om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för frösvarsmakten

Regeringens proposition

1975/76:190

om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten;

beslutad den 18 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett flygvapenmuseum inrättas på Malmenområdet i Linköping den 1 juli 1977. En gemensam styrelse för armému-

seum, marinmuseet och modelikammaren i Karlskrona samt det föreslagna flygvapenmuseet föreslås tillkomma redan den 1 juli 1976. Under styrelsen skall de tre museerna vara inbördes självständiga.

I propositionen föreslås också att en arméns tekniska skola inrättas i Ös-

tersund genom att huvuddelen av tygförvaltningsskolan i Sundbyberg, me-

kanikerskolan vid arméns stabs- och sambandsskola i Uppsala och arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola i Göteborg förs samman. Även nuvarande utbildning av värnpliktiga mekaniker vid Norrlands och Smålands artilleriregementen föreslås bli överförd till den nya skolan. Utbildningen vid skolan föreslås i princip omfatta nuvarande teknikerutbildning vid berörda skolor m. m. För skolans verksamhet behövs ca 225 personer. Det genomsnittliga antalet elever bedöms uppgå till ca 635. Skolan beräknas .

kunna flytta till Östersund år 1981 och vara helt inrättad år 1982. Som

ett första steg föreslås att den tekniska delen av tygförvaltningsskolan om-

bildas till en arméns tekniska skola den 1 juli 1977. Vidare föreslås att en försvarets förvaltningsskola inrättas i Östersund

genom att intendenturförvaltningsskolan i Solna, tygförvaltningsskolans för-

valtningsutbildning och viss övrig utbildning slås samman och omlokaliseras. Skolans lärar- och administrationspersonal beräknas till ca 25 personer. Utbild-

ningen vid skolan beräknas omfatta i genomsnitt ca 150 elever. Skolan väntas kunna flytta till Östersund samtidigt med arméns tekniska skola. Som ett för-

sta steg föreslås att intendenturförvaltningsskolan ombildas till försvaret för-

valtningsskola den 1 juli 1977.

I Riksdagen 1976. I saml. Nr 190

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1976-02-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An-

dersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer. Bengtsson. Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Holmqvist

Proposition om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten

Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping

Inledning

Kungl. Maj:t bemyndigade i mars 1965 chefen för utbildningsdeparte-

mentet att tillkalla sakkunniga för att utreda frågor om museiväsendet och verksamheten med riksutställningar. Dessa antog namnet 1965 års museioch utställningssakkunniga (MUS 65; E 1966:52).

I betänkandet (SOU 1973:5) Museerna redovisade MUS 65 att de senare skulle lägga fram förslag om ett militärt flyghistoriskt museum. De remiss-

instanser som då uttalade sig i frågan om ett sådant museum var positiva.

MUS 65 överlämnade i oktober 1975 ett betänkande (Ds U 1974:12) Flyg-

vapenmuseet i Linköping med förslag om inrättande av ett museum för det militära flygets historia förlagt till Linköping. Yttrande över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, krigsarkivet,

armémuseum, militärhögskolan, försvarets rationaliseringsinstitut, delega-

tionen för militärhistorisk forskning, luftfartsverket, statskontoret, bygg-

nadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens sjöhistoriska museum, universitetskanslersämbetet, efter hörande av högskolan i Linköping, skolöverstyrelsen, efter hörande av länsskolnämnden i Östergötlands län och lä-

rarhögskolan i Linköping, statens kulturråd, länsstyrelsen i Stockholms län,

länsstyrelsen i Östergötlands län, Sigtuna kommun, Linköpings kommun, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Tekniska museet, Östergötlands och Linköpings stads museum, Svenska mu-

seiföreningen, Föreningen för undervisning och information vid svenska museer, Flyghistoriska rådet, Östergötlands flyghistoriska sällskap och Svensk flyghistorisk förening.

Nuvarande flyghistorisk museiverksamhet

Tekniska museet har till uppgift att belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom industrin. I museet har under många år samlats flygplan jämte utrustning, arkivalier m. m. Museets strävan har varit att belysa några av milstolparna i flygteknikens utveckling.

Även vid Industrimuseet i Göteborg, Tekniska museet i Malmö, Militäroch bygdemuseet i Karlsborg och Landskrona museum finns flygmuseala samlingar.

Vissa samlingar rörande flygets historiska utveckling finns i enskild ägo. De mest kända är Svedinos bil- och flygmuseum 1 Ugglarp, Hammarnäsets museums militärhistoriska samlingar och S. A. Andrée-museerna i Gränna. Enstaka objekt av intresse för belysningen av flygets historia kan förekomma i skilda privata samlingar. Någon total inventering har inte företagits. Luftfartsverket har även museala samlingar som planeras ingå i ett civilt flygmuseum vid Arlanda flygplats norr om Stockholm.

Landets största flyghistoriska samlingar tillhör flygvapnet. Dessa förvaras till större delen på Malmslätt i Linköping och till en del i en av kommunen uppförd förrådslokal i stadsdelen Ryd. Enligt preliminära uppskattningar torde antalet objekt vara mellan 5 000 och 10 000. Vid flera av flygvapnets förband har enstaka flygplan bevarats som minnesföremål sedan de tagits ur bruk.

Organisationen Flygvapnets Malmensamlingar bildades den 1 juli 1973 med uppgift att samla, förvara, katalogisera och sköta det flyghistoriska material som redan finns eller kommer att tillföras organisationen. I dag tjänstgör vid flygvapnets Malmensamlingar fem till sex personer, främst pensionerad flygvapenpersonal.

De sakkunnigas förslag

Inrättande av ett flygvapenmuseum

MUS 65 har i betänkandet Museerna understrukit Tekniska museets roll som centralmuseum och som konsekvens härav dess ansvar även för flygteknikens museala bevakning. Tekniska museet spänner emellertid över ett så vidsträckt fält att de insatser som kan göras för att belysa flygets historia måste begränsas. En decentralisering till två mindre specialmuseer, som skall presentera och belysa det civila resp. militära flygets utveckling, är därför ändamålsenlig.

Den av luftfartsverket planerade museiverksamheten vid Arlanda kom-

mer i huvudsak att bestå av att visa verkets samlingar och belysa det civila flygets utveckling.

Flygvapnets nuvarande museiorganisation har med de lokalresurser, som

ställts till förfogande av Linköpings kommun, skapat möjligheter till en

kontinuerlig men begränsad verksamhet. Materialet :bör enligt MUS 65 genom en bred utåtriktad verksamhet bestående av utställningar, undervisningsservice och publikationsutgivning presenteras för en större publik. Detta bör ske i regi av ett flygvapenmuseum i Linköping. Museets funktion

som militärhistorisk institution kan väntas medföra ett samarbete med Tek-

niska museet och med de viktigare militärhistoriska museerna, främst armémuseum.

Flygvapenmuseets utåtriktade verksamhet

Det föreslagna flygvapenmuseet bör enligt MUS 65 i likhet med de övriga militärhistoriska museerna syfta till att ge en kulturhistoriskt inriktad information som är anpassad till behov och intressen hos skilda grupper i samhället.

Utredningen anser det nödvändigt att i anslutning till de utställda föremålen presentera fakta och ge förklaringar till dessa.

Museet bör ha en basutställning som antyder vilka teorier och föreställ-

ningar, som under olika tider har rått beträffande arten av det krig i vilket flygvapnet varit avsett att fungera. De sakkunniga rekommenderar att tyngd-

punkten läggs på hur flygvapnet har utvecklats som militär organisation. En sådan information bör syfta till att dels sätta in den tekniska utvecklingen i sitt militära sammanhang, dels redovisa de sociala, politiska och ekonomiska förutsättningarna. Tekniska museet bör svara för den övergripande dokumentationen och presentationen av den svenska flygindustrin jämte den forskning och det utvecklingsarbete som har bedrivits inom denna.

Flygvapenmuseet bör till stor del fungera som turistmål. Detta ger basutställningen särskild betydelse. Vid sidan om basutställningen bör dock finnas utrymme för en regelbunden verksamhet med tillfälliga utställningar.

Insamling, vård och tillförsel

När det gäller insamling av så utrymmeskrävande föremål som flygplan fordras av ekonomiska skäl en avsevärd restriktivitet. Insamlingen av föremål som är mindre utrymmeskrävande bör enligt

MUS 65 kunna ske mindre restriktivt. Beträffande flygvapenförbandens om-

fångsrika material som är hänförbart till tiden fr. o. m. andra världskriget bör dock klara riktlinjer för ett urval kunna utarbetas vid museet. Museets insamlingsområde bör i första hand omfatta flygvapnets verksamhetsfält. De sakkunniga föreslår att det planerade museet får till uppgift

attisamverkan med övriga museer, som arbetar inom det militärhistoriska om-

rådet, svara för en verksamhet som omfattar flygets utveckling inom försvaret i dess helhet. Flygvapnenmuseet bör även ta till vara sådana föremål som är av värde för att belysa den tillverkning av försvarsmateriel som har skett inom flygvapnets egna verkstäder.

De bestånd av arkivhandlingar som bildas inom flygvapenorganisationens olika enheter står under tillsyn av krigsarkivet. Ritningsmaterial, bl. a. konstruktionsritningar, skall därför lämnas till krigsarkivet.

Viss teknisk och taktisk litteratur liksom instruktioner som inte längre

används i flygvapnet bör samlas i flygvapenmuseet.

ADB bör på sikt användas för registrering m. m. Museets forskning bör inriktas på att klarlägga utvecklingslinjerna i flygvapnets tekniska uppbyggnad under olika tider. Denna forsknings- och utredningsverksamhet bör utgöra grunden för museets insamling av föremål.

I konserverings- och underhållsarbetet bör man enligt de sakkunniga fortsätta att bygga på de principer och rutiner som tillämpas vid flygvapnets verkstäder.

Nuvarande bestämmelser för tillförsel av flyghistorisk materiel innebär att materiel som utgår ur flygvapnets organisation efter beslut av huvudavdelningen för flygmateriel vid försvarets materielverk tillförs Malmensamlingarna. Det bör ankomma på flygvapenmuseet att ta initiativ till förvärv. Materielverkets befogenhet beträffande samlingarnas accession föreslås därför upphöra. Gemensamma bestämmelser för museiverksamheten bör gälla inom de olika försvarsgrenarna. Försvarsgrensvisa museikommittéer med anknytning till materielverket föreslås bli inrättade. De sakkunniga anser det dessutom vara av värde att armémuseum, marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt statens sjöhistoriska museum till-

sammans med det föreslagna nya museet för flygvapnet får ett gemensamt

forum med anknytning till matericlverket där diskussioner och överläggningar kan föras i allmänna frågor om de militärhistoriska museernas insamlingsuppgifter.

Personalbehov

Den personal som enligt MUS 65 behövs för verksamheten vid flygvapenmuseet uppgår till 14 anställda samt en museidirektör.

De årliga lönekostnaderna för den fast anställda personalen beräknas till

ca 800 000 kr. i 1974 års löneläge. Härutöver behövs ca 55 000 kr. för konsulter och ca 50000 kr. för tillfälligt anlitad visningspersonal.

Bokföring, personaladministration och vissa övriga förvaltningsuppgifter kan skötas av flygvapnet.

Organisation

MUS 65 föreslår att fl ygvapenmuseet får ett rent statligt huvudmannaskap.

Viss service direkt till invånarna i Linköping bör dock bekostas med kom-

munala medel.

Museet bör ledas av en styrelse. En museidirektör bör leda verksamheten.

De sakkunniga föreslår att styrelsen skall bestå av en ordförande och åtta övriga ledamöter. Ordföranden föreslås bli utsedd av Kungl. Maj:t och övriga ledamöter av chefen för flygvapnet. Av dessa ledamöter bör en utses

efter hörande av länsskolnämnden i Östergötlands län och en efter hörande av Linköpings kommun. Museidirektören bör vara självskriven ledamot. Ledamöterna bör ha suppleanter.

Vid museet bör finnas en företagsnämnd.

Lokalisering

I frågan om var museet skall förläggas konstaterar MUS 65 att en 1okalisering till Linköping har stora fördelar.

Frågan om den närmare lokaliseringen inom Linköping bör enligt de sakkunniga lösas särskilt. MUS 65 lämnar därför inte något förslag utan redovisar endast vissa preliminära bedömningar.

Linköpings kommun reserverade på 1960-talet mark för ett flygmuseum inom stadsdelen Ryd. I augusti 1967 kunde betydande delar av flygvapnets

samlingar inrymmas i en av kommunen för ändamålet uppförd förrådslokal

inom detta område. Chefen för flygvapnet har som svar på en förfrågan från MUS 65 meddelat att två olika platser inom Malmenområdet skulle kunna utnyttjas för ett museum och sålunda utgöra alternativ till en lo-

kalisering inom stadsdelen Ryd. I ena fallet läggs museet i omedelbar närhet

av flygfältet och Malmens gamla lägerområde. I det andra fallet läggs byggnaden i områdets utkant, utan visuell kontakt med flygplatsen eller lägerområdets äldre, kulturhistoriskt intressanta del.

MUS 65 anser att värdet av en förläggning till Malmenområdet ligger i den för museets besökare stimulerande miljön där den pågående flygaktiviteten väcker intresse.

Inom en inte alltför avlägsen framtid bedöms hela lägerområdet kunna disponeras för museiverksamhet.

Även om de gamla byggnaderna syns vara attraktiva är de helt otidsenliga och även otillräckliga. Med hänsyn till de krav som måste ställas på en

modern museibyggnad är det därför nödvändigt att bygga en helt ny museibyggnad, om flygvapenmuseet förläggs till Malmen.

Lokalbehov m. m.

Lokalbehovet innefattar en anläggning som rymmer utställningshallar för flygplan och kringutrustning, entréutrymmen, föreläsnings- och undervisningssalar samt administrationsutrymmen. I anläggningen bör ingå en gård för uppställning av större flygplan som måste förvaras utomhus. Till museet bör även höra verkstäder och förrådsbyggnader.

MUS 65 föreslår att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att lämna förslag

till byggnadsprogram med bedömning av hur lokalbehovet skall tillgodoses.

Byggnadsstyrelsen bör därvid utreda frågan om museets närmare förlägg-

ning.

Kostnadsberäkningar m. m.

MUS 65 har inte gjort någon närmare beräkning av lokalkostnaderna men

beräknar utgifterna för hyror, bevakning, städning, bränsle m. m. till ca 1 milj. kr. per år. Expenser, omkostnader och resor m. m. beräknas till

totalt ca 125 000 kr. För tillfälliga utställningar och administrativ service från flygvapnet behövs 50 000 resp. 25 000 kr. Museet väntas få ca 30 000 kr. om året i intäkter av viss service och

försäljning. Dessa inkomster kan dock endast få marginell betydelse för finansieringen av driften. De sammanlagda intäkterna av gruppbesöksav-

gifter kan uppskattas till 125 000 kr. per år.

Av driftkostnaderna om ca 2 milj. kr. avgår sålunda omkring 155 000

kr. i intäkter. Bidrag bör dessutom kunna lämnas av näringslivet och av amatörorganisationer med intresse för flyg- och militärhistorisk forskning,

t. ex. för större kostnadskrävande inköp av föremål.

Remissyttrandena

Inrättande av ett flygvapenmuseum

Ett flertal myndigheter har gett uttryck för uppfattningen att både ett

militärt och ett civilt flygmuseum bör komma till stånd och tillstyrker därför

att ett flygvapenmuseum inrättas. Luftfartsverket betonar särskilt nödvändigheten av att inrätta två specialmuseer. Överbefälhavaren anser att det är angeläget att ett flygvapenmuseum inrättas men tillstyrker detta endast under förutsättning att samtliga resurser för att skapa och vidmakthålla museet kan tillgodoses utanför det militära försvarets ram. Dessa synpunkter delas av försvarets rationaliseringsinstitut. Statskontoret och riksrevisionsverket framhåller att ett inrättande av det föreslagna flygvapenmuseet bör bedömas

i ett samlat kulturpolitiskt perspektiv. Tekniska museet och SACO/SR fram-

håller att inrättandet av ett flygvapenmuseum inte får försämra förutsättningarna för övriga museers verksamhet inom det tekniska ämnesområdet.

Enligt Flvghistoriska rådet bör Tekniska museets roll som centralmuseum

med ansvar för den flyghistoriska forskningen betonas.

Överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets rationa-

liseringsinstitut föreslår att möjligheterna att organisatoriskt samordna de militärhistoriska museernas verksamhet bör prövas. Därigenom kan man even-

tuellt vinna att personalen kan samutnyttjas och vidare kan de militärhistoriska museernas kontakter med övriga museer hållas samman.

Enligt överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut, fortifikationsför-

valtningen och armémuseum har de militärhistoriska museerna en särställning genom att de redovisas under fjärde huvudtiteln och budgeteras inom den

militära utgiftsramen. Detta medför att andra än kulturella hänsyn inverkar

på vilka resurser som kan avsättas för museal verksamhet inom försvaret. För att få en ur kulturell synvinkel riktig behandling bör museerna enligt

dessa remissinstanser föras bort från den militära utgiftsramen och antingen

föras över till utbildningsdepartementets verksamhetsområde eller behållas under försvarsdepartementet men placeras utanför den militära utgiftsramen. Överbefälhavaren. försvarets rationaliseringsinstitut och armémuseum för-

ordar det senare alternativet bl. a. därför att accessionen av museiföremål

bedöms bli underlättad av en knytning till försvaret. Dessutom finns inom

försvaret ett starkt intresse för traditionsvård. Riksrevisionsverket delar inte denna mening utan ifrågasätter om inte alla

statliga museer bör föras samman till samma departement. Ett sådant sammanförande skulle underlätta prioriteringar mellan olika museer eller olika

kulturaktiviteter i allmänhet. Enligt statskontoret bör ett flygvapenmuseum

bedömas i ett samlat kulturpolitiskt perspektiv där prioriteringar mellan museala önskemål i första hand bör göras av statens kulturråd.

Flygvapenmuseets verksamhet

Remissinstanserna delar i huvudsak de sakkunnigas uppfattning om den

utåtriktade verksamheten och om insamling och vård av museiföremål.

Ett flertal remissinstanser har dock närmare utvecklat de sakkunnigas syn-

punkter och redovisat vissa förslag till en mer preciserad inriktning av verksamheten.

Personalbehov

Universitetskanslersämbetet och Svenska museiföreningen anser att den föreslagna personaluppsättningen är väl motiverad. Chefen för flygvapnet, luftfartsverket och statskontoret anser att organisationen är väl generöst tilltagen och anser att en något mindre organisation bör övervägas. Armémuseum

har inte något att erinra mot resursberäkningarna men anser att de är gjorda

i en generös anda. .

Statens sjöhistoriska museum anser att den föreslagna personalorganisa-

tionen är alltför svagt och schematiskt uppbyggd och lämnar ett förslag

till annan organisation.

Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret och riksrevisionsverket anser som tidigare har nämnts att det bör prövas om personal

kan samutnyttjas mellan de militärhistoriska museerna.

Chefen för flygvapnet, försvarets materielverk och Flyghistoriska rådet pekar

på möjligheterna att utnyttja personal som blir övertalig vid avvecklingen

av förband inom flygvapnet, bl. a. F 11 och F 12. Därmed tillgodoses även

behovet av särskild kompetens rörande flygvapnet.

