Ds 2017:68
Förutsättningar för vissa särskilda boendeformer för äldre
10
15
20
1. Sammanfattning
I Ds 2017:12 Om förenklat beslutsfattande och särskilda boendeformer för äldre, föreslås att ett nytt tredje stycke ska föras in i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) som anger att kom munen även får inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service (s.k. mellanboenden).
Det har under beredningen av förslaget i Regeringskansliet kommit fram att promemorian bör kompletteras. De komplet teringar som denna promemoria behandlar gäller ändringar i social tjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och socialtjänst förordningen (2001:937).
Regeringen föreslår i denna promemoria bl.a. att kommunerna får erbjuda hemsjukvård i mellanboenden, att tillståndsplikt ska gälla för mellanboenden som bedrivs av privata utförare och att socialtjänstlagens regler om högkostnadsskydd för avgifter för plats i särskilda boenden ska gälla även för mellanboenden. Vidare bedömer regeringen att bostadsanpassningsbidrag även fortsätt ningsvis bör kunna lämnas för åtgärder i mellanboenden.
2. Författningsförslag
2.1	 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) att 7 kap. 1 §, 8 kap. 2 § och 11 kap. 8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	 Föreslagen lydelse
7 kap.
1
Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende enligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av 2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra som avses i 5 kap. 5 § andra och
stycket eller 5 kap. 7 § tredje tredje styckena eller 5 kap. 7 §
stycket, tredje stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs, eller
5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och hand ledning till sådana hem som tar emot barn.
1 Senaste lydelse 2017:2010.
Författningsförslag Ds 2017:68
Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i första stycket 1–4 ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
8 kap.
2
För familjerådgivning, verk samhet för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlings karaktär, föräldrautbildning in för adoption, hemtjänst, dag verksamhet, bostad i sådant sär skilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 § tredje stycket och som inte omfattas av 12 kap. jordabalken eller för annan liknande social tjänst får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens själv kostnader.
I fråga om avgifter för hem tjänst, dagverksamhet och bo stad i särskilt boende finns ytterligare bestämmelser i 3– 9 §§.
För familjerådgivning, verk samhet för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlings karaktär, föräldrautbildning in för adoption, hemtjänst, dag verksamhet, bostad i sådant sär skilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 7 § tredje stycket och som inte omfattas av 12 kap. jordabalken eller för annan liknande social tjänst får kommunen ta ut skä liga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgif terna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.
I fråga om avgifter för hem tjänst, dagverksamhet och bo stad i särskilt boende finns ytterligare bestämmelser i 3– 9 §§.
Lydelse enligt Ds 2017:42 Föreslagen lydelse
2 Senaste lydelse 2015:982.
Ds 2017:68 Författningsförslag
11 kap.
8 §
I ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska nämnden tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):
– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, – 10 § om partsinsyn, – 11 och 12 §§ om åtgärder om handläggningen försenas, – 23 § om utredningsansvaret, – 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, – 25 § om kommunikation, – 31 § om dokumentation av beslut, – 32 § om motivering av beslut, – 33 och 34 §§ underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och
– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande. Bestämmelserna i 10 och Bestämmelserna i 10 och
25 §§förvaltningslagen25 §§förvaltningslagen tillämpas dock inte i fråga om tillämpas dock inte i fråga om uppgifter som rör någon annan uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses i 5 kap. sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 7 § tredje 5 § andra och tredje styckena eller stycket eller om någon annan 7 § tredje stycket eller om liknande social tjänst. någon annan liknande social tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga om en ansökan eller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rör myndighetsutövning mot enskild hos denna.
Denna lag träder i kraft den 2 april 2019.
Författningsförslag	 Ds 2017:68
2.2	 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) att 12 kap. 2 §, 14 kap. 1 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	 Föreslagen lydelse
12 kap.
2 §
Kommunen får erbjuda den Kommunen får erbjuda den som vistas i kommunen hälso- som vistas i kommunen hälso och sjukvård i hemmet (hem- och sjukvård i hemmet (hem sjukvård) i ordinärt boende. sjukvård) i ordinärt och i sådant
särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453).
14 kap.
1 §
Landstinget får till en kom-Landstinget får till en kom mun inom landstinget överlåta mun inom landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda hälso- skyldigheten att erbjuda hälso och sjukvård i hemmet (hem- och sjukvård i hemmet (hem sjukvård) i ordinärt boende, om sjukvård) i ordinärt och i sådant landstinget och kommunen särskilt boende som avses i 5 kap. kommer överens om det. Över- 5 § tredje stycket socialtjänstlagenenskommelsen får inte avse an- (2001:453), om landstinget och svar för hälso- och sjukvård som kommunen kommer överens ges av läkare. Överenskommel- om det. Överenskommelsen får sen får även avse ansvar för så- inte avse ansvar för hälso- och dana förbrukningsartiklar som sjukvård som ges av läkare. avses i 8 kap. 9 §. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana
Ds 2017:68 Författningsförslag
förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Landstinget får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
16 kap.
