår. Företagens omdispositioner från kronan till euron kommer då bara att påskynda en oundviklig process.
En avslutande fråga är, vilka konsekvenser ett förbud att ha redovisningen och aktiekapitalet denominerat i euro skulle ha. Resonemanget ovan angående avsaknaden av makroekonomiska konsekvenser av företags övergång till euro gäller naturligtvis även för denna fråga. Andra hänsynstaganden kan dock vara viktiga om företag inte bereds möjlighet att redovisa och denominera aktiekapital i den valuta de önskar. Avsaknaden av en sådan möjlighet legalt kan jämföras med valutakontroller, dvs. restriktioner på valet av valuta i placeringar och lån. Restriktioner på företags och hushålls val av valuta i olika avseenden tolkas ofta som ett tecken på oförmåga att bedriva en stark och konsekvent penningpolitik. Detta kan leda till högre räntor om valutans värde skall försvaras. Dessa typer av restriktioner ses också ofta som symptom på dåligt företagsklimat.
Bakgrundsreferenser och textreferenser
Bodnar, G. M., Hayt, G. S., och Marston R. C. (1996), "1995 Wharton
Survey of Derivatives Usage by US Non-Financial Firms", Financial Management, Vol. 25, No.4, Winter 1996, p. 113 133.
Falk, M., Holmberg M. och Lindell K. (1997), "Direktinvesteringar
1996. Tillgångar och avkastning", Riksbanken.
Frycklund, J. och Jagrén L. (1998), "Storföretagen och Emu En
Enkätundersökning," Industriförbundet, Arbetsrapport 17, juli.
Grant, K., och Marshall A., P. (1997), "Large UK Companies and
Derivatives", European Financial Management, Vol. 3, No. 2, p. 191 208.
Handelsbanken Markets (1998), "Volatile Flows Ahead," Economic
strategy. Markets, No. 3, February.
Harm, C. (1998), "European Financial Market Integration: The Case of
Private Sector Bonds and Sydicate Loans", Department of Finance, Copenhagen Business School.
HSBC Midland (1997), The Swedish Krona Calm Before the Storm?,
Nordic Focus.
Industriförbundet (1998), "Euron i Verkligheten".
Mitlid, K. (1998), "Kronans Roll Utanför EMU," Riksbanken.
Bilaga 3 315
NUTEK (1998), "Företagsledares Syn på Näringsklimatet i Sverige –
Vad Tycker De Största Företagen?", B1998:3.
Nydahl, S. (1998), "Exchange-Rate Exposure, Foreign Involvement and
Currency Hedging of firms – some Swedish evidence", Department of Economics, Uppsala University.
Oxelheim, L. Och C. Wihlborg (1997), Managing in a Turbulent World
Economy, John Wiley and Sons, Chichester.
Prospera Reserach AB (1998), "Riksbankens undersökning om
euroanvändandet".
SCB, "Börsaktieägandet 1997", Pressmeddelande, Nr 1998:160.
SE-banken (1998), "Kan Euron Konkurrera ut Kronan?," EMU Update.
Stockholms fondbörs eurogrupp (1998), "Eurohandel på Stockholms
fondbörs?".
Stockholms fondbörs, Årsredovisning 1997.
Ådahl, M. (980210), " Företags Redovisning i Euro Pressar Kronan,"
Finanstidningen.
Årsredovisningar
ABB, Årsredovisning 1997. Astra, Årsredovisning 1997. Assi Domän, Årsredovisning 1997. Atlas Copco, Årsredovisning 1997. Ericsson, Årsredovisning 1997. Electrolux, Årsredovisning 1997. Gambro, Årsredovisning 1997. H&M, Årsredovisning 1997. MoDo, Årsredovisning 1997. Sandvik, Årsredovisning 1997. SCA, Årsredovisning 1997. Scania, Årsredovisning 1997. Securitas, Årsredovisning 1997. Skanska, Årsredovisning 1997. SKF, Årsredovisning 1997. Stora, Årsredovisning 1997. SSAB, Årsredovisning 1997. Trelleborg, Årsredovisning 1997. Volvo, Årsredovisning 1997.
316 Bilaga 3 SOU 1998:136
Appendix: En enkätundersökning av svenska företags valutahantering
Den enkät som beskrivs nedan ligger till grund för analysen av eventuella effekter på företags val av valutapositioner då redovisningsvalutan ändras eller aktiekapitalets denominering skiftas från kronor till euro. Frågorna syftar i hög utsträckning till att avgöra om företagen tar positioner för att minska en rent bokföringsmässig exponering. Då "hedging" som begrepp i dagligt tal används mycket slarvigt har ett antal frågor ställts, som indirekt bör visa hur företagen ser på valutaexponering. Det är t.ex. möjligt att balansräkningsexponering endast "hedgas" i de fall företaget väntar sig att göra en vinst på transaktionen. "Hedging"-transaktionen är då i själva verket rent spekulativ men företaget svarar "ja" på en fråga om balansräkningsexponering hedgas, trots att dess målsättning är rent ekonomisk.
Enkäten gick ut till 118 av SCB slumpmässigt valda företag. Av dessa företag var 28 de mest omsatta medan 30 var små (under 50 anställda), 30 medelstora (51-200 anställda) och 30 större (mer än 200 anställda).
Svar erhölls från 13 små, 12 medelstora, 12 stora samt 16 av de 28 mest omsatta. Totalt svarade 53 av 118 företag. Detta får anses tillfredsställande särskilt som en stor andel av de mest omsatta företagen på börsen svarade. Dessa företags handlande är helt avgörande i ett makroekonomiskt perspektiv och diskussionen koncentreras till dessa företag.
I tabellerna som följer berör frågorna 1 och 2 företagens placering av likvida medel. Avsikten är att utröna om valet av valuta kan förklaras av företagets transaktionsvaluta. Om så är fallet, kommer en förändring i redovisnings- och denomineringsvaluta inte att nämnvärt påverka valutapositionerna. Vi ser att bland de största företagen har lika många övervikt för utländsk valuta som för svensk valuta (i förhållande till faktureringsvalutan). I skrivna kommentarer förklaras "övervikten" i flera fall av att en stor del av företagets inköp betalas i en viss valuta. Det tycks därför som om proportionerna som helhet förklaras av företagets transaktionsvalutor. De flesta svenska företag betalar också löner och skatter i svenska kronor. Detta förändras inte av att redovisnings- eller denomineringsvalutan ändras.
Det är troligt att vi får se en större andel euro bland likvida medel än andelen av de 11 euro-valutorna nu. Detta kan emellertid förklaras av att euron troligen blir viktigare som transaktionsvaluta än den nuvarande summan av de 11 valutorna.
Frågorna 3-9 berör företagens principer för att handskas med valutaexponering. I tabellen för fråga 3 redovisas företagens mått på
Bilaga 3 317
exponering. Inget företag använder sig av enbart balansräkningsexponering, och endast ett av de mest omsatta och ett av de små företagen strävar efter att arbeta med ett rent ekonomiskt exponeringsbegrepp. De allra flesta företag som arbetar med valutahantering mäter exponeringen som en kombination av transaktions- och balansräkningsexponering. Tre av de allra största och ett större antal mindre företag fokuserar helt på transaktionsexponering, dvs. företaget betraktas som exponerat i den mån in- eller utbetalningar i en utländsk valuta förväntas. Företag kan ha mer eller mindre lång sikt i beräkningen av exponering (fråga 7).
Det är tydligt att nästan enbart de riktigt stora företagen arbetar med balansräkningsexponering medan andra arbetar med transaktionsexponering. Att endast de större mer sofistikerade företagen arbetar med balansräkningsexponering ger upphov till en misstanke att de använder balansräkningsexponering som underlag för valutatransaktioner, som i själva verket är spekulativa.
Först ställs frågan 4 om exponeringsmåtten de nämnt ovan tjänar som underlag för "hedging" och säkring. Detta tycks vara fallet. Frågorna 5 och 6 gäller typ av valutasäkringsinstrument. Av intresse här är om redovisningsaspekter styr valet. Som framgår av tabellen för fråga 6 betonar 7 av de 16 allra största företagen dessa aspekter. De är dock ingalunda dominerande.
I svaren på fråga 7 anger företagen tidshorisonten för hedgetransaktioner. Svaren tyder på att tidshorisonten för balansräkningsexponeringen ofta ligger kring ett år eller längre medan transaktionsexponeringen hanteras för en period av sex till tolv månader. Den förhållandevis långa horisonten för balansräkningsexponering är något förvånande om dess hantering är rent bokföringsmässig. Det kan också vara så att balansräkningsexponeringen ses som en proxy för ekonomisk exponering i brist på bättre mått. Alternativt är syftet att kunna ta mer spekulativa positioner under täckmantel av hedging.
Fråga 8 belyser denna senare frågeställning. Vad önskar företaget uppnå med hedging-transaktioner? Om svaret är noll-exponering tyder det på att företaget verkligen söker en balanserad position i utländsk valuta över en viss tid. Tabellen visar att endast tre av de allra största strävar efter noll-exponering (bland de 11 som hanterar denna exponering enligt fråga 3). Förhållandevis fler söker noll transaktionsexponering. Under delfråga 8d tyder svaren från de mest omsatta företagen på att graden av hedge av balansräkningsexponering är beroende av förväntade vinster eller kostnader för hedge-kontrakt. Detta tyder på att ekonomiska målsättningar är blandade med icke-ekonomiska. Många företag tycks tro att de har kunskap och skicklighet att prognosticera den framtida växelkursen. Svaren på delfråga 8e visar
318 Bilaga 3 SOU 1998:136
dock att endast ett av de allra största företagen tar valutapositioner enbart för att uppnå vinster. Endast två tar hedge-kontrakt för att kunna tjäna på skillnader i skatteregler för hedge-transaktioner och spekulativa transaktioner. Sammanfattningsvis tycks balansräkningsexponeringen mätas och hanteras med syfte att uppnå bokföringsmässigt mindre exponerade positioner. Dock görs en avvägning mellan exponering och förväntad avkastning eller kostnad för hedge-kontraktet.
Fråga 9 belyser företagens målsättning ytterligare. Endast ett fåtal mindre företag (med enkla ägarstrukturer) ser till ägarnas hemvaluta då valutarisken hanteras. Fem företag arbetar med kronan som hemvaluta för koncernen som helhet. Detta tyder åter på ett bokföringsmässigt synsätt. Med andra ord, redovisningsmässiga fluktuationer i vinst och värde tycks dominera över ekonomiska värdefluktuationer i riskhanteringen.
