SOU 1998:136

Redovisning av aktiekapital i euro

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare (dir. 1997:76). Utredningsarbetet skulle enligt direktiven göras i två etapper. I en första etapp skulle behovet av aktiekapital i annan valuta än svenska kronor respektive behovet av redovisning i euro analyseras. Resultatet av arbetet under den första etappen redovisades i december 1997 i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Genom tilläggsdirektiv den 6 april 1998 (dir. 1998:28) har utredaren fått i uppdrag att i en andra etapp fullfölja sitt uppdrag, såvitt gäller redovisning och aktiekapital i euro, och lägga fram förslag till lagändringar som gör det möjligt för svenska företag och utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro samt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att därvid ha sitt aktiekapital i euro. Utredaren har vidare fått i uppdrag att parallellt med framtagandet av författningsförslagen ytterligare analysera det företagsekonomiska behovet av en sådan lagstiftning samt de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra.

Med stöd av beslutet den 15 maj 1997 förordnades från den 17 juni 1997 justitierådet Bo Svensson till särskild utredare.

Som sakkunniga i utredningen förordnades från den 18 augusti 1997 departementsrådet Sten Andersson, kanslirådet Tord Gransbo, departementssekreteraren Bo Lindén och departementssekreteraren Karin Lindgren. Karin Lindgren entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 22 oktober 1997 och efterträddes samma dag av filosofie doktorn och departementssekreteraren Sylvia Schwaag Serger. Från den 20 februari 1998 förordnades som sakkunniga hovrättsassessorn Peter Broberg, filosofie doktorn och departementssekreteraren Hovick Shahnazarian samt departementssekreterarna Eva Carlsson och Fredrik Lundqvist. Tord Gransbo entledigades från utredningens arbete fr.o.m den 18 mars 1998 och efterträddes samma dag av departements-

sekreteraren Peter Fredby. Redovisningschefen Bengt-Allan Mettinger förordnades som sakkunnig från den 18 mars 1998. Peter Broberg entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 20 maj 1998 och efterträddes samma dag av kammarrättsassessorn Catharina Abrahamsson.

Att som experter biträda utredningen förordnades från den 18 augusti 1997 bankdirektören Jan Bökmark, förbundsjuristen Margit Knutsson, ekonomie licentiaten och juris kandidaten Rolf Skog och kanslichefen Sören Wallin. Jan Bökmark entledigades från utredningens arbete fr.o.m. den 18 mars 1998 och efterträddes samma dag av bankdirektören Jan Siling. Från den 20 april 1998 förordnades som expert civilekonomen Birger Moström.

Till sekreterare förordnades från den 25 augusti 1997 hovrättsassessorn Anna-Karin Winroth.

Utredningen, som antagit namnet Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta, får härmed överlämna slutbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro. För biträde med den makroekonomiska analysen har professorn Clas Wihlborg anlitats.

Stockholm i november 1998

Bo Svensson

/Anna-Karin Winroth

5

Innehållsförteckning

Förkortningar ................................................................................ 11

Sammanfattning ............................................................................. 13

Författningsförslag ........................................................................ 27

1

Utredarens uppdrag .......................................................... 71

2

Den europeiska valutaunionen........................................... 73

3

Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser.............. 77

4

Remissyttrandena över utredarens delbetänkande.............. 79

5

Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys ...................... 81

5.1 Inledning ............................................................................ 81 5.2 Urvalet av företag .............................................................. 82 5.3 Svarsfrekvens och bortfall .................................................. 82 5.4 Kommentarer till tolkningen av resultatsammanställningen .......................................................................... 83 5.5 Översiktlig sammanfattning av enkätresultaten .................... 84

6

Makroekonomiska effekter på kronan................................. 87

6.1 Sammanfattning av Wihlborgs rapport ............................... 87 6.1.1 Risk- och avkastningsbedömningar ......................... 87 6.1.2 Fler transaktioner i euro ......................................... 88 6.1.3 Redovisning i euro ................................................. 88 6.1.4 Euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs ... 89 6.1.5 Målsättningar för valutahanteringen ....................... 89 6.1.6 Konsekvenser om kronan flyter eller fästs starkt vid euron ............................................................... 90 6.1.7 Information till aktieägarna .................................... 91 6.1.8 Wihlborgs sammanfattande bedömning ................... 91 6.2 Utredarens slutsatser .......................................................... 92

6 Innehållsförteckning

7

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik .................... 93

7.1 Företagsbeskattning ............................................................ 93 7.1.1 Allmänt om sambandet mellan redovisning och beskattning ............................................................ 93 7.1.2 Omräkning för skatteändamål ................................. 94 7.1.3 Det kopplade området ............................................ 96 7.1.4 Det icke kopplade området ..................................... 100 7.1.5 Problem med den föreslagna omräkningsmetoden ................................................................. 105 7.1.6 Utvärdering av metoden ......................................... 107 7.1.7 Behov av lagstiftning ............................................. 109 7.1.8 Omräkningsmetoden ur ett ekonomiskt perspektiv .. 110 7.2 Mervärdesskatt .................................................................. 114 7.2.1 Gällande rätt .......................................................... 114 7.2.2 Metoder för omräkning .......................................... 118 7.2.3 Faktura.................................................................. 120 7.2.4 Den periodiska sammanställningen ......................... 121 7.2.5 EU-avgiften ........................................................... 122 7.2.6 Lagstiftning ........................................................... 122 7.3 Preliminär skatt och arbetsgivaravgifter .............................. 123 7.3.1 Gällande rätt .......................................................... 123 7.3.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro ....................................................... 124 7.3.3 Behov av lagstiftning ............................................. 127 7.4 Kontrolluppgifter ............................................................... 128 7.4.1 Gällande rätt .......................................................... 128 7.4.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro ....................................................... 128 7.4.3 Lagstiftning ........................................................... 129 7.5 Ekonomiska effekter m.m. .................................................. 130 7.5.1 Effekter på incitamenten för investering och dess finansiering ............................................................ 130 7.5.2 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med nya aktier ............................................................... 131 7.5.3 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med kvarhållna vinstmedel ............................................. 133 7.5.4 Kapitalkostnaden i en liten öppen ekonomi .............. 135 7.6 Statsfinansiella effekter ...................................................... 138 7.6.1 Valutakurser .......................................................... 138 7.6.2 Effekter på bolagsskatteintäkterna .......................... 140 7.6.3 Effekter på mervärdesskatteintäkterna .................... 144 7.6.4 Sammanfattning ..................................................... 148

Innehållsförteckning 7

7.7 Redovisning i euro – konsekvenser för den ekonomiska statistiken ........................................................................... 148 7.7.1 Bakgrund och förutsättningar ................................. 148 7.7.2 Värderingsprinciper i ekonomisk statistik ............... 149 7.7.3 Valutaomräkningar i nationalräkenskaperna ........... 150 7.7.4 Valutaomräkningar hos företagen ........................... 150 7.7.5 SCB-enkät om valutaomräkningar i den ekonomiska statistiken ............................................ 152 7.7.6 Tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken .............................................................. 153 7.7.7 Rekommendationer avseende euroredovisande företag beträffande omräkning av statistikuppgifter från euro till svenska kronor ................................... 154 7.7.8 Författningsregler om uppgiftsskyldighet till den ekonomiska statistiken ..................................... 155

8

Allmänna överväganden .................................................... 157

8.1 Behovet av redovisning i euro ............................................. 157 8.1.1 Inledning ................................................................ 157 8.1.2 SCB:s undersökning ............................................... 158 8.1.3 Utredarens slutsatser av SCB:s undersökning ......... 160 8.1.4 Makroekonomiska konsekvenser ............................. 161 8.1.5 Sammanställning av argumenten ............................ 162 8.1.6 Skäl för redovisning i euro ..................................... 163 8.1.7 Skäl mot redovisning i euro .................................... 165 8.1.8 Redovisning i euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL ............... 165 8.1.9 En samlad bedömning ............................................ 166 8.1.10 Valfrihet mellan svensk valuta och euro.................. 166 8.2 Begränsningar med hänsyn till beskattningsreglerna ............ 167 8.3 Ikraftträdande .................................................................... 168 8.4 Övergångsbestämmelser ..................................................... 168

9

Redovisning i euro............................................................. 169

9.1 Principiella utgångspunkter ................................................ 169 9.2 Byte av redovisningsvaluta ................................................. 171 9.2.1 Samma valuta i alla led av redovisningen ................ 171 9.2.2 Beslutet om byte av redovisningsvaluta .................. 172 9.2.3 Byte endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. ......................................................... 172 9.2.4 Omräkning av utgående och ingående balans .......... 172 9.2.5 Tidpunkten då beslutet får verkan ........................... 175

8 Innehållsförteckning

9.2.6 Registrering av beslut om ändring i bolagsordningen eller stadgarna ........................................ 175 9.2.7 Återgång till redovisning i kronor ........................... 176 9.2.8 Redovisning i koncerner ......................................... 176 9.2.9 Utländska filialer ................................................... 178 9.2.10 Delårsrapporter ...................................................... 178

10

Aktiekapital i euro ............................................................. 179

10.1 Allmänna överväganden ..................................................... 179 10.1.1 Inledning ................................................................ 179 10.1.2 Denomineringens betydelse ..................................... 179 10.1.3 Aktiekapitalet skall denomineras i

redovisningsvalutan ................................................ 181

10.2 Tillämpning av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro ..... 184 10.2.1 Aktiekapitalets storlek ............................................ 184 10.2.2 Kvittning vid nyemission m.m. ............................... 185 10.2.3 Auktoriserad revisor eller godkänd revisor .............. 185 10.2.4 Skydd för det bundna egna kapitalet. ...................... 186 10.2.5 Nedsättning av a ktiekapitalet .................................. 186 10.2.6 Tvångslikvidation på grund av bristande

kapitaltäckning ...................................................... 187

10.3 Tillämpningen av vissa andra bestämmelser i aktiebolagslagen när redovisningen är i euro ....................... 188 10.3.1 Aktiebolags bildande .............................................. 188 10.3.2 Aktier, aktiebrev och aktiebok ................................ 189 10.3.3 Ny- och fondemission ............................................. 191 10.3.4 Emission av konvertibler och optioner .................... 192 10.3.5 Nedsättning av aktiekapitalet .................................. 194 10.3.6 7-11 kap. ............................................................... 195 10.3.7 Vinstutdelning ........................................................ 195 10.3.8 Återbetalning av kapitaltillskott .............................. 196 10.3.9 Likvidation ............................................................ 197 10.3.10 Fusion ................................................................... 198 10.3.11 15-19 kap. ............................................................. 199

11

Ekonomiska föreningar...................................................... 201

11.1 Ekonomiska föreningar ....................................................... 201 11.1.1 Det bundna egna kapitalet ...................................... 202 11.1.2 Medlemsinsatser och insatsemission ....................... 204 11.1.3 Förlagsinsatser ....................................................... 205 11.2 Sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar .................. 207

Innehållsförteckning 9

12

Finansiella företag ............................................................ 209

12.1 Inledning ............................................................................ 209 12.1.1 Företag som får möjlighet att redovisa i euro .......... 209 12.1.2 Hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske ............ 209 12.1.3 Redovisning av det bundna egna kapitalet

enlig t ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs? .......................................................... 210

12.2 Redovisningsfrågor ............................................................ 213 12.2.1 Löpande bokföring ................................................. 213 12.2.2 Säkringsredovisning ............................................... 215 12.2.3 Fonden för orealiserade vinster ............................... 217 12.3 Kapitaltäckningsfrågor ....................................................... 217 12.3.1 Kapitalbas och kapitalkrav ..................................... 218 12.3.2 Lägsta tillåtna kapitalbas ....................................... 221 12.4 Krav på minsta bundet eget kapital ..................................... 224 12.5 Föreskrifter om största tillåtna valutaposition .................... 224 12.6 Bankernas inlåning ............................................................. 225 12.7 Försäkringsbolag ................................................................ 225 12.7.1 Livförsäkringsbolag ............................................... 225 12.7.2 Skadeförsäkringsbolag ........................................... 227 12.8 Värdepappersfonder ........................................................... 229 12.9 Tillsynsfrågor .................................................................... 230 12.9.1 Rapportering till Finansinspektionen ....................... 230 12.9.2 Rapportering till Riksbanken .................................. 231 12.10 Övriga frågor ..................................................................... 231 12.10.1 Insättningsgarantin ................................................. 231 12.10.2 Förbudet i insiderlagen mot korttidshandel .............. 232 12.10.3 Understödsföreningar ............................................. 232

Författningskommentar.................................................................. 235

B

ILAGOR

1. Utredningens direktiv .............................................................. 263 2. SCB:s enkät – frågor och sammanställning av de svar som lämnats ................................................................................... 277 3. De makroekonomiska konsekvenserna

Clas Wihlborg ........................................................................ 299

4. The implications of permitting domestically owned firms to have their accounting in foreign currency (euro) within a taxation system that is based on domestic currency (SEK)

Hovick Shahnazarian.............................................................. 333

Förkortningar

ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) BFL Bokföringslagen (1976:125) BFN Bokföringsnämnden dir. direktiv Ds Departementsserien ECB Europeiska centralbanken EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska gemenskapen EMU Ekonomiska och monetära unionen EU Europeiska unionen EUR euro FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR FFFS Finansinspektionens författningssamling FRL Försäkringsrörelselagen (1982:713) KL Kommunalskattelagen (1928:370) LSK Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter ML Mervärdeskattelagen (1994:200) prop. proposition PRV Patent- och registreringsverket RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SBL Skattebetalningslagen (1997:483) SCB Statistiska centralbyrån SFB Stockholms fondbörs SFS Svensk författningssamling SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt SOU Statens offentliga utredningar SRU Standardiserat räkenskapsutdrag USD US-dollar VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag ÅRFL Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

12 Förkortningar SOU 1998:136

ÅRKL Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)

Sammanfattning

Inledning

Från och med januari 1999 kommer 11 av EU:s medlemsstater att ha en gemensam valuta. Denna gemensamma valuta kommer under en treårig övergångstid att kunna uttryckas både i en gemensam valutaenhet, euro, och i nationella valutaenheter. Efter övergångsfasen kommer euron att utgöra det enda legala betalningsmedlet i dessa länder. Sverige deltar inte i valutaunionen från starten. För de svenska företagen som arbetar i konkurrens med företag från länder som deltar i EMU-projektet utgör detta ett problem.

Behovet av redovisning i euro

I utredningsuppdraget ingår att klarlägga det företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro och så långt det är möjligt kvantifiera detta. Utredaren har låtit Statistiska centralbyrån (SCB) göra en enkät bland ett antal företag om behovet av sådan redovisning.

SCB:s undersökning omfattar endast aktiebolag med en balansomslutning på 5 miljoner kr eller mer. Därmed står det klart från början att den inte tillåter några slutsatser beträffande behovet av redovisning i euro bland andra associationsformer eller bland enskilda näringsidkare. Den säger inte heller någonting om behovet av euro som redovisningsvaluta bland de drygt 200 000 aktiebolag som har lägre balansomslutning än som sagts nu.

Av svaren på enkäten framgår bl.a. att det är endast en mindre andel av företagen som har behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12 procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små företag till 29 procent för de mest omsatta börsbolagen. Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen bland de största börsföretagen är också entydiga. De anger ett behov av att använda euro i den löpande bokföringen.

14 Sammanfattning SOU 1998:136

Det är sålunda genom SCB:s enkät klart att 29 procent av de mest omsatta börsnoterade aktiebolagen och 20 procent av de största aktiebolagen anser sig ha ett behov av att ha den löpande bokföringen i euro. De mest omsatta börsbolagen står tillsammans för ca 80 procent av det totala antalet anställda inom näringslivet och svarar för en lika stor andel av landets totala produktion. Om vart fjärde börsbolag vill ha möjlighet att byta redovisningsvaluta till euro innebär det att 20 procent av den totala produktionen sker i företag som vill ha denna möjlighet och att var femte anställd i den privata sektorn arbetar i ett sådant företag. Lägg till detta att uppskattningsvis (20 procent av 1 300=) 260 aktiebolag med en balansomslutning över 250 miljoner kr vill ha möjlighet att redovisa i euro och det är tydligt att det står mycket viktiga intressen bakom önskemålen om ändrad redovisningslagstiftning.

Det företagsekonomiska behovet uttryckt i kronor av redovisning i euro har emellertid inte kunnat beräknas med ledning av enkätsvaren.

Makroekonomiska effekter av redovisning i euro

I uppdraget åt utredaren ingår vidare att analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra. Uppdraget lämnades mot bakgrund av en diskussion tidigt under år 1998 i massmedia om huruvida kronans värde skulle komma att försvagas om företagen fick möjlighet att avge redovisning i euro och ha aktiekapitalet i denna valuta.

Utredaren har anlitat professorn Clas Wihlborg som biträde med den makroekonomiska analysen. Wihlborgs huvudslutsats är att ett ökat användande av euro som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur makroekonomisk synpunkt. Det skall emellertid påpekas att denna slutsats förutsätter bl.a. att aktieägarna omedelbart får information om företagens valutahanteringsprinciper. Det är emellertid inte säkert att de får denna information alls eller i vart fall inte i tid. I så fall kan nettoeffekten på valutaflödena bli avsevärd.

Med hänvisning till professor Clas Wilborgs analys anser utredaren att ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapital för svenska företag inte kan antas få några mera betydande makroekonomiska effekter.

Sammanfattning 15

Skäl för och emot redovisning i euro

Den internationella miljön

I stort sett samtliga EU-länder har planer på att redan år 1999 tillåta de nationella företagen att upprätta sin finansiella redovisning i euro. Från och med år 2002 kommer samtliga företag i länder som deltar i EMU att vara hänvisade till att upprätta sin löpande bokföring och sin finansiella redovisning i övrigt i denna valuta. Det innebär att nästan alla företag i de europeiska länder vi brukar jämföra oss med kommer att ha sin redovisning i euro. Det är en viktig förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Om några år kommer de svenska företagen, om Sverige väljer att stanna utanför EMU och inte ändrar sin redovisningslagstiftning, att vara nästan ensamma i Västeuropa om att redovisa i en liten nationell valuta medan den stora delen av den europeiska företagsamheten redovisar i den mycket stora och internationellt gångbara valutan euro. I en sådan situation menar utredaren att svenska företag som en anpassning till den fortgående internationaliseringen på redovisningsområdet bör ges möjlighet att redovisa i euro.

Redovisningskostnaderna

Ett av de två sakskäl som brukar anföras för redovisning i euro, är att, om företagen tvingas hantera kronor och euro parallellt i den finansiella redovisningen och i den externa rapporteringen, kostnader uppstår som försvagar de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utländska företag. Redovisningskostnaderna kan bli särskilt betungande för svenska företag som ingår i internationella koncerner i vilka euron används som koncernvaluta. Svenska företag som har euron som koncernvaluta har ett intresse av att göra upp sina affärer i euro för att slippa valutasäkra sina fordringar och skulder. Sådana företag kan antas komma att begära att leveransavtal med svenska företag tecknas i euro och att fakturering sker i denna valuta. Många svenska underleverantörer kommer därigenom att tvingas att fakturera i euro också i rent svenska affärsförhållanden och får då behov av att använda euro i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt. Ytterligare en grupp som riskerar särskilt stora redovisningskostnader är företag som helt eller nästan helt handlar med företag i EMU och använder sig av euron som affärsvaluta. Utredaren menar att redovisningskostnaderna är ett beaktansvärt argument för att framför allt svenska företag av nyss angivet slag vid ett utanförskap bör ha möjlighet att ha sin redovisning i euro.

16 Sammanfattning SOU 1998:136

Kapitalanskaffningen

Det andra av de sakskäl som brukar anföras är att om företagen inte tillåts redovisa i annat än kronor så blir det svårare för dem att anskaffa kapital utomlands och kapitalkostnaderna ökar. Som anförts ovan kommer de svenska företagen, om Sverige väljer att stanna utanför EMU och inte ändrar sin redovisningslagstiftning, om några år att vara nästan ensamma i Västeuropa om att redovisa i en liten nationell valuta medan den stora delen av den europeiska företagsamheten redovisar i den mycket stora och internationellt gångbara valutan euro. I en sådan situation menar utredaren att de svenska företagen kommer att vidkännas en konkurrensnackdel på den internationella kapitalmarknaden. Det talar för att svenska företag som anlitar den internationella kapitalmarknaden för kapitalanskaffning vid ett utanförskap bör ha möjlighet att ha sin redovisning i euro.

Jämförbarheten

Utredaren anser att det är viktigt att företagens redovisningar är jämförbara. En möjlighet för svenska företag att välja mellan kronor och euro kommer att försvåra jämförelser mellan svenska företag med olika redovisningsvalutor. Utredaren menar emellertid att dessa olägenheter kompenseras av ökade möjligheter till jämförelser med utländska företag som avger sin redovisning i euro.

Omräkning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL räcker inte

Möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL är enligt utredarens mening inte tillräcklig, om målet är att visa företagets ställning och resultat enligt ett system med euron som redovisningsvaluta. Full jämförbarhet med företag som har euron som redovisningsvaluta uppnås inte. Omräkningsmöjligheten tillgodoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som finns för svenska företag i koncerner med euron som koncernvaluta. Detsamma kan sägas om svenska företag som har alla eller nästan alla affärshändelser i euro. Till den senare gruppen hör svenska företag som är underleverantörer till svenska företag med euron som redovisningsvaluta och som använder samma valuta också som affärsvaluta bl.a. för att slippa valutasäkra sina åtaganden. Möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL bör därför kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att ha hela

Sammanfattning 17

redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro.

Beskattningsregler

Det finns i dag inte någonting som hindrar svenska företag som så önskar att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt både i svenska kronor och i euro eller någon annan främmande valuta. En sådan ordning innebär emellertid en dubblering av redovisningskostnaderna och det torde inte finnas något företag som i dag har en sådan dubbel redovisning.

Enligt utredningens direktiv skall deklarationerna avges i svenska kronor. Det är tydligt att om skattemyndigheterna fordrar att de skattskyldiga i deklarationerna lämnar uppgifter som förutsätter att de har en i det närmaste fullständig bokföring i svenska kronor så kommer det inte att finnas något intresse bland dessa skattskyldiga att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt i euro.

För att göra det praktiskt möjligt för företag att ha sin redovisning i euro lägger utredaren fram förslag till omräkningsregler för beskattnings- och statistikändamål som innebär följande.

Vad gäller företagsbeskattningen skall balans- och resultaträkning räknas om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs. Den differens som uppkommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs och övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte resultatföras utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som en korrigeringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Denna modell innebär att resultatmätningen inom det kopplade området även fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den genomsnittliga växelkursen. Inom det icke kopplade området skall beloppen i kronor gälla.

Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt skall omräkning ske med den genomsnittliga växelkursen för den månad redovisningen avser. Avser redovisningen ett helt år skall den genomsnittliga växelkursen för det aktuella året användas.

Beträffande preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skall företag som väljer att ha sin redovisning i euro i en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneutbetalningar som avdragen skatt i kronor. Företagen bör för detta ändamål kunna använda sina ordinarie löneredovisnings-

18 Sammanfattning SOU 1998:136

system. Vid löneutbetalningstillfället bokförs således gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisningssystemet framgår relevanta belopp i kronor.

Vad slutligen gäller omräkningen för statistikändamål, så bör en samordning ske med andra myndigheter (RSV m.fl.). Att företagen skulle behöva hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är olämpligt.

Eftersom det är omöjligt att förutsäga hur den svenska kronan kommer att förhålla sig gentemot euron går det inte att kvantifiera det finansieringsbehov som kan uppstå med de valda omräkningsreglerna. När företag tillåts sköta sin redovisning i euro, kan det leda till en ökning eller en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakursutvecklingen och fördelningen av intäkterna över tiden. Visserligen kan ett kortsiktigt intäktsbortfall finansieras med framtida skatteintäkter som kan uppstå på lite längre sikt. Man bör dock vara medveten om att även dessa skattebortfall måste finansieras i statens budget. Det går inte att vid varje budgettillfälle hänvisa till förväntade framtida skatteintäkter som finansiering av de tillfälliga skattebortfallen.

Det är naturligtvis möjligt att kronan långsiktigt kommer att ändra värde gentemot euron. I de fall den apprecieras kommer statens skatteintäkter från de företag som sköter sin redovisning i euro att minska. I de fall som svenska kronan deprecieras kommer statens intäkter att öka eftersom varje euro i redovisad vinst är mer värd i kronor. Det är viktigt att dessa effekter av växelkursförändringen på statens skatteintäkter inte används som motiv för eller som finansiering av en expansiv finanspolitik.

Företag som föreslås få ha sin redovisning i euro

Utredaren har funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag och ekonomiska föreningar samt flertalet finansiella företag.

Sammanfattning 19

Principer för redovisning i euro

Byte av räkenskapsår och omräkning av utgående balansen

En given utgångspunkt för utredaren är att byte av redovisningsvaluta får ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När ett företag byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret. Utredaren förslår att omräkningen skall ske enligt den kurs som den Europeiska centralbanken (ECB) fastställer på den sista bankdagen av det gamla räkenskapsåret.

Redovisning till ”anskaffningsvärdet”

Nästa fråga blir om posterna i den ingående balansen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Utredaren menar att det framräknade bundna egna kapitalet skall användas i den utgående balansräkningen för samma räkenskapsår och i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet. Beträffande ekonomiska föreningar föreligger särskilda problem med hänsyn till att förlagsinsatserna är förenade med vissa villkor som gör det osäkert om de fullt ut kan behandlas som bundet eget kapital eller om de i vissa hänseenden måste hanteras som främmande kapital. Också i de finansiella företagen finns vissa problem vad gäller hanteringen av poster i det bundna egna kapitalet.

Samma valuta i alla led av redovisningen

En annan given utgångspunkt för utredaren är att samma valuta skall så långt möjligt användas i alla led av redovisningen. Utredaren lägger i enlighet härmed fram förslag till bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret. Dessutom föreslås en

20 Sammanfattning SOU 1998:136

bestämmelse i ÅRL om att koncernredovisningen skall avges i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.

Beslutet om byte av redovisningsvaluta

Utredaren utgår från att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. För aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår utredaren att beslut om byte av redovisningsvaluta fattas genom att en bestämmelse om att redovisningen skall ske i euro införs i eller tas bort från bolagsordningen eller stadgarna.

Återgång till redovisning i kronor

Den ordning som utredaren föreslår beträffande byte av redovisningsvaluta från kronor till euro framstår som lämplig också när det gäller byte i motsatt riktning. Vad som anförts ovan bör tillämpas också vid byte från euro till kronor.

Aktiebolag

Inledning

I utredningsuppdraget ingår att utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utredningsarbetet skall därvid drivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. I detta får anses ligga att aktiekapitalet i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret skall vara angivet i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.

En annan given utgångspunkt för utredaren är att aktierna skall emitteras i en och samma valuta. Frågan om vissa finansiella bolag skall ges möjlighet att ha sitt aktiekapital i mer än en valuta skall utredas i annat sammanhang.

I 1997 års delbetänkande föreslog utredaren att det nuvarande systemet med nominella aktievärden skall ersättas med s.k. kvotaktier. Den frågan har överlämnats till Aktiebolagskommittén att utreda vidare och behandlas inte i förevarande betänkande.

Sammanfattning 21

Omräkning av aktiekapitalet

Som framgått av det föregående föreslår utredaren att aktiekapitalet räknas om till ECB:s kurs den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret och att det erhållna beloppet sedan används i alla senare balansräkningar med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och fondemission, konvertering och nyteckning med utnyttjande av optionsrätt.

Registrering av aktiekapitalet

Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktiekapitalet i bolagsordningen och aktiebolagsregistret stå kvar med sina svenska värden. Det skulle innebära att aktiekapitalet i årsbokslut och årsredovisning redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i bolagsordning och aktiebolagsregister. En sådan motsättning mellan redovisning och bolagsordning skulle emellertid vara ägnad att leda till missförstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för det egna bundna kapitalet. De mest omsatta börsbolagen, som enligt SCB:s enkät är de som mest önskar en möjlighet att redovisa i euro, torde dessutom vara angelägna om att kunna emittera sina aktier på den internationella kapitalmarknaden med aktierna denominerade i euro. Det är mot denna bakgrund utredaren ser regeringens direktiv om att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta.

På grund av det anförda föreslår utredaren att aktiekapitalet skall i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret anges i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring. Det är närmast självklart att aktiernas nomiella belopp, vilket utredaren i och för sig anser bör avskaffas, skall anges i samma valuta som aktiekapitalet.

Ekonomiska föreningar

Utredaren menar att den ordning som föreslås gälla i fråga om byte av redovisningsvaluta i aktiebolag är lämplig även för de ekonomiska föreningarna. I enlighet härmed föreslår utredaren att om en ekonomisk förening skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i stadgarna. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.

22 Sammanfattning SOU 1998:136

Finansiella företag

Som anförts i det föregående har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Hit hör i första hand aktiebolag och ekonomiska föreningar, av vilka några är finansiella företag. Men också sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag hör till den krets av företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Till utgången av år 1998 utgör dessutom bankaktiebolag en särskild grupp av associationer som inte följer aktiebolagslagen utan bankaktiebolagslagen (1987:618), men som beskattas som aktiebolag. I sammanhanget skall nämnas att kreditmarknadsföreningar räknas som ”vanliga” ekonomiska föreningar. I enlighet härmed föreslår utredaren att det av bokföringslagen skall framgå att inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får ange beloppen i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt i euro.

Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs?

Även om det således är möjligt att beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag eller ekonomiska föreningar finns det vissa skillnader som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att det egna kapitalet i dessa associationer är indelat i andra poster än i aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet.

Den fråga som måste besvaras är om posterna i bundna egna kapitalet efter valutabytet skall tas upp i balansräkningen med de belopp som erhållits vid omräkningen enligt ECB:s kurs eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja ut grundfond och garantifond i sparbanker, medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker, aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag samt garantikapitalet i ett ömsesidigt försäkringsbolag. I betänkandet anges hur dessa poster skall redovisas.

Sammanfattning 23

Ikraftträdande

De skattebestämmelser som är en nödvändig förutsättning för att redovisning i euro skall vara av praktiskt intresse kan tillämpas tidigast beträffande räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare. Utredaren föreslår därför att redovisningslagstiftningen skall träda i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Det är önskvärt att bolag som önskar övergå till redovisning i euro fattar beslut om detta i god tid före det nya räkenskapsåret och registrerar beslutet omedelbart. Det är emellertid inte möjligt för PRV att registrera ett sådant beslut innan den nya lagstiftningen trätt i kraft, dvs. tidigast den 1 december 1999. Utredaren menar emellertid att det bör vara möjligt för aktiebolag med räkenskapsår den 1 januari – den 31 december att under våren 1999 dels fatta beslut om byte av redovisningsvaluta med verkan från och med närmast följande räkenskapsår under förutsättning att ny lagstiftning medger det, dels bemyndiga styrelsen att ge in beslutet för registrering så snart beslutet kan registreras enligt samma lagstiftning.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)

Härmed föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1976:125)

dels att 23 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §

Beloppen i den löpande bokföringen och i årsbokslutet skall anges i svenska kronor. Aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får dock i stället ange beloppen i euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Vid bytet skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Den på detta sätt omräknade balansräkningen skall utgöra ingående balans för det nya

28 Författningsförslag SOU 1998:136

räkenskapsåret och användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas.

Har den bokföringsskyldige bytt redovisningsvaluta får han göra ett nytt byte endast om skattemyndigheten tillåter det

.

23 §1

Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 12 § fjärde stycket får överklagas hos Riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut i sådana ärenden får inte överklagas.

Skattemyndighetens beslut i ärenden enligt 12 § fjärde stycket och 3 a § tredje stycket får överklagas hos Riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut i sådana ärenden får inte överklagas.

Myndigheters beslut enligt denna lag får i övriga fall överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

1 Senaste lydelse 1990:1439.

Författningsförslag 29

2. Förslag till Lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 2 § och 7 kap. 6 §årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §

Beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor. Beloppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.

Beloppen i årsredovisningen skall anges i samma valuta som i den löpande bokföringen under räkenskapsåret. Beloppen får dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). I så fall skall upplysning om omräkningskursen lämnas i en not.

Vid byte av redovisningsvaluta skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Den på detta sätt omräknade balansräkningen skall utgöra ingående balans för det nya räkenskapsåret och användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas.

4 kap.

13 §

Fordringar och skulder i utländsk valuta får omräknas enligt växelkursen på balansdagen,

Fordringar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan får omräknas enligt

30 Författningsförslag SOU 1998:136

om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.

växelkursen på balansdagen, om detta står i överensstämmelse med 2 kap. 2 och 3 §§.

5 kap.

2 §

Principerna för värdering av tillgångar, avsättningar eller skulder skall anges.

För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller skulder i utländsk valuta skall anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till svenska kronor.

För poster i årsredovisningen som avser tillgångar, avsättningar eller skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall anges enligt vilka principer beloppen har räknats om till redovisningsvalutan.

7 kap.

6 §

För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:

I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets årsredovisning. För koncernredovisningen tillämpas följande bestämmelser i 2 kap.:

4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper, 5 § om språk och form,

6 § om valuta, och 7 § om undertecknande.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 31

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, att 4 kap. 8 §, 5 kap. 4 § och 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

8 §

Tillgångar och skulder i utländsk valuta skall omräknas efter växelkursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot eller utgör skydd mot valutakursförändringar.

Tillgångar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall omräknas efter växelkursen på balansdagen, om de inte genom särskilda åtgärder skyddas mot eller utgör skydd mot valutakursförändringar.

Materiella och immateriella anläggningstillgångar samt sådana finansiella anläggningstillgångar som utgörs av andelar får utan hinder av första stycket omräknas efter anskaffningskursen vid förvärvet.

5 kap.

4 §1

Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om skulder och eget kapital:

1. För varje efterställd skuld som uppgår till mer än tio procent av samtliga efterställda skulder, skall uppgift lämnas om lånebelopp, lånevaluta, räntesats, förfallodag, omständigheter som kan medföra förtida återbetalning, efterställningsvillkoren samt förutsättningar och villkor för betalning på förfallodagen eller för konvertering. Vidare skall sammanfattande upplysningar lämnas om vilka regler som gäller för övriga efterställda skulder.

2. Större belopp i posten Övriga skulder (post 4) skall specificeras till sin storlek och art.

3. I bankaktiebolag och andra aktiebolag som omfattas av denna lag skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Aktie-

1 Senaste lydelse 1997:454.

32 Författningsförslag SOU 1998:136

kapital, Överkursfond, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

4. I sparbank skall eget kapital delas upp i fonder och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Med fonder avses Grundfond, Uppskrivningsfond, Reservfond, Fond för orealiserade vinster samt Garantifond. Benämningen fond får inte användas för annat belopp i balansräkningen. Förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragspost.

5. I medlemsbank och i kreditmarknadsförening skall eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp Insatskapital, Uppskrivningsfond, Reservfond och Fond för orealiserade vinster. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

6. Om en medlemsbank eller en kreditmarknadsförening har sin bokföring i euro, skall i kronor betalda förlagsinsatser redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när banken eller föreningen bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Om en sparbank har sin bokföring i euro, skall i kronor betalda bidrag till garantifonden redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när sparbanken bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fonder.

Författningsförslag 33

7 kap.

4 §

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets redovisning. För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1-3 §§årsredovisningslagen (1995: 1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp som bundet kapital under Andra fonder (post 12) i koncernbalansräkningen,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 24 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om förvaltningsberättelse och finansieringsanalys i 6 kap. 1 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

34 Författningsförslag SOU 1998:136

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, att 7 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4 §

För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

I koncernredovisningen skall beloppen anges i samma valuta som i moderbolagets redovisning. För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1-3 §§årsredovisningslagen (1995: 1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden skall tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.IV) i skadeförsäkringsföretag och under Återbäringsmedel (DD) i livförsäkringsföretag,

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 1 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 24 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap. 1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 35

5. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härmed föreskrivs att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 § och 9 kap. 35 §aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §1

Aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag.

Om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.

Aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp skall anges i svenska kronor eller euro.

2 kap.

4 §2

Bolagsordningen skall ange

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4. aktiekapitalet eller, om detta skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet ej får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5. aktiernas nominella belopp,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt styrelsesuppleanter, om sådana skall finnas, samt tiden för styrelseledamots uppdrag,

7. sättet för sammankallande av bolagsstämma,

8. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,

9. vilken tid bolagets räkenskapsår skall omfatta. I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

1 Senaste lydelse 1994:802.2 Senaste lydelse 1998:760.

36 Författningsförslag SOU 1998:136

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Om bolaget skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall aktiekapitalet och aktiernas nominella belopp anges i denna valuta.

9 kap.

Anmälan och verkställighet av beslut om ändring av bolagsordningen

35 §1

Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registrering och får, utom i fall som avses i 18 kap. 6 §, inte verkställas förrän registrering har skett.

Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 4 § fjärde stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

Registreringsmyndigheten skall räkna om det registrerade aktiekapitalet till den nya valutan enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under det gamla räkenskapsåret.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 4 § tredje stycket andra meningen om påskrift på aktiebrev när nominella beloppet ändrats tillämpas inte när ändringen skett i samband med byte av bokföringsvaluta.

1 Senaste lydelse 1998:760.

Författningsförslag 37

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härmed föreskrivs att 2 kap. 2 §, 7 kap. 14 § samt 9 kap.7 och 15 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Föreningens stadgar skall ange

1. föreningens firma,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med,

5. för det fall att regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skall förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp till vilka de får bestämmas,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 10. vilken tid föreningens räkenskapsår skall omfatta, 11. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, samt

12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 10 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.

1 Senaste lydelse 1997:914.

38 Författningsförslag SOU 1998:136

Om föreningen skall ha sin bokföring i euro, skall detta anges i stadgarna. I så fall skall medlemsinsatserna anges i denna valuta.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

7 kap.

14 §

Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt, om samtliga röstberättigade i föreningen har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande stämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.

Har i stadgarna tagits in ytterligare villkor för ändring av stadgarna, gäller det villkoret.

Om enligt en föreskrift i stadgarna en viss bestämmelse inte får ändras utan regeringens tillstånd, får inte heller en sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd, om föreskriften har tagits in i stadgarna på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande.

Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.

Beslut som innebär nedsättning av medlemsinsatsernas belopp eller annan lindring av medlemmarnas insatsskyldighet enligt stadgarna får inte verkställas förrän ett år har förflutit efter registreringen.

Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 2 kap. 2 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

9 kap.

7 §1

I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna.

1 Senaste lydelse 1997:914.

Författningsförslag 39

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, reservfond samt uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får göras så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket därav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden – de betalda insatserna – utförs som en särskild post under eget kapital.

Om föreningen har sin bokföring i euro, skall i kronor bestämda förlagsinsatser redovisas enligt omräkningskursen på balansdagen. Skillnaden mellan det redovisade beloppet och motsvarande belopp när föreningen bytte redovisningsvaluta skall tas upp som en tilläggs- eller avdragspost under fritt eget kapital eller ansamlad förlust.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening, skall beloppet anges särskilt. Detta får ske inom linjen. Detsamma gäller ifråga om pant och med pant jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.

15 §1

En ekonomisk förening som enligt 11 c, 11 e eller 11 g § bokföringslagen (1976:125) upprättar årsbokslut med tillämpning av bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) skall upprätta årsredovisning samt, i förekommande fall, koncernredovisning och delårsrapporter med tillämpning av 2 kap. 1 - 6 §§ och 7 § första och tredje styckena, 3 kap., 4 kap. 1 - 6 §§, 8 § första stycket och andra stycket 2 och 3, 9 - 13 §§, 14 § andra stycket och 15 - 17 §§, 5 kap. 1 -12 §§, 14 § andra stycket och 15 - 24 §§, 6 kap., 7 kap. och 9 kap. 1, 3 och

1 Senaste lydelse 1998:768.

40 Författningsförslag SOU 1998:136

Vid tillämpningen av årsredovisningslagen gäller följande.

1. Vad som sägs om aktiebolag och bolag gäller ekonomiska föreningar.

2. Vad som sägs om moderbolag gäller moderförening.

3. Vad som sägs om bolag som avses i 10 kap.12 och 13 §§aktiebolagslagen (1975:1385) gäller ekonomiska föreningar som avses i 8 kap. 5 § första och tredje styckena denna lag.

4. Med intresseföretag avses vad som anges i 1 kap.5 och 6 §§årsredovisningslagen.

5. Med andelar avses aktier och andra andelar i juridiska personer.

6. Uppskrivning får göras endast för avsättning till uppskrivningsfond.

7. De hänvisningar som finns i 7 kap. årsredovisningslagen till andra bestämmelser i den lagen skall inte tillämpas på 2 kap. 7 § andra stycket, 4 kap. 7 § och 14 § första stycket samt 5 kap. 14 § första och tredje styckena. En förening som upprättar årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport i enlighet med första eller andra stycket skall inte tillämpa bestämmelserna i 1, 2, 4 och 5 §§,

6 § första stycket och andra stycket första meningen, 7 § första och fjärde styckena, 8 §, 9 § första stycket, andra stycket 1, 2 och 7, tredje och fjärde styckena samt 11 §, 12 § första stycket och andra stycket första meningen samt 13 och 14 §§. För en sådan förening gäller inte heller vad som sägs i 10 § första stycket om koncernredovisningens delar.

En förening som upprättar årsredovisning, koncernredovisning eller delårsrapport i enlighet med första eller andra stycket skall inte tillämpa bestämmelserna i 1, 2, 4 och 5 §§,

6 § första stycket och andra stycket första meningen, 7 § första och femte styckena, 8 §, 9 § första stycket, andra stycket 1, 2 och 7, tredje och fjärde styckena samt 11 §, 12 § första stycket och andra stycket första meningen samt 13 och 14 §§. För en sådan förening gäller inte heller vad som sägs i 10 § första stycket om koncernredovisningens delar.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 41

7. Förslag till Lag (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för företag som har sin redovining i euro eller som byter redovisningsvaluta.

2 § Företaget skall bifoga sin årsredovisning till självdeklarationen.

3 § Uppgifter enligt 2 kap. 19 § första stycket lagen (1990:325) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall avse belopp som har räknats om till kronor enligt 4 §. De företag som nämns i 2 kap. 20 § första stycket denna lag skall bifoga balans- och resultaträkning omräknade till kronor enligt 4 §. Det omräknade resultatet skall vara utgångspunkt för sådan justering som avses i 2 kap. 19 § andra stycket 3 samma lag.

4 § Resultaträkningen skall räknas om enligt beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.

Balansräkningen skall räknas om enligt balansdagens kurs. Detta gäller dock inte posten Årets resultat som skall räknas om enligt den genomsnittliga växelkursen.

Om omräkning enligt första och andra styckena leder till att summan av tillgångarna avviker från summan av eget kapital, avsättningar och skulder skall mellanskillnaden föras upp som en korrigeringspost.

5 § Om värderingen av lager, pågående arbeten, fordrings- eller skuldposter eller avsättningar ändras i förhållande till den avgivna självdeklarationen, skall det belopp som påverkar den skattepliktiga intäkten justeras med hänsyn till skillnaden mellan balansdagens kurs och beskattningsårets genomsnittliga växelkurs.

6 § När ett företag byter redovisningsvaluta skall som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar omräknade enligt balansdagens kurs.

Om företaget tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på inventarier eller sådana tillgångar som enligt punkt 16 av anvisningarna till 23 §

42 Författningsförslag SOU 1998:136

kommunalskattelagen (1928:370) skrivs av enligt samma regler skall anskaffningsvärdet på de inventarier som anskaffats under de tre senaste beskattningsåren och som fortfarande finns kvar i verksamheten räknas om enligt balansdagens kurs.

7 § Vid redovisning av uppgifter om mervärdesskatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall omräkning ske med den genomsnittliga växelkursen för den månad redovisningen avser. Avser redovisningen ett helt år skall den genomsnittliga växelkursen för det aktuella året användas.

8 § Riksskatteverket skall fastställa de kurser som behövs för att omräkning skall kunna göras enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas, såvitt avser självdeklaration, första gången vid 2001 års taxering.

Författningsförslag 43

8. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 20 §

1.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till

Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till

1 Senaste lydelse 1996:1399

44 Författningsförslag SOU 1998:136

personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person.

personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person. För företag som har sin löpande bokföring i euro skall i stället ett belopp i euro som motsvarar 90 kronor användas. Detta belopp skall beräknas utifrån den genomsnittliga växelkursen under perioden december andra året före beskattningsåret till november året före beskattningsåret

För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten.

till 24 §

41. Fordringar, skulder och kontanter i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed.

4. Fordringar, skulder, avsättningar och kontanter i annan valuta än redovisningsvalutan värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

1 Lydelse enligt förslag i prop. 1998/99:28.

Författningsförslag 45

9. Förslag till Lag om ändring lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

3 mom.1 Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank eller svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretaget eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller

a) att varken givare eller mottagare är bostadsföretag enligt 7 mom., investmentföretag enligt 10 mom. eller förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket,

b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,

c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag,

d) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till moderföretag, moderföretaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från dotterföretaget,

e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotter-

e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotter-

1 Senaste lydelse 1995:854

46 Författningsförslag SOU 1998:136

företaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget samt

f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat.

företaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget,

f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat samt

g) att både givare och mottagare använder samma redovisningsvaluta.

Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a, b och f är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall.

Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebefordrat belopp.

Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger.

Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill

Författningsförslag 47

omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i första–tredje styckena inte är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

48 Författningsförslag SOU 1998:136

10. Förslag till Lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härmed föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)

dels att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 13 kap. 1 § skall lyda ”Allmänna bestämmelser”,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 5 b § samt 13 kap. 2, 15 a och 23 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

6 §1

Den ingående skatten uppgår till samma belopp som den utgående skatten hos den som är skattskyldig för omsättningen eller importen.

Den ingående skatten motsvarar den utgående skatten hos den som är skattskyldig för omsättningen eller importen.

I 13 kap. 26 § finns bestämmelser om återförande av sådan ingående skatt som hänför sig till ett förvärv för vilket en skattskyldig har fått prisnedsättning efter det att han gjort avdrag för skatten.

11 kap.

5 b §

Om faktureringsvalutan är en annan än den skattskyldiges redovisningsvaluta, skall mervärdesskattens belopp även anges i den senare valutan. Dessutom skall den kurs som använts vid omräkningen anges.

13 kap.

2 § I lagen ( 1999:000 ) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro finns bestäm-

1 Senaste lydelse 1994:1798.

Författningsförslag 49

melser om redovisning av mervärdesskatt för den som har bokföringen i euro.

15 a §

Vid redovisning av utgående skatt skall den skattskyldige använda det skattebelopp som på fakturan angivits i den egna redovisningsvalutan.

23 a §

Vid redovisning av ingående skatt skall den skattskyldige använda det skattebelopp som på fakturan angivits i dennes redovisningsvaluta. Om beloppet inte angivits i denna valuta skall det skattebelopp som angivits i faktureringsvalutan användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

50 Författningsförslag SOU 1998:136

11. Förslag till Lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)

dels att rubriken till 1 kap. skall lyda ”Tillämpningsområde, definitioner och valuta”,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 7 § samt närmast före 1 kap. 7 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Valuta

7 §

Samtliga uppgifter enligt denna lag skall till sina belopp anges i kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

Författningsförslag 51

12. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

dels att 1 kap. 1 § och 2 kap. 19 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen införs en ny paragraf, 1 kap. 4 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:324) m.m.

I lagen ( 1999:000 ) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro finns särskilda bestämmelser för den som har sin bokföring i euro.

4 § Samtliga uppgifter till ledning för taxering skall till sina belopp anges i kronor.

2 kap.

19 §2

Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter om varje slag av

1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga avsättningar,

2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget kapital.

Uppgifter skall vidare lämnas om

1. arten och omfattningen av verksamheten,

1 Senaste lydelse 1990:324.2 Senaste lydelse 1997:495.

52 Författningsförslag SOU 1998:136

2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,

3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

3. hur det bokföringsmässiga resultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,

5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,

6. ändrade redovisningsprinciper samt

7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar. Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst.

Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp vid beskattningsårets utgång.

Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1 lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering.

Författningsförslag 53

13. Förslag till Lag (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag

Härmed föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för finansiella företag om byte av redovisningsvaluta och redovisning i euro.

