Prop. 1971:137

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m.m.

Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskom- melse mellan Sverige och Finland, m. m.; given Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, före— slå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtandc till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

CARL LlDBOM

1 Inledning

Enligt rekommendation av Nordiska rådet bildades år 1957 en för Finland, Norge och Sverige gemensam kommitté, Nordiska vattenkraft- kommittén, med uppgift att behandla frågor om samarbete mellan de tre länderna rörande utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna på Nord— kalotten. I skrivelse till de finska och svenska regeringarna i december 1960 hemställde kommittén att regeringarna måtte överväga behovet av en vattenrättslig konvention mellan de båda länderna och, i före- kommande fall, vidta åtgärder i syfte att tillskapa en sådan konvention. Med anledning av kommitténs framställning tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 oktober 1961 tre svenska sakkunniga1 med uppdrag att i samråd med en i Finland tillsatt kommitté= utarbeta förslag till en allmän vattenrättslig konvention mellan Finland och Sverige om nyttjandet av gränsvattendragen. De båda ländernas före- trädare har antagit den gemensamma benämningen finsk-svenska gräns- älvskommittén. Några särskilda direktiv för uppdraget meddelades inte vare sig i Finland eller i Sverige.

Gränsälvskommittén avlämnade i februari 1969 betänkandet (NU 1968: 1.6) Gränsälvsöverenskommelse mellan Finland och Sverige. Be-

¹ Vattenråttsdomaren Gösta Sehirén, ordförande, byråchefen inge Bergström och tekntskc direktören Tore Nilsson. Sedan Schirén den 24 mars 1965 lämnat upp- draget, har i hans ställe tillkallats justitierådet Per Bergsten. = Numera justitierådet Eero Manner, ordförande, numera bergsrådet Veikko Axel- son och överinspektören Pentti I. Saarikko.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 137 7

tänkandet innehåller förslag till överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelse) samt förslag till deklarationer mellan Sverige och Finland rörande faststäl- lande av stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen och stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Gränsälvskommitténs förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

De svenska sakkunniga överlämnade dessutom en den 1 oktober 1968 dagtecknad promemoria (Ds Ju 1968: 19), i vilken behandlas vissa frågor av internt svenskt intresse i anslutning till kommitténs betänkande. I promemorian framläggs förslag till lagstiftning och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i Sverige vid genomförande av kommitténs förslag.

Efter remiss har i Sverige yttranden över betänkandet och prome- morian avgetts av vattenöverdomstolen, överbefälhavaren, statens väg-' verk, sjöfartsverket, kammarkollegiet, generaltullstyrelsen, riksskatte- nämnden, domänverket, lantmäteristyrelsen, Skogsstyrelsen, fiskeristy— relsen, statens naturvårdsverk, kommerskollegium, arbetsmarknadssty- - relsen, statens vattenfallsverk, länsstyrelsen i Norrbottens län, vattenlags- utredningen, vetenskapsakademien, Svenska Kraftverksförcningen, Svens- ka naturskyddsförcningen, Svenska Samernas Riksförbund, Riksförbun- det Landsbygdens Folk (RLF) samt Svenska Ostkustfiskarenas Central- förbund, vars yttrande utgör ett återgivande av ett yttrande av Norr- bottens Kustfiskareförbund. Remissinstanserna har bifogat yttranden av fiskeriintendenten i Övre norra distriktet, överlantmätaren, skogs- vårdsstyrelsen, lantbruksnämnden, lappväsendet och länsarbetsnämnden i Norrbottens län, naturvårdssektionen vid länsstyrelsen i länet, polis- mästaren i Haparanda polisdistrikt, Torne älvs flottningsförening, Hapa- randa och Kiruna städer, Övertorneå och Karesuando kommuner, Tornedalskommunernas förbund, samarbetsnämnden för Pajala kom- munblo'ck samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Betänkandet har remissbehandlats även i Finland. Sedan remissbehandlingen avslutats har överläggningar ägt rum mellan företrädare för det svenska justitiedepartcmcntet och — enligt särskilt uppdrag —— den finska delegationen av gränsälvskommittén. Härvid har enighet nåtts om vissa ändringar i förslaget till gränsälvs- överenskommelse. Enligt detta förslag skall som bilagor till gränsälvs- överenskommelsen fogas stadga för finsk-svenska gränsälvskommissio- nen, stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde och stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsövercnskommelscn. Vidare har enighet nåtts om ett förslag till tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Till tilläggsöverenskommelsen fogas som bilaga en tilläggsstadga till stadgan angående flottningen i Torne och Muonio

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 137 3

gränsälvars flottled. Nu angivna förslag på finska och svenska språken torde få fogas till statsrädsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser att nu ta upp frågan om Kungl. Maj:ts godkännande av nyssnämnda förslag till överenskommelser. Frågan om erforderlig svensk lagstiftning i anledning av överenskommelserna torde få tas upp sedan dessa undertecknats.

2 Rådande förhållanden

Riksgränsen mellan Finland och Sverige följer Könkämä, Muonio och Torne älvar. Gränsen är omkring 50 mil lång. En närmare beskriv- ning av gränsälvsområdet och en redogörelse för vattendragens utnytt- jande lämnas i kommitténs betänkande (5. 86—100).

Gränsen tillskapades genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland. Enligt gränsregleringstraktaten år 1810 skall grän- sen i älvarna följa djupfåran och i sjöarna dras med hänsyn till det största djupet. Gränsövcrsyn har vcrkställts år 1956. I samband med att gränsöversynen godkändes träffades överenskommelse om att riksgrän- sen skall, oavsett framtida successiva förändringar i gränsälvarnas djup- fåra, bibehållas i det läge som redovisas i gränsdokumenten intill dess annat överenskommes vid ny partiell eller fullständig gränsöversyn (SÖ 1961: 6). Utöver vad gränsregleringstraktaten år 1810 och fördrag i anslutning till den innehåller har överenskommelser om gränsvatten- dragen träffats endast i ett fåtal hänseenden. Fiske och flottning är äm- nen som mer eller mindre fullständigt regleras av gemensamma be— stämmelser. Härjämtc har vissa kommunikationsfrågor som byggande av broar och anordnande av färjleder på särskilda platser blivit föremål för mellanstatliga överenskommelser.

Beträffande fisket gäller konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar (SÖ 1927: 29, 1933: 7 och 1966: 60). Konven- tionen avser endast det för staterna samfällda laxfisket. Till laxfiske- konventionen har knutits en stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde, den s.k. Torneälvsstadgan (SÖ 1927 : 29 s. 251, 1933: 9, 1960:31, 1966: 61 och 1.967: 30). Stadgan har ett vidare tillämp- ningsområde än konventionen. Bestämmelserna i stadgan gäller för- utom de delar av älvarna där samfällt laxfiske bedrivs även biflöden och ett område i havet utanför älvmynningen. Vidare finns i stadgan bestämmelser om fiske efter andra fiskslag än lax och laxöring.

Flottningen regleras av överenskommelsen den ]7 februari 1949 mel— lan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gräns- älvar med därvid fogad stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled (SÖ 194915 och 1964: 28). Flottningen

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 137 9

handhas av en svensk-finsk flottningsförening. Överenskommelsens till- lämpningsområde, liksom verksamhetsområdet för den gemensamma flottningsföreningen, omfattar gränsälvarna och ett område i havet utan- för mynningen men inte på någondera sidan biflöden till gränsälvarna.

I fråga om kommunikationer har överenskommelser träffats om järn- vägsbro vid Haparanda och Torneå, om färjförbindelser vid Karesuando, Pello, Övertorneå, Muonio och Kaunisjokisuu samt om landsvägsbroar vid Övertorneå och Pello (SÖ 1924: 20, 1949143, 1958: 82, 1960160, 1963: 22, 1968: 27 och 1.969: 14). I överenskommelserna om landsvägs- broarna har förklarats, att erforderligt vattenrättsligt förfarande skulle äga rum i enlighet med vederbörande lands lagstiftning.

3 Kommitténs förslag

I betänkandet tar kommittén inledningsvis upp frågan om b e h 0- vet av en allmän vattenrättslig konvention och anför härom i hu- vudsak följande.

En samverkan mellan staterna är nödvändig, om man vill möjliggöra ändamålsenlig användning av gränsvattendragen och effektivt skydda dem från skadlig vattenförorening eller annan förstörelse. Hittills har" endast beträffande fiske och flottning samverkan etablerats i fasta for- mer genom överenskommelser mellan staterna. Det föreligger emel- lertid aktuellt behov av fast reglerad samverkan på flera andra om- råden. Det behövs en enhetlig vattenrättslig kontroll över de fasta fiske- verken i gränsälvarna. Nya broar och färjlägen planeras. Man får räkna med att ytvattenuttag för kommunal och industriell förbrukning kan bli av sådan storlek att förhållandena i vattendraget påverkas på båda sidor om gränsen. Det är nödvändigt att gemensamma bestäm- melser tillskapas när det gäller utsläpp av avloppsvatten och att sam- arbetet på området regleras i fasta former.

Frågan om kraftutbyggnad i gränsälvarna i större omfattning är inte aktuell men möjligheten att den kan komma att aktualiseras kan inte uteslutas. Kommittén anser därför att en vattenrättslig överenskom- melse bör omfatta även byggande för kraftändamål. Detta innebär dock inte något positivt ställningstagande för utbyggnad. Kommitténs förslag innebär bara att förutsättningar skapas för prövning av frågor om ut- byggnad i gränsälvarna, varvid frågor om tillstånd till dammbyggnad i gränsälv och till vattenreglering av beskaffenhet att väsentligt påver- ka vattenförhållandena i gränsälv skall underställas båda regeringarnas prövning. Det nu rådande avtalslösa tillståndet möjliggör åtgärder för kraftexploatering i gränsområdet inom vardera staten med utnyttjan- de av dess interna lagstiftning, och sådana åtgärder kan genomföras

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 1.37 10

i tillflöde eller på endera sidan av gränsälv utan effektiv kontroll från den andra sidan.

Kommittén anser att 1949 års flottningsöverenskommclse i stort sett fyller sin funktion i nuvarande skick. Om gemensamma regler om andra vattenrättsliga förhållanden kommer till stånd, behövs dock viss revision för att samordna flottningsbestämmelserna med dessa. Vad beträffar fisket föreligger behov av bestämmelser utöver den redan angivna vat- tenrättsliga kontrollen över fasta fiskeverk. Fiskebestämmelserna bör samordnas med de vattenrättsliga reglerna.

Sammanfattningsvis förklarar kommittén att det finns behov av en allmän vattenrättslig överenskommelse och att överenskommelsen i hu- vudsak bör innehålla bestämmelser om byggande i vatten och vatten- reglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. Överens- kommelsen bör inte endast reglera förutsättningarna för tillåtligheten av åtgärder av olika slag utan även innehålla bestämmelser om ett ge- mensamt förfarande. Det bör tillskapas ett gemensamt organ, som har att med verkan i båda staterna besluta rörande de åtgärder som kommer i fråga.

I den skrivelse med vilken betänkandet överlämnades förklarade sig kommittén förutsätta att regeringarna i samband med antagandet av överenskommelsen i någon form deklarerar att, om frågan om utbygg- nad av vattenkraften i gränsälvarna framdeles skulle komma att aktua- liseras inom någondera staten, denna fråga som förberedelse till den i överenskommelsen föreskrivna behandlingen blir föremål för övervä- ganden och underhandlingar mellan regeringarna.

Kommittén framhåller att vissa a l l m ä n n a p r in e i p e r kan sägas vara grundläggande för den framväxande internationella vatten- rätten. Senast har sådana principer formulerats i ”Helsinki rules on the uses of the waters of international rivers”, antagna av International Law Association vid dess konferens i Helsingfors i augusti 1966. En huvudregel är att varje stats möjlighet att ensidigt företa åtgärder be- träffande ett gemensamt vattendrag måste begränsas till vad som inte har skadlig inverkan utanför statens område eller dess del av vatten- draget. En annan grundsats är att gemensamma vattendrags ekonomiska värden skall fördelas rättvist mellan staterna. Administrativa uppgifter beträffande vattendrag som berör två eller flera stater förutsätts ge- nomgående kunna bäst handhas av organ som är gemensamt för sta- terna i fråga.

De nu angivna grundsatserna bör enligt- kommittén vara vägledande då det gäller att få till stånd en vattenrättslig reglering för gränsvatten- dragen mellan Finland och Sverige. Helt naturligt bör regleringen an- knyta till vattenlagstiftningen i båda staterna, något som inte erbjuder större svårigheter eftersom regelsystemeni det väsentliga är tämligen likartade. En uppdelning får emellertid ske mellan vad som kan regle-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 137 11

ras av gemensamma bestämmelser och vad som kan regleras av vart- dcra landets lag. Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 (SÖ 1931: 10) innehåller endast i begränsad omfattning ge— mensamma bestämmelser, beroende på att de för Sverige och Norge gemensamma vattendragen går tvärs över riksgränsen och följaktligen de företag som kommer till utförande i regel blir belägna inom ettdera landets område. Detsamma gäller i huvudsak den finsk-sovjetiska över- enskommelsen den 24 april 1.964. I förhållandet mellan Finland och Sverige är det emellertid ett vattendrag som bildar gräns med gräns— linjen löpande i vattendragets djupfåra. Detta medför behov av en be- tydligt mera omfattande gemensam reglering. Kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse består därför av ett tämligen stort antal artiklar, som innehåller bestämmelser avsedda att bli gällande lika för båda staterna. Den interna lagstiftningen blir emellertid subsidiärt till- lämplig.

Kommittén tar härefter upp frågan om överenskommelsens geogra- fiska till ä 111 p nin g s 0 m r å d e. Däri bör givetvis i första hand ingå de sjöar och vattendrag som genomlöps av riksgränsen (gränsälvarna). Vidare bör överenskommelsen inbegripa sidogrenar av och tillflöden till gränsälvarna liksom samtliga de utflöden som bildas av Torne älvs olika mynningsgrenar. Även ett område av havet utanför mynningen bör ingå i tillämpningsområdet Detta leder till att överenskommelsen obe- roende av nationella gränser kommer att omfatta allt som hydrologiskt bildar en enhet, den enhet inom vilken verkningarna av olika företag kan sprida sig. Kommittén anser dock inte att det finns anledning att göra bestämmelserna tillämpliga på Kalix älv, trots att dess och Torne älvs nederbördsområden på grund av en bifurkation, Tärendöälven, till viss del sammanfaller. Beträffande flottning och fiske föreslås vissa begränsningar i tillämpningsområdet.

Enligt kommitténs förslag skall överenskommelsen innehålla be- stämmelser om byggande i vatten, vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. Ifråga om fiske och flottning behövs i det- ta sammanhang inte någon närmare bestämning utöver angivandet av tillämpningsområdet. Vad angår byggande i vatten, vattenreglering och avloppsutsläpp bör varje åtgärd som vidtas i gränsälv falla under över- enskommelsen, oavsett om verkningarna inskränker sig till endera sta- tens del av vattendraget eller inte. Beträffande åtgärd som utförs inom det geografiska tillämpningsområdet i övrigt bör däremot förutsättning för överenskommelsens tillämplighet vara att verkningarna sträcker sig in på den andra statens område. En anläggning som utförs i ett tillflöde och inte har några verkningar utanför den stat där den uppförs skall alltså behandlas som en intern angelägenhet för den staten.

Kommittén tar härefter upp frågan om behovet av en särskild g r än 5 älv s k 0 m mis s i o n och lämnar exempel på förebilder till

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 137 12 en sådan kommission. Ett gemensamt organ av denna art bör enligt kommittén skapas endast om ett påtagligt behov därav föreligger. En ordning enligt vilken de finska och svenska'myndigheterna har att agera var och en på sin sida om gränsen och i förekommande fall försöka träffa gemensamma eller samordnade beslut är uppenbarligen" förenad med betydande olägenheter. Länsstyrelserna i Lapplands och Norrbottens län, vilka har erfarenhet av tillämpningen av de gällande fiske— och flottningsöverenskommelserna, har inför kommittén starkt understrukit behovet av ett gemensamt organ med beslutande befogen- heter. Utan ett sådant organ blir förfarandet tungrott och omständligt, och det blir inte möjligt att få till stånd den planmässighet och över- siktliga bedömning som är en ofrånkomlig förutsättning för ett ända- målsenligt nyttjande och skyddande av gränsvattendragen. Kommittén föreslår därför att en gränsälvskommission inrättas, vilken i avseende på gränsvattendragen övertar de uppgifter som ankommer på vatten- domstolarna och i viss utsträckning —— huvudsakligen beträffande fiske och flottning — uppgifter som nu tillkommer länsstyrelserna. Härige— nom får kommissionen en så omfattande kompetens att den kan hand- ha större delen av de ärenden rörande gränsvattendragen som förutsät- ter någon form av samarbete över gränsen.

Kommittén diskuterar om det från konstitutio nell sy n— punkt är möjligt att tillägga gränsälvskommissionen som mellan- statligt organ beslutskompetens. För Sveriges vidkommande torde det enligt kommittén inte föreligga någon tvekan i detta avseende, i vart fall inte efter den år 1965 genomförda ändringen av 81 & regerings- formen (SFS 1965: 46 och 1969: 22). Inte heller för Finlands del an— ses något hinder mot en sådan ordning föreligga. Kommittén pekar i detta sammanhang på att förslaget innebär att underställning hos re- geringarna skall ske beträffande viktigare tillståndsfrågor och att ett stadfästelseförfarande skall tillämpas i vissa fall samt att de omröst- ningsregler som föreslås innebär att kommisionens beslut som regel skall omfattas av majoriteten av vardera statens medlemsgrupper.

Kommittén förordar att i överenskommelsens inledande kapitel an- ges vissa grundläggande principer för nyttjandet av vattnet inom tillämpningsområdet, Härvid bör enligt kommittén i första hand fastslås, att båda länderna har ett berättigat intresse av att komma i åtnjutande av de förmåner som vattendraget bereder. Samtidigt skall emellertid hållas i sikte, att de lokalaintressena bör tillgodoses och att vattendraget därvid i princip bör ses som en en- het utan avseende på riksgränsen. Det skall alltså tillses att gräns- bygdens intressen främjas på bästa sätt. Naturvårdsintresset bör ägnas stor uppmärksamhet. Gränsvattendragen löper genom natur som till stora delar är orörd. Riktmärket bör vara att ingrepp som är stö- rande från naturvårdssynpunkt i möjligaste mån skall undvikas och att

• Sida 13
•  Original

Prop. 1971: 137 13

de ingrepp som vid vederbörlig prövning finnes böra ske utförs så skon- samt som möjligt. Mycket angeläget är att vattnet skyddas mot för- orening och att fiskbeståndet tryggas. Dessa intressen torde få anses in- begripna i naturvårdsintresset men de är så väsentliga att de bör näm- nas särskilt. Den avvägning mellan riks- och lokalintressen och mellan skilda intressen i övrigt som skall ske vid nyttjandet förutsätter att detta sker planmässigt och med blick för helheten. Kommittén under- stryker vikten av att regeringarna effektivt medverkar till och främjar den erforderliga planeringen.

I fråga om b y g g a n d e i v a t t e n föreslår kommittén regler som i huvudsakliga delar har motsvarighet i båda staternas eller en— dera statens vattenlagstiftning. Som huvudregel föreslås, närmast med anknytning till finsk rätt, att byggande i vatten får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsent- ligt överväger olägenheterna. Något bestämt matematiskt förhållande mellan nytta och skada krävs alltså inte. En regel härom kan svårligen uppställas med hänsyn till företag vilkas verkningar i avseende på nytta och skada sträcker sig över båda staterna. Företag som är av mera ingripande beskaffenhet i avseende på befolkningens levnadsförhållan- den eller naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande all- mänt intresse skall tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller i övrigt från allmän synpunkt. Med hänsyn till vikten av att byggandet i vatten inom gränsområdet hålls under noggrann kontroll anser kommittén att till- ståndsprövning bör vara obligatorisk i förhållandevis vidsträckt om- fattning. Kommittén föreslår därför att skyldighet att inhämta tillstånd till byggande skall föreligga i alla fall utom då byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart att allmänt eller enskilt intresse inte menligt påverkas. Beträffande företag av större betydelse skall tillåtlig- hetsfrågan och frågan om de villkor som skall gälla för företaget med hänsyn till allmänna intressen underställas båda regeringarna. Dessa skall kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra fall.

Enligt kommitténs förslag blir bestämmelserna om byggande i vatten tillämpliga även på den särskilda form av byggande som kallas vat- t e n r e gl e r i n g, men vissa speciella föreskrifter om vattenreglering, avseende delaktighet i sådant företag m.m., tas upp i ett särskilt kapitel i förslaget. Härvid beaktas inte endast, som i den svenska vattenlagen, reglering för kraftändamål och torrläggning utan även, i anknytning till finsk rätt, reglering för främjande av samfärdsel, flottning, fiske, vattenförsörjning eller vattenvård. Rätt för annan att ansluta sig till vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdel- aktighet föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tillgodogör sig nytta av vattenreglering.

De rättsregler som avser fiske hänförs inte till vattenrätten vare

• Sida 14
•  Original

Prop. 1971: 137 14

sig i Finland eller i Sverige. Kommittén anser det dock uppenbart, att fisket inte kan förbigås när det gäller att reglera nyttjandet av gräns- vattendragen. Fisket har sedan länge varit föremål för konventioner mellan Finland och Sverige. F.n. gäller 1927 års laxfiskekonvention och den s. k. Torneälvsstadgan. Konventionen innebär att laxfisket —— med undantag för vissa särskilt angivna skatteförsålda fisken — skall brukas samfällt för staterna. Detta bygger på den förutsättningen att laxfisket uteslutande tillkommer staterna själva, huvudsakligen med s. k. regalrätt. Till följd av tvistigheter rörande rätten till laxfisket upp- kom betydandc svårigheter att tillämpa bestämmelserna om sam- fällt laxfiskebruk. På grund härav och då konventionen och Torne- älvsstadgan även i övrigt ansågs vara i behov av revision tillsattes år 1954 den s.k. laxfiskekommissionen med uppdrag att se över fiskebe- stämmelserna. Uppdraget avsåg även revidering i vissa hänseenden av föreskrifterna om flottning. Laxfiskekommissionen avlämnade år 1962 betänkandet (NU 1963: 2) Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. Efter remissbehandling överarbetades kommis- sionens förslag av gränsälvskommittén, som avgav förslag i ämnet är 1964 (i Sverige Ds Ju 19641A 6). Även detta förslag remissbehand- lades men har ännu inte blivit genomfört. En del partiella reformer, grundade på kommissionens förslag, har emellertid vidtagits. Sålunda genomfördes år 1964 vissa ändringar i 1949 års flottningsstadga avse— ende förhållandet mellan de flottande och ägare av fiskebyggnader (SÖ 1964: 28). År 1966 träffades, i avbidan på att frågan om rätten till laxfisket i den svenska delen av gränsälvarna skulle bli klarlagd och en allmän vattenrättslig konvention kunde komma till stånd, en överenskommelse mellan de båda staterna rörande tillämpningen av 1927 års konvention (SÖ 1966: 60). Samtidigt infördes i Torneälvsstad- gan förbud mot användning av vissa fiskreclskap (SÖ 1966: 61). Slut- ligen har är 1967 genom tillägg till Torneälvsstadgan antagits be- stämmelser om s.k. fredningszoner i Torne skärgård (SÖ 1967: 30). Den svenska högsta domstolen har genom dom den 26 oktober 1967 (NJA 1967 s. 521) i mål mellan byamännen i Vitsaniemi och svenska staten ogillat byamännens talan om bättre rätt till laxfisket utanför byns strand vid Torne älv. Domen torde få anses prejudicerande för hela det i jordeboken upptagna ”Torne älvs regala laxfiske”, vilket om- fattar den svenska delen av älven från mynningen åtminstone upp till Marjosaari i Övertorneå socken. Högre upp i älven råder svenska sta- ten i stor utsträckning över fiskevattnen på grund av annan rätt än regalrätt. Svårigheterna i avseende på tillämpningen av 1927 års lax- fiskekonvention torde genom den utgång Vitsaniemimålet har fått vara i väsentlig grad undanröjda. De delar av laxfiskekommissionens för- slag som ännu inte genomförts får enligt kommittén i detta läge prövas från nya utgångspunkter. Framför allt gäller detta laxfiskekommissio-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1971: 137 15

nens förslag om införande av bestämmelser angående fiskådra i gräns- älvarna och om ny reglering av det samfällda laxfisket.

Laxfiskekommissionen har ägnat stor uppmärksamhet åt frågan om skydd för allmänna fiskeintressen och har till stärkande av detta skydd föreslagit införande av enhetliga bestämmelser om fiskådra i gräns- älvarna. Regalrätten har utgjort en god grundval för tillgodoseende av allmänna fiskeintressen och kommissionens förslag angående fiskådra har tillkommit väsentligen för att säkra ett sådant skydd även för den händelse regalrätten mera allmänt skulle komma att underkän- nas. Då svenska staten framgångsrikt kunnat hävda regalrättsanspråken kan det enligt kommittén ifrågasättas om förslaget rörande fiskådra behöver genomföras. Förslaget får emellertid anses vara av stor bety- delse från allmän fiskesynpunkt och synes välmotiverat oavsett hur det förhåller sig med rådigheten över laxfisket. F.ö. bör man räkna med möjligheten av att ändrade förhållanden i detta avseende uppkom- mer genom ny lagstiftning, ytterligare processer eller av annan anled- ning. Kommittén har därför i förslaget till gränsälvsöverenskommelse upptagit bestämmelser om fiskådra inom älvområdet i huvudsaklig över- ensstämmelse med laxfiskekommissionens förslag.

Beträffande det samfällda laxfisket har laxfiskekommissionen före- slagit ändrade regler av huvudsaklig innebörd att samfällt brukande skall ske endast i den mån staterna råder över fisket. Med hänsyn till utgången av Vitsaniemimålet skulle det inte möta hinder att i stället reglera detta fiske väsentligen på samma sätt som i 1927 års konven- tion, vilken föreskriver att allt laxfiske i älven skall brukas samfällt med särskilt angivna undantag. Emellertid visar erfarenheterna från tillämpningen av 1927 års konvention, att det kan medföra påtagliga olägenheter att alltför mycket i detalj låsa fast systemet i konven- tionstexten. Om en gränsälvskommission inrättas, kan enligt kommit- tén en sådan detaljreglering med fördel undvaras. Det torde i stället kunna överlåtas åt kommissionen att bestämma i vilka fall samfällt brukande av laxfisket skall ske och meddela erforderliga föreskrifter. Med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om fiskådra torde det inte vidare komma i fråga att utöva samfällt laxfiske med pator och liknande anordningar. Vad som behöver regleras är därför endast not- fiske samt fiske med drag och därmed jämförliga redskap (sportfiske). Kommittén föreslår alltså att i överenskommelsen upptas bemyndi— gande för gränsälvskommissionen att enligt vissa angivna grunder beslu- ta om samfällt laxfiske avseende notfiske vid viss fiskeplats samt fiske med drag och därmed jämförliga redskap inom vissa områden.

Kommittén föreslår slutligen, dels att i överenskommelsen uttryck- ligen fastslås att utsättande av fast fiskeverk är att anse som byggande i vatten och att följaktligen samma regler om tillståndsprövning gäller som för annat byggande i vatten, dels att de år 1967 genom tillägg

• Sida 16
•  Original

Prop. 1971: 137 16

till Torneälvsstadgan antagna bestämmelserna om fredningszoner i Torne skärgård i huvudsakligen oförändrat skick överförs till gräns- älvsöverenskommelsen. Även nu gällande bestämmelser om begränsning av fiskerätten i älvmynningen och dess närhet föreslås överförda till gränsälvsöverenskommelsen. Kommittén anser att det liksom hittills bör finnas en särskild fiskestadga med närmare föreskrifter om fiskets vård och bedrivande och lägger fram förslag till en sådan stadga.

Bestämmelser om f l 0 t t n i n g e n i gränsvattendragen och havs- området utanför Torne älvs mynning finns i 1949 års flottningsöverens- kommclse och den till överenskommelsen knutna flottningsstadgan. Själva överenskommelsen upptar regler om frihet från tullbehandling av flottgods, om rätt att fritt föra redskap, materiel och förnödenheter för flottningen från den ena staten till den andra, om skattefrihet för flottningsföreningen, om lättnader för flottningsmanskapet i fråga om rätten att överskrida gränsen samt om avgift på flottgodset till beva- rande av fiskbeståndet. Flottningsstadgan innehåller närmare bestäm- melser om flottningen och om flottningsföreningens organisation. Kom- mittén finner det mest ändamålsenligt att flottningsbestämmelserna in— arbetas i gränsälvsöverenskommelsen. I samband härmed föreslås att bestämmelserna skall bli tillämpliga även på bivattendragen, vilket inte är fallet f.n. Beslutande organ i ärenden angående flottningsfrågor blir enligt förslaget gränsälvskommissionen i stället för länsstyrelserna. Även vissa andra sakliga ändringar föreslås. Vidare har en väsentlig formell överarbetning varit erforderlig för infogande av bestämmelserna i gräns- älvsöverenskommelsen. Enligt förslaget skall ordningen med en särskild flottningsstadga inte bibehållas. I gränsälvsöverenskommelsen får i stäl— let ingå dels bestämmelserna i den nuvarande flottningsöverenskommel- sen dels flertalet av de föreskrifter som är upptagna i flottningsstad- gan. Vissa bestämmelser i stadgan har uteslutits. Dessa är huvudsak- ligen av sådan art att de lämpligen kan tas upp i reglementariska före- skrifter som fastställs av gränsälvskommissionen.

Kommittén framhåller att det är en mycket väsentlig uppgift att reg- lera frågan om skydd mot vattenförorening. Det ligger i sakens natur att föroreningar sällan eller aldrig stannar på den sida av ett vattendrag där de förorenande ämnena släpps ut. Verkningarna blir genomgående ett problem för båda sidor. I internationellrättsliga sam- manhang har man under senare tid fäst uppmärksamheten vid frågor som rör förorening av vatten i gränsälvar och älvar som eljest genom— flyter två eller flera stater. Tämligen undantagslöst har uttalats, att en stat är förhindrad att tillåta att på dess område inleds verksamhet eller vidtas åtgärd som orsakar skada på vattendrag inom grannstat, i varje fall då skadan är av väsentlig betydelse. Däremot har i viss utsträckning divergerande åsikter framförts i fråga om skyldighet att förhindra sådan skadebringande verksamhet som inte är ny i egentlig

• Sida 17
•  Original

Prop. 1971: 137 17

bemärkelse. Verksamheten kan ha bedrivits en längre tid utan att den. skadelidande grannstaten har reagerat. Även för dessa fall har dock i stor utsträckning hävdats att den stat inom vars område verksamheten bedrivs är skyldig att sträva efter att den skadliga effekten förhindras eller minskas. Vad beträffar gränsvattendragen mellan Finland och Sverige är det väl möjligt att med tillämpning av sådana grundsatser föreskriva ett ömsesidigt hänsynstagande i frågor om avloppsutsläpp och liknande vattenförorenande åtgärder på vardera sidan. Enligt kom- mitténs mening bör man dock inte stanna härvid utan i stället anord- na ett direkt samarbete i vattenvårdande syfte. Samarbetet bör gälla hela det geografiska tillämpningsområdet för gränsälvsöverenskommel- sen. En ledande grundsats bör vara att riksgränsen inte skall medföra någon uppdelning i särskilda intresseområden. I överenskommelsen bör alltså tas upp enhetliga regler till skydd mot vattenförorening en- ligt huvudlinjerna i lagstiftningen i de båda länderna. Tillståndspröv- ning bör vara obligatorisk så snart fråga är om avfallsutsläpp som med- för skada eller olägenhet av någon betydenhet för allmänt eller enskilt intresse. Kommittén föreslår härvid en reglering som närmast anknyter till den finska vattenlagen, dock med komplettering av detaljbestäm- melser utfärdade i administrativ ordning om förprövning m.m. Vad som främst kan tjäna samarbetet torde vara att gränsälvskommissionen bildar ett gemensamt organ, vilket fungerar både som tillståndsgivande organ i fråga om utsläpp av förorenande avfall och som samordnande övervaknings- och kontrollorgan.

Kommittén tari detta sammanhang upp frågan om överenskommelsen även bör innehålla bestämmelser till skydd för grundvattnet. Det kan synas oenhetligt att inte i samband med frågor om skydd mot ytvatten- förorening också behandla vissa grundvattenförhållanden. Framför allt från vattentäktssynpunkt kan det anses sakligt omotiverat att inte ut- forma ett enhetligt yt- och grundvattenskydd. Gränsen mellan yt- och grundvatten är stundom svårbestämd, vartill kommer att ytvatten ofta på naturlig väg infiltreras till eller på annat sätt påverkar en grundvat- tenförekomst och att ytvatten används för konstgjord infiltration. Frå- gor om användning av grundvatten liksom om skydd mot förorening ' av grundvatten har kommittén dock ansett falla utanför dess uppdrag. Sådant ingrepp i vattenområde inom det geografiska tillämpningsom- rådet för överenskommelsen som påverkar grundvattenförhållandena behandlas emellertid som en form av byggande i vatten.

Vad angår f ö r f a r a n d e t inför gränsälvskommissionen innebär kommitténs förslag, att kommissionen ersätter vattendomstolcn i resp. stat som tillståndsgivande organ i fråga om byggande och andra åt- gärder i vatten. Tillståndsgivningen föreslås ske på grundval av ett an- sökningsförfarande, som utformas i nära överensstämmelse med mot- svarande förfarande i de båda staterna. Även för vissa frågor som

• Sida 18
•  Original

Prop. 1971.: 137 18

inte avser tillstånd föreslås ett ansökningsförfarande. För de frågor som sålunda skall behandlas av kommissionen inom ramen för ett särskilt reglerat ansökningsförfarande används i förslaget beteckningen mål. Från länsstyrelserna övertar kommissionen i huvudsak vissa frågor rö- rande fiske och flottning. Dessa frågor liksom övriga frågor som inte går in under ansökningsförfarandet skall handläggas som ärenden. Det är inte avsett att kommissionen skall vara forum för mål om straffan- svar eller i övrigt för rättsliga tvister som inte har samband med till- ståndsprövning. Sådana frågor skall handläggas av domstol i veder- börande stat. Vid prövning av mål och ärenden skall kommissionens samtliga ledamöter delta. För giltigt beslut krävs i princip att minst fyra ledamöter, därav minst två från vardera staten, är överens. Upp- nås inte sådan enighet skall som regel frågan hänskjutas till regering- arna för avgörande. I ersättningsfrågor skall dock den mening gälla som omfattas av flertalet medlemmar från den stat till vilken skadan etc. hänför sig.

Kommittén har övervägt frågan i vilken utsträckning fullföljd av ta- lan mot gränsälvskommissionens beslut bör vara tillåten. Kommittén har funnit det tämligen självklart, att det inte kan komma i fråga att inrätta ytterligare ett gemensamt organ, där kommissionens beslut skul— le kunna överklagas. I den mån fullföljd skall tillåtas får man alltså anlita inomstatliga organ. Beträffande frågor om ersättning anses na- turligt att fullföljd får ske till domstol i vederbörande stat. När det gäller andra frågor, såsom frågor om tillåtlighet av byggande i vatten och andra sådana åtgärder, är det med hänsyn till att intressen i båda staterna regelmässigt är berörda inte lämpligt att låta talan fullföljas till organ i endera staten. Det kan inte heller komma i fråga att ha dubbla klagoinstanser, en i vardera staten. Kommittén har därför stan- nat för att kommissionens beslut i andra frågor än ersättningsfrågor inte skall få överklagas. Emellertid föreslår kommittén att tillstånds- frågor rörande mera betydande åtgärder skall underställas båda rege- ringarnas prövning, varjämte för giltighet av kommissionens beslut i vis- sa fall skall krävas stadfästelse av båda regeringarna. Med den ordning som sålunda föreslås anser kommittén att skäliga krav på rättssäkerhet blir tillgodosedda.

Kommittén framhåller ytterligare beträffande förfarandet att intern lagstiftning får inträda som supplerande enligt den allmänna grund- sats som i förslaget har kommit till uttryck i kap. 1 art. 8. Eftersom principerna för förfarandet i möjligaste mån bör vara enhetliga och alltså i regel inte skifta allteftersom frågor hänförliga till den ena eller den andra staten behandlas, kan det härvid bli en öppen fråga, om finsk eller svensk lagstiftning skall tillämpas. Kommittén förutsätter att det får ankomma på gränsälvskommissionen att pröva denna fråga från fall

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 137 19

till fall med ledning av de allmänna grunder på vilka överenskom— melsen vilar.

Gränsälvskommissionen skall enligt förslaget utöva fortlöpande till- s y n över nyttjandet av gränsvattendragen. Väsentligen blir denna till- synsverksamhet av samordnande natur.

Ifråga om giltighetstiden för överenskommelsen föreslås att ingen tidsbegränsning skall gälla men att vardera staten skall kunna bringa överenskommelsen att upphöra genom uppsägning. I detta sammanhang framhåller kommittén, att den anknytning till den gällande lagstiftningen i de båda staterna som har eftersträvats vid ut- formningen av förslaget bör bibehållas även i fortsättningen. Kom- mittén förutsätter därför att, om någondera statens lagstiftning i ämne som behandlas i överenskommelsen ändras väsentligt, förhandlingar utan dröjsmål tas upp för erforderlig omarbetning av överenskom- melsen. Skulle sådana förhållanden inträffa att endera staten finner sig böra säga upp överenskommelsen till upphörande, kan det bli en svår- löst fråga hur det skall förfaras med anläggningar som då finns i vat- tendraget. I förslaget ingår en bestämmelse som innebär att staterna vid uppsägning skall ta upp förhandlingar om fortsatt bestånd av an- läggningar som har tillkommit i enlighet med överenskommelsen.

Kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tolv kapitel. Det inledande 1 kap. innehåller bestämmelser av allmän karak- tär. I 2 kap. har upptagits föreskrifter om gränsälvskommissionens sammansättning och organisation i övrigt. Därefter följer i 3—7 kap. bestämmelser om byggande i vatten, vattenreglering, fiske, flottning och skydd mot vattenförorening. I 8 kap. har sammanförts vissa be- stämmelser om ersättning, medan förfarandet regleras i 9 kap. Före- skrifter om tillsyn, besiktning, handräckning m.m. återfinns i 10 kap. Vissa bestämmelser om gränsöverskridande, skattefrihet m.m. ingår i 11 kap. och i 12 kap. upptas slutbestämmelser, avseende ordningen för lösande av tvister om tolkning och tillämpning av överenskommelsen, ikraftträdande, uppsägning m.m. Kommittén motiverar i betänkandet utförligt de särskilda artiklarna i förslagen till gränsälvsöverenskom- melse samt till stadgor för gränsälvskommissionen och för fisket inom T ornc älvs fiskeområde (s. 116—196).

4 Remissyttrandena

Vad gäller frågan om b eh 0 v et av en allmän vattenrättslig kon- vention är meningarna bland de svenska remissinstanserna delade. Väg- verket, domänverket, lantmäteristyrelsen, Skogsstyrelsen, arbetsmark- nadsstyrelsen, vattenfallsverket, länsstyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län, polismästaren i Haparanda polisdistrikt, Kiruna stad,

• Sida 20
•  Original

Prop. 1971: 137 20

samarbetsnänInden för Pajala kommunblock, Tornedalskomnznnarnas förbund, T orne älvs flottningsförening, Svenska Kraftverksföreningcn samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anser att ett sådant behov föreligger. Domänverket, Skogsstyrelsen, länsstyrelsen, överlantmätaren och flottningsföreningen anför särskilt att den föreslag- na överenskommelsen bör antas så snart som möjligt. Länsstyrelsen, som redan i ett yttrande i december 1966 mycket kraftigt underströk att det förelåg ett stort behov av en allmän vattenrättslig konvention, framhåller att frågan senare har fått ökad aktualitet bl.a. genom de överläggningar som har ägt rum mellan gränskommunerna för att lösa föroreningsproblemen i Torne älv, i första hand i Torneå-Haparanda- regionen. Vattenfallsverket påpekar att vattenkraftutbyggnad för svensk del inte f.n. synes aktuell i berörda vattendrag och att det därför från vattenkraftssynpunkt inte kan anses angeläget att konventionen kommer till stånd. Från andra synpunkter, främst hänsynen till utvecklingen i gränsbygden med därtill knutna aktiviteter som inbegriper utnyttjande av gränsvattendragen och ovissheten om översynen av den svenska vattenlagen kan slutföras inom överskådlig tid, anser sig verket dock kunna rekommendera att en konvention grundad på kommitténs för- slag ingås. Verket framhåller att det kan finnas anledning att särskilt beakta konventionens skyddsfunktion vad gäller ovälkomna åtgärder i grannlandet.

RLF, som inte uttalar sig rörande behovet av en konvention, ifråga- sätter om det finns skäl att genomföra förslaget nu, eftersom innehål- let till följd av pågående översyn av vattenlagen kan bli inaktuellt inom relativt kort tid. Enligt förbundets mening vore det därför praktiskt att uppskjuta ställningstagandet.

De remissinstanser som anser att det inte föreligger något aktuellt behov av den föreslagna överenskommelsen i dess helhet eller i vissa delar är. kammarkollegiet, fiskeristyrelswz, naturwirdsrerket, naturvårds- sektionen vid länsstyrelsen, vattenlagsutredningen, vetenskapsakademien, Naturskyddsföreningen och Svenska Samernas Riksförbund.

Kammarkollegiet anser att frågan om ingående av en allmän vatten- rättslig konvention bör i huvudsak anstå tills vidare. Sådana frågor rörande t. ex. vattenföroreningsproblemen eller ordnandet av det gemen- samma laxfisket som inte tål uppskov bör självfallet kunna tas upp till separat mellanstatlig reglering. Den utredning som hösten 1969 har lagts fram av arbetsgruppen för de ombyggda norrlandsälvarna (Ds I 1969: 8) visar att en utbyggnad av vattenkraften i Torne älv inte är ekonomiskt lönsam. För annat byggande i vatten torde en särskild vattenrättslig konvention knappast behövas. Kollegiet påpekar vidare att det redan nu föreligger behov av viss omarbetning av förslaget med hänsyn till tillkomsten av miljöskyddslagen (1969: 387). Genom denna har införts ett nytt prövningssystem för vattenföroreningsföretagen, innebärande

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 137 21

administrativ prövning av tillståndsfrågorna, medan ersättningsfrågor- na prövas av domstol. Enligt direktiven för vattenlagsutredningen (Ju 1969: 58) bör systemet införas även i vattenlagstiftningen i öv- rigt. Utredningens arbete omfattar även översyn av de materiella reg- lerna i vattenlagen. Mot den bakgrunden och då behovet av en vatten- rättskonvention under alla förhållanden inte är akut ter det sig mindre meningsfullt att nu fullfölja konventionsarbetet. Valtenlagsutredningen, som tillkallades år 1968 med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523), anger flera skäl för uppskov. En utbygg- nad av vattenkraften i gränsälvssystemet ter sig i dag synnerligen oviss. I fråga om behovet i övrigt av en gemensam vattenrättslig reglering synes nödvändig kontroll över de fasta fiskeverken i och för sig kun- na utövas med stöd av nationell lagstiftning. Behovet av regler för inrättande av internationella trafikleder torde för Sveriges del inte ha större angelägenhetsgrad i gränsälvsområdet än på andra håll, t. ex. inom Öresundsregionen. Det synes vidare med hänsyn bl.a. till be- folkningsutvecklingen mindre sannolikt att ytvattenuttag av beskaffen- het att påverka vattenförhållandena på ömse sidor om gränsen kom- mer att behövas inom överskådlig tid. Det mest framträdande behovet av gemensamma regler föreligger enligt utredningens mening i fråga om möjligheterna att använda gränsvattendragen som recipienter för av- loppsvatten. Såvitt gäller avloppsföretag i Sverige synes dock den na- tionella lagstiftningen tillgodose högt ställda anspråk från vattenvårds- synpunkt, och det kan inte antas annat än att den finska lagstiftningen erbjuder ett godtagbart skydd i detta hänseende. Samarbetet mellan de båda ländernas vattenvårdande myndigheter torde förhoppningsvis inte vara beoende av en konventionsmässig reglering. Behovet av en allmän vattenrättslig överenskommelse ter sig sålunda i dagens läge inte alltför påtagligt. Utredningen framhåller att den anser gränsälvskommitténs förslag väl genomarbetat och i och för sig ägnat att läggas till grund för fortsatta överläggningar mellan länderna men att ett fortsatt kon- ventionsarbete bör bedrivas under hänsynstagande till den pågående reformeringen av den svenska vattenlagstiftningen. Om konventionsar- betet skulle fullföljas innan vattenlagsutredningen harslutfört sitt upp- drag, kan det bli nödvändigt att efter kanske en kort tid från svensk sida påkalla förhandlingar för erforderlig omarbetning av överenskommel- sen. En sådan situation bör undvikas. Olägenheterna av ett uppskov i konventionsarbetet i avbidan på vattenlagsutredningens förslag torde böra vägas mot behovet att så snart som möjligt få till stånd en enhetlig vattenrättslig reglering inom gränsälvsområdet. Detta behov kan inte an- ses vara alltför trängande. Vattenlagsutredningcn anser sig under nu angivna omständigheter böra förorda att konventionsarbetet får vila i avvaktan på utredningens resultat. Härtill kommer att konventionsför- slagets detaljutformning under alla förhållanden torde böra övervägas

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 137 22

ytterligare mot bakgrund bl. a. av miljöskyddslagstiftningen, varvid viss tidsutdräkt inte torde kunna undvikas.

Fisker/"styrelsen konstaterar att de skäl som föranledde tillsättandet av såväl gränsälvskommittén som laxfiskekommissionen i dag i stort sett har bortfallit. Det är sålunda synnerligen ovisst om i framtiden utbyggnad av vattenkraften inom gränsområdet blir aktuell. Vidare har frågan om rätten till laxfisket avgjorts genom högsta domstolens dom i målet mellan byamännen i Vitsaniemi och svenska staten. Slutligen torde flottningen i gränsvattnen komma att upphöra. På grund av denna utveckling beträffande vattenkraftutbyggnad, flottning och fiske torde inom överskådlig tid endast ett fåtal ärenden varje år påkalla hand- läggning enligt den av gränsälvskommittén föreslagna ordningen. Det blir då fråga om prövning av tillåtligheten av något fast fiskeverk, någon brobyggnad eller något utsläpp av avloppsvatten. Tillsynen inom gränsvattnen torde med någon förstärkning bättre kunna utövas av redan befintliga organ än av gränsälvskommissionen. Att för an- givna mycket begränsade uppgifter bygga upp en stor och dyrbar or- ganisation och dessutom skapa en för den svenska gränsbefolkningen oförmånlig särlagstiftning anser fiskeristyrelsen inte motiverat. En i nuvarande läge lämplig ordning för en bilateral reglering av de finsk- svenska vattenrättsförhållandena bör kunna skapas efter förebild av 1929 års svensk—norska vattenrättskonvention.

Svenska Samernas Riksförbund framhåller att såvitt angår samer- nas intressen vid en eventuell framtida vattenkraftutbyggnad svensk vattenlag bör tillämpas med de tillägg som förbundet begärt hos vatten- lagsutredningen.

Naturvårdsverket, vetenskapsakademien och Naturskyddsföreningen framhåller att det inte föreligger något behov av en gränsälvsöverens— kommelse som omfattar vattenkraftutbyggnad. Dessa remissinstanser jämte naturvårdssektionen vid länsstyrelsen ifrågasätter behovet av den föreslagna överenskommelsen även när det gäller vattenförorening. Na- tm'vrirdssektionen anser att det bör övervägas att i stället träffa över- enskommelse om att förorening av gränsälvarna skall förhindras så långt det är möjligt. Prövning av ärenden av denna art skulle då ske enligt gällande lagstiftning av vederbörande organ i det land där anläggning- en eller verksamheten är lokaliserad eller planeras. Vid prövningen skulle man vara skyldig att beakta den träffade överenskommelsen och även ta hänsyn till den eventuellt strängare lagstiftningen i det andra landet. Naturvårdsverket framhåller att såväl den svenska som den finska lagstiftningen synes erbjuda tillfredsställande möjligheter att ingripa mot avloppsföretag på ömse sidor om gränsälvarna. Natur- skyddsföreningen påpekar att det för att motverka förorening krävs samförstånd mellan myndigheter på ömse sidor om gränsen men att de åtgärder som skall vidtas blir separata.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1971: 137 23

När det gäller utformningen av en gränsälvsöverenskommelse har kommitténs förslag fått ett positivt mottagande vid remissbehandling- en. På olika punkter har dock förslag till ändringar förts fram.

Vad beträffar överenskommelsens geografiska t i l l ä m p nin g 5— o m r ä d e anser kammarkollegiet, Iantmäteristyrelsen och Naturvårds- verket att detta inte bör omfatta tillflöden till gränsälvarna. Sådana fö— retag i tillflödena som kan antas medföra olägenhet av någon betydel- se för intressen inom det andra landet bör enligt dessa remissinstanser prövas i en ordning liknade den som gäller enligt 1929 års svensk- norska vattenrättskonvention. Lantbruksnänmden, Norrbottens Kust— fiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund anser att tillämpningsområdet i havet på den svenska sidan bör begränsas till ett närmare angivet område närmast utanför Torne älvs mynning. Som skäl härför anges att laxfisket inom svenska Nedertorneå sockens skär- gårdsområde inte är föremål för regalrätt, att flottning inte förekommer inom området samt att skärgårdsområdet på den svenska sidan till ytan är väsentligt större än motsvarande område på den finska sidan. Kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen framhåller att förekomsten av Tärendöbifurkationen medför att gränsälvskommissionen kan i anled- ning av ett företag i Torne älv uppströms Tärendö älv få komma att ta ställning även till skadefrågor m. m. i Kalix älv.

Med anledning av förslaget i kap. 1 art. 2 att överenskommelsen skall omfatta åtgärder som utförs inom annan del av det geografiska tillämpningsområdet än gränsälv under förutsättning att åtgärden kan medföra verkningar i den andra staten föreslår vattenlagsntredningcn och Kraftverksföreningen den ytterligare begränsningen att verkningar- na i den andra staten skall vara av någon betydelse.

Kommittén föreslår i kap. 1 art. 5 en regel om genomgående hälften- delning av vattenkraften i gränsälvarna med sidogrenar, dock med det förbehållet att den rätt till vattnet som enskild kan grunda på dem, ur- minnes hävd eller annan särskild rättsgrund inte får rubbas härigenom. Lantmäteristyrelsen tillstyrker den föreslagna häl'ftendelningen. Vatten- överdomstolen kritiserar förslaget och framhåller särskilt att detta inte överensstämmer med vare sig svensk eller finsk vattenrätt. I båda rätts- systemen gäller att i rinnande vatten vardera sidan njuter lika lott i . vattnet och detta inte bara i oförgrenad älv utan också i varje gren eller särskilt utflöde som älven uppdelas i av holmar eller andra land- områden. De fall där vattendraget på detta sätt delar sig är inte oväsent- liga från vattenkraftssynpunkt; Även Kraftverksföreningen är kritisk och framför önskemål om uttryckliga bestämmelser om ersättning för den vattenkraft som förloras.

I den mån överenskommelsen inte omfattar särskilda bestämmelser skall enligt kap. 1 art. 8 i kommitténs förslag inom vardera staten där gällande lagstiftning tillämpas. Någon kritik har inte framförts mot den-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1971: 137 - 24 na viktiga princip. Kraftverksföreningen framhåller emellertid att osä- kerhet råder om i vilken utsträckning intern lag skall komplettera överenskommelsen och nämner som exempel bestämmelserna om er- sättningskraft i 9 kap. svenska vattenlagen.