1 §
Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt boende, om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt och i
sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket social tjänstlagen (2001:453), om en
kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Landstinget ska med kommunerna inom landstinget sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att tillhandahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från landstinget.
Denna lag träder i kraft den 2 april 2019.
Författningsförslag	 Ds 2017:68
2.3	 Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937) att 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	 Föreslagen lydelse
2 kap.
3
I en sådan särskild boende form som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) ska det, utifrån den enskildes aktu ella behov, finnas tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp. Den boende ska ges det stöd och den hjälp som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.
I en sådan särskild boende form som avses i 5 kap. 5 §
andra stycket socialtjänstlagen
(2001:453) ska det, utifrån den enskildes aktuella behov, finnas tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp. Den boende ska ges det stöd och den hjälp som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.
3 kap.
1 §
Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt.
Som hem för vård eller boen-Som hem för vård eller boen de räknas inte sådana särskilda de räknas inte sådana särskilda
3 Senaste lydelse 2016:90.
Ds 2017:68 Författningsförslag
boendeformer som avses i 5 kap. boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § 5 § andra och tredje styckena eller tredje stycket socialtjänstlagen. 5 kap. 7 § tredje stycket social tjänstlagen.
Denna lag träder i kraft den 2 april 2019.
3. Bakgrund
Denna promemoria kompletterar Ds 2017:12 Om förenklat beslutsfattande och särskilda boendeformer för äldre som Socialdepartementet skickade ut på remiss i mars 2017.
I Ds 2017:12 föreslår regeringen att ett nytt tredje stycke ska föras in i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) som anger att kommunen även får inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service (s.k. mellanboenden). Därigenom förtydligas kommunernas möjlighet att inrätta olika former av särskilt boende för äldre människor. I Ds 2017:12 är bedömningen att det finns behov av ett mellanboende för de äldre med behov av i första hand hemtjänst och social gemenskap och som inte behöver ha kapacitet för att kunna ge omfattande vård och omsorg alla tider på dygnet.
Förslaget gäller således äldre människor som har hemtjänst och som inte behöver ett särskilt boende med heldygnsomsorg men där kvarboende i ordinärt boende inte längre upplevs tryggt. Enligt för slaget om mellanboende ska stöd, hjälp och service som erbjuds få organiseras på samma sätt som vid hemtjänst i ordinärt boende. Skillnaden mot ordinärt boende är att den äldre får möjlighet att komma till ett särskilt boende som t.ex. kan erbjuda gemensamma måltider och umgänge vilket kan öka tryggheten och tillgodose behovet av gemenskap hos äldre. Skyldigheten att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre personer som behöver heldygnsomsorg föreslås inte ändras.
Författningsförslagen i nu aktuell promemoria är framtagna av Socialdepartementet utifrån det förslag som lämnades i Ds 2017:12.
4. Överväganden och förslag
I Ds 2017:12 Om förenklat beslutsfattande och särskilda boende former för äldre föreslås att ett nytt tredje stycke ska föras in i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, som anger att kommunen även får inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service.
4.1. Hemsjukvård
Förslag: Kommunen får erbjuda hemsjukvård även i mellan
boenden.
Landstinget får överlåta sin skyldighet att erbjuda hemsjuk vård i mellanboenden till en kommun, om landstinget och kommunen kommer överens om det. Om landstinget överlåtit skyldigheten till kommunen ska landstinget avsätta de läkar resurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hemsjukvård.
Skälen för förslaget: Utöver att landstinget har en skyldighet att
erbjuda hemsjukvård gäller även att kommunen enligt 12 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, får erbjuda den som vistas i kommunen hemsjukvård i ordinärt boende. Enligt 14 kap. 1 § HSL får landstinget till en kommun inom landstinget överlåta sin skyldighet att erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende, om landstinget och kommunen kommer överens om det. Av 16 kap. 1 § HSL framgår att landstinget till kommunerna inom landstinget ska avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hemsjukvård i ordinärt boende, om landstinget
efter en överenskommelse med kommunen överlåtit ansvaret för vården till kommunen.
I mellanboenden torde den enskildes behov inte kräva tillgång till personal i samma utsträckning som för de som bor i andra särskilda boendeformer för äldre. I mellanboenden är kommunerna inte heller skyldiga att erbjuda kommunal hälso- och sjukvård enligt 12 kap. 1 § HSL.
