Prop. 1980/81:146

om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m.

Prop. 1980/81: 146

Regeringens proposition 1980/ 81: 146 om ändring i aktiebolagslagen(1975: 1385) m. m.:

beslutad den 12 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN HÅKAN WlNBERG

Likvidationsförfarandet enligt aktiebolagslagen

BRÅ PM I980:1

Förord

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har av regeringen i december 1977 fått i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekono- misk brottslighet. Rådet har i enlighet med uppdraget för översynsarbetet bildat en styrgrupp och särskilda arbetsgrupper. En av arbetsgrupperna har prövat möjligheterna att lagstiftningsvägcn förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

Styrgruppen består numera av rikspolischefen Holger Romander. ordfö- rande. f.d. riksdagsledamoten Barbro Engman-Nordin. rättschefen Bo Broome”. riksdagsledamoten Stig Josefson. riksdagsledamoten Joakim ()l- lén. riksdagsledamoten Hans Pettersson i Helsingborg. avdelningschefen Kurt Sjöström och kanslichefen Karin Westerberg. Gruppens sekreterare är juris doktorn Dag Victor.

Den särskilda arbetsgruppen har i sin senaste sammansättning bestått av kanslichefen i brottsförebyggande rådet Bo Svensson. ordförande. aukto- riserade revisorn Bengt Bångstad. länsrådet Anders Thornell och rådman- nen Arne Wilhelmsson. Gruppens sekreterare har varit hovrättsfrskalen Britt Björneke.

Arbetsgruppen har i denna promemoria utarbetat vissa förslag till änd- ringar i aktiebolagslagens bestämmelser om |ikvidationsförl'arandct. m.m. På en punkt har ledamoten Bångstad avgett reservation. Styrgruppen har anslutit sig till arbetsgruppens förslag. Reservation har dock avgetts av ledamoten Ollén.

Stockholm i februari 1980

• Sida 30
•  Original

Prop. 1980/81: 146

2 Förslag till Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas att 10 å förmånsrättslagen (1970: 979)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 & Allmän förmånsrätt följer med borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs och för beslut att dödsbos egendom skall'avträdas till förvaltning av boutredningsman samt begravnings- och bouppteckningskostnad. när gäldenären avlidit före konkursbeslutet.

arvode och kostnadsersättning till god man enligt ackordslagen (1970z874). tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen (1921 : 225) eller förordnad boutred- ningsman. om fordringen belöper på tid inom sex månader innan kon- kursansökningen gjordes eller där- efter,

kostnad för särskild åtgärd som under nämnda tid vidtagits med gode mannens eller tillsynsman- nens godkännande eller av boutred- ningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa. allt i den mån beloppet med hänsyn till om- ständigheterna är skäligt.

arvode och kostnadsersättning till god man enligt aekordslagen (1970:874) , tillsynsman enligt nämnda lag eller konkurslagen (l921:225). likvidator enligt aktie- bolagslagen (1975: 1385) eller för- ordnad boutredningsman. om ford— ringen belöper på tid inom sex må- nader innan konkursansökningen gjordes eller därefter,

kostnad för särskild åtgärd som under nämnda tid vidtagits med gode mannens eller tillsynsman- nens godkännande eller av Iikvida- torn eller boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa. allt i den mån beloppet med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1981.

'Omtryckt 1975: 1248.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1980/81: 146 39

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstols- ärenden

Härigenom förordnas att 6 %$ lagen (1946: 807) om handläggning av dom- stolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 ä'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren doma- re. ont ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 5 skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket.

om ärendet är tvistigt. om eljest särskild anledning föreligger därtill. eller om ärendet angår

1. samtycke till hävande av tjänste- eller arbetsavtal som barn ingått. medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 25git'tcrmålsba1ken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 5 kap. 14 å eller6 kap. 6 & nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall.

2. talan mot överförmyndarcs beslut.

3. nedsättning av bolags aktie- 3" kapital eller grundfond. tillstånd till vinstutdelning i bolag. skyldig/tet för bolag eller förening att träda i likvidation. förordnande eller entle- digande av likvidator eller tillstånd till försälining av egendom under likvidation eller tillfusion.

4. förvaltning av stiftelse eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

[ fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldra- balken. samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 åå giftermålsbalken motsvaran- de tillämpning.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1981.

' Senaste lydelse 1973: 1155.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1980/81: 146 40

4 Förslag till

Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen (1975: 1387)

Härigenom förordnas att 20 å aktiebolagsförordningen (1975: 1387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 t'

Anmälan för registrering enligt 13 Anmälan för registrering enligt 13 kap. 7 lå tredje stycket aktiebolags- kap. 7 åfiärde stycket aktiebolags- lagen (197511385) av likvidations- lagen (197511385) av likvidations- beslutet skall ange beslut skall ange

1. dagen när likvidationen skall inträda, om beslutet inte har omedelbar verkan.

2. fullständigt namn. personnummer. medborgarskap, hemvist och postadress beträffande likvidator. suppleant för likvidator samt firmateck- nare.

3. hur bolagets firma tecknas under likvidationen.

Vid anmälan skall ges in m'skrift Vid anmälan skall ges in av bolagsstämmans protokoll eller I. i fall som avses i 13 kap. I så rättens förordnande. aktiebolagslagen (1975:!3851. ho-

lagsstänmzans protokoll och riit- tens förordnande av likvidator.

2. ifall som avses i [3 kap. 2—4 5.5 aktiebolagslagen . rättens beslut om likvidation oeh förordnande av likvidator.

Denna förordning träder i kraft den ljanuari 1981.

. 'Senaste lydelse 1977: 1191.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1980/81: 146 . 41 1 Inledning

Aktiebolaget är den i särklass mest utnyttjade associationsformen för företagssamheten i vårt land. Grunden för dess popularitet är att aktieägar- na inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Deras risktagande är begränsat till vad de betalat för sina aktier. Men friheten från personligt betalningsanvar kan locka till missbruk. Lagstiftaren har genom regler bl. a. om skydd för det bundna kapitalet sökt förebygga att aktiebolagsfor- men utnyttjas för brottslig verksamhet. Rapporter under senare tid har emellertid visat att aktiebolag trots detta utnyttjats som instrument för ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen har mot denna bakgrund lagt fram förslag om ändringari aktiebolagslagstiftningen i syfte att ytterligare före- bygga missbruk av aktiebolagsformen (PM 1979:5 Aktiebolagslagen— förstärkt skydd för det bundna kapitalet. m. m.). Förslagen övervägs nu inom justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss våren 1980.

Uppgifterna om missbruk av aktiebolagsformen har bl. a. gällt konkurs. Statsmakterna har också under senare tid vidtagit åtgärder för att förebyg- ga sädant missbruk. Sålunda har institutet fattigkonkurs (185 & konkursla- gen i dess lydelse 1977: 675) avskaffats med verkan fr.o.m. den 1 januari 1980 (SFS 1979: 340). Det innebär bl.a. att förvaltare i fortsättningen skall förordnas i alla konkurser. Han skall utreda orsakerna till obeståndet samt undersöka om det linns återvinningsmöjligheter och om gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrott. Han har även anmälningsplikt beträffande misstanke om gäldenärsbrott och vissa andra grövre brott.

lnom aktiebolagsrätten finns ett institut som liknar fattigkonkurs. [ 13 kap. 155 tredje stycket aktiebolagslagen (197511385: ABL) föreskrivs sålunda att om bolag i likvidation inte har tillgångar som täcker likvida- tionskostnaderna. rätten skall på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst (s. k. fattiglikvida— tion). Någon utredning huruvida gäldenärsbrottslighet föregått likvida— tionen föreskrivs inte.

Uppenbarligen bör avskaffandet av institutet fattigkonkurs medföra att bestämmelserna om fattiglikvidation ses över. Redan det nära sambandet mellan instituten motiverar en sådan översyn. Till detta kommer att kon— kursreformen får antas öka intresset hos mindre seriösa personer att ut— nyttja bestämmelserna om fattiglikvidation i brottsligt syfte. Mot denna bakgrund har arbetsgruppen funnit det angeläget att ta tipp till övervä— gande frågan om avskaffande av institutet fattiglikvidation. I samband härmed har arbetsgruppen övervägt också vissa ändringar i det ordinarie likvidationsförfarandet i syfte att förhindra missbruk av likvidationsinstitu— tet.

2 Aktiebolagslagen

De grundläggande bestämmelserna om aktiebolag finns i ABL som träd- de i kraft den ljanuari 1977. Genom lagen upphävdes 1944 års aktiebolags— lag. Tillämpningsföreskriftcr till ABL finns i aktiebolagslagsförordningen (1975: 1387). Viktiga bestämmelser om aktiekapitalets storlek m.m. i bolag som har bildats enligt äldre lag finns i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag (omtryckt 1977: 320).

] BRÅ-promemorian 1979: 5 ( avsnitt 2 ) har lämnats en översiktlig redo- görelse för grunddragen i ABL. Arbetsgruppen hänvisar till den framställ-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1980/81: 146 42

ningen och inskränker sig i detta sammanhang till att redovisa ABL:s bestämmelser om upplösning och likvidation av aktiebolag.

Skyldigheten för bolag att i vissa fall träda i likvidation (tvångslikvida- tion) har successivt mjukats upp i 1944 och 1975 års aktiebolagslagar jämfört med 1910 års. Det gäller särskilt skyldigheten att träda i likvidation när viss del av aktiekapitalet har gått förlorat (13 kap. 2 s*" ABL). Däremot är bestämmelsernai 1944 och 1975 års aktiebolagslagar om likvidationsför- farandet mera skärpta än i 1910 års lag.

Det framstod under förarbetena till 1944 års lag som en viktig angelägen- het att skapa mera betryggande kontroll över likvidatorcrnas förvaltning. Det enda kontrollorganet enligt 1910 års lag var en god man. som kunde tillsättas på begäran av en aktieägarminoritct. Tillsättandet av god man begärdes cmcllcrtid hos rätten och detta institut hade i det praktiska livet inte erhållit större betydelse. Ett effektivt skydd för aktieägarnas och borgenärernas intresse av en rättvis och ändamålsenlig avveckling ansågs vara av behovet påkallat. En löpande kontroll var så mycket mera behövlig även under likvidationen som denna inte sällan är ganska långvarig och stundom omfattar en betydande ekonomisk verksamhet. Av dessa skäl intogs i 1944 års lag. med bibehållande av reglerna om god man. en obligatorisk kontroll under likvidationen genom likvidationsrevisorer.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1980/81: 146 43

Vidare uppställdes regler om likvidatorernas skyldighet att avge redovis- ning, först genom upprättandet av begynnelseinventarium och därpå grun- dad balansräkning. vilken skulle överlämnas till likvidationsrevisorerna. och därefter genom årlig redovisning i form av balansräkning. likvidations- räkning. upptagande inkomster och utgifter under räkenskapsåret. samt förvaltningsberättelse. Dessa redovisningshandlingars innehåll och upp- ställning bestämdes med hänsyn till likvidationens särskilda ändamål. med väsentliga avvikelser från vad som gällde rörande den årliga redovisningen under bolagets verksamhet före likvidationen.

Sedan skulderna betalats och överskott skiftats mellan aktieägarna. skulle likvidatorerna lägga fram slutredovisning genom förvaltningsberät- telse. avseende likvidationen och skiftet. med därvid fogade redovisnings- handlingar för hela likvidationstiden. Slutredovisningen skulle granskas av likvidationsrevisorerna och tillhandahållas aktieägarna före och vid bo- lagsstämma. I och med dess framläggande på stämma ansågs bolaget upplöst.

En nyhet i 1944 års lag var också reglerna om s.k. fattiglikvidation. Enligt dansk förebild öppnades möjlighet för rätten att på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skulle nedläggas och bolaget anses upplöst, om bolaget saknade tillgångar till bestridande av likvidationskost- naderna. -

Bestämmelserna i 1975 års aktiebolagslag om likvidation (13 kap.) är i huvudsak desamma som i 1944 års lag. Likvidationsplikten vid majoritets- missbruk (13 kap. 3 &) var den mest betydelsefulla nyheten. en mindre uppmjukning av likvidationsplikten vid förlust av viss del av aktiekapitalet kom därnäst (13 kap. 2 5). Bestämmelserna om förfarandet under likvida- tion 1'örenklades och förkortades genom att likvidatorernas redovisning i allt väsentligt underkastades samma regler som gäller för årsredovisningen i allmänhet. Aktiez'igarminoritetens rätt att utse god man i likvidation togs bort. I stället gäller de allmänna bestämmelserna i 10 kap. l & ljärde stycket och 14 så om minoritetsrevisor och särskild granskare också när bolaget är i likvidation (13 kap. 79" femte stycket). I enlighet härmed innehåller ABL följande bestämmelser om likvidation.

2.2.1. Likvidationsgrundernu

Bolagsstämman kan när som helst besluta att bolaget skall träda i likvi- dation (_13 kap. 1 s). 1 de fall där lagen föreskriver att bolag skall träda i likvidation även om inte aktieägarna önskar det. kan emellertid rätten besluta om likvidation ts. k. tvångslikvidation). ] följande fall kan det bli aktuellt med tvångslikvidation.

A. Förlust av aktiekapitalet (13 kap. 2 ä).

Finner styrelsen sålunda vid upprättande av balansräkning eller el- jest att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. skall styrelsen snarast möjligt låta bolagsstämman prö- va frågan om bolaget skall träda i likvidation. Bolagsstämman har emellertid möjlighet att i stället för att besluta om likvidation avvakta till ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår även om den konstaterat att aktiekapitelet gått förlorat till mer än två tredjede- lar. Fastställs inte vid den nästföljande stämman balansräkning som visar att det egna kapitalet uppgår till halva aktiekapitalet skall styrel- sen. om stämman inte fattar likvidationsbeslut. ansöka hos rätten om tvångslikvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1980/81: 146 44

verkställande direktör. revisor eller aktieägare. Av hänsyn till borge- närerna föreskrivs personligt betalningsansvar för bolagets uppkom- mande förbindelser för dem som handlar på bolagets vägnar med vetskap om att styrelsen bort underställa bolagsstämma frågan om likvidation resp. ansöka hos rätten om likvidation.

B. Missbruk av aktieägarinflytande (13 kap. 3 å).

Har aktieägare uppsåtligen genom missbruk av sitt inflytande i bola- get medverkat till överträdelser av ABL eller bolagsordningen kan ägare till en tiondel av samtliga aktier väcka talan vid rätten angående tvångslikvidation. C. Likvidationsskyldighet enligt bolagsordningen (13 kap. 4 så första stycket 1 p.).

] bolagsordningen kan vara föreskrivet t.ex. att bolaget skall av- vecklas vid viss tidpunkt.

D. Konkurs som avslutas med överskott (13 kap. 4 få första stycket 2 p.).

Finns överskott i konkurs skall bolagsstämman inom en månad från det konkursen avslutades besluta att bolaget skall träda i likvidation (13 kap. 19 å andra stycket). Fattas ej sådant beslut kan rätten besluta om tvångslikvidation.

E. Avsaknad av behörig bolagsledning ( 13 kap. 4 & första stycket 3 p.").

Bolaget saknar till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör som skall finnas enligt ABL.

F. Årsredovisning har ej avlämnats (13 kap. 4 & första stycket 4 p.).

Bolaget har inte sänt in årsredovisning för något av de två senaste räkenskapsåren till registreringsmyndigheten.

G. Otillåtet förhållande mellan antalet bundna och antalet fria aktier (13 kap. 4 5 första stycket 5 p.).

Har i bolagsordningen intagits förbehåll om antalet bundna aktier enligt 17 kap. l ä och har antalet fria aktier kommit att överstiga den enligt förbehållet medgivna delen samt sker inte rättelse inom angiven tid eller på uppmaning av registreringsmyndigheten. skall registrerings- myndigheten göra anmälan till rätten för bolagets försättande i likvida— tion.

Lagen ger såväl enskilda intressenter som registreringsmyndigheten rätt att initiera tvångslikvidation enligt C—G (13 kap. 4 & tredje stycket). 1 samtliga dessa fall prövas fråga om likvidation pä anmälan av registrerings— myndigheten eller på ansökan av styrelsen. styrelseledamot. verkställande direktör eller aktieägare. 1 fall som avses under D—E prövas frågan på ansökan även av borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda bolaget.

2.2 ..? F örfärum/e på bolagsstämman

När bolagsstämman besltttar om s. k. frivillig likvidation enligt 13 kap. 1 få får beslutet som regel omedelbar verkan. Föreligger emellertid inte grund för tvångslikvidation enligt 13 kap. 2 eller 4 så kan bolagsstämman besluta att likvidationen skall inträda viss senare dag. En eller flera likvida— torer skall emellertid alltid utses samtidigt med beslutet att träda i likvida- tion. I bolagsordningen kan vara föreskrivet att en eller flera likvidatorer skall utses i annan ordning än på bolagsstämman. Dessa. som i så fall skall finnas vid sidan av den eller dem som utsetts av bolagsstämman, kan då utses senare.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1980/81: 146 45

2.2.3 Förfarandet hos rätten Har ansökan eller anmälan om tvångslikvidation enligt 13 kap. 2 eller 4 5 gjorts. skall rätten sätta ut ett sammanträde för behandling av frågan om bolaget skall förpliktas träda i likvidation. Till sammanträdet kallas bolaget samt aktieägare och borgenärer. Kallelsen kungörs i Post- och lnrikes Tidningar. - Vid sammanträdet prövas även frågan om ersättning till sökanden för delgivning eller kungörelse m.m. Sådan ersättning skall utgå av bolagets medel. om bolaget förpliktas träda i likvidation eller rätten annars funnit det skäligt. När anmälan gjorts av patentverket. skall bolaget eller om bolaget saknar tillgångar. statsverket ersätta dessa kostnader. Fråga om likvidation enligt 13 kap. 2 eller 4 s' handläggs enligt lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt 6 5 andra stycket 3. och tredje stycket nämnda lag skall rätten därvid bestå av minst tre och högst fyra lagfarna ledamöter. Ärendet avslutas med rättens beslut i likvi- dationsfrågan.

2.2.4 Bolugsorganen under likvidationen Likvidatorerna träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe. Bestämmelserna i ABL om styrelse och styrelseledamöter äger motsva- rande tillämpning på likvidator i den mån annat inte är särskilt föreskrivet. Likvidatorerna utses dock inte för viss tid utan för tiden intill dess likvida- tionen är avslutad. Något hinder möter inte att utse de avgående styrelse- ledamöterna till likvidatorer. Saknar bolag som trätt i likvidation till regist- ret anmälda behöriga likvidatorer. skall rätten förordna sådana efter anmä- lan av registreringsmyndigheten eller efter ansökan av aktieägare. bor- genär eller annan vars rätt kan vara beroende av att någon finns som kan företräda bolaget. Bolagsstämmans ställning är i stort sett oförändrad men dess uppgifter begränsas naturligtvis av att syftet med likvidationen är att avveckla bola- gets verksamhet och göra det färdigt för upplösning (13 kap. 8 €). Sålunda kan bolagsstämman inte fatta giltiga beslut rörande t.ex. vinstutdelning eller ökning eller nedsättning av aktiekapitalet. Inte heller kan ändring av

bolagsordningen — t.ex. byte av firma eller säte — ske under likvida- tionen.

Revisorernas uppdrag upphör inte genom att bolaget träder i likvidation och de allmänna bestämmelserna om revision är fortfarande tillämpliga på bolaget även om vissa särskilda uppgifter tillkommer under likvidationen.

2.2.5 Genomförandet av likvidationen Så snart likvidatorer utsetts övertar dessa ledningen av bolaget. Deras första uppgift är att genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering. Samtidigt lämnas uppgift för registrering om likvidatorerna inkl. de person- uppgifter som avses i 8 kap. 15 5. När bolag trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktör genast avge och på bolagsstämma lägga fram redovisning för sin förvalt- ning av bolagets angelägenheter under den tid för vilken redovisningshand- lingar inte förut lagts fram på bolagsstämman. Bestämmelserna om årsre- dovisning och revisionsberättelse äger motsvarande tillämpning ( 13 kap. 9 s). Likvidatorerna skall. så snart det kan ske. genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla bolagets egendom i pengar i den mån det fordras för likvidation samt betala bolagets skulder. För att de

• Sida 46
•  Original

Prop. 1980/81: 146 46

skall få full klarhet rörande skulderna skall likvidatorerna hos rätten söka kallelse på bolagets okända borgenärer. De fordringsägare som inte är kända och inte anmält sig inom en kallelsetid av sex månader har förlorat sin rätt (13 kap. 10 och 13 åå"). Bolagets rörelse får fortsättas. om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig ny anställning. Likvidatorerna skall liksom styrelsen för varje räkenskapsår avge årsredovisning som läggs fram på ordinarie bolagsstämma för godkännande. l revisionsberättelsen skall dessutom anges huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs. '

När den tid. inom vilken okända fordringsägare haft att anmäla sig. är förbi och alla kända skulder betalts skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar mellan aktieägarna i förhållande till antalet aktier. om inte avvikande bestämmelser finns i bolagsordningen. Är vissa skulder tvistiga eller har de ännu inte förfallit till betalning, skall ett erforderligt belopp avsättas för täckning av dessa skulder.

2.2.6 Likviu'utimzmts uvslllmnde och bolagets upplösning Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsberättelse rörande likvidationen i sin helhet. Vid berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvida- tionstiden. Redovisningshandlingarna som skall granskas av revisorerna skall läggas fram på bolagsstämman (13 kap. 14 å). Därefter anses bolaget upplöst (13 kap. 15 9" första stycket). Anmälan därom skall genast göras för registrering. Visar det sig att bolag i likvidation helt saknar tillgångar eller att dess tillgångar inte förslår till bestridande av likvidationskostnaderna kan likvi- dationen upphöra på ett tidigt stadium. Bestämmelserna i 13 kap. 8— 14 så om bolagsstämma och redovisning under likvidation. kallelse på bolagets okända borgenärer och skifte äger då inte tillämpning. Det är tillräckligt att likvidatorerna till rätten anmäler att bolaget inte har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna. Rätten har att på denna anmälan i ett särskilt ärende förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst (13 kap. 15 & tredje stycket). Rätten skall vidare underrätta registrerings— myndigheten om förklaringen. Eventuella tillgångar skall efter rättens för- ordnande tillfalla allmänna arvsfonden. Likvidationen kan emellertid upphöra även genom att bolaget återupptar sin verksamhet. Det kan ske när likvidation beslutats av bolagsstämma eller då rätten beslutat om likvidation på grund av kapitalförlust. Det är bolagsstämman som efter yttrande av revisorerna kan besluta om återupp- tagande av verksamheten. Förutsättning är. att utskiftning inte har ägt rum och att någon likvidationsanledning på grund av ABL eller bolagsordning- en inte längre föreligger samt att bolagets eget kapital uppgår till minst hälften av det registrerade aktiekapitalet ( 13 kap. 17 låt. I vissa fall kan det bli aktuellt med en fortsättning av likvidationen fastän bolaget har upplösts. Lagen föreskriver nämligen att likvidationen skall fortsättas. om tillgång yppas för bolaget efter dess upplösning eller om talan väckts mot bolaget eller om det eljest uppkommer behov av likvida- tionsåtgärd (13 kap. 16 5). Likvidation kan även i vissa andra fall ske i bolag som har upplösts. [ bolag som upplösts genom att det avförts ur registret på grund av att någon anmälan inte kommit till registret under de tio senaste åren kan likvidation sålunda komma till stånd. om nämligen behov uppkommer av likvidations-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1980/81: 146 47

åtgärd. 1 så fall skall på ansökan av den vars rätt berörs därav likvidatorer förordnas och, om det" finns tillgångar som täcker lik vidationskostnaderna. likvidationen genomföras (13 kap. 18 5).

3 Skattelagstiftningen

Skatteföifattningarna innehåller inga särskilda regler om beskattning under likvidation. Deklarationsskyldigheten för aktiebolag skall under lik— vidationens gång fullgöras av likvidatorn, jfr 47 ä 5) taxeringslagcn (1956: 623). Om självdeklaration inte avlämnas i behörig ordning påförs bolaget förseningsavgift med 500 kr. eller om anmaning att avge deklara— tion inte följts. med 1 000 kr. Bolaget kan därvid i förekommande fall också skönstaxeras och påföras skattetillägg.

Det förekommer inte sällan att aktiebolag i likvidation underlåter att fullgöra deklarationsplikten. Underlåtenheten föranleder ofta endast att förseningsavgift påförs och ärendet lämnas till kronofogdemyndighet för indrivning av restfört belopp. Bolaget aktualiseras därmed för åtgärder hos kronofogdemyndighet. som i sista hand kan begära att bolaget försätts i konkurs.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1980/81: 146 48

l sammanhanget bör uppmärksammas att skattskyldighet för inkomst. till skillnad från vad som gäller under likvidation. enligt rättspraxis inte kan åläggas konkursbo.

Enligt förordningen (1927: 320) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar skall aktiebolag som upplöses till staten erlägga skatt på utskiftat belopp. utskiftningsskatt. Det är alltså bolaget som är skattskyldigt. Syftet med denna beskattningsform är att hindra ett kringgående av dubbelbe- skattningen av aktiebolagcns utdelningar. Skatten utgår med 40 procent på utskiftat belopp. i den mån detta inte är att anse som återbäring av tillskju- tet belopp. I utskiftat belopp inräknas även utskiftningsskatten. Reglerna om skattens beräkning är komplicerade. Till grund för beräkning av det utskiftningsskattepliktiga beloppet ligger den av bolaget senast före beslu- tet om utskiftningen upprättade balansräkningen. Frågan om när bolaget skall anses upplöst i utskiftningsskattehänseende bedöms enligt ABLs regler om upplösning av aktiebolag. Bolaget skall avge deklaration till ledning för den taxering till utskiftningsskatt som skall äga rum året efter det då upplösning skett. Ett undantag. som dock i praktiken sällan eller aldrig tillämpas. finns dock. Om beslut om likvidation vunnit laga kraft och likvidationen oskäligt fördröjs. fär taxering ske innan bolaget skall anses upplöst. Deklarationsplikten skall fullgöras av likvidatorn. jfr 47 ä 6) taxe- ringslagen.

Utskiftning anses som ett realisationsvinstgrundande fång hos motta- garen av det utskiftadc beloppet. varför realisationsvinstbeskattning hos denne kan komma i fråga.

Bestämmelserna om utskiftningsskatt kompletteras med en bestämmel- se om att bolaget vid utskiftning till delägare av sådana nedskrivna tillgång- ar. som vid försäljning skulle ha varit skattepliktiga i förvärvskällan. skall anses ha åtnjutit skattepliktig inkomst som om tillgången sålts ltjärde - stycket punkt 1 av anvisningarna till 285 kommunalskattelagen(1928:370)/.

Hos länsstyrelserna förs kortregister över aktiebolagen i länet (SFS 1952z753). Registret innehåller uppgift om tid för bolags bildande. om aktiekapital samt förändringar därav. om tid för bolags trädande i likvida- tion. om bolags upplösning m.m. Detta register används för skattemyn- digheternas kontroll av att reglerna om utskiftningsskatt iakttas bl.a. i samband med bolags upplösning genom likvidation.

] avsnitt 2.3 har redogjorts för de särskilda reglerna om upplösning av vissa aktiebolag som gäller enligt punkt 4 och 5 av övergångsbestämmel- serna till lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag. ! lagen (1974: 9901 om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan töretagsform. m.m.. behandlas vissa skatterättsliga konsekvenser av en upplösning av aktiebolag enligt de nämnda övergångsbestämmelserna. Lagen behandlar dessutom utskift- ningsskatten i vissa fall när bolag vars aktiekapital inte uppgår till 50000 kr träderi likvidation under år 1981.

Aktiebolag som avses i den nyssnämnda lagen 1974: 990 skall som regel inte erlägga inkomstskatt på grund av att verksamheten övertagits av enskild näringsidkare. handelsbolag eller delägare i enkelt bolag. Med hänsyn till svårigheterna att göra exakta beräkningar av utskiftningsskat- ten för dessa bolag har man av praktiska skäl vidgat "frigränsen" för utskiftningsskatt. Vid taxeringen fär sålunda utöver tillskjutet belopp av- räknas 75000 kr. Dessutom får värderingen ske efter något förmånligare grunder än vad som annars tillämpas vid utskiftningsskatteberäkningen. Vidare finns bestämmelser om övertagarens beskattningssituation. Härvid

• Sida 49
•  Original

Prop. 1980/81: 146 49

utgår man från grundprincipen att kontinuitet skall råda mellan bolagets och övertagarens beskattning. Enligt en särskild bestämmelse skall skatte- pliktig realisationsvinst inte anses uppkomma i samband med avveckling- en. Övenagaren är jämte aktiebolaget betalningsskyldig för bolagets skat- ter (jfr andra stycket punkt 4 av de nämnda övergångsbestämmelserna enligt vilket aktieägarna samt styrelseledamöter och verkställande direk- tör. när bolaget avförts ur aktiebolagsregistret. svarar solidariskt för bola- gets förpliktelser).

Patentverket aviserar länsstyrelserna om vilka bolag som upplöses un- der övergångstiden. Härigenom får skattemyndigheterna möjlighet att kon- trollera att övergången sker i behörig ordning och att verksamheten i dess nya form verkligen redovisas för taxering.

4 Konkurs och ackord

Om ett bolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott är bolaget upplöst när konkursen avslutas (13 kap. 19 å första stycket ABL). Ett stort antal bolag upplöses varje år genom konkurs. Anmärkningsvärt är att antalet bolag som upplöses genom konkurs är högre än antalet bolag som upplöses genom likvidation. År 1978 försattes 1 266 aktiebolag i likvi- dation och 2335 i konkurs. Samma år avslutades 1 176 likvidationer och 1 769 bolagskonkurser. Nedan ges en summarisk översikt över konkursla- gens bestämmelser om konkursgrunder samt de ändrade bestämmelserna om konkursförvaltning m. m.. som trädde i kraft den 1 januari 1980.