Med anledning av förslaget om inrättande av en gränsälvs- kommission, som skall avgöra både tillstånds- och ersättnings- frågor, anför Svenska Samernas Riksförbund under hänvisning till 16 % regeringsformen och den europeiska konventionen angående de mänsk— liga rättigheterna, att samerna motsätter sig prövning av annan instans än domstol. Vattenlagsutredningen ifrågasätter en uppdelning så att kommissionen prövar tillståndsfrågor medan ersättningsfrågor avgörs av nationell domstol. Utredningen erinrar om att dess direktiv förut- sätter en uppdelning efter mönster av miljöskyddslagen med tillstånds- prövning hos administrativ myndighet och prövning av ersättningsfrågor vid domstol. Vattenlagsutredningen ifrågasätter vidare om inte tillåtlig- heten av företag inom den yttre zonen alltid borde prövas av nationell myndighet, även om detta skulle innebära att myndigheten därvid mås- te tillämpa gränsälvsöverenskommelsen. Vad gäller kommissionens sam- mansättning anser Naturskyddsföreningen att tekniker inte bör ingå i kommissionen. Däremot bör den högsta tillgängliga administrativa er- farenheten på ömse sidor av älven vara representerad. Vidare bör in- gå naturvårdsexperter. Lantmäteristyrelsen anser att det bör införas en bestämmelse som ålägger kommissionen att på begäran av domstol eller administrativ myndighet i någotdera landet avge yttrande i frågor som ligger inom dess verksamhetsområde.

Beträffande förslagets regler om b y g g a n d e i v a t t e n vänder sig Övertorneå kommun och Tornedalskommunernas förbund mot att tillstånd alltid skall krävas för anläggande av vatten- och kloakledning under vattenområde. Det borde vara tillräckligt med enbart anmälnings- skyldighet om statlig myndighet har granskat och godkänt företaget. Vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen erinrar om behovet av bestämmelser om ansvaret när företag i vatten överges.

Förslagets bestämmelser om förutsättningar för att byggande i vatten skall vara tillåtligt anses av vattenöverdomstolen, vattenfallsverket, väg— verket och länsstyrelsen vara lämpligt utformade. Domänverket fram— håller att de föreslagna bestämmelserna har en betydligt mindre koncis utformning än motsvarande regler i den svenska vattenlagen. Det är enligt verket synnerligen tveksamt om den föreslagna bestämmelsen om generell avvägning mellan nytta och skada skall kunna accepteras från bl. a. fiskeintressets och naturvårdens synpunkt. Fiskeriintendenten och lantbruksnämnden ger uttryck för liknande tveksamhet. Lantbruks- nämnden anser att bestämmelserna bör utformas i överensstämmelse med nuvarande regler i den svenska vattenlagen. Enligt Naturskydds— föreningen har erfarenheten visat att det fordras de mest uttryckliga be-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1971: 137 25

stämmelser för att naturvårdshänsyn skall tas i praktiken. Vattendragen måste bedömas översiktligt och planmässigt. Det moderna sättet att se på alla värden och söka förekomma kortsynt exploatering bör enligt föreningen framgå av bestämmelserna.

Vad beträffar förslagets regler i övrigt om byggande i vatten kan följande nämnas. Vattenlagsutredningen och Kraftverksföreningen kriti- serar bestämmelsen i kap. 3 art. 7 att den som avböjer ett gemensamt utnyttjande av strömfall likväl skall ha rätt att senare inträda som del- tagare i företaget. Vattenöverdomstolen motsätter sig den föreslagna maximeringen av avgift enligt kap. 3 art. 11 till två procent av den be— räknade årliga nettonyttan och anser att avgiften bör bestämmas efter skälighct. Domänverket, fiskeriintendenten och lantbruksnänmden föror- dar att överenskommelsen kompletteras med en motsvarighet till fiske- avgift enligt 2 kap. 10 5 svenska vattenlagen. Kraftverksföreningen framhåller att de föreslagna tvångsrätterna enligt kap. 3 art. 12 och 13 är mer inskränkta än i den svenska vattenlagen. Om tvångsrätterna inte kan ges samma innehåll som i 2 kap. 14—16 åå svenska vatten- lagen, bör de enligt föreningen åtminstone anknyta till samma förut- sättningar som anges 1 kap. 3 art. 3 för tillstånd till byggande i vatten. Beträffande att. 13 påpekar föreningen att det kan tänkas att för ut- nyttjandet av egen vattenkraft annans dammbyggnad kan behöva tas i anspråk även utan att annans vattenområde eller vattenkraft samtidigt tas i anspråk. Vattenöverdomstolen framhåller att bestämmelserna i kap. 3 art. 18 om omprövning av villkoren för tillstånd till byggande i vatten i motsats till nyprövningsinstitutet i 4 kap. svenska vatten- lagen inte ger möjlighet till gottgörelse av statsmedcl för viss förlust av förmån. Härigenom begränsas omprövningen och detta kan föran- leda att ett företag även efter omprövningen kommer att vara otill- fredsställande från allmän synpunkt. Den svenska lagens bestämmelser ger bättre möjlighet till anpassning till de vid omprövningen rådande förhållandena. Även kammarkollegiet framför kritik mot förslaget och framhåller särskilt att det föreslagna andra stycket innebär en betydan— de urholkning av omprövningsinstitutet i förhållande till den svenska vattenlagen. Med anledning av bestämmelserna i kap. 3 art. 21 om rensning och återställande av vattendrag ifrågasätter vattenlagsutred- ningen om inte fiskeritjänsteman i god tid bör underrättas om rens- ningsåtgärd som inte prövas av gränsälvskommissionen. Nam/skydds— föreningen anser att de föreslagna bestämmelserna är alldeles för libe- rala. Rensningen medför stora olägenheter för fisket och från natur- vårdssynpunkt. Dessutom missbrukas lätt varje frihet i sådant hänseende långt över bristningsgränsen.

Den i kap. 4 art. 1 föreslagna uppräkningen av de ändamål för vilka v a t t e n r e gl e r i n g får ske bör enligt kammarkollegiet avslutas med ”annat allmänt intresse av betydenhet”. Vattent'iverclomstolen

• Sida 26
•  Original

Prop. 1971: 137 25

framhåller att det är osäkert om det enligt 3 kap. svenska vatten- lagen är möjligt att sedan en regleringssamfällighet har bildats på fri— villig väg utöka företaget till att omfatta ytterligare strömfall. Liknan— de osäkerhct följer av förslaget till överenskommelse. Ett klart utta- lande i denna fråga i motiven är enligt domstolen angeläget. För den händelse möjlighet till utökning av regleringsföretag skall anses före- ligga synes i kap. 9 art. 1 som mål böra anges även ansökan om- änd- ring av föreskrifter om delaktighet m.m. som meddelats enligt kap. 4 art. 3.

De i kap. 5 om fisk e upptagna bestämmelserna rörande fiskådra inom älvområdet tillstyrks av domänverket och fiskeriintendenten. Denne anser det motiverat att särskild hänsyn tas till vandringsfiskens skydd och framkomstmöjligheter i Torne älv med hänsyn till att älven är den viktigaste av östersjölaxens kvarvarande outbyggda ledälvar. - Även domänverket åberopar Torne älvs stora betydelse som reproduk- tionsområde för östersjölaxen.

Också föreskrifterna om fredningszoner inom havsområdet tillstyrks av domänverket och fiskeriintendenten. Verket föreslår emellertid att bestämmelserna kompletteras med föreskrift om största längd på led- armarna och minsta avstånd mellan redskapen. Fredningszonerna har - nämligen visat sig vara mindre effektiva än väntat, eftersom fiskarena i viss omfattning stänger utmed zongränsen med långa stängarmar utgå- ende från storryssjorna. Lantbruksnämnden anser att de gällande be- stämmelserna om fredningszoner inom skärgårdsområdet saknar prak- tisk betydelse i större delen av skärgården eller utanför den linje som nämnden föreslagit som gräns för överenskommelsens tillämpningsom- råde i havet. Inom området utanför älvmynningen täcker fredningszo- nerna väl de djupaste delarna av fiskvägarna upp mot Torne älv enligt svenska fiskelagens regler om fiskådrans bredd, djup och läge. Det kan därför synas onödigt att utöver bestämmelserna om fredningszoner även den svenska fiskelagens regler om fiskådra skall gälla. Hela det svenska fiskådreinstitutet bör enligt nämndens mening bli föremål för översyn. I avvaktan på en sådan översyn bör endast bestämmelserna om fredningszoner gälla, i all synnerhet som dessa även tillgodoser flottnings- och farledsintressena. Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund framför samma synpunkter.

Domänverket ifrågasätter obligatorisk tillståndsprövning för fasta fiskeverk, eftersom frågan om inverkan på vandringsfiskens reproduk- tionsmöjligheter bör prövas vid varje sådant byggande i vatten.

Kommitténs förslag att gränsälvskommissionens beslut rörande det samfällda laxfisket enligt kap. 5 art. 6 och 7 för att bli gällande skall stadfästas av båda regeringarna tillstyrks av domänverket. Lantmäteri- styrelsen, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och fiskeriintendenten ifrå- gasätter om en sådan ordning behövs. Kammarkollegiet fäster särskild

• Sida 27
•  Original

Prop. 1971: 137 27

uppmärksamhet på fisket inom samernas vatten, dvs. fisket i gräns- vattendragen ovanför gränsen mellan Pajala och Karesuando kommu- - ner. Det tillkommer ”Konungen eller myndighet som Konungen be- stämmer” [33 & rennäringslagen(1971: 437)] att besluta i frågor om upplåtelse av rätt till fiske inom samernas områden. För sådana fiske- upplåtelser krävs vidare att vederbörande sameby — i detta fall Könkämä -— hörts i ärendet.

De i 10 å i förslaget till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeom- råde upptagna fiskeförbuden kritiseras av domänverket, lantbruksnämn- den, Haparanda stad, Karesuando kommun och samarbetsnämnden för Pajala kommunblock. Domänverket anser att i paragrafens tredje stycke bör göras undantag för fiske med nät och not i de större sel som särskilt förtecknas av kommissionen. Lantbruksnämnden förordar motsvarande undantag för not- och nätfiske efter sik. Även de kom- munala intressena föreslår att fiskeförbuden inskränks i olika avse- enden.

Domänverket, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten, lantbruksnämnden, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Central- förbund föreslår att det i 13 & föreskrivna minimimåttet för lax bestäms till 50 cm, dvs. det mått som gäller för svenska älvar i övrigt. Fiskeri- styrelsen hänvisar till att förslag har lagts fram om en ändring i 1962 års konvention angående laxfisket i Östersjön (SÖ 1963: 13). Enligt förslaget skall minimimåttet för lax fångad i fasta redskap innanför den svenska baslinjen norr om lat. 600N minskas från 60 till 50 cm.

De i 16—19 åå föreslagna redskapsbestämmelserna kritiseras av do- mänverket, fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten, länsstyrelsen, lantbruks- nt'imnden, Karesuando kommun, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund. Fiskeriintendenten utvecklar kritiken på följande sätt. Paragraferna innehåller en mängd detaljerade bestämmelser om fiskredskapens utformning, vilka alla syftar till att förebygga överexploatering av fiskbestånden och förhindra fångst av un- dermålig fisk -— främst lax och havsöring. Redskapsbestämmelserna har med andra ord karaktären av föreskrifter lagda ovanpå reglerna om minimimått, fiskådra, fredningszoner och fredningstider. Inga belägg har ännu framkommit som kan tjäna som motiv för bibehållande av så- dana redskapsbestämmelser.

I 20 & föreslås gränsälvskommissionen få rätt att utfärda vissa be- stämmelser. Lantbruksnämnden, Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ostkustfiskarenas Centralförbund förslår att paragrafen utgår, eftersom vederbörande länsstyrelse även fortsättningsvis bör meddela sådana bestämmelser för länskusten i dess helhet.

I anslutning till bestämmelserna om flottning framhåller flera remissinstanser att den allmänna flottningen torde komma att upphöra. Donu'im-erket, skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och flottningsförening-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1971: 137 28

en har inte något att erinra mot de föreslagna bestämmelserna. Enligt domänverket fyller visserligen 1949 års flottningsövercnskommelse sin funktion i nuvarande skick. Den föreslagna omarbetningen medför dock knappast några olägenheter. Eftersom det är tänkbart att viss separat- eller husbehovsflottning kan komma att äga rum, även om den allmänna flottningen upphör, är det av värde att bestämmelser härom finns i gränsälvsöverenskommelsen. Fiskeriintendenten anser att flott- ningsintresset inte som hittills bör prioriteras gentemot fisket och andra intressen utan att lagreglerna bör utformas så att frågor som uppkom- mer i samband med flottningens nedläggning kan lösas med minsta möjliga besvär. Fiskeriintendenten framhåller vidare, i likhet med vat- tenöverdomstolen, länsstyrelsen, lantbruksnämnden och vattenlagsutred- ningen, att förslaget bör kompletteras med bestämmelser om återställ- ningsåtgärder efter förebild av den nya svenska lagstiftningen härom (SFS 1969: 396—399). Skogsstyrelsen anser däremot att erforderliga bestämmelser för nedläggning av flottningen och avveckling av flott- ningsföreningens tillhörigheter kan införas i reglementet för den nya flottningsföreningen. Det är därför enligt styrelsen angeläget att över- enskommelsen träder i kraft så snart som möjligt. Övertorneå kommun och Tornedalskommunernas förbund föreslår en särskild fond för åter- ställningsåtgärdcr.

Flera remissinstanser framhåller att miljöskyddslagen nödvändiggör en omarbetning av förslagets bestämmelser om skydd mot vatten— f ö r o r e nin g. Naturskyddsföreningen anser att de av kommittén fö- reslagna skyddsbestämmelserna är otidsenliga och framhåller att vat- tenförorening måste motarbetas effektivt och föroreningsfrågorna be- handlas sakkunnigt. Norrbottens Kustfiskareförbund och Svenska Ort- kustfiskarenas Centralförbund ifrågasätter om inte förslaget bör läg- gas till grund för nya mellanstatliga överväganden, som inte endast om- fattar gränsvattnen utan också kustområdena på den svenska och finska sidan av Bottenviken och Bottenhavet. Vattenlagsutredningen tar upp frågan om förbudstalan och anser det tveksamt i vilken ordning sådan talan skall få föras t. ex. av finsk sakägare mot svensk företagare som vållar olägenhet genom förorening av gränsälv.

Beträffande f ö r f a r a n d et tar vattenlagsutredningen upp bestäm- melserna 1 kap. 9 art. 3 om regleringen av kompetenskonflikt mellan kommissionen och vattendomstolarna. Utredningen anser att kompetens— konflikt med nationell tillståndsmyndighet alltid bör lösas enligt kom- missionens bestämmande. De föreslagna omröstningsreglerna har för ersättningsfrågornas del den innebörden att, så snart två medlemmar från den stat där skadan uppkommer är ense, deras mening skall gälla. Vattenöverdomstolen är inte övertygad om att detta är en rimlig lös- ning. Kommissionen har att beakta både ersättningsgivares och ersätt— ningstagares intressen och den ersättning som skall utges torde i många

• Sida 29
•  Original

Prop. 1971: 137 29

fall komma att belasta företagare i det motsatta landet. Vattenöver- domstolen föreslår därför att i ersättningsfrågor skall gälla den me- ning som omfattas av mer än hälften av kommissionens medlemmar samt att vid lika röstetal ordföranden skall ha utslagsröst. Eftersom det får anses önskvärt att så många frågor som möjligt avgörs av kom- missionen utan hänskjutande till regeringarna, ifrågasätter domstolen om inte detta beslutsförfarande kan utsträckas att gälla även andra frågor.

Förslaget att talan mot kommissionens beslut i ersättningsfrågor skall få föras hos vattenövcrdomstolen i vederbörande stat medan kommis- sionens beslut i andra frågor omedelbart vinner laga kraft godtas med vissa betänkligheter av vattenövcrdomstolen, domänverket och läns- styrelsen. Enligt länsstyrelsen är rättssäkerhetskravet i praktiken tillräck- ligt tillgodosett genom att viktigare beslut måste underställas eller stad- fästas. Fiskeriintendenten, lantbruksnämnden och Övertorneå kommun anser däremot inte att förslaget kan godtas. Enligt lantbruksnämnden bör ytterligare övervägas om inte ett lämpligt besvärsförfarande kan konstrueras. Övertorneå kommun anser att möjlighet borde finnas att efter tillstånd av högsta domstolen i respektive land få kommissionens beslut omprövade av denna.

Förslagets bestämmelser om tillsyn har föranlett flera påpekan- den. Överbefälhavaren föreslår att den rörelsefrihet över gränsen som följer av bestämmelserna skall upphävas eller begränsas vid bered- skapstillstånd och krig. Domänverket och fiskeriintendenten anmäler tveksamhet när det gäller kommissionens praktiska möjligheter att verkställa fortlöpande tillsyn över vattenförhållandena. Polismästaren i Haparanda polisdistrikt anser att någon ny internationell polisstyrka eller motsvarighet därtill inte bör få skapas. Förmanskap över polisen kan inte heller läggas på kommissionen. Enligt generaltullszyrelsen bör några särskilda övervakningspatruller för fisketillsyn inte inrättas. ]. stället bör befattningshavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning åläggas att i samarbete med motsvarande finska myndigheter utöva den gemensamma fisketillsyn som avses, och sådana befattningsha- vare bör också få till uppgift att utöva tillsyn till motverkande av vat- tenförorening.

I anslutning till bestämmelserna om ö v e r e n s k 0 m m e l s e n 5 U p p h ö r a n d e framhåller vattenlagsutredningen att det från rätts- säkerhetssynpunkt är angeläget att största möjliga säkerhet skapas för den framtida giltigheten av tillstånd som har meddelats enligt överens- kommelsen. Den omständigheten att denna upphört får inte leda till att anläggningar som medgivits enligt överenskommelsen kan komma att betraktas som olagliga. Kraftverksföreningen anför liknande syn- punkter och påpekar att förslaget kan leda till att redan lämnade till- stånd förfaller i samband med uppsägning av överenskommelsen efter-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1971: 137 30

som det föreskrivs att förhandlingar skall tas upp om fortsatt bestånd av anläggningar. Den som utför en anläggning med stöd av överens- kommelsen -— t.ex. utför reglering av en sjö inom Sverige med av— lopp till gränsälv — har sålunda inte någon garanti för att denna an- läggning får bibehållas. Detta nedsätter tydligen i högsta grad värdet av tillstånd enligt överenskommelsen. Önskvärt är en föreskrift att med- delade tillstånd för befintliga anläggningar skall bestå även om över— enskommelsen i övrigt upphör att gälla. Detta borde vara ett för båda länderna gemensamt intresse. Som ett annat men sämre alternativ kan man tänka sig en intern föreskrift inom vartdera landet om ersätt- ning till intresse som grundar sig på tillstånd enligt överenskommelsen och som skadas då överenskommelsen upphör.

5 De föreliggande förslagen

Rörande de förslag till ändringar i kommitténs förslag som har ut- arbetats vid de efter remissbehandlingen förda förhandlingarna har de deltagande företrädarna för de bägge staterna gjort följande gemen— samma uttalanden.

”De upprättade förslagen stämmer till övervägande del helt överens med gränsälvskommitténs förslag. Vissa mera betydande ändringar har dock vidtagits på grund av ny lagstiftning eller andra nytillkom- na omständigheter. Sålunda har bestämmelserna om skydd mot vatten- förorening arbetats om med den svenska miljöskyddslagen (1969: 387") som förebild. De utgör nu kap. 6 i förslaget till gränsälvsöverenskom- melse. I anslutning härtill har efter mönster av den svenska miljö- skyddskungörelsen (1969: 388) upprättats ett förslag till stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskomme'lsen. Med hänsyn till att beslut har fattats om att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra efter flottningssäsongens slut år 1971 har det inte ansetts påkallat med ett särskilt kapitel om flottning i gränsälvsöverenskommelsen, utan det har ansetts lämpligare att bibehålla 1949 års flottningsöverenskommelse med tillhörande stadga efter en viss anpassning till gränsälvsöverens- kommelsen. Flottningsöverenskommelsen har kompletterats med regler motsvarande 1969 års svenska lagstiftning om återställningsåtgärder i avlyst flottled (SFS 1969: 396—399). De nya flottningsbestämmelserna har upptagits i en tilläggsöverenskommelse med tilläggsstadga. Vissa relativt obetydliga ändringar i gränsälvskommitténs förslag har föran- letts av de ändringar i den svenska vattenlagen som beslutats i anled- ning av prop. 1971: 106 och som i huvudsak innebär att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas i tingsrättsorganisationen. Även på.en.del andra punkter har sakliga

• Sida 31
•  Original

Prop. 1971: 137 31

eller redaktionella ändringar företagits. Stadgan för finsk-svenska gräns- älvskommissionen, stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde och stadgan om prövnings— och anmälningsskyldighet för verksamhet som . avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen har fogats som bi-. lagor till denna överenskommelse. '

I det följande lämnas en översiktlig motivering till de ändringar som föreslås. I den mån annat inte anges har av gränsälvskommittén lämnade motiveringar godtagits i tillämpliga delar. Synpunkter som har framförts vid remissbehandlingen redovisas endast om de har föran- lett någon ändring eller behov har ansetts föreligga av ett klargörande uttalande. Redaktionella ändringar anmärks inte särskilt.

Förslaget till gränsälvsöverenskommelse

Det aktuella förslaget till gränsälvsöverenskommelse är uppdelat i tio kapitel. Kap. 1—5 har samma rubriker och huvudsakliga innehåll som i gränsälvskommitténs förslag. Eftersom flottningskapitlet- har utgått, handlar kap. 6 om skydd mot vattenförorening, kap. 7 om er- sättning och kap. 8 om förfarandet. Dessa kapitel motsvarar resp. kap. 7, 8 och 9 i kommitténs förslag. Kap. 9, som motsvarar kap. 10 i kommittéförslaget, innehåller tillsyns- och ansvarsbestämmelser m.m. samt kap. 10, som motsvarar kap 12, slutbestämmelser. Eftersom kap. 11 i gränsälvskommitténs förslag, vilket behandlar gränsöverskridande, skattefrihet m. m., huvudsakligen avser flottning och i den delen över- ensstämmer med vad som gäller enligt 1949 års flottningsöverenskom- mclse, har kapitlet fått utgå. Art. 1 i kapitlet har dock bibehållits och överförts till kap. 2 art. 6.

Kap. ] art. 2. I ett nytt andra stycke upptas en hänvisning .till 1949 års flottningsöverenskommclse med tillhörande stadga samt en erinran om att erforderliga kompletterande bestämmelser skall meddelas i en tilläggsöverenskommelse med bifogad tilläggsstadga.

Kap. ] art. 3. För att ytterligare understryka den betydelse som bör tilläggas naturvården har angivits, att särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset.

Kap. ] art. 4. Artikeln motsvarar kap. 3 art. 4 i gränsälvskommit- téns förslag. Denna artikel bör enligt kommittén ges generell tillämp- ning och således gälla t. ex. vid konkurrens mellan vattenbortledning och avloppsutsläpp. Det har med hänsyn härtill ansetts lämpligare att placera artikeln i det inledande kapitlet, vilket innebär att den blir direkt tillämplig även för kap. 6 om vattenförorening. Kap. 1 art. 4 i kom- mittéförslaget har inarbetats i kap. 3 art. 8.

Kap. ] art. 7. Artikeln innehåller en hänvisning till att. IV i 1810 års gränsregleringstraktat. I anslutning härtill erinras om deklarationen den 7/19 september 1845 angående tolkningen av art. IV i gräns-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1971: 137 - 32

regleringstraktaten (i Sverige SFS 1845:38 s. 4 och i Finland FAF 1845).

Kap. ] art. 8. I artikeln slås fast, att intern rätt är subsidiärt till- lämplig. Svenska Kraftverksföreningen framhåller i sitt remissyttrande att det är ovisst i vad mån vederbörande lands lag skall komplettera vissa bestämmelser i överenskommelsen. Det är emellertid inte möjligt att uttömmande ange i vilken utsträckning intern rätt skall tillämpas utan lösningen av dessa frågor får överlämnas till rättstillämpningen. Skyldighet att leverera ersättningskraft över riksgränsen bör dock inte kunna åläggas.

Kap. 2 art. 2. I artikeln har tillagts att medlem av kommissionen skall utses för viss tid, vilket överensstämmer med vad kommittén har ut- talat i motiven.

Kap. 2 art. 3. Det är naturligt och lämpligt att kommissionen an- litas som remissinstans i frågor som ligger inom dess kompetensom- råde. Någon särskild föreskrift härom behövs inte.

Kap. 2 art. 5. I Sverige har ämbetsansvarskommittén i ett princip- betänkande (SOU 1969: 20) Ämbetsansvaret föreslagit, att det nu- varande ämbetsansvaret enligt svensk rätt skall upphävas. Med hän- syn härtill har i första stycket orden ”straffrättsligt tjänstemannaan- svar" bytts ut mot ”straffrättsligt ansvar för sina handlingar i tjänsten” och i andra stycket ordet ”tjänstemannaskydd” bytts ut mot ”skydd”.

Kap. 2 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 11 art. 1 i gränsälvskommit- téns förslag med den ändringen att artikeln avser även sakkunnig som förordnats att utöva tillsyn. I fråga om flottningen finns motsvaran- de bestämmelse i art. IV i 1949 års flottningsöverenskommelse.

Kap. 2 art. 7. I denna artikel, som saknar motsvarighet i kommitté— förslaget, föreskrivs att gränsälvskommissionens tillhörigheter skall va- ra fria från all behandling av tullmyndighet samt från in- och utförsel- avgift.

Kap. 2 art. 8. I artikeln, som motsvarar kap. 2 art. 6 i gränsälvs- kommitténs förslag, anges att stadga för gränsälvskommissionen har intagits i bilaga A till överenskommelsen.

Kap. 3 art. 1. Sista punkten i andra stycket i gränsälvskommitténs förslag har uteslutits som överflödig.

Kap. 3 art. 2. I artikeln har tillagts orden ”utan oskälig kostnad”, vilket överensstämmer med vad kommittén har uttalat i motiven.

Kap. 3 att. 4—13. Eftersom kap. 3 art. 4 i kommitténs förslag har överförts till kap. 1 har art. 5—14 i kommitténs förslag fått ändrad beteckning.

Kap. 3 art. 6. I anledning av remisskritik har i artikeln, som mot- svarar kap. 3 art. 7 i kommitténs förslag, inte medtagits en av kom- mittén föreslagen bestämmelse, att den som avböjer ett gemensamt ut-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1971: 137 33

nyttjande av strömfall likväl skall ha rätt att senare inträda som del- tagare i företaget.

Kap. 3 art. 8. Artikeln motsvarar kap. 1 att. 4 och kap. 3 art. 9 i kommitténs förslag. Någon saklig ändring har inte skett.

Kap. 3 art. 12. I anledning av remisskritik har kommitténs förslag ändrats så att de förutsättningar för tvångsrätt som anges i kap. 3 art. 11 gäller även för tvångsrätt enligt förevarande artikel. Sådan tvångs- rätt kan alltså föreligga även om annans vattenområde eller vatten- kraft inte samtidigt behöver tas i anspråk.

Kap. 3 art. 13. I andra stycket har med hänsyn till att kommissionen kan ta upp tillåtlighetsfrågan till särskild prövning orden ”före målets avgörande” ändrats till ”innan kommissionen avgjort frågan om före- tagets tillåtlighet”. I övrigt föreligger inte något behov av ändring av artikeln med hänsyn till de ändringar i den svenska vattenlagen som har beslutats i anledning av prop. 1971: 106.

Kap. 3 art. 14. Artikeln, som saknar motsvarighet i gränsälvskom- mitténs förslag, innehåller bestämmelser om laglighetsprövning. Enligt 2 kap. 25 5 svenska vattenlagen är ägare av byggnad i vatten berättigad att påkalla prövning av byggnadens laglighet, om denna har verkställts utan att medgivande erhållits enligt vattenlagen eller äldre lag. Beträf- fande verkan av vattendomstolens beslut gäller i tillämpliga delar be- stämmelserna i 2 kap. 22—24 55 vattenlagen om tillstånd till byggan- de. Enligt 2 kap. 26 5 är byggnadens ägare bevisningsskyldig i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet, om byggnaden verkställts utan tillstånd efter det vattenlagen trätt i kraft. I den finska vattenlagen finns inte någon direkt motsvarighet till des- sa bestämmelser. Förevarande artikel bygger helt på de svenska be- stämmelserna. Den i artikelns andra stycke upptagna bevisregeln, som torde överensstämma med både svensk och finsk rätt, är dock tillämp- lig även på byggnad som har tillkommit före överenskommelsens ikraft- trädande. '

Kap. 3 art. 15. Artikeln har formulerats om så att det i ett tillstånds- beslut inte behöver särskilt anges, att tillståndet skall gälla utan tids- begränsning. Endast om tillståndet tidsbegränsas måste detta anges.

Kap. 3 art. 18. Artikeln har kompletterats med ett nytt andra styc- ke, som med 2 kap. 8 å andra stycket svenska vattenlagen som före- bild ger möjlighet till omprövning utan iakttagande av viss tid av be- stämmelser som har meddelats till skydd för fisket. Beträffande ar- tikelns tredje stycke förtjänar framhållas att det inte finns något hin- der mot att vid omprövning av avgift ta hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Kap. 3 art. 22. Det bör understrykas, att de allmänna bestämmelser- na om byggande i vatten i tillämpliga delar gäller även vid byggande

• Sida 34
•  Original

Prop. 1971: 137 34

för flottningsändamål. Redan i kap. 1 art. 2 har upptagits en hänvis- ning till 1949 års flottningsöverenskommelse.

Kap. 4 art. 1. I uppräkningen av de ändamål för vilka reglering får ske har tillagts ”annat allmänt intresse av betydenhet”.

Kap. 5 art. ] . I andra stycket har tillagts att Torne älvs utflöden till- hör älvområdet. Det kan erinras om att den i första stycket angivna latitudsparallellen i Sverige utgör gräns mellan allmänt och enskilt vat- ten enligt 4 5 lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde.

Kap. 5 art. 8. I artikeln anges, att stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde har intagits i bilaga B till överenskommelsen. Den av kommittén föreslagna hänvisningen i andra stycket till tillsynsbcstäm— melserna har fått utgå som obehövlig.

Kap. 6. Detta kapitel är nyskrivet huvudsakligen med den svenska miljöskyddslagen (1969: 387) som förebild. Miljöskyddslagen innefat- tar bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar. I överenskommelsen upptas emellertid endast bestämmelser till skydd mot vattenförorening. I tillämpliga delar hän— visas till förarbetena till miljöskyddslagen (prop. 1969: 28, 3LU 37 och rskr 281). Kapitlet innehåller fjorton artiklar.

Kap. 6 art. 1. Artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 1 i kommitténs förslag, innebär ett allmänt förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är tillåtligt enligt överenskommelsen. Förbudet är straffsanktionerat enligt kap. 9 art. 11. Artikeln innehåller till skillnad från art. 4—14 och den svenska miljöskyddslagen inte någon begräns— ning till vad som härrör från användningen av fast egendom. Härav följer att förorening som inte härrör från användning av sådan egen— dom är helt förbjuden. Detta överensstämmer med 1 kap. 19 & finska vattenlagen. I Sverige finns motsvarande bestämmelser i 23, 24 och 37 åå naturvårdslagen (1964: 822, senaste lydelse 1970: 891).

Kap. 6 art. 2. Artikeln motsvarar i huvudsak 2 & miljöskyddslagen och hänvisar till de särskilda regler som gäller enligt den interna lag- stiftningen.

Kap. 6 art. 3. Artikeln motsvarar 1 5 första stycket punkterna ]. och 2 miljöskyddslagen och anger att de följande artiklarna endast gäller för användning av fast egendom. Som en motsvarighet till mil- jöfarlig verksamhet i miljöskyddslagen används i det följande begrep- pet verksamhet som avses i art. 3.

Kap. 6 art. 4. I artikelns första stycke, som motsvarar 9 & miljö- skyddslagen, fastslås företagarens rätt att få frågan om tillåtligheten av verksamhet som avses i art. 3 prövad genom att ansöka om tillstånd hos gränsälvskommissionen. Någon motsvarighet till miljöskyddslagens dispensförfarande föreslås inte. Bestämmelser om obligatorisk pröv- ning ges i stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet .för verk- samhet som avses i art. 3, vilken har intagits i bilaga C till överens-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1971: 137 35

kommelsen. I artikelns andra stycke, som motsvarar kap. 7 art. 2 tredje stycket i kommitténs förslag, ges bestämmelser om underställning till båda regeringarna.

Kap. 6 art. 5. I första stycket fastslås en principiell ersättnings— skyldighet för skada och intrång av verksamhet som avses i art. 3 (jfr 30 & miljöskyddslagen). I andra stycket ges en tillåtlighetsregcl som överensstämmer med kap. 3 art. 4. I tredje stycket. ges en be— stämmelse om val av plats för verksamheten som överensstämmer med 4 & miljöskyddslagen.

Kap. 6 art. 6. Artikeln motsvarar 5 & miljöskyddslagen och innehål— ler de grundläggande villkoren för att verksamhet som avses i art. 3 över huvud skall få förekomma.

Kap. 6 art. 7. Artikeln motsvarar 6 & miljöskyddslagen. Även om alla försiktighetsmått som kan krävas enligt art. 6 har iakttagits. kan det tänkas att den olägenhet som verksamheten för med sig blir av väsentlig betydelse. Verksamheten är då enligt första stycket i princip inte tillåten men undantag kan medges, när särskilda skäl före- ligger. Om olägenheten är av den beskaffenhet som anges i andra stycket, får verksamheten inte utövas. I motsats till i miljöskyddslagen har i överenskommelsen detta förbud gjorts absolut (se 6 & andra stycket miljöskyddslagen; jfr kap. 7 art. 2 andra stycket i kommitténs förslag).

Kap. 6 art. 8. Artikeln, som motsvarar 7 5 första stycket punkt 1 miljöskyddslagen, innehåller ett principiellt förbud mot utsläpp av visst slag av avloppsvatten som inte har undergått längre gående rening än slamavskiljning.

Kap. 6 art 9. I artikeln, som motsvarar kap. 7 art. 3 i kommitténs förslag, ges en bestämmelse om tvångsrätt. Med förebild i 8 kap. 25 & svenska vattenlagen har gjorts en inskränkning beträffande tomtplats, trädgård och park.

Kap. 6 art. 10. Artikeln motsvarar kap. 7 art. 5 i kommitténs för- slag och innehåller bestämmelser bl. a. om tidsbegränsning av tillstånd (jfr kap. 3 art. 15).

Kap. 6 art. 11. Artikeln motsvarar 23—26 åå miljöskyddslagen och innehåller bestämmelser om omprövning. Enligt 26 & miljöskyddslagen kan initiativ till omprövningen tas endast av statens naturvårdsverk. Det synes inte lämpligt att begränsa talerätten på motsvarande sätt i . överenskommelsen. I artikelns fjärde stycke anges därför, att ansökan om prövning kan göras av vederbörande myndighet eller enskild sak- ägare i någondera staten.

Kap. 6 art. 12. Artikeln motsvarar 27 och 28 55 miljöskyddslagen- och innehåller bestämmelser om omprövning efter ansökan av tillstånds— havaren. Andra stycket, som motsvarar 28 & miljöskyddslagen, gäller endast vid sådan omprövning, som grundas på denna artikel.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1971: 137 36

Kap. 6 art. 13. Artikeln motsvarar kap. 7 art. 6 andra stycket i kom- mitténs förslag och innehåller bestämmelser om omprövning av ersätt- ningsbeslut.

Kap. 6 art. 14. Artikeln motsvarar 41 & miljöskyddslagen och inne- håller bestämmelser om förbudstalan som riktar sig mot verksamhet som utövas utan tillstånd enligt överenskommelsen (se kap. 10 art. 5). Enligt 41 & miljöskyddslagen kan initiativ till förbudstalan tas endast av statens naturvårdsverk. Enskild sakägare kan emellertid väcka för— budstalan vid domstol (jfr 36 & miljöskyddslagen). I överenskommelsen saknas anledning att begränsa talerätten. Artikeln utesluter förbuds- talan vid intern domstol.

Kap. 7 art. 2. I artikeln föreskrivs, att gränsälvskommissionen även utan samband med ansökan om tillstånd äger besluta i fråga om er- sättning på grund av åtgärd som omfattas av överenskommelsen. En— ligt kommitténs förslag (kap. 8 art. 2 första stycket) gällde motsva- rande regel endast vid skada till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21.

Art. 2 första stycket andra punkten och andra stycket samt art. 3 i kommitténs förslag rör flottningsskada och har därför utmönstrats, vilket föranlett omnumrering av art. 4 i kommittéförslaget.

Kap. 8 art. 1. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 1 i kommitténs för- slag. I huvudsak har vidtagits endast redaktionella ändringar. I punkt 6 har dock på hemställan av svenska vattenövcrdomstolen upptagits fråga om föreskrifter enligt kap. 4 art. 3. Härigenom klargörs att ett regleringsföretag efter det att tillstånd till reglering har meddelats kan utökas att omfatta ytterligare strömfall.

Kap. 8 art. 3. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 3 i kommitténs förslag. Det har dock ansetts lämpligt att ändra artikeln så att kompetens- konflikt med intern myndighet alltid avgörs av gränsälvskommissionen. I Sverige kan efter miljöskyddslagens ikraftträdande kompetenskon- flikt uppstå inte endast med domstol utan även med koneessionsnämn- den för miljöskydd, statens naturvårdsverk och länsstyrelse. Detta har föranlett omformulering av regeln om underrättelseskyldighct gent- emot kommissionen. Underrättelseskyldigheten har getts en vid avfatt- ning för att kommissionen skall få möjlighet att avgöra frågor om gräns- dragningen enligt kap. 1 art. 2.

Kap. 8 art. 4. Artikeln motsvarar kap. 9 art. 4 i kommitténs för- slag. Uttrycket sakägare har bytts ut mot motpart resp. part. Vidare har tillagts att ansökan inte behöver kungöras, om den på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter. Kungörelse och ansök- ningshandlingar skall expedieras till myndigheter i båda staterna i den utsträckning så skall ske vid tillämpning av intern rätt.

Kap. 8 art. 5. Skyldigheten att hålla handlingarna tillgängliga hos särskild aktförvarare har mjukats upp genom ett tillägg av innebörd att sådan skyldighet inte föreligger om det är uppenbart obehövligt.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1971: 137 37

Kap. 8 art. 9. Av skäl som framgår av vad som anförts vid kap. 3 art. 15 har punkt 6 i denna paragraf utgått.

Kap. 8 art. 13. Artikeln, som innehåller regler om omröstning, har kompletterats med en hänvisning till interna omröstningsregler, vilken är avsedd för det fall då ingen mening omfattas av flertalet medlem- mar från vederbörande stat. I sådant fall får med tillämpning av den statens omröstningsregler bestämmas vilken mening som skall gälla.

Kap. 9 art. ]. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art. 1 första och andra styckena i kommitténs förslag och innehåller de grundläg- gande bestämmelserna om gränsälvskommissionens tillsynsverksamhet. Det har inte ansetts nödvändigt att uttryckligen föreskriva att tillsyns— uppgifter kan fullgöras av medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen. I ett nytt andra stycke anges, att överens- kommelsen inte innebär någon inskränkning i den tillsyn som skall ut- övas enligt interna regler.

Kap. 9 art. 2. I ett nytt första slyekc anges, att kommissionen skall verka för att tillsynsmyndigheterna i vardera staten får tillgång till erforderligt material. Artikelns andra stycke motsvarar kap. 10 art. 1 fjärde stycket i kommitténs förslag.

Kap. 9 art. 3. Artikeln, som motsvarar kap. 12 art. 6 i kommitténs förslag, innehåller bestämmelser om tillsyn över vattenföringen vid T ärendöälvens utflöde ur Torne älv.

Kap. 9 art. 4—6. Artiklarna motsvarar 42—44 %% miljöskyddslagen men har getts en generell avfattning.

Kap. 9 art. 7—9. Artiklarna motsvarar kap. 10 art. 2—4 i kom- mitténs förslag. Vad beträffar art. 8 förekommer i förslaget endast en typ av avgift, som skall föras till den där angivna fonden, nämligen sådan avgift som avses i kap. 3 art. 10. Bestämmelsens utformning möjliggör emellertid att även andra slag av avgifter efter särskilt be- slut av kommissionen eller regeringarna tillförs fonden.

Kap. 9 art. 10. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 10 art. 5 första och andra styckena i kommitténs förslag. Straffmaximum har höjts från sex månaders till ett års fängelse.

Kap. 9 art. 11. Artikeln motsvarar 45 & miljöskyddslagen och inne- håller straffbestämmelser som hänför sig till reglerna i kap. 6 samt kap. 9 art. 5 och 6.

Kap. 9 art. 12. Första stycket motsvarar kap. 10 art. 5 tredje styc- ket i kommitténs förslag. Med ändring av kommitténs förslag före- skrivs, att brottmål skall handläggas av allmän underrätt och alltså inte av vattendomstol. Andra stycket motsvarar 46 % miljöskyddslagen.

Kap. 10 art. 3. I artikeln har direkt utsagts, att överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1972.

Kap. 10 art. 5. Artikeln motsvarar i huvudsak kap. 12 att. 5 i kom- mitténs förslag. I första stycket anges att bestämmelsen gäller anlägg-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1971: 137 38

ning eller företag. Vidare har tillagts att bestämmelserna om ompröv- ning i överenskommelsen får tillämpas på äldre anläggning eller före- tag. I ett nytt andra stycke föreskrivs att mål eller "ärende som är an- hängigt vid intern myndighet vid ikraftträdandet skall handläggas en- ligt äldre bestämmelser.

Kap. 10 art. 6. Artikeln motsvarar kap. 12 art. 7 i kommitténs för- slag och innehåller bestämmelser om uppsägning av överenskommel- sen. Kommittén har föreslagit en bestämmelse att staterna, då uppsäg- ning sker, skall ta upp förhandlingar om fortsatt bestånd av anlägg- ningar som har tillkommit i enlighet med överenskommelsen. Denna bestämmelse kan inskränkas att gälla anläggningar som sträcker sig över riksgränsen, eftersom staterna är oförhindrade att genom intern lagstiftning meddela bestämmelser om övriga anläggningar.

Förslaget till stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

I stadgan för gränsälvskommissionen har vidtagits endast två änd- ringar. I 5 5 anges, att domared kan ersättas av domarförsäkran. I 9 5 har gjorts viss uppmjukning i skyldigheten att vara tillstädes på kommissionens kansli. Enligt den nya lydelsen är det tillräckligt om ordföranden eller sekreterare är tillstädes viss bestämd tid, minst en gång i veckan.

Förslaget till stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

I I 5 andra stycket har liksom i 5 kap. 1 % gränsälvsöverenskom- melsen tillagts att Torne älVS utflöden tillhör älvområdet

I 6 5 andra stycket har tillagts att förbudet mot fiske med hugg- krok gäller även annat redskap varmed fisk kan spetsas.

Det i 11 5 angivna fiskeförbudet har utvidgats att avse även fiske med drivgarn.

I 13 5 har kommittén föreslagit att minimimåttet för lax skall vara 60 cm. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt art. 6 i över- enskommelsen den 20 december 1962 rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön (SÖ 1963: 13). Denna överenskommelse har ratificerats av Sverige, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Nämnda stater har emellertid sedermera överenskommit, att minimimåttet skall vara 50 om för lax fångad i fasta redskap innanför den svenska baslinjen norr om latituden 600N. Överenskommelsen torde komma att ratifice- ras inom en snar framtid. Finland har i sin interna lagstiftning hittills följt bestämmelserna i 1962 års överenskommelse. På grund av det anförda har minimimåttet i förevarande artikel ändrats från 60 till 50 cm.

De detaljerade redskapsbestämmelscrna i 16—19 55 har i Sverige ut- satts för åtskillig remisskritik. De föreslagna bestämmelserna får emel-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1971: 1.37 39

lertid tills vidare anses vara av värde. Gränsälvskommissionen bör dock ges relativt stora möjligheter att i konkreta fall medge undantag från bestämmelserna i stadgan. För att tillgodose detta önskemål har vissa ändringar vidtagits i 21 och 22 555 i kommitténs förslag. Till att börja med har paragraferna fått byta plats. I 21 5 första stycket i det ak- tuella förslaget anges att kommissionen får medge undantag från be- stämmelse i stadgan inte endast'för fiskodling eller vetenskapligt än- damål utan även i den mån det finnes påkallat av fiskevårdshänsyn. I 22 & anges att kommissionen även i annat fall än som avses i 21 5 får medge undantag från bestämmelserna i 10 och 16—19 55 i den mån ' det finnes påkallat. 22 & gäller således i motsats till 21 & endast vissa angivna bestämmelser. Som en ytterligare spärr vid tillämpningen av 22 & föreskrivs, att frågor av särskild betydelse skall underställas båda regeringarnas prövning. De erfarenheter som kommissionen tillgodogör sig vid tillämpningen av 21 och 22 åå torde komma att utgöra en lämp- lig grundval för en framtida revision av stadgan.

I 24 5 har införts ett krav på uppsåt. Vidare har den" särskilda straffbestämmelsen för grova brott fått utgå. varvid den gemensamma strafflatituden angivits till böter eller fängelse i högst-sex månader. Även i 25 5 har tillagts ett krav på uppsåt. Enligt 26 5 gäller däremot att åsidosättandet av de angivna föreskrifterna är straffbart om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.

I 27 5 har i första stycket i analogi med det föreslagna andra stycket tillagts att förverkande inte skall ske om det finnes uppenbart obilligt.

Förslaget till stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verk— samhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen

Stadgan har inte någon motsvarighet i gränsälvskommitténs förslag. Den har upprättats med den svenska miljöskyddskungörelsen (1969: 388) som förebild. Stadgan avser endast skydd mot vattenförorening. 1—7 55 motsvarar med erforderliga redaktionella ändringar 1—7 55 i kun- görelsen. Den i 2 5 i stadgan intagna uppräkningen av fabriker eller andra inrättningar för vilka föreligger tillståndstvång motsvarar emel- lertid inte endast 2 5 i kungörelsen utan även 8 &, enligt vilken para- graf endast föreligger anmälningsskyldighet. I Finland finns motsva- rande bestämmelser i förordningen om förhandsåtgärder för skydd ,av vatten 6.4.1962/283. Även de finska bestämmelserna har beaktats vid upprättandet av stadgan. Oaktat tillståndsplikt enligt stadgan före- ligger i mycket stor omfattning har det ansetts lämpligt med en re- servbestämmelse i 8 5 att intern anmälningsplikt skall gälla i den mån tillståndsplikt inte föreligger enligt 2—7 55. Stadgan innehåller i 9 5 en övergångsbestämmelse som i huvudsak motsvarar" punkt 2 i övergångsbestämmelserna till miljöskyddskungörelsen.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1971: 137 40

Förslaget till tilläggsöverenskommelse till 1949 års flottningsöverens- kommelse

Som redan angivits bör 1949 års flottningsöverenskommelse med till- hörande stadga få fortsätta att gälla (se i Sverige SÖ 194915 och 1964: 28, prop. 1949: 61 och 1964: 151 samt i Finland prop. 1949: 34 och prop. 1964: 58 ).

Förslaget till tilläggsöverenskommelse innehåller fyra artiklar. Den i bilaga till tilläggsöverenskommelsen intagna tilläggsstadgan innehåller femton paragrafer.

I art. I i tilläggsöverenskommelsen anges, att tilläggsstadgan inne- håller bestämmelser om avveckling av den allmänna flottningen och om återställningsåtgärder. I art. II anges, att vad som är föreskrivet i stad- gan om länsstyrelse skall avse gränsälvskommissionen och att kom- missionen skall träda i flottningsstyrelsens ställe, om det inte finns nå- gon flottningsförening. Art. III motsvarar kap. 12 art. 5 tredje stycket i gränsälvskommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse och före- skriver, att avgift enligt art. V i flottningsöverenskommelsen inte längre skall utgå samt att tidigare uttagna och ej ianspråktagna avgifter skall tillföras den i gränsälvsöverenskommelsen angivna fonden. I art. IV ges bestämmelser om frihet och lättnader för dem som sysslar med återställningsåtgärder att överskrida riksgränsen. Tilläggsöverenskom- melsen skall träda i kraft samtidigt med gränsälvsöverenskommelsen.

I tilläggsstadgan bygger 1—14 55 på 1969 års svenska lagstiftning om återställningsåtgärder i avlyst flottled. I tillämpliga delar hänvisas till de svenska förarbetena ( prop. 1969: 104 , 3LU 43, rskr 302, SFS 1969: 396—399). 1—14 åå motsvarar i huvudsak följande svenska lagrum:

1 5 81 & lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled (FL) 2 & 25 & tredje stycket och 32 & andra—femte styckena FL

3 & —

4 5 6 kap. 28 & vattenlagen 5 5 82 & FL 6 5 82 a 5 första stycket FL 7 & 82 a 5 andra stycket FL samt 1 & kungörelsen (1969: 399) om förvaltare för avlyst flottled (KK) 8 5 2 & KK 9 & 82 a & fjärde stycket FL

10 5 82 a & tredje stycket FL samt 3 & KK 11 ä 5 % KK 12 & 82 a & femte stycket FL 13 ä 6 & KK 14 5 73 å andra och tredje styckena samt 74 & tredje stycket FL

15 5 i tilläggsstadgan innehåller bestämmelser för enskild flottning, när allmän flottning inte pågår. Enskild flottning får bedrivas efter anmälan till gränsälvskommissionen i enlighet med av kommissionen

• Sida 41
•  Original

Prop. 1971: 137 ' 41

meddelade föreskrifter. Om flera än en vill bedriva enskild flottning, är dessa skyldiga att genast bilda en flottningsförening. Det åligger gränsälvskommissionen att se till att flottningsförening bildas. Före- ' ligger ingen beaktansvärd risk för sammanblandning av olika ägares flottgods behöver dock någon flottningsförening inte tillskapas. När- mast avsees här sådana fall då flottning bedrivs på skilda områden i älven och det är stort avstånd mellan områdena.” ' '

6 F öredraganden

Sedan länge har vissa frågor som rör utnyttjandet av de finsk-svenska gränsvattendragen reglerats i överenskommelser mellan de bägge sta- terna. Detta gäller framför allt flottningen och fisket. I det första hänseendet föreligger en utförlig reglering, innebärande bl. a. att flott— ningen skall handhas av en gemensam flottningsförening. Reglerna om fisket behandlar i huvudsak laxfisket i älvarna, vilket på bägge sidor om gränsen har ansetts tillkomma staterna själva, men upptar även vissa föreskrifter som går utanför denna ram. Andra frågor om nyttjandet av vattnet, t. ex. sådana som rör byggande i vatten, vatten- reglering, vattentäkt och förorening, har däremot inte gjorts till före- mål för konventionsreglering, utan i dessa hänseenden gäller vardera statens interna rätt. '

På initiativ av Nordiska rådet inleddes i slutet av 1950-talet i samar- bete mellan Finland, Norge och Sverige utredning rörande möjligheter- na att gemensamt utnyttja vattenkraftsresur'serna på Nordkalotten. Detta utredningsarbete aktualiserade frågan om en mer omfattande vattenrättslig konvention rörande nyttjandet av de finsk-svenska gränsvattendragen, och år 1961 tillsattes finsk-svenska gränsälvskom— mittén med uppdrag att utarbeta förslag till en sådan konvention.