Eftersom avsikten med mellanboendeformen är att öka trygghe ten för äldre personer är det viktigt att kommunen får möjlighet att erbjuda hemsjukvård också i mellanboenden. Landstinget bör av samma skäl ha möjlighet att överlåta sin skyldighet att erbjuda sådan vård till kommunen om landstinget och kommunen kommer överens om det. I en sådan situation bör landstinget också, på motsvarande sätt som vid överlåtelse av skyldigheten att erbjuda hemsjukvård i ordinärt boende, vara skyldig att avsätta behövliga läkarresurser för att kunna erbjuda en god hemsjukvård mellanboenden.
4.2. Tillståndsplikt
Förslag: Det ska krävas tillstånd av Inspektionen för vård och
omsorg för att yrkesmässigt få bedriva verksamhet i form av mellanboende.
Skälen för förslaget: Enligt 7 kap. 1 § första stycket 2 SoL får ett
bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, yrkesmässigt bedriva vissa former av verksamhet, däribland verksamhet i form av särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket. Kommuner och landsting som driver sådan verksam het ska anmäla verksamheten till IVO innan verksamheten påbörjas. Tillstånd att bedriva sådan verksamhet får enligt 7 kap. 2 § SoL beviljas endast om verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet och säkerhet.
I socialtjänstförordningen (2001:937), SoF, ställs i 3 kap. 3–5 och 8 §§ jämförda med 4 kap. 4 § vissa krav på de särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL, dvs för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt
i
stöd. Verksamheten ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen i boendet upplevs som meningsfull. Den enskildes integritet ska respekteras och de insatser som görs ska anpassas till den enskildes individuella behov och förutsättningar. Verksamheten ska också bedrivas i fortlöpande samarbete med den socialnämnd som har det sammanhållande ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behöver. Vidare ska det vid varje verksamhet finnas en person med lämplig utbildning som förestår verksamheten. Det ska också finnas sådan personal som i övrigt behövs för en ändamålsenlig verksamhet. Om den som vistas i boendet drabbas av allvarlig sjukdom eller av allvarligt olycksfall ska någon anhörig till denne samt socialnämnden underrättas utan dröjsmål.
I 4 kap. 1-3 §§ SoF regleras närmare vad en tillståndsansökan respektive anmälan till IVO ska innehålla. Bland annat ska det anges
- hur verksamheten ska bedrivas och dess omfattning, - för vilka grupper verksamheten är avsedd, - vem som ska förestå verksamheten, - uppgifter om personalen samt dess utbildning och erfarenhet. Vidare ska ritningar över verksamhetens lokaler samt uppgifter om hur brandskyddet är ordnat också ges in.
Enligt 3 kap. 3 § SoL ska insatserna inom socialtjänsten vara av god kvalitet. För att skapa så goda förutsättningar som möjligt för god kvalitet bedömer regeringen att också mellanboenden bör omfattas av tillstånds- och anmälningsplikt. Vidare bedömer regeringen att motsvarande tillståndskrav bör gälla som de som gäl ler för boenden för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
4.3. Tillsyn
Bedömning: IVO:s tillsyn bör även omfatta mellanboenden.
Skälen för bedömningen: IVO utövar enligt 13 kap. 1 § SoL
tillsyn över socialtjänsten. Med begreppet socialtjänst ska bl.a. förstås verksamhet enligt lagstiftning om socialtjänst, däribland enligt SoL (prop. 2000/01:80 s. 163). IVO:s tillsyn kommer därför
även att omfatta mellanboenden om dessa bedrivs i kommunens regi. Enligt 13 kap. 1 § SoL har IVO även tillsyn över verksamheter för vilka det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket SoL. Eftersom regeringen föreslår tillståndsplikt även för mellanboenden (se avsnitt 1.2), kommer också enskilda verksamheter i form av mellanboenden att omfattas av IVO:s tillsyn.
4.4. Avgifter
Förslag: SoL:s regler om högkostnadsskydd för vissa avgifter
enligt samma lag ska gälla även för avgifter för bostad mellanboenden.
Skälen för förslaget: Enligt 2 kap. 5 § kommunallagen (2017:725)
får kommuner och landsting ta ut avgifter för tjänster och nyttig heter som de tillhandahåller. Närmare bestämmelser om avgifter för socialtjänstinsatser finns i 8 kap. SoL. Av 8 kap. 2 § SoL följer att för bl.a. bostad i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL, dvs. boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd, och som inte omfattas av 12 kap. jordabalken (den s.k. hyreslagen) får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.