4. l Konkursgrunder

Enligt konkurslagen (19211225; KL) utgör obestånd den enda grunden för konkurs. Därmed förstås enligt 1 & att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och betalningsoförmågan inte endast är tillfällig. Gäl- denären kan således vara illikvid. dvs. inte omedelbart ha pengar till sitt förfogande som svarar mot hans aktuella behov av betalningsmedel utan att det förhållandet utgör grund för konkurs. Ett annat tillstånd som inte heller anses motivera att gäldenären försätts i konkurs är insufficiens. dvs. när en gäldenärs skulder överstiger hans tillgångar, värderade till vad de kan beräknas inbringa genom realisation vid lämplig tidpunkt. Hänsyn tas då nämligen inte till exempelvis gäldenärens kreditmöjligheter eller hans framtida arbetsinkomster. Vid prövning av frågan om en gäldenär är på obestånd eller inte får däremot göras en samlad bedömning av hans förmö- genhetsställning och förutsättningar att kunna infria sina skulder i rätt tid.

1 2—4 åå uppställs särskilda hjälpregler vid prövningen av frågan om gäldenären är på obestånd eller inte. Enligt 2 15 skall gäldenärens uppgift att han är på obestånd godtas också när konkursansökningen gjorts av bor- genär. om inte särskilda skäl föranleder annat. Enligt 35 presumeras gäldenären vara på obestånd. om han vid utmätning inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen befunnits sakna tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen eller gäldenären förklarat sig inställa betalningarna. 4 & avser gäldenär. som är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig. Om en sådan gäldenär trots uppmaning av borgenär att betala klar eller förfallen skuld underlåtit att göra detta inom en vecka och borgenären söker honom i konkurs inom tre veckor därefter samt skulden då alltjämt inte är betald. presumeras han vara på obestånd.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1980/81: 146 50

Borgenär kan emellertid inte få gäldenären försatt i konkurs. om borge- nären har betryggande pant eller annan jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären eller tredje man ställt betryggande säkerhet för fordring- en och det skulle strida mot villkor för säkerhetens ställande att borge- nären söker gäldenären i konkurs (5 å). Ett annat hinder mot konkurs är den omständigheten att fordringen inte är förfallen till betalning och be- tryggande säkerhet erbjuds av tredje man.

Behöriga att söka konkurs är gäldenär och borgenär. Konkursansökan ställs till konkursdomaren vid den tingsrätt, där gäldenären skall svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet. Konkursdomaren skall genast pröva ansökan. om gäldenären själv gjort den. Om borgenär ansökt om konkurs. skall gäldenären föreläggas att inkomma med förklaring inom viss tid. Bestrider gäldenär ansökningen eller finner konkursdomaren eljest särskil- da skäl föreligga mot antagande att gäldenären är på obestånd skall målet hänskjutas till rätten. Detsamma gäller när gäldenären själv är sökande och särskilda skäl föreligger att inte godta uppgiften om gäldenärens obestånd (12 och 14 åå). Sedan beslut om konkurs meddelats är det inte möjligt att återkalla konkursansökan. Genom konkursbeslutet. som skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet och han får inte åtaga sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Konkursboet omfattar egendom som tillhörde gäldenären vid konkursbeslutet. sådan som till- faller honom under konkursen och sådan som kan återvinnas till konkurs- boet. Reglerna om återvinning finns i 28—40 c 1545. Återvinningsreglerna skall förebygga att gäldenären när konkurs hotar. på ett illojalt sätt gör tillgångar oåtkomliga för borgenärerna. Återvinnningsreglerna skall också göra borgenärerna jämspelta i en obeståndssituation.

4.2 Konkursförvaltning m. m.

Riksdagen har nyligen beslutat om genomgripande ändringar av bestäm- melserna om konkursförvaltning och tillsyn över konkursft'trvaltning m. m. ( prop. 1978/79: 105 . LU 1978/79: 19. rskr 1978/791309. SFS 1979: 340). Till grund för de beslutade ändringarna. som trädde i kraft den 1 januari 1980. ligger i första hand konkurslagskommitténs betänkande ( SOU 1977:29 ) Konkursförvaltning. Ändringarna innebär att handläggningen av kon- kurser efter årsskiftet skall ske på följande sätt.

Efter beslut om konkurs skall konkursdomaren genast bestämma om konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskri- vet i fråga om konkurs (ordinär konkurs) eller om den skall handläggas som mindre konkurs. Bestämmelserna om mindre konkurs skall tillämpas om det finns anledning anta att gäldenärens bo inte räcker till betalning av konkurskostnaderna eller boet med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och konkursen med fördel kan genomföras utan bevakningsförfarande (185 5). Vid ordinär konkurs skall konkursdomaren sätta ut tid för första borgenärssammanträdet och be- stämma den tid inom vilken bevakning skall ske. Konkursdomarcn skall vidare utan dröjsmål efter hörande av tillsynsmyndigheten utse interims- förvaltare att handha förvaltningen av boet till dess förvaltare har utsetts. Förvaltare utses av konkursdomaren vid första borgenärssammanträdet. Konkursdomaren skall höra tillsynsmyndigheten och borgenärerna innan han utser förvaltare. Förvaltaren skall ha den särskilda insikt och erfaren- het som uppdraget kräver. åtnjuta borgenärernas förtroende samt i övrigt vara lämplig för uppdraget (44 å).

• Sida 51
•  Original

Prop. 1980/81:146 51

Förvaltaren kan på egen begäran entledigas av konkursdomaren. om han visar skäl till det. Om han visar sig vara olämplig. kan han entledigas efter framställning av tillsynsmyndighet. granskningsman. borgenär eller gäl- denär. Tillsynsmyndighet över förvaltningen skall vara vissa av regeringen utsedda kronofogdemyndigheter (SFS 1979: 755). På begäran av borgenär kan även granskningsman förordnas med uppgift att övervaka förvaltning- en på borgenärens vägnar. Förvaltaren skall ombesörja de ärenden som rör borgenärernas gemensamma rätt och bästa och vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning av boet. l viktiga frågor skall förvaltaren höra särskilt berörda borgenärer.

Förvaltaren skall sa snart som möjligt omhänderta gäldenärens bo med böcker och handlingar som rör boet. Han har därvid möjlighet att påkalla handräckning av kronofogdemyndigheten. Förvaltaren skall förteckna gäl- denärens tillgångar och skulder. Denna konkursbouppteckning skall un- dertecknas av gäldenären under edsförpliktelse och ges in till konkursdo- maren. Förvaltaren skall så snart det kan ske upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd. ] berättel- sen skall upptas en översikt över tillgångar och skulder samt särskilt anmärkas om återvinning kan komma i fråga och om det finns anledning anta att gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott. Dessutom skall uppges om eventuell bokföringsskyldighet fullgjorts. Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrott. skall han omedelbart underrätta åklagaren därom och därvid ange grunden för misstanken. Har gäldenären drivit näringsverksamhet och har det under konkursförvalt- ningen kommit fram att gäldenären kan misstänkas för annat icke ringa brott som har samband med verksamheten. skall förvaltaren anmäla även det (55 å).

Varje halvår skall förvaltaren till tillsynsmyndigheten avlämna berättel- se med uppgifter om avvecklingen av boet. Förvaltaren är bokföringsskyl- dig enligt kontantmetoden. om det inte f("jreligger så särskilda förhållanden att god redovisningssed påkallar att bokföringsskyldigheten sker på annat sätt. Räkenskapsmaterialet skall av förvaltaren bevaras under minst tio år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt skall bestämmelserna i 22 å bokföringslagen (1976: 125) om arkivering av rä- kenskapsmaterial tillämpas. De räkenskapshandlingar som tillhör konkurs— gäldenären skall i princip efter konkursens avslutande återlämnas till gäl- denären. Föreligger det hinder mot ett sådant äterlämnande — t.ex. på grund av att ktmkursgäldenären är en juridisk person som upphör att existera i och med konkursens avslutande — skall handlingarna överläm- nas till tillsynsmyndigheten. om förvaltaren inte anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering (206 å).

Om gäldenären bedrivit rörelse. kan förvaltaren låta rörelsen fortsätta för konkursboets räkning. om det anses ändamålsenligt. Rörelsen får dock inte drivas längre tid än ett är från första borgenärssammanträdet. om det inte föreligger särskilda skäl för det. Boets egendom skall annars säljas så snart det lämpligen kan ske. När bevakningstiden gått ut skall konkursdo— maren överlämna bevakningshandlingarna till förvaltaren. Denne skall då upprätta en förteckning som utvisar varje beräknad fordran och grund för eventuellt yrkande om förmånsrätt. Konkursdomaren skall bestämma den tid inom vilken anmärkningar kan framställas mot de bevakade fordringar- na. Uppstår tvist på grund av anmärkning kan konkursdomaren förordna förlikningsman. Kan tvisten inte lösas på detta sätt. behandlas frågan vid

• Sida 52
•  Original

Prop. 1980/81: 146 52

borgenärssammanträde med konkursdomaren som ordförande (108 å). Kan förlikning inte heller nu träffas. hänskjuts frågan till rätten. Sedan anmärkningstiden gått ut och eventuellt borgenärssammanträdc hållits skall utdelning ske av boets tillgångar som då skall ha omvandlats till kontanter. Det ankommer på förvaltaren att bestämma när utdelningen skall äga rum och göra tipp utdelningslörslag. Klander mot utdelningsför- slaget skall anmälas inom viss tid. När förslag till slututdelning först finns att tillgå för granskning anses konkursen avslutad. Arvode till förvaltaren bestäms av rätten. För tillsynen skall ersättning till staten utgå ur konkurs- boet enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Gäldenärens personliga rörelsefrihet år under konkursen inskränkt och vissa tvångsmedel kan riktas mot honom (4 kap.). Sålunda får han inte utan konkursdomarens samtycke i konkursens inledningsskede lämna landet. Om det senare under konkursen kan befaras att han genom att bege sig från landet undandrar sig sina skyldigheter. får förbud meddelas honom att lämna riket. Han kan vidare åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller förbjudas att lämna orten (88 å).

Vid första borgenärssammanträdet skall gäldenären inför konkursdo- maren avlägga bouppteckningscd. Även annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller borgenär avlägga bouppteckningsed eller bcediga viss uppgift i bouppteckningen. om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för bt'iutredningen. Undandrar sig gäldenären att fullgöra vad som åligger honom i samband med boutredningen eller överträder han reseförbud. kan konkursdomaren efter omständigheterna förordna att han skall hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Det- samma gäller om det skäligen kan befaras att gäldenären undandrar sig sina skyldigheter eller överträder reseförbud. För häktning i sistnämnda fall krävs dessutom att särskild anledning förekommer för en sådan åtgärd. Om annan än gäldenär undandrar sig att fullgöra edgång. kan konkursdo- maren förordna om hämtning eller genom föreläggande av vite eller förord- nande om häkte tillhålla honom att fullgöra sin skyldighet. Om gäldenären är juridisk person. kan styrelseledamot. verkställande direktör eller likvi- dator som har avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkursansökan kom in till konkursdomaren bli underkastad bestämmel- serna om inskränkningar i konkursgäldenärens rörelsefrihet och upplys- ningsplikt.

Den nya ordningen för handläggning av mindre konkurser innebär att förvaltare skall förordnas i alla konkurser. Förvaltaren skall i princip ha samma kvalifikationer som förvaltare i ordinär konkurs. Tillsynen över förvaltningen i mindre konkurs skall liksom i ordinär konkurs utövas av kronofogdemyndighct. Förvaltarcns uppgifter motsvaras till en del av för- valtarens uppgifter i ordinär konkurs (185 b å). Förvaltaren skall utreda orsakerna till obeståndct samt undersöka om det finns återvinningsmöj- ligheter och om gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrott. Till förval- tarens uppgifter hör också att utreda vilka fordringar som kan göras gällan- de i konkursen. Finns det egendom i boet skall förvaltaren sälja den och upprätta ett utdelningsförslag. Borgenärcrna behöver inte bevaka sina fordringar. Utdelningsförslaget prövas av konkursdomaren efter ett kun- görelseförfarande. Bestämmelserna beträffande ordinär konkurs om möj- ligheter för förvaltaren att begära handräckning av kronofogdemyndighe- ten för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet gäller även för förvaltare i mindre konkurs. Gäldenären är skyldig att vara närvarande vid boupp-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1980/81: 146 53

teckningsförrättningen och uppge boet under edsförpliktelse. Bestämmel— serna om tvångsmedel mot gäldenär i ordinär konkurs som underlåter att vara närvarande och uppge boet under ed är desamma i mindre konkurs.

Om det inte finns tillgångar i boet som täcker konkurskostnaderna och boets andra skulder. skall konkursen avskrivas i anslutning till att gälde- nären beedigar bouppteckningen (l85 d ä'). Är tillgångarna i ordinär kon- kurs otillräckliga för betalning av konkurskostnaderna och annan boets skuld. skall efter kungörelselörfarande även konkurs av detta slag avskri- vas (l86 å).

()m den mindre konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kostnaderna inte kan tas ur boet. skall borgenären svara för dessa intill ett belopp som motsvarar en tiondel av basbeloppet. Staten skall stå för de kostnader som inte kan betalas av boet eller ansvarig borgenär (.l88 å). Kostnaderna för konkurs som avskrivits enligt l86s' skall betalas ur konkursboet framför annan skuld som boet ådragit sig. Kan konkurskostnaderna inte tas ut ur boet eller av borgenären. skall de betalas av allmänna medel.

5 Gäldenärsbrotten

Bestämmelserna om gäldenärsbrott återfinns i ll kap. BrB. I llkap. l ä straffbeläggs oredlighet mot Iwrgmiirer. Huvudfallet är att gäldenären förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd avhänder sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt obestånd (första stycket första meningen). l förarbetena uttalas att förstörande kan äga rum genom underlåtenhet att tillvarata egendom och att även åtgärd som ekonomiskt är att jämställa med förstö- relse faller under bestämmelsen. som t. ex. att någon säljer en värdefull maskin som skrot. Under bestämmelsen faller också annan rättshandling än gåva. såvida den ekonomiskt är att jämställa med en sådan. Exempel härpå utgör försäljning till underpris i bcncfikt syfte. Bestämmelsen avser även det fallet att gäldenären ingår en förbindelse utan vederlag eller mot

• Sida 54
•  Original

Prop. 1980/81: l46 54

otillräckligt vederlag. Vidare framhålls i förarbetena att bestämmelsen träffar vissa fall när en gäldenär avstår från sin rätt. exempelvis vid likvidation eller bodelning. Vinstutdelning i strid mot ABL kan också vara att jämställa mcd gåva.

Enligt första stycket andra meningen skall gäldenären dömas för ored— lighet mot borgenärer även i det fallet att han genom sådant förfarande som nyss nämnts framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd. Bedömningen om en åtgärd har framkallat fara för obestånd skall ske med beaktande av gäldenärens ekonomiska ställning och övriga omständigheter vid tiden för åtgärden i fråga. För att vara straffbar skall sålunda den aktuella transaktionen med utgångspunkt i förhållandena vid denna tid- punkt framstå som ekonomiskt oförsvarlig. Förutsättningen för att efter- följande omständigheter skall få beaktas är alltså att de kunde förutses vid tiden för transaktionen.

Oredlighctsparagrafen riktar sig också mot gäldenär som vid konkurs elleri liknande sammanhang förtiger tillgång. uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift. För straffbarhet förutsätts här att uppgiften inte rättas innan den beedigas eller eljest läggs till grund för förfarandet. Vidare stratlbeläggs som oredlighet att gäldenär i samband med exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och på så sätt förhindrar att borgenären får betalning eller säkerhet (andra stycket). Gäldenär som inför förestående konkurs för bort egendom ur riket för att hålla den undan konkursen eller som undandrar eller undan- håller konkursförvaltningen egendom döms slutligen också för oredlighet (tredje stycket).

Av allmänna principer följer att det för ansvar för oredlighet mot borge- närer krävs uppsåt. omfattande alla objektiva rekvisit.

Om sådant brott som avses i l s' är att anse som grovt. skall enligt 2 5 gärningsmannen dömas för grov uradlig/w! mol buryz'nz'ircr. Vid bedöman— de om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gäldenären har becdigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet har varit av betydande omfattning.

I 3 5 första stycket har straffbelagts att gäldenär fortsätter rörelse Linder förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig an- svarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtli- gen eller av grov oaktsamhet framkallar eller förvärrar obestånd. För detta brott. vårdslöshet mot borgenärer. fordras att det bakomliggande förfaran- det sker uppsåtligen. Däremot räcker det att gärningsmannen såvitt gäller framkallandet eller förvärrandet av obeståndct gjort sig skyldig till grov oaktsamhet. [ fråga om gränsen för straffbarheten får det ytterst ankomma på en prövning i det särskilda fallet. huruvida en gäldenär med viss åtgärd övrskridit gränsen till det straffbara området. Vid denna prövning får man hämta ledning av gängse åskådningssätt och ta hänsyn till hans tillgångar. hans tidigare skulder och de nya skulder han ådrar sig genom transaktio- nen. Ätal enligt första stycket får väckas endast om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt (8 5 första stycket).

För vårdslöshet mot borgenärer döms också gäldenär som vid konkurs eller i liknande sammanhang av grov oaktsamhet förtiger tillgång. uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift. om inte uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest läggs till grund för förfarandet (3 & andra stycket).

Till gäldenärsbrotten hör också mannamån mot borgenärer (4 så) som

• Sida 55
•  Original

Prop. 1980/81: l46 55

förutsätter att gäldenär. då han är på obestånd. gynnar viss borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen. betala med annat än sedvan- liga betalningsmedel eller överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta annan sådan åtgärd. Som ytterliga- re förutsättning för stratfansvar föreskrivs att åtgärden skall avsevärt förringa andra borgenärers rätt (första meningen). 'l'ill ansvar för manna- mån mot borgenärer dömes enligt styckets andra mening gäldenär som i otillbörligt syfte gynnar viss borgenär på annat sätt än som nyss angivits och andra borgenärers rätt därigenom avsevärt förringas.

Ansvar för bakfi'jringxfwrt (5 &) ifrågakommer om gäldenären uppsåtli- gen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. [ detta fall har som en särskild förutsättning för åtal föreskrivits att gäldenären inom fem år från tiden för brottet har försatts i konkurs. fått eller erbjudit ackord eller ställt in sina betalningar (8 å andra stycket). I anslutning härtill har en särskild preskriptionsbestämmelse tagits in i 35 kap. 4 5 andra stycket BrB. Av denna bestämmelse framgår att preskriptionstiden här skall räknas från den dag då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.

Av de i ll kap. BrB upptagna brotten har endast det som består i bortförande av egendom ur riket straflbelagts på försöksstadiet (6 ä). 1 7 å föreskrivs att ställföreträdare för gäldenär som begår gäldenärsbrott skall dömas som om han själv vore gäldenär. l samma paragraf finns också bestämmelser om i vilka fall borgenär kan dömas för medverkan till man— namån mot borgenärer. Det förutsätts här för straffbarhet att borgenären har brukat otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlat i hemligt samförstånd med gäldenären.

Straffsatsen för gäldenärsbrotten är. utom såvitt gäller grov oredlighet. fängelse i högst två år. För bokföringsbrott kan dock. om brottet är ringa. dömas till böter. Straffet för grov oredlighet är fängelse lägst sex månader och högst sex år.

Som framgått bygger regleringen i l [ kap. BrB på obeståndsbegreppet. Med obestånd får i detta sammanhang förstås detsamma som i KL. nämligen att gäldenären blivit urståndsatt att betala förfallen gäld. Är han redan före den ifrågavarande gärningen på obestånd. bör fordras. att hans obestånd genom gärningen förvärrats. Det är inte uteslutet. att obestånd föreligger fastän gäldenären hittills lyckats punktligt infria sina förbin- delser. Kan det styrkas att gäldenären inte kommer att vara i stånd att infria sina förpliktelser på förfallodagen. får han nämligen ändå anses vara på obestånd.

Fastän det för straffbarhet vid de ifrågavarande brotten inte krävs att någon exekutiv förrättning kommit till stånd. följer av förhållandenas natur. att obestånd jämförelsevis sällan kan tillförlitligen styrkas innan gäldenären blivit försatt i konkurs eller annan exekutiv förrättning misslyc— kats. En borgenär. som avstått från att sätta gäldenären i konkurs. kan i regel inte bevisa hans obestånd på annat sätt än genom ett misslyckat försök till utmätning. Även andra omständigheter kan emellertid åberopas för att styrka obeståndet. Särskilt kommer i betraktande de konkursanled— ningar som.jämte misslyckad utmätningsförrättning. upptagits i KL. Up— penbarligen bör vid prövning huruvida gäldenären är på obestånd samma krav ställas på bevisningen som vid prövning av brottsförutsättningar i allmänhet.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1980/81:146 56 6 Nordisk rätt

1975. års aktiebolagslag tillkom efter ett omfattande nordiskt samarbete. Bestämmelserna i de nordiska aktiebolagslagarna om likvidation och upp- lösning av bolag överensstämmer i stora delar. Framför allt är samstäm- migheten stor mellan de svenska och finska lagarna. Beträffande själva likvidationsförfarandet medverkar dock i Danmark och Norge i större utsträckning än hos oss den frivilliga rättsvården (skifteretten) i förvalt- ningen och avvecklingen av bolaget.

1 Danmark som i Sverige kan bolag försättas i likvidation frivilligt eller på grund av bestämmelser i lag eller bolagsordning om likvidationsskyl- dighet. Frivillig likvidation beslutas i Danmark av bolagsstämman. tvångs- likvidation av skifteretten. Likvidationsförfarandet följer emellertid i stort sett samma regler. [ förhållande till Sverige skiljer sig förfarandet bl.a. på det sättet att aktieägare med sammanlagt 25 procent av bolagets aktier har rätt att utse minoritetsrevisor. Vidare bör nämnas att det är likvidatorerna — och inte den tidigare bolagsledningen — som skall avge redovisning för bolagets förvaltning för den tid för vilken redovisningshandlingar inte förut har framlagts på bolagsstämma. Redovisningen och revisorernas yttrande över den hålls tillgänglig i bolagets lokaler för aktieägare och borgenärer och sänds dessutom in till aktiebolagsregistret. Mera intressant är att likvidatorerna inom 14 dagar från det att redovisningen har färdigställts till aktiebolagsregistret skall avge en redovisning för de viktigaste orsakerna till likvidationen. bolagets verksamhet under de senaste åren före likvida- tionen och de övriga omständigheter som kan vara relevanta vid prövning av frågan om det finns anledning inleda förundersökning i brottmål. Be- stämmelsen har tillkommit som ett led i de danska ansträngningarna att bekämpa ekonomisk brottslighet. Dansk rätt saknar motsvarighet till bestämmelserna i 13 kap. lä ABL om tvångslikvidation när viss del av aktiekapitalet har gått förlorat. Det är mot denna bakgrund man skall se de danska bestämmelserna om likvida- tion av insolventa bolag som gällde till utgången av år l977. När bolagsstämman beslöt om likvidation hade den samtidigt att ta ställning till om likvidationen skulle handläggas enligt reglerna om solventa eller insolventa bolag. Insolvent var bolaget om man kunde räkna med att likvidationen inte skulle ge full täckning åt borgenärerna. lnsolvensen inträdde således först när hela det egna kapitalet gått förlorat och tillgång- arna inte räckte till betalning av skulderna. Beslöt bolagsstämman att likvidationen skulle handläggas enligt reglerna om insolventa bolag. skulle den samtidigt utse en likvidator för tiden intill dess skifteretten utsett likvidator i bolaget. Bolagsstämman hade därmed spelat ut sin roll och aktieägarnas inflytande över bolaget övergick på bolagets borgenärer. Avvecklingen av bolaget skedde efter regler som nära överensstämde med bestämmelserna om konkursförvaltning. Den nu beskrivna ordningen har ändrats med verkan fr.o.m. den l januari l978. Bestämmelserna om insolventa aktiebolag har upphävts. Någon motsvarighet till de svenska bestämmelserna om fattiglikvidation finns inte heller. I stället föreskrivs skyldighet för likvidator att verka för att bolaget försätts i konkurs. så snart det står klart att tillgångarna inte räcker för full betalning av skulderna. Huvudregeln är då att likvidatorn skall inkalla bolagsstämman för behandling av konkursfrågan. Har emel- lertid bolaget trätt i likvidation enligt bestämmelserna om tvångslikvida- tion t.ex. därför att aktiebolaget saknar till aktiebolagsregistret anmäld

• Sida 57
•  Original

Prop. 1980/81:146 57

behörig styrelse. kan likvidatorn ansöka om bolagets försättande i konkurs utan att bolagsstämma först hålles. Skifteretten kan också på eget initiativ besluta att bolag som trätt i likvidation skall försättas i konkurs. bl. a. om bolaget inte har någon likvidator förordnad.

De finska likvidationsbestämmelserna är nära nog identiska med de svenska.

Även de norska bestämmelserna om likvidation är mycket lika de svens- ka. Bestämmelser om tvångslikvidation vid förlust av aktiekapitalet saknas dock. Beslutas tvångslikvidation på annan grund. t. ex. därför att behörig styrelse saknas. träder skifteretten i bolagsstämmans ställe. På begäran av aktieägare som representerar minst 20 procent av aktiekapitalet kan skif- teretten också träda i bolagsstämmans ställe. Under likvidationen (avvik- lingen) träder ett "avviklingsstyre” i styrelsens ställe. Avviklingsstyret fullgör i allt väsentligt samma uppgifter som likvidatorerna enligt ABL. Det kan anmärkas att avviklingsstyret har en lagfäst skyldighet att bevara bolagets bokföring under tio år efter upplösningen av bolaget. [ det norska likvidationskapitlet har dessutom upptagits bestämmelser om s.k. kon- kurskarantän (se avsnitt 7.2 ).

Sammanställning av remissyttranden över BRÅ:s prome- moria (BRÅ PM 1980: 1) Likvidationsförfarandet enligt aktiebolagslagen

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av justitiekans- lern. riksåklagaren. Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt. domstolsverket. rikspolisstyrelsen. bokföringsnämnden, bankinspektionen. riksrevisions- verkct. riksskatteverket. kommerskollegium. patent- och registreringsver- ket. statens industriverk. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. kon- kurslagskommittén (Ju 197lz06). utredningen ("Fi 1973:01) om säkerhetsåt- gärder m. m. i skatteprocessen. företagsobeståndskommittén (Fi 1976: 03). Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Landsorganisationcn i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorga- nisation (TCO). Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska bankföreningen. PK-banken. Svenska handelskammarför- bundet. Svenska revisorsamfundet. Svenska sparbanksförcningen. Sveri- ges ackordscentral. Sveriges advokatsamfund. Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. Svenska företagares riksförbund. Sveriges gros- sistförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation tSHlO)-Familje- företagen. Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sveriges redovisningskonsulters förbund och Föreningen Sveriges kronofogdar.

Riksåklagaren har bifogat yttrande av länsåklagaren för speciella mål Lennart Larsson. Kommerskollegium har bifogat yttrande av Skånes han- delskammare.

Svenska arbetsgivareföreningen. SHlO-Familjeföretagen. Sveriges in- dustriförbund och Sveriges köpmannaförbund har avlämnat ett gemensamt yttrande. PK-banken har anslutit sig till yttrandet från Svenska bankför- eningen. Svenska handelskammarförbundet har instämt i yttrandet från Skånes handelskammare.

1 Allmänna synpunkter

Justitiekanslern: Promemorian är ett resultat av den översyn av lagstift- ningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet som pågår inom brotts- förebyggande rådet. Den arbetsgrupp som har utarbetat promemorian har haft till uppgift att komma med förslag som är ägnade att motverka att aktiebolagsformen används som ett led i sådan brottslighet. Från denna utgångspunkt finns enligt min mening ingen erinran mot förslagen. Särskilt villjag uttrycka tillfredsställelse med att institutet fattiglikvidation föreslås slopat. l promemorian läggs också fram förslag till vissa ändringar i de regler som berör ”vanliga likvidationer". Beträffande dessa förslag vill jag ifrågasätta om de inte går längre än som får anses motiverat av syftet att motverka missbruk av likvidationsinstitutet.

Riksåklagaren: Det är allmänt bekant att en betydande brottslighet förekommer medelst utnyttjande av aktiebolagsformen. Det rör sig främst om gäldenärsbrott. som inte sällan utgör ett led i en mera omfattande ekonomisk brottslighet. Den brottslighet som förekommer vid konkurser kan ses som ett betydande inslag i den ekonomiska brottsligheten. Under

• Sida 90
•  Original

Prop. 1980/81: 146 90

senare tid har arbetet på att bekämpa denna typ av brottslighet intensifie- rats. När det gäller konkursförfarandet har möjligheterna att uppdaga och beivra förekommande brottslighet väsentligt förbättrats i och med 1979 års konkursreform som bland annat innebär att institutet fattigkonkurs avskaf- fats. Uppenbarligen föreligger risk för att de nuvarande bestämmelserna om likvidation i fortsättningen kan komma att utnyttjas för att dölja ekono- misk kriminalitet och för att undgå de nya reglerna om näringsförbud i samband med konkurs. Jag delar därför uppfattningen att likvidationsför- farandet bör reformeras titan dröjsmål. Detta bör ske så att frågan huruvi- da ekonomisk brottslighet förekommit i bolagets vcrksamhet före likvida— tionen kan bli utredd i alla likvidationer. De framlagda förslagen tillgodoser i allt väsentligt detta syfte. — — —

Sammanfattningsvis tillstyrker jag således att arbetsgruppens nu fram— lagda förslag läggs till grund för lagstiftning.

Länsåklagaren för speciel/u mål: Den aktuella promemorian innehåller knappast några nya omvälvande synpunkter utan får snarast betraktas som en logisk uppföljning av ett av samma arbetsgrupp inom rådet tidigare framlagt förslag om skärpta bestämmelser i aktiebolagslagstiftningen (PM l97915). vilket förslag liksom det nu avgivna främst syftar till att försvåra att aktiebolagsformen missbrukas som instrument för ekonomisk brottslig— het.