Sedan kommittén fullgjort sitt uppdrag och dess .förslag remissbe- handlats i Finland och Sverige har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de båda staterna. Härvid har kommitténs förslag över- arbetats på grundval av remisskritiken och med beaktande av den utveckling som har ägt rum sedan förslaget lades fram. '

Det nu föreliggande förslaget till gränsälvsöverenskommelse innc- håller en utförlig materiell reglering i fråga om byggande i vatten, vat- tenreglering, fiske och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar gränsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda ut- flöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Regle- ringen bygger på gällande finsk och svensk rätt. 'I den mån konven- tionsreglering saknas'blir vardera statens interna rätt subsidiärt till- lämplig. För tillämpning av överenskommelsen inrättas en" gemensam finsk-svensk gränsälvskommission. ' '

• Sida 42
•  Original

Prop. 1971: 137 42

Beträffande byggande i vatten föreskrivs som huvudregel att byg- gande får ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna. Företag som är av mera ingripande beskaffenhet i avseende på befolkningens lev- nadsförhållanden eller naturförhållandena eller eljest med hänsyn till betydande allmänt intresse får komma till stånd endast under förut- sättning att företaget är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Byggande får inte ske utan tillstånd, såvida inte byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart att allmänt eller enskilt intresse inte påverkas menligt. Be- träffande företag av större betydelse skall tillåtlighetsfrågan och frå— gan om de villkor som skall gälla för företaget med hänsyn till all- männa intressen underställas båda regeringarna. Dessa skall kunna förbehålla sig prövningsrätt även i andra fall.

Bestämmelserna om byggande i vatten gäller i tillämpliga delar även för vattenreglering. Tillstånd till vattenreglering kan ges för att tillgodose vissa allmänna intressen. Rätt för annan att ansluta sig till vattenregleringsföretag skall föreligga. Bestämmelser om tvångsdelak- tighet föreslås inte, men avgiftsskyldighet skall kunna åläggas den som tillgodogör sig nytta av vattenreglering.

Bestämmelserna om fiske i gränsälvsöverenskommelsett avser fisk- ådra i älvområdet, fredningszoner i havsområdet, vissa andra fiskeför- bud i havsområdet samt samfällt utnyttjande av laxfisket. Föreskrif- terna om fredningszoner överensstämmer i sak med bestämmelser som år 1967 togs in i Torneälvsstadgan. Beslut av gränsälvskommis- sionen om upplåtelse av samfällt laxfiske skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. I bilaga till gränsälvsöverenskommel- sen har intagits stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Stad- gan innehåller en rad föreskrifter om fiskets vård och bedrivande, bl. a. rörande fisketider, redskap och minimimått på fisk som får fångas.

Bestämmelserna om skydd mot vattenförorening i gränsälvsöverens- kommelsen har utarbetats huvudsakligen med den svenska miljö- skyddslagen som förebild. Föroreningskapitlet inleds med ett allmänt straffsanktionerat förbud mot förorening av vattenområde i vidare mån än som är tillåtligt enligt överenskommelsen. Eftersom förbudet i motsats till de följande tillåtlighetsreglerna inte innehåller någon be- gränsning till vad som härrör från mark, byggnad eller anläggning, är förorening som inte härrör från användningen av sådan egendom helt förbjuden. Beträffande användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som medför förorening föreslås i huvudsak samma regler om förutsättningar för verksamhetens tillåtlighet, om skyldighet att vidta skyddsåtgärder etc. som gäller enligt miljöskyddslagen. Den som an- vänder eller ämnar använda mark, byggnad eller anläggning på sätt

• Sida 43
•  Original

Prop. 1971: 137 43

som kan medföra förorening av vattenområde har rätt att få verksam- hetens tillåtlighct prövad av gränsälvskommissionen. Tillåtlighetsfrå- gan skall underställas båda regeringarnas prövning när kommissionen finner det påkallat eller endera regeringen har förbehållit sig pröv- ningsrätt. 1 en som bilaga till överenskommelsen intagen stadga har efter mönster av den svenska miljöskyddskungörelsen meddelats före- skrifter om obligatorisk prövning beträffande vissa slag av verksam- het. I den mån tillståndsplikt inte föreligger blir interna bestämmelser om anmälningsplikt tillämpliga. Har tillstånd inte meddelats, kan fråga om förbud mot viss verksamhet tas upp av kommissionen på be- gäran av myndighet eller enskild sakägare i någondera staten.

Med hänsyn till att den allmänna flottningen i gränsälvarna skall upphöra efter innevarande säsong har de av kommittén föreslagna be- stämmelserna om flottning inte tagits upp i det slutliga förslaget. I stället föreslås att den gällande flottningsöverenskommelsen skall bi- behållas och kompletteras med föreskrifter om återställningsåtgärder i flottleden efter flottningens upphörande. Dessa föreskrifter har ut- formats efter mönster av den nyligen genomförda svenska lagstift- ningen härom.

Den föreslagna gränsälvskommissionen skall i de nationella myn- digheternas ställe pröva tillstånds- och ersättningsfrågor samt handha vissa tillsynsuppgifter och andra administrativa funktioner, bl. a. be- träffande fisket. Kommissionens befogenheter inskränks av regler om underställning till båda regeringarna av bl. a. viktigare tillståndsfrågor. Kommissionen skall bestå av sex ledamöter, tre från vardera staten. För giltigt beslut krävs i princip att minst två ledamöter från vardera staten är överens. Uppnår ingen mening sådant röstetal skall i ersätt- ningsfrågor den mening gälla som omfattas av flertalet medlemmar från den stat där skadan uppkommer medan annan fråga skall hän- skjutas till regeringarna för avgörande. Kommissionens beslut i er- sättningsfrågor får överklagas hos vattenöverdomstolen i den stat där skadan uppkommer. Dess beslut i andra frågor vinner omedelbart laga kraft. Intern lagstiftning om särskilda rättsmedel skall i tillämpliga de- lar lända till cfterrättelsc, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Gränsälvsöverenskommelscn föreslås efter ratifikation träda i kraft den ]. januari 1972.

Vid den svenska remissbehandlingen av kommittéförslaget har upp- fattningarna gått isär i fråga om behovet av den föreslagna överens- kommelsen. Flertalet remissinstanser har ansett att ett sådant behov föreligger. Vissa remissinstanser har dock pekat på flera olika om- ständigheter som föranleder att detta behov är mindre nu än vad som gällde när kommitténs arbete inleddes. Sålunda har erinrats om att någon utbyggnad av vattenkraften i älvarna inte torde vara aktuell, att den allmänna flottningen där skall upphöra samt att svenska statens

• Sida 44
•  Original

Prop. 1971: 137 44

rätt till laxfisket nu har blivit fastslagen genom dom av högsta dom- stolen. Från företrädare för naturvårdsintresset har uttryckts farhågor för att den föreslagna överenskommelsen genom att tillhandahålla en rättslig reglering rörande byggande i vatten skulle underlätta en från naturvårdssynpunkt icke önskvärd utbyggnad av vattenkraften. Flera remissinstanser har pekat på att tidpunkten för en överenskommelse är olämplig, eftersom den pågående översynen av den svenska vatten— lagen inom kort skulle aktualisera en omarbetning av överenskommel- sen. De remissinstanser som är kritiska mot kommittéförslager fram— håller i allmänhet att det behov av samordning som föreligger. exem- pelvis i föroreningsfrågorna, torde kunna tillgodoses genom samarbete mellan berörda nationella myndigheter utan stöd av en särskild inter- nationellrättslig reglering.

Den tveksamhet rörande behovet av en överenskommelse som har yppats av vissa svenska remissinstanser har inte någon motsvarighet på finsk sida. Vid de överläggningar som har ägt rum efter remissbe- handlingen har också från finskt håll understrukits att det är angeläget att en överenskommelse kommer till stånd snarast möjligt. Stor be- tydelse bör vidare tillmätas det förhållandet att en sådan inställning har kommit till uttryck även i yttranden från de svenska remissinstanser som närmast företräder de lokala intressena i området. Erfarenheten visar också att ett inte närmare reglerat samarbete mellan nationella myndigheter på ömse sidor om gränsen stöter på svårigheter, bl. a. därför att organisationen i vissa hänseenden inte är parallell.

Det är riktigt att någon utbyggnad av vattenkraften i. gränsälvarna eller i tillflödena på den svenska sidan inte är aktuell. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det i årets statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 15 s. 154) har deklarerats att Torne älv bör helt undantas från utbyggnad. Upprättandet av en finsk-svensk gränsälvsöverens- kommelse som innehåller regler om byggande i vatten får inte upp- fattas som någon ändrad inställning härvidlag. Jag vill emellertid också peka på att det inte är uteslutet att det kan bli fråga om kraftutbygg- nad i de finska tillflödena. En överenskommelse garanterar för ett sådant fall att svenska intressen beaktas. I praktiken leder överens- kommelsen till att en utbyggnad inte kan komma till stånd utan den svenska regeringens godkännande. I övrigt vill jag särskilt framhålla att överenskommelsen öppnar möjlighet att reglera frågor om utsläpp av avloppsvatten och annan förorening i älven. Dessa frågor får allt större betydelse även i dessa trakter.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att en överenskommelse av föreslaget innehåll bör komma till stånd. Vad beträffar valet av tid- punkt för överenskommelsens genomförande med hänsyn till pågående översyn av den svenska vattenlagen vill jag anföra följande. En överenskommelse av detta slag måste av naturliga skäl få karaktären

• Sida 45
•  Original

Prop. 1971: 137 45

av en kompromiss mellan de berörda ländernas interna lagstiftning. Vid den överarbetning av kommittéförslaget som har skett efter re.- missbehandlingen har hänsyn kunnat tas till de senaste årens svenska lagstiftning om miljöskydd och om återställningsåtgärder i avlyst flott- led. Flera av de avvikelser från den svenska vattenlagen som återfinns i förslaget står i god överensstämmelse med de direktiv som gäller för vattenlagsutredningens arbete. Mot bakgrund av det nu sagda kan jag inte se någon anledning att nu uppskjuta genomförandet av en över- enskommelse. Det är f.ö. ingalunda säkert att en senare tidpunkt skulle visa sig lämpligare med hänsyn till den interna rättens läge i de båda länderna. Som kommittén har framhållit får det förutsättas att förhandlingar tas upp om revision av överenskommelsen, om någon- dera statens interna lagstiftning skulle undergå väsentliga förändringar. Jag vill emellertid understryka att det knappast kan bli fråga om så- dana åtgärder annat än då ändringarna är av genomgripande praktisk betydelse.

Den föreslagna överenskommelsen innebär att befogenheter som nu tillkommer svenska domstolar och svenska administrativa myndighe- ter överförs till ett särskilt organ, gränsälvskommissionen, i vilket in- går ledamöter från annan stat. Det skulle möjligen kunna ifrågasät- tas om en sådan ordning är godtagbar från konstitutionell synpunkt. Härvid är emellertid att märka att de föreslagna omröstningsreglerna för kommissionen innebär dels att beslut i andra frågor än ersättnings- frågor inte kan komma till stånd utan att det föreligger majoritet för beslutet i bägge de nationella grupperna bland kommissionens leda- möter, vartill kommer att åtskilliga sådana frågor skall hänskjutas till regeringarna för avgörande, dels att avgörande för beslut i ersättnings- frågor som rör svenska skadelidande blir den mening som omfattas av majoriteten bland kotnmissionens svenska ledamöter. Beslut i sist— nämnda grupp av frågor kan dessutom överklagas till svensk domstol. Med hänsyn till det nu sagda synes några konstitutionella betänklig— heter inte möta mot den föreslagna överenskommelsen. Emellertid är överenskommelsen av sådan beskaffenhet att den kräver riksdagens godkännande enligt 12 _S regeringsformen. Frågan om inhämtande av sådant godkännande torde få tas upp sedan överenskommelsen har un- dertceknats.

I de svenska remissyttrandena över kommitténs förslag har en rad synpunkter på dettas utformning i skilda avseenden förts fram. Vid de gemensamma överläggningar som därefter har ägt rum har dessa syn- punkter i många fall kunnat tillgodoses. På åtskilliga punkter har kri- tiken dock lämnats obeaktad. Skälen för de ändringar i förhållande till kommittéförslaget som har överenskommits vid överläggningarna fram- går av de därvid upprättade gemensamma motiv som jag tidigare har redovisat. För min del anser jag att de förslag till gränsälvsöverens—

• Sida 46
•  Original

Prop. 1971: 137 46

kommelse och till tilläggsöverenskommelse till 1.949 års flottnings- överenskommelse som utgör resultatet av överläggningarna är lämp- ligt utformade och bör godkännas från svensk sida. Med hänsyn till att förslagen har tillkommit vid förhandlingar mellan finska och svens- ka representanter och att tillämpningen skall ankomma på en gemen- sam finsk-svensk kommission anser jag mig inte höra gå in på någon detaljdiskussion av de synpunkter som har förts fram vid remissbe- handlingen av kommitténs betänkande.

Från finsk sida har meddelats, att man är beredd att underteckna för— slagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t för sin del godkänner de föreliggande förslagen till dels gränsälvs- överenskommelse mellan Sverige och Finland, dels tilläggsöverens- kommelse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar och beslutar, att överenskommelserna skall undertecknas.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats- rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gylle/men

• Sida 47
•  Original

1 Förslag till

G ränsälvskommirtén

överenskommelse mellan Sverige och Finland angående gränsvattendragen

Sveriges regering och Finlands regering har i syfte att säkerställa ett sådant nyttjande av gränsvattendragen, som står i bästa möjliga överens- stämmelse med de båda rikenas och gränsbygdens intressen, träffat föl- jande överenskommelse för ordnande av vissa vattenrättsliga och fiske- rättsliga frågor beträffande dessa vattendrag.

Kap. 1. Allmänna stadganden

Art. 1

Överenskommelsen äger tillämpning på följande vattenområden:

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna),

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av eller tillflöden till gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgrenar, den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Neder- torneå socknar.

Överenskommelsens bestämmelser om fiske och om flottning har sär- skilda tillämpningsområden enligt vad som anges i kap. 5 art. 1 och kap. 6 art 1.

Art. ?.

Överenskommelsen omfattar: åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3, vattenreglering enligt kap. 4 eller utsläppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap. 7, om åtgärden utföres inom gränsälv,

åtgärd av samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom till- lämpningsområdet, såsom det bestämts ovan i art. 1 första stycket, i en- dera staten och kan medföra verkningar i den andra staten,

fiske och flottning inom de 1 kap. 5 art. 1. och kap. 6 art. 1 angivna särskilda tillämpningsområdena.

Art. 3

De av överenskommelsen berörda vattenområdena skall enligt de när- mare grunder som anges i denna överenskommelse nyttjas så, att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna av gränsvattendragen och gräns- bygdens intressen främjas på bästa sätt. Vikt skall fästas vid naturvårds- intresset; såsom angelägna behov skall beaktas, att fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1971: 137 ; 48

Art. 4

Om i visst fall med anledning av byggande i vatten kräves förhållande- vis omfattande åtgärder för att avhjälpa olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån åtgärderna kan bekos- tas av allmänna medel.

Art. 5

I gränsälvarna _med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden till- komma vardera sidan, även om större del därav framrinner inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till vattnet som enskild kan grunda på dom, urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund.

Art. 6

Den som äger eller har nyttjanderätt till strand vid gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde utanför stranden för anordnande av mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan sådan byggnad.

I gränsälv äger envar taga vatten och is till husbehov eller för annat likartat ändamål nyttja vattnet.

Vattenområde får ej tagas i anspråk för ändamål som avses i denna artikel, om områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller om fiske eller flottning lider intrång. Vad i artikeln stadgas utgör ej hel- ler grund för att åsidosätta sådana föreskrifter angående samfärdsel över riksgränsen, som utfärdats i annan ordning.

Art. 7

I enlighet med bestämmelser i gränsregleringstraktatcn den 8/20 no- vember 1810, art. 4, äger innevånarna i vardera staten rätt att fritt fär- das med båt å gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt med hänsyn till båtfartens säkerhet eller för. förhalning av båtar, lägga till vid den motliggande stranden.

Art. 8

I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda bestämmelser skall inom vardera staten den där gällande lagstiftningen tillämpas.

Kap. 2. Gränsälvskommission

Art. 1

För samverkan mellan staterna vid tillämpning av överenskommelsen skall finnas en ständig, av staterna gemensamt tillsatt kommission ( finsk-svenska gränsälvskomm issionen ).

Art. 2

Gränsälvskommissioncn skall bestå av sex medlemmar, av vilka rege- ringen i vardera staten utser tre. Av vardera statens medlemmar skall en vara lagkunnig och erfaren i domarvärv samt en vara tekniskt sak- kunnig; den tredje skall vara en med gränsbygdens förhållanden väl för- trogen person som utses, den finska medlemmen efter förslag av länssty- relsen i Lapplands län och den svenska medlemmen efter förslag av läns- styrelsen i Norrbottens län.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1971: 137 49

Bland vardera statens medlemmar förordnar regeringen en att växel- vis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordförande och vice ordfö- rande i kommissionen.

För varje medlem utses i den ordning som gäller för medlemmen en eller flera ersättare, som uppfyller de för medlemmen stadgade behö- righetsvillkoren.

Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare och den övriga . personal som kommissionen behöver.

Art. 3

Gränsälvskommissionen föranstaltar enligt eget bestämmande om de undersökningar och utredningar som påkallas för att den skall kunna fullgöra sina åligganden enligt denna överenskommelse.

Kommissionen kan träda i direkt förbindelse med myndigheter i var- dera staten samt påkalla deras biträde för erhållande av upplysningar och för det samråd som är behövligt.

Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för särskilda utred- ningsuppdrag.

Art. 4

Vardera staten avlönar de kommissionsmedlemmar som utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka icke up- penbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av staterna.

Art. 5

Medlem av gränsälvskommissionen är underkastad straffrättsligt tjänstemannaansvar enligt lagen i den stat vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissionen skall i fråga om sådant an- svar gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträf- fande den som är anställd i allmän tjänst.

Medlem av och befattningshavare hos kommissionen skall under ut— övning av sin tjänst åtnjuta straffrättsligt tjänstemannaskydd i enlighet med vad lagen i den stat där utövandet äger rum stadgar för den som är anställd i allmän tjänst.

Art. 6

I en genom särskild överenskommelse mellan de båda staterna fast— ställd stadga skall föreskrifter meddelas om kansliort för gränsälvskom- missionen samt om behandlingen av mål och ärenden hos kommissionen och kommissionens verksamhet i övrigt, i den mån bestämmelser härom ej är upptagna i denna överenskommelse.

Kap. 3. Byggande i vatten

Art. 1

Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse: uppförande av anläggning i vattenområde, reglering av vattenstånd eller vattenavrinning, bortledande av vatten från vattenområde, vidtagande av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vatten- ståndet eller vattenföringen eller av vattnets djup eller läge. '

• Sida 50
•  Original

Prop. 1971: 137 - 50

Vad som stadgas om byggande i vatten gäller även:

vidtagande av åtgärd i vattenområde, vilken kan påverka grundvat— tenförhållandena,

uppförande av bro eller annan anläggning över vattenområde, framdragande av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde,

vidtagande av åtgärd som, utan att vara hänförlig till kap. 7, kan påverka beskaffenheten av vattnet i vattenområde.

Ändring eller utrivning av byggnad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan märkbart förändra vattenförhållandena.

Art. 2

Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet vinnes med minsta möj- liga intrång och olägenhet för annat intresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida företag, som kan beröras av anläggningen.

Art. 3

Om någon till följd av byggande i vatten lider skada eller intrång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild syn— punkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna.

Skulle byggandet medföra väsentlig försämring av befolkningens lev- nadsförhållanden eller förorsaka sådan bestående ändring av naturför- hållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att befara, eller eljest förnärma betydande allmänt intresse, får det tillåtas endast under förut- sättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.

Art. 4

Är fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde eller av annan orsak ej kan utföras jämte varandra, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största gagn. Mellan stridiga intressen skall såvitt möjligt jämkas så, att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat.

Art. 5

Vid bedömning huruvida tillämnat byggande får ske skall förhål— landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvär— diga.

Art. 6

Om flera på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjan- derätt råder över den i gränsälv inom endera staten belägna delen av ett strömfall, kan en eller flera av dem vid förfarande enligt art. 14 i detta kapitel medges rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor som i sådant avseende gäller jämlikt lagen i den stat till vilken strömfallsdelen hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 8.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1971: 137 51

Art. 7

Den som på grund av äganderätt eller ständig servituts- eller nyttjan- derätt råder över den till endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 6 i detta kapitel kan tillgodogöra sig strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet. Om denne ej vill, kan vid förfarande enligt art. 14 den som bjudit medges rätt att mot ersättning enligt kap. 8 tillgodogöra sig även mot- satta sidans del; den som råder över nämnda del skall dock äga rätt att inom den tid och på de villkor i övrigt, som bestämmes i samband med medgivandet, inträda såsom deltagare i företaget.

Har den som råder över motsatta sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets utbyggnad men kan enighet ej nås om villkoren för deltagandet, bestämmes dessa villkor vid förfarande enligt art. 14.

Art. 8

Om byggande i vatten kan menligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga eller bekosta sådana åtgärder, som skäligen finnes påkallade för att trygga fiskets bestånd eller upprätthålla likvärdigt fiske.

Art. 9

Den som bygger i vatten är skyldig att vidtaga eller bekosta erfor- derliga åtgärder till förebyggande av att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning, i den mån ej enligt kap. 1 art. 4 bestämmes, att sådana åtgärder skall bekostas av allmänna medel.

Den byggande är även pliktig att i skälig omfattning vidtaga eller be- kosta åtgärder till motverkande av olägenhet för samfärdsel-.

Art. 10

Vid byggande i vatten skall tillses att, bortsett från tillfällig och över— gående grumling, vattenförorening som innebär olägenhet av någon be- tydelse ej uppkommer.

Art. 11

Om byggande i vatten medför väsentlig ändring av vattenförhållan- dena eller eljest är av betydande omfattning eller ingripande beskaffen- het, kan för företaget bestämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas till förebyggande eller minskande av ska- da eller olägenhet, som vållas genom företaget och ej är av beskaffenhet att ersättning därför utgår, eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får ej i nå- got fall sättas högre än två procent av den beräknade årliga nettonyt- tan av företaget. Den skall inbetalas till gränsälvskommissionen och till- föras den fond som omförmäles i kap. 10 art. 3.

Även eljest kan i fråga om företag för byggande i vatten bestämmas sådana särskilda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och allmänna intressen i-övrigt.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1971: 137 52

Art. 12

För att möjliggöra sådant byggande i vatten, som är av mer väsent- lig betydelse ur allmän eller enskild synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada eller olägenhet av byggande i vatten kan den byg- gande erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 8 varaktigt eller tillfäl- ligt taga i anspråk annan tillhörig fast egendom.

Art. 13

Den som för något företag berättigas taga i anspråk annans vatten- område eller vattenkraft kan, om så är erforderligt, därjämte tillerkän- nas rätt att mot ersättning enligt kap. 8 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.

Art. 14

För sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommelsen kräves tillstånd av gränsälvskommissionen. Tillstånd behöver dock ej inhämtas, om byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller enskilt intresse icke menligt påverkas av byggandet.

Är fråga om uppförande eller mera betydande ändring av damm— byggnad i gränsälv eller om vattenreglering av beskaffenhet att väsent— ligt påverka vattenförhållandena i gränsälv, skall kommissionen innan tillstånd ges underställa frågan om tillåtligheten av företaget och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets beskaffenhet skall sådan underställning äga rum, om kommissionen finner företaget kunna med- föra sådana verkningar som avses i art. 3 andra stycket i detta kapitel. Även i annat fall skall underställning hos båda regeringarna ske, om kommissionen finner särskild anledning därtill föreligga eller om en- dera regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget och läm- nar kommissionen besked därom före målets avgörande.

Fråga om medgivande enligt art. 7 första stycket i detta kapitel eller bestämmande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall efter underställning prövas av båda regeringarna.

Art. 15 "Tillstånd till byggande i vatten skall ges utan tidsbegränsning eller, då det påkallas av omständigheterna, för bestämd tid.

Art. 16

Beslut varigenom lämnats tillstånd till byggande i vatten är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 17—19.

Art. 17

Har företag för byggande i vatten ej blivit fullbordat inom den tid som bestämts enligt kap. 9 art. 9 p. 5), är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan del av företaget som "ej kommit till stånd. Gränsälvskom— missionen kan dock, efter ansökan som göres före utgången av denna tid, medge anstånd i högst tio år, om skäl förekommer därtill.

Art. 18

Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myn- dighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår

• Sida 53
•  Original

Prop. 1971: 137 53

de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för företa- get. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det kalenderår då till- ståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift en- ligt art. 1.1 i detta kapitel skall dock perioden vara tio år. Har ompröv— ning ej påkallats under sista året av viss period, skall förut meddelade bestämmelser gälla även för nästa period.

Vid omprövningen får företagets ägare ej åläggas förpliktelser, vilka medför väsentlig kostnad eller olägenhet utöver vad som tidigare ålagts honom.

Art. 19

Anspråk på ersättning för skada eller intrång, som icke förutsetts av gränsälvskommissionen vid tillståndets meddelande, får framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden skall vara fulbordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samma tid fö- ras talan om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande före- taget, som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra väsentlig olägenhet för ägaren är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

Art. 20 Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för allmän eller enskild rätt förebygges.

Art. 21

Rensning. som är nödvändig för bibehållande av vattens djup eller läge, får utan hinder av vad som stadgas i art. 14 i detta kapitel verk- ställas utan gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upp- tages vid rensningen. får, om det är påkallat och ej avsevärda olägen- heter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämp— ligt ställe i närheten. Innehavare av fastighet som beröres av rensningen eller uppläggningen skall i god tid underrättas om åtgärden.

.l—Iar vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första stycket motsva- rande tillämpning, under förutsättning att återställandet sker inom tl't år från det förändringen inträdde.

För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i denna artikel skall ersättning utgå enligt kap. 8 .

Art. 22

I fråga om byggande i vatten som avser vattenreglering eller som till- godoser fiskets behov eller som påkallas för eller berör flottning gäller för vissa fall särskilda bestämmelser enligt kap. 4—6.

Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering

Art. ].

Tillstånd att reglera vattnets avrinning ur sjö eller i vattendrag kan ges den som önskar åstadkomma bättre hushållning med vattnet i syfte att främja samfärdsel, flottning, jordbruk, skogsbruk, fiske, vattenförsörj- ning eller vattenvård. Sådant tillstånd kan ges även för att bereda ökad möjlighet till utnyttjande av vattenkraften i strömfall.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1971: 137 54

Beräffande företag som avses i första stycket gäller i tillämpliga de— lar bestämmelserna i kap. 3.

Art. 2

Har någon gjort ansökan om tillstånd till företag varom stadgas i art. 1 i detta kapitel, äger annan, som i sådant avseende som där anges har väsentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och in- träda såsom deltagare i företaget.

Art. 3

I samband med tillstånd till vattenreglering, i vilken två eller flera in- tressenter deltager, skall gränsälvskommissionen meddela föreskrifter om delaktigheten i företaget. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla be- stämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens förvaltning samt handhavande i övrigt av företagets angelägenheter.

Art. 4

lndustri- eller kraftföretag eller annat sådant företag, vilket i avseende som sägs ovan i art. 1 första stycket tillgodogör sig nytta av vattenregle- ring i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av gränsälvskommissio- nen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gottgörelse härför, mot- svarande skälig andel av regleringskostnaden. Gottgörelsen fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpligt.

Kap. 5. Fiske

Art. 1

I fråga om fiske inom det område som utgöres av gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jämte den inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65035'N belägna delen av Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad nedan stadgas.

Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynning— en, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land. benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havs- området.

Art. 2

Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång finnas fisk- ådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Fiskådra, som enligt lagen i vederbörande stat finnes i tillflöde till älvområdet, skall med oföränd— rad bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.

Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger, bestämma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i första stycket: dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan antagas icke med- föra väsentligt förfång för någon som ej samtyckt därtill.

Fiskeredskap eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskom- melse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fiskådra kanhindras eller fisken eljest kan avhållas från

• Sida 55
•  Original

Prop. 1971: 137 55

att framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge un- dantag härifrån, om det kan antagas icke medföra fara ur fiskevårds- synpunkt och ej heller medföra väsentligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärden. Äger någon särskild rätt att för fiske stänga fisåkdra, skall den rätten bestå.

Art. 3

Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera staten, finnas fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom ett av- stånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

a) från Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 1960 till en punkt 65045,85'N, 24006,45'O, därifrån till 65044,O'N, 24010,0'O, där- ifrån till 65040,55'N, 24011,95'O, därifrån mellan Sarvenkataja och Lin- nanklupu i bäring 1930;

b) från skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gåen- de linjen och latitudsparallellen 65046,0'N till 65046,05'N, 24002,75'O, därifrån i bäring 213,5o till 65044,0'N, 23059,50'0, därifrån till 65042,0'N, 24001,70'O, därifrån till 65036,0'N, 23059,25'O, därifrån i bäring 1605";

c) från 65044,0'N, 23059,50'O längs den under b) nämnda bärings- linjen 21355” till 65039,0'N, 2305],50'O, därifrån till 65338,0'N, 23050,65'O_. därifrån i bäring 1710;

d) från skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslinjen och latitudsparallellan 65044,60'N till 65044,50'N, 2395050'0, därifrån till 65'343,60'N, 23048,50'0, därifrån till 65042,80'N, 23048,70'O, därifrån till 6504],40'N, 23046,85'O, därifrån i bäring 2000;

e) från den under a) nämnde brytningspunkten 65044,0'N, 24510,0'O till 65043,95'N, 24014,15'O, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri i bäring 1600;

f) från den under 0) nämnda brytningspunkten 65043,95'N, 24014,15'O till 65043,80'N, 24019,4O'0, därifrån till 65342,30'N, 24022,85'O, därifrån i bäring 1720.

Koordinaterna hänför sig till det svenska sjökortet nr 417 ( Haparan- da), samtliga upplagor 1960—1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöres på sjökort, bilagt denna överenskommelse. Det ankommer på länsstyrelserna i Norrbottens län och Lapplands län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforder- liga åtgärder för utmärkning i vattnet av fredningszonernas belägenhet.

Fiskeredskap eller annan anordning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna överenskom- melse är stadgat om byggande i vatten, anbringas och brukas så, att fiskens gång i fredningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.

Art. 4

Allt fiske med storryssja, bottengarn och mocknät samt annat för fångst av lax och laxöring avsett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belägen mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens mynning över sydligaste udden på öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nordvästra udde till Björk- öns sydvästra udde.

I sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1971: 137 56

Art. 5

Utsättande av byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (fast fiskeverk) är i enlighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten och får följaktligen ej ske utan tillståndsprövning i den mån sådan är föreskriven 1 kap. 3 art. 14.

I fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand— eller hot- tenfäste samt fiske med notar ankommer på gränsälvskommissionen att i den mån det finnes erforderligt meddela sådana föreskrifter, som utan att medföra intrång av någon betydelse i enskild fiskerätt är äg- nade att förebygga olägenhet för flottning och samfärdsel.

Art. 6

l fråga om fiske inom älvområdet efter lax eller laxöring med notar kan för viss fiskeplats, under förutsättning att annat fiske ej lider för- fång av betydelse därav, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, med- delas av gränsälvskommissionen på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten. I beslutet skall kommissionen fastställa stadgar för det samfällda fiskebruket, angivande det område som avses samt grunderna för fiskets utövande och förvaltning. Hemmansägare i byalag vid och i närheten av fiskeplatsen skall enligt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten.

Kommissionens beslut skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna.

Art. 7

Oberoende av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestämmas, att rätt till fiske efter lax eller laxöring med drag eller därmed jäm- förligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort. Beslut härom, gäl- lande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. Fiske- kort skall avse visst i kortet angivet distrikt och gälla för högst ett år.

Kommissionen meddelar de föreskrifter om försäljning av fiskkekort som i övrigt är behövliga. Inkomsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Art. 8

Närmare föreskrifter om fiskets vård och bedrivande meddelas i en genom särskild överenskommelse mellan de båda staterna fastställd stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde.

Det ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med veder- börande myndigheter i vardera staten utöva tillsyn över fisket enligt vad därom närmare stadgas i kap. 10 art. 1.

Kap. 6. Flottning

Art. 1

I gränsälvarna med sidogrenar, tillflöden och utflöden, såvitt angår Torne älv dock endast nedanför Tärendöälvens utflöde, samt i den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar får flottning äga rum i enlighet med vad nedan stadgas.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1971: 137 57

Såsom flottning anses framförande av virke löst eller i fasta flottar, buntar eller knippen, oavsett om virket flyter fritt i vattendrag, bog- seras eller på annat sätt framdrives mekaniskt.

Flottningen bedrives såsom allmän flottning, separatflottning eller husbehovsflottning. Vad i överenskommelsen stadgas om separatflott- ning och husbehovsflottning är ej tillämpligt å havsområdet. Gränsen mellan havsområdet och älvområdet bestämmes härvid på det sätt som anges i kap. 5 art. 1 andra stycket.

Art. 2

Flottningen skall anordnas på sådant sätt, att den ej orsakar skada eller olägenhet för allmänna och enskilda intressen i vidare mån än som är nödvändigt för ändamålsenligt bedrivande av flottningen.

Art. 3

Utan särskild tillåtelse av markens innehavare äger de som ombe- sörjer flottningsarbetet tillträde till stränder och andra ställen, om så- dant är behövligt för handhavande av flottningen, utvältande eller hop— samlande av flottgods eller avvärjande eller uppskattande av skada. Annans åker, tomt, trädgård, badställe, upplagsplats eller område som eljest tagits i bruk för särskilt ändamål får dock ej beträdas, om till- träde på annat sätt kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.

Rätt som sägs i första stycket tillkommer även ledamöterna i den nämnd som omförmälcs i art. 6 i detta kapitel, då de håller syn, samt synemän under syneförfarande enligt kap. 8 art. 3.

Art. 4

Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led- och stoppbommar samt övriga behövliga inrättningar, om samfärdseln ej avsevärt hindras därav, samt att på eller invid stränderna anbringa behövliga bomfästen, stöd eller dylikt och att därtill använda naturföre- mål, vilka icke kan nämnvärt skadas därigenom.

Stängsel, fångstredskap och andra i vattnet befintliga föremål, som försvårar flottningen, får flyttas till lätt skönjbart ställe i vattendraget eller på stranden eller tillvaratagas för att utan dröjsmål tillställas ägaren.

Om tillvaratagande av sjunket eller sjunkande virke meddelas före- skrifter av gränsälvskommissionen i den ordning som stadgas i art. 6 i detta kapitel.

Art. 5

Är för beredande av bättre möligheter att bedriva flottningen, för för— varing av flottningsmateriel, för anläggning av vältplatser eller av här- bärgen för flottningsarbetare eller för annat sådant ändamål, som be- tingas av något flottningens behov, erforderligt att annan tillhörigt mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller påkallas i övrigt, i an- nat fall än som avses i art. 4 i detta kapitel, åtgärd som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller annans rätt, kan gränsälvskommissionen medge de flottande rätt att mot ersättning en- ligt kap. 8 vidtaga åtgärden.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1971: 137 58

Art. 6

Det ankommer på gränsälvskommissionen att i den utsträckning som finnes påkallad meddela närmare föreskrifter beträffande arbeten, an- ordningar och anläggningar för flottningen samt i fråga om flottning- ens bedrivande (flottningsföreskrifter).

Förslag till flottningsföreskrifter eller till ändring i'förut meddelade föreskrifter uppgöres av en nämnd, bestående av två ledamöter, därav en sakkunnig och en god man, från vardera staten. Ledamöterna-utses av kommissionen. Nämnden skall vid behov hålla syn och i erforderlig omfattning hålla sammanträden med skogsägare och andra intressenter.

Beträffande frågor av mindre vikt kan kommissionen, efter hörande av berörda intressenter, utan förslag av nämnden meddela flottnings- föreskrifter eller vidtaga ändring i förut meddelade föreskrifter.

Art. 7

Menar någon, som bygger eller ämnar bygga i vattendrag där flott- ning äger rum, att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flot- tande, äger han genom ansökan hos gränsälvskommissionen påkalla be- stämmelse om erforderliga skyddsanordningar.

Den som bygger i vatten eller utsätter fiskeredskap i strid mot be- stämmelserna i denna överenskommelse eller eljest mot givna föreskrif- ter svarar själv för den skada som kan uppstå på byggnaden eller red- skapet i följd av flottning. Om någon, utan att påkalla och avbida be- stämmelse om skyddsåtgärd som avses i första stycket, bygger i vatten- drag där flottning äger rum, svarar han under tiden själv för skadan.

Art. 8

För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd som avses i art. 3 eller 4 i detta kapitel eller eljest uppkommer till följd av flottningen (flottningsskada), skall ersättning gäldas enligt vad som stadgas i kap. 8.

Art. 9

För ombesörjande av den allmänna flottningen skall de flottande ut- göra en flottningsförening.

Flottningsföreningens angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrel- se. De flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelä- genheter utövas på flottningsstämma.

Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, handha och vidmakthålla flottningsanläggningar, vårda egendom, som erhållits för flottningen, och annan föreningen tillhörig egendom samt handha övriga på föreningen ankommande angelägenheter. Föreningen kan åtaga sig utvältning av virke och sådan flottning som avses i art. 12 första stycket i detta kapitel samt andra uppgifter i anslutning till flott- ningen. För nedbringande av flottningskostnaderna äger föreningen nyttja för flottningen anskaffad egendom i förvärvssyfte, såvitt för- eningens egentliga uppgifter icke blir lidande därav.

Vill föreningen förvärva, belåna eller överlåta fast egendom, har för- eningen att inhämta gränsälvskommissionens samtycke. '

• Sida 59
•  Original

Prop. 1971: 137 59

Art. 10

Närmare föreskrifter om flotttningsföreningen, dess uppgifter och verksamhet meddelas i reglemente för föreningen. Detta skall upptaga bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och de— ras ansvarighet för föreningens förpliktelser, om flottningsstämman, om flottningsstyrelsen och revision av dennas förvaltning, om flottnings- chef, samt om virkesmärkning och flottningens utförande. I reglementet skall även finnas bestämmelser om hur det skall förfaras med flott- ningsanläggningar och annan för flottningen avsedd egendom vid ned— läggning helt eller delvis av den allmänna flottningen.

Reglementet fastställes av gränsälvskommissionen efter förslag av flottningsföreningen.

Art. 11

För bevakande av allmänna intressen i fråga om flottningen skall gränsälvskommissionen utse två allmänna ombud, ett från vardera sta- ten, att närvara vid flottningsstyrelsens sammanträden och vid flott- ningsstämmor. Ombuden äger deltaga i överläggningarna men ej i beslu- ten. Anser ombud, att beslut står i strid med givna föreskrifter eller all- mänt intresse, har ombudet, om rättelse efter föreställning ej sker, att anmäla förhållande till kommissionen.

Till ombud skall utses med skogs— och flottningsförhållandena i orten förtrogna personer, som ej själva deltager i flottningen eller är anställda i de flottandes tjänst. Ombuden utses, det finska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Lapplands län och det svenska ombudet efter förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län. Ombuden skall av föreningen erhålla arvode, som kommissionen bestämmer.

Skulle flottningsföreningen komma att sakna behörig styrelse och påkallas med anledning därav särskilda åtgärder för fullgörande av för- eningens uppgifter eller för förvaltning av föreningens egendom, äger kommissionen utse syssloman att efter kommissionens bestämmande fullgöra de uppgifter som åvilar styrelsen.

Art. 12

Efter tillstånd av flottningsstyrelsen och på de villkor som styrelsen bestämmer får flottgods framföras utan sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset (separatflottning).

Virkesägare får för eget husbehov flotta virke och därvid utan annan kostnad än gottgörelse för direkta utgifter begagna flottningsföreningen tillhöriga anläggningar (husbehovsflottning). Husbehovsflottning får ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att den allmänna flottningen hindras eller fara uppkommer vid virkets sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående flottgodset. Den flottande är pliktig att i avseende å anmälan om tillämnad flottning och iakttagande av för- siktighetsmått ställa sig till efterrättelse vad gränsälvskommissionen be- stämmer.

Den som bedriver separatflottning eller husbehovsflottning skall ensam svara för skada och intrång som hans flottning orsakar. Bedrives sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning viss skada orsa- kats, svarar de som icke kan uteslutas från delaktighet en för alla och alla för en för skadan.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1971: 137 60

Art. 13

För bevarande av fiskbeståndct i vattenområdet kan gränsälvskom- missionen på framställning av vederbörande myndighet i någon av sta- terna bestämma, att för varje kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, skall utgå en avgift av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt beroende på utgifterna för fiskodling eller annan skyddsåtgärd. Virke som beläg- ges med sådan avgift får icke inom någondera staten påföras annan av- gift till bevarande av fiske.

Avgiften skall uppbäras av flottningföreningen och tillhandahållas gränsälvskommissionen för att tillföras den i kap. ]0 art. 3 omförmälda fonden.

Kap. 7. Skydd mot vattenförorening

Art. l.

1 vattenområde får ej utan tillstånd enligt art. 2 i detta kapitel ut- släppas fast eller flytande avfall eller annat ämne så, att därav uppkom- mer menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen eller våda för dess hälsa eller annan sådan skada eller olägenhet för allmänt eller enskilt intresse.

Art. 2

Gränsälvskommissionen kan efter ansökan lämna tillstånd till sådant utsläppande som avses i art. 1 i detta kapitel, om det påkallas för att främja företag, som är av väsentlig betydelse för näringslivet eller eljest från allmän synpunkt, samt den skada eller olägenhet som uppkommer är av mindre Vikt i förhållande till nyttan och de åtgärder som fordras för att förebygga skadan eller olägenheten finnes vara oskäligt kostnads- krävande. För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 8.

Tillstånd enligt första stycket får ej ges. om utsläppandet kan väsent- ligt försämra befolkningens levnadsförhållanden, i hög grad skadligt in- verka på naturen eller eljest förnärma betydande allmänt intresse.

Kommissionen kan, om den på grund av företagets beskaffenhet och verkningar eller av annan anledning finner det påkallat. underställa frå— gan om tillåtligheten av utsläppandet och de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Så- dan underställning hos båda regeringarna skall ske, om endera rege- ringen förbehåller sig prövningsrätt och lämnar kommissionen besked därom före målets avgörande.

Art. 3

Om för rening av avloppsvatten, som skall utsiäppas i vattenområde, är behövligt att anläggning utföres på annan tillhörig fastighet, kan gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersättning enligt kap. 8 tåla intrånget av anläggningen.

Art. 4

Den som erhåller tillstånd enligt art. 2 kan, om det finnes skäligt med hänsyn till företagets beskaffenhet och verkningar, åläggas att utge en årlig avgift, minst etthundra och högst tjugotusen kronor eller motsva—

• Sida 61
•  Original

Prop. 1971: 137 61

rande belopp i finskt mynt. Avgiften skall användas till befrämjande av fisket inom vattenområdet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fastställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vinnes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften skall inbe- talas till gränsälvskommissionen och tillföras den fond som omförmäles i kap. 10 art. 3.

Art. 5

Tillstånd enligt art. 2 i detta kapitel skall ges utan tidsbegränsning eller. då det påkallas av omständigheterna, för bestämd tid.

Beslut varigenom lämnats tillstånd enligt art. 2 är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkningar som följer av art. 6. I fråga om föreskrift enligt kap. 9 art. 10 p. 5") skall be— stämmelsen i kap. 3 art. ] 7 äga motsvarande tillämpning.

Art. 6

Föreskrift som efter ansökan enligt art. 2 i detta kapitel givits an- gående villkoren för utsläppande som där avses kan, om väsentligt ändrade förhållanden inträtt eller eljest särskild anledning föreligger, av gränsälvskommissionen ändras efter vad som finnes skäligt. Vållas genom utsläppandet betydande olägenhet, som icke förutsetts vid be- slutets meddelande, kan kommissionen även meddela ändrade föreskrif- ter, som är ägnade att förebygga eller i största möjliga mån minska olä- genheten för framtiden.

Har ersättning för skada eller intrång av förorening bestämts att ut— gå med årlig avgift till visst belopp, utgör beslutet icke hinder för kom- missionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade före- skrifter till motverkande av förorening eller då eljest ändrade förhål- landen inträtt, meddela sådana ändrade bestämmelser rörande ersätt- ningen oeh sättet för dess utgående som föranledes därav.

Art. 7

Regeringarna kan, efter förslag av gränsälvskommissionen, stadga förbud mot att, innan prövning enligt art. 2 i detta kapitel ägt rum, i vattenområde utsläppa ämne av viss beskaffenhet eller mängd eller an- lägga ledning för utsläppande eller anlägga vissa slag av fabriker eller andra inrättningar. I samma ordning kan meddelas föreskrifter om skyldighet för den som vidtager åtgärd av beskaffenhet att kunna med- föra vattenförorening att göra anmälan till kommissionen eller till myn- dighet i vederbörande stat. Det ankommer på gränsälvskommissionen att i samråd med veder- börande myndigheter i vardera staten utövar tillsyn till motverkande av vattenförorening enligt vad därom närmare stadgas i kap. 10 art. 1.

Kap. 8. Ersättning

Art. 1

Den som enligt denna överenskommelse medges rätt att taga i an- språk annan tillhörig egendom eller att tillgodogöra sig vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom till-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1971: 137 62

hörig annan lider skada eller intrång, är skyldig att ersätta egendom som tages i anspråk eller förlust, skada eller intrång som förorsakas.

Ersättning skall, om ej annat stadgas, fastställas i samband med till- stånd till den åtgärd varom är fråga.

Art. 2

Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsämjande av gränsälvskommissionen. Verk- ställes sådan åtgärd för flottningens behov, skall i fråga om ersättningen gälla vad som är stadgat om ersättning för flottningsskada.

Beträffande ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd som avses i kap. 6 art. 5 skall, om ersättning ej bestämts i samband med tillståndet till åtgärden, tillämpas vad som är stadgat om ersättning för flottningsskada.

Art. 3

Anspråk på ersättning för flottningsskada skall skriftligen anmälas, såvitt angår allmän flottning till flottningsföreningen eller dess om- bud på orten och såvitt angår separatflottning eller husbehovsflottning till den som enligt kap. 6 art. 12 tredje stycket svarar för skadan. An- mälan skall göras före utgången av det kalenderår, då skadan uppkom, eller inom samma tid hänskjutas till synemän som omförmäles nedan i denna artikel. Försummas det, är rätt till talan förlorad. I fråga om skada på fiskeredskap skall, om hinder icke visas, vid samma äventyr anmälan eller hänskjutande göras inom fjorton dagar från det skadan blev känd för redskapets ägare.

Anmälan som inneslutes i rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som sägs i första stycket och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen framställd.

Kan enighet ej nås om ersättningen, skall frågan prövas av tre syne- män. av vilka en utses av vardera parten och den tredje såsom ordfö— rande utses av de sålunda tillkallade. Gottgörelse till synemännen gäl— das av part enligt grunder som gränsälvskommissionen bestämmer. Kommissionen meddelar även i övrigt erforderliga föreskrifter om syne- förfarandet.

Part som ej åtnöjes med synemännens beslut äger inom trettio dagar från det han erhöll del av beslutet draga tvisten under prövning av gränsälvskommissionen i den ordning som stadgas i kap. 9 art. 1.

Art. 4

I den mån ej annat följer av överenskommelsen skall beträffande grunderna för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i an- språk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av ersättning gälla lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten, skadan eller intrånget uppstår.

Kap. 9. Förfarandet

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall efter ansökan, såsom mål, upptaga fråga om:

1) tillstånd till byggande i-vatten enligt kap. 3 art. 14 eller till vatten-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1971: 137 63

reglering enligt kap. 4 art. 1 eller till utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 första stycket;

2) anstånd enligt kap. 3 art. 17; 3) omprövning som avses i kap. 3 art. 18; 4) ersättning eller ändrade föreskrifter med anledning av oförutsedd skada enligt kap. 3 art. 19;

5) bestämmande av ersättning för sådan åtgärd enligt kap. 3 art. 21, som ej verkställes för flottningens behov;

6) gottgörelse enligt kap. 4 art. 4; ' 7) tillstånd till åtgärd som avses i kap.-6 art. 5; 8) bestämmelse om skyddsanordningar enligt kap. 6 art. 7 första stycket;

9) fastställelse av avgift enligt kap. 6 art. 13; 10) tillstånd till utsläppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne enligt kap. 7 art. 2;

11) anstånd enligt kap. 7 art. 5 jämförd med kap. 3 art. 17; 12) sådan ändring av föreskrifter varom stadgas i kap. 7 art. 6. Tvist som sägs i kap. 8 art. 3 fjärde stycket skall likaledes av kom- missionen efter ansökan upptagas såsom mål.

Art. 2

Ansökan enligt art. 1 p. 1) eller p. 10) i detta kapitel skall innehålla de upplysningar som påkallas för bedömande av företagets beskaffen- het, omfattning och verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppges så fullständigt som möjligt med ägares och nyttjanderättshava- res namn och hemvist. Om det tillämnade företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt rum med myndigheter och sammanslutningar som beröres av företaget.

Annan ansökan enligt art. 1 skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser.

Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i sex exemplar eller det större antal exemplar som gränsälvs- kommissionen i särskilt fall bestämmer.

Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen förelägga sökanden att inom viss tid bota bristen vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

Art. 3

Det skall åligga vederbörande vattendomstol i vardera staten att un- derrätta gränsälvskommissionen om sådan till domstolen inkommen an- sökan, vilken avser anläggning eller annan åtgärd i vattenområde som avses i kap. 1 art. 1 första stycket. Finner kommissionen, att det enligt överenskommelsen ankommer på kommissionen att pröva åtgärden, skall kommissionen ge domstolen besked därom. Domstolen har då att överlämna ansökningen till kommissionen; detsamma gäller, oavsett så- dant besked, om domstolen finner, att åtgärden enligt överenskommel- sen skall prövas av kommissionen. Om kommissionen finner ansökan, som ej skall upptagas enligt första stycket i denna artikel, vara av beskaffenhet att det icke tillkom- mer kommissionen att pröva den, skall den avvisas.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1971: 137 64

Art. 4

Är ansökan fullständig och finner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör avvisas i enlighet med art. 3 andra stycket i detta kapitel. skall kända sakägare samt berörda myndigheter och sammanslutningar genom postförsändelser underrättas om ansökningen och tillfälle bere- das dem att inkomma med erinringar. Ansökningen skall även kungö- ras i en eller flera ortstidningar. Kungörelsen skall innehålla erforder- liga upplysningar för bedömande av ansökningens huvudsakliga inne— börd samt uppgift om tid för framställande av erinringar, sättet för kal- lelser till sakägare och plats där handlingarna i målet enligt art. 5 i detta kapitel skall finnas tillgängliga. Om alla sakägare med säkerhet är kända, är kungörelse ej erforderlig.

I den mån så finnes påkallat skall exemplar av ansökningshand- lingarna sändas till myndigheter i vardera staten, som i vattenmål be- vakar allmänna intressen.

Sedan erinringar inkommit, kan ytterligare skriftväxling äga rum en- ligt gränsälvskommissionens bestämmande.

Art. 5

Ett exemplar av handlingarna i mål skall hållas tillgängligt för den, som vill taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos på— litlig person (aktförvarare).

Art. 6

I mål skall gränsälvskommissionen hålla muntlig förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfallen, eller för avvisning enligt art. 3 andra stycket är dock sådan förhandling ej erforderlig.

Art. 7

Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall kommissionen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på platsen.

Om för målets utredning påkallas, att bevisning upptages genom vittne eller genom förhör med part under sanningsförsäkran, skall så- dan bevisning, på framställning av kommissionen, upptagas av allmän domstol eller vattendomstol.

Art. 8

Vid prövning av mål äger gränsälvskommissionen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägo- område.