I 8 kap. 3-9 §§ SoL finns ytterligare bestämmelser om högkost nadsskydd och förbehållsbelopp. Högkostnadsskyddet innebär att för plats i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL får den enskildes avgifter enligt 8 kap. 5 § SoL per månad för år 2018 uppgå till högst en tolftedel av 0,5539 prisbasbelopp i de fall boendekostnaden inte i stället ska fastställas som hyra. Förbehållsbelopp är det belopp som den enskilde ska ha rätt att behålla av sina egna medel innan avgift får tas ut för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård respektive bostad i sådant särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen.
i
Bestämmelserna om högkostnadsskydd och förbehållsbelopp infördes för att säkerställa att de människor som får insatser från omsorgen ska skyddas mot för höga avgifter (prop. 2000/01:149 s. 19). Kommunerna bör på motsvarande sätt som för sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket få ta ut avgifter även för bostad i mellanboende. Samtidigt bör de som får plats i ett mellanboende skyddas mot höga avgifter. Bestämmelserna om högkostnadsskydd bör därför gälla även för avgifter för plats i mellanboende.
Om hus eller delar av hus genom avtal upplåtits till nyttjande mot ersättning gäller, i stället för SoL:s avgiftsbestämmelser, hyreslagens bestämmelser. En upplåtelse av bostad i särskilt boende har dock hittills inte alltid ansetts utgöra ett hyresavtal hyreslagens mening. Avgörande är om upplåtelsen ingår som ett underordnat moment i vården och/eller servicen eller inte. För att hyreslagen ska vara tillämplig vid en upplåtelse av bostad i särskilt boende måste det alltså föreligga ett hyresförhållande. Så har enligt praxis i princip ansetts vara fallet vid upplåtelse av lägenhet och enbäddsrum. I de fallen skyddas hyresgästen mot oskäliga hyresnivåer genom bestämmelser i hyreslagen (prop. 2000/01:149 s. 25 och 45 och Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2009 ref. 1). Det kan antas att de som erbjuds plats i ett mellanboende i de flesta fall kommer att erbjudas en lägenhet där den erbjudna vården och servicen kommer att vara underordnade moment. Därmed torde också i första hand hyreslagens bestämmelser om hyra, och inte SoL:s bestämmelser om högkostnadsskydd, bli tillämpliga.
4.5. Inget krav på tillgång till personal dygnet runt
Förslag: I mellanboenden ska inte krävas tillgång till personal
dygnet runt.
Skälen för förslaget: I 2 kap. 3 § SoF anges att i en sådan särskild
boendeform som avses i 5 kap. 5 § SoL ska det, utifrån den enskildes aktuella behov, finnas tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärksamma om en boende behöver stöd och hjälp.
i
Ett mellanboende är enligt 5 kap. 5 § tredje stycket SoL avsett för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service. Stöd, hjälp och service som erbjuds i ett mellanboende ska få organiseras på samma sätt som vid hemtjänst i ordinärt boende. Mellanboendet är därmed avsett för andra boende än de som behöver service och omvårdnad dygnet runt. Av det skälet bör SoF:s bestämmelse med krav på tillgång till personal dygnet runt, utifrån den enskildes aktuella behov, inte gälla för mellanboenden. Bestämmelse i SoF ska därför ändras på så sätt att bemanningskravet endast ska gälla i sådana särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL, dvs bostäder för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
4.6. Förvaltningslagens tillämplighet
Förslag: På samma sätt som gäller för socialnämnden i ärenden
om särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd ska nämnden inte heller i ärenden om mellanboenden tillämpa förvaltningslagens bestäm melser om partsinsyn och kommunikation.
Den 1 juli 2018 träder den nya förvaltningslagen (2017:900), FL, i kraft. Liksom i den nuvarande förvaltningslagen regleras i den nya lagen bl.a. rätten till partsinsyn och kommunikation i ärenden. I 10 § FL anges att den som är part i ett ärende har rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet, med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Av 25 § FL följer att innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.
I 11 kap. 8 § SoL anges att i ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska nämnden tillämpa vissa bestämmelser i FL. Av den föreslagna lydelsen i bestämmelsen framgår bl.a. att socialnämnden ska tillämpa ovan nämnda bestämmelser om partsinsyn och kommunikation. Dessa bestämmelser ska enligt 11 kap. 8 § andra stycket SoL inte tillämpas för uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett
sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket samma lag. De boendeformer som avses är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.