Definitioner

2 § I denna lag förstås med

1. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

2. kreditmarknadsföretag: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsverksamhet enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet (kreditmarknadsbolag respektive kreditmarknadsförening),

3. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag vad som anges i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas,

6. börs: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

7. auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet,

8. clearingorganisation: vad som anges i 1 kap. 4 § 5 lagen om börsoch clearingverksamhet,

9. fondbolag: vad som anges i 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

10. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),

11. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 3, 4 och 6-10,

12. redovisning: löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter.

54 Författningsförslag SOU 1998:136

Omräkningskurs

3 § Vid omräkning mellan kronor och euro enligt denna lag skall den i 3 a § andra stycket bokföringslagen (1976:125) angivna växelkursen användas, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Förutsättningar för att redovisa i euro och byta redovisningsvaluta

4 § Ett finansiellt företag får ha sin redovisning i euro endast om

1. det inte försvårar en effektiv tillsyn över företaget eller den koncern eller den finansiella företagsgrupp där företaget ingår samt

2. det i övrigt är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten.

Vad som i första stycket föreskrivs om redovisning i euro gäller även för själva bytet av redovisningsvaluta från kronor till euro och omvänt.

Omräkning av krav på minsta kapitalbas för institut som bytt redovisningsvaluta

5 § När ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag byter redovisningsvaluta skall kravet på minsta kapitalbas omräknas till den nya redovisningsvalutan.

Krav på bundet eget kapital för institut som redovisar i euro

6 § Ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag skall vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro ha ett bundet eget kapital som uppgår till minst det startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som institutet bedriver.

Normgivningsbemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om den kurs som skall användas vid omräkning och de föreskrifter som i övrigt behövs för att ett finansiellt företag som har sin redovisning i euro skall kunna tillämpa de bestämmelser som gäller för verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 55

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet

Härmed föreskrivs att 2 kap. 4 § och 4 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §1

Ett kreditmarknadsföretag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 3 och 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.

Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högst etthundra miljoner kronor, får Finansinspektionen medge att företaget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu. I nettovärdet skall inte räknas in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 1 kap. 3 § första stycket.

Om nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten uppgår till högst etthundra miljoner kronor eller, om kreditmarknadsföretaget avser att ha sin redovisning i euro, tolv miljoner euro, får Finansinspektionen medge att företaget har lägre bundet eget kapital än som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.

4 kap.

1 §2

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett kreditmarknadsföretags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 4 §

Ett kreditmarknadsföretags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 4 §

1 Senaste lydelse 1997:453.2 Senaste lydelse 1997:453.

56 Författningsförslag SOU 1998:136

krävdes när verksamheten påbörjades.

krävdes när verksamheten påbörjades eller, om kreditmarknadsföretaget har sin redovisning i euro, det belopp som enligt 6 § lagen (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag krävdes i eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro.

Ett kreditmarknadsföretag som med stöd av 2 kap. 4 § andra stycket fått Finansinspektionens medgivande att när verksamheten påbörjades ha ett lägre bundet eget kapital än motsvarande fem miljoner ecu, skall om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor ha en kapitalbas som motsvarar minst fem miljoner ecu, beräknat efter den kurs som gällde vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 §.

Ett kreditmarknadsföretag som med stöd av 2 kap. 4 § andra stycket fått Finansinspektionens medgivande att när verksamheten påbörjades ha ett lägre bundet eget kapital än motsvarande fem miljoner ecu, skall om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor eller, om kreditmarknadsföretaget har sin redovisning i euro, tolv miljoner euro ha en kapitalbas som motsvarar minst fem miljoner ecu, beräknat efter den kurs som gällde vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 2 kap. 1 §, eller, om kreditmarknadsföretaget tidigare har haft sin redovisning i euro, beräknat efter den kurs som gällde vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 57

15. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

Härmed föreskrivs att 5 kap. 1 § samt 6 kap.7 och 9 §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 § 1

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades.

Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 2 kap. 5 § krävdes när rörelsen påbörjades eller, om värdepappersbolaget har sin redovisning i euro, det belopp som enligt 6 § lagen (1999:000) om redovisning i euro för finansiella företag krävdes i eget kapital vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro.

6 kap.

7 § 2

Om ett svenskt värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av

Om ett svenskt värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställig-

1 Senaste lydelse 1994:2015.2 Senaste lydelse 1994:2015.

58 Författningsförslag SOU 1998:136

beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse, om det är möjligt.

het av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse, om det är möjligt.

9 §1

Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett svenskt värdepappersinstitut skall återkallas av Finansinspektionen om:

1. institutet inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, eller om institutet dessförinnan förklarat sig avstå från tillståndet,

2. institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller

3. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser.

3. institutet genom att överträda en bestämmelse som avses i 7 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser.

Ett värdepappersbolags tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 skall återkallas av inspektionen om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och inte vidtagit rättelse inom ett år efter det att inspektionen har förelagt värdepappersbolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att värdepappersbolagets tillstånd annars kan komma att återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 § andra stycket eller och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget, eller

2. någon som ingår i bolagets styrelse eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 1 § första stycket 4.

I fall som avses i tredje stycket 2 får tillstånd återkallas bara om Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare och

1 Senaste lydelse 1997:117.

Författningsförslag 59

han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

60 Författningsförslag SOU 1998:136

16. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag

Härmed föreskrivs att 2 kap. 6 och 4 kap. 8 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §1

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning enligt 7 § och 5 kap. 4 § tredje stycket 2. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses: A. I bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag eget kapital med undantag för kumulativa preferensaktier, i sparbanker reservfonder, i medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar eget kapital med undantag för förlagsinsatser samt i Svenska skeppshypotekskassan kassans reservfond. Från eget kapital skall undantas uppskrivningsfonder.

B. I banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

C. I banker och kreditmarknadsföretag kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Med supplementärt kapital avses värdet av förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år och med rätt till betalning först efter institutets övriga borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser vilkas åter-

Med supplementärt kapital avses värdet av förlagslån och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år och med rätt till betalning först efter institutets övriga borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Förlagsandelslån, förlagslån och andra skuldförbindelser vilkas återstående löp-

1 Senaste lydelse 1997:463.

Författningsförslag 61

stående löptid understiger fem år får tas upp till ett belopp som motsvarar högst 20 % av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter medgivande av Finansinspektionen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.

tid understiger fem år får tas upp till ett belopp som motsvarar högst 20 % av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter medgivande av Finansinspektionen, räknas värdet av förlagsandelslån samt andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.

4 kap.

8 §

Om ett instituts totala nettoposition i utländsk valuta för hela verksamheten överstiger 2 % av kapitalbasen enligt 2 kap. 6–8 §§ skall kapitalkravet motsvara 8 % av det överskjutande beloppet.

Med ett instituts totala nettoposition i utländsk valuta avses den högsta summan av ett instituts korta nettopositioner eller långa nettopositioner i olika valutor.

Om ett instituts totala nettoposition i annan valuta än redovisningsvalutan för hela verksamheten överstiger 2 % av kapitalbasen enligt 2 kap. 6–8 §§ skall kapitalkravet motsvara 8 % av det överskjutande beloppet.

Med ett instituts totala nettoposition i annan valuta än redovisningsvalutan avses den högsta summan av ett instituts korta nettopositioner eller långa nettopositioner i olika valutor.

För balanserade positioner i nära korrelerade valutor får tillämpas ett kapitalkrav motsvarande 4 % av värdet av den balanserade positionen. Vidare får ett lägre kapitalkrav tillämpas för valutor som omfattas av mellanstatliga bindande överenskommelser om valutakurssamarbete.

Efter medgivande av Finansinspektionen får en simuleringsmetod användas vid beräkning av kapitalkravet enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

62 Författningsförslag SOU 1998:136

17. Förslag till lag om ändring i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet

Härigenom föreskriv att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om (1992:1610) om finansieringsverksamhet skall införas en ny punkt 5 a av följande lydelse.

5 a. Ett företag som bedriver verksamhet med stöd av punkterna 3-5 får inte byta redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 63

18. Förslag till Lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härmed föreskrivs att 1 kap. 4 §, 2 kap. 4 § och 7 kap. 14 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.

En medlemsbank skall när bankens rörelse påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem miljoner ecu. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.

Om balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner kronor, får regeringen medge att bolaget har lägre bundet eget kapital än det som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.

Om balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner kronor eller, om medlemsbanken avser att ha sin redovisning i euro, tolv miljoner euro, får regeringen medge att banken har lägre bundet eget kapital än det som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon ecu.

2 kap.

4 §1

Stadgarna skall ange

1. medlemsbankens firma,

2. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,

3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,

4. villkoren för medlemskap i banken,

5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,

1 Senaste lydelse 1997:915.

64 Författningsförslag SOU 1998:136

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, som skall utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur föreningsstämman skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall komma till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma, 10. vad som skall ske med bankens behållna tillgångar när den upplöses, samt

11. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insatsemission som avses i 8 kap. 2 a § skall förekomma, vad som skall gälla för dessa.

Om medlemsbanken skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i stadgarna. I så fall skall medlemsinsatserna anges i denna valuta.

7 kap.

14 §

Beslut att ändra stadgarna fattas av föreningsstämman. Beslutet är giltigt om samtliga röstberättigade har förenat sig om det. Beslutet är även giltigt, om det har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman biträtts av minst två tredjedelar av de röstande eller den större majoritet som krävs enligt 15 §.

Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i stadgarna som avses i 2 kap. 4 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 65

19. Förslag till Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 4 kap. 15 §sparbankslagen (1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §1

Reglementet skall ange

1. sparbankens firma,

2. sparbankens verksamhetsområde,

3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,

4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,

5. grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller del av denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta,

6. antalet huvudmän,

7. den kommunala valkorporation som skall förrätta val av huvudmän och, där sådant val skall förrättas av flera korporationer, fördelningen av antalet mandat dem emellan, samt ordningen för att åstadkomma en successiv förnyelse av huvudmannakåren och det närmare förfarandet i övrigt vid huvudmannavalen,

8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella ersättare, som skall utses av sparbanksstämman, samt tiden för deras uppdrag,

9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt 10. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman.

Om sparbanken skall ha sin bokföring i euro skall detta anges i reglementet. I så fall skall grundfonden anges i denna valuta.

4 kap.

15 §

Beslut att ändra reglementet fattas av sparbanksstämman. Beslutet är giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av de på stämman närvarande huvudmännen.

1 Senaste lydelse 1991:1681.

66 Författningsförslag SOU 1998:136

Ett beslut om ändring av reglementet skall, sedan ändringen har stadfästs, genast anmälas för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.

Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i reglementet som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Författningsförslag 67

20. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härmed föreskrivs att 2 kap. 5 § och 9 kap. 14 §försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §1

Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6. sättet att sammankalla bolagsstämman,

7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,

8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst,

9. i vilken utsträckning bolaget är skyldig att teckna återförsäkring, för försäkringsaktiebolag 10. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

11. aktiernas nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 12. garantikapitalet, 13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,

1 Senaste lydelse 1995:779.

68 Författningsförslag SOU 1998:136

14. intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, om inte uteslutande bolagets tillgångar svarar för bolagets förpliktelser,

15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. vilken begränsning som skall gälla för mottagen återförsäkring i förhållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantikapitalet samt

18. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.

I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman.

Om bolaget skall ha sin bokföring i euro så skall detta anges i bolagsordningen. I så fall skall i förekommande fall aktiekapitalet anges i samma valuta.

9 kap.

14 §

Beslut att ändra bolagsordningen fattas av bolagsstämman utom i de fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket. I fråga om försäkringsaktiebolag är beslutet giltigt om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om inte något annat följer av 16 §. I fråga om ömsesidiga försäkringsbolag är beslutet giltigt om det har biträtts av två tredjedelar av samtliga röstande.

Författningsförslag 69

Beslut om införande eller ändring av en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 2 kap. 5 § tredje stycket får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

70 Författningsförslag SOU 1998:136

1 Utredarens uppdrag

Med anledning av det förestående europeiska valutasamarbetet tillkallade regeringen genom beslut den 15 maj 1997 en särskild utredare (dir. 1997:76) med uppdrag att undersöka vilket behov svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag har av att kunna ange aktiekapital och akties nominella belopp i annat än svensk valuta. Utredaren skulle vidare undersöka vilket behov svenska företag har av att kunna upprätta sin finansiella redovisning i euro. Utredningsarbetet inleddes i juni 1997. Sakkunniga och experter samt sekreterare förordnades under sommaren 1997. Vid sammanträde den 18 augusti 1997 antog utredningen namnet Utredningen om aktiekapital och redovisning i utländsk valuta.

Utredningsarbetet skulle göras i två etapper. I enlighet med direktiven redovisades resultatet av arbetet under den första etappen i december 1997 i delbetänkandet Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181). Utredarens överväganden innebar sammanfattningsvis följande. Svenska företag bör ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro, men inte i annan utländsk valuta. Detta bör dock inte gälla finansiella företag som inte bedrivs i aktiebolagsform, främst ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker. Svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag bör, om de har sin redovisning i euro, också vara skyldiga att ha sitt aktiekapital i euro. Aktiebolagslagens regler om att varje aktie skall ha ett nominellt belopp bör ersättas av regler om s.k. kvotaktier.

Sedan delbetänkandet remissbehandlats har utredaren genom tilläggsdirektiv i april 1998 (dir. 1998:28) fått i uppdrag att ytterligare analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag och för utländska filialer i Sverige att ha sin redovisning och sin bokföring i euro i stället för i svenska kronor. Utredaren skall vidare analysera de makroekonomiska konsekvenserna som en eventuell övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan medföra. Utredaren skall parallellt med de företagsekonomiska och makroekonomiska analyserna fullfölja sitt uppdrag, såvitt gäller redovisning och aktiekapital i euro, och lägga fram förslag till lagändringar som gör det möjligt för svenska företag och utländska filialer i Sverige

72 Utredarens uppdrag SOU 1998:136

att ha sin bokföring och upprätta sin offentliga redovisning i euro samt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att därvid ha sitt aktiekapital i euro. Utredaren skall vidare överväga de särskilda problem som kan vara förknippade med redovisning i euro i vissa finansiella företag, ta ställning till om alla finansiella företag bör ges möjlighet att redovisa i euro och, om så bedöms vara fallet, utarbeta förslag till nödvändiga lagändringar avseende dessa företag. Utredaren skall dessutom utarbeta förslag till de lagändringar som bedöms vara nödvändiga för sådana föreningar som väljer att upprätta sin redovisning i euro. Utredaren skall slutligen lämna förslag till de regler om omräkning från euro till kronor som behövs för beskattnings- och statistikändamål.

Tilläggsdirektiven har tillsammans med de ursprungliga direktiven upptagits som Bilaga 1 till detta betänkande.

2 Den europeiska valutaunionen

I enlighet med det övergångsscenario som fastställdes av Europeiska rådet vid Madridmötet i december 1995 inleddes den första fasen i övergången till den gemensamma valutan, euron, våren 1998, då EU:s stats- och regeringschefer beslutade om att 11 länder skall delta i valutaunionen. Sverige deltar inte i valutaunionen. Den 1 januari 1999 inleds den andra fasen. Då blir euron en självständig valuta och omräkningskurserna mellan euron och de deltagande länderna låses oåterkalleligen. Den Europeiska centralbanken, ECB, startar då sin operativa verksamhet och en gemensam penningpolitik införs. Eurosedlarna och euromynten introduceras i den tredje fasen, vilken skall starta senast den 1 januari 2002. Under denna fas, som skall begränsas till högst sex månader, kan euron och de nationella valutorna användas parallellt. Efter denna fas blir euron det enda legala betalningsmedlet i medlemsstaterna. De nationella sedlarna och mynten dras in. (Ds 1997:59 s. 5.)

Regeringen har i prop. 1997/98:25 föreslagit att Sverige inte bör införa euron som betalningsmedel här i landet, då den tredje etappen av EMU inleds. Sverige bör emellertid hålla dörren öppen för ett senare svenskt deltagande i valutaunionen. Om regeringen finner att Sverige bör delta i EMU skall frågan underställas svenska folket för prövning.

Europeiska Kommissionen har i samråd med kontaktkommittén för redovisningsfrågor undersökt hur den befintliga europeiska redovisningslagstiftningen kan användas vid införandet av euron. Kommissionen har publicerat resultatet av sina undersökningar i en skrift med titeln Redovisning för införandet av euron. Av skriften framgår bl.a. följande.

Övergången till den gemensamma valutan kommer att ske i tre faser, för vilka bestämda datum har fastställts.

Fas A. – Den ekonomiska och monetära unionen inleds

År 1998 kommer Europeiska centralbanken att upprättas så snart det är känt vilka länder som kommer att delta i den tredje etappen av EMU. Villkoren för hur den gemensamma penning- och valutapolitiken skall bedrivas kommer att fastställas och tillverkningen av sedlar och mynt i

74 Den europeiska valutaunionen SOU 1998:136

euro kan börja. Förberedelserna i de deltagande medlemsstaterna kommer att intensifieras under denna fas, särskilt i offentliga förvaltningar, banker och finansiella institut. Ekonomin i stort kommer att fortsatta att fungera som förut, dvs. på grundval av de nationella valutorna.

Fas B. – Faktisk början för den ekonomiska och monetära unionen

Denna fas slutar den 31 december 2001 och börjar den 1 januari 1999 då omräkningskurserna mellan euron och de deltagande nationella valutorna oåterkalleligen låses och euron blir en egen valuta. Valutorna för de deltagande medlemsstaterna kommer att ersättas av euron som kommer att uttryckas både i sin egen enhet (1 euro), i sina underenheter (100 cent) och i de nationella valutaenheterna, dvs. de tidigare nationella valutorna för de deltagande medlemsstaterna.

De ekonomiska aktörerna kan också börja använda enheten euro. De företag som har mest verksamhet inom internationell eller europeisk handel är de som troligen tidigast kommer att gå över till euron för hela eller del av sin verksamhet. De nationella förvaltningarna kommer också att fortsätta att aktivt förbereda sin egen övergång om de inte redan genomfört den. De kommer att förse ekonomiska aktörer och konsumenter med den nödvändiga informationen om införandet av den gemensamma valutan.

Fas C. – Definitiv övergång till euron

1. Efter den 31 december 2001 kommer belopp som den 31 december 2001 fortfarande var uttryckta i de deltagande medledlemsstaternas nationella valutaenheter att betraktas som uttryckta i enheten euro, omräknat enligt de officiella kurserna.

2. Senast från och med den 1 januari 2002 och under en kort tidsperiod (som fastställs av varje medlemsstat, dock högst sex månader) kommer de nya eurosedlarna och euromynten att sättas i omlopp som ersättning för sedlarna och mynten i de gamla nationella valutaenheterna. Denna fas bör inte vara längre än vad som är strikt nödvändigt för att eliminera de komplikationer för valutanvändarna som kan bli följden om nationella valutaenheter fortsätter att vara i omlopp jämsides med den gemensamma valutaenheten under en längre tidsperiod. Operationen kommer att vara avslutad (senast) den 1 juli 2002 då eurosedlar och euromynt kommer att vara de enda sedlar och mynt som är lagligt betalningsmedel i de deltagande medlemsstaterna.

Den europeiska valutaunionen 75

Kommissionen drar följande tre slutsatser av sin undersökning.

1. Införandet av euron kan hanteras inom ramen för den befintliga europeiska redovisningslagstiftningen.

2. Införandet av euron gör det inte nödvändigt att införa ytterligare gemenskapslagstiftning, varken för att ändra befintliga direktiv eller för att ytterligare harmonisera normer.

3. Medlemsstaterna kan använda den befintliga redovisningspraxis som är tillåten enligt redovisningsdirektiven för övergången till euron.

76 Den europeiska valutaunionen SOU 1998:136

3 Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser

Utredaren föreslog i sitt delbetänkande Redovisning och aktiekapital i euro och annan utländsk valuta (SOU 1997:181) att möjlighet öppnas för de företag som så vill att upprätta sin löpande redovisning och finansiella redovisning i övrigt i euro. I enlighet härmed föreslog utredaren att 2 kap. 6 § årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL) ändras. Den föreslagna ändringen innebär att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor eller euro. Vidare föreslog utredaren nya bestämmelser i bokföringslagen (1976:125) (BFL) och jordbruksbokföringslagen (1979:141) om att beloppen i den löpande bokföringen och i årsbokslutet skall anges i svenska kronor eller euro.

I likhet med vad som i dag gäller beträffande byte av räkenskapsår föreslog utredaren att särskilt tillstånd skall krävas för förnyat byte av redovisningsvaluta. Ett företag som har övergått till att avge redovisning i euro bör ha tillstånd av skattemyndigheten för att få byta tillbaka till svenska kronor.

Utredaren föreslog i korthet beträffande aktiebolag, att en övergång till euro som redovisningsvaluta skall ske genom en ändring av bolagsordningen och att bolag som väljer att upprätta sin redovisning i euro har skyldighet att följa upp beslutet i redovisningsfrågan genom att denominera aktiekapitalet i euro. Vidare föreslog utredaren att denominering skall ske genom en bolagsordningsändring som företas samtidigt med ändringen av redovisningsvalutan och att omräkningen av aktiekapitalet till euro skall ske i samband med att bolagsordningsändringen registreras av PRV till den kurs som gäller på dagen för registreringen.

I anslutning till sina överväganden föreslog utredaren författningsändringar beträffande 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 § och 9 kap. 14 §aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL).

Utredaren föreslog vidare att endast finansiella aktiebolag och försäkringsaktiebolag skall tillåtas upprätta sin finansiella redovisning i euro. En förutsättning härför är dock att aktiekapitalet denomineras i euro och i redovisningen tas upp till ”anskaffningsvärdet”. Övriga finansiella företag och försäkringsföretag måste avge sin finansiella redovis-

78 Sammanfattning av utredarens tidigare slutsatser SOU 1998:136

ning i svenska kronor i avbidan på att effekterna på kapitalkraven av en denominering av det egna kapitalet i euro klarlagts. Utredaren föreslog i anslutning till sina överväganden undantagsbestämmelser i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL).

Utredaren behandlade i sitt delbetänkande frågan hur det skall förfaras med aktiekapitalet i ett aktiebolag, bankaktiebolag eller försäkringsaktiebolag när bolaget går över till att redovisa i euro. Utredaren menade att aktiekapitalet skall denomineras i euro och tas upp till ”anskaffningsvärdet”.

4 Remissyttrandena över utredarens delbetänkande

Med något undantag är remissinstanserna positiva och tillstyrker i huvudsak utredarens förslag att svenska företag ges möjlighet att upprätta sin redovisning i euro och att aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag som upprättar sin redovisning i euro också skall ha sitt aktiekapital i euro.

Flera remissinstanser är dock kritiska till den av utredaren föreslagna omräkningsregeln vid övergången från kronor till euro. Man pekar framför allt på att svårigheter uppkommer om redovisningen läggs om vid annan tidpunkt än aktiekapitalet och att omräkningsdifferenser i så fall uppkommer.

Många remissinstanser – och flera med emfas t.ex. Sveriges Industriförbund – hävdar att om någon form av förenklade omräkningsregler inte tillåts vid deklaration och taxering kommer vinsterna med utredarens förslag att bortfalla.

Samtliga remissinstanser som berör frågan ifrågasätter att endast finansiella företag som drivs i aktiebolagsform skall ha möjlighet att ha sin finansiella redovisning i euro. Konkurrensverket m.fl. påpekar att detta inte kan anses vara konkurrensneutralt. Ingen remissinstans anser att det möter något lagligt eller annat hinder att ge alla finansiella företag samma möjlighet till redovisning i euro.

Patent- och registreringsverket (PRV) framhåller att en lagstiftning måste vara framme i god tid så att PRV hinner registrera de bolagsordningsändringar som inkommer vid årsskiftet 1998/99. PRV tar dessutom i sitt remissvar upp ett antal särskilda frågor som utredaren återkommer till i detta betänkande.

Remissvaren tar i övrigt upp bl.a. frågan om det finns risk för att den svenska kronan marginaliseras om de svenska företagen tillåts redovisa och denominera sitt aktiekapital i euro. En annan fråga som väcks är om svenska arbetstagare kan komma att få sina löner utbetalade i euro och vem som i så fall skall stå kursriskerna.

80 Något om remissyttrandena över utredningens delbetänkande SOU 1998:136

5 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys

I utredningsuppdraget ingår att analysera det företagsekonomiska behovet av en lagstiftning som gör det möjligt för svenska företag och för svenska filialer i Sverige att ha sin redovisning och sin bokföring i euro i stället för i svenska kronor. Det företagsekonomiska behovet av att tillåta redovisning i euro skall således klarläggas och så långt det är möljligt kvantifieras.

Utredaren gav Statistiska centralbyrån (SCB) i uppdrag att genom en enkät undersöka de svenska företagens behov av att använda den nya europeiska valutan euro i redovisningen. Urvalet begränsades till att avse svenska aktiebolag som bedriver verksamhet. Handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskilda näringsidkare undantogs således. SCB har fullgjort uppdraget. Dess rapport har fogat till detta betänkande som Bilaga 2. Nedan följer utredarens sammanfattning av rapporten.

5.1 Inledning

Enkäten omfattar tre delar, varav den första delen avser det företagsekonomiska behovet av att använda euro i den löpande bokföringen och hur detta behov ändras om omvärlden i form av kunder, leverantörer och myndigheter har önskemål eller ställer krav på transaktioner och redovisning i euro. Enkätens andra del avser valutasäkringar och hur dessa kan komma att påverkas av en eventuell övergång till löpande bokföring i euro. Enkätens tredje del avser de vinster/fördelar som en användning av euro i bokföringen kan komma att medföra när det gäller finansiering på den internationella kapitalmarknaden och i andra sammanhang. Också de kostnader/nackdelar som det skulle innebära att inte få en möjlighet att använda euro i bokföringen tas upp. En målsättning med denna del av enkäten var vidare att företagen skulle försöka att kvantifiera eventuella vinster respektive förluster.

Som ett komplement till den av SCB gjorda undersökningen har ett antal stora industriföretag – Electrolux, Ericsson, SCA, Skanska, Stora

82 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136

och Volvo – vid ett av utredaren anordnat möte den 18 augusti 1998 mera ingående presenterat sina synpunkter på frågan om användning av euro i den löpande bokföringen. Dessa synpunkter har beaktats vid redovisningen av de resultat som kommit fram genom enkäten.

5.2 Urvalet av företag

Enkätundersökningen omfattar både finansiella och icke-finansiella företag. De icke-finansiella företagen har delats upp på små, mellanstora och stora företag. Eftersom ett relativt litet antal av de största företagen i landet står för en stor del av totalt antal anställda och av den totala produktionen har det ansetts väsentligt att samtliga dessa företag är med i enkätundersökningen. De utgörs här av de mest omsatta företagen på Stockholms Fondbörs.

Undersökningen omfattar 600 slumpvis utvalda icke-finansiella företag, 200 små, 200 mellanstora och 200 stora företag samt därutöver 27 icke-finansiella företag som tillsammans med åtta finansiella företag utgör gruppen de mest omsatta börsföretagen. Som små företag räknas här de med en balansomslutning på 5-20 miljoner kronor. Totalt finns det ca 21 000 företag i denna kategori. Som mellanstora företag räknas de med en balansomslutning på 20-250 miljoner kronor (totalt ca 8 500 företag) och som stora företag de med en balansomslutning på över 250 miljoner kronor (totalt ca 1 300 företag). Undersökningen berör således inte den stora gruppen företag (totalt över 200 000 företag) vars balansomslutning inte når upp till 5 miljoner kronor.

De finansiella företagen är relativt få till antalet och därför ingår samtliga dessa i enkätundersökningen med undantag för försäkringsbolag som endast har sin verksamhet på lokal nivå. De finansiella företagen består av bankaktiebolag och finansbolag, sparbanker (av vilka åtskilliga endast agerar på en lokal marknad), värdepappersbolag, försäkringsbolag och investmentbolag, inalles 321 företag. Därutöver tillkommer de åtta finansiella företag som finns med bland de mest omsatta svenska börsföretagen. Totalt valdes således 956 företag ut. Av dessa har 23 företag meddelat att verksamheten upphört p.g.a. fusion, avveckling eller konkurs. Därför omfattar undersökningen totalt 933 företag.

5.3 Svarsfrekvens och bortfall

Det var frivilligt för företagen att besvara enkäten. Den totala svarsfrekvensen kom att ligga på 56 procent. Andelen företag som besvarade

Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys 83

enkäten stiger dock med storleken på företagen. Av de små ickefinansiella företagen har 49 procent besvarat enkäten och av de mellanstora icke-finansiella företagen 57 procent. Svarsfrekvensen är för de stora icke-finansiella företagen 69 procent och 77 procent för de mest omsatta börsföretagen, vilket innebär att man med relativt stor säkerhet kan dra slutsatser från de enkätsvar som kommit in från de stora företagen. De finansiella företagen har en svarsfrekvens på 52 procent.

Bortfallet uppgår således till totalt 44 procent. Bortfall är ett bekymmer av två orsaker. Dels bidrar det till att den slumpmässiga osäkerheten ökar. Urvalet (i denna undersökning 956 företag) är gjort utifrån en given osäkerhet. Bortfallet innebär att beräkningarna grundas på färre observationer än tänkt och eftersom variationen ökar med minskat antal observationer blir osäkerheten i resultaten större än avsetts. Detta går dock att direkt kvantifiera, genom skattningar av urvalsosäkerheten från det observerade materialet.

Därtill kommer den eventuella icke-slumpmässiga snedvridning (bias) som bortfallet kan orsaka. Vanligtvis utgår man från att bortfallet är slumpmässigt vad avser de variabler som studerats, dvs. att vad man svarat/skulle svarat inte påverkar om man svarar. Tyvärr är det omöjligt att veta säkert om detta antagande är riktigt. Man kan i denna speciella undersökning förmodligen anta att de företag som inte svarat på enkäten på det hela taget är mindre intresserade av möjligheten att använda euro i redovisning än de företag som besvarat enkäten. Det skulle innebära att andelen positiva företag antagligen är lägre än vad undersökningens resultat visar. Det stora bortfallet innebär att resultaten måste behandlas med stor försiktighet. Den till följd av bortfallet ökade osäkerheten gör att skillnaden mellan företagsgrupper är svår att fastställa. Den okända snedvridningen har medfört att SCB valt att inte dra några slutsatser till hela populationen (urvalet drogs från drygt 30 000 företag) utan endast redovisar hur de faktiskt svarande företagens svar fördelar sig.

5.4 Kommentarer till tolkningen av resultatsammanställningen

I Bilaga 2 ges en utförlig sammanställning av de svar som lämnats fördelade på företagsgrupperna. Här redovisas fråga för fråga dels faktiskt antal lämnade svar, dels en procentuell fördelning av svarsalternativen. Eftersom vissa frågor inte skall besvaras av samtliga svarande har antalet svar ibland blivit så begränsat att det varit nödvändigt att slå samman några eller i vissa fall samtliga företagsgrupper.

84 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136

De mest omsatta börsföretagen redovisas separat. De 27 börsföretag, av totalt 35, som besvarat enkäten ingår dessutom i gruppen stora ickefinansiella företag (med 21 företag) respektive i gruppen finansiella företag (med 6 företag).

Vid samtliga frågor har det funnits utrymme för de svarande att lämna kommentarer. Dessa kommentarer har i många fall på ett väsentligt sätt kompletterat företagens svar på ställda frågor.

De mest omsatta svenska börsföretagen är inte många till antalet. Däremot står de för en mycket stor andel av antalet anställda inom näringslivet och av landets totala produktion, ca 80 procent.

5.5 Översiktlig sammanfattning av enkätresultaten

Målsättningen med enkätens del I var att belysa de svenska företagens behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen och påvisa hur detta behov kan komma att påverkas av önskemål från kunder/leverantörer och krav som ställs av myndigheter.

Här framgår att oavsett företagsgrupp är det endast en mindre andel av företagen som har behov av att kunna använda euro i den löpande bokföringen. Det är totalt 12 procent av de svarande som anger ett sådant behov, medan 62 procent svarar nej på frågan om ett behov finns. Samtidigt ökar behovet av att kunna använda euro med företagens storlek, från 2 procent för små företag till 29 procent för de mest omsatta företagen. Kommentarerna från de mest utlandsorienterade företagen bland de största börsföretagen är entydiga. De anger ett behov av att använda euro i den löpande bokföringen.

En tredjedel av de företag som inte redan i dag anser sig ha ett klart behov av att använda euro i sin bokföring anser att behovet kommer att öka om företagets kunder och/eller leverantörer ställer krav på att offerter och fakturor skall noteras i euro.

En stor andel av de företag som har behov av redovisning i euro kommer på motsvarande sätt att verka för att denna valuta skall användas i transaktioner med kunder och leverantörer. Några direkta krav på kunder och leverantörer kommer man dock inte ställa. Lönerna till de anställda kommer man att fortsätta att betala i svenska kronor, även om nästan en tredjedel av de svarande företagen skulle verka för att också löner till de anställda skulle betalas i euro när deras redovisning sker i denna valuta.

De företag som har ett behov av att använda sig av euro i den löpande bokföringen kan också i fortsättningen vara tvungna att lämna

Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys 85

deklaration av skatter och avgifter i svenska kronor. Antingen kan detta ske genom att företaget har en sidoordnad bokföring i svenska kronor eller genom att en omräkning sker från euro till svenska kronor genom ett schablonförfarande. Av svaren framgår att det är en fråga som det är svårt att ta ställning till. Förmodligen skulle man vilja ha mera information om de båda alternativen. De kommentarer som lämnats av företagen ger något klarare besked. En bokföring i såväl euro som i kronor anses föra med sig stora kostnader. Ett schablonmässigt omräkningssystem är att föredra, förutsatt att det blir enkelt att tillämpa.

Företagen anser, enligt de kommentarer som lämnats, att det inte skulle behöva bli så stora problem med att deklarera och betala avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter i svenska kronor. Beträffande mervärdesskatt skulle det behövas någon form av schablonomräkning.

Avsikten med enkätens andra del var att kartlägga omfattningen av valutasäkringar av valutaflöden och/eller eget kapital och huruvida valutasäkringar kommer att göras i euro i de fall att företaget kommer att använda den nya europeiska valutan i den löpande bokföringen. Problematiken med valutasäkringar har studerats mera ingående av professor Claes Wihlborg och för en närmare genomgång hänvisas till dennes rapport, se Bilaga 3. Här konstateras endast att det i första hand är stora företag som utnyttjar valutasäkringar och att det i dagsläget till stor del är europeiska valutor som valutasäkras. Dessutom kommer en majoritet av de svarande företagen att göra valutasäkring i euro i de fall företagen går över till att använda euro i den löpande bokföringen.

Enkätens tredje del avser de kostnadsreduceringar/vinster som skulle bli en följd av att företaget går över till att använda euro i bokföringen. Man kan konstatera att det i första hand är de stora företagen som finansierar sin verksamhet internationellt och då framför allt de mest omsatta börsnoterade företagen. Det är också dessa mest omsatta börsföretag som anser att man får minskade kostnader vid en övergång till bokföring i euro. Dessa börsföretag väntar sig också att företagets valutasäkringskostnader skall reduceras vid en användning av euro som bokföringsvaluta.

Företagen har också angivit andra vinster/fördelar med att gå över till euro i den löpande bokföringen. Informationsvinster anges av många företag, exempelvis genom bättre information till kreditgivare och ägare, underlättade kommunikationer mellan bolag i olika länder och tydligare jämförbarhet med internationella konkurrenter. I och med att euron blir en stor valuta kan bokföring i euro ersätta tidigare redovisning, i t.ex. USD. Det är också en klar fördel att kunna använda samma valuta i utländska och svenska koncernföretag. I övrigt kan en användning av euro i den löpande bokföringen göra att företaget betraktas som ett europeisk företag, vilket kan föra med sig att det blir lättare att få

86 Fördjupad företagsekonomisk behovsanalys SOU 1998:136

europeiska kunder och att det kommer att få en större likviditet på börserna.

Om företagen inte får möjlighet att gå över till euro i den löpande bokföringen skulle man gå miste om de vinstmöjligheter som redovisats här ovan. Därutöver anger företagen en ökad administration i och med att europeiska kunder måste få betala i euro. Dessutom påpekas att företagets personal kommer efter i den process som nu påbörjas ute i Europa där konkurrenter ställer om sig till att tänka i den nya valutan. De svenska företagen skulle få en försämrad konkurrenskraft då konkurrenter använder euron som ett marknadsföringsargument.

Om svenska företag, som önskar använda euro i den löpande bokföringen, måste ha en sidoordnad bokföring i svenska kronor, vilka investeringar och merkostnader skulle detta medföra? Detta var en fråga som företagen ställdes inför. Svar som lämnades varierade påtagligt från marginella kostnadsökningar till betydande kostnader för investeringar i datasystem och mer administrativt arbete.

En förhoppning med enkäten var också att det skulle vara möjligt för företagen att kvantifiera de fördelar som en euro-redovisning skulle föra med sig samt att i kronor ange hur stora investeringar respektive kostnadsökningar som en bokföring i såväl euro som i kronor skulle innebära. Tyvärr har endast ett litet antal företag lämnat några sådana kvantifieringar. Det är därför inte är möjligt att göra några skattningar av vinster, investeringar och kostnadsökningar.

6 Makroekonomiska effekter på kronan

I utredningsuppdraget ingår att analysera de makroekonomiska konsekvenserna av en övergång till redovisning och aktiekapital i euro. Analysen skall behandla såväl hur företag kommer att agera för att förändra sina valutapositioner vid en övergång till euro som om en sådan övergång skulle kunna få konsekvenser för kronans kurs. Vad gäller den senare frågan skall både kort- och långsiktiga effekter beaktas. Utredaren uppdrog åt Clas Wihlborg, professor i bank- och finansvetenskap vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet att utföra denna analys. Wihlborg har fullgjort uppdraget. Hans rapport har fogats till detta betänkande som Bilaga 3. Framställningen i rapporten är förhållandevis teknisk. Nedan följer utredarens sammanfattning av Wihlborgs rapport.

6.1 Sammanfattning av Wihlborgs rapport

I den allmänna debatten har det förekommit påståenden om att företagens redovisning kommer att sätta press på kronan när EMUprojektet inleds den 1 januari 1999 och 11 europeiska länder börjar använda euro som betalningsmedel. Det har i denna debatt också hävdats att euro från denna tidpunkt i ökande utsträckning kommer att användas som faktureringsvaluta i stället för kronor och att detta kommer att leda till mycket stora valutaflöden. Ett devalveringstryck på kronan skulle därmed uppstå.

6.1.1 Risk- och avkastningsbedömningar

Dessa påståenden verkar vid första anblicken rimliga, men de är baserade på en partiell analys av vad som bestämmer valutaflödena. De som framför dessa påståenden tar inte hänsyn till att aktieägarna bestämmer sina valutapositioner på grundval av risk- och avkastnings-

88 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136

bedömningar. Dessa bedömningar torde inte påverkas av i vilken valuta aktiekapitalet redovisas och denomineras. Om exempelvis ett svenskt aktiebolag minskar sina lån i euro, minskar det den risk aktieägarna löper att företaget förlorar på växelkursförändringar i förhållandet krona/euro. Om aktieägarna vill ha kvar den gamla risken i sin valutaportfölj kan de åstadkomma detta t.ex. genom att öka sina privata lån i euro.

6.1.2 Fler transaktioner i euro

Införandet av euron innebär självklart att fler transaktioner än tidigare kommer att ske i denna valuta. Det är troligt att en stor del av den fakturering som nu görs i kronor kommer att göras i euro. Detta kan medföra att utbud och efterfrågan på den svenska valutamarknaden påverkas. Hur stor denna påverkan blir beror bl.a. på konkurrensförhållanden och betalningsrutiner inom olika branscher. Förväntningar om kronans ”hårdhet” i förhållande till eurons kan påverka valet av faktureringsvaluta. Aktieägares valutaportföljer spelar också en roll här. Som nämnts ovan kan portföljerna anpassas för att balansera den riskökning som inträder när ett svenskt företag väljer att öka sin exponering i t.ex. euro.

6.1.3 Redovisning i euro

När euron på detta sätt i ökande utsträckning avvänds i företagens och hushållens transaktioner ökar också antalet företag som har fördelar av att utföra redovisningen i euro. Den externa redovisningens främsta uppgift är att informera företagets intressenter, och framför allt då dess nuvarande och potentiella finansiärer. Valet av redovisningsvaluta torde därför vara starkt beroende av finansiärernas hemvaluta. Detsamma gäller valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet.

Hushållens och företagens preferenser för olika valutor torde vara oberoende av redovisningsprinciper och denominering av företagens aktiekapital. Den önskade valutaportföljen torde i stället bestämmas av konsumtion samt inköp och försäljning i olika valutor. De finansiella marknaderna erbjuder instrument, som gör det möjligt för både företag och hushåll att uppnå den valutaposition som de önskar, oberoende av om en viss tillgång är denominerad i den ena eller andra valutan. Redovisnings- och denomineringsvalutan bör därför inte påverka företagens och hushållens sammanlagda valutapositioner. Valet av denomineringsvaluta för aktiekapitalet liksom valet av redovisningsvaluta kan därför

Makroekonomiska effekter på kronan 89

inte antas påverka, varken direkt eller indirekt, utbud och efterfrågan på kronor.

6.1.4 Euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs

Valet av handelsvaluta vid Stockholms fondbörs (SFB) har en mer direkt påverkan på utbud av och efterfrågan på kronor eftersom en stor del av börshandeln innebär reella valutaflöden. Om aktierna i en stor andel av företagen vid SFB skulle noteras i euro, skulle det kunna få makroekonomiska konsekvenser, vilka emellertid skulle vara beroende av ägandestrukturen i de svenska börsnoterade aktiebolagen. Svenskars och utlänningars portföljval i olika valutor torde som nämnts vara oberoende av i vilken valuta handeln sker. Den främsta effekten av börsnotering i euro blir då att färre utlänningar som deltar i börshandeln köper och säljer kronor. Å andra sidan måste svenskar som deltar i börshandeln gå in och ut ur euro i högre utsträckning. I den mån utländska medborgares handel kommer att dominera handeln kommer valutahandeln i kronor att minska i volym. I ett inledande skede kan effekten dock vara den motsatta. Den eventuella likviditetseffekten i valutahandeln i kronor kan sålunda inte förväntas omedelbart utan torde utvecklas långsamt över tiden. Det är dock svårt att se denna långsiktiga effekt som viktig. Vidare bör det påpekas att grunden för att euron ses som en attraktiv handelsvaluta är troligen att den förväntas bli mer stabil än kronan.

Under förutsättning att kronan inte blir en svag valuta och ägandestrukturen i de svenska börsnoterade aktiebolagen inte ändras betydligt, är det svårt att se en avgörande fördel för aktiebolag att gå över till euro som handelsvaluta vid Stockholms fondbörs. Om en stor del av företagen vid Stockholms fondbörs emellertid bestämmer sig för att använda euron som handelsvaluta kan det, som nämnts, leda till att valutahandeln i svenska kronor minskar i volym.

6.1.5 Målsättningar för valutahanteringen

Det är möjligt att ett skifte i redovisnings- och denomineringsvalutan kan ge större effekter om målsättningarna för valutahanteringen är redovisningsmässiga i stället för ekonomiska. För att utreda denna fråga utfördes en enkät som tar sikte på bl.a. företagens målsättningar. Svaren tyder på att en stor majoritet av de allra största företagen är starkt redovisningsorienterade i sin valutahantering. De tar valutapositioner i

90 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136

finansiella kontrakt för att balansera rent bokföringsmässiga exponeringar. En förändring av redovisningsvalutan och/eller aktiekapitalets denominering för dessa företag kommer därför att påverka deras valutapositioner i hög grad.

Även om företagens positioner bestäms av rent bokföringsmässiga beräkningar av exponering, kan redovisnings- och denomineringsvalutan vara irrelevant för handeln med valutor. Aktieägarna kan med vetskap om företagens beteende uppnå den valutaportfölj de önskar. Om ett företag ökar sitt innehav av euro av redovisningstekniska skäl, kan aktieägarna svara med att sälja eurotillgångar i motsvarande grad för att bibehålla portföljens ekonomiska valutaexponering. Den totala nettoefterfrågan på valutor blir då oförändrad.

En mindre andel av företagen arbetar med rent ekonomiska målsättningar för valutahanteringen. Om företagens valutapositioner bestäms av en ekonomisk värdering av risk och förväntad avkastning är redovisningsvalutan såväl som denomineringen av aktiekapitalet ovidkommande för efterfrågan och utbud för valutor.

6.1.6 Konsekvenser om kronan flyter eller fästs starkt vid euron

De valutaflöden från kronor till euro, som kan uppstå som en följd av en förändring i redovisnings- och denomineringsvalutan, kan variera avsevärt i storlek på kort sikt. Om alla företag samtidigt skiftar sin redovisnings- och denomineringsvaluta, skulle det kunna utlösa skiften i valutapositioner om sammanlagt hundratals miljarder kronor. Ett så omfattande skifte i valutapositioner förutsätter att aktieägarna inte får tillräcklig information om företagens ändrade valutapositioner. Att ett antal företag ökar sina positioner i euro på bekostnad av kronor, behöver ju inte betyda att kronan hamnar under devalveringstryck, om nämligen marknaden får adekvat information om vad som händer. Marknadsdeltagare, som inser att inget fundamentalt inträffat för svenska företag, kan förväntas köpa kronor, om penningpolitiken är trovärdig vid rådande växelkurs.

Antag först att den svenska kronan flyter. Då skulle företagens skift till euro innebära ett ökat utbud av kronor på valutamarknaden. Om den framtida förväntade kursen, som kan antas bero på ekonomisk politik och företags konkurrenskraft, är oförändrad köps utbudet av kronor upp av riskvilliga aktörer på valutamarknaden. Eftersom ett skift i redovisningsvalutor skulle vara allmänt känt när företagen skiftar valutapositioner, finns det ingen anledning att tro att efterfrågan inte skulle

Makroekonomiska effekter på kronan 91

infinna sig. Aktieägarna är i detta scenario naturligtvis medvetna om vad som pågår.

Antag därefter att Sverige vid tidpunkten för företagens transaktioner har låst kursen till euron. Om den fasta kursen är trovärdig, kommer det ökade utbudet av tillgångar i kronor att leda till ett tryck uppåt på den svenska räntan. Detta leder till en ökad efterfrågan på värdepapper i kronor och därmed ett kapitalinflöde.

Detta resonemang innebär att det är ganska meningslöst att försöka beräkna storleken på valutaflöden i samband med att företagen övergår till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta. Om Riksbanken för en trovärdig penningpolitik vid rådande växelkurs kan övergången ske med minimala störningar.

Om kronan är svag och kronan förväntas bli en svag valuta utanför den monetära unionen, kan ökade valutautflöden skapa problem för Riksbanken och kronans värde. Det är inte säkert att det blir någon efterfrågan på kronor som kan balansera det ökade utbudet. En svag valuta kan också stärka tendenserna bland företagen att övergå till euron som redovisnings- och denomineringsvaluta.

Innebörden av detta är att Riksbankens trovärdighet i penning- och valutapolitik kan vara avgörande för vilka effekter det blir av transaktioner som företag företar i samband med att de frivilligt övergår till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta. Detta gäller med såväl fast som flytande kurs.

6.1.7 Information till aktieägarna

Slutligen kan det sägas att det enklaste sättet att undvika att valutaflöden, som beror på rent bokföringsorienterad valutahantering, påverkar kronans värde eller leder till stora valutaflöden totalt, är att företagen informerar aktieägarna om syftet med förändringar i valutapositioner. Den enda information som behövs är storleken på aktiekapitalet som denomineras i euro och vilka målsättningar företaget har för sin hantering av valutarisker. Aktieägarna kan då förväntas återställa sina valutaportföljer för att bibehålla önskad exponering.

6.1.8 Wihlborgs sammanfattande bedömning

Wihlborgs huvudslutsats är att ett ökat användande av euro som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapitalet för svenska företag är i det närmaste betydelselöst ur makroekonomisk synpunkt.

92 Makroekonomiska effekter på kronan SOU 1998:136

6.2 Utredarens slutsatser

Med hänvisning till professor Clas Wilborgs analys anser utredaren att, ett ökat användande av euron som redovisningsvaluta och för denominering av aktiekapital för svenska företag, inte har någon betydande effekt ur ett makroekonomisk synvinkel. Dock vill utredaren uppmärksamma några punkter i professor Wilborgs framställning.

