SOU 1996:100

Ett nytt system för skattebetalningar D. Aslutbetänkande.

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Statsrådet Thomas Östros

Regeringen bemyndigade genom beslut den 25 februari 1993 chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter dir. 1993:22.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 8 mars 1993 expeditions- och rättschefen Nils Dexe som särskild utredare.

Utredningen antog namnet Skattebetalningsutredningen. Som experter har medverkat chefsrådmannen Johan Annell fr.o.m.

den 10 maj 1993, skattedirektören Gun-Britt Björnqvist fr.o.m. den 10 maj 1993, kammarrättsassessorn Ingrid Engquist fr.o.m. den 10 maj 1993, numera kanslirådet Matts Karlson fr.o.m. den 10 maj 1993, kanslirådet Kjell Olsson fr.o.m. den 10 maj 1993, kammarrättsassessorn Kjell Rempler fr.o.m. den 10 maj 1993, numera länsskattechefen Kerstin Tollerz fr.o.m. den 10 maj 1993, direktören Gunnar Johansson fr.o.m. den 28 oktober 1993, chefskronofogden Christer Ljusberg fr.o.m. den 17 maj 1994, f.d. kanslirådet Torbjörn Boström fr.o.m. den 19 december 1994 t.o.m. den 14 juni 1995, språkexperten Stina Malmberg fr.o.m. den 22 mars 1995 och departementssekreteraren Eva Carlsson fr.o.m. den 15 juni 1995.

Sekreterare har varit kammarrättsassessorn Dag Valinder fr.o.m. den 1 maj 1993, byrådirektören Ann Sallnäs Magnusson fr.o.m. den 15 maj 1993 och kammarrättsassessorn Marie-Louise Kraft fr.o.m. den 1 oktober 1994 t.o.m. den 14 januari 1996.

Utredningen har lämnat två delbetänkanden Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter SOU 1994:87 och Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och betalning

—— SOU 1995:12.

Utredningen får härmed lämna över slutbetänkandet Ett nytt system för skattebetalningar SOU 1996: 100.

Särskilda yttranden avseende vissa delfrågor har avgetts av experten Gunnar Johansson och i en delfråga av experten Christer Ljusberg. Yttrandena har fogats till betänkandet. Samtliga experter som deltagit i utredningens slutliga arbete ställer sig i övrigt bakom de förslag som läggs fram. Detta markeras med att vi-form genomgående används i de överväganden som görs i betänkandet.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 1996 Nils Dexe

/Ann Sallnás Magnusson

Dag Valinder

Innehållsförteckning

Del

Förkortningar 19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Sammanfattning 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I Utgångspunkter

1 Utredningens uppdrag och arbete 41

. . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Arbetets uppläggning och bedrivande 43

. . . . . . . . . . . . .

2 Allmän bakgrund 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 En tillbakablick 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 2 Gällande författningsreglering 50

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Allmänt om författningsregleringen 50

. . . . . . . . 2.2.2 Uppbördslagen 1953:272 50

. . . . . . . . . . . . . .

2.2.3¶Uppbördsförordningen1967:626 53

. . . . . . . . . 2.2.4 Lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter

från arbetsgivare 54

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.5 Mervärdesskattelagen 1994:200 55

. . . . . . . . . . 2.2.6 Mervärdesskatteförordningen 1994:223 57

. . . . . 2.2.7 Övriga författningar 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Redovisning och betalning av skatter och avgifter

enligt nuvarande ordning 58

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Allmänt 58

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.2 Skattsedlar 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.3 Fysiska personer med A-skatt 60

. . . . . . . . . . . . 2.3.4 Fysiska personer med F-skatt 62

. . . . . . . . . . . . 2.3.5 Fysiska personer med F-skatt i kombination

med A-skatt 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.6 Juridiska 63

personer

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.7 Tillkommande skatt 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

2.3.8 Arbetsgivare 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.9 Skattemyndighetens funktion i uppbörds-

förfarandet 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Räntor och avgifter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.1 Översikt 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.2 Anståndsränta 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 Respitränta 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.4 Restitutionsränta 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.5 Ö-skatteränta 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.6 Kvarskatteavgift 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.7 Dröjsmålsavgift 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Sanktioner 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Redovisning och betalning av skatter och avgifter

inom EU m.m. 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ett nytt system för redovisning och betalning

av skatter och avgifter

3 Ett eflektivare skattebetalningssystem ett — skattekontosystem 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Tillämpningsomrâdet för ett system med skattekonton 89 . . . 4.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet 89 . . . . 4.1.1 Allmänna utgångspunkter 89 . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Preliminär och slutlig skatt m.m. 91 . . . . . . . . . . 4.1.3 Socialavgifter som betalas av arbetsgivare

92 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Mervärdesskatt 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Särskilda beslut betalningsskyldighet m.m. 93 om . 4.1.6 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 95 . . . 4.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet 95 . . . . . .

5 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter 99 . . . . . . 5.1 En eller flera förfallodagar i månaden 99 . . . . . . . . . . . . 5 2 Förfallodagens innebörd inbetalningsdag eller bokföringsdag 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Bakgrund 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Betalning i den ordning som gäller enligt

UBL 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 överväganden och förslag 105 . . . . . . . . . . . . . 5.3 Val av förfallodagar 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

5.3.1 Riksgäldskontorets och Riksrevisionsverkets

översyn av statliga betalningstidpunkter 109 . . . . . 5.3.2 överväganden och förslag 111 . . . . . . . . . . . . . 5.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag 120 . . . . .

6 Debitering på skattekontot 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Debitering av skatter och avgifter under året 123 . . . . . . . 6.2 Redovisning 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Redovisningstidpunkter 124 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Redovisningsuppgifter 126 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet 130 . . . . . . . . .

7 Kreditering på skattekontot 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Krediteringsprincip 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Likafördelningsmetoden 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Kreditering av preliminär skatt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Allmänt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Preliminär skatt via kontrolluppgift 138 . . . . . . . 7.3.3 F-skatt och särskild A-skatt 139 . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Kompletteringsbetalning till skattekontot 141 . . . . 7.4 Anstånd med betalning 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Avstämning av skattekontot 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Månadsavstämning 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Allmänt 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Överskott på kontot 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.3 Underskott kontot 156 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Årlig avstämning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Betalningsuppmaning 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Beloppsgränser i skattekontosystemet 160 . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Bakgrund 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.2 överväganden och förslag 162 . . . . . . . . . . . . .

9 Ränta och avgift i skattekontosystemet 165 . . . . . . . . . . . 9.1 Ränta 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Allmänt 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Ränta eller avgift 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Räntesämband och ränteinstrument 169 . . . . . . . . 9.1.4 Räntenivâer och ränteberäkning 171 . . . . . . . . . . 9.1.5 Befrielse från ränta 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Avgift vid för sen redovisning 179 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Bakgrund 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Förseningsavgift 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

10 Överlämnande för indrivning, 183

m.m.

. . . . . . . . . . . . 10.1 Indrivningsuppdrag och återredovisning 183

. . . . . . . . . . 10.2 Beloppsgränser för överlämnande för indrivning 187

. . . . . 10.3 Betalningar till kronofogdemyndigheten 190

. . . . . . . . . . 10.4 Beräkning av ränta 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Vissa andra indrivningsfrågor 193

. . . . . . . . . . . . . . . .

10.5.1 Exekutionstitel 193

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan 194

. . . . .

III Delfrâgor inom skattekontosystemet

11 Obetald slutlig skatt 197

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig skatt 197

. . . . 11.2 Ett förenklat löneexekutivt förfarande 202

. . . . . . . . . . . .

12¶Betalning pensionsavgifter 205

. . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Nuvarande ordning 205

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Det reformerade pensionssystemet 207

. . . . . . . . . . . . . . 12.3 överväganden och förslag 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.1 En form för att bestämma pensionspoäng

vid betalning av egenavgifter till försäkringen

för tilläggspension 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.3.2 Avstämning för beräkning av pensionspoäng,

m.m.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Konsekvenser 218

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Preskription fordringar på skatter och avgifter 221

. . . . 13.1 Indrivningspreskriptioni skattekontosystemet 221

. . . . . . .

13.1.1 Allmänt 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1.2 Närmare preskriptionen av olika skatter och

avgifter 222

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1.3 Preskription i samband med anstånd,

förlängning preskriptionstiden, m.m. 224

l3.l.4 Vissa andra preskriptionsbestämmelser 225

. . . . .

13.1.5 överväganden och förslag 225

. . . . . . . . . . . . .

14 Behovet uppgifter skatte- och avgiftsbetalningar 229

av om

. 14.1 Redovisnings- och statistikuppgifter i dag 229

. . . . . . . . . 14.2 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden 232

. . . . .

14.2.1 Redovisning i ett skattekontosystem 232

. . . . . . .

sou 1996:100 Innehållsförteckning

14.2.2 Redovisning av skatte— och avgiftsinkomster i

statsbudgeten 234

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.3 Periodisk information 236

. . . . . . . . . . . . . . . .

IV Preliminär och slutlig skatt

15 överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig

skatt 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Inledning 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Beräkning av preliminär skatt enligt nuvarande

ordning 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l5.2.l Preliminär A-skatt 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Preliminär F-skatt och särskild A-skatt 246

. . . . . l5.2.3 Kontrollformer 247

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.4 Ändrad beräkning preliminär skatt 248

. . . . . . 15.3 Överväganden och förslag 248

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3.1 Allmänt 248

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.3.2 Beräkning av A-skatt 251

. . . . . . . . . . . . . . . . 15.3.3 Beräkning av F-skatt och särskild A-skatt 263

. . . . 15.3.4 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till

fastighetsskatt 272

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l5.3.5 Skattemyndigheternas arbete 275

. . . . . . . . . . . . l5.3.6 Kontrollförfarande 276

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Omprövning jämfört med jämkning 278

. . . . . . . . . . . . . l5.4.1 Bakgrund 278

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4.2 Överväganden och förslag 279

. . . . . . . . . . . . .

16 Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt 283

. . . . . . 16.1 Bakgrund 283

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt 284

. . 16.3 Överväganden och förslag 285

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Reglerna om F-skattebevis 289

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Inledning 289

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Huvuddragen i nuvarande ordning 290

. . . . . . . . . . . . . . 17.3 Överväganden och förslag 292

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.1 Återkallelse F-skattsedel 292

. . . . . . . . . . . . 17.3.2 Barnomsorgspeng 293

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.3 Semesterkassor 295

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

V Särskilda frågor

18 Anstånd med betalning av skatter och avgifter 297

. . . . . . 18.1 Nuvarande ordning 297

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2 överväganden och förslag 299

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2.1 Anstånd vid omprövning eller överklagande 299

. . 18.2.2 Anstånd grund av sociala skäl och andra

liknande förhållanden 304

. . . . . . . . . . . . . . . . 18.2.3 Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen 1994: 1809

om totalförsvarsplikt 310

. . . . . . . . . . . . . . . . 18.2.4 Anstånd vid vissa avyttringar 311

. . . . . . . . . . .

19 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter 315

. . . . . . . . 19.1 En generell och enhetlig betalningsskyldighet för skatter

och avgifter 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.l.1 Inledning 315

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1.2 Betalningsskyldighet enligt nuvarande

ordning för redovisade men inte betalda

skatter och avgifter m.m. 316

. . . . . . . . . . . . . l9.1.3 överväganden och förslag 318

. . . . . . . . . . . . . 19.2 Ställföreträdares betalningsskyldighet för skatter och

avgifter regleringens enhetlighet och administrativa

— syfte 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2.1 Inledning 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2.2 Allmänt om ställföreträdares betalnings-

skyldighet enligt nuvarande ordning 321

. . . . . . . 19.2.3 Närmare om bestämmelsernas bakgrund och

utformning enligt nuvarande ordning 324

. . . . . . 19.2.4 Associationsrättsliga bestämmelser om

betalningsskyldighet 330

. . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2.5 överväganden och förslag 331

. . . . . . . . . . . . . 19.3 Beslutsordning i fråga om ställföreträdares betalnings-

skyldighet för skatter och avgifter 346

. . . . . . . . . . . . . . 19.3.l Inledning 346

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.2 Nuvarande beslutsordning 346

. . . . . . . . . . . . . 19.3.3 överväganden och förslag 347

. . . . . . . . . . . . .

20 Sanktioner i samband med redovisning och betalning av

skatter och avgifter 357

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Nuvarande ordning. 357

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 överväganden och förslag 360

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

21 Dödsbos ansvar för skatt 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1 Ansvar för skatt som påförts avliden person eller

dödsbo efter honom 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.l Inledning 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.2 Historik och nuvarande ordning 365 . . . . . . . . . . 21.1.3 överväganden och förslag 368 . . . . . . . . . . . . . 21.2 Skattebefrielse för dödsbo 370 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2.l Bakgrund 370 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.2.2 överväganden och förslag 371 . . . . . . . . . . . . .

VI En samlad reglering för redovisning och betalning

skatter och avgifter

22 En ny reglering en skattebetalningslag 373 - . . . . . . . . . 22.1 Den lagtekniska lösningen 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.1.1 Inledning 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.1.2 En sammanslagning av bestämmelserna i UBL

och USAL samt uppbördsbestämmelserna i ML

till en ny uppbördslag 374 . . . . . . . . . . . . . . . . 22.1.3 Normgivningsfrågor 376 . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.2 Terminologiska frågor 380 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.3 Ikraftträdande och övergångsfrågor 383 . . . . . . . . . . . . .

VII Förslagens konsekvenser och genomförande

23 Konsekvenser och genomförande 389 . . . . . . . . . . . . . . . 23.1 Administrativa konsekvenser 389 . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.1.1 Konsekvenser för skatteförvaltningen m.m. 389

23.1.2 Konsekvenser för exekutionsväsendet 391 . . . . . . 23.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts-

skyldiga 392 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2 Ekonomiska effekter 393 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2.1 Effekter för skatteförvaltningen och

exekutionsväsendet 393 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.2.2 Statsfinansiella effekter 395 . . . . . . . . . . . . . . . 23.2.3 Effekter för de skatt- och avgiftsskyldiga 396 . . . . 23.3 Genomförandet 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.3.1 Pågående arbete 397 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.3.2 Ikraftträdande och övergångsfrågor 398 . . . . . . . 23.3.3 Informationsinsatser 398 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning sou 1996:100

23.3.4 Kostnadsaspekter 399

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 401

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del

Författningsförslag 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till skattebetalningslag 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift 79

. . . . . . . . . . . . . . . . 3 Förslag till lag om redaravgift 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

1928:370 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Förslag till lag om ändring i lagen 1941:416 om

arvsskatt och gåvoskatt 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576 om statlig

inkomstskatt 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1951:691 om viss

lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan 96

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1951:763 om statlig

inkomstskatt på ackumulerad inkomst 97

. . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 om

sjömansskatt 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551 om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

1962:381om allmän försäkring 103

. . . . . . . . . . . . . . . 11 Förslag till lag om ändring i lagen 1962:381 om

allmän försäkring 106

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Förslag till lag om ändring i lagen 1965:269 med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt, m.m. 115

. . . . . . . . . . . . 13 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

1970:624 118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen 1971:69 121

. 15 Förslag till lag om ändring i lagen 1971:289 om

allmänna förvaltningsdomstolar 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Förslag till lag om ändring i lagen 1971:1072 om

förmånsberättigade skattefordringar m.m. 125

. . . . . . . . . . 17 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

1973:349 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

18 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:206 om

felparkeringsavgift

20 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:339 om

saluvagnsskatt

21 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-

lagen 1977:792

22 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

1977:1160 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förslag till lag om ändring i lagen 1978:880 om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 135

. . . . . . 24 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

1979:1152 136

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100 137

. . 26 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343 139

27 Förslag till lag om ändring i lagen 1980:1103 om

årsredovisning m.m. i vissa företag 146

. . . . . . . . . . . . . . 28 Förslag till lag om ändring i lagen 1981:691 om

socialavgifter 148

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

1981:774 152

30 Förslag till lag om ändring i lagen 1982:188 om

preskription skattefordringar m.m 154

. . . . . . . . . . . . . . 31 Förslag till lag ändring i arbetstidslagen 1982:673 156

. . 32 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151 om

punktskatter och prisregleringsavgifter 158

. . . . . . . . . . . . 33 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:404 om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 162

. . . . . . . . . . 34 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:1052 om

statlig fastighetsskatt 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Förslag till lag om ändring i lagen 1985:146 om

avräkning vid återbetalning skatter och avgifter 164

. . . . 36 Förslag till lag om ändring i lagen 1986:468 om

avräkning utländsk skatt 166

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

1987:10 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

1987:617 169

39 Förslag till lag om ändring i lagen 1987:667 om

ekonomiska föreningar 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning sou 1996:100

40 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

1988:327 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:4l om

TV-avgift 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

1989:529 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:532 om

tillstånd för anställning fartyg 178 . . . . . . . . . . . . . . . . 44 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 180 . . 45 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325 om

självdeklaration och kontrolluppgifter 183 . . . . . . . . . . . . . 46 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:661 om

avkastningsskatt på pensionsmedel 194 . . . . . . . . . . . . . . . 47 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:676 om skatt

på ränta på skogskontomedel m.m. 196 . . . . . . . . . . . . . . 48 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:912 om

nedsättning av socialavgifter 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 198 . . . . . . . . . 50 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:591 om.

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 206 . 51 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:687 om

särskild löneskatt på pensionskostnader 211 . . . . . . . . . . . . 52 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1870 om

överflyttande av arbetsuppgifter från Riksskatteverkets

sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs

och Bohus län 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:891 om

indrivning av statliga fordringar m.m. 213 . . . . . . . . . . . . 54 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1536 om

räntefördelning vid beskattning 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1537 om

expansionsmedel 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

1994:200 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 om

särskilda tvângsâtgärder i beskattningsförfarandet 226 . . . . 58 Förslag till lag om ändring i tullagen 1994:1550 229 . . . . 59 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1720 om

civilt försvar 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1744 om

allmänna egenavgifter 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

61 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen

1995: 1554 232 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Förslag till lag om ändring i lagen 1995:1623 om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 233 . . . . . . . . .

Författningskommentarer 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Skattebetalningslagen 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Lagen om dröjsmålsavgift 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Lagen om redaravgift 365 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Kommunalskattelagen 1928:370 367 . . . . . . . . . . . . . . . 5 Lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt 368 . . . . . . . . 6 Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt 368 . . . . . . . . . . 7 Lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten

för den som icke tillhör svenska kyrkan 368 . . . . . . . . . . . 8 Lagen 1951:763 om statlig inkomstskatt på ackumulerad

inkomst 368 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Lagen 1958:295 om sjömansskatt 368 . . . . . . . . . . . . . . 10 Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 370

11 Lagen 1962:381 om allmän försäkring 370 . . . . . . . . . . . 12 Lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om

kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

371 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Kupongskattelagen 1970:624 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Skattebrottslagen 1971 :69 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar 372 . . . 16 Lagen 1971:1072 om förmånsberättigade skatte-

fordringar 373 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Studiestödslagen1973:349 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Aktiebolagslagen 1975:1385 374 . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Lagen 1976:206 om felparkeringsavgift 374 . . . . . . . . . . 20 Lagen 1976:339 saluvagnsskatt 375 om . . . . . . . . . . . . . 21 Bostadsförvaltningslagen1977:792 375 . . . . . . . . . . . . . 22 Arbetsmiljölagen 1977:1160 375 . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter,

tullar och avgifter 375 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Fastighetstaxeringslagen 1979:1152 375 . . . . . . . . . . . . . 25 Sekretesslagen 1980:100 376 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Skatteregisterlagen 1980:343 376 . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Lagen 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa

företag 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Lagen 1981:691 socialavgifter 377 om . . . . . . . . . . . . . .

29 Utsökningsbalken 1981:774 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Lagen 1982: 188 om preskription skattefordringar av

m.m. 378 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Arbetstidslagen 1982:673 379 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Lagen 1984: 151 om punktskatter och prisreglerings-

avgifter 379 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter 380 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt 380 . . . . . . . . 35 Lagen 1985: 146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 380 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Lagen 1986:468 om avräkning av utländsk skatt 381 . . . . . 37 Plan- och bygglagen 1987: 10 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Bankrörelselagen 1987:617 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar 381 . . . . . . . .

40 Fordonsskattelagen 1988:327 381

. . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Lagen 1989:41 om TV-avgift 382 . . . . . . . . . . . . . . . . .

42 Utlänningslagen 1989:529 382

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Lagen 1989:532 om tillstånd för anställning fartyg 382 . . 44 Taxeringslagen 1990:324 382 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Lagen 1990:325 om självdeklaration och

kontrolluppgifter 383 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Lagen 1990:661 om avkastningsskatt pensionsmedel 384 . 47 Lagen 1990:676 om skatt på ränta skogskontomedel

m.m. 385 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 Lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter 385

49 Lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta 385 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl. 387 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Lagen 1991:687 om särskild löneskatt

pensionskostnader 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Lagen 1991:1870 om överflyttande av arbetsuppgifter

från Riksskatteverkets sjömansskattekontor till Skatte-

myndigheten i Göteborgs och Bohus län 388 . . . . . . . . . . . 53 Lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar

m.m. 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Lagen 1993:1536 om räntefördelning vid beskattning 389 . . 55 Lagen,1993:1537 om expansionsmedel 389 . . . . . . . . . . . 56 Mervärdesskattelagen 1994:200 390 . . . . . . . . . . . . . . . 57 Lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet 404 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Tullagen 1994:1550 404 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

59 Lagen 1994: 1720 om civilt försvar 404

. . . . . . . . . . . . . 60 Lagen 1994: 1744 om allmänna egenavgifter 404

. . . . . . . .

61 Årsredovisningslagen 1995:1554 405

. . . . . . . . . . . . . . . 62 Lagen 1995:1623 om skattereduktion för riskkapital-

investeringar 405

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Direktiven 407

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Uppgifter om betalning av skatter och avgifter 419

. . . . . . .

3 Tidsåtgången för betalningsförmedling till ett postgirokonto

resp. för betalning av skatt via bank 427

. . . . . . . . . . . . .

4 Redovisningshandling för redovisning och betalning av skatter

och avgifter skattedeklaration 431

- . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

Bet. Betänkande CUN Centrala uppbördsnämnden Dir. Kommittédirektiv Dnr Diarienummer Ds Departementsserien GML Lagen 1968:430 mervärdeskatt

om Kap. Kapitel KL Kommunalskattelagen 1928:370 LPP Lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsav-

gifter MF Mervärdesskatteförordningen 1994:223 ML Mervärdesskattelagen 1994:200 Mom. Moment Prop. Regeringens proposition RGK Riksgäldskontoret RRV Riksrevisionsverket Rskr. Riksdagens skrivelse RSV Riksskatteverket SBL Skattebetalningslagen 1997:000

Förkortningar

SFS Svensk författningssamling SIL Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar TL Taxeringslagen 1990:324

UBF Uppbördsförordningen 1967:626

UBL Uppbördslagen 1953:272

USAL Lagen 1984:668 uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare

Sammanfattning

Bakgrund

Det system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som tillämpas i dag har successivt reformerats i riktning mot ökad samordning och effektivisering. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten. Steg mot ett effektivare skattebetalningssystem har tagits i början av 1980-talet genom bl.a. förenklingar i de materiella bestämmelserna för beräkning av socialavgifter. Till effektivisering har vidare bidragit den sedan år

en 1985 samordnade redovisningen och betalningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Under framför allt senare år har verksamheten dessutom påverkats av möjligheterna att i olika hänseenden ta till vara den tekniska utvecklingen.

Trots förändringar av det slag som nyss nämnts upplevs den nuvarande ordningen svår att överblicka och tillämpa. Framför allt gör

som sig problemen gällande för den som är näringsidkare och samtidigt arbetsgivare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet fortfarande svårtillgängligt och resurskrävande. Exempelvis är förfarandet för redovisning och inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter i olika delar skilt från betalningen av F-skatt, preliminär skatt

ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Redovisningstidpunkterna är olika liksom de redovisningshandlingar som används. Inbetalningar görs till skilda konton och rutinerna varierar vad gäller anmaningar att redovisa, påminnelser att betala och överlämnande för indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall beroende på vilken skatt eller avgift det är fråga om. Vidare regleras förfarandet i olika lagar.

Mot denna bakgrund är det vårt uppdrag att effektivisera systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Utgångspunkter vid utformningen av ett sådant system är ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Vi föreslår i huvudsak följande.

Sammanfattning

Ett nytt skattebetalningssystem ett skattekontosystem

Skattekontosystemet

Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter samordnas i ett system med skattekonton. Hos Skattemyndigheten skall finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar och betalningar skall registreras kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen preliminär skatt skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett skattekonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas

överskott och underskott.

På skattekontot bokförs löpande dels debiterade skatter, dels de skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar. För skattskyldiga med anställningsinkomster bokförs slutlig skatt på kontot i samband med att slutskattsedeln tas fram. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag då skatten eller avgiften förfaller till betalning. Vidare bokförs här

i samband med att slutlig skatt debiteras preliminär skatt som redo-

visas i kontrolluppgift.

Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda handling en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje

månad. När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall redovisas och i så fall även storleken av beskattningsunderlagen till mervärdesskatt.

Den 12 i månaden i januari och augusti den 17 skall skattedeklaration lämnas dels av den som enbart redovisar skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, dels av den som har att redovisa mervärdesskatt varje månad om beskattningsunderlagen för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Den som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner kronor skall lämna skattedeklaration senast den 26 i betalningsmånaden.

Skatter och avgifter skall betalas enligt följande.

Den 12 i januari och augusti den 17 skall vara förfallodag för den som enbart skall betala F-skatt eller avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Samma betalningstidpunkter skall gälla om den skattskyldige skall betala mervärdesskatt och beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten betalas då i andra månaden efter redovisningsperioden. För denna kategori skattskyldiga samordnas betalningarna genom att förfallodagen för mervärdesskatt senareläggs. l augusti samordnas

Sammanfattning

förfallodagarna genom att betalningarna av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och F-skatt senareläggs medan betalningstidpunkten för mervärdesskatt tidigareläggs något.

För skattskyldiga med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner kronor senareläggs förfallodagen för betalning av mervärdesskatt till den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den nuvarande senarelagda förfallodagen avseende mervärdesskatt för redovisningsperioden juni. Denna kategori skattskyldiga skall betala F-skatt, avdragen skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 i januari den 17 varje månad under året.

Skatter och avgifter som påförs genom särskilda beskattningsbeslut förfaller till betalning den förfallodag som inträffar närmast efter

betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen. en

Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.

Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Den skatt- eller avgiftsskyldige kan således huvudregel inte styra betalning till att avse en viss skatte-

som en eller avgiftsskuld. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald,

anges skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den period som är aktuell.

Varje månad det har förekommit transaktion stäms skatte-

som en kontot av. Avstämningen följs i regel av ett kontoutdrag. Samtliga konton stäms minst en gång per år. Om det vid avstämningen upp-

av kommer ett underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse att betala. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto under viss tid bör emellertid kunna godtas utan att indrivning aktualiseras. För kontohavare med transaktioner på skattekontot varje månad skall som huvudregel ett underskott på kontot lämnas för indrivning om det uppgår till minst 10 000 kronor. För övriga kontohavare skall beloppsgränsen vara 1 000 kronor.

Överskott skattekonto skall huvudregel tillgängliga

ett som vara för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras när helst under månaden. Under förutsättning att det i skat-

som tedeklarationen lämnas redovisning för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall återbetalning grundas på en överskjutande ingående

som mervärdesskatt kunna ske redan före den första förfallodagen i månaden.

Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften.

Sammanfattning

Även dröjsmålsavgiften bort. På underskott eller överskott på

tas ett skattekonto räknas i stället kostnads- resp. intäktsränta löpande. Räntorna knyts till en basränta som följer det allmänna ränteläget.

Ränta räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott eller överskott uppkom på skattekontot. Om det är ett omprövningsbeslut eller anståndsbeslut som är grund för ränteberäkning räknas ränta fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen för resp. skatt.

Kostnadsräntan skall ha tre olika nivåer. Den lägsta kostnadsräntan i dagsläget ca 8 %, avdragsgill beräknas dels på underskott som understiger 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom omprövningsbeslut eller grundas anståndsbeslut. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas ett belopp om 10 000 kronor från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under taxeringsåret. På belopp häröver räknas kostnadsränta enligt en mellannivå i dagsläget ca 10 %, avdragsgill under tiden den 13 februari den 3 maj. Från och med den 4 maj under taxe-

— ringsåret räknas sådan ränta oavsett beloppets storlek fram t.o.m. den dag som betalning senast skall ske. Den högsta kostnadsräntan i dagsläget ca 28 %, avdragsgill tas ut underskott om minst 10 000 kronor. När en fordran lämnats för indrivning räknas låg kostnadsränta på beloppet.

Löpande skatteuträkning och debitering av slutlig skatt m.m.

Inom ramen för skattekontosystemet föreslås ett förfarande med löpande skatteberäkning. Det är avsett för skattskyldiga som enligt nuvarande ordning får sina slutskattesedlar i december under taxeringsåret, dvs. de som normalt skall lämna särskilda självdeklarationer senast den 31 mars. En skatteberäkning skall göras så snart skattemyndigheten har tillräckliga uppgifter. De skattskyldiga underrättas efter hand om resultatet, men tidigast i augusti under taxeringsåret. I samband härmed bokförs transaktionerna på skattekontot. Återbetalningar görs löpande. Underskott förfaller till betalning löpande efter nyssnämnda 30-dagars betalningsfrist. På detta sätt tidigareläggs nuvarande inbetalningstidpunkt för kvarstående skatt med upp till sex månader.

Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort. Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot. Det skall användas fordringar avseende obetald slutlig skatt om högst 10 000 kronor.

sou 1996:100 Sammanfattning

Betalning av pensionsavgifter

Regleringen av betalning av pensionsavgifter som betalas i form av egenavgift, dvs. av den som har F—skatt, ändras. Avgiften till tilläggspension sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar. Samtidigt skall sambandet mellan avgift och förmån stärkas. Den skattskyldige skall inte längre vara garanterad fulla pensionsförmåner när, som i dag, endast den del av all skatt som motsvarar tilläggspensionsavgiften betalats. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter för ett inkomstår har betalats skall i stället tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna för detta âr. Pensionspoäng eller pensionsrätt skall härefter räknas den skattskyldige tillgodo i förhållande till den proportionering av betalningen av tilläggspensionsavgift som gjorts för året.

Fortsatt samordning av skatte- och avgiftsbetalningar

I skattekontosystemet skall ingå de i dag mest betydande skatte- och avgiftsbetalningarna. Andra skatter och avgifter exempelvis

— punktskatter bör inom en snar framtid också kunna ingå i skatte-

kontosystemet. Särskilda överväganden och åtgärder kan emellertid krävas i vissa fall. Som vi ser det torde det på sikt finnas förutsättningar att hantera praktiskt taget alla förekommande skatter och avgifter i ett enhetligt uppbyggt skattekontosystem.

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt och

andra särskilda frågor

Bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt

Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och slutliga skatten. Exempelvis skall RSV ges ökade möjligheter att bestämma skattetabellernas utformning. Nämnas kan också att de särskilda tabellerna för skatteavdrag som används vid korttidsersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I stället skall skatteavdrag göras med 30 procent. På ersättning från arbetslöshetskassa skall vidare avdrag göras enligt krontalstabeller efter olika kommunala skattesatser. Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att göra förhöjt skatteavdrag slopas också.

Sammanfattning sou 1996:100

Detsamma gäller beloppsgränsen om 6 000 kronor vid skatteavdrag på föräldrapenning.

För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration. En sådan skyldighet skall gälla t.0.m. den 30 november under inkomståret. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den period som Verksamheten bedrivs.

Skattemyndigheten föreslås också en generell rätt att dels förelägga en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller handling, dels göra revision för att kontrollera att deklara-

annan tions- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts.

Regleringen om F-skattebevis

Regleringen om F—skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anledning, t.ex.

konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets Fi en skattsedel. Det måste emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas.

En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget har handlat ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.

Anståndstiderna vid anstånd med betalning av skatt på grund av avyttring av fastighet m.m. begränsas något. Samtidigt görs regleringen mindre detaljerad.

sou 1996:100 Sammanfattning

Betalningsskyldighet och sanktioner m.m.

Betalningsskyldigheten för skatter och avgifter

En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall

gälla för den som är skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet.

En ny form av automatiska beslut om betalningsskyldighet föreslås schablondebitering. Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte fullgörs skall betalningsskyldigheten för perioden anses bestämd till det högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts för betalning för endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Schablondebiteringen skall gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för Skattemyndigheten att bestämma betalningsskyldigheten efter skön. Samtidigt utvidgas befogenheten att uppskatta skatte- och avgiftsbeloppen för en viss period till att omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt.

Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för

den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Dessutom görs det administrativa syftet med föreskrifterna tydligare. Men i allt väsentligt behålls nuvarande subjektiva förutsättningar och befrielsegrunder.

Det föreslås också att beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare skall fattas av Skattemyndigheten som första instans. Besluten skall kunna överklagas till länsrätten med rätt för den enskilde till muntlig förhandling i länsrätten och kammarrätten.

Administrativa och straflrdttsliga sanktioner

Tillämpningsområdet för nuvarande regler om skatte- och avgiftstillägg utvidgas till att gälla också för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag. Sanktionen benämns skattetillägg.

Underlåtenheten att betala in innehållen skatt anses i dag som en straffbar gärning. I första hand torde det emellertid vara risken att bli personligt betalningsskyldig som både i det enskilda fallet och

——— generellt har en avhållande verkan på arbetsgivaren från att inte

betala in skatt. Mycket ofta är det också så att den arbetsgivare som inte betalat skatten har gjort sig skyldig till annat uppbördsbrott. Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt kan därför inte sägas fylla någon funktion utan föreslås avskaffat.

Sammanfattning

Preskription

Utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden för skatter och avgifter föreslås ändrad. En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången

det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för av indrivning. Härigenom förenklas hanteringen av preskriptionsfrågorna utan att systematiken i skattekontosystemet rubbas.

En ny reglering en skattebetalningslag

En uppbördslag föreslås en skattebetalningslag. I lagen finns

ny den reglering skattekontosystemet som behövs. Den innehåller

av också övriga bestämmelser beräkning och debitering av de skatter

om och avgifter ingår i det nya systemet. Lagen ersätter uppbördsla-

som

1953:272 och lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter gen från arbetsgivare samt förfarandebestämmelserna i mervärdesskattela-

1994:200. Den lagen har gjorts mindre detaljerad än de gen nya äldre lagarna.

Konsekvenser

Förslaget ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt för-

om enklad administration i första hand företagens skatte- och avgiftsbe-

av talningar. Redovisningen skatter och avgifter blir mindre resurskrä-

av vande än i dag främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration månad behöver lämnas. Med undantag för de största

per företagen redovisar mervärdesskatt blir det vidare fråga om en-

som dast betalning varje månad. Den samordnade redovisningen gör att

en in- och utbetalningar kan kvittas redan på betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbetalningar förenklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad arbetsgivarmedverkan vid betalning av kvarstående skatt ger ytterligare administrativa vinster för företagen.

För skattemyndigheterna samordnas och effektiviseras hanteringen

redovisningar och betalningar, avstämningar, omföringar, betalav ningsuppmaningar, ränteberäkningar, överlämnande för indrivning,

m.m.

I ekonomiska termer innebär förslaget till ett skattekontosystem

med ökad enhetlighet och samordning besparingar för staten på m.m.

storleksordningen 50 miljoner kronor år. Även effekterna de i per av

sou 1996:100 Sammanfattning

olika delförslagen i övrigt i vart fall på sikt föra med sig

avses besparingar för det allmänna. Dessa besparingseffekter är svåra att precisera men förväntas inte bli obetydliga.

En del av den administrativa besparingseffekten genereras

genom samordningen av förfallodagarna till den l2 i månaden. Den

senareläggning av förfallodagen för mervärdesskatt från den 5 till den 12 resp. från den 20 till den 26 i månaden som förslaget innefattar ger i sig en negativ ränteeffekt för staten. Utrymme för dessa senareläggningar skapas dels genom den för vissa skattskyldiga slopade särredovisningen av mervärdesskatt under sommarperioden, dels de

genom administrativa vinsterna av ett nytt skattebetalningssystem.

Ikraftträdande

Skattekontosystemet liksom övriga förslag samt skattebetalningslagen föreslås sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98.

Summary

Background

The system for accounting and payment of taxes and dues that applies today, has gradually been amended with the aim to increase the coordination and to render effective. The Taxation Authorities, more as well as the employers and the taxpayer, have been in the limelight. Steps towards a more effective tax payment system taken in the were beginning of the 1980’s through, other things, simplifications among in the regulations for the caculation of social fees. The co-ordinated accounting and payment of deducted tax and payroll tax, which was introduced in 1985, has further contributed to rendering the system more effective. Above all, recent the activity has in over years addition, been influenced by the possibilities to take advantage of the technical evolution in various respects. Despite the above mentioned changes, the present regulatory system difficult to comprehend and apply. Above all, the problems manifest themselves for those who at the time businessmen well same are as as employers. However, even for the tax authorities the procedures are still both difficult to comprehend and demanding. For resource instance the procedure for accounting and paying of deducted and tax payroll tax in various parts different to the procedure for the payment of Company tax, preliminary tax on interest and distribution, income tax arrears, additional tax and value—added tax. The timings for account varies, just like the accounting documents that used. are The payments are made into different accounts and the routines vary with regard to notices to report, reminders and surrenders for to pay ollection. Even the sanctions systems differ in certain depending cases, on the type of tax or fee in question. Furthermore, the procedure regulated in various acts. On presentation of this background mission to render the our system more effective for the accounting and payment of taxes and dues. The starting point in the formulation of such system a increased uniformity, co—ordination and simplification. In principle, we propose the following.

Summary

A New Tax Payment System A Tax Account System

The Tax Account System

Debiting, accounting and payments of taxes and dues co-ordinated in system with Tax Accounts. The tax authority will have a tax

one account for liable to tax or dues. All accounting and

everyone payments will be registered in the account. Principally applies to Company tax, preliminary tax tax deduction, payroll tax and valueadded tax. The bookkeeping of the account shall be done so that the account status be followed continuously through e. g. Statements

can of account. The building up of a tax account not unlike a bank account where the account deposits and withdraws different

owner amounts and where interest calculated on surplus and deficit.

Consecutively entered into the tax account are debited taxes, as well

those taxes and dues that the taxpayer reports. For the taxpayer as, with employment income the final tax recorded into the account in connection with the compilation of the final notice of assessment. A

calculation of the final tax other tax or due recorded in the new or

when the tax the due, due for payment. Recorded here, account or in addition in connection with final tax deduction preliminary

- — tax that reported in the statement of earnings.

All information that the taxpayer shall provide reported in one document only tax declaration. shall be filed once every

- a month. Which day of the month the declaration shall be filed depends

value-added tax shall be reported and in that case even on the on size of the tax basis for value-added tax.

On the 12th of the month in January and in August on the 17th, the tax declaration shall be filed by the one who only accounts tax deduction and payroll tax and also by the one that has to account value-added month the tax basis for the fiscal year

tax every amounting to maximum of SEK 40 million. The one who accounts

a value-added tax with tax basis that exceeds SEK 40 million shall file

tax declaration at the latest the 26nd of the payment month. a on

Taxes and Dues shall be payed according to the following.

The 12th of the month in January and in August on the 17th, shall be the due date for tax, deducted tax and payroll tax. The

company

payment times shall apply the taxpayer shall pay value-added same

with tax basis that for the fiscal year amounts to a maximum of tax a SEK 40 million. The value-added tax then to be payed in the second month after the accounting period. Thus, the co—ordination of

for this category of taxpayers implies that the due date for payments value-added tax postponed. In August the due dates are co-ordinated

Summary

through the postponing of payments of company tax, deducted tax and payroll tax, while the payment time for value—added tax brought forward somewhat.

The due date for value—added tax for taxpayers with a tax basis that exceeds SEK 40 million postponed to the 26th the month nearest after the accounting period. At the same time the present special provision regarding value—added tax for the June accounting period abolished. This category of taxpayers shall pay company tax, deducted tax and payroll tax at the latest the l2th in January on the 17th of every month.

Taxes and dues that are levied through individual assessment decisions fall due for payment on the due date that falls the closest after an extension of time for payment of 30 days after the decision day.

The significance of the due date amended. Taxes and dues shall have been recorded at the tax authority’s office at the latest by the due date.

Payments and other amounts that shall be credited to the account holder shall be entered without any clearance ranking in between different taxes and dues in the tax account. The taxpayer cannot consequently, as a principal rule control a payment with regard to a certain tax or due debt. there a tax or due debt that requires clarification as to which tax or due that payed or unpaid, the debt shall be distributed proportionally in between those taxes and dues that were charged during the current period.

Each month when a transaction has occured the tax account balanced. As a rule, a Statement of account follows after balancing. All the accounts are balanced at least once per year. Should a deficit arise upon balancing, a reminder to pay included in the statement of accounts. After the reminder for payment, unpaid debts are continuously filed for collection. A smaller deficit in the tax account during a certain time, should however, be able to be accepted without collection brought to the fore. For an account holder with transactions in the tax account every month, a deficit in the account should, as a principal rule, be filed for collection amounts to a minimum of SEK 10 000. For other account holders the minimum amount SEK l 000.

A surplus in the tax account shall as a principal rule, be accessible to the account holder. After the necessary checking, reimbursements shall be possible to be made anytime during the month. On the condition that in the tax declaration the accounting for the deduction of tax and payroll tax provided, a reimbursement based on the

2 16-0851

Summary sou 1996:100

excess incoming value-added tax, shall be possible to transpire already before the first due day in the month.

A uniform interest regulation shall in principle replace the interest

respite for payment, the respite interest, the repayment interest, on a the tax interest, and the residual tax fee. Also interest on

excess overdue payment abolished. Interest expense respectively income interest on a deficit or on a surplus in a tax account, instead calculated continuously. The interests are tied up to a base interest that follows the general level of interest rates.

Interest calculated from and including the day after the day when the deficit the surplus in the tax account. In the case of a

or arose reappraisal decision or a decision for respite as the ground for calculation of interest, from and including the day after the original due day for the respective tax, that interest calculated.

The interest shall have three different levels. The lowest

expense interest expense at present approx. 8 %, non-deductible calculated

the deficit that falls below SEK 10 000, and also on the amount on that levied through a reappraisal decision or based on a decision for respite. When final tax debited, a sum of SEK 10 000 exempted from the calculation of interest, up to and including the 3rd of May during the year of assessment. On exceeding amounts the interest calculated according to a middle level at present

expense

10 %, non-deductible during the time 13th February to the approx. 3rd May. From and including the 4th May during the year of assessment such interest calculated irrespective of the size of the amount to and including the latest day that payment shall occur.

up The highest interest at present approx. 28 %, non-deductible

expense

taken out deficits of minimum of SEK 10 000. When a claim

on a

filed for collection low interest expense calculated on the

a amount.

Consecutive Tax Computation and Debiting Final Tax etc.

A procedure with consecutive tax computation suggested within the framework of the tax account system. intended that the taxpayers,

according to the present regulation, obtain their final notice of as assessment in December, during the year of assessment i.e. those who normally shall file their private income tax returns at the latest the 31st March in the same year. A tax calculation shall be done as soon

the tax authority has the sufficient information. The taxpayer will as gradually be notified of the result, by the month of August at the earliest, during the of assessment. In connection herewith the

year

Summary

transactions are entered in the tax account. Reimbursements

are continuously made. A deficit becomes due for payment consecutively after the mentioned 30 days time limit for payment. In this the

way, current payment point of time for tax arrears brought forward by

up to six months.

The employer’s assistance in the collection of outstanding

tax taken away. At the same time simplified attachment of

a wages procedure suggested that distinguished by simplicity and promptness. The procedure sets the boundaries for the taxpayers who are employees and who are only debited final tax in the tax account.

shall be applicable on claims in reference to unpaid final tax

to a maximum of SEK 10 000.

Payment Pension Fees

suggested that the provisions for payment of pension fees that

are paid in the form of self—employed personal contributions, i.e. by those who have Company tax, be amended. The fee for supplementary pension equally ranked and co-ordinated in the category

same as other tax and due payments. At the same time the link between fee and benefit shall be strengthened. The taxpayer shall no longer be guaranteed full pension benefits when, like today, only part of all the tax that corresponds to supplementary pension fees has been payed. only a certain share of all taxes and dues for an income year have been paid, the supplementary pension fees shall instead be considered to be have been paid in proportion to the fee’s share of the total amount of taxes and dues debited for that year. Pension points

or pension rights shall hereafter be credited to the taxpayer in relation to the proportioning of the payment of supplementary pension fee that has been done for the year.

Continuos Co-ordination Tax ana Due Payments

The tax account system shall comprise today’s most important tax and due payments. Other taxes and dues e. selective purchase tax

— -should, in the near future, also be part of the tax account system.

a Special considerations and measures can, however, be required in certain cases. From our point of view, there would by time, exist prerequisites to handle almost all existing taxes and dues in

a uniformly constructed tax account system.

Summary

The Conformity between Preliminary and Final tax and

other particular matters

Better Conformity between Preliminary and Final Tax

A number of suggestions are made that aim at improving the conformity between the preliminary and the final tax. As an example, the National Tax Board shall be given increased possibilities to decide the content of tax tables. can also be mentioned that the separate tables for tax deduction that are used for temporary compensation and for compensation from unemployment insurance funds, are to be abolished. Instead, tax deductions to be made by 30 %. Further-

are

deductions compensation from the unemployment insurance more, on fund shall be made according to monetary tables by various municipal tax rates. The exception for the unemployment insurance funds to make increased tax deduction from the taxpayer also abolished. The

applies to the limited sum on SEK 6 000 by tax deductions for same parental allowance.

For those who Company tax, the obligation to file a preliminary

pay income tax return increased. Such obligation shall be valid up to

an and including 30th November, in the income year. A declaration to be filed the taxpayer has been informed that the final tax will be higher than the preliminary tax with a total that considerable in regard to the taxpayer’s circumstances. Furthermore, the time for debiting of preliminary tax extended. At the same time a reduction for seasonal business suggested. Company tax payments for these businesses should be able to be limited exclusively to the period that the business carried out.

also suggested that the Tax authority be allowed a general right to order those liable to file income tax return to file a preliminary

an income tax return or other documents, and to also carry out an audit to monitor that the declaration and information obligation has been fulfilled.

The Regulation Company Tax Card

The regulation tax made somewhat more stringent. A

on company

tax card for a business manager in a private business or company privately owned shall be revocable even the authority for

company

e.g. in a bankruptcy situation, have not revoked the some reason, companys the business company tax card. As a condition for

Summary

revocation of a business manager’s company tax card, there must, however, have been grounds for revocation of the company’s

or business’ company tax card that can be referred to the business manager.

A company tax card for a private business or privately owned company shall also be revocable the business manager in the company has dealt in a way that the company tax card may not be issued to the business manager.

Respite for Payment Taxes and Dues

Respite for payment of taxes and dues in the of financial

case embarrasment due to social reasons and other similar circumstances, shall be possible to grant only when there are special reasons. The respite possibility shall embrace payments of all taxes and dues in the tax account system. The same shall apply for a respite in connection with duty to serve within the total defence.

The respite time for a respite for payment of tax due to the sale of real estate etc. somewhat limited. At the same time the regulations are made less detailed.

Payment Liability and Sanctions etc.

The Payment Liability for Taxes and Dues

A general and uniform payment liability shall apply for those liable to report and pay such taxes and dues that are included in the tax account system.

A new form of automatic decisions on payment liability suggested standard debiting. the accounting liability for a certain period not fulfilled, shall the payment liability for the period be considered to be decided to the highest of each one of the tax and due amounts that have been decided for payment for one or other of the three nearest preceding accounting periods. The standard debiting shall apply besides the present possibilities for the tax authority to decide the payment liability at their discretion. At the same time the authority to estimate the tax and due amounts for a certain period extended to include the employer’s deduction of income tax.

The payment liability with regard to taxes and dues for those who represent a legal entity who a juridical person, made general and uniform. extended to include all taxes and dues that are included

Summary sou 1996:100

in the tax account system. Furthermore the regulation’s administrative purpose made clearer. But in substance the present subjective prerequisites and grounds for exemptions are kept.

also suggested that decisions on the payment liability for representatives shall, in the first instance, be taken by the tax authority. The decisions shall be possible to be appealed against in the County Administrative Court with the right for the individual to have

verbal proceeding in the County Administrative Court and in the a Administrative Court of Appeal.

Administrative and Criminal Law Sanctions

The of the present provisions on additional tax and dues

scope extended to apply also to the employer who does not fulfill his duty to report tax deductions. The sanction called additional tax.

The failure to withheld tax today considered as a criminal

pay act. However, at first hand, probably the risk to become personally liable to well in the individual case as in general

pay — as

that has restraining effect the employer not to pay tax. Very — a on often also that the employer who has not paid the tax guilty of another tax collection crime. The criminal liability for the failure to

withheld tax cannot therefore be said to serve any purpose and pay suggested to be abolishment.

Limitation

The starting point for the computation of the period for taxes and dues, suggested to be changed. A tax or due claim that has resulted in deficit in tax account shall be statute—barred five years after the

a a expiration of the calendar year when an amount equivalent to the deficit filed for collection. In this way the handling of limitation

was matters simplified without disturbing the classification in the tax account system.

A New Regulation A Tax Payment Act

—

A tax collection act suggested a tax payment act. The act

new — comprises the regulation needed for the tax account system. also includes other payment and debiting of the taxes and dues that are an integral part of the system. The Act replaces the Tax Collection

new

sou 1996:100 Summary

Act 1953:272 and the Act 1984:668 Collection of Social Fees

on from Employers and the procedural provisions in the Value—added Tax Act 1994:200. The new Act made less detailed than the older acts.

The Consequences

The proposal on a tax account system expected to at first, result in a substantially Simplified administration of the company’s tax and fee payments. The accounting of taxes and dues becomes less resource demanding than today principally for employers and as well for companies. Only one declaration per month needs to be filed. With the exception of the larger companies that report value-added tax, there will furthermore only be one payment each month. The co-ordinated accounting implies that the debit and credit payments can already be set off in the payment stage. The company’s tax and due payments

are considerably simplified compared with today. A discontinued employer assistance as regards payment of tax arrears, gives further administrative gains for the company.

For the tax authorities, the handling of accounting and payments, balance checks, transfers, reminders for payment, interest computations, surrenders for collection, etc., are co—ordinated and rendered more effective.

In economical terms, this means that the proposal for a tax account system etc. with increased uniformity and co-ordination, will save the state in the region of SEK 50 million Also the results to

per year. as the rest of the various proposal parts are intended, at least in the long run, to result in savings that are not insignificant for the community at large. A part of the administrative savings effect generated through the co—ordination of the due dates to the 12th of the month. The postponement of the due day for value—added tax from the 5th to the 12th respective from the 20th to the 26th every month during the year, which included in the co—ordination, gives in itself negative

a interest result for the state. Scope for this postponement created partly through the abolishment during the summer period, of the separate accounting of value—added tax for some of the taxpayers, partly through the administrative gains attained by the tax

new payment system.

Summary

Entry Into Force

The Tax Account System as well as the other proposals and the Tax Payment Act suggested to come into force by the turn of year

are 1997/98.

I UTGÅNGSPUNKTER

1¶Utredningens uppdrag och arbete

1 l Utredningsuppdraget

Skattebetalningsutredningens direktiv dir. 1993 :22, vilka återges i sin helhet i bilaga innefattar ett uppdrag att göra en såväl saklig som lagteknisk översyn av reglerna om redovisning och betalning av skatter och avgifter. Det övergripande syftet med översynen kan sägas vara att skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och avgifter. Enligt direktiven ingår flera huvuduppgifter i uppdraget. Dessa är sammanfattningsvis att

med utgångspunkt i det nuvarande uppbördsförfarandet utarbeta förslag till en för direkta skatter och socialavgifter gemensam

uppbördslag och därvid ägna särskild uppmärksamhet dis-

positionen, systematiken och de terminologiska frågorna,

utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och

inbetalning av direkta skatter och socialavgifter och därvid

undersöka möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för

redovisning och inbetalning,

förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av

räntor och avgifter,

lämna förslag om hur den preliminära skatten bättre skall

överensstämma med den slutliga skatten, undersöka möjligheterna att införa en skyldighet för arbetsgivare att redovisa källskatteavdrag och arbetsgivaravgifter också vid förskottsbetalning av lön, överväga vilken typ eller vilka typer av sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta.

Till detta kommer uppgiften att lägga fram förslag om ändrade förutsättningar för anstånd med att betala in skatt eller avgift prop. 1993/94:151 s. 120 ff, bet. 1993/94:31, rskr. 1993/94:335 samt vissa särskilda frågor om tillämpningen av reglerna om F-skattebevis bet. l993/94:SkU20 s. 11 rskr. 1993/94:216.

Utredningens uppdrag och arbete

En central del av utredningsuppdraget är att utarbeta ett samordnat system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Behovet av samordning har sin grund i den bristande enhetlighet gäller för

som olika skatter och avgifter med avseende bl.a. inbetalningsdagzxr. redovisningsperioder, redovisningshandlingar, inbetalningskonton, påminnelse- och anmaningsrutiner samt sanktionssystem.

En näringsidkare gör i dag ett stort antal skatte- och avgiftsinbetalningar avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt under ett år. Skattemyndigheterna lägger ner betydande resurser att anmana och restföra arbetsgivare och andra skatt- eller avgiftsskyldiga som inte betalar skatter och avgifter i föreskriven ordning samt på att fördela om inbetalda medel mellan olika konton och stämma av kontona. I direktiven sägs att ett mer enhetligt förfarande skulle kunna leda till minskade administrationskostnader för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det anges vidare att redovisning av skatter och avgifter så långt möjligt bör ske på en och samma redovisningshandling och betalas in samtidigt till ett gemensamt konto. Förfarandereglerna för de olika skatterna och avgifterna bör således göras så enhetliga som möjligt. Enligt direktiven ingår det i utredningsuppdraget att undersöka hur långt en sådan samordning bör gå.

Utredningsarbetet skall enligt direktiven inledningsvis riktas in på direkta skatter och arbetsgivaravgifter.

En fråga som på flera sätt är förbunden med utformningen av ett samordnat system för skatte- och avgiftsbetalningar och som skall övervägas särskilt är tidpunkterna för betalning av skatter och avgifter. Med hänsyn till att det här år fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det enligt direktiven ur statsfinansiell synvinkel viktigt att redovisning och inbetalning sker så tidigt som möjligt. Samtidigt pekas att de betalningsskyldiga måste ges tillräcklig tid för att kunna lämna en korrekt redovisning eller deklaration och få fram nödvändiga medel. Enligt direktiven bör i det här sammanhanget vägas in resultatet av den översyn av betalningstidpunkter för statliga betalningsflöden som på regeringens uppdrag utförts av Riksgäldskontoret RGK och Riksrevisionsverket RRV, Finansdepartementet dnr 6462/92 och 780/93.

I direktiven nämns även andra skattebetalningar. Utredningen skall bl.a. undersöka vilka möjligheter det finns att tidigarelägga den sista inbetalningstidpunkten för kvarstående skatt eller att på annat sätt effektivisera uppbörden av sådan skatt. Vidare skall det undersökas vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att förkorta tiden mellan inbetalning av skattemedel till bank via giro och den tidpunkt då medlen finns tillgängliga på skattemyndighetens konto. En annan fråga

Utredningens uppdrag och arbete

för utredningen att överväga som har anknytning till tidpunkterna för inbetalning av skatter och avgifter rör den ordning för skatte- och avgiftsredovisning i samband med förskottsbetalning av lön som tillämpas i vissa fall.

I direktiven sägs att utredningen, om det inte bedöms olämpligt, bör redovisa de frågor som rör inbetalningstidpunkter med förtur.

Genom beslut den 8 december 1994 har regeringen efter en framställning från utredningen medgett att i utredningsarbetet får tas upp även de indirekta skatterna. Enligt beslutet bör utredningen redovisa frågorna som rör betalningstidpunkter för de indirekta skatterna med förtur. Det sägs också dels att gällande EG-regler på detta område skall beaktas när förslag i detta hänseende utarbetas, dels att det skall belysas hur motsvarande frågor hanteras i övriga EU-länder.

Under arbetets gång har vidare till utredningen lämnats ett antal skrivelser m.m.

1.2 Arbetets uppläggning och bedrivande

En huvuduppgift i utredningsarbetet har, som nyss nämnts, varit att utarbeta ett förslag till ett samordnat system för redovisning och betalning av skatter och avgifter och att härvid undersöka möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för redovisning och betalning. Utformningen av ett nytt skattebetalningssystem har berört i stort sett varje fråga som ingått i uppdraget och således även övervägandena beträffande tidpunkterna för betalning av skatter och avgifter. Det har därför bedömts olämpligt att behandla frågan om inbetalningstidpunkter innan i vart fall huvuddragen i ett nytt samordnat system för skatte- och avgiftsbetalningar kunnat skönjas. Efter en inledande genomgång av nuvarande ordning området för redovisning och betalning av skatter och avgifter riktades utredningsarbetet därför in på att finna formerna för ett sådant system.

Parallellt härmed genomfördes en kartläggning av förhållandena på skattebetalningsområdet i vissa andra länder.

Under arbetet med utformningen av ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter och särskilt rörande en tidigareläggning av tidpunkterna för skatte- och avgiftsbetalningar har vi samrått med Riksbanken och RGK. Under hand har vidare synpunkter

utformningen av systemet lämnats av bl.a. Riksförsäkringsverket RFV, RRV, Bankgirocentralen BGC AB, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagens Uppgiftslämnardelegation FUD, Postgirot Bank AB, Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorssamfundet SRS, Sveriges Redareförening och Sveriges Redovisnings-

Utredningens uppdrag och arbete

konsulters Förbund SRF. Förslaget till nytt skattebetalningssystem har också såväl på ett övergripande plan som i enskildheter löpande stämts vid kontakter olika nivåer inom RSV. Beträffande

av förskottsbetalningar av lön samt F-skattesystemets och anståndsinstitutets funktion har enkäter tillställts skattemyndigheterna i landet. Vi har också samrått med Skattelagskommittén Fi 1991:03, Utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna Fi 1991:09, 1993 års skattebrottsutredning Fi 1993:08, Budgetprognosutredningen Fi 1994:06 och Skattekontrollutredningen Fi 1995:05.

Sedan huvuddragen i ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter ett skattekontosystem klarnat var det

- möjligt att göra en bedömning av inbetalningstidpunkternas plats i ett sådant system. Förutsättningar skapades samtidigt för att även utan samband med ett skattekontosystem ta ställning till vissa frågor om tidpunkter för betalning av skatter och avgifter. Mot bakgrund av bl.a. det sagts i direktiven att behandla frågan om en tidigarelägg-

som om

inbetalningstidpunkterna med förtur redovisade vi vissa förslag ning av i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning skatter och avgifter SOU 1994:87. Förslagen innefattade en

av tidigareläggning av betalningstidpunkten till den 10 i månaden i januari den 15 för

F-skatt,

särskild A-skatt,

kvarstående och tillkommande skatt,

innehållen preliminär skatt,

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. samt

- ,

socialavgifter och särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster

som betalas av arbetsgivare.

Samtidigt presenterades förslag till tydligare bestämmelser om skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning av lön.

De förslag lades fram i delbetänkandet har lett till lagstiftning

som under hösten 1994 trätt i kraft den l januari 1995 prop.

som 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/952156.

Delvis parallellt med vårt utredningsarbete har regeringens uppdrag RSV gjort översyn av betalningsfristerna för punktskatter.

en Uppdraget redovisades den 30 september 1994 Fi94/3138. På grundval av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut

fattats en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskat-

om terna tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden efter redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. I propositionen anfördes att

1996:100 Utredningens uppdrag och arbete SOU

regeringen inte beredd att i detta skede längre i fråga om att

var förkorta fristen för redovisning och betalning av punktskatterna utan ville avvakta resultatet Skattebetalningsutredningens arbete prop.

av s. 45.

Med anledning regeringsbeslutet rörande vårt utredningsuppdrag

av och de indirekta skatterna presenterade vi i februari 1995 förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder för mervärdesskatt i delbetänkandet Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och

betalning SOU 1995:12. Med utgångspunkt i förslagen har nya bestämmelser emnånadsredovisning och tidigarelagda betalningstid-

om punkter i vissa fall mervärdesskatt trätt i kraft den 1 januari 1996

av prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16. I fråga

betalningstidpunkterna har härefter regleringen föreslagits justerad om

1995/962150 33 och prop. 1995/962198 s. 26 se prop. s.

Det förhållandet att vårt uppdrag kommit att omfatta även de indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt arbetsgivaravgifter Det fortsatta utredningsarbetet

m.m. gick därför härefter vidare bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system. Arbetet i denna del har bedrivits i nära samråd med RSV:s Skattekontoprojekt. Inom detta projekt prövar RSV bl.a. förutsättningarna att införa ett effektivt fungerande system med skattekon-

inom skatteförvaltningen. Förutom uppbyggnaden av ett nytt ton skattebetalningssystem och den administrativa hanteringen av redovisningar, betalningar och avstämningar har i detta sammanhang

m.m.

antal delfrågor övervägts. Bland annat har närmare prövats ett lämnandet redovisnings- och statistikuppgifter om skatter och

av avgifter. Särskilda överväganden har ägnats också vissa indrivningsfrågor frågor preskription fordringar skatter och

samt om av avgifter.

Samtidigt har ett antal andra frågor övervägts. Det gäller bl.a. möjligheterna att få till stånd bättre överensstämmelse mellan preli-

en minär och slutlig skatt, förhållandet mellan omprövningsförfarandet och jämkningsinstitutet, F-skattesystemets funktion, regleringen av ansvaret för ett dödsbos skatt, skattebefrielse för dödsbo samt förutsättningarna för anstånd med betalning skatter och avgifter. Dess-

har särskild uppmärksamhet ägnats sanktionsfrågorna och utom däribland formerna för ställföreträdares betalningsskyldighet.

Det fortsatta utredningsarbetet har vidare inbegripit ett stort antal lagstiftningsfrågor. Ett förslag till för direkta skatter och socialav-

en gifter mervärdesskatt uppbördslag en skattebetal-

samt gemensam ningslag har utarbetats och i anslutning härtill förslag till ändringar

i berörda lagar i övrigt.

Utredningens uppdrag och arbete

Med hänsyn till utredningsarbetets omfattning har vissa avgränsningar varit nödvändiga. Det gäller exempelvis beträffande vilka skatter och avgifter som det varit möjligt att överväga om de redan i ett första skede bör inordnas i ett nytt skattebetalningssystem. Organisatoriska aspekter och administrativa rutiner såvitt

avser punktskatterna är faktorer som kräver särskilda överväganden vilka lämpligen bör ske i ett senare sammanhang. Några förslag i aktuellt hänseende rörande dessa skatter liksom för övrigt beträffande

arvsoch gåvoskatten samt den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl. presenteras därför inte här. Det har inte heller ansetts lämpligt att nu lägga fram förslag som innebär att sjömansskatten och redaravgiften inordnas i det nya skattebetalningssystemet.

2¶Allmän bakgrund

2. 1 En tillbakablick

Det nuvarande uppbördssystemet kom till genom 1947 års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom Postverkets försorg. Det förfarandet innebar, till skillnad mot det tidigare,

nya skatteinbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande.

Tre olika begrepp tillskapades för beräkning av preliminär skatt: Askatt, B-skatt och C-skatt. A-skatten skulle arbetsgivaren ta ut på lön enligt tabell och betala i särskild ordning. B- och C-skatt debiterades

lokal skattemyndighet. B-skatt betalades av skattskyldig med av inkomst fastighet, rörelse eller kapital samt av löntagare i fall då

av A-skatt bedömdes olämplig. C-skatten, som kom att gälla fram till år 1954, avsåg att komplettera A-skatten och träffa sådana löntagare som utöver löneinkomst även hade inkomst av annan förvärvskälla överstigande ett visst belopp.

Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle

över med ledning erfarenheterna av några års tillämpning. En ses av sådan översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsförordning, numera uppbördslagen 1953:272, se prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187.

Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuvarande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967 års fögderireform. Den sistnämnda reformen innebar bl.a.

enhetlig fögderiindelning infördes. Genom 1980 års uppbördsatt en reform samordnades inbetalningstidpunkterna för skatter. Vidare genomfördes ändringar redovisnings- och inbetalningssättet.

Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900talets början utvecklats ordning för uppbörd Socialavgifter. Olika

en av finansierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder. Socialavgifter i form arbetsgivaravgifter som arbetsgivare

av betalar på lön utbetald till anställda uppbars under lång tid av

personer Riksförsäkringsverket RFV. Socialavgifter i form av egenavgifter,

betalas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, uppsom

skatteförvaltningen enligt uppbördslagen. bars av

Allmän bakgrund sou 1996:100

År 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så uppbörden

sätt att av socialavgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369. RFV:s medverkan i uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Med anledning av skattereformen prop. 1989/90: 1 10, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/902356 har ett antal ändringar och anpassningar gjorts av regleringen uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a. terminologiska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57. Vidare har år 1991 införts ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81. Nämnas bör även den i början av 1990-talet genomförda omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna. Ansvaret för skatte- och avgiftsuppbörden har härigenom flyttats till lokal nivå till de lokala skattekontoren.

——

Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/922292. Huvudsyftet med reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart för uppbörd källskatt och arbetsgivaravgifter. Även

system av de samma år antagna förenklingarna i deklarationsförfarandet innebär en rad ändringar på uppbördsområdet prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. l992/93:146.

Nya tidigarelagda tidpunkter för redovisning och betalning av källskatt och arbetsgivaravgifter har härefter införts genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1995 prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156.

I fråga om mervärdesskatten ersattes den allmänna varuskatten omsättningsskatten med en ny indirekt beskattning den 1 januari 1969 då lagen 1968:430 om mervärdeskatt GML trädde i kraft. Redovisningsperioderna för omsättningsskatten var två, fyra resp. sex månader, med två månader som normaltid. Skatt togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså inte någon ingående omsättningsskatt. Inbetalning skedde den 18 i månaden efter redovisningsperiodens utgång.

Även för mervärdesskatten skulle huvudregel två månader

som vara redovisningsperiod. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial, halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden blev betalningstidpunkt.

Allmän bakgrund

Vid ändringar i GML år 1979 medgavs av redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden juli december eller

—— helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästföljande år. Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj juni fick lämnas

senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de skattskyldiga att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden.

Före tillkomsten av den nu gällande bokföringslagen 1976:125 var flertalet skattskyldiga inte bokföringsskyldiga. I samband med att bokföringslagen kom till knöts redovisningsskyldigheten för mervärdesskatt till bestämmelserna om bokföringsmässig redovisning, dvs. redovisning av mervärdesskatt skall ske när affärshändelser bokförs. Från och med den 1 januari 1981 är faktureringsmetoden huvudregel prop. 1978/791141 s. 42. Möjlighet att i vissa fall redovisa mervärdesskatt enligt kontantmetoden har emellertid behällits.

I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år 1990 reformerades även de indirekta skatterna prop. 1989/90: 1 1 1. Mervärdesskatten ändrades bl.a. så sätt att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig omsättning utan någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kronor per år skall emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdesskatt med en redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort.

Den nya mervärdesskattelagen ML som trätt i kraft den 1 juli 1994 innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/942170, SFS 1994:200.

I samband med Sveriges medlemsskap i EU infördes fr.o.m. den 1 januari 1995 en EG-anpassad beskattningsordning för mervärdesskatt prop. 1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr.1994/95:151. Lagstiftningen ändrades bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas för enmånadsperioder för skattskyldiga som bedriver handel med EG.

En i princip generell enrnånadsredovisning av mervärdesskatt har härefter införts genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 prop. 1995/96:19,bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16. Isamband härmed har införts även tidigarelagda redovisnings- och betalningstidpunkter i vissa fall. Såvitt avser grunderna för vilka skattskyldiga som skall redovisa och betala vid olika tidpunkter har regleringen härefter föreslagits justerad prop. l995/96:150 och prop. 1995/96: 198.

Allmän bakgrund sou 1996:100

2.2¶Gällande författningsreglering

2.2.1¶Allmänt om författningsregleringen

De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter finns i uppbördslagen 1953:272, UBL samt i lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare USAL omtryckta 1991:97 resp. 1991:98. Nämnas bör också uppbördsförordningen 1967:626, omtryckt 1992:1676, som ansluter till både UBL och USAL.

För vissa slag direkta skatter finns särskilda bestämmelser om

av uppbörd. I allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i UBL. Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Bestämmelser om uppbörd finns också i lagen 1958:295 om sjömansskatt.

I fråga indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen

om 1994:200, ML och mervärdesskatteförordningen 1994:223, MF samt lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter LPP som även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt.

Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter reglerar till skillnad från i första hand ML i princip endast upp-

—— bördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen av uppbördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna, lagen 1981:691 om socialavgifter, lagen 1944:1744 om allmänna egenavgifter och lagen 1962:381 om allmän försäkring. Uppbördsregleringen är givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när det gäller preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden hänger samman med förfarandet.

2.2.2¶Uppbördslagen 1953:272

UBL prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187 har alltsedan tillkomsten år 1953 ändrats en eller flera gånger varje år i ge-

-— nomsnitt cirka fyra gånger årligen. Ofta har dessa ändringar rört endast några enstaka paragrafer. Inte sällan har det emellertid varit fråga

systemändringar som berört ett stort antal paragrafer, som exemom pelvis när reglerna F-skattebevis infördes prop. 1991/922112.

om Det finns inte någon paragraf i UBL som inte har ändrats sedan lagen trädde i kraft.

Allmän bakgrund

UBL är central på uppbördsområdet dels genom att den reglerar

uppbörden av några av de viktigaste skatterna, såsom den statliga och kommunala inkomstskatten, dels genom att ett flertal författningar innehåller hänvisningar till bestämmelserna i UBL.

Enligt 1 § UBL skall med skatt enligt lagen förstås

kommunal inkomstskatt enligt kommunalskattelagen 1928:370, -

statlig inkomstskatt enligt lagen 1947:576 om statlig in- komstskatt,

statlig förmögenhetsskatt enligt den år 1991 upphävda lagen - 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt; jfr lagen 1991:1850

om upphävande av lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt,

statlig fastighetsskatt enligt lagen 1984: 1052 om statlig fastig- hetsskatt,

skogsvårdsavgift enligt den år 1992 upphävda lagen 1946:324 om skogsvårdsavgift,

egenavgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter, -

avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1 5 - ——— lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel,

särskild löneskatt enligt lagen 1991:687 om särskild löneskatt -

pensionskostnader,

skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen - 1990:324 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen

1979:1152,

mervärdesskatt som redovisas i självdeklaration enligt 14 kap. - 3 § mervärdesskattelagen 1994:200,

annuitet på avdikningslån enligt den år 1959 upphävda kun- görelsen 1939:432 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond, I

avgift enligt lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter, —

skatt enligt 2 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

avgift enligt 2 § lagen 1994:1920 om allmän löneavgift samt -

skatt enligt lagen 1993:537 om expansionsmedel. - I 2 § 1 mom. UBL sägs att de beteckningar som används i kommu-

nalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt, lagen om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen eller mervärdesskattelagen skall ha samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av samman-

hanget.

I det följande, 3 14 §§, innehåller lagen grundläggande regler

— om preliminär skatt, dvs. preliminär A-skatt, preliminär F-skatt och

särskild A-skatt.

Allmän bakgrund sou 1996:100

Särskilda bestämmelser ges om bl.a. i vilka fall en preliminär taxering enligt preliminär självdeklaration skall göras till ledning för

en det preliminära skatteuttaget 15 21 §§.

Beträffande debitering skatt 22 32 b §§ anges bl.a. tid-

av punkten för betalning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt, vad

skall iakttas vid debitering slutlig skatt, när kvarskatteavgift som av skall tas ut samt vad som gäller om tillkommande skatt och respiträn-

ta.

Bestämmelserna i 33 38 §§ handlar om utfärdande av skattsedel

för preliminär, slutlig och tillkommande skatt. I 33 d § anges bl.a. att det till F-skattsedel skall fogas ett s.k. F-skattebevis. Särskilda

en regler i vilka fall F-skattsedel skall återkallas 38 a 38 b

ges om en - §§.

Arbetsgivares centrala roll i uppbördssystemet regleras genom bl.a. bestämmelserna avdrag på lön 39 44 a §§.

om -

Regler jämkning preliminär skatt finns i 45 47 §§ och

om av bestämmelser i vilka fall anstånd med inbetalning av skatt kan

om medges i 48 51

—

Frågor uppbörd i första hand preliminär A-skatt regleras i 52

om av

57 §§. Huvudregeln tidpunkten för skatteinbetalning finns i — om 52 § och i 54 § 1 föreskrivs om skyldigheten att lämna

mom. uppbördsdeklaration till skattemyndigheten.

UBL innehåller vidare bestämmelser om dröjsmålsavgift och indrivning. Skatt, dröjsmâlsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning 59 §. Bestämmelser

indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordom ringar Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken

m.m. ske.

l det följande innehåller UBL bestämmelser om restitution av skatt, ö-skatteränta och restitutionsränta 68 69 §§.

I 72 § att det är RSV som leder och ansvarar för skatteför-

anges valtningens verksamhet enligt UBL och USAL, dvs. utövar den centrala tillsynen, samt att det är skattemyndigheterna som ansvarar för

verksamheten i länen.

I fråga arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt är enligt

om huvudregeln arbetsgivaren ansvarig för preliminär eller kvarstående

l Till skillnad från skattsedelskrivs termerna A-skattesedel, F-skattesedel och

termen slutskattesedel med ett "e" som fogar sammande senareleden i dessasammansatta benämningar. Som framgår i det följande anser vi att den kortare ordformen fortsättningsvis genomgående bör användas, se vidare avsnitt 22.2.

Allmän bakgrund

skatt, som ett skatteavdrag skulle ha avsett, om han utan skälig anledning underlåtit att göra avdrag för skatten 75 §.

UBL:s straffbestämmelser hänför sig till frågor om att lämna oriktiga uppgifter, att åsidosätta skyldigheten att verkställa skatteavdrag och att åsidosätta skyldigheten att betala in skatt som innehållits för annan 79 81 §§. Vid sidan av straffbestämmelserna finns regler

innebär att Skattemyndigheten vid vite kan förelägga skattskyldiga som och arbetsgivare att fullgöra vissa skyldigheter enligt lagen 83 §.

Enligt 84 § skall Skattemyndigheten ompröva ett beslut enligt lagen i en fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Särskilda regler finns om s.k. efterprövning vid bl.a. rättelse felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

av 91 94 §§.

I fråga om överklagande av beslut enligt UBL får skattemyndighetens beslut överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, en arbetsgivare och RSV utom i vissa särskilt angivna fall 96 §.

UBL avslutas med ett bemyndigande för regeringen att meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagen 106 §.

2.2.3¶Uppbördsförordningen 1967:626

Genom uppbördsförordningen 1967:626, UBF, omtryckt 1992: 1676, har regeringen meddelat föreskrifter om uppbörd som kompletterar UBL:s bestämmelser. Enligt 1 § UBF gäller vad som i förordningen föreskrivs om skatt i allt väsentligt också arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt USAL.

I förordningen ges bl.a. formföreskrifter avseende vad skattemyndigheterna skall iaktta i förhållande till den skattskyldige. Dessutom regleras skattemyndigheternas och RSV:s uppgiftslämnande i särskilt angivna fall.

I fråga skattsedlar regleras bl.a. vilka uppgifter som skall fram-

av en skattsedel samt när och hur skattsedlar skall tillställas de skattskyldiga ll 16 §§.

Bestämmelserna i UBF om skatteavdrag innehåller anvisningar om hur handläggningen hos skattemyndigheterna skall till 18 21

och 23 26 §§. Såväl bestämmelserna om skatteavdrag som före-

skrifterna om anstånd med inbetalning av skatt och indrivning rör förhållandet mellan skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Detsamma gäller i vissa hänseenden UBF:s bestämmelser om restitution skatt och föreskrifterna om kontroll av arbetsgivares skattere-

av dovisning.

Allmän bakgrund

I förordningen regleras vidare formerna för kommunikationen mellan Skattemyndigheten och den skattskyldige 60 §.

Enligt 67 § får RSV meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av UBL och USAL.

2.2.4¶Lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från

arbetsgivare

USAL prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369 innehåller bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter. De materiella bestämmelserna om socialavgifter finns i sistnämnda lag. I denna anges bl.a. att socialavgifterna skall användas för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Det finns ett nära tekniskt samband mellan socialavgifterna och skatterna genom att uppbörden av socialavgifterna sedan år 1985 är samordnad med skatteuppbörden och handhas av skatteförvaltningen.

De centrala bestämmelserna i USAL reglerar frågor om bl.a. redovisning och betalning av månadsavgift 4 14 §§. Termen

månadsavgift avser de arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare är skyldig att varje månad lämna redovisning för. Redovisningen skall avse även utgiven lön. I fråga om redovisningen skall bestämmelserna i UBL om uppbördsdeklaration tillämpas.

Enligt 10 § USAL skall Skattemyndigheten besluta om månadsavgift för varje månad med ledning av arbetsgivarens uppbördsdeklaration och övriga tillgängliga handlingar. I 12 § ges föreskrifter om tidpunkten för betalning månadsavgiften och om avräkningsordning

av om en arbetsgivare har betalat in ett lägre belopp än som enligt uppbördsdeklarationen eller särskilt beslut skall betalas som arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och innehållen skatt.

Särskilda regler ges om ställföreträdares betalningsskyldighet vid underlåtelse att betala arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av lagen 15 18 §§.

Vidare finns enligt 22 a § möjlighet för uppdragstagare och uppdragsgivare att hos Skattemyndigheten gemensamt begära förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter.

Enligt 22 d § kan Skattemyndigheten, om det finns särskilda omständigheter, efterge skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Av bestämmelserna om restitution 23 25 §§ följer att skatte-

myndigheten skall återbetala för mycket inbetalda arbetsgivaravgifter jämte restitutionsränta.

sou 1996:100 Allmän bakgrund

Skattemyndigheterna har ansvaret för övervakning av att arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter 26 §. För kontroll av att en arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldighet får RSV eller en skattemyndighet besluta om revision hos arbetsgivare.

USAL innehåller vidare bestämmelser om dröjsmålsavgift och indrivning. Dröjsmålsavgift tas ut med tillämpning av UBL:s bestämmelser. Arbetsgivaravgifter, ränta och dröjsmålsavgift som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

I väsentliga delar gäller USAL:s bestämmelser också redaravgift, dvs. de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas. Redaravgift skall redovisas och betalas iden ordning som gäller för sjömansskatt enligt lagen 1958:295 om sjömansskatt.

I fråga om sanktioner innehåller USAL bestämmelser om avgiftstillägg 38 49 §§.

Enligt 50 § skall Skattemyndigheten ompröva ett beslut enligt lagen i en fråga som kan ha betydelse för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, avgiftstillägg, ränta eller avgift, om arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Särskilda regler finns om s.k. efterprövning vid bl.a. rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

USAL avslutas med bestämmelser om överklagande 68 78 §§.

——

2.2.5¶Mervärdesskattelagen 1994:200

ML prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/942170 trädde i kraft den l juli 1994. Den är ett resultat av en tekniska översyn

gjordes den tidigare lagen 1968:430 om mervärdeskatt. Sesom av dan ML trätt i kraft har ett antal ändringar gjorts varav de flesta är en följd medlemsskapet i EU. I ML finns en första avdelning med

av materiella regler och en andra avdelning med regler om fakturering, redovisning och förfarande.

Den andra avdelningen i ML omfattar 12 kapitel. I 11 kap. finns bestämmelser om skyldigheten att utfärda faktura och vilka uppgifter en faktura skall innehålla.

Vilken myndighet som är behörig att besluta i olika situationer regleras i 12 kap.

I 13 kap. finns bestämmelser om skyldigheten att redovisa utgående och ingående mervärdesskatt. Där regleras under vilken redovisningsperiod skatt skall redovisas i olika situationer samt hur avdragen skatt

Allmän bakgrund sou 1996:100

i vissa fall skall jämkas. I kapitlet finns även regler om att periodisk sammanställning skall lämnas när EG-handel förekommit.

Regler registrering samt om deklaration för mervärdesskatt finns

om i 14 kap. Där finns också bestämmelser om vilka redovisningsperioder det finns, när deklaration skall lämnas, anstånd med lämnande av deklaration samt ställföreträdares skyldigheter. Kapitlet innehåller vidare bestämmelser för vilka perioder och periodisk sammanställ-

om när en ning över EG-handel skall lämnas.

Bestämmelser om beskattningsbeslut finns i 15 kap. Beskattningsbeslut omfattar bl.a. beslut om omprövning, skatteberäkning samt inbetalning och återbetalning av mervärdesskatt. Här finns därför även regler om skönsbeskattning och efterbeskattning.

Bestämmelser om betalning av skatt och om återbetalning av skatt till skattskyldiga finns i 16 kap. Där finns även bestämmelser om anstånd med betalning skatt samt om dröjsmålsavgift, respitränta,

av anståndsränta, restitutionsränta och indrivning av skatt.

I 17 kap., som handlar om skattekontroll, finns bestämmelser om skyldighet att lämna uppgift för kontroll av deklaration och om skatterevision.

I vilka fall skattetillägg skall tas ut och hur stort det skall vara regleras i 18 kap.

Härefter finns i 19 kap. regler om återbetalning av skatt till dem

nämns i 10 kap och inte är skattskyldiga, dvs. utländska som som företagare, hjälporganisationer, utländska beskickningar och sådana

har âterbetalningsrätt grund att de har viss omsättning som som av är undantagen från mervärdesskatteplikt. Kapitlet innehåller regler om ansökan, omprövning, registrering och straff.

Bestämmelser om överklagande finns i 20 kap. Här innefattas regler

såväl överklagandetider som vem som skall pröva ett överklaom gande. Vissa beslut Skattemyndigheten får överklagas hos länsrätten

den skattskyldige eller Riksskatteverket. Det gäller beskattningsav av beslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller återbetalningsrätten, beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut, beslut rörande återbetalningsrätt för en nystartad verksamhet, beslut om registrering, beslut om skattskyldighet och beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt. Andra beslut enligt ML får överklagas hos RSV som då är sista instans. Förelägganden vid vite och beslut om skatterevision enligt ML får inte överklagas.

I 21 kap. finns bestämmelser om förhandsbesked. Skatterättsnämnden kan på ansökan meddela förhandsbesked i frågor som avser den sökandes skattskyldighet.

100 Allmän bakgrund sou 1996:

I 22 kap. rubriceras "Övriga bestämmelser regleras bl.a.

som RSV:s ledande roll för skatteförvaltingens verksamhet, öresutjämning, dödsbos att utländska företagare skall företrädas av en

ansvar, representant, är behörig att lämna uppgift, viten och ned-

vem som sättning av mervärdesskatt.

2.2.6¶Mervärdesskatteförordningen 1994:223

Regeringen har MF meddelat föreskrifter som kompletterar

genom ML:s bestämmelser. MF trädde i kraft den l juli 1994 och ersatte förordningen 1968:431 om mervärdeskatt.

I MF preciseras vad vid tillämpningen av reglerna i ML skall

som

EG:s mervärdesskatteområde 1 a §. I förordningen anges anses vara också att RSV skall fastställa formulär till blanketter och andra handlingar behövs för hanteringen mervärdesskatt. MF inne-

som av håller vidare anvisningar för skattemyndigheternas handläggning av mervärdesskatteärenden. Här finns bestämmelser om skattekontroll och indrivning 7 12 §§ kommunikation mellan skattemydig-

- samt om heten och den skattskyldige eller annan myndighet 15 18 §§.

———

MF RSV Generaltullstyrelsen rätt att meddela ytterligare

ger resp. föreskrifter behövs för verkställigheten bestämmelserna i ML

som av 19 20 §§.

2.2.7¶Övriga författningar

Lagen 1991:586 särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Tidigare beskattades den bosatt utomlands och hade tillfälliga

som var arbetsinkomster i Sverige efter i stort sett samma principer som gäller för den bosatt i Sverige. I uppbördshänseende innebar det

som var bl.a. att arbetsgivaren innehöll preliminär skatt.

Genom lagen särskild inkomstskatt för utomlands bosatta prop.

om 1990/912107, bet. 1990/9l:SkU34, rskr. 1990/912312 har införts en statlig definitiv källskatt avseende sådana inkomster i syfte att dels underlätta för den skattskyldige, dels göra skattemyndigheternas arbete enklare.

Den särskilda inkomstskatten skall betalas av den som skall göra skatteavdrag, dvs. utbetalaren 3 och 9 §§. Den skattskyldige svarar emellertid själv för betalningen den som skall göra skatteavdrag

om är bosatt i utlandet.

Allmän bakgrund

Särskild inkomstskatt, som innehållits genom skatteavdrag, skall redovisas och betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes. Om inbetalningen och uppgifter i samband därmed, om anstånd med betalningen samt om skyldighet att avge uppbördsdeklaration och påföljder av att skyldigheten underlåts gäller i princip UBL:s regler i tillämpliga delar 15 §. Skatt, som skall betalas av den skattskyldige själv, skall redovisas och betalas senast den 10 i månaden efter den månad då inkomsten uppbars. I januari gäller den 15 som betalningsdag i nämnda fall.

Lagen innehåller vidare bestämmelser bl.a. om kontrolluppgift, skönstaxering avseende de fall då den som är skyldig att lämna

uppbördsdeklaration har underlåtit att fullgöra sin skyldighet enligt lagen och om återbetalning av skatt. Såvitt avser anstånd med betalning av skatt, indrivning, m.m. hänvisas till UBL:s regler.

2.3¶Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt nuvarande ordning

2.3. 1 Allmänt

En grundläggande princip i uppbördslagstiftningen är att skattskyldig skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande ingående mervärdesskatt. Lagstiftningen syftar till att det i normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar eller påföras stora kvarstående skatter.

Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag ersättning för arbete A-skatt eller enligt särskild debitering F-skatt och särskild A-skatt. Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsinbetalningar.

I det följande beskrivs den s.k. skattecykeln. Det är benämningen på den tidsperiod som omfattar tiden från år 1 då den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret bestäms utifrån folkbokföringen t.o.m. år 4 då eventuell kvarstående skatt skall betalas.

Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari året efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma ett inkomstår.

som Ett inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret. Begreppet uppbördsår används så gott som uteslutande i samband med frågor om uppbörd av skatt och avgifter. Uppbördsmånad är

sou 1996:100 Allmän bakgrund

varje månad under uppbördsåret och detsamma redovisnings- och som inbetalningsmånad.

Skattecykeln

September Oktober AR l0 Folkbokföring. November December

Preliminära F-skattsedlar och beä sked om särskild A-skatt sänds ut Januari Februari Mars April AR 2 Arbetsgivare betalar innehällen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter

Augusti September Mervärdesskatt betalas in Oktober November December Preliminär F-skatt och särskild A-skatt betalas

Januari Februari Kontrolluppgifter lämnas Mars April Maj Självdeklaration lämnas Juni ÅR 3 Juli Augusti September

Slutskattsedlarsänds ut

Oktober Overskjutande skatt betalas ut November December

Januari Februari AR 47 Kvarstående skatt betalas in Mars April

Allmän bakgrund sou 1996:100

2.3 .2 Skattsedlar

Det finns tre olika typer av skattsedlar, preliminärskattsedel, slutskattsedel och skattsedel för tillkommande skatt.

Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för innehavaren skall betalas in.

För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra skatteavdrag på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig att göra skatteavdrag för en person som endast har en Fskattsedel.

Med ersättning för arbete" likställs bl.a. pension och sjukpenning på grund av anställning.

För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas in av arbetstagaren själv.

Fysiska personer kan ha F-skattsedel och A-skattsedel samtidigt. Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar för-

värvsinkomst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska personer och dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även pensionsgrundande inkomst skall framgå skattsedeln.

Skattsedel för tillkommande skatt innehåller uppgifter om den tillkommande skattens storlek m.m. Genomgången i det följande beskriver översiktligt skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter.

2.3.3 Fysiska personer med A-skatt

A -skatt

Det finns drygt 6 miljoner personer med A-skatt i Sverige.

För person med A-skatt skall A-skattsedel utfärdas. Till skattse-

en deln skall fogas ett skattekort. Skattsedeln skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari inkomståret.

Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan även vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte vill ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare.

Det år arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning för arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje månad, senast den 10 i januari senast den 15 i månaden efter det att lönen betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att

sou 1996:100 Allmän bakgrund

redovisa till Skattemyndigheten även om han saknar möjlighet att betala.

Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A-skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med fyllnadsinbetalning är att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt. Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter inkomståret.

Särskild A-skatt

Den som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt genom skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till den vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den skattskyldige får ett besked om skattens storlek tillsammans med A-skattsedeln senast den 18 januari under inkomståret. Separata inbetalningskort utfärdas.

Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.

Särskild A-skatt kan bli aktuell för

personer som har haft F-skattsedel men fått den återkallad,

personer som bedriver näringsverksamhet men som inte vill ha

- F-skatt, personer som skall betala förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt eller som har inkomster som skatteavdrag inte görs på, t.ex. inkomst av tjänst från utländsk arbetsgivare, samt delägare i handelsbolag vad gäller inkomsten från handels- bolaget.

Kvarstående skatt

Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedel på slutlig skatt. Till slutskattsedeln fogas inbetalningskort.

Normalt sett år det arbetsgivaren som under perioden januari

—— mars året efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt och som betalar in beloppet. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på att han betalat hela skattebeloppet.

Allmän bakgrund sou 1996:100

Arbetstagaren kan också ha fått ett beslut från Skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med ett lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen eller ett beslut om förbehâllsbelopp. Beslut om förbehâllsbelopp innebär att skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av lönen för sina nödvändiga levnadskostnader.

Inbetalning skall göras senast den 10 april året efter taxeringsåret. Kvarstående skatt under 25 kronor tas inte ut.

2.3.4 Fysiska personer med F-skatt

Skattsedel preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller kan antas komma att bedriva nåringsverksarnhet. Fskattsedel utfärdas efter ansökan Skattemyndigheten kan inte tilldela

— någon F-skattsedel mot dennes vilja. Till skattsedeln fogas också ett F-skattebevis.

F-skattsedeln skall sändas ut senast den 18 januari under inkomståret. Separata inbetalningskort utfärdas. I de fall debiteringen görs se-

under året, skall F-skattsedeln sändas ut så snart det kan ske. nare

Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter ersättningen för arbetet. Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Handelsbolag kan tilldelas F-skattsedel utan att debiteras någon skatt. Bolagets inkomster beskattas hos delägarna.

Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande år arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till Skattemyndigheten. I dessa fall kan Skattemyndigheten besluta att utfärda även en A-skattsedel.

Den skattskyldige kan visa att han har F-skatt t.ex.

genom att visa F-skattsedeln/F-skattebeviset för uppdrags-

givaren

genom att ange på en anbudshandling, faktura eller liknande att

han har F-skattsedel

att i ett avtal parterna undertecknat att han har

- genom ange som

F-skattsedel

F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.

En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt älv, senast den lO april året efter taxeringståret.

Allmän bakgrund

2.3.5 Fysiska personer med F-skatt i kombination med A-

skatt

Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A-skattsedel.

A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsinkomster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag, samtidigt som att de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att parallellt med anställningen driva ett företag.

Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte resp. skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter beror vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag.

F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset att innehavaren även har en A-skattsedel.

3.6 Juridiska personer

Juridiska personer skall ha antingen F- eller A-skatt eftersom ersättning för arbete som betalas ut till juridiska personer alltid hänförs till ett inkomstslag inkomst av näringsverksamhet.

F-skatt

Juridiska personer har normalt F-skatt. Vad gäller tilldelning av skatteform, inbetalning m.m. gäller i stort samma villkor som för fysiska personer. Särskilda villkor gäller dock för handelsbolag.

A-skatt

Juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras särskild Askatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har detta betydelse enbart för den preliminära skatten.

A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när F-skattsedeln återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte vill ha F-skatt.

Allmän bakgrund

Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag. Avdraget för juridiska personer är alltid 30 procent. För den del av skatten inte täcks genom skatteavdrag får särskild A-skatt debi-

som teras.

2.3.7 Tillkommande skatt

Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas grund av eftertaxering eller enligt beslut debitering sedan påföringen av slutlig

om skatt har avslutats.

Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som Skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den 10 maj året efter

taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till honom senast tre månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande skatt under 25 kronor tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas.

2.3.8¶Arbetsgivare

Uppbörden arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordna-

av des fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits

arbetsgivare prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. av 1983/84:369. Syftet att uppnå säkrare avgiftsberäkning och en

var en effektivare och snabbare uppbörd.

Samordningen gäller framför allt formerna för arbetsgivarnas redovisning till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna och handläggningen inom myndigheterna.

Arbetsgivarna spelar betydelsefull roll i uppbörden av källskatt

en och arbetsgivaravgifter.

År 295 000 arbetsgivare företag, myndigheter m.fl.

1996 fanns ca i skattemyndighetens arbetsgivarregister. Dessa verkställer skatteavdrag vid utbetalningar av löner, pensioner m.m.

Drygt 90 procent den preliminära A-skatt som erläggs, betalas

skatteavdrag verkställs arbetsgivare. För inkomståret genom som av 1994 inbetalades 311 miljarder kronor i preliminär A-skatt här

ca ingår inte debiterad A-skatt eller preliminär skatt på ränta och utdelning. Av denna summa betalades ca 285 miljarder kronor genom avdrag på lön, pension För inkomståret 1995 utgjorde motsva-

m.m. rande skatteavdrag ca 313 miljarder kronor.

Allmän bakgrund

Arbetsgivare betalar vidare arbetsgivaravgifter för närvarande 33,06 procent inkl. den allmänna löneavgiften 1,5 procent summan av löner och skattepliktiga förmåner. För utgiftsåret 1994 utgjorde storleken av dessa arbetsgivaravgifter ca 177 miljarder kronor. I denna summa ingår inte de avgifter som betalades av statliga myndigheter i form av lönekostnadspåslag. Det kan nämnas att avgiftsuttaget för utgiftsåret 1995 var ca 32,86 procent. För utgiftsåret 1995 betalades ca 205 miljarder kronor i arbetsgivaravgifter. En förklaring till den stora ökningen jämfört med år 1994 är att sådana avgifter fr.0.m. den 1 juli 1995 betalas även av statliga myndigheter.

Betydande belopp i källskatt och arbetsgivaravgifter betalas alltså genom arbetsgivares försorg, för år 1994 ca 462 miljarder kronor och för år 1995 ca 518 miljarder kronor. Som en jämförelse kan nämnas att uppbörden av mervärdesskatt för år 1995 uppgick netto till ca 103 miljarder kronor, exkl. s.k. tullmervärdesskatt.

Ytterligare uppgifter om betalningar av skatter och avgifter finns i bilaga

Skyldighet att göra skatteavdrag

Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in. Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller F-skatt.

Det är arbetsgivaren uppdragsgivaren varje månad verkställer

som skatteavdrag för A-skatt från den lön som utbetalas. I samband med detta beräknas också de arbetsgivaravgifter som belöper på lönebeloppet samt förmåner.

Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens uppdragstagarens skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras eller inte ersättning för arbete.

En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F-skattsedel. Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst.

En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört arbete till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller sidoinkomst.

Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är

3 16-0851

Allmän bakgrund sou 1996:100

uppbyggd efter olika kommunala skattesatser. För närvarande finns skattetabell 26 35 motsvarande skattesatser 26 35 kronor. Är

- utbetalningen sidoinkomst görs skatteavdrag med 30 procent. Vid utbetalning ersättning för arbete som görs till en juridisk person

av med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 procent av ersättningen.

Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kronor under inkomståret.

Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregel göras av den som år skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av arbete för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid utbetalning till juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som pågår kortare tid än en vecka. Kvarskattebeloppet framgår av skatteinbetalningskort m.m. Avdrag görs under tiden januari mars året efter taxeringsåret och avdraget skall i

princip vara lika stort vid varje avdragstillfälle.

Arbetstagaren kan betala sin kvarstående skatt själv. Arbetsgivaren skall inte göra avdrag för kvarstående skatt om arbetstagaren visar kvitto på att hela den kvarstående skatten är betald eller intyg från Skattemyndigheten att avdrag för kvarstående skatt inte skall göras.

Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt även räntor och utdelningar. Värdepapperscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är skyldiga att göra skatteavdrag från avkastning av kapital tillfaller fysisk person som är bosatt i Sverige eller svenskt

som dödsbo. Avdrag skall göras oavsett vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har. Skatteavdrag skall göras med 30 procent och avdragen skatt skall redovisas i uppbördsdeklaration och på kontrolluppgiften.

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter skall betalas mottagaren är en fysisk person

om med A-skattsedel. Är utbetalningen juridisk

mottagaren av en person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt 65 år före årets början betalas i stället särskild löneskatt. Arbetsgivaravgifter

en beräknas på summan av lön, annan ersättning och förmåner om värdet tillsammans uppgår till 1 000 kronor för mottagaren under året.

Allmän bakgrund

Arbetsgivaravgifterna uppgår till 33,06 procent och den särskilda löneskatten till 21,39 procent.

Redovisning och inbetalning

Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter görs en handling benämnd uppbördsdeklaration, som är både deklaration och inbetalningskort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till uppbördsdeklarationen lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att redovisa som innebär nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av kostnader för utbildningsvikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter grund av konventioner med USA och Kanada.

Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje månad, direkt efter det att föregående "uppbördsperiod" är avslutad. Genom att uppbördsdeklarationerna/inbetalningskorten sänds ut en gång per månad kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell registrering av uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och betalningen hör. Anledningen till att handlingarna skickas först efter föregående redovisnings- och inbetalningsdag passerats är risken för förväxling om flera uppbördsdeklarationer finns tillgängliga för arbetsgivaren samtidigt. Den lagstiftning om bl.a. dröjsmålsavgift som infördes fr.o.m. år 1993 förutsätter att varje betalning med säkerhet kan knytas till sin förfallodag.

Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen gjordes.

Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs särskild blankett senast den 10 april året efter taxeringsåret. Blanketten omfattar en uppbördsdeklaration, en specifikation och ett inbetalningskort.

Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall redovisas i en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes.

Förutom de olika redovisnings- och inbetalningstillfällen som nämnts tidigare skall en arbetsgivare redovisa mervärdesskatt och eventuella punktskatter. Det är inte ovanligt att ett företag har mer än 30 olika inbetalningar under året för skatter och avgifter. Inbetalningarna görs till flera olika postgirokonton och beträffande varje skatt och avgift görs avstämningar separat med eventuella betalningspåminnelser m.m. för resp. skatt och avgift för sig.

Allmän bakgrund sou 1996:100

2.3.9¶Skattemyndighetens funktion i uppbördsförfarandet

Allmänt

Från och med år 1991 är skatteförvaltningen organiserad på ett nytt sätt. De dåvarande länsskattemyndigheterna och lokala skattemyndigheterna i länen fördes samman till en skattemyndighet. Skattemyndigheten delas in i enheter och lokala kontor. Det praktiska arbetet med uppbörd av skatt och arbetsgivaravgifter sköts huvudsakligen av de lokala skattekontoren samt länsskattekontoret.

Debiterade skatter

F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje månad i januari den 15. Kvarstående skatt förfaller till betalning den 10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till betalning den månad som Skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den 10 maj året efter taxeringsåret.

Vid Skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från postgirosystemet löpande. En del inbetalningar kompletteringsregistreras, inbetalningar som saknar tillräcklig identifikation och därför finns i balansregistret utreds och krediteras resp. skattskyldig, förfrågningar med anledning av oklara inbetalningshandlingar görs m.m.

Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall betalning saknas eller är otillräcklig.

Betalningspâminnelserna tas fram med hjälp av ADB. RSV tar fram underlaget på magnetband. Därefter framställs och distribueras betalningspåminnelserna. I en betalningspåminnelse anges en sista inbetalningsdag. l påminnelsen anges en dröj som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjsmålsavgiften gäller under förutsättning att betalning görs inom den i betalningspåminnelsen angivna tiden.

Betalningspåminnelserna leder till frågor och erinringar till skattemyndigheterna, oftast per telefon betalning kan t.ex. ha gjorts

vid en tidpunkt då betalningspåminnelsen och inbetalningen har gått om varandra, felaktigt inbetalningskort kan ha använts osv. Dessa erinringar utreds av skattemyndigheten och ibland får skattemyndigheten göra s.k. utredningsmarkering för att förhindra att skulden

en överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning innan utredningen är avslutad.

Allmän bakgrund

Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspåminnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning restföring. I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar och omdebiteringar som gör att de belopp som restförts

ett eller annat sätt skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten efter restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar mellan skatteregister CSR och kronofogdemyndighetens register REX. Det förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld återfinns först efter restföringstidpunkten.

Den skattskyldige har möjlighet att hos skattemyndigheten ansöka om jämkning, anstånd med betalning, befrielse från avgift eller ränta m.m., ärenden som också räknas till uppbördsarbetet.

Arbetsgivares redovisning och betalning

När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister, uppbördsdeklarationer och upplysningsmaterial m.m. från skattemyndigheten.

När redovisningen kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen resulterar i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat skall han amnanas att lämna deklaration resp. påminnas att betala. Vad som nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för debiterade skatter gäller även arbetsgivarområdet. Belopp som efter avstämning och kontroll alltjämt är obetalda skall restföras.

Arbetsgivaren kan begära olika beslut från skattemyndigheten. Det kan gälla rätten att betala ut traktamentsersättning utan att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller att göra kostnadsavdrag. Arbetsgivaren kan också begära besked om skyldigheten att göra skatteavdrag eller ett förhandsbesked om skyldigheten att betala socialavgifter, ansöka om anständ eller befrielse från avgift eller ränta m.m.

I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrolluppgifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av mot de under året lämnade uppbördsdeklarationerna. Avstämningen görs maskinellt

Allmän bakgrund sou 1996:100

och ger upphov till vissa signaler som är det främsta underlaget till årskontrollen av arbetsgivarnas uppbördsredovisning.

Mervärdesskatt

Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en mervärdesskattepliktig verksamhet påbörjas. Den skattskyldige lämnar in en skatte- och avgiftsanmälan varefter Skattemyndigheten bedömer och beslutar och i så fall från vilket datum registrering skall ske.

Redovisningsperioden omfattar en kalendermånad. Företag vars beskattningsunderlag är högst tio miljoner kronor skall redovisa och betala mervärdesskatt senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag med beskattningsunderlag överstigande tio miljoner kronor skall redovisa och betala mervärdesskatten senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Från och med den 1juli 1996 höjs denna gräns avseende beskattningsunderlagens storlek till 40 miljoner kronor, se prop. 1995/962198.

Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är registrerad. Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs av ett inbetalningskort.

Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt

påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in en någon redovisning fastställs skatten efter skön.

Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län. Avstämning mellan gjorda in- utbetalningar och redovisad mer-

resp. värdesskatt görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot.

Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för att få fram de inte betalat deklarerat belopp eller betalat för

som sent. För dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas kravet över till kronofogdemyndigheten för indrivning.

En utbetalning överskjutande ingående mervärdesskatt eller

kan avse ett för stort inbetalt belopp. Alla utbetalningar görs av säkerhetsskäl i minst två steg och två operatörer. Om det belopp som skall beta-

av las ut uppgår till 100 000 kronor eller mer tillämpas dessutom en särskild godkännanderutin. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalningsservice postgiro. Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning före återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas innan en utbetalning görs. Möjlighet finns även att

sou 1996:100 Allmän bakgrund

göra manuella utbetalningar via skattemyndighetens administrativa enhet.

Till uppbörden av mervärdesskatt hör också registrering till

av Skattemyndigheten inkomna deklarationer. Registrering uppgifterna

av i s.k. negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker

normalt manuellt på skattemyndigheten. Övriga deklarationer

avläses optiskt och registreras maskinellt. Vidare ingår i uppbördshanteringen beslut av olika slag såsom anståndsbeslut, befrielsebeslut från påförda avgifter samt skönsmässiga och andra beskattningsbeslut.

Oidentifierade inbetalningar bokförs i balansregistret. Skattemyndigheten undersöker vad dessa inbetalningar och omför betal-

avser ningarna till rätt registrering och period. Omföring sker också i de fall

inbetalningar tillgodoförts fel skattskyldig, fel period eller fel debet-

post.

2.4 Räntor och avgifter

Nya regler om räntor och avgifter gäller fr.o.m. år 1993 prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269.

2.4.1¶Översikt

Räntor och avgifter i UBL

anståndsränta 49 § 4 mom., 75 b §

respitränta 32 §

restitutionsränta 69 § 2 mom.

ö-skatteränta 69 § 1 mom.

kvarskatteavgift

- 27 § 3 mom.

dröjsmålsavgift 58 §

Räntor och avgifter i USAL

anståndsränta 13 §

respitränta 14 §

restitutionsränta 24 §

dröjsmålsavgift 28 §

Allmän bakgrund sou 1996:100

Räntor och avgifter i ML

anståndsränta 16 kap. 13 §

respitränta 16 kap. 12 §

restitutionsränta 16 kap. 15 §

dröjsmålsavgift 16 kap. 7 §

2.4.2 Anståndsränta

UBL och USAL

Den fått anstånd med betalning av skatt, arbetsgivaravgifter,

som kvarskatteavgift eller ränta skall betala anståndsränta när anståndet upphör i de fall det återstår ett belopp att betala. Det gäller anstånd

medgetts på grund av ansökan om omprövning eller överklagande som av beslut.

Anståndsränta beräknas på det belopp som återstår att betala på grund omprövningsbeslut eller dom. Räntan beräknas fr.0.m. den

av dag då beloppet skulle ha betalats om inte anstånd medgetts, t.o.m. den dag då anståndstiden går ut eller t.o.m. den dag beloppet betalades.

Räntesatsen för anståndsränta är 75 procent av den statslåneränta

gällde vid utgången november månad närmast föregående kasom av lenderår. Anståndsränta tas ut endast om den uppgår till minst 50 kronor.

Om det finns synnerliga skäl får Skattemyndigheten befria helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta.

Den fått anstånd med att betala mervärdesskatt på grund av en

som begäran omprövning eller överklagande eller grund av att det

kan antas att skatten kommer att sättas ned skall betala annars anståndsränta. Räntan beräknas den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 49 § 4 mom. UBL.

Om det finns synnerliga skäl får Skattemyndigheten befria den skattskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala anståndsränta 16 kap. 14 § ML.

Allmän bakgrund

2.4. 3 Respitränta

UBL

Respitränta skall betalas på tillkommande skatt. När räntan räknas ut skall inte skattetillägg, förseningsavgift, kvarskatteavgift eller respitränta räknas med i underlaget.

Respitråntan på tillkommande skatt räknas fr.0.m. den 11 april året efter taxeringsåret t.0.m. den dag skatten förfaller till betalning. Respitränta tas emellertid ut fr.0.m. september under taxeringsåret om hela den kvarstående skatten betalats senast den 18 september samma år. Anledningen till att räntan börjar räknas först den 11 april är att kvarskatteavgiften utgör en räntekompensation för tiden fram t.o.1n. den 10 april.

På ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt som återbetalats enligt

UBL och ingår i tillkommande skatt skall räntan tas ut 68 § 2 mom. från utgången av den månad då beloppet utbetalats.

USAL

Respitränta skall också betalas arbetsgivare som påförts ytterligare

av avgifter utöver redovisade belopp. I underlaget för beräkning av respiträntan skall avgiftstillägg inte räkas med. Om avgiftsbeloppet har beräknats enligt skönsmässiga grunder skall respitränta inte påföras. I stället skall dröjsmålsavgift tas ut.

När respitränta skall beräknas på arbetsgivaravgifter, beräknas räntan från den dag då avgiftsbeloppet rätteligen skulle ha betalats, t.0.m. den dag beloppet enligt beslutet förfaller till betalning. Ränta

avgiftsbelopp motsvarar tidigare återbetalat belopp skall

som emellertid beräknas från utgången den månad då beloppet återbe-

av talades.

Respiträntan är liksom anståndsräntan 75 procent av den statslåneränta gällde vid utgången november månad närmast före-

som av gående kalenderår. Ränta understigande 50 kronor påförs inte.

Om det finns synnerliga skäl får Skattemyndigheten befria den skattskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta.

Respitränta skall tas ut på skatt som fastställts annat sätt än genom deklaration. Med skatt likställs belopp som återbetalats till den

Allmän bakgrund

skattskyldige men som på grund av ett senare beslut skall betalas tillbaka till skattemyndigheten. Respitränta tas inte ut om skatten bestämts skönsmässigt i avsaknad av deklaration eller om återföring av skatt skett på grund av en fastighetsägares konkurs.

Ränta beräknas från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 16 kap. 1 § ML t.0.m. den dag skatten skall betalas enligt skattemyndighetens beslut. Ränta skatt som motsvarar ett tidigare återbetalat skattebelopp skall emellertid beräknas från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 32 § UBL.

Om det finns synnerliga skäl får Skattemyndigheten befria den skattskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta.

2.4.4 Restitutionsränta

UBL

Restitutionsränta skall betalas till den som fått nedsättning av eller befrielse från slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt. Räntan beräknas skatt, avgift eller ränta som har betalats in för mycket. Ränta skall också betalas till den som får tillbaka ytterligare överskjutande belopp och till den som efter omprövning eller överklagande har funnits inte vara ansvarig för avdragen skatt för arbetstagare.

Räntan beräknas på preliminär skatt som betalats senast under taxeringsåret och annan gottskriven skatt från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad då det betalats. Om slutlig skatt har debiterats senast vid utgången av augusti under taxeringsåret beräknas emellertid ränta från denna tidpunkt.

Även för restitutionsränta är räntesatsen 75 den

procent av statslåneränta som gällde vid utgången av november månad närmast föregående kalenderår.

Ränta under 50 kronor betalas inte ut.

USAL

Restitutionsränta betalas på avgiftsbelopp, avgiftstillägg, ränta och dröjsmålsavgift som en arbetsgivare har rätt att tillbaka.

Räntan beräknas från utgången av den månad då beloppet betalades in t.0.m. utgången av den månad då beloppet betalas tillbaka.

Allmän bakgrund

Restitutionsränta skall betalas på skatt, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift återbetalas. Här avses återbetalning av dels över-

som skjutande ingående skatt för en viss redovisningsperiod om den ingående skatten inte redan har kvittats, dels vad en skattskyldig betalat utöver den skatt som beslutats.

Räntan beräknas från utgången av den första månaden efter den då deklarationen för den redovisningsperiod som skatten avser skall läm-

enligt 14 kap. 12 eller 13 § ML. Om deklarationen lämnats senare nas eller betalning gjorts efter den tidpunkt som anges 16 kap. 1 § ML, beräknas ränta från utgången av den första månaden efter den då deklarationen lämnats eller betalning gjorts. Räntan beräknas t.o.1n. den månad då beloppet återbetalas.

Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 69 § 2 mom. UBL. Skattemyndigheten får enligt 22 kap. 9 § ML medge den skattskyl-

dige nedsättning av eller befrielse från mervärdesskatt om det finns synnerliga skäl. För skatt som återbetalas efter ett sådant beslut betalas inte restitutionsränta.

2.4.5¶Ö-skatteränta

Om preliminär skatt i den preliminära skatten inräknas inte preliminär skatt betalats efter den 3 maj året efter inkomståret och annan

som skatt som-skall tillgodoräknas vid debitering av slutlig skatt överstiger den slutliga skatten beräknas ö-skatteränta på det överskjutande beloppet. I den slutliga skatten räknas inte skattetillägg eller förseningsavgift in.

Räntan räntetiden under taxeringsâret.

avser

För ö-skatteränta gäller flera olika räntesatser. Även när det gäller ö-skatteränta är 75 procent av statslåneräntan utgångspunkt. Eftersom räntetiden i de fall då överskjutande skatt återbetalas under december

avse en tid om tio månader, beräknas ö-skatteräntan enligt fölanses jande:

Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti under

taxeringsâret räknas ränta efter en räntesats som motsvarar 35

procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av

november under inkomståret såvitt avser överskjutande skatt som

inte överstiger 20 000 kronor och efter en räntesats motsvarande 25 procent statslåneräntan på den del av skatten som överstiger

Allmän bakgrund

20 000 kronor. Ränta beräknas inte på överskjutande belopp som inbetalas efter den 10 februari året efter inkomstiret. I övriga fall beräknas ränta efter en räntesats motsvarande 60 — procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomstâret för överskjutande skatt som inte överstiger 20 000 kronor, 45 procent av statslåneråntan den del av skatten som överstiger 20 000 kronor och 30 procent av statslåneråntan belopp som betalas in genom fyllnadsinbetalning under tiden den 10 februari 3 maj under taxeringsåret. --

Ö-skatteränta understiger 50 kronor betalas som inte ut.

2.4.6¶Kvarskatteavgift

Om den slutliga skatten är högre än den preliminära skatt som betalats senast den 10 februari taxeringsåret och övriga skatter som skall gottskrivas vid debitering av slutlig skatt skall kvarskatteavgift betalas på det överskjutande beloppet. I den slutliga skatten räknas inte skattetillägg eller förseningsavgift in. Avgiften avser en kredittid om 14 månader, nämligen från den 10 februari taxeringsåret t.0.m. den 10 april året efter taxeringsåret. Utgångspunkt för beräkningen är den statslåneränta som gällde vid utgången av november månad under inkomstâret. Flera olika räntesatser gäller enligt följande:

60 procent av statslåneråntan på belopp som inte har betalats senast den 3 maj året efter inkomstâret om den slutliga skatten debiteras senast den 31 augusti under taxeringsåret och hela den kvarstående skatten betalas senast den 18 september samma år, 125 procent av statslåneråntan belopp som inte har betalats senast den 3 maj året efter inkomstâret om den slutliga skatten debiterats efter den 31 augusti eller den kvarstående skatten betalats efter den 18 september taxeringsåret. 20 procent av statslåneråntan på fyllnadsinbetalning som görs under tiden den 10 februari 3 maj året efter inkomstiret pi — belopp som överstiger 20 000 kronor, 20 procent av statslåneråntan på fyllnadsinbetalning under tiden den 3 maj 30 juni året efter inkomstâret på belopp om högst - 20 000 kronor samt 40 procent av statslåneråntan pi den del av fyllnadsbetalningen som överstiger 20 000 kronor under förutsättning att anstånd medgetts med att lämna deklaration eller laga förfall finns samt

Allmän bakgrund

40 statslâneräntan på belopp överstigande procent av - 20 000 kronor när fyllnadsinbetalning har gjorts under tiden den 3 maj 30 juni året efter inkomståret. -

Kvarskatteavgift understigande 50 kronor tas inte ut. Möjlighet finns att medge nedsättning av sådan kvarskatteavgift som påförts med 125 procent till 90 procent om skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt beror på förhållande den skattskyldige inte som kunnat råda över. Om den slutliga skatten har debiterats senast den 31 augusti under taxeringsâret medges nedsättning från 60 procent till 45 procent statslâneräntan under förutsättning att skatten betalas av senast den 18 september samma år.

2.4.7¶Dröjsmâlsavgift

UBL och USAL

Dröjsmålsavgiften ersätter restavgiften och förseningsavgiften och gäller för de skatter och avgifter omfattas av UBL och USAL som fr.o.m. den 1 februari 1993. Har skattskyldig eller arbetsgivare gjort skatteavdrag inte en en som

betalat in skatt, arbetsgivaravgifter, avgiftstillägg, kvarskatteavgift

eller ränta inom föreskriven tid skall dröjsmålsavgift tas ut. En arbetsgivare inte har betalat skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i deklaration inom föreskriven tid skall betala dröjssom målsavgift den för sena betalningen. Om Skattemyndigheten beslutar att göra arbetsgivaren betalningsskyldig för högre skattebelopp än vad han tidigare har redovisat i ett

uppbördsdeklaration dröj smâlsavgift ut på höjningsbeloppet fr.o .m.

tas uppbördsmånaden t.o.m. den månad då betalning görs. En arbetsgivare görs betalningsskyldig för underlåtet skatteavsom drag skall också betala dröjsmålsavgift ansvarsbeloppet. Om skattemyndigheten i avsaknad deklaration bestämmer arbetsav

givaravgifterna enligt skönsmässiga grunder skall dröjsmålsavgift

också tas ut. Dröjsmålsavgiften ökar stegvis beroende på längden av betalningsdröjsmâlet. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt följande:

2 skatte- och avgiftsbelopp som inte betalas i tid men procent före utgången den månad då beloppet förfaller till betalning av förfallomånaden, eller inom tio dagar från förfallodagen

Allmän bakgrund sou 1996:100

4 procent på belopp som betalas under månaden efter för- fallomånaden, under förutsättning att beloppet varit obetalt i minst tio dagar 6 procent på belopp som betalas under andra kalendermånaden efter förfallomånaden

Efter andra kalendermånaden efter förfallomånaden ökar dröjsmålsavgiften med ytterligare en procentenhet för varje påbörjad kalendermånad. När Skattemyndigheten skickar ut en betalningspâminnelse i en månad och sista betalningsdag är en dag i nästa månad, skall dröjsmålsavgiften vara den som gällde den månad då påminnelsen sändes ut. Lägsta dröjsmålsavgift är 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda skattebeloppet understiger 100 kronor blir dröjsmålsavgiften lika

med skatte- eller avgiftsbeloppet.

Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten befria den skatteller avgiftsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.

Dröjsmålsavgift tas ut på

skatt som tagits upp i en deklaration men inte betalats i tid, skatt som bestämts genom skönsbeskattning i avsaknad - av deklaration och skatt i övrigt som inte betalas inom den tid har bestämts - som enligt 16 kap. 2 § ML.

Om anstånd med betalning av skatt beviljats tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång. Dröjsmålsavgiften beräknas enligt 58 § 2 5 UBL. När — mom. dröjsmålsavgift tas ut avseende skatt som bestämts skönsbegenom skattning i avsaknad av deklaration det att skatten skulle ha anses betalats inom den tid som anges i 16 kap. l § ML. Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten befria den skattskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.