I fråga 10 till slut ger företagen en bedömning om de ser fördelar ur valutahanteringssynpunkt i att använda euron som redovisningsvaluta, för denominering av aktiekapitalet och som handelsvaluta för aktierna. De första två aspekterna belyser åter om företaget arbetar med ekonomiska målsättningar i riskhanteringen. Om så är fallet, förväntas företaget svara att valet av redovisnings- och denomineringsvaluta inte är betydelsefullt. Det är anmärkningsvärt att hälften av de största företagen ser fördelar i att skifta till euro som hemvaluta för exponeringsberäkningar. Nästan lika många (sex) betonar vikten av att denominera aktiekapitalet i euro. Dessa svar är konsekventa med tidigare givna svar, som tyder på att uppåt hälften av de största företagen betonar rent redovisningsmässiga mått på exponering.
Slutligen visar svaren i tabellen för fråga 10 att hälften av de största företagen ser fördelar i att använda euron som handelsvaluta på börsen. Övriga företag tycks inte se några sådana fördelar.
Bilaga 3 319
Tabell 1 a.
Källa: SCB, Pressmeddelande, 1998-07-09 Nr 1998:160
Ägandet av svenska börsakter Samtliga ägare fördelade efter samhällssektor
1996-12-31 1997-12-31
Mkr
% Mkr
%
Offentlig sektor
136 432 8,2 160 247 7,6
Finansiella företag, ink. inv.bolag försäkringsbolag etc 356 273 21,6 445 816 21,0 Aktiefonder 141 529 8,6 200 699 9,5 Övriga företag 142 448 8,6 164 826 7,8 Intresseorganisationer 121 707 7,4 159 122 7,5 Hushåll 230 646 14,0 318 414 15,0 Utländska ägare 521 981 31,6 673 475 31,7
Summa
1 651 016 100 2 122 599 100,1
Tabell 1 b.
Det utländska ägandet fördelat efter landtillhörighet, de 10 största ägarländerna, MKR
1996-12-31 1997-12-31
Mkr
% Mkr
%
USA
273 292 52,4 334 713 49,7
Storbritannien
93 862 18,0 121 065 18,0
Luxemburg
17 126 3,3 34 791 5,2
Schweiz
21 068 4,0 28 552 4,2
Finland
10 353 2,0 24 747 3,7
Belgien
18 581 3,6 23 180 3,4
Tyskland
9 219 1,8 22 013 3,3
Nederländerna
13 667 2,6 20 804 3,1
Danmark
11 083 2,1 15 246 2,3
Norge
9 323 1,8 13 893 2,1
Övriga länder
44 407 8,5 34 471 5,1
Summa
521 981 100 673 475 100
1) Det utländska ägandets fördelning på länder baseras på uppgifter om innehaven av VPCkonto. Det innebär att förvaltarregistrerade aktier redovisas på förvaltarens nationalitet, som inte behöver överensstämma med den egentliga ägarens nationalitet.
320 Bilaga 3 SOU 1998:136
Beträffande valutaexponering
1. Var vänlig ange den ungefärliga storleken på koncernens kassa (likvida medel)
Företagsstorlek
0-500 milj
(SEK)
501-1000 milj
(SEK)
1001-2500 milj
(SEK)
2501-5000 milj
(SEK)
Mer än 5001 milj
(SEK)
Inget svar
Små företag
11
2
Medelstora företag
9
1
2
Stora företag
13
1
De mest omsatta företagen på Stockholms fondbörs
4
3
5
1
4
Totalt
37
4
5
1
4
4
2. Var vänlig kryssa för det bästa alternativet: Proportionerna av olika valutor motsvarar
ungefär proportionerna av fakturering i olika valutor
Företagsstorlek
Ja, ungefär i
genomsnitt
över tiden
Stor övervikt för
SEK
Stor övervikt för annan valuta
I
Inget svar
DEM relaterad Dollar relaterad
Små företag
2
8
3
Medelstora företag
2
8
2
Stora företag
6
6
2
De mest omsatta företagen på Stockholms fondbörs
5
5
3
3
1
Totalt
15
27
5
3
6
Bilaga 3 321
Tabellerna på följande sidor finns endast i den tryckta upplagan
322 Bilaga 3 SOU 1998:136
Bilaga 3 323
324 Bilaga 3 SOU 1998:136
Bilaga 3 325
326 Bilaga 3 SOU 1998:136
Antal enkätsvar:
– Småföretag: 13 st. av 30 st. – Medelstora företag: 12 st. av 30 st. – Stora företag: 12 st. av 30 st. – De mest omsatta företagen på SFB 16 st. av 28 st.
Totalt 53 st. av 118 st.
Bilaga 3 327
SMÅFÖRETAG
Hur ofta använder Ert företag valutaderivat för att säkra
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
A. Optioner
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag
0
0 2
3
- Kontraktuella antaganden
1
0 2
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
1
0 2
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 3
2
- Ekonomisk konkurrensexponering
0
0 2
3
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
B. Terminer
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 2
3
- Kontraktuella antaganden
1
0 2
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
1
0 2
3
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 3
2
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 2
3
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
C. Swappar
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 2
3
- Kontraktuella antaganden
1
0 2
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
1
0 2
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 3
2
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 2
3
Inget svar: 3 st Inte tillämpbart: 5 st
328 Bilaga 3 SOU 1998:136
MEDELSTORA FÖRETAG
Hur ofta använder Ert företag valutaderivat för att säkra
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
D. Optioner
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 7
2
- Kontraktuella antaganden
0
0 6
3
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
0
0 7
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 7
2
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 7
2
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
E. Terminer
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 7
2
- Kontraktuella antaganden
0
0 6
3
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
1
1 5
2
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
1 6
2
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 7
2
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
F. Swappar
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 7
1
- Kontraktuella antaganden
0
0 7
1
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
0
0 7
1
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 7
1
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 7
1
Inget svar: 1 st Inte tillämpbart: 2 st
Bilaga 3 329
STORA FÖRETAG
Hur ofta använder Ert företag valutaderivat för att säkra
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
G. Optioner
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 4
7
- Kontraktuella antaganden
0
0 4
7
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
0
0 4
7
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 4
7
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 4
7
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
H. Terminer
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
1 3
7
- Kontraktuella antaganden
2
1 3
5
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
2
3 3
4
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
2 4
4
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
1 4
5
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
I. Swappar - Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 0
0 4
7
- Kontraktuella antaganden
0
0 4
7
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
0
0 4
7
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
0
0 4
7
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 4
7
Inget svar: 2 st Inte tillämpbart: 1 st
330 Bilaga 3 SOU 1998:136
DE MEST OMSATTA FÖRETAGEN PÅ STOCKHOLMS FONDBÖRS
Hur ofta använder Ert företag valutaderivat för att säkra
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
J. Optioner - Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 1
2 10
0
- Kontraktuella antaganden
1
10 3
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
2
7 6
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
1
4 10
0
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 11
3
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
K. Terminer
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 7
4 3
1
- Kontraktuella antaganden
9
6 0
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
12
4 1
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
3
6 6
0
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
1 9
4
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
L. Swappar - Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 3
2 6
1
- Kontraktuella antaganden
3
4 5
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
3
5 5
0
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
3
4 6
0
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
1 7
3
Inget svar: 0 st Inte tillämpbart: 0 st
Bilaga 3 331
TOTALT
Hur ofta använder Ert företag valutaderivat för att säkra
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
M. Optioner
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 1
2 23
12
- Kontraktuella antaganden
2
10 15
12
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
3
8 19
11
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
1
4 24
11
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
0 24
15
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
N. Terminer
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag
7
5 15
13
- Kontraktuella antaganden
12
7 11
10
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
16
8 11
8
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
3
9 19
8
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
2 21
14
Frekvent Ibland Aldrig Inte tillämpbart
O. Swappar
- Vinsthemtagningar från utländska dotterbolag 3
2 19
12
- Kontraktuella antaganden
4
4 18
10
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner inom ett år
4
5 18
10
- Förväntade (prognostiserade) transaktioner bortom ett år
3
4 19
10
- Ekonomisk konkurrensexponering 0
1 20
14
Inget svar: 6 st Inte tillämpbart: 8 st
332 Bilaga 3 SOU 1998:136
SOU 1998:136 333
Bilaga 4
Sidbrytningarna i detta avsnitt överensstämmer inte med den tryckta upplagan
The implications of permitting domestically owned firms to have their accounting in foreign currency (euro) within a taxation system that is based on domestic currency (SEK) by Hovick Shahnazarian
∗
Abstract
In this paper, we analyze the implication of permitting firms operating in Sweden (and who today have their books in the home currency, SEK) to have their accounting in foreign currency, euro, within a taxation system that still will be based in the home currency, SEK. We present a conversion method which we believe can work within such an environment. Moreover, we also show how the non-arbitrage conditions (which gives the value of the firm) is affected by the different exchange rates. By a pair wise comparison between different long term financial sources, we show that the initial choice at the margin between different financial sources can indeed be altered because of the conversion method. We also derive the shape of the firms balance sheet in steady state. Finally, we also provide the total cost of capital in steady state.
Introduction
The Swedish government decided to set up a special commission, with the task to consider whether firms operating in Sweden (and who today have their books in the home currency, SEK) should be permitted to have their accounting in the foreign currency, euro.1 In the guidelines to the commission, the government pointed out that such system should be investigated within a taxation system that still will be based in the home currency, SEK. In this context, two observations are of importance.
Firstly, Sweden apply a uniform reporting convention which means that the tax balance sheet of the firm must coincide with the one drawn
∗
The author thanks Anders Kristoffersson, Peter Brose, Fredrik Lundqvist
and Bo Lindén for valuable suggestions and comments.1 The initial investigation carried out by the commission was published in SOU (1997:181). The main conclusion presented was that the investigation believe that there are a strong need for a legislation that permit firms to have their books in other currencies than SEK.
334 Bilaga 4 SOU 1998:136
up for the shareholders. Cummins, Harris and Hasset (1994) pointed out that the tax effect of such reporting convention are different compared to a separate reporting system. The uniform reporting in combination with the wish to tax firms in the home currency, while firms have their accounting in foreign currency, has many interesting economic implications. 2
Secondly, Sweden has decided not to join the European Monetary Union (EMU), as a full member, at the first stage. Instead, Sweden has decided to have a floating exchange rate system. This means that the exchange rate (SEK/euro) will float during the accounting period. This creates problems for the taxation of the firms’ income and also the return shareholders receive from their ownership. The problems concerns the conversion method. The commission should present a feasible conversion method that can work within an environment described above. The report of the investigation will be published in October, 1998.