Svaren på frågorna i den enkät som SCB har genomfört för utredningen (se Bilaga 2) tyder på att en betydande andel av de allra största företagen kommer att skifta till euro som redovisnings- och denomineringsvaluta, även om Sverige inte går med i den monetära unionen.

Eftersom företagen samtidigt betonar balansräkningsexponeringen i valutariskhanteringen är sannolikheten stor att företagen slutar ta positioner i de finansiella marknaderna för att hedga balansräkningsexponeringen i icke svensk valuta. I stället kommer de att ta motsvarande positioner för att hedga balansräkningsexponeringen i andra valutor än euron. Detta skift i finansiella positioner innebär i sig stora valutaflöden, men det innebär också att aktieägarnas exponering förändras.

För att nettoeffekten av aktieägarnas och företagens valutaflöden skall bli noll måste aktieägarna vara informerade om företagens valutahanteringsprinciper. Det är inte säkert att de får denna information alls eller i vart fall inte omedelbart. I så fall kan nettoeffekten på valutaflödena under en period bli avsevärd. Det enklaste sättet att undvika detta är att stimulera företagen att informera om valutahanteringsprinciper.

Även om det sker ett nettoutflöde från kronor till euro på grund av företags och aktieägares sammanlagda omdisponering av valutapositioner så är det inte säkert att stora kapitalutflöden eller ett devalveringstryck på kronan kommer att observeras. Det finns en mängd marknadsaktörer som tar positioner i valutor och penningmarknadsinstrument baserade på räntor och förväntade växelkursförändringar. Om Riksbankens penning- och valutapolitik förblir trovärdig finns det ingen anledning att befara en brist på köpare av svenska penning- och kapitalmarknadsinstrument.

Valutautflöden, som kan utlösas av företagens omdispositioner, kan däremot skapa ett devalveringstryck, om Riksbankens penningpolitik befaras bli inflationistisk i förhållande till EMUs politik. Köpare av svenska värdepapper kommer då fram endast om räntan stiger eller kronans värde sjunker. Det skall dock uppmärksammas att om penningpolitiken inte är trovärdig, det bara är en tidsfråga innan valutautflöden inträffar och devalveringstryck uppstår. Företagens omdispositioner från kronan till euron kommer då bara att påskynda en oundviklig process.

7 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik

7.1 Företagsbeskattning

7.1.1 Allmänt om sambandet mellan redovisning och beskattning

Sverige har ett ett långtgående samband mellan redovisning och beskattning. Huvudregeln är att den skattemässiga inkomstberäkningen skall göras på grundval av bokföringen om inget annat särskilt är angivet i lagstiftningen (24 § kommunalskattelagen (1928:370, KL)). Detta medför att samma värde skall gälla vid bokföring och beskattning för bl.a. varulager, pågående arbeten, fordringar och skulder samt att flertalet intäkter och kostnader i rörelsen är skattepliktiga resp. avdragsgilla. Undantag från principen om samma regler vid redovisning och beskattning anges särskilt. Ofta talar man om det område där det råder samband som ”det kopplade området”.

De främsta områden där det inte råder samband (det icke kopplade området) är fastigheter och värdepapper (dock inte såvitt avser företag som bedriver handel med fastigheter resp. värdepapper). För dessa tillgångsslag gäller att de avskrivningar, nedskrivningar och uppskrivningar som görs i bokföringen skall återföras till beskattning i deklarationen och ersättas med de avskrivningar m.m. som är uttryckligen tillåtna enligt skattelagstiftningen.

Till deklarationen skall den skattskyldige bifoga uppgifter om samtliga resultat- och balansräkningsposter (2:19 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK). Detta görs i ett speciellt standardiserat räkenskapsutdrag (SRU-schema). Finansiella företag skall i stället bifoga sin årsredovisning (2:20 LSK).

Den beskattningsbara vinsten (inkomst av näringsverksamhet) beräknas sedan genom att man utgår från den redovisade vinsten enligt bokföringen och gör justeringar med avseende på de icke skattepliktiga intäkter resp. icke avdragsgilla kostnader som finns med i det bokförda resultatet samt de skattepliktiga intäkter resp. avdragsgilla kostnader som inte finns med i det bokförda resultatet. Dessa poster brukar kallas

94 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

för ”skattemässiga justeringar”. När alla skattemässiga justeringar har gjorts har man nått fram till den skattepliktiga inkomsten av näringsverksamhet. De skattemässiga justeringarna kan därför sägas fungera som en brygga mellan det kopplade och det icke kopplade området.

7.1.2 Omräkning för skatteändamål

Enligt utredarens direktiv skall en utgångspunkt vara att deklarationen även framdeles skall upprättas i kronor. Detta kan uppnås på i huvudsak två sätt, dels genom att man kräver att bokföringen även i framtiden skall vara i kronor och dels genom att bokslutet i euro räknas om till kronor. Om staten vill vara säker på att kunna få in lika mycket skatt som enligt dagens regler förutsätter det att man kräver att bokföringen även framdeles skall vara i kronor. I så fall står det naturligvis vem som helst fritt att i en sidoordnad redovisning bokföra samtliga transaktioner även i euro eller någon annan valuta. Den möjligheten finns redan idag. Av direktiven framgår att utredaren skall lägga fram förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att svenska företag skall kunna ha sin löpande bokföring i euro i stället för i kronor. Alternativet med fortsatt krav på bokföring i kronor kommer därför inte att diskuteras ytterligare. Det förtjänar emellertid att påpekas att dubblerad bokföring är en mycket betungande och dyr lösning och det kan starkt ifrågasättas om något företag skulle börja tillämpa sådan.

Detta leder till att någon form av omräkningsförfarande måste till för att ett bokslut i euro skall kunna ligga till grund för en deklaration i kronor. Vissa krav bör ställas på den omräkningsmodell som väljs. Den bör:

1. vara enkel att tillämpa,

2. ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller

undervärdera vinsten,

3. vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den

beskattningsbara vinsten,

4. medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika

oberoende av redovisningsvaluta.

Vid val av omräkningsmodell måste man bestämma sig för om syftet är att det omräknade bokslutet skall överensstämma med vad som hade blivit fallet om alla transaktionerna hade bokförts i kronor eller om man kan tänka sig avsteg från denna princip.

Flertalet omräkningsmodeller kommer att medföra att den årsvinst som har omräknats från euro till kronor – i större eller mindre omfattning – avviker från den vinst som skulle ha uppkommit om företaget

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 95

hade bokfört alla transaktioner i kronor. Ett sådant utfall medför att två företag som har identiska transaktioner kommer att beskattas för olika belopp beroende på om de har redovisningen i euro eller kronor. Detta är ett problem ur rättvisesynpunkt. Det medför också att staten tar på sig en större eller mindre del av företagens valutakursrisk om företagen väljer att lägga om bokföringen till euro. Vidare kommer det att bli problem med företagsstatistiken (se avsnitt 7.7) och möjligheten att göra prognoser över statens intäkter från företagsskatter kommer att försämras.

När det gäller att konstruera en omräkningsmodell som medför att det omräknade resultatet överensstämmer med det resultat som hade uppkommit om samtliga transaktioner hade bokförts i kronor kan sägas att en sådan modell – om den över huvud taget är möjlig att konstruera – ofrånkomligen skulle bli mycket komplicerad. Vidare gäller att om ett företag tillåts att ha sin redovisning i euro så är det rimligt att anta att euron kommer att bli företagets funktionella valuta. Detta kommer i så fall att påverka företagets prissättning av varor och tjänster, inköpsbeteende, val av skuldsättning, valutasäkringspolicy m.m. I och med att företagets beteende blir annorlunda om den funktionella valutan är euro är det sannolikt att företagets vinst kommer att bli en annan än om man hade haft kronan som funktionell valuta (och redovisningsvaluta).

Resonemanget leder fram till slutsatsen att om företagen över huvud taget skall tillåtas att ha euron som redovisningsvaluta så krävs någon form av schabloniserad omräkning för beskattningsändamål. Samma metod bör kunna användas för statistikändamål (se avsnitt 7.7). Utredaren anser att kravet på enkelhet bör ta över kravet på ”millimeterrättvisa” och har beslutat sig rekommendera en modell som kan beskrivas enligt följande.

Balans- och resultaträkning räknas om till kronor, balansräkningen enligt balansdagens kurs och resultaträkningen enligt årets genomsnittskurs. Den differens som uppkommer beroende på att årets vinst räknas om till genomsnittskurs och övriga poster i balansräkningen till balansdagskurs bör inte resultatföras utan enbart noteras i den omräknade balansräkningen som en korrigeringspost (så att tillgångs- och skuldsidan blir lika stora). Det omräknade resultatet är utgångspunkt för inkomstberäkningen i deklarationen och de skattemässiga justeringarna görs i kronor. Denna modell innebär att resultatmätningen inom det kopplade området även fortsättningsvis följer bokföringen, dvs. resultatet mäts i euro. För deklarationsändamål räknas sedan detta resultat om till kronor enligt den genomsnittliga växelkursen. Inom det icke kopplade området skall beloppen i kronor gälla. En något utförligare beskrivning av metoden finns i avsnitt 7.1.8.

96 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Nedan följer en genomgång av ett antal områden som särskilt skall behandlas.

7.1.3 Det kopplade området

Intäkter och kostnader räknas om enligt den genomsnittliga växelkursen under året. Posterna ingår i det redovisade resultatet som ligger till grund för beskattningen. Någon ytterligare beräkning eller justering är inte nödvändig.

De nuvarande reglerna för värdering av varulager, pågående arbeten, fordringar och skulder torde kunna användas oavsett vilken valuta som används i bokföringen. Innebörden av detta är att resultatmätningen görs i euro. Eftersom samma regler gäller vid bokföring och beskattning är detta rimligt.

Några punkter skall kommenteras särskilt. Det gäller:

• felaktig värdering av balansposter,

• räkenskapsenligt avskrivning på inventarier och

• avsättning till periodiseringsfond.

Felaktig värdering av balansposter

En komplikation uppstår om skattemyndigheterna inte godtar den värdering av lager, fordringar o.dyl. som har gjorts i räkenskaperna. Ett sifferexempel får illustrera.

Ett företag har följande stiliserade resultat- och balansräkning uttryckt i euro:

Resultaträkning (euro)

Intäkter 10 000 Kostnader - 7 000 Årets vinst 3 000

Balansräkning (euro)

Fastighet 10 000 Årets vinst 3 000 Kundfordring 1 000 Övrigt eget kapital 8 000 Kassa 3 000 Skulder 3 000

14 000 14 000

Om genomsnittskursen för året är 9 kr och balansdagens kurs 10 kr så får vi följande resultat- och balansräkning omräknade till kronor

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 97

Omräknad resultaträkning (kr)

Intäkter 90 000 Kostnader - 63 000 Årets vinst 27 000

Omräknad balansräkning (kr)

Fastighet 100 000 Årets vinst 27 000 Kundfordring 10 000 Övrigt eget kapital 80 000 Kassa 30 000 Skulder 30 000

-Omräkningsdiff. 3 000 140 000 140 000

Antag nu att skattemyndigheten inte godkänner företagets värdering av kundfordringarna. Enligt myndighetens uppfattning skall de vara 1 000 kr (eller 100 euro) större. Frågan är nu hur höjning skall göras. Enligt normala bokföringsmässiga principer så skall en höjning av värdet på kundfordringarna med 1 000 kr öka vinsten med lika mycket. I det här fallet kommer emellertid en sådan höjning av vinsten att bli för stor. Detta följer av att resultatposter skall räknas om enligt genomsnittskursen. Om kundfordringarna hade värderats korrekt från början hade vinsten varit 100 euro större och i så fall hade beloppet räknats om enligt genomsnittskursen (dvs. 900 kr). Det faktum att omräkningen görs först i samband med deklarationsgranskningen bör inte medföra att något annat belopp tas upp till beskattning.

Det finns tre tänkbara sätt att lösa problemet. Ett sätt är att ändringarna fastställs till sitt belopp i euro och därefter räknas om till värdet i kronor enligt genomsnittskursen. Med tanke på att bokföringen är i euro så är det eurobeloppet som är ”det riktiga” värdet på fordringen. Detta talar för att detta värde bör användas vid ändringar. En sådan här lösning torde kräva att företaget bifogar räkenskapsutdrag i både euro och kronor till deklarationen. Eftersom omräkningen från euro till kronor kommer att kunna ske automatiskt skulle detta inte vålla något problem för företagen. Däremot kan det förväntas leda till administrativt merarbete för skatteförvaltningen om man även skall registrera belopp i euro.

Det andra sättet att lösa problemet är att justera beloppet i kronor för skillnaden i kurser. I det här fallet skulle värdet på kundfordringarna höjas med 1 000 kr men bara 9/10 skulle påverka resultatet.

Båda dessa lösningarna leder till samma resultat. Det tredje sättet att lösa problemet skulle vara om resultatposter också räknas om enligt balansdagens kurs. En sådan lösning kan emellertid ge ett konstigt mått på resultatet, nämligen om vinsten tjänas

98 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

in relativt jämt under året samtidigt som växelkursen fluktuerar (se avsnitt 7.6.2). Denna lösning bör därför inte väljas.

Eftersom utgångspunkten för arbetet skall vara att deklarationen skall lämnas i kronor så bör så få uppgifter som möjligt lämnas i euro. Detta talar för att den andra lösningen bör väljas. Ändrad värdering av balansposter inom det kopplade området bör därför fastställas till sina belopp i kronor. Den resultatpåverkande posten skall justeras med hänsyn till skillnaden mellan balansdagens kurs och den genomsnittliga kursen.

Om vi antar att tvisten i exemplet gällde om en intäkt på 100 euro skulle bokföras år 1 eller år 2 (det var alltså inte ett försök från bolagets sida att helt slippa beskattning) så kommer intäkten på 100 euro fram i bokslutet för år 2. Bolaget skall då naturligtvis inte beskattas en gång till för samma intäkt. Av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 24 § KL framgår att den skattepliktiga intäkten för år 2 skall sättas ned med ett belopp motsvarande 100 euro. Dessa 100 euro ingår i den bokförda vinst som har räknats om enligt den genomsnittliga kurs som gäller för år 2 vilket leder till att det omräknade beloppet (100 euro multiplicerat med den genomsnittliga kursen för år 2) skall behandlas som en icke skattepliktig intäkt. Om inte den genomsnittliga kursen för år 1 är lika med den genomsnittliga kursen för år 2 så kommer alltså olika belopp i kronor att påverka beskattningen för år 1 och år 2. Detta är dock en naturlig konsekvens av att den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter.

Räkenskapsenlig avskrivning av inventarier

Det företag som tillämpar räkenskapsenlig avskrivning på inventarier (samt patent, goodwill och liknande rättigheter som skrivs av som inventarier) måste ha samma värde på inventarierna i bokföringen och beskattningen. Den räkenskapsenliga avskrivningen omfattar två metoder; en huvudregel och en kompletteringsregel. Huvudregeln innebär en avskrivning med 30 procent baserad på summan av det skattemässiga restvärdet vid årets ingång och årets anskaffningar. Kompletteringsregeln innebär en årlig avskrivning med 20 procent baserad på anskaffningsvärdet. Inventarier som har köpts och sålts under samma år får inte räknas med i avskrivningsunderlaget. Vinst eller förlust på sådana inventarier är skattepliktig resp. avdragsgill.

När ett inventarium säljs eller går förlorat så utgör försäljningslikviden eller försäkringsersättningen skattepliktig intäkt. Vid tillämpningen av huvudregeln kommer emellertid beloppet att räknas av från anskaffningsvärdet. Den här tekniken brukar kallas för ”nettometoden”.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 99

För att det skall bli möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera att avskrivningarna har beräknats korrekt skall den skattskyldige lämna uppgifter om värdet av de inventarier som har anskaffats under beskattningsåret och som fortfarande finns kvar i verksamheten. Motsvarande uppgifter skall lämnas för de tre senaste åren. Vidare skall uppgift lämnas om ersättning för avyttrade eller förlorade inventarier som fanns vid årets början.

Om ett företag lägger om sin bokföring till euro så uppkommer ungefär samma problem som beskrivits ovan beträffande felaktig värdering av balansposter. För att effektivt bibehålla sambandet mellan redovisning och beskattning bör företagen beräkna avskrivningar utifrån de faktiska anskaffningsvärdena i euro. Avskrivningarna räknas – i likhet med övriga resultatposter – om enligt genomsnittskurs och det skattemässiga restvärdet enligt balansdagens kurs. För att det skall bli möjligt för skattemyndigheterna att kontrollera avskrivningarna bör företaget i deklarationen ange de eurobelopp på vilka beräkningarna baseras (på samma sätt som man idag anger kronbeloppen).

Vid övergången till euroredovisning bör anskaffningsvärdet i kronor för de tre senaste årens anskaffningar räknas om till euro enligt samma kurs som gäller för övriga balansposter vid övergången (balansdagens kurs). Denna uppgift behövs för att man skall kunna beräkna avskrivning enligt kompletteringsmetoden.

Periodiseringsfond

Avsättningen till periodiseringsfond får uppgå till 20 procent av den beskattningsbara vinsten före avsättningen. Periodiseringsfond tillhör det kopplade området på så sätt att avdrag inte medges med högre belopp än vad som finns avsatt i räkenskaperna.

Underlaget för avsättning är alltså vinsten efter alla skattemässiga justeringar. Eftersom den föreslagna omräkningsmodellen bygger på att de skattemässiga justeringarna görs i kronor så måste även avsättningen till periodiseringsfond beräknas till ett belopp i kronor. Detta är alltså ett undantag från principen att eurobeloppen gäller inom det kopplade området. Den avsättning som beräknas i kronor måste sedan räknas om till euro för att tas in i bokföringen. Eftersom balansdagens kurs används vid omräkning av balansräkningen från kronor till euro så måste samma kurs användas när periodiseringsfonden räknas om från kronor till euro. I annat fall skulle den avsättning som finns i balansräkningen (omräknad till kronor) avvika från den avdragsgilla avsättningen som beräknats i deklarationen. Detta skulle leda till att den skattskyldige riskerar att inte få det avdrag som han har rätt till, nämligen om den avsättning som

100 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

framkommer i den omräknade balansräkningen är lägre än den maximala avsättningen enligt deklarationen. Detta är egentligen inget skattemässigt problem utan ett bokföringsmässigt. Det får förutsättas att Bokföringsnämnden utfärdar kompletterande normgivning som tar sikte på de företag som lägger om bokföringen till euro. Frågan om hur den avdragsgilla beräknade avsättningen i kronor skall bokföras i euro kan lämpligen lösas genom sådan normgivning. För utredaren förfaller det uppenbart att balansdagens kurs skall gälla och i så fall är det beloppet i den omräknade balansräkningen som skall användas för att fastställa det maximalt avdragsgilla beloppet.

I dag när företagen har bokföringen i kronor behöver årets avsättning till periodiseringsfond inte återföras till beskattning i deklarationen. I framtiden torde emellertid detta bli nödvändigt för euroföretagen (utom i det undantagsfall då balansdagens kurs överensstämmer med den genomsnittliga kursen). Antag att ett företag vid den beräkning av årets skattekostnad som görs inför bokslutet kommer fram till att årets avsättning till periodiseringsfond maximalt får uppgå till 100 000 kr. Om balansdagens kurs är 10 så kommer avsättningen att bokföras till 10 000 euro i både balans- och resultaträkningen. Vid deklarationen räknas balansräkningen om enligt balansdagens kurs (såvitt avser periodiseringsfonden till 100 000 kr). Resultaträkningen räknas om enligt genomsnittskursen som vi antar är 9. Den periodiseringsfond som belastar det omräknade resultatet blir alltså bara 90 000 kr. För att beräkningen skall bli korrekt måste detta belopp återföras till beskattning samtidigt som det avdragsilla beloppet dras av i deklarationen. Detta torde inte behöva lagregleras utan är en fråga om hur deklarationsblanketten skall utformas.

7.1.4 Det icke kopplade området

Den föreslagna modellen bygger på att de skattemässiga justeringarna görs i kronor. För det icke kopplade området gäller att de belopp som finns i bokföringen inte alls behöver överensstämma med de värden som gäller vid beskattningen. I deklarationen måste den skattskyldige återföra det belopp som finns i bokföringen och ersätta det med det belopp som gäller skattemässigt. Så länge som deklaration skall ske i kronor och kronan har en flytande växelkurs gentemot euron bör de skattemässiga justeringarna ske i kronor. Därigenom minskar den valutakursrisk som staten tar på sig genom att tillåta bokföring i euro. För företagens del torde den här lösningen ge ett visst merarbete genom att man – förutom de anskaffningsvärden i euro som man måste ha för bokföringen –

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 101

tvingas hålla reda på anskaffningsvärden i kronor på fastigheter och värdepapper.

Nedan skall några områden specialgranskas.

Icke avdragsgilla kostnader resp. icke skattepliktiga intäkter

Om det bokförda resultatet har belastats/gottgjorts med icke avdragsgilla kostnader eller icke skattepliktiga intäkter skall dessa återföras till beskattning resp. rensas från det skattepliktiga resultatet. Av bokföringen framgår posternas belopp uttryckt i euro. I deklarationen måste dessa belopp räknas om till kronor enligt genomsnittskursen. Redan enligt dagens regler måste företagen hitta och summera posterna. Det ytterligare moment som krävs för de företag som går över till euro är att räkna om beloppen till kronor. Det merarbete som detta kräver är försumbart (i alla fall för de företag som använder ett kalkylprogram för att summera posterna).

Fastigheter och värdepapper

Samtliga av-, ned- och uppskrivningar samt reavinster och reaförluster som har påverkat den bokförda vinsten skall återläggas i deklarationen. Det ytterligare moment som tillkommer för företag som har redovisningen i euro är att beloppen skall räknas om till kronor enligt genomsnittskursen.

Skattemässiga avskrivningar beräknas utifrån anskaffningsvärdet. Detsamma gäller beträffande skattepliktiga reavinster och avdragsgilla reaförluster (övergångsregler från skattereformen med annan innebörd gäller för fastigheter t.o.m. 1999). För befintliga fastigheter och värdepapper har företagen uppgift om anskaffningsvärdet i kronor. Dessa värden bör behållas även om företagen går över till euro. För nya fastigheter och värdepapper bör krävas att ett anskaffningsvärde i kronor beräknas. Detta värde skall ligga till grund för skattemässiga avskrivningar och vinstberäkningar.

Den valda lösningen innebär alltså att fastighetsavskrivningar och beräkning av reavinst på fastigheter och värdepapper skall göras på samma sätt som enligt dagens regler (dvs. till sina belopp i kronor). En lösning som i princip skulle kunna övervägas är att i stället utgå från eurobeloppen och räkna om avskrivningarna och reavinsterna till kronor.

En sådan modell kräver för det första att alla skattemässiga anskaffningsvärden i kronor räknas om till euro. Vid övergången till eurobokföring måste naturligtvis de bokförda värdena enligt UB räknas

102 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

om till euro för att tas in i den externa redovisningen. Dessa värden kan emellertid skilja sig väldigt mycket från det skattemässiga restvärdet. Företagen måste därför göra dubbla beräkningar; en för bokföringen och en för beskattningen. Eftersom deklarationen skall vara i kronor och det inte är samband mellan redovisning och beskattning förefaller det därför naturligt att behålla de skattemässiga anskaffningsvärdena i kronor.

Vidare gäller att så länge som kronan har en flytande växelkurs gentemot euron så kommer det materiella resultatet av reavinstberäkningar att kunna bli konstigt om man räknar om de skattemässiga anskaffningsvärdena till euro. Ett exempel får illustrera:

En aktie köps 1996 för 1 000 kr. Vid ingången till det nya systemet är kursen 8 kr och det skattemässiga anskaffningsvädet bestäms därför till 125 euro. Senare säljs aktien för 1 500 kr. Transaktionsdagens kurs är 10 kr och genomsnittskursen för året är 9 kr. Både köp- och säljavtal slöts i kronor och den verkliga reavinsten uttryckt i kronor är 500 kr. Detta motsvarar också den skattepliktiga reavinsten enligt nu gällande rätt. Om reavinstberäkningen i stället görs i euro så får vi följande siffror.

Försäljningssumman omräknat till euro blir 150 euro och den bokförda reavinsten 25 euro (anskaffningsvärdet fastställdes ju till 125 euro). Den bokförda reavinsten överensstämmer med den skattepliktiga och i deklarationen kommer företaget därför att ha en skattepliktig reavinst på 25 euro. Denna räknas om enligt genomsnittskursen till 25×9 = 225 kr, dvs. 275 mindre än den ”faktiska” reavinsten på 500.

Det här beskrivna fenomenet gäller naturligtvis även för intäkter och kostnader inom det kopplade området men det blir mer markant när det gäller fastigheter och värdepapper (reavinsttillgångarna). Ett företag har typiskt sett förhållandevis få reavinster per år (i alla fall i relation till de transaktioner som genererar ”vanliga” rörelseintäkter) men dessa kan avse stora belopp. Innehavstiden på den sålda egendomen kan vara mycket lång vilket ökar känsligheten för variationer i växelkurser. Så länge som det råder frikoppling mellan redovisning och beskattning skulle det vara anmärkningsvärt om ett annat belopp än den faktiska reavinsten i kronor beskattades. Förutom detta kan anföras att om Sverige i framtiden beslutar sig för att delta i valutaunionen så kommer staten sannolikt inte att acceptera skattemässiga anskaffningsvärden som har beräknats med en flytande växelkurs. Vid ett eventuellt svenskt deltagande så skulle alltså samtliga skattemässiga anskaffningsvärden behöva räknas om en gång till.

Detta leder sammantaget till att modellen med omräkning av anskaffningsvärden inte bör väljas. Det företag som går över till euro måste därför dels behålla aktuella uppgifter om skattemässiga anskaffningsvärden i kronor och dels beräkna ett anskaffningsvärde i

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 103

kronor när en reavinsttillgång köps. Vidare måste man vid deklarationen utgå från dagskursen mellan euron och kronan för att beräkna försäljningspriset i kronor.

Fordringar och skulder i utländsk valuta

De skattemässiga reglerna för värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta finns i punkt 4 av anvisningarna till 24 § KL. När detta skrivs har regeringen föreslagit ändrade regler på detta område (prop. 1998/99:28). De nya reglerna kommer att innebära att fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas till balansdagens kurs. Om en fordran eller skuld har säkrats genom terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd så får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen. Till skillnad från vad som har gällt hittills så kommer inte avdrag att medges för avsättning till valutakursreserv. De nya reglerna kommer att tillämpas fr.o.m. 2000 års taxering.

I och med att svenska företag får redovisa i euro så måste denna regel ändras. För euroföretagen skall kronan behandlas som en utländsk valuta. Den nya regeln bör därför utformas så att fordringar och skulder i annan valuta än redovisningsvalutan skall värderas till balansdagens kurs. I den nuvarande lagtexten nämns inte avsättningar. För att ingen tvekan skall råda om att även dessa omfattas bör de uttryckligen nämnas i lagtexten.

Beloppsangivelser

Det är mycket ovanligt att – såvitt avser företag – uttryckliga belopp anges i lagtext. I föreskrifter och rekommendationer från RSV finns emellertid vissa beloppsangivelser (exempelvis vad som avses med inventarier av mindre värde och som därför är direkt avdragsgillt). Det får förutsättas att RSV går igenom sin normgivning och kompletterar beloppsangivelser med ett värde i euro.

I reavinstreglerna (2431 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL) finns vissa beloppsbestämmelser men eftersom beräkningen av den skattepliktiga reavinsten även framdeles skall ske i kronor så behöver inte dessa ändras. Förutom dessa beloppsbestämmelser har utredaren bara funnit tre stycken i KL och SIL, nämligen avdrag för måltid i samband med representation, minimibelopp för skogsavdrag och vissa bestämmelser som rör samfälligheter.

104 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Representationskostnader

Av punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL framgår att avdraget för måltid i samband med representation är maximalt 90 kr per person och representationstillfälle.

Eftersom genomsnittskursen skall användas för att räkna om resultatposter går det inte att avgöra vilket belopp i euro som motsvarar 90 kr (och därmed är avdragsgillt) förrän året är slut. För företagen skulle en sådan ordning vara oacceptabel. I samband med att kostnaden för representationen bokförs görs nämligen vanligtvis en fördelning på avdragsgillt resp. icke avdragsgillt belopp. Dessa belopp bokförs på olika konton och vid deklarationen återför man det belopp som är bokfört på kontot för icke avdragsgill representation. Det är inte rimligt att man först i efterhand får veta vilket belopp i euro som var avdragsgillt. I stället måste de företag som har bokföring i euro kunna använda ett belopp i euro som motsvarar 90 kronor. För att inte tillfälliga upp- eller nedgångar i kronkursen skall få ett orimligt genomslag bör denna beräkning grundas på den genomsnittliga kursen under perioden december andra året före beskattningsåret till november året före beskattningsåret.

Skogsavdrag

Av punkt 9 av anvisningarna till 23 § KL framgår att det skogsavdrag som yrkas måste uppgå till minst 15 000 kr per år. Om skogsbruket bedrivs i form av enkelt bolag eller under samäganderätt kan dock avdraget för varje delägare uppgå till minst 3 000 kr (om totalsumman uppgår till minst 15 000 kr). Avdraget grundar sig på de totala skogsintäkterna för året. Först när året är slut kan man alltså veta om man är berättigad till avdrag eller inte. Den skattskyldige har därför inte samma behov som betr. representationskostnader att löpande under året veta det avdragsgilla beloppet. Utredaren gör därför bedömningen att denna bestämmelse inte behöver kompletteras med en beloppsangivelse i euro.

Samfälligheter

I punkt 2 av anvisningarna till 41 a § KL och punkt 1 av anvisningarna till 2 § 7 mom. SIL finns regler om skattskyldighet resp. avdragsrätt för intäkter och kostnader som en näringsfastighet har i en samfällighet. Samfälligheten kommer inte att kunna ha bokföringen i euro och bestämmelsen behöver därför inte ändras.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 105

Restvärdeavskrivning för inventarier

Restvärdemetoden liknar huvudregeln vid räkenskapsenlig avskrivning, dock med undantagen att avskrivningen är 25 procent och att det inte finns krav på att det bokförda värdet överensstämmer med det skattemässiga.

De företag som – av en eller annan anledning – tillämpar restvärdemetoden bör behandla dessa avskrivningar på samma sätt som fastighetsavskrivningar, dvs. återläggning av bokförda avskrivningar (omräknade enligt genomsnittskurs) samt krav på att anskaffningsvärdet i kronor skall anges i reskontran eller liknande.

7.1.5 Problem med den föreslagna omräkningsmetoden

Ett antal problem kan identifieras med den föreslagna modellen. Detta gäller behandlingen av koncernbidrag och andra koncerninterna transaktioner samt möjligheten att ”manipulera” den skattepliktiga vinsten.

Koncerninterna transaktioner

Antag att ett moderföretag har redovisning i euro och lämnar koncernbidrag på 1 000 euro till sitt dotterbolag som har redovisningen i kronor. Kursen vid årsskiftet är 8 kr och genomsnittskursen är 9. I det här fallet kommer moderbolaget att få avdrag med 9 000 kr och dotterbolaget beskattas för 8 000 kr. Eftersom koncernbidragen beslutas en bit in i det nya året har man fullständig kunskap om både genomsnittskurs och balansdagskurs när bidragen bestäms vilket gör situationen ohållbar. För övriga koncerninterna transaktioner uppkommer liknande effekter. Även om transaktionerna inte genomförs under fullständig säkerhet beträffande de skattemässiga valutakurserna så uppkommer stora möjligheter till icke acceptabel skatteanpassning.

Problemet med koncernbidrag kan naturligtvis elimineras genom att man föreskriver att koncernbidrag alltid skall avse ett belopp i kronor. En sådan bestämmelse skulle dock inte träffa övriga vinstöverföringar (exempelvis försäljning till underpris). Ett system där man måste justera det skattemässiga resultatet med hänsyn till vinstöverföringar som har skett mellan företag som har olika redovisningsvaluta skulle bli mycket tungrott.

För att eliminera det här problemet föreslår utredaren i stället att rätten att ge och ta emot koncernbidrag villkoras av att givare och

106 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

mottagare har samma redovisningsvaluta. Enligt det förslag till nya omstruktureringsregler som regeringen nyligen har lämnat (prop. 1998/99:15) villkoras rätten till underprisöverlåtelser med att koncernbidragsrätt finns (utom vid överlåtelse av hela verksamheten, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller verksamhetsgren). Villkoret innebär att vid underprisförsäljningar måste båda företagen ha samma redovisningsvaluta.

Risk för manipulering av vinsten och materiellt felaktigt resultat

Även utanför koncernförhållanden uppkommer vissa möjligheter att ”manipulera” den beskattningsbara vinsten. Ju längre tid som har förflutit under året desto säkrare kan man förutse årets genomsnittliga växelkurs. När bokslutet görs upp torde man dessutom kunna ha full visshet om denna kurs. Detta leder till incitament att förskjuta redovisningen av intäkter eller kostnader i tiden.

Antag att kursen vid årsskiftet är 8 kr och att den genomsnittliga kursen är 9 kr. Om företaget skall ta en kostnad på 10 000 kr år ett eller två så har man starka incitament att redovisa kostnaden det första året. I bokföringen kommer kostnaden att bokföras till transaktionsdagens kurs (8 kr), dvs. 1 250 euro. I deklarationen räknas beloppet i euro om enligt genomsnittskursen och blir värt 11 250 kr. Avdraget blir med andra ord 1 250 kr större än den faktiska kostnaden. Det motsatta förhållandet gäller betr. intäktsredovisningen.

Detta är en naturlig konsekvens av att den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter. En sådan omräkning bygger på antagandet att vinsten har genererats jämt under året.

Enligt gällande regler skall resultatredovisningen ske på samma sätt som enligt god redovisningssed (inom det kopplade området). En omräkning enligt genomsnittskurs ger emellertid ännu starkare incitament än vad som gäller enligt dagens system att tänja på gränserna. Det kan därför förväntas att antalet skattetvister i periodiseringsfrågor kommer att öka.

Ett näraliggande problem uppkommer eftersom den genomsnittliga kursen används för att räkna om resultatposter inom det kopplade området. Detta gör nämligen att det finns en risk att resultatmätningen blir materiellt otillfredsställande. Om de transaktioner som genererar vinsten är många till antalet och jämt fördelade under året så bör metoden ge en bra precision. Om däremot antalet transaktioner är få och ojämt fördelade under året samtidigt som växelkursen varierar så kan det omräknade resultatet avvika markant från vad som hade blivit fallet om

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 107

bokföring hade skett i kronor. Även detta är en naturlig följd av den valda metoden.

7.1.6 Utvärdering av metoden

I avsnitt 7.1.2 angavs vissa kriterier som bör ställas på en omräkningsmetod. Enligt dessa borde omräkningsmetoden:

1. vara enkel att tillämpa,

2. ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt över- eller

undervärdera vinsten,

3. vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den

beskattningsbara vinsten,

4. medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika

oberoende av redovisningsvaluta.

Nedan skall den föreslagna metoden diskuteras utifrån dessa kriterier.

Metoden skall vara enkel att tillämpa

Den valda metoden är mycket enkel att tillämpa. Inom det kopplade området mäts resultatet i euro och inom det icke kopplade området gäller kronor enligt dagens regler. Eftersom bara två olika valutakurser används vid omräkningen av balans- och resultaträkningen kan förfarandet göras helt automatiskt genom att deklarationsprogrammen förses med en omräkningsfunktion. Det finns goda skäl att tro att tillverkarna av deklarationsprogram kommer att anpassa sina produkter i detta avseende. För övrigt blir deklarationsarbetet inte mycket mer betungande än vad det redan är.

Såvitt avser fastigheter och värdepapper uppkommer den komplikationen gentemot dagens system att företagen måste behålla uppgifter om anskaffningsvärden i kronor. För nyanskaffningar måste ett sådant beräknas och sparas. Vid försäljningar måste intäkten räknas om till kronor enligt dagskursen. Det förtjänar att påpekas att en reavinstberäkning – i alla fall såvitt avser fastigheter – redan i dag kan kräva en hel del arbete. Den ytterligare arbetsinsats som krävs för att räkna om försäljningsintäkten till kronor förefaller som försumbar.

108 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Metoden skall ge ett rättvisande resultat och inte systematiskt övereller undervärdera vinsten

Som nämnts ovan är detta kriterium uppfyllt när företaget har många transaktioner per år och då vinsten genereras jämt under året. Vid ett fåtal transaktioner finns det risk för ett materiellt felaktigt resultat. Risken för felaktiga resultat minimeras genom att reavinster beräknas till sina belopp i kronor.

Metoden skall vara sådan att de skattskyldiga inte kan manipulera den beskattningsbara vinsten

Som nämnts ovan är grundregeln att den skattemässiga resultatmätningen skall följa god redovisningssed. Ju längre in på året man kommer desto säkrare kan man beräkna den genomsnittliga kursen. Detta gör att företagen kan ha incitament att – helt i enlighet med god redovisningssed – välja när en transaktion skall genomföras. Eftersom innebörden i begreppet god redovisningssed inte alltid är helt klar ökar dessutom företagens incitament att tänja på gränserna. Redan enligt dagens regler har företagen incitament att tänja på gränserna men antalet skattetvister i periodiseringsfrågor kan förväntas öka om redovisning i euro tillåts.

Metoden skall medföra att företag med samma transaktioner beskattas lika oberoende av redovisningsvaluta

Eftersom genomsnittskursen används för att räkna om resultatposter så kan detta medföra att företag med identiska transaktioner beskattas olika beroende av om de har bokföringen i euro eller kronor. Detta leder också till att staten utsätts för en valutakursrisk som inte finns i dag.

Utvärdering

Av diskussionen ovan får anses framgå att kravet på att modellen skall vara enkel att tillämpa och inte ge några systematiska fel är uppfyllt. Det finns viss risk för manipulation av vinsten på så sätt att man tänjer gränserna för vad som är god redovisningssed. Detta problem finns dock redan i dagens system men metoden förstärker problemen. Metoden har nackdelen att det inte kan garanteras att företag med identiska transaktioner beskattas lika och att staten utsätts för en valutakursrisk

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 109

som inte finns idag. Vidare uppkommer problem med företagsstatistik och beträffande möjligheten att göra prognoser över skatteintäkterna.

Utredaren anser att framför allt metodens enkelhet talar för att den bör väljas. En modell som garanterar att det omräknade resultatet överensstämmer med vad som hade blivit fallet om alla transaktioner hade bokförts i kronor blir med nödvändighet mycket komplicerad och det kan ifrågasättas om något företag skulle byta bokföringsvaluta om deklarationsförfarandet blir mycket komplicerat. Nackdelarna för företagsstatistiken och beträffande möjligheten att göra prognoser får ställas mot nyttan av att tillåta redovisning i euro. Utredaren anser att staten bör kunna acceptera den valutakursrisk som metoden innebär. Detta blir dock ytterst ett politiskt ställningstagande.

7.1.7 Behov av lagstiftning

Ett deklarationsförfarande enligt den här föreslagna modellen torde kräva mycket begränsade lagändringar. Av gällande rätt framgår att det är värdet enligt bokföringen som gäller inom det kopplade området. Någon speciell lagstiftning om att det skall fortsätta vara så när ett företag byter redovisningsvaluta behövs inte. Det som måste till är regler för hur omräkningen från euro till kronor skall gå till och en bestämmelse om att det omräknade resultatet får ligga till grund för beskattningen. Detta kan lämpligen tas in i en ny lag om omräkningsförfarande. I denna lag bör också tas in bestämmelser om hur man skall förfara vid ändring av värdet på balansposter och hur de ingående värdena på balansposterna skall fastställas i samband med bytet av redovisningsvaluta.

Av gällande rätt framgår vidare att beloppen i det icke kopplade området skall vara i kronor. Någon speciell lagstiftning behövs inte.

Som framgått innebär den föreslagna modellen att man för det kopplade området följer bokföringen och för det icke kopplade området utgår från de faktiska beloppen i kronor (alt. det belopp i euro som har påverkat redovisningen). Med dessa utgångspunkter torde det bara krävas ytterst marginella justeringar av de materiella skattereglerna. Det som har observerats är bara avdraget för representation, anpassning av regeln om fordringar och skulder i utländsk valuta samt krav på samma redovisningsvaluta för att ge och ta koncernbidrag. Vidare måste naturligtvis RSV gå igenom sin normgivning och komplettera beloppsangivelser med ett värde i euro.

I avsnitt 10.3.10 föreslår utredaren att det inte skall införas något förbud för fusion mellan bolag som har olika redovisningsvaluta. I prop. 1998/99:15 har regeringen föreslagit bl.a. skatterättsliga regler för

110 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

fusioner. De nya reglerna torde kunna användas även vid fusion mellan företag med olika redovisningsvaluta. Denna fråga kan emellertid behöva övervägas ytterligare.

7.1.8 Omräkningsmetoden ur ett ekonomiskt perspektiv

Alla metoder för omräkning av företagens räkenskaper från euro till kronor skapar problem och kostnader. Vid dubbel bokföring av räkenskaperna i kronor och euro åläggs företagen merkostnaden. Om företagen i stället får deklarera och betala skatt i euro, åläggs det offentliga kostnaderna för valutarisken, medan företagens kostnader troligtvis reduceras. Den föreslagna metoden innebär att företagen och det offentliga delar på valutakursrisk och de kostnader det medför.

Omräkningsförfarandet bygger på att företagen upprättar årsbokslut i euro och sedan i huvudsak använder två kurser för omräkning till kronor. Genomsnittskursen för räkenskapsperioden används för omräkning av resultaträkningen. Dagskursen vid räkenskapsperiodens slut används vid omräkning av utgående balans förutom för den del av det egna kapitalet som kommer från årets resultaträkning (räknas om med genomsnittskursen). För att balansräkningens tillgångs- och skuldsida skall balanseras i kronor införs en justeringspost. När företagen övergår till redovisning i euro används dagskursen vid räkenskapsperiodens början för den första ingående balansräkningen.

De effekter den föreslagna omräkningsmetoden har redovisas utifrån ett exempel med ett litet antal transaktioner. Samtliga transaktioner bokförs både i kronor och euro. Bokslutet till euroredovisningen räknas om till kronor enligt den föreslagna metoden. Utredarens utgångspunkt har varit att den beskattningsbara inkomsten inte skall påverkas av vilken redovisningsvaluta företaget har. Den förslagna metoden klarar inte detta. I exemplet sker transaktioner vid fyra tillfällen under räkenskapsåret. Företaget säljer produkter och investerar kontant i inventarier och aktier.

Transaktionerna sker i svenska kronor eller euro. För att de två boksluten skall bli jämförbara gäller att ”främmande” valuta inte växlas om till redovisningsvaluta vid transaktionstillfället. Om t.ex. företaget har sin redovisning i euro och får betalt i kronor sker ingen växling utan pengarna sätts in på ett kronkonto. Tabellen nedan visar belopp och valutakurs vid fyra tillfällen då försäljning sker och två tillfällen då investeringar sker. Tecknet framför beloppet visar betalningsströmmen. För att tydligt illustrera effekterna på resultatet är kursförändringarna

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 111

mycket stor. Valutakursen på balansdagen är 9 kr per euro och genomsnittet för året är 7 kr per euro.

Företagets transaktioner

1

2

3

4

Försäljning + 1 000 euro + 5 000 kr + 1 000 euro + 5 000 kr Inventarieköp - 100 euro - 1 000 kr Aktieköp - 500 euro - 2 000 kr Kassa euro + 400 euro + 1 000 euro Kassa kronor + 5 000 kr - 3 000 kr + 5 000 kr kr/euro 8/1 5/1 6/1 5/1

Redovisning i svenska kronor

Då redovisningen sköts i svenska kronor kommer alla transaktioner som sker i euro att i redovisningen omräknas till kronor med transaktionsdagens kurs. De olika balans- och resultatposterna härleds nedan.

Kassa

Kassan innehåller vid årets utgång 7 tkr och 1,4 tusen euro. Kassan värderas i balansräkningen till balansdagens kurs vilket betyder att den främmande valutan värderas till 1,4*9=12,6 tkr. Det sammanlagda värdet blir (7+12,6) 19,6 tkr.

Inventarier

Företagets inventarieinvesteringar bokförs till transaktionsdagens kurs dvs. 0,1*8=0,8 tkr plus 1 tkr. Detta ger ett avskrivningsunderlag uppgående till 1,8 tkr. Avskrivning sker med maximala 30 procent (1,8*0,3) 0,5 tkr. Inventariernas värde i balansräkningen blir (1,8-0,5) 1,3 tkr.

Aktier

Företagets aktier köptes vid samma tillfälle och värderas i bokslutet till anskaffningskostnaden. Värdet blir (0,5*8) 4 tkr för de i euro noterade aktierna och 2 tkr för de i kronor noterade.

Försäljning

Årets försäljningsintäkter tas direkt ur bokföringen. Eurobeloppen är omräknade med transaktionsdagens kurs 1*8+1*6=14 tkr. Tillsammans med de två försäljningarna i kronor (10 tkr) blir årets försäljning 24 tkr.

112 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Kursvinst eller förlust

Enligt redovisningen, som bygger på transaktionsdagens kurs, värderas företagets kassa till 9,2 tkr. Från första transaktionstillfället finns 400 euro kvar vilket, omräknat med transaktionsdagens kurs 8 kr per euro, är värt 3,2 tkr. Till detta läggs återstoden av den andra transaktionen i euro omräknat med den dagens kurs 1*6=6 tkr. Vid årets utgång finns 1,4 tusen euro kvar i kassan vilka värderas till balansdagens kurs 9 kr per euro, 12,6 tkr. Företaget har gjort en valutakursvinst på 3,4 tkr (12,6-9,2) genom att inte växla intäkterna från de två försäljningarna i euro. Ovanstående leder till följande balans och resultaträkning.

Bokslut i svenska kronor

Balansräkning Resultaträkning

Aktier

6 Vinst 26,9 Försäljning 24

Inventarier 1,3 Avskrivning -0,5 Kassa 19,6 Skulder 0 Kursvinst 3,4

26,9

26,9 Resultat

26,9

Bokföring i euro och omräkning till kronor

Om transaktionerna istället bokförts i euro så erhålls – med samma teknik som ovan - följande balans och resultaträkning.

Bokslut i euro

Balansräkning Resultaträkning

Aktier 0,83 Vinst 3,2 Försäljning

4

Inventarier 0,19 Avskrivning -0,08 Kassa 2,18 Skulder 0 Kursförlust -0,72

3,2

3,2 Resultat

3,2

Eurobokslutet räknas om till kronor med den föreslagna metoden. Omräkningsmetoden innebär att balansräkningen omräknas med balansdagens kurs och resultaträkningen med räkenskapsårets genomsnittskurs. Posterna står med respektive omräkningskurs inom parentes.

Omräknat bokslut

Balansräkning Resultaträkning

Aktier (0,83*9) 7,5 Vinst (3,2*7) 22,4 Försäljning (4*7)

28

Inventarier (0,19*9) 1,7 Skulder

0 Avskrivning (-0,08*7) -0,6

Kassa (2,18*9) 19,6 Differens 6,4 Kursförlust (-0,72*7) -5,0

28,8

28,8 Resultat

22,4

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 113

Eftersom balans- och resultaträkning omräknas med olika kurser uppstår en differens i alla fall utom då balansdagenskurs är densamma som genomsnittskursen. Denna justeringsterm är skillnaden mellan genomsnittskursen och balansdagens kurs, multiplicerat med resultat efter skatt i euro. Detta problem uppkommer eftersom resultatet i kronor skall vara detsamma i balansräkning och resultaträkning.

I exemplet blir företagets vinst lägre vid redovisning i euro än med redovisning i kronor. Det är lika troligt att förhållandet blir exakt det omvända. Skillnaden i resultat förklaras av om företaget gör en vinst eller förlust på sin kassa i främmande valuta. Då företaget har euro som funktionell valuta uppstår en kursförlust eftersom försäljningsintäkterna i kronor var mer värda på transaktionsdagen än de var vid utgången av året. Har företaget däremot kronor som funktionell valuta uppstår en valutakursvinst eftersom euron apprecierats. Om transaktionerna för samtliga företag som övergår till redovisning i euro är jämnt fördelade värdemässigt över perioden kommer de att få ett lägre resultat då balansdagens kurs överstiger årets genomsnitt.