Av förarbetena till 11 kap. 8 § SoL framgår att undantaget från bestämmelsen om kommunikation innebär att det inte är nödvändigt att ge alla sökanden till t.ex. en plats i ett särskilt boende rätt att yttra sig innan platsen beviljas någon viss av de sökande (prop. 1979/80:1 s. 566). Eftersom ett sådant undantag från kommunikationsskyldigheten och även undantag från rätten till partsinsyn också bör träffa uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett boende som avses i det föreslagna tredje stycket i 5 kap. 5 § samma lag, dvs. mellanboenden, föreslås att 11 kap. 8 § SoL i enlighet med det nu anförda bör ändras.
4.7. Bostadsanpassningsbidrag
Bedömning: Bostadsanpassningsbidrag bör kunna lämnas även
för åtgärder i mellanboenden.
Skälen för bedömningen: Den 12 oktober 2017 lämnade
regeringen till Lagrådet ett förslag till ny lag om bostadsanpassningsbidrag. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ändamålet med lagen är att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Det är kommunerna som svarar för att bidrag lämnas. Bidrag lämnas för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som ska anpassas. En förutsättning är dock att åtgärden är nödvändig för att bostaden ska vara ändamålsenligt som bostad för den funktionshindrade. Av remissens förslag till 6 § i lagen om bostadsanpassningsbidrag följer att bostadsbidrag, till skillnad från vad som hittills varit fallet, inte längre ska kunna lämnas för åtgärder i sådana bostäder som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket SoL. Som skäl för ändringen anges i lagrådsremissen att en person som beviljas en bostad efter en särskild behovsprövning utifrån sin funktionsned sättning enligt SoL ska kunna utgå från att vårdgivaren säkerställer att bostaden blir ändamålsenlig (s 32–33). Det ska inte heller göras
någon skillnad mellan de anpassningsbehov som förelegat vid inflyttningen och senare uppkomna behov beroende på nya funk tionsnedsättningar. Det får då i stället övervägas om bostaden ska anpassas genom vårdgivarens försorg, genom bistånd eller om per soner bör flytta till ett annat särskilt boende som kan tillgodose de nya behoven (s. 69).
Ett mellanboende är avsett för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service. Det ska främst vara en boendeform för äldre som har hemtjänst men där kvarboende i ordinärt boende inte längre upplevs tryggt. I fråga om bostadsanpassningsbidrag bör mellanboendeformen därför inte jämställas med de boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket SoL, dvs. särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd och boendeformer för människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring. Därför bör det i mellanboenden inte ställas några krav på att vårdgivaren ska säkerställa att bostaden blir ändamålsenlig för den enskilde. Av det skälet bör bostadsanpassningsbidrag kunna lämnas för åtgärder i mellanboenden.
5. Ikraftträdandebestämmelser
Förslag: Bestämmelserna ska träda i kraft den 2 april 2019.
Skälen för förslaget: Regeringen är angelägen om att de nya
bestämmelserna träder ikraft så snart som möjligt. För att kom muner och landsting ska få så bra planeringsförutsättningar som möjligt bedömer regeringen dock att samtliga förslag till bestäm melser bör träda ikraft först den 2 april 2019.
Några övergångsbestämmelser bedöms inte behövas.
6. Konsekvenser
Med den föreslagna ändringen i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, enligt Ds 2017:12, förtydligas kommunernas möjlighet att inrätta särskilda boenden för äldre människor som behöver stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service. I regel är det fråga om behov av sådan omsorg som kan ges inom ramen för hemtjänst.
De föreslagna ändringar som redogjorts för i föreliggande promemoria handlar om att kommunerna ska få erbjuda hemsjuk vård i mellanboenden, att tillståndsplikt ska gälla för mellanboenden som bedrivs av privata utförare, att IVO ska ha tillsyn över mellanboenden, att SoL:s regler om högkostnadsskydd för avgifter för plats i särskilda boenden ska gälla även för mellanboenden, att det inte ska krävas tillgång till personal dygnet runt samt att socialnämnden inte ska tillämpa förvaltningslagens (2017:900) bestämmelser om partsinsyn och kommunikation i ärenden om mellanboende.
Den kommunala självstyrelsen
Den kommunala självstyrelsen regleras bl.a. i 14 kap. regerings formen. Enligt 14 kap. 3 § regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett inskränkningen. Innebörden av bestämmelsen är att inskränkningar i den kommunala självstyrelsen ska prövas mot en proportionalitets princip. Den slutliga bedömningen av hur denna prövning faller ut görs av riksdagen i samband med att riksdagen tar ställning i lagstiftningsärendet (se prop. 2009/10:80 s. 296).