The purpose of this paper is to deliver an economic analysis of
the issues mentioned above. This is done by the help of a dynamic economic model where the growth of a representative firm is described by several differential equations that identify how different variables in the balance sheet change over time. To be able to do this, we use the information in the three basic financial statements: the balance sheet, the income statements, and the statements of changes in financial conditions.3 Secondly, we identify different financial and accounting constraints that constrain the behavior of the firm. Using the differential equations in describing the information in the three basic statements and different constraints on the behavior, we introduce a dynamic optimization model based on Sinn (1987), Kanniainen & Södersten (1995), and Shahnazarian (1996). The objective of the firm in this model is to maximize the present value of net cash flows subject to specified financial and accounting constraints.4 One of the contributions in this
2 Kanniainen & Södersten (1995) pointed out that with a uniform reporting convention the tax balance sheet of the firm must coincide with the one drawn up for the shareholders. A description of the two different accounting regimes that govern reporting practice in most developed countries and the tax effects of these reporting conventions can be found in Cummins, Harris & Hasset (1994) and Kanniainen & Södersten (1995).3 This follows closely the work of Shahnazarian and Brose (1998).4 The impact of taxation on corporate financial policy and the cost of capital has been examined in the literature very carefully. Hall & Jorgenson (1967), Poterba & Summers (1985), King (1975), Bergström & Södersten (1981a), Bergström & Södersten (1982b), and Sinn (1990) are examples of such studies. The importance of distinguishing the short-term effects from the long-
Bilaga 4 335
paper is to identify how the value of the firm is affected by the conversion method. This is done by examining the implication of the conversion method5 on the non-arbitrage condition. Finally, we use the solution of the dynamic optimization model to examine the effects of the conversion method on the financial and investment behavior. The financial behavior is examined following the method presented in Sinn (1987).
The paper is organized as follows. Section 1.1, presents firms’
three financial statements in euro, while section 1.2 presents the same statements in SEK. In section 1.2, we also present a method for converting foreign currency denominated statements into home currency. The constraints on the financial decisions are listed in section 1.3. Section 1.4 contain an expression of the value of the firm and the dynamic optimization problem. We close section 1.4 by presenting the optimality conditions. The theoretical impact of taxation, in combination to conversion method, on the financial behavior is examined in Chapter
2. The effects on the cost of capital are studied in Chapter 3.
1 The theoretical model
In the theoretical model of this paper we use the information contained in the three basic financial statements: the balance sheet, the income statement, and the statement of changes in financial conditions (the sources and uses of funds statement). Following Shahnazarian and Brose (1998), we formalize these three financial statements in section 1.1. In section 1.2, we present the method that is proposed to convert the three financial statements in euro to SEK. Section 1.3 defines the constraints on the financial decisions. In section 1.4, we set up the dynamic optimization problem and conclude the optimality conditions.
term has been pointed out in much of the literature. Examples include Summers (1981), Abel (1982), Hayashi (1982), Auerbach (1983) and Osterberg (1989). For more references, the reader is to the references in this paper.5 It is important to mention that there are two different conversions that have to be made. Firstly, the balance sheet and the income statement are converted at the corporate level. Secondly, we also convert dividends, capital gains, interest incomes and new shares issued in euro into SEK. It is important to distinguish between these two conversions, since in the derived formulae often only one of the two is present. In this paper, we have chosen to explicitly declare when and whether the conversion at the corporate level has any implications. However, most of the implications derived in this paper are the results of the conversions of capital incomes.
336 Bilaga 4 SOU 1998:136
1.1 Firms’ three financial statements in euro
1.1.1 The balance sheet in euro
The balance sheet presents the firm’s assets, liabilities, and equity as of a given date, at the moment when the books are closed. Assets represent the firm’s investments, and liabilities and owner’s equity indicate how these investments were financed. The assets are divided into two major components: Current assets and fixed assets. The liability and shareholders equity side of the balance sheet shows what the firm owe their lenders, business partners, the tax authorities and their stock owners. This side is divided into four major components: current liabilities, long-term liabilities, untaxed reserves6, and shareholders equity.
We define the accountable value of assets as
(1.1)
K CA M
e e e
= +
where
CA
e
is the current assets. Fixed assets7 are assumed to consists
of machinery and equipment (
M
e
).
The liabilities include their current liabilities (
CL
e
), their long
term liabilities (
LL
e
), their untaxed reserves (
ASD
e
) and their equity
capital (
EC
e
). Thus
B
e
, the total liabilities are defined as
(1.2)
B CL LL ASD EC
e e e
e e
= + + +
where
ASD
e
contains the accumulated supplementary depreciation (in
excess of plan).
The equity (
EC
e
) is defined as follows
(1.3)
EC RE URE SC RR FR OURE
e e
e e e e
e
= + = + + +
where restricted equity (
RE
e
) includes share capital (
SC
e
) and
restricted reserves (
RR
e
) while unrestricted equity (
URE
e
) includes
free reserves (
FR
e
) and other unrestricted equity (
OURE
e
). Other
6 Allocations made only for tax purposes should (in Sweden) be reported as untaxed reserves in the balance sheet.7 which are booked at the original costs less the depreciation and revaluation
.
Bilaga 4 337
unrestricted equity includes profit or loss brought forward (
PLBF
e
)
and profit or loss for the financial year (
NBI
e
).
Table 1.1 concludes the definitions in equation (1.1)-(1.3) and set up the closing balance sheet in euro for an incorporated firm.
Table 1.1: The closing balance sheet in euro for a firm
Assets Liabilities Machinery and equipments
M
e
Share capital
SC
e
Current assets
CA
e
Restricted reserves
RR
e
Free reserves
FR
e
Other unrestricted reserves
OURE
e
Accumulated supplementary depreciation
ASD
e
Long-term liabilities
LL
e
Current liabilities
CL
e
In the balance sheet the value of the firm’s assets must be equal to the firm’s liabilities, so that
(1.4)
CA M SC RR FR OURE
ASD LL CL
e e e e e
e
e e e
+ = + + +
+ + +
1.1.2 The income statement in euro
Let us define earnings before taxes (
EBT
e
) as
(1.5)
EBT f M L W L OC M iLL
C M
e
e
e
e e e
T e e
=
−
−
−
−
−
−
( , )
( )
δ
δ δ
where
f M L
e
( , )
is the operating revenue while
W L OC
e
e
−
are the
operating expenses (which includes the cost for raw materials and
338 Bilaga 4 SOU 1998:136
consumables and other external charges (
OC
e
)8, and the firm’s cost for
variable factor (
W L
e
)).
f M L
e
( , )
is the production function with,
f
M
e
> 0
,
f
L
> 0
,
f
M M
e e
< 0
and
f
LL
< 0
.
δM
e
is the economic
depreciation of machinery and equipment.
iLL
e
is the financial expenses
which includes the firm’s interest costs on long-term liabilities. By adding net allocations (to the accumulated supplementary depreciation) to the economic depreciation, we get the depreciation according to the tax law. Supplementary depreciation [in excess of plan] is the difference between depreciation according to the books (depreciation according to Swedish tax laws or depreciation for income tax) and depreciation according to plan. In our case the supplementary depreciation in excess of plan is
(1.6)
ASD C M
T e e
.
=
− δ δ
where
C
e
is the taxable residual value of machinery and equipments. According to the tax rules, the firm must pay their taxes in home
currency. However, we let the firm first calculate the taxes in euro. Then, we convert the calculated income tax in euro to SEK (see further section 1.2.2). The firm pays taxes based on its earnings
(1.7)
TA f M L W L OC M iLL
C M
e
e
e
e e e
T e e
=
−
−
−
−
−
−
τ δ
δ δ [ ( , )
( )]
where
τ
is the corporate tax rate.
NBI
e
can thus be derived as
(1.8)
NBI EBT TA EBT
e
e e
e
=
− = − ( ) 1 τ
Net business income increases other unrestricted equity (
OURE
e
).
However, other unrestricted equity also decreases because the firm pays out dividends which are attributable to net business income, and also allocates some of the unrestricted equity into
RR
e
, and
FR
e
. Thus, the
8 In this paper, we will assume that other costs are fixed. However, one could assume that these costs are dependent of the production level in the firm. This will only make the mathematical level more complicated but will not affect the major conclusions in this paper.
Bilaga 4 339
change of other unrestricted equity (
OURE
e
.
)- the change from the
opening balance to closing balance- can be written as
(1.9)
OURE NBI D rr fr
e
e e e e
.
=
−
−
−
where the change in
RR
e
and
FR
e
are defined as follows
(1.10)
RR rr
e
.
=
(1.11)
FR fr
e
.
=
1.1.2.1 The calculation of the tax residual value of machinery and equipments
In this paper we will only model the main rule for tax depreciation of machinery and equipment. To be able to explain the implication of the main rule for depreciation according to Swedish tax legislation-the declining balance method (at 30 per cent)- we need to define the taxable residual value of machinery and equipment and also the equation of motion for such assets. The taxable residual value of these assets can be calculated by the following equation
(1.12)
C M ASD
e e
e
= +
The equation of motion for the taxable residual value of
machinery and equipment is
(1.13)
C I C
e e T e .
=
− δ
Equation (1.13) states that the change of the firm’s taxable residual value of machinery and equipment equals the firm’s investment minus depreciation for income tax during that period. The declining balance method allows a maximum deduction of
δ
T
= 30%
of the remaining
taxable residual value,
δ
T e
C
. The allowed tax depreciation rate is assumed to be higher than the economic depreciation rate.
340 Bilaga 4 SOU 1998:136
1.1.2.2 The balance sheet and its dynamic characteristic
The state variables of this model are
LL
e
,
CA
e
,
CL
e
,
SC
e
,
RR
e
,
FR
e
,
OURE
e
,
ASD
e
and
M
e
. In what follows we will specify equations of motions that hold for these state variables. The long term liabilities increases by new borrowing and decreases by repayments of the loan. By defining
ll
e
as the net change in
long-term liabilities, we can write the equation of motion for long term liabilities as
(1.14)
LL ll
e e .
=
The net change of current assets and current liabilities are defined as below
(1.15)
CA ca
e e .
=
(1.16)
CL cl
e e .
=
The net change of share capital includes both new issues of shares, stock dividends and stock splits.9
(1.17)
SC N
e e .
=
9 In addition to cash dividends, companies may pay stock dividends or split their stock. A stock dividend is the payment of additional shares of stock to common stockholders. So for example, when a company declare a 25 per cent stock dividend, it means that for every four shares owned, a stockholder on the record date will receive an additional share. A stock split is a proportionate increase in the number of common shares. For example, if a company split its stock three for one, it means that the stockholders receive three shares for each one held on the record date. Although there is no real financial difference between stock dividends and stock splits- stockholders simply receive more paper- both the typical motives behind them and their accounting treatment differ. The technical distinction between the two is that a stock dividend appears as a transfer of retained earnings to the capital stock account, whereas a stock split is shown as a reduction in the value of each share.