Nuvärdesproblematiken

Utredaren gör bedömningen att förslaget inte ställer något krav på finansiering. Det resonemanget bygger på att kursutvecklingen ej kan förutsägas och den kan gå åt båda hållen. Därtill är det rimligt att anta att valutakursförändringarna på lång sikt kommer att ta ut varandra. I detta sammanhang bör det poängteras att värdet av en krona idag inte är detsamma som en krona i morgon. Ett exempel beskriver problemet.

Ett företag som har euro som redovisningsvaluta gör år ett en vinst på 10 tkr. Hade företaget redovisat i kronor hade resultatet blivit 0 tkr. Företagets skattekostnad år ett blir (10*0,28) 2,8 tkr. År två blir företagets resultat 0 tkr. Hade företaget fortfarande haft sin redovisning i kronor hade resultatet blivit 10 tkr och skattekostnaden 2,8 tkr. Om analysen stannar här har företaget förlorat på att övergå till euroredovisning. Nuvärdet av den faktiska skattekostnaden och den hypotetiska är inte densamma även om beloppen nominellt sett är identiska. Värdet utav skattekostnaden år ett är 2,8 tkr men nuvärdet utav den hypotetiska kostnaden år två är vad företaget hade behövt sätta in på ett räntebärande konto år ett för att ha 2,8 tkr år två1. På samma sätt som ovan kan denna effekt gå åt båda hållen och föranleder därför inget krav på finansiering.

1 2,8

2,8/(1+r) där r=ränta. Om den genomsnittliga räntan antas vara 5 procent

blir 2,8/(1+r)=2,67 tkr.

114 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

7.2 Mervärdesskatt

7.2.1 Gällande rätt

Reglerna om mervärdesskatt finns i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Mervärdesskatt tas ut på omsättningen av varor och tjänster. Skatten tas ut i samtliga led i produktions- och distributionskedjan. Ett senare led har avdragsrätt för den ingående skatt som motsvarar den utgående skatt som det tidigare ledet fakturerat och redovisat till staten. Under förutsättning att samtliga led före slutkonsumenten har full avdragsrätt kommer den utgående skatt som konsumenten debiteras av säljaren att motsvara summan av de belopp som de tidigare leden redovisat in till staten.

Skattskyldighetens inträde

Skyldigheten att betala skatt (skattskyldighet) inträder när vara levereras eller tjänst utförs. Erhålls förskott dessförinnan för beställd vara eller tjänst inträder skattskyldigheten när förskottet mottas (om varan eller tjänsten är skattepliktig då, 1 kap. 3 § ML). Skatten tas ut på beskattningsunderlaget, vilket vid t.ex. en försäljning i princip utgörs av ersättningen.

Redovisning av mervärdesskatt

Enligt huvudregeln skall säljaren redovisa utgående skatt för den redovisningsperiod under vilken omsättningen (eller i vissa fall förvärvet) av en vara eller tjänst enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts eller under vilken förskotts- eller a contobetalning tagits emot (13 kap. 6 § ML). Motsvarande principer gäller för avdragsrätten (13 kap. 16 § ML).

Fakturering i utländsk valuta

Vid fakturering i utländsk valuta är det den kurs som gäller när skattskyldigheten inträder som ligger till grund för beräkningen av den mervärdesskatt som skall redovisas. Det innebär att det är kursen på leveransdagen som skall användas (1 kap. 3 § ML, RSV/FB Im 1983:25, Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 s. 63). Om faktureringen sker i nära samband med leveransen får av praktiska skäl omräkningskursen på fakturadagen tillämpas.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 115

När det gäller gemenskapsinterna förvärv från andra EU-länder (se nedan) inträder skattskyldigheten vid tidpunkten för förvärvet (1 kap. 4 a § ML). Denna tidpunkt anses inträffa den 15:e i månaden efter den månad under vilket varan levererats. Har faktura eller liknande handling utfärdats innan dess, inträder skattskyldigheten vid utfärdandet av den. Det innebär också att det är kursen vid den tidpunkten som skall användas. Detta gäller oavsett om bokslutsmetoden eller faktureringsmetoden tillämpas.

Fakturas innehåll

En faktura skall innehålla uppgifter om bl.a. ersättningen och skattens belopp för varje skattesats (11 kap. 5 § ML). Enligt vad som anges i Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 (s. 427) skall en faktura där såväl grundbelopp som mervärdesskattebelopp anges i utländsk valuta även innehålla uppgift om omräkningskursen på leveransdagen samt skattens belopp uträknat i svenska kronor. Detta för att både utställare och mottagare skall kunna bokföra skatten med rätt (samma) belopp.

Kursvinster

Grundprincipen är att en kursvinst eller kursförlust som uppkommer på grund av en differens mellan den kurs som gäller när omräkningen av mervärdesskatten skall göras och den som gäller när inväxling sker betraktas som en finansiell post och därför inte skall beaktas i mervärdesskattehänseende (jfr. Riksskatteverkets handledning för mervärdesskatt 1998 s. 375).

I det fall kursvinsten utgör ett led i prissättningen skall den dock anses vara en del av ersättningen och därmed ingå i beskattningsunderlaget (RÅ 1986 ref. 45). Detta förekommer t.ex. i s.k. gränsbutiker där köpmännen tar betalt för varorna i utländsk valuta och räknar om den till en kurs som ligger lägre än bankernas köpkurs.

Redovisning av mervärdesskatt i deklaration

Huvudregeln är att de som lämnar självdeklaration och har ett årligt beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsinterna förvärv och import) på högst 1 miljon kronor skall redovisa mervärdesskatten en gång om året i självdeklarationen. Mervärdesskatten ingår då som en del av den slutliga

116 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

skatten och därmed även i den preliminära skatt som beräknas för kommande år och som betalas in månadsvis.

Skattskyldiga med årligt beskattningsunderlag överstigande 1 miljon kronor skall redovisa och betala skatten månadsvis i en skattedeklaration. Även de vars beskattningsunderlag är högst 1 miljon kronor kan begära att få redovisa månadsvis i skattedeklaration i stället för i självdeklarationen.

Redovisnings- och betaltidpunkter för mervärdesskatt

Redovisningen i skattedeklaration skall som huvudregel ske månadsvis.

Är den skattskyldiges årliga beskattningsunderlag (exklusive gemenskapsinterna förvärv och import) högst 40 miljoner kr skall redovisning ske senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Är beskattningsunderlagen högre än 40 miljoner kronor skall redovisning ske senast den 26 i första månaden efter redovisningsperiodens utgång. (I januari och augusti är redovisningsdagen den 17 i stället för den 12 och i december gäller den 27 i stället för den 26.) En skattskyldig som enligt huvudregeln skall redovisa skatten enligt de regler som gäller för dem med beskattningsunderlag på högst 40 miljoner kronor kan efter ansökan medges rätt att i stället redovisa enligt de regler som gäller för de större företagen.

Betalning skall ske samtidigt med redovisningen.

EU

Inom EU har överenskommits om gemensamma regler för mervärdesskatten och Sverige har sedan inträdet i EU anpassat sin mervärdesskattelag till dessa regler. Reglerna finns i flera direktiv och det mest omfattande är det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG)2. Där regleras bl.a. när skattskyldigheten uppkommer (artikel 10), vad som är beskattningsunderlag (artikel 11) och vad en faktura skall innehålla (artikel 22).

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1).

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 117

Varuförvärv inom EU och periodisk sammanställning

Vid en försäljning av varor mellan företag i olika EU-länder har man inom EU enats om vissa särskilda regler för beskattningen. De innebär i korthet att om ett företag som är mervärdesskatteregistrerat i Sverige köper en vara från ett mervärdesskatteregistrerat företag i ett annat EUland så skall det säljande företaget inte ta ut någon mervärdesskatt. Beskattningen skall i stället ske i det köpande företagets land. Detta sker genom att köparen redovisar skatten för förvärvet i sin deklaration (s.k. förvärvsbeskattning). Köparen får därefter i samma deklaration göra avdrag för skatten som ingående skatt enligt de allmänna reglerna för avdrag.

För att myndigheterna i det köpande företagets land skall kunna kontrollera förvärvsbeskattningen är säljaren ålagd att lämna uppgifter om varuförsäljningar som skett till mervärdesskatteregistrerade företag i andra EU-länder. Detta skall göras i en s.k. periodisk sammanställning varje kvartal (i vissa fall endast årligen). Sammanställningen innehåller innehåller en rad för varje köpare där bl.a. landkod, mervärdesskatteregistreringsnummer och värdet av varuleveranserna anges. Beloppen skall anges i kronor. Om fakturering skett i annan valuta skall omräkning till kronor ske per fakturadatum eller per den 15:e i månaden efter leveransmånad beroende på vilket som inträffar först. Genomsnittlig månatlig valutakurs som fastställs av oberoende part, i Sverige t.ex. Riksbanken eller Generaltullstyrelsen, får användas (konsekvens krävs). Den summa ”Värde varuleveranser till EG” som finns i mervärdesskattedelen av skattedeklarationen skall stämma överens med summan i den periodiska sammanställningen.

De uppgifter som säljaren lämnar i den periodiska sammanställningen har skattemyndigheten i det land där köparen finns tillgång till. Detta för att den skattemyndigheten skall kunna kontrollera att köparen tar upp skatten avseende förvärvet i sin deklaration. Eftersom uppgifterna i de periodiska sammanställningarna lämnas i den valuta som gäller i uppgiftslämnarens (säljarens) land, kommer det alltid att uppstå kursdifferenser när skattemyndigheten i köparens land omräknar dem till sin valuta. För att kontrollen skall bli effektiv är det dock väsentligt att differenserna är så små som möjligt.

118 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

EU-avgiften

Sveriges avgift till EU baseras bl.a. på de intäkter som landet har i form av mervärdesskatt. Hur avgiften beräknas framgår av avsnitt 7.2.5.

7.2.2 Metoder för omräkning

Mervärdesskatten är en konsumtionsskatt som skall träffa konsumtionen. Grundprincipen är att de led som föregår slutkonsumenten inte skall få några kostnader för mervärdesskatten; vad säljaren betalar in, och debiterar kunden, skall motsvara vad kunden drar av (under förutsättning att någon avdragsbegränsning inte gäller). Detta medför att det inte kan uppkomma några differenser mellan in- och utbetalningar av mervärdesskatt som staten eller de skattskyldiga kan vinna eller förlora på.

Om bokföringslagen ändras så att det blir möjligt att ha bokföringen i euro uppkommer frågan hur redovisning och betalning av mervärdesskatt skall göras när detta fortfarande skall ske i svenska kronor. Med dagens system tas beloppet som skall redovisas i skattedeklarationen normalt direkt från bokföringen. Om fakturering skett i utländsk valuta har omräkning skett i samband med faktureringen och skattebeloppet angetts i kronor på fakturan. Efter en övergång till bokföring i euro kan inte det belopp som skall deklareras tas direkt från bokföringen. En omräkning till kronor måste ske för deklarationen. Det finns några alternativa metoder för detta.

Nuvarande princip att utgående och ingående skatt skall vara densamma hos säljare och köpare kan upprätthållas om den som har bokföringen i euro håller mervärdesskattebeloppen skilda i en separat redovisning. Om fakturering sker i euro eller annan valuta, måste mervärdesskattebeloppen anges även i svenska kronor i fakturan. I den separata redovisningen noteras varje ingående eller utgående faktura till sitt belopp i kronor. En sådan omräkning för varje transaktion/faktura garanterar att säljare och köpare har samma belopp att redovisa i sina deklarationer. Det är redan i dag möjligt att tillämpa en dubblerad bokföring, även om det torde innebära ökade administrativa kostnader för företagen. Av samma skäl som angivits i avsnitt 7.1.2 ovan kommer detta alternativ inte att behandlas mer här.

Om inte metoden med dubblerad bokföring väljs, måste en metod hittas som möjliggör en omräkning av beloppen i samband med skatteredovisningen. För den löpande bokföringen och redovisningen av mervärdesskatt är grundprincipen i dag att den kurs skall användas som gällde när skattskyldigheten inträdde, dvs. på transaktionsdagen. Denna

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 119

princip bör behållas för den löpande bokföringen vilket innebär att en omräkning från annan valuta än den som används i bokföringen skall göras utifrån den aktuella transaktionsdagens kurs.

Om bokföringen är i euro måste sedan en omräkning till kronor ske när deklarationen skall upprättas. Detta bör kunna göras så att den skattskyldige när perioden är slut omräknar de totala beloppen på de aktuella kontona med en bestämd kurs. Det finns flera alternativa metoder för en sådan omräkning. Som redogjorts för i avsnitt 7.1.2 ovan bör emellertid vissa krav ställas på omräkningsmetoden.

En omräkningsmetod skulle kunna baseras på en kurs som gällde antingen vid en bestämd dag eller genomsnittligt under en viss bestämd period. Båda alternativen är enkla att tillämpa. Att tillämpa kursen på en bestämd dag medför dock risker för såväl företagen som staten eftersom valutakursen en viss dag av olika anledningar kan skilja sig från vad som är normalt. En genomsnittskurs ger en större säkerhet. För att uppnå ett resultat som är så rättvisande som möjligt bör en period väljas som ligger nära den dag då skattskyldigheten inträdde, dvs. transaktionsdagen. Om inte transaktionsdagens kurs används torde den genomsnittskurs som gällde för den månaden när transaktionen skedde vara den som ger det närmaste resultatet.

Väljs en sådan omräkningskurs som är känd redan när transaktionen är tänkt att genomföras, t.ex. den kurs som gällde den sista dagen i månaden innan eller genomsnittskursen för vissa dagar i tidigare månader, medför det en risk för att systemet utnyttjas på ett sätt som inte är avsett. Om parterna har bokföringen i olika valutor kan de, om de vet den fasta omräkningskursen för perioden, göra en beräkning av när det med hänsyn till den kurs som gäller för aktuell transaktionsdag är mest förmånligt att genomföra transaktionen. Risk finns att parternas beslut styrs av kurserna och att staten därmed regelmässigt får bära en eventuell förlust uppkommen på grund av valutakursutvecklingen. Denna risk reduceras om genomsnittskursen för den månad under vilken transaktionen skedde används vid deklarationstillfället. Ett användande av en genomsnittskurs innebär dessutom att staten tar över en del av den risk som företagen tar i dag. För att metoden skall kunna användas krävs att kursen offentliggörs så tidigt som möjligt efter utgången av varje redovisningsperiod.

Den metod som används vid inkomsttaxeringen bör så nära som möjligt överensstämma med den som används för mervärdesskatten. Det kan annars uppkomma avstämningsdifferenser när skattemyndigheterna för sin kontroll jämför den omsättning som den deklarerade utgående skatten motsvarar med den omsättning som deklarerats i inkomstskattedeklarationen. Detta försvårar kontrollen.

120 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Slutsatsen blir att den metod som bäst uppfyller de uppställda kraven är den som innebär att löpande bokföring sker när skattskyldigheten respektive avdragsrätten inträder, dvs. på transaktionsdagen, och upprättandet av deklarationen sker efter omräkning med den genomsnittskurs som gällde under transaktionsmånaden. För det fall den skattskyldige redovisar mervärdesskatten årsvis bör omräkningen ske med den genomsnittskurs som gäller för det år då transaktionerna skett. Denna metod motsvarar också den som förordats rörande inkomstskatteredovisningen.

Den valda metoden kommer även att kunna tillämpas vid redovisningen av s.k. gemenskapsinterna förvärv. Skattskyldigheten inträder vid förvärvet, vilket anses ha inträffat den 15:e i månaden efter leveransen eller vid faktureringen om den skett tidigare. Löpande bokföring skall således ske efter den kurs som då gällde. Vid upprättandet av deklarationen sker en omräkning med genomsnittskursen för transaktionsmånaden.

Det förekommer även att fakturering sker i andra valutor än kronor och euro, t.ex. dollar. Även i detta fall bör liksom i dag transaktionsdagens kurs användas vid bokföringen och, för det fall bokföringen skett i euro, transaktionsmånadens genomsnittskurs användas vid omräkning från euro till kronor för deklarationen.

7.2.3 Faktura

EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (artikel 22.3 b) föreskriver att en faktura bl.a. skall innehålla uppgift om skattens belopp för varje skattesats. Reglerna medför att såväl säljare som köpare för sina redovisningar har samma uppgifter om dels skattens belopp, dels vilken skattesats som gäller för tillhandahållandet. Tillämpningen i Sverige innebär att för det fall fakturering sker i utländsk valuta, så skall skatten redovisas på fakturan även i svenska kronor. Detta säkerställer att säljare och köpare har samma belopp att redovisa.

Genom vad som föreslås i detta betänkande kan vissa företag i framtiden komma att ha bokföringen antingen i kronor eller i euro. Fakturering kan komma att ske i kronor, euro eller någon annan valuta. När en säljare, som har sin bokföring i euro, fakturerar en köpare, som också har bokföringen i euro, kan nyttan av att behålla nuvarande princip om att skattebeloppet alltid skall anges även i kronor ifrågasättas. På grund av den omräkningsmetod som föreslås för upprättandet av deklarationen, kommer det på fakturan angivna beloppet i kronor i dessa fall inte att överensstämma med det belopp som senare tas upp i

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 121

deklarationerna. Målet bör dock fortfarande vara att den utgående och den ingående skatten så nära som möjligt skall motsvara varandra.

Mot denna bakgrund föreslås att om fakturan ställs ut i annan valuta än redovisningsvalutan så skall skattebeloppet anges i både faktureringsvalutan och i den egna redovisningsvalutan. Vid upprättandet av deklarationen skall köparen använda det skattebelopp som är angivet i den egna redovisningsvalutan. Om skattebeloppet inte har angivits i denna skall faktureringsvalutans skattebelopp användas. Detta för att undvika att en valfrihet uppkommer vilken kan komma att utnyttjas på ett sätt som konsekvent är till nackdel för staten. I det senare fallet ankommer det således på köparen att vid bokföringstillfället räkna om beloppet enligt gällande kurs.

Regler om detta bör tas in i tre nya paragrafer i mervärdesskattelagen: 8 kap. 5 b § samt 13 kap. 15 a och 23 a §§.

7.2.4 Den periodiska sammanställningen

Även den periodiska sammanställningen skall upprättas i kronor. Här uppkommer inga finansiella problem. Det är i stället frågan om att belopp som redovisats i sammanställningen skall överensstämma med belopp som redovisats i deklarationen. Det är viktigt för att skattemyndigheterna skall kunna utföra sina kontroller. Vid upprättandet av sammanställningen bör därför samma kurs användas som använts vid upprättandet av deklarationen. Ett problem är dock att de periodiska sammanställningarna ofta omfattar tre månader, medan deklarationen endast omfattar en månad. Sammanställningen skall bl.a. innehålla värdet av varuleveranser till kunder inom EU specificerat per kund. Om dessa uppgifter noteras och samlas särskilt i samband med att bokföring sker av transaktionen är det naturligt att samma omräkningskurs används för noteringen i bokföringen och noteringen för sammanställningen. Sker bokföringen i euro kommer de bokförda beloppen att omräknas efter genomsnittskursen vid deklarationstillfället. Även de uppgifter som noterats för den periodiska sammanställningen bör omräknas efter samma belopp. När sammanställningen omfattar tre månader behöver en omräkning för varje månad göras med den för månaden gällande genomsnittskursen.

Bestämmelser om hur detta skall hanteras bör kunna meddelas av Riksskatteverket.

122 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

7.2.5 EU-avgiften

Sveriges avgift till EU beräknas bl.a. på mervärdesskattebasen. Beräkningen av den enhetligt beräknade mervärdeskattebasen skall ske i överensstämmelse med rådets förordning nr 1553/89. Detta innebär i korthet att:

1. Beräkningen skall utgå från de intäkter av mervärdesskatt som redovisas i statsbudgeten. Viss korrigering av intäkterna är dock nödvändig.

2. När det, som i Sverige, finns mer än en skattesats för mervärdesskatt skall en viktad genomsnittlig skattesats beräknas. Detta görs enligt ett särskilt förfarande.

3. Den intermediära basen beräknas sedan genom att de totala nettointäkterna från mervärdesskatt enligt punkt 1 divideras med den genomsnittligt beräknade skattesatsen enligt punkt 2.

4. Den slutliga mervärdesskattebasen fås sedan genom att den intermediära basen justeras med negativa/positiva kompensationer som skall avspegla skillnader i Sveriges och EU:s mervärdesskatteregler. Detta innebär att beräkningen av Sveriges avgift till EU påverkas av hur höga intäkter landet har i form av mervärdesskatt. Avgiften till EU påverkas således av om intäkterna går upp eller ner. Kursvariationer som påverkar intäkterna påverkar alltså även avgiften. Ett system där skatten och avgiften påverkas av fluktuationer i valutakurserna är ett osäkert system vilket försvårar beräkningarna av såväl Sveriges intäkter som Sveriges utgifter till EU. Detta leder i sin tur till osäkerhet vid upprättande av prognoser och beräkning av budgeten.

7.2.6 Lagstiftning

En ny sjunde paragraf införs i 1 kap. skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Där anges att samtliga uppgifter till sina belopp skall anges i svenska kronor. Detta gäller visserligen redan i dag, men om företagen skall tillåtas ha sin bokföring i euro är det angeläget att detta regleras i lag.

Den omräkningsmetod som skall tillämpas vid upprättandet av deklarationen bör anges i den föreslagna lagen om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro.

Det finns i mervärdesskattelagen ett antal paragrafer som anger beloppsgränser av olika slag. Samtliga dessa regler syftar till att ange vissa gränser innebärande att olika regler blir tillämpliga beroende på om ett aktuellt värde ligger över eller under gränsen. Reglerna blir liksom i dag tillämpliga även när fakturering skett i annan valuta än kronor eller

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 123

när i framtiden bokföringen sker i euro. I dessa fall måste jämförelsen göras med ett värde som motsvarar det angivna beloppet i kronor. Något särskilt stadgande om detta kan inte anses behövas.

Eftersom utgående och ingående skatt på grund av omräkningar inte alltid kommer att exakt uppgå till samma belopp, behöver en ändring göras i 8 kap. 6 § ML innebärande att beloppen i dessa fall skall motsvara varandra.

Vad gäller fakturering och redovisning av utgående respektive ingående skatt behövs vissa nya regler för att klargöra vilka belopp som skall ligga till grund för redovisningen. Dessa föreslås tas in tre nya paragrafer; 8 kap. 5 b § samt 11 kap. 15 a och 23 a §§ ML, jämför avsnitt 7.2.3.

7.3 Preliminär skatt och arbetsgivaravgifter

7.3.1 Gällande rätt

Allmänna bestämmelser

Uppbörden av skatter och avgifter regleras i SBL som trädde i kraft den 1 november 1997.

Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i 5 kap. SBL vid varje tillfälle då utbetalning sker.

I 9 kap. 1 § SBL anges hur arbetsgivaravgifterna skall beräknas (enligt 1 kap. 3 § SBL omfattar begreppet arbetsgivaravgifter förutom arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift).

Den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter skall lämna skattedeklaration (10 kap. 9 § SBL). En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod, vilken omfattar en kalendermånad. Om den deklarationsskyldige enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor skall skattedeklarationen avseende skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ha kommit in senast den 12 (i januari och augusti senast den 17) i månaden efter redovisningsperioden. Detsamma gäller om den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisas i skattedeklarationen skall ha betalats senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten. Den som

124 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

redovisar mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall ha kommit in med skattedeklaration senast den 26 (i december senast den 27) i månaden efter redovisningsperioden. Betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 (i januari den 17) i samma månad. Betalning anses ha skett den dag då bokföring skett på skattemyndighetens konto.

En skattedeklaration skall, enligt 10 kap. 17 § SBL, bl.a. ta upp den sammanlagda ersättningen från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter samt sammanlagt avdragen skatt respektive periodens sammanlagda avgifter. Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna beloppet (12 kap. 2 § SBL).

Utbetalningar i utländsk valuta

Den till svensk inkomstskatt beskattningsbara inkomsten skall beräknas i kronor. Inkomster och utgifter i utländsk valuta skall omräknas till kronor. Det är på det till kronor omräknade beloppet som skatteavdrag skall göras och, såvitt gäller löneutbetalningar, arbetsgivaravgifter beräknas. Det nu sagda är inte direkt reglerat i lag men får anses ge uttryck för ett inom svensk skatterätt självklart förhållande.

Vid vilken tidpunkt omräkning till kronor skall ske är, såvitt gäller löpande inkomster och utgifter, inte heller reglerat i lag. Omräkning torde dock ske med ledning av den kurs som gäller då skattskyldigheten inträder enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL.

7.3.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro

Enligt utredarens direktiv skall utgångspunkten vara att deklaration av samtliga skatter och avgifter skall ske i kronor även för de företag som väljer att ha sin redovisning i euro. Genom att Sverige inte deltar i valutaunionen från starten kommer det inte att finnas någon fast växelkurs för kronor/euro. Detta får vissa konsekvenser när det gäller hanteringen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 125

Lön

Följande exempel illustrerar vilka konsekvenser som kan uppstå vid ett euroredovisande företags hantering av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på utbetalda löner.

Antag att företaget betalar ut lön på 10 000 kr. Företaget fullgör samtidigt sin skyldighet att göra skatteavdrag. Skatteavdraget skall vanligtvis göras enligt tabell men antas för enkelhetens skull uppgå till 30 procent (detta gäller även fortsättningsvis) vilket motsvarar 3 000 kr. Valutakursen är 8 kr per euro vid löneutbetalningstillfället varvid företaget bokför löneutbetalning 1 250 euro och innehållen skatt 375 euro. Påföljande månad skall företaget lämna in sin skattedeklaration. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall samtidigt betalas in till skattemyndigheten.

Ett företag som bokför i kronor kan utan vidare gå in i bokföringen och få fram det belopp som skall redovisas i deklarationen. Detta gäller dock inte för företag som redovisar i euro. Med en flytande växelkurs är det högst sannolikt att kursen kronor/euro inte är densamma som vid löneutbetalningstillfället. Antag att kursen ändrats till 7 kr per euro. I bokföringen finns ett belopp på 375 euro avseende avdragen skatt. Om detta belopp räknas om till kronor enligt dagskursen motsvarar det 2 625 kr, dvs. 275 kr mindre än det kronbelopp som drogs av vid löneutbetalningstillfället. Det omräknade lönebeloppet – som ligger till grund för beräkningen av arbetsgivaravgifter – motsvarar 8 750 kr, dvs 1 250 kr mindre än det verkliga kronbeloppet.

Av exemplet framgår att redovisad avdragen preliminär skatt på utbetalda löner inte överensstämmer med vad som verkligen dragits av vid löneutbetalningen. Då det enligt utredarens mening måste ställas samma krav på företag som väljer att redovisa i euro som på företag som har sin redovisning i kronor skall således även för dessa företag gälla att samma belopp som innehållits i preliminär skatt också skall deklareras/inbetalas till skattemyndigheten samt att det underlag som arbetsgivaravgifterna beräknats på skall motsvara vad som betalats ut i lön. Företag som väljer att ha sin redovisning i euro måste därför, för att undvika de misstämningar som omräkning kan medföra vid en flytande växelkurs, i en särskild bokföring redovisa såväl gjorda löneutbetalningar som avdragen skatt i kronor. Företaget bör för detta ändamål kunna använda sitt ordinarie löneredovisningssystem. Vid löneutbetalningstillfället bokförs således gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i euro i den ordinarie bokföringen. Av löneredovisningssystemet framgår relevanta belopp i kronor.

126 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Detta bör fungera utan problem om lönen utbetalas i svenska kronor. Vid den månatliga deklarationen hämtas de belopp som skall tas upp i skattedeklarationen från lönesystemet.

Utbetalas lönen i euro eller annan utländsk valuta måste för beräkning av skatteavdraget lönen först omräknas till kronor. Huvudprincipen är att skatteavdraget skall beräknas på det utbetalda beloppet. Omräkningen bör därför, om det är möjligt, ske med ledning av valutakursen den dag löneutbetalningen sker. Eftersom företagen vanligtvis hanterar sina löneutbetalningar i god tid före utbetalningsdagen torde det dock inte vara praktiskt möjligt för alla företag att tillämpa den kurs som gäller på utbetalningsdagen. Det kan därför bli nödvändigt att acceptera att omräkning i stället görs till en kurs som ligger i så nära anslutning till kursen på utbetalningsdagen som är rimligt med hänsyn till företagets löneutbetalningsrutiner. Det är emellertid viktigt att företaget tillämpar samma rutiner månad för månad så att inte systemet utnyttjas på ett icke avsett sätt. Om omräkning tillåts ske med kursen som gäller vid tillfället för företagets lönehantering får vi följande situation.

Antag att ett företag hanterar sina löner per den 20:e i månaden. Valutakursen är då 8 kr per euro. Företaget betalar ut lön med 1 250 euro vilket omräknat motsvarar 10 000 kr. På det omräknade beloppet beräknas skatteavdraget till 3 000 kr. Skatteavdraget i kronor redovisas i löneredovisningssystemet tillsammans med lönen om 10 000 kr. I den löpande bokföringen redovisas lön och verkställt skatteavdrag uttryckt i euro (lön 1 250 euro, skatteavdrag 375 euro). Den 25:e i samma månad utbetalas lönen. Av lönebeskedet bör framgå lönebelopp respektive skatteavdrag i euro samt de till kronor på lönehanteringsdagen omräknade beloppen. Detta är nödvändigt eftersom, som senare kommer att behandlas, samtliga kontrolluppgifter skall lämnas i kronor. Vid deklarationstillfället redovisar företaget gjorda skatteavdrag med 3 000 kr samt arbetsgivaravgifter beräknade på ett underlag om 10 000 kr. Dessa belopp hämtas från löneredovisningssystemet.

En följd av att man tillåter omräkning med hjälp av den kurs som gäller på lönehanteringsdagen är att lönen omräknad till kronor, på grund av valutakursförändringar, troligen inte är exakt densamma vid detta tillfälle som på löneutbetalningsdagen. Kravet på överensstämmelse får dock anses tillgodosett genom att vad som redovisats vid hanteringen av lönerna motsvarar vad som deklareras/inbetalas till skattemyndigheten.

När företaget upprättar sitt årsbokslut kommer det vidare att uppstå en differens i posten inbetalda preliminärskatter. Denna differens är följden av att en omräkning av den bokade årssumman i euro till kronor

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 127

skiljer sig från vad som löpande betalats in i kronor. Det går inte heller i detta fall att upprätthålla kravet på fullständig överensstämmelse.

Utdelning

Såvitt gäller utdelning från ett företag med redovisning i euro framkommer det utdelningsbara beloppet i euro och företaget kommer normalt att besluta om utdelning i euro. Inget hindrar dock att företaget beslutar om utdelning i annan valuta än euro, t.ex. kronor.

Om utdelningen fastställs i euro kommer en del av aktieägarna vilja ha utdelningen insatt på eurokonto medan andra föredrar att få utdelningen i kronor. I det senare fallet sker, i anslutning till utbetalningen, en faktisk växling till kronor av den i euro fastställda utdelningen. För utdelning som sker i euro bör en fiktiv växling till kronor göras samtidigt som utdelningen redovisas till kunden. Härigenom uppnås att samtliga aktieägare kan få utdelningsbeloppet på den kommande kontrolluppgiften till samma kurs. Innehållen skatt skall i båda fallen deklareras och betalas in i kronor. Samma kurs som används vid den faktiska respektive den fiktiva växlingen skall används vid omräkning av skatteavdraget.

7.3.3 Behov av lagstiftning

Utredarens överväganden föranleder egentligen inget behov av ny lagstiftning. I avsnittet om mervärdesskatt (7.2.6) har föreslagits att en ny bestämmelse införs, 1 kap. 7 § SBL, som anger att samtliga uppgifter enligt SBL till sina belopp skall anges i kronor. De skäl som anförts för införandet av bestämmelsen gör sig gällande även såvitt gäller hanteringen av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

Till vilken kurs omräkningen skall göras anges inte i lagtexten. Det är lämpligt att Riksskatteverket i verkställighetsföreskrifter anger den omräkningskurs som skall gälla. Riksskatteverket skall därvid använda sig av Europeiska centralbankens officiella valutakurs.

I SBL förekommer ett flertal paragrafer som innehåller belopp angivna i kronor. Det finns bl.a. bestämmelser med gränsvärden för när skyldighet att göra skatteavdrag föreligger (5 kap. 3 och 9 §§ SBL) och regler som anger när en skattedeklaration skall lämnas respektive när skatten skall vara betald (10 kap. 18 och 19 §§, 16 kap. 4 § SBL). För de fall aktuella belopp framgår i annan valuta gäller att jämförelse får göras med ett värde som motsvarar angivet belopp i kronor. Mot bakgrund av att samtliga uppgifter enligt SBL till sina belopp skall anges i

128 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

svenska kronor torde detta generellt sett inte förorsaka några problem. Något särskilt stadgande om detta kan inte anses behövas.

7.4 Kontrolluppgifter

7.4.1 Gällande rätt

Bestämmelserna om kontrolluppgifter finns i 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Kontrolluppgift skall bl.a. lämnas för den som har fått lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som är skattepliktig intäkt av tjänst och skall lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift skall även lämnas för ränta och utdelning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt särskilt formulär om inte annat föreskrivs, 3 kap. 56 § LSK. Det sägs inte i lagtexten att uppgifterna skall lämnas i kronor, men detta får anses vara den allmänt rådande principen för uppgifter som lämnas i syfte att ligga till grund för beskattning. Såvitt gäller exempelvis kontrolluppgift avseende betalning från utlandet (3 kap. 50 § LSK) anges på den för detta ändamål fastställda blanketten att beloppen skall anges i kronor.

På samma sätt som vid skatteredovisningen saknas, när det gäller redovisning i kontrolluppgift lagbestämmelser som anger hur omräkning av belopp i utländsk valuta till kronor skall gå till.

7.4.2 Konsekvenser av att ett företag väljer att redovisa i euro

Lön

Ovan har framhållits att samma belopp som företaget innehållit i preliminär skatt vid utbetalning av lön också skall betalas in till skattemyndigheten samt att underlaget för arbetsgivaravgifter skall korrespondera med det belopp som betalats ut i lön. Motsvarande krav måste ställas på de uppgifter som lämnas till ledning för taxering. Kontrolluppgiften skall således uppta samma belopp som utbetalats i lön respektive innehållits i preliminär skatt. Med en flytande växelkurs är det inte möjligt för företaget att hämta de belopp som skall tas upp i kontrolluppgiften från den i euro uttryckta redovisningen. Om företaget redovisar gjorda löneutbetalningar och skatteavdrag i kronor i löneredovisningssystemet kan de uppgifter som behövs för kontrolluppgiften i stället

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 129

hämtas därifrån. På samma sätt som redogjorts för vad gäller skatteavdrag och underlag för arbetsgivaravgifter kommer, när det gäller löner som utbetalats i euro, en viss misstämning normalt att föreligga mellan vad den skattskyldige verkligen erhållit i lön och vad som anges i kontrolluppgiften. De belopp som företaget bokfört på lönehanteringsdagen, vad som deklarerats/inbetalats till skattemyndigheten och vad som tas upp i kontrolluppgiften kommer dock att vara desamma.

Utdelning

Även när det gäller utdelning är det ett grundläggande krav att kontrolluppgiften upptar samma belopp som den skattskyldige faktiskt erhållit eller, om utdelning erhållits i euro, det belopp som skulle ha erhållits om växling hade skett. I kontrolluppgiften redovisat skatteavdraget skall likaså motsvara vad som redovisats och betalats in till skattemyndigheten.

7.4.3 Lagstiftning

1 kap. 1 § LSK kompletteras med ett nytt andra stycke som innehåller en hänvisning till lagen (1999:000) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin bokföring i euro. En ny paragraf, 1 kap. 4 §, införs vari anges att samtliga uppgifter som lämnas till ledning för taxering skall anges i kronor. Detta gäller visserligen redan idag men det är, av samma skäl som angetts när det gäller införandet av motsvarande bestämmelse i SBL, angeläget att detta regleras i lag när möjlighet införs för företag att ha sin bokföring i euro. Genom att alla uppgifter som lämnas i en skattedeklaration, i enlighet med vad som sagts i det föregående, till sina belopp skall anges i kronor har i många fall redan omräkning skett. För de situationer där skatteavdrag inte gjorts kan det först i detta skede bli aktuellt att omräkna de i utländsk valuta utbetalda eller erhållna beloppen. Samma kurs skall naturligtvis gälla oavsett om omräkning sker för skattedeklarationen eller till ledning för taxeringen. Vilken omräkningskurs som skall gälla bör anges av Riksskatteverket i verkställighetsföreskrifter.

130 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

7.5 Ekonomiska effekter m.m.

Enligt direktiven skall utredaren analysera de problem som kan uppkomma i samband med att ett företag tillåts övergå från redovisning och aktiekapital i kronor till redovisning och aktiekapital i euro. Utredaren skall också ge förslag på omräkningsmetod som skall tillämpas när ett företag går över från euro till kronor. I detta sammanhang skall utredaren lägga fram förslag till hur skatter och avgifter bör hanteras (exempelvis hur omräkning skall gå till) och även presentera en ekonomisk analys av de föreslagna omräkningsmetoderna. Utredarens förslag skall vidare utformas på ett statsfinansiellt neutralt sätt.

I detta avsnitt redovisas de ekonomiska effekterna på incitamenten för finansiering och investeringar av att tillåta företagen att ha sin redovisning i euro. I avsnitt 7.6 analyseras eventuella statsfinansiella konsekvenser.

7.5.1 Effekter på incitamenten för investering och dess finansiering

Vid en analys av incitamentseffekter måste hänsyn tas till både bolagsbeskattning och ägarbeskattning. De vinster som genereras i företagen beskattas i efterföljande led hos företagens ägare, i form av utdelningar och kapitalvinster. Kapitalinkomstbeskattningen kommer fortfarande att baseras på kronor. För detta ändamål används kursen vid inkomstens förvärvande (t.ex. används kursen vid utdelningstillfället för att räkna om utdelningar i euro till kronor). Effekten av dessa kurser (tillsammans med kapitalinomstbeskattningen) på företagens val av finansieringsform blir därmed en central fråga för att kartlägga incitamentseffekterna.

I bilagan presenteras en formaliserad och förenklad modell för att klargöra de mekanismer genom vilka omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor, tillsammans med kapitalinkomstskattereglerna, kan inverka på företagens val av finansieringskälla och kapitalkostnad.3

Modellen förutsätter en sluten ekonomi där det råder full säkerhet om framtiden och där det endast finns en kategori av företagsägare. Beskattningen av bolagens vinster påverkar företagens investeringsincitament via kapitalägarnas avkastningskrav. Nettovinsten i kapitalägarnas händer minskar och ett investeringsprojekts förräntning måste vara högre än om ingen eller en lägre skatt togs ut. Den lägsta förräntning som

3 Se bilaga 4, avsnitt 2.1 och 3.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 131

krävs för att ett investeringsprojekt ska bedömas som lönsamt kallas investeringens kapitalkostnad.

Det s.k. klassiska system som tillämpas i Sverige karakteriseras av en asymmetrisk behandling av avkastning på främmande och eget kapital. Avkastning på eget kapital beskattas såväl i företaget som hos ägarna medan avkastningen på främmande kapital enbart beskattas hos långivarna. Detta leder vidare till icke-neutralitet mellan olika finansieringskällor. Lånefinansiering förmånsbehandlas framför egenfinansiering och kvarhållandet av vinster framför nyemission.

I den vidare framställningen antas skatten på ränteinkomster i Sverige är

τ

P

= 30%

. Utdelningar beskattas med

τ

d

= 30%

. Bolagsskatten i

Sverige är

τ =

28%

. Kapitalvinster på aktier beskattas med

τ

c

= 15%

.4

7.5.2 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med nya aktier

Låt

ρ e

vara företagets förräntningskrav före bolagsskatt, dvs. kapital-

kostnaden, i euro. Vidare låter vi

ρ ρ τ ρ

=

− =

e

e

( ) , 1 0 72

vara den

lägsta avkastning efter bolagsskatt som företagen kan acceptera på sina investeringsprojekt. Frågan är nu hur

ρ

kan bestämmas med hänsyn

taget till att företagets ägare och långivare beskattas för personliga kapitalinkomster. När vi väl känner

ρ

kan också företagets

förräntningskrav före bolagsskatt, dvs. kapitalkostnaden, bestämmas.

För detta ändamål förutsätts att placerarna prissätter aktier så att aktieplaceringar ger en avkastning efter skatt som motsvarar den bästa tillgängliga avkastningen på alternativa investeringar. Med en välfungerande kapitalmarknad antas denna alternativa avkastning motsvara marknadsräntan (omräknat till kronor) efter skatt, alltså

( ) , 1 0 7

2

2

− = τ α α

P

i i

, där

i

är marknadsräntan och

α

2

är den om-

räkningskurs som används för att räkna om avkastningen i euro till kronor. Avkastningen efter bolagsskatt på ett marginellt investerings-

4 Skatt på kapitalvinster betalas inte fortlöpande utan först i samband med att aktierna säljs. Härigenom får placerarna en räntefri kredit på skatten. Inom skattelitteraturen brukar man schablonmässigt räkna med att den uppskjutna beskattningen halverar skatteuttaget. För en närmare beskrivning av beräkningen av den effektiva skattesatsen hänvisas den intresserade läsaren till King M. A. ”Dividend Behaviour and the Corporation”, Wiley & Sons, New York, 1977.

132 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

projekt (där investeringsprojektet nätt och jämnt accepteras av företaget) kan tillföras ägarna i form av utdelning. Denna utdelning blir efter skatt

ρα τ ρ τ α τ α ρ

3

3

3

1 1 1 0 504 ( ) ( ) ( ) ,

− =

− =

d

e

d

e

, där

α

3

är kursen

på utdelningsdagen. För att ägarna skall vara beredda att finansiera denna investering genom att delta i en nyemission måste gälla att

(1)

ρα τ τ α

3

2

1 1 ( ) ( )

− = −

d

p

i

dvs.

0 504 0 7

3

2

, , α ρ α

e

i

=

. Detta innebär att avkastningen (omräknat till kronor) efter skatt på aktieinvesteringen måste (minst) motsvara ägarens alternativavkastning (omräknat till kronor) efter skatt. Företagets förräntningskrav efter bolagsskatt (diskonteringsräntan

ρ

) vid

nyemission blir alltså

(2)

ρ

τ α α τ

=

( ) ( )

1

1

2

3

p

d

i

dvs. förräntningskravet före bolagsskatt skall vara lika med

ρ

α α

α α

e

i i

= =

0 7 0 504

1 39

2

3

2

3

, ,

,

. Om beskattningen reducerar ägarnas

alternativavkastning i samma proportion som den reducerar utdelningsinkomsterna, dvs.

τ τ

p d

=

(vilket är fallet här i Sverige), och om-

räkningskursen vid utdelningstillfället motsvarar den omräkningskurs som används för att räkna om den alternativa avkastningen i euro till kronor, dvs.

α α

3 2

=

, så påverkas alltså inte

ρ

. Därmed påverkas inte heller företagets kapitalkostnad vid finansiering med nyemission. Om däremot omräkningskursen vid utdelningstillfället visar sig vara lägre än den kurs som används för att räkna om den alternativa avkastningen (dvs.

α α

3 2

<

) så ökar företagets kapitalkostnad vid finansiering med

nya aktier. Trots att skatten är densamma på utdelningsinkomster respektive ränteinkomster kommer företagens finansiering med nyemission, beroende på valutakurserna, inte ha samma kostnad. Detta problem har företagen redan idag vid lån i utländsk valuta men det kommer att förstärkas om de tillåts redovisa i euro.

Exempel: Antag att Linda har 100 euro som hon vill investera i aktier eller sätta in på bank till 5 procents ränta. Antag vidare att valutakursen

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 133

i slutet av året är

α

2

11

= kronor euro /

, medan valutakursen vid

utdelningstillfället är

α

3

10 5

= , / kronor euro

.

Om Linda investerar sina pengar på banken erhåller hon nominellt en avkastning på 5 euro (100*0,05). Denna avkastning i kronor motsvarar

5 55

2

* α

=

. Efter skatt (på 30 procent) erhåller Linda en avkastning i

kronor på

( , ) * * , * , 1 0 3 5 3 5 38 5

2

2

− = = α α

.

Om Linda istället väljer att investera i aktier erhåller hon en utdelning som före bolagsskatt måste uppgå till

100 * ρ

e

. Denna avkastning i

kronor motsvarar

α ρ

3

100 * *

e

. Efter bolags- och utdelningsskatt erhåller Linda netto en avkastning i SEK på

α ρ α ρ

3

3

100 1 0 3 1 0 28 50 4 * * * ( , ) * ( , ) * * ,

e

e

− =

.

För att Linda skall vara indifferent mellan att investera i aktier eller i bankkonto kräver hon minst samma avkastning i båda fallen. Detta

innebär att

ρ

α α

α α

e

= =

3 5

50 4

0 069

2

3

2

3

,

,

* , *

. Om valutakursen vid

utdelningstillfället är densamma som valutakursen i slutet av året, dvs.

α α

3 2

=

, kräver Linda en avkastning på 6,9 procent för att vara

indifferent i sitt investeringsval. Om kurserna följer värdena antagna ovan ökar avkastningskravet till 7,3 procent. Linda ökar sitt avkastningskrav p.g.a. den depreciering som sker av kronan mellan dessa två tillfällen.

7.5.3 Företagets kapitalkostnad vid finansiering med kvarhållna vinstmedel

Skillnaden mellan finansiering med nyemission och kvarhållen vinst gäller det belopp ägarna måste uppoffra för att finansiera en nyinvestering i företaget. Nyemissioner betalas med fullt beskattade medel och en investering på en euro (dvs.

α

5

kronor) i företaget kostar

alltså aktieägarna lika mycket. Men om företaget väljer att finansiera nyinvesteringen med att kvarhålla vinsterna så uppoffrar aktieägarna ett belopp motsvarande

α τ

3

1 ( )

d

kronor per investerad euro, i form av

utebliven utdelning efter skatt. Aktieägarna kan därför nöja sig med en avkastning efter bolagsskatt men före personlig skatt, som är

α τ

3

1 ( )

d

motsvarande avkastningen vid nyemissionsfinansiering. För

att vinstnedplöjning skall vara acceptabelt ur ägarnas synvinkel måste den emellertid resultera i en värdeökning på företagets aktier som ett uttryck för en förväntan om framtida utdelningsökningar. Värdeökningen beskattas enligt ovan med

τ

c

. Varje euro (dvs.

α

5

kronor) i

134 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

värdestegringsvinst efter skatt motsvarar därmed en värdeökning före

skatt på

1

1

5

α τ ( )

c

. Detta betyder att avkastningskravet efter

bolagsskatt måste räknas upp med faktorn

1

1

5

α τ ( )

c

, jämfört med

motsvarande avkastningskrav vid nyemission. Vi har alltså två motverkande effekter från den personliga kapitalbeskattningen. Kombinerar vi dessa , blir resultatet att företagets kostnad för självfinansiering är

α τ α τ

3

5

1 1

( ) ( )

d

c

gånger motsvarande kostnad för nyemission, dvs.

(3)

ρ

τ α α τ

=

( ) ( )

1

1

2

5

p

c

i

För nedplöjda vinstmedel är det alltså förhållandet mellan beskattningen av kapitalvinster och skatten på den alternativa avkastningen som är avgörande. Vidare har omräkningsförfarandet vid nyemission och alternativavkastningen också betydelse för företagens beslut huruvida de ska bibehålla vinsterna i företagen. I Sverige är den effektiva skatten på kapitalvinster mindre än skatten på ränteinkomster (dvs.

τ τ

c p

<

).

Detta har medfört att kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel är lägre (jämfört med kapitalkostnaden i frånvaro av ägarskatter). Om

α α

5 2

<

(dvs. kronan apprecieras mellan tidpunkten

då kapitalvinster uppkommer och tidpunkten då ränteinkomster beskattas), så ökar kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel. Å andra sidan om

α α

5 2

>

(dvs. kronan deprecieras mellan

tidpunkten då kapitalvinster uppkommer och tidpunkten då ränteinkomster beskattas), så förstärks effekten och kapitalkostnaden vid finansiering med kvarhållna vinstmedel blir ännu lägre.

I Sverige har kapitalvinster varit förmånligare beskattade än både utdelningar och räntor (dvs.