Chefen för flygvapnet, försvarets materielverk, militärhögskolan och SACO/SR behandlar närmare frågan om personalens kompetens.

Organisation

Armémuseum är f. n. programmyndighet för de nuvarande två militärhistoriska museerna. Enligt överbefälhavaren, armémuseum, försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret kan denna organisatoriska idé utvecklas vidare genom att skapa ett militärhistoriskt museum med tre avdelningar, nämligen armémuseum i Stockholm, marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt flygvapenmuseet i Linköping. Ett närliggande alternativ är enligt rationaliseringsinstitutet att programmyndighetsfunktionen

bryts urarmémuseum och förs över till en gemensam styrelse för de militärhis-

toriska museerna. En sådan gemensam myndighet eller styrelse böräven enligt institutet kunna spela en samordnande roll för andra militära museer och samlingar av militär och kulturhistorisk art.

Flyghistoriska rådet framhåller att det från traditionssynpunkt är angeläget

att flygvapenmuseet inordnas under programmyndigheten armémuseum.

Enligt statens sjöhistoriska museum bör flygvapenmuseet organiseras så att det under en museichef skapas en pedagogisk avdelning och en museiavdelning. Till vardera avdelningen föreslås knytas minst en intendentstjänst.

I betänkandet föreslås att flygvapenmuseet skall ledas av en styrelse. Försvarets materielverk påpekar att de framlagda förslagen inte stämmer överens med de regler och principer som i dag tillämpas vid övriga miltärhistoriska

muséer. Materielverket och armémuseum förordar en så likartad lednings-

(styrelse)-organisation som möjligt för de tre försvarsgrenarnas militärmuseala verksamhet. För att särskild kompetens skall bli företrädd inom styrelsen lämnar armémuseum, statens kulturråd, universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen i Östergötlands län, Linköpings kommun, Östergötlands och Linköpings stads museum, Svenska museiföreningen och Östergötlands flyghistoriska sällskap särskilda förslag och synpunkter på styrelsens sammansättning och på hur ledamöter skall utses.

SACO/SR ifrågasätter om inte samarbetsbehovet med Tekniska museet, det civila flygmuseet och länsmuseet i Linköping borde ha beaktats i sam-

band med upprättandet av förslag till styrelse.

Ett flertal remissinstanser föreslår att flygvapenmuseet bör etablera ett

nära samarbete med bl. a. armémuseet, Tekniska museet och det föreslagna civila flygmuseet. Statens kulturråd, SACO/SR och Fivghistoriska rådet fö-

reslår mer fasta samarbetsformer, t. ex. i form av ett särskilt samarbetsorgan.

Enligt Svenska museiföreningen är en företagsnämnd obehövlig med hänsyn till personalens ringa storlek. Nämnden bör enligt föreningen kunna ersättas av ett personalråd.

Lokalisering

Flertalet remissinstanser förordar att det föreslagna flygvapenmuseet lo-

kaliseras till Linköping. Krigsarkivet är i princip inte motståndare till alternativet Linköping men ifrågasätter om inte Bromma flygfält skulle vara en lämpligare lokalisering bl. a. på grund av flygvapenmuscets väntade behov

av kontakter med Tekniska museet. Föreningen för undervisning och infor-

mation vid Svenska museer anser att det planerade flygvapenmuseet bör förläggas till Stockholm där merparten av övriga flygvapenhistoriska samlingar

finns.

Av de remissinstanser som har yttrat sig om lokaliseringen inom Linköpingsområdet har majoriteten i Linköpings kommun, Östergötlands och Linköpings stads museum samt en reservant vardera vid länsstyrelsen i Östergötlands län och Östergötlands flyghistoriska sällskap förordat alternativet Ryd. Flertalet remissinstanser som stannat för alternativet Linköping har dock

förordat en förläggning till Malmen. Försvarets materielverk anser att såväl

Malmen som Ryd kan accepteras.

Lokalbehov m. m.

Chefen för flygvapnet, SACO/ISR och Svenska museiföreningen delar de

sakkunnigas uppfattning att en ny, modern utställningslokal bör uppföras.

Det bedöms däremot onödigt att bygga särskilda verkstadslokaler eftersom redan befintliga lokaler bör kunna utnyttjas. Statskontoret, försvarets rationaliseringsinstitut, bvggnadsstyrelsen, statens kulturråd och statens sjöhistoriska museum lämnar särskilda synpunkter på de föreslagna lokalerna. Univer- Sitetskanslersämbetet påpekar att det i Malmenalternativet är relativt lätt att ordna kompletterande utrymmen vid behov. Denna uppfattning delas av bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län.

Fortifikationsförvaltningen anser att byggnaderna bör ingå i försvarets fastighetsfond och projekteras av fortifikationsförvaltningen, om museet förläggs till Malmen.

Kostnadsberäkningar m.m.

Fortifikationsförvaltningen bedömer att lokalkostnaderna är för lågt beräknade eftersom även försörjning med värme, el etc. samt markarbeten bör tas med i totalkostnaderna. Försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret finner att någon närmare beräkning av lokalkostnaderna inte har gjorts. Enligt överslagsmässiga beräkningar uppskattas investeringskostnaden till omkring 20 milj. kr. Utgifts- och inkomststaten bör enligt dessa myndigheter räknas upp till drygt 3 milj. kr. Vidare saknas en kalkyl över hur kostnaderna för flyghistorisk verksamhet inom flygvapnet skulle påverkas om ett flygvapenmuseum inrättas. Vissa resurser bedöms kunna frigöras eller föras över till flygvapenmuseet.

Riksrevisionsverket påtalar att underlag för kostnadsberäkningarna inte har redovisats. Ställning kan därför inte tas till dessa beräkningar.

Föredraganden

1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) föreslår i delbe-

tänkandet (Ds U 1974:12) Flygvapenmuseet i Linköping bl. a. att ett specialmuseum inrättas för att belysa det militära flygets utveckling. Det finns

f.n. en museiorganisation vid Malmen som fungerar som ett provisoriskt

flygvapenmuseum. Enligt flertalet remissinstansers mening bör denna organisation ges fastare former. Jag delar denna uppfattning och tillstyrker därför att ett flygvapenmuseum inrättas.

För att få en lämplig behandling av de militärhistoriska museerna ur kulturell synvinkel bör dessa enligt flera remissinstanser föras över till utbild-

ningsdepartementets verksamhetsområde eller placeras utanför den militära utgiftsramen. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet har

jag i likhet med överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut och armémuseum kommit till den uppfattningen att tillförseln av museiföremål underlättas av en nära anknytning till försvaret. En sådan an-

knytning underlättar även möjligheterna att samordna verksamheten med

Övriga museer och museala samlingar inom försvaret. Det finns vidare

anledning att understryka den betydelse som de militärhistoriska museerna har för försvarsmakten, inte minst för informationsspridning kring försvaret. Mot denna bakgrund anser jag att de militärhistoriska museerna bör ligga kvar inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Kostnaderna för de militärhistoriska museerna bör även i fortsättningen bestridas från ett särskilt

anslag inom den militära utgiftsramen.

Det föreslagna flygvapenmuseet bör enligt MUS 65 syfta till att ge en

kulturhistoriskt inriktad information. Till skillnad från Tekniska museet

som svarar för övergripande dokumentation och presentation av svensk flygindustri bör flygvapenmuseet i första hand inriktas mot flygvapnets verksamhet. Jag delar i likhet med de flesta remissinstanserna denna mening och kan i övrigt i huvudsak godta den föreslagna inriktningen av verksamheten.

Flikhet med MUS 65 anser jag att gemensamma bestämmelser för in-

samling, vård och tillförsel av museimateriel bör gälla inom de olika försvarsgrenarna. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå regeringen

att meddela sådana bestämmelser.

För att underlätta tillförseln av museimateriel föreslår MUS 65 bl. a. att

försvarsgrensvisa museikommittéer inrättas. Det bör enligt min mening ankomma på de militärhistoriska museernas ledning att vid behov inrätta samordnande och rådgivande organ.

För flygvapenmuseets verksamhet behövs enligt de sakkunniga 14 anställda under ledning av en museidirektör. Remissinstanserna har delade

uppfattningar om behovet av personal. Vid flygvapnets Malmensamlingar tjänstgör f. n. sex personer. Därtill kommer personal för beställningsarbeten och personal från arbetsmarknadsstyrelsen. Den personal som f. n. tjänstgör vid Malmensamlingarna och de övriga resurser som disponeras för verksamheten bör enligt min mening t. v. utgöra grunden för det föreslagna flygvapenmuseet. I organisationen saknas f. n. särskild museal kompetens.

Jag räknar dock med att den kompetens som finns vid övriga militärhis-

toriska museer t. v. kan utnyttjas vid uppbyggnaden av flygvapenmuseet.

Enligt utredningens förslag bör flygvapenmuseet ledas av en styrelse.

Armémuseum är f. n. programmyndighet för de nuvarande två militärhis-

toriska museerna. En särskild nämnd finns inrättad som styrelse för ar-

mémuseum. Även för marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona finns en styrelse inrättad.

Överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets ratio-

naliseringsinstitut anser att möjligheterna att organisatoriskt samordna de

militärhistoriska museernas verksamhet bör prövas. För att åstadkomma

denna samordning föreslår försvarets rationaliseringsinstitut bl. a. att programmyndighetsfunktionen förs över till en gemensam styrelse för de militärhistoriska museerna. En liknande organisationsstruktur har nyligen be-

slutats för riksantikvarieimbetet och statens historiska museer (prop. 1975:20) och föreslås i prop. 1975/76:135 beträffande statens konstmuseer.

En organisatorisk samordning av de militärhistoriska museerna bör enligt min mening kunna leda till en effektivare verksamhet. bl. a. genom att personalen kan samutnyttjas. Den gemensamma styrelsen bör även kunna spela en samordnande roll för andra militära Muscer och samlingar av militär

och kulturhistorisk art inom försvaret. Jag föreslår mot denna bakgrund

att en gemensam styrelse för de militärhistoriska museerna bildas. Denna styrelse bör tillkomma den 1 juli 1976 och ersätta armémusei nämnd och styrel-

sen för marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. Museerna bör bilda

en myndighet kallad statens militärhistoriska museer.

Styrelsen för de militärhistoriska museerna bör tillsättas av regeringen. När det gäller sammansättningen av styrelsen finner jag det särskilt betydelsefullt att museernas förankring i samhället markeras och att möj-

ligheterna tas till vara att samordna verksamheten med insatser på andra

samhällsområden. De olika synpunkter som remissinstanserna har framfört beträffande sammansättningen av flygvapenmuseets styrelse bör även be-

aktas. Styrelsen bör bestå av högst nio ledamöter varav en ordförande.

Under styrelsen bör armémuseet, marinmuseet och flygvapenmuseet bilda

inbördes självständiga museer, vart och ett inom sitt verksamhetsområde. Under styrelsen bör varje museum ledas av en museiföreståndare eller chef

som samtidigt är huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller musect.

Möjiligheterna att samordna resurserna vid de militärhistoriska museerna

har inte utretts av MUS 65. Enligt min mening behöver de militärhistoriska museernas organisation ses Över. Denna översyn bör ankomma på den sty-

relse som jag tidigare har föreslagit. I samband därmed bör även samord-

ningsmöjligheterna mellan de tre museerna utredas. I avvaktan på denna utredning bör detaljorganisationen för flygvapenmuseet inte fastställas. Flyg-

vapenmuseet bör byggas upp med utgångspunkt i nuvarande lokaler samt

personal och övriga resurser vid Malmen. Det bör ankomma på regeringen

att besluta om och vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som

behövs för att genomföra inrättandet av museet. Styrelsen bör få i uppdrag att ta fram ytterligare underlag för museets uppbyggnad och föreslå detaljorganisation.

Ett flertal remissinstanser har berört behovet av samarbete mellan bl. a.

flygvapenmuseet och de militärhistoriska museerna, Tekniska museet, länsmuseet i Linköping och det av MUS 65 föreslagna civila flygmuseet. Jag förutsätter att ett sådant samarbete kommer till stånd.

I likhet med flertalet remissinstanser har jag funnit att flygvapenmuseet bör lokaliseras till Linköping och förläggas till Malmen. Chefen för flyg-

vapnet, SACO/SR och Svenska museiföreningen anser att det är onödigt att bygga särskilda verkstadslokaler eftersom redan befintliga lokaler torde kunna utnyttjas. Jag delar denna mening. Jag anser vidare att befintliga iokaler bör kunna utnyttjas även för utställningsändamål. Det bör ankomma på styrelsen att i samarbete med chefen för flygvapnet och fortifikations-

förvaltningen utreda dessa frågor och lämna de förslag som behövs.

I konsekvens med vad jag tidigare har anfört om organisationen av flygvapenmuseet bör försvarets nuvarande kostnader för flygvapnets Malmensamlingar föras över till anslaget F 16. Militärhistoriska museer under fjärde huvudtiteln och där ingå som ett särskilt primäruppdrag, benämnt Flygvapenmuseet. De nuvarande kostnaderna uppgår till ca 450 000 kr. exkl. Jokalkostnader.

MUS 65 har inte föreslagit någon särskild tidpunkt för inrättande av flygvapenmuseet. Oavsett behovet av vissa kompletterande utredningar uppnås enligt min mening vissa fördelar om den gemensamma styrelsen tillsätts redan den 1 juli 1976. Museet bör kunna inrättas den I juli 1977. Från

denna tidpunkt bör även en museiföreståndare eller motsvarande tillsättas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation av

museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. besluta att ett flygvapenmuseum organiseras fr. o. m. den 1 juli 1977, 3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av museet.

Inrättande av en arméns tekniska skola

Inledning

I samband med att frågan om Järvafältets framtid hade utretts och ny mark inköpts för bl. a. Svea livgarde (I 1) och Svea ingenjörregemente (Ing 1) beslöt riksdagen (prop. 1966:99, SU 1966:104, rskr 1966:235) att godkänna ett avtal om försäljning av Järvafältets huvuddel. Rissneområdet där tygförvaltningsskolan ligger skulle försäljas till Sundbybergs kommun. Under en övergångstid skulle dock den militära verksamheten fortgå. Övergångstidens längd skulle avvägas dels med hänsyn till angelägenheten av att ifrågavarande militära anläggningar blev ekonomiskt utnyttjade, dels mot bakgrund av kommunens önskemål att successivt ta området i anspråk för bebyggelse.

I mars 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för armén att i samråd med dåvarande arméförvaltningen utreda och inkomma med förslag om teknikerutbildningen inom armén. I direktiven angavs att principerna för teknikerutbildningen skulle belysas i samband med förestående omlokaliseringar. I de fall den framtida utformningen av den gymnasiala yrkesutbildningen skulle komma att påverka behov och omfattning av utbildningen inom armén skulle detta beaktas vid utredningsarbetet. Slutligen skulle en Jämförelse göras mellan en organisation med centraliserad resp. decentraliserad utbildning.

Med anledning av uppdraget tillsatte chefen för armén en utredning, fortsättningsvis benämnd teknikerutredning 67 (TU 67). Chefen för armén gav även utredningen vissa ytterligare direktiv utöver Kungl. Maj:ts riktlinjer. Bl, a. skulle behovet av armétekniker i fred ses över.

I september 1968 redovisade chefen för armén resultaten av nämnda utredning. Mot bakgrund av TU 67:s bedömningar föreslog arméchefen att antalet tjänster för mästare och tekniker i tygtekniska kåren skulle behållas vid ca 1 300. Rekryteringen av armétekniker borde i framtiden enbart ske direkt från yrkesskolorna medan rekryteringen av tekniker utan föregående yrkesutbildning på sikt borde avvecklas. Det borde vidare utredas om en modifierad teknisk fackskoleutbildning skulle kunna ligga till grund för utbildningen till mästare. Arméingenjörsutbildningen för motoringenjörer föreslogs vara ansluten till utbildningen av fordonstekniker.

TU 67 hade studerat fyra olika organisationsalternativ för den tekniska utbildningen, nämligen en helt decentraliserad, en tredelad, en tvådelad och en centraliserad organisation.

En helt centraliserad arméskola för teknisk utbildning omfattande de tekniska skolorna vid armén -— tygförvaltningsskolan (TygS), arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) och arméns radar-och luftvärnsmekanikerskola (RMS)- konstaterades innebära många fördelar från organisatorisk synpunkt. Bl. a. på grund av de stora investeringskostnaderna för nya lokaler ansåg

Prop. 1075/76:190 15

dock TU 67 att en sådan skola t. v. borde anstå i avvaktan på ytterligare undersökningar.

Chefen för armén föreslog i stället att nuvarande teknikerdel av TygS skulle organiseras om till en arméns tekniska skola. Denna skola skulle förläggas till de lokaler i Frösunda som blev över vid Ing 1:s flyttning till

Almnäsområdet. Skolan skulle omfatta teknikerskolor, mästarkurser, ar-

méingenjörskola och vissa centrala tekniska kurser. På sikt skulle meka-

nikerskolan vid StabSbS eventuellt föras över till arméns tekniska skola.

Synpunkter på chefens för armén förslag framfördes av överbefälhavaren, cheferna för marinen och flygvapnet, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets skolnämnd, skol-

Överstyrelsen samt Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemanna-

sektion (TCO-S). Remissinstanserna konstaterade bl. a. att en förläggning till Frösundaområdet inte var lämplig med hänsyn till att en samordning av de tre nuvarande centrala tekniska skolorna var önskvärd i framtiden. Även andra lokaliseringsalternativ borde därför utredas innan beslut fattades.

Överbefälhavaren lät bl. a. därför utreda alternativa lokaliseringar av den

föreslagna arméns tekniska skola till Göteborg, Hässleholm, Enköping, Alm-

näs och Östersund.

Riksdagen har sedermera (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) beslutat att en arméns tekniska skola skall förläggas till Östersund, om den Organiseras.

I oktober 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att i avvaktan på beslut om inrättande av ifrågavarande tekniska skola för armén lämna förslag till organisation av skolan. Skolan skulle inrättas successivt med början hösten 1974, varvid den första etappen i princip skulle omfatta TygS teknikerdel. I största möjliga utsträckning skulle skolan samlokaliseras med en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola, som också enligt tidigare nämnda riksdagsbeslut skall lokaliseras till Östersund om den organiseras. Kungl. Maj:t uppdrog även åt fortifikationsförvaltningen att i samråd med överbefälhavaren, krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning och Östersunds kommun vidta åtgärder för att skaffa lokaler för ifrågavarande skolor i Östersund och att snarast komma in med förslag till projekterings-

uppdrag. Lokalanskaffningen skulle inriktas på att arméns tekniska skola

i en första etapp kunde flyttas direkt till Östersund från nuvarande lokaler.

Slutligen skulle framtida lokalbehov beaktas.

Överbefälhavaren överlämnade i juni 1972 förslag till organisation m. m. av arméns tekniska skola. Förslaget har kompletterats i juni 1973 och i

februari 1975.

Nuvarande ordning

Personal

Tekniker vid armén benämns armétekniker eller, om de är vidareutbildade, arméverkmästare. De tillhör tygtekniska kåren och är civilmilitära

tjänstemän.