Det gäller sålunda en översyn av likvidationsförfarandet enligt 13 kap. aktiebolagslagen. Arbetsgruppen understryker med all rätt att man måste beakta att en bolagslikvidation kan förekomma av helt legitima orsaker. Denna tanke torde ha dominerat vid tillkomsten av gällande bestämmelser. Som åklagare har jag heller inte kommit i kontakt med något renodlat Iikvidationsfall där anledning till brottsmisstanke förelegat. Man måste dock räkna med att man i framtiden har att vänta en ökad frekvens av obehörigt utnyttjande av likvidationsmöjligheterna om inte lagstiftningen ändras. Uppgifterna under 8 kap. i promemorian förefaller övertygande i detta hänseende.

Ett utbyggt kontrollsystem bör sålunda tillskapas. och för min del finner jag inte något att anmärka på den kontrollnivä och de speciella regler som föreslås i promemorian.

Stockholms tingsrätt: Även om det gått att påvisa fall där likvidationsin- stitutet använts för att dölja brottsliga förehavanden saknas närmare utred— ning om hur pass utbrett missbruket är. Tingsrätten har i sin verksamhet påträffat åtskilliga fall där det kan misstänkas att |ikvidationsinstitutet utnyttjats i dylikt syfte. Sålunda har det förekommit att personer kända för att ha gjort sig skyldiga till ekonomisk brottslighet i en eller annan egen- skap varit verksamma i bolag som senare trätt i likvidation. När likvida— tionsfrågan prövats av rätten har det visat sig att ev. kvarvarande styrelse- medlemmar eller suppleanter aldrig tagit aktiv del i bolagets verksamhet samt att aktiekapitalet sedan lång tid varit förbrukat. Av förordnade likvi- datorer har det senare i vissa fall kunnat inhämtas. att upplysningar om bolaget över huvud taget ej kunnat erhållas. På det hela taget bekräftar de iakttagelser tingsrätten kunnat göra riktigheten av de uppgifter arbetsgrup- pen inhämtat och de antaganden gruppen gjort i förevarande hänseende. Det föreligger säkerligen som arbetsgruppen uttalat fara för att de skärpta kontrollmöjligheterna beträffande mindre konkurser kommer att leda till att likvidationsförfarandet i ökad utsträckning kommer att utnyttjas för att försvåra kontroll av bolagsförvaltningen och dölja ekonomisk brottslighet. Ändrade regler och andra åtgärder som kan motverka en sådan utveckling

• Sida 91
•  Original

Prop. 1980/81: 146 9l

är därför påkallade. Emellertid bör beaktas att bolag med ett aktiekapital understigande 50000 kronor kommer att försvinna med utgången av år 1981. Det finns anledning antaga att det ifrågavarande missbruket hittills huvudsakligen förekommit i sådana mindre bolag. Enligt tingsrättens me- ning bör med hänsyn härtill kontrollätgärderna tills vidare i avbidan på den fortsatta utvecklingen icke ges en alltför omfattande och kostsam utform- ning.

Domstolsverket: Den brottslighet som beräknats förekomma vid fattig— konkurser är betydande. Undersökningar beträffande företagskonkurser tyder på att gäldenärsbrott förekommer i 40—5()% av fattigkonkurserna och härav skulle 30— 407 (' avse inte anmäld brottslighet (jfr prop. 78/79: 105 s. ?.ll). Brister i lagstiftning som utnyttjas i brottsligt syfte kräver omedelbara åtgärder. Ett genomförande av BRÅ:s förslag innebär en skärpt kontroll men kommer också att medföra ökade kostnader. 1 samband med lagändringarna på konkursrättens område har staten åtagit sig ett kostnadsansvar. Det kan ifrågasättas om föreslagna ändringar i likvidationsbestämmelserna ej påverkar förutsättningarna för detta åta— gande (jfr prop. 78/79: l05 s. 252 l).

Rikspulisslyrelsen: Rikspolisstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att 1979 års konkursreform kan komma att leda till ökade risker för att bestämmelserna i aktiebolagslagen om likvidation utnyttjas för att begå ekonomiska brott. Det är därför väsentligt att möjligheterna att använda likvidationsinstitutet i kriminella sammanhang minimeras.

Styrelsen får därföri allt väsentligt tillstyrka framlagda förslag. Bankinspektionen: Som ett led i uppdraget att se över lagstiftning mot organiserad brottslighet har en arbetsgrupp mom br ottslorebyggande radet (BRÅ) föreslagit vissa ändringar | aktiebolagslagstiftningerr. Ändringarna syftar till att omöjliggöra eller törsvåra att likvidationsinstitutet används för kriminella ändamål.

Bankinspektionen anser att det framlagda förslaget i stora delar är väl motiverat och kan i huvudsak ansluta sig till detsamma. [ nägra avseenden vill inspektionen dock anföra avvikande synpunkter.

Riksrevisionsverket: Utöver den föreslagna åtgärden att avskaffa fattig- likvidationer. vilken tillstyrks av RRV. har arbetsgruppen valt att bygga upp en kontrollapparat i aktiebolagslagen som i huvudsak går ut på att där ta in bestämmelser som motsvarar konkurslagens viktigaste kontrollbe— stämmelser.

RRV anser att arbetsgruppen inte tillräckligt visat nödvändigheten i detta. Flertalet likvidationer får antas vara seriösa. Med de föreslagna ändringarna kommer de att drabbas av ett både krångligt och kostsamt förfarande. RRV anser att det finns skäl att i stället stödja reservanternas förslag som syftar till att i fall då fordringsägarna inte får full betalning likvidationen avbryts och bolaget försätts i konkurs.

En annan tänkbar åtgärd som arbetsgruppen inte prövat men som RRV anser viktig i sammanhanget är att förbättra kungörelseförfarandet. Exem- pelvis skulle man kunna tänka sig att för bolag som inom en femårsperiod bytt säte likvidation kungörs och kallelse på okända borgenärer görs även på den gamla sätesorten. Vidare skulle man kunna tänka sig att ålägga kronofogdemyndigheterna viss bevakningsskyldighet i likvidationer. För- utsättningar härför skulle kunna skapas genom att domstolen tillställer kronofogdemyndigheterna kopia av varje ansökan om likvidation som inkommit till rätten.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1980/81: 146 92

Riksskatteverket (ttzaioriteten): Riksskatteverket ansluter sig i allt vä- sentligt till arbetsgruppens förslag och rekommendationer. — — — -

Om föreslagen ändrad lagstiftning kommer till stånd beträffande aktiebo- lagslagen bör eventuella följdändringar göras i fråga om motsvarande lagar för handelsbolag. bankaktiebolag och ekonomiska föreningar.

RSV vill påpeka att verket i sitt yttrande över betänkandet med förslag till näringsförbud (SOU l979: l3) uttalat att även likvidation borde kunna jämställas med konkurs i detta sammanhang. RSV vill ånyo understryka att det är viktigt att det som förekommit vid en likvidation i vissa fall kan jämställas med konkurs och aktualisera fråga om näringsförbud.

De av arbetsgruppen framlagda förslagen är resttltat av en begränsad översyn av regelsystemet med utgångspunkt från brottsbekämpande syn- punkter. I likhet med reservanten (ledamoten ()llén. styrgruppen) delar RSV den uppfattningen att även andra regler bör göras till föremål för en samlad översyn — t. ex. likvidationsreglernas förhållande till den konkurs- oeh aekordsrättsliga regleringen.

RSV anser emellertid i motsats till reservanten att de i promemorian föreslagna lagstiftningsändringarna med hänsyn till den praktiska erfaren- heten nödvändigtvis bör komma till stånd snarast.

Riksskatteverket (en minoritet av en ledamot): Beträffande frågan om näringsförbud bör uppmärksammas att likvidation ej kan jämställas med konkurs. Om borgenärerna inte tillgodoses kommer konkurs att begäras. varför frågan om näringsförbud i samband med likvidation saknar intresse. Jag motsätter mig sålunda vad som anförs av majoriteten i fråga om näringsförbud.

Kommerskollegitmt: Kollegiet finner det angeläget att möjligheterna till missbruk av likvidationsinstitutet begränsas och är därför positivt till flera av de i promemorian framförda förslagen. Det är dock samtidigt angeläget att åtgärder i detta syfte ej utformas så att seriösa företag drabbas av alltför stora olägenheter. Vissa av de i promemorian föreslagna åtgärderna torde kunna få sådana konsekvenser.

Skånes llande/skmnmare: Handelskammaren vill till en början framhålla att det översynsarbete av aktiebolagslagen som skett inom BRÅ präglats av en viss ensidighet så till vida att de gjorda övervägandena enbart styrts av önskemålet att minska den ekonomiska brottsligheten. Andra betydel— sefulla aspekter som bör göra sig gällande i samband med ifrågasatt föränd- ring av förevarande regler har endast i begränsad utsträckning beaktats. Översynsarbetet karaktäriseras inte av den breda analys som i allmänhet kännetecknar offentliga utredningar. Handelskammaren vill framhålla att de promemorior som emanerar från BRÅ:s översyn av aktiebolagslagen av detta skäl inte kan tillmätas samma vikt som förslag från sedvanliga utred- ningar.

Som utgångspunkt för de i promemorian framlagda förslagen konstate- ras att aktiebolagsformen vunnit stor utbredning genom att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Friheten från personligt betalningsansvar kan emellertid locka till missbruk. konstateras i prome- morian. Det framhålls att aktiebolag i ökad utsträckning utnyttjas som instrument för ekonomisk brottslighet trots de regler om bl.a. skydd för det bundna kapitalet som finns i aktiebolagslagen.

Vad beträffar påståendet att frihet från personligt betalningsansvar skul- le vara grunden för aktiebolagslbrmens popularitet vill Handelskammaren framhålla att detta för aktiebolagsformen så karaktäristiska förhållande i många fall spelar en betydelsefull roll vid valet av företagsform. Det finns

• Sida 93
•  Original

Prop. 1980/81: 146 93

emellertid ett flertal andra faktorer. såsom skatteaspekter. relationen mel- lan delägarna. företagets vcrksamhetsinriktning. verksamhetens varak- tighet. önskemål från utomstående intressenter m.m.. som kan spela en avgörande roll när det gäller frågan om vilken företagsform som skall väljas. Vad som sägs i promemorian härvidlag synes alltså vara utslag av en väl ytlig analys. Allvarligare är emellertid att friheten från personligt ansvar. som skttlle utgöra den stora lockelsen med aktiebolagsformen. påstås göra aktiebolagsformen särskilt väl lämpad för ekonomisk brottslig- het. Aktiebolagslagen utgör genom sina många formföreskrifter. redovis- ningsregler och regler om det i bolaget befintliga kapitalet ett för borgenä- rer och andra utomstående intressenter väl så bra skydd som de till buds stående alternativen. Här må endast erinras om det långt mindre formalise- rade regelsystemet för handelsbolag och avsaknaden av regler av detta slag vad gäller enskilda näringsidkare.

Patent- och registreringsverket: Likvidation är —— vid sidan av fusion — den ordinarie möjligheten för ägarna att upplösa sitt bolag. när önskemål härom ftnnes. Dessutom föreskriver aktiebolagslagen att bolaget i vissa fall är skyldigt att träda i likvidation. Likvidationen benämns frivillig. när bolagsstämman fattat beslut härom utan att skyldighet därtill föreligger. När skyldighet för bolag att träda i likvidation föreligger enligt aktiebolags- lagen eller bolagsordningen. benämns detta tvångslikvidation. Beslut om tvångslikvidation ankommer i princip på bolagsstämman. Om denna un— derlåter att besluta härom. skall beslut meddelas av tingsrätten.

De vanligaste grunderna för tvångslikvidation är 1) att aktiekapitalet till större delen gått förlorat 2) att bolag underlåtit att till registreringsmyndigheten sända in årsredo- visning för de två senaste räkenskapsåren och

3) att bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse. I fall som avses under I) fattar tingsrätten beslut efter i första hand anmälan av styrelsen. [ de fall. som avses under 2) och 3). fattas beslut nästan undantagslöst av tingsrätten företrädesvis efter anmälan av regist- reringsmyndigheten. — — —

Vid en diskussion om ändring av reglerna för likvidation bör skillnad göras mellan frivillig likvidation och tvångslikvidation.

Ett beslut om frivillig likvidation skiljer sig principiellt inte från andra typer av beslut i bolaget. även om beslutet går ut på att bolaget skall avvecklas.

Om bolagsstämman i sådant fall skall fråntas någon del av sin suveräni— tet. krävs det ett starkt vägande skäl för ett sådant ingrepp. Enligt patent- verkets mening har skäl som kan motivera inskränkning i bolagets hand- lingsfrihet framförts endast i samband med institutet fattiglikvidation. Om möjligheten till fattiglikvidation avskaffas. kvarstår enligt patentverkets mening inte något större behov av ingripande. när det gäller frivillig likvi- dation. Det är då inte längre möjligt att försätta bolag i likvidation utan att därefter fullfölja likvidationsförfarandet enligt 13 kap. 8—l4åå. Riskerna för missbruk av likvidationsinstitutet blir knappast större än riskerna för missbruk av bolagsformen i allmänhet.

Vid tvångslikvidation finns däremot större anledning till kontroll från samhällets sida såväl ur borgenärernas som samhällets synpunkt. Så sker också redan idag i stor utsträckning genom att tingsrätt kan fatta beslut om likvidation, när bolagsstämman underlåter detta.

Myndighet kan emellertid inte alltid framtvinga beslut om tvångslikvida- tion. Patentverket får ibland kännedom om bolag där aktiekapitalet till

• Sida 94
•  Original

Prop. 1980/81: 146 94

större delen gått förlorat. utan att beslut om likvidation fattats och utan att styrelsen anmält förhållandet till tingsrätten. Bolagen brukar i sådana fall informeras av verket om skyldigheten att träda i likvidation. Något makt- medel att framtvinga ett sådant beslut föreligger emellertid inte. BRÄ har i en tidigare promemoria föreslagit. att bolag. när aktiekapitalet inte är intakt. skall vara skyldigt att ha auktoriserad eller godkänd revisor. En annan möjlighet är att patentverket i sin granskning av bolagens årsredo- visningar åläggs granskningsplikt även i detta avseende. När likvida- tionsskyldighet konstateras föreligga. kunde patentverket ges befogenhet att utfärda föreläggande till bolaget att träda i likvidation eller undanröja likvidationsgrunden.

Övervägande antalet tvångslikvidationer tillkommer genom att patent- verket anmält till tingsrätt. att bolag ej inkommit med årsredtwisningar för de senaste två räkenskapsåren. Antalet bolag. som underlåter att sända in årsredovisningar, är mycket stort och det åstadkommer stora svårigheter både vad gäller den ekonomiska samfärdseln och den offentliga insynen. Det förekommer ofta att ett och samma bolag anmäls till tingsrätten gång efter annan. Efter varje anmälningstillfälle inkommer bolaget med de ute- blivna årsredovisningarna och förhindrar på så sätt tingsrättens beslut om tvångslikvidatitm. Ofta beror underlåtenheten i dessa fall på bristande kunskaper om aktiebolagslagens regler.

Mellan 30 och 40 procent av de bolag. som anmäls till tingsrätten. försätts i likvidation. Merparten av dessa bolag har för länge sedan upphört att driva verksamhet. Ofta har tingsrätt och likvidator stora svårigheter att finna företrädare för bolaget. An svårare är det ofta att återfinna några räkenskaper. I flertalet fall leder dessa tvångslikvidationer till att likvida— torn anmäler till tingsrätten. att bolaget saknar tillgångar. varefter likvida- tionen läggs ned. År 1979 lades ca 600 likvidationer ned. En stor del av dessa gällde bolag. som försatts i likvidation på grund av uteblivna årsre- dovisningar. Det finns anledning anta att just sådana bolag svarar för en stor del av missbruket av aktiebolagsfortnen. Det torde emellertid ofta vara för sent att uppdaga ekonomisk brottslighet på detta stadium.

Statens industriwrk: De konkreta förslag som arbetsgruppen presente- rar syftar till att urjuridisk synpunkt få en bättre överensstämmelse mellan konkurs och likvidation. Det kan nämligen finnas risk för att mindre seriösa företag i ökad omfattning kommer att utnyttja likvidationsförfaran— det på grund av den skärpta konkurslagstiftningen. Därför föreslår arbets— gruppen att fattiglikvidation avskaffas och att reglerna för "vanliga" likvi- dationer skall likställas med reglerna för konkurs. dvs. att likvidator alltid utses och utses av rätten. Dessutom skall för alla företag i likvidation utses auktoriserad eller godkänd revisor av bolagsstämman.

lndustriverket har vid ett tidigare tillfälle ställt sig bakom förslaget till den nya konkurslagstiftningen såsom det presenterades i SOU l979:l3. Verket anser att ovannämnda förändringar i likvidationsförfarandet är ett naturligt komplement till denna lagstiftning och tillstyrker därför de fram- lagda förslagen. Övriga i utredningen framförda synpunkter som inte direkt kan hänföras till huvudförslaget finner verket ingen anledning att för när— varande ta ställning till.

Länssvyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar arbets- gruppens uppfattning att likvidationsförfarandet för aktiebolag bör ses över. Genom konkursreformen har kontrollen över konkurscrna skärpts och fattigkonkurserna avskaffats. En motsvarande skärpning bör ske av likvidationsbestämmelserna så att de inte kan utnyttjas av mindre seriösa

• Sida 95
•  Original

PrOp. 1980/81: 146 95

personer för att dölja ekonomisk brottslighet. De nya reglerna om konkurs- karantän blir inte effektiva om brottsliga gäldenärer kan undgå karantänen genom att utnyttja likvidationsförf'arandet i stället för att gå i konkurs.

Konkurs/ugskommittän: I och med att institutet fattigkonkurs avskaffats genom l979 års konkurslagsreform och ersatts med en ny ordning för handläggning av mindre konkurser har möiligheterna för en konkursgäl- denär att dölja eventuell ekonomisk brottslighet minskat avsevärt. Den arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet. som utarbetat promemorian. pekar på att ändringarna i konkurslagen ”921225. KL) emellertid kan få till följd att intresset ökar hos mindre nogräknade företagare att utnyttja likvidationsförfarandet i brottsligt syfte. Mot bakgrund härav läggs i pro- memorian fram vissa förslag till ändringar i aktiebolagslagen (l975: l385. ABL) i avsikt att förebygga missbruk av likvidationsförfarandet. Försla- gen. som i stor utsträckning utformats efter förebild av 1979 års ändringar i KL, går ytterst ut på att skapa garantier för att en brottsutredning vid behov kommer till stånd i samband med likvidation av ett aktiebolag.

För att få en uppfattning om vilka ändringar av likvidationsbestämmel- serna i ABL som är påkallade ur brottsförebyggande synvinkel har i arbetsgruppens regi företagits vissa undersökningar. Bl.a. har de likvida- tionsärendcn som 1978 handlagts slutligt hos patentverkets bolagsbyrä gåtts igenom. Av dessa I 257 ärenden hade enligt uppgift 832 likvidationer lagts ned och 425 avslutats genom slutredovisning. Dessa siffror stämmer onekligen illa överens med den ""officiella statistiken" enligt vilken samma år ltlt) likvidationer lades ned och l l76 avsltttades genom slutredovisning. Med den "officiella statistiken" torde avses uppgifter sammanställda av patentverket. Enligt kommitténs mening kan man inte förklara den stora skillnaden mellan patentverkets och arbetsgruppens uppgifter med '.'ett annorlunda sätt att beräkna antalet balanserade ärenden". Det är med andra ord ett osäkert underlag arbetsgruppen bygger på. En brist som vidlåder undersökningen är vidare att man inte tagit reda på likvidations— grttnden vid de likvidationer som lagts ned därför att tillgångarna inte täckt likvidationskostnaderna. Arbetsgrttppens förslag synes nämligen utgå från att det i första hand är i de frivilliga likvidationerna (enligt |3 kap. l & ABL) där missbruk kan befaras och att tillvägagångssättet just är att upplösa bolaget genom att lägga ned likvidationen. Det skulle därför ha varit av värde att få belyst i vilken omfattning likvidationer som beslutats på annan grtmd lagts ned. Härigenom skulle man kunnat få en bättre bild av hur stort missbruk som kan befaras. ] förevarande sammanhang skulle också upp- gift om likvidationsbolagcns skulder ha varit av intresse.

Över huvud synes de undersökningar som har giorts inte lämna tillräck- lig vägledning när det gäller att ta ställning till vilka lagstiftningsåtgärder som behövs på området. ! promemorian pekas också på att uppgifterna i patentverkets likvidationsakter är för varierande och ofullständiga för att några bestämda slutsatser skall kunna dras om förhållandena i bolag som går i likvidation. För att råda bot på denna brist visar arbetsgruppen i stället med ett par tänkta fall httr den frivilliga likvidationen kan användas på ett illojalt sätt. Förslagen i promemorian är tydligen att se främst mot denna bakgrund.

Vad som har anförts nu visar enligt kommitténs mening att promemorian inte lämnar ett tillräckligt säkert underlag för en slutlig bedömning av samtliga framlagda förslag. På en punkt står det dock klart att man redan nu bör se över ABL. nämligen såvitt avser reglerna om fattiglikvidation. Kommittén delar uppfattningen att denna form för avveckling av ett aktie-

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81: 146 96

bolag bör avskaffas. Promemorian ger här belägg både för att missbruk av detta likvidationsförfarande redan förekommer och för att missbruket kan väntas öka.

Beträffande promemorieförslagen i övrigt anser kommittén att ett ställ- ningstagande bör föregås av ytterligare undersökning i de hänseenden som har berörts nyss. Endast härigenom kan skapas klarhet huruvida alla de föreslagna åtgärderna verkligen behövs för att stävja missbruk av likvida- tionsförfarandet. Som ytterligare motiv för att fördjupa undersökningen i dessa delar vill kommittén anföra följande.

Det finns en principiell skillnad mellan likvidation å ena sidan och konkurs å den andra. Konkurs är en exekutionsform. vars funktion är att vid gäldenärens insolvens möjliggöra att hans egendom tvångsvis omhän- dertas för att tillgodose konkurrerande betalningsanspråk enligt vissa regler. Typiskt sett utövas tvånget av borgenärerna mot gäldenären. Likvi— dationen däremot är en avvecklingsform. som i princip ligger i bolagsled— ningens och ägarnas hand. även om likvidationen i bl.a. borgenärernas intresse i vissa fall kan påtvingas bolaget. Det bör inte komma i fråga att införa regler som står i konllikt med denna grundsyn. om inte starka skäl talar för att ett verkligt missbruk förekommer eller kan väntas bli vanligt också i andra fall än då en likvidation läggs ned enligt 13 kap. lSs tredje stycket ABL. Uppgifterna i promemorian ger som nyss nämnts inte till- räckliga belägg för att så är fallet. Tvärtom framhålls att man måste räkna med att flertalet frivilliga likvidationer har seriösa motiv.

För att man skall kunna tala om missbruk av likvidationsinstitutet torde under alla omständigheter krävas att likvidationen medfört ekonomisk förlust för någon borgenär. enskild eller det allmänna. Av avgörande betydelse är alltså om bolagets borgenärer har kunnat förnöjas. Är bolaget solvent, kan det starkt ifrågasättas. om det är befogat att alltid göra brottsutredning etc. i samband med en likvidation. Enligt kommitténs uppfattning går det således en skiljelinje mellan ett bolag på obestånd och ett bolag där tillgångarna räcker till betalning ät fordringsägarna. Frågan om bolagets obestånd har inte formellt något att göra med den i 13 kap. 2.6 ABL föreskrivna likvidationsskyldighelen när två tredjedelar av det regist- rerade aktiekapitalet gätt förlorat och åtgärder. som medför att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. inte vidtagits inom viss tid. Den regeln syftar uteslutande till att skydda bolagets borge- närer med utgångspunkt i det registrerade aktiekapitalet. Eftersom insol- vensbedömningen har karaktär av en mer eller mindre långsiktig prognos av gäldenärens förmåga att fortleva som ekonomiskt företag kan ett bolag vara på obestånd utan att likvidationsplikt enligt l3 kap. 2.5 ABL förelig- ger. Omvänt kan det vara skyldigt att träda i likvidation enligt nämnda lagrum även om bolaget är solvent.

Utredningen om säker/1elsårgärdar m.m. i .rkutleprtu'cssz'n: USS har enligt sina ursprungliga direktiv att överväga olika typer av lagstiftningsåt- gärder som kan förbättra statens ställning som part och borgenär inom området för skatter. tullar och avgifter. Regeringen har dessutom utfärdat tilläggsdirektiv som innebär en allmän översyn av myndigheternas kon- trollbefogenheter på området i fråga samt av reglerna om ansvar för annans skatt m. m.

USS har under sitt arbete tid efter annan stött på fall där personer har utnyttjat regelsystemet i ABL på sådant sätt att staten har orsakats bety- dande inkomstförluster i fråga om skatter och avgifter. Det förhållandet att myndigheterna har relativt begränsade möjligheter till insyn i aktiebola-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/81: 146 97

gens verksamhet har därvidlag spelat en avgörande roll. Inte sällan har det allmänna först efter det att bolaget har upplösts fått vetskap om att ford- ringar på skatter och avgifter har uppkommit långt dessförinnan. Det har då vanligtvis varit för sent att ens fastställa fordringsanspråken. Några. betalningskrav har därför över huvud taget inte kunnat framställas.

Fall där likvidationsförfarandet har fått bilda slutakten finns det flera exempel på i det material som USS har tillgång till. Här kan nämnas åtskilliga av de s.k. vinstbolagsärendena i början av l970-talet. De "plund- rade" vinstbolagen — som innehöll stora skatteskulder — begärdes i kon- kurs eller upplöstes genom fattiglikvidation. Någon närmare utredning om förekomsten av latenta skatteskulder gjordes i allmänhet inte av konkurs- förvaltning eller likvidator. I de flesta fall lick berörda myndigheter känne- dom om förhållande av betydelse för beskattning eller indrivning alltför sent för att kunna vidta några åtgärder till skydd för statens fordrings- anspråk.

Statistiska eller andra undersökningar. som anger hur vanligt missbruk av likvidationsinstitutet är. saknas i vårt land. Att sådant förfarande före- kommer i skatteundandragande syfte finns det som tidigare nämnts klara belägg för och åtskilliga omständigheter — bl.a. den ändrade konkurslag- stiftningen — pekar på att missbruket kan komma att öka om inga motme- del sätts in från lagstiftarens och myndigheternas sida. Enligt vår uppfatt- ning är det således i dag nödvändigt med sådana ändringar i gällande rätt att myndigheternas insyn i likvidationsförfarandct förbättras på ett radikalt sätt. Endast härigenom skapas verkliga förutsättningar att förebygga brottslig verksamhet på detta område.

Allmänt sett är det viktigt att regler skapas som ger staten fortlöpande information om ett aktiebolags ekonomiska förhållanden så att lämpliga skyddsåtgärder skall kunna vidtas så snart som det är befogat. En metod kan därvid vara att i lag föreskriva att alla aktiebolag skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. En sådan lösning har diskuterats av föredraganden i prop. I979/80: 143 s. 88 men inte ansetts kunna genomföras på grund av den begränsade tillgången på kvalificerade revisorer.

Även om det allmännas informationsbehov med hänsyn till vad nu har sagts inte kan tillgodoses på ett tillräckligt effektivt sätt anser USS att man genom ett ökat krav på information från bolagsledningens och likvidatorer- nas sida kan uppnå klara förbättringar som dessutom är av mindre kost- nadskrävande art. Läggs tyngdpunkten på författningsändringar av nu föreslagen typ minskar behovet av ingrepp i andra delar av Iikvidations- förfarandet. Härigenom kan man i stort sett bibehålla den _nuvarande skillnaden mellan likvidation och konkurs. vilket däremot BRÅ-förslaget inte medgeri samma utsträckning. Att detta är till fördel för såväl närings- livet i stort som olika borgenärsgrupper ligger i öppen dager.

Företagsobeståndskommittén: Företagsobeståndskommittén har be- gränsat sin prövning till frågor med direkt anknytning till den obestånds- problematik som kommittén har att behandla. Med denna utgångspunkt finner kommittén inte anledning att närmare ta ställning till de framlagda förslagen i rubricerade promemoria. Kommittén vill dock. i fråga om det allmännas medverkan och insyn i likvidationsförfarandet. göra följande påpekanden.

BRA har i sin promemoria koncentrerat sig på den ekonomiska brottslig- heten i likvidationsförfarandet. Detta är givetvis rimligt med hänsyn till inriktningen av BRÅ:s verksamhet. Företag som trätt i likvidation har emellertid inte Sällan intresse från även andra samhälleliga utgångspunk- 7 Riksdagen 1980/8]. ] saml. Nr [40

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81: 146 98

ter. Kommittén tänker då närmast på de regional-. sysselsättnings- och försörjningspolitiska aspekter som kan vara förknippade med likvidations- förfarandet. Det kan exempelvis gälla att med olika insatser bevara syssel- sättningen på en utsatt ort eller åtminstone få till stånd en avveckling i socialt acceptabla former. l vissa fall kan försörjningspolitiska intressen ge anledning till särskilda överväganden.

Kommittén har i sitt tidigare avgivna delbetänkande "Företags obestånd — samordning av statliga åtgärder". SOU l979z9l. föreslagit en statlig organisation som skall ha till uppgift att i obeståndssituationer bl.a. tillva- rata statens intressen på de angivna områdena. Kommittén finner det naturligt att likvidatorn, när så befinns påkallat, samråder med företrädare för denna organisation. För att ytterligare förstärka bevakningen av de samhälleliga intressena utreder kommittén nu behovet av ett allmänt om- bud i obeståndssituationer. Därest kommittén skulle föreslå ett allmänt ombud kan härvid frågan om samråd mellan likvidatorn och ombudet aktualiseras. Huruvida kommitténs överväganden i denna fråga kommer att utmynna i förslag innebärande direkta bestämmelser för likvidator att samråda med ett sådant ombud kan kommittén emellertid för närvarande inte uttala sig om.