Råder tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kommis- sionen, skall kommissionen förklara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så finnes kunna ske, avgöra målet med giltighet un- der förutsättning av viss utgång av tvisten.

Art. 9

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till byg- gande i vatten, skall innehålla: 1) noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;

• Sida 65
•  Original

Prop. 1971: 137 . 65

2) erforderliga föreskrifter om dämnings— och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av vattnet;

3) bestämmelser om den ersättning som skall utgå till följd av före- taget;

4) i förekommande fall föreskrift om avgift eller annat särskilt vill— kor enligt kap. 3 art. 11;

5) föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara fullbordat; 6) besked huruvida tillståndet gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;

7) i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 1.0 art. 2; 8) de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 10

Beslut av gränsälvskommissionen, varigenom tillstånd lämnas till ut- släppande av fast eller flytande avfall eller annat ämne, skall innehålla:

].) noggranna föreskrifter om beskaffenheten och mängden av de ämnen eller det avloppsvatten som får utsläppas;

2) bestämmelser om de åtgärder till motverkande av vattenförore- ning som skall vidtagas;

3) bestämmelser om den ersättning som skall utgå till följd av före- taget;

4) i förekommande fall föreskrift om avgift enligt kap. 7 art. 4; 5) föreskrift om den tid inom vilken anläggningarna för företaget skall vara fullbordade;

6) besked huruvida tillståndet gäller utan tidsbegränsning eller för bestämd tid;

7) i förekommande fall föreskrift om besiktning enligt kap. 1.0 art. 2; 8) de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 11

Gränsälvskommissionen äger till särskilt avgörande upptaga frågan om ett företags tillåtlighet och, om företaget finnes tillåtligt, meddela tillstånd till erforderliga arbeten.

Kan verkningarna av ett företag i visst hänseende icke med erforder- lig säkerhet förutses, äger kommissionen, då medgivande till företaget lämnas, i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de före- skrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behövligt skall provisoriska bestämmelser meddelas om ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för skadelidande.

Art. 12

Sökande i mål enligt art. 1 p. 1), 2), 7), 10) eller 11) är skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utfö- rande av hans talan inför kommissionen.

I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnadernas bärande.

Kostnaden för gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallats av kommis- sionen, förskjutes av sökanden, om ej annat bestämmes av kommis- sionen. Frågan om det slutliga gäldandet av sådan kostnad prövas en= ligt de i första stycket- angivna grunderna.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1971: 137 - 66

Art. 13

Vid prövningen av mål skall samtliga" medlemmar av gränsälvskom- missionen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den me- ning om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhåller'ingen mening sådant röstetal" och är fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för kostnad som avses i. art. 12, gäller den mening som omfattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen" är belägen eller där förlusten, skadan eller intrånget uppkommer eller till vilken kostnaden hänför sig; annan fråga skall hänskjutas till rege- ringarna för avgörande.

I fråga som endast avser beredning av mål äger ordföranden ensam besluta.

Art. 14

Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ej ges i omedel- bar anslutning till muntlig förhandling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked ej lämnas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas sakägarna i den för kallelser till dem bestämda ordningen.

Art. 15

Mot gränsälvskommissionens beslut i mål kan talan fullföljas hos vattenövcrdomstolen i'vederbörande stat, Såvitt angår fråga om ersätt- ning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller in- trång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsinlaga skall vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då kommissionens beslut gavs. Vade- eller missnöjesanmälan är ej erfor- derlig. Beträffande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande talan mot vattendomstols dom i mål som ej är brottmål.

Beträffande andra frågor än sådana som avses i första stycket vin— ner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft.

Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar till- stånd till företag eller åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot be- slutet föres talan enligt första stycket.

Art. 16

I fråga om gränsälvskommissionens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten stadgar om särskilda rättsmedel i tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt beslutetrör intresse i den staten.

Art. 17

Fråga, som ankommer på gränsälvskommissionen att pröva och som ej anges i art. 1, skall av kommissionen upptagas till behandling såsom ärende.

Ärende upptages av kommissionen självmant eller, i förekommande fall, på framställning av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge berörda myndigheter och rättsägare tillfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar och vid— taga de åtgärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Muntlig förhandling skall hållas, om det kan antagas att utredningen främjas därav.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1971: 137 67

Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar 'av kommissio- nen deltaga. Förekommer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, för- enar sig. Erhåller ingen mening sådant röstetal, skall den väckta frå- gan anses förfallen; fråga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringarna. I fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden ensam besluta.

Mot kommissionens beslut i ärende får talan cj föras; i. vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap. 5 art. 6 och 7, båda re-' geringarnas stadfästelse av beslutet.

Kap. 10. Tillsyn m. m.

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande myndig- heter i vardera staten fortlöpande hålla uppsikt över nyttjandet av vatt— net och över vattenförhållandena i övrigt inom tillämpningsområdet för överenskommelsen. I den omfattning som kommissionen bestäm— mer skall uppgifter i avseende å tillsynen fullgöras av medlem av eller befattningshavare hos kommissionen eller särskild sakkunnig.

Fisketillsyn kan utövas genom övervakningspatruller gemensamma för båda staterna. Vardera staten skall avlöna och utrusta sina över- ' vakare. Gemensamma utgifter för övervakningen fördelas lika mellan staterna. Närmare bestämmelser om patrullernas antal, sammansättning, övervakningsområden och andra med övervakningen sammanhängande frågor utfärdas av kommissionen.

Tillsyn till motverkande av vattenförorening skall ske genom regel- bunden provtagning och kontroll i övrigt i samråd med vederbörande myndigheter.

När anledning därtill förekommer skall kommissionen bringa gjorda" iakttagelser rörande förhållandena inom tillämpningsområdet till ve- derbörande myndighets kännedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndigheten.

Art. 2

l sammanhang med beslut, varigenom gränsälvskommissionen läm- nar medgivande till företag eller åtgärd enligt denna överenskommelse, skall kommissionen, när den finner skäl därtill, föreskriva att efter ar- betenas fullbordande besiktning därå skall verkställas av sakkunnig person på företagarens bekostnad.

Besiktningsmän förordnas av kommissionen eller dess ordförande.

Art. 3

Avgifter varom stadgas i kap. 3 art. 1], kap. 6 art. 13 och kap. 7 art. 4 skall tillföras en särskild fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av medlen för därför avsedda ändamål utfärdas be- stämmelser av regeringarna efter förslag av gränsälvskommissionen.

Art. 4

Om någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den uppenbarli- gen ej får utföras utan medgivande av gränsälvskommissionen, kan över- exekutor i vederbörande stat förbjuda arbetets fortsättande intill dess

• Sida 68
•  Original

Prop. 1971: 137 68

sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtill, förordna om handräckning till rättelse av vad som olagligen skett. Verkställes arbete. vartill medgivande erhållits, i strid mot de för arbetet givna före- skrifterna, kan likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken allmän eller enskild rätt kränkes genom avvikel- sen.

Art. 5

Den som mot bestämmelsen i kap. 3 art. 14 första stycket bygger i vatten eller mot bestämmelsen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3 art. 14 första stycket verkställer vattenreglering eller mot bestämmelsen i kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskom- missionen lämna medgivande därtill,

eller mot bestämmelsen i kap. 6 art. 5 vidtager åtgärd för flottningens behov utan kommissionens medgivande,

eller mot bestämmelsen i kap. 7 art. 1 utsläpper fast eller flytande av- fall eller annat ämne i vattenområde utan medgivande av kommissionen,

skall, om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda be— stämmelserna medgivande varit erforderligt, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som erhållit kommissionens medgivande till företag eller åtgärd som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgärden givna föreskrifterna gör avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, dömes likaledes till böter eller fängelse i högst sex måna- der.

Åtal för gärning som avses i denna artikel anhängiggöres vid veder- börande vattendomstol.

Art. 6

Om påföljd för den, som anbringar och brukar fiskeredskap eller an- nan anordning i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 2 eller 3 om fisk- ådra eller fredningszoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 4 eller mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.

Kap. 11. Gränsöverskridande, skattefrihet m. m.

Art. 1

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta gränsälvskom- missionens medlemmar och bcfattningshavare samt dem som ansvarar för, leder eller deltager i flottningsarbetet att överskrida gränsen. var- helst detta för kommissionens arbete eller flottningsarbetet är lämpligt, samt att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar liksom beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vistelse ske inom staten.

Art. 2

Flottningsföreningen är fri från skyldighet att erlägga skatt till nå- gondera staten och därtill hörande kommun och församling för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaffenhet att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripna sådana byggnader, anläggningar samt mark- och vattenområden, som är avsedda för driftcns omedel- bara behov.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1971: 137 69

Art. 3

Materiel och redskap, avsedda för flottningsvcrksamheten eller för flottgodsets omhändertagande efter flottningen, samt livsförnödenheter för flottningsmanskapet får föras från den ena staten till den andra utan tull, skatt eller annan avgift och utan hinder av andra import- och ex- portförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid överförandet tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll, som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter.

Art. 4

Flottgods skall såväl vid avlämnande till flottning som under flott- ningen och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all behand- ling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förut- sättning att flottgodset utlämnas till den stat, från vilken det blivit till- fört flottningen.

Skall flottgods, som tillföres flottningen från den ena staten, efter flottningen utlämnas till mottagare i den andra, har den flottande att, med uppgivande av myckenheten. meddela vederbörande tullmyndighet i båda staterna därom. Flottgodset skall vara av den flottande anmält till flottning särskilt för sig.

Art. 5

Om viss tull- och skattefrihet för varor m. m., som användes för tra- fikförbindelser över gränsälv eller för andra anläggningar i gränsälv. stadgas i särskild överenskommelse mellan staterna.

Kap. 12. Slutbestämmelser

Art. 1

Tvist mellan staterna angående tolkningen och tillämpningen av den- na överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och Finland den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angående upprättandet av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd.

Art. 2

Denna överenskommelse, som är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken, skall ratificeras. Ratifikationshandlingar- na skall snarast möjligt utväxlas i Stockholm/Helsingfors.

De svenska och finska texterna äger lika vitsord.

Art. 3 Överenskommelsen träder i kraft vid det årsskifte som infaller näst efter det sex månader förflutit från dagen för utväxlingen av ratifika- tionshandlingarna.

Art. 4 Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör giltigheten av konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid fogade stad-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1971: 137 70

gan angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt

deklarationen mellan Sverige och Finland den 8 september 1966 rö- rande tillämpningen av konventionen den 1.0 maj 1927 angående ord- nandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar.

Art. 5

Om anläggning, som avses i denna överenskommelse, tillkommit in- nan överenskommelsen trätt i kraft eller tillkommit därefter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grund av förut gällande be- stämmelser meddelade beslut, skall förut gällande bestämmelser tilläm- pas vid bedömande av anläggningens laglighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter.

Kiviranta pata får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen.

Avgifter som utgått enligt art. V i överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio älvar och icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall tillföras den i kap. 10 art. 3 omför- mälda fonden.

Art. 6

Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över vatten- föringen vid Tärendöälvens utflöde ur Torne älv. Till grundval här- för skall kommissionen snarast möjligt låta utföra erforderliga under— sökningar och beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga förhållanden framrinner i var och en av de båda älvarna.

Art. 7

Överenskommelsen upphör att gälla vid det årsskifte som inträffar se- dan två år förflutit från det överenskommelsen av någondera staten uppsagts. Vid uppsägning skall staterna, till förekommande av att all- männa intressen skadas och enskild rätt lider intrång, upptaga förhand- lingar om fortsatt bestånd av anläggningar som tillkommit i enlighet med överenskommelsen.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1971: 137 - 71

2 Förslag till deklaration mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen. .-

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning till kap. 2 art. 6 i överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland angå- ende gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogad-e stad- gan för finsk-svenska gränsälvskommissionen. '

Denna deklaration är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken. Deklarationen träder i kraft samtidigt med över- enskommelsen angående gränsvattendragen; i fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma bestämmelser som enligt kap. 12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för denna. De svenska och finska tex— terna äger lika vitsord.

Stadga för finsk-svenska gränsälvskommissionen

Kansli och personal

1 &.

För finsk-svenska gränsälvskommissionen skall finnas kansli .på ort inom gränsbygden, som bestämmes av båda regeringarna gemensamt. Postadress för kommissionen skall finnas i båda staterna.

Erforderliga lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara beläget.

2 &.

Hos kommissionen skall finnas en av kommissionen utsedd lagkun- nig sekreterare. Till sekreterare bör utses person, som behärskar både finska och svenska språken. Vid behov kan flera sekreterare utses.

Därjämte skall hos kommissionen finnas anställd den. övriga personal som är behövlig för göromålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.

T jänsteåligganden, avlöning m. m.

3 5.

På kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka bere- dandet av mål och ärenden. Han skall tillse, att den hos kommissionen anställda personalen fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål kommer under behandling.

Annan medlem av kommissionen skall efter kallelse av ordföranden deltaga i kommissionens sammanträden samt i förekommande fall, ge- nom särskilda utredningar eller undersökningar inom sitt kompetensom- råde, biträda vid beredande av mål och ärenden.

Ersättare skall efter ordförandens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1971: 137 . . 72

4 &.

Sekreterare skall efter ordförandens anvisningar biträda vid beredan- det av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och diarier, om- besörja expedition av kallelser och andra sådana handlingar, ombesörja medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 å i denna stadga samt i övrigt biträda med göromålen på kansliet.

Övrig personal skall enligt närmare föreskrifter av ordföranden och efter sekreterares anvisningar utgöra på kansliet förekommande skriv- göromål och andra arbetsuppgifter.

5 5. Medlem av kommissionen skall innan han inträder i tjänstgöring ha avlagt domared i sitt hemland.

68.

c

Vad kommissionen eller dess ordförande beslutat får ej av medlem av kommissionen eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppen- baras, förrän beslutet i vederbörlig ordning meddelats.

7 5. För medlem av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för resckostnads- och traktamcntsersättning av regeringen i hans hemstat.

8 5.

Arvode eller avlöning till kommissionens personal bestämmes av kommissionen. I fråga om anställningsvillkor i övrigt skall i tillämpliga delar gälla'vad lagen i den stat där den anställde har sitt hemvist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

Öppethållande och mottagningslid

9 &.

Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av kommissionen bestämd expeditionstid.

Ordföranden och sekreterare skall, såvitt ej hinder möter av förrätt- ning i kommissionens tjänst eller annat bchörigt skäl, finnas tillstädes på kansliet på bestämd tid, sekreteraren minst en gång i veckan.

På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden samt om tid då ordföranden och sekreterare företrädesvis är att träffa där. Med- delande om expeditionstiden skall även införas i den allmänna telefon- katalogen.

Ekonomisk förvaltning

10 &.

Arvode till medlem av kommissionen utbetalas i hans hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.

11 &. Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens verksam- het än sådana som omnämnes i 1 & andra stycket och 10 & sker från kommissionen. För detta ändamål skall erforderliga förskott tillställas kommissionen. Förskott skall, i regel med lika belopp från båda sta-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1971: 137 ; 73

terna efter rekvisition från kommissionen utbetalas av myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer.

12 &.

Medelsförvaltningen för kommissionen ombesörjes av sekreterare. Redovisning för förvaltning skall halvårsvis av sekreterare lämnas till kommissionen för granskning. [ samband med granskningen skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsfördelningen mellan sta- terna. '

Kommissionen skall avlämna ett exemplar av redovisningshandling- arna till myndighet i vardera staten som regeringen i staten bestämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna gemensamt.

Vissa bestämmelser om behandlingen av mål och ärenden

13 %.

Ansökningar och andra handlingar som inges eller insändes till kom- missionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svenska språ- ket. I dcn mån översättning är påkallad verkställes den genom kom- missionens försorg.

Kommissionens protokoll och beslut skall efter omständigheterna av- fattas på ettdera eller på båda språken.

14 %.

För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämmande av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola eller annan allmän byggnad. Särskilda utgifter för uppvärmning. städning och dylikt skall ersättas. '

15 5. Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner meddelas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget; influtna avgiftsmedel tillfaller den staten.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1971: 137 74

3 Förslag till

deklaration mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fisket inom Tome älvs fiskeområde

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning till kap. 5 art. 8 i överenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland an— gående gränsvattendragen antagit den vid denna deklaration fogade stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Bestämmelserna i stad- gan skall dock icke äga tillämpning å Kaakamo och Ruottala byamäns privilegierade, vid Kemi äls utlopp belägna laxpata.

Denna deklaration är avfattad i dubbla originalexemplar på svenska och finska språken. Deklarationen träder i kraft samtidigt med över- enskommelsen angående gränsvattendragen; i fråga om uppsägning av deklarationen gäller samma bestämmelser som enligt kap. 12 art. 7 i nämnda överenskommelse gäller för denna. De svenska och finska tex- terna äger lika vitsord.

Vid ikraftträdandet av denna deklaration skall deklarationen den 10 maj 1927 rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde upphöra att gälla.

Stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Allmänna bestämmelser

1 &.

Torne älvs fiskeområde omfattar följande vattenområden, nämligen

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gränsälvarna),

de sjöar och vattendrag vilka utgöra sidogrenar av gränsälvarna, de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynnings- grenar,

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Ne- dertorneå socknar norr om latitudsparallellen 65035'N.

Den del av Torne älvs fiskeområde som ligger norr om älvmynning- en, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområdet.

25.

I denna stadga förstås med fast redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskeredskap, vilket med pålar eller tyngder eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är avsett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;

fast fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvarande natur (pata);

storryssja: ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5 meter; laiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i skydd av na- turligt eller anlagt strömhinder.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1971: 137 75

3 5. Med maskstorlek förstås i denna stadga beträffande nät som kan sträckas: avståndet mellan motstående och längst från varandra belägna knutars mittpunkter, mätt då redskapet är vått och maskan sträckt diagonalt i nätslingans längdriktning; beträffande nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet mellan de två närmast varandra belägna motstående sidorna i maskan. Bestämmelse om maskstorlek skall ej anses överträdd därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet.

Fiskets vård och bedrivande

4 &.

Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsområdet stadgas i kap. 5 art. 2 och 3 i överenskommelsen mellan Finland och Sverige angående gränsvattendragen (gränsälvsöverenskommelsen).

Vissa förbudsbestämmelser i fråga om fisket i havsområdet närmast älvmynningen gäller enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen.

5 &.

Fiske med storryssja är förbjudet inom älvområdet. Fiske med laiska eller kosteverkko i skydd av anlagt strömhinder är förbjudet.

6 %. Fiske med ljuster är förbjudet. Fiske med huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap användas för att bärga fisk, som fångats med annat redskap.

7 &. Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.

8 &.

Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom mellan fiskan— de sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok, drag el- ler dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, varå fästats flera än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älvområdet.

9 %.

Fiske med sprängämne, dövande eller giftigt ämne eller elektrisk ström är förbjudet.

Vid fiske får ej heller användas sådana föremål eller anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att skrämma fisken in i fångstredskapen.

Fiske med skjutvapen är förbjudet.

10 &.

I Könkämä älv från utloppet ur sjön Kilpisjärvi till Lätäsenos in- flöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15 septem- ber till och med den 20 oktober. -

Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är fiske med fast-red-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1971: 137 - 76

skap förbjudet från och med den 1 september till och med den 14 sep- tember.

Inom älvområdet nedströms Lätäsenos inflöde är allt fiske efter an- nan fisk än nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den 15 september till och med den 15 november.

11 5. Inom älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande finsk tid.

12 &.

Kräftfiske är tills vidare förbjudet. Gränsälvskommissionen kan, då så prövas lämpligt, besluta angående kräftfiskets frigivande och ut- övande.

Fiske efter pärlmussla är förbjudet.

13 5.

Fisk av följande slag får icke fångas, om den ej håller nedan an- givna minimimått räknat från nosspetsen till stjärtfenans yttersta spets:

1) lax 60 centimeter; 2) laxöring vid fiske i sjön Kilpisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25 centimeter samt vid fiske inom Torne älvs fiske- område i övrigt 35 centimeter;

3) harr 25 centimeter.

14 5. Har någon vid fiske efter tillåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk, som han enligt 105 tredje stycket eller 135 icke ägt fånga, skall han, om fisken genast utsläppes i vattnet, icke anses ha överträtt fångst- förbudet.

15 5.

Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap, utom redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt så- dan fångst är tillåten, finnas i vattnet.

Efter slutfört fiske skall pålar, störar, bockar och annat vid fisket använt material ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i land.

Till pata hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land. Allt byggnadsmaterial till pata, avsedd för fångst av lake om vin- tern, skall före islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i land.

16 &.

Grind i fast fiskeverk skall utföras med avstånd om minst 6 centi- meter mellan stående spjälor och minst 9 centimeter mellan liggande spjälor.

17 &. I pata, avsedd för fångst av sik eller annat mindre fiskslag, får icke användas mocknät (potkuverkko), ej heller ryssja, mjärde eller tina i vilken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än 16 centimeter.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1971: 137 - 77

18 5.

Inom älvområdet skall fiskeredskap ha följande maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:

1) fast redskap minst 66 millimeter;

2) not minst 1.00 millimeter, dock att not som användes för fiskens upptagande i karsinapata, icke behöver hålla mer än 80 millimeter;

3) nät minst 100 millimeter;

redskap avsett för fångst av annan fisk;

1) pata, ryssja, mjärde samt annan tina än nejonögontina minst 60 millimeter;

2) not minst 64 och högst 80 millimeter; 3) nät minst 60 och högst 80 millimeter.

19 &.

Inom havsområdet skall fiskeredskap ha följande maskstorlek:

fast redskap:

1) om redskapet är avsett för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 39 millimeter i det 5. k. fiskhuset;

2) om redskapet är avsett för fångst av annan fisk minst 66 milli- meter;

HOT:

1) om den är avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2) om den är avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 milli- meter;

3) om den är avsedd för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;

nät: 1) om det är avsett för fångst av strömming, siklöja och betesfisk minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2) om det är avsett för fångst av annan fisk minst 60 millimeter. Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap som är avsett för fångst av strömming siklöja och betesfisk skulle visa sig inverka menligt på tillgången av dessa eller andra fiskslag, äger gräns- älvskommissionen begränsa eller förbjuda användningen av redskapet.

20 &.

Gränsälvskommissionen äger utfärda bestämmelser angående visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsom- råden för fasta fiskeredskap inom vilka områden fiske med rörligt red- skap skall vara förbjudet.

21 &. Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat av fiske— vårdshänsyn medge undantag från bestämmelserna i 10, 13 och 16— 19 åå. 22

(fli

Gränsälvskommissionen äger för fiskodling eller vetenskapligt ända- mål medge undantag från bestämmelserna i 7—13 samt 15, 18 och 19 åå. Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av föreskrift läm-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1971: 137 78

nad i särskild ordning, får icke äga rum utan medgivande av gräns- älvskommissionen. Medgivande kan lämnas först efter tillstyrkan av stat- lig fiskerimyndighet.

I samband med medgivande enligt första eller andra stycket skall kommissionen meddela lämpliga föreskrifter till förekommande av att medgivandet missbrukas.

Märkning av fiskeredskap

23 &.

Fiskeredskap, som står ute och ej är under uppsikt, skall vara märkt på sådant sätt, att därav otvetydligt framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tyd— ligt iakttagas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.

Ansvar m. in. 24 5.

Den som anbringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i uppenbar strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eller art. 3 i gränsälvs- överenskommelsen gäller om fiskådra eller fredningszoner,

eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelsc i kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverenskommelsen,

eller fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 5 i denna stadga är förbju- det eller i strid mot föreskrifti 10—13 55, dömes till böter.

Är brottet att anse som grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt be'- aktas, om fisket avsåg särskilt värdefull fisk eller utövades vanemässigt eller i större omfattning.

25 &.

Till böter dömes, om någon fiskar med redskap som enligt 6 eller 8 % är förbjudet, eller med uppsåt att bedriva eller främja fiske med redskap som avses i 6 5 första stycket eller 8 5 vid färd å fiskevatten medför sådant red- skap,

eller med uppsåt att bedriva eller främja fiske som sägs i 9 5 första eller andra stycket vid färd å fiskevatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för sådant fiske,

eller i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 & angivna avstånd mellan spjälorna,

eller fiskar med redskap som enligt 17 % är förbjudet eller med red- skap som icke håller i 18 eller 19 % angiven maskstorlek,

eller bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20 %. eller utplanterar fisk utan tillstånd som sägs i 22 å andra stycket, eller fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket i gränsälvsöverenskommelsen.

26 5. Den som åsidosätter föreskrifterna i 15 eller 23 & dömes till böter.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1971: 137 79

27 &.

Finnes någon ha gjort sig skyldig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 5, skall den fångade fisken eller om den förskämts eller ej är i behåll, dess värde förklaras förverkat.

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skall vara förverkad på den grund att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest ej innehavaren av partiet genast på egen bekostnad låter trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke finnes uppenbart obil- ligt.

Förklaras fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning, vari den förvaras, vara förverkad.

28 &. Fiskeredskap, vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 &, eller som utan att fiske ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter som föranleder straff enligt 25 &

eller som stått ute i strid mot 1.5 % eller utan märkning enligt 23 5, skall förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat där- till och det ej är uppenbart obilligt; finnes redskapet ej i behåll, skall. i stället dess värde förklaras förverkat.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej skjutvapen.

29 &. De i 27 och 28 Så meddelade bestämmelserna om förverkande gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. Förverkad egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vilken beslutet om förverkande meddelats.

30 &.

Ertappas någon i fall som avses i 24 eller 25 5 på bar gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller som står ute i uppenbar strid mot vad i 15 % stadgas eller utan märk- ning som sägs i 23 8, kan egendom, som enligt 27 eller 28 5 kan för- klaras förverkad, ävensom båt eller annat, som kan antagas äga bety- delse för utredningen om gärningen, tagas i beslag.

Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkommer, förutom polismyndighet, polisman och åklagare, även fisketillsyns- man, som förordnats av statlig myndighet samt befattningshavare vid vederbörande kust— och gränsbevakning. Har egendom beslagtagits av annan än polismyndighet, polisman eller åklagare, skall anmälan om beslaget snarast möjligt göras till polismyndighet eller åklagare eller till närmaste polisman; den som erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.

31 &.

Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller annan anordning vid- tagits i strid mot vad som enligt kap. 5 art. 2 eller 3 i gränsälvsöverens- kommelsen gäller om fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot för- budsbestämmelsc i kap. 5 art. 4 i nämnda överenskommelse, och följer

• Sida 80
•  Original

Prop. 1971: 137 80

ej rättelse genast efter det tillsägelse skett, äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen i orten att, sedan han med trovärdig per- son hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tredskan- des bekostnad.

Beröres allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeritjänste- man eller fisketillsynsman som förordnats av statlig myndighet söka handräckning.

32 &.

Försummar ägare eller innehavare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 5 är stadgat, äger utmätningsman förordna om arbetets verkställan— de på den försumliges bekostnad.

33 &.

Åtal för brott enligt denna stadga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts eller vid allmän underrätt i den ort inom endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1971: 137

] Ehdotus Suomen ia Ruotsin väli- seksi rajajokisopimukseksi

Suomen hallitus ja Ruotsin halli- tus varmistaakseen rajavesistöjen sellaisen käytön, joka mahdolli- simman hyvin vastaa kummankin valtakunnan ja rajaseudun ctuja, ovat tehneet eräiden näitä vesistö- jä koskevien vesioikeudellisten ja kalastusoikeudellisten kysymysten järjestämisestä seuraavan sopimuk- sen.

1 luku. Yleisiä säännöksiä

1 artikla

Sopimusta sovelletaan vesialueel- la, jonka muodostavat:

Könkämäeno ja Muonionjoki se- kä se osa Tornionjoesta ja ne jär- vet, missä Suomen ja Ruotsin vä- linen valtakunnanraja kulkee (ra- iaioet);

ne järvet ja vesistöt, jotka ovat rajajokien haarautumia tai laske- vat näihin jokiin;

ne erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen eri suuhaaroista; sekä

se osa Pohjanlahtea, joka on Suomen ja Ruotsin Alatornion kuntien alueilla.

Sopimuksen kalastusta koskevil- la määräyksillä on erityinen sovel- tamisalue, sen mukaisesti kuin 5 luvun 1 artiklassa sanotaan.

2 artikla

Sopimus koskee: toimenpidettä, joka on 3 luvus- sa tarkoitettua rakentamista vesis- töön, tai 4 luvussa tarkoitettua ve- sistön säännöstelyä, taikka joka voi aiheuttaa 6 luvussa tarkoitettua pi- laantumista, milloin toimenpide suoritetaan rajajoessa;

81

1 Förslag till gränsälvsöverenskom£ melse mellan Sverige och Finland

Sveriges regering och Finlands regering har i syfte att' säkerställa ett sådant nyttjande av gränsvat- tendragen, som står i bästa möj- liga överensstämmelse med de båda rikenas och gränsbygdens in- tressen, träffat följande överens— kommelse för ordnande av vissa vattenrättsliga och fiskerättsliga frågor beträffande dessa vatten- drag.

Kap. 1. Allmänna stadganden

Art. ]

Överenskommelsen äger till- lämpning på följande vattenområ- den:

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gräns- älvarna),

de sjöar och vattendrag vilka ut- gör sidogrenar av eller tillflöden till gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bil- das av Torne älvs skilda myn- ningsgrenar,

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar.

Överenskommelsens bestämmel- ser om fiske har särskilt tillämp- ningsområde enligt vad som anges ikap. 5 art. ].

Art. 2

Överenskommelsen omfattar: åtgärd, som innebär byggande i vatten enligt kap. 3 eller vattenreg- lering enligt kap. 4 eller som kan medföra förorening enligt kap. 6, . om åtgärden utföres inom gräns— älv,

Prop. 1971: 137

samanlaista toimenpidettä, mil- loin toimenpide muuten suorite- taan edellä 1 artiklan 1 momentis- sa määrätyllä soveltamisalueella jommassakummassa valtiossa ja sillä saattaa olla vaikutuksia toises- sa valtiossa; sekä

kalastusta 5 luvun 1 artiklassa määrätyllä erityisellä soveltamis— alueclla.

Uittoa koskevat määräykset ovat Suomen ja Ruotsin kesken uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa 17 päivänä helmikuuta 1949 tehdyssä sopimuksessa siihen liittyvine sään— töineen uitosta Tornion ja Muo- nion rajajokien uittoväylässä. Tar- peelliset täydentävät määräykset annetaan mainitun sopimuksen li- säyksessä ja siihen liittyvässä li- säykscssä sanottuun sääntöön.

,,

5 artikla

Sopimuksen tarkoittamia vesi- alueita on tässä sopimuksessa tar- kemmin osoitetuin perustein käy— tettävä siten, että kumpikin maa saa käyttää hyväkseen rajavesis- töistä saatavaa hyötyä ja että raja- seudun etuja parhaiten edistetään. Luonnonsuojeluun on kiinnitettä- vä erityistä huomiota; kalakannan säilyttämisestä ja vesistön pilaan- tumisen ehkäisemisestä on pidettä— vä huolta mahdollisimman suures- sa määrin.

4 artikla

Jos on kysymys eri yrityksistä, jotka koskevat samaa vesialuctta tai joita muusta syystä ei voida rinnakkain toteuttaa, on etusija annettava sille yritykselle, jonka voidaan olettaa yleiseltä ja yksityi- scltä kannalta tuottavan suurinta hyötyä. Vastakkaisia etuja on, mi- käli mahdollista, siten soviteltava, että kukin niistä voidaan tyydyt- tää muita olennaisesti loukkaamat- ta.

82

åtgärd av samma beskaffenhet, om åtgärden eljest utföres inom tillämpningsområdet, såsom det bestämts ovan i art. 1 första styc- ket, i endera staten och kan med— föra verkningar i den andra sta— ten,

fiske inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda tillämpningsom— rådet.

Bestämmelser om flottning finns i överenskommelsen den 17 Ie- bruari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio älvar med den därvid fogade stadgan angående flottning- en i Torne och Muonio gränsäl- vars flottled. I en tilläggsöverens- kommelse till nämnda överens- kommelse med bifogad tilläggs— stadga skall meddelas erforderliga kompletterande bestämmelser.

Art. 3

De av överenskommelsen berör- da vattenområdena skall enligt de närmare grunder som anges i den- na överenskommelse nyttjas så, att båda länderna får tillgodonjuta fördelarna av gränsvattendragen och gränsbygdens intressen främ- jas på bästa sätt. Särskild vikt skall fästas vid naturvårdsintresset; så långt möjligt skall fiskbeståndet tryggas och förorening av vattnet motverkas.

Art. 4

Är fråga om skilda företag, som avser samma vattenområde eller av annan orsak ej kan utföras jäm- te varandra, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största gagn. Mellan stridiga intressen skall såvitt möjligt jäm- kas så, att vart och ett kan tillgo- doses utan väsentligt förfång för annat.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1971: 137

5 artikla

Rajajoissa sivuhaaroineen tulee yhtä suuren osuuden vesimäärästä kuulua kummallekin puolelle siinä- kin tapauksessa, että vedestä virtaa toisen valtion alueella suurempi osa kuin toisen valtion alueella. Tämä ei muuta sitä oikeutta ve- teen, joka yksityisellä saattaa olla tuomion, ylimuistoisen nautinnan tai muun erityisen oikeusperusteen nojalla.

6 artikla

Joka omistaa rajajoella rantaa tai jolla on rannan käyttöoikeus, saa valtakunnanrajasta riippumatta käyttää toiselle kuuluvaa vesialuet- ta rantansa edessä pienehkön lai- turin, venevajan, uimahuoneen tai pesutuvan taikka muun sellaisen rakennuksen rakentamiseen.

Jokaisella on oikeus ottaa raja- joesta vettä ja jäätä kotitarpeeksi sekä muuhun samanlaiseen tarkoi— tukseen käyttää sen vettä.

Vesialuetta älköön käytettäkö tässä artiklassa sanottuun tarkoi- tukseen, jos siitä aiheutuu alueen omistajalle mainittavaa haittaa tai jos kalastus taikka uitto sen vuoksi vaikeutuu. Tämä artikla ei muuta sitä, mikä muutoin on voimassa valtakunnanrajan yli tapahtuvasta yhdysliikenteestä.

7 artikla

Sen mukaan kuin on määrätty 8/20 päivänä marraskuuta 1810 tehdyn rajajärjestelysopimuksen IV artiklassa, on kummankin _valtion asukkailla oikeus vapaasti kulkea veneellä rajajoissa sekä, milloin se on tarpeellista veneelläkulun tur- vallisuuden tai veneen vetämisen vuoksi, laskea vastapäiseen ran- taan.

8 artikla Mikäli sopimuksessa ei ole eri- tyisiä määräyksiä, on kummassa-

83

Art. 5

I gränsälvarna med sidogrenar skall lika lott i vattenmängden till- komma vardera sidan, även om större del därav framrinner inom den ena staten än inom den andra. Härigenom rubbas ej den rätt till

' vattnet som enskild kan grunda på

dom, urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund.

Art. 6

Den som äger eller har nyttjan- derätt till strand vid gränsälv får oavsett riksgränsen förfoga över annan tillhörigt vattenområde utanför stranden för anordnande av mindre brygga. båt-, bad- eller tvätthus eller annan sådan bygg- nad.

I gränsälv äger envar taga vat- ten och is till husbehov eller för annat likartat ändamål nyttja vatt- net.

Vattenområde får ej tagas i an— språk för ändamål som avses i denna artikel, om områdets ägare tillskyndas nämnvärd olägenhet därav eller om fiske eller flottning lider intrång. Denna artikel rub- bar ej vad som eljest gäller om samfärdseln över riksgränsen.

Art. 7

Enligt gränsregleringstraktaten den 8/20 november 1.810, art. IV, äger innevånarna i vardera staten rätt att färdas fritt med. båt på gränsälvarna samt att, om det är nödvändigt medhänsyn till båt- fartens säkerhet eller för förhal- ning av båtar, lägga till vid den motliggande stranden.

Art. 8

I den mån överenskommelsen icke innefattar särskilda bestäm-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1971: 137

kin valtiossa sovellettava siellä voi- massa olevaa oikeutta.

2 luku. Rajajokikomissio

.! artikla

Tämän sopimuksen soveltamista varten on valtioiden yhteisesti aset- tama pysyvä komissio (suomalais- ruotsalainen rajajokikomissio).

2 artikla

Rajajokikomissioon kuuluu kuu- si jäsentä, joista kummankin val- tion hallitus määrää kolme. Jäse- net määrätään määräajaksi. Kum- mankin valtion määräämistä jäse- nistä tulee yhden olla lainoppinut ja omata kokemusta tuomarintoi- missa sekä yhden olla teknilli- nen asiantuntija; kolmannen tulee olla rajaseudun oloihin hyvin pe- rehtynyt henkilö, joka määrätään Lapin lääninhallituksen tehtyä suo- hallituksen ruotsalaisesta jäsenestä ehdotuksen.

Kummankin maan hallitus mää- rää yhden tätä valtiota edustavis- ta jäsenistä toimimaan, valtioiden vuorotellessa, vuoden kerrallaan komission puheenjohtajana tai va- rapuheenjohtajana.

Kullekin jäsenelle määrätään sa— massa järjestyksessä yksi tai useampia varamiehiä, jotka täyttä- vät jäsenelle asetetut kelpoisuus- vaatimukset.

Komission käytettäväksi on ase- tettava sihteerejä sekä se muu hen- kilökunta, jota komissio tarvitsec.

3 artikla

Rajajokikomissio panee oman päätöksensä mukaan toimeen ne tutkimukset ja selvitykset, jotka ovat tarpeen sen tässä sopimuk- sessa määrättyjen tehtävien täyttä- miseksi.

84

melser, skall inom vardera staten där gällande rätt tillämpas.

Kap. 2. Gränsälvskommission

Art. 1

För tillämpning av överenskom- melsen skall finnas en ständig, av staterna gemensamt tillsatt kom- mission (finsk-svenska gränsälvs- kommissionen).

Art. 2

Gränsälvskommissionen skall bestå av sex medlemmar, av vilka regeringen i vardera staten utser tre. Medlem skall utses för viss tid. Av vardera statens medlemmar skall en vara lagkunnig och erfa- ren i domarvärv samt en vara tek- niskt sakkunnig; den tredje skall vara en med gränsbygdens förhål- landen väl förtrogcn person som utses, den finska medlemmen efter förslag av länsstyrelsen i Lapp- lands län och den svenska med- lemmen efter förslag av länsstyrel- sen i Norrbottens län.

Regeringen i vardera staten för- ordnar en av den statens medlem— mar att, växelvis staterna emellan, för ett år i sänder, vara ordföran- de eller vice ordförande i kommis- sionen.

För varje medlcm utses i den ordning som gäller för medlem- men en eller flera ersättare som uppfyller de för medlemmen stad- gade behörighetsvillkoren.

Till kommissionens förfogande skall ställas sekreterare och den övriga personal som kommissio- nen behöver.

Art. 3

Gränsälvskommissionen föran— staltar enligt eget bestämmande om de undersökningar och utred- ningar som påkallas för att den skall kunna fullgöra sina åliggan- den enligt denna överenskom- melse.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1971: 137

Komissio voi ottaa välittömästi yhteyden kummankin valtion vi- ranomaisiin ja saada näiden apua tarpeellisten tietojen hankkimisek- si ja tarvittavan yhteistyön aikaan- saamiseksi.

Tarvittacssa on komissiolla oi- keus käyttää asiantuntijoita erityi- siin selvitystehtäviin.

4 artikla

Kumpikin valtio suorittaa palk- kion valitsemilleen komission jäse- nillc. Komission työstä aiheutuvat kustannukset maksaa puoliksi kumpikin valtio, mikäli kustannus- ta ei ilmeisesti ole pidettävä yksin- omaan jommankumman valtion menona.

5 artikla

Rajajokikomission jäsen on ri- kosoikeudellisesti vastuunalainen sen valtion lain mukaan, jonka hallitus on hänet määrännyt. Ko- mission palveluksessa olevan hen- kilön tällaisesta vastuusta on voi- massa, mitä hänen kotipaikkansa valtion laki säätää julkisessa viras— sa olevasta.

Komission jäsenen ja toimen- haltijan tulee, kun hän suorittaa tehtäviään, nauttia siinä valtiossa, missä tehtävä suoritetaan, sellaista rikosoikeudcllista suojaa, joka kuu- luu siinä valtiossa julkisessa viras- sa olevalle.

6 artikla

Kummankin valtion viranomais- ten tulee sallia, että rajajokikomis- sion jäsen tai toimenhaltija taikka asiantuntija, joka 9 luvun 1 artik- lan mukaisesti on määrätty suorit- tamaan valvontaa, saa ylittää ra- jan siellä, missä se komission työn vuoksi taikka valvonnan suoritta— mista varten on soveliasta, sekä an- taa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen ollessa passista ja muista henkilöllisyyttä

85

Kommissionen kan. träda i di- rekt förbindelse med myndigheter i vardera staten samt påkalla de- ras biträde för erhållande av upp— lysningar och för det samråd som är behövligt.

Vid behov äger kommissionen anlita sakkunniga för särskilda ut- redningsuppdrag.

Art. 4

Vardera staten avlönar de kom- missionsmedlemmar som utsetts av staten. Övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka icke uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall gäldas till lika delar av sta- terna.

Art. 5.

Medlem av gränsälvskommissio- nen är underkastad straffrättsligt ansvar för sina handlingar i tjänsten enligt lagen i den stat vars regering utsett honom. För befattningshavare hos kommissio- nen skall i fråga om sådant an- svar gälla vad lagen i den stat där han har sitt hemvist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

Medlem av och befattningsha- vare hos kommissionen skall un- der utövning av sin tjänst åtnju- ta straffrättsligt skydd i enlighet med vad lagen i den stat där ut- övandet äger rum stadgar för den som är anställd i allmän tjänst.

Art. 6

Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta medlem av eller befattningshavare hos gränsälvskommissionen eller sak— kunnig som förordnats att utöva tillsyn enligt kap. 9 art. 1 att överskrida gränsen, varhelst detta för kommissionens arbete eller tillsynens utövande är lämpligt, samt att lämna dem största möj- liga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar

• Sida 86
•  Original

Prop. 1971: 137

osoittavista asiakirjoista sekä siitä ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen valtakunnan alueella voi tapahtua.

7 artikla

Rajajokikomissiolle kuuluva omaisuus on vapaa kaikesta tulli- käsittelystä sekä tuonti- ja vienti- maksuista.

8 artikla

Tämän sopimuksen A-liite sisäl- tää rajajokikomission ohjesään- nön.

3 luku. Rakentaminen vesistöön

1 artikla

Rakentamiseksi vesistöön katso- taan tässä sopimuksessa: laitoksen tekeminen vesialueelle;

vedenkorkeuden järjestely tai ve- denjuoksun säännöstely;

veden johtaminen pois alueelta; sekä

muun sellaisen toimenpitcen suo- rittaminen, josta voi aiheutua ve- denkorkeuden tai vedenjuoksun taikka veden syvyyden tahi aseman muuttuminen.

Mitä rakentamisesta vesistöön on määrätty, koskee myös:

sellaista vesialueella tapahtuvaa toimenpidettä, joka voi vaikuttaa pohjavesioloihin; '

sillan tai muun laitoksen raken- tamista vesialueen yli;

johdon vetämistä tai laitoksen tekemistä vesialueen alle.

vesi-

Vesistössä olevan rakennelman muuttaminen tai purkaminen kat- sotaan rakentamiseksi, jos toimen- pide voi merkittävästi muuttaa olo— suhteita vcsistössä.

2 artikla

Vesistöön rakentamisen tulee ta- pahtua siten, että tarkoitus ilman kohtuuttomia kustannuksia saavu-

86

liksom beträffande tid, varunder gränsen får överskridas och vis- telse ske inom staten.

Art. 7 Gränsälvskommissionens tillhö- righeter skall vara fria från all be- handling av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift.

Art. 8

I bilaga A till denna överens- kommelse har intagits stadga för gränsälvskommissionen.

Kap. 3. Byggande i vatten

Art. 1

Såsom byggande i vatten anses i denna överenskommelse:

uppförande av anläggning i vat- tenområde,

reglering av vattenstånd eller vattenavrinning,

bortledande av vatten från vat- tenområde,

vidtagande av annan åtgärd, som kan föranleda ändring av vattenståndet eller vattenföringen eller av vattnets djup eller läge.

Vad som stadgas om byggande i vatten gäller även:

vidtagande av åtgärd i vatten- område, vilken kan påverka grund- vattenförhållandena,

uppförande av bro eller annan anläggning över vattenområde,

framdragande av ledning eller utförande av annan anläggning under vattenområde.

Ändring eller utrivning av bygg- nad i vatten anses som byggande, om åtgärden kan märkbart föränd- ra vattenförhållandena.

Art. 2

Byggande i vatten skall ske så, att ändamålet utan oskälig kost- nad vinnes med minsta möjliga in-

• Sida 87
•  Original

Prop. 1971: 137

tetaan mahdollisimman vähän loukkaamalla tai haittaamalla mui- ta etuja jommassakummassa val— tiossa. Kohtuullisessa määrin on otettava huomioon odotettavissa olevat yritykset, joihin rakentami- nen voi vaikuttaa.

3 artikla

Milloin joku kärsii vesistöön ra- kentamisen johdosta vahinkoa tai haittaa, saa rakentaminen tapahtua vain, jos sen harkitaan yleiseltä ja yksityiseltä kannalta tuottavan etuja, jotka ovat olennaisesti suu- remmat kuin siitä johtuvat haitat.

Jos rakentaminen olennaisesti huonontaa väestön elämänoloja, tai aiheuttaa sellaisen pysyvän muutoksen luonnonsuhteissa, josta voidaan pelätä seuraavan lähistöllä asuvien viihtyisyyden olennaista vähentymistä tahi luonnonsuojclua koskeva huomattava menetys, taik- ka jos se muutoin loukkaa merkit- tävää yleistä etua, sallittakoon ra- kentaminen edellytyksellä, että se on erittäin tärkeä elinkeinoelämälle tai paikkakunnalle taikka muutoin yleiseltä kannalta.

Vahingosta ja haitasta on suori- tettava korvaus 7 luvun mukaises- ti.

4 artikla

Harkittaessa, saako suunniteltu rakentaminen tapahtua, on tasa— vertaisina otettava huomioon olo- suhteet molemmissa valtioissa.

5 artikla

Jos useammalla on omistusoi— keuden tahi pysyvän rasite- taikka käyttöoikeuden perusteella osuus jommassa kummassa valtiossa ole- vaan koskeen, voidaan yhdelle tai useammalle heistä 13 artiklan mu- kaisessa menettelyssä antaa oikeus käyttää toisen osuutta, milloin niin voi tapahtua niiden ehtojcn mukai- sesti, jotka ovat tässä kohden voi- massa scn valtion lain mukaan,

87

trång och olägenhet för annat in- tresse inom någondera staten. Hänsyn skall i skälig omfattning tagas till förutsedda framtida fö- retag, som kan beröras av an- läggningen.

Art. 3

Om någon till följd av byg- gande i vatten lider skada eller in— trång, får byggandet ske endast om det prövas från allmän eller enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägen- heterna.

Skulle byggandet medföra vä- sentlig försämring av befolkning- ens levnadsförhållanden eller för- orsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom vä- sentligt minskad trevnad för när- boende eller betydande förlust från naturvårdssynpunkt är att be- fara, eller eljest förnärma bety— dande allmänt intresse, får det tillåtas endast under förutsättning att det är av synnerlig vikt för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

För skada och intrång skall utgå ersättning enligt kap. 7.

Art. 4

Vid bedömning huruvida tilläm- nat byggande får ske skall förhål- landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.

Art. 5

Om flera på grund av ägande- rätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder över den i gränsälv inom endera staten be- lägna delen av ett strömfall, kan en eller flera av dem vid förfa— rande enligt art. 13 medges rätt att tillgodogöra sig annans del, om så får ske enligt de villkor som i sådant avseende gäller jäm- likt lagen i den stat till vilken

• Sida 88
•  Original

Prop. 1971: 137

mihin koskiosuus kuuluu. Käyttä- misestä on suoritettava korvaus 7 luvun mukaisesti.

6 artikla

Joka rajajoessa omistusoikeudcn tahi pysyvän rasite- taikka käyttö- oikeuden perusteella vallitsee jom- massakummassa valtiossa olevaa koskiosuutta, tahi, joka tällaisen oikeuden ja 5 artiklasta johtuvan oikeuden nojalla voi käyttää hy— väkseen sellaista koskiosuutta, teh- köön sille, joka vallitsee vastak- kaista puolta, tarjouksen kosken yhteisestä käyttämisestä. Jos tar— jous hylätään, voidaan tarjouksen tekijälle 13 artiklan mukaisessa menettelyssä antaa 7 luvussa sää- dettyä korvausta vastaan lupa käyttää toisen osuutta.

Jos se, joka vallitsee vastakkais- ta puolta, on selittänyt olevansa halukas kosken rakentamiseen, mutta yksimielisyyteen osallistumi- sen ehdoista ei päästä, määrätään nämä ehdot 13 artiklan mukai- sessa menettelyssä.

7 artikla

Jos vesistöön rakentaminen voi haitallisesti vaikuttaa kalastukseen, tulee rakentajan suorittaa tai kustantaa sellaiset toimenpiteet, jotka kohtuuden mukaan havai- taan tarpeellisiksi kalastuksen tur- vaamiseksi tai samanarvoisen ka- lastuksen ylläpitämiseksi.

8 artikla

Vesistöön rakentaja on velvolli- nen kohtuullisessa määrin suorit- tamaan tai kustantamaan toimen- pitcitä liikentecscen kohdistuvan haitan välttämiseksi.

Rakentaja on myös velvollinen suorittamaan tai kustantamaan tar- peelliset toimenpiteet uitolle synty- vän mainittavan haitan ehkäisemi- seksi. Milloin jossakin tapauksessa tarvitaan verraten laajoja toimen- piteitä uitolle aiheutuvan haitan

88

strömfallsdelen hör. Ersättning för tillgodogörandet skall utgå enligt kap. 7.

Art. 6

Den som på grund av ägande-' rätt eller ständig servituts- eller nyttjanderätt råder över den till endera staten hörande delen av ett strömfall i gränsälv eller som på grund av sådan rätt jämte rätt som följer av art. 5 kan tillgodo- göra sig strömfallsdel som nu sagts kan bjuda den som råder över motsatta sidan att gemen- samt utnyttja fallet. Avvisas er- bjudandet, kan vid förfarande en- ligt art. "13 den som bjudit med- ges rätt att mot ersättning enligt kap. 7 tillgodogöra sig den andres del.

Har den som råder över mot- satta sidan förklarat sig villig att deltaga i fallets utbyggnad men kan enighet ej nås om villkoren för deltagandet, bestämmes dessa villkor vid förfarande enligt art. 13.

Art. 7

Om byggande i vatten kan men- ligt inverka på fiske, har den som bygger att vidtaga eller bekosta sådana åtgärder, som skäligen fin- nes påkallade för att trygga fis- kets bestånd eller upprätthålla lik- värdigt fiske.

Art. 8

Den som bygger i vatten är skyldig att i skälig omfattning vid- taga eller bekosta åtgärder till motverkande av olägenhet för samfärdsel.

Den byggande är även skyldig att vidtaga eller bekosta erforder- liga åtgärder till förebyggande av att olägenhet av någon betydelse uppkommer för flottning. Om i visst fall kräves förhållandevis omfattande åtgärder för att av-

• Sida 89
•  Original

Prop. 1971: 137

torjumiseksi, on valtioiden yhdessä harkittavaa, voidaanko ja missä määrin sanotut toimenpiteet kustantaa yleisillä varoilla.