Bilaga 4 341
The change of a firm’s machinery and equipment equals the investment in new machinery and equipment minus the economic depreciation of machinery and equipment
(1.18)
M I M
e e e .
=
− δ
1.1.5 The statement of changes in financial position in euro
The financial statement that is closest to reporting cash flow is formally referred to as the statement of changes in financial position. In this paper, a sources and uses statements are based on the working capital concept of funds.10 Working capital equals current assets minus current liabilities. Financial analysts often prepare a source and uses of working capital statement as an indication of a firm’s liquidity: The more working capital a firm can provide, the more liquid the firm is considered to be. This statement is similar to a cash flow statement. In order to prepare a source and uses of working capital statement, we must (1) determine the change in each non-working capital item on the balance sheet during the period and the effect that change has on the cash position. (2) examine the income statement to identify the effects on cash of operations, as well as the division of income between retained earnings and dividends. These items are then consolidated on the sources and uses statement.
Sources of working capital include increases in non-current liabilities (via, for instance, new borrowing), decreases in non-current assets (such as plant and equipment) and increases in net worth (because of additions to retained earnings or the sale of additional shares of stock). Uses of working capital include decreases in non-current liabilities (such as the repayment of a loan), increase in non-current assets (including investments in fixed assets) and decreases in net worth (by paying dividends and/or having an operation loss).
Following the procedure mentioned above, we can define the
change (increases/decreases) in working capital (
WC CA CL
e e e . . .
=
−
) as
10 However, it is also possible to base a sources and uses statement on cash statements.
342 Bilaga 4 SOU 1998:136
(1.19)
CA CL SC RR FR OURE ASD LL M
e e e e e
e
e e e
. . . . .
.
. . .
− = + + + + +
−
where
SC
e .
is the net change in share capital and
M
e .
is the net change
in machinery and equipment.11 Another way of deriving equation (1.19) is to realize that changes in the asset side of the balance sheet must equal the changes on the liability side of the balance sheet. Thus, we can use condition (1.19) to see whether our system of difference equations (see section 1.3-1.4) fulfill the necessary condition.
1.2 The balance sheet and the income statements in SEK
1.2.1 The balance sheet in SEK
Firm’s assets and liabilities in Table 1.1 are denominated in foreign currency (euro). For taxation purposes these have to be converted into the home currency (SEK). There are four principal methods for converting foreign currency denominated statements into home currency. They are
i) The Current/non-current method: Each current asset or liability is converted at the current exchange rate, non-current assets or liabilities are converted at the historical exchange rates. ii) The Monetary/non.monetary method converts monetary balance sheet items (such as cash, short- and long-term liabilities) at the current exchange rate and non-monetary items (such as machinary and equipments) at the historical exchange rate. iii) The temporal method is a refinement of the monetary/non-monetary method. The difference is that if inventories are shown in balance sheets at current market values they may be converted using the current exchange rate. iv) The current rate method: All balance sheet items are converted using the current exchange rate (the exchange rate at the balance sheet date).
The first three methods mentioned above necessitate the knowledge of the historical exchange rates. This creates problems for a firm that today has its accounting in SEK. It does not have any information about the historical exchange rates. However, this is a problem during the
11 The equation of motions for these variables are defined in section 1.1.4.
Bilaga 4 343
transition stage and can be solved by provisional regulations. For example, accounting in SEK can be converted to euro at the transition date’s exchange rate. A natural transition day is of-course the last day of an accounting year. Moreover, after the transition period the firm will keep its books in euro. The government could demand that the firm, for conversion purposes, register the exchange rate at the time of the transaction. This will probably force the firm to have its accounting in both euro and SEK. The commission considered this to be very costly for the firm. From a taxation point of view, the first three methods will probably be most efficient. Most of the deductions (for example deductions for depreciation and interest costs) are based on historical values and this demands the knowledge of the historical exchange rates. On the other hand, one should be aware that a complicated conversion system by definition leads to misunderstandings and gives incentives for ignorance. At the long run, a complicated conversion system (which initially is regarded to be efficient) can have a negative effect for the taxation of a firm and its shareholders.
The simplicity argument mentioned above has been considered
to be very important by the commission. The ”current rate method” satisfies the simplicity condition best. As mentioned, this method is the most suitable during the transition period. According to the current rate method all balance sheet items are converted using the exchange rate at the end of the accounting year,
α
t
(which we henceforth will call ”the
balance day”), accept the net business income which will be converted with the average exchange rate for the financial year (
α
). The average
exchange rate is used to convert
NBI
e
because it is a approximation of
the exchange rates during the period. As we mentioned earlier, the most efficient way to guarantee government’s tax income is to demand that the firm register different exchange rates for different transactions. The average exchange rate for the financial year may dampen some of the externalities that may occur because government, for simplicity, let the firm use a more standardized method of conversion.
This conversion method creates inequality between the asset- and the liability side of the balance sheet. We balance the difference by using a new untaxed variable, ”Conversion differences”-
CD
t
, at the liability
side of the balance sheet as
(1.20)
CD
NBI
t
t t e
=
− ( ) α α
344 Bilaga 4 SOU 1998:136
Table 1.2 concludes the closing balance sheet converted to SEK.
Table 1.2: The closing balance sheet in euro for a firm
Assets Liabilities
α
t t e
M α
t t e
SC
α
t t e
CA α
t t e
RR α
t t e
FR
α
α
t t e
t e
t
e
t
e
t e
OURE D rr fr NBI ( )
−
−
−
− +
1
α
t t e
ASD α
t t e
LL α
t t e
CL CD
t
The conversion differences is equal to the difference between the average exchange rate and the exchange rate at the balance sheet day multiplied by the net business income.
1.2.2 The income statements in SEK and the calculation of the tax liability
As we mentioned in section 1.2.1, we will use the average
exchange rate for the financial year to convert the income statement in euro to SEK. Let us now define earnings before taxes in SEK (
EBT
) as
below
(1.21)
EBT f M L W L OC M
iLL C M
e
e
e e
e T e e
=
−
−
−
−
−
−
α δ
δ δ
[ ( , )
( )]
The firm pays tax based on its earnings before taxes in SEK. Using (1.7), we convert the tax payments in SEK as follows
(1.22)
TA f M L W L OC M
iLL C M
e
e
e e
e T e e
=
−
−
−
−
−
−
ατ δ
δ δ
[ ( , )
( )]
Net business in SEK,
NBI
, can thus be derived as
Bilaga 4 345
(1.23)
NBI EBT TA EBT NBI
e
e
=
− = − = ( ) 1 τ α α
1.3 The Constraints on the Financial Decisions
The cash-flow constraint: In economics, we are in principle interested in the change of wealth during the accounting period. That is, the income is the maximum amount that an economic unit can spend and still be worth as much in the end of a period as in the beginning of that period. For shareholders, it is the cash flow that really matters. The distinction between reported profit and cash flow is an important one; income is the basis for companies tax payments, whereas cash is what the firm can use to service debt, fund capital expenditures, and pay dividends.
Inserting (1.5)-(1.11) and (1.14)-(1.18) into (1.19) leads us to the following cash-flow constraint for the firm12(1.24)
[ ]
D f M L w L OC iLL T C
I ca cl N ll
e
e
e
e e
e
e e e e e
= −
−
−
− +
−
− + + +
( ) ( , ) 1 τ τδ
In what follows we will specify various institutional constraints
that must be taken into consideration when modeling the firm's decision making process.
1) The allocation to the restricted reserves must at least be α
= 10%
of the NBI if the restricted reserves is less than 20% of the share capital:
(1.25)
rr NBI
e
e
≥ β
Using (1.5)-(1.8), we can rewrite the constraint (1.25) as below
(1.26)
rr f M L W L OC iLL C
e
e
e
e e T e
≥
−
−
−
−
− β τ δ ( )[ ( , ) ] 1
12 For simplicity we also assume that the price level is equal to one.
346 Bilaga 4 SOU 1998:136
iff
RR SC
e
e
≤ ϕ
, where
ϕ
= 0 2 .
. If
RR SC
e
e
> ϕ
there would not be
any constraints on the allocations to restricted reserves. However, we impose a non-negativity constraint on the allocations to the restricted reserves to prevent solutions where the firm have negative allocations to restricted reserves
(1.27)
rr
e
≥ 0
3) The gross dividends
D
e
cannot exceed net business income
(
NBI
e
), other unrestricted equity (
OURE
e
) plus free reserves (
FR
e
)
minus allocations to the other restricted reserves (
rr
e
). If dividends
exceed this amount the equity base of the firm would fall. The conditions can be summarized mathematically as
(1.28)
D NBI OURE FR rr
e
e
e e e
≤ + +
−
However, we know from (1.4) that
FR OURE M CA SC RR ASD LL CL
e
e e e e e
e e e
+ = +
−
−
−
−
−
.
Using this condition and (1.12), we can rewrite the constraint (1.28) as below
(1.29)
D NBI rr C CA RR LL CL
e
e e e e e e e
≤
− + +
−
−
−
If we substitute the expression for
D
e
, from (1.24), into (1.29)
we obtain the following
(1.30)
cl N ll I ca C rr C
CA RR LL CL
e e e e e T e e e
e e e e
+ + ≤ +
−
− +
+
−
−
−
δ
This inequality is a constraint on the use of external funds. This
constraint is showing that the part of investment, the increase of current assets, free reserves and other unrestricted equity that is not covered by tax depreciation and the current increase of restricted reserves must be financed by issuing new current liabilities, new long-term liabilities or new shares.
4) The firm is not allowed to pay negative dividends: Negative dividends would mean subsidies from government in the form of tax refunds
Bilaga 4 347
(1.31)
D
e
≥ 0
If we substitute the expression for
D
e
, from (1.24), into
348 Bilaga 4 SOU 1998:136
(1.31) we obtain the following
(1.32)
cl N ll I ca C
e e e e e T e
+ + ≥ +
−
− δ π
1
where
π τ δ
1
1
= −
−
−
−
− ( )[ ( , ) ] f M L W L OC iLL C
e
e
e e T e
is the
after tax book income or retainable net profit. Inequality (1.32) states that the sum of financing through new issues of shares, increase of current liabilities and increase of long-term liabilities must at least be large enough to finance the part of investment and the increase of current assets that cannot be financed through accelerated depreciation and retention.
5) According to the Swedish law a firm must have a share capital that is at least
SC
= 100000
SEK:
(1.33)
SC
SC
e
≥
α
1
where
α
1
is the exchange rate that the firm uses to denominate it’s share
capital at the denomination day.
6) The firms is allowed to repurchase some of their own shares: In
Sweden there is a law that forbids the firm to repurchase its own shares. The reason for this is that otherwise the firm can make distributions to shareholders that are exempted from personal taxation. However, there is a possibility in the law that lets the firm reduce its share capital by a special permission by the authorities. Moreover, there is a discussion in Sweden to let the firm repurchase its shares. In this paper we will not impose any constraint on the firm’s ability to re-purchase its own shares, to be able to analyze the implication of a reduction of share capital by permission and/or repurchase.