LRF: Arbetsgruppen har genom egna studier sökt undersöka hur Iikvi- dationsinstitutet tillämpas. Av dessa undersökningar har emellertid endast vissa tämligen vaga slutsatser kunnat dras. LRF konstaterar därför att arbetsgruppens förslag till stor del bygger på antaganden om likvidations- förfarandets tillämpning. På en punkt i denna del av promemorian finner LRF också anledning till viss kritik. Arbetsgruppen har vid genomgång av handlingar i bolagsregistret av likvidationsakter funnit att likvidation ofta föregåtts av andra anmälningar om ändringar i bolagets registrerade förhål- landen och att det är tydligt att fall förekommer där ändringar i firma. sätesort och styrelse har direkt samband med det förestående beslutet om likvidation. Arbetsgruppen drar visserligen ingen direkt slutsats härav. men LRF anser dock att det bör påpekas att byte av firma, styrelse och sätesort ofta torde utgöra ett led i en seriös likvidation. Detta kan ha sin orsak i t. ex. en önskan att behålla ett visst bolags firma.

LRF finner i övrigt inte skäl invända mot vad som anförs under rubriker- na brottsutredningen. antalet likvidatorer. likvidators ansvar. revision. övergångsbestämmelscr och domförhetsreglerna. Övriga avsnitt kommen- teras nedan.

LO: LO delar arbetsgruppens uppfattning att |979 års konkursreform leder till uppenbart ökade risker för att bestämmelserna i aktiebolagslagen om likvidation kommer att utnyttjas för att dölja ekonomisk kriminalitet. Denna risk kommer dessutom enligt LOs uppfattning att öka ytterligare på grund av den senaste ändringen av konkurslagen (prop. 1979/80: 83).

LO anser därför att det är av mycket stor vikt att en förändring av likvidationsbestämmelserna genomförs omgående.

TCO: TCO tillstyrker de lagändringar som föreslås i promemorian. Svensk industriförening: Föreningen har icke något att erinra mot ge- nomförandet av i betänkandet framlagda förslag.

Svenska bankföreningan: Bankerna är bl.a. i egenskap av kreditgivare intresserade av att möjligheterna till missbruk av aktiebolagsformen såvitt möjligt begränsas. Samtidigt har bankerna ett intresse av att seriös före- tagsverksamhet inte försvåras eller rent av omöjliggörs av alltför stränga lagbestämmelser.

Under senare tid har statsmakterna bedrivit ett intensifierat arbete för

• Sida 99
•  Original

Prop. 1980/81: 146 99

att försöka förebygga missbruk av aktiebolagsformen. Därvid har åtgärder vidtagits främst för att förhindra-., oegentliga förfaranden i samband med konkurs. Såsom exempel kan nämnas att institutet "fattigkonkurs" har avskaffats med verkan fr.o.m. den I januari 1980. Detta innebär bl.a. att förvaltare i fortsättningen skall förordnas i samtliga konkurser. Denne har vid fullgörandet av sitt uppdrag anmälningsplikt till allmänne åklagaren beträffande misstanke om gäldenärsbrott och. under förutsättning att gäl- denären är näringsidkare. annat brott av ej ringa beskaffenhet. som har samband med verksamheten. — — —

Enligt bankföreningens mening fyller aktiebolagslagens föreskrifter om likvidation en viktig funktion då det gäller avveckling av ett företags verksamhet. Framförallt affärsmässiga överväganden men även andra legi- tima skäl kan i många fall medföra att det lämpligaste sättet att upplösa ett företag är att likvidera det. Såvitt bankföreningen har sig bekant torde likvidationsinstitutet. möjligen med bortseende från fattiglikvidation. till övervägande del komma till användning vid seriösa avvecklingar av bolag. Denna uppfattningjävas inte på något sätt av vad som framkommit vid den av arbetsgruppen hos bl.a. olika myndigheter företagna undersökningen om förekomsten av missbruk av likvidationsförfaranden. Den nämnda undersökningen byggerju också på ett mycket knapphändigt material.

Många likvidationer medför att bland aktieägarna kan. sedan bolagets kända skulder reglerats. fördelas ett överskott. I dessa fall lider bolagets fordringsägare icke något förfång. Emellertid förekommer också likvida- tioner där full täckning för bolagets skulder ej finns. Risken för brottsliga förfaranden torde vara aktuell endast i sistnämnda situationer. Mot bak— grund av det ovan anförda anser bankföreningen att också ctt framtida regelsystem inom förevarande område måste vara anpassat till att det i största utsträckning förekommer seriösa likvidationer. ! flera avseenden motsvarar arbetsgruppens förslag inte detta krav. Dessutom har förslagen i några hänseenden jämställts med föreskrifter i konkurslagen . Eftersom likvidation normalt sett är en frivillig avveckling. medan konkurs innebär ett tvångsvis avvecklande av ett bolag. är en sammankoppling mellan de olika regelsystemen föga lämplig.

Svenska rei-'i.s'0rsanzfur1det: SRS vill inledningsvis kraftigt understryka uttalandet i promemorian. att det stora flertalet frivilliga likvidationer betingas av sunda affärsmässiga skäl. De regler. som skapas för att försvå- ra brottslig ekonomisk verksamhet. bör därför i största möjliga utsträck- ning inrikta sig på sådana likvidationer. där denna brottsliga verksamhet förekommer. Det saknas enligt samfundets uppfattning anledning att ingri- pa med lagstiftning som försvårar genomförandet av en frivillig seriös avveckling av ett aktiebolag. Å andra sidan kan SRS självfallet inte bortse från risken av att likvidationsinstitutet i vissa fall kan utnyttjas för att dölja och utgöra ett led i ekonomisk brottslighet. Mot bakgrunden härav kan samfundet ställa sig bakom stora delar av utredningens förslag.

Svenska sparbunksjföreningen: Föreningen finner för sin del inte anled- ning att framföra några särskilda erinringar mot förslagen i promemorian.

Sveriges ackordscentral: Promemorian ger intryck av att ha tillkommit med utgångspunkten att det måste vara på så vis att fattigkonkurserna som sanitär olägenhet efterträtts av fattiglikvidation och att sedan argument och förslag till åtgärder byggts upp från detta antagande. Med all respekt för BRÅ:s ambitioner ifrågasätter vi dock utifrån våra begränsade erfaren- heter om inte förslaget kan betecknas som mera våld än nöden kräver. Vi är därför närmast benägna att stödja Bengt Bångstads reservation.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l00

Sveriges advnkarsumfmul: Samfundet kan utan reservation ansluta sig till uppfattningen om behovet av att skyndsamt åtgärda de bristeri lagstift- ' ningen som enligt erfarenheten utnyttjas i brottsligt syfte. Å andra sidan medför denna mycket speciella infallsvinkel och den skyndsamhet med vilken arbetet skall bedrivas en alltför ensidig belysning av både problem och lösning.

En grundligare analys av skälen för att använda aktiebolagsformen för verksamhet i näringslivet skulle gett vid handen att begränsningen av ansvaret för bolagets skulder endast är ett av dessa skäl och enligt samfun- dets mening inte det viktigaste för den som bedriver verksamhet i fåmans- bolag. Viktigare är de fördelar som vinns i beskattningshänseende. framför allt att kostnader för pensionering. sjukförsäkring och andra arbetsgivare- avgifter påförs aktiebolaget och inte rörelseidkaren personligen. En annan viktig orsak är vissa påtagliga praktiska nackdelar med andra bolags- former. ofta betingade av bristande kunskap och erfarenhet. Bland nä- ringsidkare i allmänhet torde andra former för bedrivande av verksamhet och med dem förknippade för- och nackdelar vara mycket lite kända.

Hade BRÅ haft en annan utgångspunkt än att aktiebolagsformens "po- pularitet" beror på frånvaron av personligt betalningsansvar hade rådet kunnat pröva andra lösningar som varit mindre kostnadskrävande och enklare än de föreslagna och som mer direkt än dessa angripit missförhål- landena. Eftersom enligt samfundets erfarenhet aktiebolagsformen inom stora delar av näringslivet är en organisationsform varigenom en viss verksamhet administrativt avgränsas från annan kunde det vara värt att överväga, huruvida likvidation kunde ske under nuvarande enklare former om exempelvis säkerhet ställdes av aktieägaren för betalningen av likvida- tionsbolagets skulder. . '

Ett genomförande av BRÄs nu aktuella förslag skulle medföra en myc- ket betydande kostnad för att genomföra en enkel likvidation (för särskilt kvalificerad likvidator. behandling i rätten. auktoriserad revisor. berättelse om granskning m.m.). Aktieägaren avser med likvidationen i normalfallet att avveckla verksamheten och att därvid betala bolagets skulder och få tillbaka ett så stort överskott som möjligt. Om detta överskott till stor del skall gå åt till kostnader av angivet slag är det rimligt att anta att- likvidation- av aktiebolag avstannar och att man istället behåller bolag "vilande” tills vidare för att vid eventuellt behov aktivera eller sälja dem. De negativa konsekvenserna härav har inte alls belysts. De består bland annat i en ökad belastning på bolagsregistret och taxeringsmyndigheterna. en onödig pap- pershantering för ägaren och på nytt ökade missbruksmöjligheter.

I Förbundsrepubliken Tyskland gäller sedan länge att AG och GmbH på brevpapper och i fakturaformulär skall ange det handelsregister i vilket det införts samt registreringsnummer. Syftet med bestämmelsen är att bolaget trots firmabyte lätt skall kunna identifieras. Motsvarande bestämmelser kommer. i den mån de ej redan finns. att införas i övriga EG-stater. En sådan regel i svensk associationsrätt skulle göra samma tjänst och på ett enkelt sätt bidra till att stävja missbruket av ändring av firma och säte.

Svenska jöremgures riksfi'irbund: Förbundet ansluter sig till de syn- punkter som reservanterna Bengt Bångst'ad och Joakim Olle'n har anfört. I anslutning till (')lléns reservation vill förbundet sålunda understryka att rådets förslag avseende minskning av ekonomisk brottslighet är ensidiga i den bemärkelse att andra rättspolitiska önskemål än strävan att minska den ekonomiska brottsligheten endast i begränsad utsträckning kan beak- tas. I likhet med Ollén vill förbundet kritisera att promemorian upprepar

• Sida 101
•  Original

Prop. 1980/81:146 101

och understryker förslag som arbetsgruppen redovisat tidigare. Dessa tidigare förslag skall enligt förbundets mening självfallet bedömas i det sammanhang där de framlagts och icke genom att upprepas ges något sken av självklar betydelse.

I likhet med Ollén är förbundet också kritiskt till de. slutsatser arbets- gruppen drar av sina exempel på hur bestämmelserna om likvidation kan missbrukas. Förbundet konstaterar i detta sammanhang att vad som i promemorian anförs i kapitel 8 "Missbruk av likvidationsinstitutet" utgör en helt otillräcklig grund för de långtgående reformer som promemorian föreslår. Det sätt på vilket underlaget åberopas är ett besvärande exempel på ensidigheten i arbetets inriktning. Av det aktuella kapitlet framgår att det inte finns några närmare undersökningar hur likvidationsinstitutet till- lämpas. att polis. åklagare. skattemyndigheter och kronofogdar endast kunnat lämna relativt sparsamma uppgifter. att uppgifterna endast undan- tagsvis pekat på att missbruk har kunnat konstateras. att en genomgång av likvidationsakterna på Patentverkets bolagsbyrå inte heller gett någon ledning: av den särskilda redogörelse för genomgången av sistnämnda akter framgår att år 1978 endast l276 aktiebolag avvecklades genom likvi- dation (att jämföras med antalet vid årets slut bestående bolag som var l2053l) och att det alldeles övervägande llertalet av de l276 likvidatio- nerna lagts ner av domstolarna och att de likvidationer som genomförts tvångsvis berott på initiativ av Patentverket.

Den redovisade genomgången visar enligt förbundets uppfattning att det inte finns något underlag för att bedöma behovet av reformer och ännu mindre någon erfarenhet om brottsliga förfaranden i någon nämnvärd utsträckning rörande ekonomisk brottslighet. Promemorian säger också att det hade varit önskvärt med en systematisk undersökning men avvisar tanken på en sådan eftersom den sannolikt skulle ta lång tid att genomföra och ställa sig tämligen dyrbar. Arbetsgruppen har i stället nöjt sig med att redovisa 5 fall av missbruk som kommit fram vid rundfrägan hos myndig- heterna. Vidare har man redovisat två fall från "litteraturen". varmed förstås en tidigare rapport från brottsförebyggande rådet l978 och kon- kurslagskommitténs betänkande 1979. Detta skall då tydligen vara under- laget för promemorians reformförslag.

Enligt förbundets uppfattning är detta underlag otillräckligt. I ett av de första 5 anförda fallen (fall två) ingrep kronofogdemyndigheten och kunde åstadkomma åtal för gäldenärsbrott.

I ett annat fall (fall fyra) skulle kronofogden ha kunnat försätta gälde- nären i konkurs. om myndigheten visat större initiativ. I de övriga tre fallen föreligger av allt att döma en brottslighet av så kvalificerad och planmässig natur att den knappast låter sig hindras av en lagrevision och i alla fall utgör det ingen grund för långtgående förslag att försvåra det alldeles övervägande antalet helt seriösa och normala likvidationerna. Detsamma kan sägas om de två fallen ur litteraturen.

Sveriges industri/ömma! m.fl.: Organisationerna har under senare tid i skilda sammanhang haft tillfälle att yttra sig över lagförslag vilka haft som syfte att motverka missbruk av aktiebolagsformen. Organisationerna har framhållit vikten av att konstaterade missbruksformer stävjas inte minst mot bakgrund av kravet på konkurrensneutralitet i en marknadsekonomi. Mindre nogräknade personers otillbörliga utnyttjanden av som i nu ifråga- varande fall. aktiebolag. medför otvivelaktigt en snedvridning av konkur- rensförutsättningarna och kan för den seriösa företagsverksamheten inne- bära svåra ekonomiska påfrestningar.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1980/81: 146 [02

Mot intresset av missbruksbekämpning måste dock ställas intresset av att inte genom alltför stränga lagbestämmelser seriös företagsverksamhet försvåras eller omöjliggörs. 1 den avvägning som här måste göras mellan beaktansvärda intressen förtjänar att framhållas att strävandena på det bolagsrättsliga området i mycket avsett att uppmjuka de stela och häm- mande reglerna i 1944 års ABL.

Sveriges redovisningskonsultersförbund: Aktiebolaget är den i särklass mest framgångsrika verksamhetsformen i västvärlden. i vars form närings- livet i Sverige förmått stå för en betydande teknisk och ekonomisk utveck- ling till fromma för landet.

Flertalet aktiebolag. deras ledning och ägare driver sin verksamhet helt lagligt. korrekt och seriöst. De kan därför ställa anspråk på att de rättsliga förutsättningarna för denna verksamhet i rimlig mån hålls stabila och att en nödvändig samhällskontroll inte kännetecknas av adminstrativt krångel.

Vi delar arbetsgruppens förslag. när det gäller fattiglikvidation och även övriga likvidationer. där fordringsägarna inte får full betalning. Att likvida- torn i dessa f'all skall ansöka om att bolaget försätts i konkurs anser vi vara riktigt. då den utredning. som därvid kommer till stånd utvisar i vad mån brott förekommit. I sammanhanget vill vi också påpeka. att såväl VD som styrelseledamöter fr.o.m. 1980.07.01 har personligt betalningsansvar för skatter och arbetsgivaravgifter.

När det gäller de likvidationer. där fordringsägare icke lider något för- fång. vill vi med kraft instämma i reservanten Bångstads synpunkter. eftersom det torde genomföras många sådana. enligt värt förmenande. seriösa likvidationer.

Föreningen Sveriges kronq/bgdur: Likvidationsförfarandet är i prakti- ken undandraget t.ex. kronofogdcmyndigheternas (KFM) insyn. trots att de flesta företag i likvidation torde ha skatte- och avgiftsskulder som dock inte sällan kommer till kännedom i ett så sent skede att redan p.g.a. tidsutdräkten KFM får svårigheter att ta fram någon utredning. Detta gäller även i stor utsträckning tvångslikvidationer. Det ligger i sakens natur att de mer eller mindre allvarliga missbruksformer. som arbetsgruppen påtalat. kan antas visa endast en tendens. Föreningen anser sig ha fog för att påstå att man har anledning befara att bristerna i nuvarande regel- system lett till att vissa missbruksformer satts i system samt att missbruket kan komma att öka. Med hänsyn även till de utredningar och övervägan- den som föranlett lagstiftaren att skärpa kontrollen över de tidigare s. k. fattigkonkurserna. finner Föreningen det vara en självklarhet att föreskrif- ter måste tillskapas i huvudsak enligt det framlagda förslaget för att få insyn i de olika likvidationerna.

Föreningen vill framhålla. att nya lagregler bör tillkomma med skynd- samhet. Ändringarna i konkurslagen med dess föreskrifter t.ex. om att man även i mindre konkurs skall undersöka om brott och återvinnings- grundande transaktioner förekommit. torde leda till att likvidationsförfa- randet kommer till ökad användning i illojalt syfte. Även kommande regler om näringsförbud, som i princip kan grundas endast på att gäldenären försatts i konkurs. torde verka i samma riktning. nämligen att man i stället väljer likvidation för att dölja obehöriga transaktioner. — — —

Föreningen vill tillstyrka de lagändringar. som arbetsgruppen föreslagit. Dessa författningsförslag får anses fylla minimikraven på åtgärder för att kontrollera likvidationerna.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1980/81: 146 103

2 Brottsutredningen

Justitiekanslern: Förslagen berör alla slag av aktiebolag. alltså även seriösa aktiebolag. Det torde dock i första hand vara ifråga om enmans- eller fåmansbolag med lågt aktiekapital som missbruk av likvidationsinsti- tutet kan tänkas förekomma. Enligt min mening för det därför för långt att vid varje likvidation kräva undersökning om gäldenärsbrott eller vissa andra brott som har samband med verksamheten har förekommit.

Riksåklagaren: Väsentligt är förslaget att likvidatorn skall ha samma skyldighet som konkursförvaltare att göra brottsanmälan beträffande gäl- denärsbrott och andra brott. t. ex. förmögenhetsbrott och skattebrott. som förekommit i samband med bolagets verksamhet samt att likvidatorn skall pröva om de av bolagsledningen upprättade redovisningshandlingarna är korrekta. Såsom anförts i promemorian påkallar dessa kontrollfunktioner att likvidatorn skall vara självständig i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning.

Svea hovrätt: Förslaget innefattar i denna del en skärpning av likvida- tionsförfarandet främst genom införandet av skyldighet för likvidator att ta ställning till frågan om anledning föreligger att misstänka gäldenärsbrott och andra inte ringa brott i samband med bolagets verksamhet samt att för sådant fall underrättat åklagare. Bestämmelserna har sin motsvarighet i 55 och l85 b åå KL men går i fråga om granskningen något längre än som där anges.

Hovrätten vill ifrågasätta huruvida sådan skyldighet att underrätta åkla- gare skall föreligga även för det ordinarie Iikvidationsförfarandet. Gälde- närsbrotten förutsätter i princip att borgenär undandras tillgång genom åtgärd som förorsakar obestånd eller förvärrar obestånd eller att viss borgenärs rätt tillgodoses på annan borgenärs bekostnad. En sådan situa- tion föreligger typiskt sett inte i en likvidation i vilken alla borgenärer får täckning för sina fordringar. Hovrätten vill i detta sammanhang hänvisa till de synpunkter på avgränsningen av underrättelseskyldigheten enligt 55 och 185 b 5.5 KL som lagutskottet anfört i sitt betänkande l978/79: l9 (s. 83—85) med anledning av propositionen l978/79: l(l5 med förslag till änd- ringi KL. Härtill kommer den med avseende på genomförandet av under- rättelseskyldigheten mera praktiska konsekvensen att det måste vara ute- slutet att ålägga annan än den som står fri i förhållande till den tidigare bolagsledningen att överväga frågan om misstanke om brott. Detta borde leda till att likvidator. såsom föreslagits. alltid skall utses av rätten. Även detta senare inger betänkligheter. Hovrätten ställer sig således tveksam till lämpligheten och behovet av att bestämmelser motsvarande dem i 55 och l85 b åå KL görs tillämpliga på det ordinarie likvidationsförfarandet. Skulle emellertid underrättelseskyldighet införas bör skyldigheten enligt hovrättens mening inte göras mera omfattande än den som åligger förval- tare i konkurs.

Stockholms tingsriitt: Tingsrätten instämmer i arbetsgruppens mening att det bör i varje likvidation utredas huruvida det finns skälig anledning antaga att gäldenärsbrott förekommit i bolagets verksamhet. En förutsätt- ning för att likvidatorn skall kunna fullgöra denna uppgift är att han får del av bolagets bokföringshandlingar och att förutvarande bolagsledning full- gör sin skyldighet att avge redovisning för sin förvaltning. Enligt vad tingsrätten inhämtat får en av rätten förordnad likvidator, när han efterhör var bolagets redovisningshandlingar finns. ofta till svar att dessa förkom- mit. Det händer också att bolagsledningen underlåter att avge slutlig redo-

• Sida 104
•  Original

Prop. l980/8l: l46 l()4

visning för sin förvaltning och helt vägrar att samarbeta med likvidatorn. För att förmå en tredskandc styrelse att upprätta och avge slutredovisning synes en likvidator vara hänvisad till att anmäla styrelsens försummelse till registreringsmyndigheten. som då enligt 19 kap. N aktiebolagslagen kan förelägga styrelsen vid vite att fullgöra sin skyldighet och utdöma förelagt vite. — Det bör enligt tingsrättens mening övervägas om ej föreskrift skall införas om att slutredovisningen skall avges under sådan försäkran som medför ansvar enligt 15 kap. lOä brottsbalken. därest oriktig uppgift läm- nats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. — För att få tillgång till bokfö- ringshandlingar som bolagsledningen vägrar att utlämna kan likvidator vända sig till allmän domstol med begäran om vitesföreläggande. Ett dylikt förfarande medför emellertid tidsutdräkt. Denna skulle kunna undvikas om i 13 kap. aktiebolagslagen infördes en bestämmelse som ger likvidatorn rätt till omedelbar handräekning för utfående av bokföringshandlingar i enlig— het med vad som gäller för en konkursförvaltare enligt 549" konkurslagen.

Skånes handelskummure: Handelskammaren avstyrker förslaget till ändring av ABL [3 kap. 10.5 (se vidare avsnitt 4 ).

Patent- och registreringsverket: Det kan knappast med utgångspunkt från praktiska erfarenheter motiveras att det vid varje likvidation utreds. huruvida det finns skälig anledning anta att gäldenärsbrott förekommit i bolagets verksamhet före likvidationsbeslutet. Ett likvidationsbeslut i och för sig kan ju inte anses ge anledning till misstanke om ekonomisk brotts- lighet i bolaget.

Länsstyrelsen iGötehorgs och Bolins ((in: En avvägning måste ske så att inte seriösa likvidationer försvåras. Arbetsgruppen vill därför inte föreslå någon ändring i nuvarande ordning att bolagsledningen skall upprätta rcdovisningshandIingarna fram till likvidationsutbrottet. Det blir likvida- torernas sak att kontrollera om redovisningen är korrekt eller inte. För att fullgörandet av denna kontroll skall bli effektiv föreslår arbetsgruppen en bestämmelse i B kap los aktiebolagslagen om skyldighet för likvidato- rerna att underrätta allmän åklagare om de finner skälig anledning misstän- ka att gäldenärsbrott eller annat brott som inte är ringa förekommit i samband med bolagets verksamhet. Länsstyrelsen anser. att en sådan bestämmelse är nödvändig för att kontrollen skall bli effektiv.

Konkurslagskommittén: Förslaget om obligatorisk brottsutredning vid likvidation går längre än vad som är fallet vid konkurs och förhandling om offentligt ackord enligt aekordslagen tl9701847). Det kan sålunda starkt ifrågasättas om sådan utredning skall ske beträffande bolag. som är solvent men träderi likvidation. likvidators anmälningsplikt omfattar vidare inte bara gäldenärsbrott utan också andra brott. även om frågan härom inte direkt aktualiserats i samband med likvidators befattning med avveckling- en tjfr 555 KL). Några bärande motiv för att vid likvidation inta en strängare hållning i dessa hänseenden än vid konkurs har inte redovisats.

Utredningen om siikerlzetsåtgärtler m.m. i ska!teprot'essen: [ samman- hanget vill USS anmäla en viss tveksamhet avseende likvidatorns faktiska möjligheter att undersöka om brottslig verksamhet har förekommit i bola- get. Det gäller särskilt för skattebrottens dcl. All erfarenhet talar för att det fordras speciella kunskaper för att över huvle taget avslöja mer komplice- rade skattebrott för att inte tala om att utreda förhållanden av detta slag. Sådana uppgifter bör därför läggas på de myndigheter inom skatte- och avgiftsområdet samt polis- och åklagarväscndet som har tillräckliga kvalifi- kationer härför. Förslaget av USS (avsnittet 4) att kronofogde- och skatte- myndighet omedelbart skall underrättas av domstolen om inträffade likvi-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l05

dationer ligger också i linje med de nu redovisade synpunkterna.

FAR: FAR tillstyrker förslaget att likvidator skall få skyldighet att anmäla gäldenärsbrott och andra brott som inte är ringa.

LO: LO tillstyrker arbetsgruppens förslag när det gäller brottsutred- ningen. Till skillnad från arbetsgruppen anser LO dock att likvidatorernas undersökningsplikt bör lagfästas. LO kan inte finna något vägande skäl mot en sådan förstärkning. Tvärtom kan den underlätta likvidatorernas arbete högst väsentligt vid kontakter med företagsledning och ägare.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen anser att exempelvis en sty- relseledamot bör kunna utses till likvidator. Bankföreningen delar arbets- gruppens åsikt att det är olämpligt att en och samma person (likvidator/ styrelseledamot) skall undersöka eventuell brottslighet begången av ho- nom själv och sedan i förekommande fall underrätta allmänne åklagaren om förefintlig brottsmisstanke. För att förhindra en sådan konsekvens föreslår bankföreningen att anmälningsplikten avseende misstanke om brott åläggs revisorn och inte likvidatorn. Dessutom menar bankförening- en att underrättelseskyldigheten bör begränsas till att omfatta enbart gäl- denärsbrott. Sådan brottslighet torde en revisor utan större svårighet kun- na upptäcka i samband med den sedvanliga genomgången av bokfö- ringsmaterialet. Således torde den föreslagna utvidgningen av revisorns uppgifter vid likvidation komma att medföra endast ett obetydligt merar- bete för revisorn.

Sveriges udvokatsamfimd: Samfundet tillstyrker tillägget i B kap. ltlä om skyldighet att underrätta åklagare i vissa fall.

Sveriges grossistförbuml: Det finns enligt vår mening knappast skäl att undersöka ev gäldenärsbrott i affärsmässigt sunda och motiverade avveck- lingar av ett aktiebolag. Kompetensen och ansvaret för en avveckling i dylika fall finns hos styrelse och aktieägare. som därmed torde ha de bästa förutsättningarna att genomföra en ekonomiskt optimal avveckling av ett aktiebolag.

Sveriges industrifi'irhund m.fl . : De ändringar i ABL som föreslås har alla avseende på det ordinarie likvidationsförfarandet. dvs. där således inte likvidationsförfarandet övergår i ett konkursförfarande därför att likvida- torn finner att obestånd är för handen. Förslaget innebär i denna del en skärpning av likvidationsinstitutet genom att en skyldighet införs för likvi- dator att om denne finner skälig anledning misstänka att gäldenärsbrott eller annat brott som inte är ringa har förekommit i samband med bolagets verksamhet så skall han ofördröjligen underrätta åklagaren härom och därvid ange grunden för misstanken. Vidare föreslås likvidator ha vissa kvalifikationer som motsvarar samma krav som ställs på konkursförval- tare. Slutligen föreslås att endast rätten skall kunna utse likvidator.

Redan gällande likvidationsförfarande uppfattas som mycket kompli- cerat och torde utgöra en hämmande verkan på benägenheten att avveckla ett bolag när det i och för sig saknas skäl att bibehålla bolaget. Likvidation som avvecklingsform fyller dock en icke obetydlig funktion som statistiken visar. 1 den utsträckning som frivillig likvidation används som avvecklings- form torde vidare — som också vitsordats av arbetsgruppen — flertalet betingas av affärsmässiga skäl.

Arbetsgruppens förslag skulle emellertid innebära ett ytterligare försvå- rande av dessa likvidationer utan att skäl härför har visats föreligga. Den uppmjukning av likvidationsförfarandet som genomfördes i och med 1944 års och l975 års lagstiftningar är enligt organisationernas mening uttryck för en rimlig avvägning mellan beaktansvärda intressen.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1980/81: 146 106

Mot bakgrund härav och på de skäl som ledamoten Bångstad har anfört avstyrker organisationerna i denna del den föreslagna skärpningen av likvidationsförfarandet.

3 Likvidators kvalifikationer

Justitiekanslern: Jag anser inte att föreskrifterna om likvidators obero- ende ställning i förhållande till den tidigare bolagsledningen bör vara un- dantagslösa. Som reservanten Ollén har framhållit måste man hålla i min- net att likvidationen är ägarnas avvecklingsform. Vid seriösa likvidationer torde ägarna och den tidigare bolagsledningen ha ett berättigat intresse av att kunna styra händelseutvecklingen. — — —

Med hänsyn till vad som nu anförts anserjag att någon form av differen- tiering bör övervägas så att reglerna bara blir tillämpliga på sådana aktiebo- lag där man har anledning att befara missbruk av likvidationsinstitutet. nämligen fåmansbolag med lågt aktiekapital.

