Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om vattenförbund. Vatten- förbunden skall genom vattenvärdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vatten. Det är främst frågan om underhållet av vattendragen som motiverar en lag- stiftning om samverkan mellan alla berörda vattenintressen. Vattenför- bunden bör även kunna ägna sig åt återställningsåtgärder samt vatten- reglering och reeipientkontroll.

Den som enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen har medgivits rätt att inverka på vattenförhållandena inom vattenförbunds verksamhets- område skall enligt propositionen i princip vara medlem i vattenförbun- det. Kommun får alltid ingå som medlem i vattenförbund.

Vattenförbund får enligt propositionen inte bildas, om de som kan vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbild- ningen och har beaktansvärda skäl för det. Detta s.k. opinionsvillkor gäller inte om behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

Fråga om bildande av vattenförbund skall enligt propositionen prövas vid förrättning. Förrättningsman förordnas av länsstyrelsen. Vid förrätt- ningen skall bl.a. bestämmas andelstal för fördelning mellan medlem- marna av kostnaderna för förbundets verksamhet.

Mot förrättningsutlåtandet kan enligt propositionen anföras besvär hos vattendomstol. Angår besvären fråga om förbundsbildning, verksam- hetens inriktning eller verksamhetsområdets avgränsning skall vatten- clomstolen med eget yttrande hänskjuta frågan till regeringens avgörande. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen föreslås få besvärsrätt i dessa frågor. i övriga frågor föreslås vanlig domstolsprövning.

Riksdagen 19755'76. ] saml. Nr 215

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 215

kJ

I propositionen föreslås vidare vissa ändringar i vattenlagen för att underlätta genomförandet i vattenförbundens regi av sådana åtgärder som kräver vattenrättslig prövning.

I propositionen föreslås även att länsstyrelsen får vissa befogenheter att agera enligt vattenlagcn när underhållet av dammar eftersätts så att försummelsen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 215 3

1 Förslag till _ Lag om vattenförbund Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 åEnligt denna lag kan bildas sammanslutning (vattenförbund) med uppgift att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvärdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Fråga om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning.

2 åFör vattenförbund bestämmes verksamhetsområde. Detta skall av- gränsas efter vad som är lämpligt med hänsyn till förbundets ändamål samt de geografiska och hydrologiska förhållandena.

Medlemskretsen

3 % Den som enligt. vattenlagen (1918: 523) eller miljöskyddslagen (1969: 387) eller äldre lag har medgivits rätt att inverka på vattenbe— skaffenheten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsom— rådet skall vara medlem i förbundet. Detta gäller även den som inverkar på vattenförhållandena efter medgivande som avses i 10 å andra stycket eller 17 å andra stycket miljöskyddslagen.

Den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan att det föreligger fall som avses i första stycket skall vara medlem i förbundet, om hans medlemskap är av särskild betydelse för förbundets verksamhet.

Har någon som enligt första eller andra stycket skall vara medlem i förbundet av särskilt skäl motsatt sig medlemskap, får han stå utanför förbundet, om dess verksamhet ej avsevärt försvåras därigenom.

Kommun samt sammanslutning av fiskerättsägare får ingå som med- lem i vattenförbund, även om skyldighet icke föreligger enligt första el- ler andra stycket. '

Villkor för förbundsbildning

4 åVattenförbund får bildas endast när det är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att samverkan i sådan form sker för att främja utnyttjandet av vattnet inom verksamhetsområdet.

5 % Vattenförbund får ej bildas, om de som kan vara medlemmar i för- bundet mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har beak- tansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som är mest beroende av förbundets tillämnade verksamhet.

Första stycket gäller-icke, om behovet av förbundsbildning är synner- ligen angelägct från allmän synpunkt.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 215 4

Vattenförbunds verksamhet

6 % Vattenförbund skall planlägga och utöva sin verksamhet på sådant sätt att förbundets ändamål vinnes utan oskälig kostnad. Därvid bör samråd äga rum med de myndigheter som beröres av frågan. Verksam- heten får omfatta flera verksamhetsgrenar.

Förbundet skall i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemen- samma bästa. Varje medlems enskilda intressen skall även beaktas i skä- lig omfattning.

7 g” Vattenförbund får ej driva verksamhet som är främmande för dess ändamål.

Verksamhet som kan beräknas draga lägre sammanlagd kostnad, om medlemmarna svarar för den var för sig, får ej drivas av förbundet med mindre väsentliga fördelar vinnes därigenom.

Fördelning av kostnader

8 % För att täcka de allmänna förvaltningskostnaderna kan förbundet uttaga förbundsavgift av medlemmarna." Förbundsavgift fastställes på förbundsstämma.

9 % Kostnaderna för verksamhet eller verksamhetsgren fördelas mellan medlemmarna efter andelstal. Andelstalen bestämmes efter vad som är skäligt med hänsyn främst till vars och ens nytta eller intresse i övrigt av verksamheten eller till den omfattning i vilken han inverkar på vatten- förhållandena.

lx'an medlem genom egen åtgärd för sin del vinna ändamålet med verksamheten eller verksamhetsgrenen till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom, om hans andelstal bestämmes efter de grunder som anges i första stycket, skall detta förhållande beaktas i skälig mån.

För medlem som har vunnit inträde'i förbundet med stöd av 3 5 sista stycket får ej bestämmas högre andelstal än han har medgivit.

Påkallande av förrättning IOS Förrättning enligt denna lag påkallas genom ansökan till länssty- relsen om förordnande av förrättni.ngsman I ansökan skall anges vilket vattenområde som avses.

Rätt att påkalla förrättning tillkommer den som kan vara medlem 1 vattenförbundet.

Länsstyrelsen får utan ansökan upptaga fråga om förordnande av för- rättningsman, om länsstyrelsen anser att behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt. '

'.l1_ %Förrättningsman förordnas av'länsstyrelsen. Om det är lämpligt fin länsstyrelsen även förordna biträdande förrättningsman. Förrätt- nin—.:sman och biträdande förrättningsman skall aga den kunskap och er- farenhet som uppdraget kräver.

innan förordnande meddelas, kan länsstyrelsen fordra" att sökanden ställer säkerhet för förrättningskostnaden.

Mot beslut av länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman eller biträdande förrättningsman föres talan hos kammarrätten genom besvär.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 215 5

Förrättning

12 & I fråga om förrättning enligt denna lag skall bestämmelserna i vat- tenlagen (l9l8: 523) om syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8 kap. gälla i tillämpliga delar, i den mån ej annat följer av vadlnedan sägs.

13 åVid förrättningen biträdes förrättningsman av två gode män. Sak- kunnigt biträde får icke förordnas. Med synemän förstås i denna lag förrättningsmannen, biträdande förrättningsman och gode männen. Synemännen skall erhålla ersättning i enlighet med föreskrifter som teddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

14 % Som sakägare enligt denna lag anses de som kan vara medlemmar i vattenförbundet. Sakägare har icke rätt till ersättning för bevakande av sin talan vid förrättning.

Förrättningsmannen skall utreda vilka som kan vara medlemmar i förbundet.

15 åKungörelse som avses i 10 kap. 38% vattenlagen (1918: 523) skall utfärdas, om det ej är uppenbart obehövligt. I kungörelsen skall anges det vattenområde som avses.

Förrättningsmannen skall, om det ej är uppenbart obehövligt, för- ordna aktförvarare som avses i 10 kap. 39 % vattenlagen.

16 gUnderrättelse om tid och ställe för förrättningen skall i god tid före första sammanträdet delges den som skall vara medlem i förbundet enligt 3 & första stycket samt, i den mån förrättningsmannen anser det lämpligt, den som kan antagas skola vara medlem i förbundet enligt 3 5 andra stycket. Att delgivning icke skett, utgör ej hinder för sammanträ- det.

Underrättelse som avses i första stycket skall alltid sändas till veder- börande kommun samt till sammanslutning av fiskerättsägare som är känd för förrättningsmannen.

Vid kallelse till nytt sammanträde får första och andra styckena till- lämpas i stället för bestämmelsen i 10 kap. 65 å andra stycket vattenla- gen (1918: 523) om delgivning med samtliga sakägare.

17 5 Endast den som har delgivits underrättelse om förrättningen eller kallelse till nytt sammanträde eller som kommit tillstädes utan att sådan delgivning skett får anslutas som medlem i förbundet.

Föreligger för någon hinder mot medlemskap enligt första stycket och anser synemännen sannolikt att han enligt 3 % skall anslutas som med- lem, skall kallelse till nytt sammanträde delges honom.

18 åFörrättningsmannen skall vid behov samråda med de myndigheter som beröres av förrättningen.

19 & Vid förrättningen skall synemännen utreda, huruvida hinder före- ligger mot förbundsbildning. Finnes sådant hinder föreligga, skall sync- männen med besked därom meddela beslut om förrättningens avslu- tande.

20 & Möter ej hinder mot förbundsbildning, bör synemännen verka för att sakägarna träffar överenskommelse i tvistiga frågor. Sådan över- enskommelse gäller dock endast om synemännen anser den vara lämp-

• Sida 6
•  Original

Prnp. 1975/76: 215 ., 6

lig. Innehållet i överenskommelse skall framgå av protokollet över för- rättningen.

21 åFinne r synemännen att vattenförbund skall bildas, skall de 1 utlå- tande meddela beslut därom. Utlåtandet skall innehålla uppgifter om vattenförbundets verksamhet och verksamhetsområde samt om medlem- mar och andelstal.

22 åFramlägger synemännen förslag till utlåtande som avses i 10 kap. 68% vattenlagen (1918: 523), skall avskrift av förslaget sändas till sta- tens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

Avskrift av det slutliga utlåtandet med däri intagen besvärShänvisning skall sändas till naturvårdsverket och länsstyrelsen.

23 % Sedan förrättningen slutligt prövats, skall samtliga handlingar sän- das till statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket skall föra en förteckning över alla vattenförbund.

24 % Förrättningskostnaderna skall, om beslut om förbundsbildning meddelas, fördelas mellan medlemmarna efter vad som är skäligt.

Avslutas förrättningen utan att beslut om förbundsbildning meddelas, skall förrättningskostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena, om icke särskilda omständigheter föranleder att betalnings- skyldighetcn fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om länsstyrelsen utan ansökan har förordnat förrättningsman, svarar staten för de kostnader som skulle ha åvilat en sökande.

Av gift som avses i 11 kap. 95 & vattenlagen (1918: 523) skall ej utgå

Domstolsprövning m. m. 25 & I fråga om talan mot beslut eller åtgärd vid förrättning enligt denna lag gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i vattenlagcn (1918: 523) om besvärsmål, som angår syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap.

Angår besvären fråga om medlemskap eller andelstal, gäller"vad som i 11 kap. 53 å och 89 å andra stycket vattenlagen föreskrives för det fal- let att besvären angår fråga om värdet på båtnad eller ersättning.

Kungörelse som avses i 11 kap. 87 & vattenlagcn skall ej införas i Post- och Inrikes Tidningar. I stället för att införas i ortstidning får kungörelsen delges varje sakägare. Kungörelsen jämte avsk1ift av be- sv.irsll..11dlingalna skall tillställas statens naturvardsverk och länssty— 1elsen.

26 % Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen får föra talan mot beslut i fråga om förbundsbildning, verksamhetens inriktning eller verksam- hetsområdets avgränsning.

27 fåAngår besvär fråga som avses i 26 å,- skall vattendomstolen med eget yttrande hänskjuta frågan till regeringens avgörande.

Vattenförbunds organisation m. m.

28 5 Har i laga ordning bestämts. att vattenförbund skall bildas, skall medlemmarna vid sammanträde utse styrelse och antaga stadgar.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 215 7

29 åSammanträde som avses i 28 & hålles av förrättningsmannen. I öv- rigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om bildande av samfällig- hetsförening i lagen (1973: 1.150) om förvaltning av samfälligheter. Därvid skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vat- tendomstol och vad som föreskrives om förrättning enligt anläggningsla- gen (1973: 1149) i stället gälla förrättning enligt denna lag.

30 & Stadgar för vattenförbund skall ange

1. förbundets firma, vilken skall innehålla ordet vattenförbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte, _

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta ordinarie förbundsstämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till förbundsstämma skall ske och andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot" denna lag eller annan författning.

31 åStadgarna skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. In- nan sådan fastställelsc skett och anmälan om styrelseval gjorts hos läns- ' styrelsen, kan förbundet 'ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldig- heter.

Beslut om ändring av förbundets stadgar skall genast underställas länsstyrelsen för fastställelse. Beslutet får ej tillämpas, innan det har fastställts.

Ändras styrelsens sammansättning, skall anmälan därom göras hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall föra förteckning över vattenförbund. Förteck- ningen skall innehålla uppgiftcr om styrelsens sammansättning.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt första eller andra stycket föres hos kammarrätten genom besvär. '

32 % Styrelse för vattenförbund skall bestå av en eller flera ledamöter och ha sitt säte inom län där förbundet har sitt verksamhetsområde. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara styrelseledamot.

33 ?; I fråga om vattenförbund gäller i övrigt i tillämpliga delar 31 & första stycket, 32—38, 40—43, 45—47 55, 48 & första, andra och tredje styckena, 49—51 åå, 525 första stycket, 53 och 54 %% samt 67% andra och tredje styckena lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Dock skall vad som föreskrives om fastighetsdomstol i stället gälla vat- tendomstol. Talcrätt som avses i 53 & nämnda lag tillkommer ej inneha- vare av särskild rätt i fastighet.

34 % När enligt 29 eller 33 & talan skall föras hos vattendomstol, gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i vattenlagcn (1918: 523) om 'stäm- ningsmål.

Verkan av ändrade förhållanden m. m.

35 å lnträder, sedan fråga som behandlats vid förrättning enligt denna lag slutligt avgjorts, ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 21.5 8

frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana för- hållanden inträtt, får ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgöran- det föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid ut- gått. '

36 % Överenskommelse mellan samtliga medlemmar i vattenförbund har samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkännes av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar enligt 11 &. Skall ny medlem anslutas till förbundet, fordras dessutom att denne har biträtt överenskommelsen.

Avskrift av förrättningsmannens beslut skall sändas till statens natur- vårdsverk och länsstyrelsen. Sedan beslutet har vunnit laga kraft, skall samtliga handlingar sändas till naturvårdsverket.

37 % Upplöses vattenförbund eller avvecklas viss verksamhetsgren, äger 62 och 65 ååå samt 67 & tredje stycket lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter motsvarande tillämpning.

38 & Är någon på grund av 3 5 första eller andra stycket medlem i vat- tenförbund och övergår rättighet som ligger till grund för hans med- lemskap till ny innehavare, skall denne därmed vara medlem i den för- utvarande rättighetshavarens ställe och vara bunden av beslut som har fattats enligt denna lag. I fråga om den nye medlemmens förpliktelser gentemot förbundet äger dock 445 lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter motsvarande tillämpning. .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom föreskrives i fråga om vattenlagen (1.918: 523)1

dels att i rubriken före 4 kap. 17 5 samt i 1 kap. 8 och 14 åå, 2 kap. 3 och 8 åå, 10 ä 2 och 4 mom., 20 5 3 mom., 40 och 44 55, 47 5 2 mom., 60 ä, 3 kap. 11, 15, 16 och 28 55, 4 kap. 5 5, 6 5 2 mom., 8, 14, 15

1 Senaste lydelse av 6 kap. 3 & 1, 2 och 3 mom., 9 och 10 55. 10 kap. 1—4, 11, 14 och 30 55 1919: 425, 3 kap. 8 &, 5 kap. 3, 11 och 12 55, 7 kap. 61 &, 10 kap. 32 & 1 och 3 mom., 41 5, 4254 1 mom., 78 5, 11 kap. 85 och 96 55, 13 kap. 175 1920: 459, 10 kap. 53 och 77 åå, 11 kap. 94 5 1941: 614, 14 kap. 25 1944: 87, 1 kap. 14% 1948: 479, 4 kap. 11 & 1949: 664, 10 kap. 76 &, 12 kap. 2 5 och 13 kap. 5 å 1954: 122, 2 kap. 8 & och 10 ä 2 och 4 mom. 1954: 124, 3 kap. 14 &, 6 kap. 11 ä, 7 kap. 62 &, 11 kap. 46 &, 66 ä 2 mom. och 67 & 1952: 235, 11 kap. 165 1955: 226, 7 kap. 39 & 1961: 48, 11 kap. 35 ä 2 mom. 1961: 548, 2 kap. 44, 64—66 och 68 äe", 13 kap. 14 5 och 14 kap. 6 & 1964: 110, 10 kap. 43 5 1967: 340, 2 kap. 35 ä, 8 kap. 33, 40, 41 och 45 åå, 10 kap. 32 & 4 mom., 44, 68 och 74 55, 11 kap. 59 & 1969: 393, 6 kap. 27 &, 11 kap. 35 5 1 mom. och 36 & 1969: 396, 4 kap. 6 & 2 mom. 1970: 1009, rubriken före 4 kap. 17 5 samt 2 kap. 20 5 3 mom. och 47 & 2 mom., 3 kap. 11, 13,16 och 28 åå, 4 kap. 10 och 17—20 55, 7 kap. 46 &, 10 kap. 42 & 3 mom., 11 kap. 1, 3 och 9 så, 27 & 6 mom., 34 tj, 35154 mom., 42, 72, 73 och 99 åå, 14 kap. 5 & 1 mom. 1971: 531, 7 kap. 36 och 45 åå, 10 kap. 33 5 1971: 1048, 2 kap. 40 och 60 5.5 1972: 722, 2 kap. 3 &, 4 kap. 5, 8,9,12,14 och 15 55, 10 kap. 21 och 57 åå, 11 kap. 48 (& och 62 ä 2 mom. samt 14 kap. 3 ;S 1974: 273.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76: 215 9

och 17—20 åå, 5 kap. 3, 11 och 12 åå, 6 kap. 3 å 2 mom., 9 och 27 åå, 7 kap. 39, 45 och 46 åå, 10 kap. 1 och 30 åå, 32 å 1, 3 och 4 mom., 33 å, 42 å 3 mom., 76 å, 11 kap. 1, 3, 9 och 16 åå, 27 å 6 mom., 42, 72, 73, 96 och 99 åå, 1.2 kap. 2 å, 13 kap. 5 och 17 åå, 14 kap. 5 å 1 mom. ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regering- en” i motsvarande form, '

dels att i 2 kap. 35, 64, 65, 66 och 68 åå, 3 kap. 13, 14 och 17 åå, 4 kap. 19 å, 6 kap. 3 å 1 och 3 mom., 11 och 27 åå, 7 kap. 36, 45, 61 och 62 åå, 8 kap. 33, 40, 41 och 45 åå, 10 kap. 2, 3, 4, 11, 14, 33 och 41 åå, 42 å 1 mom., 43, 44, 53, 68, 74, 77 och 78 åå, 11 kap. 34 å, 35 å 1. 2 och 4 mom., 36, 46, 48 och 59 åå, 66 å 2 mom., 67, 85 och 94 åå, 13 kap. 14 och 17 åå, 14 kap. 5 å 1 mom., 6 och 8 åå orden ”Konungens befallningshavande” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”länssty- relsen” i motsvarande form,

dels att i rubriken före 4 kap. 9 å samt i 1 kap. 14 å, 3 kap. 8 å, 4 kap. 9—12 åå, 6 kap. 10 å, 10 kap. 11, 21, 41 och 57 åå, 11 kap. 34 å och 62 å 2 mom., 14 kap. 2 och 3 åå ordet ”kronan” i'olika böjnings- former skall bytas ut mot ”staten” i motsvarande form,

dels att 2 kap. 9, 15, 31, 33, 34 och 36 åå, 3 kap. 10 å, 6 kap. 28 och 29 åå, 7 kap. 7, 13 och 19 åå, 10 kap. 52 och 81 åå, 11 kap. 37 å samt 14 kap. 10 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 9 å2

Kronan eller kommun äge rätt Staten, kommun eller vatten- att i eller invid vattendrag för fis- kens framkomst anordna särskild fiskväg eller eljest vidtaga anstal- ter för fiskets befrämjande även— som taga i anspråk det vatten, som för ändamålet erfordras.

Kronan eller kommun ägo ock rätt att i eller invid vattenområde vidtaga åtgärd som är önskvärd från natura/tydde eller hälsosyn- punkt samt taga i anspråk för så- dant ändamål erforderligt vatten.

förbund äge rätt att i eller invid vattendrag för fiskens framkomst anordna särskild fiskväg eller el- jest vidtaga anstalter för fiskets be— främjande ävensom taga i anspråk det vatten, som för ändamålet er- fordras.

Staten, kommun eller vatten- förbund äge rätt att i eller invid vattenområde vidtaga åtgärd som är önskvärd från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpnnkt samt taga i anspråk för sådant än— damål erforderligt vatten.

Beträffande företag, som avses i första eller andra stycket, skola till- lämpas bestämmelserna i denna lag angående byggande i vatten; dock gälle i stället för vad i 3 å första stycket stadgas om hinder mot byggan- de, att företaget ej må utföras, om det medför skada eller olägenhet, som står i missförhållande till nyttan.

155

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan till- hörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom att,

2 Senaste lydelse 1969: 396.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 215 10

Nuvarande lydelse .Föreslagen lydelse efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägarenskälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas enligt reglerna i 9 kap.

Vill staten, kommun eller vat- tenförbund för tillgozloseende av allmänna miljövårdsintresscn be- gagna sig av annan tillhörig bygg- " nad i vatten, skall vad i första styc-

ket stadgas äga motsvarande till- liimpniug.

31 å3

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vat- tenhushållningen vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolcn söka fastställan- de av ändrade eller nya bestäm- melser i ämnet. Enahanda rätt till- komme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vatttenkraften i honom tillhörigt

Ägare av byggnad _i vatten må, vare sig särskilda regler för vatten- hushållningen vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vatten- domstolen söka fastställande av" ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda rätt tillkommc ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande av vatten- kraften i honom tillhörigt ström-

strömfall samt kronan, kommun eller lzuslzållnt'ngssällskap för än- damål, som omförmäles i 9 å. Ärende, som nu nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder, och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämpliga delar vad ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål. '

fail samt staten, kommun eller vattenförbund för ändamål, som omförmäles i 9 å. Ärende, som nu nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder, och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämp- liga delar vad ovan finnes sagt be- träffande bcslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushåll- ningen, eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det kan ske titan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan par- terna i målet och deras rättsinnehavare fastställa- sådana bestämmelser, som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden förebygga skadan.

33 å Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla bygg- naden så, att sådan fara förebygges,

Föreligger försummelse, som av- ses i första stycket, får länssty-

³ Senaste lydelse 1961: 48.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

relsen antingen förordna om rät— telse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den fÖrSllln- lige att själv vidtaga rättelse.

34 å4 Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vat- tenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre i den ord- ning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggna— dens borttagande medföra synner- lig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egen- dom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda ho- nom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt. underhålla byggnaden så som i 33 å sägs och fullgöra vad beträff- ande byggnadcn i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom bygg- - nadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Görcs ej åtagande, varom nu är sagt, meddele vatten- domstolcn nödiga föreskrifter i av— seende å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bc- stämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad ho- nom ålagts, den, vars rätt är bero- ende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre i den ord- ning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggna- dens borttagande medföra synner- lig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egen- dom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda ho- nom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 å sägs och fullgöra vad beträff- ande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren: vållas genom bygg- nadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Staten, kommun eller vattenförbund må ock till skydd för allmänna intressen åta- ' ga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Götes ej åtagande, var- om nu är sagt, meddele vattendom- stolen nödiga föreskrifter i avse- ende å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed be- stämma att, där byggnadens äga- re brister i fullgörandet av vad ho- nom ålagts, den. vars rätt är bero- ende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har. på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan. hos inskrivnings- myndigheten för anteckning i fastighetsboken.

* Senaste lydelse l971: 53].

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

36 55

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av nöden, äge den, som av upp- grundningcn kan lida men, verk- ställa utan vattendomstols pröv- ning, som i 20 & sägs, ändå att arbete inom annans område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Vill den, som ämnar företaga rensning, hos vat- tendomstolen påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om sådan pröv- ning vad angående byggande i vat- ten är i denna lag stadgat. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i 26 & av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av nöden, äge den, som av upp- grundningen kan lida men, verk- ställa utan vattendomstols pröv- ning, som i 20 & sägs, ändå att arbete inom annans område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Rätt, som nu avses, tillkommer också staten, kommun eller vattenförbund, när rensning iir påkallad från hälsosyn- punkt eller allmän miljövårdssyn- punkt. Vill den, som ämnar före- taga rensning, hos vattendomsto— len påkalla prövning av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och gälle om sådan prövning vad an— gående byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning, som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i 26 % av detta kap. äga motsvaran- de tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om det är påkallat och ej avsevärda olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till lämpligt ställe i närheten; dock skall markens ägare förut därom underrättas. Till skydd för allmänna eller enskilda intressen skola vidtagas erforderliga åtgärder, som ej föranleda oskälig kostnad. För skada och intrång, som likväl uppkommer, skall ersättning givas efter vad i 9 kap. sägs.

3 kap. 10 56

Byggnad i vatten eller annan an- läggning, som gjorts för vatten- reglering, skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av del- tagarna i företaget behörigen un- derhållas. Beträffande fördelning- en av kostnad för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka icke äro att hän- föra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar vad i 3, 4, 6 och 8 55 är stadgat.

" Senaste lydelse 1961: 48. ' Senaste lydelse 1920: 459.

Byggnad i vatten eller annan an- läggning, som gjorts för vatten- reglering, skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av del- tagarna i företaget behörigen un- derhållas. Härvid äger 2 kap. 33 5 andra stycket motsvarande tillämp- ning. Beträffande fördelningen av kostnad för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för före- taget, vilka icke äro att hänföra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar vad i 3, 4, 6 och 8 åå är stadgat.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

Om förrättningskostnaden och dess fördelning stadgas i 10 kap. 79 och 80 ss. Vad i 2 kap. 36 % annat,

är föreskrivet i fråga om uppläggande av jord eller som vid rensning upptages, skall lända till efterrättelse jämväl

beträffande rensning för vattenreglering.

Varder allmän flottled avlyst el- ler har vattendomstol jämlikt 14 % förklarat beslut om flottleds in— rättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är ut- sedd enligt 82 a & lagen om flott- ning i allmän flottled, eller den, som av bibehållandet av anlägg- ning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bort- skaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffa- de. Vattendomstolen meddelar be- hövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får ut- föra arbetet på sökandens bekost— nad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Varder allmän flottled avlyst el- ler har vattendomstol jämlikt 14 % förklarat beslut om flottleds in- rättande förfallet, må staten, kom- mun, vattenförbund, förvaltare, som är utsedd enligt 82 a Qiagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled, eller den, som av bibe- hållandet av anläggning för flott- leden kan lida men, av vattendom- stolen tillåtas bortskaffa anlägg- ningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendom- stolen meddelar behövliga före- skrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den .som är beroende av bort— skaffandet får utföra arbetet..på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom. '

Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att . allmänt elle1 enskilt intresse förnärmas, får bo1tskaffande ske utan att. vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a &_ . lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne. skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskylclig beträffande de före åtgärden rådande för-

hållandena 1 v attnet.

Kan fast egendom skadasllge- nom att anläggning i avlyst _flott- .

led bortskaffas eller vill någon an- vända såcian anläggning för _att tillgodogöra sig vattnet, äger vat- tendomstolen bestämma. läggningen skall övertagas av fas- tighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill kro- nan eller kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga an- läggning för flottleden, äger vat-

7 Senaste lydelse 1971: 53|.

att an- ,

Kan fast egendom-skadas ge- . nom att anläggning i avlystflott-l led bortskaffas eller vill någon an- ,- . .vända sadan anläggning för att... = . tillgodogöra sig vattnet, äger vat- _ tendomstolen bestämma att. än- _läggningen skall övertagas av fas-

tighetsägaren eller den som vill . tillgodogöra sig vattnet. Vill sta- ten, kommun eller vattenförbund -- till skydd för allmänna, intressen få" övertaga anläggning för flottleden,

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 215

N nvarande lydelse

tendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyl- dig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

14-

Föreslagen lydelse

äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggning- en så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottledsan- läggning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskriv- ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

29 58

För genomförande av återställ- ningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82 a 5 lagen om flottning i allmän flottled samma rätt som enligt 2 kap. 9 & tillkom- mer kronan och kommun. '

För genomförande av återställ— ningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82a 5 lagen (1919: 426) om flottning i allmän flott- led samma rätt som enligt 2 kap. 9å tillkommer staten, kommun och vattenförbund.

7 kap. 7 &” .

Tarvas för torrläggning av mark, att genom väg vattenavlopp anord- nas eller ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet om- besörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande. Arbetet skall, såvitt ej i 8 % annorledes stadgas, bekostas av den dikande.

Vad nu sagts om ägare av väg skall i fråga om allmän väg på landet avse vägstyrelsen samt be- träffande allmän väg i stad, sta- den.

Vad nu sagts om ägare av väg avser i fråga om allmän väg väg- hållaren.

13 510

Skall allmän väg på landet el- ler därtill hörande bro eller trum- ma genom vägrtyrelsens försorg byggas eller ändras och påfordrar ägare av mark, innan arbetet på- börjas, att för markens framtida torrläggning vattenavlopp anord- nas genom vägen i enlighet med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord plan, åligge väg-

3 Senaste lydelse 1969: 396. ' Senaste lydelse 1920: 459. 10 Senaste lydelse 1920: 459.

Skall allmän väg eller därtill hörande bro eller trumma genom väghållaren; försorg byggas eller ändras och lpåfordrar ägare av mark, innan arbetet påbörjas, att för markens framtida torrläggning vattenavlopp anordnas genom vä- gen i enlighet med av honom framlagd, av sakkunnig person uppgjord plan, åligge väghållaren

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

styrelsen att sålunda utföra arbetet, där det kan ske utan men för an- läggningens brukbarhet och fram- tida bestånd; och njute ersättning därför med det belopp, varmed anläggningen och underhållet där- av må fördyras. Underlåtes det och kommer torrläggningsföreta- get sedermera till utförande, må, ändå att enligt här ovan givna be- stämmelser arbetet skall bekostas av den dikande, större kostnad än nu sagts icke åläggas honom.

15"

Föreslagen lydelse

att sålundna utföra arbetet, där det kan ske utan men för anläggning- ens brukbarhct och framtida bc- stånd; och njute ersättning därför med det belopp, varmed anlägg- ningen och underhållet därav må fördyras. Underlåtcs det och kom- mer torrläggningsföretaget seder- mera till utförande må, ändå att enligt här ovan givna bestämmel- ser arbetet skall bekostas av den dikande, större kostnad än nu sagts icke åläggas honom.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning å järnväg med därtill hörande broar och trummor.

19 511

Där arbete i anledning av dik- ning på bekostnad av den dikande eller markägare, som i 13 % avses, verkställes av annan, skall, om ej annat överenskommcs, den för ar- betet utgående ersättningcn utbe- talas i mån av arbetets utförande. Gottgörelse för ökning eller minsk- ning i underhållskostnad skall, om ej annat överenskommes,erläggas efter arbetets utförande på en gång eller ock, om den betalnings- skyldige det äskar. fördelas till ut- betalning på högst tio år med skyldighet för denne att å oguldet kapitalbelopp gälda ränta efter den räntefot, som finnes skälig. Gott- görelse för ökning i underhålls- kostnad skall i fråga om 'allmän väg på landet inbetalas till väg- styrelsen, som även har att gälda gottgörelse för minskning i dylik kostnad.

Skall ersättning, som nu sagts, gäldas av den dikande eller mark- ägare, som i 13 & avses, vare den- nc, om det äskas, pliktig att för beloppet hos Konungens befall- ningshavande ställa pant eller borgen.

” Senaste lydelse l920: 459.

Där arbete i anledning av dik- ning på bekostnad av den dikande eller markägare, som i 13" & avses, verkställes av annan, skall, om ej annat överenskommes, den för ar- betet utgående ersättningen utbe- talas i mån av arbetets utförande. Gottgörclse för ökning eller minsk- ning i underhållskostnad skall, om ej annat överenskommes, erläggas efter arbetets utförande på en gång eller ock, om den betalnings- skyldige det äskar, fördelas till ut- betalning på högst tio år med skyldighet för denne att å oguldet kapitalbelopp gälda ränta efter den räntefot, som finnes skälig. Gott- görelse för ökning i underhålls— kostnad skall i fråga om allmän väg inbetalas till väghållningsmyn- dig/teten, som även har att gälda gottgörelse för minskning i dylik

_ kostnad.

Skall ersättning, som nu sagts, gäldas av den dikande eller mark- ägare, som i 13 & avses, vare den- ne, om det äskas, pliktig att för beloppet hos länsstyrelsen ställa pant eller borgen.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

10 kap. 52 512

Ingår i planen för företag, som avses i 32 %, anordnande eller änd— rande av vattenavlopp genom järn- väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga om statens järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till förrätt— ningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas. Vad nu sagts äge motsvarande till- lämpning, där eljest företag, som nu nämnts, berör bro, trumma el- ler annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd kan komma i fråga till skydd för sådan an-'

läggning.

Ingår i planen för företag, som avses i 32 %, anordnande eller änd- rande av vattenavlopp genom järn- väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del till statens vägverk eller, i fråga om statens järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skynd- samt till förrättningsmannen avgi- va yttrande, huru arbetet lämpli- gast bör verkställas. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu nämnts, be- rör bro, trumma eller annan an— läggning för järnväg och särskild åtgärd kan komma i fråga till skydd för sådan anläggning.

Har i synemännens utlåtande angående företaget gjorts avvikelse från vad sålunda föreslagits, skall utlåtandet i denna del underställas vatten- domstolens prövning.

Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs, anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg eller berör fö- retaget eljest sådan väg, åligge förrättningsmanncn att

rande vägingenjör, som- har att skyndsamt till förrättningsmannen avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

gjorts avvikelse från vad väg-

ingenjören föreslagit, skall utlåa tandet i denna del underställas vat—- tendomstolens prövning. Är avvi- kelsen ringa och berör-_, den icke

sättet för anordnande-av- avlopp.- genom bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället åligge ; förrättningsmannen att ofördröj- ligen medelst rekommenderade brev underrätta vägingenjören och vederbörande vägstyrelse om avvi- kelsen.

” Senaste lydelse 1939: 146.

insända _ planen i denna del till vederbö--

Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs, anordnande eller ändrande av vattenavlopp

genom allmän 'väg eller berör fö- - ' -1'etaget eljest sådan väg, åligge

förrättningsmannen att -insända planen i denna del till vederbö- rande väglzållningsnrvndighet, .som har att skyndsamt till förrätt-

ningsmannen avgiva yttrande. hu- ru-arbetet lämpligast bör verkstäl-

, _ .. las.. Har i synemännens. utlåtande :

.Har. i synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad väghåll- ningsmyndigheren föreslagit, skall. utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens .prövning. Är av- vikelsen ringa och berör den icke

.sättet för anordnande av avlopp .

genom bro, vare underställning dock- ej - erforderlig. I stället-. åligge förrättningsmannen att ofördröjli- gen medelst rekommenderat brev underrätta väghållningsmyndighe- len om avvikelsen.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

81 Vad i 9 .*?-, 10 & sista stycket, 15 5 samt 22—24 åå är stadgat skall jämväl äga tillämpning å sy- neförrättning rörande företag, som avses i 32 å; och gälle föreskrifter; i 9 ä' tillika ont biträdande förrätt- ningsman.

17

Föreslagen lydelse

Q13

Vad i 10 & sista stycket, 15 % samt 22—24 åå är stadgat skall jämväl äga tillämpning å syneför- rättning rörande företag, som av- ses i 32 5.

11 kap. 37 än

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skall kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för densamma på sätt, som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning eller styrelse för annan allmän far— led eller vattenregleringsföretag el- ler flottningsstyrelse för allmän flottled eller syssloman eller sty— relse för torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det före- tag, varom i målet är fråga, berör led eller företag. som nu nämnts.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, skall kungörelsen delgivas anläggningens ägare eller styrelsen för" densamma på sätt, som för delgivande av stämning i tvistemål är stadgat. Lag samma vare beträffande känd förvaltning. eller styrelse för annan allmän far- '1ed eller vattenregleringsföretag

eller flottnin'gsstyrelse för allmän flottled eller syssloman eller sty- relse för torrläggningsföretag eller företag enligt 8 kap., där det före- tag, varom i målet är fråga, berör led eller företag, som nu nämnts. Det sagda skall liga motsvarande tillämpning på vattenförbund.

Är fråga att genom tillärnad byggnad taga,i anspråk av annan till- godogjord vattenkraft, skall kungörelsen på sätt förut sagts delgivas ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning. där fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken vatten må tillgodogöras vid annans grundvattentäkt. '

Där fråga är om ansökan, som i 17 5 21 avses, skall kungörelsen del- givas ägaren av det strömfall, från vilket andelskraft tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 S, 13.

Ansökan, som i 17 % 12 avses,'skall,' där ansökningen ej göres av byggnadens ägare, delgivas denne. .

Skall delgivning ske genom sökandens försorg, äge vad i 32 kap. 2 % rättegångsbalken är stadgat om stämning motsvarande tillämpning; vad där sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren. Förklaras ansökning- en i anledning av underlåten delgivning förfallen, skall bevis därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall lämnas parterna i den för kallelser till dem stadgade ordning.

"* Senaste lydelse l920: 459. ” Senaste lydelse 1974: 273.

2 Riksdagen 1975.-"'76. ] saml. Nr 215

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

14 kap. 10 älä

Mot beslut av Konungens be- fallningshavande enligt denna lag om föreläggande vid vite, om fast- ställelse av stadgar eller av änd- ring av stadgar, om förordnande- av förrättningsman, biträdande förrättningsman, god man eller bi- träde åt sakägare, om förordnande eller entledigande av syssloman el- ler om arvode till syssloman föres talan hos kammarrätten genom be- svär.

I samma ordning föres talan mot beslut av Konungens befall- ningslzavande beträffande föreläg— gande enligt 2 kap. 35 så vid annat äventyr än vite eller beträffande fråga som avses i 2 kap. 64 5 eller 68 & första stycket samt mot så- dant beslut av Konungens befall— ningshavande som avses i 10 kap. 53,77 eller 78 5.

I övrigt föres talan mot beslut av Konungens befallningshavande enligt denna lag hos Konungen ge- nom besvär.

Mot beslut av länsstyrelsen enligt denna lag om föreläggande vid vite, om fastställelse av stadgar el— ler av ändring av stadgar, om för- ordnande av förrättningsman, bi- trädande förrättningsman, god man eller biträde åt sakägare, om förordnande eller entledigande av syssloman eller om arvode till syss- loman föres talan hos kammarrät- ten genom besvär.

I samma ordning föres talan mot beslut av länsstyrelsen beträff- ande föreläggande enligt 2 kap. 35 & vid annat äventyr än vite el- ler förordnande onz rättelse på den försuinliges bekostnad enligt 2 kap. 33 5 andra stycket, 65 å" andra stycket eller 3 kap. 10 5 första stycket andra punkten el- ler beträffandc fråga som avses i 2 kap. 64 5 eller 68 & första styc- ket samt mot sådant beslut av läns- styrelsen som avses i 10 kap. 53, 77 eller 78 5.

.I övrigt föres talan mot beslut av länsstyrelsen enligt denna lag hos regeringar: genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 1150) om förvaltning

samfälligheter1

dels att i 25 & orden ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 67 5 skall ha nedan angivna lydelse.

675

Talan mot länsstyrelses beslut att vägra registrering enligt denna lag föres hos kammarrätt genom

15 Senaste lydelse 1971: 567. 1 Senaste lydelse av 25 & 1974: 172.

Talan mot länsstyrelses beslut, varigenom ansökan om eller an— mälan för registrering avskrivits

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 215

Nuvarande lydelse

besvär inom två månader från da- gen för beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt 31 5 första stycket första eller tredje punkten, 32 $,, 33 5 första stycket, 61 & eller 64 & fö- res hos Kungl. Maj:t genom be- svär.

19

Föreslagen lydelse

eller registrering vägrats enligt denna lag, föres hos kammarrätt genom besvär inom två månader från dagen för beslutet.

Talan mot länsstyrelses beslut enligt 31 5 första stycket första eller tredje punkten, 32 å, 33 % första stycket, 615 eller 64 & fö— res hos regeringen genom besvär.

Mot annat länsstyrelses beslut-enligt denna lag föres talan hos kam- marrätt genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 215 20

Utdrag

] USTl—fl E DEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1976-04-01

Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Andersson. Johansson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm—Wallén, Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till lag om vattenförbund, m. m.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 till- kallades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523) (VL). De sakkunnigaT har antagit namnet vattenlagsutredningen. Utred- ningens uppdrag omfattar enligt direktiven (1969 års riksdagsbcrättelse s. 77—84) en allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplaneringen i stort. Utred- ningen. har avgivit två delbetänkanden (SOU "1970: 40 och 1972: 14), som legat till grund för ändringar i VL (prop. 1971: 106, JuU 1971: 13, rskr 197l: 204, SFS 197l: 531; prop. 1974: 83, CU 1974: 28, rskr 1974: 229, SFS 1974: 273).

I september 1973 avlämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1973: 3.1) Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. Betänkandet innehåller förslag till lag om vattenförbund och förslag till lag om änd- ring i VL. Förslaget till lag om vattenförbund bör fogas till regerings- protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöver- domstolen, kammarrätten i Göteborg, Södertörns och Växjö tingsrätter i deras egenskap av vattendomstol, Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut ( SMHI), kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrel- sen. statens naturvårdsverk. koncessionsnämnden för miljöskydd, statens

1 Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson. direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sternc och överlantmiitaren, leda- [noten av riksdagen Bo Turesson.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 215 21

planverk, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Örebro och Gävleborgs län, domänverket, statens vattenfallsverk, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kommunför- bundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska naturskyddsförcningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Skånes handels- kammare, den. s. k. Skövdegruppen (en samrådsgrupp bestående av tio vattett'.-'åt'dsförbund), lantbrukshögskolan och Svenska samernas riksför- bund. '

Vattenfallsverket och kraftverksföreningen har åberopat ett yttrande av Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO). Lantbruksstyrel- sen har bifogat yttranden av 17 lantbruksnämnder. Fiskeristyrclsen har bifogat yttranden av fiskeriintendcnterna i de fem sötvattensdistrikten. Länsstyrelserna har bifogat yttranden av länsläkaren i Gävleborgs län, Östergötlands läns hushållningssällskap, Mjölby, Varbergs, Falkenbergs och Örebro kommuner, Sydvästra Skånes kommunalförbund, Nord- västra Skånes kommunalförbund, Mellanskänes planeringskommitté, Kalmar läns avdelning av Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas Provinsförbund i Skåne, Motala ströms, Kävlingeåns, Nissans, Hjälma- rens och Ljusnan.—Voxnans vattenvärdsförbund, Gästriklands vatten- värdsförcning, Hjälmarens och Kvismarcns sjösänkningsbolag, Kvisma- redalens vattenavledningsföretag år 1967 samt Mellersta Arboga'åns Regleringsförening u.p.a. '

Utredningen (Jo 197 "1: 08) rörande kostnaderna för miljövärden, som anmodats att avge yttrande, har beslutat att inte avge något yttrande.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i skrivelse den 9 juni 1975 an- gående åtgärder till skydd mot översvämningskatastrofer bl. a. hemställt om viss ändring av VL. Inom justiticdepartementet har den 15 oktober 1975 upprättats en promemoria med lagtekniska synpunkter i fråga om underhåll av dammar. Promemorian bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga Z.. '

Efter remiss har yttranden över länsstyrelsens skrivelse avgctts av vat- tenöverdomstolen, Södertörns, Växjö och Vänersborgs tingsrätter i deras egenskap av vattendomstol, kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län, statens vattenfalls- verk, statens brandnämnd, vattenlagsutredningen, lantbrukarnas riksför- bund (LRF), Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund.

4. Utredningen 4.1 Behovet av lagstiftning

Vattenvårdsförbunden ägnar sig enligt utredningen i allmänhet hu- vudsakligen åt recipientkontroll i ett visst vattenområde. Medlemmar är vanligen kommuner och större industrier som använder vattenområdet för sin vattenförsörjning eller för utsläpp av avloppsvatten. De s.k. vat- tendragsförbundens verksamhet har enligt utredningen ofta helt eller delvis inriktats på vad som brukar kallas vattendragens underhåll, dvs. främst rensning och vegationsbekämpning, i sådana vattendrag där flera torrläggningsföretag har att svara för underhållet men där avloppsut- släppen vållar ökade underhållskostnader. I dessa fall har torrläggnings- företagen slutit sig samman i förbund för att själva eller tillsammans med kommuner och industrier som släpper ut avloppsvatten i vattendra- get få till stånd en rationell och ekonomiskt rättvis lösning av under- hållsfrågan.

Enligt utredningen har de miljövårdande myndigheterna genom olika statliga åtgärder fått ett helt annat grepp över föroreningssituationen än tidigare. En betydande förbättring av situationen på utsläppssidan och därmed av vattenbeskaffenheten över huvud taget bör ha uppnåtts inom en nära framtid. Utredningen anser emellertid inte att kraven på lag- stiftning kan avvisas enbart under åberopande av denna utveckling. Åt— skilliga problem på vattenvärdens område återstår ännu att lösa. Detta gäller t. ex. frågorna om behandling. av brädd— och dagvatten. Ett annat exempel är de svårbedömda störningar som sammanhänger med tillför- sel av näringsämnen från jord- och skogsbruk.

Enligt utredningen måste särskild uppmärksamhet ägnas frågan om. vattendragens underhåll. Till den del vattendragen har avsänkts, fördju— pats, rätats eller invall'ats för att torrlägga omgivande mark är underhål- let en angelägenhet enbart för delägarna i vattenavlednings- eller invall— ningsföretaget, dvs. huvudsakligen för jordbrukarna. Dessa anser det vara en påtaglig orättvisa att de ensamma får bära det ekonomiska an— svaret för underhållet, trots att flera andra intressegrupper på ett eller annat sätt är beroende av vattendraget och i vissa fall utövar en verk- samhet som är ägnad att öka underhållskostnaderna. Från jordbrukets sida har med skärpa framförts krav på ändrade grunder för kostnadsför- delningen. '

Enligt utredningen kan skäl otvivelaktigt anföras för att frågan om vattendragens underhåll åtminstone på längre sikt kan komma att lösas utan att särskilda lagstiftningsåtgärder behöver vidtas. Det är inte ovan- ligt att kommunerna övertar ansvaret för underhållsåtgärderna efter överenskommelser med berörda torrläggningsföretag. Det är emellertid enligt utredningens mening klart att frågan på ansvarigt håll bedöms

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 215 26

som alltför viktig för att kunna göras beroende av frivilliga överenskom- melser och en oviss framtida utveckling i fråga om föroreningssituatio- nen. Riksdagen har för sin del år 1971 understrukit vikten av skynd- samma lagstiftningsåtgärder och lantbruksstyrelsen har i skrivelse till utredningen betecknat behovet av sådana åtgärder som synnerligen an- geläget. Bestämmelserna i 8 kap. VL om kombinerade avlopps- och torrläggningsföretag är enligt utredningen tillämpliga bara i samband med ledningsarbeten men däremot inte om avloppsvatten släpps ut i en sjö eller annat naturligt vattenområde som berörs av ett torrläggningsfö- retag. Bestämmelserna medger alltså inte en tillfredsställande lösning i sådana situationer. Som framhållits i motionen 1971: 414 är torrlägg- ningsintresset i så fall hänvisat till att föra ersättningstalan mot avlopps- intresset, om detta inte kan förmås att frivilligt bidra till de ökade kost- nader för rensning och vegetationsbekämpning som utsläppet kan med- föra. Sådana processer är dock sällsynta. Utgången kan med hänsyn till bevissvårigheter många gånger te sig oviss och risken att få stå för rätte- gångskostnadcr verkar också avhållande (se högsta domstolens beslut nr ST 1169 den 30 oktober 1973 angående Sagån, som innebär att torrlägg- ningsintressenternas crsättningstalan ogillades och att de ålades att be- tala Sala kommuns rättegångskostnader i tre domstolsinstanser). Utred- ningen anser för sin del att önskemål om lagstiftning är klart befogade.

Utredningen anser att åtgärder för att ta till vara och rationellt utnytt- ja vattentillgången i ett vattendrag, t.ex. underhållsåtgärder, i första hand är en angelägenhet för de närmast berörda lokala intressena. Det är inte lämpligt att staten tar på sig ansvaret för underhållet ens av de viktigaste vattendragen. En annan sak är enligt utredningen att staten gi- vetvis bör stödja allmännyttig verksamhet av ifrågavarande slag efter måttet av tillgängliga resurser.(se vidare avsnitt 4.5).

Kommunerna har på många håll i landet känt ett ansvar för vatten- dragens underhåll och i olika former frivilligt åtagit sig förpliktelser i detta hänseende. Åtminstone på längre sikt är det, framhåller utred- ningen, också tänkbart att underhållet i allt större omfattning kan bli en angelägenhet för de nya storkommunerna. Flera av dessa har redan nu personella och tekniska resurser som gör dem väl skickade att själva, eventuellt i samarbete med konsulter, ha hand om underhållsarbetena, och andra kommuner kommer antagligen successivt att skaffa sig så- dana resurser. Enligt utredningenkan man med tanke på detta fråga sig om inte en rationell ordning skulle kunna uppnås genom att kommu- nerna också lagligen förpliktades att svara för vattendragens underhåll på liknande sätt som- den kommunala renhållningslagen (1970: 892) ålägger kommunerna att forsla bort hushållsavfall m.'m. Enligt utred- ningen är emellertid flera nackdelar förbundna med en sådan ordning. För det första tillgodoser man inte därmed i önskvärd utsträckning ett _ från planeringssynpunkt viktigt önskemål att underhållsfrågorna skall

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 215 27

kunna samordnas för vattensystemen i deras helhet. I varje fall skulle en dylik samordning ofta-förutsätta ett system med kommunalförbund. Sy- stemet kan väl vara genomförbart på sina håll men måste på andra stäl- len bli otympligt. En förpliktelse för kommunerna att svara för under- hållet av vattendragen skulle för det andra innebära att man på kommu- nerna för över ett ekonomiskt ansvar som enligt miljöskyddslagen ("1969: 387) (ML) och statsmakternas uttalanden i andra sammanhang skall bäras av dem som förorsakar inträffade störningar, i detta fall främst ägare av jord- och skogsbruk liksom av anläggningar från vilka närsalter förs ut i vattendragen med avloppsvattnet. Frågan om en för- delning av miljövårdskostnaderna mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda studeras f. n. av utredningen (Jo 1971: 08) rörande kostnaderna för miljövärden. För att kommunerna skall kunna fördela kostnaderna mellan berörda intressenter skulle krävas ett administrativt sett utomor- dentligt svårhanterligt avgiftssystem. Med hänsyn till de nackdelar som nu har nämnts och till det pågående utredningsarbetet kan vattenlagsut- redningen inte förorda en lösning av vattendragens underhållsfråga som innebär att kommunerna förpliktas ansvara för underhållet.

Riksdagen har pekat på (JoU 1971: 17 s. 2) utvägen att ändra de bestämmelser i VL, enligt vilka frågan om vattendragens skötsel och un- derhåll helt år en angelägenhet för ägarna av den mark som kan beräk- nas ha torrläggningsbåtnad av företagna åtgärder. Den av riksdagen an- visade lösningen innebär .enligt utredningen att genomförandet och un— derhållet av t. ex. ett vattenavledningsföretag skulle bli en gemensam an- gelägenhet för torrläggningsintressenterna och för de kommuner och in- dustrier som använder vattenområdet som recipient eller ytvattentäkt, eventuellt också för länsstyrelsen .eller annan statlig myndighet som företrädare för det till vattenområdet knutna naturvårdsintresset. Det skulle alltså gälla att i 7. kap. VL införa en motsvarighet till bestämmel- serna i 3 kap. 8 och 9 åå VL om vissa intressens medverkan i kombine- rade kraft- och torrläggningsföretag. En reform av sådant slag skulle en- ligt utredningen bli av betydelse främst för de sannolikt fåtaliga torr- läggningsföretag som kommer till stånd efter en ny- lags ikraftträdande. Enligt utredningens mening skulle däremot dess genomslagsförmåga bli dålig när det gäller existerande företag. Utredningen vill därför inte för- orda att frågan löses på det sättet.

Enligt utredningens mening talar starka skäl för att en lämplig gene- rell samordning dels mellan torrläggningsföretagen inbördes," dels mel-' lan dessa företag och andra vattenintressen skulle kunna vinnas inom ramen för en sammanslutning.-mellan intressenterna inom olika vatten- områden. En sådan samordning har i några fall redan kunnat nåspå frivillig väg. Enligt utredningens mening bör man med utgångspunkt i de överenskommelser som sålunda har träffats söka utforma en särskild lagstiftning som öppnar möjlighet för samverkan mellan alla berörda

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 215 28 '

vattenintressen i sammanSlutningar med fastare former än de nuva- rande. En förutsättning för att "denna lösning skall leda till önskat resul- tat är att lagen innehåller regler om anslutningsrätt, anslutningstvång och kostnadsfördelning. '

Om man lagstiftningsvägen reglerar de nu behandlade samordnings- frågorna, bör man enligt utredningen samtidigt söka lösa frågan om vat- tendragens underhåll i sådana fall då ett vattendrag eller del därav inte berörs av torrläggningsföretag. Som exempel på andra åtgärder än rena underhållsåtgärder vilka emellanåt kan böra verkställas i samverkan mellan olika intressen och som kan innebära så omfattande åtaganden att lagregler kan behövas som stöd för intressenterna vill utredningen nämna sjö- och vattendragsrestaureringar. Andra sådana åtgärder är regleringar som har till syfte att tillgodose recipient- eller vattenförsörj- ningsintressen eller att minska översvämningsrisker. Den nya lagstift- ningen bör också omfatta reeipientkontroll. Den bör enligt utredningens" mening däremot inte ta sikte på sådan samverkan i vattenregleringsföre- tag för kraftändamål som nu behandlas i 3 kap. VL.

Utredningen använder sig av uttrycket hushållningen med vattnet för att ange ändamålet med förbundens verksamhet. Här avser utredningen alltså något annat än den vattenhushållning som regleras i 2 kap. 27— 32 åå VL. Den förordade terminologin anknyter i stället till den numera gängse definitionen på vattenhushållning som verksamhet" vilken avser att ta till vara och rationellt utnyttja vattentillgångarna inom ett om- råde. '

Sannnanfallningsvis anser utredningen att det med hänsyn främst till frågan om underhållet av vattendragen finns behov av en lagstiftning om samverkan mellan alla berörda vattenintressen. Förbundens uppgift skall vara att genom olika åtgärder främja en från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenlig hushållning med vatten inorn visst verksamhets- område. Bland de åtgärder som härvid kan komma i fråga märks främst rensningsarbeten i vattensystem som till följd av avloppsutsläpp är särskilt utsatta för igenväxning och igenslamning. Vidare kan för- bunden ägna sig åt exempelvis regleringsåtgärder för att utjämna skill- nader mellan hög— och lågvattenföring, saneringsarbeten och reeipient- kontroll.

4.2. Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

De sammanslutningar för samverkan i vattendragen som utredningen förordar kallar utredningen vattenförbund. Vattenförbunden bör enligt utredningen vara självständiga rättssubjekt med förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Alla som sakligt sett bör med- verka i gemensamma åtgärder — kommuner, industrier, torrläggnings- företag och andra intressenter — bör vara medlemmar i vattenförbund.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 215 29

Den nya lagstiftningens huvuduppgift bör vara att främja frivillig sam- verkan. Vissa tvångselement kan emellertid inte undvaras. Bestämmelser får därför meddelas rörande de förutsättningar under vilka någon mot :sitt bestridande får tvingas att ansluta sig till vattenförbund. Lagen måste också skydda den anslutne mot alltför långt gående ekonomiska förpliktelser. Förbundens organisation och inre rättsförhållanden bör därför regleras i lag. Frågan om förutsättningarna för anslutningstvång är uppfyllda bör prövas under medverkan av det allmänna och förbun- dens verksamhet bör stå under viss offentlig kontroll.

I fråga om vattenförbundcns plats i det allmänna miljövårdsarbetet bör enligt utredningen en allmän utgångspunkt vara att förbunden inte skall överta några av de beslutsfunktioner som nu ankommer på statliga och kommunala myndigheter. Däremot bör det inte finnas något hinder för dessa myndigheter att låta förbunden svara för arbetsuppgifter som annars skulle ankomma på enskilda intressenter. Över huvud taget är det enligt utredningens mening angeläget att förbundens. verksamhet planeras och bedrivs i nära samarbete med de miljövårdande myndighe- terna. Med hänsyn till att förbundens verksamhet ofta präglas av ett bc- tydande mått av allmännytta bör det vidare övervägas att genom änd- ringar i VL underlätta genomförandet i förbundens regi av sådana åt- gärder som måste underkastas vattenrättslig prövning. Det måste givet- vis i det sammanhanget tillses att kommunerna får samma möjligheter som förbunden att med stöd av VL vidta åtgärder i miljövårclens in- tresse.

Förbundens verksamhet måste enligt utredningen självfallet också planeras och utövas så att medlemmarnas gemensamma bästa tillgodoses. Det är emellertid ofrånkomligt att man i en verksamhet som inte alltid medför direkta ekonomiska fördelar för medlemmarna måste ta särskild hänsyn till de enskilda medlemmarnas intressen. En skälig avvägning mellan medlemmarnas gemensamma intressen, å ena, och däremot stri- dande enskilda intressen, å andra sidan, torde i själva verket vara en förutsättning för en meningsfull samverkan i vattenförbund. Den hu- vudprincipen bör alltså gälla att vattenförbund i sin verksamhet skall . tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men även beakta varje medlems enskilda intressen i skälig omfattning.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelser om vatten- . förbunden ligger det enligt utredningen nära till hands att jämföra med fastighetsrättens regler om s.k. tvångssamfälligheter. De mest närlig- gande exemplen är de kombinerade reglerings- och torrläggningsföreta- gen enligt 3 kap. VL och de. kombinerade avlopps- och torrläggningsfö- retag som behandlas i 8 kap. VL. Likartade bestämmelser finns i bl. a. 7 kap. VL. anläggninslagen (1973: 1149) och lagen (11973: 1150) om för- valtning av samfälligheter. Det bör emellertid framhållas att lagstift- ningen om tvångssamfälligheter tar sikte på gemensamma anordningar

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 215 30

som är av stadigvarande, främst ekonomisk betydelse för en grupp va- randra närliggande fastigheter, medan vattenförbundens verksamhet skall omfatta olika åtgärder som kan sägas ha betydelse främst från all- männa miljövårdssynpunkter. Varken verksamheten eller medlemskret- sen kan preciseras från början på det sätt som är möjligt i fråga om de fastighetsrättsliga tvångssamfälligheterna. Detta utesluter självfallet inte att regelsystemen särskilt i vad gäller de associationsrättsliga frågorna bör samordnas så långt det är möjligt. En sådan samordning ter sig desto mera naturlig som utredningen enligt tilläggsdirektiv (1974 års riksdagsberättelse s. 37) skall i möjlig mån anpassa VL till den nya sam— fällighetslagstiftningen.

4.3. Villkor för förbundsbildning

Enligt utredningens mening har vattenförbunden sin viktigaste uppgift att fylla i de vattendrag där underhållsfrågan har störst aktualitet, dvs. i de mera tätbefolkade delar av landet där samhällsutveeklingen har med- fört motsättningar mellan avlopps- och torrläggningsintressena. Det är naturligtvis också tänkbart att föreliggande intressemotsättningar kan utjämnas på grundval av frivilliga överenskommelser utan att vattenför- bund bildas, eventuellt inom existerande vattendrags- och vattenvärds- förbund. Genomförandet av en lag om vattenförbund innebär alltså inte att de nuvarande frivilliga sammanslutningarna blir överflödiga eller måste ombildas till vattenförbund.

Som en allmän förutsättning för att vattenförbund skall få bildas bör enligt utredningen gälla att en samverkan mellan intressenterna för att främja hushållningen med vattnet 1 Visst vattenområde är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Som utredningen tidigare har berört (se avsnitt 4.2) bör samverkan i vattenförbund i största möj- liga utsträckning bygga på frivillighetens grund. En meningsfull samver- kan torde i allmänhet förutsätta att åtminstone lmvudintressenterna är positivt inställda. I motsatt fall får man räkna med att de i fortsätt- ningen begagnar varje möjlighet att dra sig ur gemenskapen och de eko- nomiska förpliktelser den för med sig. Med hänsyn härtill bör det enligt utredningen i lagen uppställas krav på att förbundsbildningen stöds av en viss opinion bland intressenterna. Vattenförbund bör inte få bildas, ' om de som kan bli medlemmar mera allmänt motsätter sig förbundsbild— ningen och har beaktansvärda skäl för det. Ett sådant skäl kan vara att ändamålet, t. ex. underhåll av ett vattendrag, ändå kommer att uppnås på grund av frivilliga åtaganden.

För vattenförbundens del kommer utredningens förslag att innebära att de som har störst intresse av ett förbunds verksamhet och följaktli- gen är mest beroende av denna får vara beredda att svara för huvudde- len av kostnaderna. Deras medverkan kommer i allmänhet att utgöra en

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 215 31

förutsättning för att förbundsbildningens syfte skall uppnås. Opinions- villkorct bör därför utformas så att särskild hänsyn tas till huvudintres- sentcrnas mening. Utredningen räknar med att kommunerna i allmänhet kommer att framstå som huvudintressenter i vattenförbund liksom f.n. ofta är fallet i de existerande vattendrags- och vattenvärdsförbunden. Särskild hänsyn torde alltså i allmänhet få tas till de berörda kommu— nernas inställning. '

I den fastighetsrättsliga lagstiftning där opinionsvillkor förekommer sätts villkoret ur spel, om behovet av företaget är synnerligen angeläget. Utredningen har övervägt en motsvarande undantagsbestämmelse för vattenförbundens del. Utredningen har emellertid funnit att opinions- villkoret leder till ett rimligt resultat utan någon särskild undantagsregcl.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att vattenförbund endast får bildas när det är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild syn— punkt att en samverkan mellan olika intressenter kommer till stånd. Ut- redningen föreslår vidare att vattenförbund inte får bildas om de blivan- de medlemmarna mera allmänt motsätter sig förbundsbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Särskild hänsyn skall enligt förslaget tas till huvudintressenternas mening.

4.4. Medlemskretsen

Enligt utredningen bör alla som sakligt sett bör medverka i gemen- samma åtgärder —— kommuner, industrier,"torrläggningsföretag och and- ra intressenter —— vara medlemmar i vattenförbund. Vissa möjligheter bör finnas att framtvinga en sådan samverkan. Enligt utredningens me- ning kan man i fråga om de verksamhetsgrenar som sammanfattas un- der begreppet ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna tala om en intressegcmenskap mellan dem som berörs av åtgärderna. Denna ge-' menskap har visserligen inte samma privaträttsliga, ekonomiska natur som präglar dc fastighets- och vattenrättsliga tvångssamfälligheterna utan den bärs snarare i första hand upp av allmänna miljövårdsintres- sen. Samtidigt står det klart att en naturlig intressegemenskap av samma slag som kännetecknar t. ex. de kombinerade reglerings- och torrlägg- ningsföretagen ofta kan föreligga när förhållandena i ett vattenområde berör flera etablerade intressen av såväl allmän som enskild natur.

När det gäller frågan huruvida denna intressegemenskap kan anses vara av sådant slag att någon mot sitt bestridande bör kunna tvingas att delta i gemensamma åtgärder anför utredningen följande. Åtgärder för att främja en ändamålsenlig hushållning med vattentillgångarna bör ses som ett led i skyddet av den yttre miljön. Ett särskilt ansvar vilar i detta hänseende på dem som tar i anspråk naturresurser vare sig detta sker genom utsläpp av avloppsvatten, bortledning av vatten eller andra åtgär— der som är av beskaffenhet att påverka vattenförhållandena. Det sagda

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 215 32

innefattar enligt utredningens mening i och för sig tillräckliga principiel- la skäl för att ålägga den som med stöd av tillstånd enligt ML eller VL påverkar vattenförhållandena skyldighet att ingå som medlem i vatten- förbund. Det kan enligt utredningen inte gärna göras gällande att en så- dan skyldighet är oförenlig med det rättsskydd som tillstånden innebär. Skyldigheten innebär inte att det meddelade tillståndet rubbas utan bara att ett latent ansvar för miljöskyddet i vissa fall kan utkrävas.

Vad särskilt gäller den samverkan mellan avlopps- och torrläggnings— intressena som avses skola ske i fråga om vattendragens underhåll kan ytterligare skäl anföras till stöd för ett principiellt anslutningstvång. An- svaret för vattendragens underhåll faller med nuvarande lagstiftning på torrläggningsintressenterna där sådana finns, alltså främst jordbruk och skogsbruk. Det synes uppenbart att erforderliga åtgärder i form av t. ex. strandröjning, muddring och vegetationsbckämpning i allmänhet kan planeras och utföras på ett från teknisk och ekonomisk synpunkt lämp- ligare sätt om arbetena kan samordnas för större områden än om varje torrläggningsföretag står för sin del. En sådan samordning bör inte kunna hindras genom att ett enstaka företag vill ställa sig utanför. För torrläggningsföretagens del innebär en samordning enbart av flera så- dana företags arbeten en rent ekonomisk nytta. Detta förhållande blir ytterligare markerat om avloppsintresset får svara för sin del av under— hållskostnaderna.

Avloppsintresset representeras i detta sammanhang främst av kom- muner och industrier som släpper ut avloppsvatten i vattenområdet. Ut- släppen medför otvivelaktigt ökade underhållskostnader. Denna situa- tion har i viss utsträckning förutsetts av lagstiftaren. Behovet av en för— delning av underhållskostnaderna mellan avlopps- och torrläggningsin- tresset har i någon mån tillgodosetts genom bestämmelserna i 8 kap. 20—24 åå VL (se avsnitt 2). Det är enligt utredningen emellertid tvek- samt om dessa bestämmelser är tillämpliga, när avloppsvatten släpps ut i en sjö eller annat naturligt vattenområde som berörs av torrläggningsfö- retag (se avsnitt 4.1). Sakligt sett framstår det som starkt motiverat att avloppsintresset medverkar i åtgärder-för att-avhjälpa de olägenheter som utsläppen i vattendragen medför och det är inte tillfredsställande att frågan härom skall vara beroende av enskild skadeståndstalan. Ut- redningen kan inte heller finna några principiella betänkligheter mot att med utgångspunkt i VL:s bestämmelser om kombinerade avlopps- och torrläggningsförctag föreskriva skyldighet för avloppsintresset att som medlem i vattenförbund delta i underhållskostnaderna. En sådan skyl- dighet kan för övrigt sägas vara ett utflöde också av bestämmelserna i 5 Q' ML. Enligt dessa är den som utövar miljöfarlig verksamhet skyldig att vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att före- bygga eller avhjälpa olägenhet.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 215 33

Av det anförda framgår enligt utredningen att" avloppsintressets skyl- dighet att gå med i vattenförbund för samverkan rörande vattendragens underhåll inte kan grundas på något ekonomiskt nyttobegrepp. Skyldig- heten sammanhänger snarare med förmånen att få använda ett vatten- område som recipient för avloppsvatten av viss mängd och beskaffen- het. .