τ τ

c p

<

och

τ τ

c d

<

). Ägarbeskattningen

har tenderat, allt annat lika, att göra det billigare att finansiera med kvarhållna vinstmedel än med nyemissioner. Om ägarbeskattningen fortfarande baseras på kronor (vilket innebär att kapitalinkomster i euro omräknas till kronor med kursen vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde) så kan företagens val av finansieringsform (som p.g.a. skattesystemets konstruktion följer viss struktur) påverkas. Detta implicerar att företagen vid framtida beslut om hur de ska finansiera nya investeringar måste beakta ytterligare en osäkerhetsfaktor om valuta-

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 135

kursutvecklingen. Denna utveckling kommer att vara av betydelse för att företagen skall kunna bilda sig en uppfattning om vilken finansieringsstrategi som kan vara mest fördelaktig för deras aktieägare ur skattesynvinkel.

Även om utdelningsskatten inte har någon betydelse för företagets förräntningskrav då finansieringen sker med kvarhållna vinstmedel, är den självfallet avgörande för aktieägarnas förmögenhetsställning. Ett annat sätt att uttrycka detta är att utdelningsbeskattningen är kapitaliserad i företagens börskurser. Ju högre utdelningsskatten är jämfört med skatten på andra placeringsalternativ, desto lägre kommer börskurserna att vara. Förändringar i utdelningsbeskattningen ger upphov till kapitalvinster eller förluster för de redan existerande aktieägarna. För nya aktieägare, däremot innebär denna kapitaliseringseffekt att aktier kan köpas till ett rabatterat pris, där rabattens storlek är en direkt avspegling av utdelningsskattens höjd. På grund av osäkerheten kring valutakursen vid utdelningstillfället blir även storleken på kapitalvinsterna eller förlusterna för de redan existerande aktieägarna osäkra. Vid en kraftig uppgång av valutakursen (dvs. då kronan deprecieras) ökar utdelningsbeloppen i kronor medan vid en kraftig nedgång (då kronan apprecieras) sjunker utdelningsbeloppen. För en given utdelningsskatt ökar (alternativt minskar) skatterabattens storlek vilket i sin tur bör återspeglas i börskurserna.

7.5.4 Kapitalkostnaden i en liten öppen ekonomi

Analysen i föregående avsnitt indikerar på att den omräkning som (för beskattningsmål) sker av kapitalinkomster kan ha betydelse för företagens val av finansieringsform. Å andra sidan baseras analysen på att samtliga ägare (eller åtminstone den marginella placeraren) är skattskyldiga i Sverige. Men de inhemska aktieägarna är en heterogen grupp. På börsen finns det både beskattade hushåll och skattebefriade institutioner m.m. Det är svårt att identifiera vilka ägarkategorier som styr kursbildningen (och kostnaden för eget kapital). Vidare finns det utländska ägare som har fått större betydelse under senare år på grund av en långtgående internationell integration av marknaderna för eget kapital. Om börskurserna för alla bolag bestäms av internationella investerare kommer självfallet förändringar i skatten på utdelningar och reavinster att inte påverka aktiepriserna eftersom dessa aktörer ej betalar dylika skatter. I detta fall uppkommer inga reala effekter. Däremot kan förändringar i ägandet av den inhemska kapitalstocken uppstå. Skatteekonomer är i allmänhet överens om att avkastningskravet på de stora bolagen bestäms internationellt (vilket innebär att inhemska skatter

136 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

på ägarsidan inte har någon effekt på företagens kapitalkostnad). Debatten har snarare kommit att handla om de mindre bolagens avkastningskrav och i vilken grad detta påverkas av det internationella avkastningskrav som ställs på de stora bolagen. Detta i sin tur kan implicera att omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor inte får någon effekt på de stora bolagens avkastningskrav medan det kan ha viss påverkan på de mindre bolagens avkastningskrav. Nedan utvecklas detta resonemang.

Globaliseringen av världens kapitalmarknader påverkar självfallet utformningen av bolags- och ägarbeskattningen. Sverige är en liten öppen ekonomi där avkastningskraven i stor utsträckning bestäms på världsmarknaden. På en fullständigt internationaliserad kapitalmarknad kommer kapitalkostnaden i ett litet land att vara helt oberoende av ägarbeskattningen. Emellertid kan man – på goda grunder – utgå från att inte alla företag har tillgång till denna kapitalmarknad. En mer rimlig utgångspunkt är att stora företag direkt påverkas av det internationella avkastningskravet, medan små- och medelstora företag berörs på ett indirekt sätt. Alternativt kan man utgå ifrån att små- och medelstora företag verkar i en sluten ekonomi och inte påverkas av det internationella avkastningskravet. Om så är fallet kan kapitalkostnaden för små- och medelstora företag påverkas av ägarbeskattningen och därmed även av omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor.

Utlandsägandet av svenska börsbolag var relativt stabilt kring 6-7 procent fram till 1991. Därefter har den tilltagande internationaliseringen inneburit att andelen ökat till ca 35 procent 1996 (29 procent 1997). Om utlandsägandet blir tillräckligt stort kommer inte beskattningen av hushållen att ha någon betydelse för de stora företagens marknadsvärde. I så fall bestäms dessa företags kostnad för finansiering med eget kapital på den internationella marknaden. Detta utesluter emellertid inte att förräntningskraven på enbart inhemskt handlade aktier kan påverkas av de internationella förräntningskraven. Placerare som håller inhemskt handlade aktier kan ju när som helst disponera om sina portföljer för att tillgodogöra sig bättre avkastning på alternativa aktiemarknader. Om avkastningskorrelationen är tillräckligt stark mellan stora och små bolag är det endast bolagsbeskattningen som är avgörande för skattesytemets inverkan på incitamenten att investera. Ägarbeskattningen (och därmed omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) får i detta fall ingen betydelse.

Detta beror på två principer inom beskattningen. För det första är ägarbeskattningen uppbyggd enligt en princip som säger att alla inkomster oavsett var de uppkommer skall beskattas efter de skatteregler som gäller i det land där ägaren har sin hemvist (residensprincipen). Avkastningen på företagens investeringar beskattas enligt källstats-

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 137

principen, vilket innebär att avkastningen beskattas i enlighet med de regler som gäller i det land där investeringen gjorts. För den enskilde investeraren är det avkastningen efter bolagsskatt som avgör hur man väljer att fördela sina medel mellan olika placeringsalternativ. Källbeskattningen kan skapa skillnader i avkastning före bolagsskatt mellan olika länder. Denna skillnad avspeglar skillnaderna i skatteuttaget.

Ur skattesynpunkt medför residensprincipen att det inte har någon betydelse om sparandet investeras hemma eller utomlands, eftersom alla inkomster måste beskattas i hemlandet. Vidare betyder detta att investerarnas portföljval baseras på avkastningen före ägarskatt i olika länder. Avkastningskraven efter bolagsskatt men före ägarskatt i olika länder kommer så småningom att jämnas ut för de placeringsobjekt som fritt handlas internationellt. Detta ställer krav på de inhemska företagen eftersom dessa måste genomföra investeringsprojekt som möter det internationella avkastningskravet före bolagsskatt. Eftersom olika länder tillämpar olika system för bolagsbeskattning, krävs olika stor avkastning före bolagsskatt på investeringen beroende på i vilket land den görs. Avgörande för om ett investeringsprojekt ska genomföras i en öppen ekonomi är således förräntningskravet före bolagsskatt. Ägarbeskattningen (och därmed omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) har däremot ingen betydelse för kapitalkostnaden.

Relevansen i ovanstående resonemang är emellertid omdebatterad. För att kapitalkostnaden ska vara fullständigt oberoende av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) krävs, för det första, att kapitalägarna är fullständigt rationella och, för det andra, att alla företag (både stora och små) har obegränsad tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Dessa förutsättningar är med all sannolikhet ej uppfyllda. Frågan är då hur oberoende kapitalkostnaden faktiskt är av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor)?

Kapitalägarnas agerande antas till övervägande del vara rationellt, vilket får anses vara ett rimligt antagande. Om detta ej är fallet påverkas kapitalkostnaden i större omfattning av ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) i en öppen ekonomi. Den andra förutsättningen är mer bekymmersam. Små och medelstora företag har på grund av höga informations- och transaktionskostnader svårt att nå den internationella kapitalmarknaden. Vid en sådan begränsning opererar dessa företag, i denna bemärkelse, som om de befann sig i en sluten ekonomi (där ägarbeskattningen och därmed även omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor får betydelse). Detta innebär inte att de skulle vara opåverkade av de internationella avkastningskraven. Rimligtvis har enskilda kapitalägare möjlighet att

138 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

placera i tillgångar på den internationella marknaden, så att det internationella avkastningskravet påverkar de svenska kapitalägarnas förräntningsanspråk. På så sätt får det internationella avkastningskravet genomslag även på aktier som endast handlas nationellt, och ett företags kapitalkostnad kan delvis påverkas av internationella placerare trots att det inte själv kan skaffa eget kapital på den internationella marknaden. Detta skulle i sin tur indikera att det existerar en samvariation- svag eller stark - mellan avkastningen på stora- och småbolagsaktier. Det är emellertid svårt att fastställa i vilken utsträckning de svenska kapitalägarnas avkastningskrav är influerat av det internationella, vilket resulterar i att det är oklart hur ägarbeskattningen (och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor) inverkar på kapitalkostnaden. Huruvida det existerar en positiv, negativ eller ingen samvariation alls mellan stora- och småbolags aktier är en empirisk fråga. Det går ej att med intuitiva resonemang (vilka oftast är förknippade med olika värderingar om utdelnings- och reavinstbeskattningens effekter) söka sig fram huruvida samvariationen mellan stora- och småbolags aktier är positiva, negativa eller lika med noll. Detta är den centrala frågan för huruvida avkastningskravet på småbolagsaktier påverkas av ägarbeskattningen och omräkningen av kapitalinkomster i euro till kronor.

7.6 Statsfinansiella effekter

I detta avsnitt kommer de statsfinansiella effekterna av att låta svenska företag sköta sin redovisning i euro diskuteras. I avsnitt 7.6.1 behandlas valutakurserna och några av de antaganden som görs. Därefter, i avsnitt 7.6.2 och 7.6.3, exemplifieras effekterna för bolagsskatt och mervärdesskatt. En sammanfattning avslutar därefter denna del.

7.6.1 Valutakurser

I avsnitten som följer används valutakurser från 1997 som exempel. För att illustrera effekterna av valutakursutvecklingen används två konstruerade valutor. Eftersom det inte fanns någon officiell ecu-kurs används kursen på den korg av valutor som senare ingick i ecun. I diagram 1 redovisas den dagliga kursen och genomsnittskursen för månad respektive år. Ecukursen, som från och med nu kommer att kallas euro1, var värd 8,57 kr i början på året och 8,7 kr vid utgången av året.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 139

Diagram 1. Dagliga kurser och års- respektive månatligt genomsnitt för euro1 under 1997

8,3 8,4 8,5 8,6 8,7 8,8 8,9

9

Kr/Euro1

Euro1 Månadsgenomsnitt Årsgenomsnitt

Källa: Riksbanken

Den årliga genomsnittskursen var 8,62 kr per euro1 och standardavvikelsen, dvs. den genomsnittliga avvikelsen från medelvärdet, var 0,12 kr. Denna relativt stabila kursutveckling får konsekvenser för hur stora effekterna blir av att tillåta företagen redovisa i euro.

Som andra exempel, se diagram 2, använder vi en konstruerad eurokurs kallad euro2. Euro2 har samma ingångsvärde som ovanstående valuta men följer sedan den utveckling som kronan hade gentemot den amerikanska dollarn 1997. Till skillnad från föregående valuta har euro2 apprecierats betydligt. Värdet på en euro2 ökar från 8,56 kr i början på året till 9,83 vid årets slut. Som mest är en euro2 värd 10,11 kr. Denna trendmässiga uppgång i värde får stora effekter på till exempel alternativet att omräkning skall ske med balansdagens kurs. Medelvärdet för euro2 var 9,54 kr och standardavvikelsen var 0,30 kr.

Ovanstående exempel på valutakursutveckling räcker av naturliga skäl endast till att beskriva effekterna på kort sikt. Det bör poängteras att beräkningarna i följande avsnitt endast är exempel och inte skall ses som uppskattningar av avvikelsen. Syftet är dels att visa relationen mellan de olika omräkningsmetoderna i olika situationer, dels att beskriva den risk som redovisning i euro innebär för det offentliga.

140 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Diagram 2. Daglig kurs och års- respektive månatligt genomsnitt för euro2 som har amerikanska dollarns utveckling under 1997

8,40 8,60 8,80 9,00 9,20 9,40 9,60 9,80 10,00 10,20

Kr/Euro2

Euro2 Månadsgenomsnitt Årsgenomsnitt

Bearbetning av data från riksbanken

7.6.2 Effekter på bolagsskatteintäkterna

Enligt den föreslagna metoden ska företagen göra bokslutet i euro och sedan omräkna resultaträkningen med periodens genomsnittskurs. Genomsnittskursen är vald därför att den är ett relativt rättvisande mått på valutans värde under den aktuella perioden samtidigt som den kan användas i ett enkelt omräkningsförfarande. Omräkning med genomsnittskurs innebär dock att staten tar på sig en del av företagens valutakursrisk. Om företagens transaktioner är jämnt fördelade över perioden kommer denna metod att ge ett beskattningsbart resultat som inte skiljer sig mycket från resultatet vid redovisning i svenska kronor. Varje avvikelse från den jämna fördelningen innebär dock att företagens resultat påverkas. Enligt gängse teori bör dessa avvikelser ta ut varandra på lång sikt. Detta bygger på antagandet att transaktionsdagens valutakurs kommer att överstiga genomsnittskursen lika ofta och lika mycket som den kommer att understiga den över en längre period.

På kort sikt är det dock högst troligt att det kommer att uppstå avvikelser. Ett stiliserat exempel illustrerar detta. Ett företag gör endast en transaktion under året, en varuförsäljning för 100 kr. Eftersom företaget sköter sin redovisning i euro bokförs transaktionen som en intäkt i euro efter att beloppet omvandlats med transaktionsdagens kurs. Om kursen på transaktionsdagen var 10 kr per euro redovisar företaget en intäkt på 10 euro. Vid årets slut gör företaget sitt bokslut i euro och har en redovisad vinst som uppgår till 10 euro. När företaget deklarerar

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 141

omräknas resultatet med räkenskapsårets genomsnittskurs som är 9 kr per euro. Den taxerade inkomsten blir 90 svenska kronor vilket ska jämföras med 100 kronor om företaget haft redovisningen i kronor. I detta fall uppkommer ett skattebortfall på (10*0,28) 2,8 kronor men sannolikheten är lika stor att det blir en ökning av skatteintäkterna. Dylika avvikelser som uppstår vid kortsiktiga fluktuationer i valutakursen är den risk som staten tar över från företagen.

Enligt ovanstående resonemang bör det inte uppstå något finansieringsbehov på lång sikt. På kort sikt kan det uppkomma en skillnad i skatteintäkterna jämfört med nuvarande system. Om det blir ett underskott eller överskott och i vilken omfattning är dock omöjligt att säga. Därför uppstår inget kvantifierbart finansieringsbehov på kort sikt.

För att ge exempel på effekterna av förslaget på aggregerad nivå används de ovan redovisade euro-kurserna. Den i 1998 års vårproposition presenterade prognosen för beskattningsbar vinst 1999 hos juridiska personer (huvudsakligen aktiebolag) är 180 mdkr. Detta skulle ge staten skatteintäkter på ungefär 50,4 mdkr. Det är svårt att bedömma antalet företag som kommer att övergå till redovisning i euro. Det är rimligt att anta att stora företag med betydande export och import har större incitament att byta redovisningsvaluta än små företag. Företag med balansomslutning överstigande 250 mkr definieras som stora. Dessa företag svarade, vid 1996 års taxering, för ca. 46 procent av den totala beskattningsbara vinsten. Hälften av dessa företag antas byta redovisningsvaluta. Den totala vinsten i dessa bolag blir (180*0,46*0,5=) 41,4 mdkr och de totala skatteintäkterna (41,4*0,28=) 11,6 mdkr.

Som jämförelsenorm antas att vinsten genereras jämnt under året dvs. med lika stora delar under årets arbetsdagar. Vid redovisning i kronor påverkas inte det beskattningsbara resultatet av tidpunkten då inkomsten genereras. Om ett företag redovisar i euro kommer fördelningen av intäkterna under perioden att påverka det beskattningsbara resultatet. Senare kommer ett exempel där intäkterna genereras ojämnt över perioden visa detta.

För att illustrera effekterna av omräkningsförfarandet jämförs redovisning i kronor med redovisning i euro som omräknas till kronor med genomsnittskurs respektive balansdagens kurs. Redovisning i kronor representeras i diagram 3 av den horisontella linjen. Vid redovisning i kronor spelar det ingen roll när under året intäkterna genereras eftersom de inte påverkas av valutakursen. Med redovisning i euro kommer det att uppstå kursförluster eller kursvinster eftersom företaget bokför intäkten med transaktionsdagens kurs och den i slutet på året omräknas till kronor med genomsnittskursen.

142 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Diagram 3. Vinstens fördelning över året med kronredovisning jämförs med euroredovisning där omräkning skett med årsgenomsnittet respektive balansdagens kurs (euro1)

160 162 164 166 168 170 172 174

Mkr

Redovisning i Kr Genomsnitt

Balansdag

Omräkning med genomsnittskursen skulle i detta exempel öka skatteintäkterna med 9 mkr. Denna låga avvikelse förklaras av två saker. För det första är intäkterna jämnt fördelade över perioden och för det andra har valutan i detta fall haft en relativt stabil utveckling. Om samma exempel replikeras med euro2 blir avvikelsen med omräkning enligt genomsnittskursen en ökning av skatteintäkterna med 42 mkr. Även i detta fall är beloppet litet men avvikelsen har dock ökat (med 370 procent) på grund av att kursutvecklingen antagits vara en annan.

Exemplen ovan kan också användas för att illustrera effekterna av omräkning med balansdagens kurs även vad gäller resultaträkningen. Omräkning med balansdagens kurs för euro1 skulle ha ökat skatteintäkterna med 370 mkr medan beräkningen med balansdagenskurs enligt euro2 ger ett skattebortfall på 1310 mkr. Dessa avvikelser visar på en tydlig nackdel med att välja ”kursen en enskild dag” som omräkningskurs, oberoende av vilken dag som väljs.

Hur skatteintäkterna påverkas av att företagens vinster genereras ojämnt under perioden visas i nästa exempel. Den faktiska fördelningen under perioden för de företag som kommer att byta redovisningsvaluta är omöjligt att fastställa. I diagram 4 ges två stiliserade exempel där summan av företagens vinster i kronor är exakt densamma men de genereras vid olika tillfällen. I fall 1 uppkommer 110 procent av genomsnittet per månad det första halvåret och 90 procent det andra. I fall 2 är verksamheten starkt säsongsbetonad och den största delen av intäkterna genereras under sommaren. I januari och december uppkommer 80 procent och under juni och juli 120 procent av den

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 143

genomsnittliga månatliga vinsten. I månaderna däremellan inflyter 90 respektive 110 procent. Eftersom året inte har ett jämnt antal arbetsdagar och månaderna inte har lika många dagar måste de första dagarna i september generera den genomsnittliga intäkten för att den totala vinsten ska bli densamma i samtliga fall.

Diagram 4. Fördelning av vinsten

0,7 0,8 0,9

1 1,1 1,2 1,3

Del av intäkt

Fall 1

Fall 2

Norm

Om kursutvecklingen följer euro1 minskar de totala bolagsskatteintäkterna med 26 mkr i fall 1 och med 11 mkr i fall 2. Om beräkningarna görs utifrån kursutvecklingen i euro2 blir det en intäktsökning på 97 mkr i fall 1 och ett skattebortfall på 69 mkr i fall 2. I diagram 5 visas skatteeffekten av att intäkterna genereras säsongsmässigt enligt fall 2.

Diagram 5. Exempel på säsongsbetonad verksamhet och fördelningen av vinst efter att hänsyn tagits till kursförändringar (euro2)

125 135 145 155 165 175 185 195 205

Mkr

Fall 2 Skatteintäkt

144 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Som en förklaring till diagrammet beskrivs beräkningarna kortfattat. Som nämnts tidigare i detta avsnitt uppgår vinsterna för de bolag som antas välja euroredovisning till 41,4 mdkr. Detta innebär en skatteintäkt för staten på 11,6 mdkr. En jämn fördelning av dessa vinster över hela året ger en vinst på 166 mkr (41,4/249) per dag. På grund av säsongsvariationer uppkommer till exempel bara 80 procent av denna dagsvinst i januari ( dvs. 133 mkr.). Denna vinst ger en skatteintäkt på 37 mkr. Genom att använda respektive dags euro2-kurs omräknas dessa vinster och bokförs i euro. Kursen den första januari är 8,56 kr per euro2. Detta betyder att vinsten bokförs till ett värde i euro2 på 15,5 miljoner euro2 (133/8,56). Vid taxering omräknas den bokförda vinsten med årets genomsnittskurs, 9,54 kr per euro2, till en vinst på 148 mkr (15,5*9,54). Statens skatteintäkter blir i detta fall 41 mkr (148*0,28). Skillnaden i skatt mellan redovisning i kronor och euro blir 4 mkr (41-37) på en dags vinster.

7.6.3 Effekter på mervärdesskatteintäkterna

Den totala intäkten av mervärdesskatt uppgick 1997 till 127,65 mdkr. Uppbörden sker månatligen och beloppen för respektive månad redovisas i diagram 6 nedan. Av diagrammet framgår tydligt att nettoinkomsten av mervärdesskatt varierar betydligt mellan månaderna.

Det är svårt att bedöma hur stor del av den totala mervärdesskatteintäkten som kommer från företag som kommer att byta redovisningsvaluta. Utgångspunkten i dessa exempel är den gräns som gällde för uppbörd under 1997 vilken tyvärr inte sammanfaller med den gräns som används för beräkningar i tidigare kapitel. Företag som hade en omsättning överstigande 40 mkr skulle göra sin mervärdesskatteinbetalning senast den 20 i månaden efter redovisningsperioden. Företag med omsättning under gränsen fick en något längre kredittid då inbetalningen normalt skulle göras senast den 5 i andra månaden efter perioden. De större företagen står i genomsnitt för cirka 63 procent av de totala inbetalningarna av mervärdesskatt. I exemplen som följer antas att hälften av dessa företag övergår till redovisning i euro.

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 145

Diagram 6. 1997 års månatliga inbetalning och utbetalning av mervärdesskatt och netto

-1000

-500

0 500 1000 1500

Mkr

Inbetalning Återbetalning

Norm

Källa: Prognosgruppen, Fi/Ska

Jämförelsenormen är mervärdesskatteintäkterna i kronor. Vid redovisning i kronor påverkas inte den slutliga skatten av när skattskyldigheten inträffade eftersom ingen omräkning sker. I diagrammen redovisas vad omsättningen den aktuella perioden skulle få för mervärdesskattekonsekvenser per dag för respektive omräkningsalternativ. Syftet är att visa hur stora avvikelser som kan uppstå dagligen. Normen representeras i diagrammen av en exakt jämnt fördelad omsättning dvs. kurvan är horisontell för varje månad. För övriga alternativ antas företagen omräkna transaktionerna till euro, i sin löpande redovisning, med respektive dagskurs. Efter periodens slut omräknas sedan det totala mervärdesskattebeloppet från euro till kronor med respektive omräkningsalternativ. Den differens som uppstår redovisas för varje transaktionsdag.

I det första exemplet jämförs redovisning i kronor med redovisning i euro med omräkning enligt genomsnittskurs respektive kursen på månadens sista transaktionsdag. När beräkningen görs med genomsnittskursen för euro1 ger det en ökad skatteintäkt med 2 mkr. och med kursen vid månadens slut en ökning med 120 mkr. Görs samma beräkning med euro2 ger omräkning med genomsnittskursen en ökning av skatteintäkterna med 3 mkr. och omräkning med valutakursen på periodens sista dag en ökning med 192 mkr. För tydlighetens skull redovisas effekterna av omräkningsalternativen endast för det första kvartalet i diagrammet.

146 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Diagram 7. Mervärdesskatteintäkter enligt genomsnittskurs, månadens sista dag och norm (euro2)

140 142 144 146 148 150 152 154 156 158 160

Mkr

Norm Genomsnitt Månadens slut

Enligt samma resonemang som gäller för bolagsskatt bör differenserna när genomsnittskursen används ta ut varandra på lång sikt.

Ovanstående beräkningar är gjorda med exakt jämn fördelning av när skattskyldigheten uppkommer i månaden och detta är naturligtvis ett starkt antagande. Hur det egentligen förhåller sig för de aktuella företagen är dock omöjligt att veta. Därför redovisas tre exempel på hur konsumtionsmönstret kan se ut i diagram 8. När konsumtionen är viktad enligt vikt 1 uppkommer 110 procent av skattskyldigheten i början av månaden och trappas ner till 90 procent i slutet av månaden. Enligt vikt 2 sker det exakt motsatta, 90 procent av konsumtionen sker i början på månaden och den trappas upp till 110 procent i slutet av månaden. Med viktning enligt det tredje exemplet sker en mindre del av konsumtionen i början och slutet av månaden och en större del i mitten. Vikterna pendlar då mellan 104 och 96 procent. Då de olika månaderna inte har samma antal dagar är det inte exakt samma kurva i varje månad men den totala konsumtionen är densamma i samtliga fall.

Diagram 6 visar att det är betydande skillnader mellan månaderna.

Mellan maj och juni 1997 sjönk konsumtionen och därmed skatteintäkterna med 20 procent (se diagram 6).

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 147

Diagram 8. Tre olika sätt att vikta konsumtionen under perioden

110 120 130 140 150 160 170

Mkr

Norm

Vikt 1

Vikt 2

Vikt 3

I beräkningarna används månadens genomsnitt som omräkningskurs. När konsumtionen är fördelad över månaden enligt vikt 1 och beräkningarna görs med euro1 blir det ett intäktsbortfall för staten på 42 mkr. Om samma beräkning görs med euro2 ökar skatteintäkterna med 56 mkr.

Tabell 8. Effekten av konsumtionens fördelning under en period på ett år

(mkr.) Vikt 1

Vikt 2

Vikt 3

Euro1 -42 50 -3 Euro2 56 -47 -6

En första slutsats av detta exempel är att fördelningen av konsumtionen påverkar statens skatteintäkter markant. Avvikelsen vid fördelning enligt vikt 2 är 25 gånger större än avvikelsen vid jämn fördelning. En andra slutsats är att både fördelningen och kursutvecklingen har betydelse för om avvikelsen blir positiv eller negativ. Exakt samma transaktioner kan beroende på valutakursen ge både en ökad och minskad skatteintäkt.

Som beskrivits i tidigare kapitel ingår mervärdesskattebasen i underlaget för en del av EU-avgiften. Varje förändring av mervärdesskattebasen kommer därmed att påverka storleken på denna avgift. Effekten bör dock bli försumbar.

148 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

7.6.4 Sammanfattning

Eftersom det är omöjligt att förutsäga hur den svenska kronan kommer att förhålla sig gentemot euron går det inte att kvantifiera det finansieringsbehov som kan uppstå med de valda omräkningsreglerna. När företag tillåts sköta sin redovisning i euro, kan det leda till en ökning eller en minskning av skatteintäkterna beroende på valutakursutvecklingen och fördelningen av intäkterna över tiden. Visserligen kan ett kortsiktigt intäktsbortfall finansieras med framtida skatteintäkter som kan uppstå på lite längre sikt. Man bör dock vara medveten om att även dessa skattebortfall måste finansieras i statens budget. Det går inte att vid varje budgettillfälle hänvisa till förväntade framtida skatteintäkter som finansiering av de tillfälliga skattebortfallen.

Det är naturligtvis möjligt att kronan långsiktigt kommer att ändra värde gentemot euron. I de fall den apprecieras kommer statens skatteintäkter från de företag som sköter sin redovisning i euro att minska. I de fall som svenska kronan deprecieras kommer statens intäkter att öka eftersom varje euro i redovisad vinst är mer värd i kronor. Det är viktigt att dessa effekter av växelkursförändringen på statens skatteintäkter inte används som motiv för eller som finansiering av en expansiv finanspolitik.

7.7 Redovisning i euro – konsekvenser för den ekonomiska statistiken

7.7.1 Bakgrund och förutsättningar

Den ekonomiska statistiken, som produceras av Statistiska centralbyrån, SCB, omfattar national- och finansräkenskaper, statistik över produktion, utrikeshandel, inkomster och konsumtion, investeringar och sparande samt finansmarknad och priser. Statistiken, som i allt väsentligt bygger på uppgifter från företagens redovisning, redovisas uteslutande i svenska kronor. Enligt tilläggsdirektiven skall utredaren analysera tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken om företagen tillåts redovisa i euro.

Som förutsättning för den vidare analysen gäller att ett antal svenska företag av betydelse under de närmaste åren kommer att upprätta sin externa redovisning och interna bokföring i euro samt att statistiken kommer att redovisas, publiceras och rapporteras till Eurostat i svenska kronor under överskådlig tid. En annan förutsättning är att den ekonomiska statistik som utgör underlag för national- och finansräkenskaper

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 149

skall vara anpassad till EU:s definitioner enligt rådsförordningen om ett Europeiskt Nationalräkenskapssystem (ENS95).

Företagens redovisning i euro får konsekvenser för den ekonomiska statistiken. Problem kan befaras uppstå vad gäller konsistens mellan resultat- och balansräkningsuppgifter. Vidare kan en allmänt ökad osäkerhet i den ekonomiska statistiken befaras.

För att lösa problemen kan två alternativa angreppssätt tänkas när det gäller valutaomräkningen. I det ena fallet sker all omräkning hos berörda företag. I det andra lämnas uppgifter i euro till SCB som gör nödvändiga omräkningar. Det andra alternativet, där SCB i sin statistikproduktion måste hantera dubbla valutor i uppgiftsinsamling och bearbetning, innebär dock att mycket omfattande åtgärder behöver vidtas inom SCB. Det innebär också risker för att överensstämmelse med motsvarande uppgifter för skatteändamål etc. inte kan uppnås. Huvudalternativet är därför enligt utredarens mening att företagen gör all omräkning från euro till svenska kronor och att företagen tillställs centrala anvisningar om omräkningsmetoder. Det andra alternativet behandlas inte vidare.

7.7.2 Värderingsprinciper i ekonomisk statistik

I den ekonomiska statistik som belyser företagssektorns resultat och balansräkningar förekommer i princip två olika slag av värderingar. I den s.k. företagsstatistiken är resultat- och balansräkningsuppgifter i princip värderade enligt gällande redovisningsnormer. Detta innebär värdering till historiska anskaffningsvärden, enligt lägsta värdets princip etc. Företagsstatistiken redovisas efter näringsgrenar och antal anställda och utgör underlag för annan ekonomisk statistik.

Företagssektorns produktion, driftsöverskott, inkomstöverföringar, investeringar och sparande redovisas också i national- och finansräkenskaperna. Hos dessa, som följer internationella rekommendationer och regler (FN:s respektive EU:s), är värderingsnormen rådande marknadsvärde vid transaktionstillfället respektive vid balansdagen, eller nominell värdering för poster som inte handlas på en andrahandsmarknad. Marknadsvärderingen – eller motsvarande – motiveras av analytiska och statistiska behov. Vid en konsekvent marknadsvärdering kommer alla transaktioner och balansposter att vara lika värderade hos olika motparter i ekonomin. Att tillämpa andra värderingsprinciper skulle leda till fel och inkonsistenser i det ekonomiskstatistiska systemet. I praktiken är det dock omöjligt att upprätthålla en konsekvent marknadsvärdering i den makroekonomiska statistiken,

150 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

eftersom många uppgifter hämtas från företag och andra institutioners bokföring.

I nationalräkenskaperna registreras skillnaden mellan in- och utgående balans och transaktionsförändring som omvärderingar – realiserade och orealiserade kapitalvinster. Dessa skall inte räknas som inkomster eller sparande i nationalräkenskapssystemet. Det är därför mycket viktigt att hålla isär kapitalvinster och kapitalförluster och andra inkomster och utgifter; eftersom fel annars uppstår i beräkningarna av disponibel inkomst och sparande.

7.7.3 Valutaomräkningar i nationalräkenskaperna

Som en konsekvens av regeln om marknadsvärde skall i national- och finansräkenskaperna transaktioner i utländsk valuta anges till dagskurs vid transaktionstillfället, dvs. vad som faktiskt utgivits eller erhållits vid betalning omräknad till genomsnittet mellan köp/säljkurs eller om transaktionen inte ger upphov till en betalning, värdet vid överlåtelsen omräknad till aktuell valutakurs. Detta förutsätter i princip att varje transaktion skulle behöva omräknas enligt rådande växelkurs för att slutresultatet skall bli korrekt. Så sker av naturliga skäl inte i praktiken. Schablonmetoder tillämpas, t.ex. när det gäller utrikeshandeln. Balansräkningarna skall omräknas till dagskurs vid balansräkningsdagen. Valutaomräkningarna i statistikrapporteringen lämnar dock mycket i övrigt att önska (se avsnitt 7.7.5 nedan).

7.7.4 Valutaomräkningar hos företagen

Valutaomräkningar förekommer när poster denominerade i utländsk valuta skall räknas om till svenska kronor i företagens bokföring. Detta förekommer i varierande grad hos de flesta företag. Valutaomräkningen sker med olika metoder. De normer som har utvecklats kring företagens redovisning av valutaomräkningar påverkas framför allt av FAR:s rekommendation (förslag) om omräkning av tillgångar och skulder i utländska dotterbolag och BFN:s rekommendation (R 7) om värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta.

Internationellt finns det närmast en total uppslutning kring den metod för omräkning avseende utländska dotterbolag som bygger på den amerikanska FAS 52 och som FAR:s rekommendation till viss del baseras på. Enligt denna metod skall utländska dotterbolag delas in i två kategorier; en för självständiga och en för integrerade dotterbolag. För den förra gruppen skall omräkning ske med balansdagens kurs för

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 151

balansräkningens poster medan resultaträkningen omräknas till genomsnittskurs för redovisningsperioden (den s.k. dagskursmetoden). Vid denna metod uppkommer en omräkningsdifferens, som är effekten av att nettoinvesteringen omräknats till annan kurs vid årets slut än vid dess början. Differensen är alltså ett uttryck för en orealiserad värdeförändring som ej skall ingå i årsresultatet. Omräkningsdifferensen förs i stället direkt mot eget kapital.

För den senare gruppen räknas monetära poster om med balansdagens kurs medan icke-monetära poster räknas om med den kurs som gällde vid anskaffningstidpunkten. Omräkningsdifferensen, som här helt speglar kursvinst eller kursförlust inräknas därför i årsresultatet. Den helt förhärskande metoden i Sverige är den s.k. dagskursmetoden (se Rundfelt, Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1996).

Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta behandlas i Sverige – när detta skrivs – i BFN:s rekommendation R7. Rekommendationen bygger på att alla fordringar och skulder skall värderas till balansdagens kurs. Den största skillnaden mellan internationella rekommendationer och R7 gäller kravet i R7 att orealiserade vinster på långfristiga fordringar och skulder skall avsättas till en valutakursreserv och därmed inte kan göras till föremål för utdelning. Kravet påverkar i praktiken bara redovisning i juridiska enheter.

En ytterligare skillnad mellan internationella rekommendationer och R7 gäller klassificeringen av de kursdifferenser som hänför sig till fordringar och skulder i utländsk valuta. Enligt R7 skall ”kursförändringar på kundfordringar och leverantörskulder i utländsk valuta redovisas i rörelseresultatet. Kursförändringar hänförliga till lånetransaktioner skall redovisas som finansiella poster”.

Om en fordran eller skuld i utländsk valuta effektivt är skyddad av en motpost i utländsk valuta (hedging/valutasäkring) skall fordran eller skulden redovisas med hänsyn tagen till detta. Det innebär att förändringen i växelkursen inte skall påverka det bokförda värdet (R7).

Enligt Rundfelt (se ovan) genomförs kurssäkringen med all sannolikhet ofta genom köp eller försäljning av s.k. terminskontrakt. Säkringseffekten uppnås redovisningsmässigt genom att terminskontrakten ligger ”off-balance”. Det innebär att varken vinster eller förluster på kontrakten beaktas förrän den kontrakterade eller budgeterade betalningen är ett faktum.

I den ekonomiska statistiken är idealet att alla transaktioner och balansposter omräknas enligt rådande växelkurs gentemot redovisningsvalutan vid transaktionstillfället respektive balansdagen, t.ex. enligt dagskursmetoden. Detta förhållande gäller dock endast en minoritet av företagen vid rapporteringen till den ekonomiska statistiken. Många företag använder kurser som är låsta för kortare eller längre tid.

152 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Genomsnittskurser, koncerninterna kurser och andra förutbestämda kurser är vanliga.

Enligt uppgift kommer Redovisningsrådet inom kort att anta en rekommendation som skall ersätta BFN R7. I sak innebär det inget som påverkar utredarens ställningstaganden.

7.7.5 SCB-enkät om valutaomräkningar i den ekonomiska statistiken

I syfte att få en bild av vilka valutaomräkningsmetoder som i praktiken används vid rapporteringen till SCB genomförde SCB enligt uppgift vintern 1996/97 en enkät till cirka 660 uppgiftslämnare inom den ekonomiska statistiken. Frågor ställdes bland annat om vilken kurs som används vid omräkning från utländsk valuta, om förekomsten av valutasäkringar och om vilken annan omräkningskurs som skulle kunna användas av företaget vid statistikrapporteringen.

Resultat avseende 535 inkomna svar från uppgiftslämnare till investeringsenkäterna, leverans- och orderstatistiken, import- och exportprisindex, årlig industri- och finansstatistik, statistiken över företagens utländska tillgångar och skulder samt utrikeshandelsstatistiken visade att inte ens hälften av företagen rapporterade alla transaktioner enligt acceptabel omräkningskurs, dvs. dagskurs vid transaktionstillfället eller aktuell genomsnittskurs för kortare perioder. Hos nästan 20 procent av företagen förekom att valutasäkrade värden rapporteras och av dessa angav merparten att de inte kunde rapportera till annan kurs.

Enkäten visade på stor spridning av valutaomräkningsmetoder mellan företag, men också inom koncerner och t.o.m. inom samma företag. Exempel från enkäten visade också att skillnaden mellan valutasäkrad kurs, koncernkurs m.m. och avistakurs kan vara betydande.

Den av SCB genomförda valutaenkäten ger en indikation om att valutaomräkningar kan vara ett icke försumbart problem i den ekonomiska statistiken.

Metod för omräkning Procent

Dagskurs vid transaktionstillfället 23 Generaltullstyrelsens växelkurser 12 Valutasäkrad kurs 18 Annan förutbestämd kurs 44 Ej relevant 3 Totalt 100

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 153

7.7.6 Tänkbara konsekvenser för den ekonomiska statistiken

Att hantera valutaomräkningar i företagens redovisning är inget nytt problem för den ekonomiska statistiken. All ekonomisk statistik redovisas i svenska kronor och poster ursprungligen denominerade i utländsk valuta måste på ett eller annat sätt omräknas till svenska kronor. Vanligtvis görs detta direkt av företagen själva enligt gängse redovisningspraxis. SCB behöver uppgifter om flöden/resultat och ställningsvärden konsekvent värderade till marknadsvärde eller motsvarande vid transaktions- respektive balansdagen. Ett problem är att de statistikuppgifter som rapporteras till SCB i stor utsträckning är omräknade enligt andra kurser, valutasäkrade och eller andra förutbestämda kurser. Ett annat problem är att valutaomräkningar av resultat- och balansräkningsposter med samma omräkningskurs automatiskt ger upphov till inkonsistenser mellan transaktions- och ställningsvärden i den ekonomiska statistiken. Om växelkursen inte är helt fast under en redovisningsperiod uppkommer en inkonsistens mellan resultaträkning och balansräkning som en följd av att schablonmetoder (samma kurs för transaktioner och balanser) används. Omräkningsdifferensen förs i allmänhet till eget kapital i företagens bokföring. Det förstnämnda problemet är sannolikt värdemässigt betydligt allvarligare än det sistnämnda.

Om företagen går över till euro-redovisning uppstår ingen ny typ av problem. Poster som tidigare var denominerade i euro behöver inte längre omräknas, medan det motsatta kommer att gälla för uppgifter i svenska kronor. Dessa måste nu i stället omräknas till euro men sedan eventuellt tillbaka till svenska kronor (för deklaration och skatter). Man kan anta att gängse metoder (enligt redovisningsrekommendationer etc.) för att omräkna värden i utländsk valuta till svenska kronor tillämpas i alla omräkningsled, dvs. vid omräkning av värden i svenska kronor till euro och i förekommande fall tillbaka till svenska kronor. Här kan finnas anledning att peka på risken för att valutaomräkningar i flera steg kan leda till felskattningar. Ett exempel kan illustrera det sagda.

Om ett euroredovisande företag tar upp ett lån i svenska kronor när eurokursen är t.ex. 8,30 och återbetalar lånet när kursen är 8,50 uppstår en kursvinst i euroredovisningen. Om företaget hade haft sin bokföring i svenska kronor hade naturligtvis varken vinst eller förlust uppkommit. I detta sammanhang är dock svenska kronor en utländsk valuta. Om en schablonmetod används för myndighetsrapportering i svenska kronor och denna avviker från den som används för omräkning från svenska kronor till euro, finns en uppenbar risk för konsistensfel, dvs. att ”kronor in” kommer att skilja sig från ”kronor ut”.

154 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

Den ekonomiska statistiken kommer att redovisas i svenska kronor så länge Sverige står utanför EMU. Detta gäller även statistikrapportering till Eurostat. En övergång till euroredovisning hos företagen medför sannolikt att valutaomräkningarna ökar i omfattning i rapporteringen till den ekonomiska statistiken. Valutaomräkningar är allmänt sett ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken och kan orsaka betydande fel i nationalräkenskaperna, finansräkenskaperna och andra makroekonomiska aggregat. Hur allvarligt problemet är beror på storleken på transaktionerna och utvecklingen av valutakurserna. En övergång till euroredovisning i företagen förutsätts ha samband med en ökad eurodenominering av transaktioner och balansposter. Problemet kan alltså komma att öka om den valuta som används för myndighetsrapportering – i det här fallet svenska kronor – inte är representativ för den dominerande verksamhetsvalutan (euron).

Ett annat problem är att inkonsistenser kan uppkomma om statistikuppgifter hämtas från delar av bokföringen där omräkning från euro till svenska kronor eventuellt inte kommer att ske, alternativt omräknas enligt annan metod än den som tillämpas för den officiella redovisningen.

En allmänt ökad osäkerhet i statistiken kan befaras. Euro-redovisande företag behöver hållas under särskild uppsikt, vilket innebär en ökad resursbelastning och eventuell omprioritering av granskningsinsatser från SCB:s sida. Vidare kan inslaget av valutakursdifferenser i företagsredovisningen och i national- och finansräkenskaperna förväntas öka. Dessa skall hållas åtskilda från andra intäkter/kostnader eftersom kapitalvinster inte får påverka driftsöverskott och sparande i nationalräkenskapssystemet.

7.7.7 Rekommendationer avseende euroredovisande företag beträffande omräkning av statistikuppgifter från euro till svenska kronor

SCB:s företagsstatistik bygger i hög grad på standardiserade räkenskapsutdrag (SRU-material). De omräkningsmetoder som utredaren föreslår skall tillämpas för SRU-materialet, liksom för annat underlag för deklaration och skatter, bör användas även för statistikuppgifter.

För statistikrapportering som bygger på uppgifter som inte utgör underlag för deklaration och skatter, t.ex. korttidsstatistik över leveranser, order, investeringar, omsättning och finansiella tillgångar och skulder, föreslås att omräkning till svenska kronor sker enligt samma princip som tillämpas i dagskursmetoden. Det innebär att transaktioner/ flödesuppgifter omräknas med antingen genomsnittskursen för den aktuella mätperioden eller, när detta av olika skäl inte är möjligt, med en

Hanteringen av skatter, avgifter och statistik 155

acceptabel approximation av genomsnittskursen. En metod är att använda den Europeiska centralbankens officiella kurs ett visst närliggande datum, en annan att beräkna genomsnittskursen med viss tidsförskjutning. Värden som avser tillgångar och skulder föreslås omräknas enligt gällande kurs det datum rapporteringen avser. Vilken kurs som skall användas för omräkning från euro till svenska kronor i statistikrapporteringen föreslås bestämmas av SCB eller annan statistikansvarig myndighet, vilka också bör meddela euro-redovisande uppgiftslämnare vilka omräkningskurser som skall gälla i varje enskild undersökning.

En samordning bör ske med andra myndigheter (RSV m.fl.) vad gäller omräkningsmodeller. Att företagen skulle behöva hantera olika omräkningsmodeller gentemot olika myndigheter är enligt utredaren olämpligt.

7.7.8 Författningsregler om uppgiftsskyldighet till den ekonomiska statistiken

Uppgiftsskyldighet föreligger enligt 4 § lagen (1992:889) om den officiella statistiken. Enligt 8 § i denna lag gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas, samt om sättet och tiden för uppgiftslämnandet. Regeringen har med stöd härav gjort en subdelegering av normgivningen till SCB, se 4 § förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken. Med stöd av detta bemyndigande utfärdar SCB regelmässigt närmare föreskrifter om uppgiftslämnandet till den ekonomiska statistiken i verkets författningssamling (SCB-FS).

Uppgiftsskyldigheten i 4 § lagen om den officiella statistiken anges på en relativt allmän nivå i form av uppgiftskategorier. Inom de givna ramarna har SCB enligt den anslutande förordningen rätt att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.

Om företagen tillåts redovisa i euro, medan uppgiftslämnandet till den ekonomiska statistiken kräver en omräkning hos företagen till svenska kronor, innebär detta utan tvekan ett särskilt åliggande för företagen. Förutsättningen är naturligtvis att en omräkning inte ändå måste ske av andra, t.ex. skattemässiga, skäl.

Någon reglering av i vilken valuta statistikredovisningen skall ske finns varken i lagen eller i förordningen om den officiella statistiken. Frågan är alltså i första hand om en föreskrift från SCB som kräver omräkning till svenska kronor vid uppgiftslämandet till den ekonomiska statistiken ryms inom ramarna för regeringens bemyndigande till SCB. Kravet på uppgifter omräknade i svenska kronor framstår som en ny

156 Hanteringen av skatter, avgifter och statistik SOU 1998:136

faktor som inte har beaktats vid utformningen av de aktuella statistikförfattningarna.

Ett bemyndigande skall användas med urskillning och återhållsamhet (se prop. 1983/84:119 s. 11). Särskilt gäller det naturligtvis ”åligganden för enskilda” som egentligen hör till Riksdagens primära lagområde. I tveksamma fall bör den aktuella regeringsförordningen kompletteras. Utredaren föreslår med hänsyn till detta en författningsreglering av skyldigheten för de företag som redovisar i euro att lämna uppgifter för den officiella statistiken omräknat i kronor.

6. Förslag till ändring i förordningen ( 1992:1668 ) om den officiella statistiken

4 §

En myndighet som ansvarar för officiell statistik får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för sådant uppgiftslämnande som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ i lagen om den officiella statistiken i fråga om vilka uppgifter som skall lämnas samt tidpunkten och sättet för uppgiftslämnandet. Förordning (1995:1061).

En myndighet som ansvarar för officiell statistik får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för sådant uppgiftslämnande som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ i lagen om den officiella statistiken i fråga om vilka uppgifter som skall lämnas samt tidpunkten och sättet för uppgiftslämnandet.

Uppgiftsskyldiga som har sin redovisning i euro skall lämna uppgifter för den officiella statistiken omräknat i svenska kronor.

166 Allmänna överväganden SOU 1998:136

Omräkningsmöjligheten tillgodoser inte heller de behov av löpande bokföring i euro som finns för svenska företag i koncerner med euron som koncernvaluta. Detsamma kan sägas om svenska företag som har alla eller nästan alla affärshändelser i euro. Till den senare gruppen hör svenska företag som är underleverantörer till svenska företag med euron som redovisningsvaluta och som använder samma valuta också som affärsvaluta bl.a. för att slippa valutasäkra sina åtaganden.