När det gäller utformningen av lagtexten anserjag att det av 13 kap. 75 tredje stycket bör framgå uttryckligen att likvidator i förekommande fall. dvs. i fråga om fåmansbolag. bör stå fri i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning.

Riksåklagaren: Jag har inte någon erinran mot förslaget att likvidatorn skall uppfylla de kvalitikationskrav som uppställs beträffande konkursför- - valtare.

Svea hovrätt: Hovrätten vill med hänvisning till vad som sagts beträffan- de underrättelseskyldigheten (se avsnitt 2 ) även ifrågasätta förslaget om att likvidator skall uppfylla vissa kvalifikationskrav.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten delar gruppens uppfattning att i prin- cip samma krav bör ställas på likvidator som nu gäller för förvaltare i konkurs samt att en person ur den tidigare bolagsledningen eller aktieägare med betydande inflytande i bolaget inte bör utses till likvidator. Att i praktiken ställa samma kvalifikationskrav på en likvidator som på en förvaltare kan dock leda till att kretsen av tänkbara likvidatorer begränsas i alltför stor utsträckning. De flesta likvidationer torde inte vara av sådan svårighetsgrad att lika höga krav behöver uppställas som vid förvaltning i konkurs. Möjlighet torde även föreligga för likvidator att vid behov anlita sakkunnigt biträde. Om det visar sig att uppdraget är komplicerat eller att likvidationen blir omfattande har likvidator möjlighet att. som redan nu förekommer. hos rätten begära byte av likvidator. I dessa fall kan då rätten välja den nye likvidatorn ur den krets av advokater som mottar uppdrag som konkursförvaltare.

Kammerskollegitmz: Kollegiet är något tveksamt till förslaget att likvida- tor alltid skall ha de kvalifikationer som gäller för konkursförvaltare.

Skånes handelskammare: Handelskammaren avstyrker förslaget till ändring av ABL 13 kap. 75 (se vidare avsnitt 4 ).

Patent- och registreringsverket: [ de fall rätten redan nu utser likvidator. utses nästan undantagslöst person med de kvalifikationer. som i prome- morian föreslås skall gälla för likvidator. Patentverket delar promemorians ståndpunkt att — när grund för tvångslikvidation föreligger — likvidatorn alltid skall uppfylla de krav som uppställts.

När det däremot gäller frivilliga likvidationer. finner patentverket inte att några vägande skäl anförts för att ändra den nuvarande ordningen.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1980/81:146 ' 107

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus [än: En förutsättning för att den kontroll och anmälningsskyldighet som åläggs likvidatorerna skall bli full- gjord på ett tillfredsställande sätt är att likvidatorerna har tillräcklig kom- petens. För att säkerställa att detta krav är uppfyllt föreslår arbetsgruppen ett tillägg till 13 kap. 7å aktiebolagslagen . Enligt den föreslagna bestäm- melsen skall den som utses till likvidator ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. åtnjuta borgenärernas förtroende och i övrigt vara lämplig för uppdraget. Länsstyrelsen anser. att det är angeläget att det klart framgår av lagen att det krävs särskilda kvalifikationer av den som utses till likvidator. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget.

Konkurslagskommittén: Som framhållits under allmänna synpunkter (avsnitt 1) ger uppgifterna i promemorian om befarat missbruk av likvida— tionsinstitutet inte tillräckligt underlag för en reform där också arbetsgrup— pens förslag i fråga om utseende av likvidator och dennes kvalifikationer m.m. genomförs. Skulle ytterligare undersökningar av bolag som gått i likvidation bekräfta arbetsgruppens misstankar. har kommittén i och för sig inte något att invända mot att kontrollnivån skärps i linje med vad som skett på konkursrättens område. — — —

] arbetsgruppens förslag att likvidator skall vara lämplig för uppdraget ligger att han står fri i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning. När det gäller utseende av konkursförvaltare anses det också självklart att den som omfattas av det närståendebegrepp som anges i 29 a så KL inte bör komma i fråga. Den föreslagna regleringen beträffande likvidators kvalif- kationcr och utseende av likvidator står emellertid — som följer av det som sagts i avsnitt l — i konflikt med grundtanken att likvidationen är en avvecklingsform som i princip ligger i bolagsledningens och ägarnas hand. Enligt kommitténs mening kan man inte bortse härifrån.

Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteproeessen: I likhet med BRÅ anser USS att likvidator skall ha samma kvalifikationer som numera gäller för konkursförvaltare enligt konkurslagen . USS menar emel- lertid att processekonomiska skäl talar för att likvidator bör kunna förord- nas som konkursförvaltare i de fall där likvidationsförfarandet leder till konkurs. Några hinder av principiell art mot en sådan ordning anser USS i och för sig inte föreligga. Detta förutsätter emellertid att annan än likvida- torn. t.ex. styrelsen och verkställande direktören företräder bolaget som gäldenär i konkursen.

LRF: LRF kan i och för sig instämma i vad som sägs under denna rubrik. Ett påpekande förtjänar dock att göras. Som arbetsgruppen på annan plats anför kommer åtskilliga fattiglikvidationer att handläggas som mindre kon- kurser om arbetsgruppens förslag genomförs. Eftersom samma kvalifika- tionskrav skall resas på likvidator och konkursförvaltare och eftersom den som varit likvidator i en likvidation som övergått till konkurs icke kan utses till konkursförvaltare. torde på mindre orter svårigheter uppkomma när förvaltare skall utses i konkurser vilka har påbörjats som likvidation.

LO: När det gäller likvidators kvalifikationer instämmer LO helt i ar- betsgruppens förslag.

Svenska bankft'ireningen: Förslaget att likvidator skall ha de kvalifika- tioner som gäller för konkursförvaltare är enligt föreningens mening inte godtagbart.

Sveriges industrifr'irhmul m.fl.: Under hänvisning till vad som anförs under avsnittet 2. brottsutredningen. avstyrks den föreslagna skärpningen av likvidationsförfarandet.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1980/81:146 ' 108

4 Utseende av likvidator

Justitiekanslern: Jag vill ifrågasätta arbetsgruppens åsikt att det är ofrån- komligt att likvidator alltid utses av rätten.

Riksåklagaren: Jag ansluter mig till uppfattningen att likvidatorn lämpli- gen bör utses av rätten. Den föreslagna lagtexten synes dock böra jämkas med hänsyn till att bestämmelsen att likvidator skall vara lämplig för uppdraget såvitt gäller medlikvidator inte avsetts innefatta det krav på självständighet i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning som skall gälla i fråga om ordinarie likvidator.

Svea hovrätt: Hovrätten vill med hänvisning till vad som sagts beträffan- de underrättelseskyldigheten (se avsnitt 2 ) ifrågasätta förslaget om att likvidator alltid skall utses av rätten.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker på av arbetsgruppen an- förda skäl att likvidator alltid skall utses av rätten.

Tingsrätten vill understryka vikten av att vid en reform på förevarande område garantier skapas för att av bolagsstämma fattat likvidationsbeslut skyndsamt blir anmält till PRV för registrering och att dylikt beslut skynd- samt följes av framställning om förordnande av likvidator. Med hänsyn härtill synes det av gruppen framlagda förslaget vara i behov av en överar- betning.

Tingsrätten vill vidare anföta att det merarbete som genom förslaget läggs på domstolarna i allmänhet torde vara försumbart. Detta gäller dock inte de största domstolarna och särskilt ej Stockholms tingsrätt. Stock- holm är säte för ett mycket stort antal bolag. även många som ej har sin verksamhet förlagd hit. För Stockholms tingsrätt torde den föreslagna utvidgningen av arbetsuppgifterna kräva viss personalförstärkning. tipp- skattningsvis en halv notarietjänst och en halv biträdestjänst.

Domstolsverket: DV som delar.;trbetsgruppens uppfattning om kvalifi- kationskravet för likvidator ifrågasätter om likvidator alltid skall utses av rätten. Om överskott föreligger i bolaget kan det vara angeläget att avveck- lingen sköts av person som är väl förtrogen med bolagets förhållanden. Något underlag som pekar på att likvidationsavvecklingen varom här är fråga används i brottsligt syfte finns uppenbarligen inte och lika med reservanten Bångstad anser DV det kan uppfattas som stötande att inte aktieägarna skall äga rätt i sådana fall att utse likvidator och att förutvaran- de styrelseledamot eller verkställande direktör inte kan utses.

Bultkinspektionen.' En grundläggande skillnad mellan konkurs och likvi- dation är att gäldenären i det förra fallet är på obestånd och därför genom konkursbeslutet förklaras förlora rådigheten över den i konkursboet ingå- ende egendomen. Likvidationsinstitutet. däremot. kan användas både för att ange gäldenärens försämrade ekonomiska situation. tex förlust av aktiekapitalet. men också för att ge uttryck för bolagsstämmans önskan att företagets verksamhet skall upphöra utan att för den skull den ekonomiska situationen behöver vara ansträngd. Under sistnämnda förhållanden kan någon kritik alls inte riktas mot bolagets ledning eller dennas skötsel av företaget. För inspektionen framstår därvid arbetsgruppens förslag att — i motsats till vad som f. n. gäller — likvidator alltid skall utses av rätten som onödigt ingripande. Genom den föreslagna ordningen avhänds nämligen bolaget i praktiken möjlighet att styra över företagets avveckling. något som givetvis kan innebära nackdelar för företaget och dess ledning. Efter- som någon närmare utredning inte redovisats. varav framgår att de frivilli- ga likvidationerna regelmässigt eller åtminstone ofta skulle användas i

• Sida 109
•  Original

Prop. 1980/81:146 109

kriminella syften. anser inspektionen att hinder inte bör resas mot att bolagsstämman även i fortsättningen får rätt att utse likvidatorer under avvecklingsskedet. Denna möjlighet kan dock lämpligen begränsas till sådana fall av frivillig likvidation då i verkligheten förutsättning för tvångs- ' likvidation inte är för handen.

Riksskatteverket (majoriteten): ] promemorian har den föreslagna lydel- sen av 13 kap. 75 ABL närmare behandlats och bl.a. talas det om att borgenärernas synpunkter skall inhämtas i frågan om vem som skall utses till likvidator. Hänvisning sker till det förfarande som gäller för interims- förvaltare i konkurs. Det är något oklart vad som avses. Någon kontakt förekommer inte med borgenärerna. när det gäller att utse interimsförval- tare utan först när det gäller att utse slutlig konkursförvaltare. Däremot skall konkursdomaren inhämta tillsynsmyndighetens uppfattning innan han utser interimsförvaltare (45%? konkurslagen ). Något behov av samråd mellan konkursdomaren och tillsynsmyndigheten i likvidatorsfrågan torde knappast föreligga.

Riksskatteverket (en minoritet av en ledamot): Förslaget bör ej genomfö- ras eftersom kvalificerad revisor alltid skall finnas.

Kommerskollegium: Kollegiet är något tveksamt till förslaget att likvida- tor alltid skall utses av rätten och ha de kvalifikationer som gäller för konkursförvaltare. Denna ordning är en förutsättning för att förslaget att det i varje likvidation skall utredas om det finns skälig anledning antaga att gäldenärsbrott förekommit. skall fungera i praktiken. Även om det i och för sig ibland kan vara önskvärt att få till stånd en sådan utredning måste också beaktas att en ordning med av rätten utsedda likvidatorer mycket ofta skulle framstå som både onödigt och oskäligt betungande. Medan konkursinstitutet kan ses som borgenärernas möjlighet att få till stånd en sanering av gäldenärens rörelse och om möjligt säkra sina fordringar fram- står likvidationsinstitutet som aktieägarnas normala sätt att avsluta sin rörelse. Att i en situation där något betydande missbruk av likvidationsin- stitutet ej visats föreligga. kullkasta denna ordning på det sätt som föreslås i promemorian finner kollegiet vara en väl drastisk åtgärd.

Skånes handelskammare: Att på det sätt som föreslås närma likvida- tionsreglerna till konkurslagens regler möter. enligt Handelskammarens uppfattning. flera invändningar. För de seriösa företagen måste det finnas möjligheter att avveckla verksamheten på ett enkelt och smidigt sätt utan att behöva tvingas in i ett förfarande motsvarande det som gäller för företag som är på obestånd och där det är borgenärernas intresse av att få betalt för sina fordringar som bör styra avvecklingen. Frivillig likvidation är till sin karaktär ägarnas avvecklingsform som rimligen bör styras av dessa i motsats till konkursen som typiskt sett är en av borgenärerna framtvingad avveckling av företaget. Det bör framhållas att likvidation är ett instrument som kommer till praktisk användning i näringslivet inte bara då verksamheten ska läggas ner. Likvidation kan också användas som ett sätt att sanera ett visst företag inför försäljning av rörelsen. Handelskam- maren vill i denna fråga hänvisa till vad som sågs av dels reservanten inom arbetsgruppen och dels reservanten inom styrgruppen. vilka avstyrkt för- slaget i denna del. Handelskammaren avstyrker således förslaget till änd- ring av ABL 13 kap.7 och 10.55.

Patent- och registreringsverket: Patentverket tillstyrker promemorians förslag att tingsrätten skall utse likvidator till den del förslaget avser fall när grund för tvångslikvidation föreligger. Den föreslagna ordningen bör gälla även om bolagsstämman beslutat om likvidationen. Patentverket kan

• Sida 110
•  Original

Prop. 1980/81:146 llO

däremot inte finna bärande skäl för att begränsa bolagsstämmans befogen- het att utse likvidator när det gäller frivillig likvidation. Bolagens ägare utser inom ramen för aktiebolagslagen styrelse. verkställande direktör etc. Ägarna kan inte rent'generellt anses mindre kompetenta att utse likvidator. En likvidator har i förevarande fall samma funktion som styrelsen. Ägare av bolag måste anses ha ett berättigat intresse att själva få påverka person- valet oavsett om det gäller likvidator eller annan funktionär. så länge inte bolagets situation är sådan att bolaget är skyldigt enligt lag att träda i likvidation. _ — —

Enligt l3 kap 7.6 3 st aktiebolagslagen skall likvidator genast anmäla likvidationsbeslutet till patentverket för registrering. När bolag efter anmä- lan av registreringsmyndigheten försatts i likvidation av tingsrätten. under- låter likvidatorn i många fall att göra sådan anmälan till patentverket. Anledningen till att sådan anmälan inte sker torde i de flesta fall vara att bolaget saknar några som helst tillgångar. Likvidatorn har sålunda inte medel till att bestrida registreringsavgiften. som för närvarande är 200 kronor. Följden blir att det av aktiebolagsregistret många gånger inte framgår att ett bolag försatts i tvångslikvidation. Detta är en allvarlig brist. Ett bolag i tvångslikvidation är enligt aktiebolagslagen förhindrat bland annat att återuppta verksamheten. Eftersom aktiebolagsregistret ofta sak- nar uppgift om tvångslikvidation förekommer att bolag som är föremål för ett sådant likvidationsförfarande fortfarande fortsätter sin verksamhet utan att förhållandet uppmärksammas.

Dessutom medför situationen att tingsrätterna har svårigheter att finna personer som är villiga att åta sig uppdraget som likvidator.

Oftast läggs dessa likvidationer ned av tingsrätten. Först då sker någon som helst registrering angående likvidationen. [ likhet med vad som gäller vid konkursbeslut sker denna registrering på direkt underrättelse från tingsrätten.

Tingsrätterna underrättar regelmässigt — utan särskild föreskrift härom — patentverket om likvidationsbeslutcn. För att kunna hålla aktiebolagsre- gistret aktuellt i detta hänseende. bör tingsrätterna i aktiebolagslagen åläg- gas rapporteringsskyldighct och registrering ske direkt på tingsrättens beslut.

Kostnaderna för denna registrering bör täckas på annat sätt än genom registreringsavgifter. Patentverket går redan idag miste om dessa intäkter. eftersom anmälan underlåtes.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar inte leda- moten Bångstads uppfattning. Tvärtom är det enligt länsstyrelsens mening angeläget att likvidator utses efter de regler som arbetsgruppens majoritet föreslår. Det räcker inte med att det finns kvalificerad revisor i bolaget.

Bångstad anser. att lagstiftningen bör inriktas på att likvidationer där fordringsägarna inte får full betalning skall avbrytas och bolaget försättas i konkurs. Detta räcker emellertid inte enligt länsstyrelsens uppfattning. Det är exempelvis ofta svårt att fastställa skatte- och avgiftsskulderna på ett tillräckligt tidigt stadium. Det är inte ovanligt att det vid utredning om skatteundandragandc visat sig att eftertaxering inte kunnat ske därför att företaget likviderats. Man kan inte heller förvänta att de gamla ägarna, styrelseledamöterna eller verkställande direktören. skall ha något intresse av att i samband med likvidationen göra utredning om eventuellt tillkom- mande skatter och avgifter. En lagstiftning efter Bångstads mönster skulle bli helt utan verkan när det gäller att förhindra oegentligheter i samband med likvidation av aktiebolag. Därför bör det förslag som arbetsgruppens majoritet framlagt följas.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l l l

Konkurs/agskommittén: Det är tänkbart att man skulle kunna skilja mellan å ena sidan likvidationer som beslutats av rätten och å andra sidan likvidationer som beslutats av bolagsstämman. Det förutsätter då att man kan inta den ståndpunkten att. när rätten förordnar att bolaget skall träda i likvidation. förhållandena i bolaget är sådana att ägare och tidigare bolags- ledning inte längre har något berättigat intresse av att utse likvidator. [ vissa fall synes det klart att en sådan bedömning kan göras. Det gäller fall när frågan om likvidation väckts genom anmälan av registreringsmyndig- heten att bolaget saknar till registret anmäld behörig styrelse eller verkstäl- lande direktör eller att bolaget inte har sänt in årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren (l3 kap. 4.5 första stycket 3 och 4 ABL). I andra situationer. t.ex. det fall som nämns i l3 kap. 4.5 första stycket 1 ABL. är det inte uppenbart att ägare och bolagsledning saknar intresse av att själva utse likvidator.

Utredningen om säker/letsåtgiirder m.m. i skatteprot'essen: Med ut- gångspunkt i de förslag som BRÅ lägger fram förordar USS en reform av likvidationsbestämmelserna efter i huvudsak följande riktlinjer.

Bolagsstämman skall liksom hittills fatta beslut om frivillig likvidation. Beslutet skall därefter anmälas till tingsrätten. som utser likvidator. — — —

Anmälan till tingsrätten skall åtföljas av utdrag från bolagsregistret hos patent- och registreringsverket. Detta skall visa bolagets firma och säte under de senaste fem åren före likvidationsbeslutet. Först sedan sådan anmälan har kommit in till rätten och denna har förordnat likvidator skall den rättsverkan inträffa att bolaget anses ha trätt i likvidation. Härigenom undviks den situationen att bolaget under viss tid kan vara i likvidation utan att ha någon likvidator.

Det bör ankomma på rätten att kungöra bolagsstämmans beslut om likvidation och rättens förordnande av likvidator. Dessutom bör rätten särskilt informera berörda kronofogde- och skattemyndigheter om förhål- landena. Detta bör ske skyndsamt. ] underrättelsen bör bolagets tidigare säte och firma anges. Myndigheterna ges härigenom tillfälle att vidta de mått och steg som anses nödvändiga för att säkerställa det allmännas intressen. t.ex. olika former av skatte- och avgiftskontroll och/eller in- ' drivnings- eller andra säkerhetsåtgärder.

Av det sagda framgår att USS biträder förslaget att likvidator alltid skall förordnas av tingsrätten.

FAR: Det genomgående skälet i arbetsgruppens argumentation för att införa en starkare kontroll över "vanliga” likvidationer synes vara svårig- heterna för bolagets borgenärer att kunna följa förändringar i firma och säte. FAR anser att dessa svårigheter bör kunna lösas på andra sätt så att inte likvidationer betingade av sunda affärsmässiga förhållanden onödigt försvåras. FAR vill därvid peka på några möjligheter som inte diskuterats i promemorian, nämligen möjligheten att kräva att kallelser på bolagets borgenärer skall innehålla bolagsnummer samt alla firmanamn som varit registrerade på detta bolagsnummer under de senaste åren. Vidare kan man kräva införande av annons i lokal tidning på alla orter där bolaget har haft fast driftställe eller styrelsen haft sitt säte under de senaste åren. FAR tror att dessa åtgärder skulle ge borgenärerna tillräckliga möjligheter att bevaka sina fordringar. Av promemorian framgår att en stor del av de i tvivelaktiga likvidationer obetalda skulderna utgörs av skulder till stat och kommun. Man bör enligt FARs åsikt kunna förutsätta att uppbörds- och andra myndigheter bevakar annonser avseende likvidationer och sådan bevakning torde underlättas om den ovan föreslagna informationen ingår i annonstexten.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1980/81: 146 112

FAR vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på de grundläggande skillnaderna mellan konkurs- och likvidationsförfarandena ifråga om förut- sättningar och konsekvenser. Att som arbetsgruppen gör i vissa avseenden jämställa proceduren vid konkurser och likvidationer av även annan natur än fattiglikvidationer kan innebära onödiga och i vissa fall skadliga restrik- tioner för seriös affärsverksamhct under ett bolags avvecklingsskede. För- slaget om att likvidatorn skall hajuridisk kompetens och åtnjuta borgenä- rernas förtroende är i och för sig behjärtansvärt. men mycket betydelse- fullt är i många fall också att han har ett gott ekonomiskt sinne och dokumenterad kommersiell erfarenhet. 1 andra fall än då fråga är om fattiglikvidation föreligger enligt FARs uppfattning inte samma angelägen- het att begränsa ägareinflytandet på aflärsverksamheten som vid konkurs. även om en likvidation ofta är följden av misslyckade kommersiella sats- ningar. En konkurs innebär som regel en (fortsatt och) tyvärr ofrånkomlig värdeförstörelse som kan och bör motverkas vid likvidationer genom att de kommersiella intressena prioriteras eller tillgodoses på ett bättre sätt än som skett i arbetsgruppens förslag. Arbetsgruppen synes inte ha närmare övervägt konsekvenserna av förslaget. än mindre lämnat någon argumen- tation för sin uppfattning att bolagsstämman i bolag. som inte är eller kan antas komma på obestånd. mäste vidkännas inskränkningar i sin aktiebo- lagsrättsliga suveränitet. Vidare borde förslagets principiella inverkan på eller den fortsatta betydelsen av bolagsstämmans behandling av frågan om ansvarsfrihet för av rätten utsedd likvidators förvaltning närmare övervä- gas. — -— —

Det bör också observeras att arbetsgruppen av tids- och kostnadsskäl inte har gjort någon systematisk utredning beträffande omfattningen av missbruk av likvidationsinstitutet. varför åtgärder av den föreslagna långt- gående naturen kan ifrågasättas redan av detta skäl.

Enligt FARs uppfattning skulle ett genomförande av arbetsgruppens intentioner få konsekvenser som från samhälleliga och andra synpunkter inte är avsedda och i vart fall inte önskvärda. FAR anser därför att förslaget i denna del inte bör läggas till grund för några lagstiftningsåt- gärder.

LRF: LRF delar arbetsgruppens uppfattning att rätten bör utse likvida- tor. När det gäller vem som skall utses till likvidator gäller i enlighet med vad arbetsgruppen anfört under avsnittet likvidators kvalifikationer bl.a. att likvidator skall åtnjuta borgenärernas förtroende. Arbetsgruppen har dock uttryckligen avstått från att föreslå särskilda regler för hur borgenä- rernas synpunkter _på likvidatorsvalet skall inhämtas och hänvisat till de rutiner som tillämpas vid tillsättande av interimsförvaltare i konkurs. Des- sa rutiner måste dock ses mot bakgrund av att val av slutlig förvaltare kommer att äga rum vid första borgenärssammanträdet. Normalt är det först vid detta sammanträde som borgenärernas synpunkter på förvaltar- valet kommer fram. Hur borgenärernas åsikt om likvidatorsvalet skall inhämtas måste därför. enligt LRFs åsikt. regleras på annat sätt än vad som gäller för konkursf'allet.

LO: När det gäller ordningen för utseende av likvidator instämmer LO helt i arbetsgruppens förslag.

Svenska hankfg'ireningen: Förslaget att rätten i samtliga likvidationer skall förordna likvidator är enligt föreningens mening inte godtagbart. Bankföreningen anser att även fortsättningsvis. bolagsstämman skall ha rätt att vid frivillig likvidation utse likvidator och att till sådan får väljas exempelvis styrelseledamot eller aktieägare. Det ligger i sakens natur att

• Sida 113
•  Original

Prop. 1980/81:146 113

vid åtminstone seriösa likvidationer den eller de som redan äger kunskap om bolagets verksamhet är bäst skickade att på ett ur alla synpunkter vederhäftigt sätt avveckla bolaget. Arbetsgruppens förslag om "medlikvi- dator" är inte tillfyllest i detta sammanhang.

Svenska revisorsamfundet: SRS har inledningsvis framhållit angelägen— heten av att frivilliga seriösa likvidationer av aktiebolag inte försvåras genom lagstiftning. Med hänsyn härtill ställer sig samfundet synnerligen tveksamt till lämpligheten av att likvidatorer skall utses av rätten vid sådana frivilliga likvidationer, där fordringsägarna erhåller full betalning. Samfundet instämmer i den av ledamoten i arbetsgruppen Bengt Bångstad avgivna motionen.

Sveriges ackordscentral: Med avgränsningen. att likvidation skall vara förbehållet solventa företag förefaller det egendomligt, att konkursdo- maren skall utse likvidator. — — —

I händelse förslaget leder till lagstiftning ifrågasätts om inte förordnande av likvidator rimligen bör befria styrelsen och VD från ställföreträdarean- svar som följd av underlåtenhet att rättidigt (efter förordnandet) inbetala skatter och allmänna avgifter. Vidare bör omvänt förordnande av god man enligt Ackordslagen befria styrelsen från ansvar som följd av aktiebolags- lagens regler om likvidation.

Sveriges advokatsamfund: Vad reservanterna Bångstad och ()lle'n har anfört synes vara riktigt och välbetänkt. Det kan inte anses rimligt att bolagsstämman betages rätten att utse likvidator i de fall då det är uppen- bart att ett överskott föreligger i bolaget. dvs. vid s.k. ”seriösa" likvida- tioner. lnte minst i sådana fall måste det nämligen anses angeläget att avvecklingen handhas av någon som väl känner bolaget och som därför är särskilt lämpad som likvidator så att det överskott. som tillfaller aktieägar- na, blir så stort som möjligt.

Även om BRÄs förslag till ändringar i 13 kap. 75 genomförs föreligger formellt inget hinder för rätten att till likvidator förordna exempelvis styrelseledamot eller verkställande direktör i likvidationsbolaget. Härige- nom skulle de nyss antydda fördelarna med att likvidationen ombesörjes av en i bolagets förhållanden insatt person kunna uppnås. Detta skulle emellertid klart strida mot BRÄs i kapitel 12 anförda kvalitikationskrav. —

Av det nu sagda framgår att de föreslagna nya bestämmelserna i 13 kap. 75 ABL möjligen kan anses motiverade i det fall att underskott föreligger eller med fog kan förväntas uppkomma. Detta kan sägas vara fallet då likvidationen föranleds av att så stor del av aktiekapitalet gått förlorat att skyldighet för bolaget att träda i tvångslikvidation inträtt. Endast i sådana fall bör därför BRÄs förslag i denna del anses motiverat.

Med hänsyn till vad som har sagts om den särställning som likvidation av dotterbolag åtminstone i vissa fall intar (se avsnitt 6 ) torde vad nu sagts om BRÄs förslag till ändringar i 13 kap. 7å äga tillämpning även vid likvidation av nu åsyftade dotterbolag.

_ Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund: SBRF anser att bo- lagsstämman liksom hittills. själv skall få utse likvidatorer i de fall då tillgångarna räcker till täckande av samtliga skulder. Endast i de fall då tillgångarna icke täcker skulderna skulle rätten behöva utse likvidatorer. I annat fall skulle seriösa avvecklingar av bolaget försvåras och göras onö- digt kostsamma.

Svenska företagares riksförbund: Lika med reservanterna Bångstad och Ollén anser förbundet att det inte finns några bärande motiv för att likvida-

8 Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr [46

• Sida 114
•  Original

Prop. 1980/81: 146 114

tor skulle utses av rätten för att administrera de vanliga seriösa likvidatio- nerna. där icke någon fordringsägare lider något förfång. Ägarna av ett bolag har i dessa fall ett berättigat anspråk på att styra företaget även under likvidationen. En annan ordning skulle innebära ett onödigt försvårande och fördyrande av seriösa avvecklingar. där det inte finns anledning att anta att någon ekonomisk brottslighet föreligger.

Sveriges grr:ts.sistj?irhtma': Vi har ingenting att erinra mot det framlagda förslaget utom vad gäller kravet på att likvidator alltid skall utses av rätten. Detta innebär nämligen. att även i affärsmässigt sunda likvidationer. dvs. sådana där fordringsägarna inte lider något förfång. rätten skall utse likvi- dator (med vissa möjligheter för aktieägarna att utse medlikvidator). — —

Vi menar således. att rätten bör utse likvidator endast i sådana fall där fordringsägarna inte erhåller full kompensation.

Sveriges industriförhmni m.fl.: Under hänvisning till vad som anförs under avsnittet 2. brottsutredningen. avstyrks den föreslagna skärpningen av likvidationsförfarandet.

Föreningen Sveriges kronofogdar: En särskild iakttagelse, som gjorts av KFM. är att sedan beslut om likvidation fattats flera år kunnat gå utan att till synes något arbete för att slutföra likvidationen utförts. ] vissa fall av tvångslikvidation har det visat sig. att den av rätten förordnade advokaten sagt sig inte ha fått något förordnande. Detta har i sin tur berott på att någon kontroll inte utövas av domstolen. där ärendet avslutas i och med att likvidator förordnas. Föreningen. som utgår från att arbetsgruppens för- slag om att likvidator alltid skall förordnas av rätten blir antaget. vill också förutsätta att åtminstone i administrativ ordning ges en allmän föreskrift om övervakningsplikt för rätten. som bör ha att tillse att likvidation inte onödigtvis fördröjs.