Armétekniker har överfurirs, sergeants eller fanjunkares tjänsteklass medan arméverkmästare har tjänsteklass som fänrik, löjtnant eller kapten.

Deras verksamhetsområde indelas i tre huvudlinjer: motorlinje, vapenlinje

och telelinje. Dessa indelas i sin tur i yrkesgrenar. Yrkesgrenarna bil, strids-

vagn, maskin och helikopter förekommer under motorlinjen, yrkesgrenarna

vapen och markpjäs under vapenlinjen samt yrkesgrenarna signal, luftvärns-

instrument, luftvärnspjäs, radar och luftvärnsrobot under telelinjen.

I fredsorganisationen tjänstgör arméteknikerna och arméverkmästarna vid truppförband, verkstäder och skolor. Arméteknikerna kan exempelvis ha arbetsuppgifter som arbetsledare och lärare i tekniska ämnen samt reparationstjänst vid verkstad. Arméverkmästarna tjänstgör bl. a. som chefer för

materielkontroll och teknisk utbildning vid förband och som föreståndare för

verkstäder och mekanikerskolor.

I krigsorganisationen tjänstgör arméteknikerna och arméverkmästarna i be-

fattning som chef för reparations- eller verkstadspluton/tropp för vapen-, motor- eller signalmateriel och instrument.

I tygtekniska kåren finns f. n. ca 1 280 befattningar för armétekniker och arméverkmästare.

Ingenjörer vid armén är liksom arméteknikerna och arméverkmästarna civilmilitärer. Arméingenjörerna är med hänsyn till sin tjänstgöring anställda

på aktiv stat eller värnpliktiga. Arméingenjör på aktiv stat tillhör tygtekniska kåren. Den värnpliktiga arméingenjören tillhör det förband, där han är krigs-

placerad. Med hänsyn till sina fack indelas arméingenjörerna på aktiv stat i vapen-, signal- och motoringenjörer. Värnpliktiga arméingenjörer förekommer endast som motoringenjörer.

I fredsorganisationen tjänstgör arméingenjörer på aktiv stat vid staber,

förband, skolor och verkstäder samt vid försvarets materielverk.

Krigsorganisationens behov av arméingenjörer täcks dels av arméingenjörer på aktiv stat, dels av värnpliktiga arméingenjörer. De senare utgör

flertalet. I tygtekniska kåren finns f.n. ca 160 befattningar för arméingenjörer.

Utbildning

Utbildning av armétekniker inom motor- och vapenlinjerna, arméverk-

mästare och arméingenjörer äger f.n. rum vid TygS i Sundbyberg. Vid StabSbS i Uppsala och RMS i Göteborg utbildas armétekniker inom telelinjen. Värnpliktiga tekniker utbildas vid RMS och värnpliktiga mekaniker

dels vid nämnda centrala skolor, dels vid Norrlands antilleriregemente (A 4) i Östersund, Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping och tretton andra

arméförband som inte berörs av förslaget om arméns tekniska skola.

Utbildning till armétekniker och arméverkmästare

Utbildning till armétekniker sker på två olika vägar, utbildningsgång A

och utbildningsgång B. Bägge vägarna är uppdelade i två skolskeden, tek-

nikerskola I om 8 månader och teknikerskola 2 om 15 månader. Utbildningsgång A är treårig. Första utbildningsåret sammanfaller med

grundutbildningsåret. Alla tre huvudlinjerna — motor, vapen och tele (yr-

kesgren signal) — organiseras i regel varje utbildningsår. Till denna utbild-

ningsgång antas sökande som har genomgått utbildning vid tvåårig gym-

nasieskola med lämplig yrkesteknisk inriktning, alternativt tekniska linjens

maskintekniska eller eltekniska gren.

Utbildningsgång B är tvåårig. Första utbildningsåret påbörjas efter grundut-

bildningens slut. Endast telelinjens luftvärnsgrenar förekommer vid denna utbildningsgång.

Till utbildningsgång B antas sökande som har genomgått grundutbildning

som gruppbefäl och har godkänts i särskilda urvalsprov. Gymnasieskoleutbildning behövs inte men det krävs goda kunskaper i matematik, särskild

kurs, och fysik motsvarande grundskolans årskurs 9.

Efter avslutad utbildning kan arméteknikerna genomgå vidareutbildning dels i form av särskilda kurser, dels genom utbildning till arméverkmästare.

Denna fortsatta utbildning ger arméteknikerna dels en allmän teknisk vida-

reutbildning, dels utbildning i underhållstjänst för krigsbefattning och i ar-

betsledning. Varannan armétekniker bedöms komma att genomgå armé-

verk mästarutbildning.

Armétekniker kan få utbildning till arméingenjör genom studier vid gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje och kadettskola.

Arméingenjörsutbildning

Uttagning till arméingenjörsutbildning sker som regel vid inskrivningen eller senast två månader efter inryckning till grundutbildning vid pluton-

befälsskola och endast efter frivilligt åtagande. För att få påbörja utbildning till arméingenjör krävs slutbetyg från gymnasieskolans fyraåriga tekniska

linje.

Utbildningen för blivande arméingenjörer sker på plutonsbefälsskola och

arméingenjörkadettskola. Under plutonsbefälsskolans tre första månader, som är gemensamma för blivande arméingenjörer och kompanibefäls- och plutonsbefälsuttagna värnpliktiga vid trängtrupperna, sker grundläggande soldatoch befälsutbildning. Arméingenjörkadettskolan omfattar bl. a. fortsatt befälsutbildning, materielkunskap och reparationstjänst, vidareutbildning samt grundläggande krigsförbandsutbildning. Vidare sker utbildning i bl.a.

2 Riksdagen 1976. I saml. Nr 190

fordonsteknik, stridsfordonsbildning, taktik med stabstjänst, sambandstjänst och underhållstjänst samt administration.

Fr. o. m. hösten 1976 genomgår arméingenjörer på aktiv stat efter kadettskola en befattningsinriktad utbildning som är 34 veckor lång och omfattar miljö-, underhålls-, förvaltnings- och materielkunskap. Denna utbildning följs efter 2-3 år av en ca 20 veckor lång vidareutbildning som syftar till att ge kompetens som chef för teknisk detalj vid försvarsområdesförband och chef på förbandsbunden verkstad.

Särskilda kurser

Som komplement till den grundutbildning och vidareutbildning som regelmässigt meddelas tygtekniska kårens personal behövs speciell vidarcutbildning. Denna avser dels den utbildning som inte har hunnits med under grundutbildningen, dels och framför allt utbildning på ny materiel och i nya förfaranden. Vid dessa kurser deltar elever från andra försvarsgrenar och även andra personalkategorier än tygtekniska kåren. Utbildningen är i allmänhet förlagd till de centrala tekniska skolorna. Under utbildningsåret 1975/76 anordnas fordonstekniska, teletekniska och vapentekniska kurser samt vissa andra kurser. Elevantalet är i allmänhet tolv per kurs och kurstiden en-fyra veckor. Av dessa kurser är 33 förlagda till TygS, 35 till StabSbS och 16 till RMS. Endast tre kurser är förlagda till regementen. Vid civil industri förläggs tre kurser. Utbildningsorganisationen

Principorganisationen för de nuvarande tekniska skolorna vid armén, dvs. TygS, StabSbS och RMS framgår av följande sammanställning (intagen på s. 19). :

Skolornas lydnadsförhållanden, uppgifter m. m. redovisas i det följande.

Tygförvaltningsskolan (TygS)

TygS i Sundbyberg är organiserad på en stabsavdelning, en utbildningsavdelning för teknik, en förvaltningsavdelning, en arméingenjörkadettskola, ett skolkompani och en sjukvårdsavdelning. Skolan är direkt underställd chefen för armén.

TygS har som huvuduppgift att utbilda befäl på aktiv stat till arméingenjör, arméverkmästare och armétekniker samt att vidareutbilda denna personal. I anslutning till teknikerutbildningen utbildas värnpliktiga arméingenjörer och mekaniker. Vidare förekommer ett stort antal företrädesvis materielbundna kurser för viss övrig teknisk civil och civilmilitär personal och förrådspersonal. Vid skolan utförs även försök inom verksamhetsområdet. Utbildningen är uppdelad på teknisk utbildning, mekanikerutbildning av värnpliktiga, tekniska specialkurser och viss övrig utbildning.

Skolan undervisar ca 590 elever per år. Totalt beräknades antalet utbildningsdagar under läsåret 1974/75 till ca 58 500. Dessutom tillkommer ca 400 elever per år som genomgår utbildning för vilken chefen för TygS inte

Prop. 1975/76 190 19

s1olua3u

-3WIYy -1J3PE3 rjOoys

L

| (SWH)

furduox (S9SQ0IS) -7" Jutur. TONIUPNIW "SHOSIOA UTUfSPAR L 1945 - | | DIOMSIINIUDNIWISULDAYN]

- P10X5

(SAL) DJONSSPUDQUIDS W > ZON

- -NISASZUIU UDJONSSBNWIUI[DALOJBAI PO NIJASBUIU -AESBuUIu st IUPdWON -pItan -PIQQN Jun LJ -S utufap Pan PETS J IOPE]S 10XS pels

|

AX

1 BjONS |

YJO d YIO -SQDIS J2UNONS -J4DPDI tUedwWoY Ja4YoXYS: JHYNONS -1[PAIO] Amgn Futura JOf SUJWuD I La UOHDSIUDBLOdIJULd - SUJWUD

er FloNS

Of . JURdwWoOy JOf -SPIBANNIS BWUIPAR UOHDSIUDBLOdIUud = -APSBuUIU Zutupdp 10XS UONDSIUDBLOAdIDUNA -PNq2N

T

+ un Sqeis -

BjJONS

- OpPUDIDANN

-AFRSQPIS Suiujap OPUDIDANN -APSNOSIO -1padxa ARSYJOSIO.] SS T SPUDIDANN 10XS uolr

dutujap

,

100 -sgursauejd

Sutujapar

-sqeig

i -JEu8IS penuoj

är ansvarig. TygS svarar dock för deras förläggning och utspisning samt

övrig administration som är förknippad med utbildningen. Denna del är för-

lagd till Frösundaområdet där ca 460 förläggningsplatser disponeras, varav ca

50 för högvaktskontingenter. Lokaler och övningsområde för TygS tekniska del omfattar Svea artillerirege-

mentes(A 1:s) tidigare område på Rissne i Sundbyberg. Dessutom disponerar skolan ett större antal lokaler inom Solvallaområdet som tidigare har varit för-

rådsområde för Stockholms tygstation. Den totala lokalyta som disponeras för den tekniska utbildningen vid TygS uppgår till ca 33 500 m?. Mark och byggna-

der på Rissneområdet hyrs enligt ett avtal med Sundbybergs kommun. Detta

avtallöper ut i september 1979. TygS förfogar här över ca 300 förläggningsplat-

ser. Förden tekniska utbildningen vid TygS krävs personal motsvarandeca 155 .

heltidsanställda. Av dessa tas ca 75 i anspråk för lärarverksamhet. Driftkostna-

derna för TygS exkl. hyror beräknades för budgetåret 1974/7S5 till ca 22 milj. kr.

Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS)

StabSbS i Uppsala är organiserad på en stabs- och planeringsavdelning,

en försöksavdelning samt fem underskolor, nämligen stabsskolan, tolksko-

lan, sambandsskolan, mekanikerskolan och signalskyddsskolan. Den sistnämnda tillhör inte arméns utbildningsanstalter utan är endast administra-

tivt ansluten till StabSbS. StabSbS är underställd chefen för Upplands signalregemente (S 1) men lyder under chefen för armén i fråga om centralt organiserad utbildning och försöksverksamhet.

Skolans ca 700 elever är administrativt sammanhållna i två skolkompanier. All teknisk utbildning, dvs. utbildning till armétekniker på telelinjens signalyrkesgren och värnpliktiga mekaniker samt teletekniska materiefkurser, äger rum vid mekanikerskolan. Denna utbildning omfattade läsåret 1974/75 ca 28 000 utbildningsdagar.

StabSbS lokaler för mekanikerutbildning är inrymdai en kasern vid S 1. Skolans värnpliktiga elever är även förlagda inom kasernen. Den lokalyta som disponeras av mekanikerskolan uppgår till ca 4 000 m?.

Utbildningen tar omräknat till heltidsanställda ca 50 personer i anspråk.

Härav är ca 35 sysselsatta med undervisning. Driftkostnaderna exkl. hyror var för mekanikerskolans del ca 4 milj. kr. under budgetåret 1974/75.

Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS)

RMS i Göteborg är organiserad på en stab/skolexpedition, en utbildningsavdelning, ett utbildningskompani, en utbildningsverkstad och en försöksavdelning. Skolan lyder under chefen för armén i fråga om centralt or-

ganiserad utbildning och försöksverksamhet men är i övrigt underställd

chefen för Göta luftvärnsregemente (Lv 6). Detta regementes mobiliserings-

ansvar övertogs den I juli 1975 av Göteborgs kustartilleriförsvar/Göteborgs

och Bohus försvarsområde, som alltså delvis understöder Lv 6 och RMS.

Vid skolan bedrivs soldat-, fack- och yrkesutbildning av värnpliktiga tek-

niker och pjäsmekaniker. Vidare anordnas vissa materiel- och specialkurser.

RMS svarar även för telelinjens luftvärnsyrkesgrenar inom arméteknikerutbildningen. Skolan undervisar ca:535 elever per år. Antalet utbildningsdagar uppgick läsåret 1974/75 till ca 44 800.

RMS lokaler omfattar en del byggnader och vissa utbildningslokaler som är inrymda i berg i anslutning till eller inom Lv 6:s kasernområde. Den

lokalyta som RMS f. n. disponerar uppgår totalt till ca 15 000 m?, Skolans värnpliktiga är förlagda i kasern. Totalt behövs för RMS personal motsvarande ca 108 heltidsanställda. Av dessa engageras ca 70 i undervisningen. Driftkostnaderna exkl. hyror för RMS var budgetåret 1974/75 ca 8,5 milj. kr.

Norrlands artilleriregemente (A 4) och Smålands artilleriregemente (A 6)

Vid A 4 i Östersund och A 6 i Jönköping organiseras skolor för värnpliktiga pjäsmekaniker och vid A 6 även skola för värnpliktiga bandtraktormekaniker. Skolorna lyder under resp. regementschef.

Mekanikerskolorna disponerar särskilt iordningställda garage med en sam-

manlagd yta om ca I 600 m?2. Skolorna utbildar ca 90 elever per år, vilket

omräknat till utbildningsdagar blir ca 11500. För att driva utbildningen

krävs ca 14 personer.

Överbefälhavarens förslag

Överbefälhavarens förslag bygger på en utredning, benämnd ATS 72, som

chefen för armén har låtit arméöverdirektören utföra. Med vissa smärre kompletteringar har överbefälhavaren överlämnat utredningens förslag som

sill.

Utgånespunkter

ATS 72 redovisar inledningsvis i vilken mån tidigare utredningar har påverkat förslaget och konstaterar att det främst är TU 67 som har fått

ligga till grund för det fortsatta arbetet. ATS 72 finner att en behovsprognos för tygtekniska kårens mästar- och teknikerpersonal innebär att dåvarande ca 1 300 befattningar på sikt kan minska med drygt 4 96 till ca 1 250. Med hänsyn

till att utbildningsbehovet utgör ca 10 96 av kårens totala numerär får en sådan

minskning efter uppdelning på de olika yrkesgrenarna endast en marginell in-

verkan på grundutbildningsbehovet för resp. yrkeslinje. De materielföränd-

ringar som kan förutses inom försvarsmakten innebär vidare att komplexiteten på materielen ökar. Samtidigt ökar dock tillförlitligheten hos materielsyste-

men. Detta medför tillsammans att behovet av värnpliktig reparationspersonal för resp. materielslag inte ändras. Utbildningen måste dock liksom f. n. anpassas till den nya materielen.

En uppdelning av den tekniska utbildningen i vapenlinje, motorlinje och

telelinje bedöms även i fortsättningen vara en lämplig grund för yrkes-

inriktningen.

Redan i sina anvisningar till ATS 72 angav chefen för armén att över-

vägandena om organisationen av en teknisk skola för armén skulle inbegripa dels ett alternativ som omfattar hela den samlade tekniska utbildning som

f.n. bedrivs vid TygS, StabSbS och RMS, dels ett alternativ där vissa avsnitt eller delar av utbildningen av mobiliseringsskäl förläggs till annan ort. En annan utgångspunkt för ATS 72 har varit att försvarets fredsorganisationsutredning har bedömt att RMS bör flytta från Göteborg år 1978 och StabSbS från Uppsala omkring år 1980. Riksdagen (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) har sedermera beslutat att S I som är StabSbS värd-

förband skall omlokaliseras. Hyresavtalet med Sundbybergs kommun om

förhyrning av TygS område vid Rissne i Sundbyberg löper vidare ut i september 1979.

Beslut om den framtida lokaliseringen av RMS värdförband, Lv 6, har

däremot inte fattats.

Överväganden

Vid sina studier av konsekvenserna av att förlägga sådana delar av utbildningen, som är kritiska från mobiliseringssynpunkt, till annan ort än Östersund har ATS 72 funnit att den tekniska utbildning som är förlagd till RMS och StabSbS mekanikerdel bör hållas samman inom resp. skolenhet för att behålla sambandet mellan utbildningsgrenarna och rationellt kunna utnyttja utbildningsresurserna.

Vissa smärre förändringar föreslås i nuvarande system. ATS 72 anser så-

lunda att den utbildning av värnpliktiga pjäs- och bandtraktormekaniker

som f. n. sker vid A 4 och A 6 bör förläggas till en samlad arméns tekniska

skola. Denna utbildning omfattar f. n. ca 11 500 utbildningsdagar men kommer på sikt att gå ned till ca 9 200 dagar.

Viss stridsfordonsutbildning för värnpliktig personal om ungefär 3 900 elevdagar bör däremot inte förläggas till en arméns tekniska skola utan an-

knytas till utbildningen av värnpliktiga stridsvagnsmekaniker. Denna ut-

bildning bör centraliseras till något pansarförband. Ett pansarförband bör

vidare överta den detaljerade typskolning på olika stridsfordon som f.n.

sker dels vid särskilda materielkurser, dels i anslutning till personalens tjänstgöring vid pansarförbanden. Dessa särskilda materielkurser omfattar ca 2 200

elevdagar.

Vissa avsnitt av den tillämpade utbildningen för luftvärnets tekniska per-

sonal och för en del av signalteknikerna och signalmekanikerna kräver under

kort tid tillgång till bl. a. skjutfält och särskilda utbildningsanordningar. De föreslås därför bli förlagda till ett luftvärns- resp. signalförband. För att även från andra utgångspunkter än beredskapssynpunkter belysa

inverkan av att delar av utbildningen förläggs utanför arméns tekniska skola har ATS 72 studerat alternativen med dels en ny tredelad organisation bestående av arméns tekniska skola, RMS och StabSbS, dels en ny tvådelad organisation omfattande arméns tekniska skola och StabSbS. Kostnadsjäm-

förelserna visar att den årliga besparingen i lönekostnad för en samlad skola

i förhållande till motsvarande nuvarande verksamhet exkl. förvaltnings-

organisationen uppgår till ca 2,8 milj. kr. i prisläge februari 1972. Motsvarande

besparing för en tredelad organisation utgör ca 1,7 milj. kr. och fören tvådelad uppskattningsvis 2,4 milj. kr. Totalkostnaden för nuvarande organisation beräknas till ca 35 milj. kr.