Det är som ovan anförts osäkert i vad mån internationella placerare har behov av en redovisning i euro eller klarar sig med en redovisning i svenska kronor. Mycket talar för att de kan nöja sig med redovisningshandlingar som erhålls genom omräkning enligt 2 kap. 6 § ÅRL. Emellertid är koncernredovisningen redan i svensk version mycket omfångsrik. Efter omräkning till euro har den vuxit ytterligare bl.a. genom den omfattande notapparat som krävs och det finns en uppenbar risk att den därigenom blir så svåröverskådlig att dess informationsvärde delvis går förlorat.

8.1.9 En samlad bedömning

Vid en samlad bedömning finner utredaren att den nuvarande möjligheten att räkna om en i svenska kronor upprättad redovisning till euro enligt 2 kap. 6 § ÅRL inte räcker utan bör kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att ha hela redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro.

8.1.10 Valfrihet mellan svensk valuta och euro

Det är inte möjligt för utredaren att ens uppskattningsvis ange hur många företag som om ett, tre eller fem år har behov av att kunna redovisa i euro. Det är emellertid inte nödvändigt. Det ställer sig enligt utredarens uppfattning enklast och naturligast att överlämna åt företagen själva att bedöma om en redovisning i euro för deras del skulle innebära så stora fördelar att det uppväger de kostnader som är förenade med dels ett byte av redovisningsvaluta, dels avgivande av deklarationer i annan valuta än redovisningsvalutan nämligen svenska kronor. Varje företag bör alltså, när det överväger byte av redovisningsvaluta, ställa de besparingar som företaget kan göra genom redovisning i euro mot de ökade kostnader som följer med att redovisningen måste räknas om till svenska kronor i deklarationen. Om en sådan kalkyl visar att kostnaderna är större än vinsterna bör företaget avstå från att byta redovisningsvaluta. Genom att överlämna valrätten till det enskilda

Allmänna överväganden 167

företaget får man garantier för att kostnadsaspekterna är genomlysta innan byte av redovisningsvaluta sker.

8.2 Begränsningar med hänsyn till beskattningsreglerna

I kapitel 7 har lagts fram ett förslag till omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Förslaget tar sikte på aktiebolag och ekonomiska föreningar samt vissa finansiella företag som beskattas som aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Tiden har inte medgett utarbetandet av motsvarande omräkningsregler avseende enskilda näringsidkare, handelsbolag med fysiska personer som bolagsmän och stiftelser.

Som framgått av vad som anförts i avsnitt 8.1.3 finns det i dag inte någonting som hindrar svenska företag som så önskar att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt både i svenska kronor och i euro eller någon annan främmande valuta. En sådan ordning innebär emellertid en dubblering av redovisningen och därmed ökade kostnader och det torde inte finnas något företag som i dag har en sådan dubbel redovisning.

Enligt utredningens direktiv skall deklarationerna avges i svenska kronor. Det är tydligt att om skattemyndigheterna fordrar att de skattskyldiga i deklarationerna lämnar uppgifter som förutsätter att de har en i det närmaste fullständig bokföring i svenska kronor så kommer det inte att finnas något intresse bland dessa skattskyldiga att ha sin löpande bokföring och redovisning i övrigt i euro.

Utredaren har i detta läge funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag.

Det får ankomma på Regeringskansliet att under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet komplettera den av utredaren föreslagna regleringen med bestämmelser som gör det praktiskt möjligt också för bl.a. enskilda näringsidkare, handelsbolag och stiftelser att ha sin redovisning i euro.

168 Allmänna överväganden SOU 1998:136

8.3 Ikraftträdande

Enligt direktiven skall utredaren lägga fram förslag till de lagändringar som är nödvändiga för att svenska företag skall kunna ha sin redovisning i euro i stället för kronor fr.o.m. det första räkenskapsåret som inleds efter utgången av år 1998. De skattebestämmelser som är en nödvändig förutsättning för att redovisning i euro skall vara av praktiskt intresse kan emellertid tillämpas tidigast beträffande räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare. Utredaren föreslår därför att redovisningslagstiftningen skall träda i kraft den 1 december 1999 och tillämpas på räkenskapsår som inleds den 1 januari 2000 eller senare.

Det är önskvärt att bolag som önskar övergå till redovisning i euro fattar beslut om detta i god tid före det nya räkenskapsåret och registrerar beslutet omedelbart. Det är emellertid inte möjligt för PRV att registrera ett sådant beslut innan den nya lagstiftningen trätt i kraft, dvs. tidigast den 1 december 1999. Utredaren menar emellertid att det bör vara möjligt för aktiebolag med räkenskapsår den 1 januari – den 31 december att under våren 1999 dels fatta beslut om byte av redovisningsvaluta med verkan från och med närmast följande räkenskapsår under förutsättning att ny lagstiftning medger det, dels bemyndiga styrelsen att ge in beslutet för registrering så snart beslutet kan registreras enligt samma lagstiftning.

8.4 Övergångsbestämmelser

Utredaren föreslår en övergångsbestämmelse om befrielse från skyldigheten att på utelöpande aktiebrev anteckna nominella beloppet efter byte av denomineringsvaluta. I övrigt fordras inte några särskilda övergångsbestämmelser.

9 Redovisning i euro

9.1 Principiella utgångspunkter

Utredaren har i kapitel 8 föreslagit att aktiebolag och ekonomiska föreningar samt andra associationsformer som omfattas av de föreslagna omräkningsreglerna för skatte- och statistikändamål skall få möjlighet att använda euro i sin redovisning, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen. Aktiebolag och ekonomiska föreningar utmärks av att delägarna inte har något personligt ansvar för associationens förpliktelser. I stället finns ett bundet kapital som skall ge ett visst skydd åt associationens borgenärer. I aktiebolag består det bundna egna kapitalet av aktiekapital, överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond. I en ekonomisk förening utgörs det bundna egna kapitalet av medlemsinsatser och förlagsinsatser samt reservfond och uppskrivningsfond.

Enligt tilläggsdirektiven skall byte av redovisningsvaluta få ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När ett aktiebolag eller en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital samt mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.

Nästa fråga blir då om posterna i den omräknade balansräkningen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja mellan å ena sidan aktiekapital, medlemsinsatser och förlagsinsatser, och å andra sidan överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond, vilka endast utgör bokföringsposter och inte kan bli föremål för anspråk på återbetalning på samma sätt som de nyssnämnda posterna.

En given utgångspunkt i all bokföring är att det egna kapitalet räknas fram som skillnaden mellan tillgångar och skulder. Resultatet skall motsvara skillnaden mellan det på detta sätt bestämda egna kapitalet vid ingången respektive utgången av räkenskapsåret och skillnadsbeloppet

170 Redovisning i euro SOU 1998:136

skall tas upp under bolagets fria egna kapital som årets vinst eller förlust. Om en post i det bundna egna kapitalet i balansräkningen räknas om till euro eller svenska kronor enligt balansdagens kurs påverkas det egna kapitalets sammansättning och det bundna egna kapitalet tillåts variera av sig självt. Ett exempel kan illustrera det sagda.

År 1

Tillgångar 1000 Mkr

Skulder

400 Mkr

Eget kapital

Fritt eget kapital

100 Mkr

Bundet eget kapital 500 Mkr (50 Meuro)

År 2

Tillgångar 1000 Mkr

Skulder

400 Mkr

Eget kapital

Fritt eget kapital

50 Mkr

Bundet eget kapital 550 Mkr (50 Meuro)

År 1 är växelkursen på balansdagen 10 kr för en euro, nästa år har euron stärkts och kursen stigit till 11 kr. Om euron i stället hade försvagats i förhållande till kronan så att kursen sjunkit till 9 kr hade det bundna egna kapitalet förts ut med 450 Mkr.

I exemplet har företagets tillgångar och skulder inte förändrats från det ena året till det andra. Det egna kapitalet, som definitionsmässigt utgör skillnaden mellan tillgångar och skulder skall då vara oförändrat och årets resultat 0. Om det bundna egna kapitalet grundnoteras i en valuta som påverkas av växelkursförändringar framtvingar det emellertid justeringar i fördelningen mellan de olika posterna. I exemplet har det fria egna kapitalet minskats med samma belopp som det bundna egna kapitalet ökat.

Exemplet visar att om ett bundet eget kapital som grundnoteras i euro i balansräkningen räknas om till svenska kronor enligt balansdagens kurs så påverkas det egna kapitalets sammansättning och det bundna egna kapitalet tillåts variera av sig självt, något som strider mot en grundläggande redovisningsprincip. Det kan enligt utredarens mening inte komma i fråga att för företag i allmänhet överge denna grundläggande redovisningsprincip lika lite som principen om att det egna kapitalet räknas fram som skillnaden mellan tillgångar och skulder, och att resultatet skall motsvara skillnaden mellan det på detta sätt bestämda egna kapitalet vid ingången respektive utgången av räkenskapsåret.

Redovisning i euro 171

Det bundna egna kapital, som räknas fram i den ingående balans som upprättas i samband med byte av redovisningsvaluta, måste därför användas i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet.

Vad som sagts nu gäller utan inskränkningar vad gäller överkursfond, uppskrivningsfond och reservfond i aktiebolag, ekonomiska föreningar och andra associationer med sådana fonder. Det bör enligt utredarens mening också gälla aktiekapitalet i aktiebolag och utredaren föreslår i det följande en särskild lagstiftning som klargör detta, se kapitel 10. Beträffande ekonomiska föreningar föreligger särskilda problem med hänsyn till att förlagsinsatserna är förenade med vissa villkor som gör det osäkert om de fullt ut kan behandlas som bundet eget kapital eller om de i vissa hänseenden måste hanteras som främmande kapital. Utredaren återkommer i kapitel 11 till detta liksom till behandlingen av medlemsinsatserna. Också i de finansiella företagen finns vissa problem vad gäller hanteringen av poster i det bundna egna kapitalet, vilka behandlas i kapitel 12.

9.2 Byte av redovisningsvaluta

9.2.1 Samma valuta i alla led av redovisningen

Utredaren skall lägga fram förslag till bestämmelser som gör det möjligt att ha hela redovisningen, från den löpande bokföringen till koncernredovisningen, i euro. En given utgångspunkt för den regleringen är att samma valuta skall så långt möjligt användas i alla led av redovisningen. Om den löpande bokföringen sker i euro skall alltså årsbokslutet och årsredovisningen upprättas i euro liksom delårsrapporter, om företaget är skyldigt att lämna sådana. Det är också rimligt att koncernredovisningen lämnas i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.

Utredaren lägger i enlighet härmed fram förslag till bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller – i aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra associationer – euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret. Dessutom föreslås en bestämmelse i ÅRL om att koncernredovisningen skall avges i samma valuta som moderbolagets årsredovisning.

Utredaren återkommer i det följande till frågan om alla företag i en koncern skall vara skyldiga att använda samma valuta i sin redovisning.

172 Redovisning i euro SOU 1998:136

9.2.2 Beslutet om byte av redovisningsvaluta

Utredaren utgår från att det första bytet av redovisningsvaluta skall vara fritt och inte beroende av tillstånd av myndigheter. För aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslår utredaren att beslut om byte av redovisningsvaluta fattas genom att en bestämmelse om att redovisningen skall ske i euro införs i eller tas bort från bolagsordningen eller stadgarna. I finansiella företag kan en sådan ändring av bolagsordningen eller stadgarna kräva godkännande av Finansinspektionen, se kapitel 12.

9.2.3 Byte endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår

I tilläggsdirektiven anges att utredningsarbetet skall inriktas på en ordning där övergången från kronor till euro och vice versa kan ske endast i anslutning till ett räkenskapsårsskifte. I enlighet härmed föreslår utredaren en bestämmelse i bokföringslagen om att byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår.

9.2.4 Omräkning av utgående och ingående balans

När ett företag skall verkställa ett beslut om att redovisningsvalutan skall vara euro i stället för kronor, måste företaget upprätta en ingående balans i euro för det första räkenskapsår som omfattas av beslutet. Den ingående balansen utgörs av den utgående balansen för närmast föregående räkenskapsår. I detta fall är den utgående balansen upprättad i svenska kronor och måste alltså räknas om till euro.

I 2 kap. 6 § årsredovisningslagen anges att i en årsredovisning upprättad i svenska kronor får beloppen dessutom anges i annan valuta enligt omräkningskursen på dagen för räkenskapsårets utgång (balansdagen). Av lagen framgår inte vilken omräkningskurs som avses. Det är naturligt att lagstiftaren inte velat lägga ner mer kraft på problemet med hänsyn till att de omräknade beloppen skall användas i upplysande syfte och saknar konstitutiv betydelse. När det emellertid är fråga om att lämna den gamla redovisningen i svenska kronor och helt gå över till en redovisning i euro får omräkningskursen större betydelse. Det gäller alldeles särskilt i aktiebolag eftersom aktiekapitalet bör räknas om till samma kurs. Men också i andra företagsformer med bundet kapital kan skillnader i omräkningskursen få betydelse. Växlingskursen kronor/euro kan variera under en och samma balansdag.

Redovisning i euro 173

I 12 § bokföringslagen nämns följande räkenskapsår, nämligen den 1 januari – den 31 december, den 1 maj – den 30 april, den 1 juli – den 30 juni och den 1 september – den 31 augusti. Det innebär att det behövs en omräkningskurs för åtminstone den första dagen i de fyra angivna räkenskapsåren. I paragrafen ges emellertid möjlighet att förlägga räkenskapsåret till annan period än som angivits nu, om det finns synnerliga skäl till det. Ett antal företag, bl.a. sådana storföretag som SAS, Hennes & Mauritz och Avesta Sheffield, har också valt annan period för räkenskapsåret. Slutsatsen blir att det är nödvändigt med en lämplig växlingskurs för alla årets dagar för att den av utredaren önskade ordningen skall kunna genomföras.

Utredaren har inhämtat ett yttrande av Riksbanken i frågan om hur växlingskursen lämpligen bestäms. Av yttrandet återges här följande.

Omräkningskurs EUR/SEK för byte av redovisningsvaluta

Riksbanken ger inte ut någon officiell valutakurslista. Orsakerna till detta är att eftersom Sverige har en flytande växelkurs vill Riksbanken inte bli missförstådd att fastställa kronans värde. Det finns i huvudsak två alternativa sätt att fastställa en omräkningskurs för byte av redovisningsvaluta från kronor till euro och vice versa. Här följer dessa alternativ varav Riksbanken rekommenderar det första av dessa alternativ, ECB:s (Europeiska centralbankens) valutakurs EUR/SEK på den officiella valutakurslistan. Observera att valutakursen för kronor bäst fastställs då valutahandeln är öppen i Sverige, dvs. en svensk bankdag. För räkenskapsåret den 1 januari – den 31 december är 1 januari en helgdag och kan följas av en helg vilket gör att första svenska bankdagen på året kan dröja ett par dagar efter årsskiftet. Även andra räkenskapsår kan ha en helg som första dagen i det nya räkenskapsåret. Kan det vara bättre att använda sista bankdagen i föregående räkenskapsår?

Europeiska centralbankens (ECB) officiella valutakurslista

Varje bankdag rapporterar Riksbanken kronans kurs mot USD till centralbankerna i EU-länderna, Schweiz, Norge, USA, Kanada och Japan. Vid två tillfällen varje bankdag rapporterar respektive land sin valutakurs mot USD vid en telefonkonferens. Förutom föregående länders valutor rapporteras också Australiensiska dollar, Nya Zeeländska dollar och Cypriotiska pund. Vid dessa tillfällen fastställs valutakurser för 23 valutor och sker kl. 9.30 och 14.15 svensk tid. Efter 1 januari 1999 kommer valutakurserna vid telefonkonferensen kl.14.15 att användas som referenskurser. Det kommer att bli några mindre ändringar i telefonkonferensproceduren. Euron kommer att ersätta USD som basvaluta, dvs. alla valutakurser bestäms mot euron istället för mot USD. Dessutom kommer ytterligare 5 valutor att kvoteras (PLN, CZK, HUF, SIT och EEK). 11 EUländers valutor blir euro och därmed kommer sammanlagt 16 valutor att

174 Redovisning i euro SOU 1998:136

fastställas. ECB kommer att dagligen publicera dessa 16 valutakurser kvoterade vid telefonkonferensen kl.14.15. Listan från ECB kommer att innehålla alla 16 valutor varav en av dessa är kronor mot euro. Listan med valutakurser publicerad av ECB kommer sedan att kunna användas som officiella referensvalutakurser. Denna lista kommer att vara väl känd och distribueras samtidigt till alla berörda länder. ECB kommer att annonsera växelkurserna på flera informationsbyråer, bl.a. Reuter, Telerate och på deras egna hemsida på Internet.

Genomsnittskurs från banker i Sverige

Det andra alternativet är att använda den genomsnittskurs som fem banker beräknar varje bankdag i Sverige. De fem bankerna rapporterar sina mittkurser varje bankdag kl. 9.30 till PMI (Penningmarknadsinformation). Banker rapporterar kronans kurs mot ett antal valutor, där kronans kurs mot euro troligen kommer att ingå efter 1 januari 1999. Av dessa mittkurser tas högsta och lägsta bort och på resterande mittkurser beräknas ett genomsnitt. Den exakta proceduren för detta bestäms av Forex Sweden (Valutahandelns branschorganisation). Forex Sweden kommer att under året ta beslut om huruvida även kronans kurs mot euro ska ingå. Bankerna använder sedan dessa genomsnittskurser för kunder som ska växla utländsk valuta för mindre belopp. Bankerna bestämmer individuellt vilken marginal de använder för att bestämma en köp- respektive säljkurs. En dag på året har dock dessa fem banker bestämt att de har samma marginal till genomsnittskurserna. Den sista bankdagen på året använder bankerna Föreningssparbankens köp- respektive säljkurser. De banker som för närvarande är med i detta förfarande är MeritaNordbanken, Skandinaviska Enskilda Banken, Handelsbanken, Föreningssparbanken och Postgirot Bank. Mittkurserna (kl. 9.30) ska vara rapporterade till PMI innan kl. 10.00 och genomsnittskurserna blir publika kl. 10.05. Riksbanken rekommenderar Europeiska centralbankens officiella valutakurslista där Riksbanken bestämt kronans kurs mot euro varje svensk bankdag kl. 14.15.

På grund av det anförda föreslår utredaren en bestämmelse i bokföringslagen som innebär att vid byte av redovisningsvaluta balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår skall räknas om till euro eller svenska kronor enligt den växelkurs som fastställts av den Europeiska centralbanken den sista bankdagen under räkenskapsåret. Det är växelkursen på balansdagen eller, om balansdagen infaller på en dag som inte är bankdag, den närmast föregående bankdagen som skall användas. En motsvarande bestämmelse föreslås dessutom i ÅRL.

Den på detta sätt omräknade balansräkningen tjänar som ingående balans för närmast följande räkenskapsår. Men den skall dessutom användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det ifrågavarande räkenskapsåret lämnas.

Redovisning i euro 175

9.2.5 Tidpunkten då beslutet får verkan

En övergång från kronor till euro och vice versa skall alltså kunna ske endast i anslutning till ett räkenskapsårsskifte. Vidare menar utredaren att ett beslut i ett företag om ändrad redovisningsvaluta alltid skall tillämpas från och med närmast följande räkenskapsår. Det finns nämligen inte skäl att ge företagen möjlighet att skjuta på tidpunkten för bytet till ett senare räkenskapsår. Företag som överväger att ändra sin redovisningsvaluta kan förbereda övergången under hur lång tid som helst före beslut, men när beslutet väl är fattat bör det verkställas utan onödig tidsutdräkt.

9.2.6 Registrering av beslut om ändring i bolagsordningen eller stadgarna

En komplikation i sammanhanget är att vid byte av redovisningsvaluta den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret efter omräkning till den nya valutan skall utgöra den ingående balansen för det nya räkenskapsåret. Som nämnts ovan skall omräkningen ske enligt en kurs som fastställs av ECB. Utredaren har därför stannat för att föreslå att beslut i ett aktiebolag eller ekonomisk förening om byte av redovisningsvaluta får registreras innan omräkningskursen på angivet sätt blivit fastställd av ECB. I PRV:s beslut anges endast att ändringen av bolagsordningen eller stadgarna har registrerats vartill fogas den upplysningen att den ingående balansen skall upprättas med tillämpning av ECB:s omräkningskurs.

Utredaren vill till det sist anförda foga den anmärkningen att ett aktiebolag eller en förening inte kan upprätta den ingående balansen innan den utgående balansen blivit fastställd. Detta sker ofta långt in på det nya räkenskapsåret. Som exempel kan nämnas att 9 kap. 7 § aktiebolagslagen föreskriver att ordinarie bolagsstämma, på vilken beslut skall fattas i fråga om fastställelse av bl.a. balansräkningen, skall hållas inom sex månader efter utgången av räkenskapsåret. En motsvarande bestämmelse finns i 7 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar. Något omedelbart behov av den nya ingående balansen för externa redovisningsändamål föreligger inte heller för de mindre företagen. Men för de börsnoterade aktiebolagen krävs en rapport avseende det första kvartalet av räkenskapsåret och då måste den ingående balansen vara fastställd. I praktiken fordrar den interna redovisningen att en ingående balans i de flesta företag upprättas kort tid in på det nya räkenskapsåret.

176 Redovisning i euro SOU 1998:136

9.2.7 Återgång till redovisning i kronor

Den ordning som utredaren föreslår beträffande byte av redovisningsvaluta från kronor till euro framstår som lämplig också när det gäller byte i motsatt riktning. Vad som anförts ovan bör tillämpas också vid byte från euro till kronor.

I 1997 års delbetänkande föreslogs att byte av redovisningsvaluta från euro till kronor skulle kräva tillstånd av skattemyndigheten. PRV har under remissbehandlingen ifrågasatt om inte verket skulle vara lämpligare som tillståndsmyndighet. Utredaren har emellertid inte funnit skäl att göra ändring i det tidigare förslaget på denna punkt. En bestämmelse om tillstånd till nytt byte har upptagits i bokföringslagen och ÅRL. Bestämmelsen har utformats så att det första bytet från kronor till euro eller vice versa är fritt men att varje ytterligare byte av redovisningsvaluta kräver tillstånd av skattemyndigheten.

9.2.8 Redovisning i koncerner

Bestämmelserna i 12 § bokföringslagen visar på ett synnerligen starkt statligt intresse av att kunna förhindra att de bokföringsskyldiga genom manipulationer av räkenskapsårets förläggning och längd kan uppnå otillbörliga skattefördelar. Det är för utredaren tydligt att en möjlighet att ha redovisningen i euro innebär liknande risker för skatteundandraganden genom upprepade byten av redovisningsvaluta. Utredaren föreslår också att upprepade byten av redovisningsvaluta inte får ske utan tillstånd av skattemyndigheten.

En närliggande fråga är emellertid om företag i en koncern i princip skall vara skyldiga att ha samma redovisningsvaluta. De skäl som talar för bestämmelsen om gemensamt räkenskapsår för koncernföretag talar också för gemensam redovisningsvaluta för dessa företag. Som exempel på vilka möjligheter ett fritt val av redovisningsvaluta i koncernförhållanden kan ge till skatteplanering kan nämnas följande. Utredaren föreslår att företag med redovisningen i euro skall avge sina deklarationer till skattemyndigheterna i svenska kronor. Värdena i deklarationen för inkomstskatten räknas fram med utgångspunkt i årsredovisningen i euro. Därvid tillämpas beträffande åtskilliga poster en omräkningskurs som utgör ett genomsnitt av växlingskursen euro/kronor under räkenskapsåret. Denna omräkningskurs fastställs av Riksskatteverket men kommer att vara i stort sett känd av de skattskyldiga vid slutet av räkenskapsåret eftersom ECB:s växlingskurs är offentlig och ett genomsnitt för en period är lätt att räkna fram. I en koncern där några företag har sin redovisning i euro och andra i kronor kommer det att vara

Redovisning i euro 177

möjligt för ett företag som har sin redovisning i euro att på balansdagen ge ett koncernbidrag i denna valuta till ett företag i samma koncern som har sin redovisning i svenska kronor. I det mottagande företaget tas koncernbidraget upp i svenska kronor till balansdagens kurs och det är detta värde som används i företagets deklaration. I det givande bolaget bokförs koncernbidraget i euro men i deklarationen värderas bidraget enligt genomsnittskursen för räkenskapsåret. Denna skillnad i deklarationerna beträffande koncernbidragets värde kan utnyttjas för att fördela resultatet i koncernen mellan företagen på ett sätt som minimerar skattebelastningen för koncernen som helhet.

Det problem som koncernbidrag av nu beskrivet slag kan anses innebära kan mötas med skattelagstiftning som anger förutsättningarna för tillåtna koncernbidrag i koncerner med blandade redovisningsvalutor. Liknande effekter kan emellertid uppnås genom andra transaktioner mellan koncernföretag med olika redovisningsvalutor när balansdagen närmar sig och genomsnittskursen är känd. Det kan för att ta ytterligare ett exempel gälla koncerninterna köp av anläggningstillgångar för förhållandevis mycket stora värden. Över huvud taget torde möjligheterna till skatteplanering komma att vidgas avsevärt om de bokföringsskyldiga får full frihet att bestämma redovisningsvalutan i företag som ingår i en koncern.

Det förtjänar emellertid att hållas i minnet att förhållandena kan skifta avsevärt mellan koncernföretagen. Det är fullt möjligt att något eller några av de företag som ingår i koncernen har en omfattande fakturering i euro och ett uttalat behov av att kunna redovisa i denna valuta medan andra företag i koncernen bara handlar i svensk valuta och önskar redovisa i kronor. Till bilden hör också att ett företag utan egen förskyllan, genom att exempelvis röstmajoriteten övergår i nya händer, kan komma att ingå i en koncern och skulle då, om redovisningsvalutan skall hanteras på samma sätt som räkenskapsårets förläggning, tvingas byta inte bara räkenskapsår utan också redovisningsvaluta. En ytterligare aspekt är att det nuvarande kravet på gemensamt räkenskapsår bara gäller de svenska koncernföretagen. Utländska dotterföretag kan ha och har i praktiken inte sällan ett annat räkenskapsår än de svenska utan att det, såvitt känt, leder till stora problem. Det är också önskvärt att skattemässiga problem så långt möjligt löses genom skattelagstiftning och inte genom redovisningslagstiftning. I kapitel 7 har också föreslagits bestämmelser som utgör hinder mot koncernbidrag till företag som inte har samma redovisningsvaluta som bidragsgivaren. Dessa bestämmelser utgör ett så starkt incitament för företagen i en koncern att använda samma redovisningsvaluta att det framstår som överflödigt att därutöver meddela föreskrifter i bok-

178 Redovisning i euro SOU 1998:136

föringslagen om att företag i samma koncern skall var skyldiga att ha samma redovisningsvaluta.

9.2.9 Utländska filialer

Enligt 11 § lagen (1992:160) om utländska filialer skall en utländsk filial som bedriver näringsverksamhet här i landet ha en egen bokföring som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt. Enligt 14 § samma lag gäller för filialens bokföring, utöver vad som föreskrivs i 11 – 13 §§, vilka bestämmelser saknar betydelse i detta sammanhang, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av motsvarande slag. Det innebär enligt utredarens mening att det inte behövs några särskilda bestämmelser i lagen om utländska filialer om byte av redovisningsvaluta. De förslag som utredaren lagt fram i det föregående gör det möjligt för utländska filialer i Sverige att ha sin bokföring och upprätta sin redovisning i euro i stället för i kronor.

9.2.10 Delårsrapporter

Särskilda regler om delårsrapporter finns i 9 kap. ÅRL. Även om någon direkt hänvisning inte görs i det kapitlet till 2 kap. 6 § ÅRL framstår det för utredaren som självklart att samma valuta som används i års- och koncernredovisningen även skall användas i delårsrapporterna. Om företaget upprättar sin års- och koncernredovisning i euro skall alltså även delårsrapporterna upprättas i euro.

Någon särskild bestämmelse härom kan inte anses erforderlig.

10 Aktiekapital i euro

10.1 Allmänna överväganden

10.1.1 Inledning

I utredningsuppdraget ingår att utarbeta lagförslag som gör det möjligt för svenska aktiebolag, bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag att ha sitt aktiekapital i euro i stället för i kronor. Utredningsarbetet skall därvid drivas med utgångspunkt i att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. I detta får anses ligga att aktiekapitalet i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret skall vara angivet i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.

En annan given utgångspunkt för utredaren är att aktierna skall emitteras i en och samma valuta. Frågan om vissa finansiella bolag skall ges möjlighet att ha sitt aktiekapital i mer än en valuta skall utredas i annat sammanhang.

I 1997 års delbetänkande föreslog utredaren att det nuvarande systemet med nominella aktievärden skall ersättas med s.k. kvotaktier. Den frågan har överlämnats till Aktiebolagskommittén att utreda vidare och behandlas inte i förevarande betänkande.

10.1.2 Denomineringens betydelse

Utredaren har i det föregående föreslagit att när ett aktiebolag byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro så skall balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret fastställs. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.

Enligt utredarens förslag skall det bundna egna kapital, som på detta sätt räknas fram i den ingående balansen, användas i alla balansräkningar som upprättas därefter, med hänsyn tagen naturligtvis till de

180 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

beslut som efter bytet fattas om överförande av belopp från eller till det bundna egna kapitalet.

Tillämpat på aktiekapitalet innebär detta att aktiekapitalet räknas om till ECB:s kurs den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret och att det erhållna beloppet sedan används i alla senare balansräkningar med de justeringar som föranleds av bl.a. ny- och fondemission, konvertering och nyteckning med utnyttjande av optionsrätt.

Det skulle i och för sig vara möjligt att stanna här och låta aktiekapitalet i bolagsordningen och aktiebolagsregistret stå kvar med sina svenska värden dvs. i svenska kronor. Det skulle innebära att aktiekapitalet i årsbokslut och årsredovisning redovisades i en annan valuta och med andra belopp än i bolagsordning och aktiebolagsregister. En sådan motsättning mellan redovisning och bolagsordning skulle emellertid vara ägnad att leda till missförstånd beträffande storleken på bolagets aktiekapital och leda till svårigheter att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen till skydd för det egna bundna kapitalet. De mest omsatta börsbolagen, som enligt SCB:s enkät är de som mest önskar en möjlighet att redovisa i euro, torde dessutom vara angelägna om att kunna emittera sina aktier på den internationella kapitalmarknaden med aktierna denominerade i euro. Det är mot denna bakgrund utredaren ser regeringens direktiv om att aktiekapital och redovisning skall vara angivet i samma valuta. Aktiekapitalet skall alltså i bolagsordningen och i aktiebolagsregistret anges i samma valuta som bolaget använder i sin bokföring.

Tvånget att ange aktiekapitalet i redovisningsvalutan innebär i ett bolag som byter från kronor till euro att aktieägarna i Sverige får ta på sig en valutarisk. Ett aktiebolag som har sitt aktiekapital angivet i svenska kronor får nämligen anses vara skyldigt att betala utdelning, belopp som återbetalas i samband med inlösen av aktier och skifteslikvid i samband med bolagets upplösning i samma valuta. Om företaget byter till euro för aktiekapitalet får aktieägarna anses skyldiga att ta emot betalning av angivet slag i euro. Det innebär en olägenhet för dem om de avser att använda beloppen i Sverige och alltså måste växla varvid de löper risk att förändringar i växlingskursen euro/kronor minskar värdet på vad de erhållit från bolaget.

I sammanhanget vill utredaren nämna att ett byte av valuta för aktiekapitalet drabbar alla aktieägare lika. Giltigt beslut om en sådan ändring av bolagsordningen kan därför träffas med två tredjedels majoritet enligt 9 kap. 14 § ABL (fr.o.m. den 1 januari 1999 9 kap. 30 §). Om det emellertid i bolagsordningen finns bestämmelse om att exempelvis utdelning på aktier av visst slag skall ske med i kronor angivet belopp krävs enligt utredarens mening för giltigt beslut om att ändra bolagsordningsbestämmelsen till att avse motsvarande belopp i euro majoritet

Aktiekapital i euro 181

som anges i 9 kap. 15 § tredje stycket 2 (fr.o.m. den 1 januari 1999 9 kap. 33 § 2).

10.1.3 Aktiekapitalet skall denomineras i redovisningsvalutan

I enlighet med det anförda föreslår utredaren att ett aktiebolag som väljer att upprätta sin redovisning i euro skall ha skyldighet att följa upp beslutet i redovisningsfrågan genom att också denominera sitt aktiekapital i samma valuta.

Aktiernas nominella belopp skall anges i redovisnings- och denomineringsvalutan

Det är närmast självklart att aktiernas nominella belopp, vilket utredaren i och för sig anser bör avskaffas, skall anges i samma valuta som aktiekapitalet. Detta bör anges i aktiebolagslagen.

Byte av denomineringsvaluta skall ske genom ändring av bolagsordningen

Utredaren menar att om ett aktiebolag väljer att ha sin redovisning och sitt aktiekapital i euro, detta bör framgå av bolagsordningen och föreslår att föreskriften i 2 kap. 4 § ABL om bolagsordningens innehåll kompletteras med ett nytt fjärde stycke av denna innebörd.

Denomineringen av aktiekapitalet i euro sker alltså genom en bolagsordningsändring som företas samtidigt med en ändring i bolagsordningen beträffande redovisningsvalutan.

Upprepat byte av redovisnings- och denomineringsvaluta

Det finns ingenting som hindrar att ett bolag som har infört en bolagsordningsbestämmelse om att redovisnings- och denomineringsvalutan skall vara euro upphäver bestämmelsen och därmed återfår den bolagsrättsliga rätten att avge redovisning i svenska kronor och ha aktiekapitalet i svenska kronor. Beslutsordningen är densamma som när bestämmelsen infördes. En återgång till redovisning i svenska kronor kräver emellertid särskilt tillstånd av skattemyndigheten (3 a § tredje stycket bokföringslagen).

182 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

Omräkningskurs vid första valutabytet

I 1997 års delbetänkande föreslogs att PRV vid byte till euro skulle räkna om det registrerade aktiekapitalet enligt den växelkurs som gäller den dag ändringen registreras. Utredaren har emellertid tänkt om på denna punkt. Som framgår av det föregående skall ett företag som byter redovisningsvaluta upprätta en ingående balans i euro för det första räkenskapsår som omfattas av beslutet med tillämpning av en av ECB fastställd omräkningskurs avseende den sista bankdagen i det gamla räkenskapsåret. Aktiekapitalet bör räknas om till samma kurs. Tillämpas en och samma omräkningskurs för alla poster i den ingående balansräkningen kommer aktiekapitalet efter omräkningen att vara täckt av fritt eget kapital i samma utsträckning som i den utgående balansräkningen och alla relationer i övrigt mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen vara oförändrade. Utredaren föreslår att 9 kap. 35 § aktiebolagslagen utformas i enlighet härmed.

Tidpunkten då beslutet får verkan

Redovisningsvalutan och denomineringsvalutan skall alltid vara densamma. Byte av redovisningsvaluta föreslås ske endast i samband med skifte av räkenskapsår. Detsamma bör då gälla byte av denomineringsvaluta. Som utredaren anfört i det föregående finns det inte skäl att ge stämman möjlighet att skjuta på tidpunkten för bytet till ett senare räkenskapsår.

Beslut om ändring av bolagsordningen skall enligt 9 kap. 35 § aktiebolagslagen genast anmälas för registrering och får inte verkställas förrän registrering skett. I 9 kap. 35 § bör i klarhetens intresse föreskrivas att ett beslut om byte av denomineringsvaluta får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet.

I likhet med vad som gäller för byte av räkenskapsår måste en ändring av bolagsordningen avseende byte av denomineringsvaluta beslutas i så god tid att beslutet hinner att registreras före utgången av det gamla räkenskapsåret.

Vid byte av redovisnings- och denomineringsvaluta skall den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret efter omräkning till den nya valutan utgöra den ingående balansen för det nya räkenskapsåret. Den till euro omräknade ingående balansen skall också användas i senare balansräkningar när uppgift avseende det gamla räkenskapsåret lämnas. Omräkningen skall ske enligt en kurs som fastställs av ECB. Det innebär för aktiebolagens del bl.a. att PRV inte kan fastställa aktiekapitalet i den

Aktiekapital i euro 183

nya valutan förrän någon eller några dagar in på det nya räkenskapsåret. En möjlighet är naturligtvis att PRV i sitt beslut anger att det har fattats på räkenskapsårets första dag men expedierar beslutet först när omräkningskursen blivit känd och omräkning har skett. En sådan ordning är emellertid otillfredsställande från juridisk synpunkt. Den skulle dessutom inte tillgodose bolagens legitima intresse av att få besked i god tid huruvida beslutet om byte av redovisnings- och denomineringsvaluta godtagits av PRV.

Utredaren har därför stannat för att föreslå att beslut om byte av valuta för aktiekapitalet får registreras innan omräkningskursen på angivet sätt blivit fastställd av ECB. I PRV:s beslut anges endast att ändringen av bolagsordningen registreras vartill fogas upplysningen att aktiekapitalet kommer att räknas om i enlighet med aktiebolagslagen med tillämpning av ECB:s kurs. Ett registreringsbevis för bolaget utfärdat av PRV någon vecka in på det nya räkenskapsåret kommer då att ange aktiekapitalet i den nya valutan. Utredaren föreslår att PRV av regeringen åläggs att ex officio expediera ett sådant registreringsbevis till bolaget så snart omräkningen verkställts. Av registreringsbeviset kommer den kurs till vilket aktiekapitalet räknats om att framgå liksom det till euro omräknade aktiekapitalets storlek.

Omräkningskurs vid nytt valutabyte

När ett aktiebolag byter tillbaka sin redovisningsvaluta från euro till kronor måste denomineringen av aktiekapitalet också bytas. Det aktualiserar frågan hur aktiekapitalet skall räknas om. Det kan ligga nära till hands att räkna om aktiekapitalet från euro till kronor med användande av den omräkningskurs som tillämpades den gången bolaget bytte redovisningsvaluta från kronor till euro. Bolaget skulle då få tillbaka sitt gamla registrerade aktiekapital.

Utredaren menar emellertid att man inte kan tillämpa olika omräkningskurser beträffande olika poster i en ingående balansräkning. Samma omräkningskurs måste tillämpas för alla poster i balansräkningen, annars kommer aktiekapitalet efter omräkningen inte att vara täckt av fritt eget kapital i samma utsträckning som i den utgående balansräkningen och alla relationer i övrigt mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen kommer att vara förändrade. Det framstår vidare som orimligt att tillämpa en historisk omräkningskurs vid upprättande av den ingående balansen. Om den historiska kursen, som ju kan avse en dag som ligger långt tillbaka i tiden, skiljer sig från den aktuella omräkningskursen, får bolaget genom omräkningen en föränd-

184 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

rad ställning i förhållande till andra företag som inte räknat om sin balansräkning, något som kan få betydelse om skillnaden är stor. Den slutsats utredaren drar av det anförda är att den av ECB fastställda omräkningskursen den sista bankdagen på det gamla räkenskapsåret bör tillämpas också vid byte från euro till kronor. Den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 35 § har utformats i enlighet härmed.

10.2 Tillämpning av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro

Utredaren föreslår att aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag som så vill skall få upprätta sin årsredovisning i euro. Frågan blir då hur man med en balansräkning i euro skall hantera bestämmelser i aktiebolagslagen och annan associationsrättslig lagstiftning som ger en rättighet åt ett företag eller ålägger det en skyldighet, om företaget enligt balansräkningen har aktiekapital, bundet kapital eller tillgångar av viss i svenska kronor uttryckt storlek.

Är växelkursen fast, vilket den är under övergångsfasen, är det inte svårt att räkna om kronbeloppen till euro. Men hur gör man vid ett utanförskap då växelkursen varierar från den ena dagen till den andra? Det är den frågan som behandlas i det följande.

10.2.1 Aktiekapitalets storlek

Vad först gäller aktiekapitalet föreskrivs i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen att aktiebolag skall ha ett aktiekapital som uppgår till minst 100 000 kr i privata aktiebolag och till minst 500 000 kr i publika aktiebolag. Om möjlighet öppnas för aktiebolag att denominera aktiekapitalet i euro måste det registrerade aktiekapitalet i samband med övergången räknas om till euro. När omräkningen är verkställd och aktiekapitalet registrerat i euro, kommer det inte att spela någon roll om kronan försvagas eller stärks i förhållande till euron. Det innebär för det första att de 100 000kronorsbolag som övergår till euro, i aktiebolagsregistret kommer att stå med aktiekapital i olika belopp i euro, beroende på när övergången sker. För det andra innebär det att f.d. 100 000-kronorsbolag som övergått till aktiekapital i euro, kan komma att drivas med ett aktiekapital som understiger 100 000 svenska kronor räknat till aktuell kurs. Det inträffar så snart euron försvagas gentemot kronan sedan omräkningen av aktiekapitalet skett. Utredaren menar att sådana konsekvenser är ofrån-

Aktiekapital i euro 185

komliga och får tålas. De flesta aktiebolag som i dag har det lägsta aktiekapital som lagen tillåter har ju fått aktiekapitalet inbetalat vid olika tillfällen. Ett belopp om 50 000 kr år 1973 motsvaras i dag av mer än 200 000 kr. Sådana effekter av penningvärdeförändringar korrigeras genom höjningar av minimibeloppen i den angivna paragrafen.

Lagtekniskt är det enligt utredarens mening inte lämpligt att i 1 kap. 3 § ABL ange minimibeloppen också i euro. Gör man det riskerar man att komma i konflikt med regeln om att omräkningen skall ske till ECB:s kurs den sista bankdagen under det sista kronräkenskapsåret. Och att under ett utanförskap som präglas av rörlig växelkurs i lagen skriva in att aktiekapitalet skall räknas om till en angiven fast kurs framstår som olämpligt.

10.2.2 Kvittning vid nyemission m.m.

Lagfästa krav på viss i kronor angiven storlek på det bundna egna kapitalet måste också räknas om till euro. Som exempel kan nämnas bestämmelsen i 4 kap. 11 § ABL om kvittning vid nyemission. Kvittning av skuld på grund av aktieteckning mot fordran hos bolaget får ske i fråga om bolag, vars bundna egna kapital före emissionen uppgår till minst en miljon kronor, om styrelsen medger kvittning. Enligt utredarens mening bör prövningen av om bolaget har den erforderliga storleken på det bundna egna kapitalet ske enligt den senast fastställda balansräkningen. Därvid får lagens krav på en miljon kronor räknas om till euro enligt balansdagens kurs. Detsamma gäller vid beräkning enligt 4 kap. 12 § ABL av om ett bolag har en sådan storlek att betalningen för nya aktier skall sättas in på bankkonto eller inbetalas till bolaget direkt.

10.2.3 Auktoriserad revisor eller godkänd revisor

Ett ytterligare exempel på omräkningsproblem erbjuder 10 kap. 3 § andra stycket 1 ABL. Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor om tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 basbelopp. Vid tillämpningen av den bestämmelsen bör man enligt utredarens mening kunna räkna om basbeloppen till euro enligt omräkningskursen för respektive balansdag och ställa resultatet mot de redovisade nettovärdena.

Utredaren menar sammanfattningsvis att omräkningsproblem av nu beskrivet slag kan lösas genom att i aktiebolagslagen och annan

186 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

associationsrättslig författning angivna kronbelopp omräknas till euro med tillämpning av omräkningskursen på balansdagen för den senast fastställda årsredovisningen.

10.2.4 Skydd för det bundna egna kapitalet.

En annan fråga är hur man med en balansräkning i euro skall tillämpa associationsrättsliga regler till skydd för det bundna egna kapitalet.

Den centrala bestämmmelsen i aktiebolagslagen till skydd för det bundna egna kapitalet är en föreskrift i 12 kap. 2 § om att vinstutdelning till aktieägarna inte får överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om moderbolag som skall upprätta koncernredovisning, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som bolagets eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för redovisad förlust, belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital och belopp som enligt bolagsordning annars skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Några problem att tillämpa den bestämmelsen om redovisningen är i euro kan enligt utredarens mening inte uppstå. De i lagtexten angivna posterna finns alla upptagna i årsredovisningen med belopp i euro och någon omräkning krävs inte.

10.2.5 Nedsättning av aktiekapitalet

En bestämmelse som är avsedd att hindra att bolaget i samband med inlösen av aktier genom överkurs ”delar ut” av det bundna egna kapitalet har upptagits i 6 kap. 1 § ABL. Nedsättning för återbetalning till aktieägarna, eller avsättning till reservfond eller till fri fond får inte avse större belopp än att full täckning finns för det bundna egna kapitalet efter nedsättningen. Beräkningen därav skall enligt paragrafen ske enligt balansräkning för nästföregående räkenskapsår, om denna fastställs vid stämman, och annars på grundval av de handlingar som anges i 4 kap. 4 § första stycket 1–3 ABL. De sistnämnda handlingarna utgörs av den senast fastställda balansräkningen kompletterad på visst sätt, i praktiken oftast med bl.a. den senaste delårsrapporten.

I det bundna egna kapitalet ingår aktiekapitalet. Detta är emellertid angivet i euro i den balansräkning som enligt 6 kap. 1 § ABL skall ligga till grund för prövningen. Det finns enligt utredarens mening inte skäl att

Aktiekapital i euro 187

kräva att aktiekapitalet skall räknas om till någon aktuell kurs när prövningen sker.

Utredaren vill tillägga att i Aktiebolagskommitténs betänkande Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslås att ett aktiebolag inte får överföra värden till aktieägare eller annan om det inte finns täckning för det bundna egna kapitalet. Vad som sagts i det föregående om inlösen av aktier gäller också aktiebolagskommitténs förslag till skydd för det bundna egna kapitalet vid vinstutdelning.

10.2.6 Tvångslikvidation på grund av bristande kapitaltäckning

Bestämmelserna om tvångslikvidation återfinns i 13 kap. 2 § ABL. I den paragrafen föreskrivs bl.a. att det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns inte på bolagsstämma inom åtta månader efter hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om inte bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation.

Det är tydligt att kontrollbalansräkningen skall upprättas i euro om denna valuta enligt bolagsordningen skall användas i bolagets redovisning. Aktiekapitalet skall vid byte av denomineringsvaluta från kronor till euro räknas om en gång för alla. Det omräknade beloppet antecknas i aktiebolagsregistret och det är detta i euro angivna belopp som skall användas i alla balansräkningar som bolaget därefter upprättar. Det innebär att i en kontrollbalansräkning skall det registrerade, i euro angivna aktiekapitalet ställas mot övriga i 13 kap. 2 § angivna poster, vilka alla också är angivna i euro. Några tillämpningsproblem på grund av valutan i balansräkningen kan som utredaren ser det då inte uppkomma.

188 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

10.3 Tillämpningen av vissa andra bestämmelser i aktiebolagslagen när redovisningen är i euro

I tilläggsdirektiven föreskrivs att utredaren skall belysa frågan om vilken betalningsvaluta som skall användas vid vinstutdelning samt frågor om vad som skall gälla vid konvertering av konvertibla skuldebrev, inlösen av preferensaktier och återbetalning av kapitaltillskott. Även andra aktiebolagsrättsliga frågor som uppkommer under arbetets gång skall behandlas.

Med anledning härav och för att undersöka i vad mån det behövs särskilda övergångsbestämmelser har utredaren gått igenom aktiebolagslagen och – utöver vad som har noterats i det föregående om tillämpningen av vissa bestämmelser i aktiebolagslagen med belopp i svenska kronor när redovisningen är i euro – konstaterat följande.

10.3.1 Aktiebolags bildande

När ett aktiebolag skall bildas skall av bolagsordningen framgå bl.a. aktiekapitalets storlek. Skall bolaget ha euro som redovisnings- och denomineringsvaluta skall detta också anges i bolagsordningen. Om betalningen för aktierna skall erläggas i svenska kronor skall det anges i stiftelseurkunden. Om bolaget skall bildas medan Sverige står utanför EMU-projektet finns det skäl att föreskriva viss överkurs för att kunna parera förändringar i växlingskursen under betalningstiden. Det belopp i kronor som inbetalats till banken som betalning för aktierna skall nämligen räknas om till euro i samband med att bolaget anmäls för registrering. Det får anses vara ECB:s växlingskurs den dag banken utfärdar intyg om behållningen på kontot som är avgörande för om bolaget kan registreras. Har aktierna tecknats till nominella beloppet omräknat till euro enligt växlingskursen vid tiden för stiftelseurkundens undertecknande och kronans värde därefter har försvagats, skall registrering vägras eftersom bolaget då inte har tillförts värden motsvarande aktiekapitalet eller minimikapitalet.