5 Antalet likvidatorer

Stockholms tingsrätt: Arbetsgruppen har föreslagit att i vissa fall med- likvidator skall kunna utses och att det i undantagsfall bör vara tillåtet att till medlikvidator utse person från den tidigare bolagsledningen eller från den dominerande aktieägarkretsen. De skal gruppen anfört för sitt förslag synes ej särskilt starka. Förordnande av medlikvidator kan uppenbarligen medföra vissa komplikationer. Oenighet kan uppstå mellan likvidatorn och medlikvidatorn om vissa beslut. Hur skall det då förfaras? Vilken ställning och kompetens skall medlikvidatorn ha och hur skall arbetet fördelas mellan likvidatorn och medlikvidatorn? Dessa frågor bör närmare klar- göras.

Länsstyrelsen i Göteborgs oelz Bohus län: Länsstyrelsen anser. att den föreslagna regeln är väl avvägd och tillstyrker densamma.

Utredningen om säkerhetsåtgiirder m. m. i skutteproeessen: På begäran av bolagsstämman bör rätten kunna förordna en av stämman utsedd likvi- dator att med övriga likvidatorer delta i förvaltningen under likvidationen.

LO: Arbetsgruppen föreslår att rätten i vissa fall skall kunna utse med- likvidatorer föreslagna av bolagsstämman. Skälet härför tycks främst vara att underlätta seriösa likvidationer som används i stället för fusionsförfa- rande. LO anser att de fördelar som arbetsgruppen vill uppnå lika bra kan nås genom kontakter mellan likvidatorn och bolagsledningen. Riskerna att utseende av medlikvidatorer kommer att medföra svårigheter vid kon-

• Sida 115
•  Original

Prop. 1980/81:146 115

troller är emellertid uppenbara. LO avstyrker därför arbetsgruppens för- slag i denna del.

Svenska bankföreningen: Se avsnitt 4 . Sveriges (Idi-'oktit.sarttjiittd.' Rätten till medlikvidator innebär inte någon lösning utan komplicerar och fördyrar likvidationen ytterligare.

6 Fattiglikvidation

Justitiekanslern: Jag vill särskilt uttrycka tillfredsställelse med att insti- tutet fattiglikvidation föreslås slopat.

Riksåklagaren: Förslaget om avskaffande av det nuvarande systemet med fattiglikvidationer tillgodoser ett angeläget reformbehov. Den före- slagna ordningen ger väsentligt förbättrade möjligheter att uppdaga och beivra ekonomisk brottslighet och kan även förväntas få en betydande preventiv effekt.

Länsåklagaren för speciella mål: Särskilt angeläget är det att förslaget om avskaffande av s.k. fattiglikvidation blir snabbt genomfört. och att det mera betryggande konkursförfarandet får träda i dess ställe. Härmed vin- ner man också den fördelen att det med rådande utveckling allt betydelse- fullare straffet för bokföringsbrott kan bli tillämpligt. Det har närmast förefallit som en anomali att bestämmelsen i 11 kap. 8 5 andra stycket brottsbalken endast talar om konkurs. ackord och betalningsinställelse som grund för bokföringsbrottsåtal men helt utelämnar likvidationssitua- tioner. Ehuru den nu föreslagna lagändringen gör saken mindre aktuell vill jag ändock ifrågasätta om inte aktieägarnas intresse av en rättvis fördel- ning av tillgångar i bolaget och samhällets anspråk på en skattemässigt riktig avveckling av rörelsen fortfarande borde motivera straffsanktion enligt 11 kap. 5 %% brottsbalken när ett bolag vid likvidationen inte kan uppvisa en acceptabel bokföring för de senaste åren.

Svea hovrätt: Bestämmelserna om fattiglikvidation i 13 kap. 15 ä 3 st. ABL har avseende endast på det fall att "bolag i likvidation ej har tillgång- ar som täcker likvidationskostnadcrna". De motsvarar såtillvida säväl tidigare gällande bestämmelser för fattigkonkurs som de nu för mindre konkurs gällande. att avgörande för huruvida konkurs skall handläggas i annan form än som ordinär konkurs har varit och är huvuvida gäldenärens bo kunnat antagas räcka till konkurskostnaderna eller ej. De båda institu- ten fattiglikvidation och fattigkonkurs torde ha framstått som i det när- maste likvärdiga alternativ för avveckling av bolag som saknat tillgångar. Vid införandet av bestämmelserna om fattiglikvidation genom 1944 års aktiebolagslag uttalades i förarbetena. att när likvidation kommit till stånd genom beslut av bolagsstämma eller efter ansökan av enskild intressent vanligen fanns anledning till antagande att bolaget ägde tillgångar och att för sådant fall därför. om fråga uppkom rörande undvikande av likvida- tionsförfarandet på grund av bristande tillgångar. vägen över konkurs med avskrivning enligt 9 kap. KL borde anlitas. Med de skillnader som numera föreligger mellan fattiglikvidation och handläggningen av mindre konkurs och med hänsyn till de nyligen införda reglerna om konkurskarantän är det givetvis uteslutet att bibehålla institutet fattiglikvidation som ett alternativ till bolagsupplösning genom konkurs. Hovrätten tillstyrker därför att fat- tiglikvidation — idess nuvarande utformning — avskaffas.

Avskaffandet av institutet fattiglikvidation erbjuder emellertid åtskilliga

• Sida 116
•  Original

Prop. 1980/81: 146 116

gränsdragningsproblem"för det fall institutet skulle ersättas med att be- stämmelserna om konkurs bringas till tillämpning. Helt klart är därvid att ett konkursförfarande inte kan tas i anspråk endast för vad som omfattas av de nuvarande bestämmelserna om fattiglikvidation. dvs. för likvidation av bolag som ej har medel ens till |ikvidationskostnaderna. En sådan reglering skulle innebära. att det blir möjligt att undgå konkurs och bibe- hållas vid rätten till ordinarie likvidationsförfarande genom att bolaget tillförs det relativt blygsamma belopp som motsvarar likvidationskostna- derna. Förslaget enligt promemorian har heller inte stannat för en sådan gränsdragning utan ersätter de nuvarande bestämmelserna om fattiglikvi- dation i 13 kap. 15 ä 3 st. ABL med ett stadgande enligt vilket likvidator skall ansöka om att bolaget försätts i konkurs, om han finner att bolaget är på obestånd. Den föreslagna bestämmelsens förhållande till KL ärinte helt klar. 1 13 kap. 19 & ABL förutsätts att bolag i likvidation kan försättas i konkurs. Likvidator kan sålunda i enlighet med vad som gäller för styrelse och styrelseledamöter ansöka om att bolaget försätts i konkurs. Prome- morieförslaget innebär i förhållande härtill en absolut skyldighet för likvi- dator att agera. Skyldigheten är inte begränsad till det fall då bolaget saknar medel till likvidationskostnaderna utan föreligger i varje situation då konkursanledning yppas. Härvid är att beakta att likvidationsbeslutet som sådant kan aktualisera ett konkursft'irfarande eftersom likvidations- beslutet innebär att tidigare ej förfallen gäld skall betalas. Detta kan tänkas medföra obenägenhet att inleda ett frivilligt likvidationsförfarande och särskilt i fall av mindre seriös bolagsverksamhet leda till att bolag behålls vilande.

Av det anförda har framgått att det stadgande som föreslås ersätta institutet fattiglikvidation innebär att likvidationer. där man kan anta att anledning förekommer till antagande att fordringsägare ej får full betalning eller att kostnaderna för likvidationen ej täcks. omgående avbryts och bolaget försätts i konkurs. Genom ett konkursförfarande uppnås att bola- gets verksamhet kommer att granskas av konkursförvaltaren med avseen- de på huruvida anledning föreligger att misstänka gäldenärsbrott. En sådan granskning och. om anledning därtill föreligger. underrättelse till åklagare kommer därmed enligt de nya reglerna om mindre konkurs till stånd även för det fall bolaget helt saknar tillgångar. Hovrätten finner detta tillfreds- ställande och tillstyrker att bestämmelserna om fattiglikvidation ersätts av den föreslagna nya lydelsen av 13 kap. 15 ä 3 st. ABL.

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker på de skäl arbetsgruppen anfört att "fattiglikvidation" avskaffas samt att det införs en skyldighet för likvidator-att ansöka om bolagets försättande i konkurs om det är på obestånd.

Tingsrätten kan i och för sig ansluta sig till förslaget att likvidationskost- nader skall åtnjuta samma förmånsrätt som konkursansökningskostnader. Därmed är emellertid inte mycket vunnet. eftersom likvidationsbolag som försätts i konkurs i allmänhet saknar tillgångar eller har tillgångar som endast räcker till konkursförfarandet.

Till skillnad från arbetsgruppen anser tingsrätten det nödvändigt att lösa frågan om ersättning till likvidator samtidigt som de föreslagna ändringarna genomförs. Den enda tänkbara lösningen synes vara att i de fall där kostnaderna för likvidationen ej kan utgå ur boet låta ersättning utgå av allmänna medel.

Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket (RRV) anser det angeläget att åtgärder vidtas för att förhindra att konkursinstitutet kringgås genom miss-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1980/81: 146 117

bruk av likvidationsförfarandet. RRV tillstyrker därför att de s. k. fattiglik- vidationerna avskaffas.

Riksskatteverket: Den tendens som förekommit att i brottsligt syfte utnyttja nu gällande bestämmelser i aktiebolagslagen om s. k. "fattiglikvi- dation" i stället för den numera borttagna "fattigkonkursen”. bör som arbetsgruppen konstaterat utgöra skäl nog för att slopa bestämmelsen. —

Enligt arbetsgruppens uppfattning kan den som utsetts till likvidator p. g. a. jävsförhållande inte utses till konkursförvaltare i bolagets konkurs. Detta förefaller medföra praktiska problem. Det kan antas att till likvidator i praktiken kommer att utses personer som brukar utses till förvaltare i konkurs. Särskilt om den utsedde likvidatorn inte utfört annat än begränsa- de förvaltningsåtgärder innan konkurs inträffar. förefaller det ändamålsen- ligt att en möjlighet öppnas för att likvidatorn skulle kunna utses till förvaltare i konkursen i vart fall om tillsynsmyndigheten finner det lämp- ligt.

Kommerskollegium: Kollegiet tillstyrker att fattiglikvidationsinstitutet aVSkaffas och att likvidator som finner att bolaget är på obestånd ges skyldighet att ansöka om bolagets försättande i konkurs.

Skånes handelskammare: Ett genomförande av förslaget synes vara en rimlig konsekvens av de ändringar i konkurslagen som nyligen genomförts. innebärande bl.a. att institutet fattigkonkurs avskaffats. För bolag som är på obestånd skall likvidator enligt förslaget hos rätten ansöka om konkurs.

Den praktiska betydelsen av att införa en uttrycklig föreskrift av sist- nämnda innehåll kan ifrågasättas. Den borgenär som så önskar kan ju redan med i konkurslagen befintliga regler ansöka om att bolag som är på obstånd skall försättas i konkurs. Då det emellertid synes vara en riktig princip att likvidationsförfarandet skall avbrytas och ersättas med ett konkursförfarande så snart det kan konstateras att bolaget är på obestånd kan Handelskammaren tillstyrka den föreslagna regeln. Det får dock förut- sättas att ägaren bereds möjlighet att innan likvidatorn gör konkursansö- kan tillskjuta erforderligt kapital. Sådana kapitaltillskott torde vara vanliga när exempelvis ett aktiebolag vill lägga ner ett dotterföretags verksamhet och under likvidationen finner att tillgångarna inte räcker till för att betala skulderna. Det vore olyckligt om en ny reglering skulle komma att omöjlig- göra ett sådant förfarande.

Patent- och registreringsverket: Patentverket instämmer i förslaget att möjligheten till s. k. fattiglikvidation avskaffas. Missbruk av likvidationsin- stitutet synes ha ett nära samband med möjligheten till fattiglikvidation. Redogörelsen i promemorian över missbruk av likvidationsinstitutet tyder härpå. Nästan undantagslöst avser exemplen likvidationer. som lagts ned.

Det finns också anledning anta att missbruket med fattiglikvidationer kommer att öka som en följd av att motsvarigheten i konkurslagen upp- hävts vid årsskiftet 1979/80. När ett bolag i likvidation saknar tillgångar. finns det skäl att undersöka bland annat möjligheterna till återvinning enligt konkurslagstiftningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Arbetsgruppen föreslår. att bestämmelsen om fattiglikvidation upphävs. I stället föreslås en skyldighet för likvidator. som finner att bolaget är på obestånd. att ansöka hos rätten om bolagets försättande i konkurs. Härigenom säkerställs en mera ingåen- de handläggning och undersökning av bolagets förhållanden. Möjligheter- na till missbruk av fattiglikvidation elimineras. Länsstyrelsen tillstyrker arbetsgruppens förslag.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1980/81: [46 118

Konkm'slagskommitten: Förslaget att avskaffa fattiglikvidationerna och i stället föreskriva att likvidator. som finner att bolaget är på obestånd. skall hos rätten ansöka att bolaget försätts i konkurs är arbetsgruppens huvudförslag. Med den föreslagna lösningen kommer en noggrann under— sökning av den verksamhet som har bedrivits till stånd inom konkursens ram. Kommittén tillstyrker att fattiglikvidationerna avskaffas. Starka skäl talar också för att bolagets upplösning i motsvarande fall i stället sker genom konkurs. [ detta sammanhang kan även pekas på att enligt lagbered- ningens betänkande med förslag till lag om aktiebolag m.m. (SOU 1941 : 9) konkurs var den utväg som anvisades när likvidation kommit till stånd genom bolagsstämmobeslut eller efter ansökan av enskild intressent och fråga uppkom om att undvika likvidationsförfarandet på grund av bris- tande tillgångar (betänkandet s. 595). Enligt beredningens förslag kunde likvidationsförfarandet nämligen läggas ned endast i fall då ett aktiebolag till följd av registreringsmyndighetens ingripande förklarats skyldigt att träda i likvidation därför att det saknade till registret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. där sådan skulle utses. eller revisor eller därför att fastställd balansräkning inte för något av de tre sista räkenskapsåren inkommit till registreringsmyndigheten (jfr 13 kap. 4.5 första stycket 3 och 4 ABL).

I lagtekniskt hänseende kommer arbetsgruppens förslag till uttryck i en ny föreskrift i 13 kap. 15 & tredje stycket ABL som går ut på att likvidator. som finner att bolaget är på obestånd. skall hos rätten ansöka att bolaget försätts i konkurs. Den föreslagna lydelsen täcker inte bara de situationer som i dag omfattas av reglerna om fattiglikvidation. dvs. fall då bolag i likvidation inte har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna. utan har en generell innebörd. Av promemorian att döma vill det dock synas som om arbetsgruppen inte åsyftat några andra situationer än de som i dag avses i lagrummet. Några motiv för en sådan ordning har i allt fall inte förts fram i promemorian. Enligt kommitténs mening föreligger inte heller någon anledning att låta likvidatorn vara skyldig att försätta bolaget i konkurs i några andra situationer än som omfattas av den nuvarande fattiglikvida- tionen. Mot denna bakgrund skulle 13 kap. 15 & tredje stycket kunna ges följande lydelse: "Finner likvidator i fråga om bolag. som ej har tillgångar som täcker likvidationskostnaderna. att detta är på obestånd. skall han hos rätten ansöka att bolaget försätts i konkurs."

Skulle man emellertid finna att konkurspliktcn i princip bör omfatta alla obeståndssituationer bör en föreskrift härom likväl inte utformas så. att utrymmet för en uppgörelse inom likvidationsförfarandets ram och i över- ensstämmelse med likvidationens syfte försvinner. En likvidation kan nämligen i nu aktuella fall tänkas bli avslutad genom slutredovisning. där bolagets borgenärer inte får full täckning för sina fordringar. Det blir då fråga om en generaluppgörelse med borgenärerna vid sidan av konkurs som närmast är att beteckna som ett s.k. avvecklingsackord. Ett sådant ackord innebär att gäldenären blir fri från sina skulder mot att han över- lämnar sina tillgångar till borgenärernas förnöjande. Den av arbetsgruppen föreslagna regeln i 13 kap. 15 å tredje stycket ABL synes inte ge likvida- torn tillräckligt utrymme för underhandlingar med fordringsägarna. Det kan tänkas att någon eller några borgenärer är beredda att avstå från sina fordringar helt eller delvis. Först om en uppgörelse — i vilken naturligtvis kan ingå att ägarna tillskjuter erforderliga medel — inte kan nås bör en konkursansökan komma i fråga. Tilljämförelse kan erinras om den ordning som enligt 19 kap. 11 å andra stycket ärvdabalkcn gäller i fråga om betal-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1980/81: 146 119

ning av dödsbos gäld. Enligt det lagrummet skall boutredningsmannen. om det visar sig att tillgångarna inte förslår till gäldens betalning. söka träffa uppgörelse med borgenärerna. ()tn uppgörelse inte kan nås och delägarna inte fyller bristen och inte heller offentligt ackord kommer till stånd. skall boutredningsmanncn avträda boets egendom till konkurs.

Med hänsyn till det anförda kan — om konkursplikten ges den vidare omfattning som skett i arbetsgruppens lagförslag — 13 kap. 15 & tredje stycket ABL ges följande lydelse: ”Finner likvidator att bolaget är på obestånd och kan uppgörelse inte träffas med borgenärerna. skall han hos rätten ansöka att bolaget försätts i konkurs.”

Det torde inte vara i tvångslikvidationerna utan i de frivilliga likvida- tioner som läggs ned enligt 13 kap. 15 s tredje stycket ABL där man har störst anledning att räkna med missbruk. även om sådant också kan dölja sig bakom en av rätten beslutad likvidation. 1 promemorian framhålls att det främst är skatter och avgifter till det allmänna som man är ute efter att slippa. Detta överensstämmer med de iakttagelser kommitten har redovi- sat i betänkandet (SOU 1979: 13) Konkurs och rätten att idka näring. Med en noggrann uppföljning och bevakning av bolag som trätt i likvidation från skatte- och kronofogdemyndigheternas sida skulle därför mycket vara vunnet. En ordning där en frivillig likvidation inte kan läggas ned därför att tillgångarna inte täcker 1ikvidationskostnaderna skapar förutsättningar för myndigheterna att på ett helt annat sätt än f. n. ta till vara det allmännas intressen. Sålunda ges myndigheterna erforderligt rådrum för de efter- forskningar som kan vara påkallade. Motsvarande gäller naturligtvis en- skilda borgenärer.

Ett likvidationsbeslut skall registreras i aktiebolagsregistret och kun- göras i Post- och lnrikes Tidningar (13 kap. 7 ä' och 18 kap.-2 ä ABL). Under förutsättning att bolagets registreringsnummer anges i kungörelsen synes en effektiv bevakning vara möjlig. även om bolagets lirma och säte ändrats före likvidationsbeslutet. ! detta sammanhang kan också pekas på förslaget i prop. 1979/80: 143 (s. 91 ff) att ett aktiebolag skall vara skyldigt att genast underrätta länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte om ett beslut om lirmabyte eller ändring av sätesort (9 kap. 14 & tredje stycket ABL). Underlåtenhet att underrätta länsstyrelsen avses skola kun- na leda till att beslutet om ändring av bolagsordningen vägras registrering. 1 den mån en borgenär under likvidationsförfarandet. som alltid kommer att ges publicitet genom såväl ovan nämnda kungörelse som kallelsen på okända borgenärer. inte linner sig kunna godta att han ej får full betalning för sin fordran kan han söka bolaget i konkurs. om inte likvidatorn gör det.

Det kan tilläggas att de av arbetsgruppen påtalade missförhållandena vid utnyttjande av aktiebolagsformen också kan vara en anledning till att se över bolagsregistrets rutineri samband med bevakning av likvidationsreg- lerna enligt ABL. — — —

Arbetsgruppen förordar att när ett konkursbeslut fattats på den grund att bolagets tillgångar inte täcker likvidationskostnaderna dessa skall åtnjuta samma förmånsrätt i konkursen som konkursansökningskostnaderna. För- slaget till ändringi 10 så förmånsrättslagen ( 1970: 979. FRL) har emellertid i konsekvens med den föreslagna regeln om konkursplikt generell syftning. Motivet till regleringen är att ge likvidatorerna ett ekonomiskt incitament att försätta bolaget i konkurs. Emellertid synes det ekonomiska incitamen- tet inte sällan saknas. eftersom man får räkna med likvidationer där till- gångar inte linns. Vidare bygger arbetsgruppens förslag på att ett bolag i likvidation som är på obestånd skall försättas i konkurs. Att tillgångarna

• Sida 120
•  Original

Prop. 1980/81: 146 120

inte täcker likvidationskostnaderna torde därför i och för sig sakna rele— vans för frågan om konkursansökan skall ges in eller inte. Här kan också nämnas att förmånsrätt för likvidationskostnaderna torde förutsätta att arbetsgruppens förslag i fråga om likvidators fria ställning i förhållande till bolaget genomförs. Annars skulle förmånsrätten. i den mån t. ex. en förut- varande styrelseledamot utsågs till likvidator. strida mot de tankar som ligger bakom 12% tredje stycket FRL. Enligt det lagrummet skall om gäldenären är näringsidkare. arbetstagare. som själv eller jämte honom närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt infly- tande över dess verksamhet. eller hans efterlevande inte ha förmånsrätt för lön eller pension.

Utredningen om säker/1ersårgärder m. m. i.rkattepl'at'es'sen: Till skillnad från BRÅ anser USS att möjligheten till fattiglikvidation enligt 13 kap. 15 & tredje stycket ABL kan behållas. En absolut förutsättning härför är att av USS föreslagen information lämnas samt dessutom att yttrande inhämtas från berörd kronofogdemyndighet i fråga om nedläggande av likvidationen. Att — såsom BRÅ föreslår — låta konkurs bli obligatorisk så snart som förutsättningar för fattiglikvidation föreligger anser USS motverka syftet med likvidationsinstitutet. Det finns åtskilliga fall där ett aktiebolag saknar skulder och har inga eller mycket begränsade tillgångar. [ sådana situa— tioner medför ett konkursförfarande enbart nackdelar i form av onödiga kostnader för staten och övriga borgenärer. En ökad insyn för det all- männa i likvidationsförfarandet kommer att utgöra ett effektivt hinder mot missbruk av institutet samtidigt som de nuvarande fördelarna med denna förenklade form av bolagsupplösning kan behållas.

FAR: FAR ansluter sig till uppfattningen att fattiglikvidationsinstitutet bör avskaffas och att i ABL intas ett krav att likvidator som finner att bolaget är på obestånd hos rätten skall ansöka att bolaget försätts i kon- kurs. - — —

l promemorian föreslås sådan ändring av förmånsrättslagen att vid fat- tiglikvidation likvidationskostnader ges samma förmånsrätt i konkurs som konkursansökningskostnader. FAR anser. såsom framförts i annat sam- manhang. det befogat att förmånsrätt i konkurs tillskapas även för revi- sorsarvoden. Det torde annars i en krissituation bli svårt att engagera en kvalificerad revisor för att medverka med erforderlig utredning. l avsak- nad av förmånsrätt kan man utgå från att revisorn begär förskottslikvid. vilket kan försena ett brådskande utredningsarbete och därtill innebära en onödigt förtida likviditetspåfrestning för uppdragsgivaren. Det är ej rimligt att begära, att en revisor skall tvingas att åta sig ett uppdrag i ett företag i riskzonen med risk för att ej erhålla ersättning för sitt arbete. FAR hem- ställer att detta beaktas genom erforderligt tillägg i förmånsrättslagen .

LRF: Arbetsgruppen förutser en avsevärd ökning av antalet mindre konkurser genom att fattiglikvidationer inte vidare skall förekomma. Om likvidator finner att bolagets tillgångar inte förslår till att täcka likvida- tionskostnaderna. skall han nämligen ansöka om bolagets försättande i konkurs. Frågan vem som skall svara för likvidationskostnaderna som belöper på tiden före konkursbeslutet har arbetsgruppen besvarat endast på så sätt att likvidationskostnaderna i den angivna situationen skall åtnju- ta samma förmånsrätt i konkursen som konkursansökningskostnaderna. Detta innebär att en situation kan uppstå där likvidatorn inte erhåller ersättning för sina kostnader. eftersom dessa. till skillnad från konkurs- kostnaderna i en mindre konkurs. inte föreslås kunna ersättas av allmänna medel. Därmed skulle förhållandena bli snarlika dem som rådde före

• Sida 121
•  Original

Prop. 1980/81: 146 121

konkursreformen för ersättning till god man i fattigkonkurs på egen ansö- kan. Förutom de svårigheter som därmed uppstår kommer. enligt LRFs mening, förslaget i denna del att innebära att åtskilliga bolag under likvida- tion kommer att försättas i konkurs av likvidatorerna så att säga för säkerhets skull. Detta torde vara att skjuta över målet. I den mån likvida- tion övergår till konkurs bör således likvidationskostnaderna liksom kon- kurskostnaderna slutligt kunna täckas av allmänna medel.

LO: LO tillstyrker arbetsgruppens förslag att avskaffa fattiglikvidation. Avskaffandet av fattigkonkurser kommer i annat fall att ur brottsbekäm- pande synpunkt bli helt verkningslöst. Det är därför av mycket stor bety- delse att arbetsgruppens förslag i denna del omgående genomförs.

Svenska bankföreningen: Bankföreningen delar arbetsgruppens uppfatt- ning att reformeringen av konkurslagstiftningen kan komma att innebära ökat intresse hos mindre seriösa personer att i brottsligt syfte utnyttja bestämmelserna om s.k. fattiglikvidation i 13 kap. 155 tredje stycket aktiebolagslagen . Mot bakgrund härav och då några bärande skäl att behål- la institutet ej synes förefinnas. tillstyrker bankföreningen att reglerna om fattiglikvidation avskaffas.

Sveriges ackordscentral: Ackordscentralens verksamhet avser huvud- sakligen uppgörelser i form av ackord. som regel offentliga ackord. kon— kurser och till en mindre del avveckling av företag. I sistnämnda form av handläggning slutförs åtgärderna som ackord (avvecklingsackord), någon gång konkurs och i en del fall som likvidation. Därvid förekommer att fattiglikvidation tillämpats. dvs. utan kallelse på okända borgenärer. En sådan upplösning förutsätter självfallet en noga avstämning av fordringsbe- loppen och utjämning av ev. tvistigheter. Vidare förutsättes att icke genom likvidationen några möjligheter till återvinning försittes.

Även vid största möjliga noggrannhet föreligger riskmoment vid fattig- likvidation. Det kan exempelvis vara frågan om muntliga borgensförbin- delser eller pensionsutfästelser. 1 det fåtal ärenden som handlagts har emellertid inte i något fall förekommit att någon fordringsägare givit sig till känna först efteråt. Hade så varit fallet skulle vi ansett oss ansvariga för den gottgörelse som bort ha tillkommit vederbörande — utan att rucka på den utdelning som redan skett till övriga likaberättigade.

Sådana likvidationer har vi kallat "den korta vägen". Det ringa antal som förekommit har uteslutande avsett detaljhandelsföretag i sådana bran- scher. som kännetecknas av att det finns en huvudleverantör — en gros- sist. och ett antal smärre sidoleverantörer. Det är framför allt livsmedel. i någon mån också radio & TV och färg. Huvudleverantören har då vanligen ägt inventarierna. haft hyreskontraktet till affärslokalen och som säkerhet företagsinteckning. Detaljhandlaren har tillåtits fortsätta en förlust- bringande verksamhet till dess att företagsinteckningen kommit i faro- zonen. Affären har då överlåtits till en annan optimistisk företagare utan nämnvärda egna resurser.

I det läget har tillgångar saknats för annat än vad som täcktes av företagsinteckningen. Att tillgripa konkurs för den tidigare handlaren an- sågs i allmänhet föga meningsfyllt med tanke på att konkursen kunde förväntas bli avskriven som fattigkonkurs. dvs. utan att någon utredning kom till stånd. Vid några tillfällen ställde vi säkerhet för omvandling till ordinär konkurs i enda syftet att få skriven en berättelse enligt 55 kon- kurslagen. [ andra fall kunde vi förmå huvudleverantören att ställa medel till vårt förfogande för att genomföra vad vi då kallade ett '.'samvets- ackord”.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1980/81: 146 122

Då numera olägenheterna som var förbundna med fattigkonkurser har undanröjts finns ingen anledning för oss att längre medverka till likvida- tioner av det här slaget. Vi har därjämte svårt att föreställa oss att likvida- tionsinstitutet skulle som alternativ till fattigkonkurserna kunna miss- brukas i syfte att sopa en del skumma transaktioner under mattan. Det är nog heller inte så. som Promemorian ger intryck av. att fordringsägarna för att hålla reda på sina kunder är mest hänvisade till studium av Post— & Inrikes Tidningar och andra publikationer. Med de moderna principerna för kundövervakning är det ytterst sällan som företag oförmärkt försvinner på det sätt utredningen tycks utgå ifrån.

Att Sverige vid en internationell jämförelse ligger i topp vad gäller uppbördens effektivitet är ofta omvittnat. Mera sällan talas om att vi tillhör bottenskiktet om jämförelsen avser tidsfaktorn. S_iälvtagna skattekrediter uppgår f. n. till ca 6 miljarder. Detta beror i hög grad på det skydd som förmånsrätten för skatter ger. Det är väl därför inte otänkbart att just på skatteområdet fordringsägare. dvs. statens företrädare kan uppleva situa- tionen. att gäldenären har försvunnit genom fattiglikvidation. Men den ev. nackdelen bör man väl rimligtvis kunna komma till rätta med på annat sätt — exempelvis genom att slopa förmånsrätten och därmed i kundövervak- ning likställa skattcmyndigheterna med övriga kreditgivare. Det har gått bra i Danmark och Norge och det finns ingen anledning tro. att de svenska indrivningsmyndigheterna skulle ha sämre förutsättningar.