Allmän bakgrund sou 1996:100

2.5¶Sanktioner

UBL

UBL innehåller flera olika straffbestämmelser med böter eller fängelse

som påföljd. I 79 och 79 §§ UBL finns bestämmelser om avlämnande av a oriktig uppgift. Bestämmelsen tar sikte den som uppsåtligen eller oaktsamhet antingen till myndighet eller arbetsgivare lämnar av grov oriktig uppgift förhållande har betydelse för skyldigheten en om som betala skatt eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av att som sådant slag. I straffskalan finns böter och fängelse i högst sex

månader. En arbetsgivare uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätsom sin skyldighet verkställa skatteavdrag döms enligt 80 § UBL till ter att böter det inte är fråga om ringa fall. om Det är också straffsanktionerat att inte betala in innehållen prelimikvarstående skatt 81 § UBL. Även här krävs uppsåt eller när eller oaktsamhet. Straffet är böter eller det gäller betydande begrov om lopp fängelse i högst ett år. I 75 och 77 §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband a med sanktionsbestämmelserna. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för prelisom minär eller kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra Gäller ansvarigheten en underlåtenhet att göra avav. drag för preliminär skatt avseende en arbetstagare som inte är känd skall det underlåtna avdraget utgöra 30 procent av den ersättning anses på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. Beslut om sådan ansvarighet fattas skattemyndigheten. Regleringen i 77 a § innebär att den som av i egenskap företrädare för arbetsgivare som är juridisk person har av verkställt skatteavdrag uppsåtligen eller grov oaktsamhet men av underlåtit betala det innehållna beloppet i rätt tid och ordning, kan att bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgivaren. Betalningsskyldigheten beslutas allmän domstol och kan under vissa av förutsättningar jämkas eller helt efterges. Om företrädaren betalar skattebeloppet enligt den betalningsskyldighet som beslutats har företrädaren regressrätt mot arbetsgivaren. Nämnas kan även föreskrifterna i 83 § UBL skattemyndigsom ger heten befogenhet att använda vitesföreläggande för att förmå arbetsgivare och skattskyldiga att fullgöra olika skyldigheter. Förslag har nyligen lämnats går ut på att bl.a. nuvarande som kriminalisering i UBL i huvudsak överförs till skattebrottslagen

Allmän bakgrund

1971:69, se prop. 1995/96:170. Brotten enligt 79 81 §§ UBL —— skulle då föras över till bestämmelser skatteredovisningsbrott om resp. skattebetalningsbrott i skattebrottslagen.

USAL

USAL innehåller inte några straffbestämmelser. I stället finns bestämmelser om sanktionsavgifter. I 38 49 §§ USAL finns bestämmelser avgiftstillägg. Avgifts- — om tillägg påförs en arbetsgivare lämnat oriktig uppgift i uppbördssom deklaration eller annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund utebliven av uppbördsdeklaration eller med avvikelse från lämnad uppgift i uppbördsdeklaration. Avgiftstillägget är enligt huvudregeln 20 procent oredovisade av arbetsgivaravgifter. I vissa fall är avgiftstillägget dock 10 procent. l 15 § USAL finns en bestämmelse, motsvarande 77 a § i UBL, avseende företrädaransvar för arbetsgivaravgifter. Nämnas kan även föreskrifterna i 27 § USAL som hänvisar till 83 § UBL och som ger Skattemyndigheten befogenhet att använda vitesföreläggande för att förmå arbetsgivare och arbetstagare att fullgöra olika skyldigheter.

ML innehåller bestämmelser om straff med böter eller fängelse som påföljd. Enligt 19 kap. 10 § ML kan den uppsåtligen eller som av grov oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift är ägnad att leda till som att ingående skatt återbetalas enligt 10 kap. 1 4 §§ med ett för högt — belopp dömas till böter eller fängelse i högst månader inte sex om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. I övrigt innehåller ML bestämmelser om särskild avgift skattetillägg i 18 kap. om den skattskyldige lämnat oriktig uppgift i en deklaration eller annat skriftligt meddelande under förfarandet. Skattetillägg utgör 20 procent av skattebeloppet på den oriktiga uppgiften. I vissa fall är skattetillägget 10 procent. Vidare finns i 16 kap. 17 § ML föreskrifter om ställföreträdaransvar motsvarande 77 a § UBL och 15 § USAL. Nämnas kan även föreskrifterna om vite i 22 kap. 8 § ML m.fl. bestämmelser i lagen. Enligt 14 kap. 16 § ML kan en skattskyldig som inte lämnat deklaration eller som lämnat en ofullständig deklaration

Allmän bakgrund

föreläggas att fullgöra vad som brister. Föreläggandet kan förenas med vite. Ett föreläggande vid vite kan beslutas även med stöd av 14 kap. 27 § ML avseende skyldigheten att göra anmälan enligt 14 kap. 2 underrättelse enligt 14 kap. 22 § eller uppgift enligt 14 kap. 26 § ML. Också ett föreläggande enligt 17 kap. 2 § ML kan förenas med vite, dvs. ett föreläggande om att lämna uppgift, visa upp en handling eller lämna kopia handling som behövs för kontroll av deklaratio-

en av en nen eller annars för beskattningen.

Övriga sanktioner

Vid sidan av straffbestämmelserna i UBL och ML kan nämnas även de straffrättsliga bestämmelserna i skattebrottslagen 1971:69.

Att inte redovisa eller lämna oriktig uppgift i sin redovisning av avdragen skatt eller arbetsgivaravgifter kan vara straffbelagt enligt 2

— 4 eller 7 9 §§ skattebrottslagen. Påföljden är böter eller

— fängelse.

I regeringens proposition om översyn av skattebrottslagen prop. 1995/962170 har föreslagits bl.a. att uppbördsbrotten i 7 9 §§

skattebrottslagen inte längre skall behandlas som särskilda brottstyper. Straffbestämmelsernas materiella innehåll föreslås inarbetade i de centrala brottsbeskrivningarna om skattebrott, skatteförseelse resp. vårdslös skatteuppgift.

2.6¶Redovisning och betalning av skatter och avgifter inom EU m.m.

E U-regleringen

Regleringen av uppbörden av skatter och avgifter inom EU tar sikte på de indirekta skatterna och då främst mervärdesskatten. En genomgång av detta regelverk har gjorts inför det svenska medlemsskapet i EU, se Mervärdebeskattningen i ett EG-perspektiv RSV Rapport 1993:8, Punktskatter i ett EG-perspektiv RSV Rapport 1993:9, Punktskatterna och EG SOU 1994:74 samt Mervärdesskatten och EG SOU 1994:88.

I fråga om EU-regleringen på mervärdesskatteområdet kan följande sagas.

Medlemsstaterna i EG kom år 1967 överens om att de alla skall ha ett mervärdesskattesystem. En successiv harmonisering av medlemssta-

Allmän bakgrund sou 1996:100

ternas mervärdesskattesystem har sedan dess genomförts genom att en rad direktiv om mervärdesskatt antagits. De väsentligaste bestämmelserna finns i det sjätte mervärdesskattedirektivet, 77/388/EEG, som beslutades år 1977. Direktivet har härefter utökats och ändrats på en rad punkter, bl.a. genom rådsdircktivet 91/680/EEG.

Redovisningsperioderna för mervärdesskatt kan enligt det sjätte mervärdesskattedirektivet bestämmas till en månad, två månader, ett kvartal eller annan period, dock längst ett år artikel 22.4 a i dess lydelse enligt artikel 28 h. Deklaration skall, enligt samma artikel, lämnas inom en tidsrymd som resp. land bestämmer, men inte senare än två månader efter redovisningsperiodens utgång.

Betalning skall ske samtidigt med att deklaration lämnas. Annan betalningstid kan bestämmas land. Även interimsbetalning kan

av resp. krävas artikel 22.5 i dess lydelse enligt artikel 28 h.

Förutom den vanliga redovisningen finns ett krav på avlämnande av s.k. periodiska sammanställningar för att möjliggöra en skattekontroll av varuförsäljningen mellan medlemsländerna. Sammanställningarna skall lämnas av samtliga skattskyldiga som säljer varor till en köpare i ett annat EG-land artikel 22.6 i dess lydelse enligt artikel 28 h. Medlemsländerna får själva bestämma när företagen skall lämna dessa redovisningar och i vilka former detta skall ske. Uppgifterna skall emellertid vara tillgängliga för andra medlemsländers skattemyndigheter inom tre månader från utgången av resp. period som sammanställningen avser rådsförordningen 218/92. Den period som sammanställningen avser skall som huvudregel omfatta ett kvartal. Efter rådets medgivande får en medlemsstat emellertid under vissa förutsättningar ta in sammanställningar omfattande ett helt år artikel 22.12 i dess lydelse enligt artikel 28 h.

Regleringen i andra länder

Såvitt avser andra länders uppbördsreglering har en kortfattad redogörelse inriktad redovisnings- och betalningstidpunkter lämnats i betänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter SOU 1994:87. Vidare finns i betänkandet Mervärdesskatt- Nya tidpunkter för redovisning och betalning SOU1995: 12 en redogörelse för beskattningsordningen avseende mervärdesskatt i andra EU-länder.

ETT NYTT SYSTEM FÖR

REDOVISNING OCH

BETALNING AV SKATTER

OCH AVGIFTER

3¶Ett effektivare

skattebetalningssystem ett skattekontosystem

—

Förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt betalningar skall

administreras i ett system med skattekonton ett skattekonto-

—

system.

Samordnade och enhetliga rutiner skall tillämpas i fråga om

bl.a. redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skatte-

myndigheten och överlämnande för indrivning. Det nya förfaran-

det för redovisningar och betalningar av olika skatter och avgifter

skall vara enkelt, överskådligt, säkert och resurssnålt.

Bakgrund

Det system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som tillämpas i dag har under framför allt senare tid reformerats i riktning

ökad enhetlighet och samordning. Även under uppbyggmot systemets nad och utveckling i övrigt har en genomgående strävan varit att åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten.

Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglerna har då kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en ökad samordning och en effektivare administration av redovisnings- och betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjligheterna att i olika hänseenden ta till vara den tekniska utvecklingen.

Bakgrund och huvuddrag

Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom de förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbetsgivare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt UBL med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket RFV. Syftet med reformerna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en snabbare och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivaravgifterna knöts till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en arbetsgivares redovisning kunde göras i en och samma handling. I samband härmed förkortades redovisningsperioderna från två månader till en månad. Väsentliga förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skattemyndigheterna.

Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under 1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika enheter när olika skatter eller avgifter skall betalas. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall ett enkelt sätt kunna få en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation.

Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmel-

om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare serna genom enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall F-skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid

tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas samma bör också den nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning mervärdesskatt se prop. 1995/96: 19.

Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system för redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och samordningen anses fortfarande vara eftersatt ett antal punkter. Framför allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbetsgivare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt och resurskrävande.

Exempel den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbetsgivaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat

Bakgrund och huvuddrag

sätt än F-skatt, preliminär skatt ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Regleringen av skatterna och avgifterna skiljer sig åt. Redovisningstidpunkterna är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovisningshandlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton. Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överlämnande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall beroende vilken skatt eller avgift det är fråga om.

En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och avgiftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hålla reda en mängd olika handlingar. Samtidigt lägger skattemyndigheterna stora på att handlägga redovis-

ner resurser ningarna. Detsamma är fallet i fråga om påminnelser och amnaningar rörande dem inte betalar i föreskriven ordning. Betydande arbets-

som insatser behövs också för omföring medel mellan och inom de olika

av skatte- och avgiftskontona. Samma förhållande gäller beträffande avstämningen dessa konton. Även överlämnandet för indrivning tar

i anspråk. Dessutom är det så att olika skatter och stora resurser avgifter hanteras i olika delar av det tekniska systemet inom skatteförvaltningen. Som redan påpekats gör det att det många gånger kan vara svårt att få samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar.

Till detta kommer förfarandet rörande andra skatter och avgifter. Av organisatoriska eller andra skäl redovisas och betalas en del av dessa i ordning än den som gäller för de centrala skatte- och

annan avgiftsbetalningarna enligt UBL. Förfarandet avviker emellertid i regel endast i vissa delar från de i övrigt tillämpade systemen.

Ökad samordning och enhetlighet i ett skattekontosystem

Som nämnts i det tidigare är huvudinriktningen för vårt utredningsuppdrag att skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och avgifter. För att nå dit kan olika medel användas. Det som kan anses ligga närmast till hands för att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna medel, som i vissa hänseen-

inom begreppet samordning, är förenkling och ökad enhetden ryms lighet. Såväl samordning som förenklingar och ökad enhetlighet kan emellertid samtidigt självständiga mål eller i vart fall delmål.

ses som Detsamma gäller överskådlighet och lättillgänglighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och avgiftsbetalningssystem och det kan inte ha någon avgörande betydelse hur de betecknas.

anses Det väsentliga är att de beaktas med utgångspunkt i hur de skatt- och

Bakgrund och huvuddrag

avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofogdemyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot ökad effektivitet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och betalning

av skatter och avgifter som bygger faktorer såsom enhetlighet, enkelhet och överskådlighet.

En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och avgifter. Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbetalningarna som de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör möjligheten att även i andra fall effektivisera redovisningen och betalningen av skatter och avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om möjligt skall kunna ingå i den nya ordningen. Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör så långt möjligt samordnas och göras enhetlig i fråga om bl.a. redovisning, betalning, förfallodag, avstämning hos skattemyndigheten och överlämnande för indrivning.

Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningarna kunna hänföras till ett färre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skattemyndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betalningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betalningspåminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras effektivare. Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras samma sätt talar dessutom för att enhetliga ränteberäkningsregler och sanktionsbestämmelser kan användas. På individnivå bör redovisningar och betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan svårigheter går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet bör samtidigt ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert betalningssystem.

Den övergripande effektiviseringen genom ökad samordning och enhetlighet liksom enkelhet och överskådlighet kan enligt vår mening åstadkommas i ett system med avräkningskonton. I ett sådant systern kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges alla redovisningar och betalningar bokföras ett sådant sätt att ställningen kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas överskott och underskott.

Bakgrund och huvuddrag

Vi föreslår således att ett system med avräkningskonton för skatteoch avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi valt att kalla skattekonton och det nya systemet därmed ett skattekontosystem. Huvuddragen i skattekontosystemet kan beskrivas på följande sätt.

Huvuddrag i ett skattekontosystem

Hos Skattemyndigheten upprättas skattekonton för alla skatt- eller avgiftsskyldiga.

På varje skattekonto kan då löpande bokföras debiterade skatter. Detsamma gäller de skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar i en skattedeklaration. Det är då bl.a. avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Slutlig skatt kan bokföras på skattekontot i samband med att slutskattsedeln tas fram. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt eller avgift kan bokföras kontot den dag skatten eller avgiften förfaller till betalning.

På ett skattekonto bör bokföras också varje betalning som den skatteller avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift, kan bokföras i samband med att den slutliga skatten debiteras.

Att betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo bör hanteras på ett enhetligt sätt talar för att dessa bokförs utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter skattekontot. Det innebär då att den skatt- eller avgiftsskyldige inte bör kunna styra en betalning till att avse en viss skatte- eller avgiftsskuld.

Av samordningsskäl bör betalningar i skattekontosystemet så långt som möjligt hänföras till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl bör de skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklaratio-

lämnas högst en gång varje månad. Skattedeklarationerna bör härner, med omfatta alla de skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till betalning under månaden.

Varje månad det har förekommit någon transaktion bör skatte-

som kontot stämmas Avstämningen följs lämpligen av ett kontoutdrag

av. som visar ställningen på kontot. Minst en gång per år bör en avstämning göras samtliga skattekonton. Den kan göras i samband

av med avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt.

Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen kan kontoutdraget innefatta en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid

av månadsvisa avstämningar som den årliga avstämningen att betrakta som över- eller underskott skattekontot. Beteckningarna över-

Bakgrund och huvuddrag

skjutande, kvarstående och tillkommande skatt skulle då inte längre behövas.

Ett överskott ett skattekonto bör i regel tillgängligt för

vara kontohavaren. Efter nödvändig kontroll bör återbetalningar kunna göras när som helst under månaden. Under förutsättning att skattedeklaration lämnats också för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter

som skall betalas under perioden, bör exempelvis en återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt kunna ske redan före månadens ordinarie förfallodag.

Om betalningar hanteras ett sätt som ger upphov till antingen ett underskott eller överskott på ett skattekonto skulle ett enhetligt ränteinstitut kunna användas. Det skulle kunna ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs. dröjsmålsavgiften, anstândsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skulle alltså i stället löpande kunna räknas kostnads- resp. intäktsränta.

Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, bör efter betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Det kan finnas skäl att överlämnandet till indrivning bör rymma ett större mått av flexibilitet än i dag. Begränsade kontounderskott skulle då kunna godtas utan att indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som löpande har transaktioner på skattekontot.

4 för ett

Tillämpningsområdet systern

med skattekonton

4.1¶Skatte— och avgiftsbetalningar i

skattekontosystemet

Förslag: I skattekontosystemet skall ingå i första hand redovis-

ningar och betalningar av skatter och avgifter som är vanligt

förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses

betydande annat sätt.

Bland de poster som skall ingå i skattekontosystemet kan näm-

nas:

preliminär F-skatt,

av arbetsgivare innehållen preliminär A-skatt, -

särskild A-skatt, -

preliminär skatt ränta och utdelning, -

socialavgifter m.m. som betalas av arbetsgivare, -

mervärdesskatt, -

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, -

slutlig skatt, -

ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt -

skattetillägg och förseningsavgift. - Punktskatter, sjömansskatt och redaravgift samt arvs- och

gåvoskatt lämnas tills vidare utanför systemet.

4.1.1¶Allmänna utgångspunkter

Utredningsuppdraget redogjorts för i det tidigare avsnitt 1.1,

är, som inriktat på att skapa enhetlig ordning för i första hand de

en mera regelbundet och ofta förekommande betalningarna av skatter och av-

gifter. Det är i dessa sammanhang de största samordningsvinster-

som kan göras. Enligt vår mening är det således kring betalningarna av na preliminär och slutlig skatt, arbetsgivaravgifter med arbetsgivarav-

gifter avses i det följande även särskild löneskatt på vissa förvärvsin-

komster samt mervärdesskatt det nya skatte- och avgiftsbetal-

som ningssystemet bör byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetal-

filldmpningsomrddet för ett system med skattekonton

ningar liksom betalningar som grundas särskilda skatte- och avgiftsbeslut bör om möjligt ingå i den nya ordningen.

Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas särskilda skatte- och avgiftsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare samband med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Inriktningen är att även betalningar nämnda slag bör inordnas i ett nytt

av uppbördssystem. Men det kan inte helt uteslutas att det från

en samordnad reglering kan behöva undantas skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller som administreras för sig.

För att handläggas vid sidan av det system här föreslås bör så

som kunna ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut m.m. i det generella systemet. Detta bör på ett enkelt och överblickbart sätt klara i första hand de större och regelbundet återkommande betalningarna av skatter och avgifter. I sammanhanget bör då vägas in att undantag från den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte blir lika överskådligt.

Ytterligare en utgångspunkt som bör nämnas har sin grund i utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter samt skatte- och avgiftsbeslut som med hänsyn till hur de administreras skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i skattekontosystemet. Sådana överväganden har inte kunnat ske inom ramen för detta utredningsuppdrag.

I det följande behandlas de skatter och avgifter i första

m.m. som hand bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel då

anges endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas den redovisning som korresponderar mot betalningen inte

om annat sägs uttryckligt eller framgår av sammanhanget.

Det bör också sägas att det är vår bedömning att det skulle

vara möjligt att administrera de flesta skatte- och avgiftsbetalningar inom ramen för ett enda redovisnings- och betalningssystem. Från principiella utgångspunkter kan det sättas i fråga om det finns skäl att ett och samma betalningssubjekt betalar till i grunden mottagare,

samma dvs. staten, enligt förfaranden som inte är uppbyggda sätt

samma och därmed inte heller samordnade. Även kostnaderna för uppbördsadministrationen talar mot att ha flera i väsentliga hänseenden parallella system. En sådan långtgående samordning av redovisnings- och betalningsförfarandet m.m. bör emellertid övervägas i ett annat

sammanhang. I detta skede behandlas därför inte exempelvis punktskatterna, sjömansskatten och redaravgiften eller och gåvoskatten. Med det

arvssom nu sagts vill vi endast peka på de förutsättningar för en fortsatt effektivisering som förslaget till ett skattekontosystem erbjuder.

Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton

4.1.2 Preliminär och slutlig skatt m.m.

Preliminär skatt

Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen skatt är några av de vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från och med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och vid samma tidpunkt som av arbetsgivare avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

Dessa former av preliminära skattebetalningar utgör en av huvudbeståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem.

Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från främst banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid gottskrivning ränta och utdelning. Även dessa redovisningar och

av betalningar bör inordnas i det nya systemet.

Slutlig skatt överskott och underskott på ett skattekonto m.m.

—

I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en slutligt beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstående eller en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av slutlig skatt i stället till följd att det uppkommer antingen ett underskott eller ett överskott det aktuella skattekontot. Underskott, överskott eller andra förändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma också på grund av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst är.

Betalningar som beror på att det vid avstämningen mellan preliminä-

m.fl. skatter, som skall gottskrivas vid debitering av slutlig skatt, ra och slutlig skatt uppkommer ett underskott eller ett överskott på ett skattekonto har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och kan självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller betalningar med anledning av en ny beräkning av en slutlig skatt som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan föregående betalningar av preliminär skatt.

Det är likaså naturligt att ränta som beräknas grund av ett underskott eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av

slutlig skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto en inkluderas i den nya ordningen se avsnitt l.

Tillämpningsomrâdet för ett system med skattekonton

4.1.3¶Socialavgifter som betalas av arbetsgivare m.m.

Arbetsgivaravgifter m.m.

Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och avgifter.

Även betalningar egenavgifter, vilka i regel ingår i F-skatt,

av särskild A-skatt eller slutlig skatt bör innefattas i ett skattekontosystem.

Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning för den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 är. Betalningarna görs i allt väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och redovisas i dag av arbetsgivare i uppbördsdeklarationerna. Med hänsyn härtill och till omfattningen av betalningarna bör skatten ingå i skattekontosystemet.

Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den bör därför också omfattas av det nya systemet.

Allmän löneavgift

Allmän löneavgift betalas varje år av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen 1981:691 om socialavgifter. Den allmänna löneavgiften tas ut med 1,5 procent av underlaget. Avgiften bör ingå i skattekontosystemet.

4. 1.4 Mervärdesskatt

Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal skattskyldiga.

Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på andra sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Genom att inkludera även mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan

Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton

väsentligt större effekter än annars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid betalningar av skatter och avgifter.

4.1.5 Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m.

Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt, socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala skatten eller avgiften. Dessa omständigheter gör att det måste kunna att viss betalning fullgjorts. Även sådana

anges en beslut kan hanteras i ett skattekontosystem men kräver också här särskilda rutiner.

Betalningsskyldighetpå grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt

Enligt 75 § UBL är en arbetsgivare som utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är solidariskt ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren fullgör sin betalningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot arbetstagaren. Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet att göra skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas utom i fall då

arbetstagaren inte är känd mot såväl arbetsgivaren som arbets-

tagaren. Arbetstagaren skall emellertid krävas innan något krav riktas mot arbetsgivaren. Varje år fattas ca 700 beslut.

Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel

I 75 c e §§ UBL och 16 18 USAL finns bestämmelser om

- undantag från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F-skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbetalaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet

Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton

enligt ett meddelat beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats.

Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter

Enligt 22 e § USAL kan den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under vissa förutsättningar göras betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har eftergetts enligt 22 d § samma lag.

När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt göras ansvarigt för de aktuella arbetsgivaravgifterna. Särskilda krav ställs upp för att så skall kunna ske. Dessa beslut om betalningsskyldighet är visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs. Emellertid riktas krav på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar hanteringen av besluten i ett nytt skattebetalningssystem.

Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt och arbetsgi varavgifter

I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag

inte betalat det innehållna beloppet i den tid och ordning som men anges i lagen är ansvarig för beloppet. En i princip motsvarande betalningsskyldighet gäller för arbetsgivaravgifter enligt USAL.

Det fattas årligen 100 000 beslut om betalningsskyldighet för

ca innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut avser betalningsansvar för både skatt och avgifter. Besluten är idag integrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Varje uppbördsdeklaration och deklaration för mervärdesskatt lämnas föranleder ett beslut i regel ett automatiskt

som beslut.

Beslut betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är

om redovisningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.

Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgi-

Tillämpningsomrädet för ett system med skattekonton

vare som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig tillsammans med den juridiska för det skatteavdrag

personen som verkställts men inte betalats in resp. för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren.

En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap. 17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för

en skattskyldig juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in mervärdesskatt.

I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juridiska personen.

4.1.6 Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta definitiv källskatt.

är en Den betalas av den som skall göra skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen skatt utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig del. Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs

inte från annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och betalningen av de skatter och avgifter som betalas arbetsgivare eller

av annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra denna ordning kan inte anses föreligga.

4.2¶Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet

Förslag: För den som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos Skattemyndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning skatter och

av avgifter.

Det bör först sägas att beteckningen skattekonto i detta sammanhang inte betyder att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter skall ha ett postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är

Tillämpningsområdet för ett system med skattekonto/z

det fråga att Skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som

om berör viss skattskyldig ett sammanhållet sätt ett konto. På

en — kontot skall bokföras de redovisningar eller särskilda debiterings- eller krediteringsbeslut som avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de betalningar som flyter in. Det är således fråga om ett konto i bokföringsteknisk bemärkelse där redovisningar och betalningar samt ställningen på kontot skall kunna följas kontinuerligt.

Olika kategorier skatt- och avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande omfattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma gäller i regel också den är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och i synnerhet den

som

både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt. Samtidigt finns som ett stort antal skattskyldiga enbart är arbetstagare med i upp-

som bördshänseende okomplicerade förhållanden.

I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mervärdesskatt, för anställdas skatter och för arbetsgivaravgifter kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt.

Genom samordning av redovisningar och betalningar i ett system

en med enhetlig hantering de skatter och avgifter som ingår kommer

av den skatt- eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att kunna avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att kunna presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar tidigare debiterade belopp att kunna ske inom

av kontot.

Fördelarna i form enhetlighet och överskådlighet torde bli störst

av för ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första

den som hand den är arbetsgivare, har F-skatt, särskild A-skatt eller som

som redovisar mervärdesskatt Skatter och avgifter som betalas

som gynnas.

och kan hänföras till dessa kategorier skatt- eller av var en som avgiftsskyldiga bör därför redovisas ett eget skattekonto hos skattemyndigheten.

För den enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade.

som Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om emellertid statusändring innebär att den skattskyl-

en dige övergår till att redovisa F-skatt, mervärdesskatt eller att som arbetsgivare för anställdas skatter och för arbetsgivaravgifter

svara skulle övergång till kontosystemet behöva ske. På motsvarande sätt

Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton

skulle det krävas ett förfarande för hur konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning. Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet sätt talar för att alla skatteller avgiftsskyldiga bör ha ett eget skattekonto för redovisning och betalning skatter och avgifter. Härigenom undviks dels de problem

av och den administration som rör övergången mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att avgränsa den kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är det från administrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt- eller avgiftsskyldiga hanteras samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a. till att resur-

för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att splittras på serna skilda förfaranden. Således bör alla som år skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter och avgifter som skall ingå i skattekontosystemet ha ett eget konto hos skattemyndigheten.

4 16-0851

5 för av skatter

Tidpunkter betalning och avgifter

5.1 En eller flera förfallodagar i månaden

Bakgrund

I skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som har skilda förfallodagar.

Enligt UBL och USAL gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10 i månaden betalningsdag förutom i januari då betalning får ske

som senast den 15. °

I fråga mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen

om l994:200, ML fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkten månaden. Den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknas uppgå till högst tio miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknas överstiga tio miljoner kronor är betalningstidpunkten den 20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga göras senast den 20 augusti.

Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när betalning skall ske har nyligen föreslagits höjd till 40 miljoner kronor fr.o.m. den l juli 1996, 1995/96:150 s. 33 och prop. 1995/962198 s. 16 och

se prop. 26 I det följande förutsätts att detta förslag genomförs. Vidare förutsätts att det när beloppsgränsen bestäms i beskattningsunderlagen inte skall ingå gemenskapsinterna förvärv och import, se bet. l995/96:SkU31.

Omständigheter betydelse för valet av antalet förfallodagar

Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. 1 direktiven för vårt utredningsuppdrag framhålls beträffande betalningstidpunkterna att det med hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är viktigt att redovisning och betalning sker så tidigt möjligt. Statsfinansiella hänsynstaganden anses således

som

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

centrala. Men även bl.a. möjligheterna till förenklingar och samordning har betydelse.

Om främst administrativa hänsyn tas finns det fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte- och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Förenklingarna för skatteförvaltningen i administrativt hänseende torde bli betydande med

sådan ordning. Även för den skatt- och avgiftsskyldige leder en en samordning av betalningstidpunkterna till en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av olika skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfällen under månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom ramen för ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin betalningsskyldighet med endast en redovisningshandling som underlag.

En samordning av förfallodagarna för skatte- och avgiftsbetalningar till en tidpunkt i månaden kan innebära att förfallodagen för antingen källskatt och arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt får senareläggas. I vart fall kan båda dessa förfallodagar inte tidigareläggas i samma utsträckning som annars. I statsfinansiellt hänseende får detta betydelse för statens ränteinkomster. För att kompensera staten för inkomstbortfallet kan en räntedebitering ske från en tidigare tidpunkt än förfallodagen fram till dess att det aktuella beloppet skall betalas. Med en räntenivå jämförbar med den på kreditmarknaden kommer skatt- och avgiftsskyldiga med en utvecklad finansiell styrning att placera sina krediter där det för tillfället är fördelaktigast. Räntan skulle i så fall sannolikt få kombineras med en avgift som påförs om betalningar inte görs i rätt tid. Om i stället räntenivån bestäms så att det genomgående är mindre fördelaktigt att utnyttja krediten i systemet för skatte- och avgiftsbetalningar än på den gängse kreditmarknaden, kommer en stor del av betalningarna att flyta in omedelbart före räntedebiteringsdagen. Än påtagligt blir detta nivån sätts så att räntan samtidigt

mer om fungerar ett påtryckningsmedel på den skatt- och avgiftsskyldige

som att betala sina skatte- och avgiftsskulder. Redan en ränta som marginellt överstiger marknadsräntan torde få denna effekt. Räntedebiteringsdagen får härigenom i praktiken men indirekt samma

—— — betydelse som en förfallodag. Av principiella skäl kan det lämpliga i

ordning genom räntans styreffekt inbegriper en underförstådd en som förfallodag sättas i fråga.

En annan ordning är att styra betalningarna av skatter och avgifter till förfallodagar utifrån en redovisningstidpunkt och en tidpunkt för överlämnande till indrivning i kombination med ränteberäkning. Ut-

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

gångspunkten är att redovisningshandlingen skall lämnas en viss dag varje månad, t.ex. den 20 i månaden. Ränteberäkning avseende Fskatt, skatteavdrag och arbetsgivaravgifter börjar exempelvis den 10 varje månad. För mervärdesskatt kan ränteberäkningen påbörjas samtidigt som redovisningsskyldigheten inträder. I formellt hänseende blir här ränteberäkningstidpunkterna förfallodagar. Någon avgift i anslutning till förfallodagarna tas inte ut. Den betalningsskyldige har endast att ta hänsyn till räntan och har utifrån denna samt likviditetsaspekter m.m. att välja tidpunkt för betalning. Om räntenivån överstiger marknadsräntan leder det till att huvuddelen av de skatt- och avgiftsskyldiga kommer att göra sina betalningar i anslutning till ränteberäkningsdagarna. Ett system av det här slaget gynnar de skattoch avgiftsskyldiga genom sin flexibilitet. Exempelvis tas förhållandevis stor hänsyn till den betalande och den tid som han eller hon i det enskilda fallet behöver för att klara av både redovisningen och betalningarna. Marginaleffekter som följer med avgifter vid för sent gjorda betalningar undviks. Hos Skattemyndigheten stäms då varje månad debiteringar och redovisningar av mot gjorda betalningar. I förfarandet kan ingå att Överlämnande för indrivning skall ske med automatik. Systemet kan därför bli enkelt att tillämpa även inom skatteförvaltningen.

Enhetlighet och förenkling genom samordning av förfallodagar

Som redan nämnts framhålls de statsfinansiella konsekvenserna i utredningsdirektiven. I direktiven sägs att det är viktigt att betalningar görs så tidigt som möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera som kreditgivare i det sammanhanget.

Enligt vår mening kan de renodlade statsfinansiella aspekterna i tillräcklig utsträckning tas till vara i det system med räntedebitering och en effektiv indrivning som nyss beskrivits. Räntan kommer

beroende på räntenivå att fungera som påtryckning på den skatt-

och avgiftsskyldige att betala i rätt tid. Den skall samtidigt i alla delar täcka statens kostnader för de krediter som den som inte betalar i tid tar sig eller tillåts ha. Räntan bör då bestämmas till en sådan nivå att det inte heller lönar sig för den betalningsskyldige att utnyttja staten som kreditgivare. Det anförda talar för att endast en förfallodag i månaden kan användas. Effekterna för staten i ekonomiskt hänseende och de faktiska konsekvenserna av ränteläggningen leder då till att de tidpunkter som är utgångspunkt för räntedebitering också bör betecknas som förfallodagar.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

I ordning med räntedebitering kombinerad med månadsvis av-

en stämning och överlärnnande till indrivning tas statens intressen till vara på ett effektivt sätt. Systemet kan göras enkelt att hantera för såväl skatteförvaltningen som enskilda. För de skatt- och avgiftsskyldiga blir

ordning med genom räntedebitering definierade förfallodagar tydlig en och förutsebar. Samtidigt ger möjligheterna att välja räntenivå förutsättningar att styra de krediter som kan rymmas i skattebetalningssystemet så att de i stället för hos staten får sökas den gängse kreditmarknaden. Bland annat detta innebär att kreditriskerna för staten kommer att begränsas.

Som vi det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast

ser

förfallodag i månaden ordning med två förfallodagar varje en som en månad. Systemet med ränteläggning rymmer för övrigt att varje i systemet ingående skatt eller avgift kan ges en specifik förfallodag. En samordnad redovisning och avstämning i skattekontosystemet kan nämligen användas trots två eller flera betalningstillfällen varje månad. På så sätt behålls i väsentliga hänseenden den samordning som nås med endast en eller två förfallodagar varje månad. Samtidigt kan inte bortses från att flera räntedebiteringsdagar mera splittrar skattebetal-

leder till ökad samordning och förenkling. Även skäl ningssystemet än

rör den finansiella situationen för de skatt- och avgiftsskyldiga som talar mot en sådan ordning. De tidigareläggningar som nyligen genomförts får enligt vår mening i nuläget anses innebära en ekonomisk påfrestning för de skatt- och avgiftsskyldiga som inte bör ökas,

vidare avsnitt 5.3.2. En ordning med ytterligare differentierade se betalningstidpunkter bör därför inte väljas. Vår bedömning är således att det för flertalet skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast förfallodag varje månad. Statsfinansiella skäl, som motiverat

beslutade tidigarelagda betalningstidpunkter för mervärdesskatt, nyss gör emellertid andra förfallodag i månaden inte kan undvikas.

att en

Betalning debiterad preliminär skatt, innehållen preliminär skatt

av och arbetsgivaravgifter bör hänföras till och samma förfallodag i

en månaden. Till den andra bör knytas i första hand betalningar av mervärdesskatt görs den kategori skattskyldiga som svarar för

som av

de beloppsmässigtstörstamervärdesskatteinbetalningarna. Debiteringar

har sin grund i andra beskattningsbeslut eller beslut om besom talningsskyldighet Skattemyndigheten fattar löpande kan då

som efter rimlig betalningsfrist förfalla till betalning på den för-

en fallodag som inträffar närmast därefter, se avsnitt 5.4.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

5.2¶Förfallodagens innebörd inbetalningsdag

——

eller bokföringsdag

5.2.1¶Bakgrund

Termen förfallodag ges i olika sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post eller bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till betalningsmottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet tillgängligt. I det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört på mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda, senast förfallodagen.

I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar.

Enligt UBL, USAL och ML anses ett belopp ha betalats den dag inbetalning gjorts postkontor eller när inbetalningshandling gire-

en ringshandling har lämnats eller kommit in till ett sådant kontor. Om staten har ingått avtal med en bank gäller även motsvarande ordning om betalning gjorts hos banken eller en inbetalningshandling lämnats dit.

För punktskatter och prisregleringsavgifter enligt LPP där-

anses emot en betalning ha fullgjorts först den dag då det aktuella beloppet finns bokfört ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den

senare ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer för be-

när en talning anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet betydelse på vilket sätt en betalning görs. Särskilda föreskrifter som kan nämnas finns emellertid för hyresbetalningar som anses ha kommit betalningsmottagaren till handa omedelbart om betalning görs på posteller bankkontor 12 kap. 21 § JB.

5.2.2¶Betalning i den ordning som gäller enligt UBL

Enligt regleringen i bl.a. UBL är det för rättidig betalning till-

en räckligt att denna har gjorts på ett postkontor senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen.

Tidpunkter för betalning skatter och avgifter

För inbetalning bank gäller motsvarande tidpunkter under

genom förutsättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar skatt enligt UBL och arbetsgivaravgifter enligt USAL

av har under antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer

ett och omfattat de flesta banker. I samband med avregleringen av Postgi-

ensamrätt till statliga betalningar och slopandet av den lagreglerots rade avgiftsfriheten vid skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal

Avtalen upphörde att gälla vid utgången av år 1993. Nya sagts upp. avtal mottagande skatte- och avgiftsbetalningar har numera träf-

om av fats mellan RSV och de bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetalningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar hos postkontor när ställning skall tas till betalning har gjorts i rätt tid.

om en

Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande

skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en av betalning måste vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot för insättning skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning

görs via bank bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag som

på skattemyndighetens postgirokonto jämfört med om inbetalsenare ning gjorts på ett postkontor.

För närvarande övervägs alternativa lösningar att kunna ta emot olika skatte- och avgiftsinbetalningar. Nya betalningsvägar

typer av kommer på sikt att införas. Sannolikt kommer skattemyndigheterna att tilldelas bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot betalningar som görs hos banker.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inbetalning av skatt enligt

exempelvis UBL och arbetsgivaravgifter enligt USAL kommer att

kunna ske antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den betalandes konto. Om någon dessa åtgärder vidtas senast

av på förfallodagen med nuvarande ordning med de avtal träffats

anses med bankerna sådan skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot

en kommer det inbetalade skatte- eller avgiftsbeloppet att vara tillgängligt för Skattemyndigheten, dvs. bokfört myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på vilket sätt betalningen har gjorts.

som

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

5.2.3¶Överväganden och förslag

Förslag: Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet skall ha bokförts skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.

Problem med nuvarande ordning

Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i UBL har i dag en gynnad ställning om man ser till hur betalningar i allmänhet görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regleringen i LPP. Som nämnts i det föregående är det enligt UBL tillräckligt att en betalning görs på förfallodagen. Med säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen görs på ett post- eller bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in ett sådant kontor. I de fall en betalning görs genom en gireringshandling som annat sätt lämnas för postbefordran är det i vissa situationer osäkert om handlingen kommer fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå från bokföringsdagen och försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till normal postgång kan antas ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer ofta en bevisfråga när det skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit åtgärden i rätt tid.

För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rått tid enligt nuvarande bestämmelser i bl.a. UBL godtar Skattemyndigheten en bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift. Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar staten relativt stora ränteförluster.

Även efter det betalningsvägar för bankinbetalningar införts

att nya kommer det att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar bli nödvändigt att godta nämnda förhållande i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på exempelvis kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots att betalning kan ha gjorts i rätt tid.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

En reglering som styr förmedlingen av betalningar

Den beskrivna problematiken kan undvikas på olika sätt. Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning men att föreskriva att ränta på ett skatteeller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalningsuppdraget finns i betalningssystemet. Olika tider i överföringssystemet mellan betalningsförmedlaren och staten float-tider såvitt avser skatte- och avgiftsbetalningar kan diskuteras. Omedelbart när en inbetalning gjorts disponerar betalningsförmedlaren över det inbetalade beloppet och det är därför inte något som principiellt hindrar att en sådan betalning anses ha kommitbetalningsmottagaren, dvs. staten, tillhanda. De tekniska aspekterna är här av underordnad betydelse. Det saknar betydelse om det inbetalade beloppet faktiskt är tillgängligt för lyftning samma dag, en dag senare eller två dagar senare. Det kan, som redan sagts, nämligen läggas betalningsförmedlaren att utge räntekompensation till staten för tiden fram till dess att staten genom att disponera beloppet kan tillgodogöra sig ränta för egen del. I fråga om betalningsförmedling och float-tider är den ekonomiska aspekten den mest centrala, dvs. den finansieringskälla för betalningsförmedlarna som överföringstiderna i betalningssystemen utgör. Tidsätgången för en betalningstransaktion kan sägas ha samband dels med den kostnadsbesparing som betalningsförmedlaren gör genom att inte betala ränta på transaktionsbeloppet vare sig till betalaren eller till betalningsmottagaren under själva överföringstiden, dels möjligheten för förmedlaren att via dagslånemarknaden få ränteintäkter, s.k. floatintäkter.

En fråga här är vilken överföringstid som kan anses rimlig. Det är givetvis så att en begränsning av betalningsförmedlarnas float-tider ökar dessas benägenhet att kompensera sig ekonomiskt genom avgifter på olika betalningstjänster. Men det kan också tänkas att förmedlarna kräver den betalande att ett betalningsuppdrag lämnas ett antal

av dagar före förfallodagen för att garantera att uppdraget fullgörs i rätt tid eller för att få tid för en täckningskontroll e.d.

Olägenheter nämnt slag som skulle kunna komma att drabba

av nu betalarna kan till en del undvikas genom lagstiftning särskilt inriktad

betalningsinstitutens förmedling av skatte- och avgiftsbetalningar. Men det går sannolikt inte att komma ifrån en viss övervältring av kostnader på betalarkollektivet.

Frågan lagstiftning avseende tidsåtgången för överföring av

om betalningar har nyligen övervägts av Betaltjänstutredningen. Utredningen framhåller att det från bl.a. konsumentskyddssynpunkt finns skäl att i lag föra in regler som rör tidsåtgången för sådana transaktioner, se SOU 1995:69 s. 199 f f. Utredningen har samtidigt pekat

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

på faktorer som talar mot en sådan reglering. Enligt utredningen bör formerna för en generell lagstiftning avseende tidsåtgången vid betalningsförmedling övervägas i ett senare sammanhang i samband med att det pågående arbetet inom EU med att utforma bestämmelser om internationella betalningar avslutats. Mot denna bakgrund bör enligt vår mening inte heller frågan om en reglering avseende förmedling av skatte- och avgiftsbetalningar prövas för sig. En närmare prövning av behovet och i så fall utformningen av sådana bestämmelser bör lämpligen övervägas i samband med att frågan om en generell nationell lagstiftning bereds vidare.

Bokföringen på skattemyndighetens konto avgör om betalning gjorts i rätt tid

Ett enklare och tydligare synsätt på när en betalning senast skall göras för att anses ha gjorts i rätt tid är att förfallodagen ges den innebörden att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den dagen. En nackdel som har förts fram med att lägga an detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid det tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang i allmänhet är så att en betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos mottagaren, dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren disponerar. De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbetalningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betalningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet företag har en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betalningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring inte anses innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna ses som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används. I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betalningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på marknaden för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter för fler att effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom elektronisk betalningsöverföring on-line.

Den nyssnämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

sikte på skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det i dagens systern kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller tillkommande skatt.

Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller annan svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande avsnitt 11.1 är det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas

kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om som att en eller ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet blir bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. ha kommit skattemyndigheten tillhanda, förfallodagen. Även för

senast denna kategori skattskyldiga år detta ett betalningssätt som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Det som nu berörts kan därför inte anses utgöra hinder för att i aktuellt hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det senare till frågan

valet sanktion vid för sena betalningar se avsnitt 9.1. om av

Den nyss beskrivna utbyggnaden av banksystemets möjligheter att ta emot skattebetalningar i förening med det system för postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det torde

fördel för såväl betalaren som betalningsförmedlaren att ha en vara en på angivet sätt och i förväg bestämd förfallodag som anger när beloppet bokfört hos betalningsmottagaren. Enhetligheten och

skall vara förutsebarheten ökar. Det ankommer sedan skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare på bästa sätt tar tillvara hans eller

som hennes intressen. Härigenom torde den konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares tjänster komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjligheter att på ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och avgiftsbetalningar.

För den skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i för-

som hållande till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa fall till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet

upp skall bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur långt innan

vara beror på vilken betalningsväg som används. Precis som vid betalning

privata räkningar kommer det den skatt- eller avgiftsskylav an dige att själv välja det mest effektiva och härmed förmånligaste sättet att förmedla sin betalning på.

Tidsätgången för betalningsförmedling till ett postgirokonto resp. för betalning skatt via bank kan beskrivas på sätt som framgår av

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

bilaga Den redovisningen bygger på uppgifter som lämnats av Postgirot Bank AB och Bankgirocentralen BGC AB. Noteras kan att den beskrivning av skatteinbetalningar som Postgirot Bank AB lämnat visar hela kedjan från det att betalningen initieras av betalningsavsändaren till dess att skattebeloppet bokförts på skattemyndighetens postgirokonto.

Som redan sagts gäller en ordning där en betalning anses fullgjord när den har bokförts betalningsmottagarens konto redan för vissa skatter och avgifter och generellt i privaträttsliga sammanhang. Också

ser till ränteaspekter är det en fördel med en sådan betalom man ningsordning. Ränta skall nämligen tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige skattekontot först sedan Skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med vad som gäller privaträttens område. Detta förhållande torde leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är möjligt.

Mot bakgrund av det som nu sagts förordar vi att en betalning av en skatt eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den dag då betalningen har bokförts på ett konto hos Skattemyndigheten. Den ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter och prisregleringsavgifter enligt LPP kommer härmed generellt att tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet. Tilläggas bör att det vid valet av förfallotidpunkter i skattekontosystemet självfallet tas hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd.

5.3¶Val av förfallodagar

5.3. 1 Riksgäldskontorets och Riksrevisionsverkets översyn

av statliga betalningstidpunkter

l 1991/92 års budgetproposition anfördes att det borde göras en över-

in- och utbetalningstidpunkter för de statliga betalningarna. syn av Syftet skulle att pröva gällande tidpunkter var optimala för

vara om staten från kassahållningssynpunkt. Principer som enligt uttalanden i propositionen bör vägledande vid prövning av betalnings-

vara en tidpunkter är bl.a. följande prop. 1991/92:100 bil. l s. 48

In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens ränte- kostnader minimeras.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

Senareläggning av inbetalning för att ge den betalnings- skyldige kompensation för administration av statliga betalningar bör ske.

Uttalandena i propositionen föranledde inte några erinringar vid riksdagsbehandlingen bet. 1991/92:FiU2O s. 57, rskr. l991/92:128.

I maj 1992 gav regeringen Riksgäldskontoret RGK och Riksrevisionsverket RRV i uppdrag att i enlighet med nyss angivna principer göra en översyn av in- och utbetalningstidpunkter för statliga medelsflöden. RGK och RRV redovisade resultatet av översynen av statliga betalningstidpunkter i två rapporter som lämnades över till regeringen den 21 december 1992 resp. den 5 februari 1993 dnr Fi 6462/92 resp. Fi 780/93.

Sammanfattningsvis föreslås i rapporterna bl.a. att betalningstidpunkterna för debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter tidigareläggs till den 3 i månaden. Beträffande mervärdesskatten föreslås dels övergång till enmånadsredovisning,

dels en tidigareläggning av betalningstidpunkten till den 18 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Återbetalning av mervärdesskatt föreslås ske den 7 och 22 varje månad. Vidare föreslås att den längre kredittiden i augusti slopas.

Redogörelser för innehållet i nämnda rapporter finns i våra tidigare presenterade delbetänkanden, se SOU 1994:87 s. 49 och SOU 1995:12 s. 35 f f.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

5.3.2 överväganden och förslag

Förslag: I skattekontosystemet skall finnas två förfallodagar varje månad den 12 i januari och i vissa fall augusti den 17 samt

den 26.

Förfallodagen för mervärdesskatt senareläggs till den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden för skattskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Betalningarna av mervärdesskatt samordnas härmed med betalningarna av debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter. I januari och augusti skall betalning i stället få ske senast den 17.

För skattskyldiga med beskattningsunderlag som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor senareläggs förfallodagen till den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten för mervärdesskatt. Denna kategori skattskyldiga skall betala debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter senast den 12 i januari den 17 i månaden.

För kommuner och landsting skall den 12 i månaden gälla beträffande redovisning av innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Det nuvarande avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel utvidgas härigenom till att omfatta även mervärdesskatt.

Bakgrund

Som nyss nämnts framhålls i direktiven för vårt utredningsarbete att det är viktigt att betalningar görs så tidigt som möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i det nuvarande skattebetalningssystemet. Det är också detta som är grunden för ställningstagandet att det i ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter blir aktuellt att använda två förfallodagar varje månad. Nämnda synsätt har vidare varit en utgångspunkt för RGK och RRV vid översynen av statliga betalningstidpunkter. I vårt arbete har vi att väga in det som RGK och RRV har kommit fram till. Myndigheternas utredningar har också legat till grund för våra tidigare lämnade förslag om nya redovisnings- och betalningstidpunkter. l delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter SOU 1994:87 föreslogs att bl.a. debiterad och

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till lagstiftning prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/952156, SFS 1994:1978. De nya tidpunkterna gäller fr.0.m. uppbördsåret 1995/96. I ett andra delbetänkande Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och

— betalning SOU 1995:12 föreslog vi att redovisningsperioden för mervärdesskatt huvudregel skulle vara en månad i stället för två

som månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten för mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden

efter utgången redovisningsperioden. Även dessa förslag närmast av har legat till grund för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207. Tidigareläggningen till den 20 i månaden har emellertid begränsats till att gälla skattskyldiga vars beskattningsunderlag för beskattningsåret överstiger tio miljoner kronor. Samtidigt har gränsen för redovisning av mervärdesskatt i självdeklarationen höjts till en miljon kronor. Som nämnts inledningsvis har beloppsgränsen tio miljoner kronor som avgör när betalning skall ske nyligen föreslagits höjd till 40 miljoner kronor fr.0.m. den 1 juli 1996, se prop. 1995/96: 150 s. 33. Förslag har också lagts fram om att gemenskapsinterna förvärv och import inte skall ingå i underlaget när beloppsgränsen bestäms, se bet. 1995/96:SkU31.

Omständigheter av betydelse för valet av förfallodagar

Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns olika faktorer att beakta. I grunden handlar det om allmänna och övergripande strävanden mot effektivisering av betalningssystemet för skatter och avgifter genom ökad enhetlighet och förenkling. I hög grad handlar det i det sammanhanget också om de statsfinansiella effekter-

Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige skall ges rimlig na. tid att åstadkomma korrekt redovisning och att få fram nödvändiga

en medel. Till detta kommer de finansiella konsekvenserna i övrigt för den betalningsskyldige.

Ett steg i riktning mot att förkorta kredittiderna i skattebetalningssystemet har tagits grundval av det delbetänkande SOU 1994:87

lämnades i juni 1994, se prop. 1994/95:92. Som redan nämnts som har tidpunkten för redovisning och betalning av bl.a. debiterad och innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter samt kvarstående och tillkommande skatt fr.0.m. uppbördsâret 1995/96 tidigarelagts till den

Tidpunkter för betalning skatter och avgifter

10 i den uppbördsmånad betalning skall ske. I uppbördsmånaden

som januari får betalning i stället ske senast den 15.

Med utgångspunkt i RGK:s och RRV:s översyn av statliga betalningstidpunkter diskuteras i nyssnämnda betänkande ett andra steg i tidigareläggning dessa tidpunkter till omkring den 5 i månaden.

en av

I samband med remissbehandlingen av betänkandet och vid kontak-

med företrädare för olika intressenter har stark kritik förts fram ter mot RGK:s och RRV:s slutsats att det i fråga om företagens administrativa förutsättningar finns goda möjligheter att tidigarelägga betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter till åtminstone den 3 i månaden. Motsvarande kritik har riktats mot tankarna på en tidigareläggning betalningstidpunkten till omkring den 5 i månaden.

av Redan tidigareläggning till den 10 har ansetts föra för långt.

En hel del de synpunkter som lämnats tar i grunden sikte att

av de krediter företagen kan tillgodogöra sig i det nuvarande

som skattebetalningssystemet begränsas betalningstidpunkterna tidi-

om gareläggs. Givetvis måste förändring av betalningstidpunkterna för

en skatter och avgifter rimlig så till vida att de finansiella konse-

vara kvenserna för den betalningsskyldige vägs in i sammanhanget. Problem har sin grund i de finansiella konsekvenserna för de

som betalningsskyldiga torde emellertid aktualiseras främst i ett övergångsskede. De kan karakteriseras som anpassningsproblem och kan motivera etappvis tidigareläggning eller särskilda hänsynstaganden

vid genomförandet.

till främst administrativa faktorer måste den betalnings-

Om man ser skyldige rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning. I annat

ges fall skulle de finansiella effekterna tidigareläggning urholkas av

av en

resurskrävande kontroll- och rättelseverksamhet. Sådana åtgärder en skulle belasta inte bara skatteförvaltningen utan också de skatt- och avgiftsskyldiga.

Möjligheterna att lämna korrekt redovisning beror på när de upp-

en gifter skall lämnas till Skattemyndigheten finns tillgängliga. För

som arbetstagares preliminära skatt och arbetsgivaravgifter består underlaget i princip uppgifter under närmast föregående månad

av om utbetald lön. I allmänhet betalas lön ut omkring den 25 27 i

—— intj änandemånaden. Redan vid denna tidpunkt kan därför skatteavdrag och arbetsgivaravgifter beräknas bortser från vissa naturaför-

om man måner. Undantagsvis betalas emellertid lön på annat sätt, vilket senarelägger skatte- och avgiftsberäkningen. Med bl.a. ändrad planering och rutiner torde emellertid stor andel av arbets-

nya en givarna i vart fall på sikt kunna redovisa och betala skatter och

- avgifter i omedelbar anslutning till löneutbetalningarna. Svårare är det emellertid för skatt- och avgiftsskyldiga i regel mindre företag

- —

Tidpunkter för betalning skatter och avgifter av

som anlitar redovisningsbyråer för sina skatte- och avgiftsredovisningar. Liknande problem har företag med geografiskt spridd verksamhet. Dessa svårigheter torde på kort sikt inte kunna övervinnas även om självfallet ny teknik, exempelvis s.k. linjeöverföring inav formation och betalningar, skapar förutsättningar för både ett enklare och snabbare redovisnings- och betalningsförfarande. Men med den teknik och de rutiner i dag i allmänhet används skulle det enligt som vår mening föra för långt att redan kräva redovisning och betalning nu samtidigt som lön betalas ut. Mot en sådan ordning talar också att ett antal undantagssituationer skulle behöva regleras och administreras. Dessa förhållanden skulle begränsa enhetligheten och enkelheten i ett nytt system för skatte- och avgiftsbetalningar. Även för den som gör skatteavdrag vid utbetalning av ränta eller utdelning, dvs. i första hand bankerna, skulle en ordning med redovisning och betalning i anslutning till månadsskiftet vara svår att bemästra särskilt i samband med vissa helger.

Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsvaravgifter

Enligt vår mening finns det skäl att ta fasta de synpunkter som nu förts fram i fråga om tidpunkten för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste som nyss nämnts beaktas att de - skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i detta hänseende av tidigareläggningen av redovisnings- och betalningstidpunkten till den lO i månaden år goda. Det går vidare inte att bortse från att varje ändring betalningsav tidpunkten i riktning mot vad är praktiskt möjligt innebär ekosom nomiska påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna vägs samman med konsekvenserna de ändringar av avseende betalningsperiod och betalningstidpunkt för mervärdesskatt som nyligen beslutats. Vi har därför stannat för att den nuvarande förfallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad bör den tidigareläggning detta för med sig som motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10. I januari bör som förfallodag gälla den 17 i stället för den 15.

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl gör att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer till den i det följande. I fråga tidsåtgången för överföring av betalningar vid

om post och bank hänvisas till sammanställningen i bilaga

Mervärdesskatt samordning med andra skatte- och avgiftsbetal-

ningar

För mervärdesskatt som för närvarande betalas den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, är den genomsnittliga kredittiden med hänsyn tagen till den nyligen beslutade övergången till enmånadsredovisning 50 dagar. Kredittiden anges schablomnässigt till halva redovisningsperioden och hela den tid förflyter från redovisnings-

som periodens utgång till förfallodagen. Oavsett om den skattskyldige fått betalning från kunden vid leveransen eller inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en kredittid. Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har sin grund i att skatten utgår på omsättningen av

och tjänster. Värdet för de skattskyldiga av dessa kredittider har varor sedan lång tid successivt ökat. Denna ökning har sin grund i vårdeökningen omsättningen, högre skattesatser och en breddad skattebas.

Av praktiska skäl kan en skatt av detta slag inte betalas in till staten i samband med varje skattepliktig händelse. Oftast år det leveransen eller faktureringen skattepliktig eller tillhandahållandet av

av en vara

skattepliktig tjänst upphov till skyldigheten att redovisa en som ger skatt. Under den tid den skattskyldige kan hålla inne skattemedlen

som förbättras likviditeten i verksamheten. Den skattskyldige kan tillgodogöra sig ränta eller begränsa räntebelastningen på rörelsekapitalet.

De uppgifter den skattepliktiga omsättningen av varor och

om tjänster behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur

som den skattskyldiges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i regel viss tid efter periodens utgång för att

fram och ställa de uppgifter skall redovisas. Efter att ta samman som skatten räknats ut skall redovisningshandlingen upprättas och skatten betalas in.

Enligt den utredning gjorts av RGK och RRV se avsnitt 5.3.1

som finns det förutsättningar för längre gående förkortning av kreditti-

en den vid betalning mervärdesskatt. En tidigareläggning av be-

av talningstidpunkten för mervärdesskatt anses möjlig även om effekterna för de skattskyldiga i finansiellt hänseende kan antas bli stora. Som redovisats i det föregående det att även små företag och företag

anses

ll5

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

med geografiskt spridd verksamhet kan redovisa mervärdesskatt den 18 varje månad. Det kan i detta sammanhang påpekas att vissa skattskyldiga redan i dag fullgör sin redovisningsskyldighet någon av de första dagarna efter redovisningsperiodens utgång. Det gäller skattskyldiga med en överskjutande ingående mervärdesskatt. För många skattskyldiga är det således klart att det är tekniskt möjligt att fullgöra deklarationsskyldigheten på kort tid, väsentligt kortare tid än för närvarande.

Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt. Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende för de skattskyldiga.

De nyligen genomförda ändringarna av betalningstidpunkten för mervärdesskatt innebär som nyss nämnts för det första att gränsen för redovisning av mervärdesskatt i självdeklarationen höjts från 200 000 kronor till en miljon kronor. Härigenom har ca 100 000 skattskyldiga som i dag lämnar mervärdesskattedeklarationer undantagits från övergången till emnånadsredovisning av mervärdesskatt. Det är också dessa mindre företag som skulle haft störst svårigheter att klara de praktiska problemen vid en övergång till en tidigare redovisningstidpunkt.

De skattskyldiga som numera redovisar mervärdesskatt löpande varje månad under året kan liksom andra betalare delas in i olika kategorier. Större företag har i regel bättre förutsättningar än mindre företag att klara både finansiella påfrestningar och administrativa förändringar. Bland annat sådana antaganden har motiverat att skattskyldiga med beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor skall betala mervärdesskatt den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång medan övriga skall betala den 5 i nästa månad.

Om ett nytt systern för skatte- och avgiftsbetalningar skall fungera effektivt är samordningsfrågor centrala. Enligt vår mening finns det inte några bärande administrativa skäl som hindrar att alla skattskyldiga med månadsredovisning redovisar mervärdesskatt vid den första av nämnda betalningstidpunkter, den 20. Härigenom skulle den eftersträvade samordningen näs. En annan sak är de ekonomiska påfrestningarna för de skattskyldiga. Påfrestningarna beror de finansiella förhållandena, t.ex. det aktuella kreditutnyttjandet och storleken på eget kapital, men också företagets marknadsposition etc. och torde därför uppvisa stora variationer från företag till företag. Klart är att varje förkortning av betalningsperioden för mervärdesskatt

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

begränsar företagens finansiella utrymme. I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon ytterligare tidigareläggning

betalningstidpunkterna för mervärdesskatt. I stället bör de admiav nistrativa vinsterna av en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivaravgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen för mervärdesskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor bör således betalnings- och redovisningsperioden förlängas och den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång vara förfallodag även för mervärdesskatt. I januari blir då i stället den 17 förfallodag.

Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor bör någon ytterliga-

tidigareläggning ske. I syfte att begränsa skillnaderna mellan de re olika kategorier skattskyldiga som redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör förfallodagen i stället senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Härvid har vägts in även förfallodagens ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas redovisningen av dessa betalningar i skattekontosystemet

den skattedeklaration som det föreslås att dessa skattskyldiga genom skall lämna, se avsnitt 6.

Att angivet sätt samordna och senarelägga betalnings-

nyss tidpunkterna för mervärdesskatt får konsekvenser för statens ränteinkomster. En förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall kan kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana möjligheter finns om bl.a. en viss förkortning sker av

den tillämpade förlängda betalningsfristen i anslutning till sommar-

nu perioden.

Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till sommarperioden

Vid remissbehandlingen vårt delbetänkande om nya tidpunkter för

av betalning mervärdesskatt SOU 1995: 12 fördes fram att de minsta

av företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem att fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten flyttades till den 20 i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill ansåg regeringen att tidpunkten den 20 tills vidare skulle

kvar. I augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som vara betalningsdag för båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som skall göras då redovisningsperioden juni och för skattskyldiga

avser

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

med beskattningsunderlag överstigande tio miljoner kronor även redovisningsperioden juli. Från och med den l juli 1996 denna avses gräns höjas till 40 miljoner kronor. Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den nu införda höjningen av gränsen för redovisning mervärdesskatt för av helt år till en miljon kronor att de utnyttjar denna möjlighet inte som påverkas av en ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommarperioden. För övriga företag med beskattningsunderlag för beskattningssom året uppgår till högst 40 miljoner kronor, vilka många anlitar av redovisningsbyråer, blir det om den särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter och samtidigt med betalning av F-skatt. Emellertid går det inte att bortse från de problem som i praktiken finns med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till fördelarna med enhetlighet i fråga vara om tidpunkter för redovisning och betalning av olika skatter och avgifter. Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För skatteförvaltningen innebär vidare sådan samordning en kontinuitet i arbetet med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen, kontrollen och uppföljningen i övrigt redovisningar av och betalningar. Med hänsyn till enhetlig ordning så långt att en möjligt bör tillämpas bör enligt vår mening betalningar F-skatt, av innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma tidpunkt. Med den 17 augusti som förfallodag och den senareläggning av betalningarna debiterad och innehållen preliminär av skatt och arbetsgivaravgifter det innebär får de skatt- och som avgiftsskyldiga sammantaget anses ha rimlig tid till sitt förfogande att fram underlag för en riktig betalning. I augusti bör därför den 17 vara förfallodag för mervärdesskatt avseende redovisningsperioden juni samt för betalning av F-skatt, avdragen skatt och arbetsgivarvagifter. Samma betalningstidpunkt i månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti. Skattskyldiga med beskattningsunderlag för beskattningsåret som överstiger 40 miljoner kronor har inte sällan redovisningsfunktioegna ner. De är således inte i samma utsträckning beroende redovisav ningsbyråer eller annan hjälp för redovisningen mervärdesskatt. av Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga inte sällan i stor omfattning löpande under sommarperioden åtgärder för exempelvis ——

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

löneutbetalningar samt redovisning och betalning av källskatt och arbetsgivaravgifter. Enligt vår mening finns i dessa fall inte tillräckliga skäl för längre betalningsfrist i anslutning till sommaren. Också

en denna kategori skattskyldiga bör därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisningsperioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras senast den 26 juli. Som redan sagts är slopandet den nuvarande särregleringen en av förut-

av sättningarna för att förfallodagarna under året i övrigt för skattskyldiga med månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från den 5 till den 12 resp. från den 20 till den 26 i månaden.

Särskilt om kommuner och landsting

Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommunerna i den ordning som anges i lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser kommuns och menighets utdebitering

om annan

skatt, Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen av m.m. räknat från den 17 i månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning sker avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen 1987:560 om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner.

Enligt 52 § UBL skall skatt hållits inne genom skatteavdrag

som betalas senast den 10 uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för månadsavgift, vilket följer 12 § USAL. Betalning innehållen preliminär skatt och

av av månadsavgift från landsting och kommuner skall emellertid ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser

kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. om

För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden 54 § 1 mom. UBL. Innehållen kvarstående skatt omfattas inte av avräknings-

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

systemet. Skälet till det är att kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader och redovisas i särskild ordning under april.

Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen

av landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivaravgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skattekontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels den nuvarande tidpunkten för utbetalning

av kommunalskattemedel, dels administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt gälla den 12 i månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgiftsskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Som nyss sagts är det emellertid för landsting och kommuner inte fråga om några faktiska inbetalningar. Tidsâtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. I enlighet med den ordning som föreslagits i det tidigare bör således den 12 i månaden i alla delar gälla beträffande landstings och kommuners redovisning

av innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Det nuvarande avräkningsförfarandet utvidgas härigenom till att omfatta även mervärdesskatt se även avsnitt 9.

Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrkliga samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag kommer att redovisa och betala bl.a. skatt som hållits inne genom skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra motsvarande arbetsgivare, jfr SOU 1994:87 s. 91.

5.4¶Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag

Förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen.

l skattekontosystemet kommer månadens båda förfallodagar att kunna tillämpas för betalning av debiteringar som har sin grund i beskatt-

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

ningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller beslut om betalningsskyldighet som Skattemyndigheten fattar löpande. Efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debiteringar förfalla till betalning den förfallodag som inträffar närmast därefter. Det betyder bl.a. att betalningar källskatt och arbetsgivaravgifter som grundas ett

av omprövningsbeslut kommer att kunna förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när omprövningsbeslutet meddelades. Motsvarande gäller då beslut om betalning av mervärdesskatt.

Liksom i nuvarande ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att få fram medel till betalningen efter det att han tagit del ett beslut innebär att han eller hon skall betala en skatt

av som eller avgift.

Av det beslut den skatt- eller avgiftsskyldige får bör på samma

som sätt i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skatte-

som myndigheten kommer att påföra kontot den aktuella debiteringen, från vilken tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare efter

den ordinarie avstämningen följas av ett kontoutdrag som visar den

aktuella ställningen den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Förfallodagen har i detta sammanhang betydelse främst för när ett eventuellt underskott tidigast skall lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.

Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betalningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller. I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter behandlas på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på. Betalningsfristen bör enligt vår mening vara densamma oavsett grunden för ett betalningskrav.

Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av angivet slag bör vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Ett krav på betalning kommer således att förfalla till betalning den av förfallodagarna den 12 i

januari den 17 eller den 26 infaller närmast efter det att 30

— som dagar från beslutsdagen har passerat.

Noteras i sammanhanget bör att schablonbeskattningsbeslut, se avsnitt 19.1.3, genom vilka skatte- och avgiftsbelopp för en viss period grund utebliven redovisning från den skattskyldige

av bestäms enligt schablon med ledning av beskattningsbeslut för tidigare perioder inte följs av den betalningsfrist som nyss nämnts.

6¶Debitering på skattekontot

6.1 Debitering skatter och avgifter under året

Förslag: På ett skattekonto bokförs löpande dels debiterad F-skatt

och särskild A-skatt, dels mervärdesskatt, innehållen preliminär

skatt och arbetsgivaravgifter m.m. som den betalningsskyldige

redovisat i föreskriven redovisningshandling och dels skatt eller

avgift som påförts genom särskilt beslut av Skattemyndigheten.

En utgångspunkt är att debiteringarna i ett skattekonto skall vara specificerade ett sådant sätt att det inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på kontot har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör också anges vilken skatt eller avgift debiteringen avser samt vilket belopp som bokförs. Detta

som motiveras att den skatt- eller avgiftsskyldiges så gott som samtliga

av skatte- och avgiftstransaktioner ingår i skattekontosystemet. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning av de olika posterna.

Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande kontot.

Vissa poster, såsom de preliminärt debiterade skatterna F-skatt och särskild A-skatt, m.m. läggs in i det centrala skatteregistret och bokförs kontot utifrån detta. Debiteringarna bokförs på kontot först i samband med att förfallodagen, dvs. i detta fall den 12 i månaden i januari och i vissa fall augusti den 17, inträffar.

Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras och, i förekommande fall, krediteras med ledning av den skatteller avgiftsskyldiges redovisningshandling.

Om betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det

en härigenom uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på detta saldo, se avsnitt 9.1.

Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en tidigare period. Som tidpunkt för debitering kontot anges den dag då ett belopp förfaller till betalning resp. den dag då beslutet med-

Debitering på skattekontot

delades när fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett tidigare fastställt belopp. Ränta ett under- eller överskott på kontot räknas från den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till betalning. Samtidigt med beslutet ges automatiskt en viss betalningsfrist, se avsnitt 5.4.

6.2¶Redovisning

6.2. 1 Redovisningstidpunkter

Förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast antingen den 12 eller den 26 i månaden beroende på om det föreligger en redovisningsskyldighet för mervärdesskatt och i så fall beroende även storleken av beskattningsunderlagen till mervärdesskatt.

Den 12 i månaden i januari och augusti den 17 skall redovisning lämnas dels av den som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdesskatt varje månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor.

Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunderlag som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor skall lämna redovisning senast den 26 i månaden efter redovisningsperioden. Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga kunna krävas redovisning avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter den första förfallodagen, dvs. den 12 i januari den 17, i månaden.

Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattedeklarationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tidpunkt då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det hänger bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot

samman

sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning som tar hand redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och

om redovisning är alltså känt för Skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter förfallodagen, dvs. nämnare tre kalenderveckor efter denna dag.

Debitering på skattekontot

På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot debiteringar är det önskvärt att debiteringarna kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den skatt- eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot måste därför förkortas väsentligt.

Som redovisats i det tidigare avsnitt 5.3.2 kommer det för

kontohavare som skall redovisa och betala skatter och avgifter varje månad att finnas två olika tidpunkter för betalning av skatter och

avgifter beroende storleken av kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattningsunderlagen ingår då inte gemenskapsinterna förvärv och import, se bet. 1995/96:SkU31. Om beskattningsunderlagen för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter och avgifter betalas senast den 12 i månaden i januari och augusti den 17 men mervärdesskatten då i andra månaden efter redovisningsperioden. För den vars beskattningsunderlag överstiger 40 miljoner kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt betalas den 12 i januari den 17 i månaden medan mervärdesskatten skall betalas den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden.

För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således samtliga skatter och avgifter betalas den 12 varje månad. Denna kategori kontohavare bör därför lämna även redovisning den 12 i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två olika redovisningsperioder en för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter

och en för mervärdesskatt.

För den andra gruppen kontohavare ca 10 000 skattskyldiga

- skall betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden. Man kan då tänka sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp som skall följas av en redovisning skall betalas, också ger in en redovisningshandling. Det skulle för flertalet arbetsgivare inom denna grupp innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje månad. Skattemyndigheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter varje sådan redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om betalningar, sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje månad m.m. Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för de skatt- och avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle härigenom delvis förlorade. Vi föreslår därför en annan ordning där avlåmnandet av redovisningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalningstidpunkterna i månaden, den 26. Det innebär att en skattskyldig med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt överstigande 40 miljoner kronor och som har innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och

Debitering på skattekontot

arbetsgivaravgifter den 12 i januari den 17 i månaden. Den 26 i månaden redovisas innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas eventuell mervärdesskatt. När redovisningshandlingen har kommit in till Skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i kontot på resp. förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas eventuella underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i förekommande fall Även överlämnandet för

ut. indrivning kan härmed ske vid högst ett tillfälle per månad, se avsnitt 10. Pâ så sätt när för såväl de skatt- och avgiftsskyldiga som

man myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning och förenkling.

Även i de fall då den skattskyldige begär återbetalning har

en som sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas

att redovisningen för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten skall vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsförsummelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för att borgenärsrollen skall kunna utövas ett effektivt sätt genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade som detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas. Samtidigt ges förutsättningar för Skattemyndigheten att i förekommande fall tidigare än annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för indrivning. Befogenheten att kräva redovisning i förtid bör emellertid användas bara i undantagsfall.

6.2.2¶Redovisningsuppgifter

Förslag: Den redovisning skall lämnas i en skattedeklaration

som skall omfatta samtliga de skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och förfaller till betalning under den

som period är aktuell. De uppgifter som skall redovisas avser

som bl.a. innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt.

Det finns fyra grundläggande krav bör ställas redovisningen

som

skatter och avgifter. De är följande: av

Debitering på skattekontot

Redovisningen skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i EU kräver.

Redovisningen skall innehålla tillräckliga uppgifter - för en korrekt debitering på skattekontot. Redovisningen skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på kontot som möjligt. Redovisningen skall innehålla tillräckliga uppgifter för att - Skattemyndigheten skall kunna kontrollera uppgifterna.

Redovisningen bör innehålla uppgifter preliminär skatt, arbetsom givaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifikationsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas.

Bland annat följande uppgifter behöver sannolikt anges vid varje redovisningstillfälle.

Mervärdesskatt Utgående skatt 25 % - Utgående skatt 12 % - Utgående skatt 6 % - Utgående skatt på varuförvärv från EG - Avdragsgill ingående skatt - Skatt att betala/återfå skattepliktig omsättning inom landet - Skattefri omsättning inom landet - Exportomsättning - Värde av varuleveranser till EG - Värde av varuförvärv från EG -

De två sistnämnda uppgifterna redovisas vidare till Statistiska Centralbyrån SCB. Det finns ca 430 000 företag är registrerade som till mervärdesskatt. Av dessa är ca 50 000 export- eller importföretag.

Innehållen preliminär skatt

Innehållen preliminär skatt på lön och särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Innehållen preliminär skatt ränta och utdelning -

Arbetsgivaravgifter

Det underlag som avgifterna baseras på - Kostnadsavdrag -

Månadsavgift att betala

Debitering på skattekontot

Kryssmarkering att lägre procentsats har tillämpats på viss - som anger

del av avgiftsunderlaget

De uppgifter angetts avseende preliminär skatt och arbetsgivarav-

som gifter är betydligt färre än de uppgifter som i dag lämnas i en

uppbördsdeklaration.

Under förutsättning att endast dessa uppgifter lämnas löpande under året bör berörda arbetsgivare i stället vara skyldiga att exempelvis lämna specifikation över kostnadsavdrag och de avgiftsunderlag

en vilka lägre procentsatser använts vid uträkning av arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation bör då användas enbart för att specificera tidigare redovisningar i de fall arbetsgivaravgifterna beräknats med lägre procentsats någon del av avgiftsunderlaget eller i de fall särskild löneskatt beräknats. En arbetsgivare som vill korrigera tidigare lämnad redovisning bör inte göra det genom

en specifikationen. Lämplig tidpunkt för lämnande av specifikationen kan

i samband med att kontrolluppgift lämnas. Skilda handlingar bör vara då användas.

Av intresse i detta sammanhang är att det för uppbördsåret 1993/94 avlämnades 2,7 miljoner uppbördsdeklarationer. Av tillgänglig

ca statistik framgår bl.a. följande.

Uppbördsdeklarationer 2 691 081 st

med kostnadsavdrag 33 531 st varav

utlandsanställda

avgiftsunderlag B 19 183 st

utlandsanställda

avgiftsunderlag D-G 326 st

särskild löneskatt 230 531 st utbildningsvikariat 5 958 st inre stödomrâdet 51 752 st

Avgiftsunderlag ersättning för vilken endast ATP- - B avser avgift skall betalas, i huvudsak för utlandsanställda.

För uppbördsåret 1994/95 innehåller avgiftsunderlag C förutom inre stödområdet generellt altställningsstöd. För detta år avlämnades 281 898 uppbördsdeklarationer med avgiftsunderlag C. En ersättningslagstiftning för det generella anställningsstödet, lagen 1995:287 anställningsstöd, trädde i kraft den l april 1995.

sou 1996:100 Debitering på skattekontot

Avgiftsunderlag D avser ersättning till personal i USA eller - Kanada utom Québec för ersättning för vilken samtliga avgifter utom ATP- och folkpensionsavgift skall betalas.

Avgiftsunderlag E avser arbetsgivare i USA eller Kanada utom Québec för ersättning för vilken samtliga avgifter utom ATP- och folkpensionsavgift skall betalas.

Avgiftsunderlag F avser ersättning till personal i Québec för vilken endast ATP-, folkpensions-, och arbetsskadeavgift skall betalas.

Avgiftsunderlag G avser arbetsgivare i Québec för ersätt- ning för vilken samtliga avgifter utom ATP-, folkpensionsoch arbetsskadeavgift skall betalas.

Som framgår av denna uppställning är det endast ett begränsat antal av det totala antalet avlämnade uppbördsdeklarationer där det är nödvändigt att lämna särskilda uppgifter. Ett förenklat uppgiftslämnande under löpande år torde avsevärt kunna förenkla såväl arbetsgivarnas som skattemyndigheternas hantering av redovisningen.

Bland annat för att åstadkomma att skattemyndigheterna snabbt får tillgång till redovisningsuppgifterna är det nödvändigt att skilja inbetalningskort och deklaration. Många inbetalningar görs dessutom utan att något inbetalningskort används. Det är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling begränsar utrymmet för att lämna uppgifter.

Den nya deklarationen i skattekontosystemet en skattedeklara-

tion bör därför lämpligen utformas så att inbetalningskortet är skilt

—— från redovisningshandlingen.

Redovisningssätt

Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad förbättrade redovisningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m. Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning på i princip valfritt sätt.

De möjligheter som den tekniska utvecklingen för med sig kommer härvid självfallet att tas till vara. Inom en näraliggande framtid i

stort sett i samband med att ett skattekontosystem kan börja användas

kommer sannolikt förutsättningar att finnas att föra över redovis- ningar till ett skattekonto genom exempelvis linjeöverföring eller diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räkenskapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik.

5 16-0851

Debitering på skattekontot

Särskilt redovisningsnummer

Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § l mom. UBL har arbetsgivare möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och kontrolluppgifter en under särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet anses i dag ett vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för de skattskyldiga. Enligt vår mening bör det lämnas RSV att ta ställning till och i så fall hur särskilda redovisningsnummer eller andra om liknande redovisningsmetoder bör användas inom ramen för ett nytt skattebetalningssystem. Någon reglering i lag av denna fråga kan inte anses nödvändig.

6.3¶Den slutliga skatten i skattekontosystemet

Förslag: Slutlig skatt bokförs kontot i samband med att ett skattebesked tas fram. Samtidigt bokförs preliminär skatt som

redovisats i kontrolluppgift.

Ett beslut ändrad beräkning den slutliga skatten bokförs om av på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning.

Skattemyndigheten bör bokföra den slutliga skatten på kontot i samband med skattebesked sänds ut. Det betyder att vissa att ett kommer debiteras redan i augusti månad under taxeringsåkonton att medan andra debiteras först i december månad samma år. Skatteret, beskedet ersätter bl.a. den nuvarande slutskattsedeln. Debiteringen och den följande avstämningen upphov antingen ger till kontot utjämnas eller till att det uppstår ett över- eller underatt skott kontot. underskott skall täckt vid angiven senaste tidpunkt, till Ett vara en vilken automatiskt betalningsfrist Ett överskott betalas efter en ges. eventuell utredning ut till kontohavaren. Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. grund av ett beslut omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklaom gande, debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som i beslutet. Det över- eller underskott kontot som beslutet angetts upphov till är att ändring den slutliga skatten för ett ger se som en av visst inkomstår. Om den skattskyldige inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första gången genom beslutet. Ränta beräknas

Debitering på skatzekontot

i förekommande fall fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret,

se avsnitt 9.1.4. Det sagda kan illustreras följande sätt.

Exempel: Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr.

Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs.

Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för inkomstâret rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr.

På skattekontot debiteras ett belopp om l0 000 kr. Debiteringsdag är den dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är den 13 februari under taxeringsåret. Ränta debiteras i samband med månadsavstämningen.

7¶Kreditering på skattekontot

7. 1 Krediteringsprincip

Förslag: På ett skattekonto bokförs varje betalning den skatt-

som

eller avgiftsskyldige gör.

Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon

inbördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på

kontot.

I det föregående har betonats vikten att skattekontots debiteringar

av är tydliga. Det är nödvändigt bl.a. för att den skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgiftssituation.

Krediteringar skulle i skattekontosystemet kunna bokföras ett sätt som liknar dagens system där varje inbetalning specifik skatt

avser en eller avgift. I de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller avgift som skulden avser.

Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen

en samlad bild av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men de förenklingar i administrativt hänseende

som anförts som ett av huvudskälen till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning näs inte. Kvar finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att stämma av olika skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte- och avgiftsdebiteringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetalningshandlingar märkta så att

vara en betalning styrs till rätt debitering.

Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på skattekontot är att bokföra dem utan att de hänförs till viss skatt

en eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt kontot betal-

som en ning avseende skatter och avgifter. Det innebär att Skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter ingår i ett konto ett för

som kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. l sin renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan

anges vilken skatt eller avgift som är betald resp. obetald. I vart fall gäller

Kreditering på skattekonto

det inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skattom eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan konstateras

att varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet.

Detsamma är fallet om en överbetalning gjorts. Att de skatter och avgifter ingår i skattekontosystemet betalas som inbördes avräkningsordning torde innebära att de åsyftade förutan en enklingarna det skatteadministrativa förfarandet uppnås. Samtidigt av kräver denna ordning särskilda överväganden rörande utformningen och tillämpningen vissa bestämmelser och hanteringsrutiner. Närav mast gäller detta i fråga om betalbrottet i 81 § UBL, solidarisk betalningsskyldighet, utlandshandräckning, förmånsrätt, EU-bidragets storlek och betalning tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att av skatt eller avgift har betalats. Även det kan anges om en specifik uppgifter lämnas för statistikändamål eller bokföring utgår från som att betalning specificeras en viss skatt eller avgift. en Enligt vår uppfattning är de problem som kan uppkomma inte nya alls sådan art eller omfattning att de uppväger fördelarna med en av krediteringsordning utan avräkning mellan debiteringar av olika skatter

och avgifter ett skattekonto.

7.2¶Likafördelningsmetoden

Förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto och det behöver skatt eller avgift är betald eller obetald skall anges om en underskottet fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter

som påförts under den aktuella perioden.

I de fall behov finns att den skatt- eller avgiftsskyldige har av se om betalat viss skatt eller avgift eller hur mycket av en debitering som en har betalats föreslår vi fördelning skall ske gjorda betalningar att en av enligt likafördelningsmetod proportionering. Den utgår från att en varje betalning skatt eller avgift skall behandlas lika. Om endast av en viss andel det sammanlagt debiterade skatte- och avgiftsbeloppet en av har betalats, varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel anses delbeloppen utgör de sammanlagda debiteringarna. som av Tillämpningen den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis av synsätt får anläggas betalningar skatter och avgifter. l nytt av princip blir det den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje ur förekommande skatt eller avgift. Även från det allmännas sida blir den

Kreditering på skattekontot

principiella utgångspunkten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga. Det angivna sättet att fördela betalningar skatter och av avgifter leder till att ytterligare förenklingar det skatteadministrativa av förfarandet kan åstadkommas. I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort antal konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av det svenska EU-bidraget, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande redogörs för hur likafördelningsmetoden kan tillämpas i nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelningsmetoden inte bör användas.

Det svenska E U-bidraget

Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom avgifter bidra till finansieringen av gemenskapsbudgeten. Avgifterna består av tullavgift, importavgift på jordbruksprodukter, mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen lämna en redogörelse för hur mervärdeskattebasen beräknats. Denna redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering den mervärav desskattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit Riksskatteverket att administrera den mervärdesskattebaserade avgiften. Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på en uppställning som EG-kommissionens budgetdirektorat den 9 november 1993 redovisat i promemorian Determination of the uniform VAT own resources base. Grunden för beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten. Avgifter m.m. skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmålsavgifter och räntor som ingår i betalda belopp skall räknas av. I ett skattekontosystem kommer det att finnas uppgifter om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan inbetalningarna inte går att hänföra till något specifik skatt eller avgift. För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars konto således är utjämnat kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdesskatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats. För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skattskyldiga kan likafördelningsmetoden användas. Nämnas bör att en jämförelse mellan inbetalade och restförda belopp visar att endast ca 2,5 procent av den debiterade mervärdesskatten är obetald och att således över 97 procent av den debiterade mervärdesskatten betalats. En fördelning enligt likafördelningsmetoden innebär en proportione-

Kreditering på skattekontot

betalda belopp i förhållande till debiteringarna i systemet. Om ring av mervärdesskatten utgör exempelvis tredjedel samtliga debiteringen av på kontot, så innebär likafördelningsmetoden att mervärdesskatten ar tredjedel samtliga fordringar lämnats för också utgör en av som indrivning.

Utlandshandräckning

indrivning i utlandet skatte- och avgiftsfordringar uppkomna För av här i landet har Sverige ingått avtal handräckning med ett antal om olika länder. Avtalen skiljer sig i vissa hänseenden exempelvis i

fråga vilka skatter och avgifter som omfattas. om indrivningsuppdrag utgörs endast ett saldo avser fordran Ett av som och avgifter. För att saldot i sin helhet skall omfattas av ett skatter handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar alla de skatter visst och avgifter hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga kan som uppkomma vilket belopp det överlämnade som omfattas således om av av avtalet. handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år De flesta gjordes 1 875 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen 1995 beloppen ofta är små och i flertalet fall berör kännetecknas av att fysiska med uteslutande tjänsteinkomster. Dessa torde inte personer

innebära några tillämpningsproblem.

handräckningsärenden utomnordiska länder är få. De som avser handlades 165 sådana ärenden. Ärendena inte Under år 1995 avser belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller sällan större avgifter. Även dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkoms-

ter. De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en och avgifter är obetalda begränsar sig således eller flera skatter som i första hand till relativt få handräckningsärenden som avser utomländer. För få fram uppgifter obetalda belopp i dessa nordiska att om likafördelningsmetoden användas. Som framgått i det tidigare fall kan metoden med likafördelning från att inbetalningarna fördelar sig utgår debiteringar utifrån hur stor andel debiteringen i fråga på kontots som utgör kontots sammanlagda debiteringar proportionering. av

Kreditering på skattekonto:

Undantag från likafördelningsmetoden

Som redogjorts för nyss innebär likafördelningsmetoden att betalningar när det finns ett underskott på ett skattekonto fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter som påförts under en viss period.

I ett par fall får likafördelningsmetoden konsekvenser som ur den betalningsskyldiges perspektiv får anses mindre tilltalande. Som återkommer till i det senare gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 § konkurslagen i samband med konkurs, se avsnitt lO.5.2. I detta fall bör därför likafördelningsprincipen inte användas.

Motsvarande förhållanden gör sig gällande då fråga solidarisk

är om betalningsskyldighet, se avsnitt 19.2.5. Om flera är betalningsskyldiga för en skatteskuld bör en betalning till den skattskyldiges skattekonto i princip i första hand hänföras till den skulden. Likafördelningsmetoden bör således inte heller tillämpas i dessa fall.

7.3¶Kreditering av preliminär skatt

Förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift bokförs

skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En kreditering

på skattekontot kan också grundas på särskilda beskattningsbeslut

som leder till att en skatt räknas om.

7.3. 1 Allmänt

Innehållen preliminär skatt för en arbetstagare skall under resp. år debiteras vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföring sker på arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redovisningshandlingar skattedeklarationer som arbetsgivaren lämnar under året. Sådan debitering sker även för annan redovisare, exempelvis banker, som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar krediteras och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller motsvarande konto. Hur den preliminära skatten fördelar sig på resp. arbetstagare redovisas först i och med att kontrolluppgifter lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter inkomståret. Kontrolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för resp. arbetstagare som underlag för kontroll av de redovisade skatter som debiterats på arbetsgivarens konto under året. Det

Kreditering på skattekontot

bör tilläggas att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för fastställande och kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den skattskyldige.

För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den preliminärt åsatta debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär skatt avräknas såväl den preliminärt debiterade skatten som den redovisade A-skatten.

Ränteberäkning skall fr.0.m. en viss tidpunkt göras skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten, se avsnitt 9.1.4. Utgångspunkten för beräkningen av ränta ett under- eller överskott som avser slutlig skatt tas upp i det följande.

7.3.2 Preliminär skatt via kontrolluppgift

Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redovisat i kontrolluppgift skall tillgodoräknas och krediteras på skattekontot för resp. skattskyldig som en betalning av preliminär skatt. I princip skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs. redan fr.0.m. februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emellertid för att preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras och krediteras på den skattskyldiges konto först i samband med att den motsvarande slutliga skatten debiteras kontot.

Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare. Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med den slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan slutskattedebiteringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrolluppgift kan medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och kommer att hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras. Med hänsyn till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade belopp kan också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betalningen tas i anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd skuld. Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny restföring sker för hela eller en del

den slutliga skatten trots att korrekt preliminär skatt har betalats av under året. En sådan ordning förefaller mindre lämplig särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka tidpunkten för när den preliminära skatten tillgodoräknas.

Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att först säkerställa riktigheten de belopp som skall räknas den skattskyldige tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrollupp-

Kreditering på skattekontot

gifter mot de belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrolluppgifterna.

Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt förfarande för avräkning av preliminär skatt alltså oavsett vilken

kategori skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som att det är naturligt att kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den slutliga skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräkning för en skattskyldig med A-skatt.

Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras skattskyldigs konto har redogjorts för i det föregående. Av bl.a. de skäl som nyss angetts bör också preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten debiteras. Framhållas bör att själva tidpunkten för denna debitering och kreditering kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som skall tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det undantag som anges i det följande gälla både den debiterade slutliga skatten och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift. Som anges i det följande skall ränta räknas fr.o.m. den 13 februari året efter inkomståret.

7.3.3 F-skatt och särskild A-skatt

Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning bör ske genom att den preliminära skatten krediteras skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och debiteras kontot.

Ränteberäkningsdag för den slutliga skatt som debiteras den skattskyldiges konto bör i dessa fall vara densamma som för A-skatt. Vad gäller debiterad preliminär skatt som skall krediteras och räknas av kontot är det emellertid inte lika självklart vilken ränteberäkningsdag som skall tillämpas.

Om den debiterade preliminära skatten stämmer överens med eller är lägre än den slutliga skatt som debiteras torde något problem inte uppkomma för hantering och ränteberäkning av skillnadsbeloppet. Hela den preliminära skatten bör i detta fall krediteras kontot med samma ränteberäkningsdag som gäller för den debiterade slutliga skatten varvid ränta fr.o.m. denna dag beräknas på det eventuella underskottet.

Om den debiterade preliminära skatten är högre än den slutliga skatten blir det nödvändigt att ta ställning till hur överuttaget av preliminär skatt skall räknas av på kontot. Ett sätt är naturligtvis att

Kreditering på skattekontot

även i detta fall kreditera hela den preliminära skatten på kontot med samma ränteberäkningsdag som för den slutliga skatten. Ränta på överskottet skattekontot räknas då fr.o.m. denna dag. Har den skattskyldige fullgjort samtliga sina preliminärskattebetalningar på ett korrekt sätt stämmer denna ordning också väl med vad som gäller för en A-skattskyldig som betalat preliminär skatt med ett för högt belopp. I båda fallen betalas den preliminära skatten löpande under året och de skattskyldiga får räkna sig till godo ränta på överuttaget fr.o.m. samma dag. Problem uppstår emellertid om det vid avräkningstillfället finns en fordran den skattskyldige och denna fordran helt eller delvis uppkommit till följd av utebliven betalning av den debiterade preliminära skatten. Att i detta fall kreditera och räkna av hela den preliminära skatten med samma ränteberäkningsdag som den slutliga skatten innebär att de kostnadsräntor som redan kan ha påförts grund av den tidigare fordringen kvarstår kontot. Så blir fallet trots att de kan ha tagits ut för debitering som i efterhand visar sig ha

en varit för stor. Problemet kan åskådliggöras med ett exempel.

Den skattskyldiges enda debitering på kontot utgörs av en debite-

rad F-skatt. Skatten är obetald och har lämnats för indrivning

jämte debiterade räntor. Den slutliga skatten fastställs till noll

kronor.

Att på skattekontot bokföra såväl den slutliga som den pre-

liminära skatten med en ränteberäkningsdag per den 13 februari

året efter inkomståret innebär visserligen att kapitalskulden upphör

per denna dag. Men påförda räntor kvarstår på kontot. Resultatet

i detta fall blir att indrivningsuppdrag med belopp motsvarande

kapitalskulden F-skatten kommer att återtas medan fortsatt krav

på betalning ställs på räntebeloppet.

Visserligen kan man hävda att den skattskyldige i detta fall har misskött sina preliminärskattebetalningar och rimligtvis bör ha haft möjlighet att själv sin preliminära debitering under inkomst-

anpassa året. Trots detta är det mindre tilltalande att ta ut ränta för ett underskott som vid ett senare tillfälle, när alla fakta är kända, visar sig inte spegla de rätta förhållandena. Den för högt debiterade skatten kan för övrigt ha sin grund i ett beslut från Skattemyndigheten som den skattskyldige utan resultat försökt påverka.

En alternativ lösning till avräkning av en debiterad preliminär skatt

är högre än den slutligt debiterade skatten är ett förfarande som som påminner om dagens system. Kreditering och avräkning på kontot görs

att ränteberäkningsdagen den 13 februari tillämpas endast för genom så stor del den preliminära skatten som uppgår till den slutliga skatt

debiteras. För överuttag av preliminär skatt tillämpas i stället en som

Kreditering på skattekontot

ränteberäkningsdag i enlighet med förfallodagen för den eller de månadsdebiteringar som inte hade behövt påföras med hänsyn till det slutliga utfallet. Utgångspunkten bör här vara att en sådan avräkning görs i första hand för de månadsdebiteringar som senast har förfallit till betalning.

Vad som skulle kunna anföras mot nämnda ordning är att en Fskattskyldig under förutsättning att han sköter sina betalningar av preliminär skatt blir räntemässigt gynnad jämfört med den som har Askatt med motsvarande överuttag av preliminär skatt. Den F-skattskyldige får i detta fall ränta sitt överskott redan fr.o.m. den tidpunkt under inkomståret dä överskott uppstår, medan motsvarande ränta för den A-skattskyldige börjar beräknas först fr.o.m. den 13 februari året efter inkomståret. Det bör emellertid framhållas att uttaget av preliminär skatt från de båda kategorierna görs på vitt skilda sätt och att den A-skattskyldige normalt har mycket bättre förutsättningar att redan fr.o.m. den tidpunkt under inkomstâret då tillräcklig preliminär skatt har betalats undvika fortsatt preliminär beskattning genom att ansöka om jämkning. Vi anser därför att den skisserade lösningen för uttag av debiterad preliminär skatt bör väljas. Beräkningen av ränta bör således knytas till förfallodagarna för de debiteringar som inte hade behövt göras.

7.3 .4 Kompletteringsbetalning till skattekontot

Bakgrund

En grundläggande princip i skattebetalningssystemet är att preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten. Den preliminära skatten skall vidare betalas successivt i anslutning till inkomsternas förvärvande. Reglerna

preliminär skatt är emellertid schablomnässiga och förutsätter i om viss utsträckning att de skattskyldiga själva tar initiativ till en riktig avvägning skatten. Det gäller i särskilt skattskyldiga med F-skatt

av eller särskild A-skatt vilka i praktiken har tämligen stora möjligheter att själva påverka den preliminära skattens storlek. Men det gäller också skattskyldiga vid sidan av tjänste- och kapitalinkomster på

som vilka det skall göras skatteavdrag har andra inkomster, t.ex. realisationsvinster, eller som skall betala förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt.

Om debitering preliminär skatt är för låg eller om en arbets-

en av givare har gjort ett för lågt skatteavdrag i förhållande till den förväntade slutliga skatten, kan den skattskyldige med stöd av nuva-

Kreditering på skattekontot

rande bestämmelser göra en kompletteringsbetalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, för att undgå kvarskatteavgift. Senaste tidpunkt för en sådan betalning är den 10 februari under taxeringsåret. En betalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning, som görs efter denna tidpunkt medför att det beräknas en kvarskatteavgift på den kvarstående skatten om denna överstiger 20 000 kronor. Om den kvarstående skatten är lägre kan dock fyllnadsinbetalningen göras senast den 3 maj utan att kvarskatteavgift tas ut.

Den nuvarande kvarskatteavgiften har två syften. Den utgör dels en kreditavgift, dels ett påtryckningsmedel för att få till stånd betalning av den preliminära skatten. Kredittiden kan beräknas till ca 14 månader, nämligen fr.o.m. den 11 februari under taxeringsåret t.0.m. den 10 april året efter taxeringsåret som är den senaste tidpunkten för betalning kvarstående skatt. Om man beaktar att preliminär skatt

av i princip skall betalas successivt under uppbördsåret och att det sista uppbördstillfället under uppbördsåret är den 15 januari blir kredittiden ännu längre.

Kvarskatteavgiften är 125 % av den statslåneränta som gällde vid november månads utgång under inkomståret. Avgiften beräknas så sätt att 90 % statslåneräntan skall utgöra ersättning för den skatte-

av kredit den skattskyldige har fått. Resterande del, dvs. 35 % av

som statslåneräntan, skall fungera som påtryckning på den skattskyldige att betala sin skatt som preliminär skatt prop. 1991/92:93 s. 88.

Betalningar till ett skattekonto

I ett skattekontosystem kan en betalning i princip inte destineras till att

viss skatt eller avgift. En kompletteringsbetalning av prelimiavse en när skatt till ett skattekonto får därför inte alltid åsyftad effekt. Om det vid tidpunkten för betalningen finns ett underskott på kontot tas betalningen i anspråk för att täcka detta underskott. Detsamma blir fallet under hela tidsperioden fram till dess att avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt har avslutats. Den åsyftade effekten, nämligen att beloppet skall räknas av som en betalning av preliminär skatt, inträffar således endast om kontot fram till avstämningstidpunkten sköts med avseende på samtliga betalningar.

I skattekontosystemet är tanken att ränta beräknas på negativa saldon, se avsnitt 9.1. Ett underskott på ett skattekonto kan uppkomma när avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt görs. Vid avstämningen skall rånteberäkningsdagar anges för transaktionerna. Den skatt- eller avgiftsskyldige kan helt undvika räntedebitering

att göra kompletteringsbetalning till kontot vid en viss genom en

Kreditering på skattekontot

senaste tidpunkt. Men det förutsätter dessutom, som nyss nämnts, att betalningarna i övrigt skötts under perioden. Frågan är då från vilken tidpunkt ränta skall räknas ett underskott som har sin grund i att för låg preliminär skatt har betalats.

Systemet med betalning av preliminära skatter syftar som nyss sagts till överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Det bygger också att skatt skall betalas i anslutning till inkomsternas förvärvande, vilket kommer till uttryck genom bl.a. arbetsgivarnas medverkan i källskattesystemet. Mot bakgrund härav skulle det kunna hävdas att ett underskott vid beräkningen av den slutliga skatten hänför sig till hela inkomståret och att det därför borde göras en genomsnittsberäkning ränta för perioden avseende den del av skatten som är obetald.

av Det synsättet grundas att den slutliga skatten för inkomståret fördelar sig lika över perioden. Exempelvis skulle ränta den del av den slutliga skatten som inte betalats som preliminär skatt kunna beräknas fr.0.m. augusti månad under inkomståret. En sådan ordning får emellertid anses förutsätta att hänsyn kan tas till att den skattskyldiges inkomster inte alltid fördelar sig jämt över året, vilket skulle föra med sig stora administrativa problem. Komplikationerna i administrativt hänseende får anses så betydande att denna lösning i vart fall för

närvarande inte framstår som realistisk.

I 1994/95:92 sattes i fråga om betalningstidpunkten för en

prop. kompletteringsbetalning skulle vara förfallodagen i januari under taxeringsåret. Så kort tid efter årsskiftet råder emellertid inte sällan osäkerhet om storleken den slutliga skatten. Med hänsyn härtill och till de administrativa frågorna i ett system med ränteläggning under inkomståret vi att förfarandet blir enklare och mer enhetligt om

anser utgångspunkten för när ränteberäkning aktualiseras i stället knyts till förfallodagen den 12 februari. Den som inte vill bli debiterad ränta beräknad på ett underskott av slutlig skatt kan då göra en kompletteringsbetalning senast vid detta inbetalningstillfälle. Nämnas här bör att ett belopp 10 000 kronor undantas från ränteberäkning under tiden

om den 13 februari 3 maj under taxeringsåret och att endast en lägre

kostnadsränta tas ut sådana belopp för tiden därefter, se vidare avsnitt 9.1.4.

Ränta bör påföras så snart det sista inbetalningstillfället passerat och beräknas således fr.0.m. den 13 februari under taxeringsåret fram till den tidpunkt då underskottet är täckt.

Det belopp som skall betalas kan en skattskyldig som har A-skatt själv räkna fram med hjälp egna lönebesked, kontrolluppgift m.m.

av samt det informationsmaterial Skattemyndigheten tillhandahåller.

som Den skattskyldige har också möjlighet att mot avgift låta skattemyndigheten räkna ut den slutliga skatten. Påpekas här bör att den vars

Kreditering på skattekontot

inkomstförhållanden e.d. ändras under inkomstâret vid behov bör använda sig av möjligheten att begära en ändrad beräkning av den preliminära skatten i syfte att få till stånd korrekta beskattningsförhållanden.

För den som har F-skatt, vars skattesituation bygger på bokföringstransaktioner, kan det vara så att dessa transaktioner inte till fullo är kända vid den tidpunkt då en kompletteringsbetalning senast skall göras. Även i dessa fall kommer ränta räknas fr.o.m. den 13

att februari men, som nyss nämnts, endast på belopp som överstiger 10 000 kronor. Räntan är att betrakta som en kompensation för staten för den kredit som den skattskyldige har haft under motsvarande tid. Tillräckliga skäl att undanta denna grupp från ränteberäkning alternativt att lämna denna grupp tillfälle att göra en senare kompletteringsbetalning finns enligt vår mening därför inte.

Mot bakgrund av det sagda bör nuvarande bestämmelser om kvarskatteavgift kunna mönstras ut. De bör som redovisas i det senare ersätts av nya regler om ränteberäkning se avsnitt 9.1.

7.4 Anstånd med betalning

Förslag: Ett beslut om anstånd leder till en kreditering på skattekontot med det belopp som omfattas av anstândsbeslutet. Vid bedömningen av om anstånd skall ges grund av nedsatt skattebetalningsförmåga skall hänsyn tas till den aktuella ställningen på skattekontot.

Anstånd med betalning medges för närvarande bl.a. om det kan förväntas att den skatt eller avgift som är föremål för omprövning eller överklagande kommer att sättas ned. Anstånd medges med det belopp som förväntas falla bort.

Enligt nuvarande ordning kan anständ i dessa fall inte medges om den ifrågavarande skatten eller avgiften är betald. I skattekontosystemet kommer emellertid i normalfallet detta inte att kunna avgöras. Bedömningen av om anstånd skall medges eller inte bör när det gäller anstånd vid omprövning eller överklagande därför göras utan hänsyn tagen till ställningen den skattskyldiges skattekonto. Vid bedömningen av om anstånd bör ges på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga bör däremot hänsyn tas till ställningen på den skattskyldiges konto.

Kreditering på skattekontot

Även i det systemet bör anstånd de materiella förut-

nya - om sättningarna är uppfyllda medges med det belopp som svarar mot

den förväntande nedsättningen. På skattekontot bokförs därvid det belopp som omfattas av anståndsbeslutet.

Genom att det kontot bokförs ett belopp som svarar mot anståndsbeloppet förändras kontots saldo. Detta kan i fråga om anstånd vid omprövning eller överklagande påverka det belopp som eventuellt skall lämnas för indrivning. Även belopp redan lämnats för

som indrivning kan i dessa fall komma att påverkas av anståndsbeslutet på så sätt att ett indrivningsuppdrag återkallas helt eller delvis. Om kontot visar överskott under den tidsperiod som ett sådant anstândsbeslut gäller skall anståndsregistreringen inte påverka ett beslut om återbetalning. Exempelvis skall ett överskott inte tas i anspråk för att täcka anståndsbeloppet. Däremot kan Skattemyndigheten om ett överskott uppkommer skattekontot ompröva anståndsbeslutet i de fall anstånd medgetts grund av nedsatt skattebetalningsförmåga.

När beslut med anledning av en omprövning eller ett överklagande meddelats skall anståndet upphöra. Utgången i sakfrågan avgör vad

skall bokföras på skattekontet. En eventuell ny debitering påförs som samtidigt ränteberäkning från den ursprungliga förfallodagen

med en för skatten eller avgiften. Såvitt anståndsbeslut som har sin

avser grund i nedsatt skattebetalningsförmåga sker en tidsbegränsning i samband med att beslutet om anstånd fattas.

Frågor anstånd med betalning av skatter och avgifter behandlas

om ytterligare i det senare, se avsnitt 18.

8¶Avstämning av skattekontot

l Månadsavstämning

1 1 Allmänt

Förslag: Skattekontot stäms varje månad som det har förekom-

mit någon transaktion. Samtliga konton stäms en gång per år.

Varje gång ett konto har stämts av skall kontohavaren genom ett

kontobesked eller på annat sätt kunna få besked om ställningen på

kontot.

Dagens system för avstämning mellan skatte- och avgiftsdebiteringar och faktiska betalningar har utsatts för kritik i olika sammanhang. Kritiken har riktats mot bl.a. att det för olika skatter och avgifter gäller olika bestämmelser och tillämpas varierande rutiner i fråga om när avstämning görs, påminnelseförfarande, restföringstidpunkter,

I dag används rutiner för hantering av uppbörds- och mervärm.m. desskattedeklarationer innebär att det tar ca 15 arbetsdagar räknat

som från förfallodagen att stämma av redovisningar mot betalningar. Avstämningen är alltså klar först tre kalenderveckor efter det att

ca förfallodagen har passerats.

Ett med skattekonton möjliggör och förutsätter för att

system fungera effektivt enhetliga rutiner för bl.a. avstämningar, betalningspåminnelser och eventuella restföringsåtgärder avseende de skatter och avgifter ingår i systemet. Avstämningen av skattekonton bör

som till på följande sätt.

Konton med transaktioner varje månad bör stämmas av en gång per månad. En transaktion endast består i att ränta bokförs bör

som emellertid inte göra avstämning är nödvändig. Transaktioner

att en varje månad förekommer på konton där kontohavaren har en debiterad preliminär skatt, är arbetsgivare eller tillämpar månadsredovisning av mervärdesskatt. Vid varje månadsskifte jämförs debiterade och krediterade belopp. Tidsåtgången för avstämning bör jämfört med i dag för-

Avstämning av skattekontot

kortas väsentligt, vilket torde kunna åstadkommas redan med den i dag tillgängliga tekniken.

Avstämningen av de konton som inte uppvisar något underskott bör inte föranleda någon annan åtgärd än att kontouppgifterna finns tillgängliga för kontohavaren exempelvis i form av ett kontoutdrag eller ett kontobesked via telefon.

1.2¶Överskott kontot

Förslag: Ett överskott ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt för kontohavaren. Återbetalning skall göras efter avstämning och eventuell utredning. En återbetalning som har sin grund överskjutande ingående mervärdesskatt återbetalas efter

i en utredning så snart det kan ske. I normalfallet skall emellertid återbetalning inte göras före den första förfallodagen, den 12, i månaden efter redovisningsperiodens utgång. I vissa fall skall återbetalning kunna ske även före den 12.

Den huvudprincip som gäller i fråga om återbetalning av skatter och avgifter är att återbetalning skall ske skyndsamt. I ett system med skattekonton skall krediteringar räknas av mot debiteringar. Kontohavaren skall själv vid redovisningstillfället kunna räkna av eventuella tillgodohavanden mot den aktuella skulden på kontot och anpassa inbetalningen efter kontoställningen.

RGK och RRV har, som redan nämnts se avsnitt 5.3.1, på uppdrag av regeringen gjort en översyn av in- och utbetalningstidpunkter för statliga medelsflöden. Härvid förordades bl.a. att återbetalning av mervärdesskatt skulle ske vid fasta tidpunkter den 7 och

- 20 varje månad. Tidpunkterna bestämdes med utgångspunkti samtidigt lämnade förslag om att redovisningsperioden för mervärdesskatt skulle förkortas till en månad och att inbetalning av mervärdesskatt skulle göras senast den 18 varje månad.

Enligt vår mening åstadkoms en högre grad av flexibilitet i skattekontosystemet om kontohavaren disponerar över kontot och om inbetalningen vid redovisnings- och betalningstillfället avser det som återstår efter kvittning mellan skulder och tillgodohavanden. Hänsyn bör således vid såväl betalningar som återbetalningar tas till kontoställningen på transaktionsdagen.

Avstämning av skattekontot

Huvudprincipen bör därför vara att kontohavaren skall kunna dispo-

över medlen så snart det efter nödvändig utredning konstanera —-— —— terats att det finns ett överskott kontot. En förutsättning för återbetalning är givetvis att det inte finns kvar några oredovisade belopp hos kronofogdemyndigheten. Det bör också finnas en möjlighet för Skattemyndigheten att i vissa fall avvakta med en utbetalning av utredningsskäl. Detta ligger i uttrycket nödvändig utredning.

Kontohavarens viljeyttring bör vara avgörande för om överskott skall betalas ut. Om den skatt- eller avgiftsskyldige inte säger annat bör emellertid Skattemyndigheten betala ut ett överskott. I administrativt hänseende bör systemet med återbetalningar från skattekonton således utformas så att Skattemyndigheten inte behöver fatta särskilda beslut beträffande varje återbetalning. Utbetalningarna bör i stället utformas automatiska, maskinella beslut exempelvis, efter

som att stående överföring begärts, till ett konto i bank. När beloppet är disponibelt för kontohavaren, dvs. tillgängligt för lyftning, kan utmätning ske. Ett beslut att inte betala ut ett överskott bör kunna överklagas bl.a. med tanke att fråga kan om en misstagsinbe-

vara talning.

En utbetalning inte når mottagaren bör åter registreras på

som skattekontot. Beloppet kan härigenom tas i anspråk för eventuella underskott i skattekontot.

Särskilt återbetalning har sin grund i en överskjutande

om som ingående mervärdesskatt

Överskott på ett skattekonto kan uppkomma i olika skeden grund

att debiteringar och krediteringar inte alltid bokförs vid samma av tidpunkt. Ett "äkta" överskott, som kan disponeras av kontohavaren kan bara uppkomma sedan kontot stämts dvs. när det kan konsta-

av, teras att kontohavaren uppfyllt sin redovisningsskyldighet fram till avstämningstidpunkten samt att tidigare perioder är avstämda och inga restförda belopp finns.

Anledningen till överskottet kan exempelvis vara att den inbetalda preliminära skatten överstiger den slutliga skatten eller att anstånd med betalningen skatt eller avgift har medgetts. Det kan också vara

av en så tidigare fastställd skatt ändras genom en omprövning som

att en innebär lägre skattedebitering för en viss period. Detta torde kunna

en förekomma för alla de skatter och avgifter som ingår i skattekontosys-

Såvitt återbetalning mervärdesskatt kan nämnas att det temet. avser av årligen meddelas 65 000 sådana beslut.

Avstämning av skattekontot

Av särskilt intresse i fråga om överskott på ett skattekonto är de s.k. negativa mervårdesskattedeklarationerna, dvs. redovisningar där den ingående skatten är högre än den utgående. Detta förekommer huvudsakligen i samband med nystartade verksamheter på grund stora av förvärv och i exportföretag som inte redovisar utgående skatt på exportförsäljning men som har avdragsrått för ingående skatt på förvärv. År 1994 gjordes 580 000 och år 1995 613 000 återbetalca ca ningar grund av s.k. negativa deklarationer. De återbetalda beloppen uppgick dessa år till ca 110 97 miljarder kronor. resp.

Nuvarande hantering

Enligt nuvarande ordning finns möjlighet för den skattskyldige att få en överskjutande ingående mervärdesskatt återbetald i princip omedelbart efter redovisningsperiodens utgång. In- och utbetalningar som rör den skattskyldige förekommer under samma kalendermånad. Inbetalningar sker i vissa fall bara några få dagar efter återbetalning en av mervärdesskatt och vice versa. En skattskyldig som har en fordran på staten i form överav skjutande ingående mervärdesskatt sänder in sin redovisning direkt till skattemyndigheten. För den som skall betala in skatt däremot går redovisningshandlingen via postgirot i samband med betalningen. Hos Skattemyndigheten registreras handlingen i ADB-systemet via terminal. Vid registreringen utförs identitetskontroller och grundläggande annan registreringskontroll. I samband med uppdatering i ADB-systemet utförs ytterligare kontroller av registrerade deklarationer. Dessa fortsatta undersökningar kan leda till att en s.k. granskningsavi skrivs ut. Denna utgör stöd för handläggaren vid granskningen deklarationen. av Det sker inga automatiska återbetalningar i systemen. Alla deklarationer granskas och klarmarkeras för utbetalning via terminal. Granskningen kan leda till utredning i form av en förfrågan till den skattskyldige, besök hos den skattskyldige eller revision. Under utredningen kan återbetalning av delbelopp göras. Efter granskning och eventuell utredning blir resultatet antingen att deklarationen godtas varefter klarmarkering för utbetalning sker eller att ett omprövningsbeslut fattas. Efter klarmarkeringen sker en maskinell kontroll och i förekommande fall avräkning mot öppna krav i mervärdesskatteregistret. Från årsskiftet 1994/95 sker avräkning g också mot krav avseende debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter. Efter avräkning förs återstående belopp över till postgirot för utbetalning. Överföringen sker normalt dagen efter klarmarkeringen. Om den skatt-

Avstämning av skattekontot

skyldige finns i kronofogdemyndighetens register fördröjs överföring-

dag på grund ytterligare kontroller och eventuell avräkning en en av mot restförda skulder.

Återbetalning mervärdesskatt skall enligt gällande bestämmelser

av ske skyndsamt. Det nuvarande förfarandet anses uppfylla detta krav. Återbetalningar inte motiverar utredning görs i genomsnitt 4

som - 14 dagar efter det att deklarationen kommit in till skattemyndigheten. Skattskyldiga har stora belopp att återfå, i allmänhet större ex-

som portföretag, lämnar ofta in sina deklarationer någon av de första arbetsdagarna i månaden. Dessa deklarationer handläggs i regel snabbt. Flertalet företag lämnar emellertid deklarationerna i anslutning till den ordinarie förfallodagen för perioden, vilket ger en längre handläggningstid. Återbetalningsärendena kan emellertid i allmänhet åtgär-

das inom ca två veckor.

Hantering i ett skattekonto

Samordningen redovisningar och betalningar i skattekontosystemet

av innebär bl.a. att ställningen på den skattskyldiges konto och härigenom även eventuella restföringar beaktas före en återbetalning till den skatteller avgiftsskyldige. Härigenom undviks nackdelarna i nuvarande sys-

med betalningsströmmar i stort sett möter varandra. Om man tem som

roll borgenär och även till kontrollaspekter kan det ser till statens som inte rimligt dagen betala ut skatt för att nästa dag kräva

anses att ena

motsvarande belopp. Också administrativa samordningsskäl talar in ett för samlad på alla betalningar och redovisningsuppgifter som

en syn

period eller som redovisas under samma månad. avser samma

Även i skattekontosystemet förutsätts emellertid kontrollen av deklarationer i vilka mervärdesskatt redovisas ske på likartat sätt som i dag. Men hanteringen återbetalningar kommer att påverkas av flera fak-

av torer som har samband med skattekontot.

Genom övergången till emnånadsredovisning av mervärdesskatt har antalet deklarationer med överskjutande ingående skatt ökat. I ett

med skattekonton kommer i många fall kvittning mot prelisystem minär skatt och arbetsgivaravgifter att ske i den för samtliga redovisningsuppgifter skattedeklarationen. Även sådan avräk-

gemensamma ning mot belopp lämnats för indrivning som i dag sker kommer

som

göras inom kontosystemet. Endast ett eventuellt återstående överatt skott blir aktuellt för återbetalning.

Som nämnts lämnar i dag skattskyldiga som har stora skattebe-

nyss lopp att återfå i allmänhet in sina mervärdesskattedeklarationer omedelbart efter redovisningsperiodens slut, dvs. någon av de första

Avstämning av skattekontot

dagarna i påföljande månad. Förfarandet hos Skattemyndigheten förutsätts innefatta alla moment som beskrivits nyss. Uppdateringen

av skattekontot bör sannolikt ske när deklarationen registreras och när den klarmarkeras. En utbetalning kan sedan ske efter avstämning

av kontot. Om kontohavaren är arbetsgivare bör förutsättning för

som avstämning gälla att redovisningen för samma period har fullgjorts. För utbetalning bör vidare krävas i första hand att den överskjutande ingående mervärdesskatten överstiger den innehållna preliminära skatten och arbetsgivaravgifterna samt den debiterade skatten

som skall betalas i den månad som återbetalning begärs. Till detta kommer att kontot inte får uppvisa något underskott från tidigare perioder. Detta innefattar, som nyss nämnts, också krav lämnats för indriv-

som ning.

Avstämningen av kontot kommer alltså att knytas till perioden. Om alla redovisningsuppgifter kommit in torde avstämning kunna göras även om förfallodagen inte passerats under förutsättning att kontot

utvisar ett överskott. I konsekvens härmed kan ett överskott på kontot inte konstateras förrän redovisningsskyldigheten har fullgjorts i sin helhet, vilket innebär att perioden inte kommer att kunna betraktas som avstämd förrän alla förväntade debiteringar bokförts på kontot.

För den redovisning av mervärdesskatt som görs strax efter ett månadsskifte behövs normalt en handläggningstid på närmare

en vecka. Återbetalningstidpunkten för dessa skulle då i regel som tidigast bli omkring den 7 10 i månaden närmast efter redovis-

ningsperiodens utgång. Detta gäller emellertid endast ett begränsat antal skattskyldiga. De allra flesta mervärdesskatteredovisningar torde komma att lämnas i anslutning till förfallodagen, dvs. den 12 eller 26 i månaden jfr avsnitt 6.2.1.

I linje med vad som föreslagits med anledning av den utredning om betalningstidpunkter som utförts av RGK och RRV se avsnitt 5.3.1 och med hänsyn till inriktningen att samordna skatte- och avgiftsbetalningarna kan det anses rimligt att det bör finnas en tidigaste tidpunkt i månaden för återbetalningar. Av främst administrativa skäl bör enligt vår mening avräkning och återbetalning av mervärdesskatt som huvudregel knytas till den första förfallodagen i månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. den 12. Kvittning kan då ske mot de belopp som förfaller till betalning denna dag. I dessa fall bör krävas att redovisningsskyldigheten för ifrågavarande perioder har fullgjorts. Om exempelvis den skattskyldige i samband med inbetalningen av källskatt och arbetsgivaravgifter den 12 i månaden har kommit fram till att den överskjutande ingående mervärdesskatten överstiger den inbetalning som skall göras, bör krävas att redovisningshandlingen är fullständig i nyssnämnda hänseenden.