(1.34)
N N
e e
≥
7) Finally, we also impose a non-negativity condition on each and every balance-sheet item:
Bilaga 4 349
(1.35)
M
e
≥ 0
(1.36)
CA
e
≥ 0
(1.37)
FR
e
≥ 0
(1.38)
ASD
e
≥ 0
(1.39)
LL
e
≥ 0
(1.40)
CL
e
≥ 0
(1.41)
C
e
≥ 0
1.4 The system dynamics for the firm
In what follows, we will set up an expression for the value of the firm (section 1.4.1). By using the three basic financial statements and different constraints on the financial decisions, we will (in section (1.4.2), specify the optimization problem and the optimality conditions.
1.4.1 The Value of the Firm and Its Cash Flow Constraint
The fundamental condition for equilibrium in the capital market is that the yield in SEK on investing in any particular asset will be the same as the yield in SEK on all other assets, taking into account taxes:13
(1.42)
( ) ( ) ( ) ( )
( )( & ( ))
1 1
1
2
3 4 5
− = − +
−
−
τ α τ α τ α α
p
e
d
e
c
e
e
iV u D u
V N u
where
V u
e
( )
is the value of the firm in euro at time u,
α
2
V u
e
( )
is the
value of the firm in SEK at time u,
α
2
is the exchange rate used to
convert the value of the firm in SEK to euro,
N u
e
( )
is the value of the
new issue in euro at time u,
α
3
D u
e
( )
is the dividend (cash flow) in
SEK paid by the firm,
&
V
e
is the derivative of the firm's value with
respect to time,
τ
d
is the dividend tax,
τ
c
is the tax on accruing capital
gains, i is the market interest rate,
τ
p
is the marginal rate of income tax
on bond income.
The hypothesis in this paper is that an investor that has chosen to buy shares in euro compare the return on shares (converted into SEK) with
13 See King (1977) Section 4.1 pages 90-91, Dixon (1992) chapter 5, Poterba & Summers (1985) pages 232-233, and Sinn (1987) pages 63-65.
350 Bilaga 4 SOU 1998:136
the return on a euro-bond converted into SEK. We assume that the investor wants to invest
V u
e
( )
euro in either euro-bonds or euro-shares.
His return of investing this amount in euro-bonds is
iV u
e
( )
euro. This
return in euro converted into SEK gives
i V u
e
α
2
( )
. The after-tax return
in SEK for investing in euro-bonds is then
( ) ( ) 1
2
− τ α
p
e
iV u
. However, the investor can instead buy euro-shares. In that case, the shareholder’s after-tax return in SEK is equal to the after-tax dividends in SEK paid at time u plus the after-tax accrued capital gains in the same period. The value of the invested amount in euro (
V u
e
( )
) increases by
&
V
e
euro.
Converting this amount to SEK gives a value increase by
α
4
&
V
e
, where
α
4
is the exchange rate used for conversion. However, the firm may have issued new shares during this period which decreases the value increase for old shareholders by
α
5
N u
e
( )
SEK. The after-tax accrued
capital gains for the shareholder is
( )( & ( )) 1
4 5
−
− τ α α
c
e
e
V N u
SEK.
Expression (1.42) represents the non-arbitrage condition.
By integrating (1.42) we can then obtain the value of the firm at time t:
(1.43)
[ ]
V
e
( )
( )
t D N
u t
e
r u t
du
e
e
=
−
=
∞
∫
−
− ρ θα α
3
5
where
θ
τ τ
=
−
− 1 1
d
c
,
r
p
c
i
=
−
− γ
τ τ 1 1
,
γ
α α
=
2
4
and
ρ
α
=
1
4
. Corporate
dividends (the cash flow constraint), net of profit tax, are defined from the firm’s budget constraint (1.24).
γ
> 1
means that the exchange rate
used to convert the return in euro on a euro-bond to SEK is higher than the exchange rate used to convert the accrued capital gains in euro to SEK.
1.4.2 The optimization problem and the optimality conditions.
We assume that the interest rate and the wage rate are
exogenously given. The firm will choose the time path of employment, net increase in current- and long-term liabilities, new issues of shares, net increase in free and restricted reserves, net increase of current assets and net investment so that the market value of it's shares is maximized. The state variables of the optimization problem are the stock of
Bilaga 4 351
machinery and equipment, the firm's tax residual value of machinery and equipment, current assets, share capital, the stock of current and longterm liabilities, the stock of free- and restricted reserves, the stock of accumulated supplementary depreciation.
The firm’s objective is then to maximize (1.43) subject to (1.24), (1.18), (1.13), (1.15)-(1.17), (1.10)-(1.11), (1.6), (1.14), (1.30), (1.32), (1.26)-(1.27), and(1.33)-(1.41) and the initial conditions
CA t CA
e
e
( )
=
0
,
M t M
e
e
( )
=
0
,
FR t FR
e
e
( )
=
0
,
ASD t ASD
e
e
( )
=
0
,
LL t LL
e
e
( )
=
0
, and
CL t CL
e
e
( )
=
0
. The current-value Hamiltonian for
this problem is:
F f M L w L OC B i LL T C
I ca cl N ll N I M
I C ca N rr fr
M C ll cl n I C rr N
e
e
e
e
e
e e e e e
e
M
e e
C
e T e
CA
e
SC
e
RR
e
FR
e
ASD
e T e
LL
e
CL
e
r
e T e e e
e
e
e
e
e
e
e
e
e
=
−
−
−
− +
−
− + + +
− +
−
+
− + + + +
+
− + + +
−
−
−
−
ρθα τ α τ δ
ρα µ δ
µ δ µ µ µ µ µ δ δ µ µ δ
3
1
5
1 {( )[ ( , ) ]
} ( )
( )
( ) [
ll ca cl C CA SC RR LL CL n N ll
ca cl I C f M L w L OC B i LL
T C n M n CA n SC
SC
n RR SC
n FR n C n ASD n LL n CL n N N
e e e e e e e e e
f
e e
e e e T e
e
e
e
e
e
e
e
e
e e
e e
e
e
e
e e
+
− + +
−
−
−
− + +
− +
− + +
−
−
−
−
− + + +
− +
−
+ + + + + + +
] {
( )[ ( , )
]} [ ] [ ]
( )
δ τ
δ α
ϕ
1
1
2
3
1
4
5
6 7
8
9
10
where
µ
M
e
,
µ
C
e
,
µ
CA
e
,
µ
SC
e
,
µ
RR
e
,
µ
FR
e
,
µ
ASD
e
,
µ
LL
e
, and
µ
CL
e
are
the shadow prices for the stock variables, while
n
r
,
n
f
,
n
1
,
n
2
,
n
3
,
n
4
,
n
5
,
n
6
,
n
7
,
n
8
,
n
9
and
n
10
are the Kuhn-Tucker shadow-price of
constraints (1.30), (1.32),
352 Bilaga 4 SOU 1998:136
(1.35)-(1.36),
RR SC
e
e
> ϕ
, (1.33) (1.37)-(1.41) and (1.34). The first
order necessary conditions are:
(1.44)
I n n
e
M C
r f
e e
:
− + + +
− = ρθα µ µ
3
0
(1.45)
ll n n
e
LL
r f
e
: ρθα µ
3
0
+
− + =
(1.46)
N n n n
e
SC
r f
e
: ( ) ρ θα α µ
3 5
10
0
− +
− + + =
(1.47)
L f w
L
e
:
=
(1.48)
ca n n
e
CA
r f
e
: ρθα µ
3
0
+ +
− =
(1.49)
cl n n
e
CL
r f
e
: ρθα µ
3
0
+
− + =
(1.50)
rr n
e
RR
r
e
: µ
− = 0
(1.51)
fr
e
RR
e
: µ
= 0
(1.52)
M r f n n
e
M
M
M
f
e
e
e
: ( ) ( ) ( )
.
µ δµ τ ρθα
= +
−
− +
− 1
3
1
(1.53)
C r T T n n
n n
e
C
C
ASD
r f
r
e
e
e
: ( ) ( )
.
µ δ µ δ ρθα τ µ τ
= +
− +
− +
−
−
3
6
(1.54)
{ }
LL r i n n n
e
LL
LL
f r
e
e
: ( )
.
µ µ τ ρθα
= +
− + +
− 1
3
8
(1.55)
CA r n n
e
CA
CA
r
e
e
:
.
µ µ
=
−
−
2
(1.56)
CL r n n
e
CL
CL
r
e
e
:
.
µ µ
= +
−
9
(1.57)
SC r n n n
e
SC
SC
r
e
e
:
.
µ µ ϕ
= +
− +
3 4
(1.58)
RR r n n
e
RR
RR
r
e
e
:
.
µ µ
= +
−
4
(1.59)
FR r n
e
FR
FR
e
e
:
.
µ µ
=
−
5
(1.60)
ASD r n
e
ASD
ASD
e
e
:
.
µ µ
=
−
7
(1.61)
n I C rr N ll ca cl C CA
SC RR LL CL n n
F n
r
e T e e e e e e e e
e e e e
r r
r
: [
] , ,
−
−
−
− +
− + +
−
−
−
− ≥ ≥ =
δ
δ δ
0 0 0
Bilaga 4 353
(1.62)
n N ll ca cl I C f M L
w L OC B i LL T C n n
F
n
f
e e e e e T e
e
e
e
e
e
f f
f
: { ( )[ ( , )
]} , ,
+
− +
− + +
−
−
−
−
− ≥ ≥ = δ τ α δ
δ
δ
1
0 0 0
1
(1.63)
n M n n
F n
e
1
1 1
1
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.64)
n CA n n
F n
e
2
2 2
2
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.65)
n SC
SC
n n
F n
e
3
1
3 3
3
0 0 0 : , ,
− ≥ ≥ = α
δ δ
(1.66)
n RR SC n n
F n
e e
4
4 4
4
0 0 0 : , ,
− ≥ ≥ = ϕ
δ δ
(1.67)
n FR n n
F n
e
5
5 5
5
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.68)
n C n n
F n
e
6
6 6
6
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.69)
n ASD n n
F n
e
7
7 7
7
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.70)
n LL n n
F n
e
8
8 8
8
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.71)
n CL n n
F n
e
9
9 9
9
0 0 0 : , ,
≥ ≥ = δ δ
(1.72)
n N N n n
F
n
e e
9
10 10
10
0 0 0 : ( ) , ,
+ ≥ ≥ = δ
δ
2 The Financial Decisions
The corporate taxation system considered in this paper can be
characterized by the following parameterization
(2.1)
( ) ( )( ) ( )( ) 1 1 1 1 1
− > −
− > −
− p c d τ τ τ τ τ
which implies that debt dominates retention, which in turn dominates new share issues as a source of finance. In what follows, we will assume that relation (2.1) holds (which means that the firm would like to
354 Bilaga 4 SOU 1998:136
substitute debt for retained earnings and to new share issues) and investigate whether the firm’s dividend-ceiling, dividend-floor and other constraints are binding. Mathematically, we will try to establish whether the shadow prices
n
r
,
n
f
,
n
1
,
n
2
,
n
3
,
n
4
,
n
5
,
n
6
,
n
7
,
n
8
,
n
9
and
n
10
will be strictly positive or not (section 2.1 and 2.2).