Vi kan därför inte finna att behovet av en lagändring härvidlag är särskilt påtagligt. -— — — Möjligen borde också beaktas att i lagspråk utomlands likvidation i allmänhet förknippas med insolvens. Ett genomförande av förslaget kan därför tänkas kommai konflikt med strävanden framdeles till harmonisering internationellt av lagstiftningen på exekutionsrättens områ- de. _ . _

För att komma till rätta med "problemet" är förstås det allra enklaste att ge Tingsrätten rätt att medge upplösning först sedan likvidatorn visat att samtliga fordringsägare fått fullt betalt — eventuellt i förening med ackord. Förmår han inte detta är det väl ganska följdriktigt. att likvidatorn riskerar att sättas i karantän i enlighet med de nya bestämmelsernai konkurslagen.

Naturligtvis kan man också tänka sig att likvidatorn åläggs personlig betalningsskyldighet. en åtgärd som dock inger principiella betänkligheter.

Sveriges ad)'akarxamjimd: Vad härefter angår BRÄs förslag till ändring av 13 kap. 15s' st. 3 bör först framhållas att de nuvarande bestämmelserna avser det fall att likvidationsbolagets tillgångar inte täcker likvidations- kostnaderna. I sådant fall skall rätten på anmälan av likvidatorerna förkla- ra att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst. Tillgångarna skall efter rättens förordnande tillfalla allmänna arvsfonden. Inte minst sistnämnda bestämmelse visar att stadgandet är tillämpligt såväl då lik- vidationsbolagct helt saknar tillgångar som då det visserligen finns tillgång- ar. men dessa är så obetydliga att de inte skulle komma att täcka de kostnader för likvidationen som skulle uppstå om denna helt genomfördes. [ sådant fall kan enligt bestämmelserna i fråga likvidationslörfarandct avbrytas på ett tidigt stadium. dvs. innan några mera betydande likvida- tionskostnader uppkommit. varvid likvidationen på förklaring av rätten nedlägges och bolaget anses upplöst.

Enligt BRÄs förslag skall de nämnda bestämmelserna i 13 kap. rss st. 3 ersättas med ett stadgande innehållande att om likvidator finner att bolaget är på obestånd skall han hos rätten ansöka att bolaget försätts i konkurs. I sådant fall kommer avvecklingen av bolaget att ske enligt konkurslagen.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1980/81: 146 123

innebärande bl. a. — då de s.k. fattigkonkurserna numera avskaffats — att ett fullständigt avvecklingsförfarande genomföres. De tillgångar som kan finnas i bolaget kommer därvid att förbrukas för täckande av konkurskost- naderna i det sannolikt i flertalet fall ganska meningslösa konkursförfaran- det. vilket däremot inte blir fallet vid s.k. fattiglikvidation enligt nuvaran- de regler i 13 kap. 15.5 st. 3. I detta hänseende kan således de av BRÅ föreslagna nya bestämmelserna inte anses innebära någon förbättring i förhållande till nu gällande bestämmelser.

BRÄs förslag i denna del avser således inte endast det fall. som åsyftas i nu gällande 13 kap. 155 st. 3. dvs. då tillgångarna inte ens förslår till betalning av likvidationskostnaderna. utan även de ytterligare fall då "obe- stånd" (i konkurslagens mening) föreligger. Förslaget täcker således ett mycket större antal fall än de nuvarande bestämmelserna. Genom förslaget betages likvidatorn möjlighet att på det enklare och sannolikt i regel billigare sättet. som är möjligt i en likvidation. träffa uppgörelse med borgenärerna i det fall då obestånd föreligger. l åtskilliga fall torde det vara möjligt att åstadkomma ett för borgenärerna fördelaktigare resultat om likvidationsförfarandet tillämpas än om likvidationsbolaget måste avträdas till konkurs. Det kan därför befaras att BRAs förslag i denna del innebär en försämring av borgenärernas rätt i förhållande till vad som nu gäller.

Bakgrunden till BRÄs förslag till helt ny lydelse av 13 kap. 15.5 st. 3 är uppenbarligen misstanke om att en likvidator kan få likvidationen nedlagd på ett tidigt stadium — och därigenom dölja eventuell ekonomisk brottslig- het — genom sådan anmälan till rätten som avses i 13 kap. 15.5 st. 3. Till förebyggande härav har BRÅ föreslagit ovannämnda bestämmelser om skyldighet för likvidator i fall av bolagets obestånd att ansöka om bolagets försättande i konkurs. Skulle det anses föreligga fara för att en likvidation nedläggs på ovan angivet sätt och eventuell ekonomisk brottslighet därmed döljes synes denna risk kunna undvikas på ett mindre drastiskt sätt än BRA föreslagit. lfrågavarande bestämmelse skulle exempelvis istället kun- na föreskriva att kvalificerad revisor skall bekräfta att den situation förelig- ger som avses i nuvarande 13 kap. 15.6 st. 3 och att rätten skall pröva huruvida likvidationen skall nedläggas eller ej. Minsta anledning till miss- tanke att styrelse och likvidator förfarit olagligt i bolagets verksamhet eller i samband med avvecklingen bör i så fall föranleda att rätten vägrar nedlägga likvidationen och entledigar likvidatorn och utser en likvidator med de kvalifikationer BRÅ föreslår. — — —

Ett icke obetydligt antal likvidationer torde ske i samband med om- organisation i koncerner. övertagande av rörelse genom köp av aktiebolag eller nedläggande av ett utländskt bolags verksamhet i Sverige. I dessa fall är bolaget ett dotterbolag i en koncern och dess finansiering utgörs som regel huvudsakligen av varuskuld eller låneskuld till moderbolaget istället för aktiekapital. Det ärinte rimligt eller ändamålsenligt att avvecklingen av sådant dotterbolag skall behöva ske genom konkurs bara därför att dotter- bolaget inte fullt ut kan betala moderbolaget och likvidationskostnaderna och sålunda formellt är på obestånd.

Sveriges bokförings- och reVisionsbyråers förbund: SBRF instämmer i utredningens förslag att "fattiglikvidationerna”' avskaffas och att bolag i likvidation som icke har full täckning för skulder och likvidationskostnader försättes i konkurs och att bolagens bokföring och förvaltning därigenom blir föremål för den granskning som konkurslagen föreskriver.

SBRF finner det riktigt att förmånsrz'ittslagen ändras så att likvidatorer— nas arvode och kostnadsersättningar omfattas av allmän förmånsrätt och

• Sida 124
•  Original

Prop. 1980/81: 146 124

anser deSSutom att även arvoden till revisorers och redovisningskonsulters byråer skall omfattas av allmän förmånsrätt. Det är vår bestämda uppfatt- ning att ett sådant förfaringssätt skulle vara till gagn för olika utredningar.

Svenska företagares riksförbund: Förbundet tillstyrker att institutet "fattiglikvidation" slopas.

Sveriges industriförbund m.fl.: Som arbetsgruppen framhållit kan de ändrade reglerna i konkursförfarandet medföra att mindre nogräknade personer i brottsligt syfte utnyttjar bestämmelserna om s.k. fattiglikvida- tion i 13 kap. 155 tredje stycket aktiebolagslagen (ABL). Mot bakgrund härav tillstyrker organisationerna att reglerna om fattiglikvidation avskaf- fas samt att den föreslagna ordningen införes.

7 Bokföringen

Svea hovrätt: Hovrätten tillstyrker förslaget om bevarande av räken- skapshandlingar.

Anvisning bör dock lämnas om vem som skall svara för bevarandet.

Stockholms tingsrätt." Tingsrätten tillstyrker förslaget att bokföringen skall bevaras. Dock vill tingsrätten invända mot förslaget att ett likvida- tionsbolag skall försättas i konkurs enbart av den anledningen att bolagets tillgångar inte räcker till för att betala arkiveringskostnaderna. Enligt tings- rättens mening vore det mindre kostsamt och mer ändamålsenligt att införa en bestämmelse av innehåll att konkurstillsynsmyndigheten skall ombe- sörja arkivering och att kostnaden härför skall uttagas av bolagets medel. Räcker dessa inte till bör kostnaden stanna på det allmänna.

Bokföringsnämnden: BFN tillstyrker förevarande författningsförslag. Skånes handelskammare: Handelskammaren avstyrker förslaget. Det förefaller inte realistiskt att lägga en så relativt betungande arkiveringsplikt på likvidatorn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Detta är en angelägen åtgärd. Länsstyrelsen tillstyrker arbetsgruppens förslag.

Konkurs/agskommitten: Kommittén. som anser det kunna ifrågasättas huruvida den föreslagna bestämmelsen i 13 kap. 15as' ABL är nödvändig Ufr 8 kap. 6.5 andra stycket och 13 kap. 7.5 första stycket sista meningen ABL) vill härutöver i denna del påpeka följande. Förslaget att likvidato- rerna skall sörja för att bolagets räkenskapsmaterial bevaras efter bolagets upplösning i enlighet med bestämmelserna i 22.5 bokföringslagen (1976: 125) har utformats med 206ä KL som förebild. Här skall dock pekas på att arkiveringsskyldigheten för likvidatorn blir mer betungande än kon- kursförvaltares motsvarande skyldighet efter avslutad konkurs. Den sist- nämnde kan välja mellan att överlämna handlingarna till tillsynsmyndighe- ten eller förvara dem själv. Denna valmöjlighet står inte tillbuds för en likvidator.

Utredningen om säker/1etsårgärder m.m. i skatteprocessen: Förslaget att det likviderade bolagets räkenskapsmaterial skall arkiveras hos likvida- torerna under den i 22å bokföringslagen föreskrivna tiden finner USS mindre lämpligt. Likvidatorn kan Linder denna tid av olika skäl upphöra med sin verksamhet och det kan då bli svårt att ordna den fortsatta arkiveringen. Dessutom drar arkivering i regel en hel del kostnader som på något sätt måste ersättas. Det kan också bli svårt att genom den föreslagna ordningen upprätthålla berättigade integritetsintressen avseende sådant

• Sida 125
•  Original

Prop. 1980/81:146 125

material. Det allmännas tillgång till materialet — t.ex. för brottsutred- ningar — kommer också därigenom att försvåras.

USS anser därför att räkenskapsmaterialet efter bolagets upplösning skall förvaras hos något offentligt organ. Övervägande skäl — bl.a. krono- fogdemyndighetens centrala roll i det system som USS föreslår — talar för att arkiveringen sker hos den myndigheten. Att kostnaderna härför — iden mån de inte kan tas ut av bolaget — bör stanna på statsverket är rimligt. Det bör f. ö. gälla även andra kostnader som inte kan ersättas av bolaget.

FAR: FAR tillstyrker att likvidator skall sörja för att bolagets räken- skapsmaterial bevaras.

LRF: LRF finner det vara att gå väl långt om bolag skall försättas i konkurs endast därför att dess tillgångar inte förslår att täcka kostnaderna för arkivering av bolagets bokföring.

LRF vill i stället föreslå att en regel av samma innebörd som motsvaran- de regel i konkurslagen . dvs. att handlingarna överlämnas till tillsynsmyn- digheten. om förvaltaren inte anser att han bör bevara dem. införs i aktiebolagslagen . Ingenting torde hindra att tillsynsmyndigheten. som skulle haft det slutliga arkiveringsansvaret om bolaget försatts i konkurs, också efter avslutad likvidation ansvarar för arkiveringen.

8 Likvidators ansvar

Remissinstanserna har inte redovisat några särskilda synpunkter beträffan- de detta avsnitt.

9 Revisionen

Riksåklagaren: På skäl arbetsgruppen anfört bör bolag i likvidation alltid underkastas kvalificerad revision.

Svea hovrätt: Hovrätten tillstyrker vad förslaget innehåller om revisor i bolag i likvidation.

Stockholms tingsrätt: Förslaget att kvalificerad revisor skall finnas i alla likvidationsbolag finner tingsrätten vara onödigt långtgående. Enligt för- slaget skulle revisionen i likvidationsbolag ofta komma att utföras av mer kvalificerade krafter än i ett konkursbolag. Det kan ifrågasättas om det i dagens läge finns tillräckligt antal kvalificerade revisorer att tillgå. Svårig- heter kan också uppstå med att få en i och för sig kvalificerad revisor att åtaga sig uppdraget på grund av att möjligheterna att få ersättning för utfört arbete kan vara minimala. Tingsrätten avstyrker därför förslaget i denna del och föreslår istället att möjlighet ges för likvidatorn att själv anlita redovisningsexpertis om det skulle behövas och låta kostnaden härför ingå i likvidatorns kostnadsersättning. Som framgår av det föregående förordar tingsrätten att likvidatorns ersättning i sista hand får utgå av allmänna medel. Även om tingsrätten avstyrker förslaget om obligatorisk kvalifi- cerad revisor finner tingsrätten ändå inte skäl föreligga att föreslå inrättan- det av en tillsynsmyndighet.

Bankinspektionen: I promemorian föreslås att bolag i likvidation skall ha minst en av bolagsstämman utsedd auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Inspektionen delar i princip denna uppfattning när det gäller

• Sida 126
•  Original

Prop. 1980/81:146 126

företag. beträffande vilka särskild anledning kan finnas att företagets eko- nomi misskötts eller andra missförhållanden föreligger. Detta är fallet. när rätten enligt gällande lagstiftning har att utse likvidator. I de fall där bolagsstämman begärt företaget i likvidation och där sådana missförhållan- den som nu nämnts inte kan bedömas föreligga. borde det emellertid — i linje med vad inspektionen anfört i fråga om utseende av likvidator (avsnit- tet 4) — vara möjligt för företaget att. om det så önskar. självt få avgöra om revisorn skall vara auktoriserad eller godkänd eller om en av bolaget anlitad advokat bör få slutföra den redovisningsmässiga avvecklingen av verksamheten. Möjligheten att t.ex. behålla en tidigare utsedd. icke kvali- ficerad revisor kan vara av såväl praktisk som ekonomisk betydelse för företaget. I avvecklingsskedct ingår dessutom ofta frågor om rentjuridisk natur där det kan vara önskvärt att en kvaliliceradjurist. som för den skull inte behöver vara i avsaknad av nödvändiga ekonomiska kunskaper. hand- lägger revisionen.

Riksskatteverket lmaioriteten): RSV har intet att erinra mot att kvalifi- cerad eller godkänd revisor skall finnas i bolag. som saknar full täckning för det registrerade aktiekapitalet. eller om bolaget är i likvidation ( 10 kap. 3 &. 6 st.). Enligt arbetsgruppens förslag har Gå. 2 st. följande lydelse:

”Anmälan enligt första stycket kan göras av envar. Styrelsen är skyldig att göra anmälan. om ej rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor."

Det kan ifrågasättas om föreslagen lagtext ger länsstyrelsen möjlighet att på anmälan av myndighet förordna revisor. Någon sådan rätt att förordna behörig revisor har länsstyrelsen inte tillagts ex officio. Uttrycket "envar" torde inte innefatta myndighet. Efter "envar" bör tilläggas "eller av myn- dighet som fått kännedom om förhållandena."

Enligt arbetsgruppens förslag skall förordnande enligt ss meddelas efter bolagets hörande och avse tid till dess annan revisor blivit utsedd i före- skriven ordning. Beslut om att förordna behörig revisor torde kunna ske omedelbart och i förekommande fall med angivande av att förordnandet gäller till dess annan revisor eventuellt blivit utsedd i föreskriven ordning av bolaget. Dock bör bolaget höras när enligt 65 1 st.. 2 p.. fråga uppkom- mer om att entlediga revisor som är obehörig. — — —

Arbetsgruppen har ej funnit anledning föreslå att likvidatorerna skall stå under tillsyn av tillsynsmyndigheten. Gruppens uppfattning grundas på att likvidatorerna skall stå under tillsyn av behörig revisor. Det kan dock enligt RSVs uppfattning diskuteras om inte också tillsynsmyndigheten bör ha viss övervakning. Det är inte enbart ren revisionskontroll som är aktuell vid likvidationsförfarandet utan övervakning bör ske av att konkurslagens bestämmelser och intentioner efterlevs.

Riksskatteverket (en minoritet av en ledamot): Vad som förordas i fjärde stycket av majoritetens yttrande torde stå i strid med förvaltningslagen .

Kommerskollegium: I promemorian föreslås att i bolag i likvidation minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Kollegiet vill i och för sig inte motsätta sig detta men finner förslaget förenat med vissa komplikationer. Bl.a. hari promemorian lämnats helt obehandlat frågan om när ett eventuellt revisorsskifte skall ske. Vid ett skifte torde den föregående revisorns uppdrag — om sedvan- liga regler härom skall gälla — sträcka sig fram t.o.m. den bolagsstämma på vilken styrelsen och verkställande direktören framlägger redovisning enligt 13 kap. 95 aktiebolagslagen. Samtidigt torde den efterträdande revi- sorn böra utses av den bolagsstämma som fattar likvidationsbeslutet.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1980/81: 146 127

Uppenbarligen kan här då uppkomma den situationen att bolaget samtidigt har två för olika uppgifter utsedda revisorer. En sådan ordning kan själv- fallet ej accepteras. Skulle förslaget om kvalificerad revision i likvidations- bolag genomföras måste oformligheter av detta slag först undanröjas. Vid ställningstagande till förslaget måste också beaktas att kontinuiteten i revisionen oundvikligen bryts vid ett revisorsskifte. De positiva effekterna av kvalificerad revision i detta sammanhang får ej heller överdrivas. Den kvalificerade revisorn skulle ej utses förrän likvidationsprocessen redan inletts. l tvångslikvidationsfallen betyder detta att skadan så att säga redan skulle vara skedd. Revisorns uppgift skulle begränsas till att kontrollera avvecklingen — en i och för sig nog sa viktig uppgift. | de "normala" likvidationerna däremot torde revisorns uppgifter ofta bli tämligen begrän- sade.

I sammanhanget vill kollegiet åter aktualiscra ett problem som kollegiet tidigare pekat på. Den kvalificerade externa revisionen utövas idag av privata yrkesutövare. När fråga uppkommer om att åtaga sig nya uppdrag måste detta självfallet åtminstone delvis bedömas utifrån affärsmässiga hänsyn. Det är bl.a. på grund härav inte alldeles givet att alla bolag i likvidation — i vilka revisorsskapet ofta torde framstå som tämligen oat- traktivt —— får reell möjlighet att tillgodose ett krav på kvalificerad revisor.

Även om kollegiet således inte vill motsätta sig förslaget om kvalificerad revisor i likvidationsbolagen förordar kollegiet i första hand att möjligheten att inom kort kräva kvalificerad revisor i samtliga aktiebolag övervägs på nytt. Det ställningstagande i denna fråga som gjorts i prop. l979/80: l43 med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m. är enligt kollegiets mening alltför försiktigt.

Skånes hunde/skammare: [ anslutning till de förslag som lämnas rörande ändringar i reglerna om likvidation föreslås i promemorian att bolag som är i likvidation skall ha kvalificerad revisor. Handelskammaren har i olika sammanhang understrukit vikten av att effektiv revision sker av företagens räkenskaper. Från bl. a. BRÅ har i skilda sammanhang förordats att krav på kvalificerad revisor skall uppställas för företag som kommit i en besvär- lig situation.

Ett sådant framgångssätt är emellertid inte invändningsfritt. Regelsyste- met kompliceras onödigtvis för de seriösa företagen om man för en rad olika speciella situationer uppställer krav på kvalificerad revisor. Det finns samtidigt risk för att de företag som verkligen har något att dölja negligerar föreskrifter av denna art. Lämpliga remedier gentemot sådana lagbrott är dessutom inte särskilt enkla att konstruera. Tilläggas kan att det kan vara svårt för ett företag som redan befinner sig i vanskligheter att kunna engagera en kvalificerad revisor. Revisorns möjligheter att på ett sent stadium korrigera begångna felaktigheter får inte heller överskattas. Sam- manfattningsvis synes det Handelskammaren lämpligare att när tillgången på kvalificerade revisorer kommer att medge det. uppställa generellt krav på kvalificerad revisor för aktiebolag. En sådan regel är uppenbarligen enkel och lätt för alla som sysslar med näringsverksamhet att känna till samtidigt som den inte innebär något orimligt strängt krav på företagen när det gäller revision. Enligt vad Handelskammaren erfarit torde den tidpunkt inte vara långt avlägsen då tillgången på kvalificerade revisorer medger att en regel av här förordat slag uppställs. Handelskammaren vill således förorda att i avvaktan härpå några ändringar inte görs beträffande krav på utseende av kvalificerad revisor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget syftar till att säker-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l28

ställa att likvidatorn biträds av redovisningsexpertis. Arbetsgruppen anser detta angeläget även i de fall likvidatorn är advokat med stor erfarenhet av konkursförvaltning och likvidation med hänsyn till den brottsutredande uppgift som föreslås för likvidatorn. Länsstyrelsen instämmer i denna uppfattning.

Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. [ skatteprocessen: BRÅ före- slår att bolag i likvidation alltid skall ha auktoriserad eller godkänd revisor. Det är här fråga om en utbyggnad av ett tidigare förslag från BRÅ som föreskriver att kvalificerad revisor skall utses så snart som full täckning för bolagets registrerade aktiekapital saknas enligt senast fastställda balans- räkning.

Detta senare förslag finner USS vara ändamålsenligt. Däremot menar USS att det inte är några fördelar med att utse kvalificerad revisor i bolag när detta väl har trätt i likvidation. Det förhållandet att likvidator skall utses av tingsrätten efter särskild prövning borgar för att upplösningen av bolaget kommer att ske under betryggande former. En förbättrad informa- tion till myndigheterna. som medger en verklig kontroll från deras sida. bör medföra att både statens och den enskilde borgenärens intressen blir tillräckligt tillgodosedda.

FAR: Som framförts i andra sammanhang. anser FAR i likhet med Brottsförebyggandc Rådet. att kvalificerad revisor bör finnas i alla aktie- bolag. Ett byte till kvalificerad revisor när företaget kommit i riskzonen torde emellertid enligt FARs uppfattning oftast vara för sent för att även få avsedda förebyggande effekter.

LO: LO tillstyrker arbetsgruppens förslag angående revisorer i företag i likvidation. ] denna del är arbetsgruppens förslag dock inte tillräckliga. LO anser som tidigare anförts i yttrande över "R_evisors verksamhet” (PM 197812) att samhället alltid i alla aktiebolag skall ha ett avgörande inflytan- de över utseende av revisor.

Svenska bankföreningen: Förslaget att i bolag i likvidation minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revi- sor tillstyrkes av bankföreningen. '

Svenska ret-'isorsamfimdet: SRS bedömer det som tveksamt att en kvali- ficerad revisor är beredd att engagera sig i ett bolag. som redan befinner sig i en kris. och därmed bli indragen i en tidsmässigt och på annat sätt krävande avvecklingsprocess. Då revisorn inte tidigare kan antas ha någon kännedom om bolaget och dess problem, kan den tid som står till hans förfogande visa sig allt för kort för att han skall kunna fullgöra sitt uppdrag tillfredsställande. SRS instämmer i och för sig i kravet på kvalificerad revisor i den angivna situationen men förespråkar. att enbart kvalificerade revisorer skall kunna utses i aktiebolag överhuvudtaget. Samfundet vill i detta avseende hänvisa till vad från dess sida anförts över Brottsförebyg- gande rådets promemoria 1979: 5. ”Aktiebolagslagen —- förstärkt skydd för det bundna kapitalet m. m.". Samfundet har däri uttalat. att krav på kvalificerad revisor i alla aktiebolag skall gälla från ingången av 1982.

Krav på utseende av kvalificerad revisor då bolaget är i likvidation kan visa sig svårt att tillgodose i praktiken på grund av att bolaget i denna situation sannolikt har brist på likvida medel. Så länge ingen säkerhet ställs för att revisorn skall utfå sitt arvode för utförda tjänster torde man få räkna med en obenägenhet att äta sig uppdrag i en likvidationssituation. Enligt samfundets mening bör därför i ltlå förmånsrättslagen införas förmånsrätt för arvode och kostnadsersättning till revisor på samma sätt som föresla- gits gälla för likvidator. Förmånsrätten bör givetvis gälla endast sådana

• Sida 129
•  Original

Prop. 1980/81:146 129

arvoden och kostnadsersättningar som utgår till kvalificerad revisor. vil- ken utsetts på grund av det föreslagna tillägget till aktiebolagslagen IO kap. 3 5 6 st.

Sveriges (ultra/mtsarnfimd: Samfundet tillstyrker förslaget att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor om bolaget är i likvidation. För det stora flertalet seriösa likvidationer torde detta inte innebära någon förändring.

Sveriges lmÅförings- och revisionshyråersförbund: Vi kan icke inse att det är erforderligt med auktoricerade revisorer för att bolaget skall träda i likvidation. då vi anser att de ordinarie revisorerna med sin större informa- tion i bolagets angelägenheter kan göra en bättre utredning i ärendet. Dessutom kan förfaringssätten hjälpa till att hålla likvidationskostnaderna på en lägre nivå.

Sveriges ind/(.s'triförbmui m.fl.: Arbetsgruppens förslag att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad revisor om bolaget är i likvidation tillstyrks.

10 Övergångsbestämmelser

.S'tuekholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker förslaget i denna del. Riksskatteverket: RSV delar arbetsgruppens uppfattning att ändringarna i l3 kap. [55 bör träda i kraft före övriga föreslagna lagändringar]

Efter ändringen av konkurslagen i vad avser mindre konkurser kan det bli mera frestande än hittills att avveckla ett bolag genom likvidation än genom konkurs. l förebyggande syfte är det därför angeläget att möjlighe- terna till s.k. "fattiglikvidation" slopas så snart som möjligt.

Patent- och registreringsverket: Patentverket är tveksamt till den före- slagna tidpunkten för genomförandet av förslaget om att avskaffa den s. k. fattiglikvidationen. Grund för tvångslikvidation föreligger sannolikt för ett stort antal av bolagen med aktiekapital understigande minimigränsen. Ma- joriteten av de ca 6001ikvidati0ncr som lades ner under är l979 rörde bolag med aktiekapital understigande 50000 kronor. Det finns skäl att anta att antalet nedlagda likvidationer kommer att minska avsevärt. när alla bolag med aktiekapital understigande minimigränsen 50000 kronor avförts per den 31 december l98l. Det kan dessutom påpekas att det inte blir praktiskt möjligt att få ifrågavarande småbolag försatta i likvidation före det datum. då samtliga bolag med aktiekapital understigande minimigränsen skall vara avförda ur registret.

Om förslaget skulle genomföras före den första januari l982. skulle — med utgångspunkt från l979 års siffror — antalet konkurser öka med ca 600. med krav på samma antal konkursförvaltare. Det skulle i många fall bli mycket svårt och tidskrävande att genomföra den utredning. som konkurslagstiftningen förutsätter. eftersom man kan räkna med att några räkenskaper överhuvudtaget inte existerar i många av dessa bolag. Prak- tiska och kostnadsmässiga skäl talar för att institutet fattiglikvidation inte avskaffas, förrän minimigränsen för aktiekapitalet höjts för samtliga bolag. Ur brottsförebyggande synpunkt torde en senareläggning. som i praktiken blott kommer att avse ca ett år. inte kunna tillmätas någon avgörande vikt. Av samma skäl synes det ej heller finnas anledning att sätta övriga lag- ändringar i kraft före den första januari 1982.

länsstyrelsen i Göteborgs m'h Bolins län: Arbetsgruppen menar. att

9 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr [46

• Sida 130
•  Original

Prop. 1980/81: [46 BO

åtgärder beträffande fattiglikvidationerna brådskar. Med hänsyn härtill föreslås. att ändringarna i 13 kap. 15.5 aktiebolagslagen skall träda i kraft före övriga bestämmelser. Länsstyrelsen instämmer i denna uppfattning och tillstyrker arbetsgruppens förslag till övergångsbestämmelser.

FAR: Ett system med domstolsförordnad likvidator torde. som arbets- gruppen ocksä medger. medföra viss försening i likvidationsförfz'u'andet. Om förslaget skulle träda i kraft fr.o.m. l98l.t)l.()l. som arbetsgruppen med viss reservation synes förorda. torde ytterligare problem kunna för- utses för det stora antal aktiebolag som avser att eller tvingas. likvidera under är l98l av det skälet att deras aktiekapital ej uppgår till minst 50 tkr. Redan nu föreligger svårigheter i form av tidsutdräkter på grund av arbets- anbopning och eftersläpning i ärendenas behandling hos Patentverkets bolagsbyrå och dessa problem kan befaras bli aecentuerade under är l98l. då 65 ä 70 tusen aktiebolag skall upphöra (likvideras) eller öka sitt aktie- kapital.

ll Domförhetsreglerna

Svea Irma-ärr: Beträlfande förslaget till lag om ändring i lagen ( l94ö: 807) om handläggning av domstolsärenden tillstyrker hovrätten att förordnande eller entledigande av likvidator fär beslutas av ensamdomare. [ promemo- rian har ej lämnats underlag för ställningstagande till de ytterligare ändring- ar som föreslås i 65 "2 st. 3 p. sagda lag.

Stockholms zingxrän: Tingsrätten tillstyrker att ensamdomares kompe- tens utvidgas på nu ifrågavarande omräde. — Vad som särskilt angår likvidationsärenden vill tingsrätten anföra följande. Förslaget innebär att de nuvarande domförhetsreglerna behålls beträffande dylika ärenden. som är tvistiga. Förfarandet i ett likvidationsärende tillgär så att bolaget. aktie- ägare och borgenärer kallas till en förhandling inför rätten där bolagets skyldighet att träda i likvidation skall prövas. Vid varje förhandlingstillt'älle brttkar tingsrätten handlägga 3()—-4t) sådana ärenden och det går inte att på förhand avgöra om ett ärende kommer att bestridas eller ej. Normalt brukar något eller nägra bolag inställa sig och bestrida ansökan. Dessa ärenden är då att anse som tvistiga. De föreslagna ändringarna kommer därför beträffande likvidationsärendcn inte att leda till att alla dessa kan handläggas i enmansrätt. Det kommer vid varje förhandlingstillfälle vara tvunget att tre domare finns tillgängliga för att vid behov deltaga i hand- läggningen. När likvidationsärendcn handläggs vid mindre tingsrätter torde ett sådant krav komma att medföra svårigheter. — "Tingsrätten vill beträffande sin inställning till behörighetsfrägan såvitt avser likvidations- ärendena i övrigt hänvisa till vad tingsrätten tidigare anfört i framställning till regeringen om lagändring i detta hänseende.