Avstämning av skattekontot

Även återbetalningar administrativa samordningsskäl i regel om av bör ske först i anslutning till den 12 i månaden bör nuvarande möjligheter till tidigare återbetalning kvarstå. Också i dessa fall bör före en utbetalning kvittning ske mot övriga skatter och avgifter som skall betalas under månaden vilket således förutsätter att den skatt- och avgiftsskyldiges redovisning är fullständig i dessa hänseenden. Givetvis skall före utbetalning den utredning göras som behövs för att en komma fram till den skattskyldige har rätt till återbetalning och om en i så fall också med vilket belopp återbetalning skall ske. Sammanfattningsvis kan sägas att en återbetalning från ett skattekonförutsätter att redovisningsskyldigheten för den redovisningsperiod to eller de redovisningsperioder som återbetalningen omfattar har fullgjorts. Det gäller också i förekommande fall för F-skatt som förfaller till betalning under den månad som återbetalning begärs. Före återbetalning räknas bl.a. de skatter och avgifter som förfaller till av betalning under den månad återbetalning begärs. som Som redan redovisningen källskatt och arbetsgivaravsagts avser av gifter mervärdesskatt olika månader eller redovisningsperioder resp. för skattskyldiga beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt vars är högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall av dessa skattskyldiga redovisas senast den 12 i januari och augusti den 17 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. En återbetalningssituation för skattskyldiga tillhör denna kategori kan exemplifieras som enligt följande.

Exempel: Den skattskyldiges mervärdesskatteredovisning för mars visar att det uppkommer överskjutande ingående mervärdesskatt som överstiger en den mervärdesskatt skall redovisas för februari, den innehållna som preliminära skatt och de arbetsgivaravgifter avser mars samt den som skall betalas den 12 april. F-skatt som Den skattskyldige lämnar in sin skattedeklaration den 1 april och begär utbetalning av överskjutande belopp. En utbetalning till den skattskyldige förutsätter dels att redovisningen avseende mervärdesskatt för februari och mars är fullständig, dels att redovisningen avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för är fullständig, dels kvittning mot innehållen preliminär mars skatt och arbetsgivaravgifter för och dels kvittning mot den F-skatt mars förfaller till betalning den 12 april. Efter avstämning sker utbesom talning det överskott som uppkommer på skattekontot. av Eftersom mervärdesskatten för i detta fall redovisats redan i mars april, omfattar den skattedeklaration som lämnas den 12 maj endast innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter för april. Nästa skattedeklaration med mervärdesskatteredovisning lämnas då den 12juni och denna gång för redovisningsperioden april. Skulle däremot motsvarande situation med överskjutande ingående mervärdesskatt en

Avstämning av skattekontot

vara aktuell även för april kan den skattskyldige även denna gång lämna

sin skattedeklaration omedelbart efter redovisningsperiodens utgång,

dvs. i början av maj, och begära utbetalning av överskjutande belopp

efter kvittning mot dels innehållen preliminär skatt och arbetsgivarav-

gifter för april, dels den F-skatt som förfaller till betalning den 12 maj.

Särskilt om förtidsåterbetalning av preliminär skatt

Enligt nuvarande ordning kan under vissa förutsättningar den skattskyldige få återbetalning av för mycket betald preliminär skatt. Som villkor för återbetalning gäller dels att den skattskyldige måste lämna särskild deklaration dels att skillnaden mellan preliminär och förväntad slutlig skatt skall utgöra minst en femtedel av den slutliga skatten eller uppgå till minst 6 000 kronor. Dessa villkor för återbetalning bör kunna ställas även inom ramen för ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter.

Med förtidsåterbetalning avses återbetalning av beräknad överskjutande preliminär skatt eller med andra ord ett överuttag av preliminär skatt, dvs. skillnaden mellan den preliminära skatt som skall krediteras och den slutliga skatt som förväntas bli debiterad. Det belopp

som skall räknas den skattskyldige tillgodo kommer emellertid i skattekontosystemet inte utan vidare att kunna hänföras till en viss skatt eller avgift. I fråga om hanteringen av en förtidsåterbetalning i ett skattekontosystem finns därför anledning att först klargöra vad som kan

rymmas i beteckningen överuttag av preliminär skatt. Utgångspunkten bör härvid vara att detta överskott endast beräknas med avseende tillgodoräknande och avräkning mot slutlig skatt av sådana belopp

som direkt är att hänföra till preliminär skatt för inkomståret.

För en skattskyldig med A-skatt torde tillgodoräknad preliminär skatt i ett skattekontosystem kunna avse endast sådan skatt som innehållits och redovisats via kontrolluppgift. Förtidsåterbetalning kan således bli aktuell endast med belopp varmed skatt som redovisas i

en kontrolluppgift överstiger den förväntade slutliga skatten. I sakens natur ligger också att ett belopp som återbetalas i förtid inte bör bokföras skattekontot innan motsvarande preliminära skatt har krediterats, eftersom detta skulle kunna leda till att ett fiktivt underskott uppkommer på kontot med en eventuell betalningspåminnelse och restföring som följd. Av skäl som angetts i det tidigare bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift inte bokföras genom att krediteras på skattekontot förrän i samband med att den slutliga skatten debiteras. Vid tidpunkten för förtidsåterbetalningen är således denna skatt inte krediterad på kontot. Registeruppgifter om de skatter som

Avstämning av skattekontot

redovisats i kontrolluppgifter för resp. skattskyldig finns naturligtvis tillgängliga för kontroll hos skattemyndigheterna även om de ännu inte krediterats på den skattskyldiges konto. Ett beslut om förtidsåterbetalning bör därför lämpligen hanteras på så sätt att det återbetalade beloppet anges i det register där de skatter som redovisas i kontrolluppgift bokförs. Bokföringen skattekontot av det belopp som skall återbetalas görs samtidigt som den preliminära skatten krediteras och räknas mot den slutligt debiterade skatten kontot. I syfte att

av tillförsäkra den skattskyldige ränta på ett överuttag av preliminär skatt fram till dess att återbetalning faktiskt sker, bör som ränteberäkningsdag för det belopp att återbetala som bokförs på kontot anges dagen för beslutet återbetalning. Självfallet kan ett överskott på ett

om skattekonto för den som har A-skattsedel uppkomma även till följd av att skatt betalats på annat sätt än som nyss sagts, t.ex. genom en egen inbetalning. Ett sådant överskott bör hanteras enligt de allmänna principerna för utbetalning på grund av överskott på ett skattekonto. Kronofogdemyndigheten skall innan utbetalning sker beredas tillfälle till avräkning och utmätning.

För skattskyldiga med F-skatt och särskild A-skatt kan inbetalda belopp inte särskiljas med avseende på vad som avser preliminär skatt. Återbetalning i dessa fall bör därför grunda sig på en jämförelse mellan debiterad preliminär skatt och den förväntade slutliga skatten. Om den debiterade preliminära skatten visar sig vara för hög, bör i motsvarande mån de senast påförda månadsdebiteringarna krediteras

kontot. Om det härefter kvarstår ett överskott kontot, kan utbetalning ske. I de fall den skattskyldige har såväl debiterad preliminär skatt A-skatt bör, vid en ansökan om förtidsåterbetalning, denna

som utbetalning i första hand göras med avseende den skatt som redovisats i kontrolluppgift på sätt som nyss angetts.

Avstämning av skattekontot

1.3 Underskott på kontot

Förslag: Om kontot uppvisar underskott skall det besked

som lämnas om kontoställningen innefatta en uppmaning att betala underskottet.

Om ett underskott inte är täckt vid en viss senaste tidpunkt som anges i betalningsuppmaningen, lämnas fordringen till kronofogdemyndigheten för indrivning om den uppgår till ett visst fastställt lägsta belopp.

De påminnelser att betala som enligt nuvarande ordning skickas till de skatt- eller avgiftsskyldiga innan fordringar lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning har sammantaget stor effekt. Av de skatter och avgifter som är obetalda på förfallodagen betalas för närvarande mellan 30 50% efter det att en påminnelse har sänts till den

— betalningsskyldige.

I ett system med skattekonton bör i normalfallet kontohavaren få en uppgift om kontoställningen varje månad som det har förekommit

en transaktion på kontot. Uppgiften kan lämnas exempelvis i form av ett kontoutdrag eller genom överföring via telenätet. I de fall kontot visar ett underskott skall ett kontoutdrag skickas samtidigt med en betalningsuppmaning. Utdraget bör i dessa fall innehålla uppgifter om fordringens kapitalbelopp och den skall betalas med anled-

ränta som ning av dröjsmålet samt den dag då betalning senast skall ske för att ansökan om indrivning inte skall göras.

Om betalningskravet inte får till följd att kontot är utjämnat vid nästa månadsavstämning bör skulden i samband med denna avstämning lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om den uppgår till ett visst lägsta belopp se avsnitt 10.

Avstämning av skattekontot

8.2¶Årlig avstämning

Förslag: Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan

preliminär och slutlig skatt förfaller till betalning enligt huvud-

regeln i skattekontosystemet, dvs. den förfallodag som inträffar

närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar. Underskott och

överskott vid den årliga avstämningen hanteras i övrigt på samma

sätt som vid månadsavstämningen.

Allmänt om avstämningen

Avstämningen mellan den preliminära skatt som betalats för ett visst inkomstår och den slutligt debiterade skatten för motsvarande år görs fr.o.m. 1995 års taxering för flertalet skattskyldiga som har en Askattsedel i augusti under taxeringsåret.

Avstämningen av kontot innebär att den slutliga skatten för skattskyldiga med A-skatt debiteras skattekontot och att preliminär skatt krediteras utifrån kontrolluppgifter. Vissa kontohavare kan ha gjort kompletterande inbetalningar till sina skattekonton under året i avsikt att täcka ett förväntat underskott avseende slutlig skatt. Vid avstämningen kommer hänsyn att tas även till en sådan betalning.

Avstämningstransaktionerna bokförs på kontot i augusti månad under taxeringsåret. Ett eventuellt över- eller underskott medför att ränta räknas fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret med beaktande av ställningen på kontot under året, se avsnitt

För dem som deklarerar med särskild självdeklaration bör som vi återkommer till i det senare skatteuträkning och debitering av slutlig skatt skall ske löpande, avsnitt 16.3. Det innebär att skattebesked,

se som motsvarar nuvarande slutskattsedlar, kommer att sändas ut löpande med början i augusti månad under taxeringsåret. I samband med att den slutliga skatten debiteras görs en avstämning mellan preliminär skatt och den slutliga skatten och transaktionerna bokförs på kontot. Ränta räknas även i dessa fall fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret. Saldot på kontot påverkas först vid den tidpunkt då bokföring sker. Vid denna tidpunkt kan den skattskyldige redan ha fått en s.k. förtidsåterbetalning av preliminär skatt.

I enlighet med det som redovisas i det följande bör under tiden den 13 februari 3 maj under taxeringsåret ränta inte tas ut belopp

— som uppgår till högst 10 000 kronor.

Avstämning av skattekontot

Överskott vid den årliga avstämningen

Kontohavare med A-skatt

För en arbetstagare inträffar normalt endast en händelse på kontot varje år. Det är avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Ett överskott som uppkommer vid den avstämningen bör, om det inte skall tas i anspråk för betalning av annan skatt eller avgift som har förfallit till betalning, skyndsamt betalas ut efter avräkning och utmätning hos kronofogdemyndigheten. Samtidigt utbetalas den ränta

överskottet som beräknats fr.o.m. den 13 februari under taxeringsâret.

Ovriga kontohavare

Ett överskott som uppkommer på grund av avstämningen skall hållas tillgängligt för kontohavaren. Ett sådant överskott kan utmätas av kronofogdemyndigheten. Om den skatt- eller avgiftsskyldige begär det bör överskottet, liksom för kontohavare med A-skatt, skyndsamt betalas tillbaka. Ränta räknas, med beaktande av kontoställningen under året, fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret.

8.3¶Betalningsuppmaning

Förslag: Den skatt- eller avgiftsskyldige skall normalt genom en betalningsuppmaning ges tillfälle att betala sin skatte- eller avgiftsskuld innan skulden lämnas för indrivning.

Om det uppstår ett underskott ett skattekonto bör som redan framhållits den skatt- eller avgiftsskyldige genom en betalningsuppmaning ges tillfälle att betala beloppet. I den män kontot inte är utjämnat inom föreskriven tid bör underskottsbeloppet med beaktande av de beloppsgränser som angetts i det tidigare lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.

Följande exempel beskriver påminnelseförfarandet och överlämnandet för indrivning av belopp på ett skattekonto. Det förutsätts att det inte har förekommit några andra transaktioner på kontot under den aktuella tidsperioden.

Avstämning av skattekontot

Efter avstämningen i februari månad uppvisar kontot ett underskott .

som uppgår till 11 000 kronor.

Skattemyndigheten skickar en betalningsuppmaning till kontohavaren, med uppmaning att betala ll 000 kronor och upplupen ränta 400 kronor senast en viss angiven dag i mars. Kontohavaren får en upplysning med innebörden att om beloppet inte har betalats vid denna tidpunkt kan detsamma komma att lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.

I mars, efter det att senaste betalningsdag enligt betalningsuppmaningen infallit, gör Skattemyndigheten en ny avstämning

varvid upplupen ränta debiteras kontot och ser att kontot

- nu uppvisar ett underskott på 13 000 kronor inkl. ränta.

Skattemyndigheten överlämnar då l1 400 kronor till kronofogdemyndigheten för indrivning. En ny betalningsuppmaning skickas till kontohavaren med uppmaningen att senast en viss angiven dag i april betala 1 600 kronor samt ränta.

Det går i dagsläget inte att närmare precisera den tidpunkt som kan bli aktuell för mânadsavstämningen och därmed vilken senaste betalningsdag som kan anges i en eventuell betalningsuppmaning. Hur tidigt en månadsavstämning kan ske blir i hög grad beroende av vilken teknik som kan användas för att snabbt få in och kontrollera de handlingar som innehåller de uppgifter som skall bokföras på kontot viss

en månad. En rimlig bedömning torde vara att avstämningen av en viss månad och uttag av eventuell betalningsuppmaning kan ske omkring en vecka efter det att förfallodagen eller förfallodagarna har passerat för det skatte- eller avgiftsbelopp skall betalt under måna-

som vara den. Som senaste betalningsdag enligt en betalningsuppmaning torde kunna anges ca tio dagar räknat från denna tidpunkt.

I ett skattekontosystem bör de underskottsbelopp som lämnats för indrivning stå kvar skattekontot för fortsatt ränte- och avgiftsberäkning av skattemyndigheten. Att ett visst belopp lämnats för indrivning innebär från skattekontosynpunkt endast att Skattemyndigheten överlåtit till kronofogdemyndigheten att kräva in beloppet för en senare kreditering på kontot. Om kronofogdemyndigheten driver in eller på annat sätt tillgodoräknar gäldenären belopp som betalning för de indrivningsuppdrag som lämnats, skall således uppgift om dessa belopp direkt redovisas till Skattemyndigheten för bokföring på kontot. Själva medelsredovisningen till riksbokföringen avseende dessa belopp bör som i dag hanteras av kronofogdemyndigheten.

Skattekontosystemet måste i den beskrivna hanteringen innehålla löpande information om storleken de belopp som är föremål för indrivning, dvs. storleken på de indrivningsuppdrag som vid varje tidpunkt kvarstår oredovisade från kronofogdemyndigheten. Ett sådant

Avstämning av skattekontot sou 1996:100

"restföringssaldo" på kontot förutsätts då, utifrån den redovisning

kronofogdemyndigheten lämnat, motsvara gäldenärens skuldsaldo som i kronofogdemyndighetens register. Vid de återkommande avstämningar görs skattekontot kontrolleras den skattskyldiges

som restföringssaldo kontot och ytterligare betalningsuppmaningar eller eventuella indrivningsuppdrag kan bli aktuella om nya underskott uppstår utöver de redan ligger för indrivning. l det omvända

som fallet att avstämningen på skattekontot utvisar ett överskott eller ett underskott är lägre än det belopp som är föremål för indrivning,

som bör oredovisade indrivningsuppdrag i motsvarande mån återtas.

8.4¶Beloppsgränser i skattekontosystemet

8.4.1¶Bakgrund

I dag finns ett antal beloppsgränser i UBL, USAL och ML. Med anledning inriktningen att åstadkomma enhetlighet i ett nytt

av skattebetalningssystem finns anledning att se över dessa. Exempelvis finns besämmelser beloppsgränser gällande när kvarskatteavgift

om skall påföras, att bl.a. kvarstående skatt med mindre belopp inte behöver betalas, att respitränta och dröjsmålsavgift med vissa mindre belopp inte påförs och att mindre belopp avseende överskjutande skatt inte betalas ut. Följande beloppsgränser kan nämnas.

Enligt UBL påförs inte kvarskatteavgift understigande

27 § 3 mom.

50 kronor. I 27 § 3 och 4 mom. UBL finns också beloppsgränsen

20 000 kronor med beaktande av när en kvarstående skatt betalas

som

och i så fall med vilket belopp kvarskatteavgift skall tas ut jfr

avgör om

69 § 1 mom. UBL.

I fråga kvarstående skatt gäller att sådan skatt under 25 kronor

inte tas ut 28 § UBL. Detsamma gäller beträffande tillkommande skatt

31 § UBL. Enligt 22 kap. 3 § ML behöver inte skattebelopp under 25

kronor betalas in till staten.

skall betalas på tillkommande skatt eller när ytterligare

Ränta som

arbetsgivaravgifter tas ut, dvs. respitränta, påförs inte om den under-

stiger 50 kronor 32 § UBL och 14 § USAL. Detsamma gäller an-

ståndsränta 49 § 4 mom. UBL och 13 § USAL.

Enligt UBL är dröjsmålsavgiften minst 100 kronor.

58 § 3 mom.

Vidare gäller det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än

att om

100 kronor, får dröjsmålsavgift endast tas ut med motsvarande belopp.

Vid restitution av skatt sker återbetalning av överskjutande skatt

endast med belopp uppgår till minst 25 kronor 68 § UBL. I fråga

som

arbetsgivaravgifter återbetalas inte belopp under 100 kronor 23 §

USAL. Aterbetalning mervärdesskatt sker inte av skattebelopp under

25 kronor 22 kap. 3 § ML.

Avstämning av skattekontot

Ö-skatteränta betalas inte ut om den understiger 50 kronor vilket

gäller även beträffande restitutionsränta 69 § 1 mom. resp. 69 § 2

mom. UBL och 24 § USAL.

Enligt 48 § USAL påförs inte avgiftstillägg med belopp under

100 kronor. Såvitt avser mervärdesskatt gäller enligt 18 kap. 9 § ML

att skattetillägg inte tas ut om ett skattetillägg eller de sammanlagda

skattetilläggen som skulle tas ut av en skattskyldig för en och samma

redovisningsperiod inte uppgår till 100 kronor.

I 30 § UBF föreskrivs att indrivning inte behöver begäras för en

fordran som understiger 100 kronor, eller om det finns särskilda skäl

200 kronor, om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Några andra beloppsgränser som kan nämnas är följande.

För jämkning preliminär skatt föreskrivs i 45 § UBL att F-skatt

av eller särskild A-skatt bör jämkas bara då den påräkneliga skatten övereller understiger den antagna skatten med minst en femtedel, dock med minst 2 000 kronor. För skattskyldiga som inte har en debiterad preliminär skatt tillämpas beloppsgränsen minst 500 kronor.

Vid betalning av kvarstående skatt som uppkommit vid avyttring av bl.a. fastighet där avyttringen är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd

om gäller att anstånd får medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång 48 § 5 mom. UBL.

En särskild beloppsgräns finns i dag i 84 § UBL, 50 § USAL och 15 kap. 3 § ML. Där sägs att Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

6 16-0851

Avstämning av skattekontot

8.4.2 överväganden och förslag

Förslag: Nuvarande beloppsgrånser som innebär att mindre skatte- eller avgiftsbelopp inte skall betalas in eller återbetalas slopas. Belopp som understiger 100 kronor skall emellertid i regel inte föranleda Skattemyndigheten att vidta några åtgärder. I stället skall beloppen stå kvar och ränteräknas skattekontot.

Nya beloppsgrånser skall gälla i fråga om dels ränteberäkning i skattekontosystemet, se avsnitt 9.1.4, dels överlämnande för indrivning, se avsnitt 10.2.

Grunden för skattekontosystemet är att skatter och avgifter skall behandlas på ett enhetligt sätt. I systematiskt hänseende leder detta bl.a. till att inbetalningar och utbetalningar görs via resp. skattekonto i princip oberoende storleken den betalning som är aktuell. I regel

av ökar varje avvikelse härifrån den administrativa hanteringen inom skatteförvaltningen liksom hos de skatt- och avgiftsskyldiga. Även i övrigt innebär beloppsgrånser i olika hänseenden att det tillkommer administrativa rutiner. I vissa fall kan däremot beloppsgrånser göra systemet effektivare att hanteringen förenklas och att resurserna

genom därigenom kan användas på ett mera ändamålsenligt sätt.

Saldot på ett skattekonto kommer att vara antingen positivt eller negativt eller så kommer kontot att vara utjämnat. Ränteberäkning på kontoställningen är avsedd att ske löpande enligt de principer som presenterats i det tidigare. Det gör enligt vår mening att det saknas anledning att särskilja belopp grund dessas storlek. Differenser

av vid den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt registreras således på skattekontot som ett belopp att betala eller att återfå. Påpekas bör att det på ytterligare belopp som uppkommer vid den årliga avstämningen och som inte överstiger 10 000 kronor inte

ut någon ränta för tiden fram t.o.m. den 3 maj under taxeringsåret. tas I övrigt räknas emellertid ränta löpande på varje under- eller överskott

kontot.

Alla belopp som skall betalas bör således bokföras på den skatteller avgiftsskyldiges skattekonto. Detsamma gäller skatte- eller avgiftsbelopp skall återbetalas. Nuvarande reglering som innebär

som att mindre belopp inte skall betalas in resp. inte skall återbetalas slopas därmed.

En helt sak är att skattemyndigheterna liksom i dag inte bör

annan lägga ned resurser på omprövningar avseende mindre belopp. I regel

Avstämning av skattekontot

bör inte heller andra åtgärder vidtas när småbelopp är aktuella. En sådan inriktning är nämligen till fördel såväl för de skatt- och avgiftsskyldiga som för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Mot bl.a. den bakgrunden bör exempelvis kunna godtas att det finns ett underskott på ett skattekonto under en viss tid utan att indrivningsåtgärder vidtas. För skatt- eller avgiftsskyldiga med transaktioner på skattekontot varje månad bör därför som vi tar upp i det följande, se avsnitt 10.2, överlämnande för indrivning som huvudregel aktualiseras endast i fråga om underskott om minst 10 000 kronor och för övriga kontohavare underskott om minst 1 000 kronor. Samtliga skattekonton bör emellertid utjämnas med regelbundna intervaller. Om det har funnits ett underskott kontot en längre tid, i regel längst 12 månader, bör därför fordringen lämnas till indrivning om den uppgår till minst 100 kronor.

Såvitt avser skattskyldiga som inte har transaktioner på sina skattekonton varje månad leder ett mindre underskott som uppkommer vid den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt, dvs. ett underskott som understiger l 000 kronor, till att det riktas ett betalningskrav mot den skattskyldige. Vidare räknas, som nyss nämnts, ränta på beloppet fr.0.m. den 4 maj under taxeringsåret. Några indrivningsåtgärder aktualiseras emellertid inte förrän ytterligare belopp tillkommer eller räntedebiteringen får till följd att beloppsgränsen nås. I annat fall kan mindre belopp som uppgår till minst 100 kronor men som inte uppnår beloppsgränsen 1 000 kronor ligga kvar

kontot till nästa årliga avstämning. Mycket små skatteskulder, dvs. belopp som inte ens uppgår till minst 100 kronor, kommer också att ligga kvar på kontot med ränteberäkning enligt det som nyss sagts. Men något betalningskrav bör i dessa fall inte riktas mot den skattskyldige. Däremot bör det i ett skattebesked eller ett kontoutdrag upplysas om det som gäller i fråga om ränteberäkning och överlämnande till indrivning. Det bör också framgå vilken betalning som skall göras om den skattskyldige vill bli kvitt skulden inkl. upplupen ränta. En senaste betalningsdag och vilket belopp som skall betalas kan då lämpligen anges i skattebeskedet eller kontoutdraget. Om skattebeloppet inte betalas krävs som huvudregel fordringen inte in förrän efter nästa årsavstämning förutsatt att ett ytterligare skuldbelopp tillkommit eller att räntedebiteringen gör att underskottet kontot då är minst 100 kronor.

I linje med det som nu sagts om mindre underskott bör av administrativa skäl inte heller utbetalning av överskott från ett skattekonto ske om beloppet inte uppgår till minst 100 kronor. Mindre belopp bör kvarstå skattekontot till dess att det kan kvittas mot en tillkommande skatteskuld eller att ett ytterligare belopp att återfå gör att belopps-

Avstämning av skattekontot

gränsen nås. Eftersom ränta utgår saldot på skattekontot, kan även intäktsråntan leda till att gränsen för återbetalning passeras.

Ränteberäkningen i skattekontosystemet, som berörts nyss och som behandlas i det senare, se avsnitt 9.1, gör att nu gällande beloppsgränser avseende olika räntor fortsättningsvis inte behöver någon motsvarighet.

Någon motsvarighet till dagens uttalade beloppsgränser beträffande avgiftstillägg och skattetillägg föreslås inte heller ingå i den nya regleringen. Att den sanktion som föreslås benämnd skattetillägg inte

- -bör tas ut i vissa mindre angelägna fall knyts i stället helt till de situationer då underlaget för beräkning av tillägget anses vara obetydligt.

I fråga om ändrad beräkning av preliminär skatt, se avsnitt 15.4, bör i lag inte föreskrivas några uttalade gränser för när en ändring av skatten får ske. Som utgångspunkt bör i stället anges att det för ändring bör vara fråga om ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det finns andra särskilda skäl. Inte heller vid anstånd på grund av avyttring bör någon beloppsgräns tas in i lag, avsnitt 18.2.4. I båda här nämnda fall bör det komma

på RSV att verka för att enhetliga och ändamålsenliga principer utan vecklas.

9¶Ränta och i

avgift skattekontosystemet

1 Ränta

1 Allmänt

I direktiven för vårt utredningsuppdrag anges att en av våra huvuduppgifter är att förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av räntor och avgifter.

I samband med årsskiftet 1992/93 infördes ett nytt avgiftssystem som tillämpas när skatter och avgifter inte betalas i rätt tid. En dröjsmålsavgift ersatte restavgiften och förseningsavgiften. Bestämmelserna om anståndsränta, respitränta och restitutionsränta sågs samtidigt över och tillämpningsområdet utvidgades i syfte att få enhetliga bestämmelser för olika skatter och avgifter. Räntesatserna knöts till statslåneräntan i stället för till diskontot och beräkningsgrunderna för öskatteräntan och kvarskatteavgiften justerades. Härefter har sättet för att ta ut kvarskatteavgift ändrats så sätt att den skattskyldige kan göra en frivillig betalning av kvarstående skatt senast den 18 september under taxeringsåret och därigenom få en lägre kvarskatteavgift.

Kvarskatteavgiften utgör dels en kreditavgift, dels ett påtryckningsmedel för att stimulera till jämkning av den preliminära skatten eller en fyllnadsbetalning. Kredittiden kan beräknas till åtminstone 14 månader, nämligen fr.o.m. den 11 februari under taxeringsåret t.o.m. den 10 april året efter taxeringsåret som är den senaste tidpunkten för betalning av kvarstående skatt. Ett belopp om 20 000 kronor undantas från kvarskatteavgift under tiden den ll februari den 3 maj under

taxeringsåret, se vidare avsnitt 2.4 angående nuvarande ordning i fråga om räntor och avgifter.

Ränta och avgift i skattekontosystemet SOU 1996:lO0

9.1.2 Ränta eller avgift

Förslag: I skattekontosystemet skall beräknas intäktsränta och kostnadsränta. Intäktsräntan skall kontohavaren kompensation ge för tillgodohavanden kontot. Kostnadsräntan skall dels fungera ett påtryckningsmedel så att skatter och avgifter betalas i rätt som tid, dels täcka statens kreditkostnader. Räntorna beräknas dagligen utifrån den skattskyldiges sammanlagda skuld eller tillgodohavan-

de skattekontot.

Som angetts i det tidigare avsnitt 5 skall betalningar i skattekontoknytas till två bestämda förfallodagar i månaden. En effektiv systemet och väl fungerande ordning med specifikt angivna betalningstillfällen förutsätter medel verkar för att betalningar fullgörs i rätt tid. som Grunden härför är betydelsen för det allmänna av att betalningsskyldigheten avseende fordringar skatter och avgifter som tillkommer fullgörs. Med hänsyn härtill finns det även i det nya systemet staten behov någon form betalningsfrämj ande påtryckningsmedel. Först av av bör emellertid sägas att skatt- och avgiftsskyldiga i huvudsak betalar skatter och avgifter i föreskriven ordning. Det gäller i princip oavsett vilken slags sanktion följer att betalningstiderna inte efterlevs. som av Men det behövs ett generellt incitament något slag för att undatt av vika för betalningar torde oomstritt. Självfallet berör de sena vara påtryckningsmedel används för att få till stånd rättidiga betalsom

ningar i praktiken bara den del av skatte- och avgiftsbetalarkollektivet

bryter meddelade föreskrifter när skatter och avgifter som mot om skall betalas. Den sköter sina betalningar berörs inte. som I dag fungerar dröjsmålsavgiften påtryckning de skatt- och som betala i tid. Dröjsmålsavgiften ökar stegvis med

avgiftsskyldiga att

dröjsmålets längd ända till dess att en fordran är betald, preskriberad eller har fallit bort annan grund. Som nämnts i det tidigare bl.a. avsnitt 7.1 är avsikten att kre-

diteringar i ett skattekonto skall ske utan inbördes prioriteringsordning mellan debiteringarna. l ett skattekontosystem kan därför en avgift konstruerad dröjsmålsavgiften svårligen hanteras, eftersom den som kräver bl.a. att det kan fastställas vilken skatt eller avgift som är obetald viss förfallodag. Ett administrativt enklare och mera föruten sägbart påtryckningsmedel bör därför väljas. Det finns olika sätt att åstadkomma den påtryckning som behövs för betalningar skall göras i rätt tid. Ett bland flera alternativ som vi att

Ränta och avgift i skattekontosystemet

har övervägt är en slags försenings- eller dröjsmålsavgift på sena betalningar, dvs. på det underskott på ett skattekonto kan konstasom teras när förfallodagen passerats. Ett annat alternativ är att ta ut en underskotts- eller kostnadsränta som får sättas till eller flera nivåer en så att den tillräckligt styr betalningarna till förfallodagen. Det är också möjligt att kombinera dessa alternativ. Vid en jämförelse med dröjsmålsavgiftens konstruktion är det väsentligt enklare och tydligare att ha en enhetligt beräknad ränta eller en fast avgift som påförs den skatt- eller avgiftsskyldige beom talningsskyldigheten inte har fullgjorts i rätt tid. En avgift på skatter och avgifter som inte betalas i rätt tid kan inom ramen för skattekontosystemet utformas enligt olika alternativ. Avgiften skulle exempelvis kunna tas ut med viss procent på underskottet en på förfallodagen. En fråga blir då denna underskottsavgift skulle om påföras endast på en ökning av underskottet kontot mellan förfallodagarna eller utan hänsyn tagen till förändringar på skattekontot mellan vissa bestämda tidpunkter. Med förstnämnda metod skulle avgift tas ut bara på nya underskott, dvs. betalningsförsummelser. nya Det skulle innebära att avgift tas ut vid endast ett tillfälle. Ytterligare åtgärder i syfte att utverka betalning skulle då anstå till efter överlämnandet till indrivning. Om väl den första förfallodagen passerat och avgift således påförts skulle det inte finnas något incitament att betala förrän överlämnandet till indrivning aktualiseras. Från den första förfallodagen fram till restföringen blir det i normalfallet fråga om en tidsutdräkt ca en och en halv månad. Att på angivet sätt ta ut avgift vid endast ett tillfälle torde förutsätta förhållandevis hög en avgiftsnivâ om avgiften skall ha tillräckligt betalningsfrämjande en verkan. Alternativt kan övervägas att kombinera sådan avgift med en ännu en avgift inför restföringstidpunkten som ytterligare påtryckning. Denna tidpunkt torde emellertid i sig ha en tillräckligt stark betalningsfrämjande verkan. Den andra metoden inrymmer flera påtryckningar på den betalningsskyldige att göra rätt för sig fr.0.m. det att förfallodagen passerats fram till dess att den obetalda fordringen lämnas för indrivning. Det kan åstadkommas avgift påförs vid fler än ett tillfälle under om en nämnda tidsperiod. I princip tas då inte någon hänsyn till det hänt som skattekontot mellan de tillfällen som avgift debiteras. En ytterligare påtryckning på den skatt- eller avgiftsskyldige att betala skulden, dvs. utöver den avgift som debiteras vid förfallodagen, skulle kunna hänföras till i stort sett varje annan tidpunkt i månaden. Men det rimligaste skulle sannolikt vara att knyta ett ytterligare avgiftsuttag till de förutbestämda förfallodagarna. I praktiken betyder det att en förfallodag i vissa fall endast skulle ha funktionen av att vara det

Ränta och avgift i skattekontosystemet

tillfälle inför vilket den skatt- eller avgiftsskyldige utsätts för en ytterligare påtryckning att fullgöra sin betalningsskyldighet. I andra fall däremot skulle underskottsavgiften vid varje tillfälle som den tas komma direkt kunna relateras till underskottet på resp. förut att fallodag. Till skillnad från endast avgiftsdebitering innebär återkommande en och förhållandevis täta påtryckningar att avgiftsnivån skulle kunna sätlägre. Konsekvenserna för den skatt- eller avgiftsskyldige av endast tas kortvarig betalningsförsening skulle då bli mindre betungande än en i med endast ett och i så fall högre avgiftsuttag. Men ett system längre dröjsmålet består desto större sammantagen påtryckning att betala utsätts den enskilde för. Samtidigt finns samma brister i detta syseftersom incitamentet att betala finns endast inför den tidpunkt tem, avgift påförs, inte under mellantiden. Ett avgiftsuttag enligt som men någon de båda angivna metoderna skulle med hänsyn till kreditav aspekter få kombineras med ränta beräknas löpande på varje en som underskott. Noteras bör att avgift för att få en kontinuerlig påi förekommande fall skulle behöva påföras vid flera tillfällen

tryckning

under perioden från förfallodagen fram till dess att indrivning

aktualiseras. Systemet med eller flera avgiftdebiteringar kan jämföras med en en ordning där ränta beräknas dag på belopp inte betalats i rätt per som tid. Avgiftsdebiteringen med eller flera avstämningstidpunkter då en ställning till avgift skall påföras är förhållandevis komplicerad tas om och härmed svårtillgänglig. löpande ränteberäkning inbegriper ett kontinuerligt och konstant En för den skatt- och avgiftsskyldige att betala sina skatter och incitament Påtryckningen vid förfallodagen och varje tidpunkt härefter

avgifter.

lika Tröskeleffekter i samband med olika avstämningstidpunkär stor. undviks. Enligt vår mening är nämnda förhållanden en avgörande ter fördel jämfört med ett avgiftssystem i form av en dröjsmålsavgift eller

liknande. En ränta kan fylla flera syften. Dels kan den ersätta en kreditgivares "kostnader, dels kan den beroende räntenivå bestämmas så att betalningar till viss tidpunkt. Den kan också verka för att betalstyrs en ningsdröjsmål begränsas i tiden. Enligt vår mening finns det förutsättningar att införa en ordning med intäkts- och kostnadsräntor där kostnadsräntan även är ett medel för betalningar så att de flyter in i rätt tid mer enhetlig, enkel att styra och lättillgänglig än avgiftssystem det slag som beskrivits i det ett av föregående. Vi har därför stannat för att det i skattekontosystemet bör användas kostnadsränta påtryckning på den skatt- och en som avgiftsskyldige att i rätt tid betala sina skatter och avgifter.

Ränta och avgift i skattekontosystemet

Såvitt avser intäktsräntan kan sägas att sådan ränta bör gottskrivas dels i de fall ett omprövningsbeslut leder till att en tidigare fastställd skatt eller avgift sänks, dels i de fall det finns ett överskott på ett skattekonto.

1.3 Räntesamband och ränteinstrument

Förslag: lntäkts- och kostnadsräntorna skall utgå från en basränta som i sin tur baseras sexmânaders statsskuldväxlar. Basräntan ändras först om räntan statsskuldsväxlarna ändrats med minst två procentenheter.

Det sagts i det föregående talar för att ränteberäkning skall ske

som dag för dag och löpande under året med inriktningen att både kostnads- och intäktsräntorna skall vara marknadsrelaterade. Jämfört med exempelvis bankränta bör emellertid kostnadsräntan i skattekonto-

en systemet högre. Det motiveras bl.a. av att den aktuella krediten

vara kommer till stånd utan prövning och att kredit ges utan att någon säkerhet ställs.

Utgångspunkten vid valet av ränta är tidshorisonten. På ett skattekonto är den kortaste ränteberäkningsperioden en eller ett fåtal dagar, medan den längsta tidsperioden kan flera år. I de flesta fall torde

vara kredittiden vara tämligen kort.

Följande två kriterier bör uppfyllda för det instrument som bör

vara utgöra grunden för de räntenivåer som bör finnas i skattekontosystemet. För det första skall instrumentet omsättas dagligen. För det andra måste omsättningen även under dagar med begränsad omsättning

tillräckligt stor för att räntesättningen skall bli marknadsmässig. vara

Mot bakgrund härav bör intäkts- och kostnadsräntorna i skattekontosystemet direkt kopplade till en ränta som i sin tur baseras på

vara sexmånaders statsskuldsväxlar. En allmän utgångspunkt i liknande sammanhang är att räntesatserna bör bestämmas veckovis och utgöras

genomsnittet den gångna veckans slutvärden alternativt fixvärden av av med justering räntenivån måndagar. Statslåneräntan, som ligger

av till grund för beräkning ränta på överskjutande skatt och kvarskatte-

av avgift, bestäms veckovis genomsnittet säljräntorna fredag

som av -torsdag med fredag som publiceringsdag.

Ränta och avgift i skattekontosystemet

Tabell I Jämförelse mellan 6-månaders statsskuldväxel och basränta

År 6 månstats- Basränta

skuldväxel

	Års- Max- Min- snitt värde värde	Års- Max- Min- snitt värde värde
1991	11,7% 14,1% 10,3%	12.1% 15.0% 11.0%
1992	12,6% 23,1% 9,6%	13,4% 23,0% 11.0%
1993	8,1% 9,7% 6,7%	8,8% 11,0% 7.0%
1994	7.7% 9,0% 6,7%	7,0% 7,0% 7,0%
1995	8,9% 9,6% 8,3%	8,7% 9,0% 7,0%
1996	6,6% 8,2% 6,3%	7,4% 9,0% 7,0%

En absolut följsamhet till marknadsräntan innebär att basräntan kommer att ändras varje vecka. Det gör det svårt för den skattskyldige att följa och beräkna räntan på sitt skattekonto under året. För att underlätta en sådan uppföljning bör därför basräntan ändras först när den avviker med minst en till två procentenheter från statsskuldsväxeln.

En analys av vilka konsekvenser som skulle ha uppkommit om en modell med basränta hade gällt under senare år visar bl.a. följande. Med en justering av basräntan när avvikelsen uppgår till en procentenhet skulle 28 ändringar ha behövts under perioden 1990 1996,

varav 11 på grund av den s.k. kronkrisen hösten 1992. Om däremot justering sker när avvikelsen är minst två procentenheter skulle under samma period 17 ändringar ha behövts, varav 11 under kronkrisen.

För att underlätta hantering och uppföljning av räntan i skattekontosystemet kan det vara lämpligt att en ändring av basräntan görs först när avvikelsen uppgår till minst två procentenheter. Den närmare utformningen av intäkts- och kostnadsräntans koppling till basräntan bör RSV ha hand om, gärna efter samråd med RGK.

Ränta och avgift i skattekontosystemet

1.4 Räntenivâer och ränteberäkning

Förslag: Det skall finnas en nivå på intäktsräntan. Räntan räknas fr.o.m. dagen efter den då ett överskott uppkom på skattekontot.

Det skall finnas tre nivåer kostnadsräntan. Den högsta räntan tas ut underskott om minst 10 000 kronor. Den lägsta kostnadsräntan beräknas dels på sådana underskott som understiger 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom omprövningsbeslut eller grundas på anståndsbeslut. Ränta räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott uppkom på skattekontot eller om det

är ett omprövningsbeslut eller anstândsbeslut som är grund för ränteberäkning fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfalloda-

——

för skatt. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas ett gen resp. belopp 10 000 kronor från ränteberäkning t.0.m. den 3 maj

om under taxeringsåret. Från och med den 4 maj räknas låg kostnadsränta på beloppet fram till den dag som betalning senast skall ske. På belopp häröver räknas kostnadsränta enligt en mellannivå under tiden den 13 februari den 3 maj.

Räntenivâer i nuvarande system

I nuvarande system finns inte mindre än sex olika räntor och ränteliknande avgifter: dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, kvarskatteavgiften, restitutionsräntan och ö-skatteräntan.

Räntorna och avgifterna är inte skattepliktiga eller avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Räntenivåerna i dagens ordning kan vad gäller kostnadsräntan hänföras till tre olika "typsituationer". Den första är den då den skatt- eller avgiftsskyldige inte betalar i rätt tid. I nuvarande system påförs i detta fall dröjsmålsavgift som vid en dags

en försening omräknad till effektiv avdragsgill ränta uppgår till

- -

än 700 procent, se tabell II. mer

Tabell II Dröjsmålsavgift omräknad till avdragsgill effektiv ränta

Månad	FFdag 10:e Högsta Lägsta ränta	ränta	FFdag20:e Högsta ränta	Lägsta ränta
1	730 %	37 %	730 %	91%
2	73 %	29 %	183%	38 %
3	44 %	27 %	58%	32 %

Ränta och avgift i skattekontosystemet

En situation är den årliga avstämningen mellan preliminär och annan slutlig skatt. Ett underuttag av preliminär skatt leder i dag under vissa förutsättningar till att kvarskatteavgift påförs. Kvarskatteavgiften omräknad till effektiv avdragsgill ränta uppgår för taxeringsåret 1996 till mellan 9 12 procent beroende den kvarstående skattens storlek och tidpunkten för betalning.

Tabell III Kvarskatteavgift omräknad till effektiv ränta ej avdragsgill

Kvarskatte- Förfallodag:10april âret eftertaxeringsåret beloppkr Kvarskattavseendeinkomstâret

1990 1991 1992 1993 1994 1995

20000 16,8% 13,3% 13,5% 10,1% 14,5% 11,8% 30000 15,5% 12,3% 12,5% 9,3% 13,4% 11,0% 40000 15,0% 11,9% 12,1% 9,0% 12,9% 10,6% 50000 14,6% 11,7% 11,8% 8,8% 12,7% 10,4% 100000 14,1% 11,2% 11,3% 8,5% 12,2% 9,9% 500000 13,6% 10,8% 11,0% 8,2% 11,8% 9,6% 1000000 13,6% 10,8% 10,9% 8,2% 11,7% 9,6% 10000000 13,5% 10,8% 10,9% 8,1% 11,7% 9,6%

Tabell IV

Kvarskatte- Förfallodag:18 septembertaxeringsåret beloppkr Kvarskattavseendeinkomstâret

1990 1991 1992 1993 1994 1995

20000	19,9% 15,9% 16,1% 12,0% 17,2% 14,1%
30000	16,6% 13,2% 13,4% 10,0% 14,4% 11,8%
40000	15,4% 12,2% 12,4% 9,2% 13,3% 10,9%
50000	14,7% 11,7% 11,8% 8,8% 12,7% 10,4%
100000	13,5% 10,7% 10,9% 8,1% 11,7% 9,6%
500000	12,7% 10,1% 10,2% 7,6% 11,0% 9,0%
1000000	12,6% 10,0% 10,1% 7,6% 10,9% 8,9%
10000000	12,5% 10,0% 10,1% 7,5% 10,8% 8,8%

Den tredje situationen rör omprövningsbeslut och anstånd med betalning skatt eller avgift. I nuvarande system utgår i dessa fall en

av respit- resp. anståndsränta som omräknad till effektiv ränta är

-- —— knappt 7 procent.

Ränta och avgift i skattekontosystemet Tabell V Nuvarande system för räntor effektiv avdragsgill eller

skattepliktig ränta

Kalenderâr	Statslåneränta	Respitränta/ Restitutionsrânta Airståndsränla
1991	12,6%		9,4%	9,4%
1992	10,0%		7,5%	7,5%
1993	10,1%		7,6%	7,6%
1994	7,6%		5,7%	5,7%
1995	10,9%		8,1%	8,1%
1996	8,9%		6,7%	6,7%

De nuvarande intåktsråntorna utgörs av ränta på överskjutande skatt samt restitutionsrånta. Av tabellen se tabell VI i det följande framgår att räntan på den överskjutande skatten har varierat mellan 3,4 procent och 8,9 procent för inkomståren 1990--1995, medan respiträntan,

i den redovisade tabellen, varierat mellan 5,7 procent som anges nyss och 9,4 procent under åren 1991 1996.

Räntan på överskjutande skatt har under vissa perioder legat på en betydligt högre nivå ån den ränta som kreditinstituten har erbjudit för motsvarande inlåning.

Tabell VI Ränta på överskjutande skatt ej skattepliktig

överskjutande Avseendeinkomstâret

skatt

1990 1991 1992 1993 1994 1995

Utbet 30 aug

20000 7,9% 6,3% 6,4% 4,8% 6,9% 5,6%

20000 5,7% 4,5% 4,6% 3,4% 4,9% 4,0%

Utbet 15dec

2000O 8,9% 7,1% 7,2% 5,4% 7,7% 6,3%

20000 6,7% 5,3% 5,4% 4,0% 5,8% 4,7%

Räntorna i skattekontosystemet

Räntorna i skattekontosystemet skall i allt väsentligt fylla samma funktioner dröjsmålsavgiften, anståndsråntan, respiträntan,

som kvarskatteavgiften, restitutionsräntan och ö-skatteråntan.

Administrativa skäl och systemets överskådlighet för de skatt- och avgiftsskyldiga talar givetvis för att det bör finnas endast en nivå på kostnadsräntan och nivå på intäktsräntan. Frågan är om ett sådant

Ränta och avgift i skattekontosystemet

system uppfyller kraven på för kostnadsräntan kreditkompensa-

— -tion och tillräckligt påtryckningsmedel och för intäktsräntan att

—— ge en rimlig ersättning till den skatt- och avgiftsskyldige särskilt då

en tidigare fastställd skatt eller avgift sänks, men också i de fall ett konto löpande uppvisar ett överskott. Sägas bör emellertid att avsikten inte är att räntenivån skall uppmuntra den skatt- eller avgiftsskyldige till att ha medel innestående på kontot.

Räntorna i det nya systemet bör i likhet med nuvarande reglering

inte vara skattepliktiga resp. avdragsgilla. ——

Intäktsräntan i det nya systemet avses utgå på medel som är innestående på ett skattekonto, men också i de fall ett omprövningsbeslut innebär att en tidigare skatt eller avgift sänks samt i de fall ett överuttag av preliminär skatt har gjorts. Räntenivån bör självfallet lägre

vara än den som banker och andra kreditinstitut erbjuder. Beaktas bör vidare att intäktsräntan i systemet inte skall vara skattepliktig. En tillräcklig kompensation bör kunna uppnås genom endast en räntenivå som enligt vår mening bör vara 45 procent av basräntan.

När det gäller kostnadsräntan däremot bör denna, som nämnts i det tidigare, fylla två uppgifter. Den skall dels täcka statens kostnader vid en för sen betalning av skatter och avgifter, dels fungera som ett påtryckningsmedel så att skatten betalas in i rätt tid. Denna dubbla funktion finns redan i dagsläget i exempelvis kvarskatteavgiften. I tabellerna i det tidigare, se tabell III och IV, redovisas den effektiva räntan för kvarskatteavgiften för taxeringsåren 1991 1996. Genom

-att gällande regler för kvarskatteavgift, ränta överskjutande skatt, anståndsränta m.m. använts för samtliga år kan en bättre jämförelse göras mellan befintliga och föreslagna ränteregler. Av tabell I framgår även statslåneräntan, genomsnittet för sex månaders statskuldväxlar och basräntan.

Motiven för de nuvarande bestämmelserna om kostnadsränta och avgift är delvis olika beroende vilken ränta eller avgift som är i fråga. Den dröjsmålsavgift som tas ut en betalning som görs för sent skall exempelvis täcka kreditkostnaden för staten, men framför allt vara ett effektivt påtryckningsmedel för att betalningar skall göras. De olika motiv som finns för de nuvarande räntebestämmelserna har lett till att det finns tre olika nivåer på kostnadsränta/dröjsmålsavgift. Det saknas anledning att frångå grundprinciperna för en sådan ränte-

Den lägre avgiften tas ut med 60 % av statslåneräntan om hela den kvarstående skatten betalas senast den 18 september taxeringsåret medan den högre avgiften används för kvarstående skatt som helt eller delvis betalas senare.

Ränta och avgift i skattekontosystemet

sättning. För att ersätta de olika typerna av nuvarande avgifter föreslår

därför tre olika nivåer på kostnadsräntan.

Den lägsta kostnadsräntan skall ersätta den nuvarande anståndsräntan och respiträntan. I ett system med löpande debiteringar och krediteringar samt ränteberäkning bör det finnas en viss marginal som gör att mindre underskott inte belastas med en hög kostnadsränta. Den låga kostnadsräntan bör därför också tillämpas för den del av den skattskyldiges skuld understiger 10 000 kronor. Den låga

som räntenivån bör bestämmas till basräntan.

En mellannivå kostnadsräntan bör användas för ränta på ett underuttag preliminär skatt skall betalas med anledning av av-

av som stämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Ett belopp om 10 000 kronor undantas emellertid härvid från ränteberäkning under tiden den 13 februari taxeringsåret den 3 maj år. Härefter tas låg

— samma kostnadsränta ut.

Om mellannivän på kostnadsräntan sätts till 125 procent av basräntan stämmer denna ränta förhållandevis väl överens med den effektiva ränta de nuvarande reglerna för beräkning av kvarskatteavgift

som medför. Genom att den föreslagna kostnadsräntan inte knyts till en bestämd tidpunkt utan tilläts variera med de förändringar av räntan

sker marknaden innebär systemet att inte som i dag i som man förväg kan använda det till in- eller utlåning skattemedel.

Den högsta nivån på kostnadsräntan bör till betydligt större del ut-

påtryckningsmedel syftar till att betalning skall ske i rätt göra ett som tid. Denna ränta är tänkt att ersätta den nuvarande dröjsmålsavgiften.

Den effektiva räntan i det nuvarande systemet med dröjsmålsavgift är både i absoluta tal och jämfört med andra räntenivåer förhål-

- —— landevis hög. Med beaktande härav bör den högsta kostnadsräntan kunna sättas till basräntan jämte 20 procentenheter. En sådan räntenivå

effektiv ränta drygt 27 procent, dvs. betydligt lägre än den ger en om nuvarande dröjsmålsavgiften likväl relativt sett hög kostnads-

men en ränta. Eftersom kostnaden inte ökar trappstegsvis utan är direkt knuten till antalet dagar betalningen är för finns ett incitament för

som sen, den skattskyldige att göra sina inbetalningar så snart som möjligt. Påtryckningen på den skattskyldige att betala är således densamma över tiden.

Ränta och avgift i skattekontosystemet Tabell VH Föreslaget system för räntor ej avdragsgilla/ej skatteplik-

tiga

Kalenderår Basränta		låg	Kostnadsränta mellan	hög	lntäktsrânta
1991	12,1%	12,1%	15,1%	32,1%	5,4%
1992	13,4%	13,4%	16,7%	33,4%	6,0%
1993	8,8%	8,8%	11,1%	28,8%	4,0%
1994	7,0%	7,0%	8,8%	27,0%	3,2%
1995	8,7%	8,7%	10,8%	28,7%	3,9%
1996	7,4%	7,4%	9,3%	27,4%	3,3%

Samtligaräntor är beräknadegenomsnittunderåret.

Rântetid

lntäktsränta bör beräknas på saldot fr.0.m. dagen efter den dag då ett konto uppvisar överskott fram till den dag överskottet betalas ut eller tas i anspråk för att täcka en skuld hos Skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten. För ett belopp som fastställs i ett särskilt beslut och som avser en skatt eller avgift som redan förfallit till betalning räknas emellertid ränta redan fr.o.m. dagen efter den ordinarie, dvs. den ursprungliga förfallodagen.

När ett överskott uppkommer grund av den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt räknas ränta på överskottet fr.o.m. den 13 februari under taxeringsåret.

Kostnadsräntan i skattekontosystemet fungerar vad gäller räntetid, med ett undantag, på samma sätt som intäktsräntan. Det innebär att kostnadsränta börjar räknas fr.0.m. dagen efter den då kontot visar underskott, dvs. i allmänhet dagen efter en förfallodag. För ett belopp som fastställts i ett särskilt beslut och som redan förfallit till betalning räknas ränta fr.0.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen. Som framgått i det tidigare föreslås emellertid en särskild ordning i fråga om ränteberäkning vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt.

Tidpunkt för debitering och kreditering på skattekontot

Kostnadsränta bör påföras varje månad och intäktsränta gottskrivas varje månad.

Kostnadsränta och intäktsrånta bör tas ut på sätt som anges i följande uppställning.

Ränta och avgift i skattekontosystemet

Hög Låg Intäkts- Räntetid

kostnränta kostnränta ränta

. Tillgodohavanden X Fr.0.m. dagenefter det

att tillgodohavandet

uppstod Överskjutandeslutlig Fr.0.m. den 13feb skatt tax.året Överskjutandeingående Fr.0.m. dagenefter den mervärdesskatt då skattedeklaration

skall lämnas För skuldbeloppsom Fr.0.m. dagenefter den inteöverstiger 10000 då skuldenuppstod kr För skuldbeloppsom x Fr.0.m. dagenefter den överstiger 10000 kr då skuldenuppstod

Vid beräkning kostnadsräntaskall hänsyntastill följandeundantag.Även omden skatt-

av skyldigesskuldtill statenuppgårtill minst 10000 kr skallangivnaräntereglertillämpasför följandeskulder.

Låg Mellannivá Ingen Räntetid kostn,ränta kostn.ränta ränta

Anstânds-och ompröv- x Fr.0.m. dagenefter den ningsbeslut ursprungligaförfalloda-

gentill dendagsombe-

talning skall ske För underuttagav Fr.0.m. den 13 feb slutlig skattsominte tax.ârett.0.m. den 3 överstiger 10000 kr maj tax.äret För underuttag x Fr.0.m. den4 maj

av slutlig skattsominte taxaret till den dag beöverstiger 10000 kr talningsenastskall ske

För dendelav slutlig Fr.0.m. den 13feb skattsomöverstiger tax.årettill dendag lO 000 kr betalningsenastskall

ske För skattsomlämnas x Tid fr.0.m. registrering för indrivning i utsökningsregistret

Om betalningskerdessförinnanräknasräntatill den dagbetalningsker.

Ränta och avgift i skattekontot

9.1.5 Befrielse från ränta

Förslag: Om det finns synnerliga skäl skall den skatt- och avgiftsskyldige kunna befrias från skyldigheten att betala ränta.

Utrymme bör finnas att i vissa fall underlåta att påföra eller att medge befrielse från ränta. Dessa möjligheter bör avse främst skattskyldiga

inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första som hand grundas på omständigheter som rör den betalningsskyldiges per-

Som exempel sådan omständighet kan nämnas sjukdom och son. en med sjukdom jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras av den skattskyldige själv eller annan som den skattskyldige kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som den betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat förseningen upphört. Av betydelse är även när i förhållande till en förfallodag som den omständighet som åberopas som grund för en försening inträffat. Trots hinder att själv fullgöra betalningsskyldigheten kan nämligen den skatt- eller avgiftsskyldige ha haft tid att ordna så att betalningen kommit till stånd på annat sätt.

Som befrielsegrund kan vidare i sällsynta fall betraktas det förhållandet att det betalningsinstitut som anlitats, t.ex. på grund av ett datorhaveri eller andra jämförbara särskilda omständigheter, inte klarat att på normalt sätt överföra betalningen till skattemyndighetens konto Dessa situationer som i regel rör ett större antal skattskyldiga. För befrielse talar i ett sådant fall att betalningsförmedlarna kompenserar staten för dess räntekostnad. Dessa situationer kan lämpligen hanteras under medverkan av RSV.

Ränta bör självfallet inte tas ut om en betalning inte bokförts på skattemyndighetens konto i rätt tid på grund av något förhållande som skattemyndigheten har ansvar för.

I befrielsesituation kan det finnas anledning att väga in hur den

en skatt- eller avgiftsskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid omständigheterna i det enskilda fallet som avgör om befrielse skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid exempelvis akut sjukdom eller olyckshändelse.

sou 1996:100 Ränta och avgift i skattekontot

9.2¶Avgift vid för sen redovisning

9.2.1¶Bakgrund

Redovisningen och betalningen A-skatt och arbetsgivaravgifter är

av samordnad. Uppgifter A-skatt och arbetsgivaravgifter lämnas i en

om uppbördsdeklaration. Uppbördsdeklarationen finns på inbetalningskortets baksida. Inbetalning och redovisning sker således med samma handling. Om arbetsgivare inte lämnar uppbördsdeklaration eller

deklarationen är ofullständig kan Skattemyndigheten anmana om arbetsgivaren att lämna eller komplettera den lämnade deklarationen. I samband därmed kan vite föreläggas.

Också när det gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild deklaration sker redovisning och inbetalning med en och samma handling. Om den är skyldig att lämna särskild deklaration inte gör

som det eller inlämnad deklaration är ofullständig får skattemyn-

om en digheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklaration resp. att komplettera deklarationen. Föreläggandet får förenas med vite.

Tidigare kunde den underlåtit att lämna uppbördsdeklaration

som utan anmaning påföras förseningsavgift. I förslaget till införande av ett

avgiftssystem vid försenade skattebetalningar konstaterade nytt m.m. föredragande statsrådet att förseningsavgiften torde ha spelat ut sin roll. Den verkliga påtryckningen för att fullgöra deklarationsskyldigheten i rätt tid ansågs i stället dröjsmålsavgiften. Förseningsav-

vara giften slopades därför fr.o.m. februari månad 1993. Också i ML fanns fram till den l januari 1993 i huvudsak motsvarande bestämmelser

i UBL förseningsavgift för den som inte lämnade särskild som om deklaration.

Från och med den 1 juli 1994 finns en ny bestämmelse om förseningsavgift i ML. Denna tar emellertid sikte enbart de periodiska sammanställningarna över handeln med EG inom viss tid skall

som lämnas till RSV.

Ränta och avgift i skattekontot

9.2.2¶F örseningsavgift

Förslag: Förseningsavgift skall påföras om en skattedeklaration inte lämnas inom föreskriven tid. Avgiften skall vara l OOO kronor.

Som nämnts i det föregående slopades bestämmelserna om förseningsavgift i bl.a. UBL, eftersom det verkliga påtryckningsmedlet för att fullgöra deklarationsskyldigheten ansågs vara dröj smålsavgiften. Detta gällde även om dröjsmålsavgiften egentligen inte syftade till att påverka benägenheten att deklarera utan bara betalningen av skatten. Förklaringen till att dröjsmålsavgiften ansågs vara det huvudsakliga påtryckningsmedlet var att en och samma handling användes för både deklaration och betalning. Dröjsmålsavgiften fick därför samma effekt som en förseningsavgift. Utvisade en för sent lämnad deklaration att skatt skulle betalas med ett högt belopp var dessutom förseningsavgiften i sig i det närmaste försumbar.

Till skillnad mot nuvarande ordning, där inbetalning och redovisning alltså sker i samma handling, skall deklarationen i det föreslagna skattekontosystemet utformas så att inbetalningskortet är skilt från redovisningshandlingen. Syftet med förslaget är .a. att skattemyndigheten snabbt skall få tillgång till redovisningsuppgifterna och kunna stämma av skattekontona.

En effektiv och därmed väl fungerande ordning med specifikt angivna betalnings- och redovisningstillfällen där inbetalning- och redovisning sker med olika handlingar förutsätter medel som verkar för att betalningarna fullgörs i rätt tid men också för att redovisningshandlingarna kommer in i tid.

Att redovisningshandlingarna kommer in i rätt tid är givetvis av stor betydelse för att Skattemyndigheten skall kunna göra en snabb och korrekt avstämning av skattekontot. Som påtryckningsmedel för att deklarationerna skall komma in i rätt tid bör det därför nu åter införas reg-

förseningsavgift. ler om

Genom en ordning där förseningsavgiften trappas upp mer försenad deklarationen är får man ett påtryckningsmedel riktat mot de mest försumliga deklaranterna. Detta talar för en i detta avseende differentierad avgift. Som vi återkommer till i det senare föreslås emellertid en ny form av automatiska beslut om betalningsskyldighet, se avsnitt 19.1.3. Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte fullgörs är avsikten att skatte- och avgiftsbeloppet för perioden skall fastställas till det högsta av de belopp som fastställts för motsvarande

Ränta och avgift i skattekontot

skatt eller avgift under de tre närmast föregående redovisningsperioderna. På de detta sätt schablonmässigt bestämda beloppen kommer skattetillägg att påföras. Skattetilläggets syfte är liksom i andra sammanhang att fungera som en påtryckning den skatt- och avgiftsskyldige att ett riktigt sätt redovisa underlag, skatter och avgifter

De föreslagna reglerna minskar behovet av en förseningsavgift m.m. vars storlek beror på dröjsmålets längd.

När det gäller utformningen av reglerna om förseningsavgift bör avgörande vikt fästas vid det praktiska behovet av lättillämpade regler. Avgiften bör därför för alla kategorier av skattskyldiga påföras med ett fast belopp på l 000 kronor.

Under varje redovisningsperiod, dvs. för varje månad under året, kommer den inte fullgör sin redovisningsskyldighet att utsättas för

som de påtryckningar att göra rätt för sig som dels förseningsavgiften, dels det skattetillägg kommer att påföras vid den schablon- eller

som skönsbeskattning kommer att ske i avsaknad av deklaration utgör.

som Något behov av ytterligare påtryckningsmedel i exempelvis den form

gäller enligt taxeringslagen, dvs. en efter viss tid förhöjd som förseningsavgift, kan inte anses finnas. De nyss angivna medlen får enligt vår mening anses tillräckliga för att få den skatt- och avgiftsskyldige att redovisa sina skatter och avgifter på föreskrivet sätt. Som ytterligare åtgärd skall för övrigt finnas möjligheten att vid

en behov förelägga den skatt- och avgiftsskyldige att vid vite komma in med deklaration eller att komplettera en tidigare lämnad deklaration.

Befrielse från förseningsavgift bör även fortsättningsvis kunna medges om det finns skäl för det.

10 Överlämnande för m.m. indrivning,

10.1¶Indrivningsuppdrag och återredovisning

Förslag: Skattemyndigheten skall fortlöpande lämna över obetalda fordringar till kronofogdemyndigheten för indrivning.

Kronofogdemyndigheten skall fortlöpande redovisa betalningar avseende lämnade indrivningsuppdrag till skattemyndigheten.

Allmänt

En följd av att det i skattekontosystemet inte kommer att finnas någon avräkningsordning e.d. som kan anses motsvara den nuvarande särredovisningen av skatter och avgifter är att det, för den fordran som lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, inte kommer att anges att en fordran avser en viss skatt eller avgift. Det som lämnas för indrivning är inte annat än en fordran avseende skatter och avgifter samt ränta.

Ett skattekonto skall stämmas av varje månad och betalningsuppmaning sändas ut i de fall det finns ett underskott på kontot. Avstämning och kontroll av kontoställning avseende en viss skattskyldig för en eventuell betalningspåminnelse bör vid behov kunna initieras av Skattemyndigheten även vid annan tidpunkt under månaden. Om den fordran som ett underskott representerar inte betalas inom den i betalningspåminnelsen utsatta tiden skall Skattemyndigheten om ford-

ringen överstiger ett visst belopp lämna den till kronofogdemyndig-

heten för indrivning.

Sambandet och avgränsningen mellan skattekontosystemet och kronofogdemyndighetens register

I det tidigare har i olika sammanhang strukits under att ett system med skattekonton i olika hänseenden förutsätter ett annat synsätt än dagens. I förgrunden finns den övergripande inriktningen mot effektivisering

Överlämnande för indrivning,

m.m.

genom samordning och förenkling. Häri ligger att systemet skall uppfylla krav bl.a. säkerhet och överskådlighet.

Skattemyndighetens och kronofogdemyndighetens registeruppgifter hanteras i dag i separata ADB-system. Systemen är uppbyggda för att stödja verksamheter med skilda uppgifter. Uppbyggnaden har dessutom skett vid olika tidpunkter och i olika tekniska miljöer. Detta har medfört att det finns svagheter i ADB-stödet när det gäller t.ex. överföringen av uppgifter och informationsutbytet mellan myndigheterna. Rutinerna är tungrodda och förutsätter förutom omfattande datakör-

ningar ett stort antal kontakter mellan berörda handläggare myn-

digheterna.

Ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten i och med att fordringen lämnas över för indrivning. Från den här gränsen mellan myndigheternas ansvar görs vissa avsteg. Skattemyndigheten beslutar exempelvis om befrielse från dröjsmålsavgift också efter det att en fordran har lämnats till kronofogdemyndigheten.

I dag går restföringen i korthet till på följande sätt. Skattemyndigheten lämnar fordran på ett kapitalbelopp samt ränta och avgift till

en kronofogdemyndigheten för indrivning. Samtidigt krediteras skattemyndighetens register. Det betyder att fordringen inte längre finns kvar i detta register. En eventuell dröjsmålsavgift upphör också att räknas i skattesystemet. Innan målet registreras i utsökningsregistret förflyter i regel minst en vecka. Kronofogdemyndigheten debiterar fordringen i sina räkenskaper och tar över beräkningen av dröjsmålsavgift. En grundavgift om 500 kronor påförs för varje mål.

Den aktuella fordringen är emellertid inte avslutad för skattemyndighetens del i och med överlämnandet. I ett stort antal fall kan det även härefter komma att inträffa händelser som kan påverka fordring-

storlek. Det kan vara fråga om olika beskattningsbeslut avseende ens den ifrågavarande skatten eller avgiften såsom omräkningsbeslut, jämkningsbeslut, beslut om anstånd eller befrielse, beslut om arbetsgivaransvar, I samtliga dessa fall måste Skattemyndigheten ta

m.m. hänsyn till uppgifter i båda registren för att resultatet av den åtgärd som vidtas skall bli riktig. Det innebär i regel att Skattemyndigheten måste räkna om räntan eller dröjsmålsavgiften och underrätta kronofogdemyndigheten om de rätta beloppen. Som nyss framgått fattar Skattemyndigheten beslut om befrielse från dröjsmålsavgift även om avgiften har beräknats och påförts av kronofogdemyndigheten. Inför sådana beslut måste Skattemyndigheten kontrollera de belopp som betalats till kronofogdemyndigheten och tidpunkterna för inbetalningarna.

I praktiken är det vidare så att betalningar av en fordran som lämnats för indrivning inte sällan görs till skattemyndigheten. Detta gäller

Överlämnande för indrivning, m.m.

särskilt under den tid förflyter från det att Skattemyndigheten avsom fört fordringen sitt register till dess Kronofogdemyndigheten sänt ut ur det första betalningskravet. Kronofogdemyndigheten skall dä underrättas om betalningen. Beroende betalningens bokföringsdag kan detta leda till korrigeringar

restföringsuppgifter avseende skatte-, ränte- och avgiftsbelopp i

av såväl skattemyndighetens kronofogdemyndighetens register. Vid som återbetalning i samband med beskattningsbeslut gäller vidare att skattemyndighetens utbetalning och restitutionsränteberäkning i förekommande fall skall omfatta även belopp betalats in till kronofogdesom

myndigheten.

Det finns alltså ett mycket nära samband mellan skattemyndigheternas och kronofogdemyndigheternas bokföring och redovisning av skatte- och avgiftsfordringar. Ett sådant samband finns också trots skilda uppgifter när det gäller andra viktiga delar

myndigheternas -

verksamheten. Det här sambandet ställer i första hand krav på ett av effektivt informationsutbyte. I revisionsverksarnheten har skattemyndigheten intresse de uppgifter om den skattskyldiges ekonot.ex. av miska förhållanden kan finnas hos kronofogdemyndigheten. Och som kronofogdemyndigheten behöver uppgifter s.k. latenta skatteskulom för sin prövning frågor bl.a. konkursansökan och betalder av om ningsuppskov. I med skattekonton där fordran inte kan hänföras till ett system en viss skatt eller avgift blir behovet tillgång till varandras uppgifter av ännu starkare. Det senare gäller främst kronofogdemyndigheten som måste ha ADB-mässig tillgång till uppgifterna själva kontot. I skattekontosystemet är det därför viktigt att rutiner utformas som tillgodoser högt ställda krav på rationellt stöd för kronofogdemyndigindrivningsverksamhet. Sådana rutiner bör bygga bl.a. terhetens minalåtkomst till skattekontosystemet där kompletta redovisningar och sammanställningar kan lämnas med avseende på de uppgifter som vid varje tidpunkt bokförts eller beräknats inom skattskyldigs konto. resp. Det är väsentligt att det naturliga samband som finns mellan myndigheternas olika verksamheter beaktas vid uppbyggnaden av ADBstödet hos såväl skattemyndigheterna som kronofogdemyndigheterna. Samtidigt måste försöka undvika ett alltför komplicerat tekniskt man beroende och andra läsningar mellan de berörda systemen. Myndighearbete med efter hand utveckla och förbättra sitt ADB-stöd ternas att utifrån de verksamheternas specifika förutsätttningar och krav egna bör inte försvåras. krav på systemuppbyggnaden är att lösningarna skall Ytterligare enkla och det för den enskilde skall att begripa vilken funkvara att tion myndighet har. Det kravet innebär att gränsen som resp. senare

Överlämnande för indrivning,

m.m.

mellan myndigheternas ADB-system måste följa den gräns som finns mellan myndigheternas uppgifter när det gäller hanteringen av statens skatte- och avgiftsfordringar.

Av uppgiften som debiterande myndighet följer att det är skattemyndigheten som i olika sammanhang skall beräkna och fastställa storleken på fordringarna. Detta gäller även i situationen att fordringen är lämnad för indrivning och en ny beräkning skall göras efter exempelvis överklagande av ett taxeringsbeslut. I ett skattekontosystem blir emellertid dagens ordning med att restförda belopp inte längre finns kvar i skattemyndighetens räkenskaper mycket tungrodd och onödigt komplicerad. Den skulle medföra behov av betydligt fler kontakter mellan myndigheterna än i dag med hänsyn till att det inte är en viss skatt eller avgift som lämnas för indrivning utan ett underskott på kontot. Har den skattskyldige en gång restförts skulle Skattemyndigheten härefter för beräkning av nya räntor, avgifter och skuldbelopp ock-

- så behöva kontrollera och ta hänsyn till beräknade uppgifter i kronofogdemyndighetens register vid varje nytt beskattningsbeslut eller ny transaktion i övrigt som bokförs på ett skattekonto. En sådan ordning bidrar självfallet inte till en rationell hantering vare sig hos skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten och bör därför inte väljas.

Att i stället även restförda fordringar är uppdaterade i skattemyndighetens räkenskaper innebär att kronofogdemyndighetens redovisning av indrivna belopp på skattekontot kan behandlas som en kreditering på kontot när det gäller t.ex. de ränte- eller avgiftsberäkningar som skall göras i samband med nya skattebeslut.

Överlämnande för indrivning,

m.m.

10.2¶Beloppsgränser för överlämnande för indrivning

Förslag: Fasta beloppsgränser skall avgöra när en fordran skall lämnas för indrivning.

För skatt- eller avgiftsskyldiga med transaktioner skattekontot varje månad skall överlämnande för indrivning som huvudregel aktualiseras endast i fråga om underskott om minst 10 000 kronor och för övriga kontohavare underskott om minst l 000 kronor. Om det har funnits ett underskott på kontot under en längre tid, i regel 12 månader, skall fordringen lämnas för indrivning om den uppgår till minst 100 kronor.

Om det finns särskilda skäl skall skattemyndigheten lämna en fordran för indrivning den inte uppgår till de belopps-

även om gränser som skall tillämpas enligt huvudregeln. Vidare skall skattemyndigheten det finns särskilda skäl ha möjlighet att under-

om låta att överlämna en fordran även om den uppgår till nämnda beloppsgränser.

Indrivningen de skatter och avgifter som omfattas av skattekonto-

av systemet regleras i indrivningslagen 1993:891. Våra förslag utgår från de allmänna utgångspunkterna för den lagstiftningen. Samtidigt beaktar vi de förutsättningar som ges genom skattekontosystemet.

nya

En utgångspunkt för indrivningslagen år att det skall gälla en näst intill obligatorisk skyldighet att begära indrivning av en obetald skatt. Skattemyndigheten får underlåta att begära indrivning bara om den har rätt att meddela anstånd eller eftergift eller annat sätt formellt förfoga över fordringen. Dessutom får indrivning underlåtas när det gäller mycket små fordringar. För närvarande är beloppsgränsen för indrivning 100 kronor. En annan utgångspunkt är att indrivning bör begäras omgående efter det att tiden för betalning enligt betalningspåminnelse har löpt ut. Bakgrunden till detta är erfarenheten att möjligheten att utverka betalning är störst om indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den ordinarie betalningsdagen prop. 1992/93:198 s. 54

14 § indrivningsförordningen 1993: 1229 anges att indrivning, om inte särskilda skäl talar emot det, skall begäras senast två månader efter det att fordringen skulle ha betalats. För kvarstående skatt och felparkeringsavgifter är tiden emellertid fem månader. Paragrafen innehåller dessutom regler om s.k. snabbrestföring. Indrivning skall således begäras skyndsamt om det kan antas att fordringen kommer att

Överlämnande för indrivning,

m.m.

föranleda en konkursansökan, om gäldenären redan är försatt i konkurs eller om ett dröjsmål skulle äventyra indrivningen. I sistnämnda fall kan Skattemyndigheten med stöd 3 § indrivningsförordningen

av underlåta förfarandet med betalningspåminnelse.

Den första frågan som måste besvaras är vilken lägsta beloppsgräns som bör gälla för att ett underskott skattekontot skall lämnas för indrivning. Här finns det enligt vår mening anledning att bestämma beloppet med hänsynstagande till de kostnader som följer av indrivningen. Sedan år 1993 utgår en grundavgift vid indrivning i allmänna mål. Avgiften är 500 kronor och har fastställts med utgångspunkt i att full täckning för indrivningskostnaderna skall nås. Med hänsyn härtill får det anses rimligt att underskottet ett skattekonto bör uppgå till minst 500 kronor för att lämnas till indrivning. Ett högre belopp skall ses även mot bakgrund av det förhållandet att varje underskott skattekontot genererar en kostnadsränta.

Nästa fråga är om ett underskott på kontot alltid skall lämnas till indrivning sä snart det uppgår till 500 kronor eller om det skall accepteras att kontot under viss tid visar ett större underskott. Skattekontots karaktär av ett avräkningskonto gör att saldot naturligen kommer att fluktuera. Detta gäller särskilt de skattskyldiga som skall göra betalningar till kontot varje månad, dvs. i första hand arbetsgivare och andra företagare. Av intresse i sammanhanget är också det som nyss har sagts om skuldränta på kontot. Dessutom ger det vinster i administrativt hänseende att begränsa antalet fall som gär vidare till indrivning. Det kan därför finnas anledning att acceptera ett större underskott än 500 kronor under viss tid. De närmare förutsättningarna måste fastställas utifrån indrivningsmässiga överväganden. Systemet får alltså inte utformas så att det äventyrar en effektiv indrivning av de obetalda beloppen.

De närmare förutsättningarna kan utformas olika sätt. Ett alternativ är att ange en beloppsgräns som relateras till storleken av debiteringarna på den skattskyldiges konto. Ett annat är att låta en fast beloppsgräns avgöra när överlämnande för indrivning bör aktualiseras. Fördelen med den förstnämnda lösningen är att den medger större flexibilitet, exempelvis kan ett stort företag med omfattande skatteoch avgiftsbetalningar tillåtas ha ett större underskott än den vars skatte- och avgiftsbetalningar är mer blygsamma. Det finns emellertid flera nackdelar med denna ordning. Den kan exempelvis föra med sig svårigheter att ange rätt relationstal för beloppsgränsen för resp. konto eller kategorier av konton. Det är vidare lätt att se att det kan uppfattas som orättvist att en viss kontohavares skulder restförs om de uppgår till ett visst belopp, medan en annan kontohavare tillåts ha ett väsentligt högre underskott på sitt skattekonto innan restföring kom-

Överlämnande för indrivning,

m.m.

mer i fråga. Slutligen år det svårt att väga in de indrivningsmässiga aspekterna när relationstalen ska fastställas.

Vid en jämförelse mellan nämnda alternativ framstår mer än ett sätt en ordning med fasta beloppsgränser som mindre resurskrävande. En sådan lösning blir vidare mer enhetlig. Vi föreslår därför att fasta beloppsgränser skall avgöra när en fordran på skatter och avgifter skall lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning.

När det gäller storleken av de underskott som skall tillåtas finns det anledning att göra skillnad mellan de konton där det förekommer månatliga transaktioner och de där det normalt inte förekommer annat än en avstämning mellan preliminär och slutlig skatt.

Som nyss har framgått avser de förstnämnda kontona i regel företagare. De har ofta en debiterad skatt, är i allmänhet arbetsgivare och betalar inte sällan dessutom mervärdesskatt. Skatte- och avgiftsbeloppen är normalt väsentligt högre än för övriga skattskyldiga. Om företagaren hamnar på obestånd växer skatte- och avgiftsskulden mycket snabbt och det år viktigt att indrivningsåtgärderna sätts in i ett tidigt skede. Enligt vår bedömning finns det emellertid inte anledning att tillgripa indrivning underskott som understiger 10 000 kronor. Med en sådan gräns ges den här kategorin skattskyldiga en viss flexibilitet vid betalningen av skatter och avgifter. Samtidigt innebär gränsen när man ser de beloppsmässiga konsekvenserna att

- —— den allra största andelen av underskotten ändå kommer att lämnas för indrivning.

För en kontohavare vars konto det normalt inte förekommer annat än en avstämning mellan preliminär och slutlig skatt finns inte samma motiv för flexibilitet. Enligt vår mening bör i dessa fall indrivning aktualiseras om ett underskott ett skattekonto uppgår till minst l 000 kronor. Även den beloppsmässiga betydelsen dessa

om av underskott är liten rör det sig om ett mycket stort antal gäldenärer. Många av gäldenärerna är löntagare eller har inkomster i form av pension, sjukpenning etc. Kronofogdemyndighetens krav samt de kontakter som tas i samband med tillgångsundersökningen leder många gånger till frivilliga betalningar. I andra fall finns det skäl att relativt snart pröva förutsättningarna för att ta ut skulden genom löneexekution, se vidare avsnitt 11.2.

Så snart en fordran överstiger de beloppsgränser som nu har föreslagits bör hela fordringen, dvs. underskottet i sin helhet föras över till kronofogdemyndigheten.

I ett system med skattekonton där avstämning sker kontinuerligt och ränta beräknas på underskotten är det, som frarnhållits, acceptabelt att den skattskyldige med viss beloppsmässig begränsning tillåts ha ett underskott under en längre tid än vad som är fallet enligt nuvarande

Överlämnande för indrivning,

m.m.

ordning. Det bör däremot inte godtas att krediten blir permanent. Samtliga skattekonton bör därför utjämnas med regelbundna intervaller. Om det har funnits ett underskott på kontot under en längre tid, i regel längst 12 månader, bör därför fordringen lämnas för indrivning om den uppgår till minst 100 kronor.

Frågan om i vilka situationer ett underskott skattekontot skall överlämnas för indrivning bör författningsregleras. I författning bör också inom vilken tid indrivning skall begäras. Efter mönster av

anges 4 § indrivningsförordningen bör föreskrivas att den angivna tiden skall gälla om inte särskilda skäl talar mot det. På det sättet ges skattemyndigheten utrymme att i enlighet med dagens rutiner avvakta med

- indrivning i det fallet att det har kommit in en anståndsansökan som inte hunnit behandlas. Slutligen bör det nuvarande systemet med snabbrestföring enligt 3 och 4 §§ indrivningsförordningen göras tillämpligt också när det gäller underskott i ett skattekonto. I dessa situationer bör överlämnande för indrivning kunna ske även om fordringen understiger de beloppsgränser som annars gäller.

10.3¶Betalningar till Kronofogdemyndigheten

Förslag: Betalningar skulder som är föremål för indrivning

av skall som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och härefter till övriga skulder i åldersordning.

Varje fordran lämnas till kronofogdemyndigheten bör betraktas

ny som och hanteras ett nytt indrivningsuppdrag med avseende bl.a.

som preskriptionstiden, vilken avses utgå från tidpunkten då en fordran lämnas för indrivning, avsnitt 13.1.5. En fråga i detta sammanhang

se är hur återredovisningen till Skattemyndigheten skall ske när flera samtidiga indrivningsuppdrag beträffande samma gäldenär är aktuella samtidigt. Här är det betydelse hur gäldenärens betalningar

av behandlas. I civilrättsligt hänseende gäldenär kunna destinera

anses en

betalning till att avse en viss skuld oavsett vilken av flera skulder en

är äldst se 9 kap. 5 § handelsbalken. Det naturliga synsättet är som

att betalning anses avse den skuld som uppkommit först. annars en

Någon offentligrättslig reglering av i vilken ordning kreditering av betalningar skatteskulder skall ske finns inte. Inte heller finns några

av bestämmelser gäldenärs möjligheter att kunna ange att en betal-

om en ning skall ett av flera indrivningsuppdrag. Med hänsyn till bl.a.

avse

Överlämnande för indrivning,

m.m.

preskriptionstidsfrågan bör det inte i detta offentligrättsliga sammanhang tillämpas en ordning som innebär att en betalning kan destineras till att avse den ena eller andra obetalda skatte- och avgiftsskulden. Gäldenären skulle nämligen i så fall kunna betala den senast restförda posten först och låta äldre skulder stå kvar obetalda till dess att preskription inträder. Det finns anledning att anta att varje gäldenär med kunskap om preskriptionsreglerna skulle betala på angivet sätt. Detta förhållande är inte godtagbart. Den skatt- eller avgiftsskyldiges betalningar av skulder som är föremål för indrivning bör därför hänfö-

till den äldsta skulden först och härefter till övriga skulder i åldersras ordning. Från denna princip bör emellertid undantag göras om fråga är solidarisk betalningsskyldighet. Betalningar i sådana fall bör om

om inte annat begärs av den betalande i första hand räknas av mot skatteeller avgiftsbelopp för vilket även annan gjorts betalningsskyldig, dvs. belopp för vilka solidarisk betalningsskyldighet gäller. Pâ motsvarande sätt bör undantag göras vid betalningar med anledning av en begäran

utlandshandräckning. Sådana betalningar bör i första hand hänföras om till aktuellt handräckningsuppdrag.

l enlighet med det nyss sagda bör den redovisning som kronofogdemyndigheten löpande lämnar till Skattemyndigheten avseende indrivna belopp också grunda sig på principen att beloppen i första hand tillgodoräknas som betalning för den äldsta skulden. Nämnda undantag avseende fall av solidarisk betalningsskyldighet och utlandshandräckning gör sig gällande även här.

10.4 Beräkning av ränta

Förslag: Ett indrivningsuppdrag skall omfatta den ränta som belöper indrivningssaldot.

Kronofogdemyndigheten skall räkna ränta skulder som är föremål för indrivning. Ränta som betalas skall redovisas till skattemyndigheten.

Som nämnts i det tidigare debiterar Skattemyndigheten upplupen ränta fram t.o.m. den dag då indrivningsuppdraget lämnas. Ränta räknas även fortsättningsvis i skattekontot. Om den upplupna räntan inte kan drivas in av kronofogdemyndigheten kan effektiviteten i systemet komma att minska. Det kan bli fråga om mer än ett indrivningsuppdrag trots att det inte har tillkommit någon debitering i kontot.

Överlämnande för indrivning,

m.m.

Detta förhållande blir tydligt för den kategori skattskyldiga vars konto det normalt inträffar endast en transaktion varje år, nämligen avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. På kontot förväntas i normalfallet inga ytterligare transaktioner förrän nästa årliga avstämning.

Ett indrivningsuppdrag bör således omfatta också den ränta som belöper indrivningssaldot. Beräkningen av denna ränta behöver emellertid inte nödvändigtvis göras inom ramen för kronofogdemyndighetens system. Tvärtom finns starka skäl som talar för att en fortsatt ränteberäkning bör utföras i skattekontosystemet även sedan fordringen har lämnats för indrivning. Ett viktigt skäl i detta sammanhang är som tidigare har redovisats behovet av att undvika onö

- diga tekniska beroenden och komplikationer i skattemyndighetens beslutshantering, vilka skulle bli följden om ränteuppgifter m.m. vid skilda tidpunkter i den tidigare hanteringen av fordran har beräknats och registrerats endast i kronofogdemyndighetens system.

Ett förfarande där ränteberäkningen sker inom skattekontosystemet, även för fordran lämnats för indrivning, ställer krav att

en som skattekontot också löpande håller information tillgänglig med avseende

den upplupna ränta vid varje tidpunkt hänför sig till indriv-

som ningsuppdraget. Kronofogdemyndighetens system måste vara kopplat till ränteberäkningssystemet så att aktuella uppgifter om upplupen ränta kontot avseende de fordringar är föremål för indrivning

som är direkt åtkomliga i den mån motsvarande ränteberäkning inte utförs direkt kronofogdemyndigheten. Att kronofogdemyndighetens in-

av drivningsuppdrag omfattar även den i kontot beräknade räntan, innebär samtidigt att denna ränta inte senare eller löpande lämnas i form av separata indrivningsuppdrag. För att återredovisning skall kunna göras med korrekta belopp bör också kronofogdemyndigheten debitera upplupen kostnadsränta varje månad.

Överlämnande för indrivning,

m.m.

10.5¶Vissa andra indrivningsfrâgor

10.5. 1 Exekutionstitel

Förslag: Skattemyndighetens beslut att lämna en viss till beloppet bestämd fordran för indrivning skall utgöra exekutionstitel i skattekontosystemet.

Vid handläggningen allmänna mål hos kronofogdemyndigheten gäl-

av ler lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar. Utsökningsbalken UB är tillämplig i fråga bl.a. verkställighet av dom eller

exekutionstitel som innefattar betalningsskyldighet eller annan annan förpliktelse.

För att verkställighet skall kunna ske krävs att det finns en dom eller exekutionstitel underlag. Begreppet exekutionstitel definieras

som i UB. I 3 kap. 1 § 6 UB sägs bl.a. att en förvaltningsmyndighets beslut, enligt särskild föreskrift får verkstållas, utgör en exekutions-

som titel. Bestämmelser att verkställighet får ske enligt UB finns i bl.a.

om 59 § UBL, 16 kap. 16 § ML samt 28 a § USAL.

Som framgått i det tidigare kommer de fordringar som Skattemyndigheten lämnar för indrivning att se annorlunda ut än de gör i dag. En fordran lämnas över från ett skattekonto är till sin karaktär ett

som belopp, ett saldo från kontot, som i sig består av det samlade underskottet kontot. Det finns således inte någon dom eller något beslut

förvaltningsmyndighet att åberopa som exekutionstitel vid indrivav ningen. Det kan alltså inte sig vilket beskattningsbeslut som

anges vare ligger till grund för kravet eller vilken myndighet som har fattat de beslut som ligger till grund för kravet.

För att verkställighet skall kunna ske enligt UB:s bestämmelser måste det framgå bestämmelse i speciallagstiftningen vad som

av en utgör exekutionstitel i ett skattekontosystem. Det alternativ som ligger närmast till hands är att exekutionstiteln fastställs automatiskt i samband med att Skattemyndigheten lämnar en fordran för indrivning. Skattemyndigheten har dessförinnan stämt av kontot och därigenom tagit ställning till bl.a. ett belopp skall överlämnas. Det belopp

lämnas för indrivning utgörs av det saldo som alltjämt är obetalt som efter det att Skattemyndigheten har lämnat den skatt- eller avgiftsskyldige tillfälle att betala och sista betalningsdag i påminnelsen har passerats. Vi föreslår således att exekutionstiteln skall utgöras av

7 16-0851

Överlämnande för indrivning,

m.m.

skattemyndighetens beslut att överlämna viss till beloppet bestämd

en fordran för indrivning.

10. 5 .2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan

Bedömning: Skattekontosystemet ger inte upphov till några särskilda problem.

Bakgrund

En grundläggande förutsättning för att någon skall kunna försättas i konkurs är enligt 1 kap. 2 § konkurslagen KKL att personen i fråga är på obestånd. Med obestånd avses att gäldenären inte kan betala sina skulder efter hand som de förfaller till betalning och att denna oförmåga inte är tillfällig.

När det gäller att avgöra om betalningsoförmågan är tillfällig eller inte lämnar lagtexten inte någon vägledning. Enligt rättspraxis måste denna bedömning i stället ske i varje enskilt fall utifrån gäldenärens totala ekonomiska situation. Härvid bedöms bl.a. förvärvsmöjligheter, lånemöjligheter, anståndsmöjligheter, konjunkturlägeti aktuell bransch samt säsongsvariationer.

En ansökan om att någon skall försättas i konkurs skall, i fråga om skatteskulder, göras av kronofogdemyndigheten. Ansökningen skall prövas av tingsrätt.

En borgenär som ansöker om att någon skall försättas i konkurs skall styrka obeståndet. Borgenären skall, enligt 2 kap. 4 § KKL, vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt vilka han grundar sitt yrkande. Samtidigt innehåller KKL tre presumtionsregler avseende när en gäldenär skall anses vara obestånd. För det första skall en gäldenär, enligt 2 kap. 8 § KKL, anses vara på obestånd om det vid verkställighet enligt 4 kap. UB, dvs. utmätning, framgått att gäldenären saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Verkställigheten måste emellertid ha skett inom de sex senaste månaderna före konkursansökningen.

För det andra anses obestånd också föreligga, enligt 2 kap. 8 § KKL, om en gäldenär förklarat sig ställa in sina betalningar.

Slutligen kan, enligt 2 kap. 9 §KKL, obeståndskravet anses uppfyllt om en gäldenär inte betalar en klar och förfallen skuld inom en vecka efter borgenärens anmaning härom. Denna presumtionsregel gäller

Överlämnande för indrivning,

m.m.

emellertid bara bokföringsskyldiga gäldenärer eller sådana som senare än ett år före konkursansökan har varit bokföringsskyldiga. Ytterligare förutsättningar är att konkursansökan lämnas in inom tre veckor efter anmaningsfristens utgång och att skulden då ännu inte är betald.

Vid indrivning av belopp över en viss storleksordning gör kronofogdemyndigheten i normalfallet alltid bl.a. en gäldenärsutredning och en tillgångsundersökning. Härigenom har Kronofogdemyndigheten i dessa fall underlag för en konkursansökan enligt 2 kap. 8 § KKL. För mindre belopp torde fråga om konkursansökan ytterst sällan uppkomma.

I fall då 2 kap. 9 § KKL åberopas av kronofogdemyndigheten kan det förekomma att gäldenären gör gällande att det inte är en i KKL:s mening klar skuld, t.ex. med anledning av att skulden är skönsmässigt beräknad. Denna frågeställning har prövats i ett antal fall, se exempelvis NJA 1983 s. 688, 1988 s. 110 och 1991 not C 28.

Av rättsfallen framgår bl.a. att förutsättningar för konkursförsättande enligt 2 kap. 9 § KKL finns i de fall åtminstone någon delpost av de totala skulderna är klar. Av rättspraxis framgår vidare att även skönsmässigt bestämd taxering kan betraktas som en klar

en och förfallen fordran vid tillämpningen av 2 kap. 9 § KKL. Avgörande torde vara i vilken mån den skattskyldige är verksam i konkursansökningsmålet för att söka klarlägga till vilket belopp skatten rätteligen bör uppgå.

överväganden

Det kan sättas i fråga om ett system med skattekonton ger upphov till några särskilda svårigheter konkursområdet. Detta gäller främst tillämpningen av presumtionsreglerna i 2 kap. 8 och 9 §§ KKL.

Förutsättningarna för att göra en utredning som kan läggas till grund för konkursansökan med stöd av 2 kap. 8 § KKL torde inte

en komma att försämras. Det finns snarare skäl att peka att införandet

skattekonton öppnar möjligheter för kronofogdemyndigheterna att av

ett smidigt sätt få en bättre bild av gäldenärens förhållanden genom att skattekontot kommer att innehålla mera aktuella uppgifter om skulder och betalningar än vad myndigheterna har tillgång till i dag.

Når det gäller 2 kap. 9 § KKL, som ibland åberopas i en ansökan om konkurs, är följande av intresse.

I skattekontosystemet är avsikten att en arbetsgivares underskott på kontot uppgår till minst 10 000 kronor skall resultera i att

som underskottet eller med ett annat ord månadssaldot överlämnas

- för indrivning. Saldot kan rymma debiteringar av flera olika skatter.

Överlämnande för indrivning,

m.m.

En arbetsgivare kommer exempelvis att under en månad i regel debiteras källskatt, arbetsgivaravgifter, F-skatt och mervärdesskatt.

Tillämpningsproblem av ett nytt slag skulle kunna göra sig gällande i bl.a. följande speciella situation. Gåldenären invänder mot en av debiteringarna samtidigt som han har gjort delbetalningar som fullt ut täcker de otvistiga debiteringarna/posterna. Vidare förutsätts att domstolen godtar gäldenårens invändning och således anser att det rör sig om en icke klar skuld i KKL:s mening. I sådana fall är det inte rimligt att tillämpa den likafördelningsmetod som beskrivits i det tidigare, se avsnitt 7.2. Annars skulle nämligen inte helt fullgjorda betalningar alltid i någon mån kunna hänföras till en post som är otvistig och därmed vara en tillräcklig förutsättning för försättande i konkurs. Ett sådant fall bör, liksom andra snarlika fall som gäller frågan viss skuldpost är betald eller inte, i stället hanteras på

om en

sätt som i dag när en betalningsuppmaning som avses i 2 kap. samma 9 § KKL och innehåller mer än en post inte leder till full

som betalning. Likafördelningsmetoden bör alltså inte användas. I den lagreglering likafördelningsmetoden som föreslås bör därför anges

av att metoden inte skall tillämpas om något annat följer av en annan lag.

111 DELFRÄGOR INOM

SKATTEKONTOSYSTEMET

11¶Obetald slutlig skatt

11.1¶Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig

skatt

Förslag: Den skattskyldige skall själv betala in obetald slutlig skatt. Skatten skall betalas enligt huvudregeln i skattekontosystemet, dvs. efter betalningsfrist om minst 30 dagar. Arbetsgivar-

medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopas därmed. nas

Den årliga avstämningen på skattekontot görs, som nämnts i det tidi-

i samband med debiteringen av den slutliga skatten. Om avgare, stämningen leder till ett underskott på kontot bör den skattskyldige ges ett visst rådrum för att kunna täcka underskottet. Kontot skall således kunna uppvisa underskott under viss tid utan att skulden lämnas till

en kronofogdemyndigheten för indrivning, se avsnitt 10.2.

Enligt nuvarande ordning gäller särskilda bestämmelser för betalning kvarstående skatt om den skattskyldige har A-skatt och härige-

arbetsgivare kan medverka till att verkställa skatteavdrag nom en som på bl.a.lön för att senare redovisa och betala den kvarstående skatten till Skattemyndigheten.

Även i dessa fall har arbetstagaren viss kortare tid sig att själv

en betala den kvarstående skatten innan arbetsgivaren börjar göra skatteavdrag. Avdrag för kvarstående skatt skall verkställas under månader-

januari året efter taxeringsåret. Den kvarstående skatten na ——mars skall betalas senast den 10 april samma år. Den skattskyldige kan själv betala in skatten före taxeringsârets utgång, dvs. över tre månader före det att förfallodagen för kvarstående skatt infaller. Enligt uppgift från RSV utnyttjas denna möjlighet i förhållandevis stor utsträckning.

Om den skattskyldige innan avdragsperioden infaller inte för sin arbetsgivare kan uppvisa ett kvitto på att han har betalat skatten, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av ersättning för arbete jämte

obetald slutlig skatt sou 1996: 100

avdrag för betalning av preliminär skatt göra skatteavdrag även för betalning av den kvarstående skatten. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete från arbetsgivaren. Detsamma är fallet om Skattemyndigheten har beslutat att avdrag skall göras eller om den skattskyldige själv begär det.

Ett system med skattekonton förutsätter ett delvis nytt synsätt på betalningar av skatter och avgifter, eftersom ett skattekonto utan avräkningsordning gör att en betalning inte kan destineras till att avse en viss debitering. Det är således inte möjligt att konstatera vilken skatt eller avgift som lämnats obetald eller med andra 0rd att härleda ett underskott till en viss skatt eller avgift. En följd av att skattekontosystemet saknar en avräkningsordning av angivet slag är att en diffe-

på kontot endast utgör ett tillgodohavande eller en skuld avseende rens skatter och avgifter. Det är ett saldo som Skattemyndigheten hanterar inte en skuld avseende en specifik skatt eller avgift. Att låta arbetsgivaren verkställa skatteavdrag på lön för att täcka ett underskott som funnits på kontot vid viss tidpunkt framstår därför som mindre

en lämpligt. Saldot kan löpande förändras grund av olika omständigheter och det kan t.o.m. finnas ett överskott på kontot när skatteavdrag skall göras.

I det här sammanhanget bör dessutom nämnas de ytterligare förenklingar deklarationsförfarandet gäller fr.o.m. 1995 års taxering.

av som Förenklingarna medför bl.a. att i stort sett alla deklarationsskyldiga fysiska personer och dödsbon, ca 5,5 miljoner deklarationsskyldiga, kan lämna förenklade självdeklarationer. De får sina slutskattsedlar senast den 31 augusti under taxeringsåret. Någon ändring av den senaste inbetalningsdagen för kvarstående skatt har inte föreslagits i samband med nämnda förenklingar av deklarationsförfarandet. Tilläggas bör emellertid att den som lämnar en förenklad självdeklaration har möjlighet att göra en frivillig inbetalning av en eventuell kvarstående skatt senast den 18 september under taxeringsåret. I så fall blir kvarskatteavgiften lägre Reglerna om bl.a. arbetsgivares

än annars. medverkan i betalningen av kvarstående skatt har i övrigt lämnats oförändrade. Den nya ordningen med tidigare debitering av slutlig skatt innebär för den skattskyldiga som får sin slutskattsedel i

grupp augusti under taxeringsâret att tidpunkten vid vilken ett eventuellt underskott blir känt tidigareläggs med minst tre månader.

För övriga skatt- eller avgiftsskyldiga föreslås en delvis förändrad ordning såvitt avser tidpunkten för debitering av slutlig skatt. Flertalet skattskyldiga inom denna grupp saknar arbetsgivare och är därför i dag skyldiga att själva redovisa och betala eventuell kvarstående

en skatt.

Obetald slutlig skatt

Från olika näringslivsorganisationer har under utredningsarbetes gång förts fram att arbetsgivarnas arbete med att agera för statens räkning vad gäller avdrag för kvarstående skatt är betungande och förenat med en inte oväsentlig administration som behövs enbart för detta ändamål. Företagens Uppgiftslämnardelegation FUD har sagt bl.a. följande.

Kvarskatten vållar enligt FUD särskilda problem för arbetsgivaren, eftersom den skall redovisas per individ. Myndigheter, företag och anställda måste hålla reda vem som är huvudarbetsgivare vilket blir allt svårare när vi går mot en mer flexibel arbetsmarknad. Oftast är det dessutom inte hos "huvudarbetsgivaren" som orsaken till kvarskatten står att finna. Den beror ofta på att preliminärskatteavdraget har underlâtits eller varit otillräckligt hos andra utbetalare av skattepliktig inkomst.

Även inom skatteförvaltningen det hanterar arbets-

anses system som givarnas redovisning av kvarstående skatt och den därpå följande avstämningen som leder till att arbetstagaren krediteras skatten svårt att administrera på ett effektivt sätt. I dag sker redovisning av innehållen kvarstående skatt från arbetsgivare antingen med band eller diskett i samband med att uppbördsdeklarationen för kvarstående skatt lämnas eller med en förteckning eller skatteinbetalningskort och uppbördsdeklaration. På deklarationens baksida finns utrymme att redovisa innehållen kvarstående skatt för ett antal anställda om skatteinbetalningskortet för kvarstående skatt inte kunnat användas grund av att det innehållna beloppet avviker från det belopp som förtryckts eller att inbetalningskortet inte företetts. Sistnämnda redovisningsmetod, som kan användas endast av arbetsgivare med ett begränsat antal anställda, ersätter då skatteinbetalningskortet.

De manuella redovisningsmetoderna innebär att det finns risk för dubbelredovisning. Det är exempelvis inte ovanligt att avdrag som specificerats på uppbördsdeklarationen också har tagits upp i en förteckning eller redovisats med skatteinbetalningskort. Redovisningarna registreras regionalt för varje län och bildar ett regionalt register. Eftersom arbetsgivarens uppgift om totalt innehållen kvarstående skatt från uppbördsdeklarationens framsida inte registreras, finns inte någon möjlighet att stämma av arbetsgivarnas uppgifter om totalt avdragen skatt mot uppgifterna arbetstagarnivå om vilka avdrag som gjorts. Därför kan det för närvarande inte heller markeras maskinellt att dubbelredovisning skett. De brister som finns i det nuvarande tekniska systemet leder till att såväl avstämningen av arbetsgivarredovisningen som avstämningen mellan redovisning och betalning är resurs- och tidskrävande. Ytterligare exempel på det är att påminnelser att betala

Obetald slutlig skatt

redovisad men inte betald innehållen kvarstående skatt inte kan framställas maskinellt. Skattemyndigheterna är i dag i stället hänvisade till att ge ett krav formen av ett beslut om betalningsansvar för innehållen kvarstående skatt. Inte minst de administrativa nackdelarna gör att arbetsgivarnas nuvarande roll vid betalning av kvarstående skatt kan sättas i fråga.

Som nämnts i det tidigare stämmer det sett ur administrativ och

pedagogisk synvinkel inte heller överens i metodiken i ett skatte-

——kontosystem att hantera just det underskott som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt på ett sätt som skiljer sig från hur varje annat underskott behandlas.

Vid bedömningen av arbetsgivarnas medverkan i betalningen av kvarstående skatt" i samband med att ett system med skattekonton införs, måste självfallet vägas in risken av att andra former för dessa betalningar kan leda till ett ökat antal obetalda belopp som i sin tur kan leda till ett ökat antal indrivningsuppdrag och i slutändan ett försämrat indrivningsresultat.

Vid 1994 års taxering debiterades ca 2 960 000 skattskyldiga kvarstående skatt om sammanlagt knappt 12 miljarder kronor. Fysiska

med A-skattsedel utan debitering svarade för ca sju miljarder personer kronor eller ca 58 procent av den kvarstående skatten, medan de antalsmässigt är 2 762 000 eller ca 93 procent av dem som debiteras

kvarstående skatt. Av denna kategori hade ca l 486 000 skattskylen diga eller 53 procent en kvarstående skatt som understeg ca 350 kronor, dvs. debiterades inte någon kvarskatteavgift. Vidare hade i denna grupp ca 730 000 skattskyldiga kvarstående skatt som understeg 25 kronor. Den genomsnittliga kvarstående skatten inom denna kategori 2 500 kronor. För övriga skattskyldiga, dvs. i huvudsak

var ca fysiska och juridiska personer med debiterad preliminär skatt, vilka motsvarade sju procent antalet skattskyldiga gällde att dessa

ca av svarade för ca 42 procent av den sammanlagda kvarstående skatten.

Av den debiterade kvarstående skatten för kategorin A-skattebetalare utan debiterad preliminär skatt betalades uppskattningsvis endast ca 49 procent genom arbetsgivarmedverkan.

Vid 1995 års taxering förhållandena i stort sett desamma i fråga

var

den kvarstående skattens storlek Så var fallet även beträfom m.m. fande skattens fördelning mellan fysiska personer med A-skattsedel utan debiterad preliminär skatt och övriga skattskyldiga. Totalt omkring 2 560 000 skattskyldiga debiterades detta taxeringsår en kvarstående skatt som uppgick till sammanlagt ca 11,6 miljarder kronor. Andelen fysiska personer med A-skattsedel utan debiterad preliminär skatt utgjorde omkring 2 360 000 eller ca 92 procent av dem påfördes kvarstående skatt. Denna kategori svarade för ca

som

Obetald slutlig skatt

6,8 miljarder kronor eller ca 59 procent av den kvarstående skatten. Övriga skattskyldiga, dvs. omkring 8 procent, svarade för återstoden alltså ca 41 procent av den kvarstående skatten. Av kategorin Askattebetalare utan debiterad preliminär skatt hade vidare ca 660 000 en kvarstående skatt som understeg 25 kronor.

Skattemyndigheten skickade sammanlagt för alla kategorier skattskyldiga ut betalningskrav till 250 000 personer eller åtta procent av dem som debiterats en kvarstående skatt. Beloppsmässigt omfattade påminnelserna totalt 3 262 miljoner kronor.

Enligt debiteringsstatistiken för 1995 års taxering har drygt 1160 miljoner kronor, eller närmare 40 procent av den kvarstående skatt

debiterades i augusti 1995, betalats senast den 18 september. Ansom talet skattskyldiga själva betalat sin kvarstående skatt vid denna

som tidpunkt utgör 490 000 eller drygt 35 procent av dem som debite-

ca rades kvarstående skatt i augusti månad.

Som redovisats i det föregående omfattar det förenklade deklarationsförfarandet det stora flertalet deklarationsskyldiga. Förenklingarna och effektiviseringen av förfarandet innebär en väsentlig tidigarelägg-

den tidpunkt då den slutliga skatten blir känd. Mot bakgrund ning av härav får det anses följdriktigt att ta till vara denna effektivitetsvinst på så sätt att också inbetalningen av resterande slutlig skatt görs tidigare än i dag. Detta kan enklast åstadkommas om den skattskyldige själv betalar in det aktuella beloppet. Redan i dagens system görs ett stort antal s.k. inbetalningar kvarstående skatt och i fråga om

egna av tillkommande skatt som påförts efter november taxeringsåret svarar den skattskyldige genomgående själv för inbetalningen. Som nyss nämnts har den genomsnittliga kvarstående skatten för fysiska personer minskat under 1990-talet. Vid 1992 års taxering uppgick den för fysiska med A-skatt vilka påförts kvarstående skatt genom-

personer

3 300 kronor. Året därpå hade den för denna kategori snittligt till ca minskat till i genomsnitt 2 500 kronor per skattskyldig och vid

ca 1995 års taxering ytterligare till ca 2 100 kronor.

Vid övervägandena rörande betalningar av kvarstående skatt helt

om kan överlåtas på den skattskyldige har det förts fram att det finns risk för att skattebetalningarna kommer att eftersättas, dvs. att den skattskyldige prioriterar andra betalningar än en skattebetalning. Som vi det får dessa farhågor anses överdrivna. Enligt vår mening kan

ser det i stället antas att det stora flertalet skattskyldiga är angelägna om att på ett korrekt sätt sköta sina betalningar oavsett om betalningarna gäller skatt eller någon skuld. l de fall den skattskyldige inte

annan fullgör sin betalningsskyldighet kommer systemet med betalningsuppmaningar och överlämnande till indrivning att ha en betalningsfrämjande verkan. Av betydelse är även det förhållandet att frågan om in-

Obetald slutlig skatt sou 1996:100

drivning jämfört med i dag kommer att aktualiseras förhållandevis kort tid efter det att en utebliven betalning konstaterats. Inom ramen för indrivningsförfarandet finns för övrigt möjlighet att tillgripa löneexekution i de former detta institut har i dag. I förhållande till medverkan av arbetsgivare vid inbetalningar av kvarstående skatt för anställda är emellertid arbetsgivarnas skyldigheter i samband med indrivningen begränsade. Framhållas bör att även dessa åtgärder med de förslag som vi för fram kommer att kunna sättas in långt tidigare än för närvarande.

Ett alternativ till den nuvarande formen av arbetsgivarmedverkan som har övervägts är det system som tillämpas i Danmark. Systemet innebär i korthet att restskatt som uppgår till ett visst belopp läggs till nästkommande års preliminära skatt. I skattekontosystemet är emellertid avsikten att den skatt- eller avgiftsskyldiges samtliga skatteoch avgiftsskulder skall behandlas i ett sammanhang. Betalningen av en viss skatt eller avgift kommer inte att kunna beaktas för sig varför den danska modellen är mindre lämplig att använda. Den innebär också att någon tidigareläggning av inbetalningen av de kvarstående skattebeloppen inte kommer till stånd utan tvärtom en senareläggning jämfört med dagens ordning.

I stället bör det som huvudregel komma an på den skattskyldige att själv betala ett underskott som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Ett sådant förfarande har påtagliga fördelar för skattemyndigheterna som skall hantera och stämma

av arbetsgivarnas inbetalningar och kreditera resp. arbetstagare. Det innebär också en lättnad för arbetsgivarna i deras medverkan i fråga om redovisning och betalning av skatter och avgifter. Förfarandet är vidare enkelt att administrera och hela inbetalningsomgången kan avslutas väsentligt tidigare än enligt nuvarande ordning. Inbetalningstidpunkten tidigareläggs med upp till sex månader.

11.2 Ett förenklat löneexekutivt förfarande

Förslag: Ett förenklat löneexekutivt förfarande införs för skulder avseende slutlig skatt om högst 10 000 kronor.

Arbetsgivarnas nuvarande medverkan i fråga om betalning av kvarstående skatt har utan tvekan åtskilliga fördelar som år särskilt tydliga när det som i dag gäller massärenden. Hanteringen av den kvarstående

sou 1996:100 Obetald slutlig skatt

skatten har karaktären av automatik. Någon prövning av hur skatteskulden förhåller sig till den enskildes lön och förbehållsbelopp enligt utsökningsbalken eller någon annan särskild prövning i det enskilda fallet görs inte. Att helt överge dagens smidiga system skulle mot den här bakgrunden kunna leda till risk för slutliga indrivningsförluster.

För att minimera denna risk bör den nya ordning som föreslagits i det föregående i fråga om betalning av vad som i dag betecknas som kvarstående skatt kombineras med att kronofogdemyndigheten ges möjligheter att i vissa fall använda ett förenklat löneexekutivt förfarande. Förfarandet bör kännetecknas av enkelhet och snabbhet. Det bör med motsvarighet till avgränsningen i dagens system tillämpas endast beträffande skattskyldiga som är arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot. Om den skattskyldige redan är föremål för indrivningsåtgärder bör systemet emellertid inte användas. Särskilda bestämmelser bör införas som i angivna fall ger kronofogdemyndigheten förutsättningar att utan närmare prövning vidta löneexekutiva åtgärder.

Det kan finnas anledning att begränsa denna form av förenklad löneexekution till fordringar som överstiger ett visst belopp trots att det innebär försvagning av statens ställning. För en beloppsgräns

en talar att en särskild prövning många gånger är motiverad när det rör sig förhållandevis höga belopp. Vi föreslår därför att det förenkla-

om de förfarandet begränsas till fordringar som uppgår till högst 10 000 kronor. I fråga fordringar på högre belopp bör följaktligen den

om ordning gäller för löneexekution fortfarande tillämpas. I det

som nu förenklade förfarandet bör skattefordringen fördelas på längst tre månader. Om beloppet inte är särskilt högt bör det kunna vara tillräckligt med en eller två månader.

Om gäldenären gör invändningar och åberopar förbehållsbelopp får förfarandet övergå till den ordinarie formen av löneexekution. I samband fordran lämnas för indrivning bör skattemyndig-

med att en heten i dessa fall lämna uppgifter till kronofogdemyndigheten ur skatteregistret om vem som är arbetsgivare för den skattskyldige.

Med en sådan förenkling och till följd härav effektivisering av indrivningen bör riskerna för ett ökat skattebortfall kunna minimeras. Den ordningen med egna slutskattebetalningar av de skattskyldiga

nya innebär att resterande inbetalning slutlig skatt, med eller utan

en av kronofogdemyndighetens medverkan, kommer att ha gjorts väsentligt tidigare än i dag.

Den skattskyldige bör således enligt vår mening fullgöra sin betalningsskyldighet enligt huvudregeln i skattekontosystemet, dvs. senast den förfallodag som infaller närmast efter att det gått 30 dagar från beslutet skatten. Som nämnts i det tidigare skall samma

Obetald slutlig skatt

betalningsfrist gälla alla betalningar som ingår i skattekontosystemet. Det torde för flertalet skattskyldiga i praktiken innebära att förfallodagen för ett underskott som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt blir den 12 oktober under taxeringsåret. Om den skattskyldige inte betalar den slutliga skatten i tid kommer bristen på skattekontot att hanteras på samma sätt som andra underskott som kan uppkomma den skattskyldiges konto, dvs. en betalningsuppmaning sänds ut och om beloppet inte betalas lämnas ärendet för indrivning.

12¶Betalning av pensionsavgifter

12.1¶Nuvarande ordning

De nuvarande bestämmelserna betalning av egenavgifter till för-

om säkringen för tilläggspension kom till lagstiftning år 1959. Nu

genom aktuella regler finns dels i UBL, dels i lagen 1962:381 om allmän försäkring, AFL. l 29 § UBL sägs följande:

För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning tilläggspensionsavgift för året. I fråga om er-

av lagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten.

Tilläggspensionsavgift ingår i slutlig skatt skall vara betald före

som den l oktober âret efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall betald inom åtta månader efter utgången av den månad

vara då underrättelse debitering avgiften meddelades den skattskyldi

om av ge.

Har tilläggspensionsavgift, ingår i slutlig eller tillkommande

som skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket, skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med uteslutan-

avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige. de av

Vidare gäller enligt 30 § första stycket UBL att om pensionspoäng enligt ll kap. 6 § första stycket AFL för visst års inkomst av annat förvärvsarbete skall tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket UBL, så får Skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldige och det finns ömmande omständigheter

om medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala avgiften.

Betalning av pensionsavgifter

I 11 kap. 6 § första stycket AFL föreskrivs följande:

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts

för en

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvs-

arbete får dock pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om

tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning inte skett skall pensionspoäng

tillgodoräknas den försäkrade för de båda år närmast föregått det

som

då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå. Pensionspoäng

skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som

härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d.

Sådan inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d AFL är sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen samt sjukpenning enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller grund

av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den försäkrade arbetat i icke oväsentlig omfattning, tillfälliga förvärvsinkomster

av självständigt bedriven verksamhet eller ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.

I 20 kap. 4 § AFL finns föreskrifter om återbetalningsskyldighet för bl.a. det fall att någon genom oriktiga uppgifter eller annat sätt har förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp. Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon i bestämmelsen att

anges det vid senare utbetalning till honom i avräkning på vad som för mycket utgått får innehållas ett skäligt belopp. Vidare sägs att avdrag pä tilläggspension får göras även för obetald egenavgift för tilläggspension, om enligt ll kap. 6 § första stycket AFL pensionspoäng som svarar mot avgiften räknats den försäkrade till godo för det år som avgiften avser oavsett att avgiften inte betalats.

Av de bestämmelser som reglerar tilläggspensionsavgifterna bör nämnas även 4 kap. 3 § lagen 1981:691 om socialavgifter prop. 1980/81:178, bet. 1980/81:SfU28, rskr. 1980/81:406. Paragrafen lyder:

Av influtna tilläggspensionsavgifter förs 7 procent till staten och 11

procent placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Aterstoden förs till en

fond benämnd Allmänna pensionsfonden med vars tillgångar kostnaderna

för försäkringen för tilläggspension enligt lagen 1962:381 om allmän

försäkring skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen

fastställer särskilt.

Betalning av pensionsavgzfter

Föreskrifterna i 29 § UBL kan sägas ha sin grund i bl.a. den koppling mellan förmån och betald avgift som ligger i tilläggspensionssystemets försäkringsmässiga uppbyggnad. Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift kan sammanfattas på följande sätt. Som framgått av de

redovisade bestämmelserna i AFL får den som har haft inkomst nyss

annat förvärvsarbete än anställning räkna sig till godo pensionsav poäng endast om hela tilläggspensionsavgiften betalats i rätt tid. Mot rätten till pension alltså skyldighet att betala en avgift. Be-

svarar en stämmelserna syftar också till att hindra att de som själva betalar tilläggspensionsavgiften, dvs. då pensionsrätten grundas på inkomst av annat förvärvsarbete, skall kunna få pensionsförmåner utan att betala någon avgift.

Med hänsyn till tilläggspensionssystemets syfte och eftersom tilläggspensionsavgiften ingår vid betalningen av skatter och avgifter, finns därför föreskrifter i vilken ordning som tilläggspensionsav-

om giften betald i förhållande till skatter och andra avgifter. Om

anses inte hela beloppet har betalats anses således tilläggspensionsavgiften ha betalats före skatter och andra avgifter. Ett belopp som minst sva-

mot hela avgiften skall ha betalats före den 1 oktober året efter rar taxeringsåret. I annat fall tillgodoräknas inte tilläggspensionsavgiften den skattskyldige. Om tilläggspensionsavgiften ingår i en tillkommande skatt påförs den skattskyldige, skall den vara betald inom åtta

som månader efter utgången den månad då underrättelse om avgiftsdebi-

av teringen meddelades den skattskyldige. Om inte så mycket preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt betalats att den minst svarar mot tilläggspensionsavgiften, omdebiteras den slutliga resp. tillkommande skatten så sätt att tilläggspensionsavgiften tas bort. Konsekvensen härav i fråga pensionsförmåner är att den skattskyldige förlorar

om pensionspoäng för det aktuella året.

12.2¶Det reformerade pensionssystemet

Beslut har fattats reformering det allmänna pensionssystemet

om av prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/942439. Ställningstagandet bygger på Pensionsarbetsgruppens förslag till ett reformerat pensionssystem, se Ett reformerat pensionssystem

- Bakgrund, principer och skiss Ds 1992:89 samt Reformerat pensionssystem SOU 1994:20 22.