Som utredningen tidigare framhållit (se avsnitt 4.2) bör vattenför- bunden i största möjliga utsträckning bygga på frivillig samverkan. Det torde också förhålla sig så att ett vattenförbund i många fall kan fun- gera väl utan att att alla som är principiellt anslutningsskyldiga med-. verkar. En i laga ordning medgiven anläggning, t. ex. en bro, kan ha så obetydlig inverkan på vattenförhållandena att man bör kunna bortse därifrån när det gäller behovet av gemensamma insatser. En annan sak" är att vägförvaltningarna kan finna det förenligt med sina intressen att vara anslutna till vattenförbund. Situationen kan också tänkas vara den att ett vattenförbund bör bildas för underhållet av visst vattendrag men att medlemskretsen trots förekomsten av avloppsutsläpp bör begränsas till de berörda torrläggningsföretagen. En kommun vilken i egenskap av avloppsintressent i princip är skyldig att ansluta sig till förbundet men som föredrar att bidra till underhållet på grundval av överenskommelse bör i en sådan situation kunna tillåtas att stå utanför. Om någon mot-' sätter sig medlemskap och har särskilt skäl för det bör anslutnings- tvånget alltså kunna sättas ur "spel, förutsatt att förbundets verksamhet inte avsevärt försvåras därigenom. Vid denna prövning måste dock beaktas all den verksamhet som kan bli aktuell inom överskådlig tid. Om förbundet från början bildas för att huvudsakligen svara för re- cipientkontroll i ett helt vattensystem, kan det t. ex. anföras skäl för att låta eventuella enstaka torrläggningsföretag så utanför. Detta bör dock inte tillåtas om man har anledning att räkna med att verksamheten kom- mer att omfatta även underhållsåtgärder.

Om anslutningstvånget modifieras på detta sätt" kan man enligt utred- ningen i allmänhet räkna med att de som i.egenskap' av tillståndshavare blir medlemmar i förbundet ansluts efter eget medgivande. Det kan dock inte krävas att sådana medlemmar skall delta i kostnaderna för åt- gärder som saknar naturligt samband med den verksamhet'på vilken medlemskapet grundas, även om åtgärderna i och för sig är angelägna och lämpligen bör utföras i förbundets regi. Utredningen tänker här bl. a. på sjörestaureringar och vattenregleringar i en flodsträcka vilka huvudsakligen betingas av allmänna fiske- .och' miljövårdssynpunkter. Även om medlemmarna är positivt inställda och, såsom fallet är med kommunerna, har visst ansvar för allmänna miljövårdsintressen, torde särskilda ekonomiska insatser vanligen behövas föratt sådana arbeten skall komma till utförande. Situationen kan också vara den att ett vat- tenförbunds verksamhet för underhåll av ett vattendrag är av betydelse

4.5. Finansiering och kostnadsfördelning

Vattendrags- och vattenvårdsförbundens verksamhet har enligt utred- ningen i viss utsträckning finansierats med statsmedel. Statsbidrag har utgått till den vattenvårdsplanering som i vissa fall bedrivits i förbun- dens regi. På några håll har länsstyrelserna tillskjutit medel för särskilda undersökningar. I något fall har regleringsavgiftsmedel fått tas i an- språk. Bidrag från utomstående kommuner förekommer också. Det van- liga är emellertid att medlemmarna själva får svara för kostnaderna en— ligt vissa överenskomna fördelningsgrunder. Ofta fastställs ett andelstal som ligger till grund både för utdebitering och för medlemmens rösträtt vid förbundsstämma. Olika metoder har använts vid bestämmande av andelstal. Avvägningen synes i allmänhet ha skett med hänsyn till den större eller mindre omfattning i vilken medlemmen påverkar eller eljest är beroende av vattensystemet. ' '

Enligt utredningen torde även vattenförbundens verksamhet få base- ras på statsmedcl och medlemsavgifter. Ingen bör kunna åläggas att bi— dra till kostnader för verksamhet som saknar naturligt samband med grunderna för hans medlemskap i förbundet. Något sådant samband torde i allmänhet inte kunna påvisas annat än i fråga om kommunerna, om verksamheten huvudsakligen avser tillgodoseende av allmänna in- tressen. Utredningen tänker här bl. a. på saneringsprojekten och på sär- skilda åtgärder för rekreationsändamål. Med hänsyn till att kommu- nerna främst representerar lokala intressen kan det inte väntas att de åtar sig att ensamma svara för kostnader för sådan verksamhet som är särskilt önskvärd även från riks- eller regionalsynpunkt. Sådan verksam- het i förbundens regi torde därför i allmänhet förutsätta någon form av statlig bidragsgivning. Förhållandet är troligen detsamma när ett vatten- ' förbund skall börja arbeta i ett vattendrag där underhållet sedan länge är eftersatt eller där svåra uppgrundningar förekommer som en följd av naturliga förlopp, t. ex. kraftiga erosioner. Utredningen anser sig inte höra föreslå några närmare riktlinjer för den statliga bidragsgivningen som i lika mån kan höra komma existerande vattendrags- och vatten- vårdsförbund till del. Sådana'riktlinjer skulle för övrigt i viss mån före- gripa pågående utredning rörande miljövårdskostnadernas fördelning mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/ 76: 215 _ 38

Vad sedan gäller medlemsavgifterna skall vattenförbunden i princip bestå av dem som med stöd av medgivanden enligt ML eller VL påver- kar vattenförhållandena i olika hänseenden, varjämte anslutningsrätt skall föreligga för kommunerna. I fråga om kommun som utnyttjar möj- ligheten till anslutningsrätt ligger det enligt utredningens mening i sa- kens natur att avgiften måste anpassas till kommunens frivilliga åtagan- den. Enligt 3 kap. 8 % VL bestäms delaktigheten för stat, kommun eller landsting med utgångspunkt i det lämnade anslagets storlek. En motsva- rande möjlighet för kommun att begränsa delaktigheten genom att ange viss ram för de ekonomiska åtagandena bör finnas också beträffande vattenförbunden. Motsvarande bör gälla för de fiskesammanslutningar som föreslås få rätt till medlemskap.

I fråga om de som i princip är skyldiga att bidra anser utredningen att varje särskild medlem bör åläggas ett ekonomiskt ansvar för förbun- dets verksamhet som står i rimligt förhållande till övriga medlemmars. Frågan om vad som i detta sammanhang kan anses rimligt bör till en början ses mot bakgrund av möjligheterna till tvångsanslutning och ut- redningens uttalanden om verksamhetens skiftande art (se avsnitt 4.4). Utredningen har funnit att kostnaderna för särskild verksamhetsgren måste fördelas enbart mellan dem som bör medverka på grund av sin intresseanknytning. Om sådan anknytning saknas bör kostnadsansvaret begränsas till de gemensamma administrativa utgifterna. Även en med- lem som inte deltar i särskild verksamhetsgren får nämligen anses ha så- dana fördelar av förbundets verksamhet, främst då möjligheterna till in- formation, att han rimligen bör bidra till administrationskostnaderna. I annat fall torde han ha sökt utnyttja möjligheterna till undantag från anslutningstvånget. Utredningen föreslår att administrationskost- naderna, om sådana uppstår, får täckas genom avgifter som i allmänhet bör kunna tas ut med lika stort belopp av alla medlemmar eller med- lemskategorier. Sådan avgift kan lämpligen kallas förbundsavgift. Det är i sammanhanget ovidkommande om .den särskilda medlemmen — enin- dustri eller en kommun — har en eller flera anläggningar i vattendraget. En företagsfusion eller en kommunsammanslagning kan följaktligen tän- kas medföra att intäkterna genom förbundsavgifter sjunker.

Kostnaderna för särskild verksamhetsgren får däremot fördelas efter " skälighetsprövning med utgångspunkt i varje medlems intresseanknyt- ning. Med hänsyn till att dessa'kostnader kan komma att variera år från år måste denna medlemsavgift vara rörlig. Exempel på en liknande reg- lering finns i lagen om förvaltning av samhälligheter. Denna lag, som är tillämplig på ett stort antal olika fastighetsrättsliga samfällighetstyper, utgår från att verksamheten inom ett och samma organ — i lagen kallat samfällighetsförening —- skall kunna uppdelas i olika verksamhetsgre- nar. Föreningcn kan också förvalta flera samfälligheter. Förvaltningen kan även då uppdelas på olika verksamhetsgrenar. Var och en av dessa

• Sida 39
•  Original

Prop.1975/76:215' 39 -

betraktas som en ekonomisk enhet. Kostnaderna fördelas med utgångs- punkt i de andelstal som gäller i fråga om skyldigheten att delta i kost- naderna för den särskilda verksamhetsgrenen eller samfälligheten. Ut- redningen anser att kostnaderna för olika verksamhetsgrenar i vattenför- bund på motsvarande sätt bör kunna fördelas efter särskilda andelstal. Systemet överensstämmer för övrigt i princip med den ordning som till- liimpas i vissa vattenvårdsförbund, där medlemmarna betalar dels en fast avgift dels en rörlig avgift för att täcka förbundets kostnader för be- slutade arbeten.

När delaktighet bestäms i fastighetsrättsliga samfälligheter brukar ut- gångspunkten vanligen vara den ekonomiska fördel — ofta betecknad båtnad eller nytta —— som varje fastighet bedöms vinna genom det ge- mensamma företaget. När det gäller att bestämma andelstal för verk- samhetsgren i vattenförbund kan man inte på samma sätt utgå från ett ekonomiskt nyttobegrepp (se avsnitt 4.4). Skyldigheten att delta härrör ytterst från uppfattningen att den som tar i anspråk naturresursen vatten har visst ansvar för de miljöstörningar ianspråktag'andet får anses inne— bära och därmed också skyldighet att medverka till bättre förhållanden. En naturlig utgångspunkt för bedömningen blir alltså i vilken utsträck- ning medlem genom utsläpp av avloppsvatten, vattenbortledning, torr- läggningsåtgärder eller andra anordningar till vilka tillstånd givits enligt ML eller VL utsätter vattenområdet för störningar som skall motverkas genom förbundets verksamhet. Vid denna" bedömning måste också tas hänsyn till att verksamheten kan ha en positiv effekt. En vattenregle— ring för kraft- eller vattenförsörjningsändamål kan t. ex. medföra för- delar även från recipientsynpunkt. När andelstal bestäms bör med andra ord de positiva effekterna vägas mot de negativa. En annan omständig— het som måste beaktas är att verksamheten i vissa fall också kan med— föra ekonomisk nytta för medlem. Ett exempel på detta är torrlägg— ningsföretagens eventuella fördelar av att ansvaret för vattendragens un- derhåll till en del kommer attbäras av andra intressenter. Ett annat ex— empel är ökade möjligheter till vattenbortledning tack vare reglering. Även reeipientkontroll genom förbundens försorg synes kunna innebära minskade kostnader för den enskilda medlemmen.

' Den avvägning som här måste göras är givetvis förenad med åtskilliga svårigheter. Liksom i annan lagstiftning där motsvarande problem upp- kommer är de faktorer som måste beaktas så många och situationen även i övrigt så komplicerad att man svårligen kan utforma en lagregel som ger tillräcklig vägledning för att uppnå materiell rättvisa och som samtidigt är enkel att-tillämpa. Utredningen anser dock att lagen i an— slutning till det tidigare sagda bör som fördelningsprineip kunna hänvisa till vars och ens nytta och intresse av verksamheten och den omfattning i vilken han inverkar på vattenförhållandena.

En särskilt komplicerande faktor i sammanhanget är att de olika in-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 215 40 '

tressen mellan vilka andelstalen .skall fördelas inte alltid kan jämföras." Om verksamhetcn avser t. ex. underhåll av ett vattendrag måste en" för- delning i allmänhet ske mellan dels avloppsintresset dels torrläggningsin- tresset dels de övriga medlemmar som kan vara skyldiga att delta. Också inom andra verksamhetsgrenar kan liknande svårigheter uppstå. Proble- men är enligt utredningens mening dock inte större än att de bör kunna övervinnas. Till en början bör erinras om att de existerande vattendrags- och vattenvårdsförbundcn representerar ett stort antal exempel på fall där en tillfredsställande lösning kunnat uppnås. Det bör också framhål- las att en liknande fördelning mellan olikartade intressen förutsätts kunna ske i fråga om 'de kombinerade reglerings- och torrläggningsföre- tagen. Utgångspunkten är den beräknade anläggningskostnaden'för före- taget. Denna fördelas enligt huvudregeln mellan kraft- och torrlägg- ningsintressentcrna efter den nytta varje deltagare har av företaget i dess helhet med möjlighet till jämkning när visst arbete huvudsakligen är till nytta enbart för den ena intressegruppen eller viss geografiskt bestämd ' grupp deltagare. En annan fördelning mellan olikartade intressen kan komma i fråga vid tillämpning av bestämmelserna om kombinerade företag i 8 kap. VL. Utgångspunkten'är här att kostnaden skall fördelas med hänsyn till mängden och "beskaffenheten av det vatten som avleds ' av en eller flera avloppsintressenter, å ena, samt det vatten som avleds av en eller flera torrläggn'ingsintressenter, å andra sidan." -

Enligt utredningens mening-'kan-det inte komma i fråga att i lagen om vattenförbund införa någon motsvarighet till VL:s detaljerade regelsy- stem. Det synes i viss mån ligga i sakens natur att en uppskattning först måste göras av hur andelstalen i stort bör fördelas mellan de olika in- tressegrupperna och att en närmare fördelning sedan får göras inom . dessa grupper. De allmänna riktlinjer för uppskattningen som utred- ningen har förordat utgår från att en sådan uppdelning äger rum. Med tanke på de synnerligen skiftande förhållanden under vilka förbundens verksamhet kommer att bedrivas är det ogörligt att uppställa några mera allmängiltiga normer för jämkning mellan de berörda intressena i olika situationer. En alltför detaljerad reglering är olämplig också av den anledningen att fördelningsfrågorna i praktiken oftast torde få lösas förhandlingsvägen. Avsikten är ju att vattenförbund inte skall kunna bil- das annat än under förutsättning av en positiv inställning hos flertalet intressenter. Enighet kommer alltså i allmänhet att råda om hur verk- samheten i stort bör bedrivas. Denna enighet måste med nödvändighet omfatta också finansieringsfrågan. Allmänna grunder för kostnadsför- delningen av det slag— som utredningen har föreslagit är enligt utred- ningen tillräckliga i detta läge. '

Enligt utredningen bör lagen ange vissa begränsningar i kostnadsan- svaret till skydd för den som till äventyrs mot sin vilja måste ta del i

kostnaderna. I fråga om ledning för torrläggning av mark som skall" an- . .

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 215 41 '

vändas också för avloppsvatten gäller enligt 8' kap. 12 och 20 åå VL bl. a. att ingen är skyldig att sammanlagt vidkännas större kostnad än om ' särskild ledning anlagts eller att bidra med" större belopp än som kan an- ses rimligt med hänsyn till hans nytta av företaget. 'Ett motsvarande stadgande i lagen om vattenförbund kan lämpligen ges den innebörden att andelstal skall jämkas om medlem uppenbarligen kan vinna ändamå- let med verksamheten genom egen åtgärd till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom om andelstal bestäms enligt huvudregeln. Det är naturligtvis orimligt om ett torrläggningsföretag skulle behöva vid- kännas större kostnader för underhållsarbeten i ett vattenförbunds regi än om det självt svarat för arbetena.

Enligt utredningens mening bör uttaxeringen bland medlemmarna i princip inte vara större än att den täcker behovet under den närmaste verksamhetsperioden. Därigenom skyddar man medlemmarna mot oskä- liga utgifter och undviker diskussioner om de olägenheter som otvivel- aktigt är förbundna med förhandsfinansiering. Samtidigt underlättar man förändringar inom medlemskretsen som kan ske utan svårlösta av- _ räkningsförfaranden. Utredningen anser det .likväl inte nödvändigt att förbjuda uttaxering för avsättning till en fond för framtida investe- ringar. Det bör vara förbunden obetaget att i stadgarna införa bestäm- melser härom men förutsättningarna bör vara att fondbildningen bara sker för investeringar som ligger .inom ramen för förbundens verksam- het. Vidare bör fondering komma-i fråga endast när det behövs för att inom en begränsad tidrymd, t. ex. en fem- eller tioårsperiod, genomföra en på förhand upprättad arbetsplan. Denna bedömning ligger nära den som gjorts under arbetet med den nya samfällighetslagstiftningen.

Under förarbetena till nämnda lagstiftning har stor uppmärksamhet också ägnats åt frågan om "finansiering av gemensamhetsanläggningar genom lån från banker och andra kreditinrättningar. Utredningen anser inte att lånefinansieringen har samma betydelse när det gäller vattenför- bundens verksamhet. De uppgifter som lämnats angående de existerande förbundens ekonomi tyder på att de årliga kostnaderna för verksamhe- ten bör kunna hållas inom rimliga gränser. Det synes dock mycket väl tänkbart att kostnaderna .i ett "inledande skede kan bli betydande, t. ex. om det gäller att sätta i stånd ett vattendrag i vilket underhållet sedan länge är eftersatt. Statsbidrag torde inte alltid kunna påräknas och att på en gång uttaxera erforderliga medel från medlemmarna skulle troligen bli alltför betungande särskilt för eventuella torrläggningsföretag. För- bunden skulle alltså i'sådana situationer kunna ha ett behov av lånefi- nansiering med amorteriong genom inflytande medlemsavgifter.

Möjligheten att få sådana lån hänger givetvis nära samman med de garantier som kan ges för återbetalningen. Med hänsyn till de allmänna intressen som berörs synes visst statligt eller kommunalt stöd kunna komma i fråga i formiav statlig lånegaranti eller kommunal borgen eller

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 215 42

kredit. I de fall kommunal borgen kan komma i fråga torde den få teck- nas efter särskilt tillstånd av regeringen enligt 605 kommunallagen (1959: 753, omtryckt 1969: 765). Även borgensförbindelsc'r från större industrier eller pantbre'v i medlemmar tillhöriga fastigheter kan natur-_ ligtvis i mån ga fall utgöra betryggande säkerhet.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att förbundens allmänna förvaltningskostnader skall täckas genom en s.k. förbundsavgift som är lika stor för alla medlemmar. Kostnaderna för verksamhet eller verk- samhetsgrenar föreslås fördelade mellan medlemmarna enligt andelstal, vilka bestäms efter en skälighetsbedömning med hänsyn främst till var och ens nytta eller intresse i övrigt av verksamheten och till den omfatt- ning i vilken han inverkar på vattenförhållandena. Såväl positiva som negativa effekter kan beaktas. För medlemmar som frivilligt anslutit sig får andelstaiet inte sättas högre än medlemmen har medgivit. '

4.6 Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Enligt utredningen bör vattenförbunden vara självständiga rättssub- jekt med förmåga att förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (se avsnitt 4.2). Liksom i andra liknande sammanslutningar bör en funk- tionsuppdelning ske inom förbundet så att grundläggande förvaltnings- beslut fattas av medlemmarna på förbundsstämma, medan den löpande förvaltningen sköts av en styrelse. Förvaltningen skall syfta till att ge- nomföra olika åtgärder som främjar hushållningen med vattentillgång- arna i visst vattenområde och kostnaderna för sådana åtgärder 'skall i princip fördelas mellan medlemmarna efter andelstal.

Vattenförbund skall bildas bara under vissa förutsättningar (se avsnitt 4.3). Det skall vara av väsentlig betydelse från allmän eller enskild syn- punkt att de som kan vara medlemmar samverkar för 'att främja vatten- hushållningen och det krävs också att tanken på' en sådan samverkan har visst stöd hos dem som skall delta. Huruvida .dessa förutsättningar är uppfyllda bör med hänsyn till de berörda allmänna och enskilda in- tressena prövas och avgöras under myndighets medverkan. Det kan inte heller överlämnas åt medlemmarna själva att genom majoritetsbeslut på ' förbundsstämma besluta om andelstalen eller om undantag från 'det principiella anslutningstvånget. Vid tvist krävs alltså även i dessa hän- seenden myndighets medverkan.

Gemensamt för de frågor beträffande vattenförbunden vilka bör av- göras genom myndighets beslut kan sägas vara att bedömningen kräver' god överblick över förhållandena i det berörda vattensystemet. Det är också tydligt att bedömningen måste ske med utgångspunkt i allmänna lämplighets- och skälighetsöverväganden av teknisk och ekonomisk na- tur. Å andra sidan rör det sig om frågeställningar som principiellt sett är av två olika slag. Bedömningen huruvida det från' allmän eller enskild

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 215 43

synpunkt är av väsentlig betydelse att ett vattenförbund bildas har of- fentligrättslig prägel. Detsamma gäller omfattningen av förbundets verk- samhetsområde. Eftersom det med hänsyn till det principiella anslut-' ningstvånget närmast blir 'en förbundets interna angelägenhet, om viss intressent skall tillåtas stå utanför, får frågan om undantag från anslut- ningstvånget en väsentligen privaträttslig karaktär. Detta gäller i ännu högre grad frågan om andelstalen.

Med hänsyn till att-vattendomstolarnas domsområden omfattar hela vattensystem kunde det enligt utredningen vara tänkbart att låta dessa domstolar svara för prövningen av hela frågekomplexet, eventuellt efter föregående syncförrättning. Vattenförbunden skiljer sig emellertid från de fastighets- och vattenrättsliga samfälligheterna bl. a. därigenom att deras verksamhet och medlemskrets kan förändras från tid till annan. Det skulle enligt utredningarnas mening bli alltför tungrott att vid varje tillfälle då sådana förändringar aktualiseras tillgripa ett domstolsförfa- rande. Vattendomstolarnas sakkunskap och överblick bör enligt utred- ningens mening utnyttjas på så sätt att de blir behöriga enligt den nya lagen att pröva klandertalan i olika situationer. Däremot bör beträf- fande de nu aktuella frågekomplexen ett snabbare och smidigare förfa- rande eftersträvas.

Enligt utredningens mening ligger det närmast till hands att låta läns— styrelsen svara för prövning av frågorna om förbundsbildning. Denna prövning bör uppenbarligen ske i administrativ ordning och länsstyrel- serna har genom naturvårdsenheterna god överblick över vattenförhål- landena i länet. Om vattenförbundet skall verka i mer än ett län får länsstyrelserna naturligtvis samråda. Initiativrätt bör tillkomma var och en som kan vara medlem i förbundet. Dessutom bör länsstyrelse själv kunna ta initiativ, om den finner en förbundsbildning vara av betydelse från allmän synpunkt.- Med hänsyn till det tidigare förordade opinions- villkoret torde förbundsbildningen ofta få göras till föremål för förhand- lingar med de berörda intressenterna. Det i princip skriftliga länsstyrel- seförfarandet erbjuder kanske inte helt ändamålsenliga former för så- dana förhandlingar. Den nya lagen bör därför ge utrymme för länssty- relsen att hålla muntlig förhandling. Både grustäktskommitténs förslag i SOU l972:46 till lag om täktsamfälligheter och va-lagen (1970: 244) an- visar möjligheter att komplettera länsstyrelseförfarandet med utredning i friare former, en ordning som synes lämplig också i detta samman- hang. Grustäktskommitténs förslag går ut på ett förberedande förrätt- ningsförfarande. Enligt va-lagen kan länsstyrelsen vid behov anlita sak- kunnig. Utredningen vill för sin del förorda att detta senare system, som synes smidigare och som redan godtagits av statsmakterna, får motsva- righet i lagen om vattenförbund. Länsstyrelsen bör alltså kunna anlita sakkunnig för förberedande förhandlingar med intressenterna liksom för utredning i övrigt av frågan om förbundsbildning. Länsstyrelsens beslut

• Sida 44
•  Original

Prop.1975/76:215 . 44 .

bör med hänsyn bl. a. till de allmänna intressen som berörs.kunna-över- klagas hos regeringen. ' " '

Om länsstyrelsen finner att ett vattenförbund bör bildas,'bör den sam- tidigt bestämma det område inom vilket förbundets verksamhet skall ut- övas. Utredningen utgår från att vattenförbundens verksamhetsområden i allmänhet bör omfatta hela-vattensystem. Någon gång kan verksam-' hetsområdet böra omfatta flera varandra närliggande vattensystem eller ' en flod jämte havet i mynningsområdet. Ett och samma vattenområde bör aldrig få ingå i flera vattenförbunds verksamhetsområden. En avgö- rande faktor vid gränsdragningen blir vilken inriktning förbundens verk- samhet avses skola få. I enlighet med vad utredningen tidigare har 'an- fört bör denna fråga bedömas med hänsyn till vad som på längre sikt kan anses sannolikt. Även de geografiska och hydrologiska förhållan— dena bör självfallet beaktas vid gränsdragningen. Frågan bör prövas i samma ordning som nyss förordats beträffande förbundsbildning. Läns- styrelsen bör också i detta skede fastställa vilka som skall vara medlem- mar i förbundet. ' '

Talan mot länsstyrelses beslut om förbundsbildning"skall'enligt utred- ningens förslag alltså föras hos regeringen. Utredningen föreslår emel- lertid i övrigt uppdelning mellan regeringen och förvaltningsdomstol en- ligt principcn att besvärsärenden i vilka" ändamålsenlighets- eller lämp- lighctsfrågor dominerar bör avgöras av regeringen medan sådana be- svärsärenden som huvudsakligen innefattar rättsfrågor skall prövas av kammarrätt.

Länsstyrelsens beslut att ett vattenförbund skall bildas utgör det första ledet i förbundens utveckling mot rättskapacitet. Nästa steg bör bli'att de blivande medlemmarna sammanträder för att utse styrelse och anta stadgar. Genom en ordning med obligatoriska' stadgar får förbundens organisation och förvaltning nödvändig fasthet. Enligt utredningens me- ning bör normalförslag till stadgar utarbetas." Med hänsyn till opinions; villkoret finns det enligt utredningens mening ingen anledning att räkna med att ett sådant sammanträde inte skall komma. till stånd eller att medlemmarna skulle söka hindra förbundsbildningen genom 'att t. ex. vägra att utse styrelse. Däremot bör medlem kunna utverka länsstyrel- sens förordnande av lämplig person att hålla sammanträdet. Denne bör vara opartisk och ha vana" att leda förhandlingar. Hänsyn måste natur- ligtvis tas till medlemmarnas önskemål. Med hänsyn till att andelstal för särskild verksamhetsgren knappast kan fastställas förrän i ett senare skede synes omröstning vid det konstituerande sammanträdet nödvän- digtvis få ske efter huvudtal. Endast enkel majoritet torde böra krävas för beslut. Beslutet bör kunna klandras hos vattendomstol,

Innan förbundsbildningen fullbordas bör stadgarnas laglighet prövas genom länsstyrelsens försorg. Häri ligger ett betydelsefullt skydd för de enskilda medlemmarnas intressen. Om normalförslag till stadgar utarbe-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 215 45

tas synes granskningen inte behöva medföra några större svårigheter för"- länsstyrelserna. I syfte att möjliggöra en sådan kontroll bör det åligga förbundets styrelse att ansöka om fastställelse av de antagna stadgarna.. Vattenförbund bör vara att betrakta som juridisk person först när sådan fastställelse skett. .

I enlighet med principen att samverkan i vattenförbund så långt som möjligt skall vara frivillig bör medlemmarna själva kunna besluta om inriktningen av förbundets verksamhet och därmed sammanhängande frågor om vilka andelstal som bör gälla för kostnadsfördelningen. Med hänsyn till de ekonomiska förpliktelser som medlemskapet innebär bör det däremot inte tillåtas medlemmarna att genom majoritetsbeslut av- göra dessa frågor. Tvister mellan medlemmarna om verksamheten eller om andelstalen bör därför lösas under myndighets medverkan. Med hänsyn till att parterna i första hand synes ha behov av opartisk skilje-. man som kan jämka samman deras ståndpunkter anser utredningen den bästa lösningen också här vara att låta länsstyrelsen vara behörig myn- dighet med möjlighet att anlita sakkunnig för de direkta förhandling- arna.

Om man bortser från möjligheterna till statsbidrag och andra ekono- miska tillskott utifrån torde vattenförbundcns verksamhet få finansieras av medlemmarna själva. Det är därför viktigt att lagen skyddar med- lemmarna mot alltför långtgående ekonomiska förpliktelser. Vid sidan av tidigare berörda begränsningar i den enskilde medlemmens kostnads- ansvar (se avsnitt 4.5) bör som allmän princip för förvaltningen gälla att förbundets verksamhet skall planläggas och utövas på sådant sätt att förbundets ändamål kan vinnas utan oskälig kostnad. Verksamhet som kan beräknas draga mindre sammanlagd kostnad om medlemmarna sva- rar för den var och en för sig bör inte få bedrivas av förbundet annat än om man vinner väsentliga fördelar därigenom. Slutligen bör vattenför- bund inte få driva verksamhet som är främmande för dess ändamål.

Det är givet att en verksamhet som syftar till en ändamålsenlig hus- hållning med vattentillgångarna måste planeras och utövas i nära samar- bete med de statliga och kommunala myndigheter som arbetar på vat- ten- och miljövårdens område. I de existerande förbunden har behovet av sådant samarbete beaktats bl.a. genom stadgebestämmelser som ger representanter för t. ex. länsstyrelse och lantbruksnämnd rätt att närvara vid styrelsesammanträden och förbundsstämmor. Det förekommer också att länsstyrelsen har tillförsäkrats rätt att utse en ledamot i för- bundsstyrelsen. Ett motsvarande samarbete bör i fråga om vattenförbun- den tryggas genom uttryckliga lagbestämmelser. Vattenlagsutredningen räknar med att kommunerna vanligen kommer att vara medlemmar i vattenförbund som är verksamma inom deras områden liksom fallet f. n. är i de existerande förbunden. Kommunerna får på det sättet goda möj- ligheter att bevaka Sina intressen i vattenförbundet.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 215 ' 45

I fråga om vattenförbundens organisation och förvaltning i övrigt an- ' ser utredningen att i huvudsak följande bör gälla. Styrelsens uppgift bör vara att sköta föreningens angelägenheter i överensstämmelse med la- gens och stadgarnas innehåll samt medlemmarnas beslut. Styrelsen bör i egenskap av föreningens verkställande organ ha behörighet att företräda förbundet gentemot tredje man. Styrelsen bör kunna delegera sina befo- genheter till särskilt utsedd firmatecknare. Mera ingripande transaktio- ner t.ex. med fast egendom bör inte få företas av styrelsen eller firma- tecknare utan uttryckligt stöd i stadgarna eller beslut av medlemmarna. Styrelsen bör också ha hand om föreningens ekonomi. Om medelsbeho- vet inte kan tillgodoses på annat sätt får uttaxering från medlemmarna ske. Styrelsen bör då först upprätta utgifts- och inkomststat vilken med-' lemmarna skall godkänna. Uttaxcringen sker genom att styrelsen upp- rättar debiteringslängd och lägger fram den för medlemmarna. Beslut om uttaxering bör omedelbart kunna verkställas såsom lagakraftvunnen dom på betalningsskyldighet. Medlem som anser att uttaxering strider mot lag, stadgarna, medlemmarnas beslut eller avgörande om andelstal bör kunna klandra uttaxeringen genom talan hos vattendomstol.

Olika andelstal kan komma att gälla i fråga om skyldigheten att ta del i kostnaden för skilda verksamhetsgrenar inom vattenförbund. Varje verksamhetsgren får då behandlas som en ekonomisk enhet för sig med särskild inkomst- och utgiftsstat. Medel som hänför sig till en verksam- hetsgren får inte användas för annan verksamhetsgren eller blandas samman med andra medel.

Den enskilde medlemmen deltar på förbundsstämma i beslutsproces- sen inom förbundet. Ordinarie förbundsstämma bör hållas regelbundet på tider som anges i stadgarna. Styrelsen eller en minoritet bland med- lemmarna bör kunna påkalla extra förbundsstämma, om någon angelä- genhet kräver skyndsamt beslut. Alla medlemmarna bör i princip ha rätt att delta och utöva rösträtt vid förbundsstämma. I behandlingen av frå- gor som rör bara viss verksamhetsgren bör dock rätten att rösta begrän- sas till dem som är skyldiga att bidra till verksamhetsgrenen. Vidare bör den som inte har fullgjort sin bidragsskyldighet gentemot förbundet vara utesluten från rösträtt, däremot inte från rätt att delta i förhandlingarna.

I fråga om röstberäkningcn'finns enligt utredningen två alternativ, nämligen huvudtals- och andelstalsmetoderna.

I lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter har frågan reg- lerats så att röstberäkningen i princip skall ske efter huvudtalet, men att en modifierad andelstalsmetod skall tillämpas i ekonomiska frågor om medlem begär det. Ingen delägares röstetal får överstiga en femtedel av de närvarande delägarnas sammanlagda röstetal. Utredningen anser att denna lösning innebär en rimlig avvägning mellan de olika intressen som här möts och förordar att samma principer får gälla för röstberäk- ning i vattenförbund. De större andelsägarnas intressen torde" som regel

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 215 - 47

komma att sammanfalla med de flesta övrigas och resultatet av en om- röstning blir enligt utredningen därför detsamma oavsett vilken metod som använts. .

För giltigt beslut på förbundSStämma bör i allmänhet inte krävas mera än en enkel majoritet. Vid lika röstetal bör val avgöras genom lott- ning medan ordföranden bör ha utslagsröst i andra frågor. Kvalificerad majoritet bör krävas för stadgeändring. Beslut som har fattats vid för- bundsstämma bör kunna klandras vid vattendomstol, om det inte har tillkommit i behörig ordning eller strider mot lag eller stadgarna. Häri ligger ett skydd för de enskilda medlemmarna.

På samma sätt som samhällsutveeklingen på sina håll kan komma att framtvinga samverkan i vattenförbund kan den fortsatta utvecklingen i sinom tid göra sådan samverkan helt eller delvis onödig. Inom ramen för den löpande förvaltningen bör verksamhetsgren kunna avvecklas. Lagen bör emellertid också öppna möjlighet att upplösa vattenförbund. Beslut härom bör träffas i samma ordning som beslut om förbundsbild— ning, dvs. av länsstyrelsen. Upplösning bör alltid medges, om medlem- marna är ense om det. Upplösning av vattenförbund bör i princip ske på samma sätt som likvidation av andra typer av juridiska personer. Den viktigaste åtgärden bör vara att betala förbundets borgenärer.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att frågor om förbundsbild- ning skall prövas av länsstyrelsen. Förbundens organisation och med- lemmarnas inre rättsförhållanden föreslås ordnade i enlighet med vad som gäller enligt lagen om förvaltning av samfälligheter. Till skydd för de enskilda medlemmarna föreslås viss' möjlighet till klandertalan vid vattendomstol.