No adjustment costs have been introduced in this model, so that
the adjustment procedure occurs instantaneously. Therefore, we impose stationary constraints on (1.52)-(1.60), i.e.
(2.2)
µ µ µ µ µ µ µ µ
. . . . . . . .
M C LL CA SC RR FR ASD
e e e e e e e
e
= = = = = = = = 0
(2.2) together with (1.52)-(1.60) give the values of
µ
M
e
,
µ
C
e
,
µ
CA
e
,
µ
SC
e
,
µ
RR
e
,
µ
FR
e
,
µ
ASD
e
,
µ
LL
e
, and
µ
CL
e
(2.3)
µ
τ ρθα
δ
M
M
f
f n n
r
e
=
− + +
+
( ) ( )
( )
1
3
1
(2.4)
µ
δ ρθα τ µ τ
δ
C
ASD
r f r
T n n n n
r T
e
=
+
− + + +
+
( )
( )
3
6
(2.5)
{ }
µ
τ ρθα
LL
f r
i n n n
r
= −
− + +
− ( ) 1
3
8
(2.6)
µ
CA
r
n n r
=
+
2
(2.7)
µ
CL
r
n n r
=
−
9
(2.8)
µ
ϕ
SC
r
n n n r
=
−
−
3
4
(2.9)
µ
RR
r
n n r
=
−
4
(2.10)
µ
FR
n
r
=
5
(2.11)
µ
ASD
n
r
=
7
Bilaga 4 355
2.1 Pair wise comparisons between different financial nstruments
In this section, we will compare the three long term financial instruments in pair to determine the firm’s preferences.14 Preference relations that are obtained by comparing any two financial instruments hold everywhere in the solution space. The substitution between two financial instruments gives rise to changes in the market value of the firm. To be able to see this change we use the Hamiltonian function, F. The Hamiltonian function describes a plane above the solution space because F is linear in
ll
e
and
N
e
. This means that the overall financial optimum can be found by mapping out the preference relations between any two financial instruments.
2.1.1 The Comparison Between New Share Issues and Retained Profit
To be able to find out whether the firm chooses new issues of shares or retained profit to finance investment, we use the first order condition with regard to
N
e
, (1.46). We assume that
I
e
and
ll
e
are exogenously-
given values. We also assume that the firm distributes an amount that is both positive and less than net business income, other unrestricted equity plus free reserves minus allocations to the other restricted reserves. (
n
r
= 0
). We also assume that the firm pays positive dividends
(
n
f
= 0
). Finally, we also assume that
n
10
0
=
. It can than be showed
that
(2.12)
δ
δ
ρ θα α
F
N
NI RP
e
=
−
> = <
⇔
( )
3 5
0
f
p ~
where NI stands for new issues of shares and RP denotes retained profits.
NI RP f
means that new share issues are superior to retention
14 It is worth mentioning that financial preferences should not be mixed up with preferences in the sense of utility levels, because such preferences are not important according to Fisher's separation theorem.
356 Bilaga 4 SOU 1998:136
at the margin, When
NI RP p
the opposite is true, while when
NI RP ~
the firm is indifferent between new issues of shares and
retention.
Expression (2.12) measures the marginal advantage of substituting new share issues for retention. The substitution does not effect the market value of the firm, because the stock of equity does not change when one euro of net profit is replaced by one euro of new issues of shares. The substitution only creates gross advantages and disadvantages for the shareholders.15 To clarify this statement we rewrite expression (2.12) as follows:
(2.13)
1
1 1 0
4
3
5
α
α τ α τ [ ( ) ( )]
− +
−
> = <
d
c
Substitution between one euro (or
α
3
SEK) new issues of
shares and retention gives rise to three advantages. First of all,
α τ
5 c
SEK is saved because of reduced capital gains tax. Secondly, If the firm choose to substitute new share issue with one euro retained profit, it would be possible for the firm to raise dividends payments by
α τ
3
1 ( )
−
d
SEK, after personal taxes on dividends. The disadvantage
of the substitution is that one euro (or
α
5
SEK) has to be paid for the
new issues. The net advantage thus becomes
[ ( ) ( )] α τ α τ
3
5
1 1
− +
−
d
c
SEK. Substitution is favorable if and only if the net advantage in euro
(
1
1 1
4
3
5
α
α τ α τ [ ( ) ( )]
− +
−
d
c
) to the shareholder is positive.
Expression (2.12) can be interpreted in another way. For this
purpose we multiply both sides of (2.12) by
i
p
d
( ) ( )( )
1 1 1
−
−
− τ τ τ
. This
implies the following
(2.14)
( )
( )( )
( )
( )( )
1
1 1
1
1 1
2
5
2
3
−
−
−
> = <
−
−
−
⇔
p i
c
p i
d
NI RP
τ α
α τ τ
τ α
α τ τ
f
p ~
15 This part is based on Sinn(1987), page 80.
Bilaga 4 357
The left hand side of equation (2.14) is the cost of retention in
SEK. This is the cost in SEK that the firm saves when it substitutes new share issues for retention. The right hand side is the cost of new share issues in SEK. For instance, if the cost of retention that the firm saves because of the substitution exceed the cost of new share issues then it will prefer to substitute new issues of shares for retain profits.
The net advantage of the substitution for the case of accounting
in home currency can be found by assuming that
α α α
2 3 5
1
= = =
, as
follows
(2.15)
i p
c
i p
d
NI RP
( )
( )( )
( )
( )( )
1
1 1
1
1 1
−
−
−
> = <
−
−
−
⇔
τ τ τ
τ τ τ
f
p ~
Using (2.1), we can conclude that
i p
c
i p
d
NI RP
( )
( )( )
( )
( )( )
1
1 1
1
1 1
−
−
−
<
−
−
−
⇔
τ τ τ
τ τ τ
p
. This means that the
firm prefer to retain its profits instead of issuing new shares at the margin (with regard to the Swedish tax system formalized in (2.1)). The comparison between the net advantage of substitution in the case of SEK accounting with the net advantage in the case of euro accounting (see (2.14)) imply that the choice at the margin between new share issues and retained profits can indeed be altered because of the conversion method used to convert dividends and capital gains in euro to SEK. For example, if the exchange rate at the time of new issues of shares is lower than the exchange rate at the time of dividend payment than the marginal cost relation specified above (in the case of SEK) can be altered. If the difference between these two exchange rates are high than the initial tax incentive can be disturbed. This means that
NI RP f
(which means
that new issues of shares can become more favorable than retain earnings) if the home currency depreciate between the time of new share issues and the dividend payment.
Theoretically, this problem could be solved by using the same exchange rate so that
α α α
2 3 5
= =
(for example the average exchange
rate during the year). However, the Swedish tax law does not permit such method. According to the tax law shareholders should be taxed for the amount they receive at the dividend payment day. Shareholders receive dividends in euro at the dividend payment day which they exchange to euro at the same day. This means that the taxation must be
358 Bilaga 4 SOU 1998:136
based on the exchange rate at the time of dividend payment. However, if we like to give the firm the opportunity to have its accounting in euro and pay dividends in euro, than we must accept that this firm’s financial decisions can be altered because of exchange rate movements. Another way of accomplishing ”exchange rate neutrality” is to abandon the principle that taxation of dividends (that is paid in foreign currency) should be based on exchange rate at the time of dividend payment. However, Such legislation could be adopted on dividends that are paid by a Swedish firm (and who has decided to have its accounting in euro). But, Sweden can not adopt such rules on dividends paid by a foreign firm. This means that such legislation would create non-neutrality between a Swedish and a foreign owned firm.16 The conclusion is that the exchange rate neutrality can be obtained if we accept the nonneutrality between the exchange rules regarding the taxation of dividends paid by a Swedish and a foreign owned firm. Another problem concerns the risk taking by shareholders. A legislation that force shareholders to pay taxes on their dividend income in euro, which are converted to SEK by adopting the average exchange rate during the year, create a new risk for the shareholders. It is possible that the exchange rate appreciate from the end of the year and the dividend payment day. This means that shareholders will receive an mount in SEK but taxed for a higher amount (which is based on the average exchange rate during the year). One way to solve this is to force the firm pay dividends in SEK. By this method, we let the firm take the exchange rate risks. One could argue that the firm have better opportunities to manage exchange rate exposures during this period. However, Sweden can not adopt such legislation on a foreign owned firm. This means that those shareholders that own shares in foreign companies will have to manage exchange rate exposures by themselves, while shareholders that own shares in Swedish companies are protected by laws. This implies that a Swedish firm will have to manage exchange rate risks which a foreign firm is let of.
2.1.2 The Comparison Between Debt and Retained Profit
16 However, this problem can be solved by follwing rules. Swedish shareholders that receive dividends for their ownership in foreign companies are usually taxed for this income in foreign countries. In Sweden, these shareholders get reduction for foreign taxes. These foreign taxes paid are today converted to SEK using the exchange rate at the dividend day. However, we could instead use the average exchange rate for conversion purposes. This method would create neutrality between the taxation of dividens paid by the foreign and Swedish firms.
Bilaga 4 359
To be able to find out whether the firm chooses debt or retained profit, we use the first order condition with regard to
ll
e
, (1.45). We assume
that
I
e
and
N
e
are exogenously-given values. We also assume that the
firm distributes an amount that is both positive and less than net business income, other unrestricted equity plus free reserves minus allocations to the other restricted reserves. In other words
n
r
= 0
and
n
f
= 0
. It can be than be showed that
(2.16)
δ
δ
ρθα µ
F
ll
DF RP
e
LL
e
= +
> = <
⇔
−
3
0
f
p
where DF stands for debt financing. Thus (2.16) measures the marginal advantage of substituting debt financing for retention.
It is important to mention that the policy,
δ
δ
F
ll
e
DF RF
< ⇔
0
p
,
implies that we get a solution at the lower boundary of the solution
space. This solution is characterized by
D
e
=
0, which also means that
the market value would become negative or equal to zero if
N e
≥
0
. For this reason, we exclude such non-optimal solution when the firm issues new shares (or when they abstain from issuing shares).17 However, in
this model, we let the firm to repurchase its own shares (
N
e
<
0). In
such case the policy mentioned above can become value increasing for the firm.