Pensionssystemet skall även fortsättningsvis svara för både grundskydd och standardskydd i form inkomstrelaterad pension. En

av en grundläggande utgångspunkt i det systemet är emellertid att åstad-

nya komma ökad direkt koppling mellan avgifter och förmåner. Sam-

Betalning av pensionsavgzfter

bandet mellan de pensioner som betalas ut från det allmänna pensionssystemet och de avgifter som betalas till systemet, liksom de inkomster som ligger till grund för avgiftsuttaget, skall stärkas väsentligt.

Med syfte att stärka sambandet mellan förvärvsinkomst och pension skall grundskyddet utformas som en garanterad pensionsnivå till

upp vilken det utgår ett tillskott till den som inte har tillräcklig inkomstbaserad pension prop. s. 58.

Pensionsavgiften skall även om den är obligatorisk utformas

—— som en försäkringspremie snarare än en skatt prop. s. 48.

Den pensionsrätt som för ett visst år tillgodoräknas den enskilde inom ålderspensionssystemet skall baseras dennes pensions de inkomster under samma år. Ett syfte med reformeringen av pensionssystemet är att skapa ett starkare samband mellan å ena sidan inkomster under förvärvslivet och de avgifter som betalas till systemet och å andra sidan de pensionsförmåner som erhålls efter pensionering. Ålderspensionsavgiften skall vara försäkringsmässigt fastställd. De avgifter som betalas in under förvärvstiden skall svara mot de pensionsförmåner som den försäkrade statistiskt sett kan förväntas få ut som ålderspensionär. Den intjänade pensionsrätten skall därför stämma överens med de avgifter som betalas in. I likhet med i dag skall det emellertid vara inkomsten och inte avgiften som läggs till grund för beräkning av själva pensionsrätten. I det fall avgifter inte betalats, bortfaller normalt inte pensionsrätten med undantag för egenföretagare. Den pensionsrätt som tillgodoräknas den försäkrade skall uppgå till samma andel av den pensionsgrundande inkomsten som avgifter skulle ha inbetalats för. Det kommer emellertid att finnas en begränsning för hur hög pension som kan tjänas in. De pensionsgrundande inkomsterna på vilka avgifter tas ut, skall under ett år kunna högst utgöra en summa som för år 1995 uppgår till 7,5 basbelopp prop. s. 60 ff.

Avgifter till pensionssystemet på anställningsinkomster skall även fortsättningsvis erläggas av arbetsgivaren uppdragsgivaren och inkomst av annat förvärvsarbete av den försäkrade själv. En del av ålderspensionsavgiften kan emellertid komma att betalas i form av egenavgifter också på anställningsinkomster. Också i det reformerade pensionssystemet skall som utgångspunkt gälla att beräkningen av pensionsgrundande inkomst görs på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt prop. s. 66.

Ålderspensionen i det reformerade pensionssystemet skall, förutom vissa fördelningspolitiska inslag, i sin helhet finansieras med en ålderspensionsavgift som tas ut på samtliga inkomster som ger pensionsrätt. Ålderspensionsavgiften skall vara 18,5 % av avgiftsunderlaget. Till en procentenhet införs avgiften genom att det samlade avgiftsuttaget höjs. Resterande del införs genom att nuvarande folkpensions- och ATP-av-

gifter avvecklas. Avgiftsunderlaget vad gäller ålderspensionsavgiften

skall utgöras samtliga pensionsgrundande inkomster. Ålderspen-

av sionsavgift skall inte betalas på den del inkomsterna som överstiger

av förmånstaket. En särskild arbetsgivaravgift 9,25 % tas emellertid ut på inkomstdelar över förmånstaket. Denna motsvaras inte av några förmåner och utgör därför skatt och skall redovisas som en sådan.

en Intäkter från ålderspensionsavgiften skall användas enbart till att finansiera den inkomstrelaterade ålderspensionen. Därav förs motsvarande 16,5 procentenheter till fördelningssystemet för att finansiera utgående pensioner under period. Eventuella överskott fonderas i AP-

samma fonden. Ett belopp motsvarande 2 % avgiftsunderlaget förs till det

av föreslagna premiereservsystemet och fonderas i en individuell premie-

i reserv.

Avgiftsuttaget vid inkomster av aktiv näringsverksamhet skall vara analogt med det skall gälla vid inkomst anställning. Det inne-

som av bär att det egenföretagare skall tas ut två egenavgifter till ålders-

av en pensionssystemet. En avgift 9,25 % tas ut på inkomster upp till förmânstaket. En lika stor avgift tas ut hela inkomsten utan takbegränsning. l det fallet skall avgiftsintäkterna för inkomstdelar

senare över taket inte föras till ålderspensionssystemet utan till statsbudgeten. För den uppbär inkomster från både anställning och aktiv närings-

som verksamhet är det på den sammanlagda inkomsten som dessa takregler skall tillämpas. Denna tudelning ålderspensionsavgiften för inkoms-

aktiv näringsverksamhet skall gälla oberoende av om det geter av nomförs någon växling mellan arbetsgivaravgift och egenavgift för anställda prop. s. 206 ff.

l övergångshänseende är avsikten att personer födda åren 1935

- 1953 i vissa delar skall få sin pension beräknad enligt det nuvarande

och resterande delar beräknade enligt det reformerade systesystemet

Personer födda år 1954 eller kommer fullt ut att omfattas met. senare

det reformerade ålderspensionssystemet. av

Vid riksdagsbehandlingen förslaget till reformering av det all-

av männa pensionssystemet anfördes i fråga kopplingen mellan avgif-

och förmåner bl.a. följande bet. l993/94:SfU24 s. 14 ter

Utskottet vill i detta sammanhang ta frågan om betydelsen för

upp

pensionsrätten ålderspensionsavgift faktiskt erläggs. l pro-

av om

positionen att ålderspensionsavgiften i det reformerade systemet

anges

skall försäkringsmässigt fastställd, så sätt att de avgifter som

vara

betalas in under förvärvstiden motsvarar de pensionsförmåner som den

försäkrade statistiskt sett kan förväntas få ut som ålderspensionär. Den

intjänade pensionsrätten skall därför överensstämma med de avgifter

betalas in. Vidare att i likhet med i dag skall det dock vara

som anges

inkomsten och inte avgiften som läggs till grund för beräkning av själva

Betalning av pensionsavgifter

pensionsrätten. I det fall avgifter inte erlagts bortfaller normalt inte

pensionsrätten med undantag för egenföretagare.

Utskottet förutsätter att man vid den fortsatta beredningen ytterligare

överväger om och i vilken mån krav skall ställas att egenavgift

faktiskt inbetalats, i vart fall vad gäller premiereservsystemet.

Beredningen av pensionsreformen har fortsatt. I juni 1995 presenterades förslag angående vissa frågor om allmänna egenavgifter, se Ds 1995:29. I promemorian redovisas förslag om att allmänna egenavgifter skall räknas av vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, att pensionspoäng skall räknas tillgodo för inkomst av annat förvärvsarbete endast om allmän egenavgift i form av pensionsavgift avseende inkomsten har betalats till fullo inom föreskriven tid samt att sådan avgift inte skall betalas för inkomster intjänade det år inkomsttagaren avlider. Den allmänna egenavgiften i form av pensionsavgift inkomst av annat förvärvsarbete skall anses betald före tilläggspensionsavgift. Om pensionsavgiften men inte tilläggspensionsavgiften betalas inom föreskriven tid skall pensionspoäng, vad avser inkomst av annat förvärvsarbete, beräknas endast på den del av den pensionsgrundande inkomsten som härrör från inkomst av sjukpenning m.m. som träder i stället för inkomst av annat förvärvsarbete.

I departementspromemorian Reformerat pensionssystem lag om

— inkomstgrundad ålderspension, m.m. Ds 1995:41 har härefter redovisats förslag om intjänande och beräkning av inkomstgrundad ålderspension. Liksom i dag avses pensionsrätt som grundar sig på inkomst av anställning inte vara beroende av att avgifter belöpande på inkomsten betalas. I fråga om inkomst av annat förvärvsarbete tas tilläggspensionsavgift ut dels som egenavgift i form av tilläggspensionsavgift, dels som allmän egenavgift i form av pensionsavgift. Avgifterna ingår normalt i den slutliga skatten. Vid omdebitering på grund av att avgift inte betalats inom föreskriven tid måste pensionsrätten räknas om, dvs. tas bort helt. Den bestämda pensionsgrundande inkomsten ändras emellertid inte i samband med omdebitering och omräkning. Enligt nuvarande bestämmelser finns ett undantag från principen att pensionspoäng skall räknas om i det fall egenavgift i form av tilläggspensionsavgift inte betalats inom föreskriven tid. Även sådan egenavgift

om inte betalats till fullo i rätt tid för de två år som närmast föregått det år då pensionen börjar utges tillgodoräknas pensionspoäng för dessa år. Detta innebär emellertid inte att obetalade avgifter efterskänks. I stället skall avdrag göras på den utgående pensionen motsvarande den obetalda avgiften. I princip skall hela tilläggspensionen tas i anspråk till dess att avgiften är betald. Enligt förslagen i departementspromemorian är avsikten att nu gällande principer skall överföras till det

Betalning av pensionsavgifter

reformerade pensionssystemet. Emellertid föreslås inte någon motsvarighet till nuvarande särregel att pensionspoäng utan hinder av bristande avgiftsbetalning skall tillgodoräknas den försäkrade för de båda år närmast föregått det år då pensionen börjar utges. Skälen

som härför är bl.a. de principiella invändningar som skulle kunna riktas mot att, i ett system där kopplingen mellan inbetalda avgifter och utgående pension skall stark, betala ut pension trots att avgift inte

vara betalats. Tilläggas kan att vad gäller den pensionsrätt som enligt de reformerade reglerna skall tillgodoräknas i premiereservsystemet sägs i promemorian att nyssnämnda principer skall tillämpas också beträffande obetalda pensionsavgifter avseende inkomst av annat förvärvsarbete.

Ytterligare ett led i reformeringen av pensionssystemet är de förslag som presenterades i september 1995 i departementspromemorian Utvidgad avgiftsskyldighet vad avser ålderspension, m.m. Ds 1995:55. I denna föreslås avgiftsskyldighet i form av en statlig ålderspensionsavgift avseende de pensionsgrundande sociala förmåner för vilka det hittills inte betalats någon tilläggspensionsavgift och ålderspensionsavgift för de pensionsgrundande belopp som i det reformerade systemet skall beräknas utifrån fiktiv inkomst. Enligt

en förslaget skall avgift pensionsgrundande sociala förmåner m.m. till sin storlek motsvara den avgift arbetsgivare för närvarande

som

betalar i form av tilläggspensionsavgift.

Betalning av pensionsavgifter

12.3 överväganden och förslag

12.3.1 En ny form för att bestämma pensionspoäng

vid betalning av egenavgifter till försäkringen

för tilläggspension

Förslag: Tilläggspensionsavgiften sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har betalats anses tilläggspensionsavgift ha betalats i proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna.

Den som är skyldig att betala tilläggspensionsavgift i form av egenavgift räknas tillgodo pensionspoäng i förhållande till hur stor andel av tilläggspensionsavgiften som har betalats.

Utgångspunkter

Det som i det följande sägs om tilläggspensionsavgift gäller i tillämpliga delar motsvarande pensionsavgiftsbetalningari ett reformerat pensionssystem.

En given utgångspunkt i varje skatte- och avgiftssystem är att de skatter och avgifter som har debiterats skall betalas. I dag särbehandlas emellertid egenföretagares betalning av tilläggspensionsavgift

ett sätt som kan sägas avvika från detta synsätt. Betalningen av tilläggspensionsavgift bedöms nämligen för sig trots att avgiftsbetalningen är samordnad med skatte- och avgiftsbetalningarna i övrigt. Redan när så mycket av alla skatte- och avgiftsdebiteringar för ett visst år har betalats att betalningarna täcker tilläggspensionsavgiften får den skattskyldige de pensionsförmåner som svarar mot det årets pensionsgrundande inkomst. Den skattskyldige kan alltså genom att betala bara en del av sin skatte- och avgiftsskuld skydda sina pensionsförmåner. Som sagts i det föregående beror detta på att tilläggspensionsavgiften anses först betald. Någon annan koppling mellan avgiftsbetalning och förmån finns inte.

Pensionspoäng beräknas i dag således på grundval av den pensionsgrundande inkomsten inte utifrån hur mycket tilläggspensionsavgift som den försäkrade har betalat. Eftersom för höga inkomster skulle kunna uppges i syfte att få motsvarande pensionsförmåner, har i dagens system krav ställts på att tilläggspensionsavgiften till fullo skall

SOU 1.996:100 Betalning av pensionsavgifter

ha betalats senast vid viss tidpunkt. I annat fall mister den försäk-

en rade samtliga pensionspoäng för det aktuella året. Genom denna reglering avsågs att hindra den saknade utmätningsbara tillgångar och

som

högre inkomster än de faktiska från att obehörigen få pensom uppgav sionsförmåner prop. 1959:100 99 Även praktiska kontrollsvå-

s. righeter fördes fram som skäl för den lösning som valdes och som tillämpats sedan år 1960.

Inte minst den tekniska utvecklingen med datorstöd i bl.a. kontrollverksamheten skapar nu förutsättningar för ett nytt synsätt. Detta gör att det inte längre kan rimligt att bl.a. kontrollsvårigheter skall

anses göra det möjligt för en skattskyldig att genom att betala endast en begränsad sina skatter och avgifter få oinskränkta pensionsför-

del av måner relateras till en inkomst för vilken skatter och avgifter i

som övrigt inte har betalats.

Såväl det statliga tilläggspensionssystemet som pensionsförsäkringar

administreras enskilda rättssubjekt bygger avgiftsfinansiesom av ring. Formerna för denna skiljer sig emellertid åt. Olikheter finns även i fråga det sätt beräkningen de pensionsförmåner som den

om som av försäkrade har rätt till är uppbyggt på. Förenklat uttryckt sker beräkningen pensionsförmånerna i det statliga systemet med ut-

av gångspunkt i den försäkrades inkomster. Ett samband med betalda avgifter finns visserligen. Men för den som är anställd kan detta knappast märkbart, eftersom arbetsgivaren är ansvarig för

sägas vara avgiftsbetalningen. För näringsidkare m.fl. som själva betalar sina avgifter finns däremot kopplingen mellan avgifter och förmåner. Sambandet kan emellertid närmast sägas försumbart med hänsyn till

vara

tilläggspensionsavgiften först betald de skatter och avgifter att anses av som den skattskyldige har att betala.

I andra pensionsförsäkringssammanhang är den avgift eller premie

har betalats i princip helt avgörande för vilka pensionsförmåner som

den försäkrade kan påräkna. Om endast en del av den avtalade som premien betalas återverkar det direkt på det försäkringsbelopp som är

att betalas ut. Försäkringsbeloppet reduceras enligt vissa avsett beräkningsgrunder. Det finns i regel också möjlighet att genom extra premiebetalningar höja ett försäkringsbelopp. I fråga livsfallsför-

om säkringar kan sådana premiebetalningar i princip göras även efter det att försäkringsbeloppet börjat betalas ut.

Som vi det är det rimligt att ta fasta det försäkringsmässiga

ser inslaget i pensionssystemet när ändringar i systematiken för hanteringen betalningar tilläggspensionsavgiften övervägs. Detta

av av synsätt ligger i linje med inriktningen för ett reformerat pensionssys-

där bl.a. sambandet mellan de pensioner betalas ut från det tem som allmänna pensionssystemet och de avgifter som betalas till systemet

Betalning av pensionsavgzfter

skall stärkas. Att knyta an härtill och till vad som är vanligt förekommande i andra liknande sammanhang underlättar vidare hanteringen av tilläggspensionsavgiften i ett förenklat systern för redovisning och betalning av skatter och avgifter. De administrativa frågorna är enligt vår mening centrala om man vill undvika de kostnader det

som för med sig att bygga upp ytterligare debiterings- och redovisningssystem för särskilda skatte- eller avgiftsbetalningar.

Nämnas kan att det i dagens system görs endast ett begränsat antal omdebiteringar som innebär att tilläggspensionsavgiften utesluts. Omdebiteringar såvitt avser inkomståren 1990 och 1991 gjordes i drygt 10 000 fall per år. Det begränsade antalet justeringar torde till stor del bero på det faktum att de skattskyldiga i regel fullgör sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Till en del hänger det också samman med att den preliminära eller kvarstående skatt som betalats för ett visst år i första hand anses som betalning av tilläggspensionsavgiften för året.

Ett ökat samband mellan avgift och pensionsfärmán genom an vändning av likafördelningsmetoden

Enligt vår mening finns det förutsättningar att sambanden mellan inkomst, avgift och pensionsförmån utvecklas om likafördelningsmetoden tillämpas betalningar av tilläggspensionsavgift och andra jämförbara avgifter, se avsnitt 7.2. Den bygger att varje betalning av en skatt eller avgift behandlas lika. Om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och avgiftsbeloppet för en viss period har betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som de utgör av det sammanlagda skatte- och avgiftsbeloppet. l fråga om tilläggspensionsavgiften betyder det att om en viss andel av samtliga skatter och avgifter betalats anses en motsvarande andel av tilläggspensionsavgiften ha betalats.

Även det, är självklarhet kräva alla

om som nyss sagts, en att att skatter och avgifter skall betalas skulle en likafördelningsmetod innebära en påtaglig förändring jämfört med dagens system. Utan någon annan ändring i regleringen av tilläggspensionssystemet innebär tillämpningen av en likafördelningsmetod nämligen att alla skatter och avgifter måste ha betalats i sin helhet om den försäkrade skall tillgodoräkna sig några pensionspoäng för det aktuella året. Ett större antal än de ca 10 000 skattskyldiga för vilka omdebitering sker skulle sålunda sannolikt komma att beröras. Eftersom de skattskyldiga i regel sköter sina betalningar, torde någon större förändring av antalet berörda skattskyldiga inte bli aktuell. Trots det finns det enligt vår

Betalning av pensionsavgifter

mening fog för att tillämpningen av likafördelningsmetoden kombineras med ändringar i fråga om hur pensionspoäng skall tillgodoräknas den skattskyldige. Skäl härför är inte minst inriktningen mot ett ökat samband mellan avgifter och förmåner.

Med utgångspunkt i likafördelningsmetoden bör därför den skattskyldige tillgodoräknas pensionspoäng i förhållande till den tilläggspensionsavgift har betalats. Det bör gälla oavsett om alla

som skatter och avgifter och alltså hela avgiften betalats eller betalning skett endast viss del av skatterna och avgifterna och härmed

av en endast motsvarande andel tilläggspensionsavgiften. Styrande

av en av för antalet pensionspoäng bör alltså vara inte enbart den pensionsgrundande inkomsten. I stället för den jämförelse som i dag görs i fråga vilken tilläggspensionsavgift som svarar mot den pensions-

om grundande inkomsten får relationen mellan den tilläggspensionsavgift

mot inkomsten och den avgift som betalats studeras. Det som svarar finns givetvis härefter olika sätt att komma fram till det antal pensionspoäng svarar mot tilläggspensionsavgiften.

som

Genom den starkare kopplingen mellan avgifter och förmåner får den enskildes inflytande över de egna pensionsförhållandena anses öka. Konsekvenserna den enskildes eget agerande blir mer märk-

av bara för honom eller henne. Detta kan jämföras med den nu gällande konstruktionen där tilläggspensionsavgiften anses först betald, vilket betyder att viss brist i betalningen skatter och avgifter i regel

en av inte âterverkar pensionsförmånerna. Vidare kan sägas att tillämpningen likafördelningsmetod innebär mycket begränsade möjlig-

av en heter för den enskilde att skaffa sig pensionsförmåner genom att uppge högre inkomster än de faktiska. Skatte- och avgiftsbetalningarna tas till lika delar i anspråk som betalning av samtliga debiterade skatter och avgifter. En ytterligare konsekvens är att nyssnämnda förhållanden kan utgöra ett incitament för den enskilde att sköta samtliga sina skatte- och avgiftsbetalningar bättre än annars.

I sammanhanget bör följande tilläggas. Som nyss redovisats innebär nuvarande bestämmelser om betalning av tilläggspensionsavgiften att hela den avgift har debiterats måste betalas senast vid en viss

som tidpunkt. I annat fall tas all tilläggspensionsavgift bort från debitering-

Den försäkrade får då inte några pensionspoäng för det år som en. avgiften Som motivering till nämnda ordning har åberopats det

avser. försäkringsmässiga inslaget i tilläggspensionssystemet. Den innebär att det måste att att det är just tilläggspensionsavgiften bland

se förekommande skatter och avgifter som har betalats.

Ett sätt att åstadkomma detta är att införa en prioriteringsordning

det betalats skatter och avgifter skall i första som anger att som av hand utgöra tilläggspensionsavgift, dvs. ungefär samma sätt som i

Betalning av pensionsavgifter

dag. Som nämnts i andra sammanhang är det av administrativa skäl en strävan att undvika förfaranden som innebär att skatter och avgifter särredovisas genom prioriterings- eller avräkningsordningar. Sådana förfaranden sätter nämligen enhetligheten, enkelheten och systematiken i skattekontosystemet ur spel. Som redan påpekats kräver de också en omfattande och dyrbar administration. Bland annat skulle särskilda regler krävas i fråga om hur och när en kontohavare skall underrättas om obetalda avgifter, vad som skall gälla vid en begäran om betalningsanstånd och vid överlämnande för indrivning. Det är således inte bara i samband med beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten som behov skulle finnas av att kunna ange hur stort belopp av skatter och avgifter som avser tilläggspensionsavgift. Att särbehandla betalningen av tilläggspensionsavgift i enlighet med det som nyss angetts skulle i någon mån kunna ses som en återgång till ett system liknande det som tillämpades vid tiden före samordningen av redovisningen och betalningen av källskatter och arbetsgivaravgifter. Om sedan ytterligare egenavgifter införs med krav motsvarande prioriteringar skulle sannolikt komplikationerna av en avräkningsordning i flera led, eventuellt i kombination med en kronologisk turordning, betyda att det fick införas ett redovisnings- och betalningssystem för egenavgifter som administrerades helt skilt från det föreslagna nya systemet för redovisning och betalning av andra skatter och avgifter. Detta skall jämföras med de fördelar i form av bl.a. samordning och enkelhet som kan vinnas i ett enhetligt system med skattekonton utan avräkningsordning. Från dessa utgångspunkter är det en given strävan att finna en lösning som gör att betalningar av det slag som tilläggspensionsavgiften representerar helt och på ett administrativt enkelt sätt skall kunna inordnas i skattekontosystemet. Detta möjliggörs om likafördelningsmetoden tillämpas på dessa betalningar.

Tillämpningen av denna metod förutsätter att ett delvis nytt synsätt får anläggas betalningar av skatter och avgifter och i synnerhet på avgiftsbetalningar i syfte att få en viss förmån. l dag gäller detta främst tilläggspensionsavgiften. I förhållande till andra betalningar, dvs. betalningar av skatter och avgifter som inte är avsedda för ett visst ändamål, kommer tilläggspensionsavgiften inte längre att särbehandlas. I princip blir den ur den enskildes perspektiv lika viktig att betala varje förekommande skatt eller avgift. Även från det

som annan allmännas sida får den principiella utgångspunkten bli att alla skatteoch avgiftsbetalningar anses lika viktiga.

Det angivna sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till väsentliga förenklingar av det förfarande som i dag tillämpas beträffande betalningar av tilläggspensionsavgiften. Förenklingarna

Betalning av pensionsavgifter

åstadkoms framför allt att det skapas förutsättningar att inordna

genom betalningarna i skattekontosystemet. Metoden kommer också

att inom för skattekontosystemet kunna tillämpas beträffande

ramen andra avgiftsrelaterade förmåner. Likafördelningsmetoden bör således tillämpas betalningar tilläggspensionsavgift.

12.3.2¶Avstämning för beräkning av pensionspoäng, m.m.

Förslag: Beräkningen hur stor andel av pensionsavgifterna som

av har betalats i syfte att bestämma den skattskyldiges pensionspoäng skall ske med utgångspunkt i samtliga debiteringar och krediteringar på den avgiftsskyldiges skattekonto under en avstämningsperiod. Perioden skall sträcka sig fr.o.m. det grundläggande beslutet slutlig skatt fram till utgången av det tredje kalen-

om deråret efter inkomståret.

Om det finns särskilda skäl skall beräkningen kunna justeras med debiteringar och krediteringar som bokförs på skattekontot i anslutning till avstämningsperiodens utgång.

Likafördelningsmetoden får, redan påpekats, till följd att den som

som vill ha pensionspoäng helt mot inkomsten måste betala

som svarar samtliga skatter och avgifter. Beroende inkomstläge m.m. kan alltså den skatt- och avgiftsskyldige behöva betala för att få full

mer pensionspoäng än enligt nuvarande ordning. I dag görs avstämningen för avgöra hur stor andel tilläggspensionsavgiften som har

att av betalats vid tidpunkt än vad gäller för betalningar av de

en senare som skatter och avgifter som avser ett visst år.

En ytterligare senarelagd tidpunkt för avstämning tjänar delvis ett annat syfte än att frist inom vilken betalning skall ske. Genom

vara en att beräkna andelen betald pensionsavgift utifrån samtliga debiteringar och krediteringar skattekontot fram till en viss tidpunkt efter att pensionsavgiften har debiterats får denna frist funktionen av en mätperiod. Under perioden har den skatt- och avgiftsskyldige att sköta sina betalningar. Förmånerna i pensionshänseende kan härefter kopplas till den andel betalningarna motsvaras av de skatter och

av som avgifter har debiterats skattekontot. Att senarelägga av-

som stämningstidpunkten för vidare med sig att hänsyn i normalfallet inte behöver tas till omprövningar av den slutliga skatten på samma sätt

i dag. En omprövning, oavsett den innebär en höjning eller som om

Betalning av pensionsavgifter

en sänkning av den slutliga skatten, sker i flertalet fall inom mätperioden och påverkar härigenom beräkningen.

I vissa fall kan det finnas anledning att justera en beräkning grund av debiteringar eller krediteringar som inträffar i anslutning till avstämningsperiodens utgång. Så kan exempelvis vara fallet om det är fråga om avsevärda beloppsmässiga förändringar av den annars bestämda pensionsavgiften. Väsentliga krediteringsposter kan vidare ha tillgodoräknats i efterhand.

Av praktiska skäl föreslår vi således att beräkningen av hur stor andel av pensionsavgifterna som har betalats bör ske med utgångspunkt i samtliga debiteringar och krediteringar den avgiftsskyldiges skattekonto. Avstämningsperioden bör utsträckas fram till utgången av det tredje kalenderåret efter inkomståret. Som nyss sagts bör vidare beräkningen kunna justeras om det finns skäl för det.

12.4¶Konsekvenser

Allmänt

Den föreslagna ordningen kan sägas innebära att en del av skillnaderna mellan den som är anställd och därmed får pensionsavgifterna betalda genom arbetsgivaren och den som själv betalar sina avgifter kommer att utjämnas. Det har sin grund i bl.a. att det inte längre blir aktuellt att räkna om den slutliga skatten på så sätt att tilläggspensionsavgiften utesluts. En annat sätt ökad likställighet uppnås genom att samma krav på fullgjord betalning kommer att gälla för både den som enbart är anställd och den som själv betalar skatter och avgifter. Det nuvarande förfarandet för betalning av pensionsavgifter kan sägas utgå från att det är att kräva för mycket att den skattskyldige skall betala alla sina skatter och avgifter. Enligt vår mening är det tvärtom inte bara rimligt utan att se som en självklar utgångspunkt att betalningsskyldigheten skall fullgöras i sin helhet. Givetvis gäller detta i princip lika för den som själv svarar för sina skatte- och avgiftsbetalningar och för den för vilken arbetsgivaren sköter detta åliggande.

Den som enbart är anställd disponerar inte själv över skatte- och avgiftsbetalningarna och fullgör därför i regel hela sin betalningsskyldighet genom arbetsgivaren. Den som själv betalar sina skatter och avgifter har, som påpekats nyss, däremot kunnat bibehålla sina pensionsförmåner trots att endast just ett belopp motsvarande tilläggspensionsavgiften av det totala skatte- och avgiftsbeloppet betalats. Sett ur detta perspektiv framstår det som följdriktigt att kräva att en betalningsskyldighet för skatter och avgifter fullgörs i sin helhet också av

Betalning av pensionsavgifter

den själv betalar bl.a. sina pensionsavgifter. Även på detta sätt

som utjämnas således skillnaderna mellan nämnda kategorier

skatt- och avgiftsskyldiga. Samtidigt kan förslagen i någon mån sägas leda till ökade skillnader mellan den som är anställd och därmed får pensionsavgifterna betalda av arbetsgivaren och den som själv betalar sina avgifter. I grunden finns det emellertid fog för att dessa kategorier kan behandlas skilda sätt. Även arbetsgivaravgifterna skulle

om likställas med egenavgifter disponerar nämligen inte den anställde över betalningen av avgifterna så länge den reglering som styr hur betalningen skall gå till bygger på någon form av arbetsgivarmedverkan.

En annan konsekvens som kan nämnas är att utrymme inte kommer att finnas för den skattskyldige att prioritera betalning av den ena eller den andra avgiften. Den som skall betala kommer inte att kunna ägna sig att välja att betala en av flera olika avgifter beroende på vilken förmån som han för tillfället prioriterar eller att betala upp till en viss nivå som täcker en eller flera avgifter för att därigenom få de förmåner som är förbundna med avgiftsbetalningarna. Det sagda gäller med undantag för det fall att maximal pensionspoäng uppnåtts. I dessa fall finns en teoretisk möjlighet för den skattskyldige att välja bort ytterligare skatte- och avgiftsbetalningar. Den situationen berör emellertid endast ett begränsat antal skattskyldiga och torde inte motivera några särskilda åtgärder.

Pensionsutfallet

En del av de allmänna konsekvenser som följer av ändrat förfarande i fråga om betalning av tilläggspensionsavgiften har berörts i det föregående. Mest framträdande för den enskilde blir principen att alla skatter och avgifter måste betalas för att pensionspoängen inte skall reduceras. Detta gäller emellertid inte utan undantag. Dels är det så i det nuvarande pensionssystemet att endast förhållandena under de 15 år som de högsta pensionsgrundande inkomsterna och pensionspoängen beräknats har betydelse, dels påverkas inte pensionsförmånerna sedan betalning som svarar mot maximal pensionspoäng har fullgjorts. Detta tak för pensionsförmånerna är avsett att gälla även i det reformerade pensionssystemet.

När det gäller effekterna av bristande betalningar kan konstateras att det i olika inkomstlägen i regel finns ett naturligt samband mellan storleken den avgift som betalas och utfallande förmån. Ju större bristen i betalning av skatter och avgifter är eller fler år som full betalning inte skett, desto mer påverkas pensionsutfallet. I lägre

Betalning av pensionsavgifter

inkomstskikt kompenseras bortfallet av tilläggspension helt eller delvis av pensionstillskott eller bostadstillägg. Vid högre inkomstnivåer saknas dessa kompensationsfaktorer.

Med den här föreslagna ordningen kommer under i övrigt oförändrade förhållanden allmän tilläggspension att utgå till skattskyldiga för vilka i dag omdebitering av tilläggspensionsavgiften sker. Vidare kommer i övriga fall pensionsutbetalningarna att reduceras med hänsyn till att pensionsförmånerna relateras till hur stor andel av samtliga skatter och avgifter som betalats. Detta ökade samband mellan avgifter och förmåner kan, som nämnts i det föregående, inte uteslutas utgöra ett incitament för den skattskyldige att sköta sina skatte- och avgiftsbetalningar bättre än annars, vilket skulle betyda att skillnaderna mellan det nuvarande och det föreslagna systemet i vart fall delvis utjämnas.

Påpekas bör att särskilda fortsatta överväganden i fråga om hanteringen av betalningar av pensionsavgifter i skattekontosystemet kan vara motiverade av det pågående arbetet med att forma ett nytt pensionssystem. Konsekvenserna inom ramen för ett reformerat pensionssystem av ändrade former för hur pensionsavgifterna bör administreras bör lämpligen övervägas under den vidare beredningen av de förslag som presenterats här.

13¶Preskription av fordringar skatter på och avgifter

13.1¶Indrivningspreskription i skattekontosystemet

13. 1 Allmänt

I fråga om preskription av fordringar i allmänhet gäller preskriptionslagen 1981:130 om inte annat är särskilt föreskrivet. Huvudregeln enligt den lagen är att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. För fordringar mot en konsument gäller i vissa fall en kortare preskriptionstid om tre år.

För skattefordringar finns särskilda föreskrifter i lagen 1982:188 om preskription av skattefordringar m.m. Preskriptionslagen gäller alltså inte för sådana fordringar.

Preskription enligt lagen om preskription av skattefordringar m.m. innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran inte får vidtas 10 §. Exempel på sådana åtgärder är betalningsanrnaning, kvittning, utmätning och ansökan om förlängning av preskriptionstiden. Om en fordran innan preskription inträtt säkerställts helt eller delvis genom en sådan åtgärd, får åtgärden emellertid fullföljas även efter det att preskriptionstiden gått ut.

Lagen om preskription av skattefordringar m.m. gäller i fråga om preskription av skatt och andra fordringar som det allmänna har rätt till och som drivs in enligt bestämmelserna i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m. I lagens tillämpningsområde innefattas således sådana skatter och avgifter som är avsedda att ingå i skattekontosystemet.

Den ordinarie preskriptionstiden för skattefordringar är fem år och enligt huvudregeln är utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden i princip utgången av det kalenderår då fordringen förföll till betalning. På förfallodagen är vanligtvis en skattefordran fastställd till sitt belopp och alltså känd för skattemyndigheten. Men i vissa fall förfaller skatten till betalning utan att så är fallet se exempelvis 16 kap. 1 § ML. Preskriptionstiden räknas då från utgången av det kalenderår under vilket beslut om fastställandet av fordringen meddelades. Om inte tidpunkten för detta fastställelsebeslut togs som utgångspunkt

Preskription av skatte- och avgzftsfordringar SOU l996:IOO

skulle fordran i sämsta fall hinna bli preskriberad innan indriv-

en ningsåtgärder hann vidtas.

Ibland meddelas flera beslut beträffande samma fordran. Det kan betyda att ett tidigare fastställt skattebelopp höjs. l så fall beräknas särskild preskriptionstid endast det ytterligare belopp som skall betalas. Detta gäller oavsett om det är fråga om ett preliminärt eller slutligt beslut skattemyndighet eller om det aktuella beslutet

av meddelats av domstol. Alltså beräknas preskriptionstiden med hänsyn till ett fastställelsebeslut bara i fråga om den del av fordringen som inte redan tidigare har varit indrivningsbar.

13.1.2 Närmare om preskriptionen av olika skatter och

avgifter

Om arbetsgivare underlåter att hålla inne preliminär skatt skall ett

en fastställelsebeslut meddelas 75 § UBL innan exekutiva åtgärder kan vidtas mot arbetsgivaren. Om fastställelsen sker innan den slutliga skatten har debiterats, fastställs betalningsskyldighet för såväl arbetsgi-

arbetstagare. Sker fastställelsen sedan kvarstående skatt har vare som påförts den skattskyldige, riktas beslutet i regel endast mot arbetsgiva-

En fordran på grund att arbetsgivaren underlåtit att göra ren. av skatteavdrag förfallen till betalning först i och med att ett

anses fastställelsebeslut meddelats. I dessa fall sammanfaller alltså förfallodagen med dagen för fastställelsebeslutet. Preskriptionen sker här enligt huvudregeln, dvs. fem år efter utgången av det kalenderår då fordringen förföll till betalning.

I fråga innehållen preliminär och kvarstående skatt anges i UBL

om vissa inbetalningsdagar 52 § resp. 28 §. Om skatten inte betalas in förutsätts emellertid ett beslut arbetsgivarens ansvar för skatten.

om Arbetstagaren gottskrivs vad hållits inne och arbetsgivaren blir

som

ansvarig för skattebeloppet. Beträffande en arbetsgivare som är ensam juridisk kan företrädaren för arbetsgivaren också göras

person ansvarig för betalning skatten. Utgången av det kalenderår då

av beslutet betalningsskyldighet meddelades blir här utgångspunkt för

om beräkning preskriptionstiden. Ett yrkande om att den som är

av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person skall göras

en betalningsskyldig skall framställas innan preskription inträder för arbetsgivaren 77 a § UBL.

Det kan här tilläggas att det bara är fordringar som tillkommer det allmänna kan anses som skattefordringar. I de fall en arbetsgivare

som har regressfordran mot arbetstagare i ställe arbetsgivaren

en en vars betalat skatt 75 § UBL gäller därför den allmänna tioåriga preskrip-

Preskription av skatte- och avgzfisfordringar

tionstiden enligt preskriptionslagen. Motsvarande gäller för utbetalare som enligt 75 c § UBL jämförd med 75 e § samma lag har fullgjort betalningsskyldighet för annan och för ställföreträdare efter beslut som om betalningsskyldighet enligt 77 a § UBL fullgjort sin skyldighet jfr prop. 1967:130 s. 128 f och prop. 1981/82:96 142 Ett s. regressanspråk som har uppkommit att någon har betalat skuld, för genom en vilken flera är ansvariga, preskriberas tidigast ett år efter betalningen av huvudfordringen se 4 § preskriptionslagen och 76 § UBL. Såvitt gäller de skattskyldiga och preskriptionstiden för kvarstående skatt bildar den i 28 § andra stycket UBL angivna senaste inbetalningsdagen utgångspunkt för bestämningen det kalenderår från av vars utgång preskriptionstiden skall beräknas. Även för F-skatt utgår denna tid från de författningsreglerade inbetalningsdagarna 26 § andra stycket UBL. Beträffande tillkommande skatt räknas tiden från den 10 i den månad som Skattemyndigheten bestämmer, dock tidigast den 10 maj året efter taxeringsâret 31 § tredje stycket UBL, jfr 32 b § UBL. Beträffande arbetsgivaravgifter gäller i princip vad angetts i som fråga om innehållen preliminär skatt enligt UBL. Mervärdesskatt förfaller till betalning den dag då deklaration senast skall lämnas, dvs. den 20 i månaden efter redovisningsperioden för skattskyldiga med beskattningsunderlag som överstiger tio miljoner kronor och för övriga den 5 i andra månaden efter utgången den av redovisningsperiod som deklarationen avser. Skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen utan att särskilt beslut meddelas. Om det finns skäl för det får Skattemyndigheten ompröva skatt fastställts som på detta sätt. I enlighet härmed gäller att skatten för en viss redovisningsperiod, t.ex. september oktober 1993, förfaller till betalning -den 5 december samma år. Om den skattskyldige lämnar deklaration i rätt tid räknas preskriptionstiden för där angivet belopp med utgångspunkt i förfallodagen. Preskriptionstiden beräknas således i det nyss nämnda exemplet från utgången av år 1993. Lämnas inte någon deklaration förfaller skatten enligt ML ändå till betalning den dag då deklaration skulle ha lämnats. I ett sådant fall räknas emellertid preskriptionstiden från utgången av det kalenderår då fordringen fastställs genom beslut. Den dag som skatten fastställs är avgörande också då skatten i andra fall fastställs genom särskilt beslut, exempelvis ett beslut enligt 16 kap. 7 § ML om betalningsskyldighet för företrädare.

Preskription av skatte- och avgzftsfordringar

13. 1.3 Preskription i samband med anstånd, förlängning av

preskriptionstiden, m.m.

Om anstånd helt eller delvis medges med betalning av en skatt eller avgift, preskriberas fordringen till den del den omfattas av anståndet tidigast två år efter utgången det kalenderår då anståndet upphörde

av att gälla 4 §. I praktiken innebär detta en längre tid för preskription endast anståndet upphör än två år före den ordinarie pre-

om senare skriptionstidens utgång. Den förfallodag gäller för skatten eller

som avgiften påverkas däremot inte av om anstånd medgetts. Förfallodag är alltså den dag ett belopp senast skulle ha betalats om anstånd

som inte meddelats.

En motsvarande reglering gäller god man enligt ackordslagen

om 1970:847 förordnas innan fordringen har preskriberats. En fordran preskriberas då tidigast två år efter utgången av det kalenderår då förordnandet meddelades eller, ackord kommer till stånd, efter ut-

om gången det kalenderår då ackordet skall vara fullgjort 5 §.

Om den för betalning fordran får uppskov med

som svarar av en betalningen kronofogdemyndigheten, preskriberas fordringen

av tidigast vid utgången det kalenderår då betalningen skall vara

av fullgjord enligt medgivandet. Fordringen preskriberas emellertid härigenom inte än tio år efter utgången det kalenderår då

senare av ordinarie preskription skulle ha inträtt 6 §.

På ansökan kronofogdemyndigheten får länsrätten förlänga presk-

av riptionstiden bl.a. den för betalning av en fordran har

om som svarar överlåtit eller undanskaffat egendom och det kan antas att han har gjort det för att försvåra det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen 7 §. Preskriptionstiden skall då förlängas till utgången av femte året efter det år då preskription annars skulle ha inträtt. Vid en förnyad ansökan får tiden förlängas med ytterligare fem år om det är påkallat från allmän synpunkt 8 §.

Preskription huvudfordran omfattar även fordran ränta och

av en

tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen 11 §. annan

Genom hänvisning i 11 § lagen preskription av skatteford-

en om ringar till 9 § preskriptionslagen gäller vad som i denna lag

m.m. föreskrivs för det fall att flera har gått i borgen för en fordran och denna preskriberas i förhållande till någon dem. I princip svarar då

av de övriga och endast för sin andel. Om flera svarar solidariskt

var en för betalningen fordran i andra fall, inverkar det förhållandet att

av en preskription har inträtt mot någon dem inte på de övrigas betal-

av ningsskyldighet.

Preskription av skatte- och avgiftsfordringar

13. 1.4 Vissa andra preskriptionsbestämmelser

I fråga återbetalning av skatt 68 § UBL gäller preskriptionslagens

om allmänna regler preskription jfr prop. 1953: 100 s. 322. En sådan

om fordran preskriberas alltså tio år efter dess tillkomst. Preskriptionsti-

börja löpa vid den tidpunkt då skattsedel på slutlig skatt den anses senast skall ha översänts till den skattskyldige trots att fordringen torde komma till då den skattskyldige får del av en avi om utbetalning. Men med hänsyn till det sätt som skattsedlar och utbetalningsavier skickas ut har av praktiska skäl den dag då skattsedeln senast skall ha skickats ut till den skattskyldige valts som utgångspunkt. Enligt 35 § UBL skall så ha skett den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut årlig taxering fattats senast den 15 augusti på

om grundval förenklad självdeklaration och i övriga fall senast den 15

av december under taxeringsåret.

I 56 § UBL finns en specialregel om preskription av inbetalade skattebelopp som på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kan tillgodoföras någon skattskyldig. Om så inte har kunnat ske inom sju år efter utgången av det uppbördsår under vilket inbetalningen skedde tillfaller skattebeloppet staten prop. 1953:100 s. 322

13. 1.5 överväganden och förslag

Förslag: En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott

ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.

Vissa betalningar skatter och avgifter i skattekontosystemet kommer

av att grunda sig redovisade uppgifter i en skattedeklaration. Andra betalningar kommer att grundas på särskilda beslut om betalningsskyldighet eller på omräkningar av den slutliga skatten för ett eller flera inkomstår. I dessa fall är det belopp som skall bokföras på kontot bestämt. En senaste förfallodag kommer att anges för det belopp som skall betalas. Inbetalningar skall styras till två förfallodagar varje månad.

I vissa fall, t.ex. beträffande debiterad preliminär skatt, är som nyss nämnts den inbetalning som skall ske bestämd till sitt belopp. Det belopp skall betalas kan emellertid påverkas av exempelvis ett

som

8 16-0851

Preskription av skatte- och avgiftsfordringar

omräkningsbeslut eller en återbetalning av mervärdesskatt. Såväl belopp enligt en skattedeklaration som belopp enligt ett beslut

om betalningsskyldighet eller ett omräkningsbeslut kan nämligen ha samma förfallodag.

En utgångspunkt i skattekontosystemet är att skatter och avgifter skall behandlas ett enhetligt sätt. Det åstadkoms bl.a. att

genom inbetalda belopp inte hänförs till den eller andra debiteringen

ena ett skattekonto och att inte heller ett obetalt belopp, dvs. bristande

en betalning, anses specifikt hänförligt till någon eller några av de skatter eller avgifter som skulle ha betalats. Avstämningen av skattekontot kommer endast att ge besked om hur mycket av de skatter och avgifter som har bokförts kontot som har betalats. Det är alltså i förekommande fall en samlad ospecificerad skatte- och avgiftsskuld som kontohavaren får en påminnelse om att betala.

Vidare är avsikten att ett negativt saldo upp till ett visst belopp skall kunna finnas kvar kontot en viss tid. Beroende på hur betalningarna görs kommer detta underskott att fluktuera. Om underskottet överstiger högsta tillåtna nivå kommer det efter en betalningsuppmaning

—— i vilken en senaste förfallodag att lämnas över för indrivning.

anges ——

Som redovisats nyss räknas preskriptionstiden för en skatte- eller avgiftsfordran enligt nuvarande reglering från utgången av det kalenderår under vilket en fordran förfaller till betalning. Denna ordning möjliggörs av bl.a. den särredovisning och uppföljning av betalningar av olika skatter och avgifter som görs i dag. I skattekontosystemet blir det emellertid fråga om en annan hantering. Exempelvis leder det förhållandet att ett negativt saldo kan finnas på kontot bl.a. till att den ursprungliga förfallodagen för den ospecificerade skatteeller avgiftsskuld som ett underskott på ett skattekonto representerar inte kan anges.

Inriktningen i fråga om skattekontosystemet år att systemet skall vara enhetligt uppbyggt och enkelt att använda. Det betyder bl.a. att särlösningar för olika delar av hanteringen av skatte- och avgiftsbetalningar bör undvikas. Det sagda gäller även reglerna om preskription och innebär att förfallodagen för en skatte- eller avgiftsfordran inte bör användas som utgångspunkt för beräkningen av preskriptionstid.

Av naturliga skäl aktualiseras frågan om preskription av skatte- eller avgiftsfordringar i första hand beträffande en fordran eller del av en fordran som inte betalas. I skattekontosystemet är avsikten att ställningen på ett skattekonto skall följas löpande. En skatte- eller avgiftsfordran skall i normalfallet registreras kontot på förfallodagen. Betalas inte fordringen kan det uppstå ett underskott kontot. En betalningsuppmaning kommer då att skickas till den betalningsskyldi ge i nära anslutning till att förfallodagen passerats. Om bristen överstiger

Preskription av skatte- och avgiftsfordringar

ett visst belopp sägs i påminnelsen att hela bristen skall vara täckt senast vid viss tidpunkt och att ett belopp motsvarande underskottet

en i annat fall lämnas för indrivning. En obetald fordran kommer med den redovisade ordningen i regel att lämnas för indrivning omkring en och en halv månad efter förfallodagen.

Om tidpunkten för när en fordran lämnas för indrivning tas som utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden bör nuvarande regler

indrivningspreskription kunna göras enklare. Med ett sammanom hållet och löpande avstämningsförfarande och en bestämd tidpunkt för överlämnandet för indrivning förenklas hanteringen av preskriptionsfrågorna utan att systematiken i skattekontosystemet rubbas. Det behövs inte heller särlösningar för att bemästra dessa frågor inom ramen för skattekontosystemet. Vi anser därför att det som huvudregel bör föreskrivas att en skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången

det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för av indrivning. Detta betyder bl.a. att kronofogdemyndigheten får bokföra varje överlämnat indrivningsuppdrag som ett separat mål.

Beträffande preskriptionstiden vid betalningsanstånd som meddelas

skattemyndigheten bör noteras att ett anståndsbeslut i vissa fall inte av kommer att en specifik skatt eller avgift. Det kan gälla ett belopp

avse

viss storlek i princip motsvarande ett underskott eller del av ett av en underskott på ett skattekonto. Vid betalningstidpunkten krediteras kontot. Anståndsbeloppet påverkar saldot kontot som ett belopp att betala först när anståndstiden löpt ut och bokföring sker på skattekontot. I samband med registreringen kontot ges det aktuella beloppet

förfallodag. Om betalning uteblir kan ett underskott komma att en lämnas för indrivning. Vilket belopp som i det enskilda fallet lämnas för indrivning beror bl.a. på saldot skattekontot när anståndsbeloppet bokförs och vilka andra transaktioner som föregår avstämningstidpunkten. När en anståndstid löpt ut och det aktuella beloppet bokförts skattekontot bör det därför i preskriptionshänseende behandlas som övriga skatte- och avgiftsfordringar som förfallit till betalning. Tidpunkten för överlämnande för indrivning bör alltså vara utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden.

14 Behovet av om skatte-

uppgifter och avgiftsbetalningar

14.1¶Redovisnings- och statistikuppgifter idag

Behovet och användningen av redovisningsuppgifter och statistik inom skatte- och avgiftsområdet har under senare år varit föremål för översyn. Nämnas kan bl.a. de genomgångar som Riksdagens revisorer har gjort under slutet av 1980-talet av statistiken över inkomst- och förmögenhetsskatterna förs. 1987/88: 11, bet. 1988/89:FiU3, rskr. 1988/89:2, socialavgifterna förs. 1988/89:16, bet. 1988/89:FiU23, rskr. 1988/89: 169 och mervärdesskatten förs. 1988/89225, bet. 1989/90:FiU4, rskr. 1989/90:10.

Fortsatta överväganden har skett inom ramen för bl.a. statistikutredningsprojektet, SUR-projektet, som redovisas i rapporten Skatte- och inkomststatistik Ds 1991:15. Inför ett närmande till EU har vidare behovet av uppgifter om de indirekta skatterna analyserats

Frågan om behovet och användningen av uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar har tagits också av Budgetprognosutredningen

upp som har haft till uppgift att se över och föreslå förbättringar beträffande beräkningar och analyser av statens inkomster, uppföljning av statens utgifter samt budgetprognoser. Resultatet av utredningsarbetet har presenterats i betänkandet Prognoser över statens inkomster och utgifter SOU 1995:49. Dessutom berörs frågan i regeringens tilläggsdirektiv till vissa kommittéer och särskilda utredare angående företagens uppgiftslämnande dir. 1994:73. Inriktningen enligt dessa direktiv är att begränsa och förenkla myndigheternas krav på uppgiftslämnandet från företagen.

Förutom som ett nödvändigt inslag i myndigheternas bokföring används uppgifter om betalningar av skatter och avgifter i första hand av Riksgäldskontoret RGK och Riksrevisionsverket RRV. RGK2 följer betalningarna mot bakgrund av bl.a. kontorets uppgift att göra prognoser över betalningar till och från staten och att verka för att

Se Mervärdebeskattningen i ett EG-perspektiv RSV Rapport 1993:8, Punktskatter i ett EG-perspektiv RSV Rapport 1993:9, Punktskatterna och EG SOU 1994:74, Mervärdesskatten och EG SOU 1994:88 samt prop. 1994/95:57.

zFörordningen 1989:248 med instruktion för Riksgäldskontoret, omtryckt 1991:715.

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

dessa betalningar sammantagna sker ett finansiellt effektivt sätt. Målet för den verksamheten är att bidra till en god kassahållning i staten och därmed minskade räntekostnader för staten. För RRVss3 del handlar det bl.a. om revisionsuppgiften avseende myndigheternas årsredovisning och underliggande redovisning, ansvaret för riksredovisningen och uppgiften att göra prognoser över statsbudgetens inkomster och utgifter. Båda myndigheterna lämnar fortlöpande information till regeringen.

Även andra myndigheter såsom Konjunkturinstitutet KI, Riksbanken, Riksförsäkringsverket RFV och Statistiska centralbyrån SCB får uppgifter om bl.a. betalningarna av skatter och avgifter. Givetvis utnyttjas sådana uppgifter också av RSV och skattemyndigheterna.

I fråga om betalningar av direkta skatter kan RRV hämta uppgifter genom den tillgång verket har till dessa via bokföringen i skatteförvaltningens redovisningssystem. Uppgifter hämtas löpande ur redovisningen. Bokföringssystemet, som i princip följer riksredovisningens indelning, har utvecklats med beaktande av de önskemål som RRV angett i fråga om bl.a. specificering av olika skatteposter.

Skatteförvaltningens kontosystem för redovisning av skatter och avgifter är uppdelat på inkomsttitlar och underindelningar av dessa. För flertalet inkomsttitlar redovisas inkomster och utgifter var för sig på olika konton. Redovisningen är i princip kassamässig, dvs. det är faktiska in- och utbetalningar som bokförs.

I dagsläget betalas skatter och avgifter till olika postgirokonton hos skattemyndigheten. Exempelvis finns skilda konton för inbetalningar av källskatter och arbetsgivaravgifter, debiterad preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar, innehållen kvarstående skatt för anställda, preliminär skatt ränta och utdelning samt mervärdesskatt, m.m. RGK, RRV och skattemyndigheterna kan då i regel relativt enkelt konstatera vilken typ av skatt som betalats vid resp. tillfälle. RGK och RRV följer kontinuerligt betalningsströmmarna avseende inbetalningar olika

postgirokonton.

För utbetalningar finns speciella utpostgirokonton. RGK och RRV får vidare direkt information avseende betalningsströmmarna via postgirosystemet.

Från uppbördssystemet i det centrala skatteregistret CSR

sammanställs månadsrapporter dels för varje skattemyndighet länsvis, dels i form av en rikssammanställning avseende inbetalningar av

Förordningen l988:80 med instruktion för Riksrevisionsverket, omtryckt 1991:1028.

‘Se skatteregisterlagen 1980:343, omtryckt 1983:143, och skatteregisterförordningen 1980:556, omtryckt 1983:145.

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

direkta skatter och arbetsgivaravgifter. Betalningarna är fördelade på olika inkomsttitlar avseende skatter och avgifter t.ex. preliminär Askatt, F-skatt, särskild A-skatt, fyllnadsinbetalningar, kvarstående skatt, tillkommande skatt, arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt. Vidare är en uppdelning gjord på fysiska och juridiska personer. I fråga om arbetsgivaravgifter lämnar RSV också en specifikation för olika avgifter. RSV:s månadsrapporter lämnas till bl.a. RFV, RGK och RRV.

Med hjälp av de uppgifter om redovisningar och betalningar av arbetsgivaravgifter som lämnas administrerar RFV fördelningen av arbetsgivaravgifter mellan olika avgiftsändamål enligt lagen 1981:691 om socialavgifter. De tilläggspensionsavgifter och delpensionsavgifter som uppbärs förs till en för varje avgift särskild fond. RFV bistås i det här hänseendet av KI med prognoser över de avgiftsmedel som kan väntas bli tillgängliga.

Utöver månadsrapporterna lämnas uppgifter till SCB om uppbördsdeklarationer. SCB och RGK får vidare månatlig information om de källskatter och arbetsgivaravgifter som redovisats av kommuner och landsting.

Statistik över taxeringsutfall och debiteringsstatistik avseende slutlig skatt lämnas till ett antal intressenter dels som preliminära uppgifter, dels som rapporter om det slutliga utfallet.

Rapporter om mervärdesskatt lämnas ur mervärdesskattesystemet i CSR till RGK, RRV och SCB. I fråga om utbetalningar lämnas uppgifter dagligen per telefax till RGK, samtidigt som databand med uppgifterna sänds för utbetalning via postgirot. Vidare rapporteras månadsstatistik avseende in- och utbetalningar till RRV och motsvarande uppgifter årsbasis till SCB.

Utöver den användning av uppgifter om skatter och avgifter hos andra myndigheter som nu nämnts används såväl bokföringsdata som uppgifterna i CSR inom RSV och av skattemyndigheterna för uppföljning och kontroll av hur skatter och avgifter redovisas och betalas.

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

14.2¶Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden

Bedömning: Möjligheterna att i ett skattekontosystem få tillfredsställande uppgifter för analyser och prognoser kommer att bli minst lika goda som i dagens system. Förändringar på ett antal punkter det sätt som uppföljningen av skatte- och avgiftsbe-

av talningar nu sker kommer emellertid att bli nödvändiga.

14.2.1¶Redovisning i ett skattekontosystem

Allmänt

l det föreslagna skattekontosystemet samlas alla inbetalningar från en skattskyldig eller arbetsgivare på ett konto. Någon fördelning av inbetalningarna på olika skatter och avgifter som sker i dag kommer inte att göras, eftersom inbetalningarna sker i klump till ett och samma konto utan någon specifikation. Den nuvarande uppdelningen av inbetalningar på olika postgirokonton för skilda typer av skatte- och avgiftsinbetalningar kommer således inte att finnas kvar. Denna förändring medför ett visst informationsbortfall. Det gäller framför allt för RGK på dagsbasis och därmed dagligen följer

som gör prognoser betalningsströmmarna resp. postgirokonto.

På skattekontot kommer också att ställas samman debiteringsuppgifter med ledning den redovisning som den skatt- eller avgiftsskyl-

av dige lämnat. Vidare kommer kontot att debiteras skatter och avgifter

beslutas av Skattemyndigheten såsom exempelvis F-skatt, omräksom nade arbetsgivaravgifter, En arbetsgivares konto kan exempelvis

m.m.

innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesbestå av skatt, F-skatt, ränta debiterats kontot samt eventuella ändrings-

som beslut fattats av skattemyndigheten.

som

Om betalning sker helt i enlighet med debiteringarna kommer inbetalningarna att kunna hänföras till debiteringspost. De kommer

resp. således att kunna fördelas på de skatter och avgifter som ingår i debiteringen. Detsamma gäller i princip om de belopp som betalas in överstiger de belopp debiterats kontot, dvs. om ett överskott uppkom-

som

Ett överskott torde i regel med undantag för betalningar som mer. — görs för att täcka beräknad slutlig skatt endast uppkomma i begrän-

sad omfattning på grund av tillfälliga förskottsbetalningar.

Vid bristande betalning däremot, dvs. då underskott uppkommer, kan emellertid i ett systern utan avräkningsordning mellan olika debite-

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

ringsposter inte sägas om bristen hänför sig till den ena eller den andra posten. Det belopp som inte betalats utgör i stället en ospecificerad skuld avseende skatter och avgifter för den betalningsskyldige.

Det finns olika metoder som är tänkbara när det gäller att specificera ett underskott som uppkommer när betalda belopp inte svarar mot gjorda debiteringar.

Ett alternativ är att tillämpa en likafördelningsmetod. Den innebär att beräkning görs av andelen betalda skatter och avgifter i förhål-

en lande till gjorda debiteringar och att varje debiterat delbelopp anses betalt till lika stor del. Det sammanlagda underskottet vid en viss tidpunkt proportioneras enligt denna metod på debiteringsposterna. Olika proportioneringsprinciper eller metoder får tillämpas beroende på i vilket syfte uppgifterna behövs. Exempel på hur likafördelningsmetoden kan tillämpas beträffande beräkningen av betald mervärdesskatt med avseende på det svenska EU-bidraget har diskuterats i det tidigare, se avsnitt 7.2. Framhâllas bör emellertid att för de flesta skattskyldiga kommer självfallet summan av gjorda betalningar att stämma överens med sammanlagda debiteringar.

Månadsrapporter

Av RSV:s nuvarande relativt omfattande månadsrapporter framgår storleken betalda belopp under den gångna månaden fördelade på

av olika skatter/avgifter och inkomsttitlar. Däremot kan inte konstateras hur mycket rimligen borde ha betalats under månaden, eftersom

som uppgifter debiterade belopp saknas. Vidare saknas uppgifter om

om utbetalningar från uppbördssystemet i rapporterna.

I ett nytt system för skatte- och avgiftsbetalningar är avsikten att den periodiska rapporteringen skall innehålla såväl uppgifter om debiteringar betalningsströmmar. Månadsrapporterna bör ge en bättre

som bild förhållandena än dagens månadsredovisning avseende enbart

av betalda belopp och härmed även ett bättre underlag för analyser och

I vissa situationer kan det emellertid bli nödvändigt att prognoser. söka ytterligare information i de olika delsystem som innehåller mer detaljerade uppgifter om beräkningen av skatter och avgifter än vad

framgår debiteringsuppgifterna i skattekontosystemet. som av

Övergången till ett nytt system

Som framgått det sagts kommer en övergång till ett nytt

av som nyss samordnat och förenklat förfarande för redovisning och betalning av

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

skatter och avgifter att innebära förändringar av det sätt som i dag används för att få tillgång till specificerade uppgifter om in- och utbetalningar av skatter och avgifter. Det gäller inte minst till följd av att systemet inte kommer att inbegripa någon avräkningsordning. Ett sådant system kan vid första anblicken se ut att leda till försämringar av möjligheterna att göra bl.a. detaljerade prognoser och uppföljningar av redovisningar och betalningar av skatter och avgifter. Som nämnts i det föregående är det emellertid vår bedömning att möjligheterna att i ett skattekontosystem få tillfredsställande uppgifter för analyser och prognoser kommer att bli minst lika goda som i dagens system.

De uppgifter om specificerade redovisningar och betalningar som lämnas i dag måste vidare vägas mot värdet av de förenklingar m.m. som sammantaget följer av ett skattekontosystem utan en avräkningsordning eller särredovisning av varje i systemet ingående skatt och avgift. I princip kan hävdas att fördelarna med detta system är så stora att bl.a. informationsbehovet bör anpassas till vad som är möjligt med en sådan ordning. Förändringarna den här punkten kan således ses som en naturlig följd av strävandena att få till stånd ett samordnat, enklare och effektivare system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. På ett antal punkter kommer emellertid det nya systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter att i grunden göra det nödvändigt att förändra det sätt som uppföljningen av skatte- och avgiftsbetalningar nu sker på. Ett stort ansvar för att få till stånd ändamålsenliga lösningar när det gäller att kunna följa skatte- och avgiftsbetalningarna vilar på bl.a. RSV.

14.2.2 Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i stats-

budgeten

De inkomsttitlar som berörs av våra förslag är fysiska resp. juridiska personers inkomstskatt, de olika inkomsttitlarna för socialavgifter och allmänna egenavgifter samt inkomsttiteln för mervärdesskatt. För i stort sett samtliga av dessa inkomsttitlar finns underindelningar som kommit till för att det skall vara möjligt att närmare följa såväl olika slags inbetalningar som förekommande utbetalningar. Den nuvarande redovisningsordningen innebär att avräkning mot dessa titlar normalt sker minst en gång i månaden och att denna avräkning skall vara kassamässig. Vi har förutsatt att någon ändring i nämnda hänseenden inte sker.

Rent bokföringsmässigt torde redovisningen för ett framtida skattekonto kunna ske enligt följande. Inbetalda belopp bokförs löpande på ett avräkningskonto, eftersom inbetalningar inte kan härledas till någon

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

specifik skatt eller avgift. Utbetalningar från ett skattekonto kommer i flertalet fall inte heller att kunna hänföras till någon specifik inkomsttitel utan får behandlas motsvarande sätt som inbetalningarna. Månadsvis sker avläsning av skattekontosystemets samlade debiterade och redovisade belopp uppdelade per skatt och avgift för bokföring mot inkomsttitel. Avstämning sker mellan debiterade och redovisade belopp och inbetalningar. Vid denna avstämning som sker på myn-

-dighetsnivå kan det som nämnts i det tidigare komma att uppstå

differenser mellan summan av redovisade/debiterade belopp och betalda belopp.

Olika möjligheter finns att hantera dessa differenser. Exempelvis kan en fördelning göras av summan av inbetalda belopp i de proportioner som de enskilda debiterade eller redovisade beloppen har i förhållande till summan av debiterade och redovisade belopp. Det är också möjligt att selektivt utnyttja information som finns avseende det första betalningstillfället per månad.

En annan möjlighet är att berörda inkomsttitlar påförs den månatliga debetinformation som finns och att betalningsdifferenserna bokförs på en särskild inkomsttitel för sådana differenser. Härigenom skulle statsbudgeten avspegla vad som inbetalats kassamässigt månadsvis för summan av berörda inkomsttitlar, medan resp. inkomsttitel skulle spegla vad som borde ha betalats in.

Vi har inte haft anledning att ta ställning till hur redovisningsproble-

bör lösas. Men vi är medvetna om svårigheterna att i skattekontomen systemet tolka utfallet. Hit hör inte minst hur betalningsdifferenser och återbetalningar skall behandlas. Det är emellertid enligt vår uppfattning klart att det statsfinansiella läget och den stramare statliga budgetprocessen har medfört ett ökat behov av analyser och beskrivningar av det löpande utfallet av skatte- och avgiftsbetalningar. Mot den bakgrunden är det viktigt att de lösningar som väljs har tillräcklig flexibilitet för att kunna tillgodose såväl reguljära som tillfälliga analysbehov. En preliminär rapport kan behöva tas fram några dagar efter redovisningstidpunkten varje månad. En sådan rapport med god tillförlitlighet snabbt en indikation om utfallet. Det kan även finnas

ger behov av att tillfälligt få information vid andra tidpunkter i månaden.

För avstämning statsbudgeten månadsvis är det sannolikt tillräck-

av ligt med redovisning i linje med nyss nämnda möjlighet att redovisa betalningsdifferenser en särskild inkomsttitel. Det är också denna modell som RSV:s interna skattekontoprojekt arbetar efter. En sådan statsbudgetredovisning är emellertid inte tillräcklig som underlag i den prognosverksamhet utförs för berörda inkomsttitlar. För denna

som verksamhet krävs mer detaljerade uppgifter om betalningsdifferenserna liksom information om t.ex. vilka inkomstår som inbetalda belopp

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

avser. Vidare är det viktigt att skatteförvaltningen löpande utreder och söker förklara dessa differenser. Dessutom hänger frågor om underlag för prognoser samman med utvecklingen av den statistik som behövs även för andra ändamål. Detta berörs närmare i det följande.

Från och med uppbörden i februari 1996 kommer bestämmelser vad gäller inbetalningstillfällen för här berörda skatter och avgifter att likna det som vi har diskuterat skulle följa av ett skattekontosystem år 1998. Enligt vår uppfattning ger detta RSV möjligheter att under år 1997 i olika hänseenden simulera den verksamhet som blir verklighet med ett skattekontosystem. Härigenom skulle värdefulla erfarenheter för utformningen av redovisning och statistik från ett skattekontosystem kunna vinnas om exempelvis betalningsdifferensers storlek vid olika redovisningstillfällen.

14.2.3 Periodisk information

Allmänt om behovet av förbättrad information

Det finns ett allmänt behov av att förbättra den periodiska statistiken över debiterade och uppburna skatter. I Budgetprognosutredningens betänkande SOU 1995:49 pekas brister av olika slag i det statistikunderlag som för närvarande lämnas som underlag för prognosverksamheten. I betänkandet förs också fram önskemål om att RSV skall bli bättre när det gäller analys och uppföljning av uppbördsutfallet. I RSV:s yttrande över betänkandet sägs att verket delar uppfattningen att ett sådant behov finns dnr Fi95/3232. Verket konstaterar härvid att behovet av att förbättra uppbördsanalysen inte ensidigt är betingat av kravet att förse prognosmyndigheterna med underlag. RSV har i januari 1995 till regeringen redovisat en resultatuppföljningsmodell för skatteförvaltningens verksamhet. Av denna modell följer ett behov av att förbättra uppföljningen och analysen av skatte- och avgiftsbetalningarna utifrån interna krav. Det finns således redan i dag all-

deles oberoende av förslaget om ett skattekontosystem behov av att

—— förbättra analysen av och uppgifterna om skatteuppbörden. Genom att skattekontosystemet på ett genomgripande sätt förändrar förutsättningarna för statistikuttaget ställs emellertid frågan om behovet på sin spets. I avvaktan att ställning tas till om ett skattekontosystem skall införas har RSV valt att inte satsa resurser att temporärt för-

nu bättra och ändra det uttag av statistik som görs i dagens system. Arbetet är i stället inriktat att förbättra utfallsstatistiken i anslutning till att ett skattekontosystem tas i bruk.

1996:100 Uppgifter om skatte- och avgzftsbetalrzingar SOU

Flera olika delsystem berörs

En förbättrad information skatte- och avgiftsbetalningarna för-

om utsätter uppgifter i tekniskt hänseende hämtas inte bara från

att skattekontosystemet utan även från andra system som "försörjer skattekontosystemet med debiteringsuppgifter och innehåller mer

som detaljerade uppgifter underlaget för debiteringen och om skattebe-

om talarna företagsstorlek, bransch, m.m.. Vissa av de uppgifter som är avsedda att finnas den redovisningshandlingen- skattedeklara-

nya tionen inte in för registrering på skattekontot, eftersom de

tas t.ex.

inte behövs för att hålla reda på kontoställningen. Uppgifterna registreras i stället i andra system underlag för vissa kontroller

som

Exempel på sådana uppgifter är lönesumma, exportomsättning, m.m. utgående mervärdesskatt fördelad på olika procentuttag osv. Denna typ

information intresse också för bl.a. externa intressenter såsom av är av KI, RGK, RRV och SCB. Inför att skattekontosystemet sätts i kraft och den redovisningshandlingen tas i bruk bör därför rapporte-

nya ringsrutinerna gås igenom även för denna typ av uppgifter. Eventuellt behöver det skapas rutiner för periodiska statistikuttag även för så-

nya dana uppgifter i sä fall inte med utgångspunkt i skattekontosyste-

men

utan i andra berörda system. En mer samlad syn på informamet tionsförsörjningen och ökad flexibilitet bör vara en riktlinje för det

en fortsatta utvecklingsarbetet i denna del. Berörda förvaltningsmyndigheter bör överväga denna fråga närmare.

Rapporteringens innehåll och struktur

I det följande berörs principerna för innehållet i och strukturen på den rapportering skall kunna komplettera de månadsrapporter med de-

som biterade och inbetalda belopp lämnas och härmed även kun-

som avses

avhjälpa vissa andra brister i det underlag som lämnas till prognosna myndigheterna. Vid kontakter med RSV har vi erfarit att uppgifterna i allt väsentligt sammanfaller med det behov av korttidsrapportering

finns för skatteförvaltningens "controller-roll. Bedömningen är som

förslaget på ett tillfredsställande sätt bör kunna tillgodose det behov att

uppgifter skatte- och avgiftsbetalningarna finns hos KI, av om som RGK, RRV och SCB. Förslaget i det följande är att se som en skiss. Den slutliga utformningen liksom tekniken för rapportering och statistikuttag bör utformas närmare i samarbete mellan RRV, RSV och andra berörda intressenter. Det är vår bedömning att det kommer att behövas dokumentation olika slag bör innehålla bl.a. följande.

av som Uppgifterna får, nämnts hämtas från flera olika delsystem.

som nyss,

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalnirzgar

Debiterade och redovisade belopp under aktuell månad - uppdelade debiterings- och redovisningsposter. Debiterade och redovisade belopp periodiserade på rått månad uppdelade på debiterings- och redovisningsposter. Fysiska betalningsströmmar och uppgifter kontoställning. - om

Gemensamt för dokumentationen är att det bör finnas möjligheter att redovisa uppgifterna uppdelade efter kontohavarens karaktäristika En sådan uppdelning på kontohavare skulle kunna grupper av vara exempelvis löntagare, enskilda näringsidkare, mindre bolag, mellanstora bolag och stora bolag. Exakt hur indelningen skall göras och på vilket underlag klassificeringen skall bygga är fråga måste diskuteras en som vidare med utgångspunkt i önskemål från olika intressenter och behovet för olika användningsområden. Gruppindelningen efter kontohavarens karaktäristika bör emellertid kunna göras lika med avseende på debiterade, redovisade och betalda belopp samt kontoställning. Härigenom kan debiterade och redovisade belopp samt uteblivna betalningar studeras för skilda slag av kontohavare. På så sätt kan ta fram man mått på "betalningsgrad" för olika skattskyldiga. grupper av I denna skisserade rapportering av skatte- och avgiftsbetalningarna kan inte längre betalda belopp användas utfall för olika delposter som i prognosverksamheten. I stället torde man som underlag för prognoserna för olika delposter få arbeta med i första hand debiterade eller redovisade belopp. Som komplement härtill kan behövas sären ny skild prognosmodul för hur obetalda belopp dvs. skillnaden mellan debiteringar eller redovisningar och faktiska betalningar utvecklas. Denna prognosmodul bör kunna utgå från en sådan gruppindelning som nyss angetts och det betalningsbeteende man med ledning härav finner hos de olika grupperna.

Riksskatteverkets ansvar för information om skatte- och avgifzsbetalningar

Som framgått i det tidigare finns det flera skål till att RSV framöver kommer att förstärka sin kompetens för analys och uppföljning av skatte- och avgiftsbetalningarna. Exempelvis har Budgetprognosutredningen pekat på att det finns ett sådant behov. Vidare har RSV redan påbörjat arbetet med att förverkliga den resultatuppföljningsmodell som redovisades till regeringen i början år 1995. Även denna av ställer krav förbättrade uppgifter om betalningarna skatter och av avgifter. I RSV:s riktlinjer för skatteförvaltningens verksamhet för perioden 1995 1996 utpekas i linje härmed uppföljning och analys -

Uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar

skatte- och avgiftsbetalningarna som ett prioriterat område. Enligt av RSV kommer det att krävas en kompetensuppbyggnad inom detta område och avsikten sådan skall komma till stånd. Vi utgår från

är att en att lämpliga lösningar utarbetas vad gäller olika användares behov av information om betalningarna av skatter och avgifter med anledning

de förändringar som följer av att ett skattekontosystem införs. av

IV PRELIMINÄR OCH SLUTLIG

SKATT

15¶Överensstämmelsen mellan preliminär

och slutlig skatt

15.1¶Inledning

Den totala kvarstående skatten uppgår varje år till betydande belopp. Vid 1993, 1994 och 1995 års taxeringar var den kvarstående skatten för fysiska 7,5, 8,0 resp. 7,9 miljarder kronor och för

personer juridiska 4,4, 3,9 3,6 miljarder kronor. Även den

personer resp. överskjutande skatten stor. Den uppgick vid 1993, 1994 och 1995

var års taxeringar för de fysiska till 17,5, 16 resp. 18 miljar-

personerna der kronor och för de juridiska personerna till 4,7, 6,6 resp. 7,3 miljarder kronor.

Riksdagen har vid flera tillfällen antagit lagförslag som inneburit att bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt kunnat uppnås. Som exempel kan nämnas införandet av kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar prop. 1988/89:46, bet. 1988/89:SkU4, rskr. 1988/89:64, SFS 1988: 1525, avdrag för preliminär skatt med 30 procent på ränte- och utdelningsinkomster prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57, SFS 1990:1137 samt avdrag för preliminär skatt med 30 procent sidoinkomster prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680.

Vårt uppdrag är att undersöka vilka möjligheter det finns att ytterligare förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga skatten.

15.2¶Beräkning av preliminär skatt enligt

nuvarande ordning

Före F-skattereformen, som trädde i kraft den 1 april 1993 prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/922292, SFS 1992:680, fanns bara två former av skatt, preliminär A-skatt som betalades för inkomst tjänst och preliminär B-skatt som betalades

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

för inkomst av annan förvärvsverksamhet än tjänst. Numera betalas preliminär skatt på tre olika sätt beroende vilken slags skattsedel den skattskyldige har, nämligen A-skatt, F-skatt och särskild A-skatt. Enligt 3 § l mom. andra stycket UBL får den skattskyldige även betala in preliminär skatt i annan ordning, dvs. genom s.k. fyllnadsinbetalning. Den skall i normalfallet göras senast den 3 maj under taxeringsåret för att avräknas mot den slutliga skatten enligt

samma principer som gäller för övrig preliminär skatt.

15.2. 1 Preliminär A-skatt

Preliminär A-skatt skall enligt 3 § 2 mom. första stycket UBL betalas av den som har tilldelats en A-skattsedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Skatt skall i princip betalas för all ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs enligt 3 § 2 andra stycket

mom. UBL bl.a. pension, livränta och vinstandel. Med inkomst av arbete jämställs även inkomster som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § KL, dvs. bl.a. sjukpenning, rehabiliteringspenning, föräldrapenning och vårdbidrag.

Även på exempelvis ersättningar för ökade levnadskostnader skall i vissa fall avdrag göras för preliminär A-skatt. Detta framgår av 10 § första fjärde styckena UBL.

——

I 3 § 2 mom. UBL görs vissa undantag från regeln att skattsedeln styr om A-skatt skall betalas eller inte. Skatteavdrag skall således alltid göras för ränta och utdelningar för vilka kontolluppgifter skall lämnas enligt lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter LSK. Vidare skall avdrag alltid göras i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd.

Skyldighet att göra skatteavdrag finns inte om ersättningen från en och samma utbetalare under ett kalenderår understiger 1 000 kronor eller om ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är delägare i bolaget 39 § 1 mom. andra stycket 1 och 2 UBL. Inte heller finns en sådan skyldighet för ersättning som understiger 10 000 kronor under inkomståret, i de fall utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och betalningen inte är en utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet 3 § 2 mom. UBL.

Avdrag för preliminär A-skatt görs antingen enligt en skattetabell eller genom ett procentavdrag.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Skatteavdrag enligt skattetabell

Är den skattskyldige fysisk och inkomsten till väsentlig del

en person utgörs av inkomst av tjänst, skall den preliminära A-skatten betalas genom skatteavdrag som beräknas enligt tabeller. Dessa tabeller är avvägda med hänsyn till storleken av den inkomst på vilken avdrag skall göras och de avdrag som medges vid taxeringen. Skattetabellerna delas in i allmänna och särskilda tabeller.

Grunderna för upprättande av de allmänna skattetabellerna finns i 4 § l mom. UBL. RSV fastställer med stöd av nämnda paragraf varje år de skattetabeller som skall ligga till grund för beräkningen av avdrag för preliminär A-skatt.

Skattetabellerna är indelade i två kolumner. I kolumn 1 beaktas statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter samt avdrag för egenavgifter och grundavdrag. Kolumn 2 skiljer sig från kolumn 1 genom att egenavgifter och avdrag för egenavgifter inte beaktas.

RSV kan besluta om inkomstintervallernas storlek och på vilket belopp inom intervallet skatteuträkningen skall göras. Tabeller upprättas nu för månadslön, tvåveckorslön, veckolön och daglön.

I månadstabellen anges skatteavdraget i kronor för inkomster upp till 46 000 kronor. För inkomster som överstiger 46 000 kronor anges skatteavdraget i procent. Inkomstintervallerna är på 100 kronor för inkomster upp till 20 000 kronor. Från 20 001 kronor till 46 000 kronor är inkomstintervallerna 200 kronor. Från 46 001 kronor och uppåt bryts intervallerna först när procentsatserna ändras i någon av kolumnerna. Intervallerna varierar beroende vilken kommunal skattesats som tabellen avser.

När det gäller andra tabeller kan nämnas att i tvåveckorstabellen anges skatteavdraget i kronor för inkomster upp till 23 000 kronor, och i procent för inkomster som överstiger 23 000 kronor.

RSV fastställer med stöd av 7 § andra stycket UBL också en tabell för beräkning av avdrag för preliminär A-skatt inkomst av arbete som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs regelbundet engångsbelopp och som uppbärs tillsammans med annan inkomst som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, se RSV:s författningssamling RSFS 1994:24. Tabellen avser årslön i kronor och preliminär skatt beräknas i procent av engångsbeloppet. För inkomståret 1995 ser tabellen ut enligt följande.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Årslön i kronor		Prel.	skatt i % av
lägst	högst 1 10 000 -	engångsbelopp	0
10 001 70 000	-		34
70 001 110 000	-		26
110 001 200 000	-		37
200 001 225 000	-		34
225 001 265 000	-		58
265 O01			56

—

Avgörande för tabellens utformning är bl.a. brytpunkten för statlig inkomstskatt och förändringar av grundavdraget. Detta gör att tabellen har sju olika skikt.

Procentavdrag

För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall enligt 7 § första stycket UBL skatteavdrag göras med 30 procent av inkomsten. Denna regel gäller också för inkomst som inte är den skattskyldiges huvudinkomst, dvs. sidoinkomst. Likaså skall enligt 7 § tredje stycket UBL avdrag göras med 30 procent av sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontolluppgift skall lämnas enligt 3 kap. 22, 23 eller 27 § LSK. När det gäller ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall preliminär skatt beräknas till så stort belopp att det tillsammans med skatten i utlandet uppgår till 30 procent.

Av 7 a § UBL framgår att för inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person preliminär A-skatt skall betalas med 30 procent av inkomsten. Skatt som understiger 100 kronor tas emellertid inte ut.

Särskild beräkningsgrund

Enligt 3 § 2 mom. fjärde och femte styckena UBL får skattemyndigheten i syfte att uppnå bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten besluta om särskild beräkningsgrund i det enskilda fallet. Ett sådant beslut får avse inkomster som är den skattskyldiges huvudsakliga inkomst eller om det finns särskilda skäl även sidoinkomster. Särskild beräkningsgrund innebär att skatteuttaget blir högre eller lägre än det uttag som skulle följa av skattetabellen.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Förhöjt skatteavdrag

I 41 § UBL finns bestämmelser om förhöjt skatteavdrag, dvs. skyldighet för en huvudarbetsgivare att på arbetstagarens begäran göra skatteavdrag med större belopp än som följer av de vanliga bestämmelserna.

Särskilda skattetabeller

Bestämmelser särskilda skattetabeller finns i 4 § 2 mom. UBL.

om Enligt dessa skall avdrag för preliminär A-skatt göras från sjukpenning och andra ersättningar, där storleken är beroende av den sjukpenninggrundande inkomsten, med ledning av särskilda skattetabeller. Detta gäller också i fråga om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd.

Tabellerna fastställs av RSV i form av föreskrifter. För inkomståret 1995 gällde RSFS 1994:30 särskilda skattetabeller för beräkning

skatteavdrag sjukpenning m.m. och RSFS 1994:29 om särskild av skattetabell för beräkning av skatteavdrag dagpenning från arbetslöshetskassa.

Sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning

Tabeller för skatteavdrag från sjukpenning m.m. tas i likhet med

gäller för de vanliga löntagartabellerna fram för olika vad som kommunala skattesatser, för närvarande 26 35 kronor. Skatteavdra-

gets storlek anges inte i belopp utan i procent. Procentsatsen är beroende den sjukpenninggrundande inkomstens storlek och anges

av i hela procenttal. Tabeller upprättas för de olika ersättningsnivåer på den sjukpenninggrundande inkomsten gäller för inkomståret 4 §

som 2 andra och tredje styckena UBL. För inkomståret 1995 var

mom. ersättningsnivåerna 100, 95, 90, 80 70 procent av den sjukpen-

resp. ningggrundande inkomsten. Intervallen i tabellerna motsvarar sjukpenninggrundande inkomster i hela tusental kronor.

När det gäller avdrag för preliminär skatt föräldrapenning görs sådant avdrag endast den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår

om till lägst 6 000 kronor 4 § 2 mom. femte stycket UBL.

Avdrag för preliminär A-skatt dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd görs enligt 4 § 2 mom. sjätte stycket UBL med ledning särskild tabell som grundas en för landet

av en

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret, för inkomståret 1995 användes tabellen 31 kronor.

15.2.2 Preliminär F-skatt och särskild A-skatt

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt betalas av den skattskyldige själv efter särskild debitering. Särskild A-skatt debiteras i de fall den skattskyldige har en A-skattsedel och den skattskyldiges totala skatt för året inte kan väntas bli täckt genom skatteavdrag. F-skatt debiteras sådana skattskyldiga som har fått en F-skattsedel.

Schablondebitering

Debiteringen av F—skatt och särskild A-skatt fastställs med utgångspunkt från den slutliga skatt som debiterades året före inkomståret, s.k. schablondebitering, 13 § 1 och 3 mom. samt 14 § UBL. Huvudregeln 13 § 1 mom. UBL innebär att preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade F-skatten eller särskilda A-skatten skall preliminär skatt i stället tas ut med 105 procent. Vid beräkningen av den preliminära skatten skall vissa skatter och avgifter räknas bort från den slutliga skatten. Detta gäller för sådan Överskjutande ingående mervärdesskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin särskilda självdeklaration, skattetillägg och förseningsavgift.

Debitering med ledning av preliminär taxering

Schablomnetoden för debitering av preliminär F-skatt och särskild Askatt kan bara användas i de fall den skattskyldige har påförts slutlig skatt året före inkomståret. Av 13 § 2 mom. UBL framgår att om detta inte har skett, skall skatten i stället beräknas med ledning av särskild taxering, s.k. preliminär taxering. Vidare skall preliminär Fskatt och särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering om det är sannolikt att den beräknade slutliga skatten kommer att överstiga den senast debiterade skatten. Skatteändringen skall då uppgå till minst en femtedel, dock minst 2 000 kronor. Skatten får beräknas med ledning av preliminär taxering även i det fall det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt som annars skulle

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

ha påförts och beräknad slutlig skatt eller om det finns andra särskilda skäl.

Preliminär taxering bestäms med ledning av en preliminär självdeklaration men får bestämmas även med stöd av annan uppgift eller upplysning 16 § UBL.

I 17 § 1 mom. UBL anges i vilka fall en skattskyldig utan anmaning skall lämna preliminär självdeklaration. Detta skall göras av den som ansöker om en skattsedel på preliminär F-skatt och av den som bedömer att den slutliga skatten kommer att öka med minst en femtedel, dock minst 2 OOO kronor.

Preliminär självdeklaration skall enligt 18 § UBL lämnas senast den 1 december året före inkomståret. Om den skattskyldige då inte kände till att han för inkomståret kommer att påföras slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret skall deklaration avges senast 14 dagar efter det att han fått sådan kännedom.

15 3 Kontrollformer

Bestämmelser om kontroll av den som är eller kan antas vara arbetsgivare finns i 78 § UBL.

En arbetsgivare, enligt lag är bokföringsskyldig, skall enligt

som 78 § l första stycket UBL ha sin bokföring så ordnad att det av

mom. den framgår arbetstagarens namn, lönebelopp och skatteavdragets storlek. Är arbetsgivaren inte bokföringsskyldig skall denne föra

anteckningar över motsvarande uppgifter 78 § l mom. andra stycket UBL. För att kontrollera att skatteavdraget blivit rätt har skattemyndigheten enligt 78 § 2 mom. UBL möjlighet att förelägga den som är eller kan antas arbetsgivare att lämna uppgift, visa upp handling

vara eller lämna över en kopia av handling som behövs för en sådan kontroll. Därvid gäller bestämmelserna i 3 kap. 13 14 c §§ taxerings-

— lagen 1990:324 i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande. Förfogar en myndighet över uppgifter som behövs för kontroll, är myndigheten skyldig att skattemyndighetens begäran tillhandahålla dessa.

Vidare finns det enligt 78 § 2 UBL möjlighet att för

a mom. kontroll uppbördsdeklaration, preliminär självdeklaration el-

av en en ler ansökan om F-skattsedel göra besök hos eller annat personligt

en sammanträffande med arbetsgivaren eller den skattskyldige.

För att kontrollera att bestämmelserna skatteavdrag följts eller

om att den ansökt om en F-skattsedel lämnat riktiga och fullständiga

som uppgifter får RSV eller Skattemyndigheten besluta om revision 78 § 2 b UBL. Revisionsmöjligheten vid ansökan om F-skattsedel

mom.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

tar sikte på kontroll av skatteformen och omfattar inte kontroll av att lämnade uppgifter om inkomstens storlek är riktiga. Syftet med revisionen skall vara att kontrollera att de uppgifter som lämnats till Skattemyndigheten om bedriven näringsverksamhet är riktiga prop. 1991/92:112 s. 184.

15.2.4¶Ändrad beräkning preliminär skatt

Som nämnts i det tidigare är en grundläggande princip i skattebetalningssystemet att preliminär skatt skall betalas med ett belopp som så ~ nära som möjligt stämmer överens med den slutliga skatten. Reglerna om avdrag på lön för betalning av preliminär skatt är i viss mån schablonmässiga och kräver därför att den skattskyldige själv medverkar till att skatten blir så rätt som möjligt. Detta är extra viktigt när det gäller skattskyldiga som betalar F-skatt och särskild A-skatt, eftersom sådan skatt inte är direkt kopplad till de aktuella inkomsterna utan grundas på den senast debiterade slutliga skatten. De skattskyldiga har stora möjligheter att påverka den preliminära skattens storlek genom reglerna om jämkning i 45 § UBL. Detta gäller också skattskyldiga som utöver vanliga tjänsteinkomster har andra inkomster, t.ex. realisationsvinster, eller skall betala fastighetsskatt eller förmögenhetsskatt.

Om den debiterade preliminära skatten är för låg eller om arbetsgivaren har gjort ett för lågt skatteavdrag i förhållande till den beräknade slutliga skatten, kan den skattskyldige, förutom att begära jämkning av den preliminära skatten, begära att arbetsgivaren gör ett förhöjt skatteavdrag eller göra en kompletteringsbetalning av preliminär skatt, s.k. fyllnadsinbetalning.

Om den debiterade preliminära skatten däremot skulle vara för hög eller om arbetsgivaren skulle göra ett för högt skatteavdrag i förhållande till den beräknade slutliga skatten, har den skattskyldige möjlighet att begära skatteavdrag enligt särskilda grunder, dvs. jämkning.

15.3¶Överväganden och förslag

15 3 Allmänt

En grundläggande princip i skattebetalningssystemet är att preliminär skatt skall betalas med belopp som så nära som möjligt kan antas mot-

l Överensstämmelsen slutlig skatt

mellan preliminär och

den slutliga skatten. Detta slås fast i 3 § 1 mom. UBL. En ansvara

princip är att den preliminära skatten skall betalas i nära annan slutning till att inkomsten uppbärs. Dessa grundtankar innebär att en preliminär skatt nära stämmer överens med den slutliga skatten

som skall betalas redan under inkomståret.

Systemet med debiterad preliminär skatt kan leda till ett underuttag

skatt. Det får till följd att återstående skattebelopp betalas genom av fyllnadsinbetalningar eller i form kvarstående skatt.

l bilaga 2 återges några statistiska uppgifter om skattebetalningar för taxeringsåren 1993 1995. Här kan nämnas följande.

Fyllnadsinbetalningarna för juridiska personer med F-skatt uppgick för taxeringsåret 1993 till 4,8, för år 1994 till 4,4 och för år 1995 till

4,3 miljarder kronor.

Även fyllnadsinbetalningarna för fysiska personer är stora. De uppgick taxeringsåret 1993 till 7,8, år 1994 till 7,9 och år 1995 till 9,8 miljarder kronor. Räknat skattskyldig är emellertid fyllnadsin-

per betalningarna för fysiska avsevärt lägre än för de juridiska

personer

Medelvärdet låg under de aktuella åren för juridiska perpersonerna.

83 000, 86 000 67 000 kronor och för fysiska personer soner resp.

7 400, 7 700 resp. 7 300 kronor.

När det gäller kvarstående skatt är förhållandena desamma. Medelvärdet för de juridiska var 35 000, 33 000 resp. 30 000

personerna kronor. För de fysiska låg medelvärdet åren 1993 och

personerna 1994 på 2 800 kronor och för år 1995 3 300 kronor.

I procent uttryckt innebär siffrorna att de juridiska personerna utgör 3 procent de skattskyldiga och svarade taxeringsåret 1995 för 31

av procent fyllnadsinbetalningarna och 31 procent av den kvarstående

av skatten.

För taxeringsåret 1995 gjorde de juridiska personerna egna frivilliga inbetalningar strax före den 11 februari 1995 med 21 miljarder kronor

före den 3 maj 1995 med 3,7 miljarder kronor. De juridiska och strax

fyllnadsinbetalningar, inbetalningar kvarstående skatt personernas av och inbetalningar utgjorde 55 procent den egna slutliga

egna av skatten. Detta innebär att endast 45 procent tagits ut i form av debiterad skatt.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

	Fysiska personer 1993 1994 1995	Juridiska personer 1993 1994 1995
Antal personer 97 % 97 % 97 %		3 % 3 % 3 %
K—skatt	63% 67% 69%	37% 33% 31%
Fyllnadsinb	62% 64% 69%	38% 36% 31%
Underuttag 1 62% 66% 69%		38% 34% 31%

K—skatt + fylln

Ö-skatt 79% 71% 71% 21% 29% 29%

Underuttag 2 52 % 48 %

Underuttag 1

+ egna inbet

Den kvarstående skatten och fyllnadsinbetalningarna är således uttryckta i procent av den slutliga skatten avsevärt högre för juridiska personer än för fysiska personer. Mot bakgrund härav är det angeläget att i första hand försöka förbättra betalningarna av F-skatt. l detta sammanhang får man skilja sådana förbättringar som är möjliga att åstadkomma redan med dagens regler och sådana som kräver författningsändringar. Bättre rutiner för skattemyndigheterna kan utvecklas inom det befintliga systemet och större resurser kan satsas en effektivare skatteadministration. Vidare kan nya regler om uppgiftslämnande och kontroll införas. En avvägning måste emellertid alltid göras mellan det önskvärda i att den preliminära skatten överensstämmer med den slutliga och administrationskostnaderna för att nå en ökad precision. Framhållas bör att en god överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt i princip också förutsätter att de skattskyldiga själva medverkar och tar initiativ till att den preliminära skatten blir riktigt beräknad.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

15 3 .2 Beräkning av A-skatt

Förslag: RSV ges ökade möjligheter att bestämma skattetabellernas utformning.

Möjligheten för Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner att få SO-örestabell avskaffas.

De särskilda tabellerna för preliminär skatt som används vid korttidsersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I stället skall skatteavdrag göras med 30 procent vid korttidsersättning. På ersättning från arbetslöshetskassa skall avdrag göras enligt krontalstabeller efter olika kommunala skattesatser.

Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att göra förhöjt skatteavdrag slopas.

Skatteavdrag skall göras på sjukpenning som grundas inkomst av näringsverksamhet i de fall mottagaren inte har debiterats preliminär skatt för inkomståret.

Beloppsgränsen om 6 000 kronor vid skatteavdrag på föråldrapenning tas bort.

Allmänna skattetabeller

Enligt nuvarande bestämmelser görs skatteavdrag i flertalet fall enligt skattetabeller. Dessa upprättas i hela krontal efter olika kommunala skattesatser, för närvarande 26 35 kronor och för olika tids-

—— perioder. Tabellerna är indelade i inkomstskikt och intervaller. I månadstabellen är skiktet upp till 20 000 kronor indelat i intervaller på 100 kronor och i skiktet 20 000 kronor och däröver i intervaller på 200 kronor. skatteavdraget är beräknat på den övre gränsen i skiktet. För månadslöner som ligger exempelvis inom inkomstskiktet 20 201

20 400 kronor beräknas alltså avdraget efter 20 400 kronor. Den som tjänar 20 201 kronor resp. 20 400 kronor får alltså avdrag med

belopp. Detta kan medföra ett överuttag av skatt med upp till samma 122 kronor i månaden eller 1 464 kronor om året. En annan felaktighet som har sin grund i skattetabellen år att vid en kommunal utdebitering som inte ligger exakt helt krontal kommer uttaget att bli antingen för högt eller för lågt. Den största skillnaden uppkommer då utdebiteringen i öretal ligger på 50, t.ex. 32:50 kronor. För en person som har en inkomst på 20 000 kronor i månaden betyder detta att skatt dras med ett 93 kronor för lågt belopp om tabell 32 används resp. för högt belopp vid användandet av tabell 33.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Ett sätt att lösa nämnda problem skulle kunna vara att ersätta skattetabellerna med procentavdrag. Ett system med procentavdrag innebär att en procentsats efter vilken skatteavdrag skall göras anges på skattsedeln för preliminär skatt. Med ett sådant system kommer arbetstagarens samtliga arbetsgivare, dvs. både huvudarbetsgivare och sidoarbetsgivare, att dra skatt efter samma procentsats. Detta förutsätter att arbetsgivarna har tillgång till arbetstagarens skattsedel på preliminär skatt och till nödvändiga dataprogram.

Om procentavdrag används måste föregående års debitering av slutlig skatt ligga till grund för beräkningen av procentsatsen. Inkomster som ligger två år tillbaka i tiden blir då underlag för procentavdraget. Vid jämna inkomster över åren leder denna metod till

bra överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Fören hållandena kan emellertid ändras under åren. Dels kan inkomstens storlek förändras, dels kan de avdrag som får göras i deklarationen variera. Procentsatsen blir då antingen för hög eller för låg. Vidare är det många arbetsgivare som i vart fall för närvarande inte har

- — tillgång till de dataprogram som krävs för denna metod.

Ett system med procentavdrag innebär en ökad administration för många arbetsgivare och ger heller inte några garantier för att skatteutfallet blir bättre än med nuvarande system. Med hänsyn härtill och till att de felaktiga skatteuttag som skattetabellerna ger avser endast små belopp framstår det som mindre lämpligt att överge nuvarande regler för ett system med procentavdrag.

Med hänsyn till vad som sagts nu anser vi att de allmänna skattetabellerna bör behållas. Liksom nu bör grunderna för tabellerna anges i lag.

I UBL anges tämligen detaljerat hur tabellerna skall se ut. Enligt vår mening bör det komma an RSV att i större utsträckning än i dag svara för den närmare utformningen av tabellerna. Sägas kan att tabeller där intervallerna förslagsvis är 100 kronor ger ett mer korrekt skatteuttag än tabeller med större intervall. RSV bör givetvis eftersträva att med ändamålsenliga intervaller få till stånd bästa möjliga överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.

Nuvarande särreglering av möjligheten att begära SO-örestabell

Som nämnts upprättas skattetabellerna i regel i hela krontal.

nyss Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner kan emellertid enligt 4§ andra stycket UBL få tabeller preliminär skatt

3 mom. upprättade i 50-tal ören. Möjligheten för Göteborg och Malmö att få 50-örestabell infördes år 1954 bet. 1953:BevU33 s. 60 62.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Stockholm hade redan den möjligheten. Motivet för de särskilda skattetabellerna var att ge ett stort antal skattskyldiga möjlighet att ett mer korrekt skatteuttag.

Enligt RSV är det svårt att hinna med att utfärda 50-örestabeller. En framställan om tabell på preliminär skatt i 50-tal ören har ofta kommit först under december året före inkomståret. Detta får till följd att tiden för att framställa bl.a. ADB-program och kontroller kan bli väl kort. Förutom framtagningen av tabellverket skall ADB—registren förses med uppgift om att för vissa skattskyldiga med viss kommunkod och som är medlemmar i Svenska kyrkan skall 50-örestabell användas. Den nya tabellen skall anges skattsedeln och införas i det centrala skatteregistret CSR dit arbetsgivaren kan vända sig för att få uppgift om skatteavdragets storlek. En ändring av utdebiteringen påverkar också beräkningen av jämkning, stående jämkning eller särskild beräkningsgrund. Om tabellerna trycks sent har arbetsgivarna redan hunnit dra skatt efter fel tabell vilket sedan måste rättas till.

Ett sätt att komma till rätta med det här problemet är att införa en tidsgräns för när en begäran om 50-örestabell senast skall ha kommit in till RSV, t.ex. den 15 november. Det kan emellertid vara svårt att sätta ett datum som tillgodoser såväl RSV:s behov att i tid få vetskap om kommunernas önskemål som kommunernas möjlighet att till denna tid hinna fatta beslut om skattesats. Tilläggas bör att enligt RSV innebär 50-örestabell i förhållande till ordinarie tabellval endast ett obetydligt bättre uttag av preliminär skatt.

Möjligheten att få en särskild skattetabell har mestadels använts av Stockholms kommun, senast inkomståret 1991. För inkomståret 1995 gjorde Göteborgs kommun en framställan om 50-örestabell. Detta år var Göteborgs faktiska skattesats 32:28 kronor, varför det normala tabellvalet hade blivit 32 kronor. Med tabellen 32:50 kronor blir skatteavdraget något mer exakt. Vid en månadsinkomst 9 000 kronor blir skatteavdraget 52 kronor närmare det faktiska slutresultatet per år räknat. Vid en månadsinkomst på 12 000 kronor blir skatteavdraget 74 kronor mer exakt per år räknat och vid en månadsinkomst på 18 000 kronor 119 kronor.

Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner rymmer tillsammans drygt 15 procent av landets befolkning. Rätt till 50-örestabell kommer emellertid inte övriga kommuner med ca 85 procent av de skattskyldiga till del. För den enskilde kan det tyckas egendomligt att olika regler gäller beroende på bosättningsort.

Några starka skäl för att vissa kommuner skall särbehandlas finns enligt vår mening inte. Två möjligheter finns då, nämligen att ta bort rätten för de tre kommunerna att begära 50-örestabell eller att ge samtliga kommuner möjlighet att få 50-örestabell.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

För kommunernas del har det inte någon betydelse hur skattetabellen för uttag preliminär skatt ser ut. Kommunerna får sin del av

av den preliminära skatten oberoende av tabellernas utformning. Avgörande är i stället storleken den senast debiterade slutliga skatten. Frågan om beräkning av den preliminära skatten är en statlig angelägenhet. Det administrativa arbetet med att framställa 50-örestabeller är dessutom omfattande och sker som regel i tidsnöd. Mot bakgrund härav och med beaktande av att tillämpning av 50-örestabell medför endast ett obetydligt riktigare uttag av preliminär skatt föreslår vi att kommunernas rätt att bestämma över skattetabellernas utformning slopas. Som föreslagits i det föregående bör det i stället ankomma på RSV att bl.a. ändamålsenliga skattetabeller svara för

genom att överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt blir god.

Särskilda skattetabeller

Enligt dagens bestämmelser 4 § 4 mom. UBL görs skatteavdrag på inkomst för dag sådant arbete som avser kortare tid än en vecka

en av enligt särskild tabell grundas för landet genomsnittlig

en som en skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret, dvs. en genomsnittstabell. För skattskyldiga med en skattesats som avviker från den genomsnittliga, för inkomståret 1995 var 31 kronor, kan

som överskjutande skatt eller kvarstående skatt uppkomma. Genomsnittstabellen bör därför ersättas antingen av särskilda skattetabeller med en tabell för varje skattesats om hel krona eller med ett procentavdrag.

Att ersätta genomsnittstabellen med 10 olika skattetabeller avseende 26 35 kronor skulle inte medföra några större problem för RSV.

- Däremot skulle arbetsgivarnas hantering försvåras om det fanns så många olika tabeller.

Ett annat alternativ är att göra skatteavdrag med 30 procent på utbetalt belopp på sätt som gäller för sidoinkomster. Ett sådant

samma system skulle bli enkelt att tillämpa för arbetsgivarna och innebära större enhetlighet när det gäller skatteavdrag. Vi föreslår därför att den nuvarande genomsnittstabellen avskaffas och ersätts med ett avdrag med 30 procent.

Ersättning från arbetslöshetskassa

Nuvarande ordning för skatteavdrag på ersättning som betalas ut från arbetslöshetskassa gäller sedan den 1 april 1993 prop. 1991/92:112, bet. 1991/92SkU:29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680. Reglerna er-

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

satte de bestämmelser om skatteavdrag som fanns i lagen 1990:327 om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Dessa bestämmelser var i sin tur överförda från kungörelsen 1973: 1 125 om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Bestämmelser om skatteavdrag på arbetslöshetsersättning infördes år 1974. Dessförinnan var sådan ersättning undantagen från skatteplikt. Utbetalningen från arbetslöshetskassorna skedde i regel manuellt. Endast ett fåtal kassor hade tillgång till ADB-stöd. Ett administrativt hanterligt system förutsatte därför att de avdrag för preliminär skatt som kassorna skulle göra fastställdes efter vissa schabloner prop. 1973:56 s. 172.

På dagpenning från arbetslöshetskassa dras skatt enligt särskild

en tabell som grundas en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt för beskattningsåret. För inkomståret 1995 används 3l-kronorstabellen. På samma sätt som vid användandet

av genomsnittstabellen för endagsersättningar kan ifrågavarande tabell medföra att skattskyldiga med en skattesats som avviker från den genomsnittliga får överskjutande skatt eller kvarstående skatt. Även denna genomsnittstabell bör därför ersättas antingen av särskilda skattetabeller med en tabell för varje skattesats om hel krona eller med ett procentavdrag.

Under senare år har antalet arbetslösa ökat och perioderna av arbetslöshet blivit allt längre. Under år 1994 848 000

var personer ersättningstagare hos arbetslöshetskassorna och 145 000 personer fick kontant arbetsmarknadsersättning. Detta innebär att närmare en miljon personer fick någon form av arbetslöshetsersättning under år 1994. Man kan inte räkna med någon större minskning i detta hänseende för de närmast kommande åren.

Den nuvarande genomsnittstabellen medför att många får ett för högt skatteuttag medan andra får ett för lågt uttag. I en situation av arbetslöshet är det av stor betydelse för den enskilde att inte för mycket skatt dras under det löpande året och som sedan betalas ut året efter inkomståret i form av överskjutande skatt. Likaså kan det innebära stora problem för den som får kvarstående skatt grund av att för lite preliminär skatt har dragits att fram medel att betala den kvarstående skatten. Sett från den enskildes synpunkt måste det därför vara en fördel om arbetslöshetskassorna kunde dra skatt efter den kommunala skattesats som gäller i den kommun där den arbetslöse är bosatt.

Dagens regelverk baseras på de förhållanden som gällde för mer än tio är sedan. En ändring av regleringen förutsätter att arbetslöshetskassornas ADB-system byggs ut. Detta har redan skett. l landet finns 40 arbetslöshetskassor. Samtliga utom en eller två är anslutna till något

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

tre olika datasystem finns för kassorna. Ett nytt enhetligt av som ADB-system OAS har tagits fram. Det kommer att tas i bruk successivt med början under januari 1996 och beräknas vara fullt utbyggt vid utgången av år 1998.

Mot bakgrund att kassorna redan i dag har ett datoriserat system

av och till det system som håller att installeras bör det inte vara

nya något hinder att slopa den generella tabellen och i stället använda krontalstabeller samma sätt som i fråga om utbetalningar av lön.

För att skatteavdrag skall kunna göras med tabeller som är utformade efter olika kommunala skattesatser krävs att kassan får uppgift vilken tabell skall användas. Sådana uppgifter kan

om som inhämtas från skattemyndigheten.

Under övergångsperiod kan avdrag enligt tabell för preliminär

en skatt medföra problem. Men längre fram bör det nya systemet inte innebära några svårigheter. För RSV bör det inte vara något problem att upprätta tio olika krontalstabeller för dagpenning.

Eftersom vi bedömer att arbetslöshetskassorna har bättre möjligheter än andra arbetsgivare att dra skatt efter tabell, förordar vi tabellavdrag före procentavdrag. Vi föreslår således att genomsnittstabellen tas bort och ersätts med krontalstabeller efter olika kommunala skattesatser.

Förhöjt skatteavdrag av arbetslöshetskassa

I 41 § 1 UBL finns bestämmelser om förhöjt skatteavdrag, dvs.

mom. att avdrag skall göras med större belopp än som annars skulle ha gjorts. Syftet med bestämmelserna är arbetstagare härigenom

att en skall kunna undvika att få kvarstående skatt som annars kunde ha uppkommit på grund av exempelvis extrainkomster.

Arbetslöshetskassorna är i dag undantagna från denna skyldighet och behöver således inte efterkomma begäran från den arbetslöse

förhöjt avdrag. I praktiken tillgodoser emellertid kassorna som om regel den enskildes önskemål. Det bör alltså inte vara något större problem för kassorna att göra förhöjt skatteavdrag. Med hänsyn härtill, till att det är fördel för den arbetslöse att ha rätt till förhöjt

en skatteavdrag och till att så enhetliga regler möjligt bör gälla inom

som skattebetalningssystemet föreslår vi att undantaget för arbetslöshetskassorna tas bort.

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Pension

För många pensionärer medför dagens bestämmelser om skatteavdrag att de får kvarstående skatt. Enligt Riksförsäkringsverket RFV får ca 15 procent av pensionärerna kvarstående skatt. En bland flera orsaker till detta är att inkomsten från RFV inte är huvudinkomst och att skatteavdrag görs såsom för sidoinkomster med 30 procent. Har den skattskyldige då inte begärt ett förhöjt skatteavdrag uppkommer kvarstående skatt. Det förhöjda skatteavdraget skall göras huvudinkomsten. Ett sätt att lösa detta problem är att beräkna skatteavdraget efter viss procentsats, som varierar i det enskilda fallet. Denna procentsats ersätter då skatteavdraget som i regel görs på folkpension och tilläggspension enligt tabell och på tjänstepension med 30 procent.

Skattemyndigheten har i dag möjlighet att i enskilda fall besluta om särskild beräkningsgrund 3 § 2 mom. UBL. I 41 § 1 mom. UBL finns regler om att den skattskyldige själv kan begära förhöjt skatteavdrag. Som vi ser det bör de bestämmelser som nu finns anses tillräckliga. Kompletterande informationsinsatser från RSV och RFV behövs emellertid.

Sjukpenning skatteavdrag för A-skatt

—

Avdrag för A-skatt på sjukpenning görs med ledning av särskilda skattetabeller. I tabellerna anges skatteavdraget i procent på grundval av den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen grundas på. Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts utgör ersättningen underlag för beräkningen av den procentsats efter vilken skatteavdraget skall beräknas. Syftet med att ange skatteavdraget i procent i stället för i krontal är att skatteavdraget på ersättningen från försäkringskassan skall stämma överens med den procentsats som gäller för den totala skatten för en årsinkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten torde i regel stämma relativt väl överens med den verkliga årsinkomsten.

Det har gjorts gällande att det nuvarande systemet generellt leder till ett för lågt skatteuttag och därmed ger upphov till kvarstående skatt. Det är också riktigt att det finns brister. Skälet härtill är emellertid inte att försäkringskassorna drar för lite skatt. I stället är det så att arbetsgivaren gör avdrag enligt månadstabell det belopp som betalas ut trots att ersättning för månaden även betalats ut från försäkringskassan. Vanliga situationer där kvarstående skatt kan uppstå är dels då

9 16-0851

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

den skattskyldige är sjuk under t.ex. en fjortondagarsperiod men arbetsgivaren drar skatt enligt månadstabell från lön som endast avser en del av månaden, dels då den skattskyldige är sjukskriven på halvtid under hela eller stora delar av året. Sedan den 1 januari 1992 betalar arbetsgivaren i stället för försäkringskassan ut sjukersättning för de första fjorton dagarna under en sjukperiod, se lagen 1991:1047 om sjuklön. Härefter har problemet minskat för dem som är korttidssjukskrivna. Problemet kommer att minska ytterligare om förslaget i prop. 1995/962209 om att sjuklöneperioden skall förlängas till de första 28 dagarna genomförs.

Problemet kvarstår för dem som är halvtidssjukskrivna under en längre period. För dessa skulle den preliminära skatten stämma bättre överens med den slutliga om arbetsgivaren gjorde skatteavdrag enligt tabellen för tvåveckorslön. Vi bedömer emellertid att en ordning som innebär att hänsyn skall tas till ersättning som betalas ut från försäkringskassan blir alltför resurskrävande för arbetsgivaren. I förekommande fall bör i stället den skattskyldige begära förhöjt skatteavdrag.

Vi föreslår därför inte någon ändring av nuvarande regler. Skatteavdrag från sjukpenning och andra ersättningar som grundar sig sjukpenninggrundande inkomst bör även fortsättningsvis göras enligt särskilda tabeller. Den ordningen ger normalt ett mer korrekt skatteuttag.

Sjukpenning för näringsidkare

Försäkringskassan skall enligt nuvarande ordning göra skatteavdrag vid utbetalning av sjukpenning endast i de fall denna grundas på inkomst av arbete. Något skatteavdrag görs alltså inte sjukpenning

grundas inkomst av näringsverksamhet. Detta förhållande kan som innebära problem i de fall en näringsidkare har fått sin F-skattsedel återkallad. I en sådan situation skall en uppdragsgivare göra skatteavdrag såsom för ersättning för utfört arbete, medan försäkringskassan inte gör något skatteavdrag utbetald sjukpenning. Näringsidkaren kan därmed bli påförd kvarstående skatt.

Ett sätt att komma till rätta med detta är att likställa sjukpenning som grundas inkomst av näringsverksamhet med sjukpenning som utgår vid ersättning för arbete. Skatteavdrag enligt tabell skulle då alltid göras på sjukpenning oavsett typ av bakomliggande inkomst. Nackdelen med ett sådant system är emellertid att den som har särskild A-skatt kommer att drabbas av dubbla skatteavdrag, nämligen dels enligt skattetabell, dels genom den debiterade preliminära skatten.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

l denna har skatt på sjukpenning redan beaktats. För att undvika att

har debiterad preliminär skatt skall få vidkännas dubbla de som en skatteavdrag bör ett undantag införas för denna kategori.

Vi föreslår således att med ersättning för arbete likställs sjukpenning som grundas på inkomst av näringsverksamhet. Detta bör kombineras med en bestämmelse som säger att skatteavdrag inte skall göras om mottagaren av sjukpenning har en debiterad preliminär skatt för inkomståret.

Föräldrapenning

Enligt 4 § 2 mom. femte stycket UBL görs skatteavdrag föräldrapenning endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor. Beloppsgränsen gäller sedan år 1987 prop. 1986/87:133,bet. 1986/87:SfU22, rskr. 1986/87:326,SFS1987:371. Dessförinnan var beloppsgränsen 4 500 kronor SFS 1973: l 125. Det är denna gräns ligger till grund för bestämmandet av när skatte-

som avdrag skall göras. Den nedre gränsen för att bestämma sjukpenninggrundande inkomst följde från början skattelagstiftningens regler för deklarationsskyldighet. Det har emellertid inte varit någon absolut följsamhet utan justering av gränserna har gjorts i samband med andra

förändringar i sjukpenningförsäkringen.

Vid föräldrapenning avser 6 OOO-kronorsgränsen ett garantibelopp

betalas med 60 kronor per dag. Uppgår inte föräldrapenningen till som 6 000 kronor görs inte något skatteavdrag. För den som har andra inkomster utöver föräldrapenning medför bestämmelsen att kvarstående skatt uppstår.

För att undvika kvarstående skatt kan den skattskyldige själv begära förhöjt skatteavdrag hos försäkringskassan. Ett pedagogiskt problem är emellertid att det förhållandet att skatt inte dras garantibelopp gör att den skattskyldige kan uppfatta beloppet som skattefritt. Den skattskyldige begär då inte förhöjt skatteavdrag.

Om skatteavdrag skulle införas oavsett beloppsgräns skulle detta leda till negativa effekter enbart för dem som inte har andra inkomster än garantibelopp. Eftersom inriktningen är att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och så enhetliga regler som möjligt bör gälla, bör 6 OOO-kronorsgränsen tas bort. Skatteavdrag bör alltså göras enligt tabell. Det begränsade antal skattskyldiga som härigenom kan komma att få ytterligare skatt att betala har då möjlighet att vända sig till Skattemyndigheten och begära jämkning, dvs. ett beslut om att försäkringskassan inte skall dra någon skatt.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Sidoinkomster

Skatteavdrag sidoinkomster, dvs. inkomster som inte är huvudsaklig inkomst hos mottagaren, görs i dag med 30 procent av inkomsten. Procentsatsen valdes för att den motsvarar ett ungefärligt snitt av de kommunala skattesatserna. Denna ordning tillämpas sedan den 1 april 1993 prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/922292, SFS 1992:680. Tidigare fanns det inte någon skyldighet för sidoarbetsgivare att göra skatteavdrag. Syftet med systemet är att få en bättre anpassning av den preliminära skatten till den slutliga skatten.

Efter skattereformen betalar omkring 85 procent av de skattskyldiga i princip endast kommunal inkomstskatt. l de fall den skattskyldige har inkomster som överstiger brytpunkten, som för inkomståret 1995 var 203 900 kronor, kommer ett skatteavdrag med 30 procent att leda till kvarstående skatt. Det vore därför en fördel om ett större skatteavdrag kunde göras för de ca 15 procent av löntagarna som har en inkomst som ligger över brytpunkten.

Sidoarbetsgivaren skulle i dessa fall göra ett större skatteavdrag. För att veta hur stort avdrag som skall göras måste arbetsgivaren få uppgifter antingen från den skattskyldige eller skattemyndigheten. Emellertid kan ett förhöjt skatteavdrag leda till många jämkningsansökningar. Men ett förhöjt skatteavdrag kan även med dagens regler göras sidoarbetsgivare om arbetstagaren och siodarbetsgivaren är

av överens.

När det generella avdraget 30 procent infördes, motiverades detta med att det skulle vara enkelt för sidoarbetsgivaren att göra avdrag efter procentsats för samtliga skattskyldiga. Skulle i något

samma enskilt fall skatteavdrag med 30 procent bli för högt gavs Skattemyndigheten möjlighet att bestämma en lägre procentsats. Ett beslut om en lägre procentsats anges den skattskyldiges skattsedel.

För vissa skattskyldiga kan ett 30-procentigt avdrag bli för lågt och härigenom medföra kvarstående skatt. Ett sätt att undvika detta är naturligtvis att höja procentsatsen. Med hänsyn till att skattskyldiga med sidoinkomster inte sällan har stora kostnadsavdrag för sina extrainkomster, att i nuläget procentsatsen överensstämmer med den för skatteavdrag kapitalinkomster samt att den överskjutande skatten sammantaget är hög avstår vi emellertid från att föreslå någon justering procentsatsen för skatteavdrag på sidoinkomster.

Någon skyldighet att göra ett förhöjt skatteavdrag finns i dag inte prop. 1991/92:ll2 139. Med det att sidoarbetsgivare

s. menas en aldrig skall behöva göra skatteavdrag med mer än 30 procent. Motivet är att få ett så enkelt system som möjligt. För det fall skatteuttaget

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

sidoinkomsten blir för lågt har i stället den skattskyldige möjlighet att begära jämkning av sin preliminära skatt. Det är då den preliminära skatten pä huvudinkomsten som skall höjas. Enligt 45 § l mom. UBL skall i första hand den preliminära skatt som avser den skattskyliges huvudinkomst av arbete jämkas och därefter andra inkomster än ränta och utdelning. Av 46 § 2 mom. UBL framgår att vid jämkning av preliminär skatt ränta och utdelning dras inte någon skatt alls ränta från visst konto eller utdelning på vissa värdepapper. Ett särskilt jämkningsförfarande för kapitalinkomster har bedömts ge upphov till onödigt merarbete för kreditinstituten prop. 1990/9l:5 s. 108.

Enligt vår mening är det väsentligt med ett enkelt förfarande. De uppgifter som läggs på arbetsgivarna bör om möjligt begränsas. Med hänsyn härtill vill det mycket till för att ändra den nuvarande ordningen. Möjlighet finns för den skattskyldige att begära ändrad beräkning av den preliminära skatten och så sätt få ett mer exakt avdrag. Den skattskyldige har också möjlighet att hos sin huvudarbetsgivare begära förhöjt skatteavdrag. Vi föreslår därför inte någon ändring i denna del.

Ränte- och utdelningsinkomster

Genom 1990 års skattereform ändrades kapitalbeskattningen på ett genomgripande sätt. En proportionell 30-procentig statlig skatt infördes på inkomst av kapital. Som en följd härav ändrades också skattebetalningssystemet genom att preliminär skatt tas ut med 30 procent ränte- och utdelningsinkomster prop. l990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57, SFS 1990:1137. Syftet med ändringen var att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutlig skatten.