Behovet av lärare står i viss relation till antalet elever. Denna relation växlar inom olika yrkesgrenar beroende på matcrielens konstruktion och komplexitet. Någon ändring i hittills tillämpade normer föreslås inte. På

längre sikt bedöms dock vissa rationaliseringsvinster kunna uppnås bl. a. genom att utnyttja modernare undervisningsutrustning och teknik.

Med hänsyn till den kursverksamhet m. m. som föreslås kan personal-

behovet för en samlad arméns tekniska skola beräknas till omkring 225 personer. Detta innebär en besparing i förhållande till nuvarande skolorganisation med 30 befattningar.

Om en sådan samlad skola i förvaltningshänseende ansluts till ett förband når man vidare en nettobesparing av ca 95 befattningar i förvaltningsor-

ganisationen. Vid en tredelad organisation blir motsvarande besparing ca

70 befattningar och vid en tvådelad ca 835.

Rekryteringen av lärare och instruktörer till den samlade skolan bedöms på kort sikt innebära problem. Dessa problem gäller även övriga alternativ fast i något mindre grad. ATS 72 bedömer att det är svårare att rekrytera elever

till Östersund än till orter i Mellansverige.

Lokalbehovet för det samlade alternativet uppgår till ca 58 000 m?, vilket

är ca 4 500 m? mindre än för den tredelade skolan och uppskattningsvis 1.000 m? mindre än för den tvådelade skolan. Kostnadsmässigt innebär detta en skillnad i årshyra om 950 000 resp. 200 000 kr. Den lokalyta som f. n. dispo-

neras för den aktuella tekniska utbildningen uppgår till ca 54 000 m?.

Med hänsyn till att RMS och StabSbS av andra skäl kan behöva omlokaliseras, konstaterar ATS 72 att de utbildningsmässiga fördelar och be-

dömda lägre driftkostnader som blir följden av en samlad skola gör att

detta alternativ är att föredra även om det innebär vissa nackdelar från beredskaps- och rekryteringssynpunkt. |

Överbefälhavaren föreslår att en centraliserad arméns tekniska skola or-

ganiseras,

Organisationsförslag

Arméns tekniska skola föreslås få en organisation som i princip följer det mönster som avses bli tillämpat vid strukturförändringar vid arméns förband.

Överbefälhavaren föreslår att skolan under en skolchef organiseras på fem

enheter, nämligen en centralavdelning, en utbildningsavdelning, en utbildningsbataljon, en teknisk kursavdelning och en försöksavdelning.

Centralavdelningen utgör skolchefens stabsorganisation och omfattar bl. a. personaldetalj och underkassa.

Utbildningsavdelningen är skolchefens ledningsorgan och inriktas på den långsiktiga utvecklingen och utbildningsplancringen.

Utbildningsbataljonen skall ansvara för den militära utbildningen som utgör en väsentlig del av de värnpliktiga elevernas utbildning.

Tekniska kursavdelningen skall ansvara för den tekniska utbildningen och föreslås bestå av tre linjer, motor-, vapen- och telelinjen.

Försöksavdelningen skall svara för utprovning av viss materiel, utformning av reparationsmetoder o. d.

Med ledning av bedömda förändringar i utbildningsbehov och utbild-

ningsinriktning beräknas elevantalet vid skolan till ca 550 enligt följande

sammanställning.

Till det i sammanställningen angivna elevantalet kommer speciella materielkurser och repetitionskurser för värnpliktig reparationspersonal inom luft-

värns- och signallinjerna med i medeltal 115 elever per månad. Sammanfattningsvis skulle skolan få en elevgenomströmning på ca 1 800 elever per

år, varav ca 600 samtidigt skulle undervisas vid skolan. Detta ger totalt ca 134 000 utbildningsdagar per år, vilket skall jämföras med nuvarande

ca 133 000.

Förläggningsbehovet uppgår till ca 380 platser för värnpliktiga i kasern-

förläggning. Även ett elevhotell behövs för att förlägga teknikerskola 2 och arméverkmästarskolan eftersom eleverna vid dessa skolor har rätt till för-

läggning och förplägnad. Totalt skulle skolan vid det samlade alternativet

behöva 210 förläggningsplatser. 60 föreslås dock förläggas i kasern.

Den utbildning som i dag bedrivs vid de centrala skolorna kräver en

stor mängd krigsmateriel. Om utbildningen samlas till Östersund, som ligger i ett så relativt materielfattigt militärområde som Nedre Norrlands, kommer

mobiliseringssäkerheten att påverkas om inte särskilda åtgärder vidtas. Dess-

utom måste materiel lånas från andra militärområden och från krigsförband på långt avstånd från skolan i större utsträckning än f.n. ATS 72 föreslår

att utbildningsmateriel skall tillföras främst från militärområdet och ersätt-

ningsreserven. Dessutom föreslås viss nyanskaffning till en uppskattad kost-

nad av 535-12 milj. kr. beroende på vilket organisatoriskt alternativ som väljs.

Överbefälhavaren anser att materielbehovet vid skolan hellre bör tillgodoses

genom att ersättningsreserven utnyttjas än att mobiliseringsgrupperingen

ändras. Om viss stridsfordonsutbildning enligt föreslaget lokaliseras till pansarförband, kan behovet av stridsfordonsmateriel täckas utan att mobiliseringgsäkerheten går ned. Behovet av övrig fordonsmateriel, pjäsmateriel m. m. kan täckas utan att beredskapen minskar. Detta är emellertid inte

utan särskilda åtgärder fallet med viss luftvärns- och signalmateriet. Behovet av denna materiel måste täckas dels genom anskaffning av särskild ut-

bildningsmateriel, dels genom att i större utsträckning än nu utnyttja mate-

riel ur cersättningsreserven. För luftvärnets vidkommande kan alternativt ytterligare ett förband mobiliseras i Nedre Norrlands militärområde. Materielen skulle därvid ställas i förråd i närheten av skolan. Detta skulle dock förlänga inryckningstiden och innebära investeringskostnader för nya mobiliseringsförråd om ca 1,5 milj. kr.

Av kostnadsskäl bör arméns tekniska skola enligt ATS 72 i förvaltnings-

hänseende anslutas till ett förband i Östersund. Vidare föreslås skolan bli

samlokaliserad med den föreslagna förvaltningsskolan för försvaret. Därvid skulle viss service kunna skötas gemensamt för de bägge skolorna. Om arméns tekniska skola skall sköta de gemensamma funktionerna och ge service åt en förvaltningsskola behövs ytterligare nio befattningar i organisationen. I förhållande till om skolorna skulle ha dessa funktioner var för sig innebär detta dock en besparing med sju befattningar. Överbefälhavaren föreslår att frågan om denna gemensamma verksamhet tas upp i samband med ställningstagande till förvaltningsskolan.

I anslutning till denna samordningsfråga påpekar överbefälhavaren att Östersund i prop. 1973:75 framhölls som en av de orter där större rationaliseringsvinster borde kunna nås genom att stabs- och förvaltningsresurserna samordnas i högre grad än vad som nu är fallet. Stabs- och förvalt-

ningsresurserna bör enligt överbefälhavaren så långt som möjligt vara ge-

mensamma för hela garnisonen. Överbefälhavaren avser därför ått klarlägga samordningen inte bara mellan arméns tekniska skola och förvaltningsskolan utan också inom hela Östersunds garnison.

Övergångsåtgärder

Den föreslagna arméns tekniska skola har en sådan omfattning att det både med hänsyn till lokalanskaffningen för skolan och kommunens möjligheter att förse skolan med samhällsservice bedöms lämpligt att företa

flyttningen i två etapper. Med hänsyn till den tid som behövs för bygpg-

nadsverksamhet m. m. bör den andra etappen genomföras ett år efter den

första.

För att inte orsaka allvarliga avbrott i utbildningen vare sig före eller

efteren flyttning till Östersund bedöms det nödvändigt att iett tidigt skede suc-

cessivt bygga upp den organisation som skall verka på den nya platsen. Detta bör enligt överbefälhavaren genomföras av den personal som senare skall ha

ansvaret för verksamheten. | Mot bakgrund av tidsförhållandena m. m. föreslås att TygS tekniska del

ombildas till arméns tekniska skola den I januari 1977 i nuvarande TygS lokaler och att en chef tillsätts för skolan från samma tidpunkt. Skolan

föreslås därefter successivt bli omorganiserad på sådant sätt att den tekniska utbildningen vid TygS kan flytta direkt till Östersund hösten 1979. Vid

denna tidpunkt bör även tidigare nämnda kurser för pjäs- och bandtrak-

tormekaniker vid A 4 och A 6 tillföras arméns tekniska skola. Resterande verksamhet, dvs. nuvarande RMS och den tekniska delen av StabSbS verk-

samhet, bör om möjligt flytta till Östersund i anslutning till TygS-delen,

dock senast I en andra etapp sommaren 1980. När även denna verksamhet har flyttats till Östersund, skulle arméns tekniska skola enligt överbefäl-

havarens förslag vara organiserad enligt den principorganisation som framgår av följande sammanställning (intagen på s. 27).

Finansiering

Beträffande finansieringsfrågan erinrar överbefälhavaren om att riksdagen (prop. 1962:190, SU 1962:191, rskr 1962:403) har beslutat att de kostnader som kunde uppkomma genom flyttning av den militära verksamheten från Järvafältet borde läggas utanför den ekonomiska ram som kunde komma

att fastställas för det militära försvaret. Överbefälhavaren hävdar att lokaliseringen av arméns tekniska skola är regionalpolitiskt betingad och att flyttningen av TygS, som enligt överbefälhavaren är förutsättningen för förslaget om samordning av flera skolor, har sin grund i utrymningen av Järvafältet. Överbefälhavaren anser därför

att hela investeringskostnaden i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen innebär skall läggas utanför det militära försvarets ckonomiska ram.

Prop. 1975/76 190 27

FUIUIPAR -SHOSI0]

:

| BUNIUTSPACSINY

DJOYS . YSTUHI DYSIUNAI . FP SUJWAD AD UONDSIUDBLOdIDULA -s3utuppqin JAYHFOYS uoffriea

I

jI1 BOJSIOf SUasDADYJRfOQtaAQ såutupndan BUIUJIPAR

| i | | FWUfapAr]eNuad)

| |

Föredraganden

Inledning

Riksdagen (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) har beslutat att

arméns tekniska skola skall förläggas till Östersund om den organiseras. Min företrädare uppdrog i oktober 1971 åt överbefälhavaren att i avvaktan på beslut om att inrätta skolan komma in med förslag till organisation m. m. av en arméns tekniska skola.

Överbefälhavaren har i juni 1972 överlämnat ett sådant förslag. Förslaget

har sedermera kompletterats i juni 1973 och i februari 1975.

Nuvarande ordning

Civilmilitära tekniker vid armén benämns armétekniker resp. arméverkmästare. De ingår tillsammans med arméingenjörer i tygtekniska kåren. I denna kår finns f. n. ca 1280 befattningar för armétekniker och arméverkmästare och ca 160 befattningar för arméingenjörer.

Utbildning av armétekniker sker på tre huvudlinjer: motorlinje, vapenlinje och telelinje. Dessa indelas i sin tur i yrkesgrenar. Utbildningen sker på två olika vägar, dels en treårig utbildningsgång, dels en tvåårig för telelinjens luftvärnsyrkesgrenar.

Efter avslutad utbildning kan arméteknikern genomgå vidareutbildning dels i form av särskilda kurser, dels genom utbildning till arméverkmästare. Arméteknikern kan även få utbildning till arméingenjör genom studier vid fyraårig gymnasieskola och kadettskola. Uttagning ull arméingenjörsutbildning sker dock som regel i samband med inskrivningen.

Den tekniska utbildningen vid armén sker främst vid tygförvaltningsskolan (TygS) i Sundbyberg, arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) i Uppsala och arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) i Göteborg. Mekanikerutbildning av värnpliktiga anordnas vid flera arméförband.

Vid TygS utbildas armétekniker inom motor- och vapenlinjerna, arméverkmästare och arméingenjörer. Dessutom ordnas särskilda kurser. Totalt

omfattade denna verksamhet under läsåret 1974/75 ca 58 500 utbildningsdagar. Skolan som är direkt underställd chefen för armén är organiserad

på stabsavdelning, utbildningsavdelning förteknik,förvaltningsavdelning,ar-

méingenjörkadettskola, skolkompani och sjuk vårdsavdelning. För den tek-

niska utbildningen vid TygS är personal motsvarande ca 155 heltidsanställda engagerade. TygS ligger i Sundbyberg på Rissneområdet men disponerar även vissa lokaler inom Solvallaområdet. Mark och byggnader hyrs av Sundbybergs kommun enligt ett avtal som löper ut i september 1979.

Vid mekanikerskolan som är en del av StabSbS utbildas armétekniker på telelinjens stgnalyrkesgren och värnpliktiga mekaniker. Vid skolan anordnas även teletekniska materielkurser. Totalt omfattade utbildningen för

läsåret 1974/75 ca 28000 utbildningsdagar. StabSbS ligger vid och är underställd Upplands regemente (S 1). Skolan är organiserad på en stabsoch planeringsavdelning, en försöksavdelning samt fem underskolor, nämligen stabsskolan, tolkskolan, sambandskolan, mekanikerskolan och signalskyddsskolan. Den tekniska utbildningen som främst sker på mekanikerskolan tar omräknat till heltidsanställda ca 50 personer i anspråk. S I skall

enligt beslut av riksdagen (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) omlokaliseras till Enköping. Liksom vid StabSbS utbildas armétekniker inom telelinjen vid RMS. Vid

denna skola utbildas även värnpliktiga tekniker och mekaniker. Vidare anord-

nas materiel- och specialkurser. Utbildningen omfattar ca 44 800 utbildnings-

dagar per läsår. RMS är underställd Göta luftvärnsregemente (Lv 6) och ligger i anslutning till detta regemente. I skolan ingår stab/skolexpedition, utbildningsavdelning,skolkompani, utbildningsverkstad och försöksavdelning. För skolans verksamhet behövs personal motsvarande ca 100 heltidsanställda.

Vid Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund och Smålands artil-

leriregemente (A 6) i Jönköping organiseras skolor för värnpliktiga pjäsme-

kaniker och vid A 6 även skola för värnpliktiga bandtraktormekaniker. För denna utbildning krävs sammanlagt ca 14 personer. i

Överbefälhavarens förslag

Överbefälhavaren bedömer att tygtekniska kårens mästar- och teknikerpersonal på sikt kan komma att minska. Minskningen påverkar dock inte

grundutbildningsbehovet för resp. yrkesgren. Även det framtida behovet

av värnpliktig reparationspersonal bedöms vara oförändrat. Nuvarande uppdelning av arméns tekniska utbildning på linjer och yrkesgrenar bör enligt överbefälhavaren behållas. De tekniska skolorna vid armén och deras värdförband berörs av beslutade eller förutsedda omlokaliseringar. Överbefälhavaren har därför studerat olika alternativ för att organisatoriskt och ut-

bildningsmässigt samordna den tekniska utbildningen inom armén. Över-

befälhavaren pekar på vissa nackdelar från beredskaps- och rekryteringssynpunkt med en skola i Östersund men föreslår trots detta att en arméns

tekniska skola bildas genom att den nuvarande tekniska utbildningen vid TygS, StabSbS och RMS centraliseras. Till arméns tekniska skola bör föras även den utbildning av värnpliktiga pjäs- och bandtraktormekaniker som f.n. sker vid A 4 och A 6.

I stort innebär förslaget att nuvarande utbildning behålls men samordnas, vilket ger vissa personalbesparingar främst i förvaltningsorganisationen. Överbefälhavaren föreslår att skolan i förvaltningshänseende knyts till ett förband i Östersund. Därmed kan en nettobesparing om ca 125 personer erhållas i förhållande till nu engagerad personal. Totalt beräknas personal-

behovet vid skolan till omkring 225 personer. 25 av dessa avses som för-

stärkning av förvaltningsorganisationen vid det förband till vilket skolan

föreslås komma att knytas.

Överbefälhavaren tar också upp möjligheten att samordna viss serviceverksamhet för arméns tekniska skola och den av krigsmaktens förvalt-

ningsutbildningsutredning föreslagna förvaltningsskolan. Överbefälhavaren föreslår att dessa bägge skolor samlokaliseras men anser att frågan om den

gemensamma verksamheten bör tas upp i samband med ställningstagandet

till förvaltningsskolan. I detta sammanhang anmäler överbefälhavaren vidare att han avser att senare lägga fram förslag som syftar till att förbättra sam-

ordningen i stabs- och förvaltningshänseende inom hela Östersunds garnison.

Överbefälhavaren föreslår att utbildningsmateriel anskaffas för mellan 5

och 12 milj. kr. Kostnaderna är beroende av i vilken utsträckning mobiliseringsgrupperingen ändras.

Mot bakgrund av bl.a. tidsförhållandena föreslår överbefälhavaren att TygS tekniska del ombildas till arméns tekniska skola den 1 januari 1977

i nuvarande TygS lokaler och att en chef för skolan tillsätts från samma

tidpunkt. Skolan föreslås bli successivt organiserad så att den tekniska ut-

bildningen vid TygS kan flytta direkt till Östersund hösten 1979. Övrig

verksamhet som enligt överbefälhavarens förslag skall ingå i den tekniska skolan föreslås bli flyttad på samma gång som TygS eller senast i en andra etapp ett år senare. När även denna verksamhet har samlats till Östersund föreslås arméns tekniska skola vara organiserad enligt den principorgani-

sation som framgår av en tidigare redovisad sammanställning (intagen på

s. 27).

Beträffande kostnaderna för investeringar i Östersund i samband med att skolan organiseras samt de merkostnader för driften av den tekniska utbildningen som uppstår genom denna lokalisering hävdar överbefälhavaren att dessa bör läggas utanför det militära försvarets ekonomiska ram. Som stöd för denna uppfattning hänvisar överbefälhavaren till riksdagens beslut (prop. 1962:190, SU 1962:191, rskr 1962:403) i samband med frågan om Järvafältets framtida utnyttjande.

Ställningstaganden

Överbefälhavaren har enligt min mening redovisat bärande skäl för att

den tekniska utbildningen vid armén bör föras samman. Den föreslagna or-

ganisationen följer i princip det mönster som tillämpas vid övriga strukturförändringar inom armén och bör enligt min mening kunna ligga till grund för ett principbeslut i frågan. Mot denna bakgrund förordar jag ätt en arméns tekniska skola inrättas genom att TygS, mekanikerskolan vid StabSbS och RMS huvuddel slås samman. Till den nya skolan bör vidare föras den utbildning av värnpliktiga mekaniker som nu bedrivs vid A 4 och A 6.

I enlighet med det riksdagsbeslut jag tidigare har nämnt bör arméns tek-

niska skola lokaliseras till Östersund. Detta innebär en betydande loka-

liseringseffekt för denna kommun och den omgivande regionen.