Remissyttrandena

5.1 Behovet av lagstiftning

Vattenlagsutredningens förslag har i huvudsak fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget tillstyrks av det övervä— gande flertalet av remissinstanserna, däribland kammarkollegiet, lant- bruksstyrclsen, fiskeristyrelsen, fiskerii/ztende/zler/za :" de fem sötvattens- distrikten, koncessionsnämndcn för miljöskydd, alla sex länsstyrelser som avgivit yttrande, LRF, kommmzförbundet, naturskyddsj'örcningen, V äxjö tingsrätt och den s. k. Skövdegruppen (en' samrådsgrupp bestående av tio vattenvårdsförbund). '

Förslaget avstyrks av natm'vårdsverket, itulustriförbzmdet, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Mellanskånes planeringskonzmitté. Dessa remissinstanser anser att det saknas behov av en lagstiftning om vatten- förbund. '

Remissinstanscrna delar i allmänhet utredningens uppfattning att det

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 215 48

främst är frågan om underhållet av vattendragen som 'motiverar en lag; stiftning om vattenförbund. Lantbruksstyrelsen framhåller "att styrelsen redan under 1950-talet begärde en översyn av gällande vattenrättsliga bestämmelser i fråga om vattendrag och diken. "Styrelsen har därefter vid upprepade tillfällen framhållit att jordbruket, med hänsyn till den utveckling som skett, inte längre ensamt bör ha kostnadsansvaret. för skötseln och underhållet av recipienter som är viktiga ur samhällets syn- punkt. Enligt lantbruksstyrelsens mening är det ofrånkomligt att något slag av samverkan beträffande våra hårdast belastade flodområden sna- rast möjligt kommer till stånd. En sådan samverkan är nödvändig för att planeringen för hushållning av mark och vatten skall bli meningsfull. Lantbruksstyrelsen, som tillstyrker lagförslaget, framhåller att det troli-- gen inte helt täcker vad som slutligt kommer att erfordras på detta vik- tiga område. Lagförslaget kan dock ge praktiska erfarenheter och im- pulser till de ytterligare åtgärder som behövs när det gäller vård och ut' nyttjande av våra vattentillgångar. Lantbrukshögskolan hälsar förslaget med tillfredsställelse och understryker vikten "av att de av utredningen föreslagna vattenförbunden snarast möjligt kan komma till stånd. Däri- genom skapas förutsättningar för att sätta i stånd de många igenvuxna och igenslammade vattendrag som finns i vårt land. LRF anser att det är angeläget med en lagstiftning om samverkan i fråga om underhåll av vattendragen mellan alla de intressen som kan påverka ett vattendrag. Även med höggradiga reningsverk tillförs recipienterna avsevärda mäng- der näringsämnen. LRF anser därför att det finns starka skäl för att kommuner och industrier bidrar till kostnaderna'för upprustning och underhåll av våra vattenområden och vattendrag. Behovet av ändrad lagstiftning är enligt LRF klart motiverat.

Naturskyddsföreninge/z tillstyrker varmt lagstiftning om vattenför- bund, eftersom den lokala vattenvården alltjämt är dåligt utbyggd. Förslaget bör ses mot bakgrunden av rådande förhållanden i flertalet av våra vattendrag, där enbart torrläggningsintressena svarar för underhål- let. De ökade avloppsutsläppen har ofta lett till att markägarna inte längre orkar med att fullgöra sin underhållsskyldighet och att vattendra- gen därför vuxit igen. Naturskyddsföreningen anser emellertid att det aktuella förslaget bör skärpas väsentligt för 'attbli slagkraftigt samt att på längre sikt den praktiska vattenvården bör ges en organisation som bättre anSIuter till ordningen för övriga statliga och kommunala miljö- vårdsuppgifter. Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att det för närvarande inte finns någon fungerande ordning för behandling av. underhållsfrågorna, bortsett från att torrläggningsföretagen i samband med tillståndsprövningen regelmässigt åläggs att vidmakthålla de dimen- sioner vattendraget erhållit vid företagets genomförande. Denna skyldig- het torde numera i allmänhet fullgöras med betydligt längre tidsmellan- rum än som är föreskrivet. Delvis beror detta på att kostnaderna för

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/"76: 215 49

manuell rensning blivit så höga att man måste samla ihop flera mindre rensningsomgångar till en stor som möjliggör insats av grävmaskin. Del- vis kan emellertid eftersättandet av underhållsskyldigheten bero på att det bland torrläggningsintressenterna torde råda en utbredd uppfattning att förekommande uppgrundning och igenväxning av vattendragen till väsentlig del orsakas av andra intressenter, framför allt av dem som släpper ut industriellt eller kommunalt avloppsvatten i vattendraget. Den omständigheten att det är mycket svårt, tidsödande och dyrbart att genom domstolsprövning få kostnadsbidrag fastställt för andra ansva- riga bidrar enligt koncessionsnämnden sannolikt till att torrläggningsin- tressenterna ofta är mindre villiga att ombesörja erforderligt underhåll. Om utredningens förslag till lagstiftningom vattenförbund genomförs, blir det möjligt att i en organisation sammanföra alla dem som huvud— sakligen är ansvariga för att underhållsåtgärder behövs i ett visst vatten- drag och som också har intresse av att sådana åtgärder vidtas. Redan detta torde i många fall vara tillräckligt för att få till stånd erforderliga åtgärder och åstadkomma enighet om en skälig kostnadsfördelning. Dessutom öppnar förslaget möjlighet att, om enighet i kostnadsfrågan inte kan uppnås, få denna fråga prövad på ett väsentligt enklare och bil- ligare sätt än som för närvarande står till buds. Det nu anförda utgör enligt koncessionsnämndens mening ett vägande motiv för förbundsbild— ning i alla de fall där särskilda åtgärder för vattendragsunderhåll behövs eller där svårigheter föreligger att få till stånd en skälig fördelning av underhållskostnaderna. I förhållande till de nuvarande vattenvårds- och vattendragsförbunden innebär de av utredningen föreslagna vattenför- bunden den väsentliga skillnaden att de befintliga förbunden i regel syss- lar huvudsakligen bara med reeipientkontroll eller huvudsakligen bara med underhållsfrågor, varemot vattenförbundens arbetsprogram skall kunna omfatta båda dessa verksamhetsgrenar. Det torde inte vara möj- ligt att utan stöd av lagstiftning få till stånd en allmän breddning av de nuvarande förbundsbildningarnas arbetsprogram. Med hänsyn härtill och med beaktande särskilt av den stora betydelse som underhållsfrågor- . nas handhavande har från allmän vattenvårdssynpunkt tillstyrker kon- cessionsnämnden att utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning i ämnet.

Växjö tingsrätt anser att en lagstiftning med den föreslagna princi- piella inriktningen kan bli till gagn för en rationell vattenvård samtidigt - som praktiska och ekonomiska fördelar kan vinnas för medlemmarna. Förslaget tar endast sikte på ytvatten och grundvattnet lämnas alltså helt utanför. I och för sig skulle kanske skäl kunna anföras för någon form av samarbetsorgan även i fråga om grundvattentillgångar. Tings- rätten nämner som exempel Alnarpsströmmcns samarbetskommitté. Kammarkollegiet finner att behovet av vattenförbund med den fastare organisation och de mera omfattande befogenheter som åsyftas i försla-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 215 . 50

get är väl dokumenterat. Fiskeriintendénten i övre norra distriktet, som tillstyrker förslaget, framhåller att det i framtiden kan uppstå behov av vattenförbund även i'norra Sverige med tanke på den allt intensiVare skogsvården och de bieffekter denna kan få på vattendragen i samband med dikningar, gödsling och kalavverkning. I samband med återstäl— lande av vattendrag efter flottningens upphörande kan det vidare bli ak— tuellt att bl. a. för att främja fisket reglera vattenflödet för att undvika extremt låga sommarvattenföringar. Sådan reglering torde hittills inte ha varit möjlig att genomföra. Fiskeriintendenten i övre södra distriktet an— ser att förslaget öppnar vissa möjligheter till restaureringsåtgärder till förmån för fisket. Det torde också bli möjligt för fiskevårdsintresset att påverka utformningen av underhållsåtgärder så att de tjänar även fiskets intressen. Även om goda resultat hittills har uppnåtts på frivillighetens väg innebär förslaget fördel-ar även för fiskeintresset, eftersom det ökar möjligheterna till positiva åtgärder i skadade vatten. Lantmäteristyrelsen delar vattenlagsutrcdningens uppfattning att det finns behov av lagstift— ning som främjar samverkan inom vattendrag i syfte att uppnå en i vid— sträckt bemärkelse ändamålsenlig hushållning med vattnet. En sådan lagstiftning bör bl. a. kunna bidra till att lösa de nu svår-bemästrade men angelägna frågorna om vattendragens underhåll och om restaure— ring av starkt förorenade sjöar och vattendrag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser det angeläget med en lagstift— ning som ger möjligheter att säkerställa aktiv vård och underhåll av vat— tendrag. Det föreligger enligt länsstyrelsen uppenbarliga behov av en lagstiftning som gör det möjligt att på sina håll organisera ett bättre och rättvisare fördelat underhåll än som nu är fallet. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar vattenlagsutredningens synpunkter på behovet av lagstiftning och understryker särskilt att frågan om en rättvis fördelning av underhållsansvaret 'är alltför viktig från allmän synpunkt för att helt göras beroende av frivilliga överenskommelser. Länsstyrelsen avvisar ut— tryckligen tanken på ett kommunalt ansvar för vattendragens underhåll. Länsstyrelsen i Kalmar län lämnar en redogörelse för förhållandena inom Emåns nederbördsområde där länsstyrelsen försökt att få till stånd ett vattendragsförbund. Mot bakgrund av sina erfarenheter av bl. a. den tidsutdräkt som följer vid bildandet av förbund helt på frivillig basis till- styrker länsstyrelsen utredningens förslag. Länsstyrelsen ansluter sig" helt till grundtanken i utredningens förslag, nämligen att man med' utgångs—' punkt i träffade överenskommelser i' redan etablerade vattendragsför— bund skall försöka utforma en lagstiftning som öppnar möjlighet till samverkan mellan alla berörda vattenintressen i sammanslutningar i fas— tare former än de nuvarande. Länsstyrelsen i Hallands län finner det an— geläget att samverkan'mellan motstående intressen inom vattenområ— dena åstadkommes och anser att övervägande skäl talar för att förbun— dens verksamhet regleras i lag. Länsstyrelsen i Örebro län anser att be—

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 215 . 51

hov föreligger av lagstiftning om vattenförbund. De fyra vattenvårdsför- bund som finns inom 'länet har redan samordnat recipientkontrollen inom sina vattensystem. Detta medför en ekonomisk vinst för medlem- marna och underlättar tillsynsmyndigheternas bedömning av förore- ningssituationen. Det finns alltså inte något behov av lagstiftning enbart för att få en samordning av recipientkontrollen. Det är angeläget att samordnade tappnings- eller regleringsbestämmelser tillskapas för de vattendrag där sådana saknas. Detta kan enligt länsstyrelsens mening. ske inom ramen för ett vattenförbund. Vattenförbunden kan också fylla en uppgift genom att svara för underhåll av gamla dammar. Ett vatten- förbund kan vidare ta initiativ och genomföra restaureringsåtgärder. Det är emellertid främst underhållsfrågorna som motiverar en lagstift- ning. I denna del innebär förslaget inte bara en kostnadsfördelning utan också att skyldigheten att svara för vissa kostnader slås fast. Ersättnings- skyldigheten, som kan göras gällande endast om ett vattenförbund bil- das, stämmer visserligen med den princip som angivits i direktiven för miljökOstnadsutrcdningen men innebär ändå ett föregripande av vad miljökostnadsutredningcn kan komma att föreslå. Örebro kommun an- ger uttryckligen att resultatet av miljökostnadsutredningens arbete inte bör avvaktas. Kommunen anser att tillkomsten av vattenförbund är högeligen önskvärd och tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det både lämpligt och sannolikt att nuvarande förbund i allt större utsträckning kommer att svara för den samordnade recipientkon- trollen enligt ML. Enligt länsstyrelsens mening är det därför angeläget att förbundens möjligheter att verka tryggas genom lagstiftning, som skulle ge dem stadga och officiell prägel. Vattenförbundens medverkan i den samordnade recipientkontrollen är så viktig att den i och för sig ut- gör ett tillräckligt skäl för lagstiftning. Länsstyrelsen anser att vattenför- bunden är lämpligast att handha även frågor om underhåll och restaure- ringsåtgärder. Även om alla frågor inte kan lösas inom ramen för Utred-. ningens förslag är problemen överhängande och skälen för en lagstift- ning starka.

Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag, som har ansvaret för regleringen av Hjälmaren, uttalar stor tillfredsställelse med förslaget och anser 'att det med en praktisk tolkning bör kunna lösa det svåra Hjäl- marproblemct. Kvismaredalens vattenledningsföretag år 1967 anser det ytterst angeläget att en lagändring kommer till stånd i fråga om an— svaret för underhållet; Situationen för de underhållsskyldiga har allvar- ligt försämrats genom tillkomsten av ML. Koncessionsnämnden för mil- jöskydd lämnar tillstånd enligt ML och prövar inte frågor om ev. ersätt- ning för ökat underhåll. I motsats till vad som gällde vid den tidigare vattendomstolsprövningen kan alltså utsläpp komma att medges utan att ersättningsfrågan prövas. Ljusnan-Voxnans vattenvårdsförbund, som har hand om den samordnade recipientkontrollen i nedre delen av Ljus-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975/76: 215 52

nan, hälsar lagförslaget med tillfredsställelse. Skövdegruppen, som till- styrker förslaget, framhåller att det i väsentliga delar blir ett behövligt komplement till den verksamhet som de frivilliga förbunden bedriver. Förslaget bereder utrymme för vattenvårdsförbundens fortsatta arbete på den frivillighetens grund, som deras medlemmar värdesätter. Lagen bör enligt Skövdegruppens mening tillgripas först i sådana situationer av teknisk, ekonomisk eller annan natur, där problemens storleksordning eller svårighetsgrad går utanför de frivilliga förbundens kapacitet eller uttalade intresse eller förmåga.-Skövdegruppen anser 'att den föreslagna lagstiftningen kan bli ett stöd och en sporre åt det fortsatta frivilliga vat— tenvärdsarbetet. Kävlingeåns vattenvårdsförbund tillstyrker förslaget och anser att ett vattenförbund enligt förslaget får en mera ändamålsen- lig uppgift än nuvarande vattenvårdsförbund. Nissans vattenvårdsför- bund anser att den föreslagna lagstiftningen är angelägen. Om de frivil- liga förbundens verksamhet skall få erforderlig stadga måste deras roll i vattenvårdsarbetet klarare preciseras än för närvarande. Detta torde inte kunna genomföras utan stöd av lagstiftning. De fastare former som en lagstiftning innebär kan ge ett värdefullt stöd åt förbundens verksamhet även i vad avser reeipientkontroll.

Statens rattenfallsvcrk finner att lagförslaget avhjälper en brist i hit- tillsvarande möjligheter för företrädare av olika intressen att på jäm- ställd fot genomföra diskussioner, undersökningar och" planering med avseende på vattenförhållandena. Möjligheterna till samordning av olika kontrollfunktioner är också rationella och tillfredsställ-andc. VASO framhåller att reglerna om samverkan med torrläggningsintresset i 3 kap. VL kommit att tillämpas i så ringa utsträckning att de måste be- traktas som otjänliga i annat avseende än som exempel på svårigheterna att finna en funktionell samarbetsform. Det finns flera orsaker till att dessa regler inte tillämpats annat än i yttersta undantagsfall. Det är svårt att fastställa en grund för jämförliga andelstal i fråga om skilda företag som kan vara olika beträffande både nytta och skadepåverkan. Väsentlig tidsutdräkt skulle ha åsamkats brådskande företag, om vatten- målen belastats med frågor om sökandens samverkan med främmande intressenter. Vissa företag har krävt en fullständig skadereglering på grundval av en omfattande utrednings- och bevisbördeplikt för sökan- den, som dessutom i stor omfattning saknat kvittningsrätt för positiv in-. verkan, medan andra företag inte krävt vare sig tillstånd eller skadereg- lering. Huvudmännen för det senare slaget av företag har därför fram- trätt som sakägare med anspråk på skadeersättningi stället för som medintressentcr. Det bör enligt VASO också'uppmärksammas att mot väsentliga intressen riktade tvångsregler avseende samverkan saknas i 3 kap. VL och att delaktighetsfrågorna rörande ett vattenregleringsföretag. prövas en gång för alla i samband med tillståndet;

En i viss mån avvaktande men dock snarast positiv inställning till för-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975/76: 215 53

slaget intas av vattenöverdomstolcn, som framhåller att 1973 års änd- ringar av tillsynsbestämmelserna i ML (se SFS 1973: 927) ger tillsyns- myndigheterna goda möjligheter att åstadkomma samordnad. kontroll och undersökning av avloppsutsläpp och föroreningar i sjöar och vat- tendrag. Vattenöverdomstolen anser mot bakgrund härav att det knap— past föreligger något mera påtagligt behov av lagstiftning om vattenför- bund för kontroll- och undersökningsverksamhet. Å andra sidan skall inte bortses från att vattenförbund av den föreslagna typen — liksom för övrigt de på frivillig väg bildade nuvarande förbunden »— i viss ut- sträckning bör kunna anförtros kontrolluppgifter enligt de nya reglerna i ML. — Även beträffande återställningsarbeten och andra naturskydds- åtgärder i vattenområden är det enligt vattenöverdomstolcns mening tveksamt om så mycket står att vinna med den föreslagna lagstiftningen. Återställningsarbeten i större skala torde i allmänhet kräva så betydande kostnader att det allmänna måste medverka. Vattenöverdomstolen ute- sluter emellertid inte att det ibland skulle kunna vara av värde för ex- empelvis en kommun att få till stånd en samordnad insats av olika in- tressenter för att restaurera ett vattenområde. Om det inte längre går att peka ut någon direkt ansvarig kan en samordnad restaurering inom ra- men för ett vattenförbund framstå som en lämplig lösning.

Utredningens huvudmotiv till lagförslaget är att komma till rätta med de problem som föreligger rörande det återkommande underhållet av vattendrag. Denna fråga kan enligt vattenöverdomstolen ses ur två syn- vinklar, dels en snävare som rör förhållandet mellan torrläggnings— och avloppsintressen och då särskilt kostnadsfördelningcn mellan dem och dels en vidare som avser förhållandet mellan samtliga intressen som är knutna till ett vattendrag. När det gäller den förstnämnda synpunkten delar vattenöverdomstolen utredningens uppfattning att det är angeläget att lösa frågan om en ändamålsenlig fördelning av underhållsansvaret men är tveksam om en lagstiftning om vattenförbund är den i alla av- seenden lämpligaste lösningen. Till en början ifrågasätter vattenöver- domstolen om inte utredningen tolk-ar bestämmelserna om kombinerade företag i 8 kap. VL alltför snävt.- Då i 8 kap. VL talas om ”ledning för torrläggning av mark” kan detta ses som en samlande beteckning för an- ordningar till förmån för torrläggning i motsats till avlopp. I 7 kap. VI. används inte uttrycket ”ledning”. Det är alltså inte uteslutet att reglerna kan tillämpas i alla de fall då avloppsvatten släpps ut i vattenområde som varit föremål för åtgärder i torrläggni'ngssyfte. Undantagna skulle i så fall endast vara sjöar och vattendrag som utgör recipienter för torr- läggningsföretag utan att företagen utfört åtgärder där. Eftersom det rå— der delade meningar om hur bestämmelserna i 8 kap. VL bör tolkas och goda sakliga skäl talar för den här antydda vidsträcktare tillämpningen, förordar vattenöverdomstolen att bestämmelserna i klarläggande syfte ändras så att det otvetydigt framgår att de är tillämpliga även i fall då

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 215 54

åtgärder i torrläggningssyfte vidtagits i ett naturligt vattenområde som å eller bäck. Det finns också skäl överväga att utsträcka tillämpningsom— rådet till det fall att naturligt vattenområde utnyttjas som gemensam re- cipient för avlopps- och torrläggningsföretag utan att.några åtgärder vidtagits däri. En lösning efter nu angivna linjer är enligt vattenöver- domstolens mening enklare än den av utredningen föreslagna.

Frågan blir betydligt mer komplicerad om man vidgar synfältet till även andra än torrläggnings- och avloppsintressena och bedömer under- hållsfrågan från allmän miljövårdssynpunkt. Utredningen har bland olika tänkbara lösningar övervägt att i 7 kap.. VL införa en motsvarighet till bestämmelserna i 3 kap. 8 och 9 55 VL om vissa intressenters med- verkan i vatte-nregleringsföretag. Utredningen har dock förkastat denna tanke. Enligt vattenöverdomstolens mening skulle en lösning efter denna linje medföra så stora krav på förrättningsorganisationcns resurser att den inte kan genomföras utan en kraftig förstärkning av denna. Dess- utom kan det ifrågasättas om ett förrättningsförfarande är ändamålsen- ligt beträffande företagav denna art och omfattning.

Vattenöverdomstolen har ingen bestämd uppfattning huruvida det från allmän miljövårdssynpunkt är angeläget att — vid sidan av den starkt utbyggda statliga och kommunala tillsynsverksamheten — få till stånd en samordning av olika intressen som är knutna till ett vattendrag. Om man vill ha en sådan samordning delar vattenöverdomstolen utred- ningens uppfattning att frågan bör lösas genom en lagstiftning av den typ som utredningen föreslagit. Vattenöverdomstolen framhåller emel- lertid att ett genomförande av utredningens förslag inte gör den av vat— tenöverdomstolen föreslagna utbyggnaden av reglerna i 8 kap. VL överflödig. Det kan nämligen enligt vattenöverdomstolen vara av värde att som alternativ ha tillgång till ett förrättningsförfarande i de fall un— derhållsansvaret endast behöver fördelas mellan avlopps- och torrlägg— ningsintressen.

Frågan om tolkningen av 8 kap. 20—24 åå VL behandlas förutom av vattenöverdomstolen även av två andra remissinstanser. Södertörns tingsrätt framhåller att, vare sig utredningens tolkning" av bestämmel- serna är riktig eller inte, så har de uppenbarligen inte kunnat åstad- komma skälig deltagningsskyldighet för avloppsintressct. Det är vidare ibland befogat att samhället bidrar till eller deltar i underhållet för till- godoseende av allmänna intressen. Regler härom saknas. Tingsrätten delar därför uppfattningen att ny lagstiftning är motiverad. Denna bör dock inte omfatta reeipientkontroll, eftersom erforderliga kontrollbe— stämmelser kan meddelas med stöd av ML. Enligt tingsrättens mening bör erforderliga nya bestämmelser tas in i VL, eventuellt i form av ett- nytt kapitel. Därvid bör särskilt övervägas om inte samma bestämmelser bör reglera underhållet av såväl smärre som större vattendrag, detta för att undvika gränsdragningsproblem. Lantbruksstyrelsen föreslår somett

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 215 55

provisorium en sådan ändring av 8 kap. VL att även utsläpp i sjöar och vattendrag omfattas av bestämmelserna i detta kapitel.

Som tidigare angivits är det fyra remissinstanser som avstyrker försla- get. Naturvårdsverket finner att några tungt vägande skäl för lagstift- ning om vattenförbund i enlighet med utredningens förslag inte har förebragts. Flera av de föreslagna 'arbetsuppgifterna utförs för närva- rande i annan ordning och torde knappast komma att bli bättre utförda genom vattenförbund av föreslagen typ. Det ligger enligt verkets mening ett stort värde i att miljövårdsinsatser kommer till utförande genom sammanslutningar som bildats på frivillig väg. En lag om vattenförbund bör därför i vart fall inte tillämpas förrän det visat sig att frivillig sam- verkan inte kan uppnås.

Inom viSsa områden är det enligt naturvårdsverket uppenbarligen svårt att få en rättvis kostnadsfördelning för vård och skötsel av förore- nade vattendrag. Problemet är särskilt framträdande i flacka jordbruks- landskap med förorenade vattensystem. Naturvårdsverket framhåller att de åtgärder som här är aktuella, exempelvis rensningar för att motverka förhöjda vattenstånd, inte alltid kan motiveras med miljövårdsskäl eller hänsyn till andra allmänna intressen. Kostnadsfrågorna bör enligt natur- vårdsverkets mening i stor utsträckning kunna lösas genom frivilliga överenskommelser. Som alternativ till den av utredningen redovisade möjligheten att reglera ersättningsfrågorna enligt 8 kap. VL torde för övrigt ersättningstalan även kunna väckas enligt ML. Med hänsyn till det anförda anser naturvårdsverket att det endast finns ett begränsat all- mänt intresse av att vattenförbund i större utsträckning kommer till stånd med huvudsaklig uppgift 'att svara för" underhållsåtgärder. På grund av problemens lokala karaktär finner verket det snarare motiverat att närmare undersöka om inte kommunerna med-fördel skulle kunna svara för underhållsåtgärdcr i vattendragen. Enligt verkets mening bör man åtminstone på längre sikt eftersträva en lösning sem skulle inne- bära att kommunerna tar ansvaret för ifrågavarande uppgift. Frågan om kostnaderna för verksamheten skall tas ut genom kommunala avgifter eller om annan kostnadsfördelning bör ske torde få övervägas särskilt. —— I fråga om vattenreglering liksom i fråga om vattenförsörjning och översvämningsskydd anser naturvårdsverket att vattenförbund av före- slagen art knappast kan uträtta mer än som är möjligt för stat och kom- mun enligt nuvarande regler i VL.

Med hänsyn till osäkerhet om lämpliga metoder samt till de ekono- miska och organisatoriska svårigheterna att få till stånd saneringsarbe- ten pågår för närvarande en försöksverksamhet med statliga bidrag till restaurering av svårt förorenade vattenområden. De organisatoriskt ad- ministrativa problemen kan i viss utsträckning tänkas bli lösta genom att , vattenförbund åtar sig uppgifterna. Enligt naturvårdsverkets mening bör emellertid i stället kommunerna med fördel kunna anförtros dessa upp-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 215 56

gifter. Detta framstår som naturligt bl. a. mot bakgrund av den centrala roll som kommunerna numera Spelar i fråga om hushållningen med mark och vatten. Naturvårdsverket erinrar om att statsbidrag enligt nu tillämpade principer kan utgå endast till restaureringsföretag som har kommun som huvudman.

I fråga om reeipientkontroll har de år 1973 genomförda ändringarna i 43 & ML vidgat tillsynsmyndigheternas befogenheter. Det har enligt na- turvårdsverket visat sig fullt möjligt att genomföra reeipientkontroll an- tingen genom befintliga vattenvårdsförbund eller under andra från ad- ministrativ synpunkt förhållandevis enkla samarbetsformer. Även om förslaget inte syftar till att ge vattenförbunden några som helst myndig- hetsfunktioner så finns det enligt verkets mening en stor risk för att en ökad satsning på vattenförbunden som organ med vattenvårdsuppgifter av olika slag kan komma att administrativt splittra det tillsynsarbete som nu håller på att ta fast form på länsplanet. Naturvårdsverket anser alltså att kommunerna bör svara för flera av de uppgifter som utred- ningen anser bör ankomma på vattenförbund. Vattenvårdsfrågorna krä— ver som utredningen påpekar interkommunalt samarbete. Detta behöver enligt. verkets mening emellertid inte ske i kommunalförbund utan kan äga rum i friare former på sätt förutsatts i arbetet med den fysiska riks— planeringen.

Även itzdant-[förbundet avstyrker förslaget. Förbundet anser att ut- redningen inte har visat att behov föreligger av den föreslagna lagen. Enligt industriförbundets mening bör vattenförbunden vara av frivillig karaktär. De frivilliga förbunden har hittills fungerat tillfredsställando och inget industriföretag har såvitt bekant hittills varit ovilligt att gå med i frivilliga förbund. En annan faktor som enligt industriförbundets uppfattning starkt talar mot en lagreglering är framväxandet av den re- gionala miljöskyddsadministrationen. Att ställa vidgade krav på myndig- hets medverkan vid lösande av olika miljövårdsproblem framstår mot. bakgrund av senare års omfattande lagstiftning om utökning av just den offentliga kontrollen som opåkallat. Det skulle uppenbarligen bara kom- plicera den regionala administrationen och tillskapa-nya organ med uppgifter som överlappar dem som administrationen redan har.

Sydvästra Skånes kommunalförbund anser att det inte föreligger bc- hov av att tillskapa specialorgan. för vattenvården i form av vattenför— bund och avstyrker därför förslaget. De vattenvårdandc uppgifterna bör i stället anförtros kommunerna att handläggas parallellt med kommu- nernas övriga uppgifter på natur- och miljövårdsområdet. Vattenförbun- den bör lämpligast fungera som allmänt informations- och intresseorgan men däremot inte vara ansvarigt eller verkställande organ. Det kan inte bortses från att vattenlagsutrcdningens förslag skapar möjligheter att delegera kommunala vattenvårdsuppgifter till ett vattenförbund över vilket länsstyrelsen har-tillsyn. Detta kan enligt kommunalförbundets

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 215 57

mening innebära ytterligare inskränkningar i den kommunala självbe- stämmanderätten. Mellanskånes planeringskomnzitté avstyrker också förslaget och anser att nödvändig samverkan kan ske inom befintlig lagstiftning. Enligt kommitténs mening bör kommunerna inte åläggas yt- terligare vattenvårdande åtgärder utan dessa bör i stället genomföras på frivillig väg.

Utöver de fyra remissinstanser som avstyrker förslaget finns det några remissinstanser som framför synpunkter som delvis anknyter till de av- styrkande remissinstansernas inställning. Skånes handelskammare anser att skäl kan åberopas både för och emot en lagstiftning men har, om ock med viss tvekan, funnit skälen för en lagstiftning vara av sådan styrka att handelskammaren inte bör motsätta sig en lagreglering. Advokatsmn- fundet har ingen erinran mot en lagstiftning om vattenförbund även om samfundet anser att behovet och nyttan av den föreslagna lagstiftningen knappast ter sig så uppenbara som vattenlagsutrcdningen gör gällande. Lagstiftningen får ses som ett försök att främja miljövärden genom att skapa en ny möjlighet att åstadkomma en bättre vård av vattentillgång- arna. Östergötlands läns hnshållningssällskap, som har en positiv inställ- ning till förslaget, anser att det kunde förtjäna att övervägas att ålägga kommunerna att svara för vattendragens underhåll, i vart fall de vat- tendrag där kommunalt utsläpp av avloppsvatten sker. De svårigheter som vattenlagsutrcdningen menar skulle uppstå vid ev. kostnadsfördel- ning är inte större för kommun än för vattenförbund. Mjölby kommun, som i princip är positiv till förslaget, anser att resultatet av miljökost- nadsutredningens arbete bör föreligga innan man tar ställning till vat- tenlagsutrcdningens förslag. Nordvästra Skånes korn/nunal/örbtmd anser sig inte ha någon anledning att motsätta sig förslaget men påpekar sam- bandet med miljökostnadsutredningen.

Uttrycket hushållning med vattnet används av vattenlagsutrcdningen i en annan betydelse än den som uttrycket har i VL. Länsstyrelsen i Malmöhus län motsätter sig inte den föreslagna terminologin, eftersom den anknyter till den numera gängse definitionen på vattenhushållning. De remissinstanser som i övrigt har yttrat sig i denna fråga är däremot kritiska. Va!tenöverdomstolen framhåller att uttrycket i den speciella mening det har i VL är väl inarbetat i vattenrättsskipningen och före- kommer i mängder av domar. Vattenöverdomstolen anser det olämpligt att uttrycket används i olika betydelser i två så näraliggande lagar och föreslår ett mera neutralt uttryck, t. ex. utnyttjande av vattnet. Växjö tingsrätt framför enahanda kritik och föreslår uttrycket tillvaratagande och utnyttjande av vattnet. Kammarkollegiet föreslår formuleringen att förbunden skall främja vården och underhållet. Koncessimisnäninden för miljöskydd framhåller att det av utredningen föreslagna uttrycket är alldeles för omfattande och omfattar exempelvis utbyggnad av vatten- kraften, reglering för kraftändamål, virkesflottning och bevattning.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 215 58

Nämnden föreslår i stället uttrycket vattenvård. Enahanda förslag fram- förs av VASO, Svenska kraftverksföreningen, Sveriges advokatsamfund och Skånes handelskammare. '

5.2 Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

Utredningens allmänna uttalanden i denna del har berörts av remiss— instanserna i mycket liten utsträckning. Remissinstanserna har däremot åtskilliga synpunkter på den konkreta utformningen exempelvis av tvångsmomentet vid förbundsbildning (se avsnitt 5.3 och 5.4).

Utredningen föreslår benämningen vattenförbund. Koncessionsnämn— den för n-ziljöskydd anser att den nu använda beteckningen vattenvårds— förbund är betydligt mer täckande och dessutom väl inarbetad. För att skilja de enligt den nya lagen bildade förbunden från befintliga, på fri- villig väg tillkomna vattenvårdsförbund föreslår koncessionsnämnden benämningen allmänna vattenvårdsförbund för de förra (jfr allmän va- anläggning).

Förbunden skall enligt utredningen inte överta några av de besluts- funktioner SOm nu ankommer på statliga och kommunala myndigheter. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser i fråga om recipientkontrol- len att det bör starkt understrykas att en eventuell förstärkning av de nuvarande vattenvårdsförbundens ställning inte får resultera i någon minskning vare sig av länsstyrelsernas ansvar för tillsynen eller av deras resurser för tillsynsverksamhet. Förbundens nuvarande och framtida uppgift är alltså inte att överta någon del 'av länsstyrelsernas tillsyns- funktioner. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att den föreslagna lagstiftningen inte ger något entydigt svar på frågan hur gränserna skall dras mellan myndigheternas och förbundens arbetsuppgifter. Denna gränsdragning måste enligt länsstyrelsen närmare klargöras bl. a. för att förhindra onödigt dubbelarbete.