Smek/minu- tingsrätt (i framställning om lagändring l979-07-06): l l3 kap. aktiebolagslagen stadgas om likvidation och annan upplösning av aktiebolag. Likvidation kan ske efter frivilligt beslut av bolagsstämma eller som tvångslikvidation efter beslut av rätten. 'l'vängslikvidation kan före- komma dä bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet (2 äl. vid aktieägares maktmissbruk (3 &) samt i ett antal i 41% uppräknade fall. varibland märks att bolag saknar till bolagsregistret an- mäld behörig styrelse och att bolaget inte till registreringsmyndigheten insänt årsredovisning för något av de senaste två räkenskapsåren. Talan

• Sida 131
•  Original

Prop. 1980/81: 146 131

enligt 3.5 handläggs som tvistemål. Fråga om likvidation enligt as och 45 handläggs som domstolsärende. varvid tingsrätten enligt ss ärendelagen är domför med tre lagfarna domare.

Ärenden om likvidation av aktiebolag förekommer vid Stockholms tingsrätt i stort antal och handläggs enligt arbetsordningen på sjätte avdel- ningen. Med fä undantag har de anhängiggiorts genom anmälan frän pa- tcnt— och registreringsverket eller ansökan av kronofogdemyndigheten och avser likvidation på grund av att anmäld behörig styrelse saknas eller att årsredovisning inte insänts. Förhandling beträffande ifrågavarande ären- den hålls normalt varannan fredag. varvid 40—60 ärenden brukar förekom- ma. Endast någon enstaka person brukar inställa sig till dessa sessioner. Rättens bedömning är av helt formell natur och inskränker sig i regel till att avgöra, huruvida behörig delgivning skett och om förutsättning för likvida- tion finns enligt registreringsbevis eller andra ingivna handlingar. Härut— över har rätten att förordna likvidator och att besluta i kostnadsfrägor. Likvidator utses regelmässigt i turordning bland advokater vid allmänna advokatbyråerna i Stockholm. Uppskov med beslut i likvidationsfrägan för att bereda bolaget tillfälle att undanröja likvidationsanledning är inte till- lätet.

Enligt avdelningens mening skulle det vara tillräckligt ur rättssäkerhcts- synpunkt att ärenden enligt 4.5 aktiebolagslagen och frågor om förord- nande och entledigande av likvidator prövades av en lagfaren domare. Detta gäller även i det fåtal fall då ärendet är tvistigt. detta emedan rättens prövning som nämnts är av formell natur. Det är därvid även att märka. att rätten vid sessionens början inte alltid vet om ett ärende kommer att bli tvistigt. eftersom det kan inträffa att en företrädare för ett bolag. utan att dessförinnan ha låtit avhöra sig. inställer sig och bestrider likvidationen. Det kan tilläggas att mål och ärenden av betydligt svårare beskaffenhet än de nu ifrågavarande i andra sammanhang handläggs av ensamdomare. Om ärende undantagsvis kan förväntas bli mer komplicerat finns möjlighet att upptaga det till prövning i tremansrätt.

Förhandlingarna i bolagsärenden på sjätte avdelningen brukar ta i an- språk en tid av [ l/Z—Z timmar. vartill kommer tidsätgången för förberedel- se och efterarbete. l)ct skulle innebära en icke obetydlig besparing av arbetskraft om nu ifrågavarande ärenden kunde handläggas av ensam- domare.

På nu angivna skäl syns det önskvärt med en lagändring. varigenom tingsrätt vid prövning av ärenden om likvidation enligt l3 kap. 4.5 aktiebo- lagslagen samt förordnande och entledigande av likvidator — oavsett om ärendet är tvistigt eller ej — blev domför med en lagfaren domare.

Domstolsverket: Domstolsverket har inget att erinra mot förslaget. FAR: FAR tillstyrker förslaget att en lagfaren domare ensam handlägger frågor av aktiebolagsrättslig natur.

12 Avslutning

Justitiekwtslern: Slutligen vill jag i likhet med arbetsgruppen stryka under nödvändigheten av att alla vägar prövas för att komma till rätta med ekonomisk och organiserad brottslighet som sker genom missbruk av aktiebolagsformen. Något som man därvid enligt min mening bör undersö—

• Sida 132
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l32

ka är vilka möjligheter det finns att stoppa förekomsten av s.k. skrivbords- bolag eller andra former av aktiebolag som inte driver någon verksamhet. Över huvud taget vill jag ifrågasätta om det finns något skäl för att behålla nuvarande nästan oinskränkta möjligheter att bilda enmansaktiebolag och möjligheten för en och samma person att inneha llera sådana bolag.

Riksåklagaren: Jag finner inte anledning att i detta sammanhang ta ställning till den i promemorian redovisade uppfattningen om lämpligheten av att indexreglera minimikapitalgränsen för aktiebolag. Prima vista ärjag närmast benägen att ansluta mig till den mening som redovisas av ledamo- ten i styrgruppen (')llén.

Bokföring-snämml'wi: l promemorians avslutningskapitel berörs olika områden som ansetts böra behandlas i andra sammanhang. Arbetsgruppen inom BRA har bl. a. funnit att en kraftig upprustning av bolagsregistret hos patent- och registreringsverket (PRV) är den viktigaste åtgärden mot miss- bruk av aktiebolagsformen. BFN bedömer att ett väl fungerande register är en förutsättning för olika intressenter att ta del av företagens årsredovis- ningar, vilket måste anses ha varit ett väsentligt syfte vid tillkomsten av nu gällande aktiebolags- och bokföringslagar. Den situation som råder för närvarande i fråga om tillgänglighet och aktualitet i registcrhållet material kan inte anses tillfredsställande. BFN tillstyrker sålunda kraftigt utifrån sina utgångspunkter synpunkterna i promemorian på behovet av en tipp- rustning av registerfunktionen hos PRV.

Vidare ifrågasätts i kapitlet om inte en övergång till en ordning med indexering av aktiekapital eller minimikapital borde ske. Även borttagande av nominella belopp på aktiebrev och förenklade rutiner för höjning och sänkning-av aktiekapital behandlas i samma stycke. BFN bedömer att ändringar inom dessa områden kan ha vittgående konsekvenser för bola- gen och intressenterna och att därför angivna åtgärder inte bör genomföras utan närmare överväganden.

Bunkinspektionen: Arbetsgruppen ifrågasätter. om man inte borde övergå till en ordning med indexreglerat aktiekapital. En sådan tanke — som i arbetsgruppens promemoria är åtskilligt oklar —xmåste bankinspek- tionen bestämt avvisa av rättssäkerhetsskål men också av hänsyn till svårigheten att utöva tillsyn med ledning av motsvarande bestämmelser i annan lagstiftning bl.a. banklagstiftningen.

Aktiekapitalets storlek är av betydelse i flera viktiga avseenden. bl.a. när det gäller rätten att driva verksamheten och när t'örutsi'tttningar skall anses föreligga för likvidation. Bolaget och dess borgenärer måste givetvis ha klart för sig att lagliga förutsättningar föreligger för företaget att driva verksamheten. Dessa förutsi'ittningar skall inte behöva kontrolleras bara till följd av ändrat penningvärde. Föreligger behov av en höjning av aktie- kapitalets nedre gräns bör en sådan ske genom lagändring. Förutom att ett genomförande av arbetsgruppens tankegångar sålunda skulle leda till rätts- osäkerhet. skullc också svårigheter uppkomma vid tillsyn av att de tänkta bestämmelserna beträffande aktiekapitalets storlek efterlevs. Detta skulle bl. a. bli fallet. om en på mer eller mindre slumpmässiga grunder fastställd beloppsgräns kom att gälla för aktiebolag av typ fondbolag och fondkom- missionsbolag. beträffande vilka särskilda rättsregler är knutna till aktie- kapitalets storlek.

Riksskatteverket (Illtljtll'flt'ft'll).' Avslutningsvis tar arbetsgruppen också upp frågan om aktiekapitalets minimibelopp. Enligt RSVs uppfattning bör den frågan snarast aktualiseras. då den fortgående penningvärdeförsäm- ringen starkt reducerat betydelsen av tidigare höjning till 50000 kr vilken dessutom ännu inte är helt genomförd.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l33

Riksskatteverket (en minoritet av en ledamot): Vad angår aktiekapitalets storlek hävdar jag bestämt att något beslut om höjning ej bör fattas. Företagen har ännu inte anpassat sig till den tidigare beslutade höjningen. vilken ännu inte slutligen genomförts. Beaktas bör också de administrativa problem som skulle bli följden av en ytterligare höjning. Huruvida bolags- byrån kan klara av arbetet med den redan beslutade höjningen är en öppen fråga.

Kaminerskollegittm: .l promemorian ifrågasätts om man ej — med hän- syn till den snabba penningvärdeförsämringcn — borde indexreglera aktie- kapitalet eller åtminstone minimikapitalgränsen. Kollegiet delar uppfatt- ningen att värdeminskningen på detta område utgör ett problem. Kollegiet har i andra sammanhang anfört att det måste anses mycket otillfredsstäl— lande att det i aktiebolagslagen inbyggda borgenärsskyddet är så svagt som för närvarande är fallet. Utan att ta ställning till den i promemorian fram- förda propån — vilken fordrar ytterligare överväganden — vill kollegiet åter förorda att frågan om borgenärsskyddet i aktiebolagslagen tas upp till en samlad bedömning i hela dess vidd.

Skånes hende/skammare: Handelskammaren vill avslutningsvis instäm- ma i vad som sågs av reservanten i styrgruppen beträtlande vad som anförs i promemorian beträffande en indexreglering av minimikapitalet för aktie— bolag. Då vad som sägs i promemorian härvidlag emellertid inte kan uppfattas som något egentligt förslag finner Handelskammaren inget skäl att härutöver kommentera följderna av en sådan regel.

Länsstvrelsen i Gt'itehm'gs (N'/l Bohus län: I ett avslutande kapitel tar arbetsgruppen upp några andra frågor som enligt dess uppfattning bör sättas i samband med den brottsbekämpande verksamheten. En angelägen åtgärd är därvid att alla småbolag avskaffats vid utgången av år l98l. Någon ytterligare förlängning av fristen för aktiebolag med aktiekapital understigande 50000 kronor bör därför inte ifrågakomma. Länsstyrelsen instämmer i denna uppfattning.

Arbetsgruppen tar också tipp frågan om eventuell ytterligare höjning av den lägsta gränsen för aktiekapitalet. Ett aktiekapital på 50000 kronor vid utgången av år l98l kommer enligt arbetsgruppen inte att utgöra tillräcklig ersättning för aktieägarnas personliga betalningsansvar för att förebygga att aktiebolagsformen utnyttjas för ekonomisk kriminalitet. Länsstyrelsen instämmer i denna uppfattning. Erfarenheterna visar också att de bolag som råkar i betalningssvårigheter när det gäller skatter och avgifter nästan undantagslöst har ett för lågt eget kapital. En höjning av bolagets aktie- kapital är därför angelägen även från andra synpunkter än de som arbets- gruppen utgått från. Länsstyrelsen anser. att frågan bör utredas innan definitiv ställning tas till densamma.

FAR: FAR delar helt arbetsgruppens åsikt att en kraftig upprustning av bolagsregistret är en mycket angelägen uppgift.

LRF: Beträffande vad som anförs angående indexreglering av aktiebo- lags aktiekapital eller minimikapital. vill LRF instämma i vad Joakim Ollén anfört reservationsvis.

LO: LO ställer sig tveksam till arbetsgruppens förslag till indexreglering av lägsta tillåtna aktiekapital. Enligt LOs uppfattning kan detta leda till för höga avkastningskrav på små nystartade företag. Denna nedre gräns bör dock höjas med betydligt tätare intervall än vad som hittills varit fallet.

Slutligen vill LO peka på att organisationen sedan lång tid tillbaka krävt att hela den associationsrättsliga lagstiftningen i grunden bör omarbetas. Detta krav har inte på något sätt fått ändrad aktualitet. Arbetsgruppens

• Sida 134
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l34

förslag bör emellertid enligt LOs uppfattning med av LO angivna föränd- ringar genomföras i avvaktan på en sådan förändring.

TCO: Arbetsgruppen har tagit upp frågan om aktiekapitalets minimibe- lopp. Enligt TCOs mening är det angeläget att snarast aktualisera denna fråga bl. a. mot bakgrund av att den tidigare beslutade höjningen till 50000 kronor ännu inte är helt genomförd. Dessutom kan konstateras att den fortgående penningvärdeförst'imringen starkt reducerat betydelsen av den tidigare höjningen varför en höjning av minimikapitalet utöver 50000 kro- nor bör övervägas.

Svenska bank/'Meningwt: Arbetsgruppen har i det avslutande kapitlet ifrågasatt om inte en övergång borde ske till en ordning där aktiekapitalet eller åtminstone minimikapitalet indexeras genom anknytning till basbe- lopp eller liknande. På skäl reservanten Ollén anfört anser bankföreningen att ett sådant system inte bör införas. Däremot finner bankföreningen arbetsgruppens tankar om ett borttagande av nominella beloppet på aktie- hreven samt om förenklade rutiner för höjning och sänkning av aktiekapi- talet vara mycket intressanta. Om möjligheter öppnades härför skulle aktiehanteringen komma att kuttna förenklas och förhoppningsvis förbilli- gas i icke obetydlig omfattning.

Svenska rei'imrsumjiimlat: [ avsltttningskapitlet tar arbetsgruppen upp andra frågor inom aktiebolagsrätten rörande åtgärder för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Utan att för den skttll ställa sig bakom de argu— ment som arbetsgruppen anför. ställer sig SRS positivt till flera av de åtgärder som företagits och som föreslås i den nu aktuella promemorian för att bekämpa de former av ekonomisk brottslighet. som bedrivs med ett aktiebolag som täckmantel. Arbetsgruppen berör därefter också frågan om sedan 1973. då den lägsta gränsen för aktiekapitalet fastställdes till 50000 kr. borde enligt arbetsgruppens beräkning minimikapitalet nu vara drygt 9I 000 kr. Utan att framställa något förslag ifrågasätter arbetsgruppen om man inte borde övergå till en ordning. där aktiekapitalet eller i vart fall minimikapitalet indexeras genom anknytning till basbelopp eller liknande. SFS vill redan på detta stadium bestämt uttala sig mot en sådan ordning. ! en till promemorian fogad reservation av ledamoten i styrgruppen Joakim Ollén har utvecklats skäl mot en sådan ändring. SRS. som instämmer i dessa motiveringar. vill dcsstttom peka på att en dylik ändring skttlle föranleda ökade administrativa besvär för de berörda företagen. ökade kontrollsvårighetcr för myndigheterna m. m. Om krav på ökad konsolide- ring av företagen anses böra genomföras. torde detta enklare kunna ske genom bestämmelser om fondavsättning i förhållande till årsvinsten eller liknande.

Sveriges industri/örhmtd m.fl.: Arbetsgruppen har i det avslutande ka- pitlet ifrågasatt om inte en övergång borde ske till en ordning där aktiekapi- talet eller åtminstone minimikapitalet indexeras genom anknytning till basbelopp eller liknande. På skäl reservanten Ollén anfört anser organisa- tionerna att ett sådant system inte bör införas.

Sveriges redotfisningskunsultersförbund: När det gäller det avsltttande kapitlet i promemorian. där arbetsgruppen pekar på vissa andra åtgärder. som enligt deras mening behöver aktualiseras i syfte att minska den ekono- miska brottsligheten. instämmer vi helt i reservanten Olle'ns uppfattning om förslaget att indexreglera minimikapitalgränsen för aktiebolag.

Föreningen Sveriges krmm/ijtgdar: De iakttagelser KFM gjort om svårig- heterna att få insyn i aktiebolagslikvidationer samt om tidsutdräkterna vid

• Sida 135
•  Original

Prop. 1980/81: 146 135

likvidation, har föranlett vissa KFM att många gånger löranstalta om konkursförfarande för att på ett hjälpligt sätt komma till rätta med brister- na. [ anslutning härtill vill Föreningen som en princip för kommande lagstiftning hävda. att likvidation borde följa konkursreglerna. Detta skulle innebära främst. att bouppteckning skulle upprättas och inges till rätten jämte balansräkning samt att edgång skulle ske. Vidare skulle särskild berättelse efter mönster av 55;; konkurslagen avges sä snart som möjligt för att bl.a. ge borgenärerna insyn i företagets verksamhet. —— — —

En särskild fråga är den urholkning av borgenärernas skydd. som kom till i 1975 års aktiebolagslag. Endast halva aktiekapitalet behöver täckas intill "ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår". Med dessa förutsättningar mäste det enligt KFMzs erfarenhet mänga gånger i praktiken inträffa. att inte bara mindre fåmansbolag titan även större bolag hälls vid liv. trots att bolagen är på obeständ. De erfarenheter som gjorts och som även dokumenterats vetenskapligt om brottsliga eller eljest obev höriga rättshandlingar i aktiebtj>lag måste få äterverkt-i så att lnan inte i aktiebolagslagen bäddar för illojala förfaranden. Föreningen vill därför även i detta sammanhang framhålla, att BRÅ:s f("irslagi PM 1979:5 om att hela aktiekapitalet skall täckas mäste upphöjas till lag.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1980/Sl: 146 [36

Skrivelse l979-12-l3 från Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag om tvångsinlösen av aktier

Enligt kap. 14 s' 9 i aktiebolagslagen gäller att bolag som äger mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i dotterbolag äger rätt att lösa in återstående aktier.

För närvarande gäller enligt AL ä [3 att aktiebrev ej kan utfärdas till moderbolaget förrän efter ett är. om de tidigare utfärdade aktiebrcven som skall inlösas ej överlämnats till moderbolaget.

Detta leder till att aktieboken och bolagsstämmobesluten kan utvisa moderbolaget som ägare av samtliga aktier först sedan ett är förflutit. trots att moderbolaget enligt 5 13 51. l blivit ägare till aktierna redan i och med att säkerhet ställts för lösenbeloppet eller lösenbeloppet erlagts för icke inlämnade aktier genom nedsättning av erforderligt belopp i allmänt för- var. Detta förhållande är otillfredsställande. eftersom moderbolaget i vissa situationer (speciellt vid överlåtelse och pantsättning) har ett starkt intres- se av att kunna utöva sin äganderätt beträffande samtliga aktier.

Med anledning härav föreslår vi att första meningen i andra stycket av & 13. vilken för närvarande lyder:

"Har aktiebrev ej överlämnats inom ett är från det moderbolaget blivit ägare till aktien. kan nytt till moderbolaget ställt aktiebrev utfärdas.” ändras så att den i stället lyder:

"När moderbolaget enligt första stycket blivit ägare till aktie. kan nytt till moderbolaget ställt aktiebrev utfärdas trots att tidigare utfärdat aktie- brev ej överlämnats." Vi hänvisar även till Kedner-Roos " Aktiebolagslagen med kommenta- rer" sid. 349.

• Sida 137
•  Original

Prop. ]980/81: 146 137

Skrivelse 1980-12-05 från Föreningen Auktoriserade revi- sorer FAR och Svenska revisorsamfundet SRS om höj- ning av aktiekapitalet före utgången av år 1981 i bolag vars registrerade kapital understiger 50 000 kronor

Enligt lagen (l975: l386) om införande av aktiebolagslagen tl975: 1385) gäller bl.a. i lagens lydelse enligt SFS l977: 320 att "bolag vars reigstre- rade aktiekapital ej uppgår till 50000 kronor vid utgången av är l98l. skall, om det ej trätt i likvidation eller försatts i konkurs. avföras ur aktiebolags- registret och är därmed upplöst".

Ett flertal praktiska och skattemässiga problem har visat sig vara för- knippade med lagstiftningen. Vid en omfattande kursverksamhet riktad mot både revisorer och företagare som genomförts av revisorsorganisa- tionerna har problemen närmare behandlats och lösningar anvisats. Ett problem som särskilt kommit i förgrunden sammanhänger med de befarade praktiska svårigheter som uppstår vid patentverkets bolagsbyrå att till- räckligt snabbt registrera önskade aktiekapitalökningar.

Såsom framgår av lagtexten måste ett beslut om höjning av aktiekapital vara registrerat hos patentverket för att rättslig verkan av kapitalökningen skall föreligga. ] den nämnda kursverksamheten har framhållits vikten av att beslut om aktiekapitalhöjning fattas i ett så tidigt skede. att registrering av beslutet kan göras före årsskiftet l98l/82. 'frots massiva — gjorda och blivande — insatser för information till berörda bolag såväl från patentver- kets sida som genom frivilliga insatser. finns det enligt organisationernas uppfattning anledning att befara en stor anhopning av kapitalökningsären— ' den hos patentverket kort tid före utgången av år 1981. Av skäl som närmare utvecklas nedan anser organisationerna att det till undvikande av rättsförluster bör genom en lagstiftningsåtgärd slås fast att rättsverkan av ett beslut om kapitalhöjning knyts till det faktum att ett bolagsstämmobe- slut därom före årsskiftet 1981—82 har ingetts till patentverket. Med tindra ord: har en ansökan om höjning av aktiekapitalet till minst 50000 kronor diarieförts hos patenverket före den 3l december l98l skall bolaget inte bli automatiskt upplöst. även om registrering av kapitalökningen inte sker förrän under år l982.

Efter kontakter och samräd i ärendet med patentverkets bolagsbyrå vill organisationerna framhålla följande om bolagsbyräns arbetssituation. Per- sonalresurserna vid bolagsbyrån torde vara klart otillräckliga för att möta den befarade anstormningen av registreringsärenden frän många av de aktiebolag som har ett aktiekapital som understiger 50000 kronor. Det rör sig om mellan 60000 och 70000 aktiebolag som i och för sig under är l98l kan inkomma med begäran om registrering av aktiekapitalökning. Under senare är har handläggningstiderna för ärenden hos bolagsbyrån varit oacceptabelt länga. Detta beror på den resursbrist som direkt eller indirekt är en följd av patentverkets flyttning till Sundsvall. Det uppkommer sanno- likt ett behov av prioritering av bolagsbyråns arbetsinsatser under är l981.

Vid en prioritering hos bolagsbyrän borde i och för sig företräde lämnas åt ärenden som gäller ansökningar om aktiekapitalökning i bolag med lägre aktiekapital än 50000 kronor. En icke medhunnen registrering därav med-

• Sida 138
•  Original

Prop. 1980/Sl: 146 138

för ju den allvarligaste av påföljder för ett bolag: dess upplösning. Enligt organisationernas mening uppkommer emellertid härigenom risk för en icke godtagbar, ytterligare fördröjning i handläggningen av bolagsbyråns övriga aktiebolagsrätlsliga uppgifter. exempelvis ny- och avregistrering, av styre!seledamöter/tirmatecknare samt utfärdande av registreringsbevis. Det kan inte nog understrykas att en förutsättning för att aktiebolagssyste- met skall fungera utan risker för rättsförluster och andra olägenheter är att bolagsbyråns arbetsuppgifter kan handläggas utan dröjsmål. Det är mot denna bakgrund inte Självklart att den nyssnämnda prioriteringen skall komma till stånd. lnte minst av denna anledning finns skäl att pröva ett system som innebär att arbetet med registrering av aktiekapitalförhöj- ningar inte onödigtvis tar bolagsbyråns kapacitet i anspråk.

Aktiebolagens anskaffning av kapital kan ske genom nyemission eller genom fondemission av intjänade vinstmedel. För att kunna utnyttja fond- emissionsmöjligheten är det i rådande ekonomiska läge av vikt att så lång tid som möjligt av år l98l kan utnyttjas. Med hänsyn till de nämnda förhållandena vid patentverkets bolagsbyrå finns stor risk för att ett stort antal nödvändiga aktiekapitalhöjningar under år l981 inte hinner bli ge- nomförda före årets utgång. trots att de i vederbörlig ordning har anmälts för registrering hos patentverket i god tid dessförinnan. Såsom lagbestäm- melserna är utformade idag finns risk för att bolag gentemot sin egen genom registreringsanmälningarna dokumenterade vilja kommer att bli avförda ur aktiebolagsregistret. Självfallet uppkommer härigenom onödiga olägenheter och kostnader. som i många fall kan te sig förödande i förhål- lande till den bedn'vna verksamheten. Organisationerna vill inte heller utesluta att det i de sistnämnda situationerna direkt och indirekt kan uppstå negativa verkningar också för tredje man, de anställda. borgenä- rerna och samhället.

Mot bakgrund av nu redovisade förhållanden hemställerorganisationerna att den inledningsvis nämnda lagbestämmelsen ändras så att risken för de antydda olägenheterna så långt möjligt elimineras. Detta skulle kunna åstadkommas om. såsom nämnts inledningsvis. rättsverkan av en aktieka- pitalökning inte knyts till att registrering därav skett. I stället borde det kunna vara tillfyllest att en anmälan för registrering av erforderlig aktieka- pitalhöjning i vederbörlig ordning har ingetts och diarieförts hos patentver- ket före l98] års utgång. Syftet med framställningen torde kunna uppnås även om slutdag för ingivandc av ansökan sätts någon kortare tid före årets utgång. Den nu föreslagna möjligheten bör i första hand avse aktiebolag som tillämpar brutet räkenskapsår. Vill man ge dessa bolag möjlighet till fondemission med utnyttjande av vinstmedel som intjänats även under det sista räkenskapsår som utlöper före. årsskiftet l981/82. är det bara att konstatera att dessa bolag av omständigheterna får agera inom en mycket snäv tidsmarginal. Bolagsstämmor som kan besluta om kapitalökning hålls ju i dessa bolag först under hösten 1981. Enligt organisationernas mening bör emellertid även aktiebolag. som har kalenderåret som räkenskapsår. erbjudas samma möjlighet som övriga bolag. även om bolagsstämma här kan hållas före halvårsskiftet 198]. För detta talar hänsynen till de ovan antydda riskmomenten. som ligger utanför bolagens kontroll.

Organisationerna har övervägt om vissa skyddsregler bör införas för att icke seriösa anmälningar om aktiekapitalökningar inte skall medföra att ett bolag kan leva vidare. Bland annat har diskuterats att revisorerna borde intyga att bolagsstämmobeslutet om aktiekapitalökning är korrekt. ()rgani- sationerna har emellertid stannat för att några särskilda skyddsförcskrifter

• Sida 139
•  Original

Prop. 1980/81:146 ' 139

knappast behövs. Om ett bolag efter årsskiftet återtar sin anmälan om höjning av aktiekapitalet till minst 50000 kronor. kommer bolaget självfal- let att omedelbart bli avregistrerat. Om ett bolag falskeligen uppgett att ett bolagsstämmobeslut om kapitalökning har fattats. kommer det naturligtvis inte att anmäla efter årsskiftet att kapitalökningen inte kommit till stånd. Denna situation är emellertid inte annorlunda än vad som idag kan uppnås genom ett falskt beslut om vidtagen fondemission.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1980/81:146 140

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde l98 | -02-27

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding. justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid rcgeringssam- manträde den [9 februari l98l har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

2. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsären- den,

3. lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Chris- tine Zachrisson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1980/81: 146 14|

Utdrag JUSTITIEDEPARTEM EN'lT—jl' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

l98 ] -03- l 2

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman, Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder, Krön- mark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrandeI över förslag till !. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

2. lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsären- den.

3. lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin- ran och hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att antaga förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den l9 februari l98l.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1980/81: 146 l42

Innehåll Propositionen ............................................... [ Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... [ Lagförslag ................................................... 2 ]. Lag om ändring i aktiebolagslagen ( l975: I385) ................ 2 2. Lag om ändring i lagen (l9461807l om handläggning av domstols- ärenden .................................................. 5 3. Lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen (|944: 705) om aktiebolag ............................................. 6 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den l9 februari l98| 9 1 Inledning ................................................. 9 2 Allmän motivering .......................................... l0 2.l Fattiglikvidation enligt aktiebolagslagen ................... l0 2.2 Kvalificerad revision i likvidationsbolag ................ ' ... |4 2.3 Det vanliga likvidationsförfarandet ........................ l5 2.4 Tingsrätts sammansättning i ärenden om likvidation ......... l6 2.5 lnlösen av aktier i dotterbolag ........................... 17 2.6 Höjning av aktiekapitalet till 50000 kr .................... 18 2.7 Ikraftträdande m.m. .................................... 23 3 Upprättade lagförslag . . . . . . . . . . . . ." ......................... 24 4 Specialmotivering .......................................... 24 4.1 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen ............. 24 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om handläggning av dom- stolsärenden ........................................... 28 4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i lagen tl944: 705) om aktiebolag ................................ 28 5 Hemställan ................................................ 28 6 Beslut .................................................... 28 Bilaga ]. Likvidationsförfarandet enligt aktiebolagslagen. BRÅ PM l980: | ...................................... 29 Bilaga 2. Sammanställning av remissyttranden ............... 89 Bilaga 3. Skrivelse l979-l2-l3 från Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag om tvångsinlöscn av aktier ............. 136 Bilaga 4. Skrivelse 1980-12-05 från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och Svenska revisorsamfundet SRS om höjning av aktiekapitalet före utgången av år l98l i bolag vars registrerade kapital understiger 50000 kro- nor ............................................ l37 Bilaga 5. De remitterade förslagen (bilagan har uteslutits här) . Utdrag av lagrådets protokoll den 27 februari 1981 ................ 140

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den l2 mars |98I . . I4l

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981