We need to rewrite the first term of (2.16) to be able to interpret this condition. It can be shown that (2.16) can be re-written as
(2.17)
1
1
1 1
1
1 1
4
2
3
4
4
3
α
τ α
α τ α τ α
α τ τ ( )
( ) ( )
( )( )
−
−
−
> = <
−
−
p
d
c
d
i i
Assume that a representative shareholder is indifferent between
”borrow-and-distribute” policy within the firm. If the firm now chooses to substitute one euro of debt with one euro of retained profit, it would be possible for the firm to raise the dividend payments by one euro,
17 The interested reader is referred to Sinn, page 82.
360 Bilaga 4 SOU 1998:136
which represents
α
3
SEK. Thus,
α τ
3
1 ( )
−
d
SEK is the dividends after
personal taxes.18 Dividend payments also raise the market value of the shares by
∆ V
e
euro, so that the tax debt on capital gains becomes
τ α
c
e
V
4
∆
SEK. The shareholder thus receive
α τ τ α
3
4
1 ( )
−
−
d c
e
V
∆
SEK. To ensure that the shareholder remains indifferent between retention and debt, two claims must be fulfilled:
1. The market value has to fall so that selling the shares would neither give capital gains nor losses, thus
[ ]
α α τ τ α α
α τ τ
4
3
4
4
3
1
1 1
∆ ∆ ∆ V V V
e
d c
e
e
d
c
= −
−
− ⇒ = −
−
−
( )
( ) ( )
SEK.
So the initial amount that the shareholder actually receives
becomes
α τ τ α
α τ τ
3
4
3
1
1 1
( )
( ) ( )
−
− =
−
−
d c
d
c
V
∆
SEK. This corresponds
to
α τ α τ
3
4
1 1
( ) ( )
−
−
d
c
euro.
2. Using debt instead of retention implies interest payments in future. the Future dividend cuts that arise because of interest payments must be at least as high as the amount shareholders receive if they invest the initial dividend amount in the capital market. If shareholders invest the initial amount that they receive in the capital market, then they will receive (net of income tax)
(2.18)
( )
( ) ( )
1
1 1
2
3
4
−
−
−
τ α
α τ α τ
p
d
c
i
SEK, which corresponds to
1
1
1 1
4
2
3
4
α
τ α
α τ α τ
( )
( ) ( )
−
−
−
p
d
c
i
euro. The
reduction of dividends that arises from the interest payments is equal to
(2.19)
α τ τ
α
3
4
1 1 ( )( )
−
− d i
If (2.18) is higher than (2.19) then it is profitable for the firm to
issue bonds.
18 The corresponding figure in euro is
α τ α 3 1
4 ( )
− d
.
Bilaga 4 361
Equation (2.17) can also be interpreted in another way. For this
purpose we re-write equation (2.17) as follows
(2.20)
1 1 1 1
4
2
α
τ α τ τ ( ) ( )( )
−
−
−
> =
p i
c
i
The right hand side of equation (2.20) is the cost of debt
financing. On the left hand side,
1 1 1 1
4
2
α
τ α τ τ ( ) ( )( )
−
−
− p i c
is the cost of
financing through retain profit. This is the cost that the firm saves when it substitutes debt for retention. If the cost of financing through retention exceed the cost of debt financing then the firm will prefer to substitute between these two financial instruments.
The net advantage of the substitution for the case of accounting
in home currency can be found by assuming that
α α α
2 3 4
1
= = =
.
This implies that
( )
( )( )
1
1 1
−
−
−
> =
p i
c
i
τ τ τ
. Using (2.1), we can conclude
that
( )
( )( )
1
1 1
−
−
−
> ⇔
p i
c
i RP DF
τ τ τ
p
. This means that the firm prefers
issuing debt instead of retaining its profits at the margin (with regard to the Swedish tax system formalized in (2.1). The comparison between the net advantage of substitution in the case of SEK accounting with the net advantage in the case of euro accounting (see (2.20)) imply that the choice at the margin between debt and retained profits can indeed be altered because of the conversion method. The only way to accomplish exchange rate neutrality in this case compared to the case where the firm has its accounting in SEK is to let
α α α
2 3 4
= =
. However, as we explained in our previous section, this is associated with different practical problems, which implies that we must accept that the firm’s choice at the margin between debt and retain profit may be disturbed. This means that the original intention of the tax legislation may be disoriented because of non-neutrality with regard to the conversion method.
2.1.3 The Comparison Between Debt and New Issues of Shares
To be able to find out whether the firm chooses new issues of shares or
debt, we differentiate the Hamiltonian function with respect to
N
e
,
362 Bilaga 4 SOU 1998:136
given I and the constraint
N
e
ll
e
const
+ =
.. Using (2.12) and (2.16) we
obtain the following expression
(2.21)
N ll const F
N
F
N
F ll
e e
e
e e
+ =
=
−
.
δ
δ
δ
δ
δ
δ
Assume now that the firm distributes an amount that is both
positive and less than the accounting profit. We assume that
n n n
r f
= = =
10
0
. (2.21) can, by using (2.12) and (2.16), be re-written
as:
(2.22)
N ll const F
N
i
r
e e
e
+ =
=
−
−
+
−
.
( )
( )
δ
δ
ρ θα α ρθα
θ
τ ρα
3 5
3
3
1
By a few simplifications (and the fact that
i B i
=
) we obtain19
(2.23)
N ll const F
N
i i
NI DF
e e
e
d
p
+ =
=
−
−
−
−
= <
⇔
−
.
( )( ) ( ) δ
δ
τ τ α α
τ α α
1 1 1
0
3
5
3
4
p
(2.23) measures the marginal advantage of substituting new
issues of shares for debt financing. Let us rewrite (2.23) as below
(2.24)
( )( ) ( ) 1 1 1
3
5
3
4
−
− = <
−
⇔
−
τ τ α
α
τ α α
d
p
i i
NI DF p
19 The reason for not considering the policy
N
e
ll
e
const
F
N
e
NI DF
+ =
> ⇔ .
δ δ
0 f
is again an existence problem. The
firm would attempt to carry out an unlimited substitution of new share issues for debt financing, because the solution space is unbounded downwards. This means that the value of the firm would be negative.
Bilaga 4 363
The household reduces its purchase of bonds to be able to
purchase new shares issued by the firm. The firm uses this capital inflow to reduce its net increase in debt. This means that the households miss net interest income, amounting to
( ) 1
3
− τ α
p
i
SEK. This amount
converted to euro is
( ) 1
3
4
− τ α α
p
i
. This loss must be compared to the
increase in dividends that the firm can distribute, because of decreasing interest payments. The flow of dividend payments after corporate and personal taxes is equal to
( )( ) 1 1
3
−
− τ τ α
d
i
SEK, which converted to
euro amounts to
( )( ) 1 1
3
5
−
− τ τ α α
d
i
. If the increase in dividends is
lower than the net interest income that shareholders miss then the firm will prefer to issue debt instead of issuing new shares.
An alternative way of interpreting (2.24) is from the firm’s point
of view. For this we need to re-write expression (2.24) as follows.
(2.25)
i
i
NI DF
p
d
= <
−
−
−
⇔
−
( ) ( )( )
1 1 1
5
4
τ α τ τ α p
On the right hand side of (2.25)
( ) ( )( )
1 1 1
5
4
−
−
− τ α τ τ α
p
d
i
is the cost
of new share issues in euro. i is the cost of debt. If the net cost of new share issue financing exceeds the cost of debt financing , then the firm will prefer debt to new share issues.
The net advantage of the substitution for the case of accounting
in home currency can be found by assuming that
α α α
3 4 5
1
= = =
.
This implies that
i
i
p
d
= <
−
−
−
( ) ( )( )
1 1 1 τ τ τ
. Using (2.1), we can conclude
that
( ) ( )( )
1 1 1
−
−
−
> ⇔
τ τ τ
p
d
i
i NI DF p
. This means that the firm prefer
issuing debt instead of issuing new shares at the margin (with regard to the Swedish tax system formalized in (2.1). The comparison between the net advantage of substitution in the case of SEK accounting with the net advantage in the case of euro accounting (see (2.25)) imply that the choice at the margin between debt and retained profits can indeed be altered because of the conversion method. The only way to accomplish
364 Bilaga 4 SOU 1998:136
exchange rate neutrality in this case compared to the case where the firm has its accounting in SEK is to let
α α α
3 4 5
= =
. However, this is not
possible because of some practical problems.
Bilaga 4 365
2.2 The Overall Financial Optimum
In this section, we combine the results achieved in Sections
2.1.1, 2.1.2 and 2.1.3 in order to determine the firm’s overall financial choice. A tax system is a combination of different tax rates and deduction rules. To find out the firm’s overall financial optimum we must have knowledge of the tax system. Depending on the tax rules, we get different solutions in the solution space. Depending on the prevailing tax rules in Sweden, (2.1), we showed that expressions (2.14), (2.20) and (2.25) fulfilled conditions:
NI RP f
,
DF RP f
and
DF NI f
.
According to these results
n
r
> 0
,
n
f
= 0
and
n
10
0
>
. As we mentioned in previous section, this results may be altered because of the conversion method. However, in this section, we will assume that the implication of the conversion method does not alter the impact of the taxation system. The observation that
n
r
> 0
,
n
f
= 0
and
n
10
0
>
is the starting
point for this section. In what follows, we will undertake an analysis of whether other constraints in the optimization problem are binding or not.
By inserting (2.6) into (1.48), and by a few simplifications, we
obtain the following equation for the shadow price of the ”dividendceiling”:
(2.26)
n
r
r
n
r
r
=
+
−
1
3
2
( ) ρθα
Inserting (2.7) into (1.49), and by a few simplifications, imply
that
(2.27)
n
r
r
n
r
r
=
+
−
1
3
9
( ) ρθα
By inserting (2.26) into (2.27), we can draw the following conclusion, namely that
n n
2 9
= −
. However we know that
n
2
0
≥
,which
means that the only possibility for
n n
2 9
= −
is when
(2.28)
n n
2 9
0
= − =
This means that the firm will have positive current assets and current liabilities,
CA
e
> 0
and
CL
e
> 0
, in steady state. Let us now insert
366 Bilaga 4 SOU 1998:136
(2.8) into (1.46), which after few simplifications, leads us the following equation for the shadow price of the ”dividend-ceiling”:
(2.29)
n
r
r
n n
r
n
r
=
+
− +
−
+
1
3 5
3 4
10
( ) ρθα ρα
ϕ
By inserting (2.26) together with (2.28) into (2.29), we end up with the following conclusion, namely that
(2.30)
n n r rn
4
3 5 10
1
=
− +
ϕ
ρα ( )
By combining equations (1.50) and (2.9), and by a few
simplifications, we solve the following equation for
n
4
(2.31)
n
r r
n
r
4
1
=
+
which together with (2.26) and (2.28) imply that
(2.32)
n
4
3
= ρθα
This indicates that
n
4
0
>
which means that
RR SC
e
e
= ϕ
.