9 artikla

Vesistöön rekennettaessa on pi- dettävä huolta siitä, että toimen- piteestä, lukuun ottamatta veden tilapäistä ja ohimenevää samentu- mista, ei aiheudu vesistön pilaan- tumista, jolla on mainittavaa hai- tallista merkitystä.

10 artikla

Jos vesistöön rakentaminen ai- heuttaa olennaisen muutoksen ve- sistön olosuhteisiin tai muutoin on laajuudeltaan huomattava taikka vaikutuksiltaan tuntuva, voidaan yrityksen toimeenpanija velvoittaa suorittamaan määrätty vuotuinen maksu. Tämä maksu on käytettävä yrityksen aiheuttaman sellaisen va- hingon tai haitan ehkäisemiseen tai vähentämiseen, joka ei ole scn ]uontoinen, että siitä suoritetaan korvausta, tai sanotunlaisen va- hingon tahi haitan hyvittämiseen, taikka johonkin muuhun tarkoituk- seen sen paikkakunnan hyväksi, jo- ta yritys koskee.

Maksun suuruus on vahvistetta- va kohtuuden mukaan ottaen huo- mioon toiselta puolen yrityksen tuottama etu ja toiselta puolen sii- tä aiheutuva vahinko ja haitta. Maksua älköön missään tapaukses- sa määrättäkö suuremmaksi kuin kaksi prosenttia yrityksen arvioi- dusta puhtaasta hyödystä. Maksu on suoritettava rajajokikomissiolle ja siirrettävä rahastoon, joka mai- nitaan 9 luvun 8 artiklassa.

Myös muutoin voidaan vesis- töön rakentamista tarkoittavalle yritykselle määrätä sellaiset erityi- set ehdot, joiden kohtuudella voi- daan katsoa olevan tarpeellisia scu- dun ja muut yleiset edut huomioon ottaen.

89

hjälpa olägenhet för flottning, skall staterna gemensamt överväga om och i vad mån åtgärderna kan bekostas av allmänna medel.

Art. 9

Vid byggande i vatten skall till- ses att, bortsett från tillfällig och övergående grumling, vattenför- orening som innebär olägenhet av någon betydelse ej uppkommer.

Art. 10

Om byggande i vatten medför väsentlig ändring av vattenförhål- landena eller eljest är av betydan- de omfattning eller ingripande be- skaffenhet, kan för företaget be- stämmas skyldighet att utge viss årlig avgift. Denna avgift skall användas till förebyggande eller minskande av skada eller olägen- het, som vållas genom företaget och ej är av beskaffenhet att er- sättning därför utgår, eller till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet eller för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

Storleken av avgiften skall fast— ställas med skäligt beaktande å ena sidan av den fördel som vin— nes genom företaget och å andra sidan av den skada och olägenhet som uppkommer därav. Avgiften får ej i något fall sättas högre än två procent av den beräknade år- liga nettonyttan av företaget. Den skall inbetalas till gränsälvskom- missionen och tillföras den fond som omförmäles i kap. 9 art. 8.

Även eljest kan i fråga om fö- retag för byggande i vatten be- stämmas sådana särskilda villkor, som skäligen finnes påkallade med hänsyn till bygden och all- männa intressen i övrigt.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1971: 137

11 artikla

Siinä tarkoituksessa, että sellai- nen vesistöön rakentaminen, jolla on olennainen merkitys yleiseltä tai yksityiseltä kannalta, kävisi mahdolliseksi, samoin kuin vesis- tön rakentamisesta aiheutuvan va- hingon tai haitan ehkäisemiseksi tahi vähentämiseksi, voidaan ra- kentajalle antaa oikeus 7 luvussa säädettyä korvausta vastaan ottaa pysyvästi tai tilapäisesti käyttöön toisen kiinteätä omaisuutta.

12 artikla Edellytyksin, jotka mainitaan 11 artiklassa, voidaan rakentajalle myöntää oikeus 7 luvussa säädet- tyä korvausta vastaan muuttaa tai purkaa toiselle kuuluva vesistöön tehty rakennelma.

13 artikla

Sopimuksessa tarkoitettuun ve- sistöön rakentamiseen on saatava rajajokikomission lupa. Lupaa ei kuitenkaan tarvitse hakea, milloin rakentamishanke on vähäinen ja on ilmeistä, että rakentaminen ei vaikuta haitallisesti yleiseen tai yk- sityiseen etuun.

Milloin on kysymys padon ra- kentamisesta rajajokeen taikka pa- don merkittävästä muuttamisesta tahi sellaisesta vesistön säännöste- lystä, joka on omansa olennaises- ti vaikuttamaan rajajoen vesioloi- hin, tulee komission ennen luvan myöntämistä alistaa kummankin hallituksen harkittavaksi kysymys yrityksen sallittavuudesta ja niistä ehdoista, joiden tulee yleisen edun kannalta olla yrityksen osalta voi- massa. Yrityksen laadusta riippu- matta on tällainen alistus tehtävä, jos komissio havaitsee, että yrityk- sellä voi olla 3 artiklan 2 momen- tissa tarkoitettuja vaikutuksia. Muussakin tapauksessa asia on alistettava kummallekin hallituk- selle, jos komissio katsoo siihen olevan erityistä syystä tai jos jom-

90

Art. 11

För att möjliggöra sådant byg- gande i vatten, som är av mera väsentlig betydelse ur allmän el- ler enskild synpunkt, eller för att förebygga eller minska skada el- ler olägenhet av byggande i vat- ten kan den byggande erhålla rätt att mot ersättning enligt kap. 7 varaktigt eller tillfälligt taga i an- språk annan tillhörig fast egen- dom.

Art. l2

Under de förutsättningar som anges i art. 11 kan den byggande tillerkännas rätt att mot ersättning enligt kap. 7 taga i anspråk eller ändra eller utriva annan tillhörig byggnad i vatten.

Art. 13

För sådant byggande i vatten som omfattas av överenskommel- sen kräves tillstånd av gränsälvs- kommissionen. Tillstånd behöver dock ej inhämtas, om byggandet är av ringa omfattning och det är uppenbart, att allmänt eller en- skilt intresse icke menligt påver- kas av byggandet.

Är fråga om uppförande eller mera betydande ändring av damm- byggnad i gränsälv eller om vat- tenreglering av beskaffenhet att väsentligt påverka vattenförhållan- dena i gränsälv, skall kommissio- nen innan tillstånd ges underställa frågan om tillåtligheten av före- taget och de villkor som med hän- syn till allmänna intressen bör gälla för detta båda regeringarnas prövning. Oavsett företagets be- skaffenhet skall sådan underställ- ning äga rum, om kommissionen finner företaget kunna medföra sådana verkningar som avses i art. 3 andra stycket. Även i annat fall skall underställning hos båda regeringarna ske, om kommissio- nen finner särskild anledning därtill föreligga eller om endera

• Sida 91
•  Original

Prep. 1971: 137

pikumpi hallitus pidättää itselleen yritystä koskevan harkintaoikeu- den ja antaa siitä komissiolle tie- don ennen kuin komissio on rat- kaissut kysymyksen luvan myöntä- misestä yritykselle.

Edellä 6 artiklan 1 momentissa tarkoitetun luvan myöntäminen ja sanotun artiklan 2 momentissa mainittujen ehtojen määrääminen on alistettava hallitusten harkitta- vaksi.

14 artikla

Jos vesistöön rakentaminen on pantu toimeen ilman, että sitä var- ten on myönnetty lupa tämän so- pimuksen tai aikaisemmin voimas- sa olleiden määräysten mukaisesti, on rakentajalla oikeus vaatia raja- jokikomissiota tutkimaan rakenta- misen laillisuus.

Rakennelman omistajalla on to- distusvelvollisuus ennen rakennel- man syntyä vesistössä vallinneiden olosuhteiden osalta. Rajajokiko- mission päätöksen vaikutuksiin nähden sovelletaan vastaavasti 16, 18 ja 19 artiklan määräyksiä.

]5 artikla

Lupa vesistöön rakentamiseen voidaan, milloin olosuhteet sitä vaativat, antaa määräajaksi.

16 artikla

Päätös, jolla on annettu lupa rakentaa vesistöön, on, kun se en lainvoimainen, voimassa jokaista kohtaan, kuitenkin 17—19 artiklas- ta johtuvin rajoituksin.

17 artikla

Jos vesistöön rakentamista kos- kevaa yritystä ei ole saatettu lop- puun siinä ajassa, mikä luvassa on 8 luvun 9 artiklan 5 kohdan mu- kaisesti määrätty, on lupa rauen— nut siltä osin, kuin se koskee sel- laista yrityksen osaa, jota ei ole toteutettu. Rajajokikomissio voi kuitenkin hakemuksesta, joka tch-

91

regeringen förbehåller sig rätt till prövning av företaget och lämnar kommissionen besked därom in— nan kommissionen avgjort frågan om företagets tillåtlighet.

Fråga om medgivande enligt art. 6 första stycket eller bestäm- mande av villkor enligt andra stycket i samma artikel skall ef- ter underställning prövas av båda regeringarna.

Art. 14

Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande erhållits en- ligt denna överenskommelse eller enligt förut gällande bestämmelser, är byggnadens ägare berättigad att påkalla gränsälvskommissionens prövning av byggnadens laglighet.

Byggnadens ägare är bevisnings- skyldig i avseende å de före bygg- nadens tillkomst rådande förhål- landena i vattnet. Beträffande ver- kan av gränsälvskommissionens beslut skall art. 16, 18 och 19 äga motsvarande tillämpning.

Art. 15

Tillstånd till byggande i vatten får, då det påkallas av omständig— heterna, meddelas för bestämd tid.

Art. 16

Beslut varigenom lämnats till- stånd till byggande i vatten är gäl- lande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de in- skränkningar som följer av art. 17—19.

Art. 17

Har företag för byggande i vat- ten ej blivit fullbordat inom den tid som bestämts enligt kap. 8 art. 9 punkt 5, är tillståndet förfallet, såvitt det avser sådan del av före— taget som ej kommit till stånd. Gränsälvskommissionen kan dock, efter ansökan som göres före ut- gången av denna tid, medge an-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1971: 137

dään ennen sanotun ajan päätty- mistä, myöntää pidennettyä aikaa enintään kymmenen vuotta, mikäli siihen on syytä.

18 artikla Lupa rakentaa vesistöön voidaan jommankumman valtion asian- omaisen viranomaisen tai yrityk- sen omistajan hakemuksesta ottaa uudelleen tutkittavaksi, mikäli on kysymys niistä ehdoista, joita ylei- sen edun kannalta on yrityksen osalta sovellettava. Hakemus voi- daan tchdä neljäntenäkymmenen- tenä vuotena sen kalenterivuoden jälkeen, jona lupa annettiin, ja sen jälkcen joka neljäskymmenes vuo- si; tämän luvun 10 artiklan tarkoit- taman maksun osalta sanottu aika kuitenkin on kymmenen vuotta. Jos uutta tutkimusta ei ole haettu edellä tarkoitetun ajanjakson vii- meisenä vuotena, ovat aikaisem- min annetut määräykset voimassa myös seuraavana ajanjaksona.

Määräys, jota tarkoitetaan 7 ar- tiklassa, voidaan määräajasta riip- pumatta ottaa uudelleen tutkitta- vaksi tämän artiklan mukaisesti, jos määräys osoittautuu vähemmän soveliaaksi kalakannan suojaami- seen; määräyksen muuttaminen ei saa kuitenkaan loukata kolman- nen miehen oikeutta.

Uudessa tutkimuksessa älköön yrityksen omistajalle asetettako velvoituksia. joista hänelle aiheu- tuu olennaisia kustannuksia tai hankaluutta sen lisäksi, mihin hä- net aikaisemmin on velvoitettu.

19 artikla

Vaatimus saada korvausta sellai- sesta vahingosta tai haitasta, jota rajajokikomissio ei lupaa myön- täessään ole edellyttänyt, on tehtä- vä kymmenen vuoden kuluessa luettuna rakentamisen loppuun saattamiseen määrätyn ajan päät- tymisestä. Milloin vahinko tai haitta on huomattava, on saman ajan kuluessa vaadittava sellaisten,

92

stånd i högst tio år, om skäl före- kommer därtill.

Art. 18

Tillstånd till byggande i vatten kan på ansökan av vederbörande myndighet i någondera staten eller företagets ägare omprövas, såvitt angår de villkor som med hänsyn till allmänna intressen bör gälla för företaget. Ansökan kan göras under fyrtionde året efter det ka- lenderår då tillståndet meddelades och därefter vart fyrtionde år; i fråga om avgift enligt art. 10 skall dock perioden vara tio år. Har omprövning ej påkallats under sista året av viss period, skall för- ut meddelade bestämmelser gälla även för nästa period.

Bestämmelse i fråga som avses i art. 7 får utan iakttagande av viss tid omprövas enligt denna ar- tikel, om bestämmelsen visar sig vara mindre tjänlig till skydd för fisket: ändringen får dock ej för- närma tredje mans rätt.

Vid omprövningen får företa- gets ägare ej åläggas förpliktelser, vilka medför väsentlig kostnad el- ler olägenhet utöver vad som ti- digare ålagts honom.

Art. 1.9

Anspråk på ersättning för ska- da eller intrång, som icke förut- setts av gränsälvskommissionen vid tillståndets meddelande. får framställas inom tio år, räknat från utgången av den tid inom vilken byggnaden skall vara f_ull- bordad. Är skadan eller intrånget betydande, får inom samma tid föras talan om meddelande av så-

• Sida 93
•  Original

Prop. 1971: 137

yritystä koskevien muutettujen määräysten antamista, jotka, louk- kaamatta kolmannen miehen oi- keutta tai tuottamatta omistajalle olennaista haittaa, ovat omansa vastaisuudessa ehkäisemään tai mahdollisimman suuressa määrin vähentämään vahinkoa tai haittaa.

20 artikla

Vesistöön rakentamista koske- van yrityksen omistaja on velvolli- nen pitämään yritykseen kuuluvat laitteet sellaisessa kunnossa, ettei niistä aiheudu vaaraa yleiselle tai yksityiselle oikeudelle.

21 artikla

Vesistön perkaamincn, joka on välttämätön vesistön syvyyden tai aseman pysyttämiseksi, voidaan 1.3 artiklan säännöksen estämättä suorittaa ilman rajajokikomission käsittelyä. Maa sekä muu perat- taessa pohjasta nostettu aine voi- daan tarvittaessa, jollei siitä aiheu- du huomattavaa haittaa, panna lä- himmälle rannalle tai viedä lähel— lä olevaan sopivaan paikkaan. Toi— menpiteestä on hyvissä ajoin ilmoi— tettava sen kiinteistön haltijalle, jota toimenpide koskee.

Jos vcsistö on siirtynyt sijoiltaan, on sitä entiseen uomaan johdet- taessa vastaavasti sovellettava, mi- tä 1 momentissa on sanottu, mikäli takaisin siirtäminen tapahtuu kol— men vuoden kuluessa muutoksesta lukien.

Vahingosta ja haitasta. joka joh- tuu tässä artiklassa tarkoitetusta toimenpiteestä, on korvausta suo- ritettava 7 luvun mukaisesti.

22 artikla

Kun kysymyksessä on vesistöön rakentaminen, joka tarkoittaa ve- sistön säännöstelyä tai palvelee ka- lastuksen tarpeita, ovat määrätyiltä osin voimassa 4 ja 5 luvun mää- räykset.

93

dana ändrade föreskrifter rörande företaget, som utan att förnärma tredje mans rätt eller medföra vä- sentlig olägenhet för ägaren är äg- nade att förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

Art. 20

Ägare av företag för byggande i vatten är pliktig att underhålla de anläggningar som hör till företaget så, att fara för allmän eller enskild rätt förebygges.

Art. 21

Rensning, som är nödvändig för' bibehållande av vattens djup eller läge. får utan hinder av vad som stadgas i. art. 13 verkställas utan gränsälvskommissionens prövning. Jord eller annat som upptages vid rensningen får, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vål- las därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt stäl- le i närheten. Innehavare av fastig- het som beröres av rensningen el- ler uppläggningen skall i god tid underrättas om åtgärden.

Har vattendrag vikit från sitt läge, äger i fråga om återställande av vattendraget i dess förra skick bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning, under förutsättning att återställandet sker inom tre år från det föränd— ringen inträdde.

För skada och intrång till följd av åtgärd som avses i denna arti- kel skall ersättning utgå enligt kap. 7.

Art. 22

I fråga om byggande i vatten ,om avser vattenreglering eller som tillgodoser fiskets behov gäl- ler för vissa fall särskilda bestäm- melser enligt kap. 4 och 5.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1971: 137

4 luku. Erityisiä määräyksiä ve- sistön säännöstelystä 1 artikla

Lupa säännöstellä vedenjuoksua järvestä tai muutoin vesistössä voi- daan antaa sille, joka edistääkseen liikennettä, uittoa, vesivoiman käyttämistä, maanviljelystä, metsä- taloutta, kalastusta, vedenhankin- taa, vesistön suojelua tai muuta merkittävää yleistä etua pyrkii ve- den taloudellisempaan käyttöön.

Yritystä, jota tarkoitetaan 1 mo- mentissa, koskevat soveltuvin osin 3 luvun määräykset.

2 artikla

Jos joku on hakenut lupaa yri- tykseen, josta säädetään 1 artiklas- sa, on toisella, jolla on artiklassa mainitussa suhteessa etua yrityk- sestä, oikeus yhtyä hakemukseen ja päästä osakkaaksi yritykseen.

3 artikla

Samalla kun myönnetään lupa sellaiseen vesistön säännöstelyyn, johon osallistuu kaksi tai useam- pia edunhaltijoita, on rajajokiko- mission annettava määräykset osal- listumisesta yritykseen. Jos katso- taan tarpeelliseksi. on komission niin ikään vahvistettava yritykselle säännöt. joissa määrätään yrityk- sen hallituksesta. hallituksen hoita— man hallinnon tarkastuksesta sekä yrityksen asioiden muusta hoitami- sesta.

4 artikla

Rajajokikomissio voi velvoittaa teollisuus- tai voimalaitosyritykscn tai muun sellaisen yrityksen, joka 1 artiklan 1 momentissa tarkoitetulla tavalla saa hyötyä säännöstelystä rajajoessa olematta siinä osallisena, suorittamaan säännöstely-yrityksel- le hyvitystä, joka vastaa kohtuul- lista osuutta säännöstelykustannuk- sista. "Hyvitys vahvistetaan määrä-

94

Kap. 4. Särskilda bestämmelser om vattenreglering

Art. 1

Tillstånd att reglera vattnets av— rinning ur sjö eller i vattendrag kan ges den som önskar åstadkom- ma bättre hushållning med vattnet i syfte att främja samfärdsel, flott- ning, utnyttjande av vattenkraft, jordbruk, skogsbruk, fiske. vatten— försörjning, vattenvård eller annat allmänt intresse av betydenhet.

Beträffande företag som avses i första stycket gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i kap. 3.

Art. 2

Har någon gjort ansökan" om tillstånd till företag varom stadgas i art 1, äger annan, som i sådant avseende som där anges har vä- sentlig nytta av företaget, förena sig med sökanden om detta och inträda såsom deltagare i företa— get.

Art. 3

I samband med tillstånd till vat- tenreglering. i vilken två eller flera intressenter deltager, skall gräns- älvskommissionen meddela före— skrifter om delaktigheten i företa- get. Om det finnes erforderligt, skall kommissionen även fastställa stadgar för företaget; dessa stadgar skall innehålla bestämmelser om styrelse för företaget, revision av styrelsens förvaltning samt hand- havande i övrigt av företagets an-- gelägenheter.

Art. 4

Industri- eller kraftföretag eller annat sådant företag, vilket i av- seende som sägs i art. II. första stycket tillgodogör sig nytta av vattenreglering i gränsälv utan att deltaga i regleringen, kan av gränsälvskommissionen åläggas att till regleringsföretaget utgiva gott- görelse härför, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1971: 137

tyksi vuotuismaksuksi tai suoritet- tavaksi muulla sopivaksi harkitulla tavalla.

5 luku. Kalastus

1 artikla

Kalastuksesta alueella, jonka muodostavat rajajoet sivuhaaroi- neen ja lasku-uomineen, sekä Suo- men ja Ruotsin puoleisissa Alator- nion kunnissa leveysasteen 65035'P pohjoispuolella oleva Pohjanlah- den osa (Tornionjoen kalastus- alue), on voimassa mitä jäljempä- nä säädetään.

Sitä osaa Tornionjoen kalastus- alueesta, joka on pohjoispuolella jokisuuta, eli Hellälän pohjoisen niemen kärjestä Suomen puolella Ruotsin puolella lähinnä vastassa olevan Virtakarin niemen kärkeen vcdcttyä suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi; siitä etelään olevaa osaa sanotaan merialueeksi. Tor- nionjocn lasku-uomat kuuluvat jo- kialueeseen.

2 artikla

Jokialueclla tulee jokaisessa haarautumassa, missä kala kulkee, olla kalaväylä veden syvimmällä kohdalla. Kalaväylä on kolmannes veden leveydestä tavallisimmin esiintyvän alivedenkorkeuden aika- na. Kalaväylä, joka asianomaisen valtion lain mukaan on jokialueel- le laskevassa vesistössä, jatkuu le— veydeltään muuttumattomana joki- alucella olevaan kalaväylään saak- ka.

Rajajokikomissio voi, milloin siihen on syytä, määrätä, että ka- laväylä kulkee vesistössä muussa kohdassa kuin 1 momentissa sa- notaan; sellainen muutos voidaan kuitenkin tehdä vain siinä tapauk- sessa, että siitä ei voida olettaa koituvan olennaista haittaa kenelle- kään, joka ei ole suostunut toimen- pitecseen.

Kalanpyydystä tai muuta laitet—

95

Gottgörelsen fastställes till visst årligt belopp eller på annat sätt som finnes lämpligt.

Kap. 5. Fiske Art. 1

I fråga om fiske inom det om- råde som utgöres av gränsälvarna med sidogrenar och utflöden jäm- te den inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om la- titudsparallellen 65035'N belägna delen av Bottniska viken (Torne älvs fiskeområde) skall gälla vad

. nedan stadgas.

Den del av Torne älvs fiske- område som ligger norr om älv- mynningen], bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast mot- liggande svenska land, benämnes älvområdet; den del som ligger söder därom benämnes havsområ- det. Torne älvs utflöden tillhör älvområdet.

Art. 2

Inom älvområdet skall i varje gren där fisken har sin gång fin- nas fiskådra i djupaste vattnet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast före- kommande lågt vattenstånd. Fisk— ådra, som enligt lagen i vederbö- rande stat finnes i tillflöde till älv- området, skall med oförändrad bredd sträcka sig ut till fiskådran i sagda område.

Gränsälvskommissionen kan, om skäl därtill föreligger, bestäm- ma att fiskådran skall gå i annan del av vattnet än som anges i förs- ta stycket; dock får sådan ändring vidtagas endast om den kan anta- gas icke medföra väsentligt för- fång för någon som ej samtyckt därtill.

Fiskeredskap eller annan anord-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1971: 137

ta ei saa, jollei toimenpiteeseen ole saatu lupa siinä järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään ve- sistöön rakentamisesta, sijoittaa ja käyttää siten, että kalan kulku ka- laväylässä voi estyä tai että kala muutoin ei pääse siihen tai siinä liikkumaan. Rajajokikomissio voi kuitenkin määrätyssä tapauksessa myöntää edellä sanotusta poik- keuksia, jollei niiden voida olettaa vaarantavan kalastuksen hoitoa ei- kä myöskään aiheuttavan olennais- ta haittaa jollekin, joka ei ole toi- menpiteeseen suostunut. Jos jolla- kin on erityinen oikeus kalastusta varten sulkea kalaväylä, pysyköön sellainen oikeus.

3 artikla

Merialueella tulee, kummankin valtion laissa säädetyn kalaväylän lisäksi, olla rauhoituspiirejä. Nämä muodostuvat vesialueista, jotka ulottuvat 200 metrin etäisyytcen seuraavien suorien viivojcn kum- mallekin puolelle:

a) Kraaselikarista joen suun ul- kopuolella suuntimassa 196O pis— teeseen 65045,85'P, 24006,45'I, sii- tä pisteeseen 65944,0'P, 24010,0'I, siitä pisteeseen 65040,55'P, 24011,95'I. sekä sieltä Sarvenkata- jan ja Linnanklupun välitse suunti- massa 1939;

b) Kraaselikarista a—kohdan mu- kaan lähtevän viivan ja leveysas- teen 65046,0'P leikkauskohdasta pisteeseen 65046,05'P, 24002,75'l, siitä suuntimassa 213,50 pisteeseen 65044,0'P, 23059,50'I, siitä pistee- seen 65942,0'P, 24001,70'I, siitä pisteeseen 65036,0'P, 23559,25'I ja siitä suuntimassa 1600;

c) pisteestä 65044,0'P, 23059,50'I pitkin b-kohdassa mainittua suun- timalinjaa 213,50, pisteeseen 65'3'39,0'P, 23051,50'I, siitä pistee- seen 65038,0'P, 23050,65'I sekä siitä suuntimassa 1710;

d) h-kohdassa mainitun suunti- malinj an ja leveysasteen 65 O44,60'P

96

ning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna över- enskommelse är stadgat om byg- gande i vatten, anbringas och bru- kas så, att fiskens gång i fiskådra kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där. Gränsälvskommissionen kan dock i visst fall medge undantag här- ifrån, om det kan antagas icke medföra fara ur fiskevårdssyn— punkt och ej heller medföra vä- sentligt förfång för någon som ej samtyckt till åtgärdenfÄger någon särskild rätt att för fiske stänga fiskådra, skall den rätten bestå.

Art. 3

Inom havsområdet skall, utöver fiskådra enligt lagen i vardera sta- ten, finnas fredningszoner. Dessa utgöres av vattenområdena inom ett avstånd av 200 meter på ömse sidor om följande räta linjer:

a) från "Kraaseligrundet utanför älvmynningen i bäring 1960 till en punkt 65045,85'N, 24006,45'O, därifrån till 65644,0'N, 24010,0'O, därifrån till 65040,55'N, 24C:1.1,95'O, därifrån mellan Sar- venkataja och Linnanklupu i bä- ring 1930;

b) från skärningspunkten av den från Kraaseligrundet enligt a) gå- ende linjen och latitudsparallel- len 65046,0'N till 65046,05'N, 2490175'0, därifrån i bäring 213,5O till 65544,0'N, 2305950'0, därifrån till 65042,0'N, 24001,70'O, därifrån till 65"'-"'36,0'N, 23059,25'O, därifrån i bäring 1600:

c) från. 65044,0'N, 2305950'0 längs den under b) nämnda bä- ringslinjen 21.3,5G till 65'339,0'N, 2395150'0, därifrån till 65038,0'N, 23”50,65'O, därifrån i bäring 1719;

(1) från skärningspunkten av den under b) nämnda bäringslin—

• Sida 97
•  Original

Prop. 1971: 137

leikkauskohdasta pisteeseen 65044,50'P, 23050,30'I, siitä pis- teeseen 65043,60'P, 23 Q48,50'1, siitä pisteeseen 65042,80'P, 23 o48,70'1, siitä pisteeseen 65041,40'P, 23046,85'I .ja siitä suuntimassa 2000;

e) a-kohdassa mainitusta taite- pisteestä 65644.0'P, 24010,0'I pis— teeseen 65043,95'P, 24014,15'I, ja siitä Vähä Huiturin ja Iso Huiturin länsipuolitse suuntimassa 1600; se- kä

f) e-kohdassa mainitusta taite- pisteestä 65043,95'P, 24014,15'I pisteeseen 65043,80'P, 24019,40'I, siitä pisteeseen 65042,30'P, 24022,85'I ja siitä edelleen suun- timassa 1720.

Koordinaatit liityvät ruotsalai- seen merikarttaan n:o 417 (Hapa- randa), kaikkiin painoksiin vuosil- ta 1960—1967.

Rauhoituspiirien suunnat on merkitty merikartalle, joka on lii- tetty 1 päivänä huhtikuuta 1967 tehtyyn selityskirjaan, joka koskee toukokuun 10 päivänä 1927 Suo- men ja Ruotsin välillä tehtyyn Tornionjoen kalastusalueen kalas- tussäännön vahvistamista koske- vaan selityskirjaan liittyvän sään- nön muuttamista.

Lapin ja Norrbottenin lääninhal- litusten asiana on, kummankin omalla puolellaan valtakunnanra- jaa, ryhtyä tarpeellisiin toimenpi- teisiin rauhoituspiirien sijainnin merkitsemiseksi veteen.

Kalanpyydystä tai muuta laitetta ei saa, jollei toimenpiteeseen ole saatu lupaa siinä järjestyksessä kuin tässä sopimuksessa säädetään vesistöön rakentamisesta, sijoittaa ja käyttää siten, että kalan kulku rauhoituspiirissä voi estyä tai kala muutoin ei pääse siihen tai siinä liikkumaan.

4 artikla Kaikenlainen kalastaminen iso- rysällä, pohjalla varustetulla pyy-

97 jen och latitudsparallellen 65 o44,60'N till 65 o44,50'N, 23050,30'0, därifrån till 65043,60'N, 23048,50'O, därifrån till 65042,80'N, 23048,70'O, där- ifrån till 65041,40'N, 23046,85'O, därifrån i bäring 2000;

el från den under a) nämnda brytningspunkten 65944,()'N, 24010,0'O till 65043,95'N, 24014,15'O, därifrån väster om Vähä Huituri och Iso Huituri i bäring 1600;

f) från den under e) nämnda brytningspunkten 65 Q43,95'N, 24014,15'0 till 65043,80'N, 24019,40'0, därifrån till 65042,30'N, 24022,85'O, därifrån i bäring 1720.

Koordinaterna hänför sig till det svenska sjökortet nr 417 (Ha- paranda), samtliga upplagor 1960 —1967.

Fredningszonernas sträckningar åskådliggöres på sjökort, bilagt deklarationen den 1 april 1967 an- gående ändring i den stadga som finnes fogad vid deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom ' Torne älvs fiskeområde.

Det ankommer på länsstyrelser- na i Norrbottens län och Lapp- lands län att envar på sin sida av riksgränsen vidtaga erforderliga åtgärder för utmärkning i vattnet av fredningszonernas belägenhet.

Fiskeredskap eller annan anord- ning får ej i annat fall än då fråga är om åtgärd, vartill medgivande erhållits enligt vad i denna över- enskommelse är stadgat om byg- gande i vatten, anbringas och bru- kas så, att fiskens gång i fred- ningszon kan hindras eller fisken eljest kan avhållas från att framgå där.

Art. 4 Allt fiske med storryssja, bot- tengarn och mocknät samt annat

• Sida 98
•  Original

Prop. 1971: 137

dyksellä ja mutkaverkolla sekä muulla lohen ja taimenen pyydys- tämiseen tarkoitetulla välineellä on kielletty merialueen siinä osassa, jota rajoittaa jokisuu sekä Salmon- lahden suun eteläiseltä rannalta Kraaselin ja Tirron saarten cteläis— ten niemien sekä Sellön luoteisen kärjen yli Pirkkiön luoteiseen nie- meen vedetty viiva.

Ison Tervakarin ja Hamppulei— viskän saarten väliseen salmeen ei kummaltakaan puolelta saa asettaa 200 metriä pitempää kalanpyydys- tä.

5 artikla

Pysyväiseksi tarkoitetun, raken- netun tai puusta tehdyn kalan- pyydyksen vesistöön asettaminen katsotaan 3 luvun 1 artiklan mu- kaiseksi vesistöön rakentamiseksi (kiinteä kalas'tuslaite), eikä sitä niin muodoin saa suorittaa, jollei sen luvallisuutta ole tutkittu niin kuin siitä 3 luvun 13 artiklassa on määrätty.

Muun rantaan tai pohjaan kiin- nitetyn kalanpyydyksen asettami— sesta sekä nuottakalastuksesta an- taa rajajokikomissio, sikäli kuin se havaitaan tarpeelliseksi, määräyk- siä, jotka tarkoittavat, sanottavasti loukkaamatta yksityistä oikeutta, uitolle ja liikenteelle aiheuttavan haitan ehkäisemistä.

6 artikla

Jokialueclla tietyssä kalastuspai- kassa tapahtuva lohen tai taime- nen kalastaminen nuotalla voidaan, edellyttäen, ettei muunlainen ka- lastus siitä kärsi merkittävää hait- taa, määrätä harjoitettavaksi yhtei- senä yli valtakunnanrajan. Tätä koskevan päätöksen, joka on voi- massa enintään kymmenen vuot- ta kerrallaan, tekee rajajokikomis- sio yhden tai useamman kalastus- oikeuden haltijan esityksestä. Pää- töksessä on komission vahvistetta—

98

för fångst av lax och laxöring av- sett redskap är förbjudet inom den del av havsområdet som är belä- gen mellan älvmynningen och en linje, dragen från södra stranden av Salmisvikens mynning över,syd- ligaste udden på öarna Kraaseli och Tirro samt över Sellöns nord- västra udde till Björköns sydvästra udde.

' I Sundet mellan öarna Stora Tervakari och Hamppuleiviskä får ej från någondera sidan utsättas fiskeredskap med större längd än 200 meter.

Art. 5

Utsättande av byggt eller timrat fiskeredskap av mera stadigvaran- de natur (fast fiskeverk) är i en- lighet med kap. 3 art. 1 att anse såsom byggande i vatten och får följaktligen ej ske utan tillstånds- prövning i den mån sådan är före- skriven i kap. 3 art. 13.

I fråga om utsättande av annat fiskeredskap med strand- eller bot- tcnfäste samt fiske med notar an- kommer på gränsälvskommissio- nen att i den mån det finnes er- forderligt meddela sådana före- skrifter, som utan att medföra in- trång av någon betydelse i enskild fiskerätt är ägnade att förebygga olägenhet för flottning och "sam- färdsel.

Art. 6

I fråga om fiske inom älvom- rådet efter lax eller laxöring med notar kan för viss fiskeplats, un- der förutsättning att annat fiske ej lider förfång av betydelse därav, bestämmas att fisket skall brukas samfällt över riksgränsen. Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvs- kommissionen på framställning av en eller flera av dem som innehar fiskerätten. I beslutet skall kem- missionen fastställa stadgar för det

• Sida 99
•  Original

Prop. 1971: 137

va yhteisen kalastuksen säännöt, joissa määrätään asianomainen alue sekä yhteisen kalastuksen har- joittamisen ja hallinnon perustcet. Kalastuspaikalla ja sen läheisyy- dessä olevien kylien tilallisilla on säännöissä mainituin perustein etu- oikeus kalastusoikeuden käyttämi- seen.

Komission päätös tulee voimaan kun kumpikin hallitus on sen vah- vistanut.

7 artikla

Valtakunnanrajasta riippumatta voidaan määrätä, että lohen tai tai— menen kalastus tietyssä jokialueen osassa uistinta tai siihen verratta- vaa pyyntivälinettä käyttäen on sallittu kalastuskortin (kalastusoi— keudesta annetun todistuksen) pe- rusteella. Päätöksen tästä tekee ra- jajokikomissio enintään kymme- ncksi vuodeksi kerrallaan. Päätös on, tullakseen voimaan, kumman- kin hallituksen vahvistettava. Ka- lastuskortin tulee koskea tiettyä siinä osoitettua aluetta ja se on voimassa enintään vuoden kerral- laan.

Komissio antaa kalastuskorttien myymisestä muut tarpeelliset mää- räykset. Kalastuskorttien tietyllä alueella tuottama tulo kuuluu niil— le, joilla sillä alueella on kalastus- oikeus, heidän osuuksiensa mukai- sessa suhteessa.

8 artikla

Tämän sopimuksen B-liitteenä on Tornionjoen kalastusalucen ka- lastussääntö.

6 Iuku. Vesistön pilaantumisen ehkäiseminen

1 artikla

Vesialueelle ei saa, suuremmas- sa määrin kuin tämän sopimuksen mukaan on luvallista, päästää kiin- teätä tai nestemäistä jätettä tai 4'j' Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 137

99

samfällda fiskebruket, angivande det område som avses samt grun- derna för fiskets utövande och förvaltning. l—Iemmansägare i bya- lag vid och i närheten av fiske- platsen skall enligt grunder som anges i stadgarna äga företräde till upplåtelse av fiskerätten.

Kommissionens beslut skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna.

Art. 7

Oberoende av riksgränsen kan för viss del av älvområdet bestäm- mas, att rätt till fiske efter lax eller laxöring med drag eller därmed jämförligt redskap skall kunna upplåtas mot fiskekort (fiskerätts- bevis). Beslut härom, gällande för högst tio år i sänder, meddelas av gränsälvskommissionen. Beslutet skall för att bli gällande stadfästas av båda regeringarna. Fiskekort skall avse visst i kortet angivet distrikt och gälla för högst ett år.

Kommissionen meddelar de fö- reskrifter om försäljning av fiske- kort som i övrigt är behövliga. In- komsterna av fiskekort för visst distrikt tillfaller dem som innehar rätten till fisket inom distriktet efter deras andelar däri.

Art. 8

I bilaga B till denna överens- kommelse har intagits stadga för fisket inom Torne älvs fiskeom- råde.

Kap. 6. Skydd mot vattenförore- ning Art. 1

I vattenområde får ej i vidare mån än som är tillåtligt enligt den- na överenskommelse utsläppas fast eller flytande avfall eller annat

• Sida 100
•  Original

Prop. 1971: 137

muuta ainetta siten, että siitä syn- tyy haitallista madaltumista, veden laadun vahingollista muuttumista, vahinkoa kalakannalle, väestön viihtyisyyden vähentymistä tai vaa- raa sen terveydelle taikka muuta sellaista vahinkoa tai haittaa ylei- selle tai yksityiselle edulle.

2 artikla

Tämän luvun määräysten lisäksi on voimassa, mitä siinä valtiossa, jossa aineen päästäminen tapahtuu tai on tarkoitettu tapahtuvaksi, on säädetty terveydenhoito-, raken- nus- ja luonnonsuojelulainsäädän- nössä sekä tietynlaatuisen vesistön pilaantumisen ehkäisemistä tarkoit- tavassa lainsäädännössä.

3 artikla

Määräykset 4—14 artiklassa koskevat maan, rakennuksen tai laitoksen käyttämistä sellaisella ta— valla, mikä voi aiheuttaa pilaantu- mista vesialueella, mikäli käyttä- minen ei ole rakentamista vesis- töön.

4 artikla

Rajajokikomissio voi sen hake- muksesta, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa tarkoitettua toimintaa, käsiteltyään asian tämän sopimuksen mukaisesti, myöntää luvan tällaiseen toimintaan sekä määrätä ehdot, jotka ovat tarpeen yleisen tai yksityisen edun turvaa- miseksi. Tämän sopimuksen C-liit- teenä on sääntö, joka koskee 3 ar- tiklassa tarkoitetun toiminnan lu- pakäsittely— ja ilmoitusvelvollisuut— ta.

Komissio voi, jos se toiminnan laadun ja vaikutusten perusteella tai muusta syystä katsoo aiheelli- seksi, alistaa kysymyksen toimin- nan luvallisuudesta ja niistä eh- doista, joiden yleisen edun kan- nalta tulee sitä koskea, kumman- kin hallituksen harkittavaksi. Sel- lainen alistus on aina tehtävä, jos

100

ämne så, att därav uppkommer menlig uppgrundning, skadlig för- ändring av vattnets beskaffenhet, skada för fiskbeståndet, minskning av trivseln för befolkningen eller våda för dess hälsa eller annan så- dan skada eller olägenhet för all- mänt eller enskilt intresse.

Art. 2

Utöver bestämmelserna i detta kapitel gäller vad som i den stat där utsläppandet sker eller avses ske föreskrives i hälsovårds-, bygg- nads- och naturvårdslagstiftning samt i särskild lagstiftning till skydd mot vissa slag av vattenför- orening.

Art. 3

Bestämmelserna i art 4—14 gäller för användning av mark. byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattenområde, om användningen ej utgör byggande i vatten.

Art. 4

Gränsälvskommissionen kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva verksamhet som av- ses i art. 3 lämna tillstånd till verksamheten efter prövning en- ligt denna överenskommelse och föreskriva de villkor som är be- hövliga för tillgodoseende av all- män eller enskild rätt. I bilaga C till denna överenskommelse har intagits stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verk- samhet som avses i art. 3.

Kommissionen kan, om den på grund av verksamhetens beskaf- fenhet och verkningar eller av an- nan anledning finner det påkallat, underställa frågan om tillåtlighe- ten av verksamheten och de vill- kor som med hänsyn till allmän— na intressen bör gälla för denna båda regeringarnas prövning. Så—

• Sida 101
•  Original

Prop. 1971: 137

jompikumpi hallitus pidättää it— selleen harkintaoikeuden ja antaa siitä komissiolle tiedon, ennen kuin se en ratkaissut kysymyksen toiminnan luvallisuudesta.

5 artikla

Edellä 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan aiheuttamasta vahingos- ta ja haitasta on suoritettava kor- vausta 7 luvun mukaisesti.

Harkittaessa onko toimintaa varten annettava lupa, on olosuh- teet kummassakin valtiossa yhden- vertaisina otettava huomioon.

Toimintaa varten on valittava sellainen paikka, että sen tarkoitus ilman kohtuuttomia kustannuksia voidaan saavuttaa mahdollisimman vähäistä haittaa aiheuttavalla ta- valla.

6 artikla

Sen, joka harjoittaa tai aikoo harjoittaa 3 artiklassa tarkoitettua toimintaa, tulee suorittaa sellaiset suojatoimenpiteet, sallia ne toimin- nan rajoitukset ja muutoinkin ot- taa huomioon ne varokeinot, jotka kohtuuden mukaan voidaan vaatia haitan torjumiseksi ja poistamisek- sr.

Edellisessä momentissa tarkoi— tettujen velvollisuuksien laajuus ar- vioidaan pitämällä lähtökohtana sitä, mikä sellaisessa toiminnassa, josta on kysymys, on teknillisesti mahdollista, ja ottamalla huomioon sekä yleiset että yksityiset edut.

Eri etuja keskenään verrattaessa on erityistä huomiota kiinnitettävä toisaalta sen alueen laatuun, joka voi tulla pilaantumisen kohteeksi, ja pilaantumisen vaikutuksen mer— kitykseen sekä toisaalta toiminnas- ta saatavaan hyötyyn ja suojatoi- menpiteiden kustannuksiin sekä muutoin kysymykseen tulevien va- rokeinojen taloudelliseen vaikutuk- seen.

101

dan underställning skall alltid ske, om endera regeringen förbehåller sig prövningsrätt och lämnar kom- missionen besked därom innan kommissionen avgjort frågan om verksamhetens tillåtlighet.

Art. 5

För skada och intrång av verk- samhet som avses i art. 3 skall utgå ersättning enligt kap. 7.

Vid bedömning huruvida verk- samheten får tillåtas skall förhål- landena inom den ena och inom den andra staten beaktas såsom likvärdiga.

För verksamheten skall väljas sådan plats att ändamålet kan vin- nas med minsta intrång och olä- genhet utan oskälig kostnad.

Art. 6

Den som utövar eller ämnar ut- öva verksamhet som avses i art. 3 skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksam- heten och iakttaga de försiktig- hetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller av- hjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande en- ligt första stycket bedömes med utgångspunkt i vad som är tek- niskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn ta- gas till å ena sidan beskaffenhe- ten av område som kan bli utsatt för förorening och betydelsen av föroreningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i öv- rigt av försiktighetsmått som kom- mer i fråga.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1971: 137

7 artikla

Jos toiminnasta, jota tarkoite— taan 3 artiklassa, on siinäkin ta— pauksessa, että 6 artiklassa tarkoi- tettuja varokeinoja noudatetaan, pelättävissä johtuvan haittaa, jolla on olennaista merkitystä, saa toi- mintaa harjoittaa vain, mikäli eri- tyisiä syitä siihen on olemassa.

Milloin odotettavissa oleva hait- ta käsittäisi sen, että lukuisien ih— misten elämänolot olennaisesti huonontuisivat, että luonnonsuoje- lunäkökohdat merkittävällä tavalla kärsisivät tai että muuta vastaavaa yleistä etua huomattavasti vahin— goitetaan, ei toimintaa ole lupa harjoittaa.

8 artikla

Jätevettä, joka tulee vcsikäymä- lästä tai on peräisin taaja-asutuk- sesta ja jonka puhdistaminen ra- joittuu enintään lietteen erottami- seen, ei saa päästää vesistöön, jär- veen tai muuhun vesialueeseen, jollei ole ilmeistä, että se voi tapah- tua haittaa aiheuttamatta.

9 artikla

Milloin vesialueeseen päästettä- vän jäteveden puhdistamista vartcn on tarpeen tehdä laitos toiselle kuuluvalle kiinteistölle, voi raja- jokikomissio 7 luvun mukaista kor— vausta vastaan velvoittaa omista- jan kärsimään laitoksesta johtuvan haitan. Tonttia, puutarhaa tai puistoa ei saa kuitenkaan käyttää tässä mainittuun tarkoitukseen, mi- käli sitä ilman erityistä haittaa voidaan välttää.

10 artikla

Mikäli olosuhteet vaativat, voi- daan 4 artiklan mukainen lupa an- taa määräajaksi.

Päätös, jolla on annettu lupa 4 artiklan mukaisesti, on, mikäli se on lainvoimainen, voimassa jokai- seen nähden, kuitenkin sellaisin ra- joituksin, jotka johtuvat 11 ja 12 artiklasta. Kysymyksen ollessa

102

Art. 7

Kan verksamhet som avses i art. 3 befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i art. 6 iakttages, får verksamheten ut- övas endast om särskilda skäl fö- religger.

Innebär den befarade olägenhe- ten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden vä- sentligt försämrade eller att be- tydande förlust från naturvårds- synpunkt uppkommer eller att lik- nande allmänt intresse skadas av— sevärt, får verksamheten ej ut- övas.

Art. 8

Avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från tät- bebyggelse och som ej undergått längre gående rening än slamav- skiljning får icke utsläppas i vat- tendrag, sjö eller annat vatten- område, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

Art. 9

Om för rening av avloppsvat- ten, som skall utsläppas i vatten- område, är behövligt att anlägg- ning utföres på annan tillhörig fas- tighet, kan gränsälvskommissionen förplikta ägaren att mot ersätt- ning enligt kap. 7 tåla intrånget av anläggningen. Tomtplats, träd— gård eller park får dock ej tagas i anspråk för ändamål som nu avses, om det kan undvikas utan synnerlig olägenhet.

Art. 10

Tillstånd enligt art. 4 får, då det påkallas av omständigheterna, meddelas för bestämd tid.

Beslut varigenom lämnats till- stånd enligt art. 4 är gällande mot envar i den mån det äger laga kraft, dock med de inskränkning- ar som följer av art. 11 och 12. I fråga om föreskrift enligt kap. 8

• Sida 103
•  Original

Prop. 1 971: ] 37

määräykscstä, jota tarkoitetaan 8 luvun 10 artiklan 4 kohdassa, on vastaavasti sovellettava, mitä on määrätty 3 luvun 1.7 artiklassa.

11 artikla

Milloin joku jättää noudatta- matta ehtoja, jotka on määrätty lupapäätöksessä, ja tämä poikkea— minen on merkittävä, rajajokiko- missio voi julistaa luvan menetc- tyksi ja kieltää jatkuvan toimin- nan.

Kun kymmenen vuotta on kulu- nut lupapäätöksen antamisesta tai olosuhteet sitä ennen ovat olen- naisesti muuttuneet, rajajokikomis— sio voi määrätä uusia tai anka- rampia ehtoja toimintaa varten sen mukaan kuin on kohtuullista. Mil- loin on erityisiä syitä, komissio voi edellä mainitun ajan kuluttua myös ottaa uudelleen tutkittavaksi luvan päästää jätevettä tietylle vesia- lucelle.

Jos toiminnasta, jota tarkoite- taan 3 artiklassa, johtuu huomat- tavaa haittaa, jota lupaa myönnet- täessä ci edellytetty, rajajokikomis— sio voi antaa määräyksiä haitan estämiseksi tai vähentämiseksi tule- vaisuudessa.

Asia, jota tarkoitetaan tässä ar- tiklassa, käsitellään jommankum- man valtion asianomaisen virano- maisen tai yksityisen asianomis— tajan hakemuksesta.

12 artikla

Luvanhaltijan hakemuksesta ra- jajokikommissio voi kumota tai lieventää lupapäätöksen ehtoja, jos on ilmeistä, että ehto ei enää ole tarpeen tai on ankarampi, kuin on välttämätöntä, tai jos muutos joh- tuu olosuhteista, joita ei edelly- tetty, kun lupa annettiin.

Milloin hallitukset ovat vahvis- taneet lupaehdon, ei rajajokiko— missio soveltaessaan edellisen mo- mentin määräystä saa olennaisesti

103

art. 10 punkt 4 skall bestämmel- sen i kap. 3 art. 17 äga motsva- rande tillämpning.

Art. 11

Åsidosättcr någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, kan gräns- älvskommissionen förklara till- ståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

Har tio år förflutit från det till- ståndsbeslut meddelats eller har dessförinnan förhållandena änd- rats väsentligt, kan gränsälvskom- missionen föreskriva nya eller strängare villkor för verksamhe- ten efter vad som är skäligt. Om särskilda skäl föreligger, kan kom- missionen efl'er utgången av tid som nu sagts även ompröva till- stånd att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde.

Uppkommer genom verksam— het som avses i art. 3 betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan gränsälvs— kommissionen meddela föreskrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

Fråga som avses i denna arti- kel prövas efter ansökan av vc- derbörandc myndighet eller en- skild sakägare i någondera staten.

Efter ansökan av tillståndsha— varen kan gränsälvskommissionen upphäva eller mildra villkor i till— ståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omstän- dighet som icke förutsågs när till- ståndet. meddelades.

Har regeringarna fastställt. vill- kor för tillstånd, får gränsälvs- kommissionen vid tillämpning av första stycket icke avvika väsent—

• Sida 104
•  Original

Prop. 1971: 137

poiketa ehdosta, ilman että halli- tukset siihen suostuvat.

13 artikla Milloin 3 artiklassa tarkoitetun toiminan aiheuttamasta vahin- gosta ja haitasta johtuva korvaus on määrätty suoritettavaksi tictty- nä vuotuisena maksuna, päätös ei cstä komissiota, sen päättäessä uusista tai muutetuista määräyk- sistä pilaantumisen ehkäisemisek- si, tai milloin muutoin olosuhtei- den muutos on tapahtunut, anta- masta tästä johtuvia muutettuja määräyksiä korvauksesta ja sen suorittamistavasta.

14 artikla

Milloin lupaa tämän sopimuk- sen mukaiscsti ei ole myönnetty, rajajokikomissio voi päättää 3 ar- tiklassa tarkoitetun toiminnan kieltämisestä taikka sille, joka har- joittaa tai aikoo harjoittaa tällais- ta toimintaa, määrättävästä vel- vollisuudcsta suorittaa varotoimen- piteitä.

Asia, jota tarkoitetaan tässä ar- tiklassa, käsitellään jommankum- man valtion asianomaisen viran- omaisen tai yksityisen asianomista- jan hakemuksesta.

7 luku. Korvaukset

l artikla .

Se, jolle tämän sopimuksen mu- kaan annetaan oikeus ottaa käyt- töönsä toiselle kuuluvaa omai- suutta tai käyttää hyväkseen toi- selle kuuluvaa vesivoimaa taikka ryhtyä toimenpiteeseen, jonka johdosta toisen omaisuus muutoin kärsii vahinkoa tai haittaa, on vel- vollinen suorittamaan korvausta omaisuudesta, jota käytetään, tai edun menetyksestä, vahingosta taikka haitasta, joka aiheutetaan.

Korvaus on, jollei muuta sääde- tä, vahvistettava samalla kertaa, kun annetaan lupa asianomaiseen toimenpiteeseen.