När ett aktiebolag bildas med euro som redovisnings- och denomineringsvaluta behandlas således betalningar i svenska kronor som betalning i främmande valuta. Frågan om den kritiska värderingstidpunkten skall vara dagen för bolagets registrering eller dagen för bank- eller värderingsintyget vill utredaren som framgått besvara med intygsdagen.

Aktiekapital i euro 189

Det kan inte helt uteslutas att ett bolag som skall bildas med euro som redovisnings- och denomineringsvaluta i stiftelseurkunden föreskriver att betalningen skall erläggas i euro; stiftarna vänder sig kanske till kapitalplacerare med hemvist inom de 11 länder som fr.o.m. årsskiftet deltar i EMU-projektet. Beloppen skall inbetalas till svensk bank som på vanligt sätt utfärdar intyg om behållningen och därvid anger beloppet i euro. I registreringsärendet ställs detta belopp i euro mot kravet i 1 kap. 3 § aktiebolagslagen på minst 100 000 kr i aktiekapital. Eurobeloppet skall då i enlighet med det föregående räknas om med tillämpning av ECB:s växlingskurs dagen för intyget. Om beloppet efter omräkningen inte uppgår till 100 000 kr skall registrering vägras.

10.3.2 Aktier, aktiebrev och aktiebok

Stam- och preferensaktier

Det förekommer bestämmelser i bolagsordningen om att aktieslag skall ha olika rätt till utdelning, deltagande i ny- eller fondemission, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller utskiftning vid bolagets upplösning. De aktier som medför viss företrädesrätt till andel i bolagets tillgångar och vinst brukar kallas preferensaktier och övriga stamaktier.

Det är sålunda möjligt att i bolagsordningen föreskriva att preferensaktierna skall ha företrädesrätt framför stamaktierna till årlig utdelning av bolagets utdelningsbara vinst intill viss procent av aktiebeloppet. En sådan regel kombineras inte sällan med en föreskrift om att när sådan utdelning inte har kunnat lämnas under ett eller flera år, preferensaktier har rätt att av följande års utdelningsbara vinst få ut innestående belopp, innan utdelning på stamaktierna sker (företrädesrätt till ackumulativ utdelning). Utöver detta brukar preferensaktierna inte medföra rätt till andel i vinsten.

Vid bolagets upplösning brukar preferensaktierna endast ge rätt att ur bolagets behållna tillgångar erhålla ett belopp som motsvarar aktiens nominella belopp samt i förekommande fall innestående ackumulerad utdelning. Denna likvidationskvot har emellertid då vanligen företrädesrätt framför stamaktiernas.

Den bolagsstämma som har att fatta beslut i fråga om fastställelse av en årsredovisning i euro har också att besluta om dispositioner av vinsten eller förlusten enligt balansräkningen och dispositionerna uttrycks då i euro. Tillämpat på ett bolag med preferensaktier som har övergått till en redovisning i euro innebär det att efter valutabytet det nominella beloppet på preferensaktierna uttrycks i euro. Några svårigheter att avgöra om utdelningen motsvarar den procent av nominella beloppet eller motsvarande som kan finnas föreskriven i bolagsordningen

190 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

bör då inte uppstå genom valutabytet. Om det i bolagsordningen föreskrivs att utdelningen på preferensaktierna skall vara ett visst belopp, t.ex. 10 kr för räkenskapsår, måste bolagsstämman i samband med beslutet om dispositioner räkna om beloppet 10 kr till euro. Som omräkningskurs används den senast kända växlingskursen, dvs normalt kursen på stämmodagen. Skall utdelningen utbetalas vid senare tidpunkt löper bolaget en valutarisk av samma slag som när utdelningen eljest skall utbetalas i främmande valuta efter stämmodagen, se nedan under vinstutdelning.

Vad som sagts nu har motsvarande tillämpning på den likvidationskvot som kan belöpa på preferensaktierna i ett bolag med redovisningen i euro. Är likvidationskvoten relaterad till nominella beloppet kan det inte föranleda några svårigheter i tillämpningen eftersom båda faktorerna är uttryckta i samma valuta. Om återigen likvidationskvoten är bestämd till ett visst belopp i kronor, måste likvidatorerna på nyss angivet sätt räkna om beloppet till euro när de upprättar skiftet, varefter de har att utbetala skifteslikviden i kronor.

I ett bolag som övergått till euro i sin redovisning skall alltså bolagsstämmans beslut om dispositioner av årets resultat genomgående uttryckas i euro. Skall utdelningen utbetalas i annan valuta räknas beloppen i euro om till betalningsvalutan enligt växlingskursen den dag utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Så sker redan i dag i bolag med redovisningen i kronor när utdelningen skall utbetalas i exempelvis USD.

Den ordning som sålunda tillämpas i praxis beträffande utbetalning av utdelning i annan valuta än redovisningsvalutan bör kunna användas också i fråga om utdelning i svenska kronor på preferensaktier i aktiebolag som övergått till att redovisa i euro.

Det är naturligtvis möjligt att ändra i bolagsordningen och uttrycka preferensaktieägarnas rätt till utdelning i euro. En sådan ändring kräver som anförts i det föregående utomordentligt hög majoritet bland preferensaktieägarna. Det kan vara svårt att uppnå eftersom de svenska aktieägarna så länge Sverige inte deltar i EMU-projektet har ett intresse av att utdelningen betalas i kronor.

Aktiebrev

Som anförts ovan anser utredaren att systemet med ett nominellt värde på varje aktie bör upphävas. Innan detta skett är det emellertid ofrånkomligt att nominella beloppet anges i samma valuta som aktiekapitalet. En övergång från kronor till euro som denomineringsvaluta utlöser därför en skyldighet att infordra aktiebreven för påteckning att nominella beloppet ändrats (3 kap. 4 § tredje stycket in fine). Utredaren

Aktiekapital i euro 191

föreslår en övergångsbestämmelse som befriar aktiebolag som byter denomineringsvaluta från denna påteckningsskyldighet.

10.3.3 Ny- och fondemission

Ett aktiebolag får anses vara skyldigt att ange bl.a. emissionsbelopp i redovisnings- och denomineringsvalutan. Ett beslut om fondemission skall ange det belopp med vilket aktiekapitalet skall ökas och ange hur beloppet skall överföras från bolagets övriga egna kapital till aktiekapitalet. Om bolaget har övergått till redovisning i euro kommer samtliga nu ifrågavarande belopp naturligtvis att anges i euro.

Motsvarande gäller beslut om nyemission. Det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas (emissionsbeloppet) skall sålunda alltid anges i euro om bolaget redovisar i denna valuta. Det kan emellertid hända att betalningen för de nya aktierna skall erläggas i svenska kronor. Det innebär att kronor i detta sammanhang måste behandlas som en främmande valuta och alltså i princip på samma sätt som om betalningen skulle ha erlagts i exempelvis USD. Denna situation är inte ny för de största av våra aktiebolag som i dag finns noterade vid utländska börser och utnyttjar dem för sin kapitalanskaffning genom bl.a. nyemissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.

Betalning i kronor för aktier i euro skall i princip inbetalas på bankkonto som bolaget öppnat för ändamålet. De största bolagen har emellertid rätt att ta emot betalningen direkt. Oavsett hur betalningen har erlagts skall i ärendet om registrering av nyemission företes intyg av banken eller bolagets revisor av vilket framgår att bolaget tillförts medel motsvarande emissionsbeloppet.

Det är tydligt att bolaget löper en valutarisk när betalningen på detta sätt erläggs i kronor medan registreringen skall ske i euro. Sker emissionen utan överkurs och försvagas kronan under betalningstiden kan resultatet bli en emission till underkurs, vilket inte är tillåtet.

Av skäl som anförts ovan i samband med bolagsbildning anser utredaren att den kritiska värderingstidpunkten skall vara dagen för bank- eller värderingsintyget. Om det belopp i kronor, som den dagen står inne på bankkontot eller sammanlagt tillförts bolaget, omräknat till euro enligt ECB:s växlingskurs samma dag inte uppgår till det i euro uttryckta emissionsbeloppet skall registrering vägras.

Att det förhåller sig på det viset bör beaktas när ett aktiebolag överväger att byta redovisnings- och denomineringsvaluta. Om bolaget har en nyemission i svenska kronor som pågår över det skifte av räkenskapsår vid vilket valutabytet till euro sker, riskerar bolaget att nyemissionen kommer att ske till underkurs om kronans värde försvagas

192 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

i förhållande till euron. Bolaget kan valutasäkra sig mot detta, avstå från att byta redovisningsvaluta eller ta risken att nyemissionen inte kan genomföras. För lagstiftaren finns inte anledning att påverka bolagets val.

Emissionsprospekt

Skyldigheten att upprätta emissionsprospekt knyts i 4 kap. 18 § och 5 kap. 16 § ABL till en beloppsgräns, 300 000 kr. Emitterar ett svenskt bolag med aktiekapitalet i euro nya aktier i Sverige blir det över huvud taget inga beräkningsproblem, om betalningen för tecknade aktier skall erläggas i svenska kronor; priset per aktie muliplicerat med antalet eller högsta antalet aktier som emitteras ställs direkt mot beloppsgränsen 300 000 kr. Motsvarande gäller för skuldebrev.

Skall betalningen erläggas i euro eller annan främmande valuta, måste beloppet per aktie räknas om till svenska kronor med tillämpning av en lämplig växlingskurs. PRV har inte någon uttalad praxis i fråga om vilken växlingskurs som skall tillämpas. Utredaren menar att växlingskursen måste vara känd för bolaget den dag beslutet om emission fattas, annars kan växelkursförändringar utlösa prospektplikt med åtföljande oförutsedda prospektkostnader som tvingar bolaget att avbryta emissionen. Utredaren menar därför att prospektplikten bör beräknas med tillämpning av ECB:s växlingskurs dagen för emissionsbeslutet. Det omräknade beloppet multipliceras med antalet eller högsta antalet aktier som emitteras. Överskrider produkten 300 000 kr föreligger prospektplikt, annars inte. Detsamma gäller för skuldebrev. Problemet är inte nytt, motsvarande gäller redan i dag om betalningen för tecknade aktier skall erläggas i annan valuta än svenska kronor, vilket inträffar när emissionen sker på börs i främmande land. Något behov av lagstiftningsåtgärder föreligger alltså inte.

Vad som sagts nu gäller även skyldighet att upprätta prospekt enligt 2 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

10.3.4 Emission av konvertibler och optioner

Konvertibler och optioner emitteras enligt reglerna för obligationer. PRV kontrollerar inte om betalningen för nya konvertibler motsvarar exempelvis konvertiblernas nominella belopp när en konvertibelemission registreras. Om emissionen skett till underkurs i den meningen att betalningen underskridit konvertiblernas nominella belopp utgör det alltså inte hinder för registrering av emissionen. Däremot får betalningen betydelse i samband med konvertering.

Aktiekapital i euro 193

Konvertering

Enligt gällande rätt får konverteringskursen inte sättas under aktiernas nominella belopp. Men det räcker inte med detta. Konvertering innebär att konvertibeln byts mot aktier, varvid skuldförbindelsens belopp avräknas mot konverteringskursen. Om konvertiblerna emitterats till underkurs kan det leda till komplikationer när konvertering påkallas. Antag att konverteringskursen överensstämmer med aktiernas nominella belopp och att konvertiblerna emitterats till underkurs. I så fall skall konvertering vägras eftersom ett utbyte skulle innebära att aktier emitteras till underkurs. Bolaget har ju inte tillförts vederlag motsvarande skuldförbindelsens belopp. En emission av konvertibler till underkurs kan emellertid hjälpas upp genom en lämplig konverteringskurs. Antag att konvertibler med ett nominellt värde av 100 kr emitteras till underkursen 50 kr kontant. Aktiernas nominella belopp är 100 kr. Om konverteringskursen är 200 kr, dvs. två konvertibler byts mot en aktie, tillförs bolaget genom konvertibelemissionen 100 kr kontant per aktie, vilket är godtagbart (se SOU 1997:22 s. 350).

Det centrala i sammanhanget är att vid konvertering skuldförbindelsens belopp avräknas mot konverteringskursen. I samband med en övergång till redovisning i euro skall aktiekapitalet och övriga poster i balansräkningen inklusive konverteringslånet räknas om till euro. I konsekvens med detta räknas det nominella beloppet på aktierna och konvertiblerna om. Det påverkar konverteringskursen som följande exempel visar. Antag att aktiernas och konvertiblernas nominella belopp är 100 kr och konverteringskursen 200 kr. Två konvertibler skall alltså kunna bytas mot en ny aktie. I samband med valutabytet räknas nominella beloppet på aktier och konvertibler om med tillämpning av den i delbetänkandet använda växlingskursen 0,115600. Nominella beloppet på aktierna och konvertiblerna blir alltså (100* 0,115600=) 11,56 och konverteringskursen (200*0,115600=) 23,12. Vid konverteringen avräknas skuldförbindelserna på nominellt 11,56 euro mot konverteringskursen 23,12, dvs. två konvertibler ger en ny aktie precis som förut.

I 5 kap. 4 § 8 föreskrivs att ett beslut om emission av konvertibler skall ange bl.a. den rätt som skall tillkomma borgenär eller innehavare av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller nedsätts eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion. Det är klart att det i dag inte finns några utestående konvertibellån som innehåller lånevillkor som direkt tar sikte på den situationen att det emitterande bolaget byter redovisningsvaluta innan lånet är till fullo betalt. Bland villkoren brukar

194 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

emellertid ingå en bestämmelse som ger det värdepappersinstitut som biträtt bolaget vid emissionen rätt att företräda långivarna i frågor som rör skuldförhållandet. Bestämmelsen brukar kombineras med en föreskrift om att bolaget skall samråda med institutet i god tid innan bolaget vidtar åtgärder som kan föranleda omräkning av konverteringskursen. Som exempel på en sådan bestämmelse kan anföras § 11 i L M Ericssons konvertibla förlagslån 1993/2000 som har följande lydelse: ”Utan att särskilt uppdrag från fordringshavarna behöver åberopas, är banken berättigad att, såväl vid som utom domstol eller exekutiv myndighet, företräda fordringshavarna i frågor av formell natur som rör detta lån”.

Utredaren menar att den omräkning av konvertiblernas nominella belopp och konverteringskursen som blir följden av det emitterande bolagets beslut att byta redovisningsvaluta är en sådan fråga av formell natur som kan handläggas av värdepappersinstitutet på konvertibelhavarnas vägnar eftersom omräkningskursen fastställs av ECB och omräkningen därmed reduceras till en rent matematisk operation. Utredaren föreslår därför inte någon bestämmelse i 5 kap. aktiebolagslagen om att nominella beloppet på utelöpande konvertibler och teckningsoptioner samt konverterings – och teckningskursen skall räknas om när bolaget byter valuta för redovisningen och denomineringen av aktiekapitalet.

10.3.5 Nedsättning av aktiekapitalet

Ett beslut om nedsättning av aktiekapitalet skall ange bl.a. det belopp med vilket aktiekapitalet skall nedsättas (nedsättningsbeloppet), nedsättningsändamålet samt hur nedsättningen skall genomföras (6 kap. 3 §). Ett aktiebolag får anses vara skyldigt att ange nedsättningsbeloppet och i förekomande fall utskiftningsbeloppet i redovisnings- och denomineringsvalutan. Om bolaget har övergått till redovisning i euro kommer samtliga nu ifrågavarande belopp därför att anges i euro.

Det kan emellertid hända att nedsättningen sker för återbetalning till aktieägarna och att betalningen skall ske i svenska kronor. Det innebär att bolaget ådrar sig en valutarisk eftersom kronor i detta sammanhang måste behandlas som en främmande valuta och alltså i princip på samma sätt som om betalningen skulle ha erlagts i exempelvis USD. Denna situation är inte ny för de största av våra aktiebolag som i dag finns noterade vid utländska börser och som ofta utbetalar utdelning som belöper på aktier som ägs av utlänningar i annan valuta än svenska kronor.

Ett bolag som i sin bolagsordning har bestämmelser som innebär att bolaget fortlöpande löser in aktier med belopp som anges i kronor har

Aktiekapital i euro 195

anledning att överväga de valutarisker som kan vara förenade med ett byte av redovisnings- och denomineringsvaluta till euro. Bolaget kan valutasäkra sig mot sådana risker, avstå från att byta redovisningsvaluta eller ta risken att nedsättningsåtagandena inte kan fullgöras. För lagstiftaren finns inte anledning att påverka bolagets val.

10.3.6 7-11 kap.

Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna i dessa kapitel erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.

10.3.7 Vinstutdelning

Utredaren har i det föregående föreslagit att ett aktiebolag som valt euro för den löpande bokföringen skall använda samma valuta inte bara i årsredovisningen utan i förekommande fall också i delårsrapporter och i koncernredovisningen. Årsredovisningen består enligt 2 kap. 1 § årsredovisningslagen av balansräkning, resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse och i förekommande fall finansieringsanalys. I samtliga delar av årsredovisningen skall beloppen anges i samma valuta. Har ett aktiebolag valt euro som redovisningsvaluta kommer årets vinst i resultat- och balansräkningen att uttryckas i euro. Den ordinarie bolagsstämma som fattar beslut om fastställelse av årsredovisningen har också att besluta om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen. Dispositionerna uttrycks i samma valuta som årsredovisningen, dvs. i detta fall euro.

I likhet med vad som i dag gäller för många svenska aktiebolag med aktieägare utomlands kan vinsten utbetalas i annan valuta än redovisningsvalutan. Ett svenskt aktiebolag med redovisningen i euro kan alltså välja att utbetala utdelningen i svenska kronor trots att bolagsstämmans beslut uttryckts i euro. Bolag som utbetalar utdelning i främmande valuta räknar i dag om vinsten per aktie från redovisningsvalutan till utbetalningsvalutan enligt kursen den dag utdelningen förfaller till betalning dvs. i kupongbolag omedelbart på stämmodagen eller vid den tidpunkt bolagsstämman beslutat och i avstämningsbolag på avstämningsdagen (jfr 16 kap. 8 § i Aktiebolagskommitténs betänkande (1997:168) Vinstutdelning i aktiebolag). Detsamma bör gälla gälla om ett svensk aktiebolag med redovisningen i euro väljer att utbetala utdelningen i svenska kronor trots att bolagsstämmans beslut uttryckts i euro.

196 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

Har bolagsstämman beslutat att utdelningen skall utbetalas i svenska kronor trots att redovisningsvalutan är euro uppstår en kursrisk beroende på att växlingskursen kan förändras under den tid som löper från bolagsstämmans utdelningsbeslut till dess utdelningen förfaller till betalning under den tid det åtgår för bolaget att administrera utbetalningen. Bolaget kan förmodligen bekosta en bankgaranti som tillförsäkrar ägarna av samtliga aktier utdelning till exempelvis stämmodagens kurs. Däremot är det inte möjligt för bolaget att teckna en utdelningsgaranti som bara gäller utdelningen till aktieägare bosatta i t.ex. Sverige eftersom det skulle strida mot likhetsprincipen i 3 kap. 1 § ABL.

10.3.8 Återbetalning av kapitaltillskott

Ett aktiebolag med likviditetsproblem kan få hjälp av en aktieägare som lånar bolaget medel till betalning. Ett sådant lån påverkar emellertid inte bolagets eget kapital. Bolaget byter bara en skuld mot en annan.

Annorlunda blir det om aktieägaren skänker bolaget medel. Då ökar bolagets egna fria kapital genom att tillgångarna ökar. Därmed täcks också en högre andel av aktiekapitalet.

Ett aktieägartillskott är varken ett lån eller en gåva utan kan karakteriseras som en slags bolagets ”hederskuld” som inte redovisas bland skulderna och inte heller gåvobeskattas.

Det är vanligt att aktieägartillskott sker på villkor som innebär att tillskottet skall återbetalas när bolagets ekonomi blir bättre. I praktiken förekommer två slags villkor. Enligt det ena skall tillskottet återbetalas allteftersom bolaget får fritt eget kapital tillgängligt för detta ändamål. Det andra innebär att tillskottet vid likvidation eller konkurs skall återbetalas sedan alla fordringsägarna fått full betalning men innan aktieägarna får ut något. Det går att kombinera dessa villkor. Villkoren måste utformas så att tillskottet inte blir att betrakta som lån till bolaget. Lån måste nämligen tas upp bland bolagets skulder och då påverkas inte det egna kapitalet och tillskottet får ingen betydelse för likvidationsplikten.

De nämnda villkoren anses ge utrymme för att inte skuldföra tillskottet förrän bolagsstämman fastställt en balansräkning som visar att bolaget har fritt eget kapital som kan användas för återbetalning. Så länge bolaget redovisar ansamlad förlust bör det återbetalningspliktiga beloppet redovisas inom linjen i balansräkningen.

Återbetalning av ett på angivet sätt villkorat aktieägartillskott företer stora likheter med vinstutdelning. Det framgår om man tänker på fall då tillskottet gjorts av ett moderbolag till ett helägt dotterbolag. Också när

Aktiekapital i euro 197

samtliga aktieägare har tillskjutit medel i förhållande till sina aktieinnehav på villkor om återbetalning när bolaget kan redovisa vinst är det tydligt att gränsen mot vanlig vinstutdelning är flytande. Försiktigheten bjuder att tillämpa bestämmelserna i aktiebolagslagen om vinstutdelning på återbetalning av villkorade aktieägartillskott.

Om ett aktiebolag erhållit ett aktieägartillskott i någon av de angivna formerna och bolaget därefter byter redovisningsvaluta från kronor till euro, skall balansräkningen räknas om till euro. Den villkorliga återbetalningsskyldigheten redovisas inom linjen men det framstår som lämpligt att beloppet där redovisas i euro med tillämpning av balansdagens kurs.

Det kan av omständigheterna stå klart att ett aktieägartillskott skett på villkor att återbetalningen skall ske i samma valuta som tillskottet. Ett sådant villkor påverkas inte av ett byte av redovisningsvaluta. Bolaget kan inte ensidigt gå från villkoret utan betalningen skall fullgöras i tillskottsvalutan om inte de som gjort tillskottet medger annat. Situationen kan i detta avseende jämställas med när ett svenskt företag med redovisningen i kronor har en skuld i främmande valuta. I redovisningen anges beloppet i svenska kronor men betalningsskyldigheten skall fullgöras i den främmande valutan och bolaget löper risk att göra vinst eller förlust på grund av kursförändringar.

Beslut om återbetalning av aktieägartillskott skall som anförts ske enligt reglerna om vinstutdelning. Situationen i detta avseende påminner närmast om när ett bolag med redovisningen i euro skall fatta beslut om vinstutdelning som skall utbetalas i annan valuta än redovisningsvalutan, se vad som anförts härom under vinstutdelning. Saken behöver enligt utredningens mening inte klarläggas ytterligare genom lagstiftning.

10.3.9 Likvidation

Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna om likvidation erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.

10.3.10 Fusion

Aktiebolagslagen tillhandahåller sedan länge ett särskilt förfarande för samgåenden mellan aktiebolag. Förfarandet som kallas fusion innebär att ett eller flera aktiebolag (överlåtande bolag) går upp i ett annat (övertagande bolaget). Aktieägarna i det överlåtande företaget får som vederlag för sina aktier normalt aktier i det övertagande bolaget. Det eller de överlåtande bolagen upplöses och deras samtliga tillgångar och

198 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

skulder övertas genom universalsuccession av det övertagande bolaget. Någon likvidation av överlåtande bolag behövs inte och skall inte heller ske.

En fusion inleds med att de fusionerande bolagen upprättar en fusionsplan som skall innehålla de uppgifter som kan vara av betydelse för fusionen. Planen skall granskas av bolagens revisorer, vilkas yttrande skall fogas till planen. Planen skall registreras i aktiebolagsregistret och uppgift om registreringen skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Innan planen behandlas av bolagsstämmorna, skall aktieägarna haft tillfälle att ta del av den. Planen skall godkännas inte endast av bolagsstämman i överlåtande bolag utan också, om en minoritet av viss storlek begär det, av bolagsstämman i det övertagande bolaget. Bolagsstämmans beslut skall för att vara giltigt biträdas av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna.

Skyddet för bolagens borgenärer tillgodoses genom att bolagen måste ansöka om tillstånd att verkställa planen. En sådan ansökan skall i första hand handläggas av PRV. Verket skall kalla borgenärerna i överlåtande bolag och, i vissa fall, borgenärerna i övertagande bolag. Om ansökan bestrids skall PRV överlämna ärendet till tingsrätten. Annars kan verket själv bifalla ansökan. Om tillstånd lämnas, skall det övertagande bolaget anmäla fusionen tillsammans med nödvändiga följdbeslut för registrering. I och med denna registrering fullbordas fusionen, dvs. överlåtande bolag anses upplösta och deras tillgångar och skulder övergår på det övertagande bolaget. Samtidigt övergår fusionsvederlaget till de tidigare aktieägarna i överlåtande bolag.

Om ett bolag har bytt sin redovisnings- och denomineringsvaluta till euro innebär det i praktiken stora svårigheter att genomföra en fusion med ett bolag som har behållit sin redovisnings- och denomineringsvaluta i svenska kronor. Svårigheterna uppstår redan vid upprättandet av fusionsplanen. Det är styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande bolag som skall upprätta denna och den skall vara gemensam för samtliga deltagande bolag. I detta ligger emellertid inte nödvändigtvis att fusionsplanen skall upprättas i en och samma valuta.

I fusionsplanen skall det för varje bolag anges bl.a. hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag samt vilken kontant ersättning som skall lämnas som fusionsvederlag. Vidare skall anges den tidpunkt och de övriga villkor som skall gälla för utlämnandet av fusionsvederlaget. I planen skall också anges vilka rättigheter i det övertagande bolaget som skall tillkomma innehavare av aktier, skuldebrev och andra värdepapper med

Aktiekapital i euro 199

särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt skall vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.

Det är utan tvekan mycket svårt att bedöma om fusionsvederlaget i fusionsplanen har bestämts på ett riktigt sätt även om de deltagande bolagen har tillhandahållit ett beslutsunderlag i form av bl.a. redovisningshandlingar för de senaste tre räkenskapsåren med beloppen i svenska kronor. Om dessa redovisningshandlingar är upprättade i olika valutor stiger svårigheterna ytterligare.

Det kan emellertid inte komma på fråga att förbjuda fusioner mellan bolag som har olika redovisningsvalutor. Effekten av ett sådant förbud skulle bara bli kringgåendeåtgärder. Ett samgående mellan två aktiebolag med olika redovisningsvalutor kan lika väl genomföras exempelvis med tillämpning av likvidationsreglerna. Det ena bolaget förvärvar då samtliga aktier i det andra varefter dotterbolaget försätts i likvidation och moderbolaget övertar dess behållna tillgångar i form av likvidationsandel. Det är också möjligt att uppnå effekterna av en fusion genom överlåtelse av det överlåtande bolagets inkråm till det övertagande bolaget, varefter det överlåtande bolaget likvideras och vederlaget för inkråmet skiftas ut bland aktieägarna i det sistnämnda bolaget.

Det skall också påpekas att de svårigheter som har angivits i det föregående att bedöma det erbjudna fusionsvederlaget inte på något sätt är unika för fusioner mellan bolag med olika redovisningsvaluta. Liknande svårigheter föreligger t.ex. när utländska bolag köper svenska företag och erlägger betalningen i form av egna aktier.

På grund av det anförda föreslår utredaren inte några särskilda bestämmelser om fusioner mellan bolag med olika redovisningsvaluta. Det får överlämnas till de normgivande organen på redovisningsområdet att meddela de anvisningar för fusioner av nu berört slag som kan behövas.

10.3.11 15-19 kap.

Utredaren har inte kunnat finna att bestämmelserna i dessa kapitel erbjuder problem utöver dem som har behandlats i det föregående.

200 Aktiekapital i euro SOU 1998:136

11 Ekonomiska föreningar

11.1 Ekonomiska föreningar

Som anförts i kapitel 8 har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa finansiella företag.

I kapitel 10 har utredaren ingående analyserat de problem som är förenade med att ett aktiebolag byter redovisningsvaluta. Vad som anförts i det sammanhanget är i långa stycken tillämpligt också när en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta.

I enlighet härmed föreslår utredaren att det i 2 kap. 2 § och 7 kap. 14 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar införs bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som utredaren föreslagit beträffande 2 kap. 4 § och 9 kap. 35 §aktiebolagslagen. De föreslagna bestämmelserna innebär att om en ekonomisk förening skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i stadgarna. Beslut om införande eller ändring av en sådan stadgebestämmelse får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.

Även om det således är möjligt att för de ekonomiska föreningarnas del i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag finns det vissa skillnader mellan de två associationsformerna som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att ett aktiebolag är en kapitalassociation i vilken aktiekapitalet spelar en central roll till bolagsborgenärernas skydd. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om att det måste finnas ett visst minsta aktiekapital på 100 000 kr för privata och 500 000 kr för publika aktiebolag.

202 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136

Dessutom finns bestämmelser som innebär att ett aktiebolag måste träda i likvidation när bolagets egna kapital understiger aktiekapitalet i viss omfattning. Motsvarande bestämmelser saknas i föreningslagen. Medlemsinsatserna behöver således inte uppgå till något visst minsta belopp och någon likvidationsplikt på grund av bristande täckning av medlemsinsatserna finns inte.

I aktiebolag sker ”avgång” ur bolaget normalt genom att aktieägaren säljer sina aktier, något som inte påverkar aktiekapitalets storlek. I en ekonomisk förening återigen innebär varje medlemsbyte att föreningen tvingas återbetala medlemsinsatsen till den avgångne medlemmen med belopp som beräknas med utgångspunkt i den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. Insatskapitalets storlek förändras alltså fortlöpande något som inte är fallet med aktiekapitalet.

En ytterligare skillnad värd att nämna utgör det förhållandet att aktierna i ett aktiebolag i princip kan överlåtas fritt och att det förekommer en omfattande aktiehandel. I en ekonomisk förening är medlemsbevisen inte föremål för handel på samma sätt och föreningarna kan inte exempelvis nyemittera medlemsbevis för att skaffa riskkapital. Förlagsandelsbevisen har i detta avseende mera karaktär av aktier men enligt vad utredaren erfarit är handeln med förlagsandelsbevis mycket begränsad.

De nu angivna skillnaderna har betydelse för behandlingen av de olika poster som ingår i en ekonomisk förenings bundna egna kapital.

11.1.1 Det bundna egna kapitalet

I lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om bundet kapital och hur detta skall skyddas. Det bundna egna kapitalet utgörs av inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda insatser, reservfond samt uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig (9 kap. 7 §) .

Utredaren föreslår att byte av redovisningsvaluta får ske endast i samband med byte av räkenskapsår. När en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta från svenska kronor till euro måste, som anförts i kapitel 9, balansräkningen för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro när den ingående balansräkningen för det nya räkenskapsåret görs upp. Resultatet blir då en ingående balans där alla relationer mellan fritt och bundet kapital, mellan eget och främmande kapital och mellan alla andra poster och delar i balansräkningen är oförändrade jämfört med den utgående balansen för det gamla räkenskapsåret.

Nästa fråga blir då om posterna i den ingående balansen avseende det bundna egna kapitalet skall tas upp i den utgående balansen för samma

Ekonomiska föreningar 203

räkenskapsår med samma belopp eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja mellan å ena sidan medlemsinsatser och förlagsinsatser, vilka kan komma att återbetalas till medlemmarna eller dem som innehar förlagsandelar, och å andra sidan uppskrivningsfond och reservfond, vilka endast utgör bokföringsposter och inte kan bli föremål för anspråk på återbetalning på samma sätt som de nyssnämnda posterna.

Det finns därför enligt utredarens mening fyra principiellt olika sätt att behandla posterna i det bundna egna kapitalet i balansräkningar som upprättas efter valutabytet.

Det första sättet är att alltid ta upp posterna i det bundna egna kapitalet till ”anskaffningsvärdet”. Det innebär att det värde som posten fått vid omräkningen av den gamla balansräkningen till euro används i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Som exempel på poster som enligt utredarens mening alltid skall behandlas på detta sätt kan nämnas uppskrivningsfond och reservfond samt, i aktiebolag, överkursfond.

Det andra sättet är att dels behandla posten på angivet sätt till ”anskaffningsvärdet”, dels denominera posten i euro med verkan att anspråk från delägarna på återbetalning av posten uttrycks i denna valuta. Som exempel på en post som enligt utredarens förslag skall behandlas på detta sätt kan nämnas aktiekapitalet i ett aktiebolag. Det ligger nära till hand att behandla medlemsinsatserna i en ekonomisk förening på samma sätt. Utredaren återkommer i det följande till den frågan.

Det tredje och fjärde sättet är att behandla posterna till balansdagens kurs utan repektive med denominering av posten i euro. Som exempel på en post som skulle kunna behandlas på detta sätt kan nämnas förlagsinsatserna i en ekonomisk förening. Som utvecklas i det följande är förlagsinsatserna nära besläktade med förlagslån. Förlagslån i annan valuta än redovisningsvalutan tas upp till balansdagens kurs. Det finns skäl att behandla förlagsinsatser i svenska kronor på samma sätt, om föreningen bytt redovisningsvaluta till euro. Om emellertid förlagsinsatserna i samband med valutabytet denomineras i euro kommer anspråk på att få förlagsinsatsen inlöst att uttryckas i denna valuta och då bör posten redovisas till ”anskaffningsvärdet” på samma sätt som aktiekapitalet i ett aktiebolag.

Resonemanget så långt leder alltså fram till slutsatsen att uppskrivningsfond och reservfond alltid skall redovisas till ”anskaffningsvärdet” dvs. det värde som posten fått vid omräkningen av den gamla balansräkningen till euro. Det är detta värde som skall användas i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att

204 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136

senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Detta följer av allmänna redovisningsprinciper och några särskilda bestämmelser i ämnet behövs inte.

Redovisningen av medlems- och förlagsinsatserna kräver emellertid ytterligare överväganden.

11.1.2 Medlemsinsatser och insatsemission

I stadgarna för en ekonomisk förening skall alltid anges den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall fullgöras samt i vad mån en medlem får delta i föreningen med insats utöver vad han är skyldig att delta med (2 kap. 2 § första stycket 4). Medlemsinsatsen betalas normalt kontant, men ingenting hindrar att stadgarna anger att medlemsinsatserna skall fullgöras med egendom, t.ex. varuleveranser, eller med arbetsprestationer. En insats kan vara hur hög eller hur låg som helst, men insatsfrihet är inte tillåten. (Se Malmén, Lagen om ekonomiska föreningar, 2 uppl. 1995 s. 67 ff).

Belopp som kan bli föremål för vinstutdelning, dvs. överskott i föreningens rörelse, kan överföras till medlemsinsatserna genom insatsemission (10 kap. 2 a §). För detta krävs bestämmelser i stadgarna (se 2 kap. 2 § första stycket 12).

Varje medlem har rätt att på begäran få skriftlig uppgift av föreningen om sitt medlemsskap och de insatser som han har betalt in eller tillgodoförts genom insatsemission (3 kap. 6 §). När en medlem har avgått har han rätt att sex månader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodoförda medlemsinsatser (4 kap. 1 §).

Konsekvensen bjuder enligt utredarens mening att medlemsinsatserna behandlas på samma sätt som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Det innebär att medlemsinsatserna denomineras i euro i samband med att föreningen byter redovisningsvaluta. Anspråk på återbetalning av medlemsinsatsen framställs därefter i euro. En sådan ordning är ägnad att underlätta föreningens hantering av återbetalningsanspråken. Det är nämligen inte alldeles enkelt att beräkna de belopp som skall återbetalas. Beloppet får inte överstiga vad som belöper på medlemmen i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräkning som hänför sig till tiden för avgången. När denna balansräkning är upprättad i euro framkommer gränsbeloppet i samma valuta och det blir då klart enklare att ställa detta belopp mot ett återbetalningskrav uttryckt i euro. Utredaren föreslår därför en bestämmelse i föreningslagen om att medlemsinsatserna skall denomineras i euro i samband med byte av redovisningsvaluta.

Ekonomiska föreningar 205

11.1.3 Förlagsinsatser

Gällande rätt

Vid sidan av medlemsinsatserna kan föreningen erhålla tillskottskapital i form av förlagsinsatser. För detta krävs bestämmelser i stadgarna. Det är möjligt att i stadgarna föreskriva att förlagsinsatser får tillskjutas även av andra än medlemmar (se 5 kap. 2 §).

Utmärkande för förlagsbevisen är att de vid föreningens upplösning har sämsta rätt bland borgenärerna. Om det finns ett överskott när alla kända skulder har betalts har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp motsvarande insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål (se 5 kap. 3 §).

För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order. Beviset skall innehålla uppgift om bl.a. insatsens storlek, den rätt till utdelning som insatsen medför, det sätt på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske, samt eventuella begränsningar i fråga om vem som har rätt att förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (se 5 kap. 4 §).

I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer av lagen om ekonomiska föreningar, i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (1936:81) om skuldebrev. Härvid jämställs bevis som har ställts till viss man med enkelt skuldebrev och bevis till innehavaren eller till viss man eller order med löpande skuldebrev. Den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt till viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen är likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser (5 kap. 5 §).

Styrelsen skall föra en förteckning över samtliga förlagsinsatser. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem eller föras med automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. Förteckningen skall innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt till utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den (5 kap. 6 §).

Den som innehar en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen inlöst tidigast efter fem år från tillskottet, om han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast efter fem år från tillskottet, om föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex månader i förväg. Inlösen sker till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandelsbeviset. Beloppet får dock inte

206 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136

överstiga vad som av föreningens egna kapital enligt den senast fastställda balansräkningen, utan anlitande av reservfonden eller uppskrivningsfonden, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser (5 kap. 7 §).

Utredarens överväganden

Förlagsinsatserna ingår i bolagets bundna egna kapital. När de infördes gjordes jämförelser med B-aktier i ett aktiebolag. Förlagsinsatserna ger inte någon garanterad avkastning utan utdelningen är i likhet med aktier beroende av om föreningen går med vinst. Det talar för att förlagsinsatserna i likhet med aktiekapitalet i ett aktiebolag skall denomineras i euro i samband med att föreningen byter redovisningsvaluta. Det skulle innebära att föreningen med befriande verkan skulle kunna återbetala förlagsinsatsen i denna valuta. Det aktualiserar frågan om det över huvud taget är möjligt att genom beslut på föreningsstämma ändra föreningens skyldighet enligt utelöpande förlagsandelsbevis att betala i svenska kronor till en skyldighet att i stället betala i euro.

Det är en grundläggande princip inom civilrätten att en gäldenär inte ensidigt kan ändra i villkoren i utfästelse som han har lämnat i exempelvis ett skuldebrev. Som framgått av redogörelsen för gällande rätt gäller för förlagsandelsbevisen i tillämpliga delar vad som föreskrivs i skuldebrevslagen. Förlagsandelsbevis kan ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Det framstår som i hög grad tveksamt om ett föreningsbeslut om byte av betalningssvaluta till euro skulle var giltigt i förhållande till någon som i god tro förvärvat ett förlagsandelsbevis ställt till innehavaren och med förlagsinsatsen och utdelningsrätten angiven i svenska kronor.

Utredaren har därför stannat för att inte lägga fram något förslag om att föreningar med förlagsinsatser skall kunna denominera dessa i redovisningsvalutan. I förhållandet mellan föreningen och förlagsinsatsinnehavarna bör således storleken av förlagsinsatser, utgivna i svenska kronor, även i fortsättningen beräknas i svenska kronor.

I balansräkningen måste emellertid förlagsinsatserna redovisas till ett värde i euro. Frågan är då vilken kurs som skall användas vid omräkningen.

Som framgått av det anförda är förlagsinsatserna närbesläktade med förlagslån. Det förhållande att förlagsinsatsen och utdelningen skall betalas i annan valuta än redovisningsvalutan påverkar föreningens ställning. Om kronan stärks i förhållande till euron ökar belastningen på föreningen och dess ställning försvagas. Om posten förlagsinsatser därvid redovisas enligt anskaffningsvärdet, dvs. enligt den omräknings-

Ekonomiska föreningar 207

kurs som gällde när föreningen gick över till annan redovisningsvaluta, kan det belopp som redovisas som förlagsinsatser – och som därmed är bundet – komma att understiga den förpliktelse som föreningen i verkligheten har mot förlagsandelshavarna. Detta är enligt utredarens mening inte tillfredsställande. Förlagsinsatser bör därför i stället redovisas till det belopp som framkommer vid en omräkning enligt balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller minskar bör det medföra en justering av fritt eget kapital. Detta kommer i utredarens förslag till uttryck i 9 kap. 7 § föreningslagen.

Till frågan om det finns skäl att behandla ekonomiska föreningar som är finansiella företag annorlunda återkommer utredaren i kapitel 12.

11.2 Sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar

Vad som ovan har sagts om insatser och omräkning av eget kapital i ekonomiska föreningar har motsvarande tillämpning i fråga om sambruksföreningar och bostadsrättsföreningar, se lagen (1988:222) om sambruksföreningar och bostadsrättslagen (1991:614) och i dessa lagar gjorda hänvisningar till föreningslagen.

208 Ekonomiska föreningar SOU 1998:136

12 Finansiella företag

12.1 Inledning

12.1.1 Företag som får möjlighet att redovisa i euro

Som anförts i kapitel 8 har utredaren funnit det naturligt att lägga fram förslag till bestämmelser om redovisning i euro som endast gäller de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatte- och statistikändamål. Hit hör i första hand aktiebolag och ekonomiska föreningar, av vilka några är finansiella företag. Men också sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag hör till den krets av företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Till utgången av år 1998 utgör dessutom bankaktiebolag en särskild grupp av associationer som inte följer aktiebolagslagen utan bankaktiebolagslagen (1987:618), men som beskattas som aktiebolag. I sammanhanget skall nämnas att kreditmarknadsföreningar räknas som ”vanliga” ekonomiska föreningar. I enlighet härmed föreslår utredaren att det av bokföringslagen skall framgå att inte bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag får ange beloppen i den löpande bokföringen och redovisningen i övrigt i euro. Beträffande understödsföreningar se avsnitt 12.10.3.

12.1.2 Hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske

I kapitel 9 har utredaren föreslagit hur ett byte av redovisningsvaluta skall ske. Framställningen tar sikte på aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet men den av utredaren föreslagna ordningen bör tillämpas på alla företag som omfattas av de föreslagna beskattningsreglerna. Bestämmelsen i bokföringslagen har utformats i enlighet härmed. Några särskilda bestämmelser om bankaktiebolag föreslås emellertid inte med hänsyn till att sådana bolag följer bestämmelserna i

210 Finansiella företag SOU 1998:136

aktiebolagslagen när den av utredaren föreslagna lagstiftningen träder i kraft.

I kapitel 10 och 11 har utredaren ingående analyserat de problem som är förenade med att ett aktiebolag eller en ekonomisk förening byter redovisningsvaluta. Vad som anförts i det sammanhanget gäller enligt utredaren också när aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen är ett finansiellt företag. Problemanalysen får dessutom anses i långa stycken giltig också beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag.

I enlighet härmed föreslår utredaren att om ett finansiellt företag av sist angivet slag skall ha sin bokföring i euro, detta skall anges i sparbankens reglemente, medlemsbankens stadgar respektive försäkringsaktiebolagets eller det ömsesidiga försäkringsbolagets bolagsordning. Bestämmelser om detta bör upptas i 2 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619), 2 kap. 4 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker och 2 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (1982:713) (FRL).

Beslut om införande eller ändring av en bestämmelse av nu aktuellt slag får verkan vid ingången av det räkenskapsår som följer närmast efter beslutet. Att balansräkningen för det gamla räkenskapsåret skall räknas om till euro enligt den kurs ECB fastställt för balansdagen och att resultatet sedan skall användas när i senare upprättade balansräkningar uppgift lämnas om det gamla räkenskapsåret följer av de föreslagna bestämmelserna i bokföringslagen och årsredovisningslagstiftningen.

12.1.3 Redovisning av det bundna egna kapitalet enligt ECB:s kurs vid valutabytet eller balansdagens kurs?

Även om det således är möjligt att beträffande sparbanker, medlemsbanker, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag i många avseenden tillämpa samma bestämmelser som föreslås beträffande aktiebolag eller ekonomiska föreningar finns det vissa skillnader som kräver särskilda överväganden. Det har att göra med att det egna kapitalet i dessa associationer är indelat i andra poster än i aktiebolag och ekonomiska föreningar i allmänhet.

Som framgått av framställningen i kapitel 11 är den fråga som måste besvaras om posterna i det bundna egna kapitalet efter valutabytet skall tas upp i balansräkningen med de belopp som erhållits vid omräkningen enligt ECB:s kurs eller om de skall räknas om till balansdagens kurs. Det är därvid möjligt att skilja ut grundfond och garantifond i sparbanker, medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker, aktiekapitalet i ett försäkringsaktiebolag samt garantikapitalet i ett ömsesidigt

Finansiella företag 211

försäkringsbolag. Dessa poster skiljer sig som utvecklas i det följande i vissa avseenden från exempelvis en uppskrivningsfond, en reservfond eller, i aktiebolag, en överkursfond.

För att börja med den sistnämnda gruppen av poster i det bundna egna kapitalet är det för utredaren självklart att uppskrivningsfonder, reservfonder och överkursfonder efter ett valutabyte alltid skall tas upp till det värde som posten fått vid omräkningen enligt ECB:s kurs till euro. Det är detta värde som skall användas i alla senare balansräkningar som upprättas i denna valuta, med den reservationen att senare beslut om ökning eller minskning av posten påverkar värdet. Detta följer av allmänna redovisningsprinciper och behöver inte regleras i lag.

Lika självklart är det enligt utredarens mening att aktiekapitalet i försäkringsaktiebolag i bolagsordningen och aktiebolagsregistret skall anges i euro på samma sätt som föreslås beträffande aktiebolag i allmänhet. Bestämmelser om detta bör tas upp i 2 kap. 5 § försäkringsröreslelagen.

Konsekvensen kräver vidare att medlemsinsatser och förlagsinsatser i medlemsbanker behandlas på samma sätt som insatser i ekonomiska föreningar i allmänhet, se vad som anförs härom i kapitel 11. Det innebär att medlemsinsatserna i stadgarna och föreningssregistret skall anges i euro. Bestämmelser om detta bör tas upp i 2 kap. 4 § lagen om medlemsbanker. Förlagsinsatserna däremot bör beräknas i svenska kronor och omräknas till euro med balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det bundna egna kapitalet ökar eller minskar, bör det medföra en justering av fritt eget kapital. Utredaren föreslår att en bestämmelse motsvarande 9 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar upptas i 5 kap. 4 § ÅRKL.

Vad härefter gäller frågan om grundfonden i sparbanker skall jämställas med aktiekapitalet i ett aktiebolag noterar utredaren följande. Enligt 2 kap. 5 § 5 sparbankslagen skall i reglementet för en sparbank anges grundfondens belopp samt huruvida hela grundfonden eller en del av denna skall betalas tillbaka med eller utan ränta. Bidrag till grundfonden tecknas och betalas enligt i stort sett samma rutiner som tillämpas vid bildande av aktiebolag och i likhet med vad som gäller i aktiebolag förfaller frågan om bildande av sparbanken om inte ett belopp motsvarande grundfonden har tecknats vid tiden för konstituerande stämman. Dessa bestämmelser talar för att grundfonden fyller samma funktion i en sparbank som aktiekapitalet i ett aktiebolag. Detta intryck förstärks av vissa bestämmelser i 5 kap. om fonder och vinstdisposition. Utredaren förslår därför att en sparbanks grundfond i samband med byte av redovisningsvaluta till euro i reglementet skall anges i denna valuta. En bestämmelse om detta bör tas in i 2 kap. 5 § sparbankslagen.

212 Finansiella företag SOU 1998:136

Vad härefter gäller garantifonden i en sparbank föreskrivs i 5 kap. 1 § sparbankslagen att sparbanksstämman får besluta att bilda en garantifond genom bidrag av huvudmän och andra. För att vara bindande skall teckning av bidrag till garantifonden ske på teckningslista. På denna skall anges om ränta skall utgå och i så fall hur den skall beräknas. Garantifonden får återbetalas endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning. I övrigt skall beträffande återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande. Av 5 kap. 7 § framgår vidare att sparbanken kan utfärda bevis om tillskott till garantifond som får förvärvas av sparbanken i samband med återbetalning av fonden. Det intryck som dessa bestämmelser förmedlar är att garantifondsbevisen närmast är att jämföra med förlagsandelsbevisen i en ekonomisk förening. I enlighet härmed föreslår utredaren att om en sparbank bytt redovisningsvaluta till euro garantifonden skall beräknas i svenska kronor och redovisas i euro till balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det egna kapitalet (garantifonden) ökar eller minskar, bör det medföra en justering av reservfonden. Utredaren föreslår att 5 kap. 4 § ÅRKL utformas i enlighet härmed.