Thus, in steady state firms will hold a restricted reserve which fulfill the legislation requirement. Using (2.32), we can rewrite (2.30) as below
(2.33)
n rn r
3 10
3 5
+ = + ρ ϕθα α ( )
Using (2.33), we conclude that
n rn
3 10
0
+ >
. Hence the case where neither the constraint on new issues of shares nor the constraint on share capital are binding is excluded. In section 2.1, we concluded that
n
10
0
>
. This means that the constraint on new issues of shares is binding. However in this case there will be situations when the constraint on share capital is not binding. This means that there exist solutions for steady state where the firm decides to not minimize its share capital to the amount demanded by the legislation. Let us now solve a new expression for
n
r
. This can be done by
combining equations (2.5) and (1.45)
Bilaga 4 367
(2.34)
n
r
r
i
r
n
r
r
=
+
−
−
+
1
1
3
3 8
(
( )
) ρθα
τ ρθα
Inserting (2.26) together with (2.28) into (2.34) gives us the following expression for
n
8
(2.35)
n i
8
3
1
=
− ( ) τ ρθα
Thus,
n
8
0
>
which means that firms will not have any long term
liabilities in steady state. Combining (1.51) and (2.10), we conclude that
n
5
0
=
, which means that firms will have a positive free reserves in
steady state.
Logically firms should have positive assets in a steady state.
This means that
n
1
0
=
. Because of this logical assumption, it is then
obvious that
n
6
0
=
and
n
7
0
=
.
n
6
0
=
means that the firm’s taxable
residual value of machinery and equipment is positive.
n
7
0
=
means
that the firm has positive accumulated supplementary deprecations. In the next section, we will use the conclusions in section 2, to derive the cost of capital for the firm.
3 The cost of capital
An important question in this paper is how taxation affects the optimal employment of capital. Investment planning and financial planning are highly interrelated and they are determined simultaneously by the firm. In this chapter we apply the previous findings on the firm’s financial decisions to an analysis of it’s cost of capital. The cost of capital or the required return is the minimum acceptable rate of return required by shareholders of the firm for undertaking an investment project. Unless the investment generates sufficient funds to repay suppliers of capital, the firm’s value will suffer.
By inserting (2.3) and (2.4) into (1.44), and after a few
simplification, we find that
(3.1)
n
r
r
f
r r
r T
M
T
T
e
1 1
3
3
3
+
+
=
−
−
+
−
+ δ
ρθα
ρθα τ
δ
ρθα δτ
δ
( )
( ) ( )
By inserting (2.26) together with (2.28) into (3.1) we can find the solution for the steady state net cost of capital. The net cost of capital can be shown to be
368 Bilaga 4 SOU 1998:136
(3.2)
f
i
r r
M
p
c
T
T
T
T
e
− =
−
−
−
−
− +
+ ⋅
− +
δ
τ τ τ
τ
δ δ
δ
τ
δ δ
δ
( ) ( )( )
1 1 1
1 0
With accelerated depreciation (
δ δ
T
>
) firms can use tax debt
(which rises because of accelerated depreciation) as a source of finance for their investment. The proportion of investment that is financed
through tax debt is thus equal to
τ
δ δ
δ
T
T
r
− +
. The cost of this source of
finance is equal to zero. The first term in equation (3.2), is the cost of capital for the proportion of investment that is financed through
retention.
1
−
− + τ δ δ δ
T
T
r
is the share of the firm’s investment financed
through retention. The cost for this source of finance is
( ) ( )( )
1 1 1
−
−
− τ τ τ
p
c
i
.
Conclusions
In this paper, we present a conversion method which we believe satisfy the guidelines of the commission. The conversion proposed in this paper is ”a current rate method”. According to this method all balance sheet items are converted using the exchange rate at the end of the accounting year. At the same time the profit and loss for the financial year is converted using the average exchange rate of the financial year. For practical reasons, there are a few exceptions. These regards the firm’s new issues of shares, its dividend payments, and its allocations to freeand restricted reserves. The firm’s share issues are converted using the exchange rate at the time of the issue, while its dividend payments and its allocations to free- and restricted reserves are converted using the exchange rate at the time of dividend payments. We were able to show that this method creates different inequalities between the asset- and the liability side of the balance sheet. These inequalities are balanced by a new variable, ”Conversion differences”, at the liability side of the balance sheet. The conversion differences consists of the difference between the average exchange rate and the exchange rate at the balance sheet day multiplied by the net business income.
Bilaga 4 369
Moreover, we show how the non-arbitrage condition (which gives the value of the firm) is affected by the different exchange rates. By a pair wise comparisons between different long term financial sources, we were able to show that the initial choice at the margin between different financial sources (which initially is only tax related) can indeed be altered because of the conversion method. We present a theoretical solution that remove this effect. However, we do not propose such solution because of different the practical problems implied by the solution. The results from the pair wise comparison are then used to solve the overall financial optimum. This was done by examining whether the shadow price for different financial and accounting constraints are positive or not in steady state. This analysis indicated that in the long run (in steady state) the firm has positive current assets, positive current liabilities and positive assets (in our case machinery and equipments), which in this case imply that the tax residual value of machinery and equipment, as well as the accumulated supplementary depreciation, are positive. Moreover, it is also shown that the firms will not have any long term liabilities in steady state. The free- and restricted reserves will also be positive. However, the firm will only hold restricted reserves which fulfill the legislation requirement. We also concluded that the case where neither the constraint on new issues of shares nor the constraint on share capital are binding is excluded. Moreover, we showed that the firm will, in the long run, have an incentive to repurchase its own shares. This means that the constraint on new issues of shares is binding. However, in this case there will be situations when the constraint on share capital is not binding. This means that there exist solutions for steady state where the firm decides not to minimize its share capital to the amount demanded by the legislation.
Finally, the total cost of capital was shown to be equal to the cost of retention multiplied by the proportion of investment that is financed through retention. It was shown that some of the investment is financed through tax debt which does not cost anything for the firm. The most surprising result in the last section of this paper is that the cost of capital is not affected by the conversion method. However, this is only true under some specific conditions. For the derivation of the cost of capital we assumed that the conversion method will not alter the basic tax oriented choice between different financial sources. But, if we relax this assumption the cost of capital would certainly be affected. This means that the cost of capital for the firm can indeed be affected by the conversion method.
370 Bilaga 4 SOU 1998:136
References
Abel A. (1982); ”Dynamic Effects of Permanent and Temporary Tax Policies
in a q-Theory Model of Investment”; Journal of Monetary Economics, may; 353-374.
Auerbach A (1983); ”Taxation, Corporate Financial Policy and the Cost of
Capital”; Journal of Economic Literature; Vol XXI; Page 905-940.
Bergström V. and J. Södersten (1987); ”Kan finanspolitiken styra
investeringarna i näringslivet?” Bilaga 1; SOU 1989:34.
Bergström V. and J. Södersten (1981:1); ”Double Taxation and Corporate
Capital Cost”; in G. Eliassson and J. Södersten; eds.; Business Taxation, Finance and Firm Behavior- Proceedings of a Symposium at IUI, Stockholm, August 28-29,1978; IUI Conference Reports 1981:1; Stockholm; 163-190.
Bergström V. and J. Södersten (1981:1); ”Inflation, Taxation and Capital
Cost”; in G. Eliassson and J. Södersten; eds.; Business Taxation, Finance and Firm Behavior- Proceedings of a Symposium at IUI, Stockholm, August 28-29,1978; IUI Conference Reports 1981:1; Stockholm; 223-266.
Boadway R. (1979); ”Investment Incentives, Corporate Taxation, and
Efficiency in the Allocation of Capital”; Economic Journal 99, 470-481.
Boadway R. (1980); ”Corporate Taxation and Investment: A Synthesis of the
Neo-Classical Theory”; Canadian Journal of Economics 13, 250-267.
Boadway W. R. and N. Bruce (1979); ”Depreciation and Interest Deductions
and Effect of the Corporation Income Tax on Investment”; Journal of Public Economics 11; 93-105.
Cummins G. J., H. S. Harris, and K. A. Hasset (1994); ”Accounting
Standards, Information Flow, and Firm Investment Behavior”; National Bureau of Economic Research, Inc.; Working Paper No. 4685.
Hall R. and D. Jorgenson (1962); ”Tax Policy and Investment Behavior”;
American economic Review.
Hayashi F. (1982); ”Tobin’s Marginal q and Average q: A Neo-Classical
Interpretation”; Econometrica; January.
Kamien I. M. and N. L. Schwartz (1991); Dynamic Optimization- The
Calculus of Variations and Optimal Control in Economics and Management; Second Edition; Part II; Section 1-11.
Kanniainen V. and J Södersten (1994); ”Costs of Monitoring and Corporate
Taxation” Journal of PublicEeconomics 55, 307-321.
Kanniainen V. and J Södersten (1995); ”The Importance of Reporting
Conventions for the Theory of Corporate Taxation”; Journal of Public Economics; 57; 417-430.
Bilaga 4 371
King A. M. (1974); ”Taxation and the Cost of Capital”; Review of Economic
Studies 41; 21-35.
King A. M. (1975); ”Taxation, Corporate Financial Policy, and The Cost Of
Capital- A comment”; Journal of Public Economics; 4; 271-279.
Osterberg P. W. (1989); ”Tobin’s q, Investment, and The Endogenous
Adjustment of Financial Structure”; Journal of Public Economics; 40; 243-318.
Poterba J. and L. Summers (1983); ”The Economic Effects of Dividend
Taxation”; in Edward Altman and Martin Subrahmanyam, eds., Recent Advances in Corporate Finance (Richard D. Irwin: 1983).
Shahnazarian H. (1996); Three Essays on Corporate Taxation”; Economic
Studies 24; Department of Economics; Uppsala University.
Shahnazarian H. and P. Brose (1998); ”The Swedish Tax Model for
Incorporated Businesses”; Minstry of Finance; Taxation Department; Division for Tax Policy Analysis, Revenue Forecasting and Tax Statistics; mimeo.
Sinn H.-W. (1987); Capital Income Taxation and Resource Allocation; North-
Holland.
SOU (1997:181); ”Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk
valuta- Delbetänkande av Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta”.
Summers L. (1981); ”Taxation and Corporate Investment: A q Theory
Approach”; Brookings Papers on Economic Activity 1.