104

ligt från villkoret utan att rege- ringarna medgivit det.

Art. 13

Har ersättning för skada eller intrång av verksamhet som avses i art. 3 bestämts att utgå med visst årligt belopp, utgör beslutet icke hinder för kommissionen att, i sammanhang med beslut om nya eller ändrade föreskrifter till mot- verkande av förorening eller då eljest ändrade förhållanden in- trätt, meddela sådana ändrade be- stämmelser rörande ersättningen och sättet för dess utgående som föranledes därav.

Art. 14

Har tillstånd enligt denna över- enskommelse icke meddelats, äger gränsälvskommissionen besluta om förbud mot verksamhet som avses i art. 3 eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva så- dan verksamhet att vidtaga försik- tighetsmått.

Fråga som avses i denna artikel prövas efter ansökan av vederbö- rande myndighet eller enskild sak- ägare i någondera-staten.

Kap. 7. Ersättning Art. 1

Den som enligt denna överens- kommelse medges rätt att taga i anspråk annan tillhörig egendom eller att tillgodogöra sig vatten- kraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest egendom tillhörig annan lider ska- da eller intrång, är skyldig att er- sätta egendom som tages i an- språk eller förlust, skada eller in- trång som förorsakas.

Ersättning skall, om ej annat stadgas. fastställas i samband med tillstånd till den åtgärd varom är fråga.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1971: 137

2 artikla

Rajajokikomissiolla on oikeus muutoinkin kuin lupahakemuksen yhteydessä päättää korvauksesta, joka johtuu tässä sopimuksessa tarkoitetusta toimenpiteestä.

Korvauksen vahingosta ja hai- tasta, joka johtuu 3 luvun 21 ar- tiklassa tarkoitetusta toimenpitees- tä, vahvistaa, jollei siitä sovita, ra- jajokikomissio.

3 artikla

Mikäli tästä sopimuksesta ei muuta johdu, on korvauksen perus- teista, käyttöön otetun tai vahin- goittuneen omaisuuden omistajan oikeudesta vaatia lunastusta sekä korvauksen suorittamisen tavasta ja ajasta voimassa sen valtion laki, jossa käyttöön otettu omaisuus on tai jossa menetys, vahinko tai haitta muutoin syntyy.

8 luku. Menettely

1 artikla Rajajokikomission tulee hakemuk- sesta ottaa hakemusasiana käsitel- täväksi kysymykset, jotka koske— vat:

1) lupaa vesistöön rakentami- seen 3 luvun 13 artiklan nojalla tai vesistön säännöstelyyn 4 luvun 1 artiklan mukaan taikka kiinteän kalastuslaitteen asettamiseen 5 In- vun 5 artiklan 1 momentin perus- teella;

2) rakennelman laillisuuden tut- kimista 3 luvun 14 artiklan no- jalla;

3) lykkäystä 3 luvun 17 artik- lan nojalla;

4) uutta tutkimusta, jota tarkoi- tetaan 3 luvun 18 artiklassa;

5) arvaamattomasta vahingosta aiheutuvaa korvausta tai 3 luvan 19 artiklan mukaan muutettuja määräyksiä;

6) määräysten antamista 4 lu-

.,

vun .) artiklan nojalla;

105

Art. 2

Även utan samband med an- sökan om tillstånd äger gränsälvs- kommissionen besluta i fråga om ersättning på grund av åtgärd som omfattas av denna överenskom- melse.

Ersättning för skada och intrång till följd av åtgärd enligt kap. 3 art. 21 bestämmes i brist på åsäm- jande av gränsälvskommissionen.

Art. 3

1 den mån ej annat följer av överenskommelsen skall beträffan- de grunderna för ersättning, rätt för ägare av egendom som tages i anspråk eller skadas att fordra inlösen samt sättet och tiden för gäldande av ersättning gälla lagen i den stat där egendom som tages i anspråk är belägen eller där eljest förlusten, skadan eller in- trånget uppstår.

Kap. 8. Förfarandet

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall ef- ter ansökan. såsom mål, upptaga fråga om:

1) tillstånd till byggande i vat- ten enligt kap. 3 art. 13 eller till vattenreglering enligt kap. 4 art. 1 eller till utsättande av fast fiskeverk enligt kap. 5 art. 5 förs- ta stycket;

2) prövning av byggnads lag- lighet enligt kap. 3 art. 14;

3) anstånd enligt kap. 3 art. 17;

4") omprövning som avses i kap. 3 art. 18;

5) ersättning eller ändrade fö- reskrifter med anledning av oför- utsedd skada enligt kap. "3 art. 19;

6) föreskrifter enligt kap. 4 art. 3;

• Sida 106
•  Original

Prop. 1971: 137

7) hyvitystä 4 luvun 4 artiklan nojalla;

8) lupaa toimenpiteeseen, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artiklassa:

9) lykkäystä, joka perustuu 6 luvun 10 artiklaan verrattuna 3 lu- vun 17 artiklaan;

10) uutta tutkimusta 6 luvun 11—13 artiklan nojalla;

11) kieltoa tai velvollisuudcn määräämistä 6 luvun 14 artiklan nojalla; sekä

1.2) korvauksen määräämistä 7 luvun 2 artiklan nojalla.

Komission tulee myös ottaa kä- siteltäväksi asia, joka perustuu 1 luvun 2 artiklan 2 momentissa mainittuun uittosopimukseen.

2 artikla

Hakcmuksen, jota tarkoitetaan 1 artiklan 1 momentin 1, 2 tai 8 kohdassa, tulee sisältää ne selvi- tykset, joita tarvitaan yrityksen laadun, laajuuden ja vaikutusten arvostelemiseksi. Yrityksen vaiku- tuspiirissä olevat kiinteistöt on il- moitettava mahdollisimman täy- dellisesti, samoin kuin omistajien ja käyttöoikeuden haltijain nimet ja kotipaikat. Jos aiottu yritys on huomattavan laaja tai vaikutuk- siltaan merkittävä, on ilmoitettava, missä määrin yritystä suunnitelta— essa on oltu yhteistyössä niiden viranomaisten ja yhtymien kanssa, joita yritys koskee.

Muun 1 artiklassa tarkoitetun hakemuksen tulee sisältää ne tie- dot, jotka olosuhteisiin katsoen ovat tarpeelliset kysymyksessä olevan toimenpiteen arvostelemi- seksi.

Hakemus siihen liitettyine asia- kirjoineen on annettava tai postit- se lähetettävä kuusin kappalein tai milloin rajajokikomissio eri- tyisessä tapauksessa niin määrää. sitä useampana kappaleena.

Jos rajajokikomissio katsoo hakemuksen jossakin kohdin puut— teelliseksi, tulee komission velvoit-

106

7) gottgörelse enligt kap. 4 art 4;

8) tillstånd till verksamhet som avses i kap. 6 art. 3;

9) anstånd enligt kap. 6 art. 10 jämförd med kap. 3 art. 17;

]0) omprövning enligt kap. 6 art. ]l—13;

1.1) förbud eller åläggande en- ligt kap. 6 art. 14;

12) ersättning enligt kap. 7 art. ')

Kommissionen skall även upp- taga mål enligt den i kap. 1 art. 2 andra stycket angivna flottnings- överenskommelsen.

Art. 2

Ansökan enligt art. 1 punkterna ], 2 eller 8 skall innehålla de upp- lysningar som påkallas för be— dömande av företagets beskaffen— het, omfattning och verkningar. Av företaget berörda fastigheter skall uppng så fullständigt som möjligt med ägares och nyttjande- rättshavares namn och hemvist. Om det tillämnade företaget är av betydande omfattning eller in- gripande beskaffenhet, skall anges i vad mån vid planläggningen av företaget samråd ägt rum med myndigheter och sammanslutning- ar som beröres av företaget.

Annan ansökan enligt art. 1 skall innehålla de uppgifter som med hänsyn till omständigheterna påkallas för bedömande av den fråga som ansökningen avser.

Ansökan med därvid fogade handlingar skall inges eller med posten insändas i sex exemplar el- ler det större antal exemplar som gränsälvskommissioncn i särskilt fall bestämmer.

Finner kommissionen ansökan ofullständig i något avseende, skall kommissionen förelägga sökanden

• Sida 107
•  Original

Prop. 1971: 137

taa hakija määräajassa täydentä- mään puutteellisuudet uhalla, että, mikäli tämä laiminlyödään, hake- mus julistetaan raucnneeksi.

3 artikla

Milloin komissio havaitsee ha- kemuksen sellaiseksi, ettei sen kä- sittelcmincn kuulu komissiolle, on hakemus jätettävä tutkittavaksi ot- tamatta.

Kummankin maan asianomais— ten tuomioistuintcn ja muiden vi- ranomaisten tulee ilmoittaa raja- jokikomissiolle hakemus- ja muis- ta asioista, jotka koskevat 1 luvun l artiklan 1 momentissa tarkoitet- tua soveltamisaluetta. Jos komis- sio katsoo, että asian käsittelemi- nen sopimuksen mukaan kuuluu sille, on asia siirrettävä komis- siolle.

Milloin komissio on jättänyt ha- kemuksen tutkimatta 1 momen- tin mukaisesti tai saatuaan ilmoi- tuksen 2 momentin nojalla toden- nut, ettei asian käsittely kuulu ko- missiolle, sen ratkaisu sitoo tuo- mioistuimia ja muita viranomai- sia.

4 artikla

Jos hakemus on täydellinen eikä rajajokikomissio katso, että hake— mus on 3 artiklan 1 momentin mu- kaan heti jätettävä tutkittavaksi ottamatta, on tiedossa oleville asianosaisillc sekä asianomaisille viranomaisille ja yhteisöille postit- se ilmoitettava hakemuksesta ja varattava näille tilaisuus tehdä sen johdosta muistutuksensa. Hake- muksesta on myös, jos siitä ei muulla sopivalla tavalla voida il— moittaa asianosaisillc, kuulutetta— va yhdessä tai useammassa pai- kallisessa sanomalehdessä. Kuulu- tuksen tulee sisältää hakemuksen pääasiallista sisältöä selvittävät tar— peelliset ticdot sekä ilmoitus muis- tutusten tekemisen ajasta, tavasta,

107

att inom viss tid bota bristen vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

Art. 3

Om kommissionen finner ansö- kan vara av beskaffenhet att det icke tillkommer kommissionen att pröva den, skall den avvisas.

Det skall åligga vederbörande domstolar och andra myndighe- ter i vardera statcn att underrätta gränsälvskommissionen om mål och ärende inom det i kap. 1 art. 1 första stycket angivna till- lämpningsområdet. Finner kom- missionen att det enligt överens- kommelsen ankommer på kom— missionen att pröva målet eller ärendet skall detta överlämnas till kommissionen.

Om kommissionen avvisat an- sökan enligt första stycket eller vid underrättelse enligt andra styc- ket funnit att det ej ankommer på kommissionen att pröva målet eller ärendet, är kommissionens avgörande bindande för domstolar och andra myndigheter.

Art. 4

Är ansökan fullständig och fin— ner ej gränsälvskommissionen, att den genast bör avvisas i enlighet med art. 3 första stycket skall kända motparter samt berörda myndigheter och sammanslutning- ar genom postförsändelser under- rättas om ansökningen och tillfälle beredas dem att inkomma med er- inringar. Ansökningen skall även, om den ej på annat lämpligt sätt kan delges berörda motparter, kungöras i en eller flera ortstid- ningar. Kungörelsen skall inne- hålla erforderliga upplysningar för bedömande av ansökningens hu- vudsakliga innebörd samt uppgift om tid för framställande av er- inringar, sättet för kallelser till

• Sida 108
•  Original

Prop. 1971: 137

jolla asianosaisct saavat kutsun, sekä paikasta, jossa asiakirjat 5 artiklan mukaan ovat nähtävissä.

Sikäli kuin katsotaan tarpeelli- seksi, on hakemusasiakirjoista lä- hctettävä kappale kummankin val- tion asianomaisille viranomaisille.

Muistutusten saavuttua voidaan kirjelmien vaihtoa jatkaa sen mu- kaan kuin rajajokikomissio mää- rää.

5 artikla

Yksi kappale hakemusasian asiakirjoista on, jollei se ole il- meisesti tarpcctonta, pidettävä luo- tettavan henkilön (asiakirjain sä."- lyttäjän) luona asianosaisille sove— liaassa paikassa niiden nähtävänä, jotka haluavat asiakirjoihin tutus- tua.

6 artikla

Hakcmusasiassa on rajajokiko- mission toimitettava suullinen kä- sittely. Päätös, jolla hakemus ?. ar- tiklan viimeisen momentin nojalla julistetaan rauenneeksi tai 3 artik- lan 1 momentin nojalla jätctään tutkittavaksi ottamatta, voidaan kuitenkin tehdä ilman sellaista kä— sittelyä.

7 artikla

Rajajokikomission tulee huoleh- tia, että hakemusasia selvitetään siinä määrin kuin sen laadusta joh— tuen on aiheellista. Milloin havai- taan tarpeelliseksi, on komission tai yhden taikka useamman sen jäsenistä toimitettava paikalla kat- selmus.

Jos asian selvittäminen vaatii, että siinä toimitetaan todistajien kuulustelu tai että asianosaista kuulustellaan totuusvakuutukscn nojalla. on sellainen todistelu ko- mission pyynnöstä toimitettava tuomiostuimessa, jonka komissio

maaraa.

108

parterna och plats där handlingar- na i målet enligt art. 5 skall fin- nas tillgängliga.

! den mån så finnes påkallat skall exemplar av ansökningshand- lingarna sändas till vederbörande myndigheter i vardera staten.

Sedan erinringar inkommit, kan ytterligare skriftväxling äga rum enligt gränsälvskommissionens bc- stämmande.

Art. 5

Ett exemplar av handlingarna i mål skall, om det ej är uppenbart obehövligt, hållas tillgängligt för den, som vill taga del därav, på viss för sakägarna välbelägen plats hos pålitlig person (ak/förvarare).

Art. 6

I. mål skall gränsälvskommissio- nen hålla muntlig förhandling. För beslut enligt art. 2 sista stycket, att ansökan skall vara förfallen, eller för avvisning enligt art. 3 första stycket är dock sådan för- handling ej erforderlig.

Art. 7

Gränsälvskommissionen skall tillse, att mål blir så utrett, som dess beskaffenhet påkallar. När så finnes behövligt, skall kommissio— nen i sin helhet eller en eller flera av dess medlemmar hålla syn på platsen.

Om för målets utredning påkal- las. att bevisning upptages genom vittnesförhör eller genom förhör med part under sanningsförsi-ikran, skall sådan bevisning på framställ— ning av kommissionen upptagas av domstol som kommissionen be— stämmer.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1971: 137

8 artikla

Asiaa tutkiessaan ei rajajokiko- mission tule puuttua kysymyksecn, joka koskee omistusoikcutta kiin- teistöön tai sitä, mitä tiluksia kiin— teistöön kuuluu.

Jos on riitaa 1 momentissa tar- koitetusta kysymyksestä tai muusta kysymyksestä, jonka komissio ei katso kuuluvan sen tutkittavaksi, on komission julistettava, että asia en jäävä lepäämän odotettaessa rii- dan ratkaisua tai, milloin niin kat- sotaan, annettava asiassa ratkaisu, jonka pysyvyys edellyttää riidan päättymistä määrätyllä tavalla.

9 artikla

Rajajokikomission päätöksen, jolla annetaan lupa vesistöön 1'a-' kentamiscen, tulee sisältää:

]) tarkka selitys rakennelman sijainnista ja laadusta;

2") tarpeelliset määräykset ve- den nostamisen ja laskemisen ra- joista sekä veden käytöstä ja juok- sutuksesta;

3) määräykset korvauksesta, mi- kä yrityksen johdosta on suori- tettava;

4) määräys 3 luvun 10 artiklan mukaisesta maksusta tai muusta erityisestä ehdosta;

5) määräys ajasta, jonka ku- luessa yritykseen kuuluvicn raken- nelmien tulee olla valmiit;

6) tarvittacssa määräys 9 luvun 8 artiklan mukaisesta tarkastuk— scsta; sekä

7) muut ehdot, jotka voivat olla tarpeen yleisen tai yksityisen oi- keuden turvaamiseksi.

10 artikla

Rajajokikomission päätöksen, jolla annetaan lupa toimintaan, jota tarkoitetaan 6 luvun 3 artik- lassa. tulee sisältää:

1) tarkat määräykset siitä toi— minnasta, jota varten lupa myön- netään;

2) määräykset niistä toimenpi-

109

Art. 8

Vid prövning av mål äger gräns- älvskommissionen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.

Råder tvist i fråga som avses i första stycket eller tvistas i annan fråga, som kommissionen finner lämpligen ej böra prövas av kom- missionen, skall kommissionen för- klara målet vilande i avbidan på tvistens lösning eller, om så fin- nes kunna ske, avgöra målet med giltighet under förutsättning av viss utgång av tvisten.

Alt. 9

Beslut av gränsälvskommissio- nen, varigenom tillstånd lämnas till byggande i vatten, skall innehålla:

1) noggrann beskrivning av byggnadens läge och beskaffenhet;

2) erforderliga föreskrifter om dämnings- och sänkningsgränser samt om hushållningen med och framsläppandet av vattnet;

3) bestämmelser om den ersätt- ning som skall utgå till följd av företaget; '

4)i förekommande fall före- skrift om avgift eller annat sär- skilt villkor enligt kap. 3 art. 1.0;

5) föreskrift om den tid inom vilken företaget skall vara fullbor— dat;

6.)i förekommande fall före- skrift om besiktning enligt kap. 9 art. 7;

7) de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 10

Beslut av gränsälvskommissio- nen, varigenom tillstånd lämnas till verksamhet som avses i kap. 6 art. 3, skall innehålla:

1) noggranna föreskrifter om den verksamhet vartill tillstånd lämnas;

2) bestämmelser om de åtgärder

• Sida 110
•  Original

Prop. 1971: 137

teistä, jotka vesistön pilaantumisen ehkäisemiseksi on suoritettava;

3) määräykset korvauksesta, mi- kä yrityksen johdosta on suori- tettava;

4) määräys ajasta, jonka ku— luessa yrityksen laitteiden tulee olla valmiit;

5) tarvittaessa määräys 9 luvun 7 artiklan mukaisesta tarkastuk- sesta; sekä

6) muut ehdot, jotka voivat olla tarpeen yleisen tai yksityisen oi- keuden turvaamiscksi.

11 artikla

Rajajokikomission tulee erik- seen ratkaista kysymys yrityksen sallittavuudesta ja, jos yritys katso- taan voitavan sallia, antaa lupa tarpeellisiin töihin.

J ollei yrityksen vaikutuksia voida joltain osin riittävän varmasti en- nakolta arvioida, on komission, kun se antaa luvan yritykseen, ko- kemusten saamiseksi lykättävä toistaiseksi kysymys niistä mää- räyksistä, joita korvausten tai mui- den seikkojen osalta tässä kohden tarvitaan. Mikäli havaitaan aiheel- liseksi, on annettava väliaikaisia määräyksiä korvauksesta tai toi- menpiteistä, joita on suoritettava vahingonkärsijäin turvaamiseksi.

12 artikla

Edellä 1 artiklan 1, 2, 3, 8, ja 9 kohdassa tarkoitetussa asiassa on hakija velvollinen, sen mukaan kuin rajajokikomissio määrää, hy- vittämään vastapuolelle sellaiset kustannukset, joiden harkitaan ol- leen tarpeellisia, jotta hän voisi valmistautua käyttämään puheval- taansa sekä käyttää sitä komissios- sa.

Muussa hakemusasiassa en ko- mission olosuhteiden mukaan määrättävä, kenen on korvattava kustannukset.

Komission kutsumalle asiantun-

110

till. motverkande av förorening som skall vidtagas;

3) bestämmelser om den ersätt- ning som skall utgå till följd av företaget;

4) föreskrift om den tid inom vilken anläggningarna för företa— get skall vara fullbordade;

5) i förekommande fall före- skrift om besiktning enligt kap. 9 art. 7;

6) de villkor i övrigt som kan vara behövliga för tillgodoseende av allmän eller enskild rätt.

Art. 1.1

Gränsälvskommissionen äger till särskilt avgörande upptaga frå- gan om ett företags tillåtlighet och, om företaget finnes tillåtligt, med- dela tillstånd till erforderliga ar- beten.

Kan verkningarna av ett före- tag i visst hänseende icke med er- forderlig säkerhet förutses, äger kommissionen, då medgivande till företaget lämnas, i avbidan på er- farenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter som i denna del påkallas angående ersättning eller annat. I den mån det finnes behöv- ligt skall provisoriska bestämmel- ser meddelas om ersättning eller om vidtagande av åtgärder till skydd för skadelidande.

Art. 1.2

Sökande i mål enligt art. 1 punk- terna 1, 2, 3, 8 och 9 är skyldig att, enligt gränsälvskommissionens bestämmande, gottgöra motpart sådana kostnader som prövas ha varit behövliga för förberedande och utförande av hans talan inför kommissionen.

I annat mål skall kommissionen efter omständigheterna förordna om kostnadernas bärande.

Kostnaden för gottgörelse åt

• Sida 111
•  Original

Prop. 1971: 137

tijalle maksettavasta korvauksesta aiheutuvat kustannukset suorittaa etukäteen hakija, jollei komissio toisin määrää. Sellaisten kustan- nusten lopullisesta maksamisesta määrätään 1 tai 2 momentissa mainittujen perusteiden mukai- sesti.

13 artikla

Hakemusasian käsittelyyn tulee kaikkien rajajokikomission jä- senten osallistua. Erimielisyyden sattuessa tulee päätökseksi mieli- pide, johon vähintään neljä jäsen- tä, niistä vähintään kaksi kum- mastakin valtiosta, on yhtynyt. Jol- lei mikään mielipide saa sellaista kannatusta ja kysymys on käyt- töön otetun omaisuuden tai edun- menetyksen, vahingon, haitan taikka 12 artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaamisesta, tulee päätökseksi mielipide, johon, ta- pauksen mukaan soveltaen tuo- mioistuimen äänestämissääntöjä siinä valtiossa, johon jäsenet kuu- luvat, yhtyy encmmistö sitä valtio- ta edustavista jäsenistä, missä omaisuus sijaitsee tai missä edun- menetys, vahinko taikka haitta il- menee, tahi minne kustannus koh- distuu; muu kysymys on siirrettävä hallitusten ratkaistavaksi.

Puheenjohtaja päättää yksin kysymyksestä, joka koskee ainoas- taan asian valmistelua.

14 artikla

Rajajokikomission päätös on, jollei sitä anneta välittömästi asian suulliscn käsittelyn yhteydessä, an- nettava päivänä, josta käsittelyssä ilmoitetaan. Jollei sellaista ilmoi— tusta voida tehdä, on tieto päätök- sen antamispäivästä toimitettava asianosaisillc samassa järjestykses- sä kuin heidän kutsumisestaan on määrätty.

15 artikla Rajajokikomission päätökseen hakemusasiassa, mikäli on kysy-

111

sakkunnig, som tillkallats av kom— missionen, förskjutes av sökanden, om ej annat bestämmes av kom- missionen. Frågan om det slutliga gäldandet av sådan kostnad prövas enligt de i första eller andra styc— ket angivna grunderna.

Art. 13

Vid prövningen av mål skall samtliga medlemmar av gränsälvs- kommissionen deltaga. Förekom- mer skiljaktiga meningar, gäller den mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera staten, förenar sig. Erhål- ler ingen mening sådant röstetal och är fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk eller för förlust, skada eller intrång el- ler för kostnad som avses i art. 12, gäller den mening som. i förekom- mande fall med tillämpning av omröstningsreglerna för domstol i den stat medlemmarna tillhör, om- fattas av flertalet medlemmar från den stat där egendomen är belä- gen eller där förlusten, skadan el- ler intrånget uppkommer eller till vilken kostnaden hänför sig; an- nan fråga skall hänskjutas till re- geringarna för avgörande.

I fråga som endast avser be- redning av mål äger ordföranden ensam besluta.

Art. "14

Gränsälvskommissionens beslut i mål skall, om det ej ges i ome- delbar anslutning till muntlig för- handling i målet, meddelas å dag varom vid förhandlingen lämnas besked. Kan sådant besked ej läm- nas, skall underrättelse om dag för beslutet lämnas parterna i der för kallelser till dem bestämd:

ordningen. Art. 15 Mot gränsälvskommissionens

beslut i mål kan talan fullföljas

• Sida 112
•  Original

Prop. 1971: 137

mys käyttöön otetun omaisuuden tai edunmcnetyksen, vahingon taikka haitan tahi 12 artiklassa tarkoitetun kustannuksen korvaa- misesta, voidaan hakea muutosta asianomaisen valtion vesiylioikeu- dessa. Muutoksenhakukirjelmä on annettava sanotulle tuomioistui- melle viimeistään kuudentenakym- menentenä päivänä komission pää- töksen antamisesta lukien. Veto tai tyytymättömyyden ilmoitus ei ole tarpeen. Muutoksenhakumenet- telystä on muutoin voimassa, mitä asianomaisessa valtiossa on sää- detty muutoksenhausta vesiasias- sa, joka ei ole rikosasia.

Muussa kuin 1 momentissa tar— koitetussa hakemusasiassa tulee komission päätös heti lainvoimai- seksi.

Sellainen komission päätös, joka sisältää luvan yritykseen tai toi- menpiteeseen, voidaan panna täy- täntöön sen estämättä, että pää- tökseen 1 momentin nojalla hae- taan muutosta.

16 artikla

Asiassa, jonka rajajokikomissio on ratkaissut, on soveltuvin osin noudatettava, mitä ylimä"räisistä muutoksenhaknkeinoista säädetään sen valtion laissa, johon kuuluvaa etua asia koskee.

'l7 artikla

Asia, joka kuuluu rajajokikomis- sion käsiteltäviin, mutta jota ei tarkoiteta 1 artiklassa, on komis- sion käsiteltävä hallintoasiana.

Hallintoasian komissio ottaa käsiteltäväkseen omasta aloittees— taan tai asianomaisen viranomai- sen taikka oikeudenomistajan esi- tyksestä. Asian selvittämiseksi on komission annettava sanotuille viranomaisille ja oikeudenomista- jille tilaisuus antaa siitä lausunton- sa sekä hankittava ne ticdot ja suoritettava ne muut toimenpiteet, jotka asian laatuun katsoen ovat

112

hos vattenöverdomstolen i veder- börande stat, såvitt angår fråga om ersättning för egendom som ta— ges i anspråk eller för förlust, ska- da eller intrång eller för kostnad som avses i art. 12. Fullföljdsin- laga skall vara nämnda domstol tillhanda senast å sextionde dagen efter dagen då kommissionens be- slut gavs. Vade- eller missnöjes- anmälan är ej erforderlig. Beträf- fande fullföljden gäller i övrigt vad i staten är stadgat beträffande talan mot dom i vattenmål som ej är brottmål.

Beträffande andra frågor än så- dana som avses i första stycket vinner kommissionens beslut i mål omedelbart laga kraft.

Sådant av kommissionen i mål meddelat beslut, som innefattar tillstånd till företag eller åtgärd, får verkställas utan hinder av att mot beslutet föres talan enligt första stycket.

Art. 16

I fråga om gränsälvskommissio- nens beslut i mål skall vad lagen i någondera staten stadgar om sär- skilda rättsmedel i tillämpliga de- lar lända till efterrättelse, såvitt beslutet rör intresse i den staten.

Art. 17

Fråga, som ankommer på gräns- älvskommissionen att- pröva och som ej anges i art. 1, skall av kom- missionen upptagas till behandling såsom ärende.

Ärende upptages av kommissio- nen självmant eller på framställ- ning av vederbörande myndighet eller rättsägare. För utredning av ärendet skall kommissionen ge be- rörda myndigheter och rättsägare tillfälle att yttra sig samt inhämta de upplysningar och vidtaga de åt- gärder i övrigt som är behövliga med hänsyn till ärendets beskaffen— het. Muntlig förhandling skall hål—

• Sida 113
•  Original

Prop. 1971: 137

tarpeellisia. Asian suullinen käsit- tely on toimitettava, jos voidaan otaksua sen edistävän asian selvit- tämistä.

Hallintoasiain käsittelyyn tulee komission kaikkicn jäsenten osal- listua. Erimielisyyden sattuessa tulee päätökseksi mielipide, johon vähintään neljä jäsentä, niistä vä- hintään kaksi kummastakin val- tiosta, on yhtynyt. Jollei mikään mielipide saa tällaista kannatusta, on vireille pantu asia katsottava rauenneeksi; sen laatuinen asia, jossa kuitenkin jokin ratkaisu olisi tehtävä, on siirrettävä hallitusten käsiteltäväksi. Ainoastaan hallin- toasiain valmistelua koskevasta ky- symyksestä päättää komission pu- heenjohtaja yksin.

Komission päätökseen hallin- toasiassa ei saa hakea muutosta: eräissä tapauksissa on kuitenkin p" tös, sen mukaan kuin siitä mäarätään 5 luvun 6 ja 7 artiklas- sa, molempien hallitusten vahvis- tettava.

9 luku. Valvonta- ja rangaistus- määräykset ym. 1 artikla

Rajajokikomission tulee yhteis- toiminnassa kummankin valtion asianomaisten viranomaisten kans- sa valvoa vesien käyttöä ja muu- toinkin pitää silmällä vesistöoloja sopimuksen soveltamisalueella. Ka- lastuksen valvonnan osalta edellä sanottu koskee 5 luvun 1 artiklas- sa mainittua erityistä soveltamis- aluetta. '

Tämä sopimus ei millään tavoin rajoita valvontaa, jota kummankin valtion lainsäädännön mukaan on suoritettava.

Rajajokikomissio voi antaa mää- räyksiä valvonnan suorittamisesta erikseen määrätyn asiantuntijan toimesta. Kalastuksen valvontaa voivat rajajokikomission mää- räyksen mukaan suorittaa val-

113

las, om det kan antagas att utred- ningen främjas därav.

Vid prövningen av ärende skall samtliga medlemmar av kommis- sionen deltaga. Förekommer skilj- aktiga meningar, gäller den mening om vilken minst fyra medlemmar, därav minst två från vardera sta- ten, förenar sig. Erhåller ingen me- ning sådant röstetal, skall den väckta frågan anses förfallen; frå- ga av beskaffenhet att avgörande måste träffas skall hänskjutas till regeringarna. I fråga som endast avser beredning av ärende äger ordföranden ensam besluta.

Mot kommissionens beslut i ärende får talan ej föras: i vissa fall kräves dock, enligt vad därom stadgas i kap. 5 art. 6 och 7, båda regeringarnas stadfästelse av be- slutet.

Kap. 9. Tillsyns- och ansvarsbe- stämmelser m. m.

Art. 1

Gränsälvskommissionen skall i samråd med vederbörande myndig- heter i vardera staten utöva tillsyn över nyttjandet av vattnet och över vattenförhållandena i övrigt inom tillämpningsområdet för överens- kommelsen. I fråga om fisketill- syn gäller detta inom det i kap. 5 art. 1 angivna särskilda tillämp- ningsområdet.

Denna överenskommelse inne- bär ieke någon inskränkning i den tillsyn som skall utövas enligt lag- stiftningen i vardera staten.

Gränsälvskommissionen äger meddela bestämmelser om tillsyn av särskilt förordnad sakkunnig. Fisketillsyn kan enligt bestämman- de av gränsälvskommissionen ut- övas genom övervakningspatruller

• Sida 114
•  Original

Prop. 1971: 137

tioiden yhteiset valvontapartiot. Kummankin valtion on palkattava ja varustettava omat valvojansa.

2 artikla

Rajajokikomission tulee huo- lehtia siitä, että valvontavirano- maiset kummassakin valtiossa saa- vat käyttöönsä sen aineiston, jota ne tarvitsevat valvontatoimintaa varten.

Milloin siihen on aihetta, on ko- mission saatettava tehdyt havain- not, jotka koskevat olosuhteita sopimuksen soveltamisalueella, asianomaisen viranomaisen tietoon tälle mahdollisesti kuuluvicn toi- menpiteiden suorittamista vatten.

3 artikla

Rajajokikomission tulee jatku- vasti valvoa veden virtaussuhteita sillä kohdalla, jossa Tärennönjoki lähtee Tornionjoesta. Valvonnan perustaksi komission on niin pian kuin mahdollista annettava suorit- taa tarpeelliset tutkimukset ja laskelmat niiden vesimäärien to- teamiseksi, jotka vallitsevissa luon- nonmukaisissa olosuhteissa virtaa- vat kummassakin edellä mainitus- sa joessa.

4 artikla

Tämän sopimuksen mukaisen valvonnan suorittamista varten on rajajokikomissiolla ja asiantunti- joilla, jotka on määrätty 1 artik- lan mukaisesti, oikeus päästä teh- taaseen tai muuhun laitokseen, oli- pa se käytössä tai ei, sekä suorittaa tutkimus laitoksessa tai siihen kuuluvalla alueella.

Milloin tutkimus muulla paikal- la on tarpeen on komissiolla ja asiantuntijalla oikeus päästä sinne tutkimuksen suorittamista varten. Tämä ei kuitenkaan koske taloa, tonttia tai puutarhaa.

5 artikla

Jos toiminnan pelätään olevan vastoin tätä sopimusta, on se, joka

114

gemensamma för båda staterna. Vardera staten skall avlöna och utrusta sina över-vakare. Art. 2

Gränsälvskommissionen skall verka för att tillsynsmyndigheterna i vardera staten får tillgång till material som erfordras för deras tillsynsverksamhet.

När anledning därtill förekom- mer skall kommissionen bringa gjorda iakttagelser rörande förhål- landena inom tillämpningsområdet till vederbörande myndighets kän- nedom för vidtagande av åtgärd som kan ankomma på myndighe- ten.

Art. 3

Gränsälvskommissionen skall fortlöpande hålla uppsikt över vat- tenföringen vid Tärendöälvens ut- flöde ur Torne älv. Till grundval härför skall kommissionen snarast möjligt låta utföra erforderliga un- dersökningar och beräkningar för fastställande av de vattenmängder som vid rådande naturliga förhål-

landen framrinncr i var och en av de båda älvarna.

Art. 4

För att utöva tillsyn enligt den- na överenskommelse har gräns— älvskommissionen och sakkunnig som förordnats enligt art. 1 rätt att vinna tillträde till fabrik eller an- nan anläggning, vare sig den är i bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till denna.

Behövs undersökning på annan plats, har kommissionen och den sakkunnige rätt att vinna tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus, tomt el- ler trädgård.

Art. 5 Kan verksamhet befaras strida mot denna överenskommelse, är

• Sida 115
•  Original

Prop. 1971: 137

toimintaa harjoittaa, velvollinen pyynnöstä antamaan rajajokiko- missiolle tarvittavat tiedot toimin- nasta.

6 artikla

Sc, joka on toimittanut valvon- taa tämän sopimuksen mukaisesti, ei saa luvatta ilmaista ammatti- salaisuutta, josta hän siten on saa- nut ticdon, taikka käyttöjärjeste- lyä, liikesuhdetta tai jommankum- man maan puolustukselle merki- tyksellistä olosuhdetta, joka täten on tullut hänen tietoonsa.

'7 artikla

Samalla kun rajajokikomissio antaa päätöksellään luvan tässä sopimuksessa tarkoitettuun yri- tykseen tai toimenpiteeseen en ko- mission, milloin siihen on syytä, määrättävä, että asiantuntijan on töiden tultua valmiiksi suoritet- tava niiden lopputarkastus yrityk— sen toimcenpanijan kustannuk- sella.

T arkastusmiehen määrää komis- sio tai sen puheenjohtaja.

S artikla

Tämän sopimuksen nojalla suo- ritettavia maksuja varten on erilli- nen rahasto. Hallitukset antavat rajajokikomission esityksestä mää- räykset, jotka koskevat rahaston hallintoa ja sen varojen käyttöä niille osoitettuun tarkoitukseen.

9 artikla

Jos joku ryhtyy sellaisecn toi- menpiteeseen, jota ilmeisesti ci sai- si suorittaa ilman rajajokikomis- sion lupaa, voi asianomainen vira- nomainen siinä valtiossa, jossa toimenpide suoritetaan, kieltää työn jatkamisen, kunnes sellainen lupa on saatu, sekä, milloin siihen on syytä, antaa virka-apua sen oikaisemiseksi, mitä laittomasti on

115

den som utövar verksamheten skyl- dig att på begäran lämna gräns- älvskommissionen behövliga upp— lysningar om verksamheten.

Art. 6

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna överenskom- melse får ej obehörigen yppa yr- keshemlighet som därigenom bli- vit känd för honom eller driftan- ordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för något- dera landets försvar varom han så- lunda fått kännedom.

Art. 7

I sammanhang med beslut, var— igenom gränsälvskommissionen lämnar medgivande till företag el— ler åtgärd enligt denna överens— kommelse. skall kommissionen, när den finner skäl därtill, före- skriva att efter arbetenas fullbor- dande besiktning därå skall verk- ställas av sakkunnig person på fö- retagarens bekostnad.

Besiktningsmän förordnas av kommissionen eller dess ordföran- de.

Art. 8

För avgifter, som utgår med stöd av denna överenskommelse, skall finnas en särskild fond. Om förvaltningen av fonden och om användningen av medlen för där- för avsedda ändamål utfärdas be- stämmelser av regeringarna efter förslag av gränsälvskommissionen.

Art. 9

Om någon vidtager åtgärd av sådan beskaffenhet, att den uppen- barligen ej får utföras utan medgi- vande av gränsälvskommissionen, kan vederbörande myndighet i den stat där åtgärden vidtages förbju- da arbetets fortsättande intill dess sådant medgivande erhållits samt, om det finns skäl därtill, förordna om handräckning till rättelse av

• Sida 116
•  Original

Prop. 1971: 137

tapahtunut. Jos työ, johon lupa on saatu, suoritetaan vastoin siitä an- nettuja määräyksiä, annettakoon myös tällainen määräys, jollei ole ilmeistä, ettei määräyksistä poik- keaminen loukkaa yleistä eikä yk- sityistä oikeutta.

10 artikla

Joka vastoin 3 luvun 13 artiklan l momentin säännöstä rakentaa vesistöön tai vastoin 4 luvun 1 ar- tiklan säännöstä, verrattuna 3 lu- vun 13 artiklan 1 momenttiin, toi- mittaa vesistön säännöstelyä taik- ka vastoin 5 luvun 5 artiklan ]. momentin säännöstä asettaa ve- teen kiinteän kalastuslaitteen saa- matta siihen rajajokikomission lu- paa, tuomittakoon, jos hän tiesi tai hänen kohtuuden mukaan olisi pitänyt tietää, että lupa olisi sa- nottujen säännösten mukaan ollut tarpeen, sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.

J oka saatuaan 1 momentissa tar- koitettuun yritykseen tai toimen- piteeseen komission luvan, poik- keaa yleistä tai yksityistä oikeutta loukkaavalla tavalla yrityksestä tai toimenpiteestä annetuista määrä— yksistä, tuomittakoon niin ikään sakkoon tai vankeuteen enintään yhdeksi vuodeksi.

11 artikla

Joka tahallisesti tai varornatto— muudesta

1) rikkoo 6 luvun 1 artiklassa mainittua kieltoa;

2) rikkoo kieltoa. joka on an- nettu 6 luvun 1.1 tai 14 artiklan nojalla;

3) laiminlyö noudattaa määrä- ystä lupakäsittely— ja ilmoittamis- velvollisuudesta, josta valtiot ovat määränncet 6 luvun 4 artiklan no- jalla; tai

4) jättää noudattamatta ehdon tai määräykset], joka on annettu 6 luvun 4, 11, 12 tai 14 artiklan

116

vad som olagligen skett. Verkstäl- les arbete, vartill medgivande er- hållits, i strid mot de för arbetet givna föreskrifterna, kan likaledes sådant förordnande meddelas, om det ej är uppenbart att varken all- män eller enskild rätt kränkes ge- nom avvikelsen.

Art. 10

Den som mot bestämmelsen i kap. 3 att. 13 första stycket byg- ger i vatten eller mot bestämmel- sen i kap. 4 art. 1 jämförd med kap. 3 art. 13 första stycket verk- ställer vattenreglering eller mot be- stämmelsen i kap. 5 art. 5 första stycket utsätter fast fiskeverk utan att gränsälvskommissionen lämnat medgivande därtill, skall, om han insett eller skäligen bort inse att enligt de anförda bestämmelserna medgivande varit erforderligt, dö- mas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som erhållit kommissionens medgivande till företag eller åt- gärd som sägs i första stycket men från de för företaget eller åtgär- den givna föreskrifterna gör avvi- kelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, dömes li- kaledes till böter eller fängelse i högst ett år.

Art. 11

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

"ll bryter mot förbudet i kap. 6 art. l.,

2) bryter mot förbud som med- delats med stöd av kap. 6 art. 11 eller 14,

32) underlåter att iakttaga före- skrift om prövnings- och anmäl- ningsskyldighet som staterna med- delat enligt kap. 6 art. 4, eller

4") åsidosätter villkor eller före— skrift som meddelats med stöd av kap. 6 art. 4. 11, 12 eller 14,

• Sida 117
•  Original

Prop. 1971: 137

nojalla, niin, että siitä voi olla seurauksena yleisen tai yksityisen edun loukkaaminen,

tuomittakoon sakkoon tai van— keuteen enintään yhdeksi vuo— deksi.

Joka tahallisesti tai. varomatto- muudesta rikkoo 9 luvun 6 artik- lan säännöstä, tuomittakoon sak- koon tai vankeuteen enintään yh- deksi vuodeksi.

Joka tahallisesti tai varomatto- muudesta laiminlyö noudattaa, mi.- tä hänen velvollisuudekseen 9 lu- vun 5 artiklan nojalla on määrät- ty, tuomittakoon sakkoon.

12 artikla

Syyte teosta, jota tarkoitetaan 10 ja 11 artiklassa, pantakoon vi- reille yleisessä alioikeudessa sillä paikkakunnalla, missä rikkomus on tehty.

Milloin 9 luvun 6 artiklaa vas- taan tehty rikos koskee muuta kuin jommankumman maan puolustuk- selle merkityksellistä olosuhdetta, saa syyttäjä panna vireille syytteen vain asianomistajan tehtyä siitä ilmiannon.

13 artikla

Seuraamuksesta sille, joka aset- taa veteen ja käyttää kalanpyydyk- siä tai muita laitteita vastoin 5 lu- vun ?. tahi 3 artiklan määräyksiä kalaväylästä tai rauhoituspiireistä taikka kalastaa vastoin 5 luvun 4 artiklassa olevia tahi 5 luvun 5 'ar- tiklan 2 momentin nojalla annet- tuja määräyksiä, määrätään Tor— nionjoen kalastusalueen kalastus- säännössä.

10 luku. Loppumääräykset 1 artikla

Tämän sopimuksen tulkintaa ja soveltamista koskeva valtioiden välinen erimielisyys on ratkaistava noudattaen pysyväisen tutkinta- ja sovittelulautakunnan asettami-

117

så att allmän eller enskild rätt kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot kap. 9 art. 6 dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt kap. 9 art. 5, dömes till böter.

Art. 12

Åtal för gärning som avses i art. 10 och 1]. skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdelsen begåtts.

Avser brott mot kap. 9 art. 6 annat än förhållande av betydelse för någotdera landets försvar, får brottet åtalas av åklagare endast efter angivelse av mälsägande.

Art. 13

Om påföljd för den, som an- bringar och brukar fiskeredskap eller annan anordning i strid mot bestämmelserna 1 kap. 5 art. 2 eller 3 om fiskådra eller frednings- zoner eller som fiskar i strid mot bestämmelserna i kap. 5 art. 4 el- ler mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 andra stycket, ges bestämmelser i stadgan för Torne älvs fiskeområde.

Kap. 1.0. Slutbestämmelser

Art. 1

Tvist mellan staterna om tolk- ningen och tillämpningcn av denna överenskommelse skall avgöras i enlighet med den mellan Sverige och Finland den 27 juni 1924 av-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1971: 137

sesta Suomen ja Ruotsin välillä 27 päivänä kesäkuuta 1924 tehtyä so- pimusta.

Zartikla

Tämä sopimus, joka on tehty kaksin ruotsin— ja suomenkielisin kappalein, on ratifioitava. Rati- fioimisasiakirjat on mahdollisim- man pian vaihdettava Hclsingissä.

Suomenkielinen ja ruotsinkieli- nen teksti ovat kumpikin yhtä to- distusvoimaiset.

3 artikla

Sopimus tulee voimaan ]. päi- vänä tammikuuta 1972.

4 artikla Tämän sopimuksen tullessa voi- maan lakkaavat olemasta voimassa

Suomen ja Ruotsin välillä yhtei- sen lohenkalastuksen järjestämi- sestä Tornion- ja Muonionjoissa 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty sopimus,

Suomen ja Ruotsin välillä 8 päi- vänä syyskuuta 1966 tehty selitys- kirja, joka koskee yhteisen lohen- kalastuksen järjestämisestä Tor- nion- ja Muonionjoissa 10 päivänä toukokuuta 1927 tehdyn sopimuk- sen soveltamista, sekä

Suomen ja Ruotsin välillä 10 päivänä toukokuuta 1927 tehty Tornionjoen kalastusalueen kalas- tussäännön vahvistamista koskeva selityskirja.

5 artikla

Jos tässä sopimuksessa tarkoi- tettu laitos on tehty tai yritys toteutettu ennen sopimuksen voi- maantuloa tai sen jälkeen tuo- mioistuimen taikka muun virano- maisen aikaisempien määräysten mukaisesti antaman luvan nojalla, on sanottuja aikaisempia määräyk- siä sovellettava kysymyksen ollessa laitoksen tai yrityksen laillisuu-

1l8

slutade överenskommelsen angå- ende upprättandet av en fast un- dersöknings- och förliknings- nämnd.

Art. 2

Denna överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på svenska och finska språken, skall ratificeras. Ratifikationshandling- arna skall snarast möjligt utväxlas i Helsingfors.

De svenska och finska texterna har samma vitsord.

Art. 3

Överenskommelsen kraft den 1 januari 1972.

träder i

Art. 4

Vid ikraftträdandet av denna överenskommelse upphör giltighe- ten av

konventionen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland angå- ende ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,

deklarationen den 8 september 1966 mellan Sverige och Finland rörande tillämpningen av konven- tionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda lax- fisket i Torne och Muonio älvar, samt

deklarationen den 10 maj 1927 mellan Sverige och Finland rö- rande fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde.

Art. 3

Om anläggning eller företag, som avses i denna överenskommel— se, tillkommit innan överenskom- melsen trätt i kraft eller tillkom- mit däreftcr i enlighet med dom- stols eller annan myndighets på grund av förut gällande bestäm- melser meddelade beslut, skall för- ut gällande bestämmelser tillämpas vid bcdömande av anläggningens

• Sida 119
•  Original

Prop. 1971: 137

desta sekä siihen liittyvistä oikeuk- sista ja velvollisuuksista. Tämän sopimuksen määräyksiä uudelleen tutkimisesta saadaan kuitenkin so- veltaa tässä tarkoitettuun laitok— een tai yritykseen.

Hakemus- tai muu asia, joka tämän sopimuksen voimaan tulles- sa on vireillä tuomioistuimessa tai muussa viranomaisessa ja joka koskee kysymystä, joka kuuluu sopimuksen pliriin, on käsiteltävä ja ratkaistava aikaisemmin voi- massa olleiden määräysten mukai- sesti.

Kivirannan pato saadaan raken- taa ja sitä voidaan käyttää tähän asti voimassa olleiden määräysten mukaisesti vielä yhden vuoden ai- kana sopimuksen voimaantulosta lukien.

6 artikla

Sopimus lakkaa olemasta voi- massa sen kalenterivuoden alusta lukien, joka ensiksi sattuu kahden vuoden, kuluttua siitä, kun jompi- kumpi valtio on sanonut irti sopi- muksen. Valtioiden on irtisanomi- sen sattuessa, välttääkseen yleisten etujen ja yksityisten oikcuksien loukkaamista. ryhdyttävä neuvot- telemaan niiden laitosten pysyttä- misestä, jotka ulottuvat valtakun- nan rajan ylitse ja jotka on raken— nettu sopimuksen mukaisesti.

119

eller företagets laglighet och där- med förenade rättigheter och skyl— digheter. Bestämmelserna om om- prövning i denna överenskom- melse får dock tillämpas på an- läggning eller företag som nu av- ses.

Mål eller ärende som vid denna överenskommelses ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller an- nan myndighet och som rör frå- ga som omfattas av överenskom- melsen skall handläggas oeh be- dömas enligt förut gällande be- stämmelser.

Kiviranta pata får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av överenskommelsen.

Art. 6

Överenskommelsen upphör att gälla vid det årsskifte som inträffar sedan två år förflutit från det över- enskommelsen av någondera staten uppsagts. Vid uppsägning skall sta- terna, till förekommande av att allmänna intressen skadas och en- skild rätt lider intrång, upptaga förhandlingar om fortsatt bestånd av anläggningar som sträcker sig över riksgränsen och som tillkom- mit i enlighet med överenskom— melsen.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1971: 137

Liite A

Suomalais-ruotsalaisen rajajokiko- mission ohjesääntö Kanslia ja henkilökunta

1 %

Suomalais-ruotsalaisella rajajo- kikomissiolla tulee olla kanslia sillä rajaseudun paikkakunnalla, jonka molemmat hallitukset yh- dessä määräävät. Komissiolla pi- tää olla postiosoite kummassakin valtiossa.

Kansliaa varten tarpeelliset huo- neistotilat asettaa käytettäväksi ja kustantaa se valtio, minkä alueella kanslia sijaitsee.

2 $

Komissiolla tulee olla scn valit- sema lainoppinut sihteeri. Sih- teeriksi on valittava henkilö, joka hallitsec sekä suomen että ruotsin kieltä. Tarvittacssa voidaan valita useampia sihteereitä.

Lisäksi tulee komission palve- luksessa olla muuta henkilökun- taa, jota tarvitaan kansliatehtävien suorittamiseen. Myös tämän hen- kilökunnan valitsee komissio.

Virkatchtäräl, palkkaus ynz. 3 € .

Komission puheenjohtajan asia- na on johtaa ja valvoa hakemus- ja hallintoasiain valmistelua. Hä- nen tulee huolehtia siitä, että ko- mission palvelukscssa oleva hen- kilökunta täyttää tehtävänsä ja että esille tulevat hakemus- ja hallintoasiat viivytyksettä otetaan käsiteltäviksi.

Komission muun jäsenen tulee puheenjohtajan kutsusta ottaa osaa komission kokouksiin sekä asiain laadun mukaan erityisin selvityk- sin tai tutkimuksin avustaa omalla pätevyysalallaan asiain valmiste- lua.

Varajäsenen tulee puheenjohta-

120

Bilaga A

Stadga för finsk-svenska gränsälvs- kommissionen

Kansli oc'lz personal 1 &

För finsk-svenska gränsälvskom- missionen skall finnas kansli på ort inom gränsbygden, som be- stämmes av båda regeringarna ge- mensamt. Postadress för kommis- sionen skall finnas i båda stater- na. Erforderliga lokaler för kansliet tillhandahålles och bekostas av den stat där kansliet skall vara be- läget.

2 &

Hos kommissionen skall finnas av kommissionen utsedd lagkunnig sekreterare. Till sekreterare bör ut- ses person, som behärskar både finska och svenska språken. Vid behov kan flera sekreterare utses.

Därjämte skall hos kommissio- nen finnas anställd den övriga personal som är behövlig för gö- romålen på kansliet. Även denna personal utses av kommissionen.

Tjänstcåligganden, avlöning m. m. 3 &

På kommissionens ordförande ankommer att leda och övervaka beredandet av mål och ärenden. Han skall tillse, att den hos kom— missionen anställda personalen fullgör sina åligganden samt att förekommande mål och ärenden utan dröjsmål kommer under bc- handling.