Enligt utredningen skall vattenförbundi sin verksamhet tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men även beakta varje medlems en- skilda intressen i skälig omfattning. Svenska natnrskyddsföreningen an- ser att sådana hänsyn är sekundära och att det är det allmänna miljö- vårdsintresset som skall vara ledstjärnan.

Utredningens förslag anknyter till anläggningslagen (1973: 1149). En- ligt lantmäteristyrelsens mening skulle åtskilliga frågor kunna få en lämpligare lösning om lagstiftningen utformades i närmare anslutning till anläggningslagen. Lantmäteristyrelsen menar att skillnaderna i fråga om syfte och förutsättningar när det gäller samverkan mellan fastigheter m. m. i fråga om anläggningar och när det gäller samverkan mellan vat- tenintressenter i vattenförbund inte är av sådan art att de utgör hinder för en längre gående samordning än vad utredningens förslag innebär. Lantmäteristyrelsen erinrar om att det i tilläggsdirektiven för natur-

• Sida 59
•  Original

PI'Op. 1975/76: 215 - 59

vårdskommittén angående lagstiftning om täktsamfälligheter (se 1974 års riksdagsberättelse, s. 382) förutsätts att anläggningslagen bör kunna ligga till grund för lagstiftningen.

5.3 Villkor för förbundsbildning

Enligt utredningen innebär en lag om vattenförbund inte att de nuva- rande frivilliga sammanslutningarna blir överflödiga eller måste ombil- das till vattenförbund. Länsstyrelsen i Örebro län finner det oklart om utredningen anser att nya förbund, som bildas på frivillig väg, bör verka på samma sätt som de nuvarande sammanslutningarna eller bildas som vattenförbund enligt den nya lagen. Kammarkollegiet ifrågasätter en komplettering som gör det möjligt för de frivilliga förbunden att efter viss prövning förvandlas till vattenförbund i förslagets mening. Konces- sionsnämnden för miljöskydd påpekar att det är en fördel om vattenför- bunden kan bygga vidare på den grund som de frivilliga sammanslut- ningarna skapat och att en frivillig sammanslutning i realiteten blir täm- ligen överflödig om ett förbund med komplett vattenvårdsprogram bil- das med stöd av den nya lagstiftningen. Länsstyrelsen bör därför enligt koncessionsnämndens mening vid framtida förbundsbildning ta kontakt med existerande förbund och undersöka möjligheterna att ombilda detta till vattenförbund.

I fråga om förutsättningarna för förbundsbildning anser de remissin- stanser som yttrar sig i denna del i allmänhet att det bör göras lättare att bilda ett förbund eller med andra ord att tvångsmomentet bör skärpas. Länsstyrelsen i Örebro län anser att omfattningen och värdet av tvångs- momentet inte klargjorts tillräckligt. Även om vikten av frivillig samverkan starkt betonats vid tillkomsten av andra lagar, exempelvis anläggningslagen, innehåller dessa lagar starka tvångsregler, som dock normalt inte behöver användas. Redan förekomsten av tvångsregler, som bör vara ett skydd för såväl enskilda som allmänna intressen, främ- jar nämligen överenskommelser. Länsstyrelsen anser dessutom att en lag om vattenförbund bör innehålla garantier för att det syfte som föranlett förbundsbildningen uppnås. Eftersom opinionsvillkoret torde bli mycket svårt att tillämpa vid bildande av vattenförbund bör utformningen och tillämpningen av bestämmelserna ytterligare övervägas och exemplifie- ras. Svenska natnrskyddsföreningen anser att vattenförbund bör bildas oavsett opinionen bland potentiella medlemmar, om förbundsbildningen är påkallad av allmänna miljövårdsintressen. Förbundet kan trots mot- stånd i initialskedet tänkas fungera likaväl som ett förbund om vilket enighet rått. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län finner det nödvändigt med skärpta regler om tvångsanslutning, om inte det allmänna genom ekonomiskt stöd av väsentlig storlek stimulerar till förbundsbildning. Lantmäteristyrelsen uttalar . att opinionsvillkoret bör kunna sättas ur

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 215 60

spel, om behovet av samverkan är synnerligen angeläget. Vid en hetero- gen medlemskrcls kan opinionsvillkoret bli svårt att tillämpa och lant- mäteristyrelsen anser det därför önskvärt att dess tillämpning i prakti— ken blir ytterligare belyst.

Remissinstanserna framför synpunkter även i övrigt i fråga om opi- nionsvillkoret. Skövdegruppen anser att bestämmelserna om opinions- villkoret är i behov av ennärmare precise-ring. Skånes handelskammare understryker att frågan om beaktansvärda skäl självfallet skall bedömas förutsättningslöst och oberoende av vem som anför skälen i fråga. En- ligt handclskammarcn bör opinionsvillkoret knytas till dem som är "skyl- diga att bli medlemmar och alltså inte till dem som endast har rätt att bli medlemmar. Kammarkollegiet framhåller att huvudintresset kan fin- nas hos medlemmar med fri anslutningsrätt, exempelvis kommunerna," men efterlyser ett motivuttalande om att hänsyn inte skall behöva tas till sådana eventuella intressenter som inte anmält någon avsikt att begagna sig av sin fria anslutningsrätt. Vattenöverdomstolen finner det naturligt att utredningen inte har velat anknyta till nyttobegreppet (jfr 5 kap. 5 & fastighetsbildningslagen), eftersom en stor del av medlemmarna i ett vat- tenförbund kan förutsättas inte få vad som med vanligt språkbruk bc- tecknas som nytta. Enligt motiven åsyftas en vidare krets, däribland så- dana som svarar för huvuddelen av kostnadema. Härigenom får be- stämmelsen en innebörd som enligt vattenöverdomstolens mening kan få betänkliga konsekvenser. Det är inte rimligt att de som förorenar mest och därför skall svara för huvuddelen av kostnaderna skall kunna stoppa en angelägen förbundsbildning. Kravet på att de skall ha beak- tansvärda skäl för sin inställning är knappast tillfyllest, i synnerhet inte som därigenom rent företagsekonomiska synpunkter kan få alltför stor betydelse. Vattenöverdomstolen föreslår att den nu diskuterade bestäm-. melsen slopas eller att opinionsvillkoret liksom i fastighetsbildningslagen förses med ett undantag att det kan sättas ur spel om behovet av förbun— det är synnerligen angeläget. '

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det saknas anledning att bilda vattenförbund om erforderliga åtgärder kan utföras av exempelvis kom- munala huvudmän. Konmnmförbundet konstaterar att det av förslaget följer att särskild hänsyn i allmänhet får tas till de berörda kommuner- nas inställning.

5.4 Medlemskretsen

De remissinstanser som yttrar sig i denna del anser i allmänhet att både anslutningsskyldigheten och anslutningsrätten bör utvidgas.

I fråga om anslutningsskyldigheten anser vattenöverdmnstolen att medlemskretsen bör vidgas genom att kravet på i laga ordning lämnat medgivande slopas. Anslutningstvång bör i stället gälla" för. alla som be-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 215 61

driver en verksamhet som i någon omfattning av betydelse inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet. Utredningens förslag omfattar inte företag och kommuner som släpper ut avloppsvatten eller eljest påverkar vattenbeskaffenheten endast efter anmälan enligt 8— 10 åå miljöskyddskungörelsen (1969:.388) eller motsvarande äldre be- stämmelser. Vidare faller många anläggningar som uppförts före den 1 juli 1969 (då ML trädde i kraft) och som inte prövats enligt VL utanför. Sådana företag är inte koncessionspliktiga men bland dem finns flera som har svåra föroreningsverkningar. För att lagen skall bli tillräckligt effektiv bör enligt vattenöverdomstolens mening anslutningstvång i prin- cip gälla även för nu berörda kategorier. Ett krav på tillstånd som grund för medlemskap skulle också kunna leda till att inte koncessionspliktiga företagare avhåller sig från att ansöka om prövning för att slippa med- lemskap. Vattenöverdomstolen anser vidare att anslutningstvång kan vara motiverat för den som genom gödsling av näraliggande marker till- för ett vattenområde näringsämnen, åtminstone vad gäller större jord- bruks- och skogsföretag. Det är också tveksamt om en flottningsförening är skyldig att bli medlem enligt förslaget. Det är att märka att de förore- nare av olika slag som inte omfattas av anslutningstvånget inte heller kan vinna frivilligt medlemskap enligt förslaget. Länsstyrelsen i Gävle- borgs län föreslår att medlemskretsen utökas att omfatta alla huvudmän för sådana inrättningar eller avloppsutsläpp som avses i 2 och 5 åå mil- jöskyddskungörelsen. Dessutom bör det finnas möjlighet för länsstyrel- sen att i särskilda fall och om speciella skäl föreligger bestämma att även annan skall vara medlem. Enligt Södertörns tingsrätt bör slås fast att med — i vart fall större —— avloppsutsläpp följer deltagningsskyldig- het i vattendragens underhåll. Lantbrnksstyrelsen framhåller att de in- tressenter som inverkar på vattenbcskaffenheten utan tillstånd enligt ML f.n. utgör ett inte oväsentligt problem vad gäller nedsmutsningen av vattendragen. Lantbruksstyrelsen anser därför att man bör utreda möj- ligheterna att komma till rätta med dessa olägenheter inom ramen för föreliggande lagförslag eller genom ändring i annan lagstiftning. Lant- bruksnännzden i Stockholms län framhåller att en inventering år 1973 av avloppsanläggningar inom länet visade att av 677 anläggningar med avloppsutsläpp i Saltsjön eller annat vattendrag endast ett trettital hade ' konc055ion. Nämnden anser därför att utsläpp av avlopp bör medföra skyldighet att bli medlem i större utsträckning än vad utredningen före- slagit. Lan!bruksnämnden i Gävleborgs län anser att alla avloppsutsläpp i princip skall medföra skyldighet att deltaga i vattenförbund med un- dantag endast för obetydliga utsläpp. Länsstyrelsen i Örebro län anser att större markägare bör vara medlemmar, eftersom gödsling av jord- bruks- och skogsmark ger näringstillförsel till vattendragen. Länsstyrel- sen i Östergötlands län framhåller att förslaget inte löser problemet med hushållsavlopp från glesbebyggelse, eftersom enskilda fastighetsägare

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 215 62

inte förutsätts bli medlemmar. Lantbrukshögskolan ifrågasätter en skärpning så att alla som utövar påtaglig inverkan på vattendraget skall vara skyldiga att bli medlemmar. Enligt lantmäteristyrelsen är frågan om avgränsning av medlemskretsen uppenbarligen av central betydelse. - Det torde bl. a. ur förvaltningssynpunkt inte kunna komma i fråga att låta alla som påverkar eller eljest har intresse i ett vattendrag ingå som medlemmar. Styrelsen anser det emellertid vara av vikt att de intressen, såväl enskilda som allmänna,'som därmed inte blir representerade ändå blir beaktade. Denna fråga och dess samband med avgränsningen av medlemskretsen bör enligt lantmäteristyrelsens mening studeras ytterli- gare. Svenska naturskyddsföreningen anser det felaktigt att ha vissa'till— stå-nd som grund för medlemskap. Även den som bara har intresse i sa- ken bör vara med och kan på den vägen väckas till att vara solidarisk med samhällsintressena och att samarbeta positivt.

Enligt utredningens förslag gäller anslutningstvång för torrläggnings- företag enligt 7 kap. VL. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det finns mer än 2 200 sådana företag inom länet. Det är därför en- ligt länsstyrelsens mening önskvärt med en närmare avgränsning av vilka torrläggningsföretag som bör ingå i vattenförbund.

Frågan om vad medlemskap i ett vattenförbund kan innebära i vad. avser rättskraften hos meddelade tillstånd behandlas-av VASO. Pröv— ningen enligt VL har mynnat ut i en från allmän och enskild synpunkt ändamålsenlig hushållning med vattnet. I princip kvarstår därefter un- der den tid inom vilken tillståndet äger rättskraft inte någon brist att fylla för tillgodoseende av sådana intressen. VASO kan därför. inte dela vattenlagsutrcdningens uttalande att anslutningsskyldigheten skall kunna motiveras med att tillståndshavaren här ett latent ansvar för miljö- skyddet, i vart fall inte om han skall vara underkastad förbundets beslut om åtgärd som strider mot hans intresse att bibehålla sitt tillstånd orub- bat under dess giltighetstid. Enligt VASO fordras förtydliganden i lag- texten som visar att förbundets verksamhet inte får fömärma medlems rättigheter. I fråga om förutsättningarna för medlemskap anser VASO att endast tillstånd som ändrar förutsättningarna för vattenvården moti- verar medlemskap. Härigenom kan beaktas att en tillståndshavare inte alls eller i mycket ringa mån inverkar på vattenförhållandena i det av- seende som förbundets verksamhet tar sikte på, även om "han i och för sig står för stora hydrologiska förändringar beträffande vattenstånd eller vattenföring. Växjö tingsrätt förutsätter att den föreslagna lagen inte kommer att utnyttjas som ett instrument för att utsätta exempelvis den som efter vederbörligt tillstånd släpper ut avloppsvatten för längre gående krav än som följer av tillståndet och därtill a-nknytande bestäm- melser. ' ..

Om någon motsätter sig medlemskap och har särskilda skäl för det sätts enligt utredningens förslag anslutningstvånget ur spel, förutsatt att

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 215 ' 63

förbundets verksamhet inte avsevärt försvåras genom det. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter starkt lämpligheten av att i sådan ut- sträckning medge befrielse från medlemskap. Länsstyrelsen i Örebro län anser att förslaget behöver förtydligas och dessutom skärpas så att nå- gon får stå utanför förbundet först om han åsamkas betydande olägen- het. Även lantbruksstyrelsen anser att förslaget behöver förtydligas. Det är enligt styrelsen önskvärt att i lagtexten anges konkreta exempel på si- tuationer som Skall beaktas vid denna avvägning. Enligt lantbruksnämn- den i Örebro län medger förslaget en alltför vid rätt att slippa medlem- skap. Vad som kan anses vara särskilt skäl måste enligt nämnden preci- seras i anvisningar. LRF samt lantbruksnämnderna i Stockholms och Skaraborgs län anser att tvångsmomentet behöver skärpas. Lantbruks- nänmden i Norrbottens län föreslår att frivilligheten begränsas för vissa kategorier, exempelvis avloppsvattenintressena, så att dessa alltid skall ingå i förbundet. Även Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag samt Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 uttalar sig för viss skärpning av bestämmelserna.

Ett ytterligare undantag från anslutningstvånget föreslås "av Svenska kraftverksföreningen. Enligt föreningen kan det ofta hända att'förbun- dets verksamhet är riktat just mot en tillståndshavare och det är då inte rimligt att tillståndshavaren skall tvingas in i förbundet som medlem.

Utredningen föreslår att kommun skall ha rätt att bli medlem även om kommunen inte är tillståndshavare. Lantbruksstyrelsen anser att det finns starka skäl att låta kommunen omfattas av anslutningstvånget. Om inte berörda kommuner söker medlemskap blir vattenförbundet annars en angelägenhet endast för vederbörande tillståndshavare. Kommunens medlemskap utgör en säkrare garanti för att det allmänna intresset får vara med och främja hushållningen med vattnet. Fyra lantbruksnämn- der samt Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 uttalar sig också för att kommunen alltid bör vara medlem. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att kommun normalt blir medlem redan på grund av ut- släpp av avloppsvatten. Om kommun går in som frivillig medlem kan alltså dubbelt medlemskap tänkas uppstå. Konsekvenserna härav bör beaktas.

Utredningen föreslår anslutningsrätt förutom för kommun för fiske- vårdsområde och samfällighetsförening för samfällt fiske. Vattenöver- domstolen ifrågasätter om inte kretsen av anslutningsberättigade blivit väl snäv. Vissa begränsningar bör visserligen upprätthållas för att inte medlemskretsen skall svälla ut alltför mycket till förfång för verksamhe- ten. Enligt vattenöverdomstolens mening bör det emellertid vara möjligt att utan större svårighet finna en lämplig medelväg. Växjö tingsrätt an- ser att den som bedriver verksamhet efter anmälan enligt miljö- skyddskungörelsen bör ha möjlighet att bli medlem. Koncessionsnämn- den för miljöskydd framför motsvarande synpunkt och föreslår frivilligt

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 215 64

medlemskap även för exempelvis lokal miljövårdsorganisation. Nämn- den anser att det bör kunna överlämnas till förbunden själva 'att be— stämma i vad mån frivilligt medlemskap skall beviljas andra än de av utredningen föreslagna rättssubjekten. Härigenom skulle ombildning av de frivilliga förbunden underlättas. I dessa förekommer nämligen med— lemskap också för enskilda personer och ideella föreningar. Lantbruks- styrelsen finner utredningens förslag mycket tillfredsställande ur fiske- vårdssynpunkt men ifrågasätter —— i likhet med lantbruksnämnden i Kalmar län — om inte någon organisation som har havsfiske som nä- ringsgren bör ges anslutningsrätt. Det är en ovillkorlig förutsättning för yrkesfisket i bl. a. Östersjön och Bottenhavet att reproduktionsområdena inte skadas. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter vidare en bestämmelse om anslutningsrätt för ytterligare kategorier än de uppräknade, om särskilda skäl kan åberopas för ett medlemskap. Lantbruksnämnden i Kalmar län förordar anslutningsrätt för länsförbund av LRF. Länsstyrelsen i Kal- mar län anser att rätten till frivillig anslutning bör utvidgas till fler in- tressenter, under förutsättning att vederbörande har sådan intressean- knytning till förbundets verksamhet att det är naturligt att de svarar för viss del av kostnaderna. Berörda länsavdclningar av LRF är med i in- terimskommittén i Emåns vattendragsförbund. Länsstyrelsen anser att medlemmarna på grundval av särskilda bestämmelser i stadgarna bör få besluta om inval av ytterligare kategorier av medlemmar. Lantbrukar- nas prorinsförbzmd i Skåne anser att organisationer bör kunna ingå som ideella (stödjande och opinionsbildande) medlemmar. Lantbruksnämn- den i Örebro län anser det vara av betydelse att sammanslutning av fis- kevattenägare får vara medlemmar. Kvismaredalens vattenavledningsfö- rettlg år 1967 ifrågasätter om inte även fiskevattensägareförening bör få rätt till medlemskap. Fiskeriintemlenten i nedre norra distriktet frågar om en sockenallmänning kan ha anslutningsrätt och fiskeristyrelsen be- svarar för sin del frågan jakande. Fiskeeriintendcnten framhåller vidare att de stora fiskeintresscn som är knutna till vattnen ovan odlingsgrän- sen bör vara representerade men anser att gällande lagstiftning inte gör det lämpligt att låta samebyar eller annan representant för vattnen ingåi förbunden. Fiskeriintenclenten i nedre södra distriktet understryker att fiskerättsägarna ofta är de skadelidande men att det ändå föreligger en naturlig intressegemcnskap i fråga om hushållningen med vattentillgång- arna. Lantrnäteristyrelsen framhåller att betänkandet inte innehåller nå- gon närmare redovisning av hur utredningen tänkt sig fördelningen av uppgifter mellan vattenförbundet och sådana fiskesamfälligheter som in- går i förbundet i fråga om åtgärder som ryms inom såväl förbundet som samfällighetens ram. Det kan behövas särskilda bestämmelser för att reglera ansvarsfördclningen.

Frågan om medlemskap för väghållare tas upp särskilt av några re- missinstanser. Det är härvid inte fråga om medlemskap på grund av '

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 215 65

byggande i vatten, exempelvis av en bro. Lantbruksnämnden i Malmöhus län framhåller motorvägarnas inverkan på vattenföringen i berörda vattendrag. Dessutom är det vatten som avrinner från vägar tämligen förorenat. Lantbruksnämnden föreslår därför frivilligt med- lemskap för Vägförvaltningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att dräneringsvatten från vägar, speciellt motorvägar, har menlig inver- kan på vattendragen och ifrågasätter därför om inte väghållare bör vara skyldig att gå in som medlem om det är av betydelse för förbundets verksamhet. Enligt larztbruksstyrelsen leder ett ökat antal trafikleder i vårt land i vissa fall till att allt större mängder dagvatten leds direkt ner i vattendragen och påverkar vattnet. Lantbruksstyrelsen föreslår därför frivilligt medlemskap för Vägförvaltningen och anser att tvångsanslut- ning kan förordas i vissa fall.

I samband med medlemskretsen tar några remissinstanser upp frågor som hänger samman med vattenbehov för bevattning. Lantbrukshögsko- lan framhåller att vattenuttag för bevattning i VL behandlas som byg- gande i vatten och anser det därför logiskt att bevattningsintresset i förekommande fall bör vara representerat genom att markägare med så- dant intresse går in som medlem. Lantbruksnämnden i Kalmar län anser att anslutningsrätt för företag eller sammanslutningar av företag för be- vattning bör utredas ytterligare. Enligt lantbruksnämnden är det viktigt att bevattningsintresset genom medlemskap får inflytande på tillgången på vatten för bevattning och på vattnets kvalitet. Enligt lantbruksnämn- den i Skaraborgs län bör anslutningsrätten omfatta även sammanslut- ning av bevattningsintresset]ter. Lantbruksnämnden i Malmöhus län an- ser att enskilda fastighetsägare bör kunna anslutas som medlemmar om särskilda skäl föreligger och framhåller härvid främst vattenuttag för bevattningsändamål på en fastighet. Enligt lantbruksnämnden i Älvs- borgs liin bör enskilda fastighetsägare med bevattnings- eller fiskeintres- sen kunna beredas möjlighet till medlemskap. Södertörns tingsrätt fram- råller att det på senare tid förekommit flera vattenmål om tillstånd till vattenbortledning för jordbruksbevattning. Erforderlig samverkan bl.a. för fördelning av vattnet kan stundom åstadkommas på frivillig väg. Ofta fordras dock fastare former. Det bör enligt tingsrätten därför övervägas om behov föreligger av särskilda bestämmelser härom i VL. Tingsrätten anser att tillstånd till vattenbortlcdning kan behöva tidsbe- gränsas för att möjliggöra anpassning till ändrade behov.

Utredningen anser inte att det är påkallat att koppla ihop medlem- skap med äganderätt till fastighet. Länsstyrelsen i Örebro län kritiserar denna inställning och anser att det bör övervägas att anknyta medlem- skapet till viss fastighet. .

Utredningen diskuterar vid vilken tidpunkt anslutningstvånget bör få göras gällande. Skånes handelskammare anser att utredningens inställ- ning är mindre välmotiverad och inte står i överensstämmelse med ut-

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 215 66

talanden om att det är angeläget att undvika påtvingad samverkan. I motsats till utredningen anser handelskammaren att ett förbunds verk- samhet främjas bäst om det endast har medlemmar som har ett påtagligt och aktuellt intresse av att vara med. Handelskammaren förordar alltså att man utgår från aktuella verksamhetsgrenar och att anslutnings- tvånget endast får göras gällande mot intressenter vars ingrepp i vatten- området har ett naturligt samband med den aktuella verksamheten. De vars medverkan kan bli aktuell på längre sikt bör givetvis ha rätt att fri- villigt ansluta sig.

5.5 Finansiering och kostnadsfördelning

Behovet av statsbidrag understryks uttryckligen av länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Hallands och Gävleborgs län, lantbruksnämnderna i Gävleborgs och Värmlands län, Falkenbergs kommun, Nordvästra Skånes kommunalförbund, Skövdegruppen, Kävlingeåns vattenvårdsför— bund, Nissans vattenvårdsförbund och Hjälmarens vattenvårdsförbund. Några av dessa remissinstanser anser att statsbidragsfrågan måste lösas redan i samband med lagstiftningsfrågan genom 'att anvisningar utarbe- tas för bidragsgivningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Skövde- gruppen fäster särskild vikt vid att statsbidrag bör kunna utgå även till frivilliga sammanslutningar. _

Utredningens förslag till förbundsavgift kritiseras av tre lantbruks- nämnder. Lantbruksnämnden i Kronobergs län befarar att förbundsav- giften ibland kan komma att uppgå till betydande belopp och anser det därför befogat att kapitalstarka medlemmar, som kommuner och indu— strier, betalar en större förbundsavgift än exempelvis torrläggningsföre- tag och fiskesammanslutningar. Lantbruksnämnden i Uppsala län föror- dar att allmänna omkostnader fördelas efter samma grunder som övriga kostnader. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län ifrågasätter om förvalt— ningskostnaderna bör fördelas med lika belopp på all-a medlemmar, ef— tersom medlemmarnas intresse i ett förbund kan vara av väsentligt olika storlek. Srenska namrskyddsföreningen anser att de allmänna förvalt- ningskostnaderna i största möjliga utrsträckning bör åvila kommunerna. Enligt föreningen måste man i praktiken antagligen i väsentlig mån lita till att staten bidrar till kostnaderna för att verksamheten skall komma igång.

Utredningens förslag i fråga om andelstal godtas visserligen allmänt av remissinstanserna men flera av dessa understryker behovet av ytterli- gare uttalanden och av tillämpningsföreskrifter för att ett riktigt och rättvist resultat skall kunna erhållas i denna komplicerade fråga. Sköv- degruppen delar åsikten att det är svårt att åstadkomma en rättvis och lätt accepterad form av kostnadsfördelning. Skövdegruppen kämpar själv med problemet och anser det viktigt att ytterligare försök görs att

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 215 . 67

få fram mera preciserade anvisningar. Det kan enligt Skövdegruppen i själva verket ifrågasättas om ett vattenförbund kan fungera effektivt utan en rationell lösning av problematiken kring kostnadsfördelningen. Södertörns tingsrätt framhåller att samhället bör bidra till kostnaderna för underhållsarbeten som medför nytta för rent allmänna intressen, ex- empelvis bad och naturvård. Det behöver närmare utredas i vilka for- mer detta bör ske —— delaktighet i företaget eller kostnadsbidrag. Bl. a. vid sjörestaurering är vanligen stat eller kommun initiativtagare. Torr- läggnings- och avloppsintressenas kostnadsansvar i sådana fall behöver penetreras. Fördelningen av kostnadsansvaret kan vara komplicerad. I lagen måste därför ges allmänna riktlinjer. En möjlighet att lösa proble- met med närsalter från jord- och skogsbrukets gödselmedel är enligt tingsrätten att belägga handelsgödselmedel med en särskild avgift som sedan används för vattendragens underhåll. Enligt lantmäteristyrelsen bör lagen mot bakgrund av rådande rättsläge utformas så att den ger ett klart stöd för en rimligare kostnadsfördelning mellan torrläggningsin- tresset och avloppsintresset. Östergötlands läns hushållningssällskap hål- ler inte för uteslutet att betydande svårigheter kan uppstå vid bestäm- mande av andelstalen. Detta torde alldeles särskilt bli fallet vid avgräns— ningen mellan å ena sidan jord- och skogsbruket samt å andra sidan in- dustrier och kommuner. Någon mera exakt värdemätare på jord- och skogsbrukets andel i vattendragens igenväxning finns enligt hushåll- ningssällskapet inte och det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är möjligt att få fram en sådan. Om ett vattendrag redan är helt eller delvis förstört när ett vattenförbund bildas är det enligt hushållningssällskapets mening inte rimligt att markägaren ges ett andelstal som svarar mot hans framtida nytta av regenereringskostnaderna. Läget måste-först nollställas genom att vattendraget återges sin ursprungliga karaktär på bekostnad av dem som förorsakat försämringen. Först därefter skal] markägaren svara för sin andel i det framtida underhållet. Markägaren skall alltså i princip vara berättigad till ersättning för att ett honom till- hörigt vattendrag försämrats eller förstörts utan hans egen förskyllan. Lantbrukshögskolan framhåller att det finns vissa sträckor i ett vatten- drag som inte ingår i något torrläggningsföretag därför att omgivande mark är relativt högt belägen. Även sådana sträckor behöver rensas för att vattendraget i sin helhet skall fungera. Det är enligt lantbrukshögsko- lan oklart hur utredningen anser att kostnaden härför skall bestridas. Lantbruksnämnden i Gotlands län framhåller att avloppsutsläpp från enskilda fastigheter belastar vattenförbundens kostnader och undrar om det är tänkt att kommunen skall ta denna andel som sin eller inte. VASO framhåller att ett vattenförbunds åtgärder kan ingripa i ett meddelat tillstånd. I så fall bör tillståndshavaren inte vara delaktig och påföras andelstal med avseende på dessa åtgärder. Enligt VASO bör det alltså klart uttalas att ett på grundval av rättskraftigt tillstånd negativt

• Sida 68
•  Original

Prop. 197 5/76: 215 68

intresse av er. verksamhet skall beaktas vid bestämmande av andelstal. Vidare bör bestämmelserna om andelstal modifieras så att inte inverkan i och för sig på vattenförhållandena bestämmer andelstalet utan endast sådan inverkan i den mån den har inflytande på förbundets verksamhet. Svenska Kraftverksföreningen framhåller att förslaget möjligen skulle kunna befaras medföra att en innehavare av tillstånd till kraftverk eller reglering skulle bli skyldig att betala den väsentliga delen av kostna-' derna för en aktion som är riktad mot honom själv. Inverkan på vatten- förhållandena bör därför inte vara en avgörande faktor vid kostnadsför- delningen. Det är enligt föreningen lämpligare att fördela kostnaderna endast efter nytta och intresse av förbundets 'uppgift.

Utredningen föreslår viss möjlighet till jämkning av andelstalen. Skå- nes lzandelskanmzare ansluter sig helt till de synpunkter som utred- ningen anför till stöd för förslaget. Enligt handelskammare-ns mening ta- lar emellertid dessa synpunkter närmast för att bestämmelsen utformas inte som en jämkningsregel utan som en maximircgel. Denna maximire- gel skulle innebära att ingen medlem utan att han samtyckt till det skall kunna drabbas av högre kostnader för viss verksamhet i förbundets regi än vad som motsvarar hans kostnad för egna åtgärder, varigenom han kunnat uppnå samma ändamål. De medlemmar som önskar att förbun- det skall ha hand om viss verksamhet trots att den sammanlagda kostna- den därvid blir högre bör också svara för överskjuta-nde kostnad för öv- riga medlemmar.

5.6 Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Utredningens förslag till förfarande vid förbundsbildning utsätts för viss kritik. De kritiska remissinstanserna förordar i stället enbart en vat- tendomstolsprövning med eller utan föregående förrättningsförfarande. Länsstyrelsen i Örebro län instämmer i utredningens uttalande att läns- styrelserna har god överblick över vattenförhållandena i länet. Länssty- relsen bör därför liksom hittills verka som initiativtagare och medverka vid förbundsbildning. Detta behöver inte innebära att länsstyrelsen också skall vara beslutande myndighet. Om det år länsstyrelsen som skall besluta om exempelvis tvångsanslutning kan det menligt inverka på länsstyrelsens möjligheter att ta initiativ osv. De frågor där tvist kan uppkomma är av sådan karaktär att länsstyrelsen regelmässigt måste an- lita sakkunnig. På grund av det anförda anser länsstyrelsen att pröv- ningen av frågan om förbundsbildning bör ankomma på vattendomstol. Ett vattendomstolsförfarande är inte mer tungrott än ett förfarande vid länsstyrelse. Däremot är den av utredningen föreslagna prövningen hos två instanser onödigt tillkrånglad och kan uppenbarligen medföra egen- domliga konsekvenser. Samma fråga kan komma att prövas både hos vattendomstol och länsstyrelse. Länsstyrelsen i Örebro län anser också

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 215 69

att det bör övervägas om inte ett förrättningsförfarande kan byggas upp efter mönster av anläggningslagen. Besvär skulle kunna anföras hos vat- tendomstol och länsstyrelsen skulle ha besvärsrätt. Alternativt skulle un- derställning ske till vattendomstolen innan förrättningen avslutades. Sö- dertörns tingsrätt anser det nödvändigt att samverkan i vattenförbund utformas vid förrättning av kvalificerad förrättningsman och under full insyn från berörda intressen. Eftersom det är fråga om avvägning mel- lan olika enskilda och allmänna intressen är det enligt tingsrätten ofrån- komligt att de berörda får tillfälle till överprövning under domstolsmäs- siga former. Den för sådan prövning erforderliga tekniska sakkunskapen torde för närvarande finnas endast i vattendomstolarna. Det är mindre lämpligt att prövning sker hos länsstyrelserna, som har att som part företräda det allmänna. Växjö tingsrätt förordar att man låter vatten- domstolarna svara för prövningen, eventuellt efter föregående förrätt- ning. Vattendomstolcn med sitt hydrologiskt och inte administrativt av- gränsade domsområde har en samlad överblick över det vattensystem som är aktuellt och som ofta sträcker sig över flera län. Vattendomsto- lcn har vidare sin juridiska och tekniska sakkunskap och erfarenhet in- riktad på just sådana förhållanden som är aktuella i ett vattenförbund. Lantmäteristyrelsen uttalar rent allmänt att åtskilliga frågor skulle få en lämpligare lösning om lagstiftningen utformades i närmare anslutning till anläggningslagen. Lantbruksnämnden i Gotlands län anser att det kanske hade varit bäst om utredningen hade föreslagit en fristående för- rättningsmannaorganisation som alltså skulle stå helt fri i förhållande till länsstyrelsens naturvårdssektion.

Kammarkollegiet anser att någon berättigad invändning knappast torde kunna framställas mot den föreslagna beslutsordningen vid för- bundsbildning (länsstyrelse och regering) men framhåller att de före- slagna villkoren för förbundsbildning i och för sig inrymmer inte ovä- sentliga moment med starkt rättslig anknytning.