Kommunernas skyldighet att lämna bistånd regleras i SoL. En grundprincip i SoL är att enskilda ska få det stöd och den hjälp som
Konsekvenser Ds 2017:68
de behöver (2 kap. 1 § SoL). Individuellt anpassade insatser till enskilda beviljas efter behovsprövning enligt 4 kap. 1 § SoL. Bistånd ska ges om behoven inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Några av de föreslagna ändringarna innebär en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Dessa är införandet av statlig tillsyn och tillståndsplikt samt högkostnadsskydd för avgifter vilket begränsar kommunernas rätt att ta ut avgifter. Däremot bedöms inte möjligheten för kommunerna att erbjuda hemsjukvård i mellanboenden innebära någon inskränkning. Det är snarare en utvidgad befogenhet och att hemsjukvården ska kunna erbjudas i en annan boendeform bör inte påverka självstyrelsen. Inskränkningen av förvaltningslagens tillämplighet och att det inte ska krävas bemanning dygnet runt bedöms inte heller påverka självstyrelsens omfattning. Den inskränkning som följer av de ovan nämnda ändringarna bedöms som proportionerlig för att säkerställa boendeformens kvalitet och förutsättningar för att det ska bli rimliga kostnader för de äldre som efterfrågar ett tryggare boende. Det bedöms inte kunna uppnås på ett för den kommunala självstyrelsen mindre ingripande sätt. Sammantaget kan därför förslagens inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte anses gå utöver vad som är nödvändigt i förhållande till förslagens syfte.
Konsekvenser för företag
Om företag kommer att behöva tillstånd för mellanboenden kommer det innebära en administrationskostnad. Vårdföretagarnas medlemmar uppskattar att det inom äldreomsorgen och individoch familjeomsorgen tillsammans handlar om cirka 800 verksamheter. Enligt Inspektionen för vård och omsorgs, IVO, årsredovisning 2016 hade 464 verksamheter inom äldreomsorgen tillstånd och 13 enskilda verksamheter hade varit föremål för tillsyn. Verksamheterna avsåg särskilt boende, korttidsboende och dagverksamheter.
Enligt Vårdföretagarna uppskattas kostnaden till mellan 4 000– 20 000 kr per tillståndsansökan, eller 1–7 arbetsdagar. Den lägre kostnaden avser den tid företaget lägger på själva ansökan. Den högre siffran avser den tid företaget lägger på ansökan inklusive tid
för kompletteringar som IVO begär, platsbesök, framtagande av brandskyddshandlingar, brandskyddsbesök, framtagande av ritnin gar etc.
Konsekvenser för staten
Tillståndsplikt för och tillsyn över mellanboenden kan på sikt medföra ökade kostnader för IVO. Uppgifter från IVO gör gällande att genomsnittskostnaden för att handlägga nyansökningar av tillstånd inom socialtjänst/LSS uppskattas till 30 000 kronor. Snittkostnaden 2016 för tillståndsärenden socialtjänst/LSS var, enligt IVO, 22 000 kronor och inbegriper ansökningar om ändringar av redan befintliga tillstånd. Intresset för att tillhandahålla en mellanboendeform, och därmed hur många verksamheter det kan handla om, är i nuläget svårt att uppskatta.
När det gäller egeninitierad tillsyn så är kostnaden enligt IVO varierande, snittet de senaste tre åren ligger på 63 000 kronor per ärende. Genomsnittet rör dock tillsyn generellt och är inte uppdelat på verksamhetsområde. Spännvidden inom detta ärendeslag är också stor, det kan handla om allt från en kort handläggning till en omfattande tillsynsinsats och därmed kan kostnaderna variera stort.
Konsekvenser för kommunerna
Enligt Äldreguiden 2017 finns det 2 187 särskilda boenden. Enligt Socialstyrelsen bodde drygt 82 000 personer permanent i särskilt boende i december 2016. Kostnaden 2016 för hälso- och sjukvårdsinsatser i särskilt boende, egen regi inklusive hemsjukvård, var drygt 67 000 kronor. Mediankostnaden för kommunerna 2015 per boende i särskilt boende var drygt 807 000 kronor. Kostnad per hemtjänstbrukare samma år var drygt 266 000 kronor. Kostnaden för en plats i det aktuella mellanboendet kan antas hamna någonstans däremellan då det inte krävs bemanning motsvarande heldygnsomsorg fast däremot kan medföra en ökad kostnad för boendet i sig jämfört med en hemtjänstbrukare i ordinärt boende. Om kommunerna erbjuder äldre människor plats i mellanboende, skulle det kunna leda till att minska trycket på
Konsekvenser
Konsekvenser Ds 2017:68
plats i särskilt boende med heldygnsomsorg. Kostnaden för platser i särskilt boende med heldygnsomsorg kan då följaktligen tänkas minska.