Personalbehovet för arméns tekniska skola står i visst förhållande till utbildningens omfattning. I stort innebär överbefälhavarens förslag att den nuvarande tekniska utbildningen vid armén behålls men samordnas till en skola. Detta gör att antalet utbildningsdagar inte ändras i någon större om-

fattning. Beträffande antalet personer som direkt sysselsätts i undervisningen

kan därför besparingar ske enbart till följd av samordnings- och samläs-

ningsmöjligheter. I förvaltningsorganisationen ger samordningen till en skola

betydande besparingar.

Överbefälhavaren har angett personalbehovet för skolan till omkring 200

personer. Dessutom beräknas det förband till vilket skolan föreslås bli hän-

visad i förvaltningshänseende behöva förstärkas med ca 25 personer. Jag räknar med att arméns tekniska skola i detta hänseende skall falla tillbaka

på försvarsområdesförbandet Jämtlands fältjägarregemente (1 5) på samma sätt som övriga förband inom Östersunds garnison. Stabs- och förvaltnings-

organisationen bör dock inte fastställas förrän överbefälhavaren närmare

harlåtit utreda möjligheterna att ytterligare samordna stabs- och förvaltnings-

resurserna inom garnisonen. Möjligheterna att samordna arméns tekniska skola med den i annat sammanhang föreslagna förvaltningsskolan för försvarsmakten bör tas till vara. För egen del anser jag att arméns tekniska skola skall svara för gemensamma

stödfunktioner för de bägge skolorna.

Betydande förändringar har skett på utbildningsområdet sedan utredningen gjordes. Kursplanerna behöver därför ses över.

För att få ett aktuellt underlag beträffande dimensioneringen av skolan

har jag låtit ta fram statistik från tidigare utbildningsår. Vidare har nya beräkningar beträffande rekryteringsbehovet gjorts. På grundval av dessa uppgifter bedömer jag nu att det genomsnittliga antalet elever kommer att upp-

gå till ca 635. |

Vissa av de tänkta kurserna vid skolan kan planeras in så att de inte behöver verka dimensionerande på lokalerna. Detta gäller främst de särskilda kurserna. Med hänsyn till detta bedömer jag att skolan bör dimensioneras

för ca 500 elever. Vidare anser jag att även behovet av förläggningsplatser bör kunna minskas i förhållande till förslaget. Antalet förläggningsplatser bör enligt min mening uppgå till ca 350.

Med bl. a. den kompletterande utredningen om stabs- och förvaltningsorganisationen samt översynen av kursplanerna som grund bör det ankomma

på regeringen att besluta om skolans detaljorganisation. Nu föreliggande

beräkningar bör dock kunna ligga till grund för dimensioneringen av skolan.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1972:1 bil. 6 s. Il, FöU 1972:17, rskr 1972:231) skall kostnaderna för att flytta de myndigheter inom försvaret

som berörs av den i detta sammanhang beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet från Stockholmsområdet (prop. 1971:29, InU 1971:15,

rskr 1971:196) fördelas så att kostnaderna för planerings- och utredningsarbete samt andra förberedelser belastar den militära utgiftsramen medan

kostnaderna för erforderliga investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband med genomförandet skall beräknas utanför ramen.

Enligt min mening leder samordningen av den tekniska undervisningen inom armén till vissa rationaliseringsvinster, bl. a. genom effektivare un-

dervisning och genom att gemensamma stödfunktioner kan utnyttjas. Mot denna bakgrund anser jag därför att en viss del av de totala investeringskostna-

derna bör belasta den militära utgiftsramen. Det belopp som skall tillkomma utanför utgiftsramen bör beräknas dels med hänsyn till den ökade ambition som

föranleds av att skolan etableras samt de rationaliseringsvinster som kan påvi-

sas för de enheter som flyttas från Stockholmsområdet, dels med hänsyn till kostnaderna för enheter som flyttas från andra orter än Stockholmsområdet. I

övrigt bör kostnaderna för investeringarna ligga utanför den militära utgiftsramen. Anskaffning av utbildningsmateriel för skolan bör övervägas i samband med de årliga budgetprövningarna. Jag räknar med att skolan organiseras successivt i huvudsak enligt över-

befälhavarens förslag. Med hänsyn till nu gällande tidsförhållanden och möjligheten att få lokaler färdigställda i Östersund måste emellertid tidpunkten

för skolans flyttning och slutliga inrättande senareläggas. Som ett första

steg bör dock —i enlighet med förslaget — den tekniska delen av TygS ombildas

till en arméns tekniska skola den 1 juli 1977. Jag bedömer att skolan kan

flytta till Östersund år 1981 och vara helt inrättad år 1982. Det bör arkomma

på regeringen att besluta om och vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i Övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att 1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en omorgani-

sation av den tekniska utbildningen vid armén,

2. besluta att en arméns tekniska skola inrättas den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av

skolan.

Utbildning av förvaltningspersonal inom försvarsmak-

ten m. m.

Inledning

I mars 1967 uppdrog Kungl. Maj: åt överbefälhavaren att utreda krigsmaktens förvaltningsutbildning. Utredningen redovisades i juni 1969. Huvudpunkterna i förslaget var att utbildningen av officerare (numera regementsofficerare) i förvaltningstjänst skulle äga rum vid militärhögskolan (MHS) i Stockholm medan övrig förvaltningsutbildning skulle genomföras vid en ny, för krigsmakten gemensam förvaltningsskola i Stockholm. Intendenturförvaltningsskolan (IntS) och berörda delar av tygförvaltningsskolan (TygS) föreslogs successivt bli avvecklade.

Remissinstansernas syn på utredningsförslaget gick starkt isär, särskilt i fråga om vilka personalkategorier som borde omfattas av utbildningen, var utbildningen av regementsofficerare skulle äga rum samt vart förvaltningsskolan skulle lokaliseras. 1971 års riksdag beslöt (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) att en eventuell förvaltningsskola skulle lokaliseras till Östersund. Frågan om utbildningens organisation liksom utbildningens innehåll och utformning behövde därför utredas ytterligare. För att genomföra denna utredning bemyndigade Kungl. Maj:t i februari 1971 min företrädare att tillkalla en sakkunnig!.

Den sakkunnige, som antog benämningen krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (KFU; Fö 1971:01), överlämnade i augusti 1974 sitt huvudbetänkande (SOU 1974:51 och 52) Utbildning i förvaltning inom försvaret.

Yttrande över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren — efter hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, chefen för försvarets intendentkår och militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, militärhögskolan, försvarets gymnasieskola, intendenturförvaltningsskolan, försvarets brevskola, civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets centrala arbetarskyddsnämnd, försvarets centrala företagsnämnd, försvarets personalvårdsnämnd, försvarets skolnämnd, Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum, statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalnämnd, statens personalutbildningsnämnd, universitetskanslersämbetet som har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Umeå samt styrelsen för universitetsutbildningen och socialhögskolan i Östersund, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, delegationen för förvaltningsdemokrati, länsstyrelsen i Jämtlands län, Öster- I Organisationsdirektören Folke Nihlfors

3 Riksdagen 1976. I saml Nr 190

sunds kommun, Tjänstemännens centralorganisations statstjäntemannasektion (TCO-S) som har överlämnat ett gemensamt yttrande av Försvarets civila

tjänstemannaförbund, Kompaniofficersförbundet och Plutonsofficersförbun-

det, Statstjäntemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorga-

nisation (SACO) samt Statsanställdas förbund (SF).

I juni 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t min företrädare att tillkalla sak-

kunniga! för att utreda vissa personalfrågor m. m. inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningsområdet. De sakkunniga antog benämningen

1968 års personalkategoriutredning (PKU; Fö 1969:16).

I november 1972 utvidgades utredningens uppdrag till att omfattaäven civil-,

sjukvårds- och fortifikationsförvaltningsområdena. Utredningen överlämnade i augusti 1973 ett delbetänkande (SOU 1973:38) med förslag till grundläggande principer för personalsammansättning och personalutveckling inom

försvarsmaktens förvaltningsverksamhet utom i de delar som hade behandlats i utredningens första delbetänkande (SOU 1972:3) Personal för tyg- och

intendenturförvaltning. Utredningens förslag omfattade även kunskapskrav m. m. som bör ställas på förvaltningspersonalen i skilda fack och funktioner.

I ett tredje delbetänkande (Ds Fö 1974:3), som överlämnades i april 1974, lämnades förslag till principer för personalsammansättning och personal-

utveckling inom facket hälso- och sjukvård. Med detta tredje delbetänkande var utredningens uppdrag slutfört.

Yttrande över de sist avlämnade betänkandena har avgetts av överbefälhavaren -efter hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och chefen för försvarets intendentkår— försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, militärhögskolan, försvarets gymnasieskola, intendenturförvaltningsskolan, civilförsvarsstyrelsen,

försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets centrala arbetarskyddsnämnd,

statskontoret, riksrevisionsverket, statens personalnämnd, statens personalutbildningsnämnd, arbetarskyddsstyrelsen, Statsanställdas förbund (SF), Tjänstemännens centralorganisations tjänstemannasektion (TCO-S) som överlämnat yttranden av Försvarets civila tjänstemannaförbund och Svensk

sjuksköterskeförening samt gemensamt yttrande av Kompaniofficersförbundet och Plutonsofficersförbundet, Statstjänstemännens riksförbund (SR)

samt Sveriges akademikers centralorganisationer (SACO) som bifogat yt-

tranden av Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund och Sveriges farmacevtförbund.

Yttrande har också sänts in av fortifikationsförvaltningens tjänstemanna-

förening och SACO/SR-föreningar.

Nuvarande förvaltningsutbildning

Förvaltningsutbildning av militär personal bedrivs f. n. såväl inom för-

svarets fasta skolorganisation som vid utbildningsanstalter utanför försvaret. IF. d. överdirektören Curt Curtman, ordförande, överdirektören Folke Skoglund och gencraldirektören Lars Ljunggren

Tillfälliga kurser och enskild korrespondensutbildning förekommer också.

Eden fasta skolorganisationen ingår IntS och TygS som båda ligger i Stock-

holmsområdet. Viss förvaltningsutbildning förekommer även vid bl.a. MHIS, arméns underhållsskola(US)iSkövde, försvarets brevskola(FBrevS)och

Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. I den obligatoriska utbildningen till och som officer ingår förvaltningsutbildning i begränsad omfattning. Vid övergång från trupptjänst till för-

valtningstjänst genomgår regementsofficerare en tvåårig vidareutbildning

vid IntS eller TygS. Där får även kompaniofficerare före övergång till förvaltningstjänst vidareutbildning under ca ett år. Plutonsofficerarnas vidareutbildning för förvaltningstjänst har hittills främst bestått av kompaniad-

jutantutbildning vid armén om ca fyra veckor. Utbildning för reservpersonal och värnpliktig personal om två till fem veckor anordnas vid behov.

Den civilmilitära personalens förvaltningsutbildning är f.n. mycket be-

gränsad.

Vidareutbildningen och fortbildningen för civil personal har liten omfatt-

ning. En viss ökning har skett på senare år, bl. a. genom att särskilda ut-

bildningsenheter inrättats vid vissa myndigheter.

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (KFU)

Förslag till förvaltningsutbildning

Förvaltningsbegreppet har inom försvaret en annan innebörd än inom

den offentliga sektorn i övrigt. I förvaltningsreglementet för försvarsmakten anges att förvaltning har till ändamål att tillgodose försvarsmaktens behov

av fast och lös egendom samt andra nyttigheter. Förvaltning är teknisk

och ekonomisk verksamhet som främst rör anskaffning, förvaring m. m. av egendom samt tillhandahållande och redovisning av andra nyttigheter som förplägnad, förläggning m. m.

Den personal som i sin verksamhet är inriktad på förvaltning som den nyss har beskrivits tillhör framför allt de kategorier som ingår i försvarets intendentkår.

KFU har i sitt betänkande använt et vidare begrepp för förvaltning inom försvaret. Med förvaltning avser utredningen den del av statlig förvaltning som utövas av myndigheter inom fjärde huvudtiteln. Utredningen menar

med förvaltningsutbildning inom försvaret den utbildning som gör kurs-

deltagaren lämpad att verka inom någon gren av förvaltningen inom försvaret i dess helhet. Från utredningsuppdraget undantar KFU sådan utbildning som är rent militär. teknisk. medicinsk ete.. om den inte utgör

ett led i den berörda personalens förvaltnings-. underhålls- och miljökun-

nande.

Utredningen redovisar att målgrupperna för förvaltningsutbildning, för-

delade på personalkategorier, utgörs av 3100 militära, 1500 civilmilitära och 25 800 civila tjänstemän. KFU konstaterar vidare att den förvaltnings-

utbildning som genomfördes under utbildningsåret 1972/73 var ojämnt fördelad på kategorierna. För den militära personalen var det ofta fråga om

en omfattande vidareutbildning vid övergång till förvaltningstjänst medan civilmilitär och civil personal främst fick begränsad fortbildning.

Användningen av plutonsofficerare i förvaltningstjänst har ökat beroende

på höjd pensionsålder och organisationsförändringar. Detta medför att ut-

bildningen av denna personalkategori behöver öka.

I sina grundkiggande överväganden framhåller KFU bl. a. att den utveckling som har ägt rum inom det allmänna skolväsendet också har betydelse för förvaltningsutbildningen inom försvaret. Vidare kan en ökad

kapacitet för civil högskoleutbildning i Östersund i framtiden komma att

gynna en samverkan mellan civila och militära utbildningsanstalter där.

Enligt direktiven skulle KFU särskilt beakta möjligheterna att skapa en

integrerad utbildning för samtliga personalkategorier. Utbildning kan enligt utredningen i princip vara integrerad om deltagarna i stort sett har samma utbildningsförutsättningar och om delar av olika kurser stämmer överens.

Översynen av den militära befälsordningen bedöms även ge underlag

för att öka integrationen i utbildningen.

Utredningen anser att principen bör vara att varje förvaltningskurs skall stå öppen för alla, oavsett personalkategori. Härigenom kan utbildningsbehov i viss mån tillgodoses även för anställda som tillhör mycket små målgrupper.

KFU grupperar ämnena inom förvaltningsutbildningen under fyra huvudrubriker, nämligen försvarsspecifika ämnen, personaladministrativa ämnen, förvaltningsadministrativa ämnen och basämnen jämte matcriel- och materielvårdskunskap.

Utredningen behandlar också vissa utbildningstekniska och utbildnings-

metodiska frågor. Utredningen ställer sig bl. a. avvisande till s. k. förpraktik

men förordar en effektivare färdighetsträning. Genom systematiskt genomförd återkommande eller varvad utbildning säkerställs sambandet mellan teori och praktik.

I fråga om förvaltningsutbildningens lönsamhet konstaterar KFU att det

är mycket svårt att bestämma utbildningens produktionsvärde. Enligt ut-

redningen visar dock alla tillgängliga undersökningar att investering i utbildning lönar sig.

De utbildningstekniska och utbildningsmetodiska frågor samt förslag till

förvaltningsutbildning för personal i olika fack och funktioner som utred-

ningen behandlar och redovisar är av sådan art att det ankommer på re-

geringen att ta slutlig ställning till dem. Jag vill dock redovisa huvuddragen

i KFU:s förslag.

För regements- och kompaniofficerare i förvaltningstjänst innebär för-

slagen i huvudsak att nu gällande utbildningsplaner revideras. Utbildningen

för kompaniofficerare i fortifikationstjänst och kameral verksamhet föreslås

också bli reviderad. För äldre plutonsofficerare föreslås bl. a. en grundläggande förvaltningskurs. Den civilmilitära tekniska personalens förvaltnings-

utbildning bör förbättras inom vissa verksamhetsområden. För den stora

målgruppen civil personal innebär förslagen flera nyheter, bl. a. inom anskaffningsverksamheten, förrådstjänsten, verkstads- och underhållstjänsten. Förslagen berör också ekonomipersonal, personal inom fortifikations- och byggnadsförvaltning samt inom kameral och administrativ verksamhet.

Enligt utredningen bör varje nyanställd genomgå introduktionsutbildning om 14 timmar som ett komplement till sedvanlig arbetsplatsintroduktion. Utbildningen böranordnas lokalt och beräknas beröra 2 000-3 000 nyanställda per

år vilket motsvarar ca 5 000 elevdagar.

Den grundläggande befattningsutbildningen och vidareutbildningen fö-

reslås totalt omfatta 40 500 elevdagar per år, varav 4 300 avses genomföras på regional nivå. Därtill kommer fortbildning.

Utredningen anser att det genomsnittliga målet för den civila personalens

och plutonsofficerarnas förvaltningsutbildning kan sättas till lägst fem dagar - varav fortbildning fyra dagar — per anställd och år. Denna målsättning

innebär en inte oväsentlig förbättring, i synnerhet för den civila personalen.

Målet är dock inte högre än genomsnittet förstatsförvaltningen iövrigt men bör anses utgöra ett riktvärde för resursplaneringen. Utredningen föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser

introduktionsutbildning eller introduktion med grundläggande befattnings-

utbildning inom vissa arbetsområden. För centrala kurser talar enligt KFU

att samordning av lärare, lokaler och källmateriel medför lägre kostnader.

Även kravet på enhetlig utbildning talar för centrala kurser. Önskemålen

om en för samtliga personalkategorier så långt möjligt integrerad förvalt-

ningsutbildning bedöms också bäst kunna tillgodoses genom central kurs-

verksamhet. Som följd av detta redovisas inte något alternativ med en till

MHS förlagd förvaltningslinje för regementsofficerare.

De flesta av de föreslagna kurserna är inte bundna till personalkategori. Även de kurser som avses för militär eller civilmilitär personal bör enligt KFU stå

öppna för personal från annan kategori med nödvändiga förkunskaper.

KFU uttalar sig för ett ökat medinflytande från personalens sida vid utbildningsplanering m. m. hos samtliga myndigheter. I framtiden bör ett system utformas med fördröjd kursutvärdering. De anställda bör också ha möjlighet att direkt eller genom sina organisationer föra fram förslag och

synpunkter på kursutformningen och få möjlighet till inflytande på elevurvalsfrågor.

Förslag till organisation för förvaltningsutbildningen

Utredningen har kommit fram till att den föreslagna centralt anordnade utbildningen bör genomföras vid en central utbildningsanstalt som också skall kunna planera och samordna utbildningen — även den som bör bedrivas

regionalt och lokalt.

4 Riksdagen 1976. I saml. Nr 190

Inrättandet av en sådan utbildningsanstalt gör det möjligt att använda

Nera fasta lärare och ger större möjligheter att följa den fortgående utveck-

lingen på olika utbildningsområden. Utredningen anser att hittillsvarande

system med ett stort antal tillfälliga lärare av främst pedagogiska men också administrativa skäl är mindre lämpligt.

Enligt KFU:s mening bör de uppgifter som ankommer på den centrala utbildningsanstalten genomföras av en för försvaret gemensam förvaltnings-

skola. Den bör ha ställning som högskola och benämnas försvarets förvaltningshögskola. Skolan bör i enlighet med 1971 års riksdagsbeslut förläggas till Östersund.