Den av utredningen föreslagna besvärsordningen vid förbundsbild- ning behandlas av några remissinstanser. Vattenöverdomstolen anser att frågan om medlemskap —— i synnerhet med den av domstolen föreslagna utvidgningen (se avsnitt 5.4) — har så starka inslag av lämplighets- och ändamålsöverväganden att talan mot länsstyrelsens beslut i sådan fråga bör föras hos regeringen och inte hos kammarrätten. Kammarrätten i Göteborg framför motsvarande synpunkt. Enligt kammarrätten hänger frågorna om vattenförbunds bildande, verksamhetsområde och med- lemskrets nära samman. Eftersom länsstyrelsen skall avgöra frågorna samtidigt förefaller det orationellt att ha skild-a besvärsvägar. Överpröv- ning av tvångsanslutning av kommun bör naturligen ankomma på rege- ringen. Lantbruksnämnden i Malmöhus län ifrågasätter om inte vatten- domstolcn är bättre rustad än kammarrätten att var-a besvärsinstans. Nämnden förklarar sig emellertid inse att man inte bör frångå de gene-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76: 215 70

rella fullföljdsregler som gäller för talan mot beslut av länsstyrelse. Lantbruksnämnden i Skaraborgs län understryker att mångfalden av al- ternativa besvärsvägar gör ett svåröverskådligt intryck och anser att en förenkling av besvärsreglerna är önskvärd.

I fråga om tidpunkten för angivande av ändamålet med ett vattenför- bunds verksamhet framförs några synpunkter. Lantmäteristyrelsen anser att i beslut om bildande av vattenförbund bör anges även förbundets än- damål. Även länsstyrelser: i Örebro län och Sveriges advokatsamfund anser att verksamhetens art bör preciseras redan från början.

Frågor om upplösning av vattenförbund eller avveckling av verksam- hetsgren bör enligt lantmäteristyrelsen prövas i samma ordning som bil— dande av vattenförbund med hänsyn till kravet på stadga i förbundens verksamhet och de betydande allmänna intressen som ofta är förknip- pade med vattendragen. Lantbruksnämnden i Skaraborgs län tar upp frågan om skyldighet att kvarstå som medlem och understryker vikten av långsiktig planering och flerårig budgetering. Sådan planering skulle försvåras om medlemskretsen alltför lätt kunde ändras.

Remissinstanserna har åtskilliga synpunkter i fråga om vattenförbun- dens organisation och förvaltning. Lantmäteristyrelsen finner det natur- ligt att i största möjliga utsträckning bygga på lagen om förvaltning av samfälligheter och tillstyrker utredningens förslag. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att medlemmarnas beslutanderätt begränsats i allt- för hög grad och att länsstyrelsens beslutanderätt gjorts alltför om- fattande. Enligt nämnden är det onödigt att kräva fullständig enighet mellan medlemmarna i fråga om andelstal för att inte beslutanderätten skall gå över till länsstyrelsen. Särskilt mot bakgrund av vattenförbun- dens vittgående initiativrätt till olika åtgärder enligt VL är det enligt koncessionsnämnden egendomligt att överlämna praktiskt taget hela be- slutanderätten i fråga om finansieringen till länsstyrelsen. Koncessions- nämnden anser att det bör vara tillräckligt med dels en på lämpligt sätt kvalificerad majoritet bland medlemmarna dels möjlighet att klandra förbundsstämmans beslut hos länsstyrelsen eller vattendomstolen. Sköv- degruppen anser att beslut om kostnadsfördelning bör kunna fattas med enkel majoritet med möjlighet till överklagande. Även upptagande eller avslutande av viss verksamhetsgren bör kunna grundas på enkel majori- tet av förbundsstämma. Lantbruksnämnden i Stockholms län anser det däremot otillfredsställande att helt hänskjuta frågan om andelstalens storlek till medlemmarnas eget avgörande. Kammarrätten i Göteborg framhåller att överprövningen av beslut om andelstal i anläggningslagen har anförtrotts fastighetsdomstol. Med tanke på de tekniska problemen vid en andelstalsbestämning och det privaträttsliga inslaget i kostnads- fördelningen inom vattenförbunden föreslår kammarrätten att hithöran- de frågor prövas av vattendomstol i stället för av kammarrätt. Vatten- domstolarna med sina erfarenheter av likartade frågor är enligt kam—

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 215 71

marrättens uppfattning bättre skickade för uppgiften än kammarrätter— na. Skulle vad kammarrätten förordar vinna gehör, kan det med fog ifrågasättas om inte även övriga frågor som av utredningen föreslås bli föremål för kammarrätts prövning bör överflyttas på vattendomstolf En minskning av antalet besvärsmyndigheter'är en fördel och kammar- rätten kan inte se något hinder mot att vattendomstol prövar även frå- gor om fastställande av vattenförbunds stadgar, förordnande av sam- manträdesledare samt bestämmande av arvode till styrelseledamot och syssloman. Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Örebro län framhåller att frågor som sammanhänger'med förbundets stadgar kan komma att prövas både av länsstyrelsen i samband med fastställelse och av vatten- domstol eftcr klandertalan. Lantbruksnämnden i Skaraborgs län fram- håller att besvärsreglerna är svårtolkade när det gäller mot vem talan skall föras. I vissa fall är det mot länstyrelsen och i andra fall mot övriga medlemmar eller själva förbundet. Behovet av normalstadgar för vattenförbund understryks särskilt av länsstyrelsen i Östergötlands län och Skövdegruppen, som redan har sådana stadgar i funktion för de fri- _ villiga förbunden. Lantbruksnämnden i Uppsala län anser att omröst- ning i ekonomiska frågor regelmässigt bör ske efter andelstal. Lant- bruksnämnden i Malmöhus län framhåller att det kan uppkomma pro- blem vid beräkning av röstetal för avgörande av fråga som är av eko— nomisk betydelse för flera verksamhetsgrenar. Denna fråga bör enligt nämnden kunna regleras genom en bestämmelse i stadgarna om de skil- da verksamhetsgrenarnas vikt vid beräkning av röstetal i gemensamma omröstningar.

6 Underhåll av dammar

6.1 Framställning om lagändring

Ägaren av en byggnad i vatten är enligt 2 kap. 33 & VL skyldig att un- derhålla byggnaden så länge den består. Underhållet skall skötas så att byggnaden inte kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. Om äga- ren inte iakttar gällande vattenhushållningsbestämmelser kan han ådraga sig straffansvar (13 kap. 13 % VL) och det finns också möjligheter till handräckning (13 kap. 9 & VL). För försummelse av själva underhållet finns däremot inte något straffansvar och det finns inte heller någon möjlighet till handräckning. Den som har lidit skada genom bristfälligt underhåll eller kan befara att sådan skada skall inträffa är hänvisad till att vid domstol yrka skadestånd eller påkalla föreläggande för den an- svarige att fullgöra det försummade underhållet. Talan skall väckas vid- ' vattendomstol beträffande de för vattenförhållandena viktigaste slagen av byggnader (se 11 kap. 17 5 punkt 28 VL).

Enligt 3 kap. 10% skall byggnad i vatten eller annan anläggning som

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 215 72

gjorts för vattenreglering, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna i företaget behörigen underhållas.

Länsstyrelsen i Värmlands län har mot bakgrund av den översväm- ningskatastrof som i juli 1973 inträffade i Näckådalen vid Sysslebäck lå- tit genomföra en inventering av dammanläggningar i länet för att söka utröna riskerna för nya .översvämningskatastrofer vid andra dammar. Enligt inventeringen är 64 dammar i mycket gott skick, 175 dammar i gott skick och 19 dammar i mindre gott skick. Genom inventeringen har enligt länsstyrelsen uppnåtts att berörda dammägare fått en påminnelse om att besiktning och tillsyn av dammanläggningarna måste ske fortlö- pande.

I skrivelse den 9 juni 1975 anför länsstyrelsen att 2 kap. 33% och 3 kap. "10 % VL inte ger något stöd för länsstyrelsen eller annan myndighet att ingripa vid försummelse av tillsyn och underhåll av dammar. Läns- styrelsen anser detta vara en allvarlig brist och hemställer att regeringen överväger sådan ändring av VL att ansvariga myndigheter erhåller möj- lighet att ålägga dammägarna att utföra kontinuerlig besiktning genom sakkunnig personal av dammarna och att utöva tillsyn av dem vid starka flöden.

I justitiedepartcmentets promemoria påpekas att vattenlagsutred- ningen, som arbetar med en fullständig översyn av VL, i sitt slutbetän- kande kommer att ta upp frågan om underhåll av dammar (jfr LU 1974: 9). Om man vill genomföra provisoriska åtgärder skulle enligt promemorian syftet med länsstyrelsens skrivelse kunna tillgodoses genom att i 2 kap. 33 % VL tas in ett nytt andra stycke av följande ly- delse: ”Har underhållet försummats, får länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den för- sumlige att själv vidtaga rättelse.” Förebild till en sådan bestämmelse finns i 2 kap. 65 å andra stycket VL som avser skydd för grundvatten- tillgång. Enligt promemorian bör en hänvisning till den nya bestämmel- sen tas in i 3 kap. 10 5 första stycket VL. Talan mot länsstyrelsens be— slut skall föras hos kammarrätten.

6.2 Remissyttrandena

De i promemorian föreslagna ändringarna i VL tillstyrks eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Förslaget av- styrks av Växjö och Vänersborgs tingsrätter.

De positiva remissinstanserna understryker behovet av lagändringen. Enligt vattenöverdomstolcn behövs både ett effektivare tillsyns- och kontrollsystem och bättre möjligheter än f.n. att få till stånd rättelse i individuella fall av försummelse. .l avbidan på att vattenlagsutrcdningcn - utarbetar ett förslag till lösning av dessa frågor förordar vattenöver- domstolen att en provisorisk lösning enligt förslaget genomförs så snart

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 215 73

som möjligt. Vattenöverdomstolen anmärker härvid att 2 kap. 33% VL avser vattenbyggnader över huvud taget och inte bara dammar. Vatten— lagsutredningen bekräftar att utredningen i blivande slutbetänkande kommer att ta upp frågan om underhåll, tillsyn och utrivning av vatten- byggnader. Utredningen tillstyrker promemorieförslaget men framhåller att länsstyrelsens önskemål knappast fullt ut tillgodoses. Svenska kraft- verksföreningen anser att den största risken för olyckor föreligger för det stora antalet smådammar som inte övervakas nöjaktigt. Föreningens medlemmar har däremot sina dammar under fortlöpande och sakkunnig övervakning. Statens naturvårdsverk anser att det onekligen föreligger ett behov av tvångssanktion. I avvaktan på att frågan om underhåll av dammar behandlas av vattenlagsutrcdningen är enligt naturvårdsverkets mening promemorieförslaget ändamålsenligt och Väl ägnat att under- stryka vikten av och skapa garantier för att underhållsskyldigheten full- görs i den omfattning som erfordras från katastrofsynpunkt. Länsstyrel- sen i Kopparbergs län framhåller att hos länsstyrelsen nyligen i två fall påkallats åtgärder beträffande dammar som på grund av bristande till- syn och underhåll ansetts kunna utgöra en fara för omgivningen. Att det saknas regler som ger ansvarig myndighet rätt att förordna om erforder- liga åtgärder i dylika fall är enligt länsstyrelsens mening en allvarlig brist. Södertörns tingsrätt anser att översvämningsrisken i många fall är så stor att provisorisk lagstiftning är motiverad. De provisoriska tvångs- ingreppen bör dock begränsas till att avse sådana damm-ar där det bristande underhållet innebär påtaglig risk för skada på person eller egendom av betydande värde. Att meddela provisoriska bestämmelser även i de fall då det försummade underhållet är till olägenhet för endast exempelvis naturvården är däremot enligt tingsrättens mening inte på- kallat. Smtens brandnämnd anser att önskemålen om lagändring är av hög angelägenhetsgrad.

LRF framhåller att det förekommer fall då det troligen inte är möjligt att rikta några åtgärder mot viss dammägare. eftersom det inte kan ut- rönas vem som bär det reell-a ansvaret för dammen. Hithörandc frågor bör övervägas av vattenlagsutrcdningen. Även naturvårdsverket och Sö- (Iertörns tingsrätt berör problemet med att äganderätten till en damm kan. vara oklar.

Svenska kraftverksförcningen framhåller att Sysslebäcks-katastrofen, som initierat framställningen om lagändring. främst var orsakad av en mycket exceptionell nederbörd för vilken dammens utskov inte var di- mensionerat. Skadan torde ha inträffat även om dammens utskov hade varit helt öppet vid tillfället och orsaken torde få rubriceras som natur- katastrof.

De två remissinstanser som avstyrker förslaget anser att vattenlagsut— redningens slutbetänkande bör avvaktas. Växjö tingsrätt anger att läns- styrelsen vid akuta katastrofsituationer kan ingripa mot en försumlig

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 215 74

dammägare med stöd av brandlagen (1974: 80). Härtill kommer att länsstyrelsen genom framställning till kammarkollegiet, under förutsätt- ning att försummelsen medför fara för allmän rätt, kan aktualisera en talan vid domstol om förpliktande för den försumligc dammägaren att fullgöra underhållsskyldigheten. Att tillskapa effektiva regler för tillsyn och kontroll av dammar är enligt tingsrättens mening ett besvärligt lag- stiftningsarbete, som innefattar en rad problem. Tingsrätten avråder från vidtagande av provisoriska åtgärder. Den föreslagna lagändringen går längre än vad länsstyrelsen i Värmlands län åsyftat. Inte minst det förhållandet att länsstyrelsen skall ha att bevaka jämväl enskild rätt in- ger betänkligheter. Om länsstyrelsen får befogenhet att ingripa utan domstolsprövning kan nu gällande bevisbörderegel inte rimligen upp- rätthållas. Enligt tingsrättens mening kan den i promemorian angivna bestämmelsen om skydd för grundvattentillgång (2 kap. 65 å andra styc- ket VL) inte åberopas som förebild för förslaget. Vänersborgs tingsrätt anser det angeläget att en fortlöpande kontroll från säkerhetssynpunkt sker av alla dammar. Hur en sådan kontroll bör utformas bör emeller- tid enligt tingsrättens mening bli föremål för en allsidig diskussion lämp- ligen i samband med vattenlagsutrcdningens slutbetänkande och frågans beskaffenhet är sådan att några provisorisk-a bestämmelser inte bör med- delas utom måhända i fråga om möjligheterna att ingripa vid eftersatt underhåll. Brister i underhållet torde emellertid endast undantagsvis or- saka eller medverka till dammbrott och då oftast i samband med bristande skötsel. Om provisoriska bestämmelser ändå anses erforderliga bör de inte utformas med 2 kap. 65 å andra stycket VL som förebild. Länsstyrelserna torde inte ha tekniker med erforderlig sakkunskap och kammarrätten kan knappast vara lämplig instans för överprövning. Prövning bör enligt tingsrättens mening fortfarande ske hos vattendom- stol. Ett snabbare resultat än f.n. kan nås om vattenrättsdomaren ges rätt att meddela beslut om provisoriska åtgärder.

Kammarkollegiet ger uttryck för tveksamhet till förslaget. Kollegiet anser att det knappast finns något trängande behov av förslaget, efter- som det alltid finns möjlighet till stämningstalan mot dammägaren. I den mån det föreligger ett allmänt intresse kan kollegiet föra sådan ta- lan. Detta utesluter emellertid inte att det kan vara ändamålsenligt att länsstyrelsen får befogenhet att vid uppenbara fall inskrida genom vites- föreläggande. Om man vill öppna möjlighet för det allmänna att själv vidtaga erforderliga arbeten (utan att en katastrofsituation är för han- den) kan detta lösas genom en föreskrift i 2 kap. VL som ger det all- männa sådan rätt efter "domstolsprövning (jfr 2 kap. 9 & VL).

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 215 75

7. Föredraganden

7.1. Behovet av lagstiftning

Vattenlagsutredningen tillsattes i slutet av år 1968. Dess arbete kan väntas resultera i ett förslag till ny vattenlag och vissa reformer har re- dan genomförts på grundval av delbetänkanden. Utredningens uppdrag omfattar enligt direktiven bl.a. frågan om lagstiftning om de s.k. vat- tenvårdsförbunden. Utredningen skulle också överväga vissa vid 1971 års riksdag aktualiserade frågor om vattendragens underhåll. Utred- ningen har funnit att de berörda frågorna bör kunna lösas inom ramen för en ny lagstiftning om vattenförbund och lägger i ett delbetänkande fram förslag till lag om vattenförbund.

Vattenlagsutredningens förslag har i huvudsak fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget avstyrks dock av fyra re- missinstanser, nämligen naturvårdsverket, industriförbundet, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Mellanskånes planeringskommitté. Dessa remissinstanser anser att det saknas behov av en lagstiftning om vatten- förbund.

Vattenlagen (1918: 523) (VL) och miljöskyddslagen (1969: 387) (ML) innehåller endast i obetydlig omfattning bestämmelser om samverkan mellan olikartade intressen. Sådan samverkan har emellertid kommit till stånd på frivillig väg. Enligt en av naturvårdsverket upprättad förteck- ning fanns det år 1973 27 s.k. vattendrags- eller vattenvårdsförbund. Vattenvårdsförbunden ägnar sig enligt utredningen i allmänhet huvud- sakligen åt reeipientkontroll. Medlemmar är vanligen kommuner och större industrier. Vattendragsförbundens verksamhet är ofta helt eller delvis inriktad på vattendragens underhåll. I dessa fall är det torrlägg- ningsföretagen som har slutit sig samman för att själva eller tillsammans med kommuner och industrier få till stånd en lösning av underhållsfrå- gan.

Enligt utredningen är det främst frågan om underhållet av vattendra- gen som motiverar en lagstiftning om samverkan mellan alla berörda vattenintreSSen. Jag vill därför först behandla denna fråga innan jag går in på vad den föreslagna lagstiftningen i övrigt kan ha för ändamål.

Vattendragens underhåll innebär åtgärder för att bevara vattendra- gens avbördningsförmåga. I ett vattendrag sker erosion och uppgrund- ning. På grund av den successiva uppgrundningen i vattendragets flac- kare delar ökar risken för översvämning och försumpning av kringligg- ande mark. Vass och annan växtlighet hindrar också vattnets framrin- ning och ger upphov till sediment. Avloppsutsläpp ökar tillförseln av växtnäringsämnen och medför ökad växtlighet och avlagring av sedi- ment från förmultnande växter. Även dräneringsvatten från jord- och skogsbruk kan innehålla växtnäringsämnen och tillföra vattendraget

• Sida 76
•  Original

Prop. 1975/76: 215 76

jordmaterial. Vattendrag med kraftig växtlighet har starkt nedsatt av- bördningsförmåga.

Det saknas lagbestämmelser om ansvaret för vattendragens underhåll. Torrläggningsföretagen åläggs dock i förrättningsutlåtandet regelmässigt att vidmakthålla de dimensioner vattendraget får vid genomförandet av vattenavledningen eller invallningen. I den mån det finns ett sådant torr- läggningsföretag är det alltså jordbruksintresset som ensamt får bära an- svaret för underhållet. ]ordbrukarna har upplevt detta som en påtaglig orättvisa, särskilt i de fall där underhållskostnaderna avsevärt ökas på grund av kommunalt eller industriellt avloppsutsläpp. Överenskommel- ser har dock i vissa fall nåtts inom ramen för vattendragsförbund eller på annat sätt om en fördelning av underhållskostnaderna mellan torr- läggnings- och avloppsintressenter (främst kommunerna). I den mån överenskommelse inte kan nås är torrläggningsintressenterna hänvisade till att föra ersättningstalan mot avloppsintressenterna. Sådan talan kunde tidigare föras hos vattendomstol men skall numera anhängiggöras hos fastighetsdomstol med stöd av skadeståndsreglerna i 305 ML. Ut- gången är med hänsyn till bevissvårigheter oviss och risken att få stå för rättegångskostnader verkar också avhållande.

Riksdagen uttalade sig 1971 för en lagändring. Även jag anser att nu- varande rättsläge är otillfredsställande. Det återspeglar en äldre tids syn på jordbruket som ett dominerande intresse och tar inte alls hänsyn till den samhällsutveekling, som skett under 1900-talet. Värdet av under- hållsåtgärder ur torrläggningssynpunkt är ofta av helt underordnad be- tydelse jämfört med vattendragens värde från allmän synpunkt som re— cipienter och vattentäkter. som rekreationsobjekt eller helt enkelt från allmän naturvärdssynpunkt. Att låta torrläggningsintresset ensamt svara för underhållsarbetena i vattendragen är självfallet högst otillfredsstäl- lande från rättvisesynpunkt. Det är emellertid inte bara fråga om en orättvisa gentemot torrläggningsintresset. Bristen på kostnadsfördel- ning är dessutom oacceptabel från allmän synpunkt. Det har visat sig att jordbruket många gånger inte förmår fullgöra sin underhållsplikt på önskvärt sätt. Allmänna och enskilda intressen blir lidande av att under- hållet eftersätts. En förbättring skulle säkert åstadkommas om andra in- tressenter ålades att dela den börda jordbruksintresset f. n. ensamt bär.

Jag är medveten om att de stora satsningar som under senare år har gjorts i syfte att minska utsläppen i vattendragen medfört att förore— ningssituationen förbättrats avsevärt. Denna positiva utveckling kan an- tas komma att fortsätta. Man kan emellertid inte utgå från att avlopps- intresset av den anledningen kan fritas från varje ansvar för vattendra- gens underhåll. Åtskilliga problem återstår bl.a. beträffande dagvatten-

utsläpp och bräddning av avloppsvatten och avloppsintressets ansvar för underhållssituationen kvarstår därför inom överskådlig tid.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975/76: 215 77

Jag anser på grund av det anförda att man bör få till stånd en ändring av ansvaret för vattendragens underhåll.

Vattenlagsutredningen har diskuterat ett par alternativ till förslaget om vattenförbund, bl. a. att staten eller kommunerna skulle överta an- svaret för underhållet.

Jag ansluter mig till utredningens bedömning att staten inte bör överta underhållsansvaret.

När det gäller frågan om kommunerna bör överta underhållsansvaret nämner utredningen som en förebild att den kommunala renhållningsla- gen (1970: 892) ålägger kommunerna ett ansvar för hushållsavfall m.m. Av de fyra remissinstanser som avstyrker utredningens förslag bygger naturvårdsverket och Sydvästra Skånes kommunalförbund i huvudsak sin negativa inställning på att kommunerna bör svara för vattenvården inbegripet underhållet av vattendragen. Kommunförbundet har dock inte uttryckt några önskemål om ett kommunalt ansvar. För egen del vill jag framhålla, att ansvaret för underhållet av vattendragen bör läg- gas på dem som förorsakar störningar, i första hand då på jordbruks- och skogsbruksintresset samt på ägare av anläggningar från vilka närsal- ter förs ut i vattendragen med avloppsvattnet. En sådan ordning är en- ligt min mening att föredra framför att övervältra det ekonomiska an- svaret på kommunerna. Härtill kommer de av utredningen framhållna omständigheterna att den kommunala indelningen i allmänhet inte är avpassad efter vattensystemen i deras helhet och att kommunerna måste fördela kostnaderna mellan berörda intressenter enligt någon sorts av- giftssystem, som säkerligen kan bli svårhanterligt. Jag vill därför inte förorda att kommunerna åläggs att talansvaret för vattendragens under- håll.

En till synes naturlig åt_ärd skulle vara att ändra de bestämmelser i 7 kap. VL som handlar om s. k. båtnad av torrläggning så att ett vattenav- lednings- eller invallningsföretag skulle bli en gemensam angelägenhet för torrläggningsintressenterna och för de intressenter som använder vattenområdet som recipient eller vattentäkt, ev. också för någon statlig myndighet som företrädare för det till vattenområdet knutna naturvårds- intresset. Det är enligt min mening emellertid tveksamt om det skulle vara ändamålsenligt att tvinga in alla dessa intressen i en samverkan inom liamen för ett torrläggningsföretag. Bl. a. skulle nog själva torr- läggningsintresset bli lidande vid en sådan samverkan. En sådan reform skulle också bli av betydelse främst för de sannolikt fåtaliga torrlägg- ningsföretag som kommer till stånd efter en ny lags ikraftträdande. Re- formens genomslagsförmåga skulle däremot bli dålig när det gäller re- dan existerande företag. Jag anser alltså, i likhet med utredningen, att en annan lösning av lagstiftningsfrågan bör övervägas.

Den av utredningen föreslagna lagstiftningen om vattenförbund utgör en i och för sig naturlig lösning av underhållsfrågan, eftersom de över-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 215 78

enskommelser som träffats i stor utsträckning fått formen av förbunds- bildning. Det är enligt min mening en riktig tanke att med utgångspunkt i de överenskommelser som har träffats om frivilliga sammanslutningar utarbeta en särskild lagstiftning som ger möjlighet till samverkan mellan alla berörda vattenintressen i sammanslutningar med fastare former än de nuvarande. En lagstiftning om vattenförbund innebär inte bara att den nuvarande orättvisa och olämpliga ansvarsfördelningen kan upphä- vas utan också att alla berörda intressen ges möjlighet till positiv sam- verkan för att underhålla vattendragen.

Industriförbundet anser att förbunden bör vara av frivillig karaktär och att någon lagstiftning därför inte behövs. Jag kan inte dela denna uppfattning. Underhållsfrågorna är alltför viktiga för att helt göras be- roende av överenskommelser. Det kan inte vara rimligt att enstaka men betydelsefulla intressenter skall få dra sig undan från samarbete eller helt sabotera detta. En lagstiftning ger enligt min mening de positiva in- tressenterna i samarbetet behövligt stöd och dessutom får den fortsatta verksamheten erforderlig stadga. En lagstiftning torde också vara nöd- vändig för att man skall kunna få till stånd en rättvis fördelning av kost- naderna för underhållet. Även om parterna är helt överens så kan en lagstiftning om vattenförbund erbjuda en lämplig form för samverkan.

Jag anser på grund av det anförda att lagstiftning om vattenförbund utgör en ändamålsenlig lösning av underhållsfrågan. Underhållsfrågan är enligt min mening i och för sig så betydelsefull att den ensam kan motivera lagstiftning. Lagstiftningen bör emellertid utformas så att den tillgodoser även andra angelägna uppgifter.

En uppgift som ligger nära underhållet är restaurering av sjöar och vattendrag som har utsatts för kraftig förorening. Det är inte bara fråga om en rent allmänt dålig vattenbeskaffenhct som kan förbättras exem- pelvis genom syretillförsel. På flera håll finns 5. k. fiberbankar som inne— håller giftigt avfall. Regeringen har nyligen bemyndigat chefen för jord- bruksdepartementet att tillkalla sakkunniga (Jo 1976: 06) med uppgift att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Enligt direktiven bör de sakkunniga pröva behovet av regler om skyldighet för den som ut- övar eller har utövat miljöfarlig verksamhet att svara för återställande av skadade vattenområden. I övrigt är det enligt min mening lämpligt att de som svarar för underhållet också tar ansvaret för återställningsåt- gärder. Med återställningsåtgärder avses inte att man försöker återställa ett förlorat ursprungligt tillstånd utan att man försöker förbättra kvali- tén på ett vattenområde som har varit utsatt för kraftig förorening. Det torde ofta vara fråga om kostsamma åtgärder som lättare kommer till stånd i samverkan mellan berörda intressen. Åtgärderna kan då också. ges en utformning som tillgodoser inte bara det allmänna miljövårdsin- tresset utan även mer speciel-la intressen, exempelvis fiskeintresset. Ett.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1975/76: 215 79

vattenförbund torde i förekommande fall kunna vara lämpligt som mot- tagare av statsbidrag för vattenvårdande insatser av ifrågavarande slag.

En annan uppgift för ett vattenförbund kan vara att genom vattenreg- lering få till stånd en sådan ändrad vattenföring som tillgodoser det all- männa miljövårdsintresset. I vissa fall är det naturligtvis så att det råder allmän enighet om det önskvärda i en ändring av vattenföringen och då kan det vara lämpligt att samarbetet sker inom ramen för ett vattenför- bund. I andra fall kan det mycket klart vara så att önskemålen om en ändring av de bestående förhållandena riktar sig mot ett intresse, främst kraftintresset, som med stöd av meddelade tillstånd utövar viss vattenreg- lering. I dessa fall är det enligt min mening tveksamt om förbundet bör ställa sig som huvudman för en vattenreglering, om det samarbete som i övrigt förekommer mellan medlemmarna skulle äventyras. Jag återkom- mer i det följande (se avsnitt 7.4) till de farhågor som kraftintresset vid remissbehandlingen har framfört om att förbundsbildning kan innebära intrång i de tillstånd med stöd av vilka kraftintresset utövar sin verk- samhet. Sammanfattningsvis anser jag alltså att vattenförbunden visser- ligen kan ägna sig åt att försöka få till stånd en ändrad vattenreglering men att viss återhållsamhet bör iakttas så att inte dessa försök äventyrar

et samarbete som förekommer i övrigt. Jag kommer att i specialmoti- veringen (avsnitt 9.2) utförligt behandla frågan om hur en ansökan av vattenförbundet om ändrad vattenreglering förhåller sig till redan med- delade tillstånd.

Ytterligare en uppgift för ett vattenförbund kan slutligen vara reci- pientkontroll. De nu existerande frivilliga vattenvårdsförbunden har som viktigaste uppgift att svara för kontroll och undersökningar av vat- tenområdets föroreningsgrad. Naturvårdsverket och länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter enligt ML och deras resurser för denna verksamhet förstärks fortlöpande. År 1973 genomfördes vissa ändringar av tillsyns- bestämmelserna i ML som innebar bl. a. att tillsynsmyndigheten fick rätt att utse experter med uppdrag att på företagets bekostnad utföra undersökningar av företagets miljöfarliga verksamhet och dess verk- ningar. Även hälsovårdsnämnderna har viktiga uppgifter i detta av- seende. Enligt min mening finns det alltså inte något behov av att anför- tro vattenförbunden några tillsynsuppgifter. Däremot anser jag det lämpligt att den provtagning m. in. som ger tillsynsmyndigheterna un— derlag för deras verksamhet samordnas inom ramen för vattenförbund. Vikten av samordnad reeipientkontroll har vid remissbehandlingen sär- skilt understrukits av länsstyrelsen i Gävleborgs län. Bl. a. får länsstyrel- serna enhetliga och jämförbara undersökningsresultat. För dem som i samband med ett tillstånd enligt ML är skyldiga att genomföra vissa kontrollprogram kan det vara en ekonomisk vinning att föreskrivna un- dersökningar utförs av ett vattenförbund. Länsstyrelserna kan med stöd av de år 1973 ändrade tillsynsbestämmelserna föreskriva att undersök-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975/76: 215 80

ningar skall utföras av ett vattenförbund på den förorenandes bekostnad (43 å andra stycket andra punkten ML).

Jag anser alltså i likhet med utredningen att ett vattenförbund bör kunna ägna sig åt underhålls- och återställningsåtgärder samt vattenreg- lering och reeipientkontroll. Utredningen använder sig av uttrycket än- damålsenlig vattenhushållning för att ange syftet med förbundens verk- samhet. Detta uttryck täcker visserligen vad som avses, nämligen att förbundens verksamhet skall syfta till att vattentillgångarna tas till vara och utnyttjas på ett rationellt sätt. Det av utredningen använda uttrycks- sättet stämmer emellertid inte med VL:s terminologi, där uttrycket avser bestämmelser om hur vattenreglering skall utövas. Flera remissinstanser framför därför kritik på denna punkt och förordar i stället uttrycket ”utnyttjande av vattnet” eller ”vattenvård”. Jag anser det olämpligt att använda det i och för sig adekvata uttrycket vattenhushållning i olika betydelser i två näraliggande lagar. Vattenförbundens uppgifter är alla av vattenvårdande art. Syftet med deras verksamhet är emellertid vid- sträcktare, nämligen att genom vattenvård främja att vattnet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt eller med andra ord att underlätta och för- bättra medlemsintressenas möjligheter att utnyttja vattnet. Uttrycket ”ändamålsenligt utnyttjande av vattnet” får anses täcka även torrlägg- ningsintresset att hålla undan vattnet så att marken kan utnyttjas bättre.

Jag vill också något gå in på frågan hur ett vattenförbunds verksam- het förhåller sig till den verksamhet som utövas av de olika medlemsin- tressena. Förbundet skall endast genomföra vattenvårdande åtgärder av den art som jag nyss har angivit. Det skall alltså inte utöva sådan verk- samhet som utgör grunden för medlemsintressenas deltagande i förbun- det. Förbundsbildningen innebär visserligen att viss avvägning kommer att ske mellan motstridiga intressen men denna avvägning är inte av samma karaktär och ersätter inte den prövning som krävs för tillstånd enligt ML eller VL. Förbundsbildningen ersätter inte heller den samver- kan som kan ske inom reglerings- resp. torrläggningsföretag och den prövning som krävs för sådan samverkan.

Vad gäller de olika verksamhetsgrenar som ett vattenförbund kan ägna sig åt gäller särskilt följande. I den mån det finns ett torrläggnings- företag åvilar underhållsansvaret i allmänhet detta. Detta ansvar kvar- står i princip även vid förbundsbildning men det är vattenförbundet som svarar för nödvändiga underhållsåtgärder och fördelar kostnaderna för dessa. Motsvarande gäller i fråga om reeipientkontroll där förbundet svarar för undersökningar som medlemsintressena kan ha ålagts att ut- föra i samband med prövning enligt ML. För vattenreglering krävs att vattenförbundet erhåller tillstånd enligt VL men syftet med vattenregle- ringcn skall vara enbart vattenvårdande. Samverkan för kraftutvinning skall inte ske inom ett vattenförbund. För återställningsåtgärder torde i allmänhet inte krävas något tillstånd enligt VL. I den mån förorenings-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975/76: 215 81

intresset har ålagts att utföra återställningsåtgärder skall vattenförbund inte ägna sig åt dessa.

Vattenförbundens verksamhet avser endast ytvatten och alltså inte grundvatten. Det torde inte finnas behov av att låta vattenförbunden ägna sig även åt vård av grundvatten eller att tillskapa särskilda förbund för grundvattenfrågor.