Enligt Ds 2017:12 uppgår gruppen som är 85 år eller äldre och som redan har hemtjänst och upplever stora besvär av ensamhet till ca 6 000 personer. I mediankommunen kan det röra sig om ca 20 boendeplatser. De kommuner som bedömer att de till en acceptabel kostnad genom mellanboenden kan skapa ett tryggare boendealternativ för målgruppen antas ha den största benägenheten att välja den lösningen. Även för kommuner där de allmänna förutsättningarna för bostadsbyggande är mindre goda kan en mellanboendeform vara en möjlighet. De lokala förhållandena avgör vilka boenden som kommunen behöver kunna erbjuda äldre för att skapa trygghet för målgruppen. Den föreslagna bestämmelsen förtydligar dock att socialnämnden kan erbjuda ett ytterligare boendealternativ för äldre, som jämfört med fortsatt ordinärt boende ger bättre levnadsvillkor för äldre till likvärdig kostnad för kommunen.
Det är rimligt att anta att efterfrågan på mellanboende kan bli större än kapaciteten, åtminstone inledningsvis. Kommunen får då precis som hittills överväga hur enskilda personers behov av trygghet kan tillgodoses på annat sätt.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Kvinnor lever längre än män. Enligt Socialstyrelsen var andelen män 32 % och andelen kvinnor 68 % (+65) i särskilt boende i december 2016. Insatsen torde således komma fler kvinnor än män till del.
Förslagen bedöms leda till ett minskat tryck på insatser från anhöriga vilket har störst betydelse för kvinnor eftersom de oftare än män påverkas negativt av att utföra anhöriginsatser. En minskad belastning på anhöriga så att färre personer, främst kvinnor, väljer att minska sin arbetstid eller sluta arbeta helt har både positiva privatekonomiska konsekvenser och positiva samhällsekonomiska konsekvenser.
Sammantaget antas förslaget ha positiva effekter på jämställdhet mellan kvinnor och män.
7. Författningskommentar
7.1	 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
7 kap. Föreskrifter om enskild verksamhet och anmälningsplikt
1 § Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva
1. verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller boende en ligt 6 kap.,
2. verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket,
3. verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
4. verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs, eller
5. verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och handledning till sådana hem som tar emot barn.
Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i första styc ket 1–4 ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.2. Genom ändringen i paragrafens
första stycke klargörs att även mellanboenden enligt 5 kap. 5 § tredje
stycket ska omfattas av tillstånds- och anmälningsplikt på motsva rande sätt som de övriga särskilda boendeformer för äldre som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycketsocialtjänstlagen (2001:453), SoL.
Författningskommentar Ds 2017:68
Ytterligare bestämmelser om krav på den tillståndspliktiga verksamhetens utformning och om tillståndsprövningen finns i 3 och 4 kap. socialtjänstförordningen (2001:937).
Förarbeten finns i prop. 1996/97:124 s. 144-147 och s. 186.
2 § För familjerådgivning, verksamhet för barn och unga enligt 5 kap. 1 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär, föräldrautbild ning inför adoption, hemtjänst, dagverksamhet, bostad i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 7 § tredje stycket och som inte omfattas av 12 kap. jordabalken eller för annan liknande social tjänst får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.
I fråga om avgifter för hemtjänst, dagverksamhet och bostad i särskilt boende finns ytterligare bestämmelser i 3–9 §§.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.4. Genom ändringen i paragrafens
första stycke tydliggörs att även mellanboenden i likhet med de särs
kilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket ska omfattas av SoL:s bestämmelser om högkostnadsskydd.
Paragrafen är inte tillämplig på en upplåtelse av en bostad i sär skilt boende som omfattas av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Avgöranden för tillämpligheten är om upplåtelsen kan anses utgöra ett hyresförhållande i hyreslagens mening eller inte. Enligt praxis har det hittills vid upplåtelse av lägenhet och rum i särskilt boende vanligtvis ansetts vara fråga om ett hyresförhållande.