KFU anser att förvaltningshögskolan bör få sådana resurser att den effektivt kan planera och samordna verksamheten samt följa utvecklingen

inom liknande utbildning utanför försvaret. Skolan bör även kunna utföra vissa specialstudier och åtaga sig vissa utredningsuppdrag.

Det finns enligt KFU anledning att pröva olika sätt för elevurval. Ut-

redningen anser att en central urvalsnämnd bör finnas vid förvaltningshögskolan.

Arméns tekniska skola - som jag tidigare har redovisat förslag om — föreslås få ansvaret för funktioner som de två skolorna kan bedriva gemensamt om de lokaliseras tillsammans.

KFU förutsätter att stödfunktioner som telefonväxel, städning, värmecentral, körcentral, vakthållning m. m. sköts av en eventuell framtida gar-

nisonsförvaltning i Östersund.

Med hänsyn till bl. a. resekostnader o. d. bör enligt utredningen inte all central utbildning i förvaltningshögskolans regi genomföras i Östersund. En del av denna utbildning bör lokaliseras till några andra mera permanenta kursorter inom militärområdena. Som kursorter bör väljas platser som är lämpliga med hänsyn till bl. a. kommunikationer och tillgång på lärare och

utbildningsanordningar.

Antalet kursveckor per år i skolans regi beräknas ull 700. KFU räknar med att i genomsnitt 400 av dessa genomförs vid förvaltningshögskolan

i Östersund. Antalet kurser som pågår samtidigt i hela landet beräknas till

17-18 och totalt under året till 425.

Utredningen räknar med att den centralt bedrivna utbildningen vid skolan

kommer att omfatta ca 35 500 Ilektionstimmar, varav ca 10 500 timmar för den centralt bedrivna fortbildningen. De regionala kurserna i skolans regi beräknas kräva 1 500 lektionstimmar. KFU anser att utbildningen i största möjliga utsträckning bör skötas av

hel- eller deltidstjänstgörande lärare som är fast knutna till förvaltnings-

högskolan. Lärare, som är verksamma i högskoleutbildningen och den gym-

nasiala utbildningen i Östersund, bör kunna tas i anspråk för undervisning i vissa ämnen. Det bedöms också som värdefullt om den samlade sakkunskapen hos såväl regionala som lokala, civila och militära myndigheter

i Östersund kan komma försvarets förvaltningsutbildning tillgodo. Genom

en sådan samverkan räknar utredningen med att behovet av tillfälliga lärare och föreläsare kan minskas till [0—-20 7; av det totala behovet av lärare. Utredningen anser således att en stor del av undervisningen i förvaltning kan skötas av civila lärare. Om militär personal anlitas, bör läraruppdraget avse längre tid. De militära lärartjänsterna bör därför inte bli passagetjänster. KFU anser sålunda att en särskild militär lärarkarriär bör övervägas.

Utredningen föreslår 40 veckors nettoläsår och 21 timmars undervisnings-

skyldighet per vecka och lärare. Om insatsen av tillfälliga lärarkrafter sätts till

10 24 behövs 28 1/2 heltidstjänster för lärare. Till detta bör läggas ytterligare några lärartjänster för medverkan i lokal och regional utbildning.

Mot bakgrund av den föreslagna utbildningen bedömer KFU lokalbehovet

till ca 5 400 m?2. Därtill kommer undervisningskök och andel i gymnastiksal och restaurang. I fråga om elevbostäder har utredningen haft kontakt med

företrädare för Östersunds kommun. Ett särskilt serviceorgan föreslås bli inrättat för att hjälpa elever som själva önskar ordna sin bostadsfråga.

KFU anser att den föreslagna förvaltningshögskolan bör ha en fristående

ställning direkt under regeringen. Skolans ledning bör utövas av en styrelse,

en elevurvalsnämnd och en skolchef. Styrelsen bör bestå av nio personer,

av vilka skolchefen är en. Samtliga bör förordnas av regeringen som också utser ordförande och vice ordförande. En av styrelseledamöterna föreslås

representera statens personalutbildningsnämnd, tre företräda de statsanställ-

das huvudorganisationer LO, SACO/SR och TCO, en de anställda vid skolan

samt de övriga försvarets myndigheter. I elevurvalsnämnden föreslås utöver skolchefen — ordförande — ingå tre ledamöter som utses av styrelsen. Två

av dessa föreslås företräda personalorganisationerna. Utredningen föreslår

att skolan utöver ledningen organiseras på tre enheter, nämligen en ad-

ministrativ enhet, en utvecklingsenhet och en utbildningsenhet.

Utredningens förslag till skolorganisation i stort framgår av följande figur.

KFU:s förslag till organisation i stort av försvarets förvaltningshögskola

Styrelse

flevurvals-

nämnd

Skolchef

| I

Administra- Utvecklings- Utbildnings-

tiv enhet enhet enhet

Personalbehovet vid fullt utbyggd organisation beräk nas till ca 43 personer. För administrativa funktioner som är gemensamma med arméns tekniska skola tillkommer ca 28 tjänstemän, av vilka mellan 40 och 50 ". kan beräknas

komma på förvaltningshögskolans andel.

Kostnadsberäkningar

Fortifikationsförvaltningen har uppskattat investeringsbehovet för att bygga den föreslagna förvaltningshögskolan till totalt ca 20 milj. kr. Härtill kommer ca 2 milj. kr. för inredning och inventarier samt del av vissa kost-

nader för investeringar som är gemensamma för förvaltningshögskolan, arméns tekniska skola och Norrlands artilleriregemente. De sammanlagda årliga kostnaderna för den centralt bedrivna verksamheten beräknas uppgå till 15,3 milj. kr. För den regionala och lokala fortbildningen redovisar ut-

redningen tre alternativ. Kostnaderna härför beräknas till 7, 9,4 resp. 11,7

milj. kr. Underlaget för beräkningarna är dock enligt utredningen i vissa delar osäkert.

De totala årliga kostnaderna uppgår i det av utredningen som lägst angivna alternativet till 22,3 milj. kr. och för övriga alternativ till 24,7 resp. 27 milj. kr. Jämfört med nuvarande utbildningskostnader innebär utredningens förslag en ökning. Utredningen framhåller dock att de nuvarande kostnaderna,

som anges till ca 5,5 milj. kr. för budgetåret 1972/73, är för lågt beräknade.

De innefattar nämligen inte lärarlöner annat än i ett fåtal fall och kursomkostnaderna redovisas som synnerligen låga på grund av brister i redovisningssystemet. Elevernas rese- och traktamentskostnader ingår inte heller eftersom dessa f.n. betalas av elevernas egna myndigheter.

De redovisade kostnaderna är beräknade i pris- och löneläge 1973.

Genomförande

KFU:s förslag att inrätta en försvarets förvaltningshögskola innebär att

förvaltningsutbildningen vid IntS och TygS kan avvecklas. Den kvartermästarutbildning som f. n. genomförs vid US i Skövde föreslås bli flyttad

till förvaltningshögskolan och ingå i intendentutbildningen för regements-

officerare. Utredningen föreslår att utbildning i fortifikationstjänst för plutons- och kompaniofficerare flyttas till förvaltningshögskolan. Samtidigt aktualiseras frågan om att flytta även regementisofficerarnas motsvarande ut-

bildning till skolan. Denna utbildning sker f. n. vid MHS. Frågan bör utredas

särskilt. Den föreslagna ökningen av främst den lokalt bedrivna fortbildningen medför att förvaltningshögskolan behöver genomföra denna eller

biträda med utbildning av lärare m. m. Utredningen bedömer att myndigheternas egna organ för personalutbildning inte kan slopas eller minskas vid en utökad central förvaltningsutbildning. Detta bör dock utredas särskilt.

KFU föreslår vissa övergångsåtgärder för tiden mellan beslut om att inrätta

förvaltningshögskolan och den tidpunkt då skolan kan utnyttjas effektivt.

Enligt utredningen bör bl. a. åtgärder vidtas för att minska eftersläpningen

i den civila personalens utbildning. Kursernas utformning m. m. vid IntS bör anpassas till de kursförslag utredningen har lagt fram. IntS bör vidare

genomföra den utbildning som enligt förslaget bör sättas igång innan förvaltningshögskolan står färdig.

Utredningen redovisar även ett antal frågor som har aktualiserats under ' utredningsarbetet och som bör utredas närmare, bl. a. administrativ utbild-

ning av högre chefer och personaltjänstutbildning inom försvaret.

Utredningen anser att vissa övriga frågor bör utredas av en särskild nämnd bestående av sju ledamöter. I nämnden föreslås IntS bli representerad. Tre ledamöter bör utses av personalorganisationerna. Nämnden bör enligt ut-

redningen få möjlighet att bedriva viss försöksverksamhet. Vidare föreslås att nämnden får i uppdrag att utarbeta bl. a. förslag till instruktion, budget m. m. för skolan. Den bör även få ta i anspråk viss personal som kan om-

placeras från intendentkårstaben.

Remissyttrandena

Förslag till förvaltningsutbildning

Rcemissinstanserna delar i stor utsträckning KFU:s uppfattning att en sam-

ordning och utökning av förvaltningsutbildningen inom försvaret är an-

gelägen. De allmänna principerna för förvaltningsutbildningens framtida utformning och omfattning biträds till stora delar. Att förbättra utbildningsbetingelserna för den civila och den civilmilitära

personalen är enligt flera remissinstanser angeläget.

I vissa fall anser dock remissinstanserna att utredningens förslag måste

arbetas om. Sålunda avstyrker överbefälhavaren och chefen för armén att utredningens förslag läggs till grund för beslut. Chefen för marinen anser att omfattningen av den utbildning som behöver brytas loss ur sitt försvarsgrenssammanhang är överskattad och att behandlade utbildningsproblem till stor del faller inom ramen för det arbete som pågår för att utforma en ny befälsordning. Chefen för flygvapnet anser att förvaltningsutbildningen

bör ges fastare former i den takt som resurser kan avdelas. Statens per-

sonalutbildningsnämnd framhåller att utvecklingen går mot ökad samordning mellan de centrala utbildningsinsatanserna.

Flertalet av de militära remissinstanserna framhåller att det vid sidan

av utökad utbildning finns andra angelägna behov som kräver ökad andel

av försvarsmaktens resurser. Man anför också att det inte har kommit fram att

brister i förvaltningsutbildningen skulle vara gränssättande för det produktionsresultat som försvarets myndigheter uppnår.

Utredningen anses inte i ullräcklig grad hava betraktat sambandet mellan

förvaltningsverksamheten och underhållstjänsten. Det hävdas att många anställda måste ha omfattande kunskaper i underhållstjänst för att på ett ända-

målsenligt sätt kunna utföra sitt arbete i förvaltningsverksamheten.

Överbefälhavaren, chefen för armén och chefen för intendenturförvaltningsskolan anser att utredningen har överskattat värdet av den s.k. vertikala

integrationen i utbildningen. Man framhåller värdet av att främst anställda i högre befattningar får en utbildning som är samordnad med och påverkad av de högre stabs- och tekniska utbildningslinjerna. Försvarets materielverk och riksrevisionsverket anser att samordningen mellan högre förvaltnings-

utbildning och högre taktisk-teknisk utbildning bör utredas ytterligare. Riksrevisionsverket, SF. TCO-S. skolöverstvrelsen och försvarets skolnämnd ser po-

sitivt på förslagen om integrering. : Flera remissinstanser berör frågor om målgruppsbestämning, kravnivåer, modeller för kurs- och ämnesplaner m. m.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att man inte generellt kan utgå från att utbildningsinsatser är lönsamma, vilket utredningen har gjort.

Flera remissinstanser framhåller att man vid ett genomförande av KFU:s

förslag måste beakta det utredningsarbete som genomförs av den under hösten

1974 tillsatta utredningen om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation. I samband därmed framförs att utbildning som genomförs i försvarsmaktens regi bör vara sådant som inte kan erhållas inom

det allmänna undervisningsväsendet eller genom kurserm. m.somiövrigtanordnas utanför försvaret. Försvarets rationaliseringsinstitut Och statens personalnämndanser dock att nämnda utredning inte hindraratt beslut fattasom den försvarsspecifika utbildningen. Statskontoret anser att principbeslut i enlighet med utredningens förslag bör anståiavvaktan på resultaten av utredningen om statlig personalutbildning. De delar som kan genomföras utan att binda den utredningen bör genomföras snarast i samråd med statens personalutbildningsnämnd. Avvikande uppfattning till förmån för utredningens förslag anmäldes av fyra av de fem som deltog i den slutliga handläggningen av statskontorets yttrande. Riksrevisionsverketanser att nämnda utredningsarbete inte hindrar att K FU:s förslag genomförs. Den samordning som behövs kan ske successivt.

Ett genomgående drag i remissinstansernas syn på kursförslagen är att den

kartläggning och systematiscering som utredningen har gjort är värdefull. De

utbildnings- och kurspaket som KFU redovisar utgören sammanställning som kan ligga till grund för fortsatta bedömningar och överväganden.

Remissinstanserna betonar att det är nödvändigt att myndigheterna bereds tillfälle att fortlöpande påverka utbildningens innehåll och omfattning.

Flertalet remissinstanser bekräftar önskvärdheten av utökad utbildning.

Utredningens förslag anses emellertid vara så omfattande att de i vissa av-

seenden inte bör genomföras eller bör ses som mål först på lång sikt. Över-

befälhavaren pekar på att flera av de föreslagna kurserna saknar motsvarighet

i dag. Utökningen anses inte vara tillfredsställande analyserad.

Deav KFU angivna riktvärdena för resursplaneringen för fortbildningen och de olika alternativen vid kostnadsberäkningarna har föranlett uttalanden från

flertalet remissinstanser att någon norm för fortbildningens framtida omfattning inte bör fastställas. Man framhåller att utredningen inte har konkreta för-

slag till innehåll i denna utbildning och att fortbildningen först och främst ären angelägenhet för den myndighet som personalen tillhör.

Överbefälhavaren och chefen för marinen motsätter sig att den högre intendentutbildningen flyttas till Östersund. Den högre förvaltningsutbildningen bör i stället bedrivas vid MHS på grund av utbildningens nära sam-

band med den högre taktiska och tekniska utbildning som bedrivs där.

Samma ståndpunkt intas av chefen för militärhögskolan och chefen för intendenturförvaltningsskolan. Chefen för försvarets intendentkår och försvarets materielverk har lik nande synpunkter och anser att det bör utredas ytterligare om inte en förvaltningslinje för regementsofficerare bör inrättas vid MHS.

Viss del av regementsofficerarnas förvaltningsutbildning bör enligt chefen

för armén och chefen för intendenturförvaltningsskolan även i fortsättningen

bedrivas vid US. Huvuddelen av övrig förvaltningsutbildning som nu sker vid IntS och

delvis vid TygS samt kurser som genomförs vid försvarets materielverk bör enligt överbefälhavaren och chefen för marinen förläggas till en Östersundsavdelning av MHS. Också försvarets materielverk anser att den övriga

förvaltningsutbildningen bör förläggas till Östersund genom att IntS och

TygS omlokaliseras. Chefen för försvarets intendentkår anser att annan för-

valtningsutbildning än regementsofficersutbildning bör lokaliseras till Frösunda. Försvarets rationaliseringsinstitut anser att en förvaltningslinje och en facklin-

je bör inrättas vid MHS och lokaliseras till Östersund.

Överbefälhavaren och chefen för marinen motsätter sig den föreslagna un-

dersökningen om förutsättningarna för att lokalisera den högre fortifika-

toriska utbildningen till Östersund. I likhet med chefen för armén, fortifikationsförvaltningen, chefen för militärhögskolan och SR anser dessa myndigheter att den fortifikatoriska utbildningen för regementsofficerare även i

fortsättningen bör genomföras vid MHS. Militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde biträder utredning-

ens förslag att förlägga fortifikatorisk utbildning för kompani- och plutonsoffi-

cerare till Östersund. Den fortifikatoriska utbildningen för civil personal bör genomföras lokalt. Enligt fortifikationsförvaltningen kan det ifrågasättas om inte den fortifikatoriska utbildningen för plutonsofficerare bör genomföras av och vid fortifikationsförvaltningen för att säkerställa att utredningen blir helt aktuell. TCO-S anseratt lokaliseringen av den fortifikatoriska utbildningen bör ut-

redas ytterligare. Eventuellt bör utbildningen förläggas till Stockholm.

Statens personalutbildningshämnd anser att centrala kurser bör anordnas endast som komplement till annan utbildning. Nämnden framhåller också att de lokala utbildningsresurser som f.n. finns inte kan reduceras om ut-

redningens förslag genomförs. Kritik mot den föreslagna centraliseringen av vissa kortare kurser anförs av chefen för intendenturförvaltningsskolan som också anser att lokaliseringen

av vissa kurser bör utredas särskilt. Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller

att det kan finnas behov av att en fack myndighet i viss utsträckning anordnar

kurser, även om utredningens förslag genomförs.

Den utbildning som kan bli aktuell för det av personalkategoriutredningen

föreslagna underhållsbefälet bör enligt försvarets rationaliseringsinstitut för-

läggas till Skövde, där trängutbildning av betydande omfattning redan sker.

Försvarets personalvårdsnämnd och försvarets skolnämnd delar KFU:s syn på värdet av ökat personal- och elevinflytande på utbildningsplancring och

elevurval. TCO-S noterar med tillfredsställelse utredningens positiva inställning till vidgat personalinflytande. Försvarets centrala företagsnämnd biträder utredningens syn på vidgat medinflytande vid utbildningsinventering. Skolöverstyrelsen anser att utredningens önskemål om vidgat elevinflytande

är särskilt angeläget.

Förslag till organisation för förvaltningsutbildningen

Utredningens förslag om en gemensam utbildningsanstalt för förvaltnings-

utbildningen biträds av skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län. Östersunds kommun, TCO-S och försvarets skolnämnd.

Flera av de övriga remissinstanserna har tillstyrkt ett inrättande men med vissa förbehåll. Sålunda tillstyrker chefen för flygvapnet förslaget under förutsättning att utvecklingen sker stegvis. Statens personalnämnd förutsätter att skolan skall ingå som en del i den statliga administrativa utbildningen,

att skolan är öppen för all administrativ personal och att utbildningen är

allmäninriktad. SF förutsätter att tyngdpunkten läggs på generella utbild-

ningsinsatser, medan statens personalutbildningshämnd förutsätter att utbildningen främst blir yrkesinriktad för försvarsmaktens speciella behov.

Chefen för försvarets intendentkår, försvarets civilförvaltning och statskontoret (utom reservanterna) anser att ställning inte bör tas i avvaktan på resultatet av utredningen om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation.

Överbefälhavaren anser att det ännu inte finns tillräckligt underlag för

att ta ställning till frågan om att inrätta en gemensam skola i Östersund. Utredningens förslag behöver först ses över. För delar av den föreslagna utbildningen bör en Östersundsavdelning till MHS inrättas. Vissa av re-

missinstanserna — bland dem försvarets rationaliseringsinstitut. försvarets materielverk, riksrevisionsverket och militärhögskolan — godtar i stort principen om en gemensam utbildningsanstalt men lägger som tidigare nämnts fram al-

ternativa organisationsförslag. Dessutom anser dessa instanser att vissa frågor behöver utredas ytterligare.