Enligt 3 § 2 mom. tredje stycket UBL skall A-skatt, med vissa i 10 § UBL föreskrivna undantag, betalas för sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av 3 kap. 22, 23 eller 27 § LSK.

Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK finns emellertid inte för ränta och fordran konto om den sammanlagda räntan ett eller flera konton inte uppgår till 100 kronor 3 kap. 23 § 4 LSK.

När det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag ränta har bestämmelserna ändrats prop. 1992/93:96, bet. 1992/93:SkU9, rskr. 1992/93:66, SFS 1992:1177 I 39 § 3 mom. UBL anges att skyldighet att göra skatteavdrag inte finns om räntan per konto i stället för per kontohavare understiger 100 kronor till skillnad mot vad som gäller beträffande skyldighet att lämna kontrolluppgift. Detta får till följd att

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

många personer, främst barn, som enbart har kapitalinkomster och

har flera konton där räntan varje konto understiger 100 kronor som får kvarstående skatt.

Ändringen gjordes begäran bankerna. De uppgav att för att

av klara 100-kronorsgräns kontohavare i stället för per konto

en per skulle årsskifteskörningar behöva göras två gånger i stället för en gång, eftersom deras dataregister var organiserade per konto och inte

kontohavare. Datakapaciteten vid årsskifteskörningen skulle per behöva fördubblas vilket beräknades motsvara en total investering mer än 100 miljoner kronor.

Genom nämnda ändring reglerna för uttag av preliminär skatt

av finns inte längre samstämmighet mellan avdrag för preliminär skatt

baseras på 100-kronorsgräns per konto och kontrolluppsom en giftsskyldigheten som avser en 100-kronorsgräns per kontohavare.

Som sagts kan dagens regler beträffande skatteavdrag leda till

nyss kvarstående skatt på små belopp för framför allt barn som har enbart kapitalinkomster.

Ett sått att få en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt är att göra skatteavdrag från första kronan i stället för på belopp om 100 kronor eller mer. Detta förutsätter att också kontrolluppgiftsskyldigheten utvidgas till att gälla alla räntebelopp, något som skulle kunna innebära att bankerna måste lämna i vart fall ytterligare

miljoner kontrolluppgifter se prop. 1987/88:44 s. 10. sex

Enligt vår mening kan de skäl ledde till ändringen av reglerna

som för skatteavdrag, dvs. att bankerna åsamkades stora kostnader, och att de aktuella skatteavdragen rör enbart mindre belopp, som mest 30 kro-

konto, fortfarande anses ha viss bärighet. Härtill kommer att nor per Skattekontrollutredningen Fi 1995:05 för närvarande ser över kontrolluppgiftsskyldigheten för hela bankväsendet. Utredningens arbete beräknas avslutat vid utgången av år 1996. Eftersom

vara gränsen för kontrolluppgiftsskyldighet och skyldigheten att göra skatteavdrag bör följas åt, finns det inte skäl att för närvarande, innan Skattekontrollutredningen lagt fram sitt förslag, göra någon ändring ifrågavarande område.

Tilläggas bör här de förändringar i aktuellt hänseende som följer av det i det tidigare föreslagna skattekontosystemet. Som framgått där, se avsnitt 8.4.2, kommer inte något betalningskrav att riktas mot en skattskyldig på sitt skattekonto har ett underskott som inte uppgår

som till 100 kronor. Detta avhjälper delvis nuvarande brister.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Definitiv källskatt

Ett sätt att undvika kvarstående skatt på vissa kapitalinkomster är att, som RSV i olika sammanhang förespråkat se t.ex. prop. 1990/91:5 s. 100 f, införa en definitiv källskatt på räntor och utdelningar. En nackdel med detta system är emellertid att källskatten skulle få

som karaktär av punktskatt måste hållas i sär från övrig kapitalbeskattning. Inkomsträntor och utdelningar beskattas endast i den mån de överstiger ränteutgifter, realisationsförluster och tomträttsavgäld. Därför måste bl.a. bestämmelser om restitution införas och ett särskilt

rapporteringssystem finnas för avdrag för utgiftsräntor med hänsyn till att avdraget under vissa förutsättningar skall begränsas till 70 procent 3 § 2 mom. SIL. Inkomsttaxeringen skulle då inte någon rättvisande

ge bild av de skattskyldigas ekonomiska förhållanden, något som behövs i olika sammanhang, t.ex. när bidrag av olika slag söks. Vi förordar därför inte en sådan lösning.

l5.3.3 Beräkning av F-skatt och särskild A-skatt

Förslag: Skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration

utökas. Sådan deklaration skall lämnas även under inkomståret,

om den skattskyldige fått kännedom om att den slutliga skatten

kommer att bli högre än den preliminära skatten med ett belopp

som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.

Skyldigheten skall gälla t.o.m. den 30 november under inkomst-

året.

Tiden för debitering av preliminär skatt förlängs.

Säsongsföretag skall kunna få betala F-skatt och särskild A-skatt

enbart under den period som verksamheten bedrivs.

Schablonmetod

Schablonmetoden infördes redan år 1954. F-skatt tidigare B-skatt skulle debiteras enligt schablon med ett belopp som motsvarade den senast debiterade slutliga skatten. Denna metod kom emellertid att medföra ett betydande underuttag av den preliminära skatten. På grund härav beslutades att fr.o.m. år 1982 skulle F-skatt debiteras med 120 procent av den senast debiterade slutliga skatten. För att förhindra överuttag av skatt kompletterades schablonregeln fr.o.m. uppbördsåret

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

1989/90 med regeln att F-skatt skulle debiteras med endast 110 procent, debitering med 120 procent lett till ett överuttag året före

om inkomstäret. Samtidigt infördes också en spärregel. Den innebär att Fskatt inte skall debiteras med lägre belopp än som motsvarar den faktiska debiteringen året före inkomståret prop. 1988/89:46 s. 35.

Genom 1990 års skattereform sänktes skatteuttaget för enskilda näringsidkare. Samtidigt medgavs fysiska personer en ovillkorlig rätt

skjuta första årets återföring obeskattade reserver enligt att upp av lagen 1990:655 återföring av obeskattade reserver. Mot bak-

om grund härav bedömdes att den preliminära skatten bättre skulle stämma överens med den slutliga om uttaget av F-skatt för fysiska personer begränsades till 110 procent under uppbördsåret 1991/92 prop. 1990/91:5 112, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57, SFS

s. 1990:1141.

För uppbördsåret 1992/93 gällde procentsatsen 110 i stället för 120 för både fysiska och juridiska Detta motiverades med att

personer.

befarade den inkomstutvecklingen inom näringslivet man att svaga innebar huvudregeln skulle ett överuttag av preliminär skatt

att ge prop. 1991/92:43 102, bet. 1991/92:SkU7, rskr. l991/92:100, SFS

s. 1991:1919.

Inför uppbördsåret 1993/94 konstaterades att resultatet av betalningarna F-skatt för de tre senaste inkomståren visade att huvudre-

av geln borde modifieras. En permanent lösning valdes. Den prelimi-

mer nära skatten skulle utgå med ett belopp motsvarande 105 procent av

debiterade slutliga skatten. Understeg den slutliga skatten den senast den ursprungligen debiterade F-skatten skulle preliminär skatt tas ut med 100 procent prop. 1992/93:96 28 29, bet. 1992/93:SkU9,

s. —— rskr. 1992/93:66, SFS 1992:1177.

Redan inför uppbördsåret 1995/96 bedömdes att procentsatserna för

preliminär skatt skulle behöva höjas som en anpassning till uttaget av den väntade generellt inkomstutvecklingen. Procentsatser-

gynnsamma

höjdes till 110 105 prop. 1994/95:92 s. 46, bet. na resp. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156, SFS 1994:1978.

Schablondebiteringen en förenklad och arbetsbesparande

ger hantering. Som framgått det sagda har procentsatserna för

av nyss

F-skatt och särskild A-skatt under senare tid ändrats ofta. uttag av Orsakerna härtill är variationer i den förväntade ekonomiska utvecklingen. Något skäl att i förevarande sammanhang ändra de nu gällande reglerna schablondebitering kan enligt vår mening inte

finnas. Vi föreslår därför inte någon ändring i denna del. anses

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Delårsrapport

Många företags årsredovisningar har successivt blivit utförligare och klarare. Behovet av information om hur ett företag utvecklas kan därför tillgodoses bättre i dag än tidigare. En rapportering endast en gång om året har särskilt av de börsnoterade företagen uppfattats som otillräcklig. Önskemål har framställts tidsmässigt tätare

om en information. Detta har lett till en publicering av delårsrapporter som i Sverige inleddes på frivillig väg år 1962.

Bestämmelser delårsrapport finns i ll kap. 12 14 §§ aktiebo-

om lagslagen1975:l385, ABL. Från och med den 1 januari 1996 finns nämnda bestämmelser i den nya årsredovisningslagen 1995:1554. Lagen tillämpas första gången i huvudsak räkenskapsår som börjar den l januari 1997. Enligt ll kap. 12 § ABL skall alla aktiebolag som enligt bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra eller fjärde stycket ABL är skyldiga att anlita auktoriserad revisor lämna delårsrapport. Rapporten skall lämnas minst gång per år under förutsättning att räkenskapså-

en ret omfattar minst tio månader. När det gäller koncerner som är av sådan storlek i 10 kap. 3 § fjärde stycket ABL, dvs.

som avses nettovärdet koncernföretagens tillgångar för de två senaste

av räkenskapsåren överstiger 1 000 gånger basbeloppet eller antalet anställda är över 200, skall moderbolaget lämna delårsrapport för såväl moderbolaget som koncernen.

Huvudregeln i ll kap. 13 § ABL innebär att delårsrapporten skall innehålla dels översiktlig redogörelse för rapportperioden avseende

en verksamheten, resultatutvecklingen, investeringarna samt förändringar i likviditet och finansiering, dels beloppsuppgifter om omsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt under perioden. Rapporten fungerar interimsrapportering mellan årsredovis-

som en ningarna. De eventuellt avges i årsrapporteringen kor-

prognoser som rigeras i delårsrapporten. l större företag är det praxis att inte bara korrigera tidigare prognos i delårsrapporten utan också att där

en lämna fram till nästa delårsrapport eller årsredovisning.

en ny prognos

Rapporten skall verksamheten från årets början och minst en

avse rapport skall period minst hälften och högst tvâ tredjedelar

avse en om

räkenskapsåret 11 kap. 12 § första stycket ABL. Rapportperioav dens längd kan variera mellan sex och åtta månader räknat från räkenskapsårets början. Intervallet är avsett att underlätta för företagen att

rapportperioden lämpligt sätt med hänsyn till verksamavpassa heten.

Enligt 11 kap. 14 § första stycket ABL skall delårsrapporten innehålla uppgifter för motsvarande period föregående år om inte särskilda hinder finns. Jämförelsematerial skall finnas dels beträffande

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

den allmänna översikten, dels med avseende beloppsuppgifterna för omsättningen och resultatet före bokslutsdispositioner och skatt.

Under år 1994 fick Patent- och Registreringsverket in 4 898 delårs-

År 1995 5 438 in. Merparten båda rapporter. gavs rapporter gavs dessa år in under perioden augusti november. Uppgifterna

— avser hur många som faktiskt har lämnat rapport. I siffrorna ingår alltså även bolag som har lämnat delårsrapport trots att de inte är skyldiga att göra det. Uppgift om hur många företag som är skyldiga att lämna delårsrapport går emellertid inte att få fram vilket hänger samman med att bestämmelserna i ABL om vilka som skall lämna delårsrapport är oklara.

Utvecklingen i praxis har medfört en betydligt fylligare rapportering än enligt lagens minimikrav. Det är därför inte ovanligt att man avger en fullständig resultaträkning koncernresultaträkning t.o.m. resultatet före bokslutsdisposition och skatt.

De uppgifter som finns i delårsrapporterna kan vara till stor ledning vid skattemyndigheternas arbete med att åstadkomma ett korrekt uttag av F-skatt och bör därför tas till vara. Vi kommer in denna fråga igen i det senare, se avsnitt 15.3.6.

Debitering med ledning av preliminär taxering

I dag är skyldigheten att utan anmaning lämna preliminär självdekaration begränsad. Deklaration skall lämnas enbart om förhållandena senast den 1 december året före inkomståret kan bedömas vara sådana att inkomsten kan beräkna överstiga den inkomst som legat till grund för debiterad preliminär skatt med minst en femtedel, dock minst 2 000 kronor. Deklarationen skall lämnas senast den l december året före inkomståret eller i de fall slutlig skatt inte har påförts för föregående år senast 14 dagar efter det att den skattskyldige fått kännedom om att slutlig skatt påförts. Tidpunkten den 1 december året före inkomståret har bestämts med hänsyn till att skattsedel på A-skatt resp. F-skatt och besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret 35, 36 och 36 a §§ UBL.

Bestämmelserna innebär att skyldighet att lämna preliminär deklaration finns bara i de fall förhållandena fram till den l december året före inkomståret kan antas medföra att den debiterade skatten kan komma att överstiga den slutliga skatten. Hänsyn behöver alltså inte tas till förändringar som uppkommer därefter och som kan leda till att den debiterade skatten blir för låg.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Till grund för den preliminära taxeringen ligger beräknade förhållanden och inte faktiska förhållanden. Detta leder till osäkerhet beträffande den preliminära taxeringen. Om preliminär taxering sker under inkomståret förbättras förutsättningarna för att den preliminära skatten skall bli riktig.

Ett sätt att fä en bättre överensstämmelse mellan F-skatt och slutlig skatt är att införa en regel som säger att den skattskyldige skall vara skyldig att under inkomståret lämna en preliminär självdeklaration om han under året fått kännedom om att inkomsten kommer att öka för detta år. Sådan kännedom kan fås exempelvis efter det delårs-

att en rapport har upprättats eller en prognos tagits fram. Framgår det

av dessa att resultatet kommer att medföra att den slutliga skatten överstiger den debiterade preliminära skatten bör skyldighet finnas att lämna en preliminär självdeklaration. Deklarationen bör lämnas senast 14 dagar efter det att skyldigheten uppkommit. På så sätt

ges Skattemyndigheten möjlighet att ändra beräkningen av den preliminära skatten.

Vi föreslår således att en skyldighet införs att ge in preliminär självdeklaration om det framkommit att den slutliga skatten kommer att bli högre än den debiterade preliminära skatten. Skyldigheten bör av praktiska skäl gälla längst t.o.m. den 30 november under inkomståret. Alla förändringar bör emellertid inte leda till sådan skyldig-

en het. En beloppsgräns bör finnas. Kravet på att en preliminär självdeklaration skall ges in bör därför gälla endast i de fall skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.

En fråga som härefter uppkommer är om skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration skall förenas med någon form av sanktion eller pätryckningsmedel.

För närvarande finns möjligheter att vid vite förelägga en skattskyldig som inte efterkommer skattemyndighetens anmaning att komma in med en preliminär självdeklaration. Om någon uppsåtligen lämnat oriktig uppgift i en preliminär självdeklaration eller en jämkningsansökan och uppgiften lett till att för låg skatt betalats omfattas detta förfarande av bestämmelserna i skattebrottslagen. I övrigt saknas påföljder.

Om en avgift skall införas när preliminär självdeklaration inte har lämnats trots inkomstökning förutsätter detta att skattemyndigheten kan visa att den skattskyldige varit medveten om inkomstökningen. Detta kräver emellertid stora utredningsresurser. Modellen skulle eventuellt kunna fungera mot den grupp bolag som svarar för de stora underdebiteringarna och fyllnadsinbetalningarna och som har delårsbokslut. Att införa en avgift eller någon annan sanktion enbart för denna kategori skulle emellertid strida mot den övergripande inriktningen att

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

reglerna skall så enhetliga möjligt. Vi föreslår därför inte

vara som någon ny avgift eller annan sanktion.

Den föreslagna ordningen med en skyldighet att i vissa fall lämna preliminär självdeklaration under löpande år innebär att skattemyndigheterna får ökade kontrollmöjligheter under löpande inkomstår, men också att det kommer att krävas att skattemyndigheterna sätter av

för behandlingen av inkommande deklarationer. Vi återkomresurser

till detta i det senare, se avsnitt 15.3.5. mer

Förlängd tid för debitering av preliminär skatt

Enligt nuvarande ordning kan beslut ändrad beräkning av prelimi-

om när skatt innebär att ytterligare skatt skall betalas inte meddelas

som

efter uppbördsårets utgång.

I vissa fall uppmärksammar skattemyndigheten sent under uppbördsäret, t.ex. i samband med en revision hos den skattskyldige, att debiteringen preliminär skatt varit för låg. Något beslut som leder

av till betalning det felande beloppet under uppbördsåret hinner då inte

av fattas. Detsamma kan gälla när skattemyndigheten har fått in en delårsrapport visar att den preliminära skatten bör höjas. I dessa fall

som måste debiteringen den slutliga skatten avvaktas innan den

av ytterligare skatten för inkomståret kan krävas in.

Några sakliga skäl för att inte kunna justera den preliminära skatten efter inkomstårets utgång kan inte finnas. Tvärtom bör en sådan

anses möjlighet medföra att skattebortfallet kan begränsas. Skattemyndigheten bör därför möjlighet att utan begränsning till inkomståret

ges och i princip intill den tidpunkt då den slutliga skatten bestäms debitera preliminär skatt. Som förutsättning bör krävas att den ytterligare skatt skall debiteras är betydande i absoluta tal eller i förhållande

som till den tidigare debiterade preliminära skatten eller att andra särskilda skäl motiverar debitering. Som antytts bör en ny debitering av

en ny preliminär skatt inte få beslutas när bara en kortare tid återstår till debiteringen slutlig skatt. Annars finns det risk för dubbeldebite-

av ring. Efter den 30 juni under taxeringsåret bör därför någon ny debitering inte få ske.

Brutet räkenskapsår

I 12 § bokföringslagen 1976: 125 finns bestämmelser om räkenskapsårets längd och förläggning. Enligt huvudregeln skall ett räkenskapsår omfatta tolv månader. För enskilda näringsidkare, dödsbon, handels-

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

bolag där fysiska personer eller dödsbon skall beskattas för bolagets inkomst och sådan samfällighetsförvaltande juridisk person som avses i 53 § 2 mom. KL skall kalenderåret utgöra räkenskapsår.

Andra skattskyldiga får använda annan period tolv månader som räkenskapsår, s.k. brutet räkenskapsår. Det skall då omfatta tiden den l maj den 30 april, den 1juli den 30 juni eller den 1 september

— -

den 31 augusti. Under vissa speciella omständigheter kan RSV ——— medge att även någon annan period på tolv månader får vara räkenskapsår. Det är främst internationella förhållanden som har lett till att denna dispensmöjlighet använts.

När bokföringsskyldigheten inträder eller vid en omläggning av ett räkenskapsår får räkenskapsåret avse kortare eller längre tid än tolv månader. En omläggning till brutet räkenskapsår får bara göras efter tillstånd från skattemyndigheten. Däremot krävs inte tillstånd för att gå över från brutet räkenskapsår till kalenderår.

Inkomsttaxeringen görs under taxeringsåret. Med beskattningsår avses det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller vid brutet räkenskapsår det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret.

En juridisk betalar normalt preliminär skatt i form av F-skatt

person eller särskild A-skatt. Skatten skall betalas med lika delar under månaderna februari januari det uppbördsår då bokslutsdagen

infaller. För skattskyldiga med kalenderår som räkenskapsår sammanfaller således intjänandetiden räkenskapsåret i stort sett med uppbördsåret. Den preliminära skatten för perioden januari

——— december år 1 är i sin helhet inbetalad i februari år 2. För skattskyldiga med brutet räkenskapsår betalas skatten med större eftersläpning. Företag med räkenskapsår som börjar den l maj år 1 och slutar den 30 april år 2 betalar inte någon skatt för år l under detta år. I stället betalas skatt för hela räkenskapsåret under år 2. Härigenom får dessa företag skattekredit åtta månader. Längden på skattekrediten

en varierar beroende på när under året som räkenskapsåret börjar. Skattskyldiga med räkenskapsår som börjar den 1 maj får den längsta skattekrediten. De företag vilkas räkenskapsår börjar den 1juli får en kredittid på sex månader och de med räkenskapsår med början den l september får fyra månaders kredit. Vid brutna räkenskapsår varierar således skattekrediten mellan åtta och fyra månader.

Den som förlänger räkenskapsåret genom att övergå till brutet räkenskapsår kan följaktligen få en viss skattekredit avseende de månader i början av räkenskapsåret som infaller före utgången av kalenderåret närmast före taxeringsåret.

Företagare som startar sin verksamhet under kalenderåret före taxeringsåret och har kalenderåret som räkenskapsår får inte någon skattekredit och omfattas således inte av den aktuella problematiken.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

För dessa beräknas den preliminära skatten från den dag verksamheten började t.0.m. den 31 december samma år och skatten betalas som vanligt den 10 i månaden.

Ett drastiskt sätt att förhindra oönskade skattekrediter skulle vara att införa ett generellt förbud mot brutna räkenskapsår. Det är emellertid inte lämpligt att i detta sammanhang överväga en sådan åtgärd. Hår kan också nämnas att i samband med 1990 års skattereform togs rätten bort för enskilda näringsidkare att ha brutet räkenskapsår. Många remissinstanser var kritiska till det förslaget. De hävdade att arbetsbelastningen på bokförings- och revisionsbyråer skulle bli stor under bokslutsperioden och att enskilda näringsidkare hindrades från att använda räkenskapsår som var anpassat till verksamhetens art. Många näringsidkare fick likviditetsproblem. För att mildra den effekten gavs möjlighet till en förhöjd avsättning till en resultatutjämningsfond enligt lagen 1990:1450 om särskilda regler för avsättning till resultatutjämningsfond vid 1991 års taxering.

Olika alternativ finns som gör det möjligt att neutralisera skattekrediten för skattskyldiga med brutet räkenskapsår. Ett är att den skattskyldige påförs en avgift, en slags kreditavgift vid taxeringen. Avgiften beräknas på den del av skatten som återstår att betala och tas ut med hänsyn till räkenskapsårets förläggning i förhållande till det kalenderår som föregått taxeringsåret För den som tillämpar räkenskapsår per den 30 juni tas således en avgift ut för sex månader. Detta alternativ torde emellertid medföra sådana administrativa problem att det blir svårt att hantera.

Ett annat alternativ är att skatten debiteras i anslutning till räkenskapsåret löpande debitering. En skattskyldig med räkenskapsår exempelvis den 1 maj 1995 den 30 april 1996 skulle då betala pre-

— liminär skatt under tiden juni 1995 maj 1996 i stället för normalt

februari 1996 januari 1997. För att inte medföra alltför stora

administrativa ingrepp bör utskick av skattsedlar och debitering av skatt ske vid samma tidpunkt och samma sätt som för skattskyldiga som tillämpar kalenderår som räkenskapsår, dvs. utskick göras i början av kalenderåret och schablondebiteringen grundas på den slutliga skatten enligt närmast föregående års taxering. Det skulle innebära att vid schablondebitering den preliminära skatten för exempelvis räkenskapsåret den 1 september 1996 den 31 augusti

- 1997 skulle grundas skatten vid 1995 års taxering som avser räkenskapsåret den l september 1993 den 31 augusti 1994 såvida

inte den preliminära skatten för räkenskapsåret den 1 september 1995

den 31 augusti 1996 år högre. Vid schablondebitering skulle den preliminära skatten således kunna komma att grundas på äldre uppgifter än i dag. Detta skulle självfallet inte vara bra.

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Även samordning med ordinarie utskick av skattsedlar år för-

en knippad med vissa nackdelar. Den skattskyldige skulle exempelvis kunna förväxla den nya skattsedeln med skattsedeln för ännu löpande räkenskapsår. Utskick och debitering i nära anslutning till räkenskapsårets början skulle i och för sig minska problemen men innebär i stället administrativa nackdelar för skatteförvaltningen. Debitering och utskick måste nämligen ske vid ytterligare tre tillfällen. Vid varje tillfälle skulle debitering endast ske för skattskyldiga med visst räkenskapsår. Exempelvis skulle debitering och utskick för dem med räkenskapsår den 30 april ske under april maj.

per -

Med hänsyn till de nackdelar redovisats föreslår vi inte någon

som ändring nuvarande regler om debitering av preliminär skatt för

av skattskyldiga med brutet räkenskapsår.

Säsongsverksamhet

En juridisk betalar normalt preliminär skatt i form av F-skatt

person eller särskild A-skatt.

F-skatt och särskild A-skatt är inte samma sätt som A-skatt knuten till den inkomst är aktuell under månaden före upp-

som bördsmånaden. Skatten debiteras i en gemensam post vid inkomstårets början och förfaller till betalning med lika belopp under årets uppbördsmånader. Principen bakom detta system är bl.a. att skattebördan skall fördelas jämt under inkomståret. Den omständigheten att den skattskyldige inte redan haft inkomster motsvarar det delbelopp

som

skall betalas fritar honom inte från skyldigheten att betala. som

Principen att skatten skall fördelas jämt under året kan innebära problem för företag driver verksamhet under endast en del av

som året. En säsongsanläggning, t.ex. en campingplats, som har öppet enbart under sommarmånaderna har inkomstmöjligheter först när verksamheten öppnas för året.

Under det första verksamhetsåret torde det i regel inte uppstå några problem. En ansökan F-skattsedel görs då i samband med att verk-

om samheten startas. Skatten beräknas utifrån de inkomster som antas flyta in under den period verksamheten skall vara igång och betalas under de månader återstår av året. För påföljande år skall skatten

som däremot betalas med lika delar under uppbördsmånaderna februari

januari, trots att verksamheten drivs enbart någon eller några månader under året. Ett företag år 2 inte öppnar sin verksamhet förrän till

som

kommer alltså att få betala skatt redan från februari månad sommaren

får inkomster först till sommaren. Det kan innebära att företaget men

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

inte har några likvida medel i början av året och därför tvingas låna till skattebetalningarna.

En möjlighet bör därför finnas för dem som driver säsongsverksamhet att få betala skatt under den period verksamheten drivs. Betalningen av skatter och avgifter kommer på så sätt att sluta an till företagets naturliga säsong.

Vi föreslår därför att Skattemyndigheten i enskilda fall bör kunna få besluta att den preliminära skatten skall betalas endast under vissa av årets månader. Skattskyldiga som driver säsongsverksarnhet bör i en preliminär självdeklaration ange bl.a. under vilken tidsperiod som verksamheten skall vara igång. Med utgångspunkt i deklarationen fastställer sedan skattemyndigheten dels F-skattens sammanlagda belopp, dels under vilka månader skatten skall betalas. För exempelvis en verksamhet som startas i maj varje år skulle den första månaden att betala skatt bli juni.

Naturligtvis bör den som vill betala skatt enligt dagens regler få göra det. Den nya möjligheten bör alltså användas endast om den skattskyldige begär det.

15.3.4¶Uttag av preliminär skatt med hänsyn

till fastighetsskatt

Förslag: Skattemyndighetens möjligheter att besluta om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag med hänsyn till fastighetsskatt utvidgas.

Enligt 1 § lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt skall fastighetsskatt betalas för småhusenheter, hyreshusenheter eller vissa lantbruksenheter. Underlaget för beräkning av fastighetsskatt är, enligt 3 § samma lag, som regel fastighetens taxeringsvärde. Från och med 1997 års taxering tas skatten ut med 1,7 procent av underlaget. Fastighetsskatten ger omkring 25 miljarder per år i intäkter för staten.

Vid beräkning av debiterad preliminär skatt tas hänsyn till eventuell fastighetsskatt. Det gäller både när den preliminära skatten beräknas enligt schablon och när den beräknas med ledning av en preliminär

en taxering. När det gäller beräkning av A-skatt beaktas däremot inte fastighetsskatten inte Skattemyndigheten har beslutat om en särskild

om beräkningsgrund eller om jämkning. Har fastighetsägaren ansökt om jämkning på grund av kostnader för fastigheten tar Skattemyndigheten

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

även hänsyn till fastighetsskatten. Det är således enbart fastighetsägare med A-skatt utan särskild beräkningsgrund eller jämkning som inte betalar fastighetsskatt preliminärt. Dessa fastighetsägare torde i huvudsak utgöras har obelånade fastigheter och som

av personer som därigenom kan få kvarstående skatt grund av fastighetsskatten. Det kan också skattskyldiga som visserligen har räntekostnader för

vara fastigheten där avdraget för räntekostnaderna balanserar fastig-

men hetsskatten eller väljer att få en överskjutande skatt i stället för att

som begära jämkning. Förutom i de fall jämkning inte har begärts kan fastighetsskatten medföra kvarstående skatt då taxeringsvärdet eller fastighetsskatten höjs och Skattemyndigheten inte hinner beakta den

höjda skatten vid jämkningsberäkningen.

Den statistik vi har tagit fram rörande skattskyldiga som fått

som kvarstående skatt och har att betala fastighetsskatt är uppdelad på

som pensionärer och icke pensionärer. Anledningen härtill är att det kunde antas att majoritet de som måste betala kvarstående

en av personer skatt grund fastighetsskatt är pensionärer. Nämnas kan att det

av inte finns någon statistik visar hur många personer som har

som kvarstående skatt och fastighetsskatt men som inte har begärt

jämkning.

Vid 1995 års taxering fanns 2,9 miljoner fysiska personer som debiterades fastighetsskatt. Av dessa fördelade sig antalet personer med kvarstående skatt översteg fastighetsskatten enligt följande.

som

152 000 icke pensionärer med positiva kapitalinkomster 113 000 pensionärer med positiva kapitalinkomster 288 O00 icke pensionärer med negativa kapitalinkomster 61 000 pensionärer med negativa kapitalinkomster

614 000 personer totalt

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Antalet fysiska personer med kvarstående skatt understeg fastig-

som hetsskatten fördelade sig enligt följande.

83 000 icke pensionärer med positiva kapitalinkomster

43 000 pensionärer med positiva kapitalinkomster 166 000 icke pensionärer med negativa kapitalinkomster

19 000 pensionärer med negativa kapitalinkomster

31 1 000 personer totalt

Antalet fysiska personer med överskjutande skatt och fastighetsskatt var fördelade enligt följande.

304 000 icke pensionärer med positiva kapitalinkomster 312 000 pensionärer med positiva kapitalinkomster

1 023 000 icke pensionärer med negativa kapitalinkomster

192 000 pensionärer med negativa kapitalinkomster

1 831 000 personer totalt.

Sammanställningen visar att det av de 2,9 miljoner fysiska personer som debiterades fastighetsskatt var drygt 600 000 personer som hade kvarstående skatt som översteg fastighetsskatten och drygt 1,8 miljoner personer som hade överskjutande skatt och fastighetsskatt. Siffrorna visar också att pensionärerna inte utgjorde en majoritet av dem som hade kvarstående skatt till följd av fastighetsskatt.

Enligt 3 § 2 mom. femte stycket UBL får Skattemyndigheten om det finns särskilda skäl besluta att A-skatt skall betalas för bl.a fastighetsskatt särskild beräkningsgrund. Bestämmelsen om särskild beräkningsgrund liksom uttrycket särskilda skäl fanns med redan vid UBL:s tillkomst. Bestämmelserna kom att omfatta fastighetsskatt först i samband med att reglerna för fastighetsbeskattningen ändrades prop. 1991/922112, bet. 1991/92SkU:29, rskr. 1991/922292.

Med hänsyn till att antalet fysiska personer som har kvarstående skatt på grund av fastighetsskatten är begränsat i förhållande till dem som debiteras fastighetskatt och då nuvarande lagstiftning medger att hänsyn tas till fastighetsskatten både när Skattemyndigheten beslutar om särskild beräkningsgrund för den preliminära skatten och när myndigheten beslutar om jämkning av sådan skatt föreslår vi inte någon ändring i det nuvarande systemet. Däremot bör kravet på att det

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

skall finnas särskilda skäl för att Skattemyndigheten skall få besluta om särskild beräkningsgrund tas bort. En sådan förändring ger skattemyndigheten ökade möjligheter att anpassa den preliminära skatten till den slutliga skatten för dem som regelbundet påförs kvarstående skatt på grund av fastighetsinnehav.

15.3.5¶Skattemyndigheternas arbete

Bedömning: Uppföljningen av betalningarna av debiterad preliminär skatt bör förbättras.

RSV bör utarbeta ett system för uppföljning av stora belopp avseende kvarstående skatt och fyllnadsinbetalningar samt rutiner för beslut om ändrad beräkning och debitering av F-skatt i sådana fall.

När det gäller att försöka få ett bättre resultat i skattebetalningssystemet i fråga om överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt kan man skilja mellan förbättringar som kan göras med stöd av

gällande bestämmelser och sådana som kräver att nya regler införs. nu Alla åtgärder kräver inte författningsändringar. Bättre rutiner kan utvecklas inom ramen för nuvarande ordning och större resurser kan satsas kontrollen av F-skattebetalningarna.

För närvarande finns det inte något RSV fastställt system för

av uppföljning debiterings- eller jämkningsbeslut. Men uppföljningar

av görs av varje skattemyndighet. Tillgängliga resurser avgör insatserna. Inte heller finns det något utarbetat system för uppföljning av stora belopp avseende kvarstående skatt eller fyllnadsinbetalningar. Det är vidare problem med att få fram relevanta statistikuppgifter. Jåmförel-

mellan debiterings- och betalningsstatistik är svår att göra, ser eftersom den statistik som finns är uppbyggd från olika utgångspunkter.

Enligt vår uppfattning bör en mer allmän uppföljning kunna göras

F-skattebetalningarna så snart säkrare uppgifter finns under av inkomståret. Jämförelser kan t.ex. göras mellan uttaget av preliminär skatt för innevarande år och den slutliga debiteringen för närmast föregående inkomstår. Större differenser bör lämpligen kunna listas och undersökas.

Likaså bör stora fyllndsinbetalningar kunna följas upp. En förteckning över skattskyldiga som har gjort stora fyllnadsinbetalningar

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

kan upprättas. Är differensen eller överstiger fyllnadsinbe-

stor talningen ett visst belopp bör en anmaning att lämna preliminär självdeklaration kunna skickas ut om inte differensen eller fyllnadsinbetalningen har sin grund i tillfälliga omständigheter, t.ex. real-

en isationsvinst.

Mot bakgrund av det som nu sagts anser vi att RSV bör utarbeta rutiner m.m. som gör det möjligt att kontrollera att den preliminära debiteringen är riktig. Större resurser bör samtidigt satsas på

en förbättrad uppföljning av betalningarna av F-skatt. Vad som nu sagts gäller även särskild A-skatt.

15 Kontrollförfarande

Förslag: Skattemyndigheten ges en generell rätt att dels förelägga en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts.

Det är ett begränsat antal F-skattskyldiga som svarar för merparten av underdebiteringarna av F-skatt. Dessa kan antas till stor del bero pä en kraftig vinstutveckling under inkomstäret eller också på en medveten nedjämkning av den debiterade skatten. Oavsett orsakerna till de för låga debiteringarna gäller det för Skattemyndigheten att kunna skilja ut dessa skattskyldiga och åsätta riktigare debiteringar.

Ett sätt att effektivisera hanteringen är att ta fram olika modeller för individuell debitering av F-skatt. En långtgående variant är att alla med F-skatt skall vara skyldiga att inför varje nytt inkomstsår lämna en preliminär självdeklaration över sina beräknade inkomster och utgifter. Denna skulle då ligga till grund för debiteringen av F-skatt. Ett sådant system är emellertid mycket arbetskrävande. Enbart registrering och hantering av de inkomna deklarationerna skulle medföra att stora resurser mäste tas i anspråk. Några kontroller av deklarationerna skulle knappast att genomföra. Dessutom är det mindre lämpligt att belasta alla skattskyldiga med krav på uppgiftslämnande när endast en mindre grupp skattskyldiga står för huvuddelen av underdebiteringarna.

Ett annat alternativ är att alla skattskyldiga med verksamhet inom en viss bransch får ett förslag till schablondebitering. Olika procentsatser kan gälla för olika branscher och procentsatsen kan variera

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

från år till år beroende konjunkturförhållandena inom resp. bransch. l dagsläget finns emellertid inte prognoser över olika branschers inkomst- och vinstutveckling där hänsyn har tagits till de beskattningsbara inkomsten. Även det faktorer som påverkar den om möjligt att få fram är det tveksamt om dessa skulle vore prognoser leda till bättre överensstämmelse med den slutliga skatten. Progen skulle nämligen visa ett medelvärde för resp. grupp och noserna eftersom variationerna inom kan antas vara stora, skulle grupperna många skattskyldiga behöva jämka sina debiteringar. Ytterligare ett alternativ är att inför varje nytt inkomstår skicka ut förslag till F-skattdebitering endast till vissa F-skattskyldiga. Samtiett digt bifogas preliminär självdeklaration den skattskyldige kan en som lämna till Skattemyndigheten den skattskyldige inte är nöjd med om den debitering föreslagits. Urvalet skattskyldiga som skall få som av debiteringsförslag kan göras med ledning av uppgifter för föreett gående år. Det bör lämpligen gälla skattskyldig som förväntas få kvarstående skatt över ett visst belopp eller har gjort en stor fyllnadsinbetalning. Fördelarna med ett sådant system är att skattemyndigheten får tid att arbeta med de mer betydelsefulla ärendena i mer stället för samtliga skall skyldiga att ge in deklarationer. Nu att vara angivna alternativ torde medföra att antalet preliminära självdeklaratiooch ansökningar ändrad debitering blir färre än i dag. ner om En variant på sistnämnda alternativ är den modell som använts av Lokala skattekontoret i Sundsvall. Skattekontoret har arbetat utifrån den hypotesen att aktiebolag redovisade skatteskulder över ett som visst belopp vid 1995 års taxering också för inkomstäret 1994/95 hade för låg debitering. Bolagets skatteskulder i balansräkningen en egna innebar bolaget fått kvarstående skatt vid den senaste taxeringen. att Kontrollen bestod två olika delar. Först hade en förteckning av alla aktiebolag bokfört skatteskuld på mer än 200 000 kronor som en vid 1995 års taxering tagits fram. För det andra kontrollerades bolag med stora vinster vid 1995 års taxering. Kriterierna uppfylldes 59 bolag. Av dessa granskades 13 stycken. av Efter olika undersökningar och kontroller återstod sju bolag. Till dessa skickades anmaning att komma in med preliminär självdeklaraen en tion. Kontakter uteslutande med bolagens revisorer. Kontrollerna togs resulterade i ändrade debiteringar för samtliga bolag, sex höjningar sänkning. Den totala debiteringshöjningen blev 2,6 miljoner och en kronor. Resursâtgången för den genomförda kontrollen beräknar skattekontoret till fem arbetsdagar för en person. Ett ökat uppgiftslämnande måste väl motiverat. Det förutsätter vara kontrollerna är riktade. Att införa generell skyldighet för exatt en empelvis alla delårsrapport att lämna in sådana till som avger

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

Skattemyndigheten kan inte meningsfullt. Inte heller är det anses meningsfullt att införa en generell skyldighet för vissa bolag att komma in med en preliminär självdeklaration. Det är inte troligt att Skattemyndigheten skulle ha möjligheter att åtgärda alla de deklarationer som då skulle komma in. Vi föreslår i stället att Skattemyndigheten med hjälp olika interna av rutiner och kontrollsystem egen hand bestämmer vilka skattskyldiga som skall bli föremål för kontroll. Skattemydigheten bör för detta ändamål ges en ovillkorlig rätt att förelägga en skattskyldig att in ge en preliminär självdeklaration eller annan handling som behövs för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Föreslagna utökade kontrollmöjligheter förutsätter att också reglerna om när revision får göras ändras. I dag är revision tillåten för kontroll av skatteavdrag eller för kontroll att den ansökt F-skattav som om en sedel lämnat riktiga eller fullständiga uppgifter. Vi föreslår således att revision inte skall göras bara beträffande dem ansökt Fsom om skattsedel, utan även för löpande kontroller de F-skattskyldigas av preliminära skatt. Revisionen bör då avse kontroll av att deklarationsoch uppgiftsskyldigheten fullgjorts ett riktigt sätt.

15.4¶Omprövning jämfört med jämkning

Förslag: Sedan ett beslut om preliminär skatt fattats skall i de fall den skattskyldiges inkomstförhållanden förändras ett nytt beslut om preliminär skatt meddelas bara enligt de särskilda bestämmelserna om ändrad beräkning av preliminär skatt.

15 .4. l Bakgrund

De i UBL år 1991 införda bestämmelserna om omprövning vid redovisning och betalning av skatt prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1317 avser i vissa fall samma fråga som reglerna om jämkning preliminär skatt. Enligt av direktiven för vårt arbete skall vi bl.a. klargöra förhållandena mellan dessa regler och om det finns behov det föreslå justeringar i de av aktuella bestämmelserna. Som redan sagts är målsättningen i systemet med betalning av preliminär skatt att denna så nära som möjligt skall motsvara den slutliga skatten. Betalningarna sker i form skatteavdrag A-skatt av

Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

eller enligt särskild debitering F-skatt och särskild A-skatt. På sätt

framgått redogörelsen i det tidigare beräknas skatteavdrag i som av regel antingen enligt en skattetabell eller också efter en bestämd procentsats. Bestämmelserna gäller generellt, dvs. Skattemyndigheten bestämmer inte skatteavdragets storlek individuellt för varje skattskyldig. En sådan möjlighet finns emellertid genom bestämmelsen om särskild beräkningsgrund i 3 § 2 mom. UBL. Skattemyndigheten kan när det gäller nämnda beslut med automatik fortsätta att årligen fatta

typ av beslut. I dag kallas detta vanligen stående jämkning. samma Sådana beslut fattas emellertid före inkomstårets ingång och de är inte jämkning i UBL:s mening, dvs. ändring av ett tidigare meddelat beslut om preliminär skatt.

F-skatt och särskild A-skatt, som betalas av den skattskyldige själv, debiteras i början av året. Debiteringen fastställs med utgångspunkt i den slutliga skatt som debiterades året före inkomståret schablonmetoden, 13 § 1 och 3 mom. samt 14 § UBL. Om den skattskyldi—

inte har påförts slutlig skatt vid den årliga taxeringen året före ge inkomståret måste den preliminära skatten beräknas med ledning av en preliminär taxering enligt 13 § 2 14 och 15 §§ UBL. Prelimi-

mom., när taxering skall också verkställas det är sannolikt att huvud-

om regelns schablon skulle leda till betydande skillnad mellan

en mer preliminär skatt och slutlig skatt.

Meddelade beslut preliminär skatt kan behöva ändras. Ändring

sådana beslut kan ske antingen genom omprövning eller genom av jämkning. Bestämmelserna omprövning finns i 84-89 §§ UBL

om och bestämmelserna om jämkning finns i 45--47 §§ UBL.

15 .4.2 överväganden och förslag

Oriktiga beslut på skattebetalningsområdet kan enligt UBL rättas antingen omprövning eller överprövning vid överkla-

genom genom gande. Omprövning innebär att samma myndighet gör en förnyad bedömning ärendet till skillnad mot överklagande som innebär en

av prövning i högre instans.

Från och med 1991 års taxering tillämpas ett omprövningsförfarande inom taxeringsområdet. Omprövning kan, på begäran av den skattskyldige, göras inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Skattemyndigheten kan fatta omprövningsbeslut inom ett år från utgången taxeringsåret. Omprövning kan ske så snart skattemyndig-

av heten fattat ett grundläggande beslut, slutskattsedeln behöver inte avvaktas. Taxeringsbeslut fattas efter utgången november

som av taxeringsåret blir definitionsmässigt omprövningsbeslut. Det kan

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

inträffa att något grundläggande taxeringsbeslut avseende den skattskyldige inte har fattats. Detta hindrar inte omprövningsbeslut

senare se 4 kap. 7 § TL och prop. 1989/90:74 s. 402. Motsvarande bestämmelse på skattebetalningsområdet finns i 84 § andra stycket UBL se prop. 1990/91:46 s. 62 63.

På skattebetalningsområdet gäller ett omprövningsförfarande

som liknar det som gäller vid taxering. Frågor som kan lösas enkelt skall avgöras av Skattemyndigheten och inte bli föremål för domstolsprövning.

Ett jämkningsbeslut är, enkelt uttryckt, ett beslut av skattemyndigheten om ändring av ett tidigare meddelat beslut om preliminär skatt. Genom bestämmelserna om jämkning ges Skattemyndigheten dessutom möjlighet att meddela individuella beslut om preliminär skatt på så sätt att dessa kan bestämmas med avvikelse från de generella skattetabellerna och procentsatserna. Jämkning kan ske såväl före beskattningsårets utgång 45 § 1 mom. första stycket UBL som efter beskattningsårets utgång 45 § 2 mom. UBL. J ämkning kan också ske efter ansökan av konkursbo 45 § 3 mom. UBL.

Omprövningsregeln i 84 § UBL är en förfaranderegel som bl.a. säger att den beslutsfattande myndigheten kan göra en förnyad prövning av ett beslut den fattat. Detta innebär bl.a. att regeln inte innehåller några materiella bestämmelser och därmed inte heller anger vad en omprövning skall leda till.

Till skillnad från bestämmelsen om omprövning innehåller jämkningsparagrafen 45 § UBL, förutom förfaranderegler, materiella bestämmelser. Av jämkningsparagrafen framgår att jämkning är en form av omprövning i så motto att det är samma myndighet skatte-

myndigheten som gör en förnyad bedömning av samma fråga, dvs.

uttaget av preliminär skatt. Av paragrafen framgår dessutom under vilka förutsättningar och vilket sätt ändring av beslut om preliminär skatt skall ske.

I jämkningsparagrafen fanns fram till den lagändring som trädde i kraft den 1januari 1993 SFS 1992:680 ett sjätte stycke med följande lydelse.

Får en skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller annars

vetskap om att preliminär skatt blivit påförd obehörigen eller med

oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskrivandet av

skattsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt,

som kan behövas.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen slopades, eftersom bestämmelserna i 84 § om omprövning ger Skattemyndigheten möjlighet att

överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt

också göra de ändringar den preliminära skatten som reglerats här

av se 1991/92: 112 s. 179. Beslut om preliminär skatt kan numera

prop. således ändras såväl vid omprövning enligt 84 § UBL som genom

en ett beslut om jämkning enligt 45 § samma lag.

I förtydligande syfte och systematiska skäl bör bestämmelserna

ändrad beräkning preliminär skatt kombineras med en regel om av

att ett beslut om preliminär skatt får omprövas grund av som anger

ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast i den en ordning gäller för just ändrad beräkning av preliminär skatt.

som

Avslutningsvis kan i detta sammanhang beröras en annan fråga med anknytning till omprövningsinstitutet som lämnats till oss att tas under övervägande. Det gäller möjligheten för skatteförvaltningen att få till stånd återbetalning skatt som av misstag utbetalats till fel personer.

av En sådan återbetalning kan enligt gällande rätt krävas åter endast

ett betalningsföreläggande. Det är således inte möjligt att få en genom rättelse till stånd att påföra tillkommande skatt, vilket är ett

genom en för Skattemyndigheten väsentligt enklare förfarande.

Såvitt vi kan bedöma är detta ett problem begränsad omfattning.

av Delvis har det också fått sin lösning genom det sedan 1991 års taxering gällande omprövningsförfarandet. Med hänsyn till de be-

gränsade problem återkraven i dag ger skattemyndigheterna kan

som några särskilda vidare åtgärder inte anses motiverade. I förekommande fall får återkraven i stället hanteras sätt som civilrättsliga

samma fordringar i allmänhet.

16 och

Skatteuträkning debitering av slutlig skatt

16. 1 Bakgrund

Från och med 1995 års taxering deklarerar det stora flertalet deklarationsskyldiga, ca 5,5 6 miljoner skattskyldiga, med en förenklad

självdeklaration. Dessa skattskyldiga får sina slutskattsedlar i augusti under taxeringsåret. De som använder särskild självdeklaration, 1,5

- 1,8 miljoner skattskyldiga, kommer även i fortsättningen att få sina slutskattsedlar senast den 15 december under taxeringsåret.

De som får sina slutskattsedlar i augusti kommer i normalfallet att ha deklarerat i månadsskiftet april/maj. Senaste dag för att lämna förenklad självdeklaration är den 2 maj. Det kommer således att ha gått knappt fyra månader mellan dessa båda händelser.

För den andra kategorin som är skyldiga att deklarera blir tidsperspektivet ett annat. Här återfinns ca 1,2 miljoner näringsidkare. Deklarationstidpunkten är den 31 mars, men ca en tredjedel av de skattskyldiga beräknas få anstånd med att lämna deklaration till en senare tidpunkt under våren. Slutskattsedeln för den som deklarerar med särskild deklaration kommer att skickas ut först drygt åtta månader efter deklarationstillfället.

I skatteförvaltningens nuvarande organisation ingår bl.a. lokalkontor och länsskattekontor där det egentliga granskningsarbetet utförs. Det sköts vad gäller löntagare till stor del av vidareutbildad assistentpersonal. Företagen granskas i regel av handläggare med akademisk eller motsvarande utbildning.

Arbetsgången vid deklarationshanteringen på ett lokalt skattekontor är i stora drag följande.

Förenklade deklarationer

Från början av maj till mitten av juli utförs grundhantering, dvs. registrering, beredning, förelägganden, rimlighetskontroller, granskning av öppna yrkanden och i mån av tid även kontroller av urvalskaraktär. Från och med augusti t.o.m. november fortsätter taxeringsarbetet med fördjupad urvalskontroll, omprövningar och skönstaxeringar. Tyngd-

Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt

punkten i arbetet med de förenklade deklarationerna ligger före augusti månad.

Särskilda deklarationer

Även för de särskilda deklarationerna sker grundhanteringen i huvudsak före sommaren, medan huvuddelen av kontrollen ligger under perioden augusti november.

—

Det kan nämnas att det för närvarande pågår en utveckling av nya ADB-kontrollsystem för taxeringsarbetet. Via kontrollsystemen kommer Skattemyndigheten att göra maskinella tester av deklarationerna, dels rimlighetskontroller, dels urval på grund av olika parametrar. Avsikten är att kontrollsystemen skall kunna användas flera gånger på samma material om nya kontrollparametrar kommer fram.

16.2 överensstämmelse mellan preliminär och

slutlig skatt

För dem som deklarerar förenklat och för vilka arbetsgivarna eller motsvarande gör skatteavdrag, blir det i regel god överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Det uppkommer sällan några större skatteskulder och när sådana väl förekommer blir de i allmänhet betalda utan att myndigheterna behöver ta i anspråk särskilt stora administrativa resurser. För dem som deklarerar särskilt och som ofta betalar den preliminära skatten i form av F-skatt eller särskild A-skatt är det däremot ofta betydande avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt. Fyllnadsinbetalningar med stora belopp är vanliga. En förhållandevis stor andel av den kvarstående skatten blir aldrig betald.

Det finns åtminstone två förklaringar till skillnaden mellan de båda kategorierna. Olikheterna har med de skilda momenten i skattebetalningsförfarandet att göra. Den ena hänger samman med svårigheten att med någon högre grad av precision i förväg bestämma den debiterade preliminära skatten. Den andra är den tidsutdräkt som präglar myndigheternas slutavstämning mellan preliminär och slutlig skatt för dem som lämnar särskild självdeklaration. Slutskattedebiteringen sker i december under taxeringsåret och kvarstående skatt förfaller till betalning i april året därpå, dvs. mer än 15 månader från utgången av inkomståret. För närvarande är det dessutom så att eventuella indrivningsåtgärder inte kan börja verkställas förrän ytterligare ca fyra månader har förflutit.

Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt

Frågan är vilka åtgärder som kan vidtas för att effektivisera detta i dag utdragna förfarande.

16. 3 överväganden och förslag

Förslag: Skattemyndigheten bör löpande och så snart som möjligt räkna fram den skattskyldiges slutliga skatt. Den slutliga skatten bör därefter debiteras löpande med början i augusti under taxeringsåret.

Nuvarande förfarande avseende de särskilda självdeklarationerna innebär att staten avvaktar med att kräva betalning av en skattefordran trots att alla uppgifter som behövs för att bestämma fordringens storlek finns tillgängliga och kan bearbetas med modern teknik. En sådan ordning kan inte anses ändamålsenlig. Inte heller behöver slutskattedebiteringen ske så sent att alla debiteringar görs samtidigt. Att så är fallet i dag har en historisk förklaring. Före 1990 års taxeringsreform hanterades taxeringen och betalningen helt olika sätt och av skilda organ, taxeringsnämnder resp. lokala skattemyndigheter. Numera finns det förutsättningar för en bättre samordning.

Som nyss nämnts hinner det gå avsevärd tid mellan debiteringen av preliminär skatt, som normalt äger rum i januari under inkomståret, och debiteringen av slutlig skatt i december påföljande år. Under denna tid ungefär 1 år och ll månader förekommer det endast

- — undantagsvis att Skattemyndigheten gör något för att få den preliminära skatten att bättre stämma överens med den slutliga. Den enskilde däremot är givetvis aktiv när han ser fördelar för egen del. När den preliminära skatten är för låg, görs exempelvis inte sällan en fyllnadsbetalning vid något tillfälle i början av taxeringsåret.

Den enskildes åtgärd att göra en fyllnadsinbetalning grundas naturligtvis på de uppgifter han då har om utfallet för inkomstâret. Ett mer tillförlitligt underlag för en skatteberäkning fås från de särskilda deklarationerna. När uppgifterna i dessa har registrerats är det också möjligt för Skattemyndigheten att göra en avstämning mellan preliminär och slutlig skatt. Denna avstämning kommer att avvika från den som görs vid slutskattedebiteringen normalt endast i de fall deklarationsgranskningen föranleder en taxeringsändring.

Utgångspunkten i ett nytt system bör vara att Skattemyndigheten så snart det finns ett underlag för att beräkna skatten för en viss

Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt

skattskyldig också bör göra detta och sända ut ett meddelande om skattens storlek till den skattskyldige i stället för att avvakta till dess samtliga deklarationer är granskade och klara. Meddelandet bör lämpligen sändas ut i form ett skattebesked som ersätter slutskattsedeln.

För det övervägande antalet skattskyldiga som deklarerar på särskild deklaration ungefär 1,5 miljoner skattskyldiga läggs de uppgifter

— -

lämnats i deklarationen till grund för taxeringsbeslutet. Uppgiftersom

i deklarationerna frångås grovt räknat i ca 5 procent av fallen om na

till samtliga deklarationer. Ändringsprocenten torde vara man ser högre för de särskilda deklarationerna än för de förenklade, dock knappast högre än 10 procent.

Eftersom debitering utifrån uppgifterna i deklarationen för de

en allra flesta skulle stå kvar oförändrad efter den slutliga debiteringen när taxeringsperioden gått till ända finns det avgörande fördelar med

debitera den slutliga skatten löpande, dvs. allt eftersom skatteuträkatt ningen för resp. skattskyldig är klar.

I det skisserade systemet kan tidpunkten för skatteavstämningen

för det övervägande antalet skattskyldiga som deklarevara gemensam

på särskild deklaration. Men det är inte nödvändigt med en tidsrar mässig fokusering vad gäller uttaget skattebesked, i vart fall inte i

sådant utvecklat system för hantering av fordringar som vi har ett föreslagit. I detta beräknas ränta dag för dag och det spelar därför inte någon roll från räntesynpunkt när fordringen betalas.

Även för deklarerar med särskild deklaration har

den grupp som debiteringen slutlig skatt dock karaktären av massärenden. Det är

av därför knappast effektivt att hantera varje skattskyldig för sig och ta

eller några få skattebesked i taget. Utskicken bör samordnas för ut en

större antal skattskyldiga så att fördelarna med masshantering i ett samband med utskriften skattebeskeden inte går förlorade. Under

övergångsperiod kan det dessutom av arbetsmässiga skäl vara svårt en att räkna med alltför täta utskick.

Om större delen arbetet med slutskattedebiteringen skulle utföras

under taxeringsåret påverkas arbetet med de förenklade före sommaren deklarationerna på så sätt att arbetstoppen under maj juni accentue-

——

ytterligare. Det kan därför knappast anses realistiskt att tänka sig ras

debitering för de skattskyldiga deklarerar med särskild deklaen som ration före den tidpunkt då de deklarerar med förenklad deklara-

som tion får sitt skattebesked, dvs. i augusti under taxeringsåret. Den första omgången skattebesked bör därför sändas ut samtidigt som skattebeskeden för de skattskyldiga som deklarerar förenklat distribueras. Därefter bör skattebeskeden sändas ut successivt under hösten.

En följd att tidpunkten för skatteberäkning och debitering tidiga-

av reläggs är att även förfallodagen för ett sådant underskott på ett

Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt

skattekonto som har sin grund i debiteringen av slutlig skatt kan tidigareläggas. Förfallodagen för ett sådant underskott infaller vid det ordinarie inbetalningstillfället den 12 eller den 26 i månaden närmast efter det att 30 dagar förflutit från beslutet den slutliga skattens

om storlek. Det innebär en tidigareläggning av inbetalningstidpunkten med upp till sex månader i förhållande till dagens system.

Överskott på skattekonto

ett

En annan fråga är hur ett eventuellt överskott ett skattekonto

som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt skall hanteras. Denna fråga har diskuterats i det tidigare, se avsnitten 8.1 och 8.2. I detta sammanhang bör följande sägas. Det finns i första hand två alternativ för hantering av här aktuella överskott.

Överskottet betalas till den skattskyldige i samband med - ut att skatteuträkningen gjorts oavsett när den görs, dvs. fr.o.m. augusti månad taxeringsåret.

Överskottet betalas först när taxeringsperioden gått till - ut ända.

Om ett överskott betalas ut löpande så snart en slutlig skatt har debiterats finns det naturligtvis en risk att debiteringen av den slutliga skatten ändras senare under taxeringsperioden, vilket kan leda till att ett tidigare utbetalt belopp skall krävas åter helt eller delvis. I princip bör ett beslut om återbetalning vara slutgiltigt. Detta talar för att utbetalningar bör göras först när taxeringsperioden gått till ända. Mot detta talar i sin tur bl.a. att det kan uppfattas som principiellt tveksamt att ett underskott skall betalas omedelbart medan ett överskott inte betalas ut förrän vid en senare tidpunkt.

I det förenklade deklarationsförfarandet skall enligt nuvarande regler utbetalningar göras ett preliminärt underlag. Underlaget är preliminärt så till vida att taxeringsperioden inte har gått ut. En avvikelse från de uppgifter som lämnats i deklarationen kan därför komma i fråga efter det att skattebeskedet skickats ut i augusti. Ett grundläggande beslut om årlig taxering anses med nuvarande bestämmelser fattat i och med att slutskattsedeln tagits fram och ett eventuellt återkrav sker därför i form av en tillkommande debitering.

Ett motsvarande förfarande bör kunna tillämpas beträffande de särskilda deklarationerna, dvs. att ett överskott betalas ut vid den tidpunkt då det konstateras. I skattekontosystemet skall avstämningen mellan den slutliga och den preliminära skatten bokföras på skattekontot för den skattskyldige. Härigenom kommer ett överskott med

Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt

automatik räknas mot eventuell skuld den skattskyldige

att av en som har hos Skattemyndigheten eller hos kronofogdemyndigheten.

Enligt vår mening är sistnämnda ordning den mest ändamålsenliga. Den innebär bl.a. att utbetalningar överskott och inbetalningar av

av underskott behandlas i huvudsak sätt. Utbetalningar av

samma överskott bör således göras löpande i samband med att det grundläggande beslutet årlig taxering fattas och skattebeskedet sänds ut.

17 om F-skattebevis

Reglerna

17.1¶Inledning

Reglerna om F-skattebevis har gällt sedan den 1 april 1993. Den innebär i korthet att skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning för arbete är knuten till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt som mottagaren av ersättningen har prop. 199l/92:1l2, bet. l991/92:SkU29, rskr. 1991/922292, SFS 1992:680 m.fl..

I direktiven för värt utredningsuppdrag sägs att vi bör följa upp hur den nya regleringen tillämpas, främst såvitt avser tidpunkten för arbetstagarens innehav av F-skattebevis, i de fall en arbetsgivare betalar in semestermedel till en semesterkassa. Vi har vidare under utredningsarbetets gång tillagts Stockholms kommunstyrelses framställning till regeringen den 18 maj 1994 om F-skattebevis för dagbarnvårdare att övervägas inom ramen för redan givna direktiv.

I syfte att följa upp hur den nya regleringen tillämpas i stort har vi i december 1994 tillställt skattemyndigheterna en enkät med frågor rörande erfarenheterna av systemet med F-skattebevis. Genom enkätsva-

har vi fått ett omfattande material med synpunkter från de olika ren skattemyndigheterna. Det övervägande antalet synpunkter uttrycker positiva erfarenheter F-skatterefonnen. I ett avseende har emellertid

av från flera håll gjorts sådana påpekanden att det finns anledning att se över lagstiftningen. Flera skattemyndigheter har framhållit det som en brist att reglerna om återkallelse av F-skattsedel inte ger utrymme att återkalla en F-skattsedel för en företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fämansägt handelsbolag om myndigheten av någon anledning inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel trots att det funnits grund för detta och denna grund varit hänförlig till företagsledaren. Denna och vissa andra frågor rörande F-skattesystemet tas upp i det följande. Inledningsvis görs en kortfattad genomgång av systemets uppbyggnad.

10 16-0851

Reglerna om F-skattebevis

17.2¶Huvuddragen i nuvarande ordning

Det finns två olika typer av skattsedlar på preliminär skatt, Askattsedel och F-skattsedel.

Huvudregel är att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattsedel är skyldig att både göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Har mottagaren av ersättningen däremot en F-skattsedel, är utbetalaren inte skyldig att vare sig göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.

Det är en arbets- eller uppdragstagares skattsedelsinnehav vid den tidpunkt som ersättningen bestäms eller vid utbetalningstillfället som avgör vilka skyldigheter som parterna har i fråga om betalning av preliminär skatt och socialavgifter.

F-skattsedeln är avsedd för fysiska och juridiska personer som bedriver näringsverksamhet. En fysisk person anses bedriva näringsverksamhet när han skall taxeras för sådan intäkt som avses i 21 § kommunalskattelagen, dvs. intäkt av yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Den som har en F-skattsedel betalar själv sin preliminära skatt i form av debiterad F-skatt. En uppdragstagare med F-skattsedel som låter arbetet utföras av andra övertar ansvaret för dessa personers källskatt och sociala avgifter. Om en uppdragsta-

med F-skattsedel sedan skall göra skatteavdrag och betala arbetsgare givaravgifter för en viss medhjälpare eller underentreprenör beror i sin tur på om denne har F- eller A-skattsedel.

Ingen tvingas att ha en F-skattsedel mot sin vilja. Den som har ansökt om och fått en sådan skattsedel kan därför få den utbytt mot en A-skattsedel när han vill, eventuellt med en debitering av särskild A-skatt. En näringsidkare kan dessutom ha en A-skattsedel om F-skattsedeln återkallats.

Fysiska personer som har inkomst av både näringsverksamhet och anställning kan ha både F- och A-skattsedel. Detta kan t.ex. vara lämpligt då någon avser att börja bedriva näringsverksamhet och behöver F-skattsedel för att över huvud taget kunna få några

en uppdragsgivare men tänker, kanske bara under en övergångstid, ha kvar sin anställning. En kombination av preliminärskattsedlar kan däremot inte komma i fråga för en juridisk person. Den som enbart har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt genom skatteavdrag.

En uppdragsgivare har rätt att förlita sig på uppgifter om innehav

F-skattsedel om uppgifterna lämnas på visst sätt av innehavaren. av Det gäller sådan uppgift lämnas i en anbudshandling, en faktura

om en eller någon härmed jämförlig handling om inte uppdragsgivaren kän-

Reglerna om F-skattebevis

ner till att uppgiften är oriktig. Har den som tar emot ersättning för arbete kombination A- och F-skattsedel skall denne .ha

en av anses endast en A-skattsedel om F-skattsedeln inte åberopas skriftligen. Om så sker anses denne ha endast en F-skattsedel.

En arbetstagare behöver kunna visa upp A-skattsedeln för alla som betalar ut ersättning för arbete till honom. Det ankommer härvid arbetsgivaren att själv notera de uppgifter från skattsedeln som behövs för att kunna göra ett riktigt preliminärskatteavdrag och lämna föreskrivna kontrolluppgifter till arbetstagaren och skattemyndigheten.

Skattemyndigheten har möjlighet att i vissa fall återkalla en F-skattsedel mot innehavarens vilja. En F-skattsedel kan sålunda återkallas om innehavaren t.ex. missbrukar sin F-skattsedel, inte redovisar och betalar sina skatter och avgifter eller inte lämnar någon

självdeklaration.

En arbets- eller uppdragsgivare är i vissa fall skyldig att skriftligen anmäla till Skattemyndigheten om en arbets- eller uppdragstagare, som enbart har en F-skattsedel eller har både en F- och en A-skattsedel, åberopar sin F-skattsedel i ett anställningsförhâllande. En anmälan skall göras om det är uppenbart att arbetet utförs under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet. Till amnälningsskyldigheten har kopplats ett solidariskt ansvar för källskatt och arbetsgivaravgifter. Den som för ett arbete anlitar en fysisk eller juridisk person som åberopar en F-skattsedel skall sålunda kunna åläggas ett med F-skattsedelsinnehavaren solidariskt ansvar för den inkomstskatt och de socialavgifter som kan anses belöpa på ersättningen för arbetet om han inte i samband med utbetalningen av ersättningen har fullgjort sin anmälningsskyldighet.

Reglerna om F-skattebevis

17.3 överväganden och förslag

17.3.1 Återkallelse F-skattsedel

Förslag: En F-skattsedel för en företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten någon anledning, t.ex. i en konkurssituation, inte

av har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas.

En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren.

Enligt 38 § första stycket 8 UBL skall en F-skattsedel återkallas om

a innehavaren är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattsedel har återkallats på grund ett förhållande kan hänföras till företagsledaren.

av som

Villkoret enligt nuvarande ordning är att bolagets F-skattsedel har återkallats för att företagsledarens F-skattsedel skall kunna återkallas. Om skattemyndigheten har förbisett att återkalla bolagets F-skattsedel, t.ex. vid konkurs, kan således inte företagsledarens F-skattsedel återkallas grund av detta villkor.

Det beskrivna förhållandet innebär att möjlighet saknas att vägra ett nystartat företag eller bolag F-skattsedel även om företagsledaren i detta också varit företagsledare i ett bolag som försatts i konkurs. En företagsledare i ett bolag kan alltså trots att bolagets skatte- och avgiftsbetalningar inte skötts driva verksamhet i nytt bolag utan hinder

att han eller hon som företagsledare haft ett avgörande inflytande av över skatte- och avgiftsbortfallet för staten. Flera skattemyndigheter har framhållit detta som en brist i lagstiftningen.

Vi har inte någon annan uppfattning. Bestämmelsen bör därför änd-

Skattemyndigheten bör ges möjlighet att återkalla en företagsledaras.

F-skattsedel och därigenom kunna hindra att ett nytt företag eller res bolag med företagsledare tilldelas en F-skattsedel även om

samma myndigheten någon anledning inte har återkallat det gamla före-

av tagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste dock ha funnits grund för

Reglerna om F-skattebevis

återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel som är hänförlig till företagsledaren för att företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas.

I samband härmed bör möjligheten att återkalla en F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag utvidgas till att omfatta även fall när företagsledaren i företaget eller bolaget har handlat ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för honom eller henne. Det handlande som avses hänför sig förutom det som

nyss nämnts till fall som i dag regleras i 38 a § UBL.

17. 3 2 Barnomsorgspeng

Förslag: Inga särskilda regler om F-skatt införs när det gäller barnomsorgspeng.

l Stockholms stad ges fr.0.m. den l januari 1993 samtliga dagbarnvårdare som inte är anställda av kommunen möjlighet att få en kommunal subvention i enlighet med systemet för utbetalande av barnomsorgspeng. Ett av Stockholms stads krav för att betala ut sådan ersättning är emellertid att den som anordnar barnomsorg har F-skattsedel.

Enligt nuvarande ordning se 33 b § UBL får F-skattsedel utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Frågan om viss verksamhet skall anses vara näringsverksamhet eller inte regleras i kommunalskattelagen och genom rättspraxis. I 21 § kommunalskattelagen definieras näringsverksamhet som yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. När denna beteckning infördes angavs i lagens förarbeten prop. 1989/902110 s. 648 att definitionen ansluter till kraven i gällande rätt för att rörelse skall finnas och att den rättspraxis som utbildats området belyser frågan om när näringsverksamhet-är aktuell. Att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt och självständigt anses innebära att verksamheten skall kännetecknas av varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Av dessa krav är vinstsyfte och självständighet i första hand avgörande för gränsdragningen mot inkomstslaget tjänst. Vid bedömningen av självständigheten har antalet uppdragsgivare betydelse. När det gäller F-skattsedel i förhållande till barnomsorgspeng slår Skattemyndigheten i Stockholms län i sina riktlinjer från år 1991 fast följande.

Den som i sitt hem tar hand om barn och inte är anställd av kommunen

för detta arbete är att anse som uppdragstagare i förhållande till barnets

Reglerna om F-skattebevis

far, eller annan som anlitar dagbarnvårdare. Tar man hand om fler

mor

än fem barn samtidigt bör ersättningen vara att hänföra till inkomst av

näringsverksamhet.

Stockholms stad har övervägt åtgärden att undanröja den begränsning

den krets dagbarnvårdare som kan få barnomsorgspeng som skatteav myndighetens praxis innebär. Socialförvaltningen lade därför fram ett förslag tilläggsregler för privata dagbarnvårdare där barnomsorgs-

betalades direkt till föräldrarna. Socialnämnden beslutade pengen emellertid att inte anta dessa tilläggsregler, eftersom kommunen riskerade att få göra skatteavdrag och betala socialavgifter om barnomsorgspengen betalades ut till som inte innehade F-

en person skattsedel. Med anledning härav begärde Kommunstyrelsen i Stockholms stad lagändring går ut att de ickekommunalt anställda

en som dagbarnvårdarna skulle möjlighet att få en F-skattsedel även om

ges antalet barn i verksamheten endast omfattade fem eller färre.

Regleringen F-skattebevisen innebär som nämnts i det föregående

det är typen skattsedel avgör skall göra skatteavatt av som vem som drag och betala socialavgifter. F-skattsedeln får tilldelas personer som bedriver näringsverksamhet, medan övriga får en A-skattsedel. Det finns således ingen yrkeskategori med automatik tilldelas F-skatt-

som sedel.

De i Stockholms kommun gällande reglerna om barnomsorgspeng innebär det endast är ickekommunalt anställda dagmammor med F-

att skattsedel får barnomsorgspeng. Det grundläggande problemet i

som detta sammanhang att de dagbarnvårdare vars verksamhet

synes vara inte näringsverksamhet går miste om barnomsorgspengen.

anses som Detta problem torde emellertid kunna lösas fler sätt än genom ändring de skatterättsliga lagreglerna. Det finns exempelvis inte

av några skatterättsliga bestämmelser hindrar kommunen från att

som införa regler gör det möjligt att betala barnomsorgspeng till de

som ickekommunalt anställda dagbarnvårdare som inte driver näringsverksamhet. Kommunen måste då göra avdrag för preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter. Storleken barnomsorgspengen torde emellertid i så fall kunna anpassas med hänsyn till detta.

Med oförändrade kommunala regler beträffande förutsättningarna för utbetalning barnomsorgspeng är emellertid den springande

av punkten dagbarnvårdarna bedriver näringsverksamhet. Hur kom-

om munalskattelagens näringsverksarnhetsbegrepp skall tolkas framgår av lagtext, förarbeten och praxis. Att ändra på innebörden av detta begrepp är enligt vår mening inte framkomlig väg och även om så

fallet inte väg lämpad för detta fall. När det däremot gäller vore en tolkningen detta begrepp förtjänar det att anmärkas att denna fråga

Reglerna om F-skattebevis

skall avgöras efter en samlad bedömning av huruvida verksamheten kännetecknas av varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Vid bedömningen av graden av självständighet har som nämnts i det föregående antalet uppdragsgivare betydelse. Det bör emellertid strykas under att det inte år det enda kriterium skall beaktas vid

som bedömningen. Från kommunalt håll har hävdats att reglerna

om F-skattebevis bör ändras så att det blir möjligt för dagbarnvårdare

som i sin verksamhet har fem barn eller färre att få F-skattebevis. Av det som sagts nyss framgår att det i dagens regler i och för sig inte finns något hinder för detta. Det avgörande år verksamheten vid

om en helhetsbedömning anses som näringsverksamhet. Härvid är inte enbart antalet uppdragsgivare avgörande. Det är vår bedömning att svårigheten för ickekommunalt anställda dagbarnvårdare att få F-skattebevis inte är en fråga som kan hänföras till brister i lagstiftningen i vilka

om fall F-skattsedel skall utfärdas. Det finns därför inte något behov

av en lagändring.

17.3.3 Semesterkassor

Förslag: Vid utbetalning av semesterersättning från semester-

en kassa skall skatteavdrag göras och arbetsgivaravgifter betalas även om mottagaren har F-skatt.

I ett flertal kollektivavtal som träffats mellan arbetsgivarförbund och fackförbund bl.a. inom byggbranschen föreskrivs att arbetsgivaren skall betala in semestermedel tjänats in under året till de olika

som fackförbundens semesterkassor för varje hos honom anställd arbets-

Året efter intjänandeåret skall semesterkassorna tagare. betala ut den intjänade semesterersättningen till resp. arbetstagare. Vid kontakter med olika semesterkassor har vi inhämtat att vissa kollektivavtal, i de delar de avser semesterkassor, sagts på flera håll vilket innebär

upp att semesterkassorna upphör. Under 1995 upphör t.ex. Byggförbundens Semesterkassor, Elektriska ArbetsgivareföreningensSemesterkassa, Glasmästeriförbundets Semesterkassa och Schaktentreprenörernas Arbetsgivareförbunds Semesterkassa. Vissa kollektivavtal

om semesterkassor kommer emellertid fortfarande att gälla. Detta innebär exempelvis att Rörledningsfirmornas Arbetsgivareförbunds Semesterkassa och Plåtslageribranschens Semesterkassa kommer att finnas kvar. Det finns därför fortfarande anledning över hur reglerna

att se

Reglerna om F-skattebevis sou 1996:l00

F-skattebevis tillämpas i de fall arbetstagaren betalar in medel till om en semesterkassa. RSV har tidigare bl.a. utfärdat rekommendationer om skatteavdrag semesterersättning från vissa semesterkassor. Den senast gällande rekommendationen upphörde emellertid att gälla vid utgången av december 1994 RSV S 1994:13. Enligt UBL skall skatteavdrag inte göras vid utbetal- 39 § l mom. ning ersättning för arbete om den som tar emot ersättningen har en av F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms, avtalstillfället, eller när den betalas ut, utbetalningstillfället. Denna bestämmelse har visat sig problematisk att tillämpa semesterkassor. vara ordinär utbetalare är det i regel inga problem att avgöra när För en avtals- eller utbetalningstillfället inträffade. Är utbetalaren däremot en semesterkassa kan det svårt att fastställa vad som skall anses vara vara avtalstillfället. Det kan t.ex. sättas i fråga om avtalstillfället skall anses då arbetsgivaren betalar ut ersättningen till semesterkassan. Då vara är ersättningen givetvis bestämd. Fler tolkningsmöjligheter finns emellertid. Om kollektivavtal finns när den skattskyldige anställs kan anställningstidpunkten utgöra avtalstillfället, eftersom det är genom anses kollektivatalet storleken semesterersättningen bestäms. Om det som av vid anställningstillfället inte fanns något kollektivavtal men sådant avtal träffats därefter kan i stället avtalstillfället anses inträda då kollektivavtalet semesterersättning slöts. Det är således inte självklart om i detta sammanhang skall förstås med avtalstillfället. vad som För komma ifrån dessa tolkningsproblem skulle man för semesatt terkassornas del kunna föreskriva att frågan om huruvida skatteavdrag skall göras eller inte skall bestämmas förhållandena då utbetalning av sker till den semesterersättningsberättigade. Emellertid bör man kunna ytterligare i förenklande riktning och skapa en reglering ett steg innebär att skatteavdrag skall göras och arbetsgivaravgifter betalas som vid utbetalning från semesterkassa oavsett om mottagaren har Fen eller A-skatt när utbetalning görs. En sådan reglering får anses en motiverad dels eftersom semesterersättning från ett anställemanerar ningsförhållande, dels eftersom på så sätt får en konsekvent och man lättillämpad ordning.

V SÄRSKILDA FRÅGOR

18¶Anstånd med betalning av skatter

och avgifter

18.1¶Nuvarande ordning

Ett taxeringsbeslut är verkställbart även om det inte vunnit laga kraft. Den skattskyldige kan alltså inte genom att överklaga beslutet påverka skyldigheten att i föreskriven tid och ordning betala den skatt som debiterats på grund av taxeringen 103 § UBL. Under vissa förutsättningar kan emellertid den skattskyldige enligt regler i UBL få anstånd med att betala in skatten. De närmare bestämmelserna om detta finns i 48 och 49 §§ UBL.

Enligt 48 § l UBL kan anstånd medges den som fått sin

mom. betalningsförmåga nedsatt och därför har svårigheter att betala skatten i rätt tid. Anstånd kan medges om skattebetalningsförmågan har blivit nedsatt grund arbetslöshet eller sjukdom eller andra oförvållade

av förhållanden. I dessa fall kan anstånd medges med betalning av Fskatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. En ansökan anstånd skall ha kommit in senast den dag då den skatt

ansökningen skall ha betalats. Anståndstiden får bestämmas som avser till längst ett år.

l 48 § 2 mom. UBL finns bestämmelser om anstånd med betalning

i samband med tjänstgöring inom totalförsvaret. Även här av skatt krävs för anstånd att skattebetalningsförmågan blivit nedsatt. Anstånd kan medges med betalning F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående

av skatt eller tillkommande skatt. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år och tre månader.

Särskilda anståndsbestämmelser finns vidare i 48 § 4 mom. UBL då fastighet, näringsverksamhet eller aktie eller andel i bolag i vissa fall avyttras mot betalning under minst tre år. Anstånd kan medges om den slutliga skatten till följd av avyttringen blivit mer än dubbelt så stor medeltalet den slutliga skatten för närmast tre föregående

som av taxeringsår. Anståndsbeloppet, som får avse högst två tredjedelar av den kvarstående skatten, skall betalas med halva beloppet före utgången april månad under vart och ett av de tvâ år som följer

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

närmast efter det år då den kvarstående skatten enligt debiteringen skulle ha betalats. Anstånd får efter motsvarande grunder medges med betalning av tillkommande skatt.

Enligt 48 § 5 mom. UBL finns möjlighet till anstånd då en avyttring är beroende av myndighets tillstånd eller beslut eller om det i annat fall råder ovisshet om avyttringens bestånd. I dessa fall gäller bl.a. att anstånd får medges med betalning av den del av skatten som med 20 000 kronor överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning efter avyttringsårets utgång. Anstånd medges intill den sista april året efter det att anståndsorsaken upphört att gälla, men aldrig för längre tid än till den sista april fyra år efter avyttringsåret.

Bestämmelser om anstånd vid nedsatt betalningsförmåga finns vidare i 16 kap. 5 § ML. Nämnas i detta sammanhang bör också 16 kap. 2 § ML som innehåller bestämmelser om anstånd genom betalningsuppdelning.

Ytterligare bestämmelser om anstånd finns i 49 § UBL. Enligt dessa får Skattemyndigheten medge en skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift och ränta dels om det kan antas att den skattskyldige kommer att få nedsättning av eller befrielse från den skatt m.m. som påförts, dels om den skattskyldige begärt omprövning eller ett taxeringsbeslut överklagats och utgången i ärendet eller målet är oviss och dels om omprövning begärts eller taxeringsbeslut överklagats och betalningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som obillig. Även i 13 § USAL och 16 kap. 6 § ML finns bestämmelser

om anstånd i samband med överklagande och omprövning.

Andra anståndsbestämmelser som bör nämnas är 53 § 2 mom. UBL samt 7 och 12 §§ USAL om begränsade betalningsanstând. Nämnas kan också 31 § UBL som ger skattemyndigheten möjlighet att bestämma tidpunkten för betalning av tillkommande skatt.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

18.2 överväganden och förslag

18.2.1¶Anstånd vid omprövning eller överklagande

Förslag: Nuvarande förutsättningar för anstånd i samband med omprövning eller överklagande skall ligga fast.

Framförda förslag om ändrade förutsättningar för anstånd

Genom 1990 års taxeringsreform infördes en ny skatteorganisation och ett nytt taxeringsförfarande. En utgångspunkt vid utformningen av det nya förfarandet var att beslut om skatt skall fattas av skattemyndigheten som första instans och att ändring av taxering i första hand skall ske genom omprövning hos Skattemyndigheten i stället för genom överklagande till länsrätten. De nya reglerna tillämpades första gången vid 1991 års taxering och innebär bl.a. att ändringar till den skattskyldiges fördel kan beslutas inom fem år efter utgången av taxeringsâret, medan ändringar till den skattskyldiges nackdel kan göras inom ett år från utgången taxeringsåret. Därefter fordras att förutsättningarna

av för eftertaxering är uppfyllda för att ändring skall få göras till den skattskyldiges nackdel.

Genom den nya ordningen beslutar Skattemyndigheten om eftertaxering. I och med att behörigheten att som första instans fatta beslut i dessa ärenden flyttats från länsrätten, till Skattemyndigheten, kan eftertaxering beslutas och därmed också verkställas betydligt snabbare än tidigare. Genom att fler beslut är verkställbara efter avgörande av skattemyndighet ökar betydelsen reglerna i 49 § UBL om anstånd

av med betalning skatt. Anståndsreglerna mjukades därför upp i

av samband med att befogenheten att fatta beslut om eftertaxering lades på skattemyndigheten. Bland annat ersattes en uppräkning i 49 § l mom. UBL av fall som kunde föranleda anstånd med en generell regel om att anstånd får medges med betalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta som kan antas komma att avkortas samt när det råder ovisshet lagens rätta innebörd eller då utgången är oviss på grund

bedömnings- eller bevisfrågor se prop. 1989/90:74 s. 340 av

Från flera håll har emellertid se bet. 1989/90:SkU32 s. 279, l990/91:SkU14 15 och Juridisk Tidskrift 1990-91 s. 55 ff pekats

s. på behovet av att ta ytterligare ett steg, nämligen att medge anstånd om inte synnerliga skäl talar emot det.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Rättssäkerhetskommittén, som hade i uppdrag att se över rättssäkerheten vid beskattningen, gjorde bl.a. en översyn av reglerna om anstånd med betalning av skatt. Kommitténs betänkande Rättssäkerheten vid beskattningen, SOU 1993:62, ligger till grund för prop. 1993/942151, vari, se s. 121, anförs bl.a. följande beträffande anstånd:

En av anståndsgrunderna, ovisshetsrekvisitet i punkt har dock utsatts för kritik. Enligt kritikerna är det svårt att bedöma om utgången i ärendet eller målet är oviss och själva ovisshetsbedönmingen medför merarbete. Enligt förarbetena prop. 1989/90:74 s. 340 innebär regeln en möjlighet att meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms vara lika stor som för avslag. Dessutom ger regeln ett visst utrymme att medge anstånd i sådana tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något. Däremot bör anstånd inte komma i fråga när det är troligt att den skattskyldige får avslag sitt yrkande. Regeln bedömdes få störst effekt ärenden som inte enbart gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings- och bevisfrågor.

En annan olägenhet med anståndsgrunden i punkt 2 kan uppkomma i det fall beslutet i anståndsfrågan överklagas till länsrätten. Regeln kan i sådana fall innebära en förtursbehandling av skattemålet som inte är sakligt befogad.

Enligt kommittén aktualiseras ytterligare problem med ovisshetsrekvisitet i eftertaxeringsärenden. Vid eftertaxering uppställs nämligen i praxis ett högre beviskrav än vid andra taxeringsärenden. Bevisgraden anses ligga mellan "sannolikt" och till visshet gränsande sannolikhet och brukar kallas "mycket sannolik. Kommittén bedömer att vid tillämpandet ett sådant beviskrav hos Skattemyndigheten måste det

av rimligen vara svårt, om inte nya omständigheter eller bevis åberopas, att med hänsyn till de särskilda rättssäkerhetskrav som gäller vid eftertaxering först finna att det är mycket sannolikt att det förhåller sig på ett visst sätt och sedan ändå medge att det är näst intill lika sannolikt att den skattskyldige vinner bifall till sin talan om nedsättning eller undanröjande av taxeringarna. Kommitténs slutsats är att det inte är orimligt att anta att skattemyndigheterna av dessa skäl kan svårt att medge anstånd. Vidare gör kommittén den bedömningen att även länsrätten ställs inför motsvarande dilemma vid en sådan preliminär prövning.

Rättssäkerhetskommittén föreslår att den skattskyldige i princip skall ha rätt till anstånd med att betala skatt som grundar sig på ett tvistigt taxeringsbeslut vid omprövning och överklagande. Anstånd skall vägras endast när det är uppenbart att hans yrkande i omprövningsärendet eller målet inte kan bifallas. Därigenom kan man komma ifrån de svåra bedömningsfrågor och det merarbete som ovisshetsprövningen innebär. En nackdel med denna lösning är emellertid att det finns en viss risk för att taxeringsbeslut överklagas enbart i syfte att få anstånd med skatten. Detta kan dock motverkas genom en höjning av anståndsräntan så att anstånd inte blir en förmånlig form av kredit.

1996:100 Anstånd med betalning av skatter och avgifter SOU

Hur skall ovisshetsrekvisitet i den nu gällande anstândsregeln förstås

Mot gällande anståndsregel det s.k. ovisshetsrekvisitet i sam-

- band med omprövning och överklagande har bl.a. invänts, att regler-

konstruktion gör att skattemyndigheterna kan få svårt att medge nas anstånd vid eftertaxering och att ovisshetsrekvisitet kan vara svårt att

tillämpa.

Omedelbar verkställighet är huvudregel när det gäller betalning av skatter, § 103 UBL. Anståndsinstitutet skulle över huvud taget inte

se behövas huvudregeln vore att betalning skulle ske först efter ett

om lagakraftägande beslut i skattetvisten. Att den skattskyldige i vissa fall får anstånd med betalning skatten får därför ses som ett avsteg från

av huvudregeln till förmån för den skattskyldige. De som inte överklagar sina taxeringar kan inte få förmån och av bl.a. rättviseskäl

samma måste utgångspunkten vara att alla skattskyldiga skall betala sin skatt när betalningsskyldigheten inträder. Avsikten med översynen av anståndsreglerna är inte att ändra huvudregeln om omedelbar verkställighet.

För att illustrera anståndsregleringen kan en sannolikhetsskala tecknas på följande sätt: Den övre extremen på skalan motsvarar full visshet att omständigheterna är sådana att taxering skall ske

om markerat med X. Mittpositionen motsvarar ett jämviktsläge där omständigheterna sammantagna är sådana att skälen för taxering är exakt lika starka som skälen mot taxering markerat med O. Den nedre extremen motsvarar omständigheter som ger full visshet om att taxering inte skall ske markerat med Y. Mellan de båda extrempositionerna finns stigande och fallande skalor för graden av visshet om huruvida taxering skall ske eller inte.

X Visshet

—-—

Till visshet gränsande sannolikhet ———

Mycket sannolikt 2 ———

Sannolikt 1 ———

Antagligt 1-

Antagligt --

Sannolikt ——

Mycket sannolikt ——-

Till visshet gränsande sannolikhet ——

Y Visshet

———

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

I en ordinär taxeringsprocess liksom tidigare vid överklagande i särskild ordning rörande taxering brukar beviskravet normalt sättas vid nivån ’ ’sannolikt, markerat med l medan beviskravet för

beslut om eftertaxering resp. skattetillägg kan sättas vid nivån mycket sannolikt markerat med 2, i båda fallen naturligtvis på övre delen av den angivna skalan.

Den nu gällande anståndsregeln innebär att anstånd får medges om utgången i målet är oviss. Den ovisshet det här är fråga om avser utgången i målet, vilken i sin tur är beroende på den grad av visshet som i olika måltyper krävs för bifall till det allmännas talan

om taxering. Den fråga anståndsmyndigheten skall ställa sig är alltså om omständigheterna i målet är sådana att det är ovisst om det allmänna kommer att kunna uppfylla det uppställda beviskravet för bifall till sin talan i taxeringsfrågan.

I den ordinarie taxeringsprocessen gäller som nyss sagts att taxeringsbeslut skall fattas först om det allmänna uppnår det beviskrav som kan betecknas med uttrycket sannolikt. I sådana mål får ovisshet om utgången anses råda och anstånd således medges om bevisläget och omständigheterna i målet vid tidpunkten för beslutet i anståndsfrågan bedöms vara sådana att det framstår som minst lika sannolikt att taxering inte kommer att ske som att taxering kommer att ske. Skattemyndigheten skall alltså medge anstånd i sådana gränsfall då den anser att det visserligen finns tillräckligt med omständigheter som talar för att taxering skall ske, men myndigheten också är medveten om att det allmännas ställning i målet inte är starkare än att det objektivt sett kan framstå som lika sannolikt att tillräckligt starka skäl för taxering inte finns. Ovisshetsrekvisitet ger dessutom visst utrymme för anståndsbeslut också i fall där sannolikheten för ett kommande taxeringsbeslut till nackdel för den skattskyldige väger över något men där omständigheterna ändå innebär en beaktansvärd ovisshet om sådan utgång.

Vid eftertaxering ställs ett högre krav på bevisning än i den ordinarie taxeringsprocessen. Detta högre krav brukar betecknas med uttrycket mycket sannolikt. Anstånd skall i sådana fall, på motsvarande sätt som nyss beskrivits för den ordinarie taxeringsprocessen, medges om det vid tidpunkten för anståndsbeslutet framstår som minst lika sannolikt att det uppställda beviskravet inte kommer att uppfyllas som att beviskravet kommer att uppfyllas och eftertaxering således ske. Liksom i den ordinarie taxeringsprocessen skall ovisshetsrekvisitet dessutom tolkas så att det ger utrymme för anståndsbeslut också i vissa fall där en viss övervägande sannolikhet bedöms råda för ett kommande bifall till det allmännas yrkande om eftertaxering.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Ger anstândsregeln med sin nuvarande utformning tillräckligt utrymme för att meddela anstånd

Domstolens bedömning av en tvistig taxeringsfråga avgör slutligt frågan om betalning av skatten. Ställningstagandet i anståndsfrågan bör därför så långt möjligt vara detsamma som det ställningstagande som kommer att avgöra taxeringsfrågan. Samtidigt måste det i omprövnings- och överklagandefallen skapas rimliga garantier för att det inte tas ut skatt kommer att återbetalas. I sådana fall kan

som senare nämligen inte uteslutas att skatteuttaget orsakar den skattskyldige skadeverkningar inte kan ställas till rätta enbart genom återbetal-

som ning skattebeloppet. Situationer där den skattskyldige lider rätts-

av förluster grund taxeringsbeslut som senare ändras kan i allt

av väsentligt undvikas har anståndsregel som innebär att det

om man en finns ett visst utrymme för anstånd även i fall då det för resp. måltyp uppställda beviskravet preliminärt bedöms vara uppfyllt. Det är också detta synsätt som den nuvarande anståndsregeln utgår från.

Om anståndsbestämmelsen exempelvis skulle utvidgas så som Rättssäkerhetskommittén föreslagit, dvs. så att anstånd skall medges om det inte är uppenbart att den skattskyldiges yrkande inte kan bifallas, innebär detta att anståndsmöjligheterna ökas väsentligt framför allt vid den ordinarie taxeringen. Anståndsrätten skulle genom en sådan utvidgning bli i det närmaste generell. Det skulle innebära ett avsevärt avsteg från principen att utgången i taxeringfrâgan skall vara vägledande för ställningstagandet i anståndsfrågan. En så vittgående anståndsrätt skulle vidare urholka den grundläggande principen att en begäran

omprövning eller ett överklagande ett beslut inte i och för sig om av inverkar på skyldigheten att betala skatt. Frågan är dessutom om inte också den enskilde är betjänt att bedömningen av anståndsfrågan så

av långt möjligt följer bedömningen i taxeringsfrågan. Att medge anstånd

det t.ex. är mycket sannolikt att den skattskyldiges yrkande om kommer att avslås kan den skattskyldige falsk förespegling av

ge en att han kommer att få framgång beträffande taxeringsbeslutet. Detta kan nackdel även den enskildes perspektiv. Med en

ses som en ur anstândsrätt påtagligt avviker från den bedömning som görs i

som sakfrågan finns dessutom en uppenbar risk för anståndsansökningar

inte syftar till annat än att skjuta betalningen av skatt på framsom tiden.

Beträffande eftertaxeringsfallen kan följande tilläggas. Ett strängare beviskrav gäller här än vid andra taxeringsbeslut. Eftertaxering kan inte ske det inte är mycket sannolikt att den skattskyldige haft de

om inkomster det allmänna gjort gällande. Anstånd med betalning av

som den skatt eftertaxeringen får medges om myndigheten bedö-

som avser

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

mer att det är ovisst om beviskravet mycket sannolikt är uppfyllt och till och med i vissa fall då omständigheterna är sådana vid prövningen av anståndsfrågan att dessa bedöms innebära en något övervägande sannolikhet för att eftertaxering skall ske. Det har i olika sammanhang gjorts gällande att det skulle vara särskilt svårt för Skattemyndigheten att säga att utgången i ett mål är oviss eftersom beviskravet ställs högre i eftertaxeringsmål. Mot bakgrund av vad som i det föregående sagts beträffande anståndsbestämmelsens innebörd delar vi inte denna uppfattning. Vid kontakt med skattemyndigheterna har det också visat sig att dessa uppfattat bestämmelsen så att utrymme finns för anstånd vid eftertaxering och att anståndsbeslut i sådana fall faktiskt meddelas i stor utsträckning. Skattemyndigheterna synes alltså helt korrekt ha gjort en samlad bedömning där hänsyn tagits till dels att eftertaxeringsbeslut inte skall fattas om inte starka skäl talar för ett sådant beslut, dels att en mindre förskjutning i bevisläget kan innebära att prognosen om den slutliga utgången av målet påverkas så att denna blir oviss. I princip är alltså utrymmet för anstånd vid eftertaxering varken mindre eller större än vid ordinarie taxering. Några sakligt motiverade skäl för en liberalare anståndsregel för just eftertaxeringsfallen kan inte heller anses finnas.

Mot bakgrund av det som sagts nu kan konstateras dels att anståndsreglernas konstruktion medger samma möjligheter till anstånd vid ordinarie taxering och eftertaxering, dels att reglerna tillämpas liberalt. Enligt vår mening finns därför inte skäl att ändra förutsättningarna för anstånd i samband med omprövning och överklagande.

18.2.2 Anstånd grund av sociala skäl och andra liknande

förhållanden

Förslag: Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet.

Bakgrund

Redan i 1945 års uppbördsförordning fanns möjligheter för skattskyldiga att få anstånd grund av sjukdom och liknande omständigheter.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Dessa bestämmelser har i huvudsak stått oförändrade sedan sin tillkomst, dvs. i närmare 50 år. Sedan bestämmelserna kom till har emellertid betydelsefulla förändringar ägt rum bl.a. på området för den s.k. sociala trygghetslagstiftningen. Nyligen lagreglerades också möjligheten att på grund av sociala skäl få uppskov med betalning av skatt verkställighetsstadiet.

Skattemyndighetens och kronofogdemyndighetens aktiviteter på anstånds- och uppskovsområdet är näraliggande. Kronofogdemyndigheten kan i allmänna mål medge uppskov med betalningen av fordringsbeloppet eller träffa överenskommelse om avbetalning i

en stället för att omedelbart vidta exekutiva åtgärder. Den reglering som uttryckligen kronofogdemyndigheten rätt att medge uppskov finns

ger i 7 § lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m. Enligt den bestämmelsen får kronofogdemyndigheten bevilja uppskov med betalningen det kan antas vara till fördel för det allmänna, är

om påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att fråga anstånd med betalningen prövats av behörig

om myndighet. Uppskov innebär att kronofogdemyndigheten efter begäran

gäldenären medger att betalning inte behöver erläggas eller att en av viss indrivningsåtgärd inte skall vidtas förrän vid en senare tidpunkt. I tillämpningen är den helt dominerande uppskovsgrunden den först nämnda, dvs. att det kan antas vara till fördel för det allmänna att ge anstånd. Uppskov sociala skäl förekommer mera sällan.

Anstånd är det motsvarande skatterättsliga institutet som i likhet med uppskov innebär att betalningen skjuts på framtiden. Kronofogdemyndigheten medger normalt inte uppskov om det finns förutsättningar att få anstånd. I sådan situation hänvisas gäldenären till skattemyn-

en digheten. Om anstånd har meddelats får fordringen inte drivas in under den tid anståndet avser. Högsta domstolen har också i ett

som avgörande slagit fast att anstånd medför att tidigare utmätning upphävs NJA 1989 137. Däremot anses uppskov inte hindra att kronofog-

s. demyndigheten vidtar verkställighetsåtgärder om det finns skäl till det. En praktisk skillnad mellan de båda instituten är att uppskov i regel

gäldenärens samtliga skulder medan anstånd beviljas beträffande avser ett särskilt skatte- eller avgiftsbelopp.

Såväl de skatterättsliga anståndsreglerna som de exekutionsrättsliga uppskovsreglerna innehåller ett rekvisit som medger att betalningen skjuts i de fall den enskildes betalningsförmåga är nedsatt och

upp detta beror på sociala skäl. Det är framför allt i detta hänseende som de båda instituten anstånd och uppskov lappar över varandra. RSV har i anvisningar Riktlinjer för kronofogdemyndighetens hantering av borgenärsrollen lämnat närmare vägledning för hur bestämmelsen

möjligheten till uppskov då det är påkallat med hänsyn till om

Anstând med betalning av skatter och avgifter

gäldenärens personliga förhållanden skall tillämpas. Där sägs att det endast är fysiska personer som kan beviljas uppskov på grund av personliga förhållanden. Personer som driver näring kan få uppskov endast om mycket särskilda skäl finns. Uppskov kan medges når en gäldenär har fått betalningssvårigheter på grund av t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. Får gäldenären ersättning som motsvarar lön är emellertid arbetslöshet inte någon anledning till särbehandling. svårigheterna skall vara övergående.

Förutsättningarna och villkoren för anstånds- och uppskovsinstituten sammanfaller alltså i viss mån. Däremot är de tillämpbara vid olika tidpunkter och fyller delvis olika syften. Det kan vidare konstateras att antalet anstånd enligt exempelvis 48 § UBL har ökat betydligt under senare år. Enligt uppgift från RSV uppgick antalet sådana anståndsbeslut till 9 128 under år 1993 och till 17 654 under år 1994.

Skall det finnas möjligheter till både anstånd och uppskov

Enligt vår uppfattning är det rimligt att det, i fall där betalningsförmågan är nedsatt grund av sociala skäl eller andra liknande förhållanden som är tillfälliga, bör finnas en möjlighet för den enskilde att skjuta betalningen på framtiden. Frågan är emellertid om det är motiverat att ha två parallella institut som fyller i stort sett samma funktion.

Sett ur den enskildes perspektiv är det givetvis en fördel med dubbla institut och möjligheten till anstånd är inte sällan av stor betydelse. Anståndsinstitutet används i ett tidigare skede än uppskovsförfarandet. Medges den skattskyldige anstånd innebär detta, förutom att betalningen skjuts framtiden, att restföring med grundavgift hos kronofogdemyndigheten och andra för den skattskyldige i vissa fall negativa följdverkningar undviks.

Å andra sidan ligger det i det allmännas intresse de skatter

att som förfallit till betalning betalas i första hand i rätt tid och om detta inte kan ske så snart det är möjligt. Att det finns dubbla institut som ger möjlighet att skjuta betalningen framtiden på grund av i stort sett samma skäl torde allmänt sett motverka detta intresse.

De utredningar och överväganden som bör ske i denna typ av anständsärenden för att bedöma skattebetalningsförmågan är till sin karaktär annorlunda än de som i övrigt görs av skattemyndigheten. Det kan därför sättas i fråga om denna typ av frågor hör hemma inom ramen för skattebetalningslagstiftningen. Däremot kan frågorna sägas vara av en sådan art att de lämpar sig väl för kronofogdemyndigheten, som i indrivningsverksarnheten fortlöpande gör utredningar om

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

gäldenärers betalningsförmåga och fattar beslut i likartade frågor. Detta är skäl som talar för att möjligheten att skjuta betalningen av en skuld framtiden på grund av nedsatt betalningsförmåga bör skötas enbart av kronofogdemyndigheten. Ett annat skäl är att det från kreditupplysningssynpunkt skulle vara en fördel om enbart kronofogdemyndigheten handlade denna typ av frågor, eftersom all information om betalningssvårigheter då skulle finnas samlade hos endast en myndighet.

Bland dem som söker anstånd grund av nedsatt skattebetalningsförmåga finns med stor sannolikhet en grupp där omständigheterna är synnerligen ömmande. Vi tänker dem som vid något enstaka tillfälle oförvällat hamnat i tillfälliga betalningssvårigheter och

har goda möjligheter att efter en kortare tids anstånd betala som skatteskulden. Enligt vår uppfattning skulle det i dessa fall vara mindre tilltalande med en omedelbar restföring av skatteskulden. Det gäller särskilt mot bakgrund av de nackdelar som en restföring kan medföra för den enskilde. Det kan nämligen inte uteslutas att en registrering i kronofogdemyndighetens register i sig kan leda till försämrade möjligheter för den skattskyldige att fortsätta sin verksamhet och därmed betala sin skatteskuld. Vi anser därför att det även fortsättningsvis bör finns kvar en möjlighet för Skattemyndigheten att medge anstånd grund av sociala skäl. Detsamma gäller vid tillfälliga betalningssvårigheter orsakade av andra liknande skäl. Vi återkommer till detta.

Synnerliga skäl för anstånd

Enligt vår mening får det anses rimligt att det beträffande samtliga skatter och avgifter finns en ventil som gör att Skattemyndigheten kan medge anstånd med betalningen, jfr rapporten Amalia Förbättrad

uppbördseffektivitet RSV Rapport 1995:6. Ett visst anstånd bör t.ex. kunna medges om den ytterligare skatt som skall betalas har sin grund i förhållanden som den skattskyldige inte kunnat råda över och prognosen dessutom är god för att skattebeloppet kommer att betalas. Skattemyndigheten bör således ges en generell möjlighet att medge betalningsanstånd som bör omfatta alla i skattekontosystemet ingående skatter och avgifter. Det är emellertid naturligt att tillämpningen av denna möjlighet aktualiseras i första hand när ytterligare slutlig skatt påförs efter att den årliga debiteringen av sådan skatt avslutats.

Avgörande för att ge anstånd bör vara att en viss tids betalningsanstånd är till fördel för både den skattskyldige och det allmänna. Det bör därför klart framgå bl.a. att betalningsanständet inte leder till

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

kreditförluster för det allmänna. Huvudsyftet kan sägas vara att ge den skattskyldige ett skäligt rådrum att skaffa fram medel till betalningen, t.ex. genom att kräva kunder på betalning eller att realisera tillgångar. Samtidigt bör sägas att i det enskilda fallet det förhållandet att den skattskyldige behöver sälja egendom för att betala en skatteskuld kan tala mot att anse prognosen för betalning vara god. Att den skattskyldige har skulder för indrivning hos kronofogdemyndigheten talar givetvis mot att ge anstånd och det får i princip anses uteslutet med anstånd andra fordringar ligger för indrivning. Även det för-

om hållandet att den skattskyldige varit aktuell hos kronofogdemyndigheten under senare år talar mot att betalningsproblemen är tillfälliga och därmed mot att ge anstånd.

För att uttrycka den ökade restriktivitet som fortsättningsvis bör prägla ifrågavarande anståndsgivning bör i lagtexten föras in rekvisitet synnerliga skäl som förutsättning för anstånd. I sammanhanget bör vidare framhållas att utgångspunkten att betalningssvårigheterna bör

tillfällig karaktär gör det väsentligt att anståndstiderna hålls vara av korta. En genomgående strävan vid prövningen av en ansökan om anstånd bör således vara att så långt som möjligt begränsa anståndstiden. Särskild restriktivitet bör iakttas om anstånd söks av näringsidkare eller för betydande belopp. I dessa fall bör genom korta anståndstider, i regel längst en eller två månader, den skattskyldige söka förmås att i annan ordning få till stånd en lösning sina betalningsproblem. Skattemyndigheten bör också om det kan anses ändamålsenligt kunna besluta att betalningen av ett skattebelopp skall delas upp i flera

om poster med skilda anståndstider. En sådan möjlighet finns i dag på mervärdesskatteområdet 16 kap. 2 § ML.

Kvarstår den nedsatta betalningsförmågan när anståndstiden löper ut bör vidare finnas möjlighet att förlänga tiden. Men det förhållandet att den skattskyldige exempelvis inte lyckats få kredit hos annan än staten talar i sådan situation mot en förlängd anståndstid. En

en omedelbar och samlad avveckling av samtliga åtaganden torde i ett sådant fall inte sällan begränsa kreditförlusterna för såväl staten som andra borgenärer. Givetvis får här liksom i andra jämförbara fall anståndsfrågan avgöras efter en sammanvägning av samtliga föreliggande omständigheter.

l samtliga nyss nämnda situationer bör anstånd medges med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Emellertid sätts givetvis ramen för vad ett anståndsbelut kan omfatta av den enskildes yrkande. Men i övrigt bör det lämnas Skattemyndigheten att pröva vad som är skäligt.

I regel söks anstånd med betalningen av en viss skatt eller avgift som skall förfalla till betalning. Det kan också tänkas att anstånd söks

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

med betalningen allt redovisas i skattedeklaration, t.ex. med

av som en betalningen av såväl avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt, samtidigt som anstånd begärs med betalning av F-skatten för perioden. En ansökan om anstånd kan vidare komma att göras med eller utan beaktande av den aktuella ställningen på skattekontot. I samtliga fall bör det vid prövningen av anståndsfrågan ankomma på Skattemyndigheten att bedöma med vilket belopp anstånd bör medges. Som nämnts är det naturligt att anståndsmöjligheten aktualiseras

nyss i första hand när den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt resulterar i ett underskott. Härutöver kan sägas att det kan finnas större fog för att ge anstånd med betalningen av ett belopp motsvarande den skattskyldiges egen inkomstskatt än med ett belopp som motsvarar avdragen skatt eller mervärdesskatt. I synnerhet mervärdesskatten är ett belopp som skall levereras in till staten och som utom i vissa undantagsfall inte bör ha betydelse för den skattskyldiges betalningsförmåga. Detsamma kan sägas beträffande avdragen skatt. Om emellertid den skattskyldige ställer säkerhet för anståndsbeloppet torde ett mindre restriktivt synsätt kunna anläggas.

Mot bakgrund det sagts bör regleringen anstånd vid

av som nu av betalningssvårigheter som har sin grund i sociala skäl eller andra liknande förhållanden formen av en generell befogenhet för

ges Skattemyndigheten att anstånd vid betalning skatter och avgifter

ge av

det finns synnerliga skäl. Tilläggas bör att prövningen av en om anståndsansökan inte bör hindras att den görs efter att skatten eller

av avgiften skulle ha betalats. Beträffande fordringar som lämnats för indrivning bör däremot "anståndsfrågan avgöras av kronofogdemyndigheten med tillämpning av uppskovsinstitutet.

Det bör också sägas att den nuvarande möjligheten för skattemyndigheten att ompröva ett beslut anstånd bör finnas kvar. Den bör

om kunna användas den skattskyldiges ekonomiska förhållanden påtag-

om ligt förändrats, dvs. i regel så sätt att betalningssvärigheterna inte är omfattning när anstånd medgavs, vilket kan moti-

av samma som

att det medgivna anståndsbeloppet begränsas. Det är också vera tänkbart väsentligt ändrad situation gör att det uppkommer ett

att en behov att kräva säkerhet den skattskyldige för fortsatt anstånds-

av av givmng.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

18.2.3¶Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen 1994:1809

om totalförsvarsplikt

Förslag: Möjligheten till anstånd på grund av tjänstgöring enligt lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt skall omfatta alla skatteoch avgiftsbetalningar i skattekontosystemet.

Anståndstiden skall regelmässigt anpassas efter tjänstgöringstidens längd och bestämmas så att den löper ut längst tre månader efter utgången av den månad då tjänstgöringen upphör.

Bestämmelserna om anstånd på grund av värnpliktstjänstgöring hänför sig i allt väsentligt till mitten av 1940-talet. Sedan dess har förhållandena såväl inom samhällslivet i stort som inom försvarsmakten starkt förändrats. Inom försvarsmakten märks inte minst de nedskärningar som har ägt rum.

Behovet av anstånd med betalning av skatt i samband med tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt har gjort sig gällande framför allt i samband med grundutbildningen. Enligt statistikuppgifter som inhämtats från försvarsmakten har uttaget av värnpliktiga för grundutbildning under åren 1947-1995 minskat från ca 45 000 till ca 32 600. I Försvarsmaktsplan 95 beräknas uttaget av värnpliktiga för grundutbildning för år 1999 till ca 32 100. Denna beräkning är emellertid inte definitiv, eftersom ett nytt s.k. försvarsbeslut kommer att fattas under år 1996. Tilläggas kan att också grundutbildningens längd minskat sedan mitten av l940-talet.

Enligt försvarsmaktens beräkningar kontaktar ca 2 3 procent av

de värnpliktiga personalkonsulenterna och begär hjälp med anståndsansökningar. De anståndsansökningar som personalvårdskonsulenterna har kommit i kontakt med har, enligt försvarsmaktens uppgift, uteslutande avsett kvarstående skatt.

Mot denna bakgrund kan konstateras att antalet fall i vilka behov av anstånd med betalning av skatt aktualiseras har blivit allt färre över tiden. Såvitt kan bedömas torde med ett ytterligare begränsat antal värnpliktiga denna trend komma att bestå. Ett visst behov av att kunna ge anstånd vid tjänstgöring inom försvarsmakten kommer emellertid att kvarstå. Enligt vår mening får det också anses rimligt att det finns en anståndsmöjlighet för dem som är skyldiga att tjänstgöra inom totalförsvaret.

Den nuvarande regleringen bör emellertid kunna göras mindre detaljerad. I fråga om anståndstidens längd bör endast den begräns-

Anstánd med betalning av skatter och avgifter

ningen gälla att tiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör. Vidare bör dagens inskränkningar i anståndsgivningen till att omfatta endast debiterad preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt inte behållas. Det bör inte uteslutet att ge anstånd även med andra skatte- och avgiftsbeanses talningar. Som angetts i det tidigare är avsikten att anstånd skall medges med ett belopp är skäligt med hänsyn till omständigsom heterna i varje enskilt fall. Även vid tjänstgöring som Värnpliktig inom totalförsvaret får skäligt belopp främst anses den ytterligare skatt som skall betalas i samband med den årliga debiteringen av slutlig som skatt. Beträffande bl.a. mervärdesskatt och avdragen skatt får det förutsättas att skattebeloppet finns tillgängligt för inbetalning. Att ge anstånd med ett belopp motsvarande sådana betalningar torde därför inte aktualiseras annat än undantagsvis.

18.2.4 Anständ vid vissa avyttringar

Förslag: Anståndstiderna vid anstånd med betalning av skatt på grund avyttring fastighet begränsas något. Samtidigt av av m.m. görs regleringen möjligheterna att få anstånd i dessa fall av mindre detaljerad.

I samband med år 1967 genomförde principen om den s.k. att man eviga realisationsvinstbeskattningen fastigheter infördes bestämmelav anstånd vid vissa avyttringar, 48 § 4 mom. UBL se prop. sen om 1967:153 s. 141. Möjligheten till anstånd då avyttring är beroende av myndighets tillstånd e.d., 48 § 5 UBL, skapades genom 1990 års skatteremom. form. Vid beskattning realisationsvinster gällde före år 1991 den av s.k. första kronans princip. Det innebar att skattskyldighet inträdde när den första betalningen köpeskillingen blev tillgänglig för av lyftning och skattskyldigheten omfattade hela realisationsvinsten även endast del köpeskillingen betalats. Genom 1990 års om en av skattereform infördes skattskyldighet vid avyttringstidpunkten. Undantag från denna regel gäller då intäktens storlek är beroende av viss framtida händelse och till följd härav intäktens totala belopp inte kan fastställas vid den taxering är i fråga. För säljaren kan det som innebära betydande svårigheter att betala skatt på realisationsvinster vinstens storlek är klar. Detta kan bero att hela avyttäven om

Anstånd med betalning av skatter och avgifter

ringen är svävande då förvärvets giltighet är beroende av myndighetsbeslut, såsom förvärvstillstånd, kommunalt förköp e.d. En sådan situation föreligger huvudsakligen vid avyttring av näringsfastighet men kan i vissa fall aktualiseras även vid avyttring av andra fastigheter prop. 1989/90:110 s. 398.

I förenklande syfte anser vi att bestämmelserna bör göras mindre detaljerade. Av den anledningen bör reglerna om anståndsbeloppets storlek slopas. För anstånd i samband med avyttring av fastighet eller näringsverksamhet m.m. mot betalning under minst tre år bör emellertid krävas att den slutliga skatten till följd av avyttringen har blivit påtagligt högre än den slutliga skatten under de närmast föregående åren. Varje förhöjning av den slutliga skatten grund av en avyttring bör således inte ge den skattskyldige rätt att få anstånd.

En rimlig anståndstid torde i dessa fall inte vara längre än ett år. Möjlighet bör emellertid finnas att i likhet med vad som gäller för närvarande bestämma tiden till två år räknat från den tidpunkt då skatten rätteligen skulle ha betalats.

Även då det är fråga avyttring det är osäkert den

om en som om kommer att bestå bör för anstånd med skattebetalningen krävas att det finns särskilda skäl. Den aktuella osäkerheten bör knytas till att en avyttring är beroende av tillstånd från myndighet. Det kan exempelvis vara fråga om förvärvstillstånd eller kommunalt förköp. En jämförbar situation är att det råder en tvist som är föremål för domstolsprövning om säljarens äganderätt till den sålda egendomen. Möjligheten att få anstånd i här angivna fall torde i regel tillämpas främst vid avyttringar av näringsfastigheter men kan aktualiseras också vid andra fastighetsavyttringar liksom vid överlåtelser av bostadsrätter och aktier.

Enligt vår mening får det anses rimligt att för dessa fall föreskriva att anstândsbeloppet skall betalas senast tre månader efter det att anståndsorsaken har upphört att gälla. Dessutom bör anstånd inte i något fall medges för längre tid än två år räknat från den dag då skatten rätteligen skulle ha betalats.

Beträffande övriga anståndstyper har i det föregående sagts att anstånd bör medges med ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. I avyttringsfallen är skattebeloppet knutet till en specifik överlåtelse. Vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt eller vid en senare omräkning av skatten är det den slutliga skatten för ett visst år som beräknas och bestäms. Anståndsmöjligheten kommer således vid varje tillfälle att avse antingen den slutliga skatt som inte betalats som preliminär skatt eller den slutliga skatt som påförs efter en omprövning. I praktiken kommer den skattskyldige att ansöka om anstånd med betalning av den ytterligare slutliga skatt som uppkommit på grund av en avyttring. Anstånd kan då medges med ett

Anstånd med betalning skatter och avgifter

belopp motsvarande den skatt kan hänföras till avyttringen. Detta

som kan också uttryckas så sätt att det är ett skattebelopp anstånd medges med inte den ytterligare slutliga skatten.

Tilläggas bör att anstånd bara undantagsvis bör medges om det i absoluta tal eller i förhållande till den slutliga skatten för året endast

mindre skattebelopp skall betalas. Om så är fallet bör det är ett som

finnas särskilda skäl för anstånd. inte anses

19 för skatter

Betalningsskyldighet och avgifter

19.1¶En generell och enhetlig betalningsskyldighet

för skatter och avgifter

19.1. 1 Inledning

I ett system med skattekonton för betalning av skatter och avgifter debiteras och krediteras en arbetsgivares konto varje månad med ledning av de redovisningar som lämnas resp. de betalningar som görs. Om inte hela det debiterade beloppet betalas uppkommer ett underskott på kontot. Underskottet är en skuld avseende skatter och avgifter som hänför sig till debiteringen.

I olika författningar finns föreskrifter om betalningsskyldighet för den skall betala en skatt eller avgift. Det gäller t.ex. arbetsgivares

som

för innehållen preliminär skatt och för arbetsgivaravgifter. Vid ansvar sidan härav finns särskilda bestämmelser om betalningsansvar för företrädare för arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person och som inte har fullgjort sin betalningsskyldighet.

Betalningsskyldigheten avser enligt nuvarande ordning en viss skatt eller avgift. Tillämpningen av bestämmelserna förutsätter i princip att det vid inbetalning som inte uppgår till vad som redovisats kan

en konstateras vilken skatt eller avgift det är som inte betalats. Detta är inte möjligt i ett system med skattekonton för betalning av skatter och avgifter inte innehåller exempelvis en avräkningsordning som

som

vad betalning i första hand avser om det som har betalats in anger en inte mot redovisningen. Med hänsyn härtill finns det skäl att

svarar särskilt överväga hur bestämmelser om betalningsskyldighet för skatter och avgifter kan förenas med skattekontosystemet.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

19.1.2¶Betalningsskyldighet enligt nuvarande ordning

för redovisade men inte betalda skatter och

avgifter m.m.

Föreskrifter om betalningsansvar för skatt som innehållits men inte betalats in finns i 77 § UBL. Där sägs följande:

En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det

innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53

§§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har

fattats fâr beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller

för indrivning av skatt.

Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges

i 54 § l mom. första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut

om anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek

ha fattats i enlighet med deklarationen.

Kommer deklarationen in till Skattemyndigheten vid en senare

tidpunkt anses beslut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med

deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförin-

nan.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt

denna paragraf får drivas in hos arbetsgivaren.

Vid tillämpning av 77 § får, enligt 78 a § UBL, beslut om betalningsskyldighet som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla belopp hänförligt till den sista uppbördsmânaden under uppbördsåret. Bestämmelsen tar sikte det fall då avståmningen mot en kontrolluppgift innebär att en arbetsgivare skall betala ytterligare innehållen preliminär skatt och de svårigheter som då kan finnas att hänföra den ytterligare skatt som skall betalas till en bestämd månad.

Om skatteavdrag verkställts men varken redovisning eller inbetalning gjorts följer av 84 § andra stycket UBL att beslut om betalningsskyldighet får meddelas i den ordning och inom den tid som gäller för omprövning. Beslut om betalningsskyldighet kan fattas även genom efterprövning med stöd av 92 § UBL.