Annan medlem av kommissio— nen skall efter kallelse av ordfö- randen deltaga i kommissionens sammanträden samt i förekom- mande fall, genom särskilda utred- ningar eller undersökningar inom sitt kompetensområde, biträda vid beredande av mål och ärenden.

Ersättare skall efter ordföran-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1971: 137

jan kutsusta ryhtyä virantoimituk- seen jäsenen ol lessa estyneenä.

4 %

Sihteerin tulee puheenjohtajan ohjeiden mukaan avustaa hake- mus- ja hallintoasioiden valmiste- lussa, pitää komission pöytäkirjoja ja diaarioita, huolehtia kutsujen ja muiden asiakirjojen lähettämi- sestä sekä rahavarojen hallinnosta, niin kuin tämän ohjesäännön 12 åzssä määrätään, sekä muutoinkin avustaa kansliatehtävien suoritta- misessa.

Muun henkilökunnan tulee pu- heenjohtajan tarkempien määräys- ten ja sihteerin ohjeiden mukaan suorittaa kansliassa esiintyvät kir- joitustyöt ja muut tehtävät.

5 &

Komission jäseneltä vaaditaan, että hän ennen virantoimitukseen ryhtymistä on kotimaassaan van— nonut tuomarinvalan tai antanut tuomarinvakuutuksen.

6 % Komission jäsen ja sen palve-

luksessa oleva henkilö ei saa il- maista, mitä komissio tai sen pu- hecnjohtaja on päättänyt, ennen kuin päätös on asianomaisessa jär- jestyksessä annettu tiedoksi.

7 $

_

Komission jäsenen palkkion sekä häntä koskevat matkakustannusten korvaukset ja päivärahan maksa- misen perusteet määrää hänen kotivaltionsa hallitus.

8 %

Komissio määrää henkilökun- tansa palkkiot tai palkkauksen. Muista palvelusehdoista on sovel- tuvin osin voimassa, mitä palveluk- sessa olevan henkilön kotipaikka- kunnan valtion laki säätää julki- seen toimeen otetusta.

121

dens kallelse inträda i tjänstgöring vid förfall för medlem.

4

'I!)

Sekreterare skall efter ordföran- dens anvisningar biträda vid be- redandet av mål och ärenden, föra kommissionens protokoll och dia- rier, ombesörja expedition av kal- lelser och andra sådana handling- ar, ombesörja medelsförvaltningen enligt vad som föreskrives i 12 å i denna stadga samt i övrigt biträda med göromålen på kansliet.

Övrig personal skall enligt när- mare föreskrifter av ordföranden och efter sekreterares anvisningar utföra på kansliet förekommande skrivgöromål och andra arbetsupp- gifter.

5 5

Medlem av kommissionen skall innan han träder i tjänstgöring ha avlagt domared eller domarför- säkran i sitt hemland.

615

Vad kommissionen. eller dess ordförande beslutat får ej av med- lem av kommissionen eller av den som tjänstgör hos kommissionen uppenbaras, förrän beslutet i ve- derbörlig ordning meddelats.

7 'I];

För medlem av kommissionen bestämmes arvode samt grunderna för resekostnads- och traktaments- ersättning av regeringen i hans hemstat.

8 %

Arvode eller avlöning till kom- missionens personal bestämmes av kommissionen. I fråga om anställ- ningsvillkor i övrigt skall i tillämp— liga delar gälla vad lagen i den stat där den anställda har sitt hem- vist stadgar beträffande den som är anställd i allmän tjänst.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1971: 137

Aukiolo- ja vaslaanottoaika

9 %

Kanslian tulee olla yleisölle avoinna jokaisena työpäivänä ko- mission määräämän ajan.

Puheenjohtajan tai sihteerin tu- lee, mikäli komission suorittama toimitus tai muu pätevä syy ei ole esteenä, olla toimistossa tavatta- vana määrättyyn aikaan, vähintään kerran viikossa.

Kanslian ovella tulee olla ilmoi- tus aukioloajasta sekä ajoista, joina puheenjohtaja tai sihteeri yleensä ovat siellä tavattavissa. Ilmoitus aukioloajasta on myös mainittava yleisessä puhelinluettelossa.

Taloushallinto

105

Komission jäsenen palkkion maksaa hänelle hänen kotivaltios— saan tämän hallituksen määräämä viranomainen.

11 &

Komission työstä aiheutuvat muut, kuin 1 5:11 2 momentissa ja 10 åsså mainitut kustannukset, maksaa komissio. Tähän tarkoi— tukseen on komission käytettäväksi osoitettava ennakolta varoja. En- nakko on, yleensä yhtä suurena kummaltakin valtiolta, komission tilauksesta maksettava komissiolle kummankin valtion hallituksen määräämän viranomaisen toimes-

Komission rahavarojen hoidosta huolehtii sihteeri.

Sihteerin on puolivuosittain an- nettava hallintoa koskeva tilitys komission tarkastettavaksi. Tarkas- tuksen yhteydessä on komission päätettävä kustannusten lo'pullises- ta jakautumisesta valtioiden kes- ken.

Komission on annettava kappale

122

Öppet/iållmzfle och mottagningstid 9 s

Kansliet skall hållas öppet varje arbetsdag å viss av kommissionen bestämd expeditionstid.

Ordföranden eller sekreterare skall, såvitt ej hinder möter av förrättning i kommissionens tjänst eller annat behörigt skäl, finnas tillstädes på kansliet på bestämd tid minst en gång i veckan.

På kansliets dörr skall finnas anslag om expeditionstiden samt om tid då ordföranden eller sekre- terare företrädesvis är att träffa där. Meddelande om expeditions- tiden skall även införas i den all- männa telefonkatalogen.

Ekonomisk förvaltning 10 %

Arvode till medlem av kommis- sionen utbetalas i hans hemstat av myndighet som regeringen i den staten bestämmer.

11 &

Utbetalningar avseende andra kostnader för kommissionens verk- samhet än sådana som omnämnes i 1 5 andra stycket och 10 & sker från kommissionen. För detta än- damål skall erforderliga förskott tillställas kommissionen. Förskott skall. i regel med lika belopp från båda staterna, efter rekvisition från kommissionen utbetalas av myn- dighet i. vardera staten som rege- ringen i staten bestämmer.

12 5

e

Medelsförvaltningen för kom missionen ombesörjes av sekret/Ja- re.

Redovisning för förvaltningen skall halvårsvis av sekreterare lämnas till kommissionen för granskning. I samband med granskningen skall kommissionen fastställa den slutliga kostnadsför— delningen mellan staterna.

Kommissionen skall avlämna ett

• Sida 123
•  Original

Prop. 1971: 137

tilityskirjoista kummankin valtion hallituksen määräämälle virano- maiselle. Tilintarkastuksesta mää- räävät kummankin valtion halli- tukset yhdessä.

]l'iäiiriiyksiä hakwnus- ja hallinto- asiain käsittelystä 13 &

Hakemukset ja muut asiakirjat, jotka annetaan tai lähetetään ko- missiolle, voivat olla joko suomen- tai ruotsinkielisiä. Mikäli niiden kääntämiseen on syytä, huolehtii siitä komissio.

Komission päytäkirjat ja pää- tökset on asianhaarain mukaan laadittava jommallakummalla tai kummallakin kielellä.

14 &

Kokouksiaan varten saa komis- sio asianomaisen lääninhallituksen määräyksen mukaan käyttää tar- peellisia huoneistotiloja käräjäta- lossa, koulussa tai muussa yleises- sä rakennuksessa. Lämmityksestä, siivouksesta ja muusta sellaisesta aiheutuneet erityiset menot on korvattava.

15 &

Komission päätöksistä ja muista toimituskirjoista suoritettavista maksuista antaa määräyksiä sen valtion hallitus, jonka alueella kanslia on; kertyneet maksut kuu- luvat sanotulle valtiolle.

123

exemplar av redovisningshandling- arna till myndighet i vardera sta- ten som regeringen i staten be- stämmer. Om revision bestämmer regeringarna i båda staterna ge- mensamt.

Vism bestämmelser om behand— lingen av mål och ärenden 13 &

Ansökningar och andra hand- lingar som inges eller insändes till kommissionen kan vara avfattade antingen på finska eller på svens- ka språket. I den mån översätt- ning är påkallad verkställes den genom kommissionens försorg.

Kommissionens protokoll och beslut skall efter omständigheter- na avfattas på ettdera eller på bå- da språken.

14 35

För sina sammanträden äger kommissionen enligt bestämman- de av vederbörande länsstyrelse disponera erforderliga lokaler i tingshus, skola eller annan allmän byggnad. Särskilda utgifter för uppvärmning, städning och dylikt skall ersättas.

1.5 fifi Om avgifter å kommissionens beslut och andra expeditioner med- delas bestämmelser av regeringen i den stat, där kansliet är beläget; influtna avgiftsmedel tillfaller den staten.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1971: 137

Liite B

Tomionjoen kalastusalueen kalas- tussääntö

Yleisiä määräyksiä

1 %

Tornionjoen kalastusalue käsit— tää seuraavat vesialueet:

Könkämäenon ja Muonionjoen sekä sen osan Tornionjoesta ja ne järvet, missä Suomen ja Ruotsin välinen valtakunnanraja kulkee (rajajoet);

ne järvet ja vesistöt, jotka ovat rajajokien haarautumia;

ne erityiset lasku-uomat, jotka muodostuvat Tornionjoen eri suuhaaroista; sekä

sen osan Pohjanlahtea, joka si- jaitsee Suomen ja Ruotsin puolei- sissa Alatornion kunnissa leveysas- teen 65035'P pohjoispuolella.

Sitä osaa Tornionjoen kalastus- alueesta, joka on pohjoispuolella jokisuuta, eli Hellälän pohjoisen niemen kärjestä Suomen puolella Ruotsin puolella lähinnä vastassa olevan Virtakarin niemen kärkeen vedettyä suoraa viivaa, sanotaan jokialueeksi; siitä etelään olevaa osaa sanotaan merialueeksi. Tor- nionjoen lasku-uomat kuuluvat jokialueeseen. 25

Tässä säännössä tarkoitetaan kiinteällä pyydyksellä: kiinteää kalastuslaitetta ja lisäksi johtoai- dalla varustettua pyydystä, joka vajoin, painoin tai muulla tavoin on kiinnitetty pohjaan tai rantaan ja joka on tarkoitettu olcmaan pai- koillaan kahta vuorokautta pitem- män ajan kerrallaan;

kiinteällä kalastus/aittealla: ra- kennettua tai puusta tehtyä kalan- pyydystä, joka on pysyväisluontoi- nen, niin kuin pato;

isorysällä: rysää, joka joltakin osaltaan on korkeampi kuin 1,5 metriä; sekä

124

Bilaga B

Stadga för fisket inom Torne älvs fiskeområde

Allmänna bestämmelser

1 %

Torne älvs fiskeområde omfattar följande vattenområden, nämligen

Könkämä och Muonio älvar samt den del av Torne älv och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Finland och Sverige löper (gräns- älvarna),

de sjöar och vattendrag vilka utgör sidogrenar av gränsälvarna,

de särskilda utflöden som bildas av Torne älvs skilda mynningsgre- nar.

den del av Bottniska viken som ligger inom finska och svenska Nedertorneå socknar norr om la- titudsparallellen 65035'N.

Den del av Torne älvs fiskeom- råde som ligger norr om älvmyn- ningen, bestämd såsom en rät linje mellan spetsen av Hellälä norra udde på finska sidan och udden Virtakari på närmast motliggande svenska land, benämnes älvområ- det; den del som ligger söder där- om benämnes havsområdet. Torne älvs utflöden tillhör älvområdet.

2s

I denna stadga förstås med fast redskap: fast fiskeverk, så ock med ledarm försett fiskered- skap, vilket med pålar eller tyng- der eller på annat sätt fästes vid bottnen eller stranden och är av- sett att kvarstå längre tid än två dygn i följd;

fast fiskeverk: byggt eller timrat fiskeredskap av me "a stadigvaran- de natur (pata):

.norryssja: ryssja, som i någon del har större höjd än 1,5 meter;

• Sida 125
•  Original

Prop. 1971: 137

laiskalla eli kosteverkolla: verk- koa, jonka toinen pää on kiinnitet- ty luonnollisen tai keinotekoisen virtasuojan kosteeseen.

3 5 Silmänsuuruudella tässä säännössä: lzavaspyydyksessä, joka voidaan velää suoraksi: vastakkain ja pi- simmällä toisistaan olevien solmu- jen kcskipisteiden väliä, mitattuna pyydyksen ollessa märkänä ja sil- män ollessa vaakasuoraan vedetty- nä pyydyksen pituussuuntaan: sc— kä lzavaspyydyksessii, jota ei voida vetiiä suoraksi: silmän kahden lä— hinnä toisistaan olevan vastakkai- sen sivun lyhintä väliä. Silmänsuuruutta koskevaa mää- räystä ei ole katsottava rikotun, milloin muutama silmä poikkeaa määrätystä mitasta.

tarkoitetaan

Kalastilksen lzoito ja lzm'foittami- nen

4 %

Kalaväylästä jokialueella ja me- rialueen rauhoituspiireistä määrä- tään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen 5 lu- vun 2 ja 3 artiklassa.

Rajajokisopimuksen 5 luvun 4 artiklassa on määräyksiä, jotka kieltävät kalastuksen merialucella lähinnä jokisuuta.

5 %

lsorysällä kalastaminen jokia- lueella on kielletty.

Kalastus keinotekoiseen virta- suojaan asetetulla laiskalla eli kosteverkolla on kielletty.

6 % Kalastus atraimella on kielletty. Kalastus varrellisella kalakou- kulla on kielletty; sellaista välinet- tä saa kuitenkin käyttää muuhun pyydykseen tarttuneen kalan nos-

125

Iaiska eller kosteverkko: nät vars ena ände fastgjorts i skydd av naturligt eller anlagt strömhinder.

3 S' Med maskstorlek förstås i denna stadga

beträffande nät som kan sträc- kas: avståndet mellan motstående och längst från varandra belägna knutars mittpunkter, mätt då red- skapet är vått och maskan sträckt diagonalt i nätslingans längdrikt- mna:

beträffande nät som ej kan sträckas: kortaste avståndet mellan de två närmast varandra belägna motstående sidorna i maskan.

Bestämmelse om maskstorlek skall ej anses överträdd därigenom att en eller annan maska avviker från det bestämda måttet.

F iskels vård och bedrivande

4 %

Om fiskådra inom älvområdet och fredningszoner inom havsom- rådet stadgas 1 kap. 5 art. 2 och 3 i gränsälvsöverenskommelsen.

Vissa förbudsbestämmelser i frå- ga om fisket i havsområdet när- mast älvmynningen gäller enligt kap. 5 art. 4 i gränsälvsöverens- kommelsen.

5

(f./)

Fiske med storryssja är förbju- det inom älvområdet.

Fiske med laiska eller koste- verkko i skydd av anlagt ström- hinder är förbjudet.

6 % Fiske med ljustcr är förbjudet. Fiske med huggkrok, som är försedd med skaft, är förbjudet; dock får sådant redskap användas för att bärga fisk, som fångats med

• Sida 126
•  Original

Prop. 1971: 137

tamiseen. Mitä tässä on sanottu. koskee myös muuta välinettä jolla kalan voi keihästää.

7 % Haavilla kalastettaessa ei saa käyttää tulta tai valoa.

8 s

Kalastus harrilaudalla tai siihen verrattavalla pyydyksellä, kuten kalastajien välille pingoitetulla sii- malla yksine tai useampine peruk- keineen, joihin on kiinnitetty koukkuja, uistimia tai muita vie— heitä, sekä veto tai heittosiimalla, jossa samassa siimassa on enem— män kuin kolme erillistä koukkua, on jokialueella kielletty.

9 &

Räjähdysaineen. huumaavan tai myrkyllisen aineen taikka sähkö- virran käyttämincn kalastuksessa on kielletty.

Kalastukseen älköön myöskään käytettäkö sellaisia pohjassa, ve— dessä tai sen yläpuolella olevia esi— neitä, joiden tarkoituksena on pe— lottamalla ohjata kala pyydykseen.

Kalastaminen on kielletty.

ampuma-aseella

1.0 &

Könkämäenossa Kilpisjärvcstä Lätäsenon yhtymäkohtaan on kai- kenlainen kalastus kielletty syys— kuun 15 päivän alusta lokakuun 20 päivän loppuun.

Jokialueclla Lätäsenon yhtymä- kohdasta alavirtaan on kalastus kiinteällä pyydykscllä kielletty syyskuun ] päivän alusta syyskuun 14 päivän loppuun.

Jokialueclla Lätäsenon yhtymä- kohdasta alavirtaan 011 kaikenlai- nen muu kalastus kuin nahkiaisen (silmun) pyydystäminen kielletty syyskuun 15 päivän alusta marras- kuun 15 päivän loppuun.

126

annat redskap. Vad nu sagts gäl- ler även annat redskap varmed fisk kan spetsas.

'7

J.]? Vid fiske med håv får eld eller ljus ej användas.

8.5

Fiske med utter och därmed jämförligt redskap, såsom mellan fiskande sträckt rev med en eller flera tafsar, på vilka fästats krok, drag eller dylikt, ävensom fiske med släp- eller kastlina, varå fäs- tats flera än tre särskilda krokar på samma rev, är förbjudet i älv- området.

95

Fiske med sprängämne, dövan- de- eller giftigt ämne eller elektrisk ström är förbjudet.

Vid fiske får ej heller användas sådana föremål eller anordningar på bottnen eller i eller ovanför vattnet, vilkas ändamål är att skrämma fisken in i fångstredska— pen.

Fiske med skjutvapen är förbju- det.

10 få

1 Könkämä älv från utloppet ur sjön Kilpisjärvi till Lätäsenos in— flöde är allt fiske förbjudet under tiden från och med den 15 sep- tember till och med den 20 okto- ber. Inom älvområdet nedströms Lä- täsenos inflöde är fiske med fast redskap förbjudet från och med den 1 september till och med den 14 september. Inom älvområdet" nedströms Lä- täsenos inflöde är allt fiske efter annan fisk än nejonöga (nätting) förbjudet under tiden från och med den 15 september till och med den 15 november.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1971: 137

115

Jokialueclla on kalastaminen nuotalla tai kulteella muussa kuin kiinteässä kalastuslaittecssa sa- moin kuin kalastaminen ajoverkol- la kieletty kello 8 ja kello 1.8 vä- lillä Ruotsin aikaa ja vastaavana aikana Suomen aikaa.

12 % Ravustantinen on kielletty, jol- lei rajajokikomissio toisin määrää.

Hclmisimpukan pyydystäminen on kielletty.

13 %

Seuraavia kalalajeja ei saa pyy- dystää jollei kala täytä alempana mainittua vähimmäismittaa mitat- tuna leuan päästä pyrstöcvän uloitnpaan kärkeen:

1.) lohi 50 senttimetriä; 2) taimen kalastettaessa Kilpis- järvessä ja Könkämäenossa Lätä- senon yhtymäkohtaan saakka 25 senttimetriä ja muualla Tornion- joen kalastusalueella 35 sentti- metriä; sekä

3) harjus 25 senttimetriä.

14 &

Joka luvallista kalalajia pyydys- täessään on tahtomattaan saanut kalan, jota hän 1.0 åm 3 kohdan tai 13 åm mukaan ei olisi saanut pyydystää, ei hänen, jos kala heti lasketaan takaisin veteen, katsota rikkoneen pyydystämiskieltoa.

15 &

Rauhoitusaikana, ja alueella, jol— la kalastus on kielletty, ei mitään kalanpyydyksiä, lukuun ottamatta nahkiaisen (silmun) pyydyksiä, mil- loin sellainen pyynti on sallittu, saa olla vedessä.

Kalastuksen päätyttyä on paalut, vaajat, pukit ja muut kalastuksessa käytetyt esineet viipymättå pois- tettava vedestä ja nostettava maalle.

127

11 5

Inom älvområdet är fiske med not eller kolk annorstädes än i fast fiskeverk samt fiske med driv- garn förbjudet under tiden mellan klockan 8 och 18 svensk tid eller motsvarande- finsk tid.

m_s

Kräftfiske är förbjudet om gränsälvskommissionen ej bestäm- mer annat.

Fiske efter pärlmussla är för- bjudet.

13 %

Fisk av följande slag får icke fångas, om den ej håller nedan an- givna minimimått räknat från nos- spetsen till stjärtfenans yttersta spets:

1) lax 50 centimeter; 2) laxöring vid fiske i sjön Kil- pisjärvi och i Könkämä älv ned till Lätäsenos inflöde 25 centime- ter samt vid fiske inom Torne älvs fiskeområde i övrigt 35 centimeter;

3) harr 25 centimeter.

14 &

Har någon vid fiske efter tillåtet fiskslag utan avsikt råkat fånga fisk, som han enligt 1.0 & tredje stycket eller 13 & icke ägt fånga, skall han, om fisken genast utsläp- pes i vattnet. icke anses ha över- trätt fångstförbudet.

15 5

Under fredningstid och inom område där fiske är förbjudet får inga fiskeredskap. utom redskap för fångst av nejonöga (nätting) såvitt sådan fångst är tillåten, fin- nas i vattnet.

Efter slutfört fiske skall pålar, stötar. bockar och annat vid fis- ket använt material ofördröjligen tagas upp ur vattnet och föras i land.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1971: 137

Patoa purettaessa on siihen kuu- luvat painot tuotava maalle.

Mateen pyydystämiseen talvella tarkoitettujen patojen kaikki ra- kennustarpect on keväällä ennen jäiden lähtöå poistettava vedestä ja nostettava maalle.

16 &

Kiinteän kalastuslaitteen seinä- mä on tehtävä siten, että pystyssä olevien liisteiden väli on vähin- tään 6 senttimetriä ja pitkällään olevien väli vähintään 9 sentti- metriä.

17 &

Siian tai muun pienemmän ka- lan pyydystämiseen tarkoitetussa padossa ei saa käyttää mutkaa eli potkuverkkoa eikä myöskään ry- sää, mertaa tai lanaa, jonka pyyn- tiaukko tai siinä oleva nielurengas on johonkin suuntaan läpimital- taan 16 senttimetriä suurempi.

18 &

Jokialueclla tulee kalanpyydyk- sesså olla seuraava silmänsuuruus: lohen ja taimenen pyyntiin tar- koitetussa pyydyksessä:

1) kiinteässä pyydyksessä vähin- tään 66 millimetriä;

2) nuotassa vähintään 100 milli- metriä, kuitenkin siten, että nuo- tassa, jota käytetään kalan nosta- miscen karsinapadossa, mitta saa olla vähintään 80 millimetriä; sekä

3) verkossa vähintään 100 milli- metriä; mmm kalan pyyntiin tarkoitetussa pyydyksessä:

]) padossa, rysässä, merrassa ja muussa lanassa kuin nahkiaispyy- dyksessä vähintään 60 millimetriä;

2) nuotassa vähintään 64 ja enintään 80 millimetriä; sekä

3) verkossa vähintään 60 ja enintään 80 millimetriä.

1.9 % Merialueella tulee kalanpyydyk-

sessä olla seuraava silmänsuuruus: kiinteässä pyydyksessä:

128

Till. pata hörande tyngder skall vid patans nedrivning föras i land.

Allt byggnadsmaterial till pata, avsedd för fångst av lake om vin- tern, skall före islossningen om våren tagas upp ur vattnet och föras i land.

"16 &

Grind i fast fiskeverk skall ut- föras med avstånd om minst 6 centimeter mellan stående spjälor och minst 9 centimeter mellan lig- gande spjälor.

17 5

] pata, avsedd för fångst av sik eller annat mindre fiskslag, får icke användas mocknät (potku- verkko), ej heller ryssja, mjärde el— ler tina i vilken ingångsöppningen eller dennas ring i någon riktning har större diameter än 16 centime- ter.

18 5

inom älvområdet skall fiskered- skap ha följande maskstorlek: redskap avsett för fångst av lax och laxöring:

]) fast redskap minst 66 milli— meter;

2) not minst 100 millimeter, dock att not som användes för fiskens upptagande i karsinapata, icke behöver hålla mer än 80 mil- limeter;

3) nät minst 100 millimeter;

redskap avsett för fångst av annan fisk:

1) pata, ryssja, mjärde samt an- nan tina än nejonögontina minst 60 millimeter;

2) not minst 64 och högst 80 millimeter;

3) nät minst 60 och högst 80 millimeter.

19 %

Inom havsområdet skall fiske- redskap ha följande maskstorlek: fast redskap:

• Sida 129
•  Original

Prop. 1971: 137

1.) jos pyydys on tarkoitettu silakan ja muikun pyyntiin, vähin- tään 24 millimetriä ja enintään 38 millimetriä niinsanotussa kalape- sässä; sekä

2) jos pyydys on tarkoitettu muun kalan pyyntiin, vähintään 66 millimetriä; nuotassa:

1) jos se on tarkoitettu silakan ja muikun pyyntiin, vähintään 24 millimetriä ja enintään 38 milli- metriä;

2) jos se on tarkoitettu lohen ja taimenen pyyntiin, vähintään 100 millimetriä; sekä

3) jos se en tarkoitettu muun kalan pyyntiin, vähintään 66 milli- metriä; verkossa:

1) jos se on tarkoitettu silakan, muikun ja syöttikalan pyyntiin, vähintään 24 millimetriä ja enin- tään 38 millimetriä; sekä

2) jos se on tarkoitettu muun kalan pyyntiin, vähintään 60 milli- metriä.

Jos tässä pykälässä mainitun silakan, muikun ja syöttikalan pyyntiin tarkoitetun pyydyksen käyttäminen osoittautuisi vaiku- tukseltaan vahingolliseksi näille tai muille kalalajeille, voi raja- jokikomissio rajoittaa pyydyksen käyttöä tai kieltää sen.

20 %

Rajajokikomissio voi antaa mää- räyksiä veteen asetettujen kalan- pyydystcn välisestä vähimmästä etäisyydestå sekä kiintciden kalan- pyydysten suoja-alueesta, jolla ]iikkuvan pyydyksen käyttäminen on kielletty.

21 %

Rajajokikomissio voi, sikäli kuin se kalastuksen hoidon kannalta tai kalanviljelystä tahi tieteellistä tar- koitusta vatten osoittautuu tar- peelliseksi, myöntää poikkeuksia

129

1) om redskapet är avsett för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter i det 5. k. fiskhuset;

2) om redskapet är avsett för fångst av annan fisk minst 66 mil- limeter; not:

1) om den är avsedd för fångst av strömming och siklöja minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2) om den är avsedd för fångst av lax och laxöring minst 100 mil- limeter;

3) om den är avsedd för fångst av annan fisk minst 66 millimeter;

Hill:

1) om det är avsett för fångst av strömming, siklöja och betes- fisk minst 24 millimeter och högst 38 millimeter;

2) om det är avsett för fångst av annan fisk minst 60 millimeter.

Om användning av sådant i denna paragraf omförmält redskap som är avsett för fångst av ström- ming, siklöja och betesfisk skulle visa sig inverka menligt på till- gången av dessa eller andra fisk- slag, äger gränsälvskommissionen begränsa eller förbjuda använd- ningen av redskapet.

20 %

Gränsälvskommissionen äger ut- färda bestämmelser angående visst minsta avstånd mellan utsatta fiskeredskap, så ock angående skyddsområden för fasta fiskered- skap inom vilka områden fiske med rörligt redskap skall vara för- bjudet.

21 &

Gränsälvskommissionen äger i den mån det finnes påkallat av fiskevårdshänsyn eller för fiskod- ling eller vetenskapligt ändamål medge undantag från bestämmelse

• Sida 130
•  Original

Prop. 1971: 137

tämän säännön määräyksistä.

Kalanistutusta, jota ei suoriteta erikseen annetun määräyksen täyt- tämiseksi, ei saa toimittaa ilman rajajokikomission lupaa. Lupa voi- daan antaa vasta, kun valtion kalastusviranomainen on puolta- nut hakemusta.

Ensimmäisessä ja toisessa mo- mentissa mainitussa luvassa on annettava asianmukaiset määräyk- set luvan väärinkäyttämisen estä- miseksi.

22 %

Rajajokikomissiolla on oikeus muussakin kuin 21 åzssä tarkoite— tussa tapauksessa myöntää poik— keuksia 10 sckä 16—19 Ö:a mää- räyksistä sikäli, kuin se osoittautuu tarpeelliseksi, Milloin kysymyk— sellä on erityistä merkitystä, on se alistettava molempien hallitusten harkittavaksi.

Kalanpyydysten merkitseminen 23 &

Pyyntiin asetettu kalanpyydys, jota ei valvota, on merkittävä si- ten, että merkinnästä selvästi il- menec, kuka on pyydyksen omis- taja tai käyttäjä, sekä hänen koti- paikkansa. Mcrkinnän tulee olla hyvin liavaittavissa ilman, että pyydystä tarvitsee nostaa vedestä.

Rikkomusvastnu _vm. 24 &

Joka tahallaan asettaa kalanpyydyksen tai muun laittecn ja sitä käyttää ilmeisesti sen vastaisesti, mitä rajajokisopi— muksen 5 luvun 2 tai 3 artiklassa on säädetty kalaväylästä tai rauhoi- tuspiircistä;

tahi, joka kalastaa selvästi vas- toin rajajokisopimuksen 5 luvun 4 artiklassa määrättyä kieltoa;

taikka, joka kalastaa tavalla, joka tämän säännön 5, 7 tai 9 åzssä on kielletty tai on vastoin ”10—13 åzssä olevaa määräystä,

130

i denna stadga.

Sådan utplantering av fisk, som ej sker till åtlydnad av föreskrift lämnad i särskild ordning, får icke äga rum utan medgivande av gränsälvskommissionen. Medgivan- de kan lämnas först efter tillstyr- kan av statlig fiskerimyndighet.

I samband med medgivande en- ligt första eller andra stycket skall kommissionen meddela lämpliga föreskrifter till förekommande av att medgivandet missbrukas.

22%

Gränsälvskommissionen äger även i annat fall än som avses i 21 å medge undantag från bestäm- melserna i 10 och 16—19 55 i den mån det finnes påkallat. Är frågan av särskild betydelse, skall den un- derställas båda regeringarnas pröv— ning.

tl/Ii'irkning av fiskeredskap

23 &

Fiskeredskap, som står ute och ej är under uppsikt, skall vara märkt på sådant sätt, att därav otvetydigt framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes hemvist. Märkningen skall kunna tydligt iakttagas utan att redskapet behöver tagas upp ur vattnet.

Ansvar m. m. 24 5

Den som uppsåtligen anbringar och brukar fiskered- skap eller annan anordning i up— penbar strid mot vad som enligt kap. 5 att. 2 eller 3 i gränsälvs— överenskommelsen gäller om fisk- ådra eller fredningszoner,

eller fiskar i uppenbar strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 att. 4 i gränsälvsöverenskommelsen,

eller fiskar på sätt som enligt 5, 7 eller 9 5 i denna stadga är för- bjudet eller i strid mot föreskrift i 10—13 &, dömes till böter eller

• Sida 131
•  Original

Prop. 1971: 137

tuomittakoon sakkoon. tahi van- keuteen enintään kuudeksi kuu- kaudeksi.

25 &

Sakkoon tuomitaan, jos joku tahallaan

kalastaa 6 tai 8 åsså kielletyllä pyydyksellä:

tai, harjoittaakseen taikka edis— tääkseen kalastamista 6 åzn 1 mo- mentissa tai 8 åsså tarkoitetulla pyydyksellä, ottaa kalavesille men— nessään mukaansa tällaisen pyy- dyksen;

tai, harjoittaakseen taikka edis- tääkseen 9 än 1 tai 2 momen- tissa mainittua kalastusta, ottaa kalavesille mennessään mukaansa sellaiseen kalastukseen tarkoitetun aineen, esineen tai laitteen; -

tai kiinteässä kalastuslaitteessa käyttää pyyntiaukkoa, jossa liis- teiden väli ei ole 16 åzn mukai- nen;

tai kalastaa pyydyksellä, joka 17 åzssä on kielletty, tai pyydyk- sellä, jossa silmänsuuruus ei vas- taa 18 tai 19 åzn määräyksiä;

tai rikkoo 20 åm nojalla annet- tua määräystä;

tai istuttaa kalaa ilman 22 åzn 2 momentissa mainittua lupaa;

taikka kalastaa vastoin rajajoki- sopimuksen 5 luvun 5 artiklan 2 momentin nojalla annettua mää— räystä.

26 &

Joka tahallaan tai varomatto- muudesta rikkoo 15 tai 23 åzn määräyksiä, tuomittakoon sak- koon.

27 &

Jos jonkun todetaan syyllisty- neen 24 tai 25 åzn mukaan ran- gaistavaan kalastukseen, on pyy- dystetty kala tai, milloin se on pilaantunut taikka ei enää ole tallclla, sen arvo julistettava mene- tetyksi, mikäli tätä ei katsota il- meisesti kohtuuttomaksi.

131

fängelse i högst sex månader.

25 5

Till böter dömes, om någon uppsåtligen

fiskar med redskap som enligt 6 eller 8 % är förbjudet,

eller i avsikt att bedriva eller främja fiske med redskap som av- ses i 6 5 första stycket eller 8 5 vid färd å fiskevatten medför så- dant redskap,

eller i avsikt att bedriva eller främja fiske som sägs i 9 & första eller andra stycket vid färd å fiske- vatten medför ämne, föremål eller anordning avsedd för sådant fiske,

eller i fast fiskeverk begagnar grind, som icke håller i 16 & angiv- na avstånd mellan spjälorna,

eller fiskar med redskap som en- ligt 17 5 är förbjudet eller med redskap som icke håller i 18 eller 19 å angivna maskstorlek,

eller bryter mot bestämmelse som utfärdats med stöd av 20 5,

eller utplanterar fisk utan till- stånd som sägs i 22 å andra styc- ket,

cller fiskar i strid mot föreskrift meddelad enligt kap. 5 art. 5 and- ra stycket i gränsälvsöverenskom- melsen.

26 å '

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter föreskrif- terna i 15 eller 23 å dömes till böter.

27 &

Finnes någon ha gjort sig skyl- dig till fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 %, skall den fångade fisken eller, om den för— skämts eller ej är i behåll, dess vär- de förklaras förverkat, om det icke finnes uppenbart obilligt.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1971: 137

Jos jostakin kalaerästä tavataan sellaista kalaa, joka l momentin nojalla on oleva menetetty sen vuoksi, että se en pyydystetty lu- vattomana aikana tai on alamittais- ta, on, milloin kalaerän haltija ei heti omalla kustannuksellaan anna luotettavan henkilön lajitella muu- ta kalaa erilleen, myös viimeksi mainittu kala julistettava menete- tyksi. mikäli tätä ei katsota ilmei- sesti kohtuuttomaksi.

Milloin kala julistetaan menetc- tyksi, on myös laatikko tai muu päällys, missä kalaa säilytetään, oleva menetetty.

285

Kalanpyydys, jota on käytetty 24 tai 25 än nojalla rangaista- vaan kalastukseen;

tai, joka, vaikka kalastamista ei olekaan harjoitettu, on otettu mukaan kalavesille mennessä olo- suhteissa, jotka 25 åzn mukaan aiheuttavat rangaistukscn;

tai, joka on ollut asetettuna pyyntiin vastoin 15 åm määräystä tai jätetty merkitsemättä 23 åzn mukaisesti,

on julistettava kokonaan tai osaksi menetetyksi, mikäli omis- taja tai hänen sijaisensa on tehnyt teon tai siihen tahallisesti myötä- vaikuttanut eikä menettäminen ole ilmeisesti kohtuutonta; jollei pyy— dys ole tallella, on sen arvo ju- listettava menetetyksi.

Mitä tässä pykälässä on sää- detty, ei koske ampuma-asetta.

29 &

Edellä 27 ja 28 åzssä omaisuu— den menettämisestä annetut mää- räykset eivät koske henkilöä, joka vilpittömässä mielessä on saanut omaisuuden tai erityisen oikeuden siihen.

Menetetyksi julistettu omaisuus tai sen arvo on tuleva sille val- tiolle, jossa menettämistä koskeva päätös annetaan.

132

Påträffas i ett parti fisk sådan fisk som enligt första stycket skall vara förverkad på den grund att den fångats å otillåten tid eller icke håller stadgat minimimått, skall, därest ej innehavaren av par- tiet genast på egen bekostnad lå- ter trovärdig person frånsortera den övriga fisken, även denna fisk förklaras förverkad, om det icke finnes uppenbart obilligt.

Förklaras fisk förverkad, skall även låda eller annan förpackning vari den förvaras, vara förverkad.

285

Fiskeredskap, vilket använts vid fiske som är straffbelagt enligt 24 eller 25 5,

eller som utan att fiske ägt rum medförts vid färd å fiskevatten under omständigheter som föran- leder straff enligt 25 &,

eller som stått ute i strid mot 15 5 eller utan märkning enligt

23 5,

skall förklaras helt eller delvis förverkat, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill och det ej är uppenbart obilligt; finnes redskapet ej i be- håll, skall i stället dess värde för- klaras förverkat.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej skjutvapen.

295

De i 27 och 28 åå meddelade bestämmelserna om förverkande gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

Förverkad egendom eller värdet därav skall tillfalla den stat i vil- ken beslutet om förverkande med- delats.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1971: 1.37

30 &

Jos 24 tai 25 åzssä tarkoitetussa tapauksessa joku tavataan verek- seltään tai jos kalavedestätavataan pyydys, joka tämän säännön mu- kaan on luvaton tai joka on ase-- tettu pyyntiin ilmeisesti vastoin .l.5 åzn säännöstä tai jätetty merkitse- mättä 23 äzn mukaisesti, voidaan omaisuus, joka 27 tai 28 äzn no- jalla voidaan julistaa menetetyksi, sekä vene ja muu, jolla voidaan olettaa olevan merkitystä leon sel- vittämisessä, takavarikoida.

Oikeus toimittaa takavarikko 1 momentin nojalla on. paitsi polii— siviranomaisella, poliisimiehellä ja virallisella syyttäjällä. myös valtion viranomaisen määräämällä kalas- tuksenvartijalla sekä asianomaisen meri- ja rajavartioston toimenhal- tijalla. Jos takavarikon on toimitta- nut muu kuin poliisiviranomainen, poliisimies tai virallinen syyttäjä. on takavarikosta mahdollisimman pian tehtävä ilmoitus poliisiviran- omaiselle tai syyttäjälle taikka lä- himmälle poliisimiehelle: ilmoituk- sen saajan tulee menetellä niin kuin hän itse olisi toimittanut ta- kavarikon.

31 &

Milloin on ilmeistä, että kalan- pyydys on asetettu tai muuhun toimenpiteeseen ryhdytty vastoin kalaväylästä tai rauhoituspiireistä rajajokisopimuksen 5 luvun 2 tai 3 artiklan mukaan voimassa olevia määräyksiä taikka vastoin sanotun sopimuksen 5 luvun 4 artiklassa säädettyä kieltoa, eikä asiaa teh- dyn huomautuksen johdosta heti korjata, tulee paikkakunnan ulos- ottemiehen vahinkoa ki sin—een ha- kemuksesta ja toimitettuaan _vh- dessä luotettavan henkilön kanssa paikalla katselmuksen antaa tar- vittavaa virka-apua niskoittelevan kustannuksella.

Milloin yleistä kalastusetua lou- kataan. voi myös virallinen syyttä- ja. valtion kalastusvirkamies tai 5 Riksdagen 1971. ] ra,-nl. Nr 137

133

SU ä

Ertappas någon i fall som avses i 24 eller 25 5 på bar gärning eller anträffas i fiskevatten redskap, som enligt denna stadga är otillåtet eller som står ute i uppenbar strid mot vad i 15 & stadgas eller titan märkning som sägs i 23 %, kan egendom, som enligt 27 eller 28 5 kan förklaras förverkad, ävensom båt eller annat, som kan antagas äga betydelse för utredningen om gärningen, tagas i beslag.

Behörighet att taga egendom i beslag enligt första stycket tillkom— mer, förutom polismyndighet, po- lisman och åklagare, även fiske- tillsynsman, som "förordnats av statlig myndighet samt befattnings— havare vid vederbörande kust- och gränsbevakning. Har egendom be- slagtagits av annan än polismyn- dighet. polisman eller åklagare. skall anmälan om beslaget snarast möjligt göras till polismyndighet eller åklagare eller till närmaste polisman: den som erhållit sådan anmälan har att förfara som om han själv gjort beslaget.

31 å

Finnes uppenbart att fiskered— skap utsatts eller annan anordning vidtagits i strid mot vad som en- ligt kap. 5 att. 2 eller 3 i gräns— älvsi'ivercnskommelsen gäller om fiskådra eller fredningszoner eller i strid mot förbudsbestämmelse i kap. 5 art. 4 i nämnda överens- kommelse, och följer ej rättelse genast. efter det tillsägelse skett. äger på ansökan av den som lider skada utmätningsmannen i orten att. sedan han med trovärdig per- son hållit syn på stället, meddela nödig handräckning på den tred— skandes bekostnad.

Beröres allmänt fiskeintresse, kan även åklagare, statens fiskeri- tjänstcman eller fisketillsynsman

• Sida 134
•  Original

Prop. 1971: 137

valtion viranomaisen määräämä kalastuksenvartija pyytää virka- apua.

32 &

Jos kalanpyydyksen omistaja tai haltija laiminlyö täyttää 15 åzssä säädetyn velvollisuutensa, on ulos- ottomiehen asiana määrätä työn

teettämisestä laiminlyöjän kustan- .

nuksella.

33 &

Syyte tämän säännön rikkomi- sesta on pantava vireille sen paik- kakunnan yleisessä alioikeudessa, missä rikkomus on tapahtunut, tai yleisessä alioikeudessa sillä paikkakunnalla jommassakummas- sa valtiossa, missä rikkomuksesta epäillyllä on kotipaikka tai missä hän pysyvähkösti oleskelee.

134

som förordnats av statlig myndig- het söka handräckning.

32 &

Försummar ägare eller inneha- vare av fiskeredskap att fullgöra vad i 15 Q är stadgat, äger utmät- ningsman förordna om arbetets verkställande på den försumliges bekostnad.

JJ

Åtal för brott enligt denna stad- ga skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort där överträdel- sen begåtts eller vid allmän under- rätt i den ort inom endera staten där den misstänkte har sitt hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1971: 137

Liite C

Sääntö, joka koskee Suomen ja Ruotsin välisen rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklassa tarkoitetun toiminnan lupakäsittely- ja ilmoi- tusvelvollisuutta

1 %

Tässä säännössä tarkoitetaan luvalla sellaista lupaa Suomen ja Ruotsin välisen rajajokisopimuksen 6 luvun 3 artiklan mukaiseen toi— mintaan, jonka suomalais-ruotsa— lainen rajajokikomissio antaa sano- tun sopimuksen 6 luvun 4 pykälän mukaisesti.

za

Seuraavan laatuisia tehtaita tai muita laitoksia ei saa perustaa il- man lupaa, jos laitoksessa tullaan harjoittamaan toimintaa, jota tar- koitetaan rajajokisopimuksen 6 lu— vun 3 artiklassa:

1. kaivos tai rikastuslaitos,

2. sintrauslaitos, rauta- tai te- rästehdas tai raudanseostuslaitos,

3. metallitehdas tai metallinja- lostuslaitos,

4. metallien pintakäsittelyä suorittava laitos,

5. vallmo,

6. kaapelitehdas,

7. sementtitehdas, murskaamo, sepelilaitos, kivenhakkaamo,

8. kalkkia tai kalkkituotteita valmistava laitos,

9. asfalttitehdas, öljysoralaitos, 10. liitutehdas, 11. mineraaleihin perustuvia ra- kennusaineita valmistava laitos,

12. mineraalivillatehdas, 13. kalliolouhos taikka kiven-, soran- tai hiekanottopaikka,

14. posliini-, kaakeli- tai savi- tuotetehdas,

15. lasinvalmistustehdas,

16. puunkyllästyslaitos, 17. puuhioke-, paperi-, sellu- loosa- tai rakennuslevytehdas,

18. sokeritehdas,

135

Bilaga C

Stadga om prövnings- och anmäl- ningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gräns- älvsöverenskommelsen mellan Sve- rige och Finland 1 5

Med tillstånd avses i denna stadga sådant tillstånd till verk- samhet enligt kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mel- lan Sverige och Finland som en- ligt kap. 6 art. 4 i nämnda över- enskommelse lämnas av finsk- svenska gränsälvskommissionen.

2 %

Följande slag av fabriker eller andra inrättningar får ej anläggas utan tillstånd om verksamhet, som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvs- överenskommelsen, skall bedrivas .vid inrättningen:

1. gruva eller anrikningsverk, 2. sintrings-, järn eller stålverk eller ferrolegeringsverk,

3. metallverk eller metallraffi- naderi,

4. anläggning för ytbehandling av metall,

5. gjuteri,

6. kabelfabrik,

7. cementfabrik, krossverk, makadamverk, stenhuggeri,

8. anläggning för framställning av kalk eller kalkprodukter,

9. asfaltverk, oljegrusverk, 10. kritbruk, 11. fabrik för framställning av byggnadsmaterial på mineralbas,

12. mineralullsfabrik, 13. täkt av fast berg, sten, grus eller sand,

14. porslins-, kakel- eller ler- godsfabrik,

15. fabrik för framställning av glas,

16. träimpregneringsverk, 17. träsliperi, pappersbruk, cel- lulosa- eller wallboardfabrik,

18. sockerfabrik,

• Sida 136
•  Original

Prop. 1971: 137

19. tärkkelystehdas, 20. meijeri, kuivamaitotehdas

21. teurastamo, lihasäilyketeh- das tai destruktiolaitos,

22. kalajauho- tai kalaöljyteh- das tai kalanvalmistus- tai säilön- tätehdas,

23. vihannesten, juureksien, he- delmien tai marjojen valmistus- tai säilöntätehdas,

24. margariinitehdas, 25. hiivatehdas, 26. luujauho- tai nahkaliimateh- das,

27. panimo, mallastehdas, vii- nanpolttimo. virvoitusjuomateh- das.

28. einesvalmistetehdas, savus- tamo,

29. kahvinpaahtimo, 30. tekstiilejä valmistava tai vär- jäävä tehdas, villapesula,

31. pesulaitos. jossa voidaan käsitellä yli 500 kiloa pyykkiä vuorokaudessa,

32. parkitsimo tai muu nahan- käsittelylaitos,

33. peruskemikaaleja valmistava tehdas,

34. lannoitusainetta valmistava tehdas,

35. muovia, tekokuitua, synteet- tistä kumia tai muovituotteita val— mistava tehdas.

36. kumitehdas, 37. kimröökitehdas,

38. lääketehdas tai serobakterio- loginen laitos.

39. ruuti- tai räjähdysaineteh- das,

40. öljyn- tai rasvanpuhdistamo,

41. väriainetta, hartsia, vernis- saa tai liuotusainetta valmistava tehdas,

42. paperi-, muovi- tai tekokui- tuainciden kyllästystehdas,

43. elektrodikoksia, grafiittia tai grafiittielektrotleja valmistava teh- das,

44. täytemassoja tai pigment—

136 19. stärkelsefabtik, 20. mejeri, torrmjölk- eller glassfabrik, 21. slakteri, köttkonservfabrik eller destruktionsanläggning,

22. fiskmjöls- eller fiskoljefab- rik eller fabrik för beredning eller konservering av fisk,

23. fabrik för beredning eller konservering av grönsaker, rot- frukter, frukter eller bär,

24. margarinfabrik, 25. jästfabrik, 26. benmjöls- eller hudlimsfab- rik.

27. bryggeri, maltfabrik, sprit- fabrik, läskedrycksfabrik,

28. fabrik för framställning av färdiglagad mat, rökeri,

29. kafferosteri, 30. fabrik för beredning eller färgning av textilier, ulltvätteri,

31. tvättinrättning för mer än 500 kg tvättgods per dygn,

32. garveri eller annan anlägg- ning för Skinnberedning,

33. fabrik för framställning av baskeznikalier.

34. fabrik för framställning av gödselmedel,

35. fabrik för framställning av plast, konstfiber, syntetiskt gummi eller plastprodukter,

36. gummifabrik. 37. kimröksfabrik,

38. läkemedelsfabrik eller sero- bakteriologisk inrättning,

39. kt'u'- eller sprängämnesfab- rik.

40. fabrik för oljor eller fetter,

41. fabrik för framställning av färg, harls, fernissa eller lösnings- medel,

42. fabrik för impregnering av papper-, plast- eller konstfiberma- terial,

43. fabrik för framställning av elektrodkoks. grafit eller grafit- elektroder,

44. "fabrik för fillet- eller pig-

raffinering av

• Sida 137
•  Original

Prop. ]971: 137

tejä valmistava tehdas,

45. pesuainetehdas, 46. torjunta-aineita valmistava tehdas.

47. atomi- tai kaasuturbiinivoi- malaitos, _

48. höyryvoima- tai muu laitos, jossa lämmitykseen käytetään fos- siilista polttoainetta ja jonka tcho ylittää 5.0 MW,

49. hiili-, nestekaasu- tai asety- leenikaasulaitos, .

50. jätteidcn käsittely- tai säily- tyslaitos, johon tuodaan jätettä yli 50 tonnia vuodessa, tai öljyjätteen tai muun crityisjätteen käsittely- tai keskityslaitos,

51. romuvarasto tai romunkäsit— telylaitos.

52. eläintcnkasvattamo, jossa on tilaa yli 500 teurassialle tai 10.000 siipikarjayksilölle,

53. eläinlannan kuivaamislaitos, aikka

54. tehdas, josta myrkyn päästä- mistä voi tapahtua. '

3 %

Kysymyksen ollessa toimenpi- teestä, joka sisältää muutoksen laitokseen, jota tarkoitetaan 2 åzssä, tai tällaisen laitoksen käyt- töön, on voimassa seuraavaa.

Milloin toimenpide yhdellä ker- taa tai ajan mittaan voi aiheuttaa pilaantumisen lisääntymisen tai muutoksen. joka koskee pilaavan

ineen kokoonpanoa tai sen pääs- tämistapaa, toimenpidettä ei saa suorittaa ilman lupaa, jollei ole ilmeistä. että se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveydelliscltä tahi luonnonhoidon kannalta tai muuhun yleiseen etuun katsoen.

4 %

Jos laitos. joka mainitaan 2 åzssä, tehdään tai sitä muutetaan niin, että jätevesi laitoksesta johdetaan toiselle kuuluvaan jätevesilaitok-

137

rnentframsiällning,

45. tvättn'tedelsfabrik,

46. fabrik för framställning av bekämpningsmedel,

47. atom- eller gasturbinkraft- anläggning, - 48. ängkraftanläggning eller an- nan anläggning för eldning med fossilt bränsle .med tillförd effekt överstigande 50 MW,

49. kol-, spalt- eller acetylen- gasverk, _'

5.0. anläggning för behandling eller deponering av avfall, om den tillförda avfallsmängden översti- ' ger 50 ton om året. eller anlägg- ning för behandling eller central uppsamling av ,oljeavfall eller an- nat Specialavfall,

51. skrotupplag eller ning för skrothantering,

52.- anläggning för djurhållning med utrymme för mer än SCO slaktsvin eller 10 000 fjäderfän,

53. anläggning för torkning av ' animalieproducerad gödsel,

54. fabrik, från vilken utsläpp av gift kan komma att ske.

anlägg-

3 5

I fråga om åtgärd som innefat tar ändring av inrättning som an- ges i 2 & eller ändring av använd ningen av sådan inrättning gällel följande. , .