Chefen för intendenturförvaltningsskolan framhåller att det finns mindre

kostnadskrävande alternativ än det som utredningen har föreslagit. Alter-

nativet att förstärka nuvarande organisation bör undersökas.

KFU:s mening att den föreslagna förvaltningsskolan bör ha ställning som

högskola delas inte av överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, statens personalutbildningshämnd och SR. Chefen för flygvapnet biträder däremot utredningens förslag att skolan ges ställning av högskola. Försvarets skolhämnd

tarinteställning i namnfrågan men konstaterar att utbildningen i många stycken är av högskolekaraktär. Statens personalnämnd anser att utbildningsplaner som berör personaladministrativa ämnen inom försvarets förvaltningsutbildning bör utarbetas i sam-

råd med statens personalnämnd, som också bör medverka i lärarutbildningen. Statens personalutbildningsnämnd anser att det är angeläget att dess kompetens och undervisningsmaterial utnyttjas. Riksrevisionsverket stöder dessa tankar och anser att utbildningen bör samordnas med statens personalutbildningsnämnd och statens personalnämnd. Försvarets personalvårdsnämnd framhåller det angelägna i att personalvårdsverksamheten blir tillgodosedd.

Vikten och behovet av utbildningssamverkan behandlas av flera remiss-

instanser. Överbefälhavaren är positiv till en samverkan om denna kan gynna

försvaret. Statens personalutbildningsnämnd finner att det föreslagna samarbetet med socialhögskolan beträffande den personaladministrativa utbild-

ningen är mindre realistiskt. Skolöverstyrelsen tillstyrker däremot den föreslagna samverkan mellan förvaltningshögskolan, arméns tekniska skola, so-

cialhögskolan, universitetsutbildningen i Östersund och det kommunala skolväsendet. Även universitetskanslersämbetet är positivt till förslagen utbild-

ningssamverkan och framhåller särskilt möjligheten att samutnyttja lärare och lokaler. Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig positiv till en eventuell medverkan av länsstyrelsens personal i utbildningen. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum tillstyrker förslagen om samverkan.

Militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde biträder den före-

slagna samlokaliseringen med arméns tekniska skola. Försvarets rationalisSeringsinstitut anser att ytterligare lokaler kan integreras med arméns tekniska

skola. Fortifikationsförvaltningen framhåller att lämnat förslag till byggnadsprogram innebär en omfattande samordning mellan arméns tekniska skola

och förvaltningshögskolan.

Utredningens förslag beträffande lärare och lärartjänster vid förvaltnings-

högskolan omfattar bl. a. inrättande av en militär lärarkarriär för förvaltningsområdet. Överbefälhavaren och chefen för armén avstyrker en sådan

särskild karriär. Enligt försvarets materielverk bör lärare förordnas för be-

gränsad tid. Försvarets civilförvaltning och riksrevisionsverket menar dock att en övergång till heltidstjänstgörande lärare är önskvärd. Även TCO-S fram-

5 Riksdagen 1976. I saml. Nr 190

håller att de militära lärartjänsterna inte bör bli s. k. passagetjänster. Skol-

överstyrelsen tar upp KFU:s förslag till system för fortbildning av fasta lärare vid skolan och tillstyrker förslaget i detta hänseende. Försvarets rationaliseringsinstitut och chefen för intendenturförvaltningsskolan

tar upp frågan om antalet tjänster vid förvaltningshögskolan. Rationaliseringsinstitutet anser att antalet fasta tjänster bör begränsas till 20. Chefen

för intendenturförvaltningsskolan anser i stället att det av utredningen beräknade lärarbehovet är för lågt och att ytterligare nio tjänster bör till-

komma. Militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde framhåller att försvarsområdesförbandet (1 5) behöver viss personalförstärkning i olika funktioner för att kunna ta förvaltningsansvaret för skolorganisationen. Stif-

telsen Gällöfsta kurscentrum biträder utredningens förslag till ökat utnyttjande

av civila lärare. Denna mening delas inte av chefen för armén som har erin-

ringar mot ett alltför stort utnyttjande av civil personal. Enligt hans mening

bör huvuddelen av personalen vara militär.

Chefen för intendenturförvaltningsskolan anser att utredningens förslag i fråga om lokaler innebär att skolan inte blir tillräckligt stor för den föreslagna utbild-

ningen. Försvarets rationaliseringsinstitut anser att skolanläggningen inte bör inrymma något utbildningskök, eftersom den utbildning som har föreslagits ske

i detta inte kan anses vara specifik för försvaret. Universitetskanslersämbetet framhåller möjligheterna att samutnyttja lokaler. Östersunds kommun anför att

lämpliga tomter finns för ett eventuellt elevhotell.

Överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet samt cheferna för försvarets intendentkår, militärhögskolan och intendenturförvaltningsskolan

anser att den föreslagna förvaltningshögskolan bör lyda under överbefäl-

havaren. SF delar inte denna åsikt utan ansluter sig till KFU:s förslag att skolan bör lyda under regeringen. Riksrevisionsverket anser att frågan om skolans ställning bör utredas ytterligare.

Enligt KFU:s förslag bör förvaltningshögskolan ledas av en styrelse som

utses av regeringen. Överbefälhavaren och chefen för marinen avstyrker att en styrelse inrättas. Överbefälhavaren anser dock att ett råd av intressenter

kan inrättas senare. Försvarets civilförvaltning och TCO-S tillstyrker att en

styrelse inrättas. Såväl försvarets centrala företagsnämnd, försvarets personal-

vårdnämnd som SR biträder utredningens förslag beträffande personalre-

presentation 1 styrelsen.

Statens personalutbildningsnämnd tillstyrker att representant för nämnden skall ingå i styrelsen. Försvarets rationaliseringsinstitut anser att skolan bör

ha en styrelse under överbefälhavaren och framhåller att myndigheternas inflytande i styrelsen bör säkerställas. Chefen för flygvapnet framhåller att

försvarets myndigheter bör ha ett dominerande inflytande på ledningsfunk-

tionen m. m. Enligt försvarets materielverk behöver överbefälhavarens och pro-

gram-, produktions- och fackmyndigheternas inflytande på organisationen m. m. utredas ytterligare.

Överbefälhavaren, chefen för armén och chefen för marinen anser att skolan

bör ha en militär chef.

Kostnadsberäkningar

Överbefälhavaren anser att de ekonomiska uppskattningar som utredning-

en har gjort är så osäkra att de inte kan ligga till grund för åtgärder enligt

utredningens förslag. Överbefälhavaren anser också att omlokaliseringen till Östersund är ett regionalpolitiskt beslut och att medel för investeringar och

ökade driftkostnader bör tillföras utanför försvarsmaktens ekonomiska ram.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att investeringskostnaderna är underskattade och att inrättande av den Östersundsavdelning till MHS, som institutet föreslår, väsentligen är ett omlokaliseringsprojekt. Rationaliseringsinstitutet anser vidare att försiktighet bör iakttas vid insats av ekonomiska

resurser i Östersund. En viss ökning av driftkostnaderna i förhållande till

de nuvarande vid IntS och TygS är dock motiverad. Fortifikationsförvaltningen bedömer att investeringskostnaderna är något högre än de 20 milj. kr. som har angetts i utredningen. Riksrevisionsverket anser att utredningen klart har påvisat nödvändigheten av en ökad satsning på förvaltningsutbildning. Effekten därav bör leda ull besparingar som väl uppväger den beräknade kostnadsök-

ningen.

Genomförande

KFU föreslår att en särskild nämnd inrättas för att genomföra förslagen.

Överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för försvarets intendentkår och för-

svarets materielverk anser att de övergångsåtgärder som behövs bör genomföras av överbefälhavaren. Chefen för försvarets intendentkår anser dess-

utom att övergångsåtgärderna kan begränsas till försöksverksamhet vid IntS.

Flera remissinstanser tillstyrker i likhet med 7TCO-S att den av KFU

föreslagna nämnden inrättas. Dessutom berörs särskilda frågor om nämnd-

dens sammansättning och arbete.

Personalkategoriutredningen (PKU)

Grundläggande överväganden

PKU anser att personalsammansättningen med avseende på utnyttjandet av militär, civilmilitär och civil personal för olika slag av uppgifter i allmänhet är väl avvägd. Utredningen har dock funnit vissa skäl för att i ökad omfattning ta i anspråk civil personal inom vissa arbetsområden.

Utredningen anför att det är angeläget att utvecklingsmöjligheterna för

personalen vidgas. Fri konkurrens bör i största möjliga utsträckning föreligga om tjänsterna. Den civila personalens utvecklingsmöjligheter är ojämna och

i många fall begränsade. PKU föreslår att de principer utredningen har föreslagit för personalsam-

mansättningen i materielverket skall tillämpas inom hela försvarsmaktens förvaltningsverksamhet i central instans. Dessa principer innebär att

= tjänster behövs för såväl civil som civilmilitär och militär personal,

—- huvuddelen av tjänsterna bör vara civila,

—- behovet av aktuellt militärt miljökunnande måste tillgodoses genom att myndigheten disponerar exklusiva tjänster för kårbunden personal,

—- de kårbundna tjänsterna bör av myndigheten själv kunna placeras enligt

föreliggande behov av aktuellt miljökunnande vid olika enheter, - inga alternativa tjänster bör förekomma, | — chefstjänsterna bör vara civila, dock med rätt för kårbundna tjänstemän

som innehar sådana tjänster att i vissa fall stå kvar i sina personalkårer.

Även för personalsammansättningen i regional, lägre regional och lokal

instans föreslår utredningen principiella riktlinjer. Dessa innebär att

—- förvaltningsorganisationen måste innehålla personal från alla tre per-

sonalkategorierna,

— tjänster med arbetsuppgifter — även potentiella — som kräver betydande militärt miljökunnande skall besättas med kårbunden personal,

—- tjänster i fredsorganisationen, som främst syftar till att säkerställa tillgång på förvaltningskunnig kårbunden personal vid mobilisering och krig, vid behov bör kunna flyttas,

—- strävan från bl. a. kostnadssynpunkt måste vara att genom omfördelning

av såväl aktuella som potentiella arbetsuppgifter begränsa behoven av den speciellt utbildade kårbundna personalen,

— alternativa tjänster inte skall förekomma.

PKU framhåller att utbildning och personalplacering måste bygga på fri-

villighet. Utbildningsplaneringen måste prioriteras. Stor hänsyn måste tas till de enskilda tjänstemännens förutsättningar och önskemål. Föreskrif-

terna om de ekonomiska villkoren, som f. n. är något olika för olika grupper, bör ses Över.

Utredningen anser att dess studier visar att mycket olikartade befordringsförhållanden råder inom olika delar av förvaltningsorganisationen.

Inom ett arbetsområde av viss enhetlig typ och med en likartad, inte alltför liten personaluppsättning bör enligt utredningen finnas det antal arbetsledare på olika nivåer som krävs för ett fullgott arbetsresultat. Även

om detta antal varierar med hänsyn främst till lokala förhållanden bör den enskildes möjligheter till befordran inom viss typ av arbete i princip vara ungefär lika på samma nivåer oberoende av försvarsgren, fack eller myn-

dighet.

Utredningens förslag

PKU lämnar förslag om personalsammansättning (utom vid försvarets materielverk) och personalutveckling inom alla de fack och funktioner som ingår i förvaltningsverksamheten.

Till detta kommer vissa förslag om organisationstillhörighet, rekrytering

och personalutveckling för den kårbundna personalen. Bland utredningens

förslag kan nämnas att underhållsorganisationen vid arméförbanden föreslås

bli förstärkt genom vidareutbildning av kompani- och plutonsofficerare till

s. k. underhållsbefäl. De sammanlagda kostnaderna för att genomföra utredningens förslag — inkl. förslagen beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen — beräknas till

20 milj. kr. Till detta kommer utbildningskostnaderna. Värdet av de intäkter

som har kunnat uppskattas uppgår enligt utredningen till 50-100 milj. kr. per år.

PKU framhåller att huvuddelen av dess förslag utgörs av principer som

det ankommer på myndigheterna att tillämpa. Utredningens förslag bör

genomföras successivt. De bör tillämpas i samband med bl. a. pågående

omorganisation i regional och lokal instans. Denna väntas medföra bl. a.

att 300 militära och civilmilitära tjänster förs över från förvaltnings- till

utbildningssidan.

Remissyttrandena

Remissinstanserna biträder i stor utsträckning utredningens allmänna

överväganden liksom den grund utredningen har byggt upp för sina ställ-

ningstaganden och förslag. Bl. a. överbefälhavaren riktar dock erinringar mot

att utredningen inte tillräckligt har beaktat kravet på effektivitet i krig. Han

vill liksom chefen för armén inte godta att civil personal tas i anspråk i

ökad omfattning eftersom kravet på att kunna utnyttja personalen såväl

i fredsorganisationen som i krigsorganisationen är starkt. Chefen för marinen anser att marinens förhållanden bör studeras ytterligare och att detta bör

ske i samband med arbetet att åstadkomma en ny befälsstruktur.

Riksrevisionsverket och försvarets civila tjänstemannaförbund är positiva till ökat ianspråktagande av civil personal, medan försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstvrelse anser att detta bör ske endast på begränsade områden och med återhållsamhet. Försvarets rationaliseringsinstitut och SR anser att en ökning av den civila personalen är olämplig med hänsyn till den genomförda pensionsåldershöjningen för militär personal. Kompani- och plutonsofficersförbunden anser att kategoribytena rycker under grunden för det

befattningsunderlag som togs fram vid avtalen om pensionsåldershöjningarna. Om förslagen genomförs kan detta medföra att förbunden måste säga upp dessa

avtal.

Betydelsen av en bättre utbildningsplanering bekräftas av remissinstanserna. De av utredningen föreslagna principerna för personalsammansättning biträds i stort av remissinstanserna. Erinringar riktas dock mot att myndighet skall kunna placera kårbunden personal. Detta bör ske endast under medverkan av personalkårchef.

Försvarets civila tjänstemannaförbund biträder vad utredningen har anfört

om relationstal mellan antalet anställda i en viss nivå och närmast högre,

medan flertalet av de övriga remissinstanserna är negativa till dessa tan-

kegångar.

Övriga förslag som utredningen har lagt fram har föranlett skiftande reaktioner från de myndigheter som är närmast berörda. I vissa fall anser man att det behövs ytterligare utredning.

Flera av myndigheterna anser att utredningen i fråga om de ekonomiska

konsekvenserna har överskattat de kostnadsbesparande effekterna av sina

förslag. Det framhålls också att åtskilliga av de vinster utredningen har

räknat med redan har utnyttjats.

Föredraganden

Inledning

I mars 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt överbefälhavaren att utreda krigsmaktens förvaltningsutbildning och lämna förslag till organisation av denna.

Utredningsresultatet redovisades i juni 1969.

Mot bakgrund av de synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen och 1971 års riksdags beslut (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196)

att lokalisera en eventuell förvaltningsskola för försvaret till Östersund fick min företrädare i februari 1971 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

en sakkunnig med uppdrag att utreda och komma in med förslag till förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten och dess organisation. Den sakkunnige som antog benämningen krigsmaktens förvaltningsutbildningsut-

redning (KFU) överlämnade i augusti 1974 sitt huvudbetänkande (SOU 1974:51 och 52) Utbildning i förvaltning inom försvaret. Betänkandet har re-

missbehandlats.

I juni 1968 fick min företrädare Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa personalfrågor m. m. inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningsområdet. De sakkunniga som antog benämningen 1968 års personalkategoriutredning (PKU) fick i november 1972 sitt upp- "drag utvidgat till att omfatta även civil-, sjukvårds- och fortifikationsförvaltningsområdena. De sakkunniga avlämnade i augusti 1973 betänkandet (SOU 1973:38) Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet och i april

1974 betänkandet (Ds Fö 1974:9) Personal för hälso- och sjukvård inom

krigsmakten. Betänkandena har remissbehandlats.

Förslagen från PKU är av sådan art att de i detta sammanhang inte kräver riksdagens medverkan. I det följande behandlar jag därför huvudsakligen

KFU:s förslag.

Nuvarande ordning

Förvaltningsutbildning av militär personal bedrivs f.n. främst vid in-

tendenturförvaltningsskolan (IntS) och tygförvaltningsskolan (TygS) som båda ligger i Stockholmsområdet. Viss förvaltningsutbildning förekommer

även vid bl. a. militärhögskolan (MHS), arméns underhållsskola (US), försvarets brevskola (FBrevS) och Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Vid över-

gång från trupptjänst till förvaltningstjänst finns — främst vid IntS och TygS

— olika kurser för vidareutbildning för de olika kategorierna av militär personal. Den civilmilitära personalens förvaltningsutbildning är mycket begränsad. Även vidareutbildning och fortbildning av civil personal har liten

omfattning.

Förslag till förvaltningsutbildning

KFU har kartlagt målgrupperna för förvaltningsutbildning. Undersökningen visar att 85 96 av de anställda inom försvarsmaktens förvaltningsorga-

nisation är civila. Trots detta är försvarets egen förvaltningsutbildning främst

inriktad på att tillgodose utbildningsbehovet för militär personal. Utred-

ningen påtalar hittillsvarande brister i utbildningen av den civila personalen

och framhåller också att vidgad användning av plutonsofficerare i förvalt-.

ningstjänst kommer att leda till att utbildningen för denna personalkategori behöver öka. Vidare anser utredningen att förvaltningsutbildningen behöver moderniseras, effektiviseras och breddas.

I likhet med flertalet remissinstanser delar jag utredningens uppfattning att en systematisering och samordning av utbildningen är angelägen. Sam-

tidigt instämmer jag dock i den uppfattning som bl. a. överbefälhavaren

har gett uttryck för, nämligen att de resurser som kan sättas in på utbildningens område måste vägas mot andra angelägna behov.

Jag vill i likhet med PKU understryka att det är angeläget att skapa goda ut-

vecklingsmöjligheter för främst den civila personalen. I detta sammanhang är

utbildningsaspekten särskilt viktig eftersom överbefälhavaren har fått i uppdrag att minska antalet anställda inom försvarsmakten. Utöver vad jag har anfört om personalutvecklingsmöjligheterna för främst den civila personalen kräver PKU:s betänkanden inte några ställningstaganden från min sida i detta sammanhang.

KFU och flera remissinstanser konstaterar att utvecklingen inom det allmänna utbildningsväsendet har betydelse för försvarets förvaltningsutbildning och att det finns förutsättningar för samverkan dem emellan i Östersund och på andra orter. Jag delardenna uppfattning ochanserattalla möjlig-

heter till samverkan bör tas till vara.

Utredningen understryker att varje förvaltningskurs bör stå öppen för alla oavsett personalkategori. Utredningen har även beaktat möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier. I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen och TCO-S delar jag uppfattningen att utbild-

ningen i så stor omfattning som möjligt bör vara integrerad för olika ka-

tegorier och olika nivåer. Med beaktande av vad bl. a. överbefälhavaren haran-

fört om integration av utbildningslinjer på samma nivå vill jag dock framhålla att integration i flera fall kan ske först på längre sikt.

Utredningen tar i sina grundläggande överväganden också upp frågor om målgruppsbestämning, modeller för kurs- och ämnesplaner, mål- och delmålsformuleringar m. m. I det fortsatta arbetet bör de synpunkter som flera av remissinstanserna har lämnat på dessa frågor beaktas.