Närmare föreskrifter om vad Skattemyndigheten kan ha att iaktta före det att beslut om betalningsskyldighet fattas finns i uppbördsförordningen 1967:626, se främst 53 och 54 och Riksskatteverkets meddelanden RSV Du 1987:3.

Betalningsskyldigheten för arbetsgivare såvitt avser arbetsgivaravgifter regleras genom föreskrifterna i 10 § USAL. Förutom att månadsavgift skall beslutas i första hand med ledning av uppbördsdeklarationen och övriga tillgängliga handlingar anges här att om dessa uppgifter inte är tillräckliga för en tillförlitlig beräkning av avgiften denna får uppskattas efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

till föreliggande omständigheter. Tidigare angavs här uttryckligt att betalningsskyldighet skulle läggas på en arbetsgivare för avgiftsbelopp som redovisats i en uppbördsdeklaration men inte betalats in. I överensstämmelse med vad som gäller för mervärdesskatt och punktskatter tillämpas numera ett system med automatiska beslut även beträffande arbetsgivaravgifterna. Det betyder att betalning kan krävas för ett belopp har redovisats i en deklaration men inte betalats utan att

som det behöver fattas något särskilt beslut om betalningsskyldighet prop. 1990/91:46.

Vidare gäller för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att om någon redovisning inte kommer anses avgifterna resp. skatten fastställd till noll kronor ll § andra stycket USAL resp. 15 kap. 2 § andra stycket ML.

Beslut om betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter kan fattas också enligt föreskrifterna om omprövning 50 § USAL och efter— prövning 60 § USAL. Beträffande mervärdesskatt gäller motsvarande bestämmelser avseende omprövning 15 kap. 3 § ML och efterbeskattning 15 kap. 3 § ML.

Skatter och avgifter som inte betalas skall lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Indrivning skall begäras senast två månader efter det att fordringen skulle ha betalats, om inte särskilda skäl talar mot det. I fråga om bl.a. obetald kvarskatt skall indrivning begä-

senast inom fem månader. Indrivning begärs genom ansökan till ras RSV eller om saken är brådskande till behörig kronofogdemyndighet. I vissa fall skall indrivning begäras skyndsamt 4 § indrivningsförordningen.

Innan indrivning begärs uppmanas gäldenären att betala skulden 3 § indrivningsförordningen. Uppmaningen skall innehålla uppgifter om fordringens belopp, dröjsmålsavgift e.d., den dag betalning senast skall ske för att inte ansökan om indrivning skall göras samt uppgift

att indrivningen är förenad med ytterligare kostnader för gäldeom naren.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

19. 1.3 överväganden och förslag

Förslag: En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den är skyldig att redovisa och betala in sådana som skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. En form automatiska beslut om betalningsskyldighet inny av förs schablondebitering. Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte fullgörs skall betalningsskyldigheten för perioden bestämd till att omfatta det högsta av vart och ett anses de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts för betalning för av endera de tre närmast föregående redovisningsperioderna. av Schablondebiteringen skall gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för Skattemyndigheten att efter skön bestämma underlag och belopp att betala såvitt avser arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Samtidigt utvidgas befogenheten att uppskatta skatte- och avgiftsbeloppet för en viss period grund av brister i redovisningen eller i underlaget för denna till att omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt.

När det gäller betalning innehållen skatt fungerar arbetsgivaren av endast ombud för staten. Det år arbetstagaren som är skattsom skyldig. Beträffande arbetsgivaravgifterna är emellertid förhållandet annorlunda. Här är det fråga skyldighet för arbetsgivaren själv om en att betala avgifter på ett visst underlag. Också för mervärdesskatten gäller att det subjekt är skattskyldigt är skyldigt att betala skatten. som Utgångspunkterna för beslut betalningsskyldighet för innehållen om skatt arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt är således delvis resp. olika. Samtidigt är det i fråga innehållen skatt och arbetsgivaravom gifter ett och subjekt som svarar för att det belopp som samma redovisas i deklaration betalas in. Som nämnts inledningsvis för det en med sig administrativa svårigheter att inom ramen för ett systern med skattekonton hantera ordning med betalningsansvar som innebär att en det vid betalning inte uppgår till vad som redovisats skall en som kunna konstateras vilken skatt eller avgift det är som inte betalats. Enligt vår mening bör man i det föreslagna skattekontosystemet liksom i det nuvarande skattebetalningssystemet ta fasta på det ur redovisnings- och betalningstekniskt perspektiv centrala, nämligen betalningsskyldigheten. Den skyldigheten bör gälla i enlighet med den redovisning för skatter och avgifter lämnas utan att ett särskilt som beslut måste fattas. Om brist i betalning konstateras vid en en en

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

jämförelse med redovisningen kommer betalningsansvar i praktiken att utkrävas såvitt avser denna brist.

Utgångspunkten vid betalning av skatter och avgifter är att den skatt- och avgiftsskyldige skall fullgöra sin redovisningsskyldighetoch betala redovisade belopp inom föreskriven tid. Om den skatt- och avgiftsskyldige inte redovisar eller betalar på föreskrivet sätt eller det finns brister i redovisningen eller underlaget för denna finns i dag möjlighet att uppskatta underlag och belopp att betala efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till det som har kommit fram. Inriktningen när den möjligheten utnyttjas är att hamna så nära de verkliga förhållandena som möjligt. Inte sällan är en revision hos den skattoch avgiftsskyldige ett medel att åstadkomma detta. Den tid som utredningsarbetet av olika skäl tar gör emellertid att den gängse ordningen för att uppskatta oredovisade belopp inte är ett verkningsfullt sätt att åstadkomma korrekta redovisningar och betalningar. Inte bara tidsaspekten utan också utredningssvårigheter spelar här in och gör arbetet med skönsuppskattningar starkt resurskrävande. Den i dag tillämpade ordningen bör därför kompletteras med ett system med schablondebitering avseende betalningsskyldigheten för skatter och avgifter.

I de fall det över huvud taget inte kommer in någon redovisningshandling bör skatte- och avgiftsbeloppet för perioden automatiskt bestämmas, dvs. utan att Skattemyndigheten behöver fatta ett särskilt beslut i det enskilda fallet. Betalningsskyldigheten bör anses bestämd till det högsta av vart och ett av de olika skatte- och avgiftsbelopp som skall inbetalas för endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Den automatiska schablondebiteringen skall således ske för varje skatt och avgift för sig.

En schablondebitering enligt vilken tidigare redovisningar utgör grund för en automatiskt bestämd betalningsskyldighet bör gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för Skattemyndigheten att efter skön bestämma den skatt- och avgiftsskyldiges betalningsskyldighet. Nämnas kan att ett liknande systern med automatiska beslut finns i Danmark där redovisningen för närmast föregående period ligger till grund för betalningsskyldigheten om den betalningsskyldiges redovisning uteblir.

I allmänhet nås den bästa överensstämmelsen med de verkliga förhållandena såvitt avser de belopp som skall redovisas och betalas om man utgår från de skatt- och avgiftsskyldigas underlag. Att uppskatta skatte- och avgiftsbelopp efter andra grunder får ses som en näst bästa lösning. Den innehåller alltid vissa osäkerhetsmoment. Önskvärt

vore därför att genom revision, kontakter med den skatt- och avgiftsskyldige eller annat sätt kunna reda ut skatte- och avgiftsförhållandena så

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

snart redovisningen eller underlaget för denna uppvisar brister. De begränsade i förening med kravet att dessa används

resurserna effektivt gör emellertid att skattemyndigheten får styra de utredande insatserna till de fall där skatte- eller avgiftsbortfallet kan bedömas

störst eller till fall andra orsaker bör prioriteras. vara som som av Övriga fall där de skatt- och avgiftsskyldiga inte fullgör sin redovisningsskyldighet får utredas i mån av resurser. Dessa fall men även

de där utredningsinsatser sätts in kommer emellertid att omfattas

den automatiska schablondebiteringen. Om inte Skattemyndigheten av bestämmer annat kommer således ett automatiskt beslut att fattas grundat på tidigare bestämd betalningsskyldighet.

Givetvis bör Skattemyndigheten kunna välja att inte tillämpa denna metod. Som redan sagts är det att föredra att betalningsskyldigheten grundas på ett än tillförlitligt underlag. Skattemyndigheten kan

mer ha exempelvis genomförd revision att utgå från om den skatt-

en nyss och avgiftsskyldiges redovisning uteblir. Vidare bör sägas att en ordning med schablondebitering har sin grund i redovisningen för

som tidigare perioder i vissa fall är mindre lämplig att använda. Det gäller bl.a. den skatt- och avgiftsskyldige driver säsongsbunden verksam-

om het. Här krävs särskild uppmärksamhet från skattemyndighetens sida. I möjligaste mån bör myndigheten undanta dessa och liknande fall från

med automatiskt bestämd betalningsskyldighet. Samtidigt bör systemet här slås fast den skatt- och avgiftsskyldige självfallet har en stor del

att i för att den betalningsskyldighet som bestäms blir riktig.

ansvaret Variationer i verksamhetens omfattning och härmed i betalningsskyldigheten skall avspeglas i den redovisning som lämnas till skattemyndigheten. Möjlighet bör bl.a. därför finnas att i samband med den löpande redovisningen lämna uppgift om att något underlag och belopp inte finns att redovisa för kommande redovisningsperiod eller redovisningsperioder skälen härför. Lämnas godtagbar sådan

samt en uppgift och kommer det därefter inte in någon redovisningshandling den påföljande perioden bör betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för denna period bestämd till noll kronor.

anses

Om det i angivna fall kommer in en redovisningshandling

senare eller lämnar den skatt- och avgiftsskyldige in ny redovisning eller

en visar det sig sätt att antingen ett högre eller lägre belopp

annat skulle ha bestämts får justering ske i enlighet härmed i den ordning

som gäller för omprövning.

En schablondebitering på angivet sätt av den skatt- och avgiftsskyldiges redovisnings- och betalningsskyldighet är enligt vår mening en metod att nå ett resultat framstår som skäligt. Det kan också antas

som bidra till de skatt- och avgiftsskyldiga i större utsträckning än i dag

att kommer att fullgöra sin redovisnings- och betalningsskyldighet. Särskilt gäller det med hänsyn till det skattetillägg som påförs i

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

samtliga fall då en skyldighet att betala ett visst belopp bestäms på grund av att en redovisningshandling inte kommit in. Med den angivna ordningen kan som nyss sagts skattemyndigheten vidare använda

- sina utredande och Kontrollerande resurser på ett effektivt sätt.

Som framgått i det tidigare anser vi att den nuvarande möjligheten för Skattemyndigheten att efter skön bestämma underlag och belopp att betala såvitt avser arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt bör kvarstå. Av likformighetsskäl bör befogenheten omfatta även arbetsgivares avdrag för A-skatt.

19.2 ställföreträdares betalningsskyldighet för

skatter och avgifter regleringens enhetlighet

och administrativa syfte

19.2.1¶Inledning

Föreskrifter om betalningsansvar för skatter och avgifter för ställföreträdare för arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person finns i flera olika författningar, bl.a. i UBL, USAL och ML.

En utgångspunkt i ett systern med skattekonton är att olika skatter och avgifter skall behandlas på ett enhetligt sätt. Vidare bör så långt

möjligt särredovisning av skatter och avgifter undvikas. Systemet som skall inte heller innefatta en avräkningsordning som anger vad en betalning i första hand avser om det som betalas inte svarar mot den redovisning som lämnats. Mot denna bakgrund bör det liksom

—beträffande det grundläggande betalningsansvaret för skatter och avgifter övervägas vilket sätt företrädaransvaret kan tillämpas

—— i ett system med skattekonton.

En fråga som härefter kan övervägas är förutsättningarna för

annan

effektivare ordning enligt vilken beslut om betalningsskyldighet för en ställföreträdare fattas se avsnitt 19.3.

19.2.2 Allmänt om ställföreträdares betalningsskyldighet

enligt nuvarande ordning

I fråga om skatteavdrag som verkställts men inte betalats in komplette-

betalningsansvaret i 77 § UBL med bestämmelser om betalningsras skyldighet för företrädare för arbetsgivare som är juridisk person 77 § UBL. Om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

a underlåtit att betala in skatteavdraget i föreskriven tid och ordning är

ll 16-0851

Betalningsskyldighetfär skatter och avgifter

företrädaren tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet. En företrädare som fullgör betalningsskyldigheten har regressrätt mot arbetsgivaren.

Bestämmelsernas tillkomst motiverades bl.a. av att det inte fanns så stora möjligheter att annat sätt göra en ställföreträdare för aktiebolag eller annan juridisk person ansvarig för oredovisad skatt. Detta ansågs som en allvarlig brist inte minst beträffande de s.k. fåmansbolagen SOU 1965:23 s. 180 och 184. Med hänsyn till att straff för underlåtenhet att redovisa innehållen skatt inte kunde dömas ut med mindre än att arbetsgivaren ställföreträdaren gjort sig skyldig till grov oaktsamhet, ansågs det att ställföreträdarens ekonomiska ansvarighet borde begränsas till sådana fall där uppsåt eller grov oaktsamhet förelåg SOU 1965:23 s. 187. Det framhölls att betalningsskyldigheten för ställföreträdare inte skulle ses som en straffsanktion. Avsikten var inte att införa en ny strafform utan endast att skapa en möjlighet för det allmänna att utkräva ett solidariskt ekonomiskt ansvar av en försumlig ställföreträdare och den arbetsgivare, tillika juridisk person, som han företräder. Reglerna om solidarisk betalningsskyldighet ansågs därför inte kunna jämföras med brottsbalkens sanktionssystem prop. 1967:130 s. 131.

Från och med den 1 januari 1974 finns bestämmelser om företrädaransvar också för mervärdesskatt. Enligt 16 kap. 17 § ML gäller en solidarisk betalningsskyldighet för den skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig som är juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in skatt i den tid som anges i 16 kap. 1 och 5 samma lag.

I motiven till de ursprungliga föreskrifterna om betalningsansvar i lagen 1968:430 om mervärdeskatt anförde departementschefen bl.a. följande prop. 1973:163 s. 166

Bestämmelserna i 77 a § uppbördsförordningen har gällt sedan âr 1968

och den allmänna uppfattningen är att de verksamt bidragit till en

förbättring av uppbörden av källskattemedel. I praktiken har bestämmel-

serna sin egentliga betydelse beträffande s.k. fåmansbolag. Det har

emellertid framhållits, att det solidariska ansvaret för betalning av sådan

skatt menligt inverkat på uppbörden av indirekt skatt och att följden blivit att man i ökad utsträckning försöker skaffa sig otillbörliga

skattekrediter genom underlåtenhet att erlägga indirekt skatt. I vilken

omfattning detta förekommit är givetvis svårt att ange. Jag anser det

emellertid vara en allvarlig brist i uppbördssystemet att nuvarande be-

stämmelser kan ge upphov till nu antydda förhållande. Enligt min

mening bör solidariskt betalningsansvar i överensstämmelse med vad

som gäller enligt 77 a § uppbördsförordningen införas även beträffande

den indirekta beskattningen, i första hand för mervärdeskatten och de

punktskatter som omfattas av förordningen 1959:92 om förfarandet vid

viss konsumtionsbeskattning.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Genom lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 har före-

en trädaransvaret för mervärdesskatt utvidgats till att även omfatta skatt

på grund oriktiga uppgifter från företrädaren tillgodoförts den som av skattskyldige. Om en företrädare uppsåtligen eller av grov oaksamhet lämnat uppgifter som föranlett att den skattskyldige tillgodoförts ingående skatt med för stort belopp är företrädaren alltså, enligt 16 kap. 17 § ML, tillsammans med den skattskyldige återbetalningsskyldig för beloppet. Företrädaransvaret har för dessa fall utformats

ett sätt skiljer sig från tidigare gällande bestämmelser på

som området. Det subjektiva rekvisitet har för dessa fall knutits till lämnandet av den felaktiga uppgiften och inte till underlåtenheten att betala tillbaka beloppet till myndigheten.

Föreskrifter om betalningsskyldighet för företrädare finns vidare i 5 kap. 17 § lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgif-

Även socialavgifter betalas arbetsgivare omfattas regler ter. som av av om ställföreträdares betalningsskyldighet, se 15 § USAL. Dessa föreskrifter kom till efter påpekanden att det solidariska ansvaret för betalning källskatt och mervärdesskatt fått menliga återverkningar

av betalningarna av arbetsgivaravgifter där ställföreträdaransvaret inte fanns prop. l979/80:128 s. 20 och 26 ff, jfr prop. 1983/84:167 s. 100.

Nämnas kan även 17 § 1 mom. lagen 1958:295 om sjömansskatt enligt vilken bestämmelse 77 a § UBL äger motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt.

Talan om personligt ansvar enligt 77 a § UBL kan för närvarande föras åklagaren i brottmål när ställföreträdaren enligt 81 § UBL

av eller 28 § lagen 1958:295 om sjömansskatt åtalas för underlåten inbetalning av innehållen skatt. Det hänger samman med den allmänna skyldigheten som åklagaren har att föra målsägandens talan om enskilt anspråk som grundas på brott 22 kap. 2 § rättegångsbalken.

När det gäller mervärdesskatt, punktskatter och arbetsgivaravgifter kan inte åklagaren på motsvarande sätt föra talan om personligt ansvar. En underlåten inbetalning är nämligen i dessa fall inte i sig straffbar. Det personliga betalningsansvaret grundar sig följaktligen inte på någon brottslig gärning. I stället måste talan föras vid allmän domstol efter stämning i den ordning som gäller för tvistemål. En sådan civilmålstalan måste föras även när det gäller personligt ansvar enligt UBL om något brottmål inte är aktuellt eller talan om betalningsansvar av ett eller annat skäl inte har förts i brottmålet. Behörigheten att företräda staten ankommer RSV. Med stöd av 2 kap. 3 § andra stycket i den då gällande förordningen 1986:1346 med instruktion för skatteförvaltningen har RSV beslutat att skattemyndigheten skall föra statens talan i tingsrätt. RSV har vidare

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter sou 1996:100

bestämt att Skattemyndigheten får överlämna kronofogdemyndigheten att företräda staten.

Beträffande kronofogdemyndighetens roll kan sägas att myndigheten kan ta emot säkerhet för en restförd skatt 10 § indrivningslagen. Säkerheten kan ställas gäldenären eller av någon annan. Säkerheten

av kan bestå av pant, borgen eller företagshypotek. En ianspråktagen bor-

får genast utsökas hos borgesmannen enligt bestämmelserna i ingen drivningslagen. Den 30 september 1995 var säkerhet ställd för 827 gäldenärers skuld i allmänna mål.

Det är regel att kronofogdemyndigheten, när ett aktiebolag som restförts för skulder begär uppskov, ställer som villkor att företrädaren går i borgen för skulden. Ett argument för att förmå ställföreträdaren att i borgen eller att ställa annan säkerhet är då att företrädaren enligt reglerna ställföreträdares ansvar kan göras ansvarig för

om skulden.

RSV har i Riktlinjer för KFM:s hantering av borgenärsrollen angett att en förutsättning för att en näringsidkare skall få uppskov med att betala sin skuld är att borgen eller annan säkerhet ställs. I RSV:s Riktlinjer för KFM konkurs sägs att kronofogdemyndigheten för

om att undvika arbetet med företrädartalan, när det är möjligt, redan

en under indrivningsskedet bör begära att företrädaren ställer borgen eller

säkerhet för företagets skulder. annan i

Att kronofogdemyndigheten under indrivningen tar emot borgen eller säkerhet för den juridiska personens skatteskuld är det enk-

annan laste och minst resurskrävande sättet att bestämma företrädarens betalningsansvar för skulderna. Det bör observeras att det har betydelse för möjligheten att utnyttja denna väg att företrädaren är medveten om att staten kan göra honom ansvarig för bolagets skuld

genom en process

han inte ställer borgen. om

Av betydelse för företrädartalan är uppgift om vem som vid en viss tidpunkt företrätt den juridiska personen. Det gäller både uppgifter om vilka varit legala företrädare och vilka som haft det verkliga in-

som flytandet och haft kunskaper om bolagets skötsel. Uppgifter behövs också företrädarnas ekonomi för att kunna bedöma i vilka fall des-

har faktisk möjlighet att betala skulden. Dessa uppgifter finns i flersa talet fall företrädartalan blir aktuell både hos Skattemyndigheten

när en och kronofogdemyndigheten.

19.2.3 Närmare bestämmelsernas bakgrund och

utformning enligt nuvarande ordning

Regleringen av arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt utgår från de huvudlinjer för ett reformerat skattebetalningsförfarande med

Betalningsskyldighetfär skatter och avgifter

arbetsgivarmedverkan som drogs upp av 1943 års uppbördssakkunniga. 1 väsentliga delar gäller fortfarande den ordning som härefter utformades grundval av förslag av 1944 års uppbördsberedning i dess betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet se SOU 1945:27 s. 301, prop. 1945:370 s. 247 och 250 samt prop. 1953:100 s. 257 och 386 f f.

Regelsystemet med föreskrifter om betalningsskyldighet för ställföreträdare som korn till härefter SOU 1965:23 och prop. 1967: 130 har sin utgångspunkt i de ursprungliga bestämmelserna om arbetsgivaransvar såvitt avser den straffrättsliga regleringen av underlåtenheten att betala in innehållen preliminär skatt.

Det strafiréittsliga ansvaret

Det förslag till ändring av förfarandet för redovisning och betalning av skatter och avgifter som 1944 års uppbördsberedning presenterade innehöll inte något straffstadgande för underlåtenhet att betala in innehållna skattebelopp. Vid departementsbehandlingen föreslogs emellertid en straffbestämmelse för arbetsgivare som underlåter att inom föreskriven tid inbetala innehållet belopp prop. 1945:370. Efter erinringar från bevillningsutskottet infördes i den slutliga lagtexten ett krav på att arbetsgivaren skulle ha underlåtit inbetalningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Utskottet uttalade i det sammanhanget, att om arbetsgivare verkställt löneavdrag men saknade medel för inbetalningen då denna skulle fullgöras, borde hans underlåtenhet att inbetala medlen i regel betraktas som uppsåtlig.

l förslaget till ny uppbördsförordning föreslog 1949 års uppbördssakkunniga SOU 1953:1 straffskärpning men ingen ändring i fråga om gärningsbeskrivningen. De sakkunniga framhöll i betänkandet att om tillvägagångssättet vid löneutbetalningen gav vid handen att lönen minskats med därpå belöpande skatt och arbetsgivaren därefter underlät att betala in skatten till uppbördsmyndigheten, borde han kunna straffas oavsett om han vid löneutbetalningstillfället haft medel disponibla för skatten eller inte.

Under remissbehandlingen sattes i fråga om straffansvar borde inträda då underlåtenheten att betala in skatten berodde ekonomisk oförmåga. Om anledningen till underlåtenheten exempelvis var att arbetsgivaren gått miste om en inkomst som han med fog räknat med skulle flyta in i rätt tid, kunde det inte utan vidare anses klart att arbetsgivarens förfarande fyllde fordringarna för ansvar eller borde vara straffbart.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Med anledning det nämnda anförde departementschefen

av nyss prop. 1953: 100 att de medel som arbetsgivarna höll inne principiellt sett borde hållas avskilda från arbetsgivarens övriga förmögenhet. Av praktiska skäl hade lagstiftaren tvingats acceptera den ordningen att de belopp hållits inne vid löneutbetalningen under viss tid kunde

som disponeras arbetsgivaren. Medvetandet om att arbetsgivaren författ-

av ningsenligt vid nästkommande uppbördstermin hade att redovisa ett belopp svarade mot det vid lönetillfället inte utbetalda borde

som föranleda tillräcklig försiktighet i ekonomiska angelägenheter. Straff-

borde därför inträda då arbetsgivaren inte fullgjorde sin skylansvar dighet under förutsättning att uppsåt eller grov oaktsamhet låg honom till last. Med denna formulering kunde även förhållanden som låg i tiden före den dag då skatten senast skulle ha inbetalats beaktas vid prövningen av ansvarsfrågan.

Av förarbetena till lagstiftningen uppbördsbrott framgår alltså

straffansvar föreligger arbetsgivaren vid avlöningstillfället att om betalar ut nettolön utan att ha medel till skatten och är medveten om att han saknar möjlighet att få sådana medel under tiden fram till betalningstidpunkten eller om utsikterna att få medel är tämligen osäkra. Likaledes torde arbetsgivarens agerande vara straffbart om han under dessa förutsättningar för andra ändamål disponerar avdragna källskattemedel eller han uppsåtligen eller oaktsamhet missköter

om av grov sin ekonomi så att han inte kan betala in medlen senast betalningsdagen.

Hur arbetsgivare skall förfara för att undgå straffpåföljd när han

en saknar medel till betalning skattebelopp betalningsdagen på

av grund oförvållat obestånd har tagits upp av HD i rättsfallet NJA

av 1969 326. Här har slagits fast att en arbetsgivare är skyldig att vidta

s. åtgärder för att få till stånd samlad avveckling bolagets skulder

en av med hänsyn tagen till samtliga borgenärers intressen. Med sådana åtgärder, vilka måste ha vidtagits före den tidpunkt då beloppet skulle betalas in, torde ha avsetts konkursansökan, ackordsförhandling utan konkurs och betalningsinställelse i syfte att inleda ackordsförhandling.

Den angivna tolkningen av rekvisiten grov oaktsamhet och upp-

nu såt vid uppbördsbrott när det är fråga oförvållat obestånd har i

om rättspraxis följts av domstolarna.

De subjektiva rekvisiten vid betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Bestämmelserna solidarisk betalningsskyldighet för skatter och av-

om gifter har i olika hänseenden utgått från den straffrättsliga regleringen. Bestämmelsernas tillkomst motiverades, som redan nämnts, bl.a. av

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

att det inte fanns så stora möjligheter att på annat sätt göra ställ-

en företrädare för aktiebolag eller annan juridisk ansvarig för

person oredovisad skatt. Detta ansågs som en allvarlig brist inte minst beträffande de s.k. fåmansbolagen SOU 1965:23 180 och 184. Med

s. hänsyn till att straff för underlåtenhet att betala in innehållen skatt inte kunde dömas ut med mindre än att arbetsgivaren ställföreträdaren gjort sig skyldig till grov oaktsamhet, ansågs det att ställföreträdarens ekonomiska ansvarighet också borde begränsas till sådana fall där uppsåt eller grov oaktsamhet förelåg SOU 1965:23 187.

Det framhölls att betalningsskyldigheten för ställföreträdare inte skulle ses som en straffsanktion. Avsikten inte att införa

var en ny strafform utan endast att skapa möjlighet för det allmänna att

en utkräva ett solidariskt ekonomiskt ansvar av en försumlig ställföreträdare och den arbetsgivare, tillika juridisk person, som han företräder. Reglerna om solidarisk betalningsskyldighet ansågs därför inte kunna jämföras med brottsbalkens sanktionssystem prop. 1967: 130 131.

Motivet till att området för regleringen av företrädaransvar begränsats till fall av uppsåt eller grov oaktsamhet således att straff för

var underlåtenhet att betala in innehållen skatt inte kunde komma i fråga utan att minst grov oaktsamhet legat ställföreträdaren till last.

När det gäller tolkningen av de subjektiva rekvisiten vid underlåten betalning på grund av oförvållat obestånd har 1969 års rättsfall även haft avgörande betydelse NJA 1969 s. 326. I ett rättsfall från år 1971 har HD sålunda konstaterat att en ställföreträdare handlat grovt oaktsamt, eftersom verksamma åtgärder i syfte att åstadkomma en avveckling under hänsynstagande till samtliga borgenärers intressen inte hade vidtagits i samband med betalningsinställelsen NJA 1971 296

s. ll. Denna tolkning har följts av domstolarna. Det har alltså ansetts att de subjektiva rekvisiten har samma innehåll vid fråga straffansvar

om som när det gällt betalningsskyldighet.

Ans varskrersen

I frågan om vem som skall anses som företrädare för juridisk

en person får man skilja på det straffrättsliga ansvaret och betalningsskyldigheten. Som lagtexten i 81 § UBL är formulerad kan än ställ-

annan företrädaren, dvs. den legale företrädaren, inte fällas till

ansvar som gärningsman för uppbördsbrott. Ansvar kan emellertid riktas mot annan än den legale företrädaren som medverkande till dennes brott. l fråga om betalningsansvar enligt 77 § UBL innefattar företrädar-

a kretsen även andra intressenter i bolaget än de legala företrädarna. Vem som är ställföreträdare för ett aktiebolag framgår ABL. Hit

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

hör styrelsen, enskild styrelseledamot och verkställande direktör. Yrkande betalningsskyldighet har i praxis också i första hand rikom dessa personkategorier. Det har då beaktats om företrädarna tats mot haft personligt intresse i bolaget och bestämmande inflytande över dess

verksamhet. Till företrädarkretsen enligt 77 a § UBL hör vidare aktieägare som inte ingått i styrelsen fattat beslut i fråga om skatternas men som betalning i samråd med företagets verkställande direktör. Har aktieägaren självständigt haft hand om bolagets kamerala angelägenheter fullmakter oinskränkt förfogat över bolagets medel, har och genom hans ställning ledare för bolaget också medfört betalningsansvar. som

Särskilda skäl

Betalningsskyldigheten enligt 77 § UBL får jämkas eller efterges om a det finns särskilda skäl. I förarbetena till bestämmelserna betalningsskyldighet har inte om gjorts klart vad skall särskilda skäl. I praxis har som anses som begreppets allmänna innebörd i viss mån varierande innebörd. getts en Sägas kan emellertid att domstolarna behandlat undantagsregeln med

stor restriktivitet. Domstolarnas skäl för jämkning och eftergift kan sägas hänföra sig

till bl.a. följande omständigheter: företrädarens eget intresse och ställning i bolaget, bulvanförhållanden, företrädarens betalningsförmåga, företrädarens personliga förluster i bolaget, bolagets tidigare skötsel skatteinbetalningarna, av arbetsmarknadspolitiska motiv samt företrädarens ålder och sjukdom.

Att företrädaren är anställd utan att ha något ägarintresse har HD grund för jämkning. Detsamma har ansetts gälla om föreansett som trädaren endast haft obetydligt ägarintresse, om hans bestämmanderätt bolaget varit begränsad grund övriga aktieägares inflyöver av tande. Företrädarens ställning har därvid jämförts med en anställd företagsledares position. Även företrädaren ägt hälften aktierna om av två aktieägare i bolaget och därigenom haft betydande ägarintresse i detta varit verksam styrelseledamot och verkställande disamt som rektör har HD på grund att de faktiska möjligheterna att påverka - av bolagets skötsel varit starkt begränsade funnit undantagsregeln —— tillämplig. I det fall här åsyftas hade företaget inte haft någon som fristående kontorsorganisation. Bolaget hade därför beträffande egen

Betalningsskyldighetfär skatter och avgifter

administrativa frågor varit tvunget att ha ett intimt samarbete med andra företag som ägdes av den andre aktieägaren.

En närbesläktad grund för jämkning är bulvanförhållanden. I denna fråga har HD emellertid uttalat att den som åtar sig uppdrag att vara ledamot aktiebolags styrelse inte kan bli fri från att fullgöra de

av förpliktelser annars följer med ett sådant uppdrag genom att hän-

som visa till att styrelseuppdraget varit av endast formell natur eller att han inte har förstått innebörden av uppdraget.

Den omständigheten att företrädaren gjort personliga förluster i bolaget, han har t.ex. satt in större belopp av eget kapital för att bolaget skulle kunna fortsätta driften, har inte ens i förening med bristande betalningsförmåga ansetts grunda jämkning. Domstolarna har i regel inte heller ansett att det finns skäl för jämkning grund av att viss utdelning kan förväntas i arbetsgivarens konkurs.

Det förhållandet att företrädaren tidigare skött sina skatteinbetalningar samt att han samarbetat med kronofogdemyndigheterna och betalat restförda skatter har i några fall tillmätts viss betydelse i

av jämkningsfrågan. Något vägledande uttalande av HD finns emellertid inte på detta område.

När företrädaren arbetsmarknadspolitiska skäl fortsatt sin rörelse

av har rättspraxis intagit den principiella ståndpunkten att jämkning inte bör ske. HD har i ett rättsfall från år 1972 uttalat följande NJA 1972 s. 115 II:

Det kan förekomma fall då det är motiverat att tillgripa särskilda

åtgärder för att under någon tid upprätthålla en mindre lönsam drift av

företag hänsyn till de anställdas inkomstmöjligheter och rådande

ett av

arbetsmarknadsläge i orten. Sådana hänsyn kan föranleda stat eller

kommun enskilda företag ekonomiskt stöd i en eller annan form.

att ge Beslutanderätten härvidlag måste emellertid förbehållas de samhälleliga

och den enskilde företagaren kan inte ges befogenhet att själv

organen skaffa företaget bidrag att ta i anspråk förfallna skattebelopp.

genom

I bl.a. rättsfallet NJA 1981 1014 har den angivna principen i

s. nu viss mån frångåtts. Målet gällde uppbördsbrott och företrädaren frikändes från straffansvar. Eftersom företrädarens yrkande om befrielse från betalningsansvar medgetts staten, förelåg inte denna fråga till

av bedömning. Man kan emellertid, mot bakgrund av den identitet som finns mellan det straffrättsliga ansvaret och betalningsskyldigheten, sluta sig till att behandlingen hade blivit densamma i mål om betalningsansvar. I domskälen uttalar HD i huvudsak bl.a. följande.

Berörda myndigheter har varit bestämt inställda på att företaget måste

drivas vidare. Anledningen härtill har varit den mycket särpräglade

sysselsättningssituationeni orten med företaget som praktiskt taget enda

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

industri. Även kronofogdemyndigheten har godtagit denna uppfattning

och medverkat till att förfallna skatter skulle avbetalas. Krono-

- - -

fogdemyndighetens befattning med skatter och allmänna avgifter avser

endast restförda sådana. Over de löpande skattebetalningarna förfogar

myndigheten inte. I regel är det en förutsättning för att kronofog-

demyndigheten skall kunna medverka till avbetalningsplan för restförda

skatter och hålla inne med konkursansökan, att företaget betalar löpande

skatter och avgifter. I förevarande fall har företaget fått betal-

- - -

ningsuppskov och kronofogdemyndigheten har i samförstånd med andra

berörda myndigheter medverkat till långsiktiga rekonstruktionsâtgärder

trots att det måste ha stått fullt klart att företaget åtminstone inte vid

närmast infallande uppbördsterminer skulle kunna i rätt ordning inbetala

innehållna källskattemedel. Aven om företrädaren har haft egna motiv

för att fortsätta driften visar utredningen att han under den tid som åtalet

avser haft fog för att utgå från att berörda myndigheter och särskilt

kronofogdemyndigheten godtog att han underlät att betala källskattemed-

len i behörig ordning för att han det sättet skulle kunna driva

företaget vidare i avvaktan en rekonstruktion. En fortsatt drift skulle

uppenbarligen ha allvarligt äventyrats om bolaget hade försatts i konkurs

så snart anledning härtill förelåg eller bolagets skuld annars avvecklats

i sådan ordning att han därigenom hade säkerställt sig mot risken att

drabbas av ansvar enligt UBL.

Noteras bör att RSV i allmänna råd som var aktuella vid 1981 års rättsfall RSFS 1978:6, RSV Ex 1978: l uttalat att kronofogdemyndigheten i vissa fall borde beakta även arbetsmarknadspolitiska intressen. Dessa allmänna råd är numera upphävda och i de nyssnämnda riktlinjerna för borgenärsrollen slås fast att kronofogdemyndigheten inte skall ta arbetsmarknadspolitiska hänsyn vid indrivningen.

19.2.4 Associationsrättsliga bestämmelser om betalnings-

skyldighet

Vid sidan av nyssnämnda bestämmelser bör nämnas vissa andra centrala föreskrifter om betalningsansvar.

I 2 kap. 20 § första stycket lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag anges i fråga om handelsbolags och bolagsmännens förhållande till tredje man att bolagsmännen solidariskt för

svarar bolagets förpliktelser.

I ll kap. 3 § aktiebolagslagen l975:1385, ABL finns regler om personlig betalningsskyldighet för styrelseledamöter och verkställande direktör i aktiebolag. Om avskrift av aktiebolagets årsredovisning och årsberättelse inte sänts in till registreringsmyndigheten inom femton månader efter räkenskapsårets utgång, svarar styrelseledamöterna och den verkställande direktören solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. Ansvar kan emellertid inte krävas ut om styrelse-

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

ledamoten eller den verkställande direktören visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom eller henne. Med försummelse menas här att styrelseledamoten eller den verkställande direktören uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att fullgöra vad som åligger honom eller henne. Ansvar inträder inte för förpliktelser som uppkommer efter det att handlingarna har kommit in till registreringsmyndigheten.

I l3 kap. 2 § ABL finns bestämmelser om personlig betalningsskyldighet vilka avser fall av tvångslikvidation. Föreskrifterna innebär att det då styrelseledamöter och aktieägare underlåter att försätta ett likvidationsskyldigt aktiebolag i likvidation under vissa förutsättningar gäller solidarisk betalningsskyldighet för ett aktiebolags samtliga

en skulder. En företrädare kan fri från betalningsansvar om han eller hon kan visa att någon försummelse inte förekommit. Betalningsansvaret förutsätter sålunda uppsåt eller oaktsamhet från företrädarens sida. Ansvar kan komma i fråga inte bara för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter utan också för exempelvis kvarstående och tillkommande skatt enligt UBL.

19.2.5¶Överväganden och förslag

En generell och enhetlig betalningsskyldighet för ställföreträdare

Förslag: Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs generell och enhetlig. Den skall omfatta alla skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet.

Staten behöver effektiva medel för att säkerställa skatte- och avgiftsfordringarna

Ett utmärkande drag för verksamhet som drivs i aktiebolagsform är att ansvaret för skulder som uppkommer i verksamheten drabbar bolaget

sådant och att delägarna svarar endast med sitt insatskapital. som Denna associationsrättsliga reglering innebär att borgenärer hänvisas till att försöka få betalt för sina fordringar ur bolagets tillgångar och inte kan rikta sina krav mot delägarna personligen vare sig dessa är fysiska eller juridiska Samtidigt finns till skydd för

personer. borgenärernas intressen ett omfattande regelsystem som innebär

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

garantier för att ett bolags tillgångar inte försvinner under det att verksamheten drivs. Det som nu sagts gäller i huvudsak också andra associationsformer, t.ex. ekonomiska föreningar.

Den grundläggande principen om personlig ansvarsfrihet för ett bolags skulder har, som framgått i det tidigare, i vissa fall satts sidan genom särskild författningsreglering inom såväl skatterätten som associationsrätten. Men det ansvar som i dag kan läggas på den som har ett bestämmande inflytande över en juridisk person avser specifika fall. Något heltäckande solidariskt eller subsidiärt ansvar finns således inte.

Motiven för en personlig betalningsskyldighet för en juridisk persons åtaganden anses vara olika starka beroende på vilken ställning borgenären har. Större kreditgivare i vedertagen mening, dvs. kreditinstitut och huvudleverantörer, förutsätts bevilja krediter grundval av en ingående analys av bolagets ekonomi och av verksamhetens framtidsutsikter. Som ett led i analysen används regelmässigt möjligheten att skaffa kreditupplysning på bolaget och att granska bokslut eller liknande. Den bedömning som görs kan leda till att kreditgivaren genom sin ställning i förhållande till gäldenären kräver en säkerhet i någon form eller ett borgensåtagande av bolagets ägare eller av ett annat bolag inom samma intressesfär. Om kreditgivaren avstår från säkerhet får det betraktas som en ordinär affärsmässig risktagning.

Bland en juridisk persons borgenärer intar staten en särställning. Statens löpande kreditgivning avseende skatter och avgifter och den därmed följande borgenärsfunktionen omfattar avsevärda belopp. Men staten har inte någon valfrihet i sin roll som kreditgivare och borgenär. Kreditgivningen sker alltså så gott som undantagslöst utan krav på säkerhet i någon form. Av systematiska och praktiska skäl rymmer inte heller skattebetalningssystemet möjligheter till en kreditprövning motsvarande den som används i samhällslivet i övrigt. Det nyss nämnda kan sägas innebära att statens ställning som borgenär i avgörande hänseenden är mera utsatt än andra borgenärers. Samtidigt har emellertid staten stora resurser att förfoga över när borgenärsrollen utövas. Det gäller inte minst organisatoriskt med skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som statliga organ och de förutsättningar som härigenom finns till samordnade åtgärder och tillgång till uppgifter om gäldenärens förhållanden. Nämnas kan också möjligheterna att tillgripa bl.a. revision och betalningssäkring. Härtill kommer förmånsrätten för skatter och avgifter som i en konkurssituation ger staten företräde till betalning för sina fordringar. De statliga fordringarna har emellertid företräde först efter sådana civilrättsliga fordringar som är skyddade genom företagshypotek. Betydelsen av statens förmånsrätt bör inte överdrivas. När väl en konkurs år ett faktum är nämligen inte sällan gäldenärens tillgångar förbrukade och

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

förmånsrätten för skatte- och avgiftsfordringarna därmed i praktiken utan värde. Trots de särskilda institut i form av bl.a. revision och betalningssäkring samt de staten förfogar över är statens situation resurser som borgenär särpräglad. Även de möjliga kan framstå som om resurserna tillräckliga i ett enskilt fall är så långt ifrån fallet om man ser till som helheten. De stora antalet enskilda gäldenärer som skatte- och avgiftsbetalarkollektivet utgör, de kontinuerliga och betydande betalningsströmmarna samt de återkommande mycket stora antalet redovisningar och betalningar gör att tillräckligt effektiva åtgärder kan sättas in bara i bråkdel de fall som orsakar det allmänna avsevärda en av förluster och där behov av insatser finns. De betydande skatte- och avgiftsbeloppen och de i förhållande till antalet skatte- och avgiftsbetalningar begränsade förutsätt- ningarna för staten att säkerställa fordringarna sätt som i allmänhet görs på kreditmarknaden motiverar enligt vår mening det ansvarsinstiför ställföreträdare utvecklats på skatteområdet. En avsikt med tut som sådan reglering är att på ett stadium långt tidigare än då en fråga en förmånsrätt aktualiseras göra förhållandena sådana att statens om fordringar inte eftersätts i förhållande till andra fordringsägares krav.

Både principiella och praktiska skäl motiverar att betalningsskyldigheten görs enhetlig

Som redovisats i det föregående finns föreskrifter betalningsskylom dighet för ställföreträdare i olika författningar. Regleringen är i väsentliga hänseenden likartad. Som också redovisats har företränyss daransvaret successivt utvidgats. Denna utvidgning har motiverats av betalningar det inte omfattats företrädaransvar eftersatts att av som av i förhållande till sådana betalningar för vilka ett personligt ansvar kunnat komma i fråga. Det synsätt i dessa sammanhang gjort sig som gällande kan sägas innebära att betalningen viss skatt eller avgift av en inte bör sättas efter någon annan skatte- eller avgiftsbetalning. Trots den utvidgning skett tillämpningsområdet för bestämsom av melserna företrädaransvar är regleringen i dag inte heltäckande ens om vad gäller de centrala skattebetalningarna. Det i grunden betalmera ningsansvariga rättssubjektets preliminära, kvarstående och tillkommande skatt omfattas nämligen inte. För dessa skattebetalningar kan alltså ställföreträdare inte göras betalningsskyldig med stöd av den en skatteadministrativa regleringen. Det ursprungliga ansvaret för ställföreträdare avsåg innehållen preliminär skatt. I denna del är det fråga om att arbetsgivare har att redo-

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

visa och betala in arbetstagares skatter som ombud för staten. Någon regelrätt skattskyldighet avseende den innehållna skatten finns inte för annan än arbetstagaren. Motsvarande kan sägas gälla innehållen preliminär skatt på ränta och utdelning.

Annorlunda förhåller det sig beträffande arbetsgivaravgifterna. Visserligen har genom tiderna olika finansieringsprinciper tillämpats inom socialförsäkringsområdet. Men från att ursprungligen ha byggt på egenavgifter utifrån försäkringsmässiga grunder har det skett för-

en skjutning mot ökad användning av allmänna skatter finansierings-

som källa. Numera sker finansieringen till övervägande del arbets-

genom givaravgifter. Såväl ekonomiskt som statsrättsligt har socialavgifterna till viss del karaktär av skatt. För arbetsgivarna gäller såvitt

avser arbetsgivaravgifterna en primär betalningsskyldighet. Arbetsgivarna är också de enda subjekt som ansvarar för betalningen avgifterna.

I fråga om mervärdesskatt finns en direkt skattskyldighet där skatten beräknas på det mervärde som skapas i det led skattebördan

som övervältras. Den skattskyldige kan sägas agera som ombud för staten.

En juridisk persons inkomstskatter, som enligt det sagda inte

nyss omfattas av regleringen av företrädaransvar, kan om man ser till den grundläggande betalningsskyldigheteni princip jämställas med arbetsgivaravgifterna med den karaktär dessa har i dag. Betalningsansvaret skiljer sig emellertid från det som gäller i övrigt i det att den juridiska personen här inte agerar för annans räkning. Med hänsyn härtill skulle det kunna hävdas att en personlig betalningsskyldighet för den juridiska personens ställföreträdare vore mer naturlig för skatter än

egna i andra fall. Det är skatter som det i grunden både skatt- och betalningsskyldiga subjektet primärt svarar för. Sett ur ställföreträdarens perspektiv kan för övrigt sägas att ställningen som ombud i praktiken är i stort sett densamma beträffande såväl innehållen skatt för anställda som den juridiska personens egna skatter. Som ställföreträdare för detta subjekt är nämligen företrädaren inte i grunden personligt ansvarig för något av dessa skattebelopp. Möjligtvis kan kopplingen till ett personligt ansvar sägas vara starkare i de fall då ställföreträdaren också har ett ägarintresse i eller ett bestämmande inflytande över den juridiska personen.

I princip gör sig samma skäl som anförts i samband med tidigare ändringar i reglerna om betalningsskyldighet för ställföreträdare gällande även beträffande en juridisk persons inkomstskatter. I tidigare sammanhang har det kommit fram att betalningar av skatter och avgifter som inte omfattas av ett personligt betalningsansvar eftersätts i förhållande till skatte- och avgiftsbelopp som omfattas av ett sådant ansvar. Det förhållandet att en skillnad i ansvarsregleringens omfattning finns ger ett faktiskt utrymme för den skattskyldige att styra sina betalningar beroende på om ett ställföreträdaransvar finns och

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

utgör risk för att så sker med de konsekvenser som det får för det en allmänna. Redan denna möjlighet till skatteundandragande får anses

motivera att betalningsskyldigheten för ställföreträdare görs generell och enhetlig. Några principiella hinder mot i förhållande till en omfattningen nuvarande regelsystem detta sätt begränsad av — utvidgning ansvarsregleringen kan inte anses finnas. av I princip skulle även enligt nuvarande ordning ett generellt och enhetligt företrädaransvar leda till förenklad hantering. Att ett en heltäckande företrädaransvar gör tillämpningen av ansvarsregleringen enklare blir än påtagligt i ett skattekontosystem. Det gäller inte mer minst, eftersom avräkningsordning e.d. mellan olika betalningar då en kan undvaras i denna del. Enhetligheten är enligt vår mening följdriktig i där varje skatte- och avgiftsbetalning skall behandlas ett system på sätt utan möjlighet för den betalningsskyldige att prioritera samma den eller andra betalningen. Som vi ser det får det i grunden anses ena lika betydelsefullt att betalningsskyldigheten fullgörs för varje skatt och avgift skall betalas. Detta synsätt ligger i linje med de som grundläggande utgångspunkterna för ett nytt system för redovisning

och betalning skatter och avgifter. av Mot denna bakgrund föreslår vi att betalningsskyldigheten för skatoch avgifter för företrädare för arbetsgivare eller skattskyldig som ter juridisk görs generell och enhetlig. Den skall omfatta alla är person skatter och avgifter ingår i skattekontosystemet. Betalningsskylsom digheten för ställföreträdare kommer på så sätt att korrespondera med

den grundläggande betalningsskyldighet för skatter och avgifter som

gälla i det systemet se avsnitt 19.1. avses nya

Företrädaransvarsfrâgorna i skattekontosvstemet

Såvitt den praktiska hanteringen av företrädaransvarsfrâgor i avser skattekontosystemet kan följande läggas till. Grunden för den betal-

ningsskyldighet kan läggas en ställföreträdare är det skattesom eller avgiftsbelopp den företrädda juridiska personen är skyldig som betala. Vid månadsavstämningen ett skattekonto kommer det att att av kontrolleras kontohavaren, dvs. den skatt- eller avgiftsskyldige, om har betalat de belopp debiterats på kontot. Om det konstateras att som betalningsskyldigheten för förfallna belopp inte har fullgjorts bör, efter

den utredning behöver företas, ett krav på betalning kunna riktas som ställföreträdaren för den juridiska personen. Som framgått i det mot tidigare avsnitt lO är det härefter i förekommande fall endast ett

saldo gång månad kommer att lämnas för indrivning. För som en per det största antalet skatt- eller avgiftsskyldiga kommer det att finnas

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

i endast en förfallodag i månaden. Jämfört med dagens system blir det i dessa fall inte någon ändring vad gäller bedömningen objektiva

av rekvisit eller subjektiva förutsättningar.

För de skattskyldiga däremot som kommer att göra inbetalningar vid två olika tillfällen i månaden kommer det vid avstämningen inte att kunna avgöras hur stor del av ett saldo som har uppkommit vid den ena eller andra förfallodagen. Dessutom kan byte av företrädare för den juridiska personen ha skett mellan förfallodagarna eller något ha inträffat som inverkar bedömningen de subjektiva förutsätt-

av ningarna. När betalningsskyldighet för en ställföreträdare aktualiseras kan det i dessa fall inte omedelbart avgöras bör

vem som anses ansvarig för ett visst belopp vid en viss tidpunkt. Med tillämpning av likafördelningsmetoden se avsnitt 7.2 får då prövas hur stor del

av ett saldo som hänför sig till resp. förfallodag. På så sätt kan med avseende varje förfallodag ställning tas till både de objektiva och subjektiva förutsättningarna för en företrädares betalningsskyldighet. I fråga om källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt kan vidare förutsättningarna bedömas beträffande såväl fordringar för aktuella som äldre perioder. Den ursprungliga ordinarie förfallodagen kan nämligen alltid anges. Såvitt avser en debitering av ytterligare inkomstskatt slutlig skatt kan inte på samma sätt i efterhand den ursprungliga förfallodagen anges. Det kan endast konstateras vilket inkomstår, alternativt räkenskapsår, och taxeringsår som skatten hänför sig till. Däremot kan anges vid vilken senaste tidpunkt en ytterligare slutlig skatt för ett visst år skulle ha betalats. Denna förfallodag bör i dessa fall vara den tidpunkt som prövningen av förutsättningarna för betalningsskyldighet knyts till.

En förutsättning för att betalningsskyldighet skall kunna bestämmas är givetvis oberoende av vilken situation som är aktuell att

—— — samtliga rekvisit är uppfyllda. Den betalningsskyldighet vid

som en sådan prövning kan komma att läggas ställföreträdaren berör inte den juridiska personens skattekonto. Hos detta subjekt har det aktuella beloppet redan registrerats.

Ställföreträdarens betalningsansvar avser en skatte- eller avgiftsskuld för det subjekt som företräds och finns i grunden kvar hos den juridiska personen. Om ställföreträdaren fullgör den personliga betalningsskyldighet som beslutats såvitt avser det i grunden betalningsskyldiga rättssubjektets skuld, skall i enlighet härmed betalningen föras till detta subjekts skattekonto.

Av hänsyn till den som gjorts personligt betalningsskyldig bör vid betalningar med anledning av ett beslut om solidarisk betalningsskyldighet betalningarna i första hand anses hänförliga till de skatteeller avgiftsskulder som omfattas av ett sådant beslut. Om inte den skattskyldige säger annat bör det med andra ord presumeras att

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

betalning är avsedd för skulder som även annan är betalningsskyldig för. Likafördelningsmetoden bör således inte tillämpas i dessa fall.

Motsvarande synsätt angetts i det föregående bör anläggas i de

som fall betalningsskyldigheten för en ställföreträdare grundas ll kap. 3 § ABL, 13 kap. 2 § lag eller 2 kap. 20 § första stycket lagen

samma om handelsbolag och enkla bolag.

Bestämmelsernas närmare utformning

Förslag: Det administrativa syftet med föreskrifterna om betalningsskyldighet för ställföreträdare görs tydligare. Samtidigt behålls i allt väsentligt nuvarande subjektiva förutsättningar och befrielsegrunder.

Betalningsskyldighet för ställföreträdare administrativ åtgärd

- en

Som angetts i det tidigare har bestämmelserna om solidarisk betalningsskyldighet för skatter och avgifter i olika hänseenden utgått från den straffrättsliga regleringen. När bestämmelserna kom till hänvisades det till att straff för underlåtenhet att redovisa innehållen skatt inte kunde dömas ut med mindre än att arbetsgivaren ställföreträdaren gjort sig skyldig till oaktsamhet. Därför ansågs det att det

grov ekonomiska ansvaret för ställföreträdaren borde begränsas till sådana fall där uppsåt eller oaktsamhet förelåg. Gränserna för och

grov utformningen regleringen ställföreträdares betalningsskyldighet

av av har således styrts det straffrättsliga ansvaret i motsvarande fall. Så

av har skett samtidigt som det strukits under att ställföreträdaransvaret inte skall uppfattas som en straffrättslig sanktion.

Subjektiva befrielsegrunder har ansetts naturliga i situationer av det slag företrädarförhållanden utgör exempel på. Den som företräder

som

kan inte alltid vara medveten om eller förutse huvudmannens annan agerande. Företrädaren kan också ha gjort allt som kan krävas för att begränsa skadeverkningarna situation som det företrädda subjek-

av en

är på väg in Det är i dessa sammanhang givetvis en fördel om tet de subjektiva förutsättningarna för en skyldighet kan anges tydligt. Fördelarna i detta hänseende gör sig gällande inte bara för ställföreträdaren utan också för tillämpande myndigheter. Ytterst kan klara objektiva termer för när ansvarighet inträder liksom i vilka fall befrielse från skyldighet aktualiseras sägas skapa störst förutsebarhet såvitt

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

avser en reglerings tillämpningsområde. En föreskrift med ett klart objektivt innehåll ger i allmänhet den enskilde bättre möjligheter att rätt förstå bestämmelsens verkningar än olika typer av svävande värderingsuttryck och subjektiva förutsättningar såsom avsikt, syfte, uppsåt eller liknande.

Att åstadkomma objektivt klara och samtidigt heltäckande regleringar låter sig emellertid sällan göras. Även med strävan

en att utan subjektiva rekvisit tydligt och uttömmande ange förutsättningarna för ett visst förhållande blir det så gott som alltid oundvikligt att i någon form pröva den enskildes avsikter, personliga förhållanden eller liknande. I regel handlar det om en situation då befrielse från en skyldighet får prövas grund av att den enskildes handlande är ursäktligt eller att en befrielsegrund finns av annan anledning. Dessa fall anges i allmänhet inte uttömmande. Alla situationer som kan uppstå kan nämligen inte förutses.

Exempel på näraliggande bestämmelser som formats utan straffrättsliga föreskrifter som förebild är 75 § UBL. Där sägs att om en arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, så är arbetsgivaren ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha avsett. Ett annat exempel där ett omvänt subjektivt rekvisit valts är den associationsrättsliga regleringen i 11 kap. 3 § ABL. En ställföreträdare kan enligt denna bestämmelse undgå ansvar om han eller hon visar att den aktuella underlåtenheten inte beror en försummelse av honom eller henne.

I de nuvarande bestämmelserna om ställföreträdares ansvar i UBL m.fl. lagar krävs uppsåt eller grov oaktsamhet för att betalningsskyldighet skall kunna läggas på ställföreträdaren. Samtidigt finns möjlighet att medge befrielse helt eller delvis från betalningsskyldigheten. För befrielse skall det finnas särskilda skäl.

Det subjektiva rekvisitet vid en bristande betalning på grund av ett oförvållat obestånd har i rättspraxis tolkats så att en ställföreträdare för att undgå betalningsskyldighet är skyldig att vidta åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsyn tagen till samtliga borgenärers intressen. Exempel en sådan åtgärd med angivet syfte är att ge in en konkursansökan. Det kan också vara att initiera en ackordsförhandling utan konkurs. Ytterligare exempel är betalningsinställelse i syfte att inleda ackordsförhandling. Som en första förutsättning gäller samtidigt att den aktuella åtgärden måste vidtas före den tidpunkt då beloppet skall betalas in.

Förhållandevis höga krav på förutseende och ett aktivt agerande från det betalningsskyldiga subjektets och därmed ställföreträdarens sida ställs således upp för att han eller hon inte skall anses ha handlat minst grovt oaktsamt. Dessa subjektiva förutsättningar som får anses innebära att företrädaren skall ha gjort allt vad som rimligen kan krävas av

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

honom eller henne för att skydda var och en av borgenärerna kan sägas ha fångats mindre väl i dagens bestämmelser. Som redan påpekats har emellertid dessa inte formats med sitt administrativa syfte i blickpunkten utan vid tillkomsten styrts av den straffrättsliga regleringen.

Även bestämmelserna betalningsskyldighet för ställföreträdare

om i USAL, ML och LPP innefattar krav minst grov oaktsamhet. Här har UBL:s motsvarande föreskrifter varit förebild och i förlängningen därmed det straffrättsliga ansvaret. Detta trots att något straffansvar inte ansetts motiverat och således inte föreskrivits. Betalningsskyldigheten enligt USAL, ML och LPP kan alltså sägas ha formats mera med utgångspunkt i en strävan att åstadkomma enhetliga regler och en enhetlig rättstillämpning än på grundval av överväganden om vad som är systematiskt rimligt och mest ändamålsenligt. Det är för övrigt också det ursprungliga straffrättsliga ansvaret med prövning i allmän domstol som styrt valet av processordning för mål om betalningsskyldighet för ställföreträdare.

Om man bortser från den nuvarande kriminaliseringen avseende redovisad men inte betald skatt finns inte någon koppling mellan kriterierna för betalningsskyldighet och straffrättsliga ansvarsförutsättningar se vidare avsnitt 20.2. De motiv som styrt utformningen

föreskrifterna om betalningsskyldighet i subjektivt hänseende gör av sig då inte längre gällande. Det betyder bl.a. att regleringens i grunden administrativa syfte kan göras tydligare. Som redan sagts var

inte den ursprungliga avsikten med den personliga betalningsskyldigheten att införa en ny strafform. Meningen var endast att skapa

effektiv ordning som skulle göra det möjligt för det allmänna att en kräva ett solidariskt ansvar av en ställföreträdare och den som företräds även då detta subjekt var en juridisk person. När bestämmel-

kom till sågs det som en allvarlig brist att en sådan solidarisk serna betalningsskyldighet inte förelåg.

Nämnas här kan den omfattande utvidgning av betalningsskyldigheten för skatter och avgifter som har diskuterats av Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocesser se SOU 1983:23. Förslag lämnades ett långtgående ansvar för annans skatt i ett antal

om särskilda fall. Det avsåg bl.a. skatteansvar för företrädare, vid näringsförbud, vid medverkan till lämnande av oriktig uppgift, vid gåvor och andra rättshandlingar med bristande vederlag, vid uthyrning av egendom och vid Övertagande av näringsverksamhet.

Som vi ser det skulle en sådan utvidgning och detaljreglering föra för långt. Den nuvarande regleringen av ställföreträdares betalningsskyldighet bör i väsentliga delar behållas. De ändringar som kan övervägas bör riktas in på att göra ansvarsbestämmelserna mera enhetliga och lättillämpade. Det nuvarande kravet skälighet och rättssäkerhet

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

i tillämpningen bör självfallet behållas. Det bör emellertid kunna komma till uttryck ett annat sätt än i dag och då spegla regleringens syfte och det sammanhang den verkar En naturlig förändring

som är då att straffrättsliga föreskrifter inte längre bör tjäna som förebild i subjektivt hänseende. En sak är att det i enlighet med det

annan -

sagts får anses rimligt med subjektiva befrielsegrunder i som nyss —

reglering av angivet slag. en

Förutsättningar för betalningsskyldighet

Grunderna för ställföreträdare göras betalningsskyldig bör i

att som allt väsentligt mot de subjektiva förutsättningar och jämknings-

svara möjligheter det nuvarande regelsystemet rymmer och som i

som väsentliga hänseenden har utformats i rättspraxis.

På sätt angetts i det tidigare bör betalningsskyldighet inte

som läggas på ställföreträdare som gjort vad som rimligen kan krävas

en när han eller hon fått eller borde haft insikt att en betalning inte

om kommer att kunna göras. En sådan åtgärd är att ställa in betalningarna och få till stånd samlad avveckling av alla skulder med hänsyn

en tagen till samtliga borgenärers intressen. Betalningsinställelsen bör ske antingen konkursansökan eller i syfte att inleda en ackords-

genom en förhandling. Samtliga fordringsägare bör utan dröjsmål underrättas om

betalningarna ställs in och det bör krävas att gamla skulder inte att regleras efter betalningsinställelsen. Vidare bör betalningsinställelsen följas effektiva åtgärder i syfte att få till stånd ett ackord.

Enbart det förhållandet att kronofogdemyndigheten medgett uppskov med betalning efter det att skatterna blivit restförda bör däremot

en inte leda till företrädare undgår betalningsskyldighet. Ställ-

att en företrädaren kan här inte ha agerat i sådan tid och ordning att

anses han enbart denna grund bör fri från ansvar. Så kan emellertid undantagsvis fallet beträffande den haft välgrundade för-

vara som väntningar att få utestående fordringar betalda eller att få banklån och

sådana skäl skjutit betalningsinställelsen framför sig, men i så fall av endast under kortare tid, dvs. för eller två redovisningsperioder.

en en

Befrielse från betalningsskyldighet

När förhållandena är sådana att det finns förutsättningar att göra en ställföreträdare ansvarig för betalningen av vissa skatter och avgifter kan det undantagsvis så att det finns omständigheter som moti-

vara

befrielse helt eller delvis från betalningsskyldigheten. Liksom verar när det gäller förutsättningarna för den personliga betalningsskyldig-

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

heten bör befrielsemöjligheterna i en omformad reglering i allt väsentligt mot de jämkningsmöjligheter som det nuvarande

svara regelsystemet Även dessa har i väsentliga hänseenden

rymmer. utformats i rättspraxis. Förutom dagens möjligheter att jämka betalningsskyldigheten kommer befrielse då i vissa hänseenden att inbegripa vad i nu gällande reglering innefattas i de subjektiva

som förutsättningarna.

Det ligger i sakens natur att frågan om befrielse i första hand aktualiseras i de fall då ställföreträdaren inte har något ägarintresse i den juridiska Trots att ställföreträdaren i och för sig skall

personen.

legal ställföreträdare kan situationen här vara sådan att hans anses som eller hennes ställning starkt påminner om en anställds.

Mot befrielse helt eller delvis talar däremot det förhållandet att ställföreträdaren på grund eget eller närståendes aktieinnehav har

av ett betydande intresse i eller ett bestämmande inflytande över det subjekt företräds. Detsamma gäller exempelvis om

som

ställföreträdaren tidigare för egen del eller som företrädare underlåtit att fullgöra en betalningsskyldighet,

det är fråga om upprepade betalningsförsummelser, -

det är fråga om försummelser som är spridda över en längre tidsperiod eller

skatte- eller avgiftsbelopp använts som riskkapital i versam- heten.

Befrielse bör inte heller komma i fråga den grunden att ställföreträdaren skjutit till eget kapital i verksamheten och därför själv gjort en ekonomisk förlust dess fortsatta drift. Inte heller hänsyn till

genom anställda eller det lokala arbetsmarknadsläget bör motivera befrielse i de fall då ställföreträdaren beslutat att av sådana skäl driva verksamheten vidare med hjälp krediter i form förfallna skatte- och

av av avgiftsbelopp. Utanför möjligheterna att befria företrädaren från en betalningsskyldighet bör falla även den situationen att en betalningsinställelse skjutits framtiden med motiveringen att försök gjorts att överlåta verksamheten på Det förhållandet att utdelning kan

annan. förväntas i den juridiska personens konkurs bör i sig inte heller utgöra skål för befrielse.

I sällsynta fall kan det då frågan om betalningsskyldighet prövas konstateras att ställföreträdarens betalningsförmåga är starkt begränsad på grund ålder, sjukdom eller annat liknande förhållande. Om om-

av ständigheter av detta slag skall kunna leda till befrielse bör krävas att förmågan att klara ett betalningskrav bedöms nedsatt på såväl kort som lång sikt. De förutsättningar för befrielse som har sin grund i en ställföreträdares betalningsförmåga och personliga förhållanden i

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

övrigt i nyss angivna hänseenden får i varje enskilt fall vägas mot den allmänna restriktivitet som här gör sig gällande och de skäl mot befrielse som nyss angetts.

Vid sidan av nämnda omständigheter rörande befrielse av en ställföreträdares betalningsskyldighet finns faktorer av annat slag som kan tala för att en betalningsskyldighet begränsas. De kan hänföras till området för handläggnings- eller processekonomiska skäl. Det kan vara fråga om utredningssvårigheter, värderingsproblem avseende tillgångar, omfattningen av en betalningsförsummelse, ställföreträdarens betalningsförmåga e.d. Sådana omständigheter kan motivera skattemyndigheten att i ett inledande skede eller under pågående process göra gällande betalningsskyldighet endast beträffande en del av det skatte- eller avgiftsbelopp som inte betalats. Skäl för begränsning av betalningsskyldigheten kan finnas också i en situation när ställföreträdaren saknar utmätningsbara tillgångar men kan erbjuda vissa upplånade medel.

När väl betalningsskyldighet för en ställföreträdare aktualiseras är det ur statens synvinkel mest centrala att begränsa förlusterna för det allmänna. Förutsättningarna härför bygger inte sällan på att bl.a. ställföreträdaren fortsättningsvis har möjlighet att klara sin ekonomiska situation. Redan betalningsskyldigheten för skatter och avgifter i här avsedda fall kan då hindra ställföreträdarens förvärvsmöjligheter inom överblickbar tid. För statens del kan resultatet av ett beslut om betalningsskyldighet i vissa fall bli avsevärt bättre om i samband med beslutet hänsyn tas till ställföreträdarens vilja och förmåga att klara kommande betalningar. Är god för framtida betalningar

prognosen att kommer att skötas kan detta motivera att anpassa ställföreträdarens

så att det motsvarar hans eller hennes betalningsförmåga. Med ansvar andra ord är det i regel inte meningsfullt att besluta om betalningsskyldighet i vidare mån än vad ställföreträdaren kan bedömas komma att fullgöra. I detta sammanhang bör givetvis vägas in om det förekommer samtidiga indrivningsuppdrag avseende andra skulder. Om så är fallet får även dessa vägas in när betalningsförmågan och möjligheterna att begränsa förlusterna för staten bedöms.

I här angivna fall gör Skattemyndigheten i egenskap av borgenär en i grunden ekonomisk bedömning av om något och i så fall hur mycket

kan vinnas att kräva en ställföreträdare på betalning för som genom den juridiska personens skatte- eller avgiftsskuld, hur stora resurser exempelvis i utredningshänseende som skall sättas in etc. Enligt nuvarande ordning betraktas omständigheter av angivet slag som förlikningsgrunder. Samtidigt leder de till samma resultat som förutsättningarna för befrielse, dvs. till att betalningsskyldigheten begränsas. Men de skiljer sig från dessa i det att Skattemyndigheten exklusivt disponerar över möjligheten att inskränka betalningsskyldigheten av

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

handläggnings- eller processekonomiska skäl. Dessa förhållanden kan alltså inte bli föremål för bedömning av överprövande instanser.

Det sagts om de subjektiva förutsättningarna för ställföreträ-

som nu dares betalningsansvar rymmer i allt väsentligt samma begränsningar

det personliga ansvaret har kommit till uttryck i tillämpningen av som

dagens bestämmelser och kan sammanfattas på följande sätt. En av ställföreträdare bör göras betalningsskyldig för de skatter och avgifter

den juridiska som företräds är skyldig att betala endast om som person det i förekommande fall inte gjorts vad som kan krävas för att avveckla den juridiska skulder med hänsyn tagen till samtliga

personens borgenärers intressen. Utrymme bör finnas att medge befrielse helt eller delvis från betalningsskyldigheten om det finns särskilda skäl. Befrielse aktualiseras i första hand beträffande ställföreträdare utan ägarintresse eller bestämmande inflytande i det företrädda subjektet och kan motiveras bl.a. att ställföreträdaren haft välgrundade

av förväntningar förbättringar av de ekonomiska förutsättningarna och

om därför under en kortare tid dröjt med betalningsinställelsen eller att ställföreträdarens betalningsförmåga är starkt begränsad grund av ålder, sjukdom eller annan härmed jämförbar omständighet.

Den på detta sätt uttryckta ändrade formen för ställföreträdares betalningsskyldighet framhåller den solidariska betalningsskyldighetens administrativa syfte. Samtidigt ökas enhetligheten i regleringen. Genom att anpassas till sitt sammanhang blir den lättare att tillämpa. För ställföreträdaren och det subjekt som företräds minskar svårigheterna i att bedöma följderna bristande skatte- eller avgiftsbe-

av en talning. De föreslagna ändringarna rörande ställföreträdares betalningsskyldighet kan således sägas utveckla och tydliggöra regleringens syfte att säkra statens bristande möjligheter att skapa garantier för att betalningar skatter och avgifter fullgörs. Detta åstadkoms dels

utvidgningen av betalningsskyldigheten till att omfatta alla genom skatter och avgifter skall ingå i skattekontosystemet, dels genom

som en administrativ föreskriftsform.

Ställföreträdares betalningsskyldighet då oriktig uppgift lämnats som lett till att den skattskyldige felaktigt tillgodoförts ingående mervärdesskatt

I 16 kap. 17 § ML finns förutom de bestämmelser om ställföreträdares betalningsskyldighet behandlats i det föregående en möjlighet att

som göra ställföreträdare skyldig att betala tillbaka överskjutande

en ingående mervärdesskatt förts den skattskyldige till godo med för

som stort belopp. Betalningsansvaret omfattar inte bara belopp som faktiskt

Bezalningsskyldighet för skatter och avgifter sou 1996:100

återbetalas till den skattskyldige utan även belopp som kvittas eller i föreskriven ordning avräknas prop. 1993/94:50 s. 291. En förutsättning för betalningsansvaret är att detta förhållande har sin grund i att ställföreträdaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter.

Skattemyndigheterna återbetalar i mycket stor omfattning mervärdesskatt som utgörs av överskjutande ingående mervärdesskatt. Avsevärda belopp avseende ingående skatt utnyttjas också som kvittning mot utgående mervärdesskatt. I en del fall sker återbetalningar med ledning uppgifter lämnas i en deklaration eller annan handling

av som och som i efterhand när uppgifterna kontrolleras visar sig vara felaktiga. Det är inte ovanligt att den skattskyldige i sådana fall är på obestånd eller försatt i konkurs när Skattemyndigheten kräver tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet. I många fall förekommer det dessutom att företrädare för den skattskyldige tillgodogjort sig medel ur det företrädda subjektet.

Enligt nuvarande ordning finns i det fall som nu är aktuellt en koppling mellan den betalningsskyldighet kan beslutas och ett straff-

som rättsligt föreskrifterna i 19 kap. 10 och 12 §§ ML.

ansvar genom Även med de förslag 1993 års skattebrottsutredning har lämnat

som nu se SOU 1995:10 278 f och 335 f torde i allmänhet ansvar för

s. skattebrott enligt skattebrottslagen 1971:69 kunna aktualiseras i samtliga fall ställföreträdare kan göras personligt betalnings-

som en skyldig för felaktigt tillgodoförd ingående mervärdesskatt. Det får antas att det är kriminaliseringen av angivna fall i förening med allmänna principer frihet från personligt ansvar för en juridisk per-

förpliktelser ligger bakom utformningen av föreskrifterna. sons som

Frågan betalningsskyldighet för ställföreträdare avseende fel-

om aktigt tillgodoförd mervärdesskatt aktualiseras så gott som undantagslöst samtidigt görs gällande avseende innehållen preliminär

som ansvar skatt och arbetsgivaravgifter. Det är därför en fördel om bedömningsgrunder såvitt bl.a. förutsättningarna för betalningsskyldighet i

avser olika fall i allt väsentligt är likartade. Att underlåta att till staten betala in ett visst belopp att lämna oriktiga uppgifter som leder till en

resp. felaktig återbetalning av mervärdesskatt är emellertid frågor som i grunden skiljer sig åt. Vissa skillnader mellan nämnda fall är därför naturliga.

En begäran återbetalning skatt är en aktiv handling. Detsam-

om av

gäller den skattskyldiges reducering utgående mervärdesskatt ma av med ingående skatt. Med hänsyn härtill finns det fog för att ställa mycket höga krav den skattskyldige och ställföreträdaren att se till att de uppgifter lämnas är korrekta. Utrymmet för inskränkningar

som i företrädarens betalningsskyldighet hänför sig till de subjektiva

som

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

förutsättningarna eller subjektiva befrielsegrunder bör i dessa fall vara starkt begränsat.

Liksom i andra fall då personlig betalningsskyldighet kan bli aktuell har ställföreträdarens ställning såvitt avser eget eller närståendes ägarintresse och inflytande över det företrädda subjektet betydelse. Har ställföreträdaren exempelvis kunnat förfoga över en kvittning eller återbetalning och gjort det riskkapital i verksamheten eller för

som

del bör det i princip vara uteslutet att begränsa det personliga egen ansvaret.

Med hänsyn till att grunden för betalningsskyldigheten hänför sig till lämnandet oriktig uppgift är även uppgiftens beskaffenhet av

av en intresse. Den oriktiga uppgiften i sig kan framstå som ursäktlig om exempelvis rättsläget är oklart eller redovisningsfrågan svårbedömd eller ovanlig. I dessa fall får det emellertid normalt krävas att det i samband med begäran återbetalning eller motsvarande lämnas så-

en om dana upplysningar att Skattemyndigheten uppmärksammas den aktuella frågeställningen. Har trots sådana kompletterande uppgifter skatt tillgodoförts den skattskyldige bör det finnas grund för befrielse från den personliga betalningsskyldigheten. Detsamma bör gälla om den skattskyldige att rätta oriktig uppgift och återredovisa det

avser en felaktigt till godoförda beloppet oförutsedda omständigheter omöj-

men liggör fullständig rättelse. I fråga om förutsättningarna för befrielse

en i övrigt hänvisas till det sagts i det tidigare beträffande ställföret-

som

rädares betalningsskyldighet i andra fall.

Betalningsskyldighet för make enligt 77 b § UBL

Förslag: Betalningsskyldigheten för medhjälpande makes skatt

slopas.

Bestämmelserna i 77 b § UBL betalningsskyldighet för make kan

om aktualiseras när inkomst näringsverksamhet vid beskattningen delats

mellan makar. Om gift skattskyldig inte betalar in inkomstskatt upp grund förvärvsverksamhet i annan makes näringsverksamhet, så är

av den andre maken solidariskt betalningsansvarig för skatten. I samband med att föreskriften infördes uttalades att reglerna om inkomstuppdelning tredje stycket anvisningarna till 52 § kommunalskattela-

se av

kunde missbrukas så att makarna i samförstånd underlåter att

gen

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

betala skatt och att denna inte heller kan indrivas prop. 1975/76:77 s. 70. Antalet fall där makeansvaret aktualiserats har sedan regleringen kom till varit ytterst begränsat. Med hänsyn till den speciella situation som regleras torde detta förhållande inte kunna hänföras till beatt stämmelserna haft någon påtaglig allmänpreventiv funktion. I stället får farhågorna för missbruk ha visat sig överdrivna. Mot anses vara denna bakgrund anser vi att regleringen bör kunna upphävas. Tilläggas kan att det redan tidigare har föreslagits att bestämmelsen bör mönstras ut, se SOU 1983:23 s. 319.

19.3 Beslutsordning i fråga ställföreträdares om

betalningsskyldighet för skatter och avgifter

19 1 Inledning

I det föregående har föreslagits att betalningsskyldigheten för ställ-

företrädare görs generell och enhetlig. Den skall omfatta alla skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Det har också föreslagits att bestämmelserna om ställföreträdares betalningsskyldighet formas med sitt administrativa syfte i förgrunden. Samtidigt skall emellertid hänsyn tas till subjektiva förutsättningar och befrielsegrunder. Det som nu nämnts om de administrativa förutsättningarna innebär i sig att regleringen av ställföreträdares ansvar görs effektivare. Angivna ändringar gör det vidare naturligt att överväga handläggningsformerna och beslutsordningen i fråga betalningsskyldighet för om ställföreträdare. Det bör emellertid göras klart att de i det tidigare föreslagna ändringarna kan genomföras var för sig utan inbördes samband. De är inte heller i någon del nödvändiga förutsättningar för ett ändrat beslutsförfarande. Omvänt gäller ändrad beslutsordning inte att en förutsätter justeringar i administrativt hänseende. Men självfallet verkar alla förslag sammantaget i samma riktning, nämligen att göra regelsystemet om betalningsskyldighet för ställföreträdare enklare och mera effektivt.

19.3 .2 Nuvarande beslutsordning

Talan om att lägga betalningsskyldighet ställföreträdare för arbetsgivare eller skattskyldig som är juridisk person förs i dag vid allmän

domstol. Som nämnts i det föregående omfattar nuvarande föreskrifter

personlig betalningsskyldighet förutom innehållen preliminär skatt om även bl.a. arbetsgivaravgifter, sjömansskatt, mervärdesskatt samt punktskatter och prisregleringsavgifter. Bestämmelser om personlig betalningsskyldighet finns också i 38 § tullagen 1994: 1550.

För närvarande kan talan personligt ansvar föras av åklagaren

om i ett brottmål när ställföreträdare åtalas för underlåten inbetalning

innehållen skatt, dvs. det enda fall som är kriminaliserat. När det av gäller exempelvis mervärdesskatt eller arbetsgivaravgifter i motsvarande fall kan inte åklagaren detta sätt föra talan om personligt ansvar. Betalningsansvaret grundar sig beträffande dessa betalningar inte på någon brottslig gärning. I stället är i dessa fall Skattemyndigheten hänvisad till att föra talan vid allmän domstol efter stämning i den ordning

gäller för tvistemål. En sådan talan måste föras även när det gälsom ler personligt enligt UBL om något brottmål inte är aktuellt

ansvar eller talan betalningsansvar anledning inte förts i sam-

om av annan band med brottmålet.

Under åren 1993 och 1994 medgavs eller utdömdes betalningsansvar i 550 fall år. För år 1994 omfattade betalningsskyldigheten ca

ca per 200 miljoner kronor. Omkring 200 ärenden avslutades genom utomprocessuell förlikning och i de ca 350 fall talan väckts avslutades ca 60 förlikning. Dessutom för åklagaren talan om personlig be-

genom talningsskyldighet i samband med brottmål i omkring 400 fall per år.

19. 3 3 överväganden och förslag

Förslag: Beslut betalningsskyldighet för ställföreträdare

skall fattas skattemyndigheten. Besluten skall kunna över-

klagas till länsrätten.

Blandad processföring resurskrävande för flera myndigheter

Till början bör sägas att den personliga betalningsskyldigheten för

en ställföreträdare med de i det tidigare föreslagna ändringarna kan anses

i huvudsak ändamålsenlig ordning när det gäller att motverka som en skatteundandraganden betalningsstadiet. En del brister finns emellertid främst i processuellt hänseende. Det kan bl.a. starkt sättas i fråga det är lämpligt att denna typ frågor handläggs av allmän

om av domstol och i den ordning som nu gäller. Inte minst kan här nämnas

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

den blandade processföringen. Ibland förs talan av Skattemyndigheten i den ordning som gäller för tvistemål. I andra fall överlåts det på åklagaren att föra talan i samband med brottmål. Det förekommer också att det uppdras Kronofogdemyndigheten att föra talan.

I en utredning från år 1992 angående vissa frågor om ekonomisk brottslighet har Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen förordat att det skall komma an Skattemyndigheten att föra talan om personlig betalningsskyldighet i samtliga fall. Motiven härtill är de stora vinsterna för polis och åklagare av att inte behöva handlägga dessa ärenden.

0 Skattemyndighetens roll och möjligheter att agera tidigt är avgörande för att begränsa statens förluster

Frågan betalningsskyldighet för en ställföreträdare initieras av

om skattemyndigheten. Det är också Skattemyndigheten som utreder och bedömer grunden för betalningsskyldigheten. Med detta kan alltså Skattemyndigheten sägas avgöra om talan i någon form skall väckas. Redan i dag är det alltså så att det i praktiken är Skattemyndigheten som genom beslut i nyssnämnda hänseenden bestämmer om någon personlig betalningsskyldighetkommer att krävas ut av en ställföreträdare. Nämnas kan att Skattemyndigheten eller åklagaren i så gott som samtliga fall talan väcks får bifall till yrkandet om betalningsskyldighet.

Skattemyndigheten agerar också aktivt, svarar för hela prövningen

frågan betalningsskyldighet och utövar beslutanderätten när av om utomprocessuella förlikningar ingås. Som nyss nämnts är sådana vanligt förekommande. Ett i princip motsvarande ansvar har skattemyndigheten vid förlikning under processen. Skattemyndigheten har således ett stort inflytande och svarar i väsentliga hänseenden för den arbetsinsats krävs när frågan om personligt betalningsansvar

som aktualiseras.

Som framgått i det tidigare aktualiseras numera frågan om ställföreträdaransvar oftast på ett tidigt stadium. Vanligtvis tas frågan upp i samband med en betalningspåminnelse, vid olika skattebeslut eller i samband med periodkontroller. Vid den tidpunkt då förfarandet nått så långt att det är aktuellt med en domstolsprocess har vanligen en eller flera poster hunnit restföras. Vidare kan det antas att de fordringar inte lämnats för indrivning när aktiviteterna inleds

som kommer att överlämnas under den tid som dessa pågår. Som sagts i det tidigare skall enligt nuvarande ordning obetalda fordringar lämnas till kronofogdemyndigheten senast två månader efter förfallodagen. I ett systern med skattekonton kan detta ske snabbare. När en skuld har restförts skall kronofogdemyndigheten göra en gäldenärsutredning 6

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

§ indrivningslagen. l en sådan ingår att undersöka om gäldenären har några utmätningsbara tillgångar, gäldenärens totala skuldsättning, orsaken till skuldernas uppkomst, en eventuell näringsverksamhets omsättning och resultat samt möjligheten till återvinning. Uppgifter från myndighetens eget register och från skattemyndighetens register är viktiga källor i denna utredning.

Det är givetvis av stor betydelse för kronofogdemyndighetens utsikter att driva in en fordran att ställföreträdartalan förs på ett aktivt sätt. Samtidigt säger sig självt att det inte finns någon anledning att starta ett arbete inriktat på att göra en ställföreträdare personligt ansvarig för en skuld i de fall kronofogdemyndigheten redan har bedömt att skulden kommer att betalas av den juridiska personen. Som redan sagts är det regel att ställföreträdaren skall ställa borgen när ett bolag medges ett betalningsuppskov. I dessa förhandlingar är det naturligt att frågan om ställförträdartalan kommer upp. Kronofogdemyndigheten måste då självfallet känna till om en ställföreträdartalan är aktuell. Ett skäl mot att föra talan om ställföreträdaransvar kan vara att ställföreträdaren redan är så skuldsatt gentemot det allmänna att det inte finns några utsikter att någon del av ett tillkommande fordringsbelopp skall betalas.

Arbetet med ställföreträdaransvar har under 1980-talet i huvudsak riktats in på aktiebolag som försatts i konkurs. Under de senaste fem åren har emellertid skattemyndigheterna på ett aktivt sätt arbetat med ställföreträdaransvar avseende verksamma bolag. Betalningsskyldighet för ställföreträdare har bl.a. aktualiserats i stor utsträckning redan i samband med betalningspåminnelser och, som nyss nämnts, vid den under senare år allt aktivare periodkontrollen. Arbetet med att ta upp frågan om betalningsansvar för ställföreträdare redan på ett så tidigt stadium har sin grund i inriktningen att förbättra effektiviteten i skattebetalningssystemet och den allmänpreventiva effekten.

Ibland händer det att skattemyndigheten eller kronofogdemyndigheten får veta att en företrädare försöker göra sina tillgångar oåtkomliga. I sådana situationer kan det finnas skäl att på ett tidigt stadium aktualisera frågan om säkringsåtgärder.

Av det som redovisats i det tidigare framgår att de gäldenärer beträffande vilka betalningsansvar för ställföreträdare aktualiseras många gånger är föremål för både skattemyndighetens och kronofogdemyndighetens åtgärder. Sammantaget har de båda myndigheterna ofta stora kunskaper om både gäldenären och ställföreträdaren. Ett effektivt system avseende ställföreträdares betalningsskyldighet bör utgå i första hand från den samlade kunskap och kompetens som finns hos dessa myndigheter. Dubbelarbete och onödiga barriärer måste självfallet undvikas.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Förhållandet mellan skattemyndighetens och kronofogdemyndighetens uppgifter i borgenärsfrågor har nyligen diskuterats inom skatteförvaltningen, se rapporten Amalia Förbättrad uppbördseffektivitet

- RSV Rapport 1995:6. I enlighet med de direktiv som varit utgångspunkt för arbetet med rapporten föreslås att restföringstillfället ännu tydligare än i dag skall vara gränsen mellan myndigheternas kompetensområden. Samtidigt sägs i rapporten att båda myndigheternas inflytande över den s.k. skattekedjan bör göras större genom en ökad samverkan och ett ökat informationsutbyte inför beslut om att vidta vissa åtgärder. Ställningstagandet att en skiljelinje skall gå vid restföringen avses gälla generellt och således även beträffande ansvar för ställföreträdare. I fråga om restförda fordringar som avser det företrädda subjektet skulle då kronofogdemyndigheten bli handläggande myndighet.

Grundbeslut om den skatt eller de avgifter som är utgångspunkt i fråga beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare ligger hos

om Skattemyndigheten att fatta. Redan på den grunden är det naturligt att Skattemyndigheten sätt sker i dag tar ställning även till om för-

som hållandena är sådana att det är aktuellt med en betalningsskyldighet riktad mot ställföreträdare. Tidiga insatser är i dessa fall många

en gånger avgörande för om en skatte- eller avgiftsskuld till någon del skall bli betald. Redan i samband med att den skatt- eller avgiftsskyldige påminns att betala en skuld finns på många håll utvecklade rutiner i vissa typer ärenden eller beträffande vissa kategorier av gäldenä-

för att utverka betalning. Rutinerna innefattar bl.a. personliga rer telefonkontakter med gäldenären eller att frågan om ställföreträdaran-

tas Påminnelser och påtryckningar av detta slag har visat sig svar upp.

effektiva betalningsfrämjande medel. Med hänsyn till betydelsen vara

tidiga insatser är det enligt vår mening viktigt att Skattemyndigheten av

tillräckliga att kunna agera aktivt detta stadium. Det ges resurser är också lämpligt att skattemyndigheten följer frågan om ansvar för en ställföreträdare oavsett om någon del av en skatte- eller avgiftsskuld lämnats för indrivning. I regel uppkommer nya skulder löpande vilka har sin grund i skattemyndighetens beslut och utöver att åtgärder initieras i ett tidigt skede är ett samlat den skatt- eller avgifts-

grepp om skyldiges aktuella och framtida förhållanden betydelsefullt för resultatet i skattebetalningssystemet.

Mycket talar således för att endast skattemyndigheten handlägger frågor betalningsskyldighet för ställföreträdare. Att i dessa

om specifika frågor viss myndighet handlägger ett betalningskrav mot

ifrågasatt gäldenär, dvs. ställföreträdaren, i ett visst skede och en en

myndighet i ett senare skede beroende om en fordran annan restförts kan knappast ändamålsenlig ordning. Än

ses som en mer tydligt blir det, eftersom båda myndigheterna i vissa fall samtidigt

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

skulle kunna aktualisera ett mot företrädare skattemyn-

ansvar en digheten avseende fordringar inte lämnats för indrivning och

som kronofogdemyndigheten beträffande restförda fordringar. Såvitt

avser betydelsen av att en fordran lämnats för indrivning är det i dessa fall inte heller företrädarens skuld restförts utan skuld

som en hänförlig till det subjekt som företräds. Principen om restföringen

som en skiljelinje mellan myndigheternas kompetensområden kan därför inte anses lämplig när det gäller frågor om ställföreträdares betalningsskyldighet. Enligt vår mening bör inriktningen här i stället att

vara stärka skattemyndighetens möjligheter att handlägga dessa frågor ett effektivt sätt. Som nyss sagts är det nämligen för effektiv

en hantering centralt med tidiga insatser, dvs. att åtgärder sätts in så snart det konstaterats att en betalning uteblivit. Självfallet bör handläggningen i alla led inbegripa att båda myndigheternas kompetens utnyttjas genom ett nära samarbete och informationsutbyte.

Beslut av Skattemyndigheten ger en eflektivafe handläggning

Trots skattemyndighetens centrala roll förfogar myndigheten i dag inte över handläggningen i alla led, eftersom betalningsskyldighet för ställföreträdare beslutas av domstol. Att möjlighet till domstolsprövning skall finnas beträffande beslut om personlig betalningsskyldighet är givet. Samtidigt innebär den nuvarande ordningen med prövning i allmän domstol att effektiviteten i handläggningen begränsas. Brottmålsprocessen är inte sällan tidsödande, vilket till del kan sägas

en gälla även tvistemålsordningen. Många gånger är snabbt vidtagna åtgärder enda möjligheten att få till stånd rättelse och det säger sig självt att tidigare effektiva medel sätts in desto större är förutsättningarna att begränsa förlusterna för staten.

I vissa mål om personlig betalningsskyldighet görs invändningar beträffande förekomsten eller omfattningen av skatte- och avgiftsbeloppen. Ställning måste då tas till om invändningarna är bärkraftiga. Med nuvarande indelning av domstolsorganisationen och fördelning

av måltyper anförtros beskattningsfrågor av olika slag de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det skatterättsliga inslaget i företrädarfallen är av sådan betydelse att det redan på grund härav faller sig naturligt att handlägga dessa på samma sätt som beskattningsbeslut i övrigt, dvs. i förvaltningsrättslig ordning. Skattemyndigheten skulle då i förekommande fall pröva de beskattningsfrågor är aktuella och andra

som bakomliggande omständigheter. Detsamma gäller vid den fortsatta handläggningen i allmän förvaltningsdomstol.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Tilläggas kan att det handlar ett offentligrättsligt förhållande

om mellan staten och enskild person. Den betalningsskyldighet som kan

en komma att läggas ställföreträdare avser nämligen skatt eller

en avgift till det allmänna. Det förhållandet att annan person än det skattskyldiga subjektet görs solidariskt ansvarig för skatte- eller avgiftsbetalningen förändrar inte den ursprungliga fordrans karaktär

skatt eller avgift till det allmänna. Även gentemot företrädaren bör av den enligt vår mening behandlas som en sådan fordran.

Päpekas här bör även skattemyndighetens roll i vissa snarlika sammanhang. Skattemyndigheten prövar i dag som första instans frågor

skattetillägg och andra särskilda avgifter enligt taxeringslagen om 1990:324. Dessa frågor liknar till en del dem som uppkommer i de

diskuterade ärendena. Det gäller bl.a. så till vida att det i båda nu fallen finns möjligheter att avstå från att tillämpa en sanktion om det finns särskilda skäl. I flera fall utgörs de särskilda skålen av subjektiva befrielsegrunder snarlika de subjektiva rekvisit som finns i nuvarande föreskrifter solidarisk betalningsskyldighet. Det kommer också för

om närvarande på Skattemyndigheten att enligt 75 § UBL fatta beslut

att göra arbetsgivare ansvarig för arbetstagarens skatt i det om en fallet att arbetsgivaren utan skälig anledning har underlåtit att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Detsamma gäller i fråga

beslut enligt 77 b § UBL att i vissa fall påföra en make ansvar om om för den andra makens skatt. Härutöver kan nämnas skattemyndighetens befogenhet att första instans besluta om eftertaxering, vilken

som tidigare ankom domstol. Eftertaxeringsfallen kan avse inte bara svåra rättsliga och processuella frågor utan även mycket höga skattebelopp. Betalningen sådana kan givetvis vara av avgörande

av betydelse för den skattskyldige, vilket gör att ett beslut om eftertaxering kan ytterst ingripande natur. I regeringens proposition

vara av

översyn skattebrottslagen prop. 1995/96:l70 s. 197 f sägs om av vidare verkställighet avseende betalningsskyldighet för skatter och

att avgifter enligt bestämmelserna i 2 kap. 20 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag kan äga rum grund av ett beslut av skattemyndigheten betalningsskyldighet för bolagsmannen. Vi har

om inte någon uppfattning vad gäller sättet för att fastställa

annan betalningsskyldigheten. l propositionen föreslås också bestämmelser

fordran grund den nämnda bestämmelsen i fråga om att en av nu

skatter och avgifter skall få drivas in i samma ordning som gäller om för indrivning mot den skatt- eller avgiftsskyldige.

Som det finns det inte några principiella eller andra hinder

ser

skattemyndigheten anförtros att besluta om personlig bemot att talningsskyldighet för ställföreträdare. Tvärtom vinns stora fördelar med denna ordning också innebär att skattemyndighetens

som

SOU 19962100 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

beslutsbefogenhet kommer att svara mot de grundläggande beslut om betalningsskyldighet som är myndighetens ansvar.

Snabbheten i handläggningen ökar väsentligt med en sådan ordning. Detta ger i sin tur Skattemyndigheten bättre möjligheter att bevaka skatte- och avgiftsfordringar. Förutsättningarna för Skattemyndigheten att utöva en aktiv borgenärsroll förbättras. Som redan påpekats bör på detta sätt förlusterna för det allmänna i form av skattebortfall kunna begränsas jfr även regeringens skrivelse 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten och bet. l994l95zJuU25.

Att lägga beslutsfunktionen på Skattemyndigheten leder också till resursbesparingar för det allmänna genom samordningen och enhetligheten i beslutsordningen. De fall som i dag går till domstol enbart på grund behovet av att Skapa en exekutionstitel och inte för att frågan

av om betalningsskyldighet är tvistig kommer inte längre att belasta domstolarna. Även i övrigt bör handläggning mål avseende betalnings-

av skyldighet för ställföreträdare i länsrätt som första domstolsinstans kunna leda till vissa begränsade besparingar jämfört med nuvarande ordning. Besparingarna i allmän domstol kan antas bli större än det merarbete i allmän förvaltningsdomstol som följer av en ändrad beslutsordning. Av betydelse här är bl.a. det nära sambandet med de mâltyper som redan i dag handläggs i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Förvaltningsförfarandet hos Skattemyndigheten, som präglas av enkel handläggning, kommer vidare sannolikt att göra det lättare för den enskilde att komma till tals, exempelvis vid muntliga kontakter med tjänstemän hos Skattemyndigheten, än vid formbundna muntliga förberedelser och huvudförhandlingar i domstol. Vetskapen om att Skattemyndigheten har befogenhet att besluta om betalningsskyldigheten kan antas komma att leda till att den enskilde i fler fall än i dag medverkar i utredningen.

En invändning mot att låta Skattemyndigheten besluta om betalningsskyldighet för ställföreträdare som tagits upp av 1993 års skattebrottsutredning är möjligheterna till förlikning. Enligt utredningen skulle det kunna anses mindre lämpligt att Skattemyndigheten som en av parterna har befogenhet att avgöra frågan genom ett ensidigt beslut. Emellertid skiljer sig detta förhållande i princip inte från det som gäller i dag i de många fall utomprocessuell förlikning ingås. Vidare innebär inte skattemyndighetens beslut att frågan om betalningsskyldighet avgörs slutligt. Möjlighet finns både till domstolsprövning och till att enligt förvaltningsrättsliga principer få betalningsskyldigheten omprövad av Skattemyndigheten.

Om man ser till det faktiska förfarandet kommer en ordning där Skattemyndigheten fattar beslut om betalningsskyldighet att rymma i

12 16-0851

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

stort sett dagens förenklade handläggningsmöjligheter med förlikning efter medgivande och tredskodom om än i förvaltningsrättslig skepnad. Till detta kommer prövningen av de subjektiva förutsättningarna för ansvar och de befrielsegrunder som redogjorts för i det föregående se avsnitt 19.2.3.

I fråga om skattemyndighetens agerande när ansvar för en ställföreträdare initieras kan följande tilläggas jfr SOU 1995:10 s. 304. En utgångspunkt i den ändrade regleringen är att frågan om personlig betalningsskyldighet skiljs från det straffrättsliga regelsystemet och synsättet. Skattemyndighetens insatser bör därför ut från en bedömning av det sannolika i att det allmänna får en ekonomisk fördel av en utredning i stället för från om en viss situation kan anses mer eller mindre straffvärd. I sammanhanget får då bedömas faktorer som exempelvis betalningsförmåga kort och lång sikt, betalningsbenägenhet, det aktuella beloppets storlek och förutsättningarna att med en rimlig arbetsinsats utreda förhållandena. Det nu sagda innebär att Skattemyndigheten får lösa sina uppgifter med ledning av de allmänna principer som gäller för myndighetsutövning. Myndigheten skall alltså mot bakgrund av den allmänt gällande grundsatsen om likformighet och rättvisa fullgöra sina uppgifter på det sätt som resurserna medger med beaktande av det antal ärenden som finns att handlägga. l varje situation som en betalningsförsummelse är aktuell disponerar Skattemyndigheten över frågan om och i så fall med vilket belopp betalningsansvar skall göras gällande mot en eller flera ställföreträdare. Någon motsvarighet till exempelvis åklagarens s.k. åtalsplikt finns således inte. Det är därför inte något som hindrar att Skattemyndigheten i ett fall där flera personer skulle kunna göras betalningsskyldiga väljer att aktualisera betalningsskyldighet endast mot den vilken myndigheten har anledning att vänta sig det bästa

person av resultatet för det allmännas del. Som redan sagts bör då den som görs ansvarig kunna väcka regresstalan mot annan som svarar för den juridiska personens skulder.

En särskild fråga är betalningsskyldigheten för ställföreträdare avseende felaktigt tillgodoförd ingående mervärdesskatt. I dessa fall av personlig betalningsskyldighet torde i regel även ansvar för skattebrott kunna komma i fråga. Det förhållandet att ett straffrättsligt ansvar kan aktualiseras inverkar emellertid inte på frågan om ställföreträdarens betalningsskyldighet. Prövning kan ske enligt skilda ordningar med utgångspunkt i bestämmelsernas olika syften. Med hänsyn till de betydande belopp sammantaget betalas ut till skattskyldiga är det

som

utomordentlig vikt att effektiva medel finns att snabbt försöka få en av rättelse till stånd exempelvis när utbetalning skett felaktiga

en grunder. Utan snabba och i övrigt effektiva åtgärder är många gånger utsikterna att återfå det som utbetalats liten. I detta sammanhang har

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

ställföreträdaransvaret stor betydelse. Risken att bli personligt betalningsskyldig torde ha en starkt betalningsfrämjande verkan.

Erfarenhetsmässigt tar brottmålsprocessen lång tid i dessa och liknande fall. Den straffrättsliga handläggningen leder i sig i regel inte heller till att det som felaktigt utbetalats betalas tillbaka. En väsentligt snabbare och härmed effektivare ordning än att betalningsskyldigheten tas upp till prövning i samband med en brottmålsprocess är att den frågan i hela dess vidd prövas och beslutas av skattemyndigheten. Som

sagts är skyndsamhet väsentlig i dessa fall med de möjligheter nyss

följer härav i form av bättre förutsättningar att begränsa skattesom bortfallet. Det bör för övrigt i allmänhet vara en fördel vid prövningen

brottmålet att ställning redan tagits i frågan om betalningsskyldighet av för ställföreträdaren.

Med syftet att få till stånd rättelse i blickpunkten är det mot denna bakgrund mindre lämpligt att brottmålstalan och yrkandet om betalningsansvar samordnas. Styrande för handläggningen bör vara sambandet med betalningsskyldigheten för andra skatter och avgifter. Att betalningsskyldighet yrkas för felaktigt tillgodoförd ingående mervärdesskatt utan samtidigt ansvar för exempelvis innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter är sällsynt. Än påtagligt blir detta

mer samband med det heltäckande betalningsansvar som föreslagits i det tidigare avsnitt 19.1. Även det personliga ansvaret har olika

se om

grund är det i förekommande fall givetvis att föredra om samtliga frå-

ställföreträdares betalningsskyldighet handläggs i ett samgor om en manhang. Enligt vår mening bör således befogenheten att besluta om betalningsskyldighet för ställföreträdare även i fråga om felaktigt tillgodoförd ingående mervärdesskatt tilläggas skattemyndigheten. En helt annan sak är att nuvarande kriminalisering med utgångspunkt i främst allmänpreventiva aspekter likväl får anses befogad med hänsyn till den skada för det allmänna som åtgärder av angivet slag kan innebära.

Med det anförts anser således att Skattemyndigheten bör

som nu besluta om betalningsskyldighet för ställföreträdare i samtliga berörda fall. Beslutsbehörigheten kommer, som nyss sagts, att korrespondera med de grundläggande beslut om betalningsskyldighet för skatter och avgifter som Skattemyndigheten i dag fattar. Med Skattemyndigheten

beslutsmyndighet bör vidare samtliga beslut om personlig betalsom ningsskyldighet kunna överklagas till länsrätten. Den föreslagna ordningen ökar enligt vår mening påtagligt förutsättningarna att göra handläggningen av frågor om betalningsskyldighet för ställföreträdare enklare och effektivare. Av bl.a. rättssäkerhetsskäl bör föreskrivas att mål här aktuellt slag skall bli föremål för muntlig förhandling i

av länsrätt och kammarrätt den enskilde begär det, jfr 6 kap. 24 §

om taxeringslagen 1990:324.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

I sammanhanget bör framhållas att skatter och avgifter i allt väsentligt betalas förfallodagen. I förhållande till alla debiterade skatter är det mycket liten andel som inte betalas frivilligt även om

en summan i absoluta tal är hög. Ställföreträdare kommer även i fortsättningen således endast i undantagsfall att behöva göras ansvariga för den juridiska personens skatter och avgifter. Förfarandet bör tillgripas endast i de fall det är motiverat och alltid inledas med att ställföreträdaren uppmanas att betala skatten.

Personlig betalningsskyldighet i vissa andra fall

Personlig betalningsskyldighet för företrädare för juridiska personer beslutas i vissa fall med stöd av 11 kap. 3 § eller 13 kap. 2 § ABL. Handläggningen sker i dag vid allmän domstol. Betalningsskyldigheten grundar sig i dessa fall på omständigheter av väsentligen annat slag än dem som utgör grund för ett personligt ansvar enligt olika regler inom skattebetalningssystemet. Även det när talan personlig

om om betalningsskyldighet förs kan förekomma att ABL:s föreskrifter åberopas som alternativ grund är det sällsynt att ansvar beslutas med stöd dessa. Att föra över beslutsfunktionen i dessa fall till skatte-

av myndigheten skulle därför inte innebära några mera märkbara fördelar. Av skäl utgör inte det förhållandet att frågan om

samma personlig betalningsskyldighet för ställföreträdare i dessa fall även fortsättningsvis handläggs vid allmän domstol något hinder mot att övriga fall företrädaransvar flyttas till skattemyndigheterna och de

av allmänna förvaltningsdomstolarna. Den nuvarande ordningen i denna del bör således bestå.

Talan ställföreträdaransvar för tull eller annan skatt enligt 38 §

om tullagen 1994:1550 förs Tullverkets ombudsman. Enligt förslag

av från 1993 års skattebrottsutredning bör i överensstämmelse med utredningens förslag i övrigt företrädaransvar beslutas av länsrätt i första instans. Utredningen nämner också att det sedan år 1987, då föreskrifter ställföreträdares betalningsskyldighet infördes detta

om område, inte av Tullverket förts någon ansvarsprocess.

För vår del faller frågor tull och beslut enligt tullagen utanför

om utredningsuppdraget. Vi avstår därför från att lägga fram förslag i denna del. Några principiella eller praktiska hinder mot att beträffande tull eller skatt enligt tullagen utforma bestämmelserna om före-

annan trädaransvar på föreslagits i det tidigare eller att tillämpa

sätt som

ordning i fråga betalningsskyldighet för ställföreträdare samma om

för övriga här behandlade skatter och avgifter torde emellertid som inte finnas.

20¶Sanktioner i samband med

redovisning och betalning av skatter och avgifter

20.1¶Nuvarande ordning

Straflrdttsliga sanktioner

Till uppbördsbrotten räknas vanligen dels 7 9 §§ skattebrottslagen

-- 1971 :69, oredlig, bristande och vårdslös uppbördsredovisning, dels bestämmelserna i 79 81 §§ UBL, vilka rör uppgiftslämnande för

betalning av skatt samt verkställande och inbetalning av skatteavdrag. Redan här bör sägas att det i regeringens proposition prop. 1995/96: 170 om översyn av skattebrottslagen föreslagits ändringar i fråga om nämnda brottsbeteckningar och bestämmelsers placering. Regeringsförslaget grundas den översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt skatte- och avgiftsområdet som gjorts av 1993 års skattebrottsutredning, se SOU 1995:10.

Enligt 7 § skattebrottslagen döms enligt nu gällande bestämmelser den för oredlig uppbördsredovisning som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndigheten avge föreskriven handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för annan, eller avger sådan handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas Straffet är fängelse i högst år. Är

annan. ett uppbördsbrottet ringa döms enligt 8 § skattebrottslagen för bristande uppbördsredovisning till böter. Om ett uppbördsredovisningsbrott begås av grov oaktsamhet döms enligt 9 § för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.

UBL innehåller olika straffbestämmelser med böter eller fängelse som påföljd. Enligt 79 § UBL är det belagt med bötesstraff att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet lämna oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för skyldigheten för uppgiftslämnaren eller juridisk person som han företräder att betala skatt eller att underlåta att lämna föreskriven uppgift av sådant slag. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Straffbestämmelsen är subsidiär till skattebrottslagen så sätt att den inte är tillämplig om gärningen är belagd med straff i den lagen. Skattebrottslagen bestraffar endast oriktiga uppgifter som lämnats skriftligen eller motsvarande sätt. Muntligen lämnade oriktiga uppgifter kan däremot

Sanktioner sou 1996:100

straffas enligt 79 § UBL. Även passivitet kan bestraffas enligt denna

paragraf.

Den uppsåtligen eller oaktsamhet lämnar oriktiga

som av grov uppgifter till arbetsgivaren för egen del eller som företrädare för juridisk innehav F-skattsedel eller något annat för-

person om av hållande har betydelse för skyldighet att betala skatt, skall dömas

som till böter eller fängelse i högst månader. Vid ringa fall skall inte

sex dömas till 79 §. Även i nämnda fall kan gärningen begås

ansvar a nu både muntliga och skriftliga uppgifter. Bestämmelsen är

genom subsidiär till både skattebrottslagen och brottsbalken BrB. I förhållande till subsidiaritetsregeln i 79 § UBL kan emellertid bestämmelsen i 79 § UBL tillämpas så snart ansvar inte kan utdömas

a enligt skattebrottslagen eller BrB.

Straffbestämmelsen i 80 § UBL tar sikte på arbetsgivare som uppsåtligen eller oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet att

av grov verkställa skatteavdrag. Straffet är böter. I ringa fall skall inte dömas till Det är också straffsanktionerat enligt 81 § UBL att inte

ansvar.

innehållen preliminär eller kvarstående skatt. Även här krävs betala in uppsåt eller oaktsamhet. Straffet är böter eller, om det gäller

grov betydande belopp, fängelse högst ett år.

Enligt 21 § lagen 1991:586 särskild inkomstskatt för utom-

om lands bosatta och 23 § lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. är UBL:s straffbestämmelser tillämpliga också i fråga de inkomstskatter som regleras i dessa lagar.

I 19 kap. 10 § ML finns straffbestämmelse som innebär att den

uppsåtligen eller oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift som av grov

är ägnad att leda till att ingående skatt återbetalas med ett för som högt belopp skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader

inte gärningen är belagd med strängare straff i BrB. En begäran om

återbetalning skall ske avgivande av deklaration avseende om genom ingående skatt 19 kap. 12 § första stycket ML. Genom 15 kap. 1 § ML har skattemyndighetens beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9 13 §§ ML jämställts med ett

beskattningsbeslut. Konsekvensen detta är att skattebrottslagen har

direkt tillämplig på dessa fall vilket framgår av 19 kap. 12 § ansetts andra stycket ML.

Administrativa sanktioner

Bestämmelser administrativa sanktioner finns, förutom i ett flertal

om lagar på skatteområdet, t.ex. 5 kap. TL, 18 kap. ML, 7 kap. LPP och 38-49 USAL. Sanktionssystemet innebär att brister i skyldigheten

sou 1996:100 Sanktioner

att lämna uppgifter till ledning för beskattning skall beivras i första hand i administrativ ordning genom ekonomiska sanktioner, nämligen skatte- eller avgiftstillägg samt förseningsavgift.

Översyn av skattebrottslagen

De straffrättsliga bestämmelserna

I regeringens nyssnämnda proposition om översyn av skattebrottslagen och av sanktionssystemet i övrigt på skatte- och avgiftsområdet föreslås bl.a. att uppbördsbrotten i 7 9 skattebrottslagen inte

— längre skall behandlas som särskilda brottstyper. Straffbestäinmelsernas materiella innehåll skall arbetas in i de centrala brottsbeskrivningarna om skattebrott, skatteförseelse resp. vårdslös skatteuppgift. Vidare föreslås den kriminalisering som finns i UBL Överförd till skattebrottslagen. Innebörden härav är att brotten enligt 79 81 §§

— UBL förs över till straffbestämmelsen skatteredovisningsbrott

om resp. skattebetalningsbrott i skattebrottslagen. Till skillnad från 1993 års skattebrottsutredning föreslås i propositionen inte någon avkriminalisering av brottet enligt 81 § UBL att åsidosätta skyldigheten att betala in skatt som hållits inne för annan. Regeringen anför att den nuvarande ordningen visserligen kan sättas i fråga men anser att en eventuell avkriminalisering bör anstå till dess att vårt utredningsarbete med ett gemensamt avräkningskonto för skatter och avgifter avslutats.

Genom ändringar i 2 § skattebrottslagen föreslås det inte längre vara någon förutsättning för straffbarhet att en oriktig uppgift lämnats till ledning för ett beskattningsbeslut. Förutsättningen skall i stället vara att den oriktiga uppgiften lämnas till myndighet på annat sätt än muntligen eller att uppgiften inte lämnas, allt med uppsåt att skatt eller avgift skall undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till uppgiftslämnaren själv eller någon annan och att fara härför uppkommer. En konsekvens av förslaget avses vara att allt handlande och all underlåtenhet som leder till att skatt eller avgift återbetalas eller kompenseras med för högt belopp skall kunna straffas som skattebrott oavsett om den som får återbetalningen själv är skatteller avgiftsskyldig. Förslaget innebär att skattebrottslagen blir tillämplig också vad avser de lagar om skatt där det finns utrymme för återbetalning av eller kompensation för skatt till någon som i sig inte är skattskyldig för denna skatt. Till följd härav föreslås att 19 kap. 10 och 12 §§ andra stycket ML upphävs.

Sanktioner

De administrativa sanktionerna

det gäller med de administrativa sanktionerna föreslås När systemet inte några ändringar. I stället hänvisas till Skattekontrollutredningen Fi 1995:05 fått i uppdrag att bl.a. göra en systematisk översyn som reglerna uppgiftsskyldighet samt över vissa bestämmelser om av om se skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning grund av

utebliven deklaration.

20.2¶Överväganden och förslag

Strafi‘rc‘1ttsliga sanktioner

Förslag: Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen

skatt avskaffas.

Som har framhållits i direktiven för vårt utredningsuppdrag är en av våra huvuduppgifter att överväga vilken eller vilka sanktioner som behövs i uppbördsreglering och att föreslå bestämmelser om en ny I direktiven sägs det kan övervägas inte straffbestämmeldetta. att om i UBL bör ersättas bestämmelser i skattebrottslagen samt om serna av mindre allvarliga förseelser bör träffas administrativ sanktion i av en stället för en straffrättslig. föregående har redogjorts för de ändringar beträffande I det i skattebrottslagen och UBL som nyligen har

uppbördsbrotten

Genom förslagen har tankegången att straffbestämmelserna föreslagits. i UBL bör ersättas bestämmelser i skattebrottslagen fullföljts. av Enligt vår mening tillgodoser de angivna förslagen behovet av förändringar när det gäller de straffrättsliga sanktionerna beträffande Såvitt betalbrottet i 81 § UBL, dvs underlåten-

uppbördsbrotten. avser

betala in skatt hållits inne för bör emellertid heten att som annan följande tilläggas. Frågan enhetligheten när det gäller det straffrättsliga ansvaret om ställföreträdare har övervägts i tidigare sammanhang. Därvid har för föreslagits utvidgning den straffrättsliga regleringen till att en av underlåtenhet att betala in arbetsgivaravgifter och omfatta även en BRÅ PM 1983:6. Naturligtvis finns avgörande mervärdesskatt se en mellan olika fall betalningsskyldighet med hänsyn till att skillnad av inbetalningen innehållen preliminär skatt avser skatt den underlåtna av

sou 1996:100 Sanktioner

hållits inne för annan. I praktiken kan emellertid detta framstå som

formalitet. Den har arbetstagare i sin tjänst är skyldig som en som en att samtidigt betala arbetsgivaravgifter och den innehållna preliminära skatten vanligtvis med ungefär lika stora belopp. Skyldigheten är förutsebar, beloppen kan beräknas på förhand och båda betalningarna av-

i formell mening arbetstagaren men saknar i realiteten betydelse ser för denne. I det fallet är underlåtenheten att betala ett brott men

ena i det andra är den inte kriminaliserad. Det är svårt att komma ifrån att kriminaliseringen i praktiken ter sig något godtycklig vilket gjort den svår att förankra i det allmänna rättsmedvetandet. Någon sådan utvidg-

har föreslagits i den nyssnämnda promemorian har inte helning som ler kommit till stånd och kvar finns härmed den bristande enhetligheten i ansvarshänseende, ett förhållande som knappast kan anses acceptabelt. Frågan har uppmärksammats av 1993 års skattebrottsutredning SOU 1995:10 252 ff som diskuterat bl.a. ifråga-

se s.

varande straffbestämmelses allmänpreventiva funktion.

Självfallet är det utomordentlig vikt för systemet med betalningar

skatter att innehållen preliminär skatt betalas in i föreskriven tid av och ordning. I synnerhet är det angelägen uppgift att komma

eller mindre systematiskt försöker dra sig undan personer som mer förpliktelser det här slaget genom olika former av illojala åtgärder.

av Det gäller även det i praktiken många gånger visar sig vara

om mycket svårt att särskilja de verkligt straffvärda fallen från de övriga. Det kan emellertid allvarligt sättas i fråga vilken betydelse den nu diskuterade kriminaliseringen har både i allmänpreventivt och individualpreventivt hänseende.

När det är fråga om en arbetsgivare som är juridisk person löper den ansvarige ställföreträdaren risken att bli betalningsskyldig för skatten tillsammans med arbetsgivaren se bl.a. 77 a§ UBL och avsnitt 19.2. Det kan knappast betvivlas att det i första hand är detta institut och inte det bötesstraff som vanligtvis kommer i fråga för

betalbrottet har avhållande verkan både i det enskilda fallet

——som en och generellt.

Av avgörande betydelse i sammanhanget är enligt vår mening vidare

det med hänsyn till hur skattebetalningssystemet är utformat mycket att ofta är så att den arbetsgivare inte betalat skatten har gjort sig

som skyldig till ett annat brott, oredlig uppbördsredovisning, vilket brott

1995/96: 170 föreslås betecknas skatteredovisningsbrott. genom prop. Det förutsätts att den innehållna skatten och för övrigt även

arbetsgivaravgifterna skall betalas i samband med att uppbörds-

deklarationen lämnas. En underlåtenhet att lämna uppbördsdeklaration

sådan deklaration med oriktiga uppgifter bör naturligtoch att avge en vis fortfarande principiellt sett vara en straffbelagd gärning. Erfaren-

Sanktioner sou 1996:100

hetsmässigt är det ofta så att arbetsgivare som saknar vilja eller förmåga att betala skatten låter bli att lämna uppbördsdeklaration. l dessa vanliga fall kan alltså en lagföring under alla förhållanden komma till stånd. Såvitt nu är i fråga kan därför straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt inte sägas fylla någon funktion.

Som framhållits av 1993 års skattebrottsutredning är det dessutom så att utredningar av sådana brott föranleder hel del arbete hos

en åklagar- och polismyndigheterna. Brottsrekvisiten liksom motsva—

— rande bestämmelser om stållföreträdares betalningsskyldighet kan

-knappast sägas vara klara och entydiga och utredningarna blir inte sällan besvärliga. I synnerhet gäller det i det vanliga fall då bevisning mäste läggas fram om att arbetsgivaren av grov oaktsamhet har försatt sig i en situation där han saknat möjlighet att betala skatten. Det aktuella företagets ekonomiska förhållanden måste i detta fall belysas förhållandevis ingående. Tillämpningen är även i övrigt behäftad med problem, inte minst i fråga om vad som bör krävas i subjektivt hänseende. En avkriminalisering av betalbrottet skulle således frigöra resurser hos såväl åklagar- som polismyndigheterna.

Redan på grund av det som nu anförts får det enligt vår mening anses följdriktigt att slopa kriminaliseringen av underlåtenheten att betala in skatt som hållits inne för annan. För detta talar även skatteadministrativa skäl som rör skattekontosystemets utformning. Om en viss del av en betalning i ett samordnat system för skatte- och avgiftsbetalningar måste kunna särskiljas krävs en avräkningsordning eller motsvarande. I annat fall kan det inte avgöras om den aktuella betalningen fullgjorts. En sådan prioriteringsordning är inte bara starkt resurskrävande. Den skulle också strida mot grunderna för skattekontosystemet. Dessa komplikationer undviks om straffansvaret för underlåtenheten att betala innehållen skatt utgår. På grund av det anförda föreslår vi således att kriminaliseringen slopas.

Sanktioner

Administrativa sanktioner

Förslag: Tillämpningsområdet för nuvarande regler om avgiftstillägg utvidgas till att gälla också för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag.

Sanktionen benämns skattetillägg.

Administrativa sanktioner i form av särskild avgift kan enligt nuvarande ordning komma i fråga bl.a. i vissa situationer när en arbetsgivare lämnat oriktiga uppgifter vid redovisning av arbetsgivaravgifter. Vid redovisning av mervärdesskatt kallas sanktionen skattetillägg. Någon motsvarande sanktion finns däremot inte om en arbetsgivare lämnar oriktiga uppgifter vid redovisning av skatteavdrag. För att uppnå ökad enhetlighet i behandlingen av oriktigt uppgiftslämnande i fråga redovisning av skatter och avgifter bör en sådan

om sanktion införas. Denna avses gälla för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Den utvidgade regleringen bör bygga på USAL:s bestämmelser om avgiftstillägg. Samtliga dessa bestämmelser bör således gälla också en arbetsgivares skyldighet att redovisa underlag för beräkning av skatteavdrag. I regleringen bör samtidigt inbegripas nuvarande bestämmelser om skattetillägg vid redovisning av mervärdesskatt.

Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen lämnar en oriktig uppgift under ett beskattningsförfarande som rör skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, bör således en särskild avgift tas ut. Särskild avgift bör tas ut också vid sådan schablonbeskattning

föreslås ske i de fall den skatt- eller avgiftsskyldige inte kommer som in med föreskriven redovisningshandling, se avsnitt 19. l .3. Med hän-

till det utvidgade tillämpningsområdet och av terminologiska skäl syn bör sanktionen benämnas skattetillägg.

21¶Dödsbos för skatt

ansvar

21.1 Ansvar för skatt som påförts avliden

eller dödsbo efter honom

person

21 1 1 Inledning

. .

I 61 § UBL finns regler rörande dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt påförts den döde. Bestämmelsernas ursprungliga syfte

som

bl.a. begränsa det gäldansvar som då gällde enligt 21 kap. var att

ÄB. Bestämmelserna i ÄB har sedermera mildrats. I ärvdabalken vårt utredningsuppdrag ingår att undersöka om det fortfarande är

skatteområdet eller ÄB:s nödvändigt med en specialreglering om regler kan gälla generellt. I det sammanhanget skall också beaktas vad

krävs för att indrivningen skall fungera smidigt i det fall boet är som skiftat.

21 1.2 Historik och nuvarande ordning

Ärvdabalkens regler ansvar för den dödes skulder

De allmänna bestämmelserna för den dödes skulder finns

om ansvar i 21 kap. ÄB.

För att borgenärernas intresse inte skulle åsidosättas vid bouppteckningen blev delägarna tidigare under vissa förutsättningar personligen

skulder. År 1981 blev emellertid dessa regler ansvariga för den dödes föremål för genomgripande översyn se prop. 1980/81 :48,

en bet.1980/81:LU11, rskr. 1980/81:224, SFS 19812359.

Före 1981 års revision gällde i huvudsak följande.

Om någon hade dött efterlämnat skulder, svarade i första hand

som dödsboet för dessa skulder. I vissa fall kunde dock dödsbodelägarna

personligen ansvariga för den dödes skulder. Bestämmelser om göras

fanns i 21 kap. ÄB. Dessa gick tillbaka till de regler som detta ansvar infördes redan i 1862 års urarvaförordning. Enligt huvudregeln blev dödsbodelägarna personligen ansvariga för sådana skulder som de kände till när bouppteckningen förrättades eller senare blev kända

som för dem, inte boet inom viss tid avträddes till förvaltning av

Dödsbos ansvar för skatt

boutredningsman eller till konkurs. Dödsbodelägarna blev också

ansvariga för den dödes skulder om de genomförde bodelning och arvskifte trots att de visste att den dödes skulder inte var betalda. Ett personligt betalningsansvar drabbade vidare den delägare som försatt tiden för bouppteckningens förrättande i fall då han hade boet i sin vård eller som vid bouppteckningen eller dess edfästande äventyrade borgenärernas rätt genom att lämna medvetet oriktiga uppgifter eller genom att svikligen förtiga vissa omständigheter. Också i några andra situationer förelåg ett personligt betalningsansvar för delägarna. I 21 kap. ÄB fanns även andra regler skyddade borgenärernas

som intressen, t.ex. bestämmelsen om att bodelning eller arvskifte skulle

åter om egendomsavträde skedde efter det att delningen eller skiftet hade ägt Bestämmelsen i 21 kap. ÄB dödsbodelägarnas

rum. om ansvar för den dödes skulder kompletterades av en allmän regel om delägarnas skadeståndsansvar. Det stränga enligt 21 kap. ÄB gällde för dödsbodelägare

ansvar som upphävdes och ersattes av nya bestämmelser den 1 juli 1981. Som utgångspunkt för de nya reglerna borde enligt departementschefen gälla att den som har en fordran mot den döde i princip inte bör kunna få ut mer än som svarar mot tillgångarna i boet se prop. 1980/81:48 s. 18. Borgenärerna får så länge boet inte är skiftat i allmänhet hålla sig till boet för betalning av sina fordringar. Ett undantag bör dock gälla i sådana fall då en borgenär inte kan fâ full betalning därför att någon av dödsbodelägarna har förfarit på ett sätt som ådrar honom skadeståndsskyldighet enligt 18 kap. 6 § ÄB. I så fall har borgenären, liksom dittills rätt till skadestånd av delägaren för den skada som denne har orsakat. Om bodelning eller arvsskifte ägt rum utan att borgenärerna fått sitt skall skiftet åter 21 kap. 4 § ÄB. Något personligt betalningsansvar utöver skifteslotten finns inte frånsett den skadeståndsskyldighet följer 18 kap. 6 § ÄB.

som av

Uppbördslagens regler om ansvar för skatt som påförts den döde och dödsboet efter honom

I 61 § UBL regleras dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt som påförts den döde och dödsboet efter honom. Enligt nyss nämnda bestämmelse dödsboet inte med än tillgångarna i boet. Är

svarar mera dödsboet skiftat svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör. Bestämmelsen trädde i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

Dödsbos ansvar för skatt

Bestämmelsen ansvarighet för skatt fanns före den senaste

om lagändringen i ett flertal olika lagar, nämligen 75 § 2 mom. KL, 15 § 2 SIL, 15 § 2 SFL, 3 § lagen skogsvårdsavgift och

mom. mom. om 5 § lagen statlig fastighetsskatt. Dessa hade motsvarande innehåll

nuvarande 61 § UBL. För skattetillägg och förseningsavgift, som egenavgifter och annuiteter avdikningslân, som också innefattas i begreppet skatt enligt l § UBL fanns inte motsvarande regler. I

remissbehandlingen 1981 års reformering ÄB samband med av av tog RSV frågan dödsbodelägarnas för den dödes skatteskul-

upp om ansvar der. Då gällde, nämnts i det föregående, att delägarna enligt vissa

som skatteförfattningar hade ett begränsat för sådana skulder. Punkt-

ansvar

följde dock reglerna i 21 kap. ÄB

skatter och arbetsgivaravgifter som

innebar att dödsbodelägarna under vissa förutsättningar kunde bli personligen ansvariga. RSV ifrågasatte om det var lämpligt att även i fortsättningen ha två olika system när det gällde dödsbodelägarnas

för den dödes skatteskulder, enligt ÄB och ett annat enligt ansvar ett vissa skatteförfattningar. RSV ansåg att starka skäl talade för att samtliga offentligrättsliga fordringar behandlades lika när det gällde dödsbodelägarnas Departementschefen ansåg att skillnaden

ansvar. mellan de båda regelsystemen skulle komma att bli helt obetydliga efter reformen ÄB:s bestämmelser varför det inte ansågs behövligt

då revidera de särskilda regler fanns i 75 § 2 mom. KL och att som andra skatteförfattningar dödsbodelägares ansvar för skatten.

påpekade bestämmelserna i 21 kap. ÄB

Departementschefen att om

beträffande den dödes gäld mildare mot dödsbodelägarna, skulle

var de ta över.

få enhetlig reglering när det gällde ansvaret för den

För att en mer avlidnes och dödsboets skatter upphävdes de särskilda bestämmelserna och infördes, inledningsvis nämnts, i UBL gemensam regel

som en

omfattar skatt enligt UBL. Denna regel placerades i 61 § UBL se som prop. 1989/90:74 s. 355

Dödsbos ansvar för skatt

21.1.3 överväganden och förslag

Förslag: När det gäller ansvar för skatt påförts den döde

som

eller såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade

dödsbo efter honom bör endast hänvisning ske till 21 kap. ÄB.

Finns detunågonskillnad i ansvarets omfattning mellan 61 § UBL och 21 kap. AB

Efter 1981 års reform ÄB:s regler har dödsbodelägarna inte något

av personligt ansvar för den dödes eller dödsboets skulder. Som följd härav är skillnaderna mellan UBL:s och ÄB:s regelsystem små.

Ansvarsregeln i 61 § UBL har dock fortfarande betydelse vid en jämförelse med ansvarsregeln i ÄB. Når återgång arvskifte aktua-

av liseras enligt 21 kap. 4 § ÄB skall i princip egendom skiftats

som återlämnas till dödsboet. Om egendomen inte finns kvar skall dödsbodelägaren utge ersättning för dess värde. Om dödsbodelägaren inte kan utge sådan ersättning skall de övriga täcka bristen. De övriga dödsbodelägarna är därvid ansvariga för bristen i förhållande till vad de erhållit. I UBL däremot finns inte något sådant bristtäckningsansvar för de övriga dödsbodelägarna. Vid konkurrens mellan dessa regler skall de regler som är mest förmånliga för dödsbodelägarna tillämpas se prop. 1980/81 :48 s. 22 och NJA 1977 s. 154. När dödsbodelägarna skall betala den avlidnes skulder måste således hänsyn tas till detta vilket innebär att UBL har företräde. Dödsbodelägarna har således inget bristtäckningsansvar för varandra vad gäller den avlidnes eller dödsboets skatteskulder.

Om UBL:s särregel slopas ökar i viss mån dödsbodelägarnas ansvar i enlighet med det sagts. Det ekonomiska ansvaret enligt ÄB

som nyss går emellertid inte utöver delägarens skifteslott i dödsboet. För att en mer enhetlig reglering beträffande den avlidnes skulder vi att

anser ÄB:s reglering gäldansvar också skall tillämpligt på den

om vara avlidnes och dödsboets skatter.

Vad krävs för att få indrivningen av skatter att fungera smidigt i det

fall dödsboet är skiftar

Innan arvskifte äger rum skall alla skulder betalas. Om ett dödsbo skiftas dessförinnan skall arvskiftet tillbaka. Partiell återgång kan

Dödsbos ansvar för skatt

ibland tillräckligt om den obetalda skulden understiger de till-

vara gångar som skiftats. Om egendom som erhållits vid arvskiftet inte längre finns kvar skall dess värde ersättas av arvingen 21 kap. 4 § AB.

Det åvilar i första hand dödsbodelägarna att verkställa återgången

arvskiftet och att betala den uppkomna skulden med den återlämav nade egendomen. Dödsbodelägarna kan naturligtvis betala dödsboets skuld direkt i stället för att låta arvskiftet gå tillbaka.

Om dödsbodelägarna vägrar att betala skulden kan verkställighet inte ske mot vare sig dödsboet eller dödsbodelägarna. Dödsboet har

upphört vid arvskiftet. Förhåller sig dödsbodelägarna passiva är det enda borgenären kan göra att hos tingsrätten begära att en bout-

som

redningsman enligt 19 kap. 1 § ÄB. Det är sedan boutrednings-

utses

sak att för dödsboets räkning föra talan mot den eller de mannens dödsbodelägare som inte godvilligt lämnar tillbaka egendom till dödsboet.

Blir skulden i ett enskilt mål inte betald, redovisas målet till sökanden med uppgift om att dödsboet skiftats och att dödsbodelägarna väg-

att betala skulden. Den enskilde borgenären får därefter avgöra om rar han vill ansöka om utseende av boutredningsman. Om en skuld som dödsbodelägarna vägrar att betala i stället avser ett allmänt mål får kronofogdemyndigheten avgöra om den som borgenär vill begära att

boutredningsman förordnas. Sedan ett dödsbo har skiftats blir såleen des verkställigheten betydligt svårare att genomföra.

Enligt tidigare rättspraxis se NJA 1969 s. 418, 1975 s. 353 och 1977 154 kunde, i fråga om skatter enligt 75 § 2 mom. KL och

uppräknade motsvarande lagrum i andra skatteförfattningar, utovan mätning för andel i den avlidnes skatt ske, sedan dödsboet blivit skiftat, hos dödsbodelägare utan att exekutionstitel utverkats mot honom. Enligt gällande praxis anses emellertid varken de gamla

nu skattereglerna eller regeln i UBL kunna användas för att företa verkställighet direkt hos dödsbodelägarna med stöd av en exekutionstitel mot den avlidne eller dennes dödsbo. Detta framgår bl.a. av Hovrättens för Västra Sverige beslut, SÖ 10, Ö 1116/85. Beslutet överklagades till Högsta domstolen som, i beslut den 25 augusti 1987, inte meddelade prövningstillstånd.

Olika skatter och avgifter betraktas numera som gäld i allmänhet och det krävs exekutionstitel för skall kunna ingripa mot döds-

att man bodelägarna vilket innebär att man mäste tillgripa förfarandet med boutredningsman. Detta förfarande kan uppfattas som omständli gt. Vid kontakt med RSV har framkommit att förfarandet med boutrednings-

sällan används. Detta beror sannolikt på att kostnaderna för man boutredningsmannen skall betalas med tillgångarna i dödsboet och att

Dödsbos ansvar för skatt sou 1996:100

det mot den bakgrunden normalt inte är ekonomiskt intressant att tillgripa ett sådant förfarande.

En återgång till den tidigare ordningen som innebar, att utmätning för andel i den avlidnes skatt fick ske hos dödsbodelägaren utan att exekutionstitel utverkats mot honom, skulle givetvis underlätta vid verkställigheten. Enligt vår uppfattning är det emellertid inte motiverat med en sådan fördel för staten.

21.2¶Skattebefrielse för dödsbo

21.2.1¶Bakgrund

I 30 § andra stycket UBL finns bestämmelser om skattebefrielse för dödsbo. I utredningsuppdraget ingår att undersöka om denna reglering fortfarande fyller en så viktig funktion att den bör behållas.

Skattebefrielse för ett dödsbo förutsätter att den skattskyldige vid frånfället bosatt i Sverige, att den avlidne efterlämnade dödsbo-

var delägare vid dödsfallet beroende honom för sin för-

som var av sörjning, att befrielsen bara avser kvarstående eller tillkommande skatt, att ömmande omständigheter föreligger och att ansökan om befrielse ges in till Skattemyndigheten av dödsboet.

När källskattesystemet infördes i mitten av 1940-talet hoppades man att de skattskyldiga skulle ta i bruk de olika jämkningsmöjligheterna och att reglerna om dödsbobefrielse därför skulle bli överflödiga. Emellertid kunde man inte, menade det föredragande statsrådet, bortse från att i vissa fall en större kvarstående skatt, avseende inkomst och förmögenhet, kunde komma att påföras skattskyldig eller dennes dödsbo, utan att den skattskyldige kunde lastas för att berörda skillnader mellan preliminär och slutlig skatt uppstått. Även den skattskyldi-

om ge underlåtit att begära jämkning kunde det kännas mindre tilltalande att låta dödsboet drabbas av att den skattskyldige underlåtit att begära jämkning av den preliminära skatten. Föredraganden ansåg därför att möjligheten till dödsbobefrielse fortfarande borde finnas kvar. Med hänsyn till källskattesystemets utformning och jämkningsmöjligheten fann man emellertid att det var påkallat att införa förutsättningen ömmande omständigheter.

Liksom reglerna om ansvarighet för den avlidnes skulder fanns föreskrifterna dödsbobefrielse tidigare i ett flertal olika lagar. De

om skatter och avgifter som kunde falla bort genom dödsbobefrielse var kommunal inkomstskatt 75 § l mom. KL, statlig inkomstskatt 15 § l SIL, förmögenhetsskatt 15 § l mom. SFL, egenavgifter

mom. --

Dödsbos ansvar för skatt sou 1996:100

tilläggspensionsavgift 5 kap. l § lagen om socialavgifter, utom —— tilläggspensionsavgift 30 § UBL, allmän löneavgift 4 § lagen om allmän löneavgift samt skattetillägg och förseningsavgift 116 i § GTL. Däremot kunde inte skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt och annuiteter på avdikningslån, också debiterats som slutlig skatt och

som ingår i begreppet skatt enligt 1 § UBL, omfattas av dödsbobefrielse. Det förhållandet att inte samtliga skatter omfattades dödsbobefrielse

av medförde problem vid tillämpningen. Beslutsmyndigheten måste först

reda vilka skatter eller avgifter ingick i den slutliga eller ta som tillkommande skatten och undersöka om dessa kunde omfattas av befrielse. Om det ingick någon skatt eller avgift som inte kunde bli föremål för dödsbobefrielse och skatten var betald till någon del måste myndigheten också avgöra vilken skatt eller avgift som fallit bort eller satts ned betalning. Eftersom det inte var motiverat att undanta

genom vissa skatter och avgifter från dödsbobefrielse, utformades en mer generell och lättillämpbar bestämmelse, vilken infördes i 30 § andra stycket UBL. Reglerna dödsbobefrielse i KL, SIL, SFL och 116

om § GTL slopades se prop. 1989/90:74 s. 355

21.2.2 överväganden och förslag

Förslag: Reglerna skattebefrielse för dödsbo slopas.

Vid kontakter med skattemyndigheterna i landet har det kommit fram

reglerna skattebefrielse för dödsbo tillämpas tämligen sällan. att om Det har under år rört sig om mindre än 300 ansökningar per

senare år. Antalet bifallna ansökningar har under motsvarande period varierat mellan ett femtiotal och ett hundratal per år i landet som helhet.

Bestämmelsen tillämpas så sällan att det, enligt vår uppfattning, enbart den anledningen finns skäl att ifrågasätta behovet av en reg-

av lering i dessa fall. Vidare har dessa bestämmelser endast en begränsad tillämpning, eftersom inte andra skatter än de uppbärs enligt UBL

som omfattas.

Enligt vår mening hör frågan befrielse från skyldigheten att

om betala skatt med hänvisning till ekonomiska eller motsvarande förhållanden inte hemma inom regleringen hur skatter skall redovisas

av och betalas. En sådan ordning med möjlighet till skattebefrielse skulle nämligen för att fungera på ett effektivt och tillfredsställande sätt vara heltäckande, dvs. innefatta bedömning av den skattskyldiges samt-

Dödsbos ansvar för skatt

liga tillgångar och skulder. Bedömningar av detta slag görs lämpligen inom ramen för den sociala skyddsregleringen eller med tillämpning av skuldsaneringslagen 1994:334. Liknande prövningar kan göras också av kronofogdemyndigheten i samband med att frågan om uppskov med betalning ett skattebelopp aktualiseras. Även Skattemyn-

av digheten bör undantagsvis efter en anståndsansökan kunna medge att en skattebetalning skjuts på framtiden, se avsnitt l8.2.2. Att i uppbördssystemet inrymma angivna möjligheter till befrielse från skatt anser vi emellertid inte bör förekomma. Regleringen om skattebefrielse för dödsbo bör därför upphävas.

VI EN SAMLAD REGLERING FÖR

REDOVISNING OCH BETALNING

AV SKATTER OCH AVGIFTER

22 En en skattebetal-

ny reglering ningslag

22.1¶Den lagtekniska lösningen

Förslag: Bestämmelserna i UBL och USAL samt förfarandebestämmelserna i ML förs samman till en ny lag skattebetal-

—— ningslagen.

22. 1 Inledning

De nuvarande bestämmelserna i UBL och USAL skall enligt våra direktiv ses över och samordnas i en ny gemensam uppbördslag. Detta aktualiserar en gammal fråga om att samla alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarandelag. Med förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift, regler om beräkning, debitering och in-

en betalning av skatter och avgifter samt regler om särskilda avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg.

Förfarandet för att ta ut olika skatter och avgifter är i många avseenden likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del dessa är väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika

av pålagorna varierar. Andra skillnader mindre betydelse och kan

är av bero på att reglerna har kommit till vid olika tidpunkter.

När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i taxeringslagen l990:324, TL medan uppbördsreglerna finns i UBL. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler om hör till arbetsgivaravgifterna har tagits in i USAL alltså behandlar både frågor om fast-

som ställelse av beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. USAL hänvisar

En ny reglering

i sin tur i stor utsträckning till UBL. När det gäller punktskatterna har förfarandereglerna tagits in i LPP. De förfaranderegler som hör till mervärdesskatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. ML.

UBL och USAL innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss utsträckning också materiella skatteregler. När det gäller UBL är reglerna om skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatteavdrag närmast av materiell natur. Detsamma gäller reglerna i USAL om skyldighet att betala månadsavgift.

22.1.2 En sammanslagning bestämmelserna i UBL och

USAL samt uppbördsbestämmelserna i ML till en

ny uppbördslag

En alternativ lagteknisk lösning

Förfarandet skulle sannolikt bli enklare och billigare att hantera för alla berörda reglerna gjordes så enhetliga som möjligt. Det skulle

om dessutom bli mer överskådligt om reglerna kunde samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam förfarandelag.

Med tanke bl.a. på att vårt uppdrag är mycket omfattande har vi emellertid inte ansett det som vår uppgift att utarbeta en allmän förfarandelag. Men givetvis är inriktningen att göra vad vi kan för att underlätta tillskapandet av en sådan lag.

Vi har undersökt möjligheten att bygga upp en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i att på sikt kunna foga in bestämmelserna i en kommande allmän förfarandelag utan alltför stora omarbetningar. De materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i UBL och USAL skulle i så fall kunna flyttas till en särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär skatt och månadsavgift. Den skulle kunna reglera följande frågor:

skattsedlar preliminär skatt,

skyldighet att göra skatteavdrag,

beräkning av F-skatt,

beräkning av särskild A-skatt,

beräkning av A-skatt och skatteavdrag och

beräkning av månadsavgift

Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar skulle kunna placeras i en särskild lag om betalning av skatter och socialavgifter som skulle

En ny reglering

bli tillämplig huvuddelen av skatte- och avgiftsområdet. Betalnings-

lagen skulle kunna omfatta regler i följande frågor:

skattekonto, -

inbetalning av skatt och avgift, -

anstånd med inbetalning av skatt och avgift, -

återbetalning av skatt och avgift, -

ränta, -

indrivning, -

omprövning och -

överklagande. -

De övriga regler om förfarandet som behövs när UBL och USAL skall

ersättas bör, om man väljer den nyss skisserade ordningen med en lag

med de materiella bestämmelserna och en särskild betalningslag, tas

in i särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och en socialavgifter. Den lagen skulle kunna omfatta bestämmelser enligt

följande:

beslutande myndigheter, -

registrering, -

redovisning av underlag för att beräkna skatt eller avgift, -

beskattningsbeslut, -

ansvar för skatt och avgift, -

befrielse från betalningsskyldighet, -

skatte- och avgiftskontroll,

skattetillägg och förseningsavgift, -

omprövning och -

överklagande. -

En skattebetalningslag

De lagtekniska lösningar hittills diskuterats leder fram till att

som UBL och USAL skulle ersättas med tre lagar i stället för att arbetas

till vilken är den lösning som anges i våra direktiv. Enligt samman en, vår mening inte regleringsstruktur med tre lagar den översikt

ger en och tydlighet bör eftersträvas. Som vi ser det får den bästa lös-

som ningen därför att tills vidare samla de regler, inkl. de mate-

anses vara riella skatte- och avgiftsreglerna, som nu finns i UBL och USAL samt

uppbördsbestämmelserna i ML i enda lag, uppbördslag. Som

en ny sagts i det tidigare bör då siktet vara inställt på att förfarandereglerna

skall kunna flyttas över till kommande allmän förfarandelag. De

En ny reglering

materiella skatte- och avgiftsreglerna kan då hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också för dem i den allmänna förfarandelagen.

En ny uppbördslag som tills vidare får ersätta UBL och USAL samt uppbördsbestämmelserna i ML bör disponeras på följande sätt.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

2 kap. Beslutande myndighet

3 kap. Registrering och skattekonton

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

5 kap. Skatteavdrag

6 kap. Beräkning av F-skatt

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

10 kap. Redovisning av skatt

11 kap. Beskattningsbeslut

12 kap. Ansvar för skatt

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

14 kap. Skattekontroll

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift

16 kap. Inbetalning av skatt

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

18 kap. Återbetalning av skatt

19 kap. Ränta

20 kap. Indrivning

21 kap. Omprövning

22 kap. Överklagande

23 kap. Övriga bestämmelser

22. 1.3 Normgivningsfrågor

Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regeringsformen RF. Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter om åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter meddelas genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF föreskrifter om skatt till staten.

Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjligheterna i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip

En ny reglering

ske endast i fråga anstånd med betalning av skatt, se 8 kap. 8 § om RF. Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är skattskyldig, vad skatten skall utgå, skattesats 0.d. som direkt reglerar skattens tyngd och fördelning, hör till det obligatoriska som också de bestämmelser avser grunderna för skat-

lagområdet utan som

och uttagande. Även grunderna för taxerings- och tens beräkning uppbördsförfarandet höra hit och bör alltså beslutas i lag, se anses 1973:90 302. Detaljerna bör däremot regeringen och efter prop. s. underordnad myndighet få reglera genom tillämp-

dess bemyndigande ningsbestämmelser, SOU 1972:15 s. 167.

se Genom kravet på lagform begränsats till grunderna ges en att ganska omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter förfarandet Men denna distinktion sätter gränsen om var lagkravet uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Fråför också vilken betydelse det i grunden har att dra skarp sådan gan är en eftersom föreskrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hängräns, åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas seenden avser eller ekonomiska förhållanden och även grund härav

personliga

skall ha lagform. Uppbördslagstiftningen redan ursprungligen förhållandevis var med åren. Även i detaljrik. Dess tidiga uppbyggnad har följt genom torde UBL kunna sägas omfatta än bara grunderna för uppdag mer bördsförfarandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till flertal bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla ett beträffande USAL. liksom inom varje rättsområde är att

Målet uppbördsområdet

är överblickbar och är uppbyggd av tydskapa en reglering som som lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanliga och övergripande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta hang normgivningsnivå måste beaktas. Men denna inriktning får vägas mot värdet i vissa fall i lag ta in regler som skulle

det pedagogiska av att

hänföras till lägre nivå behövs i lagen för att kunna en men som regleringen skall bli tydlig. åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt Att särskilt beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelser- Det gäller exempelvis reglerna beräkning av skatteavdrag, Fna. om och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter, liksom regleringen skatt för arbetstagares skatt.. Som vi ser det finns av arbetsgivares ansvar

l Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1983, Se Håkan s. 140.

En ny reglering sou 1996:100

det emellertid förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss nämnda frågor som i övrigt. En utgångspunkt vid utformningen den regleringen redoav nya om visning och betalning av skatter och avgifter bör enligt vår mening vara att begränsa detaljregleringen i lag samtidigt lagreglerna som ges en mer lättillgänglig utformning. Vidare bör regleringen tydlig ges en kronologisk struktur. Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i del fall en till ett ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en enhetlig rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang inte minst ur skatteadministrationens synvinkel är då vilket — — utrymme som finns för att fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter. Regeringens rätt att komplettera lagar verkställighetsföregenom skrifter omfattar även lagar skatt. Med verkställighetsföreskrifter om förstås i första hand tillämpningsföreskrifter rent administrativ av karaktär. Beträffande dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva lagtexten till detaljföreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör taxeringsarbetet lätthanterligt och mera besparar de beslutande organen arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på grundval reglerna i lagen av Sådana föreskrifter kan sägas sakna självständigt innehåll De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och för sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF. Men föreskrifternas anknytning till bestämd lag kan likväl motivera att en

de betecknas som verkställighetsföreskrifter.3

Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss utsträckning föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut lag. För att en sådana kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighetsföreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande lagen jfr prop. 1973:90 s. 211.

2 RÅ Se Svensk Skattetidning 1985.5. 136 ff. Se även 1983 1:85. 3 Se Strömberg a.a. s. 133. 4Jfr RÅ85 1:5.

En ny reglering

Att med ledning uttalandena i motiven till RF komma fram till

av vad i allmänhet är godtagbart i fråga utfyllande föreskrifter

som om är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik lagregel är svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verkställighetsföreskrift torde märkas tydligare mer detaljerad utformning lagens föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden viss innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven

getts en inte någon vägledning eller endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter ut att större. I sådana fall torde

se vara också tolkningsutrymmet vid tillämpning bestämmelsen kunna bli

av förhållandevis stort. Gränsen för vad kan godtas som verkställig-

som hetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs något väsentligt

blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en tillämpnytt ning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning av de rättstillämpande I sådana fall är det därför väsentligt att

organen. verkställighetsföreskrifter nära knyter till lagregelns syfte. Så långt

an det är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i

fall grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i vart lag.

fråga är vilket sätt förekomsten verkställighetsföre-

En annan av skrifter bör komma till uttryck. Nuvarande uppbördsreglering i UBL och USAL innehåller flera normgivningsbemyndiganden som upplyser

ytterligare föreskrifter finns. Dessa bemyndiganden torde inte om att

än verkställighetsföreskrifter. De är därför i formell

avse annat mening överflödiga. Trots det kan det flera skäl anses lämpligt att

av det lagtexten framgår att det är avsett att meddelas utfyllande

av föreskrifter. Inte minst har sådan upplysning ett stort informations-

en värde Såvitt verkställighetsföreskrifter rent administrativ

avser av karaktär får emellertid behovet att i lag i vilka hänseenden

av ange sådana bör meddelas anses mer begränsat.

Behovet verkställighetsföreskrifter ansluter till regleringen

av som

redovisning och betalning skatter och avgifter är stort. Detta om av gäller exempelvis i fråga skattetabeller för beräkning av skatteav-

om drag och värdering naturaförmåner preliminärskattestadiet. Mot

av denna bakgrund har vi valt att i lag upplysa om existensen av sådana föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskrifterna har däremot inte anrnärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att grän-

mellan de olika formerna verkställighetsföreskrifter inte sällan sen av

5Se Strömberg 152. Se även Statsrådsberedningensriktlinjer för författnings-

a.a. s. skrivning, Gröna boken, 1985, s. 63.

En ny reglering

är flytande och att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses lämpligt att regeringen delegerat till RSV att meddela de kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.

22.2¶Terminologiska frågor

I utredningsdirektiven sägs att vi i förslaget till ny lagstiftning skall ägna särskild uppmärksamhet bl.a. de terminologiska frågorna.

Moderniserad terminologi

Språket i UBL är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att närma författningsspråket den nutida sakprosan, är det nödvändigt att nu modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag som denna. Lagen ligger till grund för myndighetsföreskrifter och, inte minst, beslut riktade direkt till enskilda. Redan år 1967, i Statsrådsberedningens promemoria Språket i lagar och andra författningar, påpekades följande: Inte minst områden där folk i allmänhet måste kunna tolka författningstext får höga krav ställas på att stilen är enkel och lättfattlig. Detta gäller t.ex. skattelagstiftningen.

Vi har därför försökt att använda termer och uttryck som skall vara begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författningskommentarerna.

Uppbördslag blir skattebetalningslag

Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de enskilda skattebetalarna. Vi har bl.a. mot denna bakgrund valt att ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande, men den täcker det huvudsakliga innehållet i lagen. I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att lagen omfattar arbetsgivares redovisning och betalning av socialavgifter.

Även i lagtexten talas skatt också i fall då avgift Vad

om avses. som i lagen sägs om skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av

En ny reglering

lagen. Motsvarande gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som enligt lagen är skyldig att betala avgift.

Termen uppbörd används i dag inte bara i UBL och USAL utan i ett flertal andra lagar. I dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala om redovisning och betalning.

Den preliminära skatten och sättet att betala den

UBL:s terminologi har kritiserats för bristande enhetlighet, bl.a. av Lagrådet se prop. 1991/922112 bil. 5 s. 269. Ett exempel är benämningarna de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför att ordet preliminär stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns Askatt, särskild A-skatt och F-skatt.

Kritiken mot UBL har gällt också bristande tydlighet. Exempel på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A-skatt. I vårt uppdrag ingår att särskilja dessa två steg genom tydliga benämningar. Vi föreslår att det första steget, då arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön, benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt.

Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt

För att komma fram till rätt skatt för ett visst inkomstår betalats

om görs årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den för året beräknade slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats påförs kvarstående skatt. Är däremot den betalda

preliminära skatten större än den slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så att ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen slutlig skatt avslutats är det fråga om

av debitering av tillkommande skatt.

I det nya systemet för redovisning och betalning av skatt försvinner dessa särskiljbara former vad närmast kan betecknas som slut-

av som lig skatt. Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt kommer inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är emellertid fortfarande av intresse för att avgöra

antingen ytterligare skatt skall betalas eller återbetalning av skatt om skall ske. Sedan den slutliga skatten för ett visst inkomstår bestämts

varje ändring skatteberäkningen för året den slutliga skatten. avser av

En ny reglering sou 1996:100

Om för lite preliminär skatt betalats eller den slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig skatt påföras och betalas av den skattskyldige.

Slutskattesedel eller slutskazzsedel

I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett "e" som fogar samman de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller i fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning A-skatt resp. F-skatt och skattsedel. Den e-lösa

av fogen visar då tydligare hur denna sammansättning är bildad.

Jämkning och vissa andra termer

Termen jämkning finns inte med i vårt lagförslag. l stället används en beskrivning av vad det år fråga om, nämligen ändrad beräkning. Ordet jämkning har i allmänspråket visserligen en betydelse av förskjutning något håll. Men i skattesammanhang har betydelsen i regel kommit att inskränkas till minskning. Eftersom jämkning även i skattesammanhang kan avse såväl en ökning som en minskning, är detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är då att tala om ändrad beräkning av preliminär skatt.

Ett andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution

par och eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen återbetalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om eftergift som ersatts med befrielse.

En ny reglering

22.3 Ikraftträdande och övergångsfrågor

Förslag: Skattekontosystemet skall tillämpas fr.0.m. årsskiftet

1997/98 och skattebetalningslagen träda i kraft den 1 november

1997. Lagen skall tillämpas första gången mervärdesskatt som

skall redovisas i en skattedeklaration för redovisningsperioden

januari 1998, på F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998

samt på annan skatt för beskattningsår som gått ut närmast före

taxeringsåret 1999.

Schablondebitering av F-skatt och särskild A-skatt för inkomst-

året 1998 beräknas med tillämpning av UBL:s bestämmelser

schablondebiteringen.

Arbetsgivare skall göra avdrag för kvarstående skatt sista

gången såvitt avser kvarstående skatt enligt 1996 års taxering.

Det skall vara möjligt att räkna av skatt som skall återbetalas

enligt äldre regler mot en fordran enligt skattebetalningslagen och

tvärtom.

Allmänt

Det nya systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter bör sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98. Även övriga presenterade förslag är avsedda att börja tillämpas vid samma tidpunkt.

Skattekontosystemet innefattar en hantering av skatter och avgifter som skiljer sig från dagens. En fråga som bör ställas när övergångsproblematiken övervägs är om administrativa fördelar kan vinnas om den nya ordningen tillämpas även skatter och avgifter för tid före ikraftträdandet. En sådan lösning måste för att anses som ändamålsenlig vara kostnadseffektiv. Inte heller får säkerheten i skattebetalningssystemet äventyras. Vid analysen av övergångsproblematiken måste vidare krav ställas på bl.a. att tillämpningen av nya bestämmelser inte innebär en retroaktivitet till nackdel för de skattskyldiga.

Metoder för och problem rörande övergången till ett nytt skattebetalningssystem

En bland flera alternativa övergångslösningar som diskuterats utgår från att det nya systemet och de nya bestämmelserna skall tillämpas generellt, alltså även skatter och avgifter för tid före ikraftträdan-

En ny reglering

det. Förenklat skulle sådan ordning innefatta att det vid ikraftträ-

en dandet för varje skattskyldig skulle anges ett saldo, negativt eller positivt, avseende skatte- och avgiftsskulden eller tillgodohavandet på skattekontot vid denna tidpunkt. För den som skall betala ytterligare skatt eller avgift för tidigare år skulle skatten eller avgiften för perioden räknas om och bokföras på skattekontot. På motsvarande sätt skulle nedsättning för tidigare period leda till att saldot

en en skattekontot ändras. Antingen skulle underskottet minska eller ett överskott uppkomma som kan leda till en återbetalning. Givetvis skulle kontot också kunna komma att utjämnas.

En övergång till ett sådant system rymmer emellertid ett antal problem olika slag. Hit hör att de nya räntebestämmelserna helt

av skiljer sig från dem måste tillämpas i de gamla systemen. Av

som intresse är bl.a. följande. Gemensamt för räntor enligt UBL, USAL och ML är att de tidigare varit skattepliktiga resp. avdragsgilla. Räntorna gjordes skattefria för räntetid efter år 1986 se SFS 1986:473

icke avdragsgilla för räntetid efter år 1992 se SFS 1992:651. resp. Räntesatserna anpassades då med hänsyn till skatteeffekten. Respitränta tas inte ut för längre tid än två år på tillkommande skatt avseende år 1989 och tidigare års taxeringar. På skatt, avgift eller ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993 tas restavgift och i vissa fall tilläggsavgift ut vid för betalningar. Därefter tas i stället

sena dröjsmålsavgift ut och, om fordringen överlämnats till kronofogdemyndigheten, tas en grundavgift om 500 kronor ut.

Ett inte onaturligt alternativ för övergångsfasen skulle vara att låta skattemyndigheterna parallellt räkna fram räntor och avgifter enligt både de och de gamla reglerna och därefter tillämpa de regler som

nya är gynnsammast för den skattskyldige. Några administrativa vinster skulle emellertid inte uppkomma med en sådan övergångslösning.

En väg att skulle att räkna fram kapital och ränte-

annan vara eller avgiftsskuld för äldre tid den 1 januari 1998 och för tid

per därefter beräkna ränta enligt skattebetalningslagens bestämmelser. Ett ingående saldo den 1 januari 1998 skulle då debiteras skattekontot, varefter komplettering sker efter hand som skatter, avgifter och räntor

detta slag förfaller till betalning. Dessa måste därvid räknas om av

skatterna skulle ha förfallit till betalning i december 1997 för som om

skall få fram rätta räntor och avgifter för tiden före och efter att man årsskiftet 1997/98.

En sådan övergångslösning skulle innebära beräkning av ränta på

inte gällde vid den tidpunkt då skatte- eller avgiftsskulden ränta som uppkom. Det får också stå klart att lösningen skulle ta mycket

anses

i anspråk, och det kan sättas i fråga om den går att stora resurser genomföra samtidigt mycket genomgripande reform i övrigt

som en

En ny reglering

sätts i kraft. Vi har inte heller haft möjlighet att tillräckligt studera denna fråga.

Att tillämpa den nya lagen även på skatter och avgifter för äldre tid kan vara problemfyllt också när det gäller straffbestämmelser och andra ansvarsbestämmelser. Vidare får det inte bortses från att man i samband med att skattekontosystemet tas i bruk skulle behöva föra över mängd uppgifter där höga krav på säkerhet i hanteringen

en måste ställas.

Vi anser oss alltså inte kunna föreslå att man per den l januari 1988 kapitaliserar när det gäller skatter och avgifter m.m. för äldre tid på det sätt som antytts. Däremot förefaller det finnas goda förutsättningar att efter något år ta ett sådant grepp, inte minst med hänsyn till att antalet ärenden som avser tiden före den 1 januari 1988 då minskat betydligt. Stora resursmässiga och andra fördelar skulle vinnas om de äldre systemet helt kunde lämnas sidan. Vi föreslår därför att denna fråga uppmärksammas och utreds i ett annat sammanhang.

Ikraftträdandet och övergången till ett skattekontosystem

Sammanfattningsvis talar alltså övervägande skäl mot att redan från början föra in skatter och avgifter avseende tid före år 1998 i det nya

Äldre bestämmelser i UBL, USAL och ML bör därför i systemet. stället tillämpas för tidigare år.

UBL:s bestämmelser bör gälla i fråga om skatt avseende 1998 års och tidigare års taxeringar. Även de flesta beskattningsår för vilka

om taxering sker år 1998 sammanfaller med kalenderåret 1997 så förekommer brutna eller förlängda räkenskapsår. Enligt 12 § bokföringslagen kan det vid 1998 års taxering förekomma beskattningsår som omfattar tiden november 1995 april 1997 18 mån, dvs. beskattnings-

år som nu redan påbörjats.

De första skattedeklarationerna som registreras på skattekontot bör

de skall ha kommit in till Skattemyndigheten senast den vara som 12 februari 1998. Dessa skall enligt vad som föreslagits avse skatteavdrag och arbetsgivaravgifter m.m. för redovisningsperioden januari 1998 samt mervärdesskatt för redovisningsperioden december 1997 för skattskyldi ga med beskattningsunderlag som inte beräknas överstiga 40 miljoner kronor. Då registreras också F-skatt och särskild A-skatt för januari 1998, som förfaller den 12 februari 1998. Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner skall lämna skattedeklaration senast den 26 februari. Deklarationen skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt för redovisningsperioden januari

13 16-0851

En ny reglering

1998. För den som enbart betalat A-skatt genom skatteavdrag under år 1998 sker registrering på skattekontot första gången år 1999 i samband med debiteringen av den slutliga skatten enligt 1999 års taxering som alltså debiteras och betalas helt enligt den nya lagen. Bortsett från mervärdesskatt för december 1997 kommer således inga skatter, avgifter eller räntor avseende tid före den 1 januari 1998 att tas med i skattekontosystemet. Detta förhållande talar för att inte heller denna mervärdesskatt bör tas med. Härigenom blir enhetligheten större i fråga om hanteringen av skatter, avgifter och räntor som belöper på tid före resp. efter årsskiftet 1997/98. Det som nu sagts innebär att de äldre bestämmelserna om uppbördsdeklaration och särskild deklaration bör tillämpas sista gången för redovisning av

avdragen skatt och arbetsgivaravgifter när uppbördsdeklaration

för december 1997 lämnas, dvs. senast den 15 januari 1998 om

den lämnas i rätt tid,

mervärdesskatt för skattskyldiga med beskattningsunderlag

överstigande 40 miljoner kronor när särskild deklaration för

december 1997 lämnas, dvs. senast den 20 januari 1998 om den

lämnas i rätt tid och

mervärdesskatt för skattskyldiga med beskattningsunderlag som

inte överstiger 40 miljoner kronor när särskild deklaration för december lämnas, dvs. senast den 5 februari 1998 om den lämnas i rätt tid.

Debitering F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998

Även för inkomståret 1998 bör F-skatt och särskild A-skatt beräknas enligt äldre bestämmelser. Enda basen för debitering av skatterna blir då den skatt debiterats i enlighet med UBL:s regler. En anpass-

som ning härtill bör ske.

Betalning av kvarstående skatt år 1998

Vid uppbörden av kvarstående skatt enligt 1997 års taxering skulle enligt gällande bestämmelser avdrag för kvarstående skatt verkstäl-

nu las under januari 1998. Vid denna tidpunkt har den nya regle-

-- mars ringen trätt i kraft. Omfattande informationsinsatser kommer med nödvändighet att behöva sättas in och riktas till samtliga skattskyldiga. I syfte att undvika dubbelbetalningar etc. får det anses vara lämpligast

En ny reglering

att redan vid detta tillfälle avskaffa arbetsgivarnas medverkan i betalningen av kvarstående skatt.

Kvittning mellan äldre system för betalning och det nya systemet

Det är väsentligt att det förhållandet att äldre regler under viss tid löper parallellt med skattebetalningslagens bestämmelser inte fär leda till att staten förlorar möjligheten att räkna av skatt som annars skulle återbetalas fordringar skatt. Även denna fråga kräver

mot annan särskild reglering i övergângsbestämmelserna.

Drösmålsav iften

Med den övergångslösning som förordas kommer dröjsmålsavgiftsregleringen fortfarande att tillämpas för tidigare perioder avseende de skatter och avgifter som ingår i det nya skattebetalningssystemet.

Dröjsmâlsavgift används för närvarande beträffande ett flertal andra skatter än dem som är tänkta att ingå i skattekontosystemet. En särskild fråga som kan övervägas är om dröjsmålsavgiften i dessa fall bör ersättas av här föreslagna räntebestämmelser. Främst är då av intresse vilka administrativa vinster som kan göras genom att utmönstra avgiften. Den frågeställningen faller emellertid utanför vårt utredningsuppdrag. Tills vidare bör därför avgiften finnas kvar. För detta ändamål föreslås att UBL:s avgiftsbestämmelser ersätts av en särskild lag om dröjsmålsavgift.

VII FÖRSLAGENS

KONSEKVENSER

OCH GENOMFORANDE

23¶Konsekvenser och

genomförande

De förslag som presenterats i det tidigare spänner över i stort sett hela området för skatte- och avgiftsbetalningar. Syftet med föreslagna ändringar är att effektivisera det nuvarande systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter samt den ordning som tillämpas i ett antal därmed sammanhängande frågor. Förslagen är i olika delar mer eller mindre genomgripande. Störst i omfattning är införandet av ett skattekontosystem.

Förslagen påverkar främst arbetet inom skatteförvaltningen men också exekutionsväsendet liksom i stor utsträckning de skatt- och avgiftsskyldiga. I första hand är det då fråga om administrativa och ekonomiska konsekvenser.

23.1¶Administrativa konsekvenser

23.1.1 Konsekvenser för skatteförvaltningen m.m.

Införandet av ett skattekontosystem kommer att påverka både RSV:s och skattemyndigheternas arbete. Främst berörs emellertid skattemyndigheterna.

Hanteringen av redovisningar och betalningar m.m. i ett skattekontosystem kommer jämfört med dagens uppbördssystem att medföra en minskad arbetsbelastning för den personal vid skattemyndigheterna som i dag arbetar med bl.a. inbetalningar, äterbetalningar, betalningspåminnelser, registrering av uppbörds- och mervärdesskattedeklarationer samt överlämnande för indrivning. Arbetsuppgifterna kommer med det nya systemet att förändras vid skattemyndigheternas administrativa enheter, vid länsskattekontoren och vid de lokala skattekontoren. Bland de arbetsuppgifter som förändras kan nämnas följande.

Redovisning av källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall ske på en och samma handling. Härigenom kommer kostnaden för aktualisering, tryckning och distribution att i det närmaste halveras. Även hanteringen redovisningshandlingarna kommer att

Konsekvenser och genomförande

effektiviseras eftersom redovisning sker en gemensam handling. Även den information skall läsas och tas om hand är den-

om som

i dagens system kommer arbetet med identifiering, insamma som läsning och organisationsnummer m.m. att minska.

av person-

Inläsningen kommer att ske optiskt och omfatta även de deklaratio-

omfattar överskjutande ingående mervärdesskatt. Hantener som en ringen inbetalningar blir avsevärt rationell än enligt nuvarande

av mer ordning. Såväl inbetalningsuppgifter kontoutdragsuppgiftcr rån

som betalningsinstitut kommer att redovisas ADB-medium. l dag finns

antal postgirokontonummer myndighet där olika skatter betalas ett per

för sig. I det systemet kommer det för varje skattemyndighet var nya att finnas endast ett postgironummer och ett bankgironummer som omfattar samtliga skatteinbetalningar som ingår i skattekontosystemet. Genom att endast kontonummerserie används kommer antalet

en omföringar mellan olika konton att minska avsevärt. Vidare kommer antalet betalningspåminnelser att minska. För närvarande stäms varje skatteinbetalning separat och betalningspåminnelse sänds ut för

av en varje skatt för sig. I ett skattekontosystem kommer en samlad betalningspåminnelse att avse alla skatter och avgifter som är aktuella på ett skattekonto. På sätt kommer antalet mål som lämnas för

samma indrivning att minska. indrivning kommer att begäras för ett underskott på ett skattekonto, inte som i dag separat för resp. skatt. Samtidigt föreslås högre beloppsgränser för överlämnande till indrivning än den gräns 100 kronor som gäller i dagens system. Detta

om kommer sannolikt att ytterligare reducera antalet mål som lämnas för indrivning. Sammantaget kommer således det föreslagna systemet för redovisning och betalning skatter och avgifter att föra med sig en

av påtagligt förenklad administration.

En ytterligare konsekvens av ett nytt skattebetalningssystern är att det kräver ändrade rutiner för RSV som ansvarig myndighet för

m.m.

uppgiftslämnandet till prognosmyndigheterna avseende betalningar av

skatter och avgifter.

Den ordning avseende beslut ställföreträdares betal-

nya m.m. om ningsskyldighet för skatter och gifter som föreslås och som omfattar

av alla skatter och avgifter i systemet förenklad administrativ

ger en hantering. Skattemyndigheten gör nämligen redan i dag den utredning

är underlag för att ta ställning i frågan om personlig betalningssom skyldighet, medan härefter i ett antal fall också åklagarmyndigheten måste ta del i handläggningen. Detta dubbelarbete undviks med den

beslutsordningen vilket lättnader även för åklagarmyndignya ger heterna.

Förslaget att slopa betalningsbrottet i 81 § UBL leder också till en förenklad administrativ hantering hos skatteinyndigheterna. Kontakter

Konsekvenser och genomförande

i dessa fall med polis- och åklagarmyndigheterna undviks. Självfallet innebär förslaget även en minskad arbetsbelastning inom dessa

myndigheter.

Den administrativa hanteringen inom skatteförvaltningen förenklas också i viss mån av att arbetsgivarnas medverkan vid betalningen

av kvarstående skatt slopas och av den föreslagna nya utgångspunkten för beräkning av preskriptionstid.

Förslagen rörande överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt förväntas leda till att en större andel av den slutliga skatten kommer att betalas som preliminär skatt. Konsekvensen härav är att arbetet med att olika sätt kräva in felande belopp minskar. Samtidigt kan arbetsbördan i viss mån komma att öka den utvid-

genom gade skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration.

Det kan också antas att antalet ärenden om anstånd med betalning av skatter och avgifter i vart fall sikt kommer att minska på grund av den föreslagna restriktivt utformade anståndsregleringen.

I regleringshänseende skapas genom den lagen samordnad

nya en samt mera överblickbar och lättillgänglig reglering. Den blir därmed lättare att tillämpa för skattemyndigheterna.

23. 1.2 Konsekvenser för exekutionsväsendet

Som redan nämnts kommer antalet mål som lämnas för indrivning att minska i det nya systemet. Indrivning kommer att begäras för ett underskott på ett skattekonto, inte som i dag separat för resp. skatt. Att antalet mål som lämnas för indrivning kommer att minska blir en följd av att underskottet kan komma att omfatta flera av dagens meddelsslag. Antalet indrivningsposter per gäldenär blir därmed färre.

Indrivningsförfarandet kommer vidare att påverkas av samordningen inom skattekontot och av beloppsgränserna l 000 kronor resp. 10 000 kronor vid överlämnande för indrivning.

Källskatt, arbetsgivaravgifter, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt är beloppsmässigt stora varför beloppsgränsen för överlämnande för indrivning inte kan antas påverka antalet restföringar i så stor utsträckning. F-skatten är antalsmässigt störst men till beloppet minst av de nämnda meddelsslagen. Då ett obetalt underskott motsvarande dagens kvarstående skatt även fortsättningsvis kommer att överlämnas för indrivning en gång per år kommer inte antalet restförda kvarstående skatter för skattskyldiga som inte år näringsidkare att påverkas av att ett skattekontosystem införs.

Den slopade skyldigheten för arbetsgivare att göra avdrag för kvarstående skatt kommer emellertid att öka antalet restföringar

Konsekvenser och genomförande

avseende kvarstäede skatt och antalet gäldenärer. Risken för slutliga indrivningsförluster med denna nya ordning får ändå bedömas som ringa. De skattskyldiga vilka har tillgångar eller anställning vid restföringstillfället kommer i stor utsträckning att betala kronofogdemyndighetens första krav. Att slopa arbetsgivarnas medverkan vid betalningen kvarstående skatt förenklar samtidigt hanteringen för

av såväl arbetsgivarna som kronofogdemyndigheterna.

Sammantaget kan det antas att antalet mål som lämnas för indrivning kommer att minska.

Att högre beloppsgränser tillämpas vid överlämnande för indrivning, att kronofogdemyndigheternas kännedom om gäldenärens förhållanden förbättras ett utökat ADB-stöd, att reglerna om när en fordran

genom skall betald till myndigheten blir enhetliga och att dröjs-

anses vara målsavgiften slopas klara administrativa fördelar för kronofog-

ger demyndigheterna.

Samtidigt ställer förslagen krav på förändrad kompetens hos kronofogdemyndigheterna. Hanteringen av bl.a. invändningar, nedsättningar och solidarisk betalningsskyldighet kommer att kräva ändrade arbetsrutiner hos myndigheterna.

Även för kronofogdemyndigheterna kommer således ett nytt skattebetalningssystem att innebära administrativa fördelar. Det gäller inte minst med hänsyn till den förbättrade åtkomst till uppgifter hos skattemyndigheterna som skattekontosystemet öppnar.

23.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgiftsskyldiga

I dagens uppbördssystem tvingas de skatt- och avgiftsskyldiga löpande

antal kontakter med skattemyndigheterna. Främst rör kontill ett stort takterna frågor redovisning och betalning av direkta skatter, ar-

om betsgivaravgifter och mervärdesskatt. De många kontakterna har sin grund i bl.a. att det sätt uppgifter skatter och avgifter lämnas

som om

i dag i flera fall varierar.

Skattekontosystemet kommer att göra de skatt- och avgiftsskyldigas uppgiftslämnande och arbete med dels skatte- och avgiftsredovisningar, dels betalningar väsentligt enklare än i dag, jfr regeringens tilläggsdirektiv till vissa kommittéer och särskilda utredare om före-

uppgiftslämnande dir. 1994:73. Stora administrativa vinster tagens kommer göras den samordnade redovisningen av alla skatte-

att genom och avgiftsbetalningar, se avsnitt

Företag kommer att i och samma redovisningshandling kunna

en lämna nödvändiga uppgifter och resultatet av redovisningen kommer efter skattemyndighetens avstämning att finnas tillgängligt i ett sam-

Konsekvenser och genomförande

manhang. Kvittningar mellan belopp att betala in till skattemyndigheten och en överskjutande ingående mervärdesskatt kommer att kunna göras direkt i redovisningshandlingen. För mindre och medelstora företag kommer vidare betalningen av skatter och avgifter att knytas till endast en förfallodag varje månad. Dessa företag får härigenom

utom under sommarperioden en något längre tid på sig att redovisa

mervärdesskatt. I augusti utsträcks också tiden för redovisning av källskatt och arbetsgivaravgifter. Framhållas här bör dessutom det minskade uppgiftslämnande som följer av förslaget att slopa arbetsgivarnas medverkan i kvarskatteuppbörden.

Den regleringen avseende beslut om ställföreträdares betal-

nya ningsskyldighet för skatter och avgifter är tydligare än dagens. Ansvarsförhällandet blir så förutsebart för den skattskyldi-

sätt mer

Med Skattemyndigheten som handläggande och beslutande myndigge. het blir det också lättare för den skattskyldige att ett tidigt stadium komma till tals. Noteras kan vidare att det av de skattskyldiga i allmänhet torde uppfattas som en fördel att straffansvaret i dessa situationer slopas och att ansvarsfrågan knyts enbart till betalningen.

En ökad belastning de skattskyldiga i administrativt hänseende följer förslaget att utvidga skyldigheten att lämna preliminär

av självdeklaration. Den begränsar också möjligheterna att skjuta skattebetalningar på framtiden genom att begära ändrad beräkning av den preliminära skatten.

I regleringshänseende skapas genom den nya lagen en samordnad samt överblickbar och lättillgänglig reglering. De nya be-

mera stämmelserna bör bli lättare att följa för de skattskyldiga jämfört med dagens motsvarande bestämmelser i UBL, USAL och ML vilket ökar de skattskyldigas förutsättningar att inom ramen för en ny uppbördsreglering ta till vara sin rätt.

23.2¶Ekonomiska effekter

23.2.1 Effekter för skatteförvaltningen och exekutionsvä-

sendet

I det tidigare se avsnitt 23.1.1 har nämnts ett antal arbetsuppgifter inom skattemyndigheterna som påverkas av värt förslag till ett skattekontosystem. Med utgångspunkt i den tidrapportering som varje anställd upprättar löpande kan den totala kostnaden för de arbetsuppgifter nämnts uppskattas till 100 miljoner kronor för är 1994.

som ca Tidsätgången för dessa uppgifter kan med ett fullt utbyggt skattekonto-

Konsekvenser och genomförande

system komma att i stort sett halveras. En realistisk bedömning är att i vart fall en tredjedel av de direkta kostnaderna för dessa arbetsuppgifter kan sparas in, dvs. ca 30 miljoner kronor. Till detta skall läggas gemensamma kostnader om ca 40 procent eller 12 miljoner kronor. Den sammanlagda inbesparingen skulle således kunna beräknas till drygt 40 miljoner kronor per år.

För kronofogdemyndigheternas del leder förslagen i en del fall till förenklingar och i en del fall till ett visst merarbete. Antalet mål som lämnas för indrivning kommer att bli betydligt färre. Däremot torde inte antalet gäldenärer komma att påverkas i någon nämnvärd omfattning. Detta innebär att kronofogdemyndigheterna måste göra i stort sett lika många utredningar om gäldenärernas förhållanden som i dag. Kostnadsbesparingarna i detta hänseende blir därför begränsade. Det kan antas att det åtminstone efter en inledande period finns

- -~ett besparingsutrymme om grovt räknat bortåt tio miljoner kronor.

I fråga om allmänna mål bl.a. mål om skatter gäller enligt beslut av statsmakterna år 1992 att gäldenärerna skall betala avgifter som ger täckning för kostnaderna för kronofogdemyndigheternas arbete med målen. Med hänsyn till denna princip om full kostnadstäckning tas det i varje allmänt mål ut en avgift om 500 kronor. I enskilda mål är avgiften beroende på vilken åtgärd som sökanden begär 500

—— kronor eller 1 000 kronor. Graden av kostnadstäckning för de allmänna målen var år 1994 knappt 80 procent och år 1995 ännu något lägre.

RSV har i sin fördjupade anslagsframställning för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet i januari 1996 räknat med att ett införande av skattekontosystemet leder till en minskning av det årliga antalet inkomna allmänna mål från ungefär 1 250 000 till ungefär 850 000, dvs. en minskning med inte mindre än 400 000 mål. Vi kan inte se någon anledning att inte godta RSV:s beräkning. Det kan här också nämnas att det år 1995 kom in närmare 600 000 mål som avsåg fordringar som skulle ha hört hemma i ett skattekontosystem.

Eftersom avgiften vid överlämnande för indrivning tas ut per mål, måste en minskning av målantalet leda till en ändring av avgifterna för att undvika ett kraftigt bortfall av avgiftsinkomster. Ett sätt för att uppnå neutralitet är att differentiera avgiften så att en högre avgift, 1 500 kronor, tas ut i mål som avser skattefordringar som har sin grund i skattekontosystemet medan en lägre avgift, 500 kronor, tas ut i andra allmänna mål, t.ex. punktskatter eller andra skatter som ligger utanför skattekontona samt böter och felparkeringsavgifter. Vi anser emellertid att det är ett bättre sätt att generellt höja avgiften i allmänna mål. Avgiftsinkomsterna skulle i så fall bli nästan lika stora som de är nu, om avgiften höjs från 500 kronor till 750 kronor. En sådan

Konsekvenser och genomförande

generell höjning ger en mer rättvisande bild av de verkliga kostnaderna för indrivningen än vad som är fallet för närvarande eller

som skulle bli fallet enligt det nyss nämnda alternativet till avgiftsändring. Kostnaderna är nämligen till klart övervägande del relaterade till antalet gäldenärer och inte till antalet mål. Det kan tilläggas att full kostnadstäckning inte fås om avgiften understiger 1 000 kronor.

En avgiftshöjning enligt det som nyss sagts förutsätter en ändring i 6 § förordningen 1992: 1084 om avgifter vid kronofogdemyndigheterna.

23.2.2 Statsfinansiella effekter

De ekonomiska effekterna för skatteförvaltningen av förslaget till ett skattekontosystem m.m. beräknas bli en inbesparing drygt 40 miljoner kronor årligen.

När det gäller kronofogdemyndigheterna måste principen om full kostnadstäckning i indrivningsverksamheten beaktas. Förslaget i det föregående om en avgiftshöjning innebär en förbättrad följsamhet till den principen.

Såvitt avser de tidpunkter för betalning av skatter och avgifter som föreslagits innebär den för de större företagen slopade särredovisningen av mervärdesskatt under sommarperioden en viss positiv ränteeffekt. På så sätt skapas förutsättningar för senareläggningen av förfallodagen för mervärdesskatt till den 26 i månaden under året i övrigt. Sammantaget med nämnda administrativa besparingar finansieras härigenom också förslaget om att flertalet skattskyldiga, dvs. mindre och medelstora företag med månadsredovisning av mervärdesskatt, skall redovisa och betala alla skatter och avgifter vid endast en tidpunkt varje månad. Den samordning som härigenom blir möjlig genererar således en del av den besparingseffekt som nyss nämnts. Om man ser enbart till denna kategori skattskyldiga och dessas redovisning av mervärdesskatt innebär nämligen senareläggningen av förfallodagen till den 12 i månaden en negativ ränteeffekt för staten.

I samordningen av betalningarna av skatter och avgifter ingår att inbetalningar och utbetalningar skall kvittas mot varandra. Mot en överskjutande ingående mervärdesskatt skall således avräknas F-skatt samt avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall beaktas i samma skattedeklaration. Det kan antas att en stor del av den överskjutande ingående mervärdesskatten kommer att kvittas mot den skattskyldiges skatte- och avgiftsinbetalningar. Att närmare ange storleken dessa kvittningar och därmed storleken de effekter för staten som följer härav är emellertid svårt.

Konsekvenser och genomförande

Även den föreslagna ränteregleringen får effekter i ekonomiskt hänseende. Jämfört med bl.a. dagens räntor och avgifter vid betalning

överskjutande och kvarstående skatt är räntesatserna i skattekontoav

överlag lägre. Att i ekonomiska termer precisera de effekter systemet

de ändringar föreslås för med sig är emellertid förenat med som som

svårigheter, det torde bli fråga om en inte obetydlig stora men inkomstförstärkning för staten.

Härutöver bör nämnas effekterna de olika delförslag som lämnas.

av Inte heller beträffande dessa är det möjligt att ange storleken på den inkomstförstärkning följer förslagen. Däremot kan sägas att i

som av allt väsentligt varje enskilt förslag i vart fall på sikt avses föra med sig besparingar för det allmänna. Sammantaget blir det därför även i dessa

delar fråga besparingar som inte är obetydliga.

I sammanhanget bör pekas också på de effekter som övergångsvis kan följa det förändrade uppgiftslärrmande som förslaget till

av skattekontosystem för med sig, avsnitt 14. För främst RGK får

varje förändring exempelvis betalningstidpunkter eller sättet för

av redovisning och betalning skatter och avgifter konsekvenser. Av

av särskild betydelse är här det prognosarbete som syftar till att minimera

upplåningskostnader. Ju sämre prognoser desto högre blir koststatens naderna för Övergången till ett nytt skattebetalningssystem

staten. kommer ställa särskilda krav RGK i nämnda hänseende. Det är

att därför betydelse att denna övergång förbereds väl. RGK bör

av stor således exempelvis i god tid pröva olika prognosmodeller för att följa betalningsströmmarna i det föreslagna systemet. På så sätt kan övergångskostnaderna mindre överensstämmande prognoser hållas nere

av och även övriga övergångsproblem minimeras.

23.2.3 Effekter för de skatt- och avgiftsskyldiga

De föreslagna förenklingarna i administrativt hänseende av redovisningen och betalningen skatter och avgifter i ett skattekontosystem

av är arbetsbesparande särskilt för företagen och ger därmed vissa

ekonomiska effekter. Storleken på dessa är emellertid svår att

positiva

närmare och kan antas variera mellan olika skatt- och avgiftsange skyldiga. Effekterna i enskilda fall påverkas av exempelvis antalet anställda och vilka rutiner manuella eller datoriserade som i dag

- -

används vid skatte- och avgiftsredovisningen.

Även förslagen ändrade redovisnings- och betalningsperioder för

om mervärdesskatt liksom den i augusti för vissa skatt- och avgiftsskyldiga senarelagda betalningstidpunkten för F-skatt, avdragen skatt och

Konsekvenser och genomförande

arbetsgivaravgifter ger sammantaget positiva ränte- och likviditetseffekter för de skatt- och avgiftsskyldiga.

Förslaget att ge förfallodagen en ändrad innebörd och de med anledning härav anpassade betalningstidpunkterna, se avsnitt är sammantaget i princip kostnadsneutralt för de skatt- och avgiftsskyldiga.

En positiv ekonomisk effekt som rör arbetsgivare har sin grund i förslaget om att slopa arbetsgivarnas medverkan i arbetstagarnas betalning vad som i dag betecknas som kvarstående skatt. Nämnas

av i sammanhanget bör emellertid det föreslagna förenklade löneexekutiva förfarandet avsett för just obetalda sådana skattebelopp som i förekommande fall kommer att kräva arbetsgivarnas medverkan.

Flertalet av förslagen i övrigt är i princip i ekonomiska termer neutrala i förhållande till de skattskyldiga. Den som följer de bestämmelser reglerar hur skatter och avgifter skall redovisas och

som betalas berörs nämligen inte ett antal de presenterade förslagen.

av av Förändringar bör nämnas är emellertid den utvidgade skyldig-

som heten att lämna preliminär självdeklaration och förslagen i övrigt om

förbättrad överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. en Dessa förslag kan i vissa fall ekonomiskt betungande för de

vara skattskyldiga.

23 3 Genomförandet

23.3. l Pågående arbete

Under hösten 1994 har inom RSV påbörjats en förstudie i syfte att utreda förutsättningarna för ett skattekontosystem. Förstudien har redovisats den 14 oktober 1994 i rapporten Skattekonto Förstudie RSV Rapport 1994:5. I förstudien anges bl.a. att ett skattekontosystem, med hänsyn till framför allt stora förändringar i de tekniska systemen, kan införas först vid årsskiftet 1997/98.

Med ledning rapporten har RSV beslutat att starta ett projekt

av Skattekontoprojektet med uppgift att utarbeta och införa ett skattekontosystem. Arbetet inom projektet drivs med siktet inställt att ett skattekontosystem skall kunna införas den 1 januari 1998.

Enligt RSV bedöms förutsättningarna för att införa ett skattekontosystem till årsskiftet 1997/98 som goda. En förutsättning har emellertid angetts att systemet i allt väsentligt utformas på det sätt som

vara

föreslår. Avvikelser härifrån kan enligt RSV komma att medföra vi nu förseningar genomförandet. Enligt uppgifter från RSV skulle detta

av innebära senareläggning med ett helt kalenderår, eftersom det anses

Konsekvenser och genomförande

att förändringar av aktuell storleksordning bör genomföras i samband med ett årsskifte.

RSV har vid kontakter under utredningsarbetets gång fört fram den uppfattningen att ett skattekontosystem kommer att medföra stora förenklingar och effektivitetsvinster för såväl de skatt- och avgiftsskyldiga som för skatte- och kronofogdemyndigheterna i landet.

23 3 Ikraftträdande och övergångsfrågor

Med hänsyn till de administrativa och ekonomiska vinster som ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter för med sig bör systemet införas snarast möjligt. Samtidigt förutsätter systemet genomgripande förändringar samt ett omfattande och tidskrävande förberedelsearbete inom skatteförvaltningen. Även för de skatt- och avgiftsskyldiga kommer det att krävas anpassningar av olika slag. Med hänsyn till de uppgifter som lämnats av RSV om nödvändig förberedelsetid bör det nya systemet sättas i kraft tidigast vid årsskiftet 1997/98.

Det bör strykas under att det är av mycket stor vikt med god framförhållning inför att ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter tas i bruk. Det gäller bl.a. för att övergångskostnaderna skall kunna hållas nere samt att de skatt- och avgiftsskyldiga skall ges tillräcklig tid att vidta de åtgärder som behövs inför övergången till det nya systemet.

Flera av de i övrigt presenterade förslagen har i viss mån beröring med skattekontosystemet. Andra förslag däremot kan ses för sig. Dessa, t.ex. förslagen angående en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten, kan därför genomföras vid en tidigare tidpunkt. Med hänsyn till att i stort sett samtliga förslag är avsedda att regleras i en ny samlad lagstiftning kan det emellertid vara lämpligt att de sätts i kraft i ett sammanhang och då vid årsskiftet 1997/98.

23 3 3 Infonnationsinsatser

. .

Konsekvenserna för de skattskyldiga av ett helt nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter men också av övriga föreslagna ändringar av dagens uppbördsreglering kräver att RSV sätter in särskilda informationsinsatser. Ju tidigare information om förändringarna kan lämnas desto större förutsättningar finns för en smidig övergång till ett nytt system och en ny reglering.

Konsekvenser och genomförande

Informationen bör koncentreras kring andra halvåret 1997 och första halvåret 1998. Förändringarna såväl inom skatteförvaltningen som för de skatt- och avgiftsskyldiga är så genomgripande att förberedelsearbetet inom RSV bör påbörjas snarast.

23.3.4¶Kostnadsaspekter

Genomförandet av ett nytt systern för redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt de förslag som presenterats i det tidigare kräver stora förändringar av de administrativa rutinerna m.m. inom skatteförvaltningen.

Ett skattekontosystem kommer i första hand att påverka skattemyndigheternas hantering av redovisningshandlingar och betalningar från de skatt- och avgiftsskyldiga samt arbetet med betalningspåminnelser och återbetalningar till de skatt- och avgiftsskyldiga liksom rutinerna i samband med överlämnande för indrivning och återredovisning av indrivna belopp. Förändringarna kommer i hög grad att påverka ADBsystemen. Förändringarna är så stora att befintliga ADB-system inte kan användas. Utveckling bör i stället ske av nya system. Kostnaderna för att utveckla och anpassa de tekniska systemen kan beräknas till sammanlagt 40 50 miljoner kronor.

-—-

Utöver de direkta kostnaderna för utveckling av skattekontosystemet som redovisats nyss kommer ADB-systemen avseende framför allt debitering, kontrolluppgiftshantering, slutlig skatt och omräkning att påverkas. Vidare måste kronofogdemyndigheternas ADB-system och skattekontosystemet samordnas.

För att ett skattekontosystem skall vara möjligt att införa krävs omfattande informationsinsatser. Kostnaden för information i samband med införandet av ett skattekontosystem kan beräknas till cirka tio miljoner kronor.

Större delen av personalen vid skatte- och kronofogdemyndigheterna kommer att behöva utbildning om skattekontosystemet. Endast härigenom kan arbetet bedrivas på ett effektivt sätt och servicenivân gentemot de skattskyldiga hållas hög. Inför genomförandet av ett skattekontosystem krävs därför omfattande utbildnings- och informationsinsatser för stor del av personalen inom främst skatte-

en myndigheterna. Dessutom bör ett antal specialister på skattekontosystemet utbildas inom varje skatte- och kronofogdemyndighet. De direkta kostnaderna för dessa utbildnings- och informationsinsatser kan beräknas till cirka tio miljoner kronor.

Beträffande övriga föreslagna ändringar krävs särskild utbildning och information i fråga om bl.a. de ändrade bestämmelserna och den

Konsekvenser och genomförande

nya beslutsordningen i fråga om ställföreträdares betalningsskyldighet för skatter och avgifter, den utvidgade skyldigheten att lämna

preliminär självdeklaration och förslagen i övrigt förbättrad

om en överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt samt den ändrade regleringen om anstând med betalning av skatter och avgifter på grund av sociala skäl eller därmed liknande förhållanden. Kostnaderna för utbildnings- och informationsinsatser avseende dessa och övriga förslag kan beräknas till ca en miljon kronor.

Särskilda

yttranden

Särskilt experten Gunnar Johansson

yttrande av

I sitt slutbetänkande lägger Skattebetalningsutredningen fram ett mycket omfattande förslag till nytt uppbördssystem. Debiteringar, redovisningar och betalningar skatter och avgifter samordnas i ett av med skattekonton. I skattekontosystemet skall ingå de i dag system mest betydande skatte- och avgiftsbetalningarna. En helt ny uppbördslag föreslås skattebetalningslag. I lagen finns hela den - en rättsliga reglering behövs för skattekontosystemet. som Jag har uppfattningen att utredningens förslag kommer att medföra fördelar för såväl företagen för skattemyndigheterna. I ett antal som frågor har jag emellertid från utredningen avvikande uppfattning av en sådan styrka att jag vill redovisa min inställning i ett särskilt yttrande. Redovisningen i yttrandet följer dispositionen i betänkandet.

Förfallodagens innebörd inbetalningsdag eller bokföringsdag -

Förfallodagens innebörd föreslås ändrad. Skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet skall ha bokförts skattemyndighetens konto senast på förfallodagen för att anses ha blivit betalda i rätt tid. Betalning skatter och avgifter är masstransaktioner. De utförs av av antal betalningsskyldiga vid ett stort antal tillfällen under året. ett stort Det är därför nödvändigt att systemet styrs av enkla och lätthanterliga regler. Det system vi har i dag fungerar enligt min uppfattning som på det hela taget bra. Den kritik i betänkandet redovisas mot syssom är inte närmare utvecklad och kvantifierad. Om det föreligger temet obehörigt utnyttjande systemet, vilket utredningen anser, på så ett av betalning kan ske efter förfallodagen utan någon påföljd i form sätt att dröjsmålsavgift, bör det enkelt att vidta beivrande åtgärder. av vara Förslaget innebär att osäkerhet kommer att råda när betalningen måste göras för att nå skattemyndighetens konto på förfallodasenast Risken för störningar i betalningssystemet under den tid det tar gen. för betalningen att nå fram kommer helt att vila den betalningsskyldige. Han har ingen möjlighet att påverka arbetet hos betalnings-

Särskilda yttranden sou 1996:100

förmedlarna och han disponerar inte över något bevismaterial vid tvist angående försenade betalningar.

Det kan också konstateras, vilket utredningen också gör, att det tar olika lång tid för en betalning att nå en betalningsmottagare beroende på var i landet betalningen görs. En betalning som görs på ett litet postkontor i inre Norrland behöver tre dagar för att nå mottagaren, medan en betalning som görs i Stockholm når mottagaren betydligt snabbare. Det är enligt min uppfattning viktigt att alla betalningsskyldiga behandlas lika. Förslaget uppfyller inte det kravet.

Förslaget ger också upphov till rent absurda effekter. Antag att en betalningsskyldig varit ute resa och kommer hem dagen innan eller på förfallodagen. Den betalningsskyldige har ingen möjlighet enligt förslaget att hur gärna han än vill göra en rättidig betalning.

- - Använder han gängse sätt för betalning till skattemyndighetens konto når inte betalningen fram i tid. Med nuvarande system uppkommer inga problem. Han går bara in ett bankkontor eller postkontor på förfallodagens eftermiddag och gör betalningen som därigenom sker i rätt tid. Om förslaget i betänkandet genomförs måste det öppnas en möjlighet att göra skatte- och avgiftsbetalningar till Skattemyndigheten direkt på dennas kontor.

I betänkandet anförs som ett starkt motiv för förändringen att det i privaträttsliga sammanhang i allmänhet gäller att en betalning anses fullgjord när den bokförts på betalningsmottagarens konto. Utredningen bortser då ifrån att några sanktioner oftast inte utgår vid några dagars försening. I skattekontosystemet föreslås däremot att ränta skall utgå o m dagen efter förfallodagen.

I sammanhanget förtjänas omnämnas vad som gäller för hyresbetalningar. I 12 kap. 20 § jordabalken stadgas att hyra som betalas genom bank-, post- eller girokonton anses ha kommit hyresvärden tillhanda när betalningsuppdraget togs emot av det förmedlande kontoret. Regeln torde ha tillkommit i hyresgästens skyddsintresse. Enligt min uppfattning finns samma skyddsintresse för en skatte- och avgiftsbetalare gentemot staten.

Det bör slutligen också påpekas att våra grannländer, Damnark, Norge och Finland, har samma regler om rättidig betalning som Sverige har för närvarande.

På de nu anförda grunderna kan jag inte biträda utredningens förslag till ny förfallodagsinnebörd.

SOU 1996;100 Särskilda yttranden

Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter

Val av förfallodagar

I skattekontosystemet skall det enligt förslaget finnas två förfallodagar varje månad den 12 i januari och i vissa fall i augusti den 17 samt ——— den 26. Av skäl jag redovisat i mitt särskilda yttrande i delbetänkandet som Mervärdesskatt Nya tidpunkter för redovisning och betalning, SOU 1995: 12, kan jag inte acceptera några förändringar av tidpunkten för betalning mervärdesskatt i förhållande till vad som gällde t o m av 1995. Redovisningen mervärdesskatt i enmånadersperioder har jag av dock godtagit. Visserligen har de förändringar som genomförts av riksdagen inte blivit så stora föreslogs i det nämnda delbetänkandet. Men som ovan ett betydande antal företag, drygt 9 000, som svarar för 55 procent av den totala mervärdesskatteuppbörden, drabbas fortfarande av tidigareläggningen betalningstidpunkten. En viss förbättring innebär naturav ligtvis framflyttningen till den 26. Men fortfarande måste företagen f örskottera mervärdesskatt till staten. All utgående mervärdesskatt från faktureringen under månaden innan hinner inte flyta in till den 26, eller i praktiken grund ändringen förfallodagens innebörd till av av den 23 eller 24. Det bör också i sammanhanget påpekas att de finansiella påfrestningarna på företagen blivit avsevärt högre än vad som förutsågs på hösten 1995. Enligt färska uppgifter från Riksrevisionsverket i en rapport från april 1996 Inkomstberäkning 1995, 1996, 1997 beräknas statsinkomsterna öka under 1996 på grund av ändrade redovisningsperioder med 11 miljarder kronor. Detta är 3-4 miljarder kronor mer än vad beräknades i 1995/96: 19. Därtill kommer effekterna som prop. företagen måste förskottera mervärdesskatt till staten. Med de av att regler gällde vid ingången av år 1996 kan den påfrestningen som företagens ekonomi beräknas till drygt 2 miljarder kronor. Den senaste ändringen omsättningsgränsen träda i kraft den 1 juli av som avses 1996 innebär viss lättnad i den ekonomiska börda som lagts en företagen regeländringarna. Men fortfarande rör det sig om genom mycket stora belopp lyfts bort från företagssektorn till det som allmänna. Detta görs i tid då all kraft måste läggas ansträngen ningarna att få igång tillväxt och sysselsättning De förändringar föreslås är inte tillräckliga. Enligt min som nu uppfattning hade utredningen för de företag vars beskattningsunderlag vid mervärdesskatteredovisningen överstiger 40 miljoner kronor bort

Särskilda yttranden

föreslå samma regler som för alla andra företag, dvs återgång i en princip till vad som gällde före 1996. I mitt förslag om återställning inkluderar jag även den k s sommarregeln. De större företagen enligt utredningen utan större anses olägenheter kunna redovisa mervärdesskatt i juli för juni månad. Det bör emellertid hållas i minnet att alla företag med omsättning en överstigande 40 miljoner kronor inte har samma förutsättningar. De administrativa förutsättningarna för företag med miljardomsättning skiljer sig väsentligt från företag med omsättning strax över 40 milen joner kronor. Förslaget om undantag från den k sommarregeln koms mer att medföra många inställda semestrar under juli månad för företagens ekonomipersonal. Detta är inte acceptabelt. När det gäller kommuner och landsting föreslår utredningen att de i betalnings- och redovisningshänseende skall jämställas med skatt- och avgiftsskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Motivet härför står att söka i det nuvarande avräkningsförfarandet mellan stat och kommun. För att konkurrensförutsättningarna skall bli likvärdiga mellan kommunala verksamheter och motsvarande verksamheter på den privata sidan måste i avräkningsförfarandet beaktas den konkurrensnackdel som den tidigarelagda mervärdesskatteuppbörden innebär för privata företag. Slutligen vill jag också påpeka att utredningen inte tagit den fulla konsekvensen av förslaget om ändring förfallodagens innebörd. av Korrigering har skett med endast två dagar, från den 10 till den 12. Utredningen konstaterar att det kan ta till tre dagar för upp en betalning att nå mottagaren. För att helt undvika en förkortning av betalningsfristen genom den ändrade innebörden hade korrigering bort ske med tre dagar.

Betalningsskyldighet för skatter och avgifter

Ställföreträdares personliga betalningsansvar för juridisk persons skatter och avgifter

Utredningen föreslår att de subjektiva rekvisiten oaktsamhet — grov och uppsåt som i dag krävs för att en ställföreträdare skall göras personligt betalningsansvarig slopas. I stället införs i lagen ett nytt rekvisit innebärande att betalningsskyldigheten inträder om det inte vidtagits de åtgärder som krävs för att få till stånd samlad en avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga

Särskilda yttranden

borgenärers intressen. Om det finns särskilda skäl får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten. Utredningen föreslår vidare att beslut i frågor om personligt betalningsansvar för ställföreträdare skall fattas skattemyndighet i stället av för som i dag av tingsrätt. Med denna ändring utredningen att "genom en administrativ avser föreskriftsform säkra statens bristande möjligheter att skapa garantier för att betalningar skatter och avgifter fullföljs". av Utredningens förslag innebär således att i stället för att skattemyndigheten har visa ställföreträdare förfarit grovt oaktsamt eller att att en med uppsåt räcker det med att visa att ett objektivt rekvisit är uppfyllt. Det vill säga efter processuella mönster som vid påförande av samma skattetillägg vid oriktig uppgift. Skäl till betalningsbefrielse sägs i första hand aktualiseras i de fall då ställföreträdaren inte har något ägarintresse i den juridiska perso- Mot befrielse talar i stället eget eller närståendes aktieinnehav nen. eller bestämmande inflytande. Jag ställer mig starkt kritisk till detta förslag och det förhållandet att utredningen valt över huvud taget inte behandla den övergripande att frågan ansvarsgenombrott för delägare i aktiebolag och ekonoom miska föreningar. De nuvarande reglerna personligt betalningsansvar i skattelagom stiftningen tillhör några de få situationer då ett personligt betalav ningsansvar för företags skulder inträder för dess funktionärer. ett Såsom utredningen nämnt finns det två andra fall där personligt betalningsansvar kan inträda för ställföreträdare, nämligen i 11 kap. § och 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Till skillnad mot nuvarande 3 regler personligt betalningsansvar för skatter lägger man i aktieom bolagslagen bevisbördan på ställföreträdaren har att visa att han som inte varit försumlig för att han skall undgå betalningsansvar. Dessa bestämmelser reglerar helt andra situationer än betalning av skatter förfallit till betalning. Om någon jämförelse ändå skall göras bör som påpekas dessa bestämmelser aldrig kan få någon retroaktiv det att verkan för den förklaras ha ett personligt betalningsansvar. När som gäller bestämmelsen i ll kap. 3 § kan den inom femton mådet som från räkenskapsårets utgång underlåter att inge årsredovisning nader och revisionsberättelse till Patent- och registreringsverket drabbas av

personligt betalningsansvar för därefter uppkommande förpliktelser.

Hittills har det inte införts några regler som innebär ansvarsgenombrott för delägare. Efter att Lagrådet avstyrkt avstod regeringen prop. 1990/91 198 från lämna något lagförslag grundat betalningsan- : att svarskommitténs förslag SOU 1987:59 ansvarsgenombrott för om "den har bestämmande inflytande" över verksamheten i aktiesom ett

Särskilda yttranden sou 1996:100

bolag eller ekonomisk förening. I betalningsansvarskommitténs förslag var förutsättningarna för att personligt betalningsansvar skulle inträda bl.a. ett otillbörligt handlande av den som skulle bli ansvarig gentemot borgenärerna och kausalitet mellan detta handlande och företagets obestånd.

I sin bedömning uttalade Lagrådet bl.a. följande.

En väsentlig utgångspunkt måste vara att förslaget gäller undantag från

den grundläggande associationsrättsliga principen att delägare ansva-

rar personligen i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna princip

är själva grunden för dessa associationsformer och är avgörande för de-

ras funktion i näringslivet. Den bör inte frångâs annat än om verkligt

goda skäl föreligger. Med hänsyn till den vaga utformning som

- - -

rekvisiten fått i lagrådsremissen framstår det som tvivelaktigt att lag-

stiftningen kan få någon preventiv effekt. Snarare förefaller det finnas

en risk att lagstiftningen som den utformas i remissen, endast inför ett

nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolags-

form, genom att principen om ansvarets begränsning till det satsade

aktiekapitalet kan genombrytas i efterhand otillräckligt preciserade

grunder."

Lagrådet ansåg att regler om ansvarsgenombrott borde föregås

av en fördjupad utredning. Regeringen lämnade tilläggsdirektiv till aktiebolagskommittén, vilka senare har återkallats.

Den restriktiva hållning till ansvarsgenombrott som Lagrådet visade i det då aktuella lagförslaget gällde ett förslag om personligt betalningsansvar för såväl delägare som den som agerar enbart som ställföreträdare för ett bolag.

Personligt betalningsansvar inom skatteområdet drabbar den som leder företaget i egenskap av ställföreträdare och inte som ägare eller delägare. I många framför allt mindre företag är dock ställföre-

——— trädare och ägare samma person. Utredningen framhåller också att avsikten är att de ställföreträdare som avses drabbas av personligt betalningsansvar är de som även företräder ett ägarintresse.

För att aktiebolag och ekonomiska föreningar skall fungera i näringslivet fordras, enligt min mening, mycket restriktiva lagregler för ställföreträdares betalningsansvar. Det nuvarande kravet på att Skattemyndigheten skall ha att visa att rekvisiten grov oaktsamhet och uppsåt är uppfyllda bör därför kvarstå. Likaså bör målen även fortsättningsvis handläggas inom de allmänna domstolarna. Prövning av mål med de aktuella rekvisiten framstår som främmande för förvaltningsdomstolarna som för övrigt inte gör denna typ av bedömningar.

Utredningen har inte gjort någon utredning utländsk rätt. Inte

av heller har utredningen beaktat om Europakonventionens regler kan bli tillämpliga.

Särskilda yttranden

Vid den undersökning av rättsläget i Norge, Danmark och Finland som Industriförbund gjort har i korthet följande framkommit.

Norge

För att ställföreträdare skall kunna åläggas personligt betalnings-

i Norge krävs att det föreligger uppsåt eller oaktsamhet.

ansvar

Bevisbördan ligger på Skattemyndigheten.

Danmark

I Danmark prövas mål personligt betalningsansvar i de allmänna

domstolarna efter allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Finland

l Finland kan ställföreträdare bli personligt betalningsansvarig

för bolagets obetalda skatter han gör sig skyldig till skatte-

brott. Straffstadganden finns även när det gäller innehållen för-

skottsuppbörd som inte betalats in.

I Europakonventionens artikel 6 regleras bl a den enskildes rättigheter vid anklagelse brott. I Europadomstolens praxis har olika admi-

om nistrativa förfaranden ansetts ha sådan straffliknande karaktär att

en artikel 6 varit tillämplig. En av de rättigheter som räknas upp i artikel 6 är den k oskuldspresumtionen enligt vilken den enskilde har

s rätt att betraktas oskyldig till den anklagades skuld lagligen fast-

som ställts. Oskuldspresumtionen kräver vanligtvis att bevisbördan läggs på det allmänna.

Jag att såväl de nordiska ländernas lagstiftning på detta

anser område den tveksamhet som föranleds Europakonventionens reg-

som ler ytterligare förstärker kritiken mot utredningens förslag, vilket jag alltså inte biträder.

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande experten Christer Ljusberg

Utredningen föreslår att betalningsskyldigheten för ställföreträdare görs generell och enhetlig. Vidare föreslås en reglering om betalningsskyldigheten som sätter det administrativa syftet i förgrunden. De föreslagna ändringarna är väl genomarbetade och jag ställer mig bakom dem.

Jag har däremot en annan uppfattning än utredningen när det gäller beslutsordningen. Utredningens förslag är att besluten skall flyttas över från de allmänna domstolarna för att i första instans handhas

av Skattemyndigheten.

Bestämmelserna om företrädaransvar har i praktiken sin egentliga betydelse beträffande s.k. fåmansbolag. De innebär att den grundläggande principen om personlig ansvarsfrihet för ett aktiebolags skulder under viss angivna förhållanden sätts sidan.

Förutsättningarna för ett sådant ansvars genombrott är gorösa enligt nuvarande lagstiftning. Ställföreträdaren måste avsiktligen eller av grov oaktsamhet ha försummat att fullgöra sina förpliktelser när det gäller bolagets betalningsskyldighet. Ansvarskretsen är begränsad. Dessutom skall betalningsskyldigheten jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Den omformade reglering som utredningen nu föreslår överensstämmer i allt väsentligt med det nuvarande regelsystemet när det gäller såväl förutsättningarna för den personliga betalningsskyldigheten som jämkningsmöjligheterna.

En omfattande rättspraxis visar att de frågor som aktualiseras i mål om personligt betalningsansvar normalt är av ett annat slag än de som aktualiseras i vanliga skattemål. Hit hör t.ex. frågor om vem som är företrädare, om arbetsfördelningen i bolaget, om obestånd och om vilka avvecklingsåtgärder som vidtagits. Särskilt när det gäller de subjektiva förutsättningarna för personligt ansvar samt jämkningsfrågan rör det sig om frågor som ligger närmast de allmänna domstolarna. Till sin juridiska konstruktion liknar statens krav i dessa mål för övrigt ett skadeståndsanspråk. Att den ursprungliga fordringen är en skatt eller avgift saknar betydelse i det sammanhanget.

Prövningen är ibland en mycket grannlaga uppgift. Muntlig bevisning är vanlig och har många gånger stor betydelse som underlag för de bedömningar som görs. Här är enligt min uppfattning de allmänna domstolarnas handläggningsordning med muntliga förhandlingar

som det normala den som är bäst ägnad att leda till materiellt rik-

tiga avgöranden.

Utredningen har åberopat att det i vissa mål görs invändningar som kräver ett ställningstagande till skatte- och avgiftsbeloppens riktighet

Särskilda yttranden

i sak. Som Riksskatteverket anfört i sitt yttrande över Skattebrottsutredningens betänkande SOU 1995: 10 är skattebeloppen emellertid ofta otvistiga i företrädarprocesserna. Om skatten eller avgiften är felaktig kan den omprövas av skattemyndigheten. Det förfarandet går snabbt. Skulle skattefrågan behöva föras till förvaltningsdomstol kan den skattskyldige normalt få anständ med betalningen och företrädaransvar kan då inte bli aktuellt.

Jag anser alltså att målen om personligt betalningsansvar bör ligga kvar hos de allmänna domstolarna. Skulle sambandet med beskattningsfrågorna ändå anses motivera att ansvarsfrâgan avgörs inom ramen för förvaltningsrättskipningen menar jag att målen bör föras till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till länsrätt i första instans. Utredningens förslag innebär att Skattemyndigheten i egenskap av part skall göra processekonomiska överväganden och föra förlikningsförhandlingar samtidigt som myndigheten har befogenheten att avgöra ansvarsfrägan genom ett ensidigt beslut. Enligt min uppfattning är detta inte godtagbart. Och jag anser inte heller att en sådan ordning kan försvaras med möjligheten för den skattskyldige att begära omprövning eller överklaga beslutet till skattedomstol.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nyagymnasieskolan hur gårdet U. 26.Ny kursi trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. Enstrategiför kimskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Omkön ochfördelningavfritidsresurser.C. l990-talet. U. Vembestämmervad EU:sinternaspelreglerinför 29.Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen1996.UD. 30.Borgenärsbrotten enöversynav ll kap.

- Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . samverkan pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 31.Attityder ochlagstiftningi Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD. 32. Mössoch människor.Exempel bra

av Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och ITvanvändningbland barn ochungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33.Banverketsmyndighetsrollm.m. K.

laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. Batterierna en- . Omjärnvägenstrañkledningm.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . 10 Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. . Ålders- 11.EU-mopeden. och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. tvá- ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:sfamiljeår. S. 12.Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker.M

. svårigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheter 40.Elektroniskdokumenthantering.Ju.

ñnansmaktensomrâde.Fi. 41.Statensmaritimaverksamhet.Fö. 15.Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42.Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament ochekonomiskaaspekteravEU:s sjätte ochoffentligheti EU. UD. utvidgning.UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankringochrättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44.Översynav skatteflyktslagen.

rättigheter EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95.Förslagomjobb/studier 46.Enskildavägar.K. efter muck,bostadsbidrag,dagpenning, 47.Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar.Fö. individ och lokalsamhälle.U. 19.Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48.ShapingSustainableHomesin an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat ll. N. UD. 49. Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbudmotvapenpå allmänplatsm.m. Ju. U. 51.Grundläggandedragi en ny arbetslöshetsförsäk- 21. Reformoch förändring.Organisationoch ring alternativochförslag. A.

verksamhetvid universitetochhögskolorefter 52.Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.M. 1993årsuniversitets-ochhögskolereform.U. 53.Kalkningavsjöar ochvattendrag.M. 22.Inflytandepåriktigt Om eleversrätt till 54.Kooperativamöjligheteri storstadsomráden.S.

inflytande,delaktighetoch ansvar.U. 55.Sverige,framtidenochmångfalden.A. 23.Kartläggningoch analysavdenoffentliga sektorns 55.Pâvägmotegenföretagande.A. upphandlingavvaror och tjänstermed 55. Vägarin i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56.Hälften omkvinnoroch mänpâ

vore nog - 24. FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagoch debattinför 57.Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.Fi. regeringskonferensen1996.UD. 58.Finansieringenavdet civila försvaret.Fö.

25. Frånmassmediatill multimedia

attdigitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 88. Kameraövervakning.Ju.

En principdiskussionutifrån 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch EU96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen.N.

60.Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 90. Sammanhålletstudiestöd.U.

utvidgningenseffekter dengemensamma 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida

jordbrukspolitiken. UD. ersättningsformer En översyn de nationella

- av 6l.0lika länder olika takt. Om flexibel integration taxornaför läkareoch sjukgymnaster.S.

— och förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 92.IT i miljöarbetet.M. UD. 93. Ny yrkestrafiklagstifming.K.

62.EU, konsumenternaochmaten 94. Nationellteleadresskatalog.K.

- Förväntningaroch verklighet. Jo. 95. Botniabanan.K. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 96. Strukturförândringoch besparing. 64. FörsäkringskassanSverige Översyn En uppföljning genomfördaförändringar

- av av

socialförsäkringensadministration.S. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65.AdministrationenavEU:s jordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter

i Sverige.Jo. Utvärderingav enreform. Fö. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vem styr försvaret Utvärderingav 67.Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. effekternaavLEMO-reformen. Fö.

Fi 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån

68.Några

och landsbygd.In. och bilagor. Fi. 72.Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities.

Volume l An Assessment.M.

- 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities.

Volume 2 Descriptions.M.

— 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,

formalia. Sammanfattningavett seminariumi

april 1996.UD. 77. Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti

Sverige.Fi. 78.Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning

och finansiering.N. 79.Översyn revisionsreglema.Fi.

av 80.Viktigt meddelande.

Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 81.Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 82.En översynav luft- sjö- och spårtrafikens

tillsynsmyndigheter.K. 83.Allmänt pensionssparande.S. 84.Ekobrottsforskning.Ju. 85.EgonJönsson enkartläggningavlokalasam-

verkansprojektinom rehabiliteringsområdet.S. 86.Utveckladsamordninginom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten.Kartläggning,

övervägandenoch förslag. Fö. 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Mössoch människor.Exempel bra Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier IT-användningbland barn och ungdomar.32 efter muck, bostadsbidrag,dagpcnning,

försäkringar. 18 Justitiedepartementet

Statensmaritima verksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringen det civila försvaret. 58av DNA-register. 35 Utveckladsamordninginom det civila försvaret Elektroniskdokumenthantering.40 och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, Presumtionsregelni expropriationslagen.45 övervägandenoch förslag. 86 Förbudmot vapenpå allmänplatsm.m. 50 Strukturförändringoch besparing. Utvärderatpersonval.66 En uppföljningav genomfördaförändringar Ekobrottsforskning.84 inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 Tredimensionellfastighetsindelning.87 Effektivare försvarsfastigheter Kameraövervakning.88 Utvärderingav enreform. 97

Vem styr försvaret Utvärderingav Utrikesdepartementet effekterna LEMO-reformen. 98

av Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför Avvecklingmedinläming. Erfarenheterfrån regeringskonferensen1996.4 LEMO-reformensavvecklingavpersonal.99 Politikomrádenunderlupp. Frågorom EU:s första

Socialdepartementet pelareinför regeringskonferensen1996.5 Ett är med EU. Svenskastatstjänstemäns Sverigesmedverkani FN:s familjeär. 37 erfarenheteravarbeteti EU. 6 Kooperativamöjligheteri storstadsomráden.54 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och FörsäkringskassanSverige Översynav

säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Socialförsäkringensadministration.64 Union för bådeöstoch väst.Politiska, rättsliga Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 och ekonomiskaaspekteravEU:s sjätte Allmänt pensionssparande.83 utvidgning. 15 EgonJönsson en kartläggningavlokala

- Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, samverkansprojektinom rehabiliteringsomrädet.85 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Denprivata vårdensomfattningoch framtida rättigheteri EU. 16 ersättningsformer Enöversynavde nationella

- Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs taxornaför läkareoch sjukgymnaster.91 bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga Kommunikationsdepartementet EU-ländersförslagoch debattinför Om järnvägenstrafikledningm.m. 9 regeringskonferensenl996. 24 EUwmopcdcn.Älders-och behörighetskravför Demokratioch öppenhet.Om folkvalda parlament tvá- och trehjuliga motorfordon. ll och offentlighet i EU. 42 Bättretrafik medväginformatik. 17 Jämställdheteni EU. Spelregleroch Ny kurs i uaiikpoiitiken + Bilagor. 26 vcrklighetsbilder. 43 Banverketsmyndighctsroll 33 Europapolitikenskunskansgrtnd. Enskildavägar. 46 En principdiskussionutifrån Enöversynavluft- sjö-och spârtrañkens EU 96-komrnitténserfarenheter.59 tills",nsmyndiglieter.82 Miljö ochjordbruk. Om EUzsmiljöregler och Ny yrkestrafiklagstiftning.93 utvidgningenseffekter dengemensamma Nationell teleadresskatalog.94 jordbrukspclitiken. 60 Botniabanan.95 Olika länder olika takt. Om flexibel integration

och förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. Finansdepartementet 61 Kommuneroch landstingmedbetalnings- EU:s regeringskonferens proccdurer,aktörer,— svárigheter.12 formalia. Sammanfattningavett seminariumi Budgetlag regeringensbefogenheter

e april 1996. 76 ñnansmaktensontråde.14

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Borgenärsbrotten enöversynav ll kap. Vägarin i Sverige.55

brottsbalken.30 Hälften omkvinnor ochmänpå

vore nog - Översynavskatteflyktslagen. 90-taletsarbetsmarknad.56 Reformeratförhandsbesked.44 Medicinskaundersökningari arbetslivet.63 Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst. 57 Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67 Kulturdepartementet

Någrafolkbokföringsfrågor. 68

Från massmediatill multimedia- UtländskaFörsäkringsgivaremedverksamheti att digitaliserasvensktelevision. 25 Sverige.77 Viktigt meddelande. Översyn revisionsreglema.79 Radiooch TV i Kris och Krig. 80

av Skyddfor sparandei sparkasseverksarnhet.81 Ett nytt systemfor skattebetalningar.Del A. Näringsdepartementet

Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. Kartläggningoch analys denoffentliga sektorns

av Författningsförslag,författningskommentarer upphandling och tjänstermed

av varor ochbilagor. 100 miljöpåverkan.23

ShapingSustainableHomesin an Urbanizing

Utbildningsdepartementet

World. SwedishNational Reportfor HabitatII. 48 Dennyagymnasieskolan hur gär det 1 Reglerfor handelmedel. 49

- Samverkansmönsteri svenskforskningsfmansiering. Kompetensoch kapital + bilaga. 69 2 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70 Samordnadrollfdrdelning inom teknisk forskning. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch 20 finansiering.78 Reformochförändring. Organisationoch verksamhet Samverkanmellanhögskolanoch de småoch vid universitetochhögskolorefter 1993års medelstoraföretagen.89 universitets-ochhögskolereform.21 Inflytandepå riktigt Om eleversrätt till Civildepartementet

- inflytande,delaktighetochansvar.22 Fritid i förändring. En strategiför lcunskapslyftoch livslångt lärande.27 Om kön och fördelning fritidsresurser.3

av Detforskningspolitiskalandskapet Nordeni på Forskningför vår vardag. 10 1990-talet.28 Attityder och lagstiftning i samverkan Forskningoch Pengar.29 + bilagedel.3 Högskolai Malmö. 36 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Inrikesdepartementet individ och lokalsamhälle.47

Lokaldemokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch Värdeni folkhögskolevärlden.75 landsbygd.71 Sammanhålletstudiestöd.90

Jordbruksdepartementet

Miljödepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn.13 Batterierna laddadfråga. 8

- en EU, konsumenternaochmaten

Nationalstadsparker.38

Förväntningarochverklighet. 62 fran 1995. - Rapport klimatdelegationen Administrationenav EU:sjordbrukspolitik

Klimatrelateradforskning. 39 i Sverige.65 Precisering handelsändamåleti detaljplan.52

Kalkningavsjöar ochvattendrag53

Arbetsmarknadsdepartementet

SwedishNuclearRegulatoryActivities. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34+ Volume l An Assessment.73

- Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring SwedishNuclearRegulatoryActivities.

alternativoch förs1ag.51 Descriptions.74

Volume 2 - Sverige,framtidenochmångfalden.55 IT i miljöarbetet.92 Påväg mot egenföretagande.55

‘;‘,3l:31..fa

sig

Oc-KH

POSTADRESS:10647STOCKHOLM FAX08-205021,TELEFON08-690

919o

ISBN 91-38-20304-9

ISSN O375-250X

Del B s. 3

Innehållsförteckning

Del

Författningsförslag 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till skattebetalningslag 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om dröjsmâlsavgift 79 . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Förslag till lag om redaravgift 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

1928:370

Förslag till lag om ändring i lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576 statlig om inkomstskatt 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1951:691 viss om lindring i skattskyldigheten för den icke tillhör som svenska kyrkan 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1951:763 statlig om inkomstskatt på ackumulerad inkomst 97 . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 om sjömansskatt 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

1962:381 om allmän försäkring 103 . . . . . . . . . . . . . . . ll Förslag till lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Förslag till lag om ändring i lagen 1965:269 med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering skatt, 115 av m.m. . . . . . . . . . . . . 13 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

1970:624 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen 1971:69 121 . 15 Förslag till lag om ändring i lagen 1971:289 om

allmänna förvaltningsdomstolar 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Förslag till lag om ändring i lagen 1971:1072 om förmånsberättigade skattefordringar 125 m.m. . . . . . . . . . .

Del B s. 4

Innehållsförteckning

17 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

1973:349 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:206 om

felparkeringsavgift 130

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:339 om

saluvagnsskatt 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-

lagen 1977:792 133

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

1977:1160 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förslag till lag ändring i lagen 1978:880 om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 135

. . . . . . 24 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

1979:1152 136

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100 137

. . 26 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343 139

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Förslag till lag ändring i lagen 1980:1103 om

årsredovisning i vissa företag 146

m.m.

. . . . . . . . . . . . . . 28 Förslag till lag om ändring i lagen 1981:691 om

socialavgifter 148

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

1981:774 152

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Förslag till lag om ändring i lagen 1982:188 om

preskription skattefordringar m.m 154

. . . . . . . . . . . . . . 31 Förslag till lag ändring i arbetstidslagen 1982:673 156

. . 32 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151 om

punktskatter och prisregleringsavgifter 158

. . . . . . . . . . . . 33 Förslag till lag ändring i lagen 1984:404 om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 162

. . . . . . . . . . 34 Förslag till lag ändring i lagen 1984:1052 om

statlig fastighetsskatt 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Förslag till lag ändring i lagen 1985:146 om

avräkning vid återbetalning skatter och avgifter 164

. . . . . 36 Förslag till lag ändring i lagen 1986:468 om

avräkning utländsk skatt 166

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen

1987:10 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

1987:617 169

Del B s. 5

Innehållsförteckning

39 Förslag till lag om ändring i lagen 1987:667 om

ekonomiska föreningar 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

1988:327 41 Förslag till lag om ändring i lagen l989:41 om

TV-avgift 175

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

1989:529 43 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:532 om

tillstånd för anställning på fartyg 178

. . . . . . . . . . . . . . . . 44 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 180

. . 45 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325 om

självdeklaration och kontrolluppgifter 183

. . . . . . . . . . . . . 46 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:661 om

avkastningsskatt på pensionsmedel 194

. . . . . . . . . . . . . . . 47 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:676 om skatt

på ränta på skogskontomedel m.m. 196 48 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:912 om

nedsättning av socialavgifter 197 49 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 198 50 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:591 om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 206

. 51 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:687 om

särskild löneskatt pensionskostnader 211

. . . . . . . . . . . . 52 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1870 om

överflyttande av arbetsuppgifter från Riksskatteverkets sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs

och Bohus län 212 53 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:891 om

indrivning av statliga fordringar m.m. 213 54 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1536 om

räntefördelning vid beskattning 215

. . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1537 om

expansionsmedel 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

1994:200 217 57 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 om

särskilda tvångsâtgärder i beskattningsförfarandet 226 58 Förslag till lag om ändring i tullagen 1994:1550 229 59 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1720 om

civilt försvar 230

Del B s. 6

Innehållsförteckning

60 Förslag till lag om ändring i lagen 1994: 1744 om

allmänna egenavgifter 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen

1995:1554 232

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Förslag till lag om ändring i lagen 1995:1623 om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 233

. . . . . . . . .

Författningskommentarer 235

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Skattebetalningslagen 235

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Lagen om dröjsmålsavgift 365

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Lagen om redaravgift 365

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Kommunalskattelagen 1928:370 367

. . . . . . . . . . . . . . . 5 Lagen 1941:416 om arvsskatt och gâvoskatt 368

. . . . . . . . 6 Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt 368

. . . . . . . . . . 7 Lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten

för den som icke tillhör svenska kyrkan 368

. . . . . . . . . . . 8 Lagen 1951:763 om statlig inkomstskatt på ackumulerad

inkomst 368

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Lagen 1958:295 om sjömansskatt 368

. . . . . . . . . . . . . . 10 Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 370

11 Lagen 1962:381 allmän försäkring 370

. . . . . . . . . . . 12 Lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om

kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

m.m. 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Kupongskattelagen 1970:624 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Skattebrottslagen 197l:69 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar 372

. . . 16 Lagen 1971:1072 om förmånsberättigade skatte-

fordringar m.m. 373

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Studiestödslagen 1973:349 373

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Aktiebolagslagen 1975:1385 374

. . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Lagen 1976:206 om felparkeringsavgift 374

. . . . . . . . . . 20 Lagen 1976:339 om saluvagnsskatt 375

. . . . . . . . . . . . . 21 Bostadsförvaltningslagen 1977:792 375

. . . . . . . . . . . . . 22 Arbetsmiljölagen 1977:1160 375

. . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter,

tullar och avgifter 375

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Fastighetstaxeringslagen 1979:1152 375

. . . . . . . . . . . . . 25 Sekretesslagen 1980:100 376

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Skatteregisterlagen 1980:343 376

. . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Lagen 1980:1103 årsredovisning m.m. i vissa

företag 377

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del B s. 7

28 Lagen 1981:691 om socialavgifter 377 . . . . . . . . . . . . . . 29 Utsökningsbalken 1981:774 377 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Lagen 1982: 188 om preskription av skattefordringar

m.m. 378 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Arbetstidslagen 1982:673 379

32 Lagen 1984: 151 om punktskatter och prisreglerings-

avgifter 379 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter

34 Lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt

35 Lagen 1985: 146 om avräkning vid återbetalning av

skatter och avgifter 380 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Lagen 1986:468 om avräkning utländsk skatt 381 av . . . . . 37 Plan- och bygglagen 1987:l0 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Bankrörelselagen 1987:617 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar 381 . . . . . . . . 40 Fordonsskattelagen 1988:327 381 . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Lagen 1989:41 om TV-avgift 382 . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Utlänningslagen 1989:529 382 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Lagen 1989:532 om tillstånd för anställning på fartyg 382 . . 44 Taxeringslagen 1990:324 382

45 Lagen 1990:325 om självdeklaration och

kontrolluppgifter 383 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 Lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel 384 . 47 Lagen 1990:676 om skatt på ränta på skogskontomedel

m.m. 385 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 48 Lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter 385

49 Lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta 385 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.fl.

51 Lagen 1991:687 om särskild löneskatt

pensionskostnader 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Lagen 1991:1870 om överflyttande av arbetsuppgifter

från Riksskatteverkets sjömansskattekontor till Skatte-

myndigheten i Göteborgs och Bohus län 388 . . . . . . . . . . . 53 Lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar

m.m. 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Lagen 1993:1536 om räntefördelning vid beskattning 389 . . 55 Lagen 1993:1537 om expansionsmedel 389 . . . . . . . . . . . 56 Mervärdesskattelagen 1994:200 390

57 Lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet 404 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del B s. 8

Innehållsförteckning

58 Tullagen 1994:1550 404

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Lagen 1994:1720 civilt försvar 404

. . . . . . . . . . . . . 60 1994:1744 allmänna egenavgifter 404

Lagen om

. . . . . . . . 61 Arsredovisningslagen 1995:1554 405

. . . . . . . . . . . . . . . 62 Lagen 1995:1623 skattereduktion för riskkapital-

investeringar 405

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Direktiven 407

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Uppgifter betalning skatter och avgifter 419

om av . . . .

. . .

3 Tidsåtgången för betalningsförmedling till ett postgirokonto

för betalning skatt via bank 427

resp. av

. . . . . . . . . . . . .

Redovisningshandling för redovisning och betalning av skatter

och avgifter skattedeklaration 431

- . . . . . . . . . . . . . . . .

Del B s. 9

Författningsförslag

1¶Förslag till skattebetalningslag

Del B s. 9

Innehållsförteckning

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

l-2 §§ Lagens tillämpningsområde 3-6 §§ Definitioner

2 kap. Beslutande myndighet

l § Beslut som rör skattskyldiga 2 § Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska

intressegrupperingar 3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga 4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv 5-6 §§ Överflyttning av ärenden och uppgifter 7 § Riksskatteverkets befogenheter 8 § Avgörande i skattenämnd 9 § Upplysningar om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

3 kap. Registrering och Skattekonton

1-2 §§ Anmälan för registrering 3 § Uppgiftsskyldighet 4 § Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga 5-6 §§ Skattekonton

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

1-2 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt 3 § Skattsedel på preliminär skatt 4-9 §§ Utfärdande av F-skattsedel 10-11 §§ Återkallelse F-skattsedel

av 12 § Utfärdande av A-skattsedel

Del B s. 10

Fávfattningsförslag

5 kap. Skatteavdrag

1 § Skyldighet att göra skatteavdrag 2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete 8-9§ Skatteavdrag från ränta och utdelning 10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag 12 § Arbetstagarens skyldigheter 13-15 §§ Arbetsgivarens skyldigheter 16 § Föreläggande att göra skatteavdrag

6 kap. Beräkning av F-skatt

1§ Skyldighet att betala F-skatt 2-4§§ Beräkning av F-skatt enligt schablon 5-6 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 7§ Ändrad beräkning F-skatt

av 8§ Hänsyn till andra belopp

Beräkning av särskild A-skatt

Skyldighet att betala särskild A-skatt Beräkning av särskild A-skatt

Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag enligt skattetabell Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag Underlag för beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag från förskott

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

Ändrad beräkning skatteavdrag

Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

Redovisning av skatt

Inledande bestämmelse Preliminär självdeklaration Skattedeklaration Hur en deklaration skall lämnas

Del B s. 11

Färfattningsförslag

28 § Avgiftsspecifikation 29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling

11 kap. Beskattningsbeslut

1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut 3-10 §§ Preliminär skatt 11-18 §§ Slutlig skatt 19-23 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra

uppgifter

12 kap. Ansvar för skatt

1 § Inledande bestämmelse 2 § Arbetstagares ansvar för preliminär skatt 3-4 §§ Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 6-7 §§ Företrädare för juridisk person 8 § Dödsbo 9-12 §§ Regress

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 2 § Andra bestämmelser om befrielse

14 kap. Skattekontroll

1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig 2 § Skyldighet att föra anteckningar 3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift 6 § Besök eller annat personligt Sammanträffande 7 § Skatterevision 8 § Utlämnande av uppgifter

15 kap. skattetillägg och förseningsavgift

1-6 §§ skattetillägg 7 § Förseningsavgift 8-9 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift 10-12 §§ Beslut 13 § Import

Del B s. 12

Fözfattningsförslag

16 kap. Inbetalning av skatt

1 § Mottagande skattemyndighet 2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto 4-9 §§ När skatten skall vara betald 10-11 §§ Avräkning av inbetalda belopp 12 § Fördelning av skatteskuld 13 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon

skattskyldig

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

1§ Anstånd vid deklarationsanständ 2-3§§ Anstånd vid omprövning eller överklagande 4§ Anstånd vid avyttring 5§ Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 6§ Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av

dubbelbeskattning 7§ Anstånd i övriga fall 8-11§§ Gemensamma bestämmelser

18 kap. Återbetalning av skatt

1-4 §§ Utbetalning 5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat 7§ Hinder mot utbetalning 8§ Förbud mot överlåtelse 9§ Utmätning 10§ Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

19 kap. Ränta

1-2 §§ Grunder för ränteberäkning 3 § Basränta 4-12 §§ Kostnadsränta 13-16 §§ Intäktsränta 17-18 § Ändrad ränteberäkning

20 kap. Indrivning

l-5 §§ Begäran om indrivning

Ränta 7 § Indrivning hos bolagsman i handelsbolag

Del B s. 13

Författningsförslag

8 § Konkurs

21 kap. Omprövning

1-3 §§ Beslut som kan omprövas 4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige 8-9 §§ Omprövning på initiativ av Skattemyndigheten 10-13 §§ Efterbeskattning 14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning

22 kap. Överklagande

Del B s. 13

1 § Beslut som inte får överklagas 2 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskattever-

kets beslut 3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande 6 § Förfarandet vid överklagande 7-9 Riksskatteverkets överklagande 10-13 Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

23 kap. Övriga bestämmelser

1 § Avrundning 2 § Vite 3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi 4 § Representant för utländsk företagare 5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift 7-8 §§ Verkställighet 9 § Gallring

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Del B s. 14

Författningsförslag

Förslag till skattebetalningslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1§ Denna lag gäller vid beräkning, debitering, redovisning och betalning av

avgift enligt lagen 1981:691 om socialavgifter,

sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen 1990:324,

skatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

4. skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200,

avgift enligt lagen 1994:1920 om allmän löneavgift,

skattetillägg och förseningsavgift på sådan skatt eller avgift som avses i 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen 1979:1152, och

ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1-6.

2 § Lagen gäller också vid betalning av

skatt enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

2. skattetillägg och förseningsavgift sådan skatt som avses i och

ränta skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.

Definitioner

3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i de lagar som anges i 1 och 2 samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen 1990:324 om inte annat anges i detta kapitel. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen 1994:1920 om allmän löneavgift.

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även

avgift och avgiftsskyldig,

Del B s. 15

Författningsförslag

2. skatteavdrag och den som är skyldig att göra skatteavdrag, samt skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta. Med skatt likställs belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige på grund av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen men som till skattemyndigheten. Med skattskyldig likställs handelsbolag, redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt, den som den utan att vara skattskyldig här i landet har fått en som F-skattsedel enligt 4 kap. 5 och 4. den är betalningsskyldig enligt 12 kap. 6 som

5 § Vad sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat som föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

6 § I denna lag avses med arbetsgivare: den som betalar ut lön, arbetstagare: den som tar emot lön, avgiftsspecifikation: sådan specifikation arbetsgivaravgifter som av anges i 10 kap. 28 beskattningsbeslut: beslut om skatt enligt 11 kap. 1 beskattningsär: beskattningsår enligt kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1947:576 statlig inkomstskatt eller mervärdesom skattelagen 1994:200 eller, i fråga om skatt som inte avses i någon de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, av förfallodag: dag då skatt skall ha betalats enligt 16 kap. 4 huvudinkomst: lön utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning som för arbete, inkomstär: kalenderåret före taxeringsåret, lön: sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i om 22§ kommunalskattelagen eller 2§ 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, preliminär självdeklaration: sådan deklaration som anges i 10 kap. 2 preliminär skatt: A-skatt, F-skatt och särskild A-skatt enligt 4 kap. 2 sidoinkomst: lön som inte utgör arbetstagarens huvudinkomst,

Del B s. 16

Författningsförslag

skatteavdrag: avdrag från lön för betalning av arbetstagarens preliminära skatt,

skattedeklaration: sådan deklaration som anges i 10 kap. 17 slutlig skatt: sådan skatt som anges i 11 kap. 11

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats.

2 kap. Beslutande myndighet

Beslut som rör skattskyldiga

1 § Beslut enligt denna lag som rör en skattskyldig fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun ligger, om inte annat följer av 2-5 §§. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Med hemortskommun avses den kommun som anges i 66 § kommunalskattelagen 1928:370 eller 14 § l mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt.

Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar

2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av Skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.

Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av Skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte. Om intressegrupperingen saknar säte i landet, fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§.

Beslut som rör registrerade skattskyldiga

3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. l § fattas av Skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad, om inte annat följer av 5

Del B s. 17

Föifattningsförslag sou 1996:100

Beslut i fråga vissa gemenskapsinterna förvärv

4 § Beslut rör den är mervärdesskattskyldig endast på grund

som som

förvärv sådana i 2 a kap. 3 § första stycket 1 av av varor som anges och 2 mervärdesskattelagen 1994:200 fattas Skattemyndigheten i

av Kopparbergs län. d

Överflyttning av ärenden och uppgifter

5 § En skattemyndighet får uppdra en annan skattemyndighet att fatta beslut i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden. Sådant

en uppdrag får endast den andra myndigheten går med på det och

ges om

det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. om

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som besluta uppgifter enligt denna lag skall fullgöras av en viss

att som skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.

6 § Om den skattskyldige har gett in handling inom föreskriven tid

en till skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen

en annan

ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart ändå anses sändas över till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen korn in till myndigheten.

Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran

till allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndig-

om omprövning en

Del B s. 17

heten ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet fattat beslutet med uppgift om den dag då

som begäran kom in till domstolen.

Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.

Riksskatteverkets befogenheter

7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter skattemyndig-

som en het har enligt 14 kap.

Avgörande i skattenämnd

8 § Om beskattningsärende avses i denna lag har ett nära

ett som samband med taxeringsärende enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen

ett som 1990:324 skall avgöras i skattenämnd, får även beskattnings-

Del B s. 18

ärendet avgöras i skattenämnden om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.

Upplysningar om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

9 § Pâ begäran av en arbetsgivare eller en arbetstagare skall skattemyndigheten lämna upplysningar i frågor som rör skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter, beräkningen av sådant avdrag och sådana avgifter eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 8 och 9 kap.

3 kap. Registrering och skattekonton

Anmälan för registrering

1 § Den som är arbetsgivare och den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen 1994:200 skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.