Kan åtgärden på en gång eller efter hand medföra ökning av förorening eller ändring av förore- nings sammansättning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas utan tillstånd, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso— eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

45

Skall inrättning som anges i 2 % utföras eller ändras så att avlopps- vattnet från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör an-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1971: 137

seen, ei tämä saa laskea jätevettä jätevesilaitoksesta ilman lupaa.

5å

Seuraavan laatuista jätevettä ei saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen tai johtaa toiselle kuuluvaan jätevesilaitok- seen ilman lupaa:

1. jätevettä asutustaajamasta, joka käsittää enemmän kuin 200 asukasta, tai yli 200 henkilölle tar- koitetusta kasarmista, hotellista, sairaalasta tai muusta niihin ver- rattavasta laitoksesta,

2. puristusmehua siilolaitokses- ta,

3. virtsaa eläinsuojasta,

4. heraa, joka ci ole pelkästään jätteen luontoista,

5. metalliteollisuudessa pintakä— sittelyyn käytettävää kylpyliuosta tai tällaisen kylpyliuoksen väke- vöitynyttä huuhteluvettä.

6 %

Jos rajajokisopimuksen nojalla tai aikaisemmin voimassa olleen järjestyksen mukaisesti on myön- netty lupa johtaa jätevettä,. jota tarkoitetaan 5 åzssä, ei jätevettä saa ilman lupaa päästää suurempia määriä laadultaan tai koostumuk- seltaan toisenlaisena kuin aikaisem- min on määrätty, ellei ole ilmeistä, että se voi tapahtua ilman merkit- tävää haittaa terveydelliseltä tahi luonnonhoidon kannalta tai muu- hun yleiseen etuun katsoen.

x] ff./a Kiinteätä jätettä tai muuta kiin- teätä ainetta maalta, rakennuk— sesta tai laitoksesta ei saa päästää vesistöön, järveen tai muuhun vesialueeseen ilman lupaa, ellei ole ilmeistä, että se voi tapahtua ilman merkittävää haittaa terveydelliseltä tai luonnonhoidon kannalta tai muuhun yleiseen etuun katsoen. Mitä tässä on sanottu, koskee vas-

138

nan, får denne ej utsläppa avlopps- vattnet från avloppsanläggningen utan tillstånd. 5 %

Avloppsvatten av följande slag .får ej utsläppas i vattendrag, sjö

eller annat vattenområde eller le- das till annan tillhörig avloppsan- läggning utan tillstånd:

1. avloppsvatten från tätbebyg- gelse med mer än 200 invånare el- ler från kasern, hotell, sjukhus el- ler därmed jämförlig inrättning,- avsedd för mer än 200 personer,

2. pressaft från siloanläggning,

3. urin från djurstall,

4. vassle, som ej är av endast spillkaraktär,

5. ytbehandlingsbad i metallin- dustri eller koncentrerat sköljvat- ten från sådant bad.

'65

Har tillstånd att avleda avlopps- vatten som anges i 5 & lämnats en- ligt gränsälvsöverenskommelsen el- ler enligt tidigarc gällande ord- ning, får avloppsvatten icke utan - tillstånd utsläppas till större mängd, av annan art eller sam- mansättning eller på annat sätt än som tidigare har bestämts, om- det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt el- ler med hänsyn till annat allmänt intresse.

7 %

Fast avfall eller annat fast ämne från mark, byggnad eller anlägg- ning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde utan tillstånd, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller natur- vårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse. Vad som har sagts nu äger motsvarande

• Sida 139
•  Original

Prop. 1971: 137

taavastj kiinteän aineen varastoi- mista siten, että vesialue voi pi- laantua.

8 %

Sikäli kuin luvanhakuvelvolli- suutta 2—7 & mukaan ei ole ole- massa, on siinä valtiossa, jossa toi- mintaa aiotaan harjoittaa säädetty ilmoittamisvelvollisuus voimassa siellä noudatettavien määräysten mukaisesti.

9 %

Lupakäsittely- tai ilmoitusvel- vollisuutta ei ole olemassa kysy- myksen ollessa toimenpiteestä, jo- hon lupa on annettu tai josta il- moitus tai hakemus on tehty aikai- semmin voimassa olleen järjestyk- sen mukaisesti.

139

tillämpning i fråga om uppläggan— de av fast ämne så att vattenom- råde kan förorenas.

8 %

I den mån tillståndsplikt enligt 2—7 55 icke föreligger skall gälla föreskriven anmälningsplikt enligt bestämmelserna i den stat där verksamheten skall bedrivas.

9 %

Prövnings- eller anmälningsskyl- dighet föreligger icke beträffande åtgärd vartill tillstånd lämnats eller varom anmälan eller ansökan gjorts enligt tidigare gällande ord- ning.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1971: 137

2 Ehdotus Iisåykseksi Suomen ja Ruotsin kesken 17 päivänä helmi- kuuta 1949 uitosta Tornion ja Muonion rajajoissa tehtyyn sopi- mukseen

Suomen hallitus ja Ruotsin halli— tus ovat katsoneet tarpeelliseksi tänään Suomen ja Ruotsin välillä tehdyn rajajokisopimuksen yh- teydessä tehdä tiettyjä lisäyksiä molempien maiden välillä 17 päi- vänä helmikuuta 1.949 uitosta Tor— nion ja Muonion rajajoissa teh- tyyn sopimukseen ja tällä sopimuk- sella vahvistettuun sääntöön. joka koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä, sekä tässä tarkoituksessa sopinect seuraavaa:

I artikla

Yhteisen uiton lopettamisesta Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä sekä ennalleen pa- lauttamistoimenpiteistä on mää— räyksiä tämän liitteenä olevassa lisäyksessä sääntöön. joka koskee uittoa Tornion ja Muonion raja- jokien uittoväylässä.

II artikla

Mitä on säädetty lääninhallituk— sesta säännössä, joka koskee uittoa Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä. koskee rajajokisopi- muksessa tarkoitettua rajajokiko- missiota. Komissio tulee myös uittoyhdistyksen hallituksen tilalle, jes- uittoy'ndistystä ei enää ole.

Hi artikla

Uitosta Tornion ja Muonion ra— jajoissa tehdyn sopimuksen V ar- tiklan mukaista maksua ei enää peritä. Maksut, jotka on peritty sanotun artiklan mukaisesti ja joita ci ole otettu käytettäväksi niitä varten määrättyyn tarkoitukseen. on siirrettävä rajajokisopimuksen 9 luvun 8 artiklassa mainittuun rahastoon.

140

2 Förslag till tilläggsöverenskom- melse till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Tor- ne och Muonio gränsälvar

Sveriges regering och Finlands regering har i anslutning till gräns- älvsöverenskommelsen denna dag mellan Sverige och Finland funnit erforderligt att göra vissa tillägg till överenskommelsen mellan de båda länderna den 17 februari "1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar och till den ge- - nom denna överenskommelse an- tagna stadgan angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled samt har i sådant syfte överenskommit följande.

Art. I

Om avveckling av allmän flott- ning i Torne och Muonio gräns- älvars flottled och om återställ- ningsåtgärder finns bestämmelser i den härvid såsom bilaga fogade tilläggsstadgan till stadgan angåen- de flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.

Ari. 11

Vad som är föreskrivet om läns- styrelse i stadgan angående flott- ningen i Torne och Muonio gräns- älvars flottled skall avse den i gränsälvsöverenskommelsen angiv- na gränsälvskommissionen. Denna skall även träda i flottningsstyrel- sens ställe, om flottningsförening ej finnes.

Art. Ill

Avgift enligt art. V i överens- kommelsen om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skall icke vidare utgå. Avgifter som utgått enligt denna artikel och som icke tagits i anspråk för därmed avsett ändamål skall tillföras den i kap. 9 art. 8 i gränsälvsöverenskom- melsen angivna fonden.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1971: 137

IV artikla

Kummankin maan viranomais- ten asiana on sallia niiden, jotka vastaavat ennalleenpalauttamis- työstä, sitä johtavat tai siihen osallistuvat, sanottua työtä varten ylittää raja siellä, missä se työn kannalta on soveliasta, samoin kuin antaa heille mahdollisimman suuret helpotukset kysymyksen ol- lessa passista ja muista henkilölli- syyttä osoittavista asiakirjoista sekä siitä ajasta, jona rajan ylittäminen ja viipyminen toisen valtakunnan alueella voi tapahtua.

Tämä sopimus, joka on tehty kahtena suomen- ja ruotsinkielise- nä kappaleena, on ratifioitava. Ra- tifiointiasiakirjat on mahdollisim- man pian vaihdettava Helsingissä. Sopimus tulee voimaan kun se en ratifioitu, kuitenkin aikaisintaan samanaikaisesti rajajokisopimuk- sen kanssa. Kysymyksen ollessa erimielisyydestä valtioiden välillä tämän sopimuksen ja siihen liitty-' vän säännön tulkinnasta ,ja sovel- tamisesta sekä sopimuksen irtisa— nomisesta noudatetaan, mitä vuo-

den 1949 sopimuksen VI ja VII - artiklassa on määrätty. Suomen- ja ruotsinkielisillä tekstcillä on sa- ma todistusvoima. '

141

Art. IV

Det åligger myndigheterna i var- dera staten att tillåta dem, som ansvarar för, leder eller deltager i arbetet med återställningsåtgärder att i och för sådant arbete över- skrida gränsen, varhelst detta är lämpligt för arbetet, ävensom att lämna dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra, legitimationshandlingar samt be- träffande tid, varunder gränsen må överskridas och vistelse ske inom staten.

Denna överenskommelse, som är avfattad i två exemplar på svens— ka och finska språken, skall rati- ficeras. Ratifikationshandlingarna skall snarast möjligt utväxlas i Helsingfors. Överenskommelsen träder i kraft när den ratificerats, dock tidigast samtidigt med gräns- älvsöverenskommelsen. I fråga om tvist mellan staterna om tolkning- en -och tillämpningen av denna överenskommelse med bifogad stadga och i fråga om uppsägning av överenskommelsen gäller sam- ma bestämmelser som enligt art. VI och Vlli 1949 års överens— kommelse.. De svenska' och fins-

' katexterna har samma vitsord.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1971: 137

Liite

I.isäys sääntöön, joka koskee uit- toa Tornion ja Muonion rajajo- kien uittoväylässä

1 &

Suunniteltaessa siirtymistä Tor- nion ja Muonion rajajokien uitto- väylässä tapahtuvasta uitosta muunlaiseen kuljetustapaan, uitta- jien on siitä ilmoitettava läänin- hallituksille ja rajajokikomissiolle.

Zå

Uittoväylään kuuluvan omaisuu- den myynnistä kertyviä ylijäämä- varoja älköön käytettäkö vuoden juoksevien menojen peittämiseen, vaan ne on käytettävä pääoman- lisäykseksi joko avustusrahastoon, joka on tarkoitettu uittopällikölle, muulle toimenhaltijalle tahi työn- tekijälle suoritettavien eläkkeiden, tapaturma- ja sairausavustuksien sekä maiden niiden kaltaisten mak- sujen eri vuosina aiheuttamien me- nojen tasoittamiseen, tai rahastoon 5 å1ssä mainittuja ennalleenpa- lauttamistoimenpiteitä varten.

Avustusrahaston hallinnosta ra- jajokikomissio voi antaa ohje- säännönluontoisia määräyksiä. Rahaston varat on pidettävä eril- lään yhdistyksen muista varoisla älköönkä niitä käytettäkö tai ulos- mitattako muuhun kuin siihen tar- koitukseen, jota varten rahasto on muodostettu.

Mikäli rahastoon syntyy ylijää- mää, rajajokikomissio päättää sen käytöstä.

3 &

Siinä tapauksessa, että yhteisuit- to Tornion ja Muonion rajajokien uittoväylässä on lopetettu tai on ilmeistä, että se pian lopetetaan, noudatetaan 4——14 åzn määräyk- sta.

4 & Rajajokikomissio voi sallia kun- nan, 6 åzn mukaisesti valitun toi-

142

Bilaga

'I'illäggsstadga till stadgan angåen- de flottningen i Torne och Muo- nio griinsälvars flottled

1 5 .

Planeras övergång från flottning i Torne och Muonio gränsälvars flottled till annat transportsätt, skall de flottande underrätta läns- styrelserna och gränsälvskommis- sionen härom.

29;

Behållningen av medel, som in- flyter efter avyttring av flottleden tillhörig egendom, må ej förbru- kas till gäldande av årets löpande utgifter utan skall användas så- som kapitaltillskott antingen till understödsfond till utjämnande av olika års utgifter för pensioner, olycksfalls— och sjukdomsunder— stöd och dylikt åt flottningschef, annan tjänsteman eller arbetare samt deras anhöriga eller till fond för sådana återställningsåtgär- der som angivesi 5 5.

För förvaltningen av understöds- fond kan gränsälvskommissionen fastställa reglementariska föreskrif- ter. Fondens medel skall hållas avskilda från övriga av föreningen. omhändcrhavda tillgångar och må icke användas eller tagas i mät för annat ändamål än det för vilket fonden bildats.

Uppkommer överskott i fond beslutar gränsälvskommissionen om användningen av detta.

3 5

4—14 55 gäller för det fall att "en allmänna flottningen upphört i Torne och Muonio gränsälvars flottled eller det är uppenbart att flottningen kommer att upphöra.

4 % Kommun. förvaltare. som är ut- sedd enligt 6 & eller den, som av

• Sida 143
•  Original

Prop. 1971: 137

mitsijan tai sen, jolle uittoväy- lässä olevan laitoksen pysyttämi- sestä saattaa olla haittaa, poistavan laitoksen oikeuksin vapaasti siitä määrätä. Rajajokikomissio antaa tarvittavat poistamista koskevat määräykset. Komissio voi tällöin määrätä, että se, jota poistaminen koskee, saa itse suorittaa työn ha- kijan kustannuksella, jollei tämä täytä hänelle asetettuja velvoituk— sra.

Jos on todennäköistä, että laitos on poistettavissa yleistä tai yksityis- tä oikeutta loukkaamatta, poista- minen saadaan toimittaa hankki- matta siihen komission lupaa. Jos toimitsija on valittu 6 åzn mukai— sesti ja toimenpitcen suorittaa toi- nen henkilö, on kuitenkin toimit- sijan annettava siihen suostumuk- sensa. Mikäli laitos on poistettu il- man edellä käypää tutkimusta, toimenpiteeseen ryhtynyt on todis- tamisvelvollinen kysymyksen olles- sa ennen toimenpidettä vesistössä vallinneista olosuhteista.

Jos kiinteä omaisuus saattaa va- hingoittua sen takia, että uittoväy- lässä oleva laitos poistetaan tai jos joku haluaa käyttää sellaista laitos- ta veden hyväksikäyttöä varten, rajajokikomissio voi määrätä. että laitos siirtyy kiinteistön omis- tajalle tai sille, joka haluaa käyttää vettä hyväkseen. Jos jompikumpi valtioista tai kunta turvatakseen yleisiä etuja haluaa ottaa uittoväy- lään kuuluvan laitoksen haltuunsa, komissio voi siitä päättää. Uusi omistaja on velvollinen ylläpitä- mään laitosta siten, ettei siitä ole vaaraa yleiselle eikä yksityiselle oikettdelle.

55

Jos uittoyhdistyksen varat ovat vclkoja suuremmat, ylijäämä on käytettävä vahinkoa tai haittaa eh- kä aiheuttavien uittoväylälaitteiden poistamiseen sekä vesistön ja sen äärellä olevan alueen saattami-

' inhämtas.

143

bibehållandet av anläggning för flottleden kan lida men, må av gränsälvskommissionen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bort- skaffade. Gränsälvskommissionen meddelar behövliga" föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Kom— missionen äger därvid bestämma att den som är beroende av bort- skaffandet får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligger att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att kommissionens tillstånd Har förvaltare utsetts enligt 6 & och skall åtgärden vid- tagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. l—Iar anläggningen bortskaffats utan föregående pröv- ning. är den som vidtagit åtgär- den bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhål- landena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i flottleden bort- skaffas eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodo- göra sig vattnet, äger gränsälvs- kommissionen bestämma att an- läggningen skall övertagas av fas- tighetsägaren eller den som vill till- godogöra sig vattnet. Vill någon av staterna eller kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger kommissionen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyl- dig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

5 5

Om flottningsföreningens till- gångar överstiger skulderna, skall behållningen användas för bort— skaffande av sådana flottledsan- ordningar som kan orsaka skada eller olägenhet samt för iord-

• Sida 144
•  Original

Prop. 1971: 137

seen ennen kaikkea kalastuksen ja luonnonsuojelun kannalta soveliaa-

seen kuntoon (ennalleenpalautta-" mistoimenpiteet).

Jos yhteisuitto on lopetettu vain osassa uittoväylää, on arvioitava se ylijäämä, jonka kohtuudellavoi—l. daan katsoa tulevan sen osalle.

Jos ylijäämää on vielä senkin. jälkeen, kun tarpeellisiin ennalleen- palauttamistoimenpiteisiin on ryh- dytty, ylijäämä on käytettävä raja- jokikomission määräämällä taval- la.

öä

Rajajokikomissio valitsee erityi-

sen toimitsijan ottamaan haltuun- sa uittoväylään kuuluvan omaisuu- den ja ryhtymään sen osalta tar- peellisiin toimenpiteisiin, sekä yli- jäämän ja niiden varojen puitteis- sa, jotka muutoin voidaan asettaa toimitsijan käytettäväksi, päättä- mään tarvittavista ennalleenpalau- tamistöistä ja suorituttamaan niitä. Toimitsijan on tällaisten toimen- piteiden ollessa kyseessä neuvotel- , tava asianomaisten viranomaisten, kuntien ja muiden edunhaltijain kanssa.

7 %

Toimitsijan ennallecnpalautta- mistoimenpiteitä koskeva-päätös on ilmoitettava kirjallisesti, jos sitä pyydetään tai jos asian laatu niin vaatii.

Päätös ilmoitetaan sille. jota se koskee, milloin tähän on aihetta.

Kanne päätöstä vastaan on pan- tava vireille rajajokikomissiossa kolmen viikon kuluessa tiedoksi- saa sista.

8 &

Toimitsijan käytettävissä olevat varat, jollei niitä heti tarvita, on talletettava pankkiin korkea vas- taan.

144

ningställande av vattendraget och intilliggande område i ett från, fö- reträdesvis fiske- och naturvårds- Synpunkt lämpligt skick. (återställ- ningsåtgärder). .

Om den allmänna flottningen upphört i endast del av flottled,

skall, den behållning framräknas som skäligen kan anses belöpa på delen. . Finnes behållning sedan behövli- ga återställningsåtgärder vidtagits, skall denna användas på sätt gräns- älvskommissionen bestämmer.

öå

Gränsälvskommissionen utser särskild förvaltare att övertaga"

.flottledens tillhörigheter och vid- .

taga erforderliga åtgärder därmed samt att inom ramen för behåll- ningen och dc—medel som" eljest kunna ställas till förvaltarens för— fogande besluta om och låta ut- föra behövliga återställningsåtgär- der. Förvaltaren skall i fråga om sådana åtgärder samråda med be- rörda myndigheter, kommuner och andra intressenter.

7 %

Förvaltarens beslut i fråga om återställningsåtgärder skall medde- las skriftligt, om det bcgäres eller sakens beskaffenhet påkallar det.

Beslutet delges den som beröres

av beslutet, om skäl föreligger till

det.

Talan mot beslutet föres hos gränsälvskommissionen inom tre veckor från delfåendet.

8 s ,. .. _, . Medel som står till förvaltarens'

_ förfogande skall insättas i. bank

mot ränta, om de ej behöver tagas i anspråk genast.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1971: 137

9.3

Toimitsijalle ennalleenpalaöttaf '

mistoimenpiteitä koskevasta työstä tulevasta korvauksesta päättää ra- jajokikomissio, Mikäli toimitsijan käytettävissä olevat varat eivät rii- tä korvaukseen, voidaan päättää, että valtiot yhteisesti suorittavat korvauksen.

10 &

Toimitsijan on tehtävä rajajo- kikomissiolle tili suorittamis'taan tehtävistä. Sitä varten toimitsijan on kalenterivuosittain annettava komissiolle kirjallinen selvitys, jo- ka kulloinkin sisältää, osaksi tiedot toimenpiteistä, joihin kalenteri- vuoden aikana on ryhdytty yhteis- uiton lakkauttamiseksi, sekä toi- mitsijalle lakkauttamisesta aiheu- tuneista menoista, osaksi tiedot niistä ennalleenpalauttamistoimen'— piteistä, joihin toimitsija vuoden kuluessa on ryhtynyt, osaksi tili- tykscn vuoden taloudenhoidosta, sekä osaksi tiedot toimitsijan kor- vausvaatimuksista hänen leenpalauttamistoimenpiteiden yh- teydessä suorittamastaan työstä.

Selvitys annetaan komissiolle seuraavan vuoden tammikuun lop- puun mennessä.

Ensimmäisen momentin mukai- nen selvitys annetaan myös, kun tehtävä on loppuun suoritettu.

11 &

Tarkastettuaan 10 5:11 mukaisen selvityksen rajajokikomissio päät- tää toimitsijalle ennalleenpalautta— mistoimenpiteitä koskevasta työstä suoritettavasta korvauksesta.

Sikäli kuin varoja on toimitsi- jan käytettävänä, komissio saa päättää korvauksen suorittamises- ta myös muuna kuin 1 momen- tissa tarkoitettuna ajankohtana.

ennal- '

145

9 5

. Om ersättning till förvaltaren . för dennes arbete beträffande åter- . ställningsåtgärder beslutar gräns- älvskommissionen. I den mån me- del som står _till förvaltarens för—. fogande icke räcker till för ersätt- ningen, må beslutas att ersättning- en skall betalas av de båda stater- na gemensamt.

105

Det åligger förvaltaren att redo- visa för sitt uppdrag inför gräns-' ' älvskommissionen. Förvaltaren skall därför för varje kalenderår avlämna en skriftlig redogörelse till kommissionen innehållande, i förekommande fall, dels uppgift om vidtagna åtgärder under ka- lenderåret för avveckling av flott-'

leden och förvaltarens kostnad för" '

avvecklingen, dels uppgift 'bm'd'e -

' återställningsåtgärder förvaltaren

vidtagit under året, dels en eko'no- misk redovisning för året, dels uppgift om förvaltarens ersätt- ningsanspråk för sitt arbete med återställningsåtgärder.

Redogörelsen inges till kommis- sionen före utgången av januari påföljande år.

Redogörelse enligt första stycket ' '

inges också när uppdraget full- gjorts.

11 5

Sedan gränsälvskommissionen granskat redogörelse enligt 10 &, beslutar kommissionen om ersätt- ning till förvaltaren för dennes ar- bete med återställningsåtgärder.

I den mån medel står till för- valtarens förfogande får kommisf' sionen besluta om ersättning även vid annan tidpunkt än som följer av första stycket.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1971: 137

12 &

Rajajokikomissio voi vapauttaa toimitsijan toimestaan ennen kuin tehtävä on saatettu päätökseen.

13 &

Rajajokikomissio voi velvoittaa toimitsijan esittämään sille suunni- telman ennalleenpalauttamistoi- menpiteistä. Rajajokikomissio" voi muutoinkin antaa tarkempia ohjei- ta toimitsijan toiminnasta.

14 &

Rannanomistaja tai muu. jolle uponneen puutavaran jättäminen paikoilleen voi tuottaa haittaa, saa nostaa sen ja on oikeutettu va- paasti siitä määräämään. Puutava- ran omistajalle, mikäli hän on tie- dossa. tai 6 äzn mukaisesti vali- tulle toimitsijalle on asiasta kui— tenkin ensin ilmoitettava sekä an- nettava kohtuullinen aika puuta- varan poistamiseen. Kolmen vuo- den kuluttua, uiton lopettamisen jälkeinen vuosi mukaan luettuna saa puutavaran nostaa vedestä siitä ilmoittamatta.

Mitä ]. momentissa on sanottu koskee vastaavasti puutavaraa, jo- ka uppoavassa tilassa on pystyssä uittoväylässä tai ou jäänyt rannoil- le.

Tämän pykälän johdosta aiheu- tunut riita on rajajokikomission käsiteltiivä.

15%

Jollei yhteisuittoa harjoiteta, uit- taja saa. ilmoitettuaan asiasta ra- jajokikomissiolle. toimittaa erillis- uittoa komission antamien ohjei- den mukaisesti. Jos komissio on saanut ilmoituksen useammalta kuin yhdeltä, joka aikoo harjoittaa erillisuittoa. sen tulee. mikäli on olemassa varteen otettava vaara. että uitettava puutavara sekaantuu toiselle kuuluvaan uittotavaraan, huolehtia siitä, että uittoydistys perustetaan.

146

12 &

Gränsälvskommissionen må ent- lediga förvaltaren innan uppdraget slutförts.

13 å

. Gränsälvskommissionen får ålägga förvaltaren att inkomma med plan över återställningsåtgär- der. Kommissionen får också i öv- rigt ge närmare föreskrifter för förvaltarens verksamhet.

14 &

Strandägare eller annan som kan lida men av sjunket virkes kvar- lämnande får upptaga virket med rätt att fritt förfoga däröver. Vir- kets ägare, om han är känd. eller förvaltare som utsetts enligt 6 5 skall dock först tillsägas och få skäligt rådrum att avlägsna virket. Sedan tre år förflutit fr. o. m. året efter det år då flottningen upphör- de, får virket upptagas utan att tillsägelse behöver ske.

Vad som sägs i första stycket äger motsvarande tillämpning be- träffande virke som. i sjunkande tillstånd står upprätt i flottleden eller som blivit kvarliggande på stränderna.

Tvist i anledning av denna pa- ragraf prövas av gränsälvskommis- sionen.

15 &

Om allmän flottning icke på- går, får en flottande efter anmälan till gränsälvskommissionen bedri- va enskild flottning i enlighet med av kommissionen meddelade före- skrifter. l—lar anmälan inkommit till kommissionen från flera än en som avser att bedriva enskild flott- ning skall kommissionen, om beak- tansvärd risk föreligger för sam- manblandning med annan tillhörigt flottgods, tillse att flottningsföre— ning bildas.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1971: 137 147

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen —— Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 16 september 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLl'NG, NILSSON,-GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLlNG. LÖFBERG, LlDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter fråga om lagstiftning med anledning av gräns— iilr-zräi'ere)”kommelse mellan Sverige och Finland. ln. m. och anför.

Kungl. Maj:t godkände den 30 juni 1971 för sin del föreliggande förslag till dels gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, dels tilläggsöverenskommelse till överenskommelsen den l7 februari 1.949 mellan Sverige och Finland om flottningen i "forne och Muonio gränsälvar. Överenskommelserna har därefter undertecknats den 16 sep- tember 1971.. De är av sådan beskaffenhet att de kräver riksdagens god- kännande enligt 12 å regeringsformen. För genomförande av överens- kommelserna fordras i vissa hänseenden svensk lagstiftning.

De svenska sakkunniga i finsk—svenska gränsälvskommittén har fram- lagt en den 1 oktober 1968 dagtecknad promemoria (Ds Ju 1968: l9') rörande svensk lagstiftning m. m. i anledning av kommitténs förslag till gränsälvsöverenskommelse m. m. Promemorian innehåller förslag till lag- stiftning och författningsändringar i övrigt som aktualiseras i Sverige vid genomförande av kommitténs förslag. I promemorian berörs även frågan om ersättning åt enskilda fiskerättsägare med anledning av de i kap. 5 art. 2 i gränsälvsöverenskommelsen föreslagna bestämmelserna om fiskådra i älvområdet. Promemorian har remissbehandlats samtidigt med kommitténs betänkande. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot innehållet i promemorian utom i vad avser frågan om er- sättning med anledning av de föreslagna bestämmelserna om fiskådra.

f.agstiftningsfrågor. För att gränsälvsöverenskommclsen skall bli gäl- lande här i landet krävs särskild lagstiftning. Överenskommelsens be- stämmelser är utformade på sådant sätt att de kan göras direkt tillämp- liga som svensk lag. Jag föreslår därför att de införlivas med intern svensk rätt genom en särskild lag i vilken förklaras att de skall gälla som svensk lag. Förklaringen bör omfatta kap. l—9 i överenskommel- sen. Även övergångsbestämmelserna i kap. 10 art. 5 bör ges giltighet här

• Sida 148
•  Original

Prop. 1971: 137 -_ 148

i landet. Detta kan lämpligen ske i form av övergångsbestämmelser till den särskilda lagen, varvid reglerna bör formuleras så att de an- knyter till lagens ikraftträdande. Lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen. Denna träder enligt kap. 10 art. 3 i kraft den 1 ja- nuari 1972. Eftersom en förutsättning för överenskommelsens giltighet är att den ratificeras, bör det emellertid överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma när lagen skall träda i kraft.

I bilagor till gränsälvsöverenskommelsen har intagits stadga för finsk—svenska gränsälvskommissionen, stadga-"för fisket inom Torne älvs fiskeområde samt stadga om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen. Dessa stadgor bör underställas riksdagen för godkännande men de torde kunna göras tillämpliga här i landet genom kungörelser som utfärdas av Kungl. Maj:t. Framtida ändringar, som inte rör bestämmelser av grund- läggande betydelsc, torde kunna genomföras utan riksdagens medverkan.

Från vad jag nu har sagt måste göras undantag för forumbestämmel- sen i 33 å i stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde, eftersom en sådan bestämmelse är av beskaffenhet att den måste ges i lag. Frågan synes lagtekniskt kunna lösas så, att Kungl. Maj:t i en särskild lag bemyndigas att i samband med utfärdande i övrigt av fiskestadgan meddela föreskrift som överensstämmer med 33 å i stadgan. Denna lag bör ersätta lagen (1927: 218) angående rätt för Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde, vilken innehåller ett motsvarande bemyndigande i anslutning till den nu gäl- lande s. k. Torneälvsstadgan.

1949 års flottningsöverenskommelse med den därtill hörande flott— ningsstadgan har gjorts tillämpliga här i landet genom lagen (1949: 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1949: 464) angående tillämpning av vissa bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Vissa senare antagna bestämmelser i flottnings- stadgan har gjorts tillämpliga genom lagen (1964: 490) angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt kungörelsen (1964: 491) angående tillämpning av vissa nya bestämmelser om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar. Dessa lagar och kungörelser behöver inte ändras. Art. I—IV i den nu förelig- gande tilläggsöverenskommelsen till 1949 års flottningsöverenskommclse samt den därtill hörande tilläggsstadgan bör ges giltighet här i landet genom en särskild lag. Tilläggsstadgan kräver nämligen i likhet med den gällande flottningsstadgan stöd av lag.

Gränsälvsöverenskommelsen ersätter inom sitt geografiska tillämp- ningsområde i väsentliga delar vattenlagen (1918: 523) och miljöskydds- lagen (1969: 387). Enligt 10 5 lagen (1918: 524) om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen skall vad i konvention med ut- ländsk makt är överenskommet-vara gällande. Med denna bestämmelse

• Sida 149
•  Original

Prop. 1971: 137 . 149

avsågs konventionen den 26 oktober 1905 mellan Sverige och Norge angående gemensamma sjöar och vattendrag, vilken senare har'ersatts av konventionen (SÖ'1931: 10) den 11 maj 1929 angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk—norska vattenrättskonvcntionen). Denna senare överenskommelse har givits giltighet här i landet genom en sär- - skild lag (1929: 404) men någon erinran om denna lag har inte tagits in i vattenlagen. Någon särskild erinran om gränsälvsöverenskommelsen tor-- de således inte behöva tas upp i vattenlagen. Däremot bör i miljöskydds- lagen införas en erinran om att det i fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser på grund av gränsälvsöverenskommelsen. Denna erinran kan lämpligen tas in i 2 & första stycket. Det kan fram- hållas att gränsälvsöverenskommelsen enligt kap. 9 art. ]. andra stycket inte innebär någon inskränkning i den tillsyn som skall utövas enligt 3 38 % miljöskyddslagen. Vidare kan "påpekas att överenskommelsen bara gäller vattenförorening. Ett företag som innefattar miljöfarlig verk- samhet av flera slag, exempelvis både vatten— och luftförorening, måste därför prövas både enligt gränsälvsöverenskommelsen och enligt miljö- skyddslagen.

1 kap. 6 art. 1 i gränsälvsöverenskommelsen har upptagits ett-straff- sanktionerat förbud mot förorening av vattenområde. Denna bestämmel- se torde endast sällan komma i konkurrens med 23 & naturvårdslagen (1964: 822). En erinran i naturvårdslagen om denna konkurrens torde inte behövas. '

Kap. 5 art 2—4 i gränsälvsöverenskommelsen innehåller bestämmel- ser om fiskådra,-fredningszoner m.m., som avviker från vad som gäller enligt lagen (1950: 596) om rätt till fiske. I denna lag bör därför in- föras en föreskrift, att lagens bestämmelser inte gäller för område. inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, i den mån de strider mot överenskommelsen. Föreskriften kan lämpligen tas in i ett nytt fjärde stycke i 1 5. I 2 & första stycket fiskeristadgan (1954: 607) finns en hänvisning till den nu gällande Tor- neälvsstadgan. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att vidta en formell ändring i denna paragraf.

Föreskrifterna om fredningszoner i kap. 5 art. 3 i gränsälvsöverens- kommelsen överensstämmer i sak med bestämmelser-som år 1967 togs in i 10 å i Torneälvsstadgan (SFS 1967: 192). Genom lagen (1967: 193) angående tillämpning av lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande fredningszoner i Torne skärgård (i fortsättningen kallad ersättningslagcn) öppnades möjlighet" för innehavare av enskild fiskerätt att framställa anspråk på ersättning. Sådant anspråk skulle vid påföljd av talans förlust framställas inom tre år från ersättningslagens ikraftträdande. Enligt kungörelse (1967: 194) har lagen trätt i kraft den 12 juni 1.967 och nya anspråk enligt lagen kan alltså inte längre framställas. På grund härav och då det inte finns an-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1971: 137 150

ledning att öppna möjlighet till framställande av ytterligare anspråk på ersättning i samband med att bestämmelserna om fredningszoner förs över till gränsälvsöverenskommelsen, föreslår jag inte någon ändring i ersättningslagen. När redan framställda anspråk har prövats slutligt kommer lagen att förlora all betydelse.

Lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden är enligt 1 5 andra stycket inte tillämplig inom område, där fisket regleras genom överenskommel- se med främmande makt.

Lagen (1957: 390) om fiskearrenden bör inte vara tillämplig på upp- låtelse av rätt till fiske enligt kap. 5 art. 6 eller 7 i gränsälvsöverens- kommelsen. En bestämmelse av denna innebörd kan lämpligen tas upp i 1 % andra stycket nämnda lag.

Enligt 33 & rennäringslagen (1971.: 437) tillkommer det Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att besluta i frågor om upplåtelse av rätt till fiske inom samernas områden. Enligt l. 5 första stycket rennäringskungörelsen (1971: 438) skall fråga om sådan upp— låtelse prövas av lantbruksnämnden, om inte annat är särskilt föreskri- vet. Härav följer att gränsälvskommissionen kan besluta om upplåtelse av rätt till fiske enligt kap. 5 art. 6 eller 7 i gränsälvsöverenskommelsen även inom samernas områden. Härvid bör givetvis bestännnelserna i rennäringslagen iakttas.

I art. XII i l927 års laxfiskekonvention (SÖ 1927: 29) finns bestäm- melser om laxtionde (se NU l963: 2 s. 80, Ds Ju 1964: A 6 s. 50 och NU 1968: 16 s. 112). Bestämmelserna har inte förts över till gränsälvs- överenskonnnelsen. Några i Sverige fonderade laxtiondemedel finns inte.

I fråga om tilläggsöverenskommelsen angående flottningen kan näm- nas att lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled enligt 84 3 andra stycket inte. är tillämplig på gränsfloderna Torneå och Muonio älvar samt att lagen (l9l9: 425 s. 1009) om ändring i vissa delar av vattenlagen innehåller en bestämmelse, att i fråga om flottleds anläg- gande, utvidgande eller förbättrande i dessa gränsfloder skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa bestämmelser kan kvarstå oförändrade.

Frågan om ersättning på grund av reglerna om fiskådra. Kap. 5 art. 2 i gränsälvsöverenskommelsen upptar regler om fiskådra i älvområdet. Fiskådran utgör en tredjedel av vattnets bredd vid vanligast förekom— mande lågt vattenstånd. Enligt 28 & lagen om rätt till fiske utgör fisk— ådran en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd, medan finsk rätt föreskriver en tredjedel av vattendragets bredd vid medelvattenstånd. Gränsälvsöverenskommelsens bestämmelse, som innebär en kompromiss mellan svensk och finsk rätt, medför såle- des för svensk del en viss utvidgning.

Frågan om ersättning på grund av denna utvidgning aktualiserades redan vid remissbehandlingen av finsk—svenska laxfiskekommissionens

• Sida 151
•  Original

Prop. 1971': 137 _ 151

förslag till ny fiskestadga (NU 1963: 2 s. 89 f och 107), som i denna del överensstämmer med den nu aktuella bestämmelsen. Vid sin över- arbetning av laxfiskekommissionens förslag anförde gränsälvskommittén följande (Ds Ju 1964: A6 5. 61 f).

Ådrans breddning, som i och för sig får anses vara måttlig, är en åt- gärd som merendels icke torde medföra märkbar minskning i fiskets avkastning och därmed sänkning av berörda fastigheters värden. Genom de ökade möjligheterna för den mest värdefulla fisken till uppvandring och fortplantning i älvarna torde ett i stort sett väl så givande fiske kunna framgent bedrivas. Även från en annan synpunkt kan vara disku- tabelt huruvida de nya fiskådrebestämmelserna kan ge upphov till be- fogade ersättningsanspråk. Utredningen åsyftar att fiskådrans läge är föränderligt, ofta från ett år till ett annat, till följd av naturliga änd- ringar i gränsvattendragen och att därför omfattningen av varje fiske- rättsägares fiskeområde — oberoende av den författningsenliga bredden på fiskådran — ofta icke kan en gång för alla bestämt angivas. Vid dessa förhållanden blir en ersättningsbedömning alltför osäker för att tillgodose rimliga rättvisekrav. Att fastställa ersättningar i efterhand, år- ligen eller alltefter inträdda ändringar i fiskådrans läge, är ej praktiskt genomförbart. Jämväl de nu angivna omständigheterna synes utred— ningen tala för att fiskådrans utvidgning på den svenska sidan ej bör föranleda ersättning till fiskerättsägare.

De svenska sakkunniga i gränsälvskommittén har inte funnit anled- ning att frångå kommitténs uppfattning (Ds Ju 1968: 19 s. 12). Enligt de sakkunniga skulle det föra alltför långt att med anledning av den föreslagna breddningen, som får antas ha fördelaktiga verkningar för flertalet fiskerättsägare, generellt fastslå ersättningsskyldighet för stats- verket. De sakkunniga anser det emellertid inte erforderligt att slutligt ta ställning till frågan i samband med antagandet av gränsälvsöveren- kommelsen. Frågan kan lämpligen, om anledning därtill skulle förekom- ma, tas upp till prövning sedan någon tids erfarenhet av de nya bestäm- melserna har vunnits.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas promemoria har lantmäte— ristj'rclsen och länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkt att frågan tas upp till prövning sedan någon tids erfarenhet vunnits av de nya be- stämmelserna, medan vattenöverdomstolen och Immmurkollegiet där- emot anser det olämpligt att frågan hålls svävande.

Kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen och över/anlnzätaren i Norrbot- tens län anser att det inte finns tillräckliga skäl för ersättningsskyldig- het. Kollegiet framhåller att gränsälvskommissionen har möjlighet att medge undantag från förbudet att stänga av fiskådran, att fiskådrans läge är föränderligt till följd varav ersättningskrav skulle kunna uppkom- ma under obegränsad tid samt att 1950 års utvidgning av den svenska fiskådrans tillämpningsområde (se prop. 1950: 60 s. 126 ff) inte föran- ledde rätt till ersättning för mistad fiskerätt.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1971: 137 -' 3" - 152

Länsstyrelsen, Haparanda stad, Övertorneå kommun, Tornedalskoin- '- ' munernas förbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk anser att-er- sättning skall kunna utgå. ' Jag ansluter mig till gränsälvskommitténs och de svenska sakkunni- gas uppfattning att utvidgningen av fiskådran på den svenska-sidan i . _

princip inte bör föranleda ersättning till de enskilda _fiskerättsägarna, Skulle det visa sig att utvidgningen i något enstaka undantagsfall med- för oskäligt intrång i utövandet av fiskerätt kan det emellertid av billig- . hetsskäl vara befogat med viss ersättning. Frågan härom kan då lämplif gen tas upp till behandling på initiativ av gränsälvskommissionen. ' ' '

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartcmentet upprättats förslag till

1) lag med anledning av gränsälvsöverenskornmelsen den-16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2) lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket' inom Torne älvs fiskeområde, ' .

3) lag med anledning av tilläggsöverenskotnmelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387 ), 5) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 6) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga. '

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas ge"- nom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kron-' prinsen — Regenten.

Ur protokollet:' .

Britta G yllensten

• Sida 153
•  Original

Härigenom förordnas somföljer.

Prop. 1971: 137 153 Bilaga

1 Förslag till Lag med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland

. Härigenom förordnas som följer.

Kapitlen 1—9 i gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga1 utvisar.

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge gränsälvsöverenskommelsen är i kraft.

2. Om anläggning eller företag, som avses i gränsälvsöverenskom- melsen, tillkommit innan denna lag trätt i kraft eller tillkommit där- efter i enlighet med domstols eller annan myndighets på grund av förut gällande bestämmelser meddelade beslut, skall förut gällande bestäm- melser tillämpas vid bedömande av anläggningens eller företagets lag- lighet och därmed förenade rättigheter och skyldigheter. Bestämmel- serna om omprövning i gränsälvsöverenskommelsen får dock tillämpas på anläggning eller företag som nu avses.

3. Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller annan myndighet och som rör fråga som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.

4. Kiviranta pata får utslås och drivas enligt hittills gällande regler intill ett år från ikraftträdandet av denna lag.

2 Förslag till

Lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde

Konungen får i samband med utfärdande av bestämmelser motsvaran- de den i bilaga B till gränsälvsöverenskommelsen den 16.september 1971 mellan Sverige och Finland intagna stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde meddela föreskrift, som överensstämmer med 33 å i stad- gan.

Denna lag träder i kraft 'den dag Konungen bestämmer.

Genom lagen upphäves lagen (1927: 218) angående rätt för Konung- en att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiske- ' område.

I Bilagan är utesluten här.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1971: 137 154

3 Förslag till

Lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

Härigenom förordnas som följer.

Artiklarna I—IV i tilläggsövcrenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskommelsen1 den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar samt den till tilläggs- överenskommelsen hörande tilläggsstadgan till stadgan angående flott- ningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled skall gälla som svensk lag. Bestämmelserna har den lydelse som härvid fogad bilaga2 utvisar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge tilläggsöverenskommelsen är i kraft.

4 Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom förordnas, att 2 & miljöskyddslagen (1969: 387) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 25

Nuvarande lydelse

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksam- het vad som föreskrives i hälso— vårds—, byggnads- och naturvårds- lagstiftning eller i annan lagstift- ning.

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksam- het vad som föreskrives i hälso- vårds-, byggnads- och naturvårds- lagstiftning eller i annan lagstift- ning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet giiller särskilda be.- slämmelser enligt lagen (1971:

) med anledning av gränsälvs- överenskommelsen den 16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Fin- land.

I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för av- loppsvatten finns bestämmelser i vattenlagen.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Se 1949: 183 och 464 samt 1964: 490 och 491. = Bilagan är utesluten här.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1971: 137 155

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 1 5 lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 &]

Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon.

Fiskezonen omfattar det havsområde utanför tcrritorialgränscn vid Sveriges västra kust som Konungen bestämmer i enlighet med den i London den 9 mars 1964 dagtecknade fiskerikonventionen.

Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller även i fiske- zonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om konti- nentalsockeln.

För område, inom vilket fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt, gäller ej bestämmelserna i denna lag, i den mån de strida mot överenskom- nielsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 1 & lagen (1957: 390) om fiskearrenden2 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 %

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig be- tydelse för arrendatorns försörjning.

Har rätt till fiske, i samband Har rätt till fiske, i samband med jordbruksarrcnde eller eljest, med jo1dbruksarrende eller eljest, upplåtits genom avtal som huvud- upplåtits genom avtal som huvud- sakligen har annat ändamål än i sakligen har annat ändamål än i

' Senaste lydelse 1967: 184. * Omtryckt 1970: 1018.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1971: 137 156

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

första stycket sägs, äger denna lag första stycket sägs, äger denna lag ej tillämpning. ej tillämpning. Lagen är ej till- lämplig på sådan lipplåtelse av rätt till fiske som avses i kapitel 5 ar- tikel 6 eller 7'i gränsälvsöverens- kommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges. .

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens god- kännande fordras för giltighet av förbehåll somnyss nämnts eller annat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet. om. ej . _

annat överenskommits. .

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1971:137 157

Utdrag ur protokoll, hållet i lagrådet den 8 oktober 1971.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, f.d. regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 24 september 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärendcn. hållet inför Hans Kungl. Höghet Kron- prinsen-Regenten i statsrådet den 16 september 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1) lag med anledning av griinsiilvsöverenskonnnelsen den 16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2) lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde,

3) lag med anledning av tilläggsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskonnnelsen den 17 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387), 5) lag om. ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 6) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden. Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före- dragits av hovrättsassessorn Lars K. Beckman.

Lagrådet yttrade:

Vid sin granskning av de remitterade lagförslagen har lagrådet haft att utgå från det förhållandet att deras materiella innehåll är resultatet av överenskommelser med Finland. lckc minst med hänsyn till över- ensstämmelsen i rättstradition och lagstiftningsteknik mellan Sverige och Finland har överenskommelserna kunnat avfattas så att de, i den form vari de framträder och alltså utan transformering, kan bli svensk lag.

Lagrådet lämnar förslagen utan annan erinran än vad som i det föl- jande anföres beträffande förslaget till lag med anledning av gränsälvs- överenskommelsen den 16 september 197] mellan Sverige och Finland.

Bestämmelserna i kap. 8 art. 13 om prövning av mål, som ankommer på gränsälvskommissionen, gäller enligt kap. 8 art. I bland annat frågor om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4. ' ' '

1 kap. 4 art. 4 regleras det fall, att industri- eller kraftföretag eller

• Sida 158
•  Original

Prop. 1971: 137 158

annat sådant företag i visst avseende tillgodogör sig nytta av vattenregle- ring i gränsälv utan att deltaga i regleringen. Om så är fallet, kan gräns- älvskommissionen ålägga detta företag att till regleringsföretaget utge gottgörelse, motsvarande skälig andel av regleringskostnaden.

De i kap. 8 art. 13 upptagna bestämmelserna rörande omröstning inom kommissionen skiljer mellan å ena sidan frågor om ersättning för egendom som tas i anspråk eller för förlust, skada eller intrång eller för viss rättegångskostnad och å andra sidan övriga i kap. 8 art. 1 an- givna frågor. Beträffande den förra gruppen av frågor är reglerna så ut- formade, att omröstning inom kommissionen alltid leder till att viss mening blir kommissionens beslut, och vidare gäller enligt kap. 8 art. 15 första stycket, att talan mot kommissionens beslut kan fullföljas hos domstol. Beträffande frågor, tillhörande den Senare gruppen, fordras däremot en på visst sätt kvalificerad majoritet, nämligen två medlem- mar från vardera staten, för att ett beslut av kommissionen skall komma till stånd. För det fall att sådan majoritet ej uppnås är föreskrivet, att frågan skall hänskjutas till regeringarna för avgörande.

Med den sålunda i art. 13 gjorda uppdelningen i grupper av de frå- gor, kommissionen har 'att handlägga, blir fråga om sådan gottgörelse som avses i kap. 4 art. 4 att hänföra till den senare gruppen. Sådan frå- ga skall alltså, om icke någon av de' mom kommissionen företrädda me- ningarna samlar föreskriven majoritet, avgöras av de två staternas rege- ringar.

Närmare motivering har icke förebragts för den ståndpunkt gränsälvs- överenskommelsen intager till förevarande spörsmål. Det torde kunna antagas, att ståndpunkten närmast förestavats därav, att överenskom- melsen icke innehåller några regler om tvångsdelaktighet i regleringsföre— ' tag och att bestämmelserna 1 kap. 4 art. 4 i viss mån ersätter bristen på sådana regler. Ett medverkande motiv kan möjligen ligga däri, att det i regel blir fråga om intressen som berör båda staterna och att därför den i kap. 8 art. 15 första stycket upptagna regeln om fullföljd av talan mot kommissionens beslut icke skulle i befintligt skick kunna tillämpas på mål om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4.

Föreskriften om sättet för avgörande av frågor som avses i kap. 4 art. 4 står emellertid icke i god överensstämmelse med den ståndpunkt, som överenskommelsen i övrigt intagit, när det gällt att bestämma sät- tet för avgörande av ersättningsfrågor, och som konsekvent fullföljts till och med beträffande frågor om rättegångskostnader. I mål enligt kap. 4 art. 4 är fråga om "betalningsskyldighet, som ålägges viss företa- gare och vars storlek bestämmes efter skälighet inom ramen för nyttan. Avgörandet av frågor av denna art ankommer regelmässigt på domstol eller annan myndighet som med hänsyn till sammansättning och förfa— randeregler är att likställa med domstol. För det fall att kommissionen icke enligt de för densamma gällande omröstningsreglerna kan nå

• Sida 159
•  Original

Prop. 1971: 137 159

fram till ett beslut, som innebär åläggande att betala gottgörelse, skulle, om de båda ländernas regeringar på grundval av den subsidiära regeln i art. 13 ålade sådan bctalningsskyldighet, detta innebära en ordning som rimmade mindre väl med förut angivna princip. Ett sätt att lösa denna svårighet skulle vara att regeringarna, i viss anslutning till vad som en- ligt kap. 8 art. 17 tredje stycket i allmänhet gäller för ärenden, i här avsedda fall betraktade den väckta frågan om gottgörelse som förfallen.

Förevarande fråga här uppmärksammas vid en eventuell framtida revision av gränsälvsöverenskommelsen. ' '

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

• Sida 160
•  Original

Prop. 1971: 137 160

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANS- SON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LlDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagcn till

1) lag med anledning av gränsälvsö1-'erenskommelsen den 16 septem- ber 1971 mellan Sverige och Finland,

2) lag om rätt för Konungen att meddela viss föreskrift rörande fis- ket inom Torne älvs fiskeområde,

3) lag med anledning av tillägg/söt'erenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland till överenskonnnelsen den ]7 februari 1949 om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar,

4) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387), 5) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 6) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Som lagrådet påpekar är fråga om gottgörelse enligt kap. 4 art. 4 i gränsälvsövercnskommelsen att anse som annan fråga än ersättnings- fråga vid tillämpning av överenskommelsens bestämmelser om omröst- ning och fullföljd. Lämplighetcn av en sådan ordning kan. som lagrå- det framhåller diskuteras. Emellertid torde överenskommclsens regler om behandlingen av crsättningsfrågor inte kunna utan vidare göras till— lämpliga på frågor enligt kap. 4 art. 4. Med hänsyn härtill och då den av lagrådet diskuterade situationen att kommissionen inte kan nå er- forderlig enighet i sådan fråga torde vara utan nämnvärd praktisk be- tydelse, anser jag att den ståndpunkt som gränsälvsöverenskommelsen intar i förevarande fråga kan godtas. I övrigt föranleder lagrådets ytt- rande inte något uttalande från min sida.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att

dels godkänna gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland samt tilläggsöverenskommelsen samma dag

• Sida 161
•  Original

Prop. 1971: 137 161

till överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan Sverige och Fin- land om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar, dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR STHLM wil 'il0339

• Sida 162
•  Original