Sedan KFU avlämnade sitt betänkande har en utredning om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation tillsatts. Flertalet remissinstanser anser att även försvarsmaktens förvaltningsutbildning kan komma att påverkas av denna utrednings arbete och de förslag som den kan komma att lägga fram. Jag delar denna uppfattning.

Jag förordar sammanfattningsvis att förvaltningsutbildningen stegvis utvecklas i den riktning som KFU har föreslagit. Den utbildning som bedrivs inom försvarsmakten bör vara inriktad på att ge utbildning som inte lämpligen kan erhållas inom det allmänna utbildningsväsendet. Över innehållet i förvaltningsutbildningen bör överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och övriga programmyndigheter liksom fackmyndigheterna ha inflytande. Innehållet i kurser och kursplaner m. m. bör bestämmas med beaktande av synpunkter från bl.a. statens personalutbildningsnämnd.

Utredningens kursförslag är av sådan art att det ankommer på regeringen att fatta de beslut som behövs. Jag tar därför bara upp några av huvuddragen i KFU:s förslag.

För regements- och kompaniofficerare i förvaltningstjänst innebär förslagen i huvudsak att nu gällande utbildningsplaner ses över. Utbildningen för kompaniofficerare i fortifikationstjänst och kameral verksamhet föreslås också bli reviderad. För äldre plutonsofficerare föreslås bl. a. en grundläggande förvaltningskurs. För den civilmilitära tekniska personalens förvaltningsutbildning föreslås förbättringar inom vissa områden. För civil personal innebär förslagen flera nyheter, bl. a. för personal inom anskaffningsverksamheten och förrådstjänsten.

Remissinstanserna anser att den kartläggning och systematisering som utredningen har gjort är värdefull och kan ligga till grund för fortsatta överväganden. Jag instämmer i dessa synpunkter.

I fråga om utbildningens omfattning anser utredningen att varje nyanställd bör genomgå introduktionsutbildning om 14 timmar som komplement till sedvanlig arbetsplatsintroduktion. Antalet kursdeltagare i föreslagen grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning för militär, civilmilitär och civil personal beräknas uppgå till ca 2 370 per år. Utredningen föreslår att utbildningen administreras dels centralt, dels regionalt och lokalt. Vidare anser utredningen att det genomsnittliga målet för den civila personalens och plutonsofficerarnas förvaltningsutbildning kan sättas till lägst fem dagar per anställd och år. Härav avses fyra dagar för fortbildning.

Utredningens förslag beträffande introduktionsutbildning och viss grundläggande befattningsutbildning som skall genomföras regionalt eller lokalt innebär en viss utökning. Remissinstanserna ser i stort positivt på förslagen under förutsättning att utbildningen får anpassas till lokala förhållanden.

Jag anser att utredningens förslag bör genomföras men anpassas efter de

särskilda förhållanden som kan finnas inom vissa fack, funktioner och myndigheter.

Den centralt administrerade grundläggande befattningsutbildning som KFU föreslår är avsevärt större än nuvarande utbildning av detta slag. Flera remissinstanser anser att omfattningen är för stor. Jag förordar att utredningens

förslag genomförs i huvudsak avseende de deltar där motsvarande utbildning finns i dag och med en begränsad utökning främst inom områdena anskaffnings- och förrådsverksamhet. I iikhet med flertalet remissinstanser anser jag att en norm för vidareutbildningens omfattning inte bör fastställas. Jag är inte heller beredd att förorda att föreslagen centralt administrerad och centralt eller regionalt

genomförd fortbildning genomförs. |

Enligt min mening bör sålunda utredningens förslag beträffande utbildningens omfattning och inriktning genomföras med den begränsningen att

nya eller väsentligt utökade utbildningar inte anordnas annat än i mycket

begränsad omfattning. Planeringen bör inriktas så att en fortsatt utveckling

inte försvåras. Även inom de områden där jag inte har funnit skäl att biträda utredningens förslag förekommer redan nu viss utbildning. Denna utbild-

ning bör i fortsättningen bedrivas med de modifieringar som kan föranledas

av att vissa av utredningens förslag på andra områden genomförs. Utredningen föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser

introduktionsutbildning eller introduktion med grundläggande befattnings-

utbildning inom vissa arbetsområden. Alla centralt anordnade kurser be-

höver dock inte förläggas till samma plats.

Mot bakgrund av riksdagens tidigare nämnda beslut utgår utredningen

från att den centralt anordnade utbildningen till övervägande del skall genom-

föras i Östersund. Jag förordar i huvudsak i enlighet med utredningens förslag och med hänsyn till riksdagens beslut att den centralt administrerade grundläggande befattningsutbildningen och vidarcutbildningen lokaliseras till Östersund. I viss utsträckning bör dock kurser kunna anordnas även på andra orter. Övrig utbildning, introduktionsutbildning och viss grundläggande befattningsutbildning, bör genomföras regionalt och lokalt.

Flera av remissinstanserna har erinringar mot utredningens förslag att lokalisera även den tvååriga regementsofficersutbildningen för intendenter

till Östersund. För egen del vill jag erinra om att jag tidigare har understrukit

vikten av att utbildningen integreras oavsett personalkategoritillhörighet. Mot bakgrund av detta anserjag attäven den högre intendentutbildningen börloka-

liseras till Östersund. Beträffande den s. k. kvartermästarutbildningen som f.n. genomförs vid US i Skövde anser jag i likhet med chefen för armén

att den t.v. bör ligga kvar där.

I anslutning till utredningens förslag att lokalisera utbildningen i fortifikations- och byggnadsförvaltning för plutons- och kompaniofficerare samt civil personal till Östersund har frågan aktualiserats om inte även den vid

MHS bedrivna fortifikationstekniska utbildningen av regementsofficerare skulle kunna lokaliseras till Östersund. Utredningen föreslår att denna fråga utreds i särskild ordning. Jag biträder detta förslag.

KFU uttalar sig för ett ökat medinflytande från personalens sida vid utbildningsplanering m. m. hos samtliga myndigheter. De anställda bör också ha möjlighet att direkt eller genom sina organisationer föra fram förslag och synpunkter på kursutformningen. De anställda bör vidare enligt KFU få möjlighet till inflytande på elevurvalsfrågor. Remissinstanserna tillstyrker istort utredningens förslag. Föregen del finner jag det angeläget att personalens möjligheter till inflytande beaktas när utbildningen organiseras.

Förslag till organisation för förvaltningsutbildningen

Utredningen föreslår att den centrala utbildningen skall genomföras i regi av en för försvarsmakten gemensam utbildningsanstalt. Den föreslås ha ställning som högskola och benämnas försvarets förvaltningshögskola. I enlighet med det tidigare nämnda beslutet av 1971 års riksdag utgår utredningen från att skolan förläggs till Östersund. Flera av remissinstanserna tillstyrker att en gemensam utbildningsanstalt för förvaltningsutbildning inrättas. Några tillstyrker med vissa förbehåll eller lägger fram alternativa förslag.

Vad utredningen har anfört och vad som har kommit fram vid remissbehandiingen har övertygat mig om att det är lämpligt att inrätta en gemensam utbildningsanstalt för försvarsmaktens förvaltningsutbildning. Jag förordar således att en för försvarsmakten gemensam förvaltningsskola inrättas. I enlighet med 1971 års riksdagsbeslut bör skolan förläggas till Östersund.

Mitt ställningstagande innebär i stort att IntS och TygS förvaltningsdel omlokaliseras från Stockholmsområdet till Östersund. Med hänsyn till försvarsmaktens övriga skolbenämningar föreslår jag att skolan benämns försvarets förvaltningsskola.

Den administrativa verksamheten skall enligt KFU:s förslag bedrivas gemensamt med den tidigare föreslagna arméns tekniska skola. Vissa gemensamma stödfunktioner bör skötas av en eventuell framtida garnisonsförvaltning i Östersund. Remissinstanserna tar i detta sammanhang upp flera olika frågor. |

Även jag anser att den administrativa verksamheten bör samordnas med arméns tekniska skola. I enlighet med KFU:s förslag bör denna skola få ansvaret för de gemensamma funktionerna. Enligt min mening är det emellertid inte nu nödvändigt att ta ställning i frågor som rör förvaltningsskolans funktioner. Vad remissinstanserna haranfört bör dock kunna beaktas i förberedelsearbetet. KFU beräknar att i genomsnitt 425 kurser perår skallanordnas av förvaltningsskolan, varvid 17-18 kurser skulle pågå samtidigt under läsåret. Antalet kursveckor per år i skolans regi beräknas till 700. Av dessa skulle 400 förläggas till skolan.

Omfattningen av den till Östersund lokaliserade utbildningen blir mot

bakgrund av vad jag tidigare har anfört om utbildningens totala omfattning mindre än i KFU:s förslag. Till en början bör utbildningen i Östersund omfatta

ca 25 000 clevdagar eller omräknat till kursveckor ca 280. Den lokalt och regionalt bedrivna förvaltningsutbildningen kommer att uppgå till ca 10 000 elevdagar, vilket motsvarar ungefär 100 kursveckor. Härtill kommer den

utbildning som f.n. genomförs och som inte omfattas av de föreslagna

ändringarna.

KFU beräknar personalbehovet vid skolan till ca 43 heltidstjänster. För- Svarets rationaliseringsinstitut anser att utredningen har överskattat behovet av fasta tjänster för lärare, medan chefen för intendenturförvaltningsskolan

anser att lärarkraftsbehovet är för lågt beräknat. Mitt tidigare ställningstagande till omfattningen av centralt anordnade kur-

ser vid förvaltningsskolan i Östersund innebär att jag inte kan tillstyrka utredningens förslag till personaluppsättning oförändrat. Tillfälliga lärare bör

kunna anlitas i något större omfattning än utredningen har förordat. Jag

utgår därför från att skolans lärar- och administrationspersonal skall omfatta ca 25 personer.

Utredningen föreslår vidare att en särskild lärarkarriär bör skapas för militära förvaltningsspecialister som anlitas som lärare. Förslaget avstyrks av

bl. a. överbefälhavaren. Flera remissinstanser framhåller dock att de militära

lärartjänsterna bör tillsättas för längre tid och inte bli passagetjänster.

Med hänvisning till de numera antagna kommenderingsprinciperna för officerare är jag inte beredd att ta upp frågan om cen särskild militär lärarkarriär till prövning. Jag anser dock att lärartjänster för militär personal

inte bör tillsättas för så korta perioder att undervisningen därigenom blir lidande. Ä

KFU beräknar lokalbehovet mot bakgrund av den föreslagna kursomfattningen i Östersund till ca 5 400 m?. Utredningen har vidare haft kontakt med företrädare för Östersunds kommun beträffande anskaffning av elev-

bostäder. KFU förutsätter att avtal träffas med kommunen i denna fråga.

Östersunds kommun anför att det finns lämpliga tomter för ett elevhoteli.

Jag anser att lokalbehovet kan minskas bl.a. med hänsyn till att jag har förordat begränsningar i den utbildning som skall genomföras i Östersund. Östersunds kommun har redovisat alternativa lösningar av elevbostadsfrågan och förklarat sig beredd att medverka till att lösa denna. Jag utgår

därför från att ett positivt samarbete mellan Östersunds kommun och berörda

myndigheter kan lösa elevbostadsfrågan på ett tillfredsställande sätt.

K FU:s förslag innebäratt skolan ställs direkt under regeringen. Utredningen

föreslår att skolan under en styrelse och en chef organiseras på en administrativ

enhet, en utvecklingsenhet och en utbildningsenhet. KFU:s förslag till skolorganisation kräver ft. n. inte något ställningstagande från min sida. De alternativ till intern organisation som har förts fram vid remissbehandlingen bör övervä-

gas närmare i förberedelsearbetet: Vissa frågor bör emellertid behandlas redan

nu. Överbefälhavaren och andra militära myndigheter förordar att förvalt-

ningsskolan antingen ställs direkt under överbefälhavaren eller att skolan underställs MHS som en avdelning i Östersund.

Enligt min mening bör försvarets förvaltningsskola ha en självständig ställning, bl. a. med hänsyn till att skolans utbildningsverksamhet är avsedd även för personal som inte är underställd överbefälhavaren. Vidare kommer skolan att behöva samverka med andra utbildningsorgan. Förvaltningsskolan

bör därför utgöra en självständig myndighet inom försvarsmakten.

Skolan bör enligt KFU ledas av en styrelse som utses av regeringen och

består av nio personer. Remissinstanserna lämnar skilda synpunkter på utredningens förslag till styrelse och anser att bl.a. försvarets myndigheter och personalorganisationerna måste få sitt inflytande på ledning m. m. säkrat.

Förvaltningsskolan bör enligt min mening ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsen bör bestå av en ordförande och åtta ledamöter. I styrelsen bör även ingå representanter för de anställdas organisationer.

Utredningen har framhållit att höga kvalifikationskrav måste ställas på

skolchefen. Vissa remissinstanser framför att skolchefen bör vara militär.

Jag anser att urvalsmöjligheterna vid tillsättandet av denna chefsbefattning inte bör begränsas.

Utredningen redovisar ett investeringsbehov som i prisläge februari 1973 uppgår till ca 20 milj. kr. Till detta kommer ca 2 milj. kr. för inredning

och inventarier. I sitt remissyttande över KFU:s förslag uttalar fortifikationsförvaltningen att totalkostnaderna för förvaltningsskolan blir något högre än 20 milj. kr.

Överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut anser att inrät-

tandet av skolan i huvudsak är ett omlokaliseringsprojekt. Överbefälhavaren anser därför att kostnaderna för investeringar och ökade driftkostnader inte bör belasta försvarsmaktens ekonomiska ram.

Fortifikationsförvaltningens bedömning av investeringskostnaderna grun-

dar sig på utredningens oförändrade förslag. Eftersom jag har förordat en

viss minskning av undervisningen vid skolan torde investeringskostnaderna kunna begränsas.

Beträffande finansieringen av de investeringar som behövs för skolan får jag hänvisa till vad jag har anfört i prop. 1975:1 (bil. 6 s. 38 och 285). Uttalandet innebär att den del av investeringarna för skolan som avser om-

lokalisering bör finansieras utanför den militära utgiftsramen. Utredningen beräknar att de årliga kostnaderna för den centralt bedrivna

verksamheten uppgår till 15,3 milj. kr. För den regionala och lokala utbildning som avser fortbildning redovisar utredningen tre alternativ. Kostnaderna för dessa beräknas till 7, 9,4 resp. 11,7 milj. kr. De totala årliga

kostnaderna för centralt, regionalt och lokalt bedriven förvaltningsutbildning

skulle i det av utredningen som lägst angivna alternativet därmed uppgå till 22,3 milj. kr. och för övriga alternativ till 24,7 resp. 27 milj. kr. Hittillsvarande utbildningskostnader per år anges till ca 5,5 milj. kr. men de är en-

ligt KFU troligen för lågt beräknade. Med den av mig tillstyrkta omfattningen av utbildningsverksamheten blir de årliga driftkostnaderna lägre än vad utred-

ningen har beräknat.

Mina ställningstaganden innebär att förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten nu får ungefär samma omfattning och inriktning

som hittills. Mitt förslag att inrätta en försvarets förvaltningsskola innebär

att IntS och förvaltningsdelen av TygS kan avvecklas. Övriga konsekvenser

bör utredas särskilt. KFU föreslår en rad övergångsåtgärder för tiden mellan beslut om att

inrätta förvaltningsskolan och den tidpunkt då skolan kan utnyttjas effektivt. Under denna tid som beräknas till fem år bör kompletterande utredningar

göras och viss försöksverksamhet bedrivas. Enligt utredningen behöver bl. a.

åtgärder snarast vidtas för att minska eftersläpningen beträffande bl. a. den

civila personalens utbildning. IntS föreslås övergångsvis bli utnyttjad för

sådan utbildning. Utbildningen bör sättas igång innan förvaltningsskolan

står färdig att överta verksamheten.

Två av de kompletterande frågor som KFU har aktualiserat har utred-

ningen själv behandlat och nyligen redovisat i ett särskilt betänkande (SOU

1976:15). Dessa frågor gäller den administrativa utbildningen av högre chefs-

tjänstemän och personaltjänstutbildningen inom försvaret.

De övriga frågorna berör bl. a. integreringsproblem, stadieindelning och

former för lärar- och annan samverkan. KFU föreslår att dessa spörsmål

utreds av ett särskilt organ som också bör få möjlighet att bedriva viss försöksverksamhet. Regeringen bör för ändamålet tillsätta en nämnd bestående av sju ledamöter. Nämnden föreslås bl. a. få i uppdrag att utarbeta förslag till instruktion m. m. samt komma in med förslag till budget.

I likhet med de flesta remissinstanserna anser jag att ett särskilt organ bör tillsättas för att göra de kompletterande utredningar som behövs till

dess att förvaltningsskolan i Östersund kan ta över utbildningsverksam-

heten. Jag ämnar i annat sammanhang föreslå regeringen att tillsätta en organisationskommitté för förberedelsearbetet och i samband därmed när-

mare precisera kommitténs uppgifter och sammansättning. Som ett första steg bör IntS ombildas till försvarets förvaltningsskola den

I juli 1977. Försvarets förvaltningsskola bör flyttas till Östersund under

år 1981 samtidigt som arméns tekniska skola. Förvaltningsskolan bör kunna

vara helt inrättad år 1982. Det bör ankomma på regeringen att besluta om och vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation av förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten, 2. besluta att en försvarets förvaltningsskola organiseras den 1 juli 1977, 3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehåll Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping ...sssssssssssr ere 2 INledNiNZ. ssoraseereerrerrererrrrer er rer rer tess sees sr ss sta 2 Nuvarande flyghistorisk museiverksamhet ..ssssosssssssss os 3 De sakkunnigas fÖrSlåg ...sssssseesesserrerre rer sse reses es osa 3 RemisSyttraNAenad ..osossosssoerersessrerrer rese rese rss ere ess 7 Föredraganden ..sssssoeeseerrsrerrsrer ser r rer sr terra es reses 11 Hemställafl...s.ssssesssererer reser reser ere rr rer rr reser er era 13 Inrättande av en arméns tekniska skola . ...ssssossesersrsr rr r ere rea 14 Inledning. .soosereerereererrererer ere rer ere teras rer rs e rs ena 14

FÖredrägandenh...sessseserersererserrer ert rr rer tre tres sees 28 Hemställaf ssssssosssererrererresrrerrere ers rr ere reses sea 32

INIedNiNg. ssooseoreeeererrerrrrrereer rr e ere rr rss rester sea 33 : Nuvarande förvaltningsutbildning. ...sossosserrrsseser ere resa 34

RemisSsyllrandenNa .sssssssrerserrererrrrerre rr rss rr r rr rs rss 41 Personalkategoriutredningen(PKU) sssssssssssssr ss rss reser sa 47 RemisSyttråndena .sssssssosserersesrerrrr rer rr ers rer ere ss sa 49 FÖredragandenhl...ssosoeserererrrrrrrer rer rer rskr rr rr ser rs rs 50 Hemställafl osssossocoreressrrrrerss rer ere rer srt ere ser res s a 58

Gotab, Stockholm 1976 50.301