De ömsesidiga försäkringsbolagen regleras i försäkringsrörelselagen. Delägarna i ett sådant försäkringsbolag är försäkringstagarna. De svarar inte personligen för bolagets förpliktelser i fråga om bl.a. livförsäkring och vissa former av sjuk- och olycksfallsförsäkring, men kan ha ett sådant ansvar beträffande andra försäkringar utan begränsning eller med begränsning till visst belopp (1 kap. 7 § FRL). Beroende på försäkringslag och bolagsordningens innehåll svarar försäkringstagarna/delägarna som aktieägarna i ett aktiebolag eller som komplementärerna eller kommanditdelägarna i ett kommanditbolag.

Ett ömsesidigt försäkringsbolag får inte bildas utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl för det. Garantikapitalet skall betalas med pengar. Det skall betalas tillbaka när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek, jfr avsnitt 12.7 (1 kap. 8 §). I bolagsordningen för ett ömsesidigt försäkringsbolag skall anges bl.a. garantikapitalet, i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna, i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantikapitalet samt om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas (2 kap. 5 § 12-18).

Beslut om återbetalning av garantikapitalet fattas av bolagsstämman och får inte verkställas utan Finansinspektionens tillstånd. Verkställd återbetalning skall av styrelsen eller verkställande direktören genast anmälas för registrering (12 kap. 4 §).

Finansiella företag 213

Utredaren menar att de nu redovisade bestämmelserna gör ett motsägelsefullt intryck. Å ena sidan kan det finnas ett garantikapital som får förutsättas fungera som aktiekapitalet i ett aktiebolag i sådana ömsesidiga försäkringsbolag där delägarna inte svarar personligen för bolagets förpliktelser. Å andra sidan inbetalas garantikapitalet av garanterna som inte nödvändigtvis är försäkringstagare/delägare. Skillnad kan dessutom göras mellan garanter som med stöd av bestämmelser i bolagsordningen har rösträtt på bolagsstämma och garanter som inte har rösträtt. Utredaren menar att försiktigheten bjuder att garantikapitalet behandlas som förlagsinsatser. Det innebär att om ett ömsesidigt försäkringsbolag bytt redovisningsvaluta till euro, garantikapitalet skall beräknas i svenska kronor och redovisas i euro till balansdagens kurs. I den mån detta leder till att det egna kapitalet ökar eller minskar, bör det framgå av balansräkningen, jfr de i det föregående föreslagna ändringarna i 5 kap. 4 § ÅRKL beträffande garantifonden i en sparbank.

I departementspromemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45) föreslås vissa ändringar i 5 kap. 4 § ÅRFL. Bl.a. föreslås möjlighet till vinstutdelning för livförsäkringsbolag, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Bolag som inte har en bestämmelse i bolagsordningen om att de får dela ut vinst kommer enligt förslaget inte att redovisa något fritt eget kapital. Dessa bolag kommer i stället att få ha en konsolideringsfond. Med hänsyn till att 5 kap. 4 § ÅRFL är föremål för översyn avstår utredaren från att nu lägga fram förslag till ändringar i den paragrafen utan överlämnar åt Regeringskansliet att bestämma vilken post i bolagets egna kapital som skall användas för att justera värdeförändringar i garantikapitalet.

12.2 Redovisningsfrågor

12.2.1 Löpande bokföring

Utredaren har i det föregående föreslagit bestämmelser i bokföringslagen och ÅRL som innebär att den löpande bokföringen i de associationer som föreslås få rätt att tillämpa förenklade omräkningsregler för skatteoch statistikändamål skall ske i svenska kronor eller euro och att årsredovisningen skall ske i samma valuta som använts i den löpande bokföringen för räkenskapsåret.

En bestämmelse i bokföringslagen om att den löpande bokföringen skall ske i svenska kronor eller euro torde för det stora flertalet icke finansiella företag inte innebära några tillämpningssvårigheter. För dem framstår det närmast som självklart att bokföringslagen i dag innebär

214 Finansiella företag SOU 1998:136

krav på att den löpande bokföringen fullgörs i kronor. För ett antal av de finansiella företagen och några av de allra största icke finansiella företagen ställer sig saken något annorlunda.

Svenska Bankföreningen har sålunda i sitt yttrande över 1997 års delbetänkande avstyrkt en lagregel om att beloppen i den löpande bokföringen skall anges i svenska kronor eller euro. En sådan lagregel innebär nämligen, enligt föreningen, att de väl fungerande och effektiva flervalutasystem som numera finns på den svenska marknaden måste modifieras till orimliga kostnader samtidigt som deras funktionalitet kraftigt försämras.

De företag vilkas intressen Svenska Bankföreningen företräder omfattas av kapitalkrav som gäller fortlöpande dag för dag. Kraven är i dag i den svenska lagstiftningen uttryckta i kronor och de föreslås nu kompletterade med krav uttryckta i euro. Det framstår då som närmast självklart att dessa företag för att kunna ge statsmakterna de möjligheter till kontroll som skall utövas i enlighet med internationella åtaganden utformar sina redovisningssystem så att de på begäran av kontrollmyndighet kan utan omgång tillhandahålla uppgifter i kronor eller euro som anger hur de i lagen angivna kapitalkraven är uppfyllda.

Den föreslagna regleringen behöver emellertid inte få de konsekvenser som Svenska Bankföreningen fruktar. Kravet på att den löpande bokföringen skall föras antingen i svenska kronor eller euro får nämligen anses tillgodosett även i redovisningssystem som använder annan valuta under den förutsättningen att omräkning till kronor eller euro kan ske omedelbart om det skulle behövas.

Transaktioner i vissa delsystem får sålunda såväl enligt gällande rätt som med utredarens förslag registreras i främmande valuta. Det gäller exempelvis poster som i års- och delårsbokslut skall upptas till balansdagens kurs. För dem saknar kronvärdet vid anskaffningstillfället betydelse för vilket värde posten skall upptas till på balansdagen. En annan sak är att vissa upplysningsregler kan kräva stödrutiner som möjliggör beräknandet av valutaeffekten på det redovisade resultatet.

Hanterandet av till volym och antal betydande transaktioner i flera valutor utgör en naturlig del av många finansiella företags verksamhet. Inte minst gäller detta för banker och andra finansiella företag. Informationen från bokföringssystemen läggs inte endast till grund för företagens externa redovisning utan även till grund för deras interna kontroll och tillämpningen av särskilda rörelseregler om finansiell riskhantering och minsta buffertkapital.

För riskhanteringen är det ofta nödvändigt att det momentant går att beräkna företagets olika valutapositioner. Dessutom gäller att de gränser och andra restriktioner som rörelsereglerna regelmässigt uppställer måste iakttas vid varje tillfälle. För finansiella företag motiverar särskilt

Finansiella företag 215

kopplingen bokföring – riskhantering – kapitalkravs-bestämmelser, att Finansinspektionen genom föreskrifter och allmänna råd närmare reglerar frågan om i vilka valutor bokföring får ske. Sådana föreskrifter kan för företag som lyder under ÅRKL meddelas med stöd av normgivningsbemyndigandet i 1 kap. 5 § nämnda lag. Någon särskild lagstiftning för finansiella företag behövs därför inte.

Ett motsvarande normgivningsbemyndigande finns i 1 kap. 4 § ÅRFL. Någon särskild lagstiftning för försäkringsbolag behövs därför inte heller.

12.2.2 Säkringsredovisning

Ett företags resultat och ställning påverkas av förändringar i värdet på dess tillgångar, skulder och rättigheter samt åtaganden utanför balansräkningen. Företaget kan säkra en förändringsbenägen post i balansräkningen (position) genom att skaffa en skyddande position. Säkringen uppnås om värdeförändringar på den skyddande positionen kompenserar värdeförändringar på den säkrade positionen. Redovisningslagstiftningen kan emellertid kräva att olika värderingsprinciper skall tillämpas för den säkrade respektive den skyddande positionen. Företaget har då vissa möjligheter att tillämpa säkringsredovisning, vilket innebär att värderingsprincipen för en av positionerna frångås så att samma värderingsprincip tillämpas för båda positionerna.

Säkringsredovisning innebär ett avsteg från den grundläggande redovisningsprincipen att balansräkningens poster och, i förekommande fall, delposter skall värderas var för sig (se 2 kap. 2 § ÅRKL jfr med 2 kap. 4 § första stycket 5 ÅRL). Ett sådant avsteg är endast tillåtet om det finns särskilda skäl och det är förenligt med kraven på att redovisningen skall vara upprättad på ett överskådligt sätt i enlighet med god redovisningssed och att den skall ge en rättvisande bild (se 2 kap. 2 § ÅRKL jfr med 2 kap. 4 § andra stycket ÅRL). Finansinspektionen har i ämnet säkringsredovisning meddelat allmänna råd (se allmänt råd till 4 kap. 11 § FFFS 1997:26). Motsvarande regler gäller för försäkringsbolag (se 2 kap. 2 § ÅRFL och allmänt råd till 4 kap. 10 § FFFS 1997:27).

Utredaren konstaterar att ett byte av redovisningsvaluta kan påverka förutsättningarna för ett företags säkringsredovisning. Antag att en position i euro skyddas mot växelkursförändringar i förhållande till kronan och att företaget byter sin redovisningsvaluta till euro. Då kommer den tidigare säkrade positionen inte längre att påverkas av förändringar i växelkursen mellan euron och kronan och behöver och kan följaktligen inte säkras mot växelkursförändringar. Det betyder också att

216 Finansiella företag SOU 1998:136

den tidigare skyddande positionen övergår till att vara en öppen valutaexponering. Förutsättningarna för säkringsredovisning är således inte uppfyllda efter bytet av redovisningsvaluta (jfr allmänt råd till 4 kap. 11 § FFFS 1997:26 III. Tillämpning p. 6).

Motsvarande gäller om en position i en annan valuta än euro skyddats mot i förändringar i växelkursen mellan denna valuta och kronor. Övergår företaget till att ha sin redovisning i euro kan det medföra att den skyddande positionen förlorar sin verkan och i stället ökar företagets valutaexponering.

Byte av redovisningsvaluta kan alltså medföra att säkringsredovisningen avbryts. Om säkringsredovisningen skett med tillämpning av anskaffningsvärdering kan redovisningsmässiga effekter uppkomma. Enligt Finansinspektionens allmänna råd om säkringsredovisning bör uppskjutna orealiserade förluster redovisas omedelbart i resultaträkningen. Uppskjutna orealiserade vinster bör redovisas om det är förenligt med ordinarie värderingsregler (jfr Europeiska Kommissionens skrift Redovisning för införandet av euron, 1997, p. 72 och 73). Utredaren menar att dessa allmänna råd bör tillämpas vid avbrott i säkringsredovisning på grund av byte av redovisningsvaluta.

Ett företag som skall byta redovisningsvaluta till euro kan redan under det sista kronräkenskapsåret känna ett behov av att säkra framtida kassaflöden i såväl kronor som andra valutor mot växelkursförändringar i förhållande till euron. En sådan säkring kan ske exempelvis genom en terminsaffär som ger företaget euro mot kronor efter valutabytet. Innan bytet har skett torde dock en sådan terminsaffär eller liknande åtgärd inte kunna säkringsredovisas. Den grundläggande förutsättningen att positionen som skall valutasäkras skall vara exponerad för en valutarisk är nämligen inte uppfylld om positionen är i samma valuta som rapportvalutan. Att företaget i en nära framtid kommer att byta rapportvaluta påverkar inte denna bedömning. Säkringsåtgärder av det slag som nu diskuteras måste enligt utredarens mening i redovisningen behandlas som en valutaexponering så länge företaget redovisar i svenska kronor men kan, givet att övriga förutsättningar är uppfyllda, omfattas av en säkringsredovisning när redovisning och aktiekapital eller motsvarande bundet eget kapital lagts om till euro.

Utredaren menar att frågan om hur säkringar skall redovisas inte lämpar sig för reglering i lag. Det bör liksom hittills ankomma på Finansinspektionen att meddela den kompletterande normgivning som behövs.

Finansiella företag 217

12.2.3 Fonden för orealiserade vinster

Finansiella företag får värdera överlåtbara värdepapper som är omsättningstillgångar till marknadsvärde (4 kap. 6 § ÅRKL och 4 kap. 5 § ÅRFL). Vinster som uppkommer till följd av att det bokförda värdet överstiger anskaffningsvärdet är dock inte tillgängliga för utdelning utan skall sättas av till en fond för orealiserade vinster (4 kap. 7 § och 5 kap. 4 § 3-5 ÅRKL respektive 4 kap. 6 § och 5 kap. 4 § 2 och 3 ÅRFL). Beträffande finansiella instrument i utländsk valuta måste en avsättning göras för den del av värdeförändringen som är hänförlig till en värdeförändring i lokal valuta, medan någon avsättning för den del av värdeförändring som orsakats av valutakursförändringar inte torde vara nödvändig (jfr allmänt råd till 5 kap. 32 § FFFS 1997:26). Någon närmare vägledning om hur värdeförändringen skall fördelas mellan prisförändring och valutakursförändring finns inte. I praxis torde förekomma att prisförändringen värderas såväl till anskaffningskursen som till balansdagens kurs.

När ett företag byter redovisningsvaluta från kronor till euro skall fonden för orealiserade vinster räknas om enligt ECB:s kurs på balansdagen. Senare avsättningar till fonden bestäms med hänsyn till balansräkningar upprättade i euro, något som enligt utredarens mening inte innebär några problem jämfört med när redovisningen är i kronor.

Som utredaren ser det blir det inte heller några problem att bestämma avsättningen till fonden för det sista räkenskapsåret med redovisning i kronor. Utrymmet för vinstutdelning bestäms ju av den i kronor upprättade balansräkningen. De frågor som kan uppkomma beträffande fonden för orealiserade vinster bör enligt utredarens mening lämpligen lösas genom att Finansinspektionen meddelar allmänna råd i ämnet.

12.3 Kapitaltäckningsfrågor

För finansiella företag gäller särskilda kapitaltäcknings-, placerings- och solvensregler. Dessa kan, om företagets redovisning sker i euro, ge upphov till särskilda problem. Detta gäller i synnerhet för vissa finansiella företag, såsom sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföreningar och ömsesidiga försäkringsbolag. Utredaren har fått i uppdrag att studera dessa problem och belysa bl.a. hur återbäringsmedlen i livförsäkringsbolag skall behandlas. Om det är möjligt skall utredaren lämna förslag till lagändringar som kan lösa problemen. Visar det sig att problemen inte kan lösas, skall utredaren i stället utforma sina lagförslag så att det framgår att förslagen inte omfattar de aktuella företagen. I detta sammanhang bör noteras att det inte ingår i utredaren uppdrag att

218 Finansiella företag SOU 1998:136

studera de indirekta effekter som svenska företags övergång till aktiekapital och redovisning i euro kan få med avseende på restriktioner som gäller för finansiella företags placeringar och kapitaltäckning.

12.3.1 Kapitalbas och kapitalkrav

Om ett finansiellt institut byter redovisningsvaluta skall balansräkningen i kronor för det gamla räkenskapsåret räknas om till euro enligt ECB:s kurs på den sista bankdagen under räkenskapsåret. Eftersom hela balansräkningen räknas om enligt samma växelkurs förändras inte relationen mellan de olika balansräkningsposterna. Det innebär att relationen mellan de riskviktade tillgångarna och primärt och supplementärt kapital blir densamma i den utgående kronbalansräkningen som i den ingående eurobalansräkningen. Institutets kapitaltäckning för kreditrisk förändras alltså inte av ett byte av redovisningsvaluta. Eftersom euro blir redovisningsvaluta och svenska kronor en främmande valuta kommer dock vid bytet kapitalkravet för valutarisk i allmänhet att påverkas.

Kapitalbasen

Kapitalbasen består av två delar, primärt och supplementärt kapital. Primärt kapital består av fritt och bundet eget kapital. I finansiella företag som bedrivs i aktiebolagets form utgörs primärt kapital av eget kapital (med undantag för kumulativa preferensaktier och uppskrivningsfonder), kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond samt det belopp som svarar mot bankens reserver till följd av avskrivningar på egendom som upplåtits till nyttjande. Dessutom får vissa obeskattade reserver räknas in som primärt kapital. Supplementärt kapital består av eviga och vissa tidsbundna förlagslån. Efter Finansinspektionens tillstånd får även andra kapitaltillskott och reserver medräknas som primärt eller supplementärt kapital.

Byte av redovisningsvaluta innebär att lån som tagits upp i den gamla redovisningsvalutan genom bytet förvandlas till lån i främmande valuta. I enskilda institut kan det visa sig väsentligt att det supplementära kapitalet i form av förlagslån emitterade i kronor efter bytet varierar med växelkursen mellan euron och kronan. Denna effekt uppkommer till följd av att skulder i annan valuta än rapportvalutan måste räknas om till rapportvalutan med tillämpning av balansdagens kurs enligt 4 kap. 8 § ÅRKL.

Finansiella företag 219

Eftersom någon omräkning enligt balansdagens kurs inte görs beträffande det primära kapitalet i enskilda juridiska personer uppkommer inte några valutaeffekter där.

I finansiella företagsgrupper (”koncernnivå” vid tillämpning av kapitaltäckningsreglerna m.m.) kan dock valutaeffekter förekomma. Vinster i utländska dotterföretag som uppkommit efter förvärvstidpunkten kan nämligen räknas in i kapitalbasen med tillämpning av balansdagens kurs. Vad som i dag gäller för utländska dotterföretag vid beräknandet av den finansiella företagsgruppens kapitaltäckning kommer i framtiden att gälla även för svenska dotterföretag som har sin redovisning i annan valuta än sitt svenska moderföretag. Vissa tillsynsfrågor aktualiseras om inte samtliga företag inom koncernen byter redovisningsvaluta samtidigt. En sådan fråga är hur vinster som upparbetats i ett svenskt dotterföretag skall behandlas, om endast det svenska moderföretaget övergår till att redovisa i euro. En annan tillsynsfråga är hur kapitalandelen av det belopp som svarar mot skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond skall behandlas. Den kan fluktuera över tiden i ett institut som har sin redovisning i euro. Sådana fluktuationer är emellertid inte en direkt konsekvens av att institutet har sin redovisning i euro, utan en följd av att en genomsnittskurs för räkenskapsåret skall användas vid omräkning för beskattningsändmål.

Utredaren kan för sin del inte se att ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut är förenat med annat än rent tekniska problem. Dessa kan lämpligen lösas genom föreskrifter som Finansinspektionen meddelar med stöd av det normgivningsbemyndigande som finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag och den särskilda lag som utredaren föreslår om redovisning i euro för finansiella företag.

Av betydelse för tillsynen är också att den ändring av bolagsordningen som krävs för byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut skall godkännas av tillsynsmyndigheten, se avsnitt 12.9.

Kapitalkravet för kreditrisker

Ett byte till redovisning till euro innebär att hela balansräkningen räknas om enligt ECB:s växelkurs. Relationen mellan de olika tillgångsposterna förändras inte genom omräkningen och riskviktningen påverkas inte heller av detta. Det kapitalkrav som ställs på ett institut för kreditrisker är således oberoende av i vilken valuta institutet upprättar sin redovisning.

220 Finansiella företag SOU 1998:136

Beräkning av kapitalkravet för marknadsrisker

Kapitaltäckningslagen delar in marknadsrisker i bl.a. positionsrisker, avvecklingsrisker, motpartsrisker och valutakursrisker. Av dessa är det endast valutakursrisken som påverkas av företagets val av redovisningsvaluta.

Kapitalkravet för valutakursrisker bestäms med hänsyn till det ifrågavarande institutets totala korta positioner och långa positioner i utländsk valuta. Ett belopp motsvarande 8 procent av den största av dessa två totala positioner räknas fram och jämförs med institutets kapitalbas. Kapitalkravet utgörs av det framräknade beloppet minskat med 2 procent av kapitalbasen.

För företag med euro som redovisningsvaluta kommer positioner i svenska kronor att innebära en valutarisk. Dessa företag måste därför kapitaltäcka öppna positioner i svenska kronor men däremot inte öppna positioner i euro. Utredaren föreslår att 4 kap. 8 § kapitaltäckningslagen ändras så att detta klart kommer till uttryck.

Införandet av euron kan försvåra för instituten att använda egna modeller för att beräkna kapitalkravet eftersom de historiska tidsserier som krävs för beräkningarna inte går att ta fram. Någon omräkningskurs för euron finns ju inte före år 1999. Det innebär svårigheter att tillämpa bl.a. 9 kap. 7 § FFFS 1997:12. Detta problem är emellertid inte specifikt för de företag som väljer att redovisa i euro utan gäller också företag med redovisning i svenska kronor och positioner i euro. Utredaren menar att det får ankomma på Finansinspektionen att meddela föreskrifter för tillämpningen av denna och liknande bestämmelser.

Kapitalkravet på värdepapperbolag för kostnadsrisker

Ett värdepappersbolags kapitalbas får aldrig understiga motsvarande 25 procent av bolagets fasta kostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan, se 2 kap. 5 § första stycket kapitaltäckningslagen. Vid tillämpning av denna bestämmelse på företag som bytt redovisningsvaluta bör gränsbeloppet beräknas med tillämpning av samma kurs som användes när balansräkningen räknades om i samband med bytet.

I 2 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen ges Finansinspektionen möjlighet att justera kapitalkravet om bolagets verksamhet ändrats väsentligen. Utredaren har övervägt om bestämmelsen bör kompletteras med en möjlighet för inspektionen att justera kapitalkravet även vid väsentligt förändrad växelkurs mellan euron och kronan. För de värdepappersbolag som har en stor andel av sina kostnader i kronor är

Finansiella företag 221

det nämligen inte säkert att de kostnader som det föregående räkenskapsåret redovisades i euro efter omräkning till den då rådande växelkursen är representativa för den framtida kostnadsrisken. Alla värdepappersbolag som har betydande kostnader i utländsk valuta står emellertid för samma problem. Utredaren har därför stannat för att inte lägga fram något förslag som skulle ge Finansinspektionen möjlighet att justera kapitalkravet just vid växelkursförändringar mellan euron och kronan. I den mån det behövs ytterligare normgivning får den ges inom ramen för normgivningsbemyndigandet som ingår i den lag om redovisning i euro för finansiella företag som utredaren föreslår.

Upplysningskrav

Det är svårt att på förhand uppskatta hur stor effekt ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt institut får på institutets kapitaltäckning. Det därför är lämpligt att den kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ÅRKL som instituten skall lämna för det sista kronräkenskapsåret innehåller uppgift om såväl utgående som ingående kapitaltäckning. Den sistnämnda uppgiften bör därvid beräknas med utgångspunkt i att euron är företagets redovisningsvaluta. Utredaren föreslår att denna uppgiftsskyldighet regleras i Finansinspektionens tillämpningsföreskrifter till ÅRKL.

12.3.2 Lägsta tillåtna kapitalbas

Lägsta startkapital och minsta kapitalbas

En bank måste enligt bankrörelselagen (1987:617) ha ett visst startkapital när den börjar sin verksamhet. Startkapitalet är det belopp som krävs i form av bundet eget kapital. Startkapitalet skall uppgå till ett belopp som för bankaktiebolag och större medlemsbank motsvarar fem miljoner ecu och för sparbanker och mindre medlemsbanker en miljon ecu. För medlemsbanker med en balansomslutning som inte överstiger etthundra miljoner kronor är minsta startkapital en miljon ecu.

Kreditmarknadsföretag skall på samma sätt som banker ha ett startkapital i form av bundet eget kapital som uppgår till ett lägsta belopp uttryckt i ecu, se 2 kap. 4 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.

I en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag utgör startkapitalet ett golv för kapitalbasen. Denna får sålunda aldrig gå ner under ett belopp motsvarande startkapitalet.

222 Finansiella företag SOU 1998:136

Det bundna egna kapitalet i ett institut som har sin redovisning i kronor skall när verksamheten påbörjas uppgå till ett visst minsta belopp uttryckt i kronor. Att beloppet är relaterat i ecu kan i detta sammanhang lämnas därhän; det kommer efter utgången av år 1998 automatiskt att relateras till euro. Vid ett byte av redovisningsvaluta från kronor till euro skall det egna kapitalet räknas om enligt ECB:s kurs på den sista bankdagen under det gamla kronräkenskapsåret. Om kronan vid denna omräkning är svagare i förhållande till euron än vid tidpunkten för beslutet om oktroj respektive tillstånd kan resultatet bli att det omräknade bundna egna kapitalet i euro är mindre än det minsta belopp i euro som uppställs i EG-rätten för att påbörja motsvarande verksamhet.

Utredaren anser att ett byte av redovisningsvaluta inte bör få leda till att lägsta gränsvärden i EG-rätten underskrids. Med hänsyn härtill föreslår utredaren att det egna kapitalet i ett institut som övergår till att ha sin redovisning euro, vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro, skall ha ett bundet eget kapital som inte understiger det minsta startkapital som krävs för att påbörja verksamhet av det slag som institutet bedriver. Detta innebär exempelvis att ett bankaktiebolag som har bytt redovisningsvaluta till euro måste ha ett minsta bundet eget kapital på fem miljoner euro vid ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i euro. Bestämmelser härom bör upptas i 6 § lagen om redovisning i euro.

I 1 kap. 4 § tredje stycket lagen om medlemsbanker och 2 kap. 4 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet föreskrivs i dag att en medlemsbank respektive ett kreditmarknadsföretag kan få tillstånd att påbörja sin verksamhet med ett lägre startkapital än fem miljoner ecu dock lägst en miljon ecu. Endast mindre medlemsbanker och kreditmarknadsföretag kan komma i åtnjutande av det lägre kravet på startkapital. För ett kreditmarknadsföretag gäller att nettovärdet av tillgångarna i den planerade verksamheten inte får överstiga etthundra miljoner kronor. För en medlemsbank gäller att balansomslutningen i den planerade verksamheten kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner. Dessa bestämmelser bör kompletteras med beloppsgränser i euro, så att de kan tillämpas även på medlemsbanker och kreditmarknadsföretag som redan från påbörjandet av verksamheten önskar ha sin redovisning i euro. Utredaren föreslår att gränsvärdet i 1 kap. 4 § tredje stycket lagen om medlemsbanker och 2 kap. 4 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet sätts till 12 miljoner euro.

I 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om finasieringsverksamhet föreskrivs i dag att om ett kreditmarknadsföretag fått tillstånd att starta sin verksamhet med ett lägre bundet eget kapital än som motsvarar fem miljoner ecu skall, om nettovärdet av tillgångarna i företagets verksamhet därefter överstiger etthundra miljoner kronor, kapitalbasen

Finansiella företag 223

höjas till minst fem miljoner ecu. Utredaren föreslår att tillgångarnas nettovärde i paragrafen anges också i euro och föreslår att gränsvärdet därvid sätts till 12 miljoner euro. Det skall noteras att lagen om medlemsbanker inte upptar någon bestämmelse för mindre medlemsbanker motsvarande den som finns för mindre kreditmarknadsföretag i 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om finansieringsverksamhet.

Vad som ovan sagts om kreditmarknadsföretag har bäring även beträffande banker och värdepappersbolag varför en ändring är befogad att göra även i bankrörelselagen och lagen om värdepappersrörelse.

Förlagsinsatser

Medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar kan emittera förlagsandelslån. Förlagsandelslån skall redovisas som eget kapital (5 kap. 4 § 5 ÅRKL ) och får därför användas för att uppfylla kravet på minsta startkapital. Förlagsandelslån ingår inte i kapitalbasen som primärt kapital utan endast som supplementärt kapital (2 kap. 6 § andra stycket A och tredje stycket kapitaltäckningslagen).

Beträffande vad som utgör startkapital enligt andra banksamordningsdirektivet hänvisas det i artikel 2.11 till posterna 1 och 2 i artikel 2.1 i kapitalbasdirektivet. Nämnda artiklar i kapitalbasdirektivet anger vad som utgör primärt kapital (prop. 1992/93:89 s. 107). Till primärt kapital hör dels vad som enligt nationell lag skall räknas som eget kapital, dels vissa reserver. Förlagsinsatser skall redovisas som bundet eget kapital. EG-rätten torde således inte hindra att förlagsinsatser ingår i starkapitalet eller i kapitalbasen såsom primärt kapital.

Regleringen i kapitaltäckningslagen är således mer restriktiv än vad som krävs enligt kapitalbasdirektivet. Det kan därför ifrågsättas om inte kapitaltäckningslagen bör ändras så att förlagsinsatser kan räknas in i kapitalbasen såsom primärt kapital. Insatskapital får dock endast återbetalas om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapitaltäckning (se 4 kap. 1 och 3 §§ föreningslagen, 4 kap. 1 och 3 §§ lagen om medlemsbanker samt prop. 1996/97:163 s. 32-34, 43-44 och 49-50). Någon motsvarande begränsning för återbetalning av förlagsinsatser finns inte.

Vad nu har sagts som förlagsandelslån kan anföras också beträffande möjligheten att uppfylla kravet på startkapital med uppskrivningsfond, kumulativa preferensaktier eller, i sparbank, med grundfond. Regeringen har förklarat att den avser att se över vilka grundkomponenter som kan ingå startkapitalet (prop. 1997/98:166 s. 59). Utredaren inskränker sig därför till att nu föreslå endast en mindre justering av 2 kap. 6 § kapitaltäckningslagen som behandlas i författningskommentaren.

224 Finansiella företag SOU 1998:136

12.4 Krav på minsta bundet eget kapital

Börser, auktoriserade marknadsplatser, clearingorganisationer och fondbolag omfattas inte av kapitaltäckningslagen. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har dock bemyndigats att för dessa bolag meddela föreskrifter beträffande minsta bundet eget kapital (se 2 kap. 5 §, 7 kap. 2 och 8 kap. 4 § lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet samt 6 § tredje stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder). Utredaren menar att det är lämpligt att Finansinspektionen meddelar föreskrifter beträffande företag av det slag som nu nämnts med redovisningsvalutan i euro. I föreskrifterna bör krav på minsta bundet eget kapital uttryckas i euro.

12.5 Föreskrifter om största tillåtna valutaposition

Föreskrifter om en banks, ett kreditmarknadsföretags eller ett värdepappersbolags största valutaposition får meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen. Finansinspektionen har utfärdat allmänna råd i ämnet (se FFFS 1996:32). Föreskrifter om begränsningar i största tillåtna valutaposition utgör ett komplement till bestämmelserna om kapitalkrav för valutarisker och syftar till att säkerställa att valutakursförändringar inte får alltför stor betydelse för ett instituts ställning (se prop. 1995/96:216 s. 48). Bestämmelserna om största tillåtna valutaposition medger att Finansinspektionen meddelar föreskrifter om största tillåtna valutaposition i kronor för institut som har sin redovisning i euro. Utredaren förutsätter att denna möjlighet kommer att utnyttjas av inspektionen om det behövs.

12.6 Bankernas inlåning

Banker bedriver bankrörelse. I verksamheten ingår inlåning på konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. En bank får och är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.

En bank som bytt redovisningsvaluta till euro kommer fortfarande att vara skyldig att ta emot inlåning på räkning från den svenska allmänheten och denna inlåning får förutsättas ske huvudsakligen i kronor. För en bank som har sin redovisning i euro gäller dock att den inte får ta en alltför stor valutakursrisk i form av exponering mot kronan. En bank

Finansiella företag 225

kan emellertid enkelt genom en transaktion på valutamarknaden begränsa en sådan valutarisk. Utredaren menar därför att det förhållandet att inlåningsvalutan och redovisningsvalutan kan vara olika inte bör förorsaka några praktiska problem som inte kan lösas av de berörda bankerna själva.

12.7 Försäkringsbolag

Ett försäkringsbolag skall, utöver tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas (1 kap. 8 a § FRL). Den undre gränsen sätts av den solvensmarginal som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning. Kapitalbasen får dock aldrig vara lägre än det i lagen angivna garantibeloppet. Bestämmelserna om vilka poster som får ingå i kapitalbasen finns för livförsäkringsrörelse i 7 kap. 22 § FRL och för skadeförsäkringsrörelse i 7 kap. 24§ FRL samt i föreskrifter från Finansinspektionen.

12.7.1 Livförsäkringsbolag

Återbäringsfonden

I livförsäkringsrörelse får i kapitalbasen ingå aktiekapital eller, i ömsesidiga bolag, garantikapital, övrigt eget kapital och återbäringsmedel med avdrag för fond för orealiserade vinster samt obeskattade reserver. Dessutom får i kapitalbasen medräknas hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, om minst 25 procent av kapitalet inbetalts. Finansinspektionen får medge att också andra poster medräknas i kapitalbasen dock med den begränsningen att de i lagen uppräknade posterna ingår i kapitalbasen med ett belopp som minst motsvarar en sjättedel av solvensmarginalen eller, om det är större, garantibeloppet (7 kap. 22 och 26 §§ FRL).

Med undantag för livförsäkringsbolag som bedriver rörelse med stöd av lagen (1989:1079) om livförsäkringsbolag med anknytning till värdepappersfonder gäller att livförsäkringbolag inte får dela ut vinst till aktieägare eller garanter. Årsvinsten på livförsäkringsrörelse skall sättas av till en återbäringsfond i den mån den inte skall tas i anspråk till betalning av ränta enligt garantiavtal eller annat följer av FRL eller ÅRKL. Återbäringfonden får endast användas för återbäring till

226 Finansiella företag SOU 1998:136

försäkringstagarna och för förlusttäckning. Beräkning och fördelning av återbäring skall regleras i de av försäkringsbolaget upprättade grunderna (7 kap. 8 § FRL).

Utredaren har i det föregående föreslagit att när ett livförsäkringsbolag byter redovisningsvaluta så skall aktiekapitalet anges i euro på samma sätt som utredaren föreslagit beträffande aktiebolag i allmänhet, se kapitel 10. Beträffande garantikapitalet i ömsesidiga livförsäkringsbolag har utredaren föreslagit att garantikapitalet skall beräknas i svenska kronor och i så fall omräknas till euro med balansdagens kurs.

Återbäringsfonden i ett livförsäkringsbolag utgör inte eget kapital i bolaget. Vinster och förluster går dock mot denna post i ställer för mot det egna kapitalet, se 12 kap. 5 och 6 §§ FRL samt 5 kap. 4 § ÅRFL. Detta får betydelse om livförsäkringsbolaget byter redovisningsvaluta till euro. Då bör enligt utredarens mening återbäringsfonden räknas om till euro med tillämpning av ECB:s omräkningskurs den sista bankdagen under det sista räkenskapsåret. Av skäl som anförts i kapitel 9 bör återbäringsfonden i alla balansräkningar som upprättas därefter tas upp till detta omräknade värde med de justeringar som föranleds av senare beslut om ökning eller minskning av fonden. Vad som sagts nu om återbäringsfonden bör enligt utredarens mening gälla också övriga poster under huvudposten Återbäringsmedel.

Vad slutligen angår det egna kapital som ingår i kapitalbasen, föreslår utredaren att det behandlas på samma sätt som återbäringsfonden.

Bestämmelsen i 7 kap. 23 § FRL om beräkning av solvensmarginalen bygger på relationer mellan olika poster för föregående år. Ett byte av redovisningsvaluta påverkar därför inte solvensmarginalen.

12.7.2 Skadeförsäkringsbolag

Beräkning av solvensmarginalen

I skadeförsäkringsbolag får i kapitalbasen ingå aktiekapital eller, i ömsesidiga bolag, garantikapital, övrigt eget kapital med avdrag för fond för orealiserade vinster samt obeskattade reserver. I likhet med vad som gäller för livförsäkringsbolag får i kapitalbasen medräknas hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital om minst 25 procent av kapitalet inbetalts. Finansinspektionen får medge att också andra poster medräknas i kapitalbasen. Dessutom får i kapitalbasen inräknas ett belopp som motsvarar uttaxering enligt 13 kap. 1 § FRL. Beloppet får

Finansiella företag 227

dock inte överstiga vare sig skillnaden mellan det högsta belopp som kan uttaxeras och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva kapitalbasen.

Solvensmarginalen i skadeförsäkringsbolag utgörs av det högsta av två belopp, de s.k. skade- och premieindexen. För den händelse verksamheten endast bedrivits kortare tid tillämpas premieindex. Skadeindex grundas på olika belopp som beräknas med hjälp av historiska utfall som sträcker sig upp till sju år tillbaka. Premieindexet grundas endast på ett belopp som beräknas med utgångspunkt i föregående räkenskapsår.

Utredaren noterar att det kan bli problem att beräkna solvensmarginalen när ett skadeförsäkringsbolag byter redovisningsvaluta från kronor till euro, eftersom de historiska tidsserier som krävs för beräkningarna inte går att ta fram. Någon omräkningskurs för euron finns ju inte före år 1999.

Utredaren anser emellertid att frågan om hur solvensmarginalen skall beräknas i företag som bytt redovisningsvaluta till euro inte lämpligen bör regleras i lag. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, bör i stället bemyndigas att föreskriva vilken omräkningskurs som skall tillämpas vid fastställande av premie- respektive skadeindex. Utredaren återkommer till denna fråga i författningskommentaren till 7 § lagen om redovisning i euro för finansiella företag.

Uttaxering i ömsesidiga försäkringsbolag

En särskild fråga som aktualiseras vid ett byte av redovisningsvaluta i ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller hur bytet påverkar uttaxeringsrätten. Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna (1 kap. 7 § FRL). Återförsäkringstagare anses dock inte på grund av återförsäkringen som delägare.

Uppkommer förlust på försäkring i ett ömsesidigt försäkringsbolag på annan försäkring än livförsäkring och sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 FRL, avgångsbidragsförsäkring eller återförsäkring, skall delägarna uttaxeras med tillägg av högst en tiondel för den del av förlusten som inte kan täckas genom användandet av obeskattade reserver, fritt eget kapital och reservfonden. I bolagsordningen kan tas in från lagen avvikande bestämmelser om hur uttaxeringen skall ske (13 kap. 1 § FRL första stycket andra meningen). Inbetalningen av det belopp som uttaxerats kan fördelas på högst sex terminer. Den sista inbetalningen skall dock vara gjord senast tre år räknat från styrelsens beslut om verkställighet. Förslår inte det uttaxerade beloppet till att täcka uppkommen förlust, skall den kvarstående förlusten utjämnas genom nedsättning av delägarnas andel i den del av premiereserven som inte

228 Finansiella företag SOU 1998:136

avser sjuk- eller livränta enligt 1 kap. 5 § fjärde stycket FRL (13 kap. 2 § andra stycket FRL). Föreskrivs inte annat i bolagsordningen gäller att uttaxering och nedsättning skall ske i förhållande till varje delägares premier (13 kap. 3 § första och andra stycket FRL).

En ändring av bolagsordningen i ett försäkringsbolag skall stadfästas av regeringen. Regeringen får dock bestämma att Finansinspektionen skall meddela beslut om stadfästelse i fall som inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt (1 kap. 4 § FRL).

Det krävs en bolagsordningsändring för att ett ömsesidigt bolag skall tillåtas ha det egna kapitalet och redovisningen i euro. Innan stadfästelse kan ske måste det bl.a. prövas om ändringen är i överenstämmelse med försäkringsrörelselagen. Dessutom får ett beslut om ändring av bolagsordningen för ett ömsesidigt bolag börja tillämpas först ett år efter registreringsbeslutet, om inte samtliga delägare biträtt det (9 kap. 18 § första stycket FRL). Den som är delägare när ändringsbeslutet fattas har rätt att inom ett år från beslutets registrering häva försäkringsavtalet utan att iaktta den föreskrivna uppsägningstiden. Hävs avtalet har försäkringstagaren även rätt att få ut den på försäkringen belöpande andelen av premiereserven. Denne har dock inte i dag någon rätt att få del av återbäringsmedlen vilket kan representera ett betydande ekonomiskt värde. Situationen kan emellertid bli en annan om de i promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds 1998:45) framlagda förslagen leder till lagstiftning.

Utredaren menar att när ett ömsesidigt försäkringsbolag byter redovisningsvaluta från kronor till euro så finns det skäl att klargöra vad som skall gälla i fortsättningen beträffande uttaxering och nedsättning i förhållande till inbetalda premier. Det kan lämpligast ske genom att stämman samtidigt som den beslutar om den ifrågavarande valutabestämmelsen tar ställning till bestämmelser i bolagsordningen som reglerar bl.a. uttaxeringsrätten. Genom sådana bestämmelser kan exempelvis klargöras hur en andel i en i euro redovisade förlust skall fastställas för delägare som betalat premier i svenska kronor. Skall detta ske med tillämpning av den växelkurs som rådde vid meddelandet av försäkringen, vid inbetalningen av försäkringspremien eller vid någon annan tidpunkt eller skall förlusten fördelas enligt någon annan beräkningsgrund? Det bör i bolagsordningen även klargöras vem som bär valutarisken när ett beslut om uttaxering har tagits. Detta gäller inte minst om bolagsordningen innehåller en bestämmelse om att betalningen av det uttaxerade beloppet skall uppdelas på terminer, se 13 kap. 2 § FRL. Svaret på dessa frågor har betydelse främst för till vilket belopp uttaxeringsrätten kan tas med i kapitalbasen vid tillämpning av 7 kap. 24 § första stycket 4 FRL.

Finansiella företag 229

Genom den ordning som utredaren föreslår skapas klarhet om vad som gäller i fråga om uttaxeringen i ett ömsesidigt försäkringsbolag efter byte av redovisningsvaluta. Kravet på stadfästelse innan ändringen av bolagsordningen kan registreras utgör en tillräcklig garanti för att vederbörlig hänsyn tas till försäkringstagarnas intressen. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte.

12.8 Värdepappersfonder

En värdepappersfond är en fond bestående av fondpapper och andra finansiella instrument, som har bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och som ägs av dem som tillskjutit kapital. Förvaltning liksom försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond sköts av ett fondbolag, vilket är ett svenskt aktiebolag som fått tillstånd för detta. Fondbolaget handhar dock inte självt varken förvaring av värdepappersfondens tillgångar eller försäljning och inlösen av dessa utan detta sköts av ett förvaringsinstitut. Bank eller annat kreditinstitut får vara förvaringsinstitut. Finansinspektionen har beviljat värdepappersbolag tillstånd att vara förvaringsinstitut.

För varje värdepappersfond skall det finnas fondbestämmelser som anger grunderna för beräkning av fondandelarnas värde, utdelning etc., se 9 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Den egendom som ingår i fonden skall värderas till marknadsvärde och fondens värde skall beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna (30 § samma lag). Fondbolagens Förening antog år 1996 Rekommendationen för redovisning och rapportering av värdepappersfonder. Enligt denna bör värdepappersfonder tillämpa bokföringslagen i tillämpliga delar. Dessutom har Fondbolagens Förening utfärdat Standard för presentation av uppnått förvaltningsresultat i värdepappersfonder (1995). Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om värdepappersfonder (FFFS 1997:11). Av dessa framgår bl.a. att information skall lämnas om avgifter för försäljning respektive inlösen av fondandelar och att information i årsberättelsen skall lämnas avseende valutakursvinster/förluster på valutakonton.

Utgångspunkten för Finansinspektionens föreskrifter, liksom för de av Fondbolagens förening utfärdade rekommendationerna, synes vara att värdepappersfonderna skall rapportera till andelsägarna med beloppen angivna i kronor. Något uttrycklig bestämmelse om detta finns dock inte. Något behov av lagstiftning i ämnet föreligger enligt utredarens mening inte. Frågan regleras lämpligast i föreskrifter från Finansinspektionen.

230 Finansiella företag SOU 1998:136

12.9 Tillsynsfrågor

12.9.1 Rapportering till Finansinspektionen

För närvarande upprättas och inlämnas rapporter till Finansinspektionen i kronor. Tillåts redovisning i euro är det inte längre självklart i vilken valuta rapporteringen till Finansinspektionen skall göras. Kontrollskäl talar för att rapporterna skall upprättas i samma valuta som bolaget använder i sin årsredovisning, medan olika statistikändamål och analysbehov bättre tillgodoses om samtliga institut rapporterar i en och samma valuta.

De lagar som reglerar institutens verksamhet innehåller regelmässigt bestämmelser om upplysningsplikt till Finansinspektionen.

Regeringen eller Finansinspektionen skall stadfästa varje ändring i bolagsordning och stadgar i de institut som står under dess tillsyn. En sådan stadfästelse är en förutsättning för att bolagsordnings- eller stadgeändringen skall kunna registreras i aktiebolags- eller föreningsregistret. Det gäller också sådana ändringar i bolagsordningen eller stadgarna som utgör det första ledet i ett bolags eller en förenings byte av redovisningsvaluta. Några särskilda krav på tillstånd av Finansinspektionen till sådant byte behöver alltså inte införas utan den nuvarande ordningen garanterar att frågor om byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt företag kommer under Regeringens eller Finansinspektionens prövning

Utredaren menar emellertid att vissa villkor för godkännande av ett byte av redovisningsvaluta i ett finansiellt företag bör anges i lag. Bytet får inte försvåra en effektiv tillsyn och det skall vara förenligt med med de regler som i övrigt gäller för det sökande företagets verksamhet. Bestämmelser härom bör tas in i den särskilda lag om byte av redovisning i euro i finansiella företag som utredaren föreslår.

Finansinspektionen kan i dag med stöd av lag infordra upplysningar av olika slag från de institut som står under inspektionens tillsyn. Med stöd av samma bestämmelser kan Finansinspektionen om ett sådant institut bytt redovisningsvaluta till euro inhämta upplysningar från institutet och därvid fordra att upplysningarna lämnas med beloppen antingen i kronor eller euro. Några lagbestämmelser som ger inspektionen ytterligare tillsynsmöjligheter behövs enligt utredarens mening inte.

Finansiella företag 231

12.9.2 Rapportering till Riksbanken

Efter anmodan av Riksbanken enligt 22 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ett kreditinstitut eller annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen till Riksbanken lämna de uppgifter som Riksbanken anser nödvändiga för att följa utvecklingen på valutaoch kreditmarknaderna. Riksbanken får utfärda närmare föreskrifter om denna uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen ger enligt utredarens mening Riksbanken möjlighet att föreskriva att uppgifter i förekommande fall skall lämnas i euro.

12.10 Övriga frågor

12.10.1 Insättningsgarantin

Bestämmelser om garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag finns i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. I lagen föreskrivs att nominellt bestämda tillgodohavanden som är tillgängliga för insättarna med kort varsel (insättningar) omfattas av garantin. Enligt 4 § samma lag har insättaren rätt till ersättning motsvarande dels ersättningens belopp, dels upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder, dock för varje institut med sammanlagt högst 250 000 kr. Även insättning i utländsk valuta på konto omfattas av garantin (se prop. 1995/96:60 s. 57).

De avgifter ett institut skall betala till systemet påverkas delvis av dess kapitaltäckningsgrad, (se 13 §). Som konstaterats i avsnitt 12.2.3 påverkas inte ett instituts redovisade kapitaltäckningsgrad i någon större utsträckning av en övergång till redovisning i euro.

Bestämmelserna i 4 § om ersättning och i 18 § om återbetalning är utformade med utgångspunkt i att det är fråga om kroninlåning. Fr.o.m. den 1 januari 1999 kan inlåning ske i euro och det kan inte uteslutas att sådan inlåning får en betydande omfattning. Det väcker frågan om det skall vara insättaren eller garantisystemet som skall bära valutarisken vid ersättning eller återbetalning.

I lagens förarbeten var utgångspunkten att det högsta ersättningsbeloppet i kronor skulle fastställas till ett belopp motsvarande 20 000 ecu med användande av den ecu-kurs som gällde den dag banken gick i konkurs (Ds 1995:3 Insättningsgaranti s. 76). Ersättningsrätten för insättningar på euro- och andra valutakonton bör därför enligt utredarens mening utgöras av insättningen omräknad till svenska kronor enligt växelkursen den dag ersättningsskyldigheten inträdde.

232 Finansiella företag SOU 1998:136

Det finns enligt utredarens mening anledning att följa utvecklingen på detta område. Enbart införandet av en möjlighet för banker och värdepappersbolag att ha sin redovisning i euro ha