7.2. Vissa utgångspunkter för en ny lagstiftning

Jag delar utredningens uppfattning att lagstiftningens huvuduppgift bör vara att främja frivillig samverkan. Som utredningen har framhållit kan dock inte bestämmelser om tvångsanslutning undvaras. När det gäl- ler att finna en förebild för den nya lagen, som bör benämnas lag om vat- tenförbund, är främst anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter av intresse. Enligt min mening bör lagen om vattenförbund nära anknytas till dessa lagar. Jag kommer senare att med anläggningslagen som utgångspunkt ta ställning till hur den nya lagen bör utformas i vad avser villkor för förbundsbild- ning, medlemskrets, kostnadsfördelning och beslutsordning vid för- bundsbildning. När det gäller vattenförbundens organisation och för- valtning utgör lagen om förvaltning av samfälligheter en lika självklar utgångspunkt. Vid utarbetandet av den nya lagstiftningen är det enligt min mening också viktigt att ta till vara de erfarenheter som har gjorts av de frivilliga sammanslutningama.

I samband med att jag behandlade frågan om behovet av förbunds- bildning för reeipientkontroll (se avsnitt 7.1) uttalade jag att vattenför- bunden inte bör anförtros några tillsynsuppgifter. Det gäller enligt min mening rent allmänt att vattenförbunden inte bör överta några av de beslutsfunktioner som ankommer på statliga och kommunala myn- digheter. Dessa myndigheter bör däremot kunna låta vattenförbunden svara för arbetsuppgifter som annars skulle ankomma på enskilda in- tressenter. Det bästa exemplet på det är just reeipientkontroll. Det är enligt min mening viktigt att vattenförbundens verksamhet planeras och bedrivs i nära samarbete med de miljövårdande myndigheterna och att versamheten stämmer överens med intentionerna i den statliga och kom- munala planeringen. Eftersom förbundens verksamhet skall präglas av ett betydande mått av allmännytta bör vidare göras ändringar i VL för att underlätta genomförandet i förbundens regi av sådana åtgärder som kräver vattenrättslig prövning, främst vattenreglering. Vattenförbunden bör i detta hänseende jämställas med kommunerna och få motsvarande tvångsrätter.

Vattenförbunden bör i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ge- mensamma bästa. I verksamheten föreligger emellertid i vissa hänseen- den motsättningar mellan de olika medlemsintressena och verksamheten

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 215 82

medför inte heller alltid direkt ekonomisk nytta för alla medlemmar. Inom förbundet måste därför enligt utredningen ske en avvägning mel- lan medlemmarnas gemensamma intressen och däremot stridande en- skilda intressen. Svenska naturskyddsföreningen hävdar i detta samman- hang att det endast är det allmänna miljövårdsintresset som skall vara ledstjärna. Jag kan instämma i detta så till vida att det är det allmänna miljövårdsintresset som ligger till grund för hela lagstiftningen och för den vattenvårdande verksamhet som förbunden skall utöva. I förbun- dens verksamhet är det emellertid nödvändigt att bygga på medlemmar— nas intresse för verksamheten inbegripet deras ansvar för verkningarna exempelvis av avloppsutsläpp. Kommunernas medlemsintresse bygger delvis på deras skyldighet att ta till vara det allmänna miljövårdsintres- set. Det är som jag skall närmare utveckla senare (se avsnitt 7.3) inte möjligt att driva verksamheten mot flertalet av medlemmarnas intressen. Liksom fallet är i fråga om samfällighetsförening bör därför vattenför- bund i första hand tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men även i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intressen (se 19 5 lagen om förvaltning av samfälligheter).

7.3. Villkor för förbundsbildning

De frivilliga sammanslutningarna har uträttat ett mycket förtjänstfullt arbete och de har delvis inspirerat den nya lagstiftningen. Deras verk- samhet regleras emellertid inte i lag och kan därför påverkas endast genom det större eller mindre intresse som stat och kommun visar för deras verksamhet. Nya sammanslutningar kan komma att bildas på fri— villighetens grund och utan att de ges den form som den nya lagen anvi- sar. Lagstiftaren bör inte lägga något hinder i vägen för detta frivilliga arbete. Den nya lagen bör dock kunna erbjuda en lämplig form även för helt frivilligt samarbete. Jag finner det därför naturligt att ny förbunds- bildning i möjlig utsträckning sker enligt den nya lagen. I den mån nu- varande sammanslutningar har en inriktning som passar för vattenför- bund finner jag det också-naturligt att de ombildas till vattenförbund om förutsättningar härför föreligger. Några särskilda bestämmelser om sådan ombildning behövs inte. .

När det gäller förutsättningarna för förbundsbildning anser jag i lik- het mcd utredningen att behovet bör vara av viss styrka för att för- bundsbildning skall få ske. Även om alla intressenter är ense, bör viss prövning ske av om det är ändamålsenligt med en förbundsbildning. Denna innebär ju vissa tvångsmoment för framtiden. Om full enighet inte råder om förbundsbildning är det ännu viktigare att prövning sker av förbundsbildningens lämplighet. Jag ansluter mig därför till utred— ningens förslag att vattenförbund får bildas endast när- det är av väsent- lig betydelse från allmän eller enskild synpunkt. De vattenvårdande åt-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975/76: 215 83

gärder som förbundet skall ägna sig åt måste alltså gagna allmänna eller enskilda intressen och vidare måste åtgärderna vara av viss omfattning. Det bör också framstå som en fördel att dessa åtgärder utförs i samver- kan. 1 och för sig bör det dock kunna räcka att medlemsintressena anser sig vinna organisatoriska och praktiska fördelar av en samverkan i vat- tenförbund.

Lämpligheten av en förbundsbildning hänger enligt min mening sam- man med det större eller mindre intresse som medlemsintressena visar. Det bästa är givitvis om förbundsbildningen kan genomföras i full enig- het. Enstaka negativa medlemsintressen kan emellertid inte få förhindra en förbundsbildning. Till frågan i vad mån de kan tillåtas att stå utanför förbundet återkommer jag senare (se avsnitt 7.4). En meningsfull sam- verkan kräver nog i allmänhet att huvudintressenterna eller flertalet av dem är positivt inställda. Det är annars inte möjligt att få några garan- tier för att syftet med förbundsbildning verkligen uppnås. Jag ansluter mig alltså till utredningens uppfattning att det bör krävas att förbunds- bildningen stöds av en viss opinion bland dem som kan bli medlemmar. Man brukar i dessa sammanhang tala om ett s. k. opinionsvillkor.

Jag förordar på grund av det anförda att vattenförbund inte skall få bildas, om de som kan vara medlemmar mera allmänt motsätter sig för-' bundsbildning och har beaktansvärda skäl för det (se 7 5 anläggningsla- gen). I anläggningslagen sätts opinionsvillkoret ur spel, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget. Utredningen diskuterar lämplig- heten av en motsvarande bestämmelse i lagen om vattenförbund men anser att opinionsvillkoret leder till ett rimligt resultat utan någon sär- skild undantagsregel. Utredningen åberopar härvid främst att kommu- nerna har ansvar för de lokala natur- och miljövårdsintressena och att opinionsvillkoret inte bör utgöra något hinder om initiativ till förbunds- bildning tas från kommunalt håll. Det är enligt min mening visserligen mycket sannolikt att den kommunala inställningen blir utslagsgivande i fråga om förbundsbildning. Det kan dock uppstå tvekan i exempelvis det fallet att mot kommunerna och torrläggningsintresset står mycket starka föroreningsintressen som inte vill ta sitt ansvar för vattendragets underhåll. I sådana situationer kan det framstå som angeläget att tvinga föroreningsintressena att inom ramen för vattenförbund medverka till vattendragets underhåll. Jag anser det därför motiverat att något stärka de till förbundsbildning positiva intressena. Jag föreslår att opinionsvill- koret skall få sättas ur spel, om behovet av förbundsbildning är synnerli- gen angeläget från allmän synpunkt. Att sätta opinionsvillkoret ur spel enbart med hänsyn till enskilda intressen bör däremot inte komma i fråga. .

Vid tillämpningen av opinionsvillkoret i anläggningslagen skall man främst beakta deras mening som har störst nytta av anläggningen. En motsvarande bestämmelse är enligt min mening motiverad i lagen om

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 215 34

vattenförbund. Förbundet är mest beroende av huvudintressenternas in- ställning och denna bör därför tillmätas särskild betydelse vid pröv- ningen av om det är lämpligt med förbundsbildning. Kommunernas in- ställning torde normalt få tillmätas särskild vikt och detta bör gälla an- tingen de är positiva eller negativa till förbundsbildning. I övrigt får som huvudintressenter anses de som är mest beroende av förbundets verk- samhet och som därför skall bära de största kostnaderna.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att vattenförbund bör få bildas en- dast när det är av väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att de som kan vara medlemmar i förbundet samverkar för att främja utnyttjandet av vattnet inom verksamhetsområdet. Vattenförbund bör inte få bildas om de som kan vara medlemmar i förbundet mera allmänt motsätter sig förbundsbildning och har beaktansvärda skäl för det (det s.k. opinionsvillkoret). Vid denna prövning bör främst deras mening beaktas som är mest beroende av förbundets tillämnade verksamhet. Opinionsvillkoret bör inte gälla, om behovet av förbundsbildning är synnerligen angeläget från allmän synpunkt.

7.4. Medlemskretsen

I fråga om medlemskretsen i ett vattenförbund gäller det att avgöra vilka som i princip skall vara medlemmar och vilka som dessutom kan ges rätt att bli medlemmar. Det är med andra ord fråga om anslutnings- skyldighet och om anslutningsrätt.

Jag biträder utredningens uppfattning att det bör finnas regler om an- slutningsskyldighct. Detta ståndpunktstagande skall ses mot bakgrund av det ansvar för vården av naturresurserna som åvilar den som använder eller tar i anspråk dessa. De som på olika sätt använder ett vattenom- råde har ett naturligt gemensamt intresse av att området vårdas på ett ändamålsenligt sätt. Vad särskilt gäller dem som genom avloppsutsläpp försämrar vattnets beskaffenhet kan de, som utredningen framhåller, kanske inte sägas ha någon direkt ekonomisk nytta av vattenvårdande åtgärder. Deras ansvar vilar i stället på den allmänt vedertagna princi- pen att den som förorenar ett vattendrag också skall svara för de kost- nader som det föranleder. Anslutningsskyldigheten vilar alltså dels på ett ansvar för den allmänna miljövården dels på den nytta som intres— senterna i allmänhet kan ha av att samverka om vattenvårdande åtgär— der. Från den principiella anslutningsskyldigheten bör undantag kunna göras i enskilda fall.

Kraftintressenterna har utförligt uppehållit sig vid frågan om rätts- kraften hos ett meddelat tillstånd. Argumenteringen bygger på tanken att ett lagakraftvunnet tillstånd enligt VL uttömmande anger vad som gäller för verksamheten och att tillståndet därför utgör hinder mot ett påtvunget medlemskap i vattenförbund och därmed sammanhängande

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 215 85

förpliktelser. Denna tankegång är enligt min mening inte riktig. En för- bundsbildning innebär enligt mitt förslag inte någon ändring i gällande tillstånd eller de villkor som gäller för tillståndet. Det kan inte finnas något som helst hinder att i lag föreskriva en skyldighet för tillståndsha- vare att bli medlemmar i vattenförbund och att delta i gemensamma vattenvårdande åtgärder. En annan sak är att en tillståndshavare inte bör tvingas att delta i en verksamhet som enbart riktar sig mot. honom och hans tillstånd.

En naturlig utgångspunkt när det gäller att bestämma vilka som skall omfattas av anslutningsskyldighcten är, att de som har fått tillstånd en- ligt VL eller ML att inverka på vattenförhållandena inom ett vattenför- bunds verksamhetsområde bör vara medlemmar i förbundet. Det bör framhållas att ett tillstånd enligt ML inte alltid innebär någon inverkan på vattenförhållandena, eftersom ML även omfattar luftföroreningar. Med tillstånd bör i detta sammanhang jämställas sådan dispens från skyldighet att söka tillstånd enligt ML som kan meddelas av naturvårds- verket eller länsstyrelsen.

Utredningen har stannat vid att föreslå en på detta sätt begränsad an- slutningsskyldighet men flera remissinstanser uttalar sig för en vidare medlemskrets. Även om jag har förståelse för att det kunde vara prak- tiskt att alltid kunna anknyta till en i ett tillståndsbeslut exakt angiven och avgränsad verksamhet som grund för medlemskap. anser jag det lämpligt att vidga medlemskretsen utöver vad utredningen har föresla- git. innan jag går in på metoden för en sådan utvidgning skall jag med ledning av remissinstansernas synpunkter ge exempel på verksamhet som med utredningens förslag inte skulle omfattas av anslutningsskyl- digheten.

Det är förhållandevis vanligt att företag och kommuner släpper ut av- loppsvatten eller på annat sätt påverkar vattenbeskaffenheten endast ef- ter anmälan enligt 8—10åå miljöskyddskungörelsen (1969: 388) eller motsvarande äldre bestämmelser. För avloppsutsläpp från privata hus- håll krävs också bara anmälan. Det finns vidare anläggningar med svåra föroreningsverkningar som har uppförts före ML:s tillkomst och som inte prövats enligt VL. Gödsling som förekommer-i jord- och skogsbru- ket kan medföra att angränsande vattenområden tillförs näringsämnen. Större vägar kan inverka på vattenföringen i berörda vattendrag och det vatten som avrinner från vägarna kan vara tämligen förorenat. Tillstånd enligt VL behövs emellertid endast för eventuella broar eller trummor som ingår i vägen. Vattenbortledning för bevattning förekommer i ökande utsträckning och ev. prövning enligt VL kompliceras av att det inte finns någon form för samverkan mellan de många små förbrukare som det i allmänhet är fråga om.

Det kan alltså vara av intresse för ett vattenförbund att även den som inverkar på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet utan till-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975/76: 215 86

stånd blir medlem i förbundet. En lämplig avgränsning av anslutnings- skyldigheten kan man enligt min mening få genom att kräva att den skall vara medlem vars medlemskap är av särskild betydelse för förbun- dets verksamhet. Detta innebär dels att vederbörandes verksamhet skall vara av sådan art att den har betydelse för förbundets vattenvårdande uppgifter dels att verksamheten eller dess inverkan på vattenförhållan- dena skall vara av sådan omfattning att det är motiverat med medlems- kap. Det kan givetvis uppkomma gränsfall men jag vill understryka att det i detta sammanhang är förbundets intressen som skall vara utslagsgi- vande.

Från den principiella anslutningsskyldigheten bör, som jag redan har angivit, kunna göras undantag i enskilda fall. Den som motsätter sig medlemskap bör kunna få stå utanför förbundet om han kan ange något särskilt skäl för sin inställning och förbundets verksamhet inte avsevärt försvåras. Även i detta sammanhang är det alltså i första hand förbun- dets intressen som är utslagsgivande. Det får anses uteslutet att den som i betydande grad har intressen i vattenområdet och som också kan vän- tas bidra till förbundets kostnader i betydande mån skulle få slippa med- lemskap. En sådan befrielse från medlemskap skulle ju i motsvarande mån försvåra och fördyra de kvarvarande medlemmarnas verksamhet. Om medlemskapet däremot saknar större betydelse för förbundet eller rättare sagt för övriga medlemmar bör det vara förhållandevis lätt att slippa medlemskap. Det bör dock krävas att vederbörande anger skäl för sin inställning och att detta skäl objektivt sett är beaktansvärt. Det bör alltså inte räcka med en vägran att medverka som bara beror på ointresse för vattenvårdande åtgärder. Ett avgörande skäl för att slippa medlemskap är, som jag tidigare har angivit, att förbundets tillämnade verksamhet kan vara riktad just mot vederbörandes tillstånd att utöva exempelvis vattenreglering på visst sätt.

Utredningen har inte alls berört flottningens ställning. Jag anser att om vattenförbund skall bildas i ett vattendrag där allmän flottning på- går så bör flottningsföreningen vara skyldig att träda in som medlem i vattenförbundet. _

Ett vattenförbund kan ha olika verksamhetsgrenar och även ha en geografisk uppdelning beträffande viss verksamhet. Detta är givetvis främst betydelsefullt när 'det gäller kostnadsfördelningen, eftersom med- lemmarna kan vara berörda i olika mån av olika åtgärder (se avsnitt 7.5). Problemställningen är emellertid aktuell redan när det gäller anslut- ningsskyldighetcn. För anslutningsskyldighet bör krävas en naturlig an- knytning till just den eller de verksamhetsgrenar som förbundet skall ut- öva. Jag anser i likhet med utredningen att anslutningsskyldigheten re- dan från början bör få göras gällande mot alla som i princip är skyldiga att ingå i förbundet även om deras medverkan i viss verksamhetsgren kan bli aktuell först på längre sikt. '

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 215 . 87

Det är viktigt att kommunerna engageras i den vattenvård som kan ske inom vattenförbunden. Kommunerna har ett ansvar för den all- männa miljövården oelrför rekreationsintressena. Det är naturligen ofta så att en kommun bedriver verksamhet som gör att den omfattas av an- slutningsskyldigheten. I så fall bör kommunen självfallet vara skyldig att ansluta sig till vattenförbundet i fråga om denna verksamhet. Detta är emellertid inte tillräckligt för att garantera att de kommunala intres- sena tillgodoses. Jag anser i likhet med utredningen att kommun alltid bör ha rätt att bli medlem och att därigenom stödja och påverka förbun- dets verksamhet. Däremot bör medlemskap för kommun som inte har sin grund i viss verksamhet inte göras obligatoriskt. Det får ankomma på varje kommun själv att avgöra om den vill utnyttja sin anslutnings- rätt eller inte.

Fisket inverkar inte på vattenförhållandena men däremot är vatten- vårdande åtgärder och deras utformning av stor betydelse för fisket. Jag anser i likhet med utredningen att anslutningsrätt bör tillerkännas sam- manslutningar av fiskerättsägare. Härmed avses främst fiskevårdsområ- den enligt lagen (11960: 130) om fiskevårdsområden och föreningsför- valtning enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter men även fiskevårdsföreningar och andra sammanslutningar som represente- rar enskild fiskerätt kan bli aktuella. Avsikten är inte att vattenförbun- den skall överta dessa sammanslutningars fiskevårdande verksamhet utan att vattenförbundens åtgärder skall i möjlig mån utföras så att de tillgodoser även fiskets intressen. Det är självklart att samernas fiskevat- ten i förekommande fall bör vara representerade i vattenförbund och även en sockensamfällighet med fiskerätt kan bli representerad.

Utredningen föreslår anslutningsrätt endast för kommun samt för fis- keintresset. Flera remissinstanser vill att anslutningsrätten skall utvidgas. Jag har i det föregående förordat viss utvidgning av anslutningsskyldig- heten och anser att denna utvidgning i allt väsentligt tillgodoser även önskemålen beträffande anslutningsrätt. Alla som inverkar på vattenför— hållandena kan enligt mitt förslag under vissa förutsättningar bli med— lemmar. Det föreligger enligt min mening inte något behov av anslut— ningsrätt därutöver. Jag ansluter mig alltså till utredningens ståndpunkt beträffande anslutningsrätt.

Det är lämpligt att redan nu något beröra de frivilliga medlemmarnas ekonomiska ansvar för förbundets verksamhet. Deras kostnadsbidrag måste naturligen bestämmas i enlighet med deras frivilliga åtaganden. Detta hindrar emellertid inte att de bör anses bundna av sitt åtagande för framtiden på samma sätt som övriga medlemmar. Detta är en förut— sättning för att förbundets verksamhet skall få erforderlig stadga.

En kommun kan vara anslutningsskyldig på grund av exempelvis kommunalt avloppsutsläpp. Fråga uppkommer då om en sådan kom- ' mun kan öka sitt inflytande i förbundet genom att även träda in som fri-

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 215 88

villig medlem, vilket i praktiken innebär att kommunen gör ekonomiska åtaganden utöver vad som följer av avloppsutsläppet. Enligt min mening bör frågan besvaras jakande. Kommune-ne bör dock endast få ett med- lemskap men rösträtten bör i förekommande fall påverkas av det frivil- liga åtagandet.

Det är enligt min mening inte möjligt att knyta medlemskapet i vat- tenförbund till innehavet av viss fastighet. Sådan anknytning finns vis- serligen i allmänhet för tillstånd enligt VL men saknas, i varje fall for- mellt, för tillstånd enligt ML. Även utan sådan fastighetsanknytning är det självfallet att beslut som fattas inom ramen för den nya lagstift- ningen bör få sakrättslig verkan, dvs. bli bindande inte bara för dem som var medlemmar när beslutet fattades utan även för nya innehavare av anläggningar oeh tillstånd som har utgjort grund för medlemskap.

7.5. Finansiering och kostnadsfördelning

De nuvarande frivilliga förbundens verksamhet har i viss utsträckning finansierats med statsbidrag och det finns naturligtvis ingen anledning att inte även vattenförbunden skall kunna komma i åtnjutande av stats- bidrag. Frågan om statsbidrag får emellertid med hänsyn till behov och lämplighet prövas i varje enskilt fall och jag är inte beredd att rekom- mendera några allmänna riktlinjer för bidragsgivningen. Det är enligt min mening också alldeles klart att statsbidrag i allmänhet bara kan komma att utgå till en mindre del av förbundens verksamhet. Statsbi- drag till någon större del av verksamheten torde endast kunna komma i fråga vid omfattande arbeten för att restaurera svårt förorenade vatte- nområden. Även frågan om bidrag till de frivilliga förbunden får prövas i varje enskilt fall.

Förbundens verksamhet måste alltså i allt väsentligt grundas på med— lemsavgifter. De allmänna administrationskostnaderna bör täckas av av— gifter som, lämpligen årligen, tas ut med lika stort belopp av alla med- lemmar eller medlemskategorier. Det får ankomma på förbundet självt att bestämma avgiftens storlek och om någon gradering skall göras mel- lan olika kategorier av medlemmar. Avgiften bör som utredningen före- slår benämnas förbundsavgift. Varje medlem bör endast betala en för- bundsavgift även om han har flera anläggningar. Även de frivilliga med- lemmarna bör betala förbundsavgift.

Kostnaderna för förbundens verksamhet i övrigt kommer givetvis att variera år från år och denna del av medlemsavgiften måste därför vara rörlig. ] liknande sammanhang inom fastighetsrätten brukar kostnaderna fördelas efter andelstal. Så bör ske även beträffande vattenförbunden. När ett vattenförbund bildas bör alltså varje medlem få ett andelstal som bestämmer kostnadsfördelningen mellan medlemmarna. För olika verksamhetsgrenar måste i allmänhet bestämmas olika andelstal och det

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 215 89

kan kanske ibland också vara motiverat att göra en geografisk uppdel- ning av verksamhetsområdet med olika andelstal för olika delar av verk- samhetsområdet. .

Som jag redan har antytt (se avsnitt 7.4) måste andelstalen för de fri- villiga medlemmarna — kommun och fiskesammanslutning 4— grundas på dessa medlemmars åtagande. De kan alltså inte tvångsvis åläggas nå- got andelstal och för fiskesammanslutningarnas del är det kanske ofta naturligt att de inte gör något åtagande utöver förbundsavgiften som är obligatorisk för varje medlem. I den mån ett Visst andelstal fastställs ef- ter åtagande är det emellertid bindande för framtiden på samma sätt som övriga andelstal.

När det gäller att bestämma andelstal för övriga medlemmar är det inte möjligt att finna någon objektiv norm. Andelstalen måste i stället fastställas efter skälighet. Så sker också enligt anläggningslagen som ut- gör den självklara förebilden. Enligt 15 & anläggningslagen skall andels- tal bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta fastigheten har av anläggningen. Också i VL är det nyttan (”båtnaden”) som är avgörande vid bestämmande av andelstal i reglerings- och torr- läggningsföretag. För vattenförbundens del är det inte möjligt att låta enbart nyttan bli avgörande för andelstalen, eftersom alla medlemmar inte har någon direkt ekonomisk nytta av verksamheten. Dessa medlem- mars anslutningsskyldighet vilar i stället på ett ansvar för den allmänna miljövården till följd av deras eget utnyttjande av naturresurserna genom exempelvis avloppsutsläpp. Det är alltså nödvändigt att föra in även andra moment än nyttan vid fastställande av andelstal i vattenför- bund.

En naturlig utgångspunkt för skälighetsprövningen blir den utsträck- ning i vilken medlemmen genom utsläpp av avloppsvatten, vattenbort- ledning, torrläggningsåtgärder eller andra anordningar utsätter vatten- området för störningar som skall motverkas genom förbundets verk- samhet. Vid denna prövning måste hänsyn också tas till att verksamhe- ten kan ha positiva effekter. En vattenreglering för kraft— eller vatten- försörjningsändamål kan exempelvis medföra fördelar även från reci- pientsynpunkt. När andelstal bestäms bör med andra ord de positiva cf- fekterna vägas mot de negativa. En annan omständighet som måste beaktas är att verksamheten i vissa fall också kan medföra ekonomisk nytta för medlem. Ett exempel på detta är ökade möjligheter till vatten- bortledning tack vare reglering. Även reeipientkontroll genom förbun- dens försorg synes kunna innebära minskade kostnader för den enskilda medlemmen.

Den avvägning som här måste göras är givetvis förenad med åtskilliga svårigheter. Liksom i annan lagstiftning där motsvarande problem upp- kommer är de faktorer som måste beaktas så många och situationen även i övrigt så komplicerad att man svårligen kan utforma en lagregel

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 215 90

som ger tillräcklig vägledning för att uppnå materiell rättvisa och som samtidigt är enkel att tillämpa. Jag anser mig dock i allt väsentligt kunna godtaga utredningens synpunkter om grunderna för andelstalens bestämmande. Den av utredningen härvidlag föreslagna regeln bör ses som en allmänt vägledande formel. Denna formel bör uppfattas sålunda. Om verksamheten huvudsakligen föranletts av att en eller flera medlem- mar inverkar eller inverkat på vattenförhållandena, bör andelstalen främst beräknas efter graden av inverkan. Är verksamheten huvudsakli- gen föranledd av att en eller flera medlemmar har nytta eller intresse av verksamheten, bör beräkningen ske efter graden av vars och ens nytta eller intresse. I det fall att verksamheten föranleds av såväl inverkans- faktorer som intressesynpunkter får det ske en mera allmän avvägning efter skälighetssynpunkter.

En särskiltkomplicerande faktor i sammanhanget är att de olika in- tressen mellan vilka andelstalen skall fördelas inte alltid kan jämföras. Om verksamheten avser exempelvis underhåll av ett vattendrag måste en fördelning i allmänhet ske mellan dels avloppsintresset dels torrlägg- ningsintresset dels de övriga medlemmar som kan vara skyldiga att delta. Också inom andra verksamhetsgrenar kan liknande svårigheter uppstå. Problemen är enligt min mening dock inte större än att de bör kunna övervinnas. De existerande vattendrags- och vattenvårdsförbun- den representerar ett stort antal exempel på fall där en tillfredsställande lösning kunnat uppnås.

Rent praktiskt måste vid fastställande av andelstalen först göras en uppskattning av hur andelstalen i stort bör fördelas mellan de olika in- tressegrupperna. Därefter får en närmare fördelning göras inom dessa grupper. Med tanke på de synnerligen skiftande förhållanden under vilka förbundens verksamhet "kommer att bedrivas är det ogörligt att uppställa några mera allmängiltiga normer för jämkning mellan de be- rörda intressena i olika situationer. En alltför detaljerad reglering är olämplig också av den anledningen att fördelningsfrågorna i praktiken oftast torde få lösas förhandlingsvägen. Avsikten är att vattenförbund i allmänhet inte skall kunna bildas annat än under förutsättning av en po- sitiv inställning hos flertalet intressenter. Enighet kommer alltså i all- mänhet att råda om hur verksamheten i stort bör bedrivas. Denna enig- het måste med nödvändighet omfatta också finansieringsfrågan. All- männa grunder för kostnadsfördelningen är i detta läge tillräckliga.

Utredningen har uttalat att om exempelvis en sjörestaurering enbart är till nytta för allmänna intressen så kan några andelstal inte fastställas för denna verksamhetsgren utöver vad kommunen eventuellt kan medge. Jag delar inte denna uppfattning. Alla de som har intresse i vat- tenområdet genom att de inverkar på vattenförhållandena bör enligt min mening delta även i restaureringsåtgärder. En annan sak är att i den mån någon enskild kan göras ansvarig för vattenområdets beskaffenhet

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76: 215 91

så bör ekonomiskt ansvar utkrävas av honom antingen genom ersätt- ningstalan eller, om han är medlem i vattenförbund, genom att vederbö- rande erhåller ett andelstal som i skälig utsträckning motsvarar hans an- svar.

Vissa begränsningar bör gälla i kostnadsansvaret till skydd för de en- skilda medlemmarna. En undantagsregel bör alltså införas av innebörd att andelstal skall kunna jämkas om medlem uppenbarligen kan vinna ändamålet med verksamheten genom egen åtgärd till lägre kostnad än som kan väntas belöpa på honom om andelstal bestäms enligt huvudre- geln. Det vore naturligtvis orimligt om ett torrläggningsföretag skulle behöva vidkännas större kostnader för underhållsarbeten i ett vattenför- bunds regi än om det självt svarat för arbetena. Eftersom denna kost- nadsjämförelse skall ske redan vid bestämmande av andelstalen bör un- dantagsrcgeln utformas som en jämkningsregel och inte som en'maximi- regel om högsta tillåtna kostnad.

Uttaxeringen av avgifter i enlighet med de fastställda andelstalen kommer att ombesörjas av vattenförbundet självt.

7.6. Förbundsbildning, organisation och förvaltning

Jag har tidigare i allt väsentligt anslutit mig till utredningens förslag. När det gäller förfarandet vid förbundsbildning är jag emellertid i likhet med flera remissinstanser kritisk mot utredningens förslag. Utredningen har velat tillgodose de i och för sig viktiga önskemålen om både en ad— ministrativ och en judiciell prövning. Fråga om bildande av vattenför- bund skall enligt förslaget prövas av länsstyrelsen, eventuellt efter utred- ning av särskild sakkunnig som länsstyrelsen förordnar. Talan mot läns- styrelsens beslut skall föras antingen hos regeringen eller hos kammar- rätt och regeringsrätt. Möjlighet föreslås också att föra klandertalan hos vattendomstol mot beslut som fattas sedan förbundet väl har bildats. Den föreslagna ordningen utesluter inte dubbelprövning och 'är enligt min mening inte ändamålsenlig.

Förrättningsförfarande har visat sig vara mycket ändamålsenligt när det gäller att bilda fastighetsrättsliga och vattenrättsliga samfälligheter. Vid förrättningen kan alla frågor prövas och förfarandet är i hög grad inriktat på att få till stånd överenskommelser. Jag förordar på grund av det anförda att frågor om bildande av vattenförbund prövas vid ett för- rättningsförfarandc som bör utformas med VL som förebild.

Initiativet till en förrättning kommer vanligtvis att tas av kommun el- ler av någon intressent som är anslutningsskyldig enligt de av mig tidi- gare föreslagna reglerna. Ansökan om förrättning bör göras hos länssty- relsen. Det får sedan ankomma på länsstyrelsen-att utse lämplig förrätt- ningsman (jfr 10 kap. 33 & VL).

Som förut framhållits skall vattenförbund bildas bara om det är av

• Sida 92
•  Original

Prop. 197 5/76: 215 92

väsentlig betydelse från allmän eller enskild synpunkt att förbundet kommer till stånd. Om denna förutsättning föreligger torde normalt nå- gon av dem som kan bli medlem i förbundet ta initiativ till förrättning.

Utredningen föreslår emellertid att länsstyrelsen utan ansökan skall få ta upp fråga om bildande av vattenförbund som länsstyrelsen finner vara av betydelse från allmän synpunkt. Enligt min mening är det natur- ligt att länsstyrelsen tar initiativ till bildande av vattenförbund. Flera av de existerande vatterwårdsförbunden har tillkommit på initiativ av läns- styrelserna. Jag delar utredningens uppfattning att länsstyrelsen själv- mant bör kunna ta upp frågan om bildande av vattenförbund. Länssty- relsen bör alltså utan ansökan kunna förordna förrättningsman, om länsstyrelsen anser att behovet av förbundsbildning är synnerligen ange- läget från allmän synpunkt.

Vid förrättningen bör prövas alla frågor som sammanhänger med för- bundsbildningen, alltså verksamhetsområdets avgränsning och verksam— hetens inriktning, medlemskretsen och andelstal.

Som jag tidigare har framhållit är förrättningsförfarandet i hög grad inriktat på att få till stånd överenskommelser. Det torde alltså finnas goda förutsättningar för att förrättningsmannen lyckas ena medlem- marna eller i. vart fall lägga fram ett förslag med vilket alla kan åtnöjas. Om någon är missnöjd med det slutliga förrättningsutlåtandet kan det emellertid, som utredningen framhåller, finnas behov av både en admi- nistrativ och en judiciell prövning. Det är enligt min mening viktigt att detta behov tillgodoses vid utformningen av besvärsordningcn.

Åtskilliga frågor rörande vattenförbund kan ha betydande allmänt in- tresse kanske främst från allmän miljövårdssynpunkt. Hit hör främst frågorna om själva förbundsbildningen, om verksamhetsområdets av- gränsning och om verksamhetens inriktning. Enligt min mening är det knappast lämpligt att de nu angivna frågorna i händelse av tvist prövas av domstol. Ett vattenförbunds verksamhetsområde som utformas med hänsyn till de hydrologiska förhållandena kan ofta vara beläget i flera län och beröra åtskilliga kommuner. Enligt min mening bör regeringen vid tvist pröva desSa frågor. Regeringen prövar redan tillåtlighetsfrågor enligt VL och ML. Med hänsyn till att betydande allmänna intressen kan vara berörda anser jag vidare att naturvårdsverket och länsstyrelsen alltid bör ha möjlighet att begära att regeringen avgör frågorna om för- bundsbildning, om verksamhetsområdets avgränsning och om verksam- hetens inriktning.