Första stycket gäller inte den som är mervärdesskattskyldig endast pâ grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen.

2 § Den som driver flera verksamheter som medför skyldighet att betala mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.

Uppgiftsskyldighet

3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om ändringen.

Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 1 eller 2 § eller inte lämnar underrättelse enligt 3 att fullgöra sin skyldighet.

Del B s. 19

Författningsförslag sou 1996:100

Skattekonton

5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person

är skattskyldig enligt denna lag. som

På skattekontot skall Skattemyndigheten registrera skatt som skall betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för indrivning.

6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels för varje månad stämma

inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. av Någon avstämning behöver dock inte göras för månader då endast ränta har tillgodoförts eller påförts.

En avstämning skattekontot skall också göras när den skattskyldi-

begär det, inte särskilda skäl talar mot det. ge om

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

Skyldighet att betala preliminär skatt

1 § Preliminär skatt skall betalas för inkomståret enligt bestämmelser-

i 6-8 kap. med belopp så nära som möjligt kan antas na som

den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter motsvara inkomståret.

2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag A-skatt eller enligt särskild debitering F-skatt eller särskild A-skatt.

Skattsedel på preliminär skatt

3 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar F-skattsedel och A-skaztsedel.

Utfärdande av F-skattsedel

4§ En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.

Del B s. 20

Färfattningsförslag

5 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer 7 eller 8 efter

av ansökan utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet.

6 § Skattemyndigheten får besluta att en F-skattsedel utfärdas för en fysisk person under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Villkoret skall framgå av skattsedeln.

7 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.

8 § En F-skattsedel får inte utfärdas

för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 10 § första stycket 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,

2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad på någon annan grund än som avses under 1 så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller

för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10

Om det finns särskilda skäl får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs i första stycket.

F -skattebevis

9 § För den som får en F-skattsedel skall Skattemyndigheten också utfärda ett F-skattebevis.

Återkallelse F-skattsedel

10 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel om innehavaren

begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

inte följer villkor som meddelats med stöd av 6 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller

endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering,

Del B s. 21

brister i redovisning eller betalning skatt enligt denna lag i en av utsträckning inte är obetydlig, som har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund ett förhållande som kan hänföras till av företagsledaren, eller fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en är ett företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett en förhållande som avses i 3-5, 7 eller Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten avstå från återkallelse.

11 § Om F-skattsedel har återkallats, får Skattemyndigheten en förelägga innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten får lämna uppgift återkallelsen till de berörda om uppdragsgivare myndigheten känner till. som

Utfärdande A-skattsedel av

12 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för skattskyldig inte har F-skattsedel, som en 2. skattskyldig har F-skattsedel med ett sådant villkor som som en avses i 6 och skattskyldig F-skattsedel har återkallats. vars

5 kap. Skatteavdrag

Skyldighet att göra skatteavdrag

1 § En arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmeli detta kapitel vid varje tillfälle då lön betalas ut. serna

Skatteavdrag från ersättning för arbete

2 § Skatteavdrag skall, inte annat följer av 3 eller 4 göras från om kontant ersättning för arbete.

Del B s. 22

Författningsförslag

Med ersättning för arbete likställs i denna lag pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall i 32 § som avses 1 mom. första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen 1928:370, 4. sjukpenning och annan ersättning i punkt 11 som avses av anvisningarna till 22 § och punkt 12 anvisningarna till 32 § av kommunalskattelagen, 5. undantagsförmäner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetalning som utgör utgift i utbetalarens näringsverksamhet, och behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § l mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund att av pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord.

3 § Skatteavdrag skall inte göras om det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor, all ersättning för arbete från en och utbetalare understiger samma 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i utbetalarens näringsverksamhet, ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 statlig om inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen 1962:381 allmän försäkring, om 4. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget, 5. ersättningen är familjebidrag till mottagare som tjänstgör inom totalförsvaret, eller ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen 1928:370 till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till följande mottagare: staten, landsting eller kommuner, 2. en F-skattsedelsinnehavare, med undantag ersättning av som anges i 6 en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,

Del B s. 23

Författningsförslag

4. utländsk juridisk person, eller en visar ett sådant beslut befrielse från en mottagare som upp om skatteavdrag som avses i 10 eller ll Första stycket 3 och 4 gäller inte ersättningen betalas ut för om näringsverksamhet mottagaren bedriver från ett fast driftställe här som i landet.

5 § Med F-skattsedelsinnehavare avses i denna lag en person som en har F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när

den betalas En uppgift innehav F-skattsedel får godtas om ut. om av den lämnas i anbudshandling, faktura eller någon jämförlig en en handling även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens som och adress samt betalningsmottagarens personnummer eller namn organisationsnummer. Uppgiften innehav F-skattsedel får dock om av inte godtas den betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om som är oriktig. En betalningsmottagare har F-skattsedel med sådant villkor som som i 4 kap. 6§ ha F-skattsedel endast om den åberopas avses anses skriftligen. I fråga ersättning i 2 § andra stycket skall om som avses mottagaren inte ha F-skattsedel. anses

6 § Även mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från om dagpenning från arbetslöshetskassa,

kontant arbetsmarknadsstöd, . korttidsstudiestöd, . särskilt vuxenstudiestöd, och . ersättning från semesterkassa. .

Anmälningsskyldighet

7 § Om den emot ersättning för ett utfört arbete åberopar en som tar F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under

sådana förhållanden att den utfört arbetet är att anse som anställd som hos den betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren som skriftligen anmäla detta till skattemyndigheten.

Skatteavdrag från ränta och utdelning

8 § Skatteavdrag skall, inte annat följer av 9 göras från sådan om och utdelning lämnas i och som kontrolluppgift skall ränta som pengar

Del B s. 24

Färfattningsförslag

lämnas för enligt 3 kap. 22, 23 eller 27§ lagen 1990:325

om självdeklaration och kontrolluppgifter.

9 § Skatteavdrag skall inte göras från

ränta på ett konto, om räntan uppgår till mindre än 100 kronor,

ränta eller utdelning till en annan juridisk person än ett svenskt dödsbo eller till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige,

ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige,

4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan uppgår till mindre än l OOO kronor,

ränta på ett konto för klientmedel,

6. ränta som betalas ut tillsammans med annat belopp och som är okänd grund av att utbetalaren inte kan ange hur stor del

av utbetalningen som utgör ränta och därför är skyldig att redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller

7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Beslut om befrielse från skatteavdrag

10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete

om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller

2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomsteller anställningsförhållanden, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren eller om det annars finns särskilda skäl.

11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för

en arbetstagare som har hemvist här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller

2. en arbetstagare som har hemvist i den andra staten enligt l men utför arbete här i landet.

Del B s. 25

1996:100 Födattningsförslag SOU

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig om myndighet i den andra staten att skatten skall tas ut där, får om Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall

göras. En förutsättning för beslut enligt första eller andra stycket är att avdrag för preliminär skatt på grund arbetet görs i den andra av staten.

Arbetstagarens skyldigheter

12 § Den skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på som begäran av utbetalaren visa upp sin A-skattsedel, 2. visa sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis, upp lämna sådan uppgift innehav F-skattsedel som enligt en om av 5 § första stycket får godtas, eller 4. visa ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller upp intyg från Skattemyndigheten att utbetalaren inte är skyldig att göra om skatteavdrag från ersättningen. En arbetstagare har fått ett beslut om ändrad beräkning av som skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för arbetsgivaren. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter att bestämmelserna i första stycket inte skall om gälla ett visst slag av ersättningar.

Arbetsgivarens skyldigheter

13 § Den betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalsom ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter undantag från första stycket i de fall avdraget om är lika vid det närmast föregående utbetalningstillfället. stort som

14 § En arbetsgivare skall följa ett beslut enligt 8 kap. ll, 27, 28 eller 29 § skatteavdrag för arbetstagare från och med det första om en utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av

beslutet.

15 § Om arbetstagare kan visa att ett skatteavdrag har gjorts med en högre belopp än vad skall betalas in vid närmast följande som

Del B s. 26

Författningsförslag

inbetalningstillfälle, skall arbetsgivaren mot kvitto skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden till arbetstagaren.

Föreläggande att göra skatteavdrag

16 § Den som inte gör skatteavdrag eller inte lämnar uppgift som avses i 13 får föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

6 kap. Beräkning av F-skatt

Skyldighet att betala F-skatt

1 § F-skatt skall betalas av den som har fått F-skattsedel. en Beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär taxering.

Beräkning av F-skatt enligt schablon

2 § F-skatt skall beräknas med utgångspunkt från den skattskyldiges senast bestämda slutliga skatt.

3 § F-skatt skall, om inte annat följer 5 tas ut med av 110 % av det belopp som avses i 2 eller 2. 105 % av det belopp som avses i 2 det understiger om samma inkomstårs debiterade preliminära skatt, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt 7 F-skatt enligt denna paragraf får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.

4 § Vid beräkning F-skatt skall möjligt hänsyn tas till mervärav om desskatt som skall redovisas i självdeklaration, mervärdesskatt inte om ingår i det belopp som avses i 2 Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen den av preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.

Del B s. 27

Författningsförslag

Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering

5 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering preliminär taxering

den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt enligt den

om årliga taxeringen året före inkomståret,

2. om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration,

i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt för inkomståret, eller

det finns andra särskilda skäl.

6 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter.

Ändrad beräkning F-skatt

7 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att uppnå att den preliminära skatten bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.

Ändrad beräkning får beslutas endast den belopp är

om avser som betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl.

Hänsyn till andra belopp

8 § Vid beräkning F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till

den A-skatt kan komma att betalas för den skattskyldige

som genom skatteavdrag, och

2. sådana belopp enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodo-

som räknas den skattskyldige utöver preliminär skatt.

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

Skyldighet att betala särskild A-skatt

1 § Skattemyndigheten får besluta att särskild A-skatt skall betalas av den som inte har fått en F-skattsedel. Ett sådant beslut får meddelas

överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den om

Del B s. 28

Författningsförslag

beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast A-skatt betalas.

Beräkning av särskild A-skatt

2 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. 2-8 §§ om beräkning av F-skatt.

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag enligt skattetabell

1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte annat följer av 6-9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt ll

skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för den skattskyldige.

Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det föregående inkomstâret.

Allmänna skattetabeller

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 göras enligt allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen.

3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget för den skattskyldige på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att

inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen,

den skattskyldige inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och avgifter enligt lagen 1994: 1744 om allmänna egenavgifter, och

Del B s. 29

sou 1996:100 Författningsförslag

4. den skattskyldige vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundavdrag.

Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.

Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmänna egenavgifter.

Särskilda skattetabeller

4§ Skatteavdrag skall göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen 1928:370, med undantag för Vårdbidrag enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

5 § De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget

6 § Om fysisk person inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt

en 5 kap. 12 skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock 30 % ersättning som är sidoinkomst för

vara av mottagaren.

Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren fått besked av skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.

Frivillig förhöjning av skatteavdraget

7 § Om arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag

en från huvudinkomsten skall göras med större belopp än som följer av bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det första utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.

Del B s. 30

Författningsförslag

Om Skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.

Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

Ersättning för arbete

8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av

sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,

2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är sidoinkomst för mottagaren,

ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen, och

4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.

Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, m.m.

9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras med 30 % om mottagaren har F-skattsedel.

Ränta och utdelning

10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 § skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

11 § För enskilda fall får Skattemyndigheten besluta hur skatteavdraget skall beräknas från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudin-

Del B s. 31

Författningsförslag

komst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar särskild beräkningsgrund.

Om mottagaren år skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall betala fastighetsskatt, får Skattemyndigheten besluta att skatteavdrag skall göras också med hänsyn till detta.

12 § När Skattemyndigheten beslutar om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.

Beslut om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till ett handelsbolag får fattas endast om det finns särskilda skäl.

13 § I fråga om ränta och utdelning får Skattemyndigheten besluta om särskild beräkningsgrund endast det sättet att skatteavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning.

Underlag för beräkning av skatteavdrag

Beräkning av förmånsvärde

14 § Om det till en skattskyldig, förutom kontant ersättning för arbete, lämnas andra förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda värde.

Om den skattskyldige har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.

15§ Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller.

Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.

16§ Om Skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning av arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.

Del B s. 32

Författningsförslag sou 1996:100

17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen 1928:370.

Bestämmelserna om bilförmån i punkt 2 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen och om bilförmån och förmån av fri kost i punkt 4 andra stycket av samma anvisningar får dock tillämpas endast efter beslut av skattemyndigheten.

Drickspengar

18 § Om skattskyldig grund av arbetsavtal har rätt att ta emot

en också drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.

Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928:370 skall skatteavdrag göras endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.

Om tjänsteresa som avses i punkt 3 sista stycket varar mer än två

en år samma ort, skall skatteavdraget beräknas på hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första stycket även under en viss längre tid än två år.

Annan ersättning för kostnader i arbetet

20 § Från någon annan ersättning för kostnader i arbetet än sådan som avses i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:

Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela ersättningen.

2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som mottagaren får dra vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag

av beräknas på den överstigande delen.

Del B s. 33

Kostnadsavdrag

21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp återstår sedan

som följande avgifter räknats av från ersättningenför arbetet:

avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och

2. avgifter som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.

22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast om

den skattskyldige är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid inkomsttaxeringen, och

kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av den skattskyldiges ersättning från utbetalaren under inkomståret.

Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen 1981:691 om socialavgifter, är tillämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall Skattemyndigheten begäran arbetsgivaren

av bestämma hur kostnaderna skall beräknas.

Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Hemresor

23 § På begäran av en utbetalare får Skattemyndigheten, trots bestämmelsen i 22 § första stycket, besluta att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928:370.

Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag

24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri resa inom landet i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.

2 16-0852

Del B s. 34

Folkpension

25 § I fråga folkpension och ersättning som betalas ut

om annan tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av skatteavdrag ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt gmndavdrag, den preliminära skatten därigenom bättre

om stämmer överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret. Skattemyndighetens beslut enligt ll § om särskild beräkningsgrund måste dock följas.

Skatteavdrag från förskott

26§ Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.

som

Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas skatteavdrag förskottet utgör hela ersättningen för den

som om aktuella tidsperioden.

När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående

det sammanlagda avdraget för hela ersättningen. del av

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

27 § För arbetstagare är försatt i konkurs får skattemyndig-

en som heten efter ansökan konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras

av med mindre belopp än skulle ha gällt, om den preliminära

som annars skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.

Vid beräkningen skall möjligt hänsyn tas till sådana belopp som

om enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige utöver preliminär skatt.

28 § Bestämmelsen i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogdemyndighet när lön skall tas i anspråk genom utmätning.

Ändrad beräkning skatteavdrag

29 § Skattemyndigheten får besluta ändrad beräkning av skatteav-

om drag för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.

Del B s. 35

Författningsförslag

Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige utöver preliminär skatt och till sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 2 a och b kan komma att påföras.

Ändrad beräkning får beslutas endast den belopp är

om avser som betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl.

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

l § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de procentsatser och på det underlag som anges i

2 kap. 1 och 3-5 §§ lagen 1981:691 om socialavgifter,

2. 1 § lagen om 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

1 och 3 §§ lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift.

2 § skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§.

På begäran av arbetsgivaren får Skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om

det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen 1928:370,

den skattskyldige skulle kunna få värdet av bilförmån bestämt med stöd av punkt 2 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen, eller

bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens beslut.

3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen 1981:691 om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens lön från arbetsgivaren under beskattningsåret.

Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje styckena.

Del B s. 36

10 kap. Redovisning av skatt

Inledande bestämmelse

1 § l detta kapitel finns bestämmelser om preliminär självdeklaration och löpande redovisning skatt samt särskilda bestämmelser om

av redovisning av mervärdesskatt.

Preliminär självdeklaration

Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration

2 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av

den som ansöker om F-skattsedel, och

2. den har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt

som för inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.

En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade inkomster och utgifter för inkomståret samt om förmögenhet föreskrivs regeringen eller den myndighet som

som av regeringen bestämmer.

3 § Om det grund uppgifter kan antas att den slutliga

av nya skatten för inkomståret kommer att överstiga den beräknats enligt

som

tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett belopp som är en betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.

4 § I de fall i 2 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte

som avses lämna någon preliminär självdeklaration för inkomståret efter den 30 november samma år.

5 § Efter föreläggande Skattemyndigheten skall också den som inte

av är deklarationsskyldig enligt 2 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.

En skattskyldig får lämna preliminär självdeklaration även i andra fall.

Del B s. 37

sou 1996:100 Författningsförslag

När en preliminär självdeklaration skall lämnas

6 § En preliminär självdeklaration enligt 2 § 1 skall lämnas när ansökan görs. I de fall som avses i 2 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, den om skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten uppkom.

7 § En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar efter det att förhållandena ändrades.

Uppgift om kommande utbetalningar

8 § Efter föreläggande av Skattemyndigheten är arbetsgivare en skyldig att för en namngiven person lämna uppgift den ersättning om som kan antas komma att betalas ut under inkomståret.

Skattedeklaration

Skyldighet att lämna skattedeklaration

9 § En skattedeklaration skall lämnas av den som har betalat ut lön, 2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen 1991:586 särskild inkomstskatt för om utomlands bosatta, den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 om inte annat följer av 31 eller 32 §§, och 4. den som omfattas av beslut enligt 11

10 § Efter föreläggande av Skattemyndigheten skall också den inte som är deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.

11 § Skattemyndigheten får också besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 32 § första stycket, skall redovisas i skattedeklaration en om den skattskyldige begär det, eller 2. om det finns särskilda skäl. Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall i som avses minst två varandra följande beskattningsår.

Del B s. 38

12 § Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten gå med på att arbetsgivare är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk en som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivarperson som avgifter något annat sätt än enligt detta kapitel.

13 § Den är registrerad enligt 3 kap. 1 § för en eller flera som men perioder inte skall redovisa skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt i skattedeklaration, skall skriftligen upplysa skattemyndigheten om detta.

Redovisningsperioder

14 § Redovisningen i deklaration skall göras löpande för bestämda en

tidsperioder redovisningsperioder.

15 § Redovisningsperioden för avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall redovisas i en skattedeklaration omfattar en som kalendermånad, inte annat följer av andra stycket. om

Skattemyndigheten får för viss skattskyldig besluta att redovis-

en ningsperioden får några dagar kortare eller längre än en månad, vara den skattskyldige regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut. om

16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt skall redovisas i som

självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen

en avser när det gäller inkomstbeskattning.

Vad skattedeklaration skall ta upp en

17 § En skattedeklaration skall ta upp

nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift den redovisningsperiod för vilken redovisning

om länmas, följande uppgifter om skatteavdrag: skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för

a

Del B s. 38

avdraget, skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för

avdraget, 4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter: a underlaget för avgifterna, b avdrag enligt 9 kap. 3 periodens avgifter, och

Del B s. 39

sou 1996:100 Författningsförslag

följande uppgifter om mervärdesskatt: a utgående skatt, b ingående skatt, c omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

När en skattedeklaration skall lämnas

18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklarationen skall avse som skall ha skatteavdrag och ar- mervärdesskatt kommit in till betsgivaravgzjter för för redovisskattemyndig- redovisningsperioden ningsperioden heten senast

12 februari januari december 12 mars februari januari 12 april mars februari 12 maj april mars 12 juni maj april 12 juli juni maj 17 augusti juli juni 12 september augusti juli 12 oktober september augusti 12 november oktober september 12 december november oktober 17 januari december november

19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna

Del B s. 40

skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten har beslutat något annat enligt 21

Deklarationen skall avse skatteavdrag,

skall ha arbetsgivaravgifter och mersom kommit in till värdesskatt för redovisningsskattemyndig- perioden heten senast

26 februari januari

februari 26 mars 26 april mars 26 maj april 26 juni maj 26 juli juni 26 augusti juli 26 september augusti 26 oktober september 26 november oktober 26 december november 26 januari december

redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före 20 § Den som den tid i 18 eller 19 § skall redovisa också skatteavdrag

som anges och arbetsgivaravgifter dessa inte har redovisats tidigare.

21 § Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten besluta att en sådan arbetsgivare i 19 § skall redovisa skatteavdrag och

som avses arbetsgivaravgifter i skattedeklaration skall lämnas senast den

en som 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari den 17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § 1-4.

Del B s. 41

Författningsförslag

22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt 32 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklarationen skall avse skatteavdrag och

skall ha arbetsgivaravgifter för som kommit in till redovisningsperioden skattemyndigheten senast

12 februari januari

februari 12 mars 12 april mars 12 maj april 12 juni maj 12 juli juni 17 augusti juli 12 september augusti 12 oktober september 12 november oktober 12 december november 17 januari december

23 § Kommuner och landsting skall lämna skattedeklaration endast enligt uppställningen i 18 § med undantag för januari och augusti då deklarationen i stället skall ha kommit in till Skattemyndigheten senast den 12 i månaden.

24 § Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till Skattemyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall anståndet omprövas.

Bestämmelser anstånd med inbetalning av skatt finns i 17 kap.

om 1§.

Del B s. 42

Författningsförslag sou 1996:100

Hur en deklaration skall lämnas

25 § En preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten enligt fastställt formulär.

26 § Skattemyndigheten får bestämma att en deklaration enligt 25 § kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument.

27 § Om den som är deklarationsskyldig inte lämnar deklaration eller om deklarationen är ofullständig, får Skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den.

Avgiftsspecifikation

28 § En arbetsgivare som inte har varit skyldig att vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna specificera gjorda avdrag skall redovisa dessa i en särskild avgiftsspecifikation.

Avgiftsspecifikationen skall ha kommit in senast den 31 januari året efter beskattningsâret. I övrigt skall bestämmelserna i denna lag om skattedeklaration tillämpas även avgiftsspecifikation.

Om det finns särskilda skäl får Skattemyndigheten bestämma att en arbetsgivare skall lämna en avgiftsspecifikation för varje redovisningsperiod.

Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt

Redovisning av utgående och ingående skatt

29 § Redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt skall göras för varje verksamhet för sig. En kommun skall i redovisningshänseende anses bedriva en enda verksamhet.

Skattemyndigheten får besluta om undantag från första stycket.

30§ I 13 kap. 6-28 a §§ mervärdesskattelagen 1994:200 finns särskilda bestämmelser om skyldighet att redovisa utgående och ingående mervärdesskatt.

Del B s. 43

sou 1996:100 Författningsförslag

Redovisning enligt zullbestämmelser

31 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den utgående skatten för importen på det gäller för tull.

sätt som

Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som

i 1 kap. l § första stycket 2 mervärdesskattelagen 1994:200 anges skall redovisas särskilt.

Redovisning i självdeklaration

32 § Den bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för

som beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen

som 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, skall redovisa mervärdesskatten i den deklarationen, om Skattemyndigheten inte beslutat annat enligt 11 I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmelserna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen 1990:324.

Den är skattskyldig endast på grund förvärv av sådana varor

som av

anges i 2 a kap. 3 § första stycket l och 2 mervärdesskattelagen som 1994:200 skall dock redovisa mervärdesskatten i en skattedeklaration för sig.

Periodisk sammanställning

33 § Den är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registre-

som ring för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i periodisk sammanställning lämna uppgifter om

en omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.

34§ En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.

Den myndighet den periodiska sammanställningen skall lämnas

som till får bestämma att sammanställningen kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument.

Del B s. 44

Författningsförslag

35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalenderkvartal, om inte annat följer av andra stycket.

Skattemyndigheten får med på att en periodisk sammanställning görs för kalenderår under förutsättning att

den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,

2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,

den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen 1994:200 uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår, och

4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a§ mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.

36§ Den periodiska sammanställningen skall lämnas in till Riksskatteverket. Den skall ha kommit in senast den 12 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.

Redovisningsskyldighet vid avveckling

verksamhet avvecklas skall redovisningen fullgöras till 37 § Om en och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.

11 kap. Beskattningsbeslut

Innebörden av beskattningsbeslut

1 § Genom beskattningsbeslut bestäms skattens storlek och om den som är skattskyldig skall betala in skatt eller få tillbaka skatt.

Som beskattningsbeslut anses också

beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap., 2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,

beslut i fråga återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap.

om 9-13 §§ mervärdesskattelagen 1994:200, och

4. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § eller 10 kap. 12 § andra stycket mervärdesskattelagen.

Del B s. 45

Fözfattningsförslag

2§ Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut fattas med ledning de uppgifter lämnats i en deklaration

av som och andra tillgängliga uppgifter.

En sådan ändring ett beskattningsbeslut som avser mer än en

av redovisningsperiod får Skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den senast aktuella redovisnings-

perioden.

Preliminär skatt

F-skatt och särskild A-skatt

3 § Vid debitering F-skatt eller särskild A-skatt med ledning av

taxering tillämpas bestämmelserna slutlig skatt i

preliminär om

11-14 §§.

4 § F-skatt eller särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.

§ F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp i 5 varje månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7

Skattemyndigheten får besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader om

den skattskyldige bedriver näringsverksamhet under endast en del av kalenderåret,

2. det finns särskilda skäl, och

den skattskyldige begär det.

6 § F-skatt och särskild A-skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret. Efter inkomstårets utgång får sådan skatt debiteras

det finns särskilda skäl. endast om

A-skatt

7 § För fysisk kan få A-skattsedel enligt 4 kap.

en person som en 12 skall Skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning bestämmelsen i 14 §

8 § Om det i den kommunala skattesats gäller för den skattskyldi-

som

ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste ge

Del B s. 46

Fötfattningsförslag sou 1996:100

högre hela krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.

9 § I de fall som avses i 8 kap. 11 skall Skattemyndigheten med ledning av bestämmelserna i 12-14 bestämma den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas.

Sen ändring av kommunal skattesats

10 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid tillämpningen av 8 eller 9 skall den tidigare skattesatsen tillämpas.

Slutlig skatt

ll § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen grundläggande beslut om slutlig skatt. Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och beslut av domstol.

Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 12 § minskad med skattereduktion enligt 13

Vad som ingår i slutlig skatt

12 § I slutlig skatt ingår

skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen 1990:324,

2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen 1981:691 om socialavgifter,

skatt som avses i 2 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och

4. avgift som avses i 2 § lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift.

skattereduktion

13 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt 3§ 14 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet

Del B s. 47

Författningsförslag sou 1996:100

inte överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten. Om en som skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala enligt lagen 1958:295 sjömansskatt och denna har

sjömansskatt om

ned enligt 12 § 4 lag på grund av underskott av satts mom. samma kapital, skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett. Skattereduktion sker endast i fråga kommunal inkomstskatt, om statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

gäller när den slutliga skatten bestäms Vad som

14 § När den slutliga skatten bestäms gäller att kommunal inkomstskatt räknas ut i post med ledning av den en skattesats för inkomståret gäller för den skattskyldige i hemsom ortskommunen, och 2. egenavgifter räknas ut med ledning bestämmelserna i lagen av 1981:691 socialavgifter och debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden lämnas den allmänna försäkringsom som av kassan.

För hög F-skatt eller särskild A-skatt

15 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. skatt hade förfallodag senast skall sättas ned

Den preliminära som

först och därefter, det behövs, den preliminära skatt som hade om förfallodag närmast dessförinnan.

Skatt att betala eller att tillbaka

16 § För avgöra den skattskyldige skall betala in skatt eller få att om tillbaka skatt skall Skattemyndigheten från den slutliga skatten göra avdrag för debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

a

Del B s. 47

b A-skatt den skattskyldige skall betala på grund av beslut som enligt 12 kap. 2 preliminär skatt den skattskyldiges arbetsgivare dragit av, c som skatt överförts från stat med vilken Sverige har ingått d som överenskommelse uppbörd och överföring av skatt, om

Del B s. 48

Författningsförslag sou 1996:100

e skatt som betalats enligt lagen 1991:586 om särskild inkomst-

skatt för utomlands bosatta och enligt lagen 1991:591

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mil. för den

tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i

Sverige eller stadigvarande vistats här,

till den slutliga skatten lägga

a skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket,

b skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första

stycket, c skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen 1990:324, och göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6

Tidpunkt för besked om slutlig skatt

17 § Ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret, om grundläggande beslut om slutlig skatt fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration enligt 2 kap. ll § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övriga fall skall de årliga beskeden skickas så möjligt under tiden den 16 augusti-IS

snart som december taxeringsåret.

Tilläggspensionsavgzj

18 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt ll kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor andel av tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt 16 kap. 12 Beräkningen skall omfatta perioden från och med dagen för det grundläggande beslutet om slutlig skatt där tilläggspensionsavgiften ingår till och med utgången av tredje året efter inkomståret.

Om det finns särskilda skäl får det vid beräkningen tas hänsyn också till sådana beslut som rör den slutliga skatten som fattas efter utgången av tredje året efter inkomståret.

Del B s. 49

Författningsförslag

Beslut med anledning skattedeklaration eller andra uppgifter

Deklaration i rätt tid

19 § Har skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, be-

en stäms skatten i enlighet med deklarationen, om inte annat följer av 23

20§ Om den skattskyldige har uppgett att någon skatt inte skall redovisas för redovisningsperioden, skall skatten bestämmas till noll kronor.

Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration

21 § Om den är skyldig att redovisa skatteavdrag, arbetsgivar-

som avgifter eller mervärdesskatt inte har gjort det, skall skattemyndigheten bestämma den skatt som skall betalas. Om skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter, gäller bestämmelserna i 22 och 23 §§.

22 § Om deklarationen inte har lämnats eller om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje skatt bestämmas till det högsta

de belopp har bestämts för den skatten vid någon av de tre av som närmast föregående redovisningsperioderna schablonbeskattning. Mervärdesskatt skall dock bestämmas till noll kronor om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna.

23 § Om skatt inte kan beräknas tillförlitligt på grund av att den skattskyldige inte lämnat skattedeklaration på rätt sätt eller på grund

brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för den, får skatten av vid omprövning bestämmas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram skönsbeskattning.

12 kap. Ansvar för skatt

Inledande bestämmelse

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att skatt skall betalas också

person än den som i första hand är skyldig att betala av en annan skatten.

Del B s. 50

Författningsförslag sou 1996:100

Arbetstagares ansvar för preliminär skatt

2 § Om arbetsgivare inte har gjort föreskrivet skatteavdrag, får

en Skattemyndigheten besluta att arbetstagaren är skyldig att betala skattebeloppet. Ett sådant beslut får fattas efter det att det grundläggande beslutet arbetstagarens slutliga skatt fattats endast om det

om kan antas att den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.

Beslut enligt första stycket får inte gälla handelsbolag.

Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §

3 § Om någon, i sin egen näringsverksamhet betalar ut ersättning

som för arbete till en F-skattsedelsinnehavare, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 får Skattemyndigheten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen och räntan på skatten.

I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen

avse för arbetet.

4 § Beslut betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas om

betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatt inom föreskriven tid, eller

statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.

A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

5 § Skattemyndigheten får, under de förutsättningar som anges i andra stycket, besluta att arbetsgivaravgifter samt ränta avgiftsbeloppet skall betalas

den har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på

av som preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet, och

2. sådan ersättning som den skattskyldige har fått för sitt arbete inom näringsverksamheten.

Som förutsättning för ett beslut gäller att

det måste uppenbart för den som bedrivit näringsverksam-

anses heten att utbetalaren inte insåg att han eller hon var arbetsgivare och rimligen saknade anledning att räkna med det, och

2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna enligt bestämmelserna i 13 kap. 1

Del B s. 51

Författningsförslag

Företrädare för juridisk person

6 § Om någon som företrädare för en juridisk person inte inom föreskriven tid betalar skatt enligt denna lag, får Skattemyndigheten besluta att också företrädaren är skyldig att betala skatten och räntan på denna. Detta gäller endast om det innan skatten skulle ha betalats inte har vidtagits de åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen.

Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som lett till att den juridiska tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdes-

personen skatt med ett för stort belopp, får Skattemyndigheten besluta att företrädaren är skyldig att betala beloppet och räntan detta.

Om det finns särskilda skäl får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten.

7 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 6 § får inte fattas efter det att statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats.

Dödsbo

8 § Om skatt skulle ha betalats enligt denna lag av någon som avlidit eller den avlidnes dödsbo för den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och, boet har skiftats, dödsbodelägare för skatten i den

om omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.

Regress

9 § En arbetsgivare har betalat preliminär skatt för arbetstagaren

som utan att ha gjort föreskrivet skatteavdrag får kräva arbetstagaren beloppet.

10 § Den som har betalat skatt enligt 3 § får kräva F-skattsedelsinnehavaren på beloppet.

Har arbetet utförts av någon annan än F-skattsedelsinnehavaren får också den utfört arbetet krävas på beloppet, om skatteavdrag inte

som har gjorts från ersättningen för arbetet.

ll § En företrädare som har betalat skatt enligt 6 § får kräva den juridiska personen på beloppet.

Del B s. 52

Författningsförslag

12 § Regressfordran enligt 9-11 får drivas in på det sätt som gäller för indrivning av skatt.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen 1981:130 gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket.

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt,

det finns synnerliga skäl. om

Beslut enligt första stycket gäller även skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

Andra bestämmelser om befrielse

2 § Bestämmelser om befrielse finns även i 15 kap. 8 och 9 §§ samt 19 kap. 15

14 kap. Skattekontroll

Den skattskyldiges rätt att yttra sig

1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, om det inte är onödigt.

I fråga om rätten att få del av uppgifter som har tillförts ärendet ge-

någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att yttra sig nom över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen 1986:223.

Skyldighet att föra anteckningar

2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenska-

anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns per, underlag för fullgörandet deklarationsskyldigheten, för kontroll av

av deklarationerna och för beskattningen.

Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Del B s. 53

Författningsförslag

För den redovisar mervärdesskatt enligt de särskilda be-

som stämmelserna i 9 kap. mervärdesskattelagen 1994:200 finns ytter-

a ligare bestämmelser underlaget för redovisningen i 15 § samma

om kapitel.

Föreläggande att lämna uppgift

3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia handling behövs för kontroll av deklarationen

en av som eller annars för beskattningen.

4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen 1976:125 eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen1979: 141 eller som är juridisk än dödsbo att lämna uppgift, visa upp

annan person handling eller lämna över kopia handling som rör omsättning av

en av

eller tjänster förvärvats sålts till eller tillhandahällits en varor som av, näringsidkare, det behövs till ledning för beskattning av näringsid-

om karen. Om det finns särskilda skäl får även någon annan person föreläggas.

Om föreläggandet skulle medföra ett betydande arbete för den som skall fullgöra det, får i stället nödvändiga handlingar ställas till skattemyndighetens förfogande för granskning.

5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 §§ taxeringslagen 1990:324

handlingar och uppgifter skall undantas gäller även vid om som föreläggande enligt 3 eller 4

Besök eller annat personligt Sammanträffande

6 § Om uppgifter i skattedeklaration eller någon annan handling

en behöver kontrolleras avstämning mot räkenskaper, anteckningar

genom eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med uppgiftslämnaren sådan avstämning skall göras vid besök

om att en hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt sammanträffande.

Överenskommelse får även träffas besiktning av lokaler,

om inventarier, lager eller är betydelse för skattekontrollen.

annat som av

Del B s. 54

Författningsförslag

Skatterevision

7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Skatterevision får göras hos

den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen 1976:125 eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen 1979: 141,

någon annan juridisk person än dödsbo,

den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1

4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och

sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna i 3 kap. 8-14 c taxeringslagen 1990:324.

Utlämnande av uppgifter

8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen 1990:324.

Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxeringslagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.

15 kap. skattetillägg och förseningsavgift

skattetillägg

Oriktig uppgift

1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen har lämnat en oriktig uppgift under ett beskattningsförfarande som rör skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, skall en särskild avgift skattetillägg tas ut. Detsamma gäller om en sådan uppgift lämnats i ett mål om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige.

Skattetillägget är i stället 10 % när

Del B s. 55

Skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga uppgiften med ledning kontrollmaterial som normalt är tillgängligt av för Skattemyndigheten och varit tillgängligt för myndigheten före som utgången av året efter beskattningsåret, eller 2. den oriktiga uppgiften periodisering eller en därmed avser

jämställd fråga.

Schablonbeskattning

2 § Vid schablonbeskattning enligt ll kap. 22 § skall skattetillägg tas

ut. Skattetillägget är 20 % skatten enligt beslutet om beskattning. av

Skönsbeskattning

3 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 23 § skall skattetillägg tas ut. Skattetillägget är 20 % den skatt som till följd av skönsbeskattav ningen bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts enligt de uppgifter den skattskyldige kan ha lämnat på som något annat sätt än muntligen eller den skatt som till följd av av skönsbeskattningen inte skall tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar rättelse oriktig uppgift från den av skattskyldige skall dock skattetillägg tas ut enligt 1

Invändningar som rör annan fråga

4 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar rör någon fråga än den som föranlett tillägget. som annan

När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs

5 § Skattetillägg tas inte ut vid rättelse felräkning eller felskrivning, när felaktigheten av uppenbart framgår skattedeklarationen eller av något annat av meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, 2. Skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men om avvikelsen bedömningen ett yrkande, till exempel i fråga om avser av avdrag eller värdet ett uttag, och avvikelsen inte gäller ett om av någon uppgift i sak,

Del B s. 56

Författningsförslag

om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller

4. om den skattskyldige har avlidit.

6 § Ett beslut om skattetillägg enligt 2 eller 3 § grund av att den skattskyldige inte lämnat föreskriven redovisning skall undanröjas, om en redovisning kommer in till Skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol inom två månader från utgången av den månad då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom en månad från utgången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om beslutet, skall skattetillägget undanröjas om en redovisning har kommit in inom en månad från den dag han eller hon fick sådan kännedom.

Förseningsavgift

7 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration, en avgiftsspecifikation eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift

8 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och förseningsavgift

om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller

om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften.

Den skattskyldige får befrias helt om det belopp som skattetillägget eller förseningsavgiften avser är obetydligt.

9§ Bestämmelserna i 8§ skall beaktas även om ett yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om skattetillägg eller förseningsavgift.

Del B s. 57

Fötfattningsförslag

Beslut

10§ Beslut efterbeskattning enligt 21 kap. 10 § får inte avse om enbart skattetillägg eller förseningsavgift, utom i de fall som avses i 21 kap. 12 §

11 § Beslut skattetillägg på grund oriktiga uppgifter i mål om om av beskattning får meddelas inom ett år från utgången den månad då av domstolens beslut fick laga kraft.

12 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras, skall Skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg föranleds det nya beskattningsbeslutet. som av

Import

13 § Bestämmelserna skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte om i de fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.

16 kap. Inbetalning av skatt

Mottagande skattemyndighet

1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 §§. om

Inbetalning till särskilt konto

2 § Inbetalning skatt skall göras insättning på skattemyndigav genom hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag.

3 § Skatten ha betalats den dag då betalningen har bokförts anses skattemyndighetens särskilda konto.

Del B s. 58

Författningsförslag

När skatten skall vara betald

Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast dag

samma som deklarationen skall ha kommit in till Skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 19 eller 22

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsâret beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall redovisas i skattedeklaration

en senast den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden.

F-skatt och särskild A-skatt

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den dag i varje månad under tiden februari-januari som den skattskyldige skall ha betalat eventuell avdragen skatt enligt 4

F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall ha betalats på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, den följande månaden.

Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret, skall skatten betalas enligt 7

Schablonbeskattning

6 § För skatt som har bestämts genom schablonbeskattning enligt 11 kap. 22 § skall förfallodagen vara den dag då skatten rätteligen skulle ha betalats enligt 4 eller 5

Beslut på annat sätt

7 § Skatt som har beslutats av Skattemyndigheten annat sätt än

som avses i 5 § första och andra styckena och 6 § skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Skattemyndigheten får besluta att en annan för fallodag skall gälla, om det finns särskilda skäl.

Del B s. 59

1996:100 Författningsförslag

SOU

Överskjutande ingående mervärdesskatt

8 § Inbetalning skatt görs avräkning mot överskjutande av som genom ingående mervärdesskatt, redovisats senast den 26 i den månad som inbetalningen skulle gjord, ha gjorts förfallodagen. I vara anses övriga fall inbetalningen ha gjorts när avräkningen sker. anses

Kommuner och landsting

9 § Inbetalning avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesav skatt från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och menighets utdebitering av skatt, m.m. annan

Avräkning av inbetalda belopp

10 § Ett inbetalt belopp skall, inte annat följer av andra stycket om eller 11 räknas från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld av enligt denna lag oberoende vad den skattskyldige har begärt. av I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen 1994:200 finns en särskild bestämmelse avräkning i samband med fastighetsupplåtelse. om

11 § För belopp betalas in den i första hand är skyldig att som av som betala skatten huvudbetalare eller någon som enligt bestämmelav i 12 kap. också är skyldig att betala skatten sidobetalare gäller serna följande: En inbetalning huvudbetalaren skall i första hand räknas av av från den skatt också sidobetalare är skyldig att betala, om inte som en huvudbetalaren i samband med inbetalningen begär något annat. 2. En inbetalning sidobetalaren skall räknas från den skatt av av också huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens som eventuella övriga skatteskuld är betald, inte sidobetalaren i om samband med inbetalningen begär något annat.

Fördelning av skatteskuld

12 § Om den skattskyldige har skatteskuld enligt denna lag och det en behöver vilken skatt är betald eller obetald, skall skulden anges som fördelas proportionellt mellan de skatter påförts under den som

Del B s. 60

Föifattningsförslag

aktuella perioden, om inte annat följer av 10 § andra stycket eller ll § eller någon annan lag.

Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig

13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla staten.

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Anstånd vid deklarationsanstånd

1 § Om det finns skäl att bevilja anstånd med att lämna en skattedeklaration enligt 10 kap. 24 får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.

Anstånd vid omprövning eller överklagande

2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt

om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten,

2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller

om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet.

3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd

Del B s. 61

Författningsförslag

säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna säkerhet i lagen 1993:891 om indrivning av

om statliga fordringar m.m. tillämpas.

Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas staten. Ersättningen skall minskas om

av endast del yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att

en av ersättning lämnas. I Övrigt skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen 1989:479 ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,

om m.m. tillämpas.

Anstånd vid avyttring

4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomstbeskattning, får Skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den skatt har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas

som endast om det finns särskilda skäl och

avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller

2. det är osäkert avyttringen kommer att bestå.

Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter den dag då anständsorsaken upphörde att gälla.

Anstånd vid totalförsvarstjänlstgöring

5 § Om den skattskyldiges betalningsförmäga har blivit nedsatt

grund tjänstgöring enligt lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt

av under minst 60 dagar, får Skattemyndigheten bevilja anständ med inbetalning skatt som skall betalas under tiden för tjänstgöringen

av eller under någon de tre därefter närmast följande månaderna.

av Detsamma gäller vid tjänstgöring av

officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,

2. krigsfrivillig personal, hemvärnspersonal,

4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör.

Del B s. 62

Författningsförslag

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslutet i ärendet fattades.

Anstånd i övriga fall

7 § Om det finns synnerliga skäl får Skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller annat sätt än de som avses i 1-6 §§.

Gemensamma bestämmelser

8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning.

9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

10§ indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstând.

11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats, eller om det finns andra särskilda skäl, får anståndet omprövas.

18 kap. Återbetalning av skatt

Del B s. 62

Utbetalning

1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 § att det belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är

Del B s. 63

Författningsförslag

större än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7

2 § Visar en annan avstämning än den som avses i 1 § att det finns ett överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om inte annat följer av 3 eller 7

Återbetalning får också ske av belopp som motsvarar preliminär skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare har dragit av men som ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.

3 § Om den skattskyldige får lämna förenklad självdeklaration, gäller 2 § endast om

det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28

2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol, eller

3. det finns andra särskilda skäl.

Utbetalning som grundas på beslut enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.

4§ En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående mervärdesskatt får göras före den förfallodag för annan skatt som infaller närmast efter redovisningsperiodens utgång först efter det att denna skatt räknats av.

Överföring av skatt till en annan stat

5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring skatt, skall föras över till den andra staten för att till-

av godoräknas den skattskyldige där.

Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet

i stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av som en dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska

Del B s. 64

Fölfattningsförslag sou 1996:100

skatten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Overföringen får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

6 § Om skatt förs över enligt 5 § andra stycket skall intäktsränta enligt 19 kap. inte beräknas.

En fordran på skatt som skall föras över får inte överlåtas.

Hinder mot utbetalning

7 § En återbetalning enligt 1 eller 2 § skall inte göras av belopp som

inte uppgår till 100 kronor,

2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5

behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt lagen 1993:892 om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt har beslutats men ännu inte skall ha

som betalats, eller

enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning av framtida skatteskulder.

Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen 1985: 146 avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Förbud mot överlåtelse

8 § Den skattskyldige får inte överlåta fordran på skatt som skall

en betalas tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.

Utmätning

9§ En fordran i 8 § får utmätas trots att den inte får

som avses överlåtas.

En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den årliga avstämningen, får dock utmätas först efter det att kronofogdemyndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.

Del B s. 65

sou 1996:100 Färfattningsförslag

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras grund av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall beloppet på nytt tillgodoräknas den skattskyldige. Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten.

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

l § Den skattskyldige skall betala ränta kostnadsränta eller tillgodoföras ränta intäktsränta enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.

Basränta

3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från räntesats basen ränta som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan skall fastställas enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Kostnadsränta

4 § Kostnadsräntan beräknas, om inte annat följer av 5 eller 6 efter en räntesats som motsvarar basräntan när det är fråga om skatt som skall betalas grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, 2. skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när anståndstiden gått ut, 3. skatt som omfattas av ett beslut som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet enligt lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, eller 4. skatt till den del den inte överstiger 10 000 kronor.

3 16-0852

Del B s. 66

5 § Kostnadsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % basräntan när det är fråga om av debiterad preliminär skatt skall betalas in efter den 17 som januari taxeringsåret till den del den överstiger 10 000 kronor, eller 2. skatt skall betalas in enligt 11 kap. 16 § efter ett grundsom läggande beslut om slutlig skatt.

6§ Till den del skatt än som avses i 4§ 1-3 eller 5 § annan överstiger 10 000 kronor beräknas kostnadsräntan efter en räntesats motsvarar basräntan plus 20 procentenheter. som

7 § Kostnadsräntan beräknas från och med dagen efter den då skatten påförs till den dag betalning görs, om inte annat följer av 8 eller 9

8 § I de fall i 4 § 1 beräknas kostnadsräntan från och med som avses dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller, när det är fråga slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret. om Räntan beräknas till den dag betalning senast skall ske med anledning skattemyndighetens eller domstolens beslut. av I de fall i 4 § 2 beräknas räntan från och med dagen efter som avses den då skatten skulle ha betalats anstånd inte beviljats till den dag om betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. I de fall i 4 § 3 beräknas räntan från och med dagen efter som avses den då beslutet skatten lämnades till kronofogdemyndigheten. om

9 § I de fall i 5 § beräknas kostnadsräntan från och med som avses den 13 februari taxeringsâret eller, till den del skatten inte överstiger 10 000 kronor, från och med den 4 maj taxeringsâret.

l0§ I de fall då kostnadsränta kan beräknas efter mer än en av räntesatserna enligt 4-6 §§, skall den beräknas efter den räntesats

som är lägst.

11 § Kostnadsräntan påförs varje månad.

Befrielse från kostnadsränta

12 § Skattemyndigheten fâr helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta, det finns synnerliga skäl. om

Del B s. 67

Författningsförslag

Intäktsränta

13 § Intäktsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan.

14§ Intäktsräntan beräknas från och med dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka, om inte annat följer av 15

15 § Intäktsräntan skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret för

skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 16 § efter ett grundläggande beslut om slutlig skatt, eller

2. slutlig skatt som sätts ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol.

För annan skatt som sätts ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol beräknas räntan från och med dagen efter den då skatten senast skulle ha betalats om den inte hade satts ned.

För överskjutande ingående mervärdesskatt som redovisats i skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för avräkning enligt 16 kap. 8 § beräknas räntan från och med dagen efter den då deklarationen senast skall ha kommit in.

16 § Intäktsräntan tillgodoförs varje månad.

Ändrad ränteberäkning

17 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning ränta

av ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.

18 § Om den 12 februari är en lördag eller söndag skall kostnads-

en ränta enligt 8 § första stycket och 9 § samt intäktsränta enligt 14 § första stycket beräknas från och med närmast följande tisdag.

Om den 3 maj är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta enligt 9 § beräknas från och med närmast följande tisdag.

Del B s. 68

Fäifattningsförslag sou 1996:100

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Skatt inte är betald i rätt tid skall lämnas till kronofogde-

som myndigheten för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till

minst 10 000 kronor och den skattskyldige skall lämna skattedeklaration eller har F-skattsedel,

2. minst 1 000 kronor i andra fall.

2 § Indrivning skall också begäras, ett belopp minst 100 kronor

om varit obetalt under en längre tid eller om det finns särskilda skäl.

3§ Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skatten, om inte särskilda skäl talar mot det.

4 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Det finns bestämmelser indrivning också i lagen 1993:891 om

om indrivning av statliga fordringar m.m.

5 § Ett skattebelopp skall ha lämnats för indrivning när det har

anses registrerats i utsökningsregistret.

Ränta

6 § Om ett skattebelopp har överlämnats för indrivning, skall kronofogdemyndigheten också driva in räntan beloppet.

Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att skattebeloppet har lämnats för indrivning.

Bestämmelser hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 4 och

om 7 §§.

Indrivning hos bolagsman i handelsbolag

7 § Hos bolagsman som enligt 2 kap. 20 § lagen 1980:1102 om

en handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende skatt enligt denna lag får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Del B s. 69

Färfattningsförslag

Konkurs

8 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder i 16 § lagen

som avses

1993:891 om indrivning av statliga fordringar även fordran

m.m. om inte har förfallit till betalning.

21 kap. Omprövning

Beslut som kan omprövas

1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer 2 eller 3

av ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller återbetalning av skatt, den skattskyldige begär

om det eller det finns andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut följer av 22 kap. 6

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får Skattemyndigheten besluta i frågan det sätt och inom den tid som gäller för omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund ändring

av en i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det gäller

sätt som för ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29

3 § Om en fråga som avses i l § har avgjorts allmän för-

av en valtningsdomstol, får Skattemyndigheten inte ompröva frågan.

Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts

av en länsrätt eller en kammarrätt genom beslut fått laga kraft

som omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats efter beslutet.

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4§ En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat följer av 5 ha kommit in till Skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången det kalenderår

av under vilket beskattningsåret har gått ut.

Även efter den tid i första stycket får omprövning

som anges begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den

Del B s. 70

skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader

före utgången denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett av skattebesked eller handling med uppgift om vad som skall en annan betalas. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag

den skattskyldige fick sådan kännedom.

5 § En begäran omprövning skall ha kommit in till skattemyndigom heten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet

om det gäller

preliminär taxering,

sättet att ta ut preliminär skatt, . debitering eller ändring av preliminär skatt, . skatteavdrag, . anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, . kostnadsavdrag vid beräkning skatteavdrag och arbetsgivarav avgifter, eller 7. särskild redovisning arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 av

6 § En begäran omprövning skall egenhändigt undertecknad om vara den skattskyldiges ombud. Är den inte det den skattskyldige eller av

får Skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall

undertecknas. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att

omprövning inte begäran inte undertecknas. görs om

7 § Även tiden för begäran omprövning har gått ut, får ett om om beslut skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så om länge beslutet i den skattefråga föranlett skattetillägget inte har som fått laga kraft.

Omprövning på initiativ av Skattemyndigheten

8§ Om Skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får

omprövningsbeslut är till den skattskyldiges fördel meddelas som sjätte året efter utgången det kalenderår under vilket senast av beskattningsåret har gått ut. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om

det material är tillgängligt för Skattemyndigheten framgår att av som ett beskattningsbeslut är felaktigt.

9 § Ett omprövningsbeslut är till nackdel för den skattskyldige får som inte meddelas än under andra året efter utgången av det senare

Del B s. 71

sou 1996:100 Författningsförslag

kalenderår under vilket beskattningsâret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket samt ll och 12 §§.

Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rått tid, får ett omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till Skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsâret har gått ut.

Efterbeskattning

10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11-20 §§ efterbeskattning

. 11 § Efterbeskattning får ske om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats grund av att den skattskyldige

i en skattedeklaration eller annat sätt under förfarandet lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslutet,

2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag, eller

inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.

12 § Efterbeskattning får också ske

när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas,

om ett belopp som inte har inräknats i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, eller

när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig.

13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.

Del B s. 72

Författningsförslag sou 1996:100

Tidsfrist för efterbeskattning

14§ Skattemyndighetens beslut efterbeskattning skall, om inte om följer 15-20 §§, meddelas senast under sjätte året efter annat av utgången det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. av

15 § Beslut efterbeskattning enligt 12 § 2 eller 3 får meddelas om även efter den tid i 14 § senast sex månader efter det som anges men beslut som föranleder ändringen. Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan kammarrätts eller Regeringsrättens beslut med anledning av en överklagande, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter utgången det kalenderår då domstolens beslut av meddelades.

16 § Beslut efterbeskattning grund av en oriktig uppgift i ett om omprövningsärende eller mål betalning eller återbetalning av skatt om enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § år från utgången den månad då skattemyndighetens men senast ett av eller domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.

17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.

18 § Om den skattskyldige på det sätt i 14 § andra stycket som anges skattebrottslagen 1971:69 delgetts underrättelse om misstanke om brott skatt enligt denna lag eller åtal har väckts mot den som avser om skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod brottet avser även efter som utgången den tid i 14 eller 15 Detsamma gäller om av som anges tiden för att döma den skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts beslut enligt 14 § skattebrottslagen. genom a Beslut efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skatteom brottslagen också meddelas efter utgången den tid som anges i 14 av eller 15

19 § Beslut efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall om meddelas före utgången kalenderåret efter det år då någon av de av där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut efterbeskattning enligt om 18 § andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd i 12 § skattebrottslagen 1971:69 vidtagits. som avses

Del B s. 73

Författningsförslag

Om den skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas Skattemyndigheten, om åtal inte väcks grundval av

av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs

om ned eller inte bifalls till någon del.

20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen 1971 :69.

22 kap. Överklagande

Del B s. 73

Beslut som inte får överklagas

1 § Följande beslut får inte överklagas: beslut i fråga om

befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,

2. skyldighet att lämna avgiftsspecifikation enligt 10 kap. 28

skatterevision enligt 14 kap. 7

4. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och

föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2

Överklagande skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut

2 § Andra beslut av Skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de

i 1 § får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige. som avses Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatteverket.

Vid överklagande beslut avgiftsunderlag för egenavgifter

av om gäller 11-13 §§ lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den

Del B s. 74

Författningsförslag sou 1996:100

30 juni det sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom tvâ månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel för honom eller henne.

4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om det gäller

preliminär taxering,

sättet att ta ut preliminär skatt,

debitering eller ändring av preliminär skatt,

skatteavdrag,

anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, eller

7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12

5 § Även tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut

om om skattetillägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft.

Förfarandet vid överklagande

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5-7 §§ taxeringslagen 1990:324 gäller

skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut. när en

Vid överklagande beslut debitering till följd av taxeringsbe-

av om slut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.

Riksskatteverkets överklagande

7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist enligt 21 kap. 9 och 14-20 gäller för beslut om

som omprövning på initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Del B s. 75

Författningsförslag

8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt.

9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och arbetstagares skatt skattskyl-

samt att en dig skall betala mervärdesskatt.

Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10 § Följande beslut av länsrätten får inte överklagas: beslut i fråga om

kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, och

särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12

11 § Överklagande av följande beslut av länsrätten får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd: beslut i fråga i

preliminär taxering,

sättet att ta ut preliminär skatt,

debitering eller ändring av preliminär skatt,

skatteavdrag,

anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

befrielse från skatt, och

överföring av skatt till en annan stat.

12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut

avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen om 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§ taxeringslagen 1990:324 gäller för mål enligt denna lag.

Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skall muntlig förhandling hållas, om företrädaren begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta att betalningsskyldighet kommer att beslutas.

Del B s. 76

Fögfattningsförslag

23 kap. Övriga bestämmelser

Avnmdning

1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.

Vite

2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.

Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen 1990:324 eller lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar.

Vid prövning fråga utdömande av vite får även vitets

av en om lämplighet bedömas.

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 § Om verksamhet bedrivs ett enkelt bolag eller ett

en genom partrederi, får Skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den delägarna dessa föreslår tills vidare skall svara

av som för redovisningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda

som bolaget eller partrederiet i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos delägaren.

Representant för utländsk företagare

4 § En utländsk företagare är skattskyldig enligt mervärdesskatte-

som lagen 1994:200 skall företrädas av en representant som är godkänd

skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av av den utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldig-

av heten omfattar och i övrigt företräda den utländska företagaren i frågor

gäller mervärdesskatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet som ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Del B s. 77

Författningsförslag

Första stycket gäller inte utländsk företagare som är en juridisk en och har ett fast driftställe här i landet. person

Behörighet att lämna uppgift

5 § Bestämmelserna skyldigheten för ställföreträdare att lämna om självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall lämnas enligt denna lag.

6 § Uppgifter lämnats för skattskyldig som är en juridisk som en ha lämnats den skattskyldige, om det inte var person anses av uppenbart uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den att skattskyldige.

Verkställighet

7 § En begäran omprövning eller ett överklagande av ett beslut om enligt denna lag eller taxeringslagen 1990:324 inverkar inte på skyldigheten betala den skatt omprövningen eller överatt som klagandet rör.

8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte fått laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken.

Gallring

9 § Bestämmelserna förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen om 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för om skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8

Denna lag träder i kraft den l november 1997. Lagen tillämpas första gängen när det gäller F-skatt och särskild A-skatt; på skatt avser inkomståret a som 1998, skatt skall redovisas i skattedeklaration; skatt som b som en redovisningsperioden januari 1998, avser

Del B s. 78

c annan skatt; på skatt som avser det beskattningsår gått ut

som närmast före den 1 januari 1999.

2. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 2-4 §§ den nya lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på grund av 1997 års taxering med tillämpning

av bestämmelserna i 13 § l och 3 mom. uppbördslagen 1953:272.

En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen 1994:200 har vid återbetalning enligt 18 kap. 1-4

§§ den nya lagen rätt att få tillbaka bara vad överstiger skulden samt ränta

som och avgift som är hänförlig till skulden.

4. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla: a uppbördslagen, som dock, om inte annat följer 5 eller

fortfarande skall tillämpas i fråga skatt avseende 1998 eller

om tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och

b lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, dock,

som om inte annat följer av fortfarande skall tillämpas i fråga

om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa.

Bestämmelserna om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt i 39 § 1 a mom., 40 § 2 mom., 41 § 2 42

mom., 43 § 1 mom. andra och tredje styckena, 54 § 1 femte stycket,

mom. punkt 2 av anvisningarna till 39 § samt första och tredje styckena

av anvisningarna till 40 § uppbördslagen tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering.

Bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen uppbörd socialavgifter

om av från arbetsgivare tillämpas också då den som har rätt att återfå ett belopp skall betala skatt enligt denna lag.

2¶Förslag till lag om dröjsmälsavgift

Del B s. 79

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta och som som inte i föreskriven tid och ordning fullgör betalningsskyldigheten, skall i de fall det särskilt föreskrivs, betala avgift dröjsmálsavgiji enligt en de grunder som anges i denna lag.

2 § Dröjsmålsavgift inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §§, tas, om ut med två på belopp betalas före utgången av den månad procent som då beloppet förfaller till betalning förfallománaden, 2. fyra på belopp betalas under första månaden efter procent som förfallomånaden, på belopp betalas under andra månaden efter sex procent som förfallomånaden, 4. procent, med tillägg procentenhet för varje påbörjad sex av en månad, på belopp betalas efter andra månaden efter

ytterligare som

förfallomånaden. Dröjsmålsavgift ut med två procent på belopp som betalas inom tas tio dagar från den dag då beloppet förföll till betalning.

3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen

Del B s. 79

obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp.

4 § Om den betalningsskyldige skriftligen pårnints om sin betalningsskyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut betalning skett den dag påminsom om nelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga påminnelse kronofogom av demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.

5 § Vid tillämpning bestämmelserna i denna lag jämställs med av inbetalning skatt verkställighet har skett eller säkerhet har tagits av att enligt lagen 1978:880 betalningssäkring för skatter, tullar emot om och avgifter.

Del B s. 80

Författningsförslag

6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet har beslutat

som om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.

7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas det sätt gäller

som för överklagande den skatt, avgift eller ränta föranlett

av som dröjsmålsavgiften.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Del B s. 81

Författningsförslag

3¶Förslag till lag om redaravgift

Del B s. 81

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller sådana arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen 1981:691 om socialavgifter som avser lön för vilken sjömansskatt enligt lagen 1958:295 om sjömansskatt skall betalas redara vgifter

Med redaravgift avses även sådan särskild löneskatt enligt lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift enligt lagen 1994: 1920 om allmän löneavgift som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas.

2 § Bestämmelserna i skattebetalningslagen 1997:000 gäller också redaravgifter, om inte annat följer av 3 8 §§.

3 § Beslut som rör en person som är skyldig att betala redaravgift redare fattas av Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. Beslut om revision får dock fattas också av en sådan skattemyndighet som avses i 2 kap. 3 § skattebetalningslagen 1997:000 eller, om redaren inte är registrerad, 1 eller 2 § samma lag.

4 § En naturaförmân i form av kost eller bostad skall tas upp till det värde som bestämts för avgiftsåret av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § Redaravgift skall redovisas och betalas för de perioder och i den tid och ordning som gäller för redovisning och inbetalning av sjömansskatt enligt 14 § lagen 1958:295 om sjömansskatt.

6 § Det allmänna ombudet enligt 24 § lagen 1958:295 om sjömansskatt får hos Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län yrka att redaravgift påförs en redare.

Beslut om redaravgift får meddelas bara om sjömansskatt har betalats för lönen eller om den sjömansskattsom belöper på lönen får drivas in.

7 § Det som i bestämmelserna om överklagande i 22 kap. skattebetalningslagen 1997:000 sägs om länsrätten och Riksskatteverket skall i fråga om redaravgifter gälla Sjömansskattenämnden respektive allmänna ombudet enligt 24 § lagen 1958:295 om sjömansskatt.

Del B s. 82

Färfatmingsförslag sou 1996:100

8 § Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens

som beslut enligt lagen 1958:295 om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången på redaravgifter för beskattningsåret 1998.

Del B s. 83

Författningsförslag

4¶Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

1928:370

Del B s. 83

Härigenom föreskrivs att 19, 20 och 41 §§ kommunalskattelagen 1928:370 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, landstingsskatt och församlingsskatt.

Allmän kommunalskatt skall Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det dödsbo i förhållande till det antal skattekronor och skatte- antal skattekronor och skatteören, som påförs en var skatt- ören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag skyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som före- kronor enligt vad som föreskrivs i uppbördslagen skrivs i skattebetalningslagen 1953:272. 1997:000.

Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också skyldig att betala landstingsskatt.

I taxeringslagen 1990:324 finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som grund av försäkring jämlikt lagen 1962:381 om allmän försäkring, lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring eller

I Senaste lydelse 1991:1677. 2 Lydelse enligt 1995/962152.

prop.

Del B s. 84

Författningsförslag sou 1996:100

lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade,

icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldraom penning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som

som

sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under nyss militärtjänstgöring eller i fall avses i lagen 1977:265 om statligt

som personskadeskydd eller lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom

om ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund

försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till av annan skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form

livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 av

så ock ersättning utgår grund av trafikförsäkring eller mom., som

ansvarighetsförsäkring eller på grund skadeståndsförsäkring annan av och förlorad inkomst av skattepliktig natur;

avser

belopp, till följd försäkringsfall eller återköp av försäkring-

som av

utgått grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare en utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och

motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån som beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

försäkringsersättning eller ersättning för skada på egendom,

annan dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, skulle ha influtit den försäkrade eller skadade egen-

som om domen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått grund

personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller

av annan olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,

utgått på grund skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för som av premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen 1956:293 om ersättning smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 anvisningarna till 46 § icke är berättigad

av till avdrag för utgivet belopp;

stipendier för mottagarens utbildning;

stipendium år avsett för andra ändamål och som inte utgår

som

periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

Del B s. 85

Författningsförslag

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen 1973:349, internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap.

lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller samma statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

introduktionsersättning enligt lagen 1992: 1068 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt

allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den lagen om

inte överstiger tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension avser en efter båda föräldrarna, åttio procent, basbeloppet den månad

av pensionen samt sådan i 17 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän

avser försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen 1954:243 yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i

om nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning sådan del av barnpension som inte är skattepliktig;

lön eller gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt

annan lagen 1958:295 om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag

utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för som

enligt 3 kap. 7 § lag, särskilt pensionstillägg enligt resor a samma lagen 1990:773 särskilt pensionstillägg till folkpension för

om långvarig vård sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbi-

av drag och hemvårdsbidrag, utges av kommunala eller landstings-

som kommunala medel till den vårdbehövande;

assistansersättning enligt lagen 1993:389 om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade;

bostadstillägg enligt lagen 1994:308 bostadstillägg till

om pensionärer;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag i lagen 1988:786 om bostadsbidrag och

som avses lagen 1993:737 om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn;

bidrag enligt lagen 1992:148 särskilt bidrag till ensamstående

om med barn;

Del B s. 86

Författningsförslag sou 1996:100

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den utan att det skett yrkesmässigt inställt sig

som - inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;

tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förman;

ränta enligt 61 § lagen ränta enligt 61 § lagen 1941:416 om arvsskatt och 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., gåvoskatt, 36 § 3 mom. lagen 69 a § tredje stycket eller 75 1958:295 om sjömansskatt, a § fjärde stycket uppbördsla- 22 § tullagen 1973:670, 20 § gen 1953:272, 36 § 3 mom. lagen 1982:1006 om avdragslagen 1958:295 om sjömans- och uppgiftsskyldighet beträfskatt, 22 § tullagen 1973:670, fande vissa uppdragsersättning- 20 § lagen 1982:1006 om ar, 5 kap. 13 § lagen avdrags- och uppgiftsskyldighet 1984: 151 om punktskatter och beträffande vissa uppdragser- prisregleringsavgifter, 40 § lasättningar, 5 kap. 13 § lagen gen 1984:404 om stämpelskatt

Del B s. 87

Författningsförslag

1984: 151 om punktskatter och vid inskrivningsmyndigheter, 32 prisregleringsavgifter, 40 § la- och 34 tullagen 1987:1065 gen 1984:404 om stämpelskatt eller 19 kap. 1 och 13-16 §§ vid inskrivningsmyndigheter, skattebetalningslagen 24 § lagen 1984:668 om upp- 1997:000; börd av socialavgijier från arbetsgivare, 32 och 34 §§ tullagen 1987:1065 eller 16 kap. 15 § mervärdesskattelagen 1994:200;

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor;

vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22

Vid beräkningen inkomsten från särskild förvärvskålla skall alla

av omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde bruttointäkt som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,

så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19

3Senastelydelse 1995:651.

Del B s. 88

Författningsförslag

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som fyllt 16 år;

ränta den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studie- ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen 1973:349, 52, 52 a stödslagen 1973:349, 52, 52 a och 55 §§ lagen 1941:416 om och 55 §§ lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. och 49 § 4 mom. uppbördslagen 12 § lagen 1984:151 om 1953:272, 5 kap. 12 § lagen punktskatter och prisreglerings- 1984: 151 om punktskatter och avgifter, 30 § tullagen prisregleringsavgifter, 13 och 1987:1065, 60 § fordonsskat- 14 §§ lagen 1984:668 om telagen 1988:327 och 19 kap. uppbörd socialavgifter från 1 och 4-11 §§ skattebetal-

av arbetsgivare, 30 § tullagen ningslagen 1997:000 samt 1987:1065, 60 § fordonsskat- dröjsmålsavgift beräknad enligt telagen 1988:327 och 16 kap. lagen 1997:000 om dröjsmåls- 12 och 13 §§ mervärdesskattela- avgift; gen 1994:200 samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;

avgift enligt lagen 1972:435 om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen 1987:10; avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen 1989:529; avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen 1977:1160; avgift enligt 26 § arbetstidslagen 1982:673; skadestånd, som grundas lagen 1976:580 om medbestämmande

i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare skatteavdrag för vilket arbetsär betalningsskyldig enligt 75 § givare är betalningsskyldig uppbördslagen 1953:272 eller enligt skattebetalningslagen för vilket betalningsskyldighet 1 99 7:000; föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen 1982:1006 om avdrags- 0ch uppgiftsskyldighet beträf-

Del B s. 89

fande vissa uppdragsersättning-

ar;

avgift enligt lagen 1976:206 om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen 1984:318 om kontrollavgift vid olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen 1978:268; vattenföroreningsavgift enligt lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen 1975:85 med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen 1984: 1049 beredskapslagring av olja

om och kol eller lagen 1985:635 om försörjningsberedskap på naturgasomrâdet;

avgift enligt 18 § lagen 1902:7l s. 1, innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar;

kapitalförlust i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

m. m.

avgift enligt 10 kap. 5 § lagen 1994: 1776 om skatt energi;

ingående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. närrmda lag;

avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen 1975:1385.

Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

I andra fall än som nu sagts I andra fall än som nu sagts skall intäkt ha åtnjutits det skall intäkt anses ha åtnjutits det

anses beskattningsår, under vilket beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyl- intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och dige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad skall utgift eller omkostnad

an-

belöpa på det beskattnings- anses belöpa på det beskattses år, varunder utgiften betalats ningsår, varunder utgiften beeller omkostnaden Så- talats eller omkostnaden ägt

ägt rum. dan speciell skatt, avgift eller Sådan speciell skatt eller

rum. ränta, ingår i slutlig eller avgift som ingår i slutlig skatt

som tillkommande skatt enligt enligt skattebetalningslagen

uppbördslagen 1953:272, 1997:000, anses dock belöpa

anses dock belöpa på det beskattnings- på det beskattningsår då den

4 Senastelydelse 119902650.

Del B s. 90

Författningsförslag

år då den slutliga eller tillkom- slutliga skatten påförts. Statlig mande skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa det beskatt-

belöpa det beskatt- ningsâr till vilket skatten hänför anses ningsår till vilket skatten hänför sig. sig.

Denna lag träder i kraft 1 november 1997 och tillämpas från

den

och med 1999 års taxering. Aldre bestämmelser tillämpas fortfarande när det gäller 1998 och tidigare års taxeringar.

Del B s. 91

Föifattningsförslag

5¶Förslag till lag om ändring i lagen 1941:416 om

arvsskatt och gåvoskatt

Del B s. 91

Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fall där underrätt fastställt I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skatte- skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som enligt 52 § myndighet, som anges i 52§ l mom. tredje stycket är upp- 1 mom. tredje stycket, snarast bördsmyndighet, snarast över- översända en till rätten ingiven sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon bouppteckning eller någon annan handling, som sägs i 51 annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller en boupp- § andra stycket, eller en boupp- teckning, som tillhandahâllits teckning, som tillhandahållits rätten enligt tredje stycket sisträtten enligt tredje stycket sist- nämnda paragraf. Dessutom är nämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, regeringen närmare bestämmer, lämna Skattemyndigheten de lämna Skattemyndigheten de uppgifter, som behövs för redouppgifter, behövs för upp- visning och betalning av skat-

som börd skatten. Vad som nu ten. Vad som nu sagts gäller

av sagts gäller också i tillämpliga också i tillämpliga delar, när delar, när överrätt fastställt skatt överrätt fastställt skatt till ett till ett högre belopp än högre belopp än som förut

som förut beräknats eller när en beräknats eller när en skattskylskattskyldig vitsordat dig vitsordat en anmärkning

en anmärkning framställts av den som framställts av den enligt 64

som enligt 64 § l förordnade § l mom. förordnade gransk-

mom. granskningsmyndigheten. ningsmyndigheten.

Inbetalning enligt 52 § l mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.

Senaste lydelse 1993:1704.

Del B s. 92

Författningsförslag

Om skatt inte betalas inom Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmåls- föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 avgift tas ut enligt lagen mom. uppbördslagen I 953.2 72 1997:000 om drojsmâlsavgij om inte annat följer av 6 § sista om inte annat följer av 6 § sista stycket. Den obetalda skatten stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall läm- och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Regeringen nas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa behöver begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. särskilda skäl.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Handling, som enligt första stycket tillställts Skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må Skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt.

Del B s. 93

Har dödsbo eller skattskyldig Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 33 § 3 mom. beslut enligt 27 33 § 3

mom. eller 56 59 §§, skall skatte- eller 56 59 §§, skall skatte-

- beloppet kostnadsfritt återbetalas beloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskri- i den ordning föreskrivs i

som ven i uppbördslagen 1953:272 skattebetalningslagen i fråga om restitution av skatt. 1997:000 i fråga återbe-

om Beslut som grundar rätt till talning skatt. Beslut

av som återbetalning skall omgående grundar rätt till återbetalning sändas till den skattemyndighet skall omgående sändas till den som enligt 52 § 1 mom. tredje skattemyndighet i

som anges stycket är uppbördsmyndighet. 52 § 1 mom. tredje stycket. På På skattebelopp, dröjsmålsavgift skattebelopp, dröjsmålsavgift samt ränta enligt 52 52 a § samt ränta enligt 52 52 a § och 55 § 2 mom. som återbe- och 55 § 2 mom. som återbetalas utgår ränta om inte annat talas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket. följer av andra stycket.

I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall utgå.

Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva anståndsbeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

2 Senastelydelse 1992:625.

Del B s. 94

Författningsförslag

6¶Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576 om

Del B s. 94

statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 och 23 §§ lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 m0m. Vad återstår intäkt kapital efter avdrag utgör

som av av inkomst av kapital.

Uppkommer underskott vid Uppkommer underskott vid beräkningen medges skattere- beräkningen medges skattereduktion enligt 2 § 4 duktion enligt 11 kap. 13 §

mom. uppbördslagen 1953:272. skattebetalningslagen

1997:000.

Om skattskyldig blivit genom Om skattskyldig blivit genom beslut vederbörande myndig- beslut av vederbörande myndig-

av heter beskattad för heter beskattad för samma

samma inkomst såväl här i riket som i inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen utländsk stat, må regeringen på ansökan den skattskyldige ansökan av den skattskyldige

av efter vederbörandes hörande efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omstän- kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga digheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande skäl föreligga, till undvikande

eller lindring i dubbelbe- av eller lindring i dubbelbeskattav skattningen, förordna efter- ningen, förordna om efterskän-

om skänkande statlig inkomst- kande av statlig inkomstskatt.

av skatt. Har skatten redan erlagts, Har skatten redan betalats, återbekommes den i den ordning återbetalas den i den ordning

för restitution av skatt i som föreskrivs i 18 kap. skattesom uppbördslagen stadgas. betalningslagen 1997:000.

Senaste lydelse 1990:651. 2Senastelydelse 1974:770.

Del B s. 95

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

Del B s. 96

Författningsförslag

7¶Förslag till lag om ändring i lagen 1951:691 om viss

Del B s. 96

i för den icke tillhör

lindring skattskyldigheten som

svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det åligger skattemyndighet Det åligger skattemyndighet att vid debitering slutlig eller att vid debitering av slutlig

av tillkommande skatt beakta rätt skatt beakta rätt till skattenedtill skattenedsättning, må sättning, som tillkommer den

som tillkomma den skattskyldige skattskyldige enligt 1 enligt l

Vid beräkning av preliminär skatt åligger det Skattemyndigheten att beakta rätt till sådan skattenedsättning tillkommer den skattskyldi-

som ge enligt l § första meningen.

Har rätt till skattenedsättning Har rätt till skattenedsättning enligt l § inte beaktats äger den enligt 1 § inte beaktats äger den skattskyldige söka rättelse hos skattskyldige söka rättelse hos den skattemyndighet utfär- den skattemyndighet som utfär-

som dat skattsedeln. Därvid tillämpas dat beskedet om den slutliga bestämmelserna i uppbördslagen skatten eller skattsedeln på 1953:272 omprövning. preliminär skatt. Därvid till-

lämpas bestämmelserna i skatte-

betalningslagen 1997:000 om

omprövning.

Denna lag träder i kraft den l november 1997 och tillämpas första gången i fråga slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om

om preliminär skatt för inkomståret 1998.

l Lagen omtryckt 1993:1055. 2 Senaste lydelse 1992:492.

Del B s. 97

Författningsförslag

8¶Förslag till lag om ändring i lagen 1951:763

Del B s. 97

statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen 1951:763 statlig inkomst-

om skatt på ackumulerad inkomst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om en sådan ansökan som Om en sådan ansökan

som avses i 4 § bifalls, skall skatte- avses i 4 § bifalls, skall skattemyndigheten besluta om ned- myndigheten besluta ned-

om sättning av det påförda beloppet sättning av det påförda beloppet eller, där restitution skall ske, eller, där återbetalning skall tillställa den skattskyldige det ske, tillställa den skattskyldige belopp som han har rätt till. det belopp han har rätt till.

som Därvid tilllämpas bestämmel- Därvid tilllämpas bestämmelserna i 103§ uppbördslagen serna i 23 kap. 8 § skattebetal- 1953:272. ningslagen 1997:000.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Senastelydelse 1993:896.

4 16-0852

9¶Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 om

Del B s. 98

sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1958:295 om sjömans-

om skatt

dels 14 §2 17 § 1 21 § l mom. 30 och 32 §§,

att mom., mom., 36 § 1 och 4 anvisningarna till 10 § samt rubriken närmast

mom., före 14 § och rubriken närmast före 36 § skall ha följande lydelse,

dels det i lagen skall införas paragraf,17 c av följande

att en ny lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uppbörd Redovisning och betalning

2 Inbetalas sjömans- 2 mom. Inbetalas sjömans-

mom skatt än i 1 sägs, skatt senare än i l mom. sägs,

senare mom.

skall dröjsmålsavgift tas ut skall dröjsmålsavgift tas ut

enligt bestämmelserna i 58 § enligt bestämmelserna i lagen

2-5 uppbördslagen 1997:000 om dröjsmålsavgift.

mom. 1953:272.

.Sjömansskattenämnden får

medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala

dröjsmålsavgift, om det finns

särskilda skäl.

l Lagen omtryckt 1970:933. Senastelydelse lagens rubrik 1974:777.

2 Senastelydelse 1992:626.

Del B s. 99

sou 1996:100 Författningsförslag

17 1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp. Bestämmelserna i 77a § och Bestämmelserna i 12 kap. 77 c § uppbördslagen 11 och 12 §§ samt 22 kap. 1953:272 skall tillämpas även 13 § andra stycket skattebetali fråga om sjömansskatt. ningslagen 1997:000 skall tillämpas även i fråga om sjömansskatt. Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt 16 § l mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat till avse, belopp som svarar mot vad han till följd underlåtenheten icke av avdragit.

1 7 c § Hos den som har blivit ålagd

betalningsskyldighet enligt 17 §

tredje stycket får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld enligt denna lag.

3 Lydelse enligt prop. 1995/96:l70.

Del B s. 100

Det åligger sjömansskattenämnden att

1 mom. 1 lärrma besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skall betala sjömansskatt, samt beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas, fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skall uppskattas 2 vid beräkning av sjömansskatt, meddela beslut jämkning och rättelse skatteavdrag, 3 om om av 4 pröva ärenden angående revisionskrav, 5 meddela beslut i andra frågor rörande betalning och beräkning av

sjömansskatt,

6 fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun

och landstingskommun, anvisningar i frågor 7 lämna anvisningar i frågor 7 lämna betalning och uppbära angående redovisning och be-

angående sjömansskatt, talning av sjömansskatt,

av 8 meddela beslut i fråga befrielse från skyldighet att betala om

dröjsmålsavgift enligt denna lag.

30 redare hörsamma anmaning enligt 14 § 3 mom., 16 § Underlåter att eller 19 § tredje stycket första meningen, eller underlåter redare, är skyldig göra avdrag för sjömansskatt, att som sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp, eller fullgöra fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 Riksskatteverket och i fall i 19 § tredje stycket första kan som anges skattemyndighet förelägga den försumlige lämpligt vite. meningen Har vitet förelagts också med stöd bestämmelse i lagen av självdeklaration och kontrolluppgifter eller taxeringsla- 1990:325 om 1990:324 prövas fråga uttagande av den länsrätt som är gen om behörig enligt nämnda lagar. Bestämmelserna i 83 § andra Bestämmelserna i 23 kap. 2 § och fjärde styckena uppbördsla- första stycket andra meningen tillämpas också och tredje stycket skattebetalgen 1953:272 vite i den- ningslagen 1997:000 tillämpas i fråga om som avses paragraf. också i fråga om vite som avses na

i denna paragraf.

4 Senastelydelse 1992:626. 5 Senastelydelse 1990:347.

Del B s. 101

sou 1996:100 Författningsförslag

32 Sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. 3-5 och 8 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandling skall vara inkommen inom månader, besväsex om ren anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden erhållit del av det överklagade beslutet. I fråga om överklagande av beslut om betalningsskyldighet enligt 17 § 1 mom. tredje stycket gäller bestämmelserna i 22

kap. skattebetalningslagen

1997:000.

Restitution av sjömansskatt Återbetalning sjömansskatt av m.m. m.m.

36 § 1 m0m.7 Innebär beslut sjömansskattenämnden jämkning av om eller rättelse att redare eller sjöman äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan särskild ansökan. Belopp under tjugofem kronor återbetalas dock icke. Återbetalning i anledning av beslut om jämkning enligt 12 § 1 mom. får icke ske med högre belopp än vad som motsvarar jämk-

ningsbeloppet.

Bestämmelserna i 68 § 3 och Bestämmelserna i 18 kap. 4 mom. uppbärdslagen skall i 7 § skattebetalningslagen den omfattning Riksskatteverket 1997:000 skall i den omfattbestämmer äga motsvarande ning som Riksskatteverket betillämpning vid restitution av stämmer tillämpas även vid sjömansskatt. återbetalning sjömansskatt. av

4 mom Har skatt restitue- 4 mom. Har skatt återberats med för högt belopp skall talats med för högt belopp skall redaren eller sjömannen till redaren eller sjömannen till statsverket återbetala vad han statsverket betala tillbaka vad felaktigt har uppburit. Beslut han felaktigt har uppburit. Beom betalningsskyldighet enligt slut om betalningsskyldighet detta moment får icke fattas enligt detta moment får icke

6 Senastelydelse 1981:389. 7 Senastelydelse 1978:916.

Del B s. 102

Författningsförslag

än fyra år efter utgången fattas senare än fyra år efter senare

det år, under vilket skatten utgången det år, under vilket av av felaktigt har restituerats. Be- skatten felaktigt har återbetastämmelserna revisionskrav lats. Bestämmelserna om revi-

om tillämpas i övrigt på beslut om sionskrav tillämpas i övrigt betalningsskyldighet. beslut betalningsskyldighet.

Anvisningar

till 10

Tillämplig kolumn enligt 7 § Tillämplig kolumn enligt 7 § 1 bestämmes för sjöman l mom. bestämmes för sjöman

mom. med motsvarande tillämpning med motsvarande tillämpning av

av 4 § uppbördslagen 1953:272. 8 kap. skattebetalningslagen Skatteavdrag för gift sjöman 1997:000. Skatteavdrag för verställes dock alltid enligt gift sjöman verställes dock alltid kolumn 2. enligt kolumn 2.

träder i kraft den l november 1997. Äldre föreskrifter

Denna lag gäller fortfarande i fråga sjömansskatt tid före 1998.

om som avser

8 Senastelydelse 1984:347.

10¶Förslag till lag i lagen 1959:551

Del B s. 103

om ändring om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 och 7 lagen 1959:551 beräkning om av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän om försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande. Värdet av skattepliktiga för- Värdet skattepliktiga förav måner i annat än pengar till ar- måner i annat än till pengar arbetstagare, som skall betala sjö- betstagare, skall betala sjösom mansskatt, skall uppskattas i en- mansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som föreskrivs lighet med vad föreskrivs som av regeringen eller den myndig- regeringen eller den myndigav het som regeringen bestämmer. het som regeringen bestämmer. Skattepliktiga förmåner skall i skattepliktiga förmåner skall i andra fall tas upp till ett värde andra fall tas till värde upp ett som bestäms i enlighet med 8 § bestäms i enlighet med som första-förde och sjätte stycke- 8 kap. 14-1 7§§ skattebetalna uppbördslagen 1953:272. ningslagen 1997:000. När skäl När skäl föreligger får avvikelse föreligger får avvikelse ske från ske från förmånsvärde som förmånsvärde skattemynsom Skattemyndigheten bestämt digheten bestämt enligt 9 kap. enligt 5 § andra stycket lagen 2§ andra stycket skattebetal- 1984:668 om uppbära ningslagen. av socialavgifter från arbetsgivare. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Särskilda föreskrifter angående beräkning sådan inkomst av av anställning, som enligt lagen 1947:576 statlig inkomstskatt om

l Senastelydelse 1993:1521.

Del B s. 104

hänförs till intäkt näringsverksamhet meddelas av regeringen eller av myndighet regeringen bestämmer. som Vid beräkning inkomst annat förvärvsarbete får från inkomst av av viss förvärvskälla inte dras underskott i annan förvärvskälla. av en av

Uppmärksammas att pen- Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit sionsgrundande inkomst blivit

oriktigt beräknad på grund oriktigt beräknad grund av av felräkning, misskrivning, annat felräkning, misskrivning, annat

uppenbart förbiseende eller uppenbart förbiseende eller ovetskap förhållande ovetskap om förhållande som om som påverkar beräkningen den påverkar beräkningen av den av

pensionsgrundande inkomsten, pensionsgrundande inkomsten,

sedan den försäkrade skall, sedan den försäkrade skall, erhållit tillfälle yttra sig, erhållit tillfälle att yttra sig, att beräkningen ändras, fel- beräkningen ändras, om felom aktigheten inte är att som aktigheten inte är att anse som anse ringa. Detsamma gäller då vid ringa. Detsamma gäller dä vid

bestämmande avgiftsunderlag bestämmande av avgiftsunderlag av enligt lagen 1984:668 enligt skattebetalningslagen om socialavgzfter från 1997:000 belopp, ingår i

uppbörd av som

arbetsgivare belopp, ingår inkomst av anställning, ansetts som i inkomst anställning, ansetts inte skola inräknas i avgiftsav inte skola inräknas i avgifts- underlaget eller belopp, som underlaget eller belopp, ingår i inkomst av annat försom ingår i inkomst för- värvsarbete, hänförts till sådant av annat värvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta

underlag. Ändring, i detta stycke sägs, får inte göras efter som stycke sägs, får inte göras efter utgången av sjunde året efter det

utgången sjunde året efter det år, som inkomsten avser. av år, som inkomsten avser. Har för år beräknats än pensionsgrundande inkomst för ett mer en försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort

beräknas undanröjas. ,

2 Senastelydelse 1984:672.

Del B s. 105

sou 1996:100 Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning pensions-

av grundande inkomst för tidigare år.

Del B s. 106

Författningsförslag

ll Förslag till lag om ändring i lagen 1962:381 om

Del B s. 106

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 11 kap. 2 och 6 §§ och 20 kap. 2 § lagen 1962:381 om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Sjukpenninggrundande in- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i komst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller en- arbetstagare i allmän eller enskild tjänst inkomst av anställ- skild tjänst inkomst av anställning eller annan grund ning eller på annan grund inkomst annat förvärvsarbe- inkomst av annat förvärvsarbe-

av te. Med inkomst av anställning te. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen inte enligt 8 kap. skattebetal- 1953:272 undantas vid be- ningslagen 1997:000 undantas räkning av preliminär A-skatt. vid beräkning av skatteavdrag. Som inkomst av anställning Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk utomlands eller en utländsk juridisk arbetet har juridisk person, om arbetet har

person, om utförts i arbetsgivarens verk- utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga samhet utom riket. I fråga om

om arbete som utförs utomlands av arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbets- den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land givare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens för arbete för arbetsgivarens

l Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senastelydelse 1994:746.

Del B s. 107

Författningsförslag

räkning bortses vid beräkningen räkning bortses vid beräkningen

sjukpenninggrundande in- sjukpenninggrundande in-

av av komst från sådana lönetillägg komst från sådana lönetillägg

betingas ökade levnads- som betingas av ökade levnadssom av kostnader och andra särskilda kostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättnings- förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst anställ- landet. Som inkomst av anställ-

av ning eller inkomst av annat ning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller förvärvsarbete räknas inte heller intäkt i 32 § l intäkt som avses i 32 § 1 mom.

som avses mom. första stycket h och i kommu- första stycket h och i kommunalskattelagen 1928:370 eller nalskattelagen l928:370 eller sådan ersättning i 1 § sådan ersättning som anges i 1 §

som anges första stycket 2--6 och fjärde första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen 1990:659 stycket lagen 1990:659 om

om särskild löneskatt på vissa för- särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster. Som inkomst värvsinkomster. Som inkomst

annat förvärvsarbete räknas av annat förvärvsarbete räknas av inte sådan ersättning enligt inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygg- gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada hetsförsäkring vid arbetsskada

enligt 2 § första stycket som enligt 2 § första stycket som lagen särskild löneskatt på lagen om särskild löneskatt på

om vissa förvärvsinkomster utgör vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den underlag för nämnda skatt. Den

sjukpenninggrundande inkoms- sjukpenninggrundande inkoms-

fastställs försäkringskas- ten fastställs av försäkringskasten av

Inkomst anställning och san. Inkomst av anställning och san. av inkomst annat förvärvsarbete inkomst av annat förvärvsarbete

av skall därvid för sig avrundas skall därvid var för sig avrundas

var till närmast lägre hundratal till närmast lägre hundratal kronor. kronor.

Vid beräkning sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan

av inkomst anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och

halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas en skall i första hand räknas från inkomst av annat förvärvsarbete. Er-

av sättning eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete

i pengar i form än pension räknas inkomst av anställning, såvida er-

annan som sättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mot-

inte är anställd hos den utger ersättningen. I nu angivna tagaren som fall skall den utför arbetet såsom arbetstagare och den som

som anses

ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för utger någon räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kro-

annans

Del B s. 108

Författningsförslag

nor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen vinstandelsstiftelse, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.

Beräkningen av den sjukpen- Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, ninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den upp- som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering skattning, som vid taxering gjorts den försäkrades in- gjorts av den försäkrades in-

av komst. Inkomst av arbete för komst. Inkomst av arbete för

räkning får beräknas egen räkning får beräknas egen högre än som motsvarar skälig högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skatte- helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas pliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i upp till ett värde som bestäms i

Del B s. 109

Fätfattningsförslag

enlighet med 8 § första--jjärde enlighet med 8 kap. 14-17 §§ och sjätte styckena uppbördsla- skattebetalningslagen. När skäl 1953:272. När skäl före- föreligger får avvikelse ske från gen ligger får avvikelse ske från för- förmånsvärde som skattemynmånsvärde skattemyndig- digheten bestämt enligt 9 kap. 2 som heten bestämt enligt 5 § andra § andra stycket skattebetalningsstycket lagen 1984:668 om lagen. uppbörd socialavgijier från av arbetsgivare.

11 kap.

Med inkomst anställning Med inkomst av anställning av lön eller ersättning lön eller annan ersättning avses annan avses eller andra skatteplikti- i eller andra skattepliktii pengar pengar förmåner, försäkrad förmåner, en försäkrad ga som en ga som fått såsom arbetstagare i all- har fått såsom arbetstagare i har eller enskild tjänst. Med allmän eller enskild tjänst. Med män lön likställs kostnadsersättning lön likställs kostnadsersättning inte enligt 10 § uppbördsla- inte enligt 8 kap. skattebesom som 1953:272 undantas vid be- talningslagen 1997:000 ungen räkning preliminär A-skatt. dantas vid beräkning av skatteav Till sådan inkomst räknas dock avdrag. Till sådan inkomst inte från och arbets- räknas dock inte från en och en samme givare utgiven lön under ett arbetsgivare utgiven lön som samme uppgått till 1 000 kronor. under ett år uppgått till år som Till sådan inkomst räknas inte 1 000 kronor. Till sådan inheller intäkt i 32 § komst räknas inte heller intäkt som avses 1 första stycket h och i avses i 32 § 1 mom. första mom. som kommunalskattelagen stycket h och i kommunalskatte- 1928:370 eller sådan ersätt- lagen 1928:370 eller sådan ning i 1 § första ersättning i l § första som anges som anges stycket 2-6 och fjärde stycket stycket 2-6 och fjärde stycket 1990:659 särskild lagen 1990:659 om särskild lagen om löneskatt på vissa förvärvsin- löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga arbete komster. I fråga om arbete som om som har utförts utomlands bortses har utförts utomlands bortses vid beräkningen pensions- vid beräkningen av pensionsav grundande inkomst från sådana grundande inkomst från sådana lönetillägg betingas lönetillägg som betingas av som av

3Senastelydelse 1994:2072.

Del B s. 110

Författningsförslag

ökade levnadskostnader och ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning inkomst anställning anses av anses även även a sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt

sjukpenning enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring eller

om motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b föräldrapenningförmåner,

c Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen 1973:371 kontant om arbetsmarknadsstöd,

f utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinrik-

tad rehabilitering i form av dagpenning, g korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen 1973:349, h delpension enligt lagarna 1975:380 och 1979:84 delpenom

sionsförsäkring,

i dagpenning till totalförsvarspliktiga tjänstgör enligt lagen som 1994: 1809 om totalförsvarsplikt och andra erhåller dagpenning som enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,

j utbildningsbidrag för doktorander, k timersättning vid kommunal vuxenbildning komvux,

vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda särvux och vid svenskundervisning för invandrare sfi, l livränta enligt 4 kap. lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring om eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning sagda lag, av m från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som är att hänföra till inkomst annat förvärvsarbete enligt av 3 i den mån regeringen så förordnar, n statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, p ersättning enligt lagen 1988: 1465 ersättning och ledighet för om närståendevård, q tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet inte bedrivs självsom

ständigt,

r ersättning som en allmän r ersättning allmän som en försäkringskassa utger enligt försäkringskassa utger enligt

Del B s. 111

Författningsförslag

20§ lagen 1991:1047 20 § lagen 1991:1047 om om sjuklön. sjuklön, s semesterersättning från semesterkassa. I fråga ersättning i pengar I fråga om ersättning i pengar om eller andra skattepliktiga förmå- eller andra skattepliktiga förmåför utfört arbete i för utfört arbete i annan . ner annan ner form än pension, i fråga om er- form än pension och semesterersättning till idrottsutövare från sättning från semesterkassa, i visst slag ideell förening fråga om ersättning till idrottsav samt i fråga ersättning från utövare från visst slag av ideell om vinstandelsstiftelse gäller i förening samt i fråga om ersätt-

tillämpligadelarbestämmelserna ning från vinstandelsstiftelse

i 3 kap. 2 § andra stycket samt gäller i tillämpliga delar be- 2 § tredje och fjärde styckena. stämmelserna i 3 kap. 2 § andra a stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning inkomst anställning skall hänsyn tas till lön av av eller ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsannan givare, är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, som endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk äger ett bestämmande inflytande över den person, som utländska juridiska enligt Riksförsäkringsverket godtagen personen, av förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Hänsyn skall heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat som och inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla som beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, en utländsk beskickning här om i riket enligt Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att av

svara för tilläggspensionsavgiften.

åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall Den som anses som arbetsgivare.

Del B s. 112

För varje år, för vilket pen- För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fast- sionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall ställts för försäkrad, skall en pensionspoäng tillgodoräknas pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den honom. I den mån den pen- pensionsgrundande inkomsten här- sionsgrundande inkomsten rör från inkomst av annat för- härrör från inkomst annat av värvsarbete får dock pensions- förvärvsarbete tillgodoräknas poäng tillgodoräknas den för- den försäkrade pensionpoäng i säkrade endast om tillläggspen- proportion till hur stor andel av sionsavgift för året till fullo tilläggspensionsavgiften för året erlagts inom föreskriven tid. som har betalats enligt 11 kap. Utan hinder av att sådan av- 18 § och 16 kap. 12 § skattebegiftsbetalning inte skett skall talningslagen 1997:000. Penpensionspoäng tillgodoräknas sionspoäng skall dock alltid den försäkrade för de båda år tillgodoräknas den försäkrade som närmast föregått det då för de båda år som närmast pension vid bifall till ansök- föregått det då pension vid bifall ningen skulle börja utgå. Pen- till ansökningen skulle börja sionspoäng skall vidare alltid utgå. Pensionspoäng skall vidare tillgodoräknas för pensionsgrun- alltid tillgodoräknas för pendande inkomst som härrör från sionsgrundande inkomst som inkomst som avses i 3 § första härrör från inkomst i som avses stycket d. 3 § första stycket d. Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels poäng. Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en ñärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 skall han, utöver pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre fjärdedelar av det poångmedeltal som avses i andra stycket nämnda av paragraf. Vad nu sagts skall inte gälla pensionen enligt 6 kap. 1 § om lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast del pensionen samordnad med livräntan, en av beaktas dock så stor del av poängmedeltalet mot försom svarar

4 Senaste lydelse 1992:1702.

Del B s. 113

Författningsförslag

hållandet mellan den del pensionen, som inte är samordnad med

av livräntan, och pensionen.

Har försäkrad under olika tider âret åtnjutit hel, tre fjärdedels,

av halv eller fjärdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje

en stycket den pension utgått under den längsta tiden anses ha utgått

som under hela tiden. Har pensionerna utgått under lika läng tid av året skall den för den försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.

Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 alltid tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.

20 kap.

Vid tillämpningen bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad,

vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn. som

Med förälder skall vid tillämpningen bestämmelserna i 9 kap. 4 §

av och ll kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett

som utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barn-

av pension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, den blivande adoptivföräldern var bosatt här i

om landet vid den tidpunkt då han avled.

Vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst gäller vad som i 22 c § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

5Lydelse l995/96:l70.

enligt prop.

Del B s. 114

Författningsförslag

Vid tillämpning av bestäm- Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § tredje melserna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat stycket skall den som lämnat uppgift innehav av en uppgift om innehav av en

om F-skattesedel i en anbudshand- F-skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon ling, en faktura eller någon därdärmed jämförlig handling, som med jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om ut- även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmotta- betalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller garens namn och adress eller andra för identifiering godtag- andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om bara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens person- betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnum- nummer eller organisationsnum-

anses ha en sådan skattse- mer anses ha en sådan skattsemer del. Uppgiften innehav av del. Uppgiften om innehav av

F-skattesedel gäller även som en F-skattsedel gäller även som en sådant skriftligt åberopande av sådant skriftligt åberopande av F-skattesedeln som avses i 3 F-skattsedeln som avses i 3 kap. kap. 2 § fjärde stycket. Det 2 a § fjärde stycket. Det som nu

sagts gäller dock inte sagts gäller dock inte om den som nu

den betalar ut ersätt- betalar ut ersättningen om som som ningen känner till att uppgiften känner till att uppgiften om

innehav av en F-skattesedel innehav av en F-skattsedel är om är oriktig. Bestämmelser om på- oriktig. Bestämmelser om påföljd för den lämnar oriktig följd för den som lämnar oriktig

som uppgift innehav F-skatte- uppgift om innehav av F-skatt-

om av sedel finns i skattebrottslagen sedel finns i skattebrottslagen 1971:69. 1971:69.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga inkomst som avser tid före 1998.

Del B s. 115

Författningsförslag

12¶Förslag till lag om ändring i lagen 1965:269 med

Del B s. 115

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.

En kommun har rätt att under visst år beskattningsåret av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen 1990:324 om taxering till kommunal inkomstskatt skatteunderlaget året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts i december året före beskattningsåret.

I december varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret.

Innan skattemyndigheten Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning till kommunerna skall avräkning göras enligt 52 § uppbördslagen göras enligt 10 § lagen 1953:272, 12 § lagen 1995:1516 om utjämningsav- 1984:668 uppbörd gift för kommuner och lands-

om av socialavgifterfrân arbetsgivare, ting, 2 § lagen 1995:1518 om 10 § lagen 1995:1516 om mervärdesskattekonton för utjämningsavgift för kommuner kommuner och landsting och 16 och landsting och 2 § lagen kap. 9 § skattebetalningslagen 1995: 1518 om mervärdesskat- 1997:000. Vidare skall tillägg

l Senastelydelse 1995:1519.

Del B s. 116

Författningsförslag

tekonton för kommuner och göras för bidrag enligt 10 § landsting. Vidare skall tillägg lagen 1995:1515 om utjämgöras för bidrag enligt 10 § ningsbidrag till kommuner och lagen 1995:1515 om utjäm- landsting samt för bidrag enligt ningsbidrag till kommuner och 1 och 2 §§ lagen 1995:1514 landsting samt för bidrag enligt om generellt statsbidrag till 1 och 2 §§ lagen 1995:1514 kommuner och landsting. Det om generellt statsbidrag till belopp som framkommer skall kommuner och landsting. Det betalas ut med en tolftedel per belopp som framkommer skall månad den tredje vardagen betalas ut med en tolftedel per räknat från den 17 i månaden, månad den tredje vardagen varvid dag som enligt 2 § lagen räknat från den 17 i månaden, 1930:173 om beräkning av varvid dag som enligt 2 § lagen lagstadgad tid jämställs med 1930:173 beräkning av allmän helgdag inte skall med-

tid jämställs med räknas. Är kommunens fordran

lagstadgad

allmän helgdag inte skall med- inte uträknad vid utbetalningsräknas. Är kommunens fordran tillfällena i månaderna januari inte uträknad vid utbetalnings- och februari, skall utbetalningtillfällena i månaderna januari arna dessa månader grundas på och februari, skall utbetalning- samma belopp som utbetalningarna dessa månader grundas på en i december månad det föresamma belopp som utbetalning- gående året. När särskilda skäl en i december månad det före- föranleder det får skattemyndiggående året. När särskilda skäl heten dock förordna att utbeföranleder det får skattemyndig- talningen skall grundas på ett heten dock förordna att utbe- annat belopp. Om något av de talningen skall grundas på ett belopp som utbetalningen i annat belopp. Om något av de månaderna januari och februari belopp som utbetalningen i grundats på inte motsvarar en månaderna januari och februari tolftedel av kommunens fordran, grundats på inte motsvarar skall den jämkning som föran-

en tolftedel av kommunens for- leds av detta ske i fråga om dran, skall den jämkning som utbetalningen i mars månad. föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars månad.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november

Del B s. 117

året efter beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

Denna lag träder i kraft den l november 1997 och tillämpas från och med februari 1998.

Del B s. 118

Författningsförslag

13¶Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

1970:624

Del B s. 118

Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 § kupongskattelagen 1970:624 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Kupongskatt betalas genom insättning pä särskilt konto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken.

Om kupongskatt inte betalas Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges i 8 eller inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, skall anges i första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen lagen 1997:000 om dröjsmåls- 1953:272. avgift.

Beskattningsmyndigheten fär medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Restitution av kupongskatt Återbetalning av kupongskatt

Har i annat fall än som avses Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt inne- i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet hållits fastän skattskyldighet förelegat eller har kupongskatt förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbel- avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelnings- beskattning, har den utdelningsberättigade rätt till restitution av berättigade rätt till återbetalning vad som innehållits för mycket. av vad som innehållits för myc-

ket.

Senaste lydelse 1993:1706. 2 Senaste lydelse 1994:1869.

Del B s. 119

1996:100 Författningsförslag

SOU

Rätt till restitution föreligger Rätt till återbetalning föreäven aktie förlorat sitt värde ligger även om aktie förlorat sitt

om till följd att bolaget upplösts värde till följd av att bolaget

likvidation eller upplösts genom likvidation eller genom genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktie- genom fusion enligt 14 kap. 1 § bolagslagen 1975:1385 eller aktiebolagslagen 1975:1385 11 kap. l § bankaktiebolagsla- eller 11 kap. l § bankaktie-

1987:618 och upplösning bolagslagen 1987:618 och gen skett inom år efter det att upplösning skett inom ett år

ett sådan utbetalning i efter det att sådan utbetalning

som avses 2 § andra stycket blivit tillgäng- som avses i 2 § andra stycket lig för lyftning. Underlaget för blivit tillgänglig för lyftning. kupongskatt skall i sådant fall Underlaget för kupongskatt skall beräknas ett belopp i sådant fall beräknas ett

som

skillnaden mellan belopp svarar mot skillnasvarar mot som utbetalningen till aktieägaren den mellan utbetalningen till och dennes anskaffningskostnad aktieägaren och dennes anskaffför aktierna. ningskostnad för aktierna.

Ansökan restitution skall Ansökan om återbetalning

om göras skriftligen hos beskatt- skall göras skriftligen hos beningsmyndigheten senast vid skattningsmyndigheten senast utgången femte kalenderåret vid utgången av femte kalender-

av efter utdelningstillfället. året efter utdelningstillfället.

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning

kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till om att styrkande att skattskyldighet föreligger för honom.

Beslut rörande restitution får Beslut rörande återbetalning anstå intill dess fråga skatt- fâr anstå intill dess fråga om

om skyldighet för utdelningen enligt skattskyldighet för utdelningen lagen 1947:576 statlig enligt lagen 1947:576 om stat-

om inkomstskatt slutligen prövats. lig inkomstskatt slutligen prö-

vats.

Föreligger de förutsättningar Föreligger de förutsättningar för restitution i första för återbetalning som anges i

som anges stycket först sedan länsrätt, första stycket först sedan länskammarrätt eller regeringsrätten rätt, kammarrätt eller regeringsmeddelat beslut angående ut- rätten meddelat beslut angående delningsbeloppet eller efter det utdelningsbeloppet eller efter det

utdelningsberättigad åsatts att utdelningsberättigad åsatts att eftertaxering för detsamma, kan eftertaxering för detsamma, kan ansökan restitution göras ansökan om återbetalning göras

hos beskattningsmyndigheten hos beskattningsmyndigheten

senast inom ett år efter det senast inom ett år efter det

Del B s. 120

Författningsförslag

beslutet meddelades eller efter- beslutet meddelades eller eftertaxeringen skedde. taxeringen skedde.

Är den har rätt till resti- Är den

som som har rätt till återtution av kupongskatt skyldig att betalning kupongskatt skyl-

av erlägga skatt enligt denna lag dig att betala skatt enligt denna eller uppbärdslagen 1953:272, lag eller skattebetalningslagen gäller 68 § 3 och 4 1997:000, gäller 18 kap. skat-

mom. uppbördslagen i tillämpliga delar. zebetalningslagen i tillämpliga

delar.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Del B s. 121

Författningsförslag

14¶Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen

Del B s. 121

l971:69

Härigenom föreskrivs att l och 6 §§ skattebrottslagen l971:69

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l § Denna lag gäller i fråga skatt och, så särskilt föreskrivs, om om avgift till det allmänna inte betecknas som skatt. annan som Lagen tillämpas inte i fråga om gärningar är belagda med straff i lagen 1960:418 om straff som för varusmuggling, eller avgiftstillägg, 2. skattetillägg, ränta, dröjsskatte-

dröjsmålsavgift, förse- målsavgift, förseningsavgift

ränta, ningsavgift eller liknande avgift. eller liknande avgift.

Den uppsåtligen eller Den som uppsåtligen eller av

som av oaktsamhet underlåter att oaktsamhet underlåter att grov grov föreskriven skyldighet fullgöra föreskriven skyldighet fullgöra innehålla skatt eller inbetala att göra skatteavdrag, döms för att innehållits för ka t t vd b r 0 tt till böskatt som annan, s e a ra g s b ln i eller fängelse i högst ett år. döms förs ka tt e eta n g s ter brott till böter eller fängelse i högst ett år. ringa fall skall inte dömas till enligt första stycket. I ansvar

november 1997. Äldre föreskrifter Denna lag träder i kraft den 1 gäller fortfarande i fråga avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 eller om tidigare år.

Lydelse enligt prop. 1995/96:170. 2 Lydelse enligt l995/96:l70. prop.

Del B s. 122

Fötfattningsförslag sou 1996:100

15¶Förslag till lag om ändring i lagen 1971:289

Del B s. 122

allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen 1971:289 allmänna om förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, vid beslut som avser endast rättelse av felråkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid beslut om återkallelse tills vidare ett körkort, körkortstillav stånd eller traktorkort eller vägran att tills vidare godkänna ett om utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen 1977:477, vid beslut enligt luftfartslagen 1957:297 om försättande kraft ur av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det år uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas, vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande mål. av Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med lagfaren domare vid en ensam beslut som inte innefattar prövning målet i sak. av Åtgärder som avser endast beredandet ett mål och inte är av som av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas regeringen. av Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av mål om utdömande av vite, 2. mål enligt bevissäkrings- mål enligt bevissäkringslagen 1975:1027 för skatte- lagen 1975:1027 för skatteoch avgiftsprocessen, enligt och avgiftsprocessen, enligt lagen 1978:880 om betalnings- lagen 1978:880 betalningsom säkring för skatter, tullar och säkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt avgifter, om besiktning enligt

l Senaste lydelse 1994:1914.

Del B s. 123

Författningsförslag

fastighetstaxeringslagen fastighetstaxeringslagen

1979:1152, handlings 1979:1152, om handlings om undantagande från taxeringsrevi- undantagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller annan sion, skatterevision, eller annan granskning och befrielse granskning och om befrielse om från skyldighet att lämna upp- från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand- lysningar eller visa upp handling ling enligt taxeringslagen enligt taxeringslagen 1990:324, mervärdesskattela- 1990:324, skattebetalnings- 1994:200, lagen lagen 1997:000 eller lagen gen 1984:668 uppbörd 1984: 151 om punktskatter och om av socialavgifter från arbetsgivare prisregleringsavgifter samt om eller lagen 1984:151 om befrielse från skyldighet att punktskatter och prisreglerings- lämna kontrolluppgift enligt avgifter befrielse från lagen 1990:325 om självdeklasamt om skyldighet att lämna kontroll- ration och kontrolluppgifter, uppgift enligt lagen 1990:325

självdeklaration och kont-

om rolluppgifter, omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen 1990:52 mål om med särskilda bestämmelser vård unga, mål om tillfälligt om av flyttningsförbud enligt 27 § lag, mål om omedelbart omhänsamma dertagande enligt 13 § lagen 1988:870 vård av missbrukare i om vissa fall, mål tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddsom lagen 1988:1472, mål enligt 33 § lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen 1991:1129 rättspsykiatrisk vård, om 4. mål anstånd med att 4. mål enligt folkbokföringsom betala skatt eller socialavgifter författningarna, mål om anstånd enligt uppbörds- eller skatteför- med att betala skatt eller socialfattningarna och annat mål avgifter enligt skatteförfattningenligt uppbörds- och folkbok- och annat mål enligt förarna föringsförfattningarna med fattningar om betalning av skatundantag mål arbetsgi- ter och avgifter med undantag av om ansvarighet för arbets- mål arbetsgivares betalvares av om skatt och mål enligt ningsskyldighet för arbetstagares tagares lagen 1984:668 uppbörd skatt enligt 11 kap. skattebetalom socialavgifter från arbets- ningslagen 1997:000 och mål av givare, om betalningsskyldighet för företrädare för en juridisk person enligt 12 kap. 6 § samma lag,

Del B s. 124

Författningsfärslag sou 1996:100

mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 6 28 kap. 1 § och 35 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152, mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr., mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening, mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet, mål enligt körkortslagen 1977:477, beslutet innebär om att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas, 10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets bevis skall återkallas, 11. mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen 1953:272, lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen 1994:200.

Del B s. 125

1996:100 Författningsförslag SOU

16¶Förslag till lag om ändring i lagen 1971:1072 om

fönnånsberättigade skattefordringar m.m.

Del B s. 125

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen 1971:1072 om förmånsberättigade skattefordringar skall ha följande lydelse.

m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen 1970:979 följer med fordran på skatt och tull samt, så särskilt föreskrivs, annan avgift

om till det allmänna som inte betecknas som skatt.

Lagen tillämpas inte det Lagen tillämpas inte om det

om följer särskild föreskrift eller följer av särskild föreskrift eller

av i fråga skatte- eller avgifts- i fråga om skattetillägg, dröjs-

om tillägg, ränta, dröjsmålsavgift, mâlsavgift, förseningsavgift förseningsavgift eller liknande eller liknande avgift. avgift.

Fordran på slutlig skatt enligt Fordran på slutlig skatt enligt uppbördslagen 1953:272 har skattebetalningslagen förmånsrätt endast den tid- 1997:000 har förmånsrätt en-

om rymd till vilken skatten är att dast om den tidrymd till vilken hänföra har gått till ända innan skatten är att hänföra har gått beslutet konkurs meddelas. till ända innan beslutet om

om Fordran avgift enligt I § 7 konkurs meddelas. Fordran på har förmånsrätt iden mån avgif- socialavgifter som betalas av

belöper på lön eller arbetsgivare enligt skattebetalten annan ersättning har utgetts före ningslagen har förmånsrätt i den

som beslutet konkurs. mån avgifterna belöper lön

eller ersättning som har

annan

utgetts före beslutet om kon-

kurs.

Lydelse enligt prop. l995/96:l70. 2 Senaste lydelse 1984:855.

Del B s. 126

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstilllägg för utgiftsâret 1997 och tidigare år.

Del B s. 127

Författningsförslag

17¶Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

1973:349

Del B s. 127

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen 1973:349 dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla, dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Årsbelopp och andra avgifter Årsbelopp och andra avgifter enligt denna lag som inte har enligt denna lag som inte har betalats inom föreskriven tid får betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag. föregående dom eller utslag.

Drojsmålsavgiftenligtuppbörds-

lagen 1953:272 tas inte ut.

Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Lagen omtryckt 1987:303. 2 Senaste lydelse 1992:632.

Del B s. 128

Författningsförslag

18¶Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975: 1385

Del B s. 128

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen 1975:1385 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast två veckor före ordinarie bolagsstämma.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet

att göra avdrag för preli- att göra skatteavdrag enligt minär A-skatt eller kvarstående skattebetalningslagen skatt enligt uppbördslagen 1997:000, 1953:272,

att anmäla sig för registre- 2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervär- ring enligt 3 kap. 1 eller 2 § desskattelagen 1994:200, skattebetalningslagen,

Lagen omtryckt 1993:150. 2 Senaste lydelse 1995:1555.

Del B s. 129

Författningsförslag

att lämna uppgift enligt att lämna uppgift enligt 54§ I mom. uppbördslagen 10 kap. 9 § skattebetalningseller 4 § lagen 1984:668 om lagen, eller uppbörd av socialavgzjfter från arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt 12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena äger motsvarande tillämpning.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket,

skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om punkterna l och 2 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om punkt

5 16-0852

Del B s. 130

Författningsförslag

19¶Förslag till lag om ändring i lagen 1976:206 om

Del B s. 130

felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen 1976:206 om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 Om inte något annat följer av denna lag gäller uppbördslagen 1953:272 i tillämpliga delar i

fråga om felparkeringsavgifter.

Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte tillämpas. Regeringen får föreskriva avvikelser

från uppbördslagen, när det

gäller det administrativa förfarandet i fråga om felparkel

ringsavgijter.

Aläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde.

Om enfelparkeringsavgijt inte

betalas efter ett sådant ålåggande som avses i 6 § andra stycket skall Vägverket begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar Vid indrivning får verkm.m. ställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om ålåggandet inte har vunnit laga kraft.

l Lagen omtryckt 1987:25. 2 Senastelydelse 1993:900.

Del B s. 131

Författningsförslag Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

20¶Förslag till lag om ändring i lagen 1976:339

Del B s. 132

om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen 1976:339 om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det stadgas i 58 och 59 Det som föreskrivs om dröjssom §§ 1953:272 målsavgift i lagen 1997:000

uppbördslagen dröjsmålsavgift och indriv- dröjsmålsavgift skall också

om om ning skall också gälla saluvagns- gälla saluvagnsskatt. skatt. Skatt eller dröjsmålsavgift

inte betalas i rätt tid skall som lämnas för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Bestämmelser indrivning finns ock-

0m så i lagen 1993:891 om indrivning statliga fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

l Senastelydelse 1993:901.

Del B s. 133

sou 1996:100 Författningsförslag

21¶Förslag till lag ändring i om bostadsförvaltningslagen

1977:792

Del B s. 133

Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen 1977:792 skall införas en ny paragraf, 9 följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §

Vid tvångsförvaltning fas-

av tighet skall förvaltaren anses som arbetsgivare enligt skatte-

betalningslagen 1997:000 be-

trajfande av honom förvaltad egendom. Bestämmelserna i 13

kap. 1 § skattebetalningslagen

om befrielse från betalningsskyldighet gäller även förvaltaren.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången i fråga om lön för inkomståret 1998.

22¶Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

Del B s. 134

1977:1160

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen 1977:1160 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Avgift får påföras bara ansökan har delgetts den som anspråket

om riktas inom fem âr från den tidpunkt då överträdelsen skedde.

mot

Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom tvâ månader från det beslutet laga kraft. En upplysning om detta

att vann skall tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom Om avgiften inte betalas inom den tid i andra styck- den tid som anges i andra styc-

som anges

et, skall dröjsmâlsavgift tas ut ket, skall dröjsmålsavgift tas ut

enligt 58 § 2-5 enligt lagen 1997:000 om

mom. uppbördslagen 1953:272. Den dröjsmálsavgijft. Den obetalda

obetalda avgiften och dröjs- avgiften och dröjsmålsavgiften

mâlsavgiften skall lämnas för skall lämnas för indrivning. indrivning. Bestämmelser Bestämmelser om indrivning

om indrivning finns i lagen finns i lagen 1993:891 om 1993:891 indrivning indrivning av statliga fordringar

om av statliga fordringar Vid Vid indrivning får verk-

m.m. m.m. indrivning får verkställighet ställighet enligt utsökningsbalenligt utsökningsbalken ske. ken ske.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

1 Senastelydelse 1994:579.

23¶Förslag till lag om ändring i lagen 1978:880

Del B s. 135

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på

skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, avgift till det

annan allmänna som inte betecknas som skatt,

skatte- eller avgiftstillägg, 2. skattetillägg, ränta, dröjsränta, dröjsmålsavgift, förse- målsavgift, förseningsavgift

ningsavgift eller liknande avgift, eller liknande avgift, den

om om den fordran som tillägget, fordran tillägget, räntan

som räntan eller avgiften avser får eller avgiften avser får betalbetalningssäkras. ningssäkras.

Betalningssäkring får användas också om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig

för belopp som avses i första stycket,

2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.

1 enligt

Lydelse prop. 1995/96:l70.

24¶Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

1979:1152

Del B s. 136

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

Bestämmelserna i denna lag omprövning och överklagande av

om beslut fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om

om förseningsavgift.

fråga debitering och l fråga debitering och

I om om