11 kap. Handläggning av ärenden
8 § I ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning mot någon enskild ska nämnden tillämpa följande bestämmelser i förvaltnings lagen (2017:900):
- 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet, - 10 § om partsinsyn, - 11 och 12 §§ om åtgärder om handläggningen försenas, - 23 § om utredningsansvaret, - 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt, - 25 § om kommunikation,
Ds 2017:68	 Författningskommentar
- 31 § om dokumentation av beslut, - 32 § om motivering av beslut, - 33 och 34 §§ underrättelse om innehållet i beslut och hur ett över klagande går till, och
- 36 § om rättelse av skrivfel och liknande. Bestämmelserna i 10 och 25 §§förvaltningslagen tillämpas dock inte i fråga om uppgifter som rör någon annan sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 7 § tredje stycket eller om någon annan liknande social tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga om en ansökan eller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rör myndighetsutövning mot enskild hos denna.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.6. Ändringen i andra stycket slår fast att begränsningen av tillämpningen av bestämmelserna i 10 och 25 §§förvaltningslagen gäller ärenden om särskilda boendeformer enligt i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena SoL, dvs även för mellanboenden. Ändringen innebär i fråga om partsinsyn och kommunikation att det, på motsvarande sätt som gäller i ärenden om plats i särskilt boende för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd, inte heller är nödvändigt att ge alla sökanden till en plats i ett mellanboende rätt att yttra sig eller innan platsen beviljas någon viss av de sökande.
Ikraftträdandebestämmelser
Av bestämmelsen framgår att lagarna ska träda i kraft den 2 april 2019. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 5.
7.2	 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
12 kap. Ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård
2 § Kommunen får erbjuda den som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453).
Författningskommentar Ds 2017:68
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1. Genom ändringen slås fast att kommunen ska få möjlighet att erbjuda hemsjukvård inte bara i ordinärt boende utan även i mellanboenden enligt 5 kap. 5 § tredje stycket SoL.
Förarbeten finns i prop. 1990/91:14 s. 56 f. och 152 f.
14 kap. Överlåtelse av ansvar från landsting till kommun
1 § Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård) i ordinärt och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453) om landstinget och kommunen kommer överens om det.
Överenskommelsen får inte avse ansvar för hälso- och sjukvård som ges av läkare. Överenskommelsen får även avse ansvar för sådana förbrukningsartiklar som avses i 8 kap. 9 §.
Landstinget får lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motiveras av överlåtelsen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1. Genom ändringen i första stycket tydliggörs att landstinget beträffande såväl ordinärt boende som mellanboende enligt 5 kap. 5 § tredje stycket SoL får överlåta sin skyldighet att erbjuda hemsjukvård. En förutsättning för överlåtel sen är dock att landstinget och kommunen kommer överens om det.
Förarbeten finns i prop. 1990/91:14 s. 56 f. och s. 152 f., prop. 1996/97:27 s. 50 f. och s. 115 samt i prop. 2005/06:115 s. 38 f och s. 178.
16 kap. Samverkan mellan huvudmännen
1 § Landstinget ska till kommunerna inom landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet enligt 12 kap. 1 §. Detsamma gäller hemsjukvård i ordinärt och i sådant särskilt boende som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), om en kommun ansvarar för vården enligt 14 kap. 1 §.
Landstinget ska med kommunerna inom landstinget sluta avtal om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Ds 2017:68	 Författningskommentar
Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet att till handahålla läkare, har kommunen rätt att på egen hand anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från landstinget.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.1. Ändringen i första stycket är en konsekvens av ändringen av 14 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som slår fast att landstinget till en kommun inom lands tinget får överlåta skyldigheten att erbjuda hemsjukvård även i mellanboenden om landstinget och kommunen kommer överens om det. Om en sådan överlåtelse skett ska landstinget avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hemsjukvård.
Förarbeten finns i prop. 2005/06:115 s. 40 f. och s. 178 f.
Ikraftträdandebestämmelser
Av bestämmelsen framgår att lagarna ska träda i kraft den 2 april 2019. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 5.
7.3	 Förslaget till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)
2 kap. Bestämmelser om riksnormen och särskilda boendeformer
3 § I en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) ska det, utifrån den enskildes aktuella behov, finnas tillgång till personal dygnet runt som utan dröjsmål kan uppmärk samma om en boende behöver stöd och hjälp. Den boende ska ges det stöd och den hjälp som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5. Genom ändringen slås fast att kravet på tillgång till personal dygnet runt efter den enskildes aktuella behov inte ska gälla för mellanboenden, utan enbart för sådana särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd och som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL.
Författningskommentar Ds 2017:68
3 kap. Vård utanför det egna hemmet
1 § Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt.
Som hem för vård eller boende räknas inte sådana särskilda boende former som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 § tredje stycket socialtjänstlagen.
Genom ändringen i andra stycket förtydligas att som hem för vård och boende räknas varken mellanboenden eller sådana särskilda boendeformer som avses i 5 kap. 5 § andra stycket SoL.
Ikraftträdandebestämmelser
Av bestämmelsen framgår att förordningarna ska träda i kraft den 2 april 2019. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 5.