Vid en förrättning kommer också upp frågor som inte har lika starkt allmänt intresse som de nyss berörda, exempelvis frågor om medlem- skap och andelstal. Dessa frågor kan däremot vara av mycket stor bety- delse för de enskilda medlemmarna. Enligt fastighetsbildningslagen (1.970: 988) och enligt anläggningslagen (1973: 1149) kan besvär mot förrättningsutlåtandet anföras hos fastighetsdomstol. Enligt VL anförs

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 215 93

besvär i motsvarande fall hos vattendomstol. Enligt min mening bör de nu angivna frågorna om exempelvis medlemskap i vattenförbund och om andelstal vid tvist kunna prövas av domstol. Härvid är vattendom- stol att föredra framför fastighetsdomstol på grund av anknytningen till VL. Vattendomstolarna har också behövlig teknisk sakkunskap.

På grund av det anförda anser jag att besvärsordningen bör utformas på följande sätt. Mot förrättningsutlåtandct bör besvär kunna anföras hos vattendomstol. Om besvären avser själva förbundsbildningen eller verksamhetsområdets avgränsning eller verksamhetens inriktning bör vattendomstolen vara skyldig att med eget yttrande underställa dessa frågor regeringens prövning. Naturvårdsverket och länsstyrelsen bör få besvärsrätt i dessa frågor. En förebild för denna underställningsskyldig- het finns i reglerna om regeringens prövning av tillåtligheten av vissa företag enligt VL. När regeringens avgörande föreligger kan vatten- domstolen meddela dom i besvärsmålct. Härvid är domstolen givetvis bunden av regeringens avgörande. Domstolen skall då också avgöra de frågor som inte underställts regeringens prövning. För dessa gäller sedan en vanlig fullföljd till vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

Ett vattenförbunds verksamhet måste kunna anpassas till ändrade för- hållanden. Frågor om upplösning av vattenförbund, upptagande eller avveckling av verksamhetsgren samt om ändring av andelstal bör få prövas vid ny förrättning. Som utredningen föreslår bör emellertid med- lemmarna i förbundet tillerkännas viss beslutanderätt under förutsätt- ning att samtliga medlemmar är ense. Enligt min mening bör över- enskommelse mellan samtliga medlemmar ges samma verkan som beslut vid ny förrättning, om överenskommelsen godkänns av förrättningsman som länsstyrelsen förordnar. Jag återkommer till dessa frågor i special- motiveringen.

Beträffande vattenförbundens organisation och förvaltning utgör la- gen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter en självklar förebild. I huvudsak är det som utredningen har föreslagit tillräckligt med hän- visningar till nämnda lag. Klandertalan bör dock föras hos vattendom— stol. Även omröstning bör givetvis ske enligt reglerna i nämnda lag.

7.7 Underhåll av dammar

I juli 1973 inträffade en översvämningskatastrof vid Sysslebäck i Värmland då Näckådammen överspoladcs och brast. En människa omkom och omfattande materiella skador uppstod. Orsaken torde i detta fall inte ha varit bristande underhåll av dammen. Sysslebäcks-ka- tastrofcn visar emellertid att dammbrott även i ett litet vattendrag kan medföra omfattande skadeverkningar. Det finns i Sverige ett mycket stort antal mindre dammar och frågan om underhållet av dessa dammar måste enligt min mening ägnas stor uppmärksamhet mot bakgrund av risken för nya dammbrott.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 215 94

Länsstyrelsen i Värmlands län har hemställt om ändring i VL så att ansvariga myndigheter får möjlighet att ålägga dammägama att utföra kontinuerlig besiktning genom sakkunnig personal och att utöva tillsyn vid starka flöden.

Vattenlagsutredningen, som arbetar med en fullständig översyn av VL, kan väntas avlämna ett slutbetänkande under år 1977. Utredningen torde när det gäller byggande i vatten bl. a. komma att behandla frågor om granskning av konstruktionen, kontroll av att arbetena utförs på föreskrivet sätt, tillsyn av att meddelade vattenhushållningsbestämmelser iakttas och tillsyn av att underhållet sköts. Utredningen torde också komma att behandla de problem som sammanhänger med att äganderät- ten till byggnad kan vara oklar och att tillstånd enligt VL i princip gäl- ler för all framtid. Enligt min mening är det emellertid angeläget att nu ta ställning till möjligheten att genomföra provisoriska ändringar i VL i avbidan på att en ny vattenlag kan träda i kraft under början av 1980- talet.

Ägaren av en byggnad i vatten är enligt 2 kap. 33 & VL skyldig att underhålla byggnaden så länge den består. Underhållet skall skötas så att byggnaden inte kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. För försummelse av underhållet finns det inte något straffansvar och det finns inte heller någon möjlighet till handräckning. Den som har lidit skada genom bristfälligt underhåll eller kan befara att sådan skada skall inträffa är hänvisad till att vid domstol yrka skadestånd eller påkalla föreläggande för den ansvarige att fullgöra det försummade underhållet.

I en promemoria som har upprättats inom justitiedepartementet före- slås att länsstyrelsen om underhållet försummas skall få antingen för- ordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumligc att själv vidtaga rättelse. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom två. Behovet av lagändringen understryks allmänt av de positiva remissinstanserna. Växjö och Väners- borgs tingsrätter, som avstyrker förslaget, anser i huvudsak att möjlighe- ten till domstolsprövning är tillräcklig och avråder från provisoriska. åtgärder i denna komplicerade fråga.

För min del anser jag att problemen är av så allvarlig karaktär att kraven på lagändring inte kan avvisas. Det är enligt min mening lämp- ligt att länsstyrelsen får möjligheter att agera när underhållet eftersätts så att försummelsen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. Förslaget understryker att länsstyrelsen har ett ansvar för inventering och kontroll av byggnader i vatten. Möjligheten till domstolsprövning. bör givetvis bibehållas men kan reserveras för komplicerade fall. Det är exempelvis nödvändigt med en domstolsprövning om åtgärderna är av sådan beskaffenhet att de kräver tillstånd av vattendomstol.

I enlighet med det anförda föreslår jag att förslaget i justitiedeparte- mentets promemoria genomförs.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 215 95

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om vattenförbund,

2. lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

3. lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfällighe- ter.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bila- ga 3.1

9. Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om vattenförbund Förslaget är disponerat på följande sätt: Inledande bestämmelser (1 och 2 55), Medlemskretsen (3 5), Villkor för förbundsbildning (4 och 5 %$), Vattenförbunds verksamhet (6 och 7 åå), Fördelning av kostnader (8 och 955), Påkallande av förrättning (10 och 11 åå), Förrättning (].2—24 55), Domstolsprövning m.m. (25—27 55), Vattenförbunds or— ganisation m.m. (28—34 åå) samt Verkan av ändrade förhållanden m.m. (35—3Såä).

Förslagets grundläggande bestämmelser (1—9 åå) ansluter mycket nära till utredningens förslag. Eftersom mitt förslag i motsats till utred- ningens bygger på en prövning vid förrättning avviker däremot övriga paragrafer i väsentlig män från utredningsförslaget.

Inledande bestämmelser 1 %

I denna paragraf, som motsvarar ]. å i utredningens förslag, anges la— gens tillämpningsområde. '

Enligt den föreslagna lagen kan bildas sammanslutning (vattenför- bund) med uppgift att genom rensning, vattenreglering eller andra vat- tenvårdande åtgärder främja ett från allmän eller enskild synpunkt än- damålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjö eller annat vatten- område.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1) behandlat vilka verksamhetsgrenar som ett vattenförbund kan ägna sig åt och vad som är syftet med verksamheten. Jag hänvisar till denna framställning. Det av utredningen föreslagna uttrycket ”ändamålsenlig hushållning-med vattnet” har på där redovisade grunder ersatts med uttrycket ”ända- målsenligt utnyttjande av vattnet”.

Jag hänvisar också till vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt

1 Bilagan har uteslutits" här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 21.5 96

7.1) har anfört om hur ett vattenförbunds verksamhet förhåller sig till den verksamhet som utövas av de olika medlemmarna.

Med vattenområde förstås även exempelvis havsvikar men däremot inte grundvattentillgångar.

I första stycket andra meningen föreskrivs att fråga om bildande av vattenförbund prövas vid förrättning (jfr 1 & anläggningslagen).

Utredningen föreslår en bestämmelse om att" lagen inte skall äga till- lämpning i fråga om vattenområde där gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland gäller. Enligt min me- ning behövs det inte något sådant undantag. Lagen gäller givetvis inte utöver den svenska riksgränsen och för vattenföretag i Sverige finns det inte någon anledning att göra undantag. Om det skulle bli aktuellt att bilda ett vattenförbund i Tornedalen kan medlemskap enligt min me- ning grundas på 3 5 första stycket, eftersom tillstånd enligt gränsälvs- överenskommelsen kan jämställas med tillstånd enligt VL eller ML. Jag föreslår alltså inte några särbestämmelser i anledning av gränsälvs- överenskommelsen. '

2 %

Paragrafen, som motsvarar 25 i utredningens förslag, innehåller be- stämmelser om vattenförbunds verksamhetsområde.

Enligt 25 skall för vattenförbund bestämmas verksamhetsområde. Detta skall avgränsas efter vad som är lämpligt med hänsyn till förbun- dets ändamål samt de geografiska och hydrologiska förhållandena.

Av l & följer att verksamhetsområdet skall omfatta vattendrag, sjö el- ler annat vattenområde. Gränsdragningen bör inte bestämmas efter ad- ministrativa grunder, exempelvis efter läns- eller kommunindelning, utan efter vad som är lämpligt med hänsyn till de geografiska och hy- drologiska förhållandena. Verksamhetsområdct bör alltså i allmänhet omfatta ett helt vattensystem. Avsteg härifrån kan vara motiverade när en del av ett vattensystem framstår som en naturlig geografisk eller hy- drologisk enhet, exempelvis när det gäller någon av våra större sjöar. Vilken omfattning som bör ges åt verksamhetsområdet beror emellertid främst på den avsedda verksamhetens inriktning. Om avsikten är att få till stånd en samverkan mellan avlopps- och torrläggningsintres- senterna i fråga om underhållet av en nedströmssträcka, behöver verk- samhetsområdet inte omfatta de översta delarna av vattensystemet. Skall avrinningen från källområdena regleras i förbundets regi exem- pelvis för att minska flödena, är det däremot naturligt att verbam- hetsområdet omfattar vattensystemet i dess helhet. Jag vill särskilt un- derstryka att verksamhetsområdet bör bestämmas med hänsyn inte bara till det omedelbara behovet av åtgärder utan också till den verksamhet som på längre sikt kan väntas bli aktuell.

Som utredningen framhåller utesluter inte lagtexten att flera vatten-

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 215 97

system ingår i ett vattenförbunds verksamhetsområde. Enligt min me- ning bör det emellertid krävas starka skäl för ett sådant undantag från huvudregeln att verksamhetsområdet bör omfatta ett vattensystem.

Hjälmarens och Kvismarcns sjösänkningsbolag tar upp en fråga som inte berörts av utredningen, nämligen om man kan tänka sig flera vat- tenförbund inom samma vattensystem. Sjösänkningsbolaget skisserar en ordning med mindre vattenförbund som är medlemmar i ett stort över- ordnat x'attenförbund. Enligt min mening är det uteslutet att låta ett vat- tenförbund vara medlem i ett annat vattenförbund. Däremot får enligt 6 % första stycket sista meningen ett vattenförbunds verksamhet omfatta flera verksamhetsgrenar och det finns inget hinder mot att även göra viss geografisk uppdelning. Av det anförda följer att flera vattenförbund inte bör vara verksamma inom samma område.

ti-Iezllen trkretren

3 %

Paragrafen, som motsvarar Så i utredningens förslag, innehåller be- stämmelser om vattenförbunds medlemskrets.

Jag hänvisar till vad jag har anfört om medlemskretsen i den all- männa motiveringen (avsnitt 7.4). . .

Enligt 3 5 första stycket första meningen skall den som enligt VL eller ML eller äldre lag har medgivits rätt att inverka på vattenbeskaffenhc- ten eller i övrigt på vattenförhållandena inom verksamhetsområdet vara medlem i förbundet. Jag har valt att direkt ange att det skall vara fråga om tillstånd enligt VL eller ML. Med äldre lag avses exempelvis lagen (1.879: 29 s. 1) om dikning och annan avledning av vatten samt förord- ningen (1880: 57 s. 1) om jordägarcs rätt över vattnet å-hans grund, den s.k. vattenrättsförordningen. Med äldre lag avses också 8 kap. VL i ly- delse före den 1 juli 1969, då ML trädde i kraft.

Enligt 3 % första stycket andra meningen skall vad som sagts i första meningen gälla även den som inverkar på vattenförhållandena efter medgivande som avses i 10 å andra stycket eller 17 å andra stycket ML. Härmed avses de fall då naturvårdsverket eller länsstyrelsen har medgi— vit undantag från sådan skyldighct att söka tillstånd enligt ML som el- jest skulle ha förelegat. Ett sådant s.k. dispensbcslut saknar rättskraft men förenas med villkor för verksamheten på samma sätt som ett till- ståndsbeslut.

Utredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att vattenregle- rings- eller torrläggningsföretag skall vara medlem, om styrelse för före- . taget har utsetts samt, beträffande vattenregleringsföretag, stadgar har antagits. Syftet med förslaget är att göra klart att anslutningstvång kan göras gällande bara om företaget vunnit rättskapacitet. Vattenöverdom- stolen anser att medlemskap för sådant företag knappast kan komma i

Övergcilzgsbexiiinmic/ser Lagen föreslås träda i kraft den I januari 1977. Några särskilda överUångsbestämmclser behövs inte.

9.2 Förslaget till ändring i vattenlagen

Den föreslagna lagen om vattenförbund innebär inte att vattenförbun- den får några särskilda befogenheter att utan hinder av allmän eller en- skild rätt genomföra underhållsarbeten och andra åtgärder izvatten. Frå- gan Linder vilka villkor sådana åtgärder får genomföras skall i allmänhet bedömas enligt VL:s bestämmelser om byggande i vatten. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2.) bör dock ändringar gö- ras i VL för att underlätta genomförandet 'i förbundensregi av sådana åtgärder som kräver vattenrättslig prövning. främst vattenreglering. Vat- tenförbunden bör i detta hänseende jämställas med kommunerna och få motsvarande tvångsrätter. De föreslagna ändringarna i VL har i huvud- . sak denna innebörd. Dessutom görs de ändringar angående underhåll av byggnad i vatten som jag har angivit i den allmänna motiveringen (av- snitt 7.7). '

1 Vi, görs ett stort antal terminologiska ändringar som inte behöver närmare kommenteras. Jag vill endast erinra om att 2 kap. 67ä VL föreslås ändrad i prop. l975/76: 112 och att i samband härmed termen Konungens befallningshavande föreslås ersatt av länsstyrelsen i nämnda _

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/76: 215 134

Vattenöverdomstolen anser (se avsnitt 5.1) att vissa ändringar bör ge— nomföras i 8 kap. VL oberoende av förslaget om vattenförbund. Jag är emellertid inte beredd att' lägga fram något förslag i dessa hänseenden. Det får ankomma på vattenlagsutredningen att överväga vilken motsva- righet till nuvarande 8 kap. VU som behövs i en ny vattenlag. .

2 kap. 9 & _

Enligt 2 kap. 9 5 har stat och kommun f.n. initiativrätt att i vatten- område tvångsvis genomföra åtgärder som är ägnade att främja vissa allmänna intressen, nämligen dels fisket (första stycket) dels natur— skydds- och hälsovårdsintrcssena (andra stycket). I fråga om sådana åt- gärder innebär lagrummet undantag från'VL:s principiella krav på rätt till vatten. Inte heller krävs att nettonyttan av åtgärden står i viss pro- portion till skadan på annans egendom enligt de ekonomiska tillåtlig- hetsreglerna i 2 kap. 3 5 första stycket VL. I stället gäller att företaget inte får utföras om det medför skada som står i missförhållande till nyt- tan. 9å andra stycket torde bl. 3. (se prop. 1961: 135. 72) bereda möj— lighet att med hänsyn till naturskyddet eller hälsovårdsintressen åter- ställa en i torrläggningssyfte sänkt sjö i dess tidigare skick. Den omstän- digheten att tillstånd till sänkningen har erhållits genom lagakraftvunnet beslut utgör inte hinder mot att initiativrätten utövas. men ersättning skall givetvis utgå till den som lider intrång i den rätt han äger enligt sänkningstillståndet.

Enligt utredningen torde första stycket redan i nuvarande utformning ge tillräckligt utrymme för initiativ till fiskefrämjande åtgärder och ut- redningen föreslår inte någon initiativrätt för vattenförbunden i detta hänseende. Detta kritiseras av kammarkollegiet, länsstyrelsen i Gävle- borgs län, I-jusnan- Vöxnans vattenvårdsförbund och Skövdegruppen. Jag vill framhålla att fiskefrämjande åtgärder ligger inom ramen för" vattenförbundens miljövårdande åtgärder och att företrädare för fis- keintresset givits särskilda möjligheter till frivilligt medlemskap. Enligt min mening ligger det i linje härmed att vattenförbunden ges initiativ- rätt när det gäller fiskefrämjande åtgärder. I förslaget har därför vatten- förbund jämställts med stat och kommun i 9 5 första stycket.

Jag anser i likhet med utredningen att vattenförbunden bör ges mot- svarande initiativrätt som' enligt 959 andra stycket nu tillkommer stat och kommun. Denna initiativrätt avser f.n. åtgärder som är önskvärda från naturskydds- eller hälsosynpunkt. Tillämpningsområdet bör i enlig- het med utredningens förslag utvidgas att omfatta alla-åtgärder som är önskvärda från allmän miljövårdssynpunkt. Härigenom klarläggs att ex- empelvis undcrhållsåtgärder och annan miljövårdsfrämjandc verksam- het omfattas. Eftersom hälsovärdsintresset inte alltid kan anses. falla in under begreppet miljövård, anser jag i motsats till utredningen att hälso- vårdsintresset alltjämt bör nämnas i lagtexten. 9 5 andra stycket har ut- formats i enlighet med det anförda.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1975/76: 215 125

Med hänsyn till att en av förbundens huvuduppgifter bör vara att svara för underhållsarbeten i vattenområden anser jag det vara särskilt angeläget att Skapa rättsliga förutsättningar för sådana arbeten. Genom de ändringar i 2 kap. 36 5, till vilka jag återkommer, får förbunden möj— ligheter att utföra sådana rensningsarbeten som behövs för att bibehålla vattens djup eller lägre. Lagrummet gäller emellertid bara åtgärder som avser att förebygga förändringar i ett vattenområdes beskaffenhet och inte att åstadkomma sådana. Enligt vad som har anförts i litteraturen kan antagligen inte ens ett återställande av vattendrag som har föränd-' rats genom uppgrundning o.d. ske genom rensning i lagrummets me- ning, om förändringen redan har skett och fått en mera bestående ka- raktär (af Klintberg Om byggande i vatten 5. 161). Återställnings- och saneringsåtgärder av detta slag vilka i och för sig kan vara att hänföra till byggande i vatten bör vattenförbund kunna utföra med stöd av 2 kap. 9 %. Vattendomstols tillstånd torde i allmänhet behövas. Av 2 kap. 14 % första stycket VL följer att ett sådant tillstånd kan förenas med rätt för vattenförbundet att lägga upp rensningsmassor på annans mark eller att utföra underhållsarbeten inom strandregionen ovanför högsta hög- vattenytan, allt självfallet mot ersättning för uppkommande skada (jfr vidare vad som anförs under 2 kap. 36 % VL).

Med hänsyn till att vattenförbunden också förutsätts kunna svara för vissa regleringsåtgärder bör rättsliga förutsättningar för sådana åtgärder tillskapas. Vattenreglering är en form av byggande i vatten och kräver därför i princip rätt till vatten. När det gäller regleringar —— vare. sig dessa sker för kraft- eller torrläggningsändamål eller föratt tillgodose andra intressen — är emellertid rätten att vidta åtgärden inte förbehål- len den som äger eller på annan grund förfogar över marken vid utlop- pet av det tillämnade regleringsmagasinet eller andra markägare kring detta. Även ägare av strömfall och andra vattenrättsägare nedströms i vattendraget har initiativrätt oberoende av vattenrätt just inom det om- råde som skall användas som vattenmagasin. Att någon av medlem- marna i ett vattenförbund kan ha vattenrätt nedströms ett rcglcringsom- råde torde inte — i varje fall inte i alla lägen ——- konstituera en rätt för vattenförbundet att utföra regleringen. Enligt min mening bör vattenför- bundens befogenheter också i detta hänseende kunna baseras på 2 kap. 9 s.

2 kap. 15 &

Enligt 2 kap. 15% i gällande lydelse kan vattendomstol medge en företagare rätt att begagna en befintlig, annan tillhörig vattenbyggnad. Tvångsrätten är i första hand av betydelse när det gäller dammbyggna- der men den kan också tillämpas i fråga om byggnader av annat slag, t. ex. en till- eller avloppskanal eller annan ledning för vattnet. För att tvångsrätten skall få utövas förutsätts dels att begagnandet skall äga rum

10. Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 215

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: 215 126 '

för tillgodogörande av vatten, dels att det gemensamma nyttjandet inte medför väsentlig olägenhet för byggnadens ägare. Ersättning skall utgå för intrång och olägenheter till följd av begagnandet liksom för skälig andel i anläggningskostnaderna. Med rätten" att använda byggnaderna följer också skyldighet att delta i de framtida underhållskostnaderna.

Vattenförbundens verksamhet kan komma att omfatta bl.a. regle- ringar för att utjämna skillnader mellan hög- och lågvattenföring i ett vattendrag eller för att 'hålla ett från allmänna naturvårdssynpunkter lämpligt vattenstånd i-en sjö-eller ett sjösystem. Även kommuner, någon gång också staten, kan tänkas ha intresse av att utföra sådana åtgärder i egen regi. Enligt min mening kan det i sådana fall vara lämpligt att be- driva regleringen med begagnandc av annan. tillhörig dammbyggnad. Jag föreslår därför i likhet med utredningen att den" tvångsrätt som avses i 2 kap. 15% får utnyttjas också av stat, kommun eller vattenförbund om det behövs för att tillgodose allmänna miljövårdsintressen. En be- stämmelse härom har- tagits in i ett nytt andra stycke av 15 &. Liksom huvudregeln förutsätter den nya bestämmelsen att begagnandet inte medför väsentlig olägenhet'f'o'r byggnadens ägare.'Vidare måste en'eko- nomisk uppgörelse med anläggningens ägare g'ivctvis ske på det sätt hu-' vudregeln föreskriver. "

Jag vill påpeka att rätten att använda annans byggnad i vatten inte in- nebär någon befogenhet att utöva en för byggnadens ägare skadlig in- verkan på vattenförhållandena eller eljest göra intrång i dennes rätt till vattnet. Ändrade bestämmelser angående t."ex.-'vattenhushållningen vid en dammbyggnad kan emellertid utverkaslined'stöd'av 2 kap. 31 & VL.

2 kap. 31 å . .

Enligt 2 kap. 31% första stycket i gällande lydelse _kan staten, kom- mun eller hushållningssällskap i syfte"”$om' "avses i 2 kap. 95 utverka ändrade eller nya regler'för'vattenhushållning- vid annan tillhörig bygg- nad i vatten. Ärendct skall prövas enligt de- för byggande i vatten stad- gade grunderna, vilket bl. a. innebär-att" ersättning för'sltada utgår enligt- reglerna i 9 kap. VL. ' ' '

Genom ändringar år"1967 i 2 kap. 9å VL '(SFS 1967:?370) har hus- hållningssällskapens tidigare befogenheter att vara verksamma till för- män för allmänna fiskeintressen upphört. Motsvarande ändring bör nu genomföras i fråga om 31 5. Med hänsyn till vad jag har föreslagit be- träffande 2 kap. 95 bör vidare vattenförbunden vid sidan av stat och kommun få befogenhet att påkalla ändrade eller nya hushållningsbe- stämmelser. Jag vill understryka att de föreslagna ändringarna i 2 kap. 9 och 31 55 inte innebär några nya inskränkningar i meddelade tillstånds ' rättskraft. I den mån bestämmelserna om kungsådra inte föranleder till annat skall ersättning. utgå till vattenbyggnadens ägare för” det intrång ' som kan uppstå genom en tillämpning av lagrummcnf;Förslaget'till lag

• Sida 127
•  Original

Prop. 1975/76: 215 . 127 '

om vattenförbund innebär inte att byggnadens ägare skall förpliktas bi- dra till kostnader av detta slag, om ingreppen påkallas av vattenförbund vari han är medlem. Å andra sidan får han inte ?utöva rösträtt, när-för-' bundet skall besluta i fråga som enbart rör ändringar i de ifrågavarande hushållningsbestämmelserna (enligt hänvisningen i 33 &" förslaget till lag " om vattenförbund till 48.5 första stycket lagen om förvaltning av sam- fälligheter). - ' '

I enlighet med det anförda har" 1 ”7 kap. 31 & första stycket" 01 det hus- hållningssällskap ersatts av- vattenförbund.

2 kap. 33 å , .

Enligt 2 kap. 33 ? i gällande l'y'delse' är ägare av byggnad 1 vatten. där försummelse i underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att unde1hålla byggnaden så, att sådan fara förebyg ges.

I enlighet med vad jag.har.an'givit i den allmänna motiveringen (av- - snitt 7.7) har paragrafen :försetts med ett nytt'and'ra stycke"av följande' innehåll. Föreligger försummelse som avses i första'stycket, får läns-" styrelsen förordna om rättelse på 'den försumliges bekostnad eller vid ' vite tillhålla den försumligc att själv vidta rättelSe.- - '. " '

I 3 kap. 10% första stycketztas in'en-hänvisning'till den nya bestäm- melsen. ' ” .' .' "

Jag återkommer vid 14. kap;105 till frågan om lalan'mot länsstyrel-' ses beslut. - .. -.. ' '

1,_' ',,

2 kap. 34 5

Denna paragraf innehåller vissa föreskrifter för det fallet'a'tt en'bygg- nad i vatten skall utrivas. Gör byggnadens ägare ansökan'om -utr'ivning- hos vattendomstolen. skall ansökningen .i allmänhet-.bifallas','men3 om vattenbyggnadens borttagande skulle medföra synnerlig skada på an'na'ns fastighet eller om allmänna intressen skulle'motivera- det, kan domstolen -' föreskriva att byggnaden skall behållas; Förutsättningen är att-fastighets- ägaren eller staten åtar sig. att underhålla. byggnaden i ägarens ställe. Dessa bestämmelser om byggnadensbibehållande har främst'koin'mit-t'ill med tanke på det fallet att en vattenbyggnad sedan lång tid tillbaka hål- lit vattnet uppdämt till högre nivå än den naturliga och att en återgång till de ursprungliga förhållandena skulle kunna sätta dem som inrättat sig efter det högre vattenståndeti en mycket ogynnsam sitdation. ' '

Jag anser i likhet med utredningen'att den: möjlighet att överta under-': hållsskyldigheten till skydd för allmänna intressen som staten nu har bör utvidgas till att omfatta också kommun och vattenförbund Förpliktelser och rättigheter som följer med' e'tt 'överflyttande på 'stat'en av ansvaret _ för by ggnaden skall naturligtvis även gälla för kommun eller vattenför- ' bund som övertar ett sadant ansvar. ' ' ' ' - '

2 kap. 34 5, andra stycket har ändrats i enlighet med det anförda.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1975/76: 215 128

2 kap. 36 å .

Som jag har berört vid 2 kap. 9 & innehåller 2 kap. 36 % bestämmelser om rensning för bibehållande av vattens djup eller läge. Den som kan lida men av uppgrundningen får verkställa sådan rensning utan vatten- domstols prövning, även om åtgärden skall utföras inom annans om- råde, men ägarcn skall då underrättas i förväg. Överskrider ett rens- ningsarbete som utförs utan tillstånd vad som behövs för att bibehålla de lagliga vattenförhållandena innebär detta olovligt byggande i vatten. Den som vill rensa kan skydda sig mot straff-, skadestånds- och hand- räckningssanktioner genom att begära förhandstillstånd hos vattendom- stolen. Han undviker därigenom också den olägenhet som är förenad även med en i och för sig laglig rensning, nämligen att bli bevisnings- skyldig enligt 2 kap. 26 & VL i frågaom de förhållanden i vattenområ- det som rådde före åtgärderna. -

Jag anser i likhet med utredningen att staten, kommun och vattenför- bund bör få rätt att rensa för att bibehålla de lagliga vattenförhållan- dena, när rensning är påkallad från hälsosynpunkt eller allmän miljö- vårdssynpunkt och under de villkor i övrigt som gäller enligt 36 &. Det måste nämligen anses tveksamt om sådana i och för sig önskvärda arbe- ten kan utföras på annans område under åberopande av att staten, kom- munen eller vattenförbundet lider men av uppgrundningen. 2 kap. 36% första stycket har ändrats i enlighet med det anförda. Förslaget innebär också att staten, kommun eller vattenförbund kan utföra återställnings- arbeten enligt 2 kap. 37 å, när vattendrag till följd av naturförhållan- dena har vikit från sitt tidigare läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp. Rätt att lägga upp rensningsmassor på annans mark föreligger utan särskilt förhandstillstånd enligt 36% andra stycket. Jag vill erinra om att hänvisningar till 2 kap. 36 & förekommer i 3 kap. 10 å och 5 kap. 9 5 (se också motsvarande bestämmelser i 6 kap. 26 5 och 7 kap. 48 å).

Om ett vattenförbund i torrläggningsföretags ställe skall utföra rens- ningsarbeten i ett vattendrag, torde arbeten i annans vattenområde och massupplag på annans .mark alternativt kunna ske med utnyttjande av de befogenheter som enligt 7 kap. 48 & VL tillkommer torrläggningsfö- retaget.

3 kap. 10 %

I 3 kap. 10% som handlar om vattenreglering har tagits in en hänvis- ning till de nya bestämmelserna i 2 kap. 33 å andra stycket.

6 kap. 28 &

Om allmän flottled avlysts eller beslut om flottleds inrättande förkla- rats förfallet, får enligt 6 kap. 28 5 första stycket stat och kommun m. fl. tillåtas bortskaffa anläggning för flottleden med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vidare kan stat eller kommun enligt tredje styc-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/76: 215 ' 129

ket få rätt att överta anläggning för avlyst flottled för att därigenom skydda allmänna intressen. Enligt mitt förslag, som överensstämmer med utredningens, ges vattenförbunden samma rättigheter som nu till- kommer stat och kommun.

6 kap. 29 5

I 6 kap. 29 % görs endast en redaktionell ändring som hänger samman med de i 2 kap. 9 & föreslagna ändringarna.

7 kap. 7, 13 och 19 åå samt 10 kap. 52% Dessa paragrafer anpassas terminologiskt till väglagen(1971: 948).

10 kap. 81 5

I 10 kap. 81 & hänvisas till 10 kap. 9 &. Sistnämnda lagrum har emel— lertid upphört att gälla vid utgången av'år 1975 (se SFS 1975: 676). '10 kap. 81 & har nu ändrats i enlighet härmed. '

'llkap.37å

Enligt 11 kap. 37 5 skall kungörelse i ansökningsmål delges med vissa angivna intressenter som berörs av det ansökta företaget. I första stycket har lagts till att ansökan dessutom skall delges med vattenförbund.

Jag vill erinra om att genom denna bestämmelse inte i och för sig är avgjort att vattenförbund har rätt att föra talan i vattenmålet. Denna fråga får avgöras enligt de principer som utvecklat sig inom vattenrät- ten. För att kommun skulle kunna föra talan för tillgodoseende av all- männa intressen inom orten har fordrats en särskild lagregel härom ( 11 kap. 35 ä 3 mom. VL). Jag är inte beredd att föreslå någon motsvarande regel för vattenförbundens del. '

14 kap. 10%

14 kap. 105 innehåller bestämmelser om talan mot beslut av länssty- relsen. Bestämmelserna tillkom i samband med förvaltningsrättsrefor- men (se prop. 1971: 130 s. 145). Talan mot länsstyrelses beslut om bl. a. föreläggande Vid vite föres hos kammarrätten genom besvär (första stycket). I samma ordning föres talan mot bl. a. beslut beträffande före- läggande enligt 2 kap. 35 5 vid annat äventyr än vite eller beträffande fråga som avses i 2 kap. 64% eller 68% första stycket (andra stycket). I övrigt föres talan hos regeringen (tredje stycket).

Jag har föreslagit en ny bestämmelse i 2 kap. 33 å andra stycket som ger länsstyrelsen rätt att förordna om rättelse på den försumliges bekost- nad eller att meddela vitesföreläggande. I 3 kap. 10 % hänvisas till denna bestämmelse som har en lagteknisk förebild i 2 kap. 65 5 andra stycket. Talan mot länsstyrelses beslut vid äventyr av vite skall enligt 14 kap. 10 & första stycket i gällande lydelse föras hos kammarrätten. Jag anser att

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975/76: 215 ; 130

även talan mot förordnande om;rättelse på den försumliges bekostnad i nu angivna fall naturligenbör föras. hos kammarrätt och inte hos rege- ringen. 14 kap. 10% andra stycket har ändrats i enlighet med det an- förda. '

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977. Några sär- skilda övcrgångsbestämmelser behövs inte.

9.3. Förslaget till ändring i lagen 0111 förvaltning av samfälligheter "

Enligt 67 & första stycket lagen om förvaltning av samfälligheter föres talan mot länsstyrelses beslut attvägra registrering enligt lagen hos kam- marrätt genom besvär inom två månader från dagen för beslutet. Denna bestämmelse bör bringas i överensstämmelse med den nya lydelse av 105 ag lagen (1951-1308) om ekonomiska. föreningar som trädde i . kraft den 1 juli 1974 (prop. 1974: 4, LU 1974:6,.15kr 1974: 56, SFS 1974: 163). I enlighet härmed har 675 första stycket i. förslaget givits följande lydelse. Talan mot länsstyrelses beslut, varigenom ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller registrering vägrats enligt denna lag, föres hos kammarrätt genom besvär inom, två månader från dagen för beslutet.

Lagändringen föreslås träda 1. kraft 'den 1 januari 1977;

11. Beslut

'.n .

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1975/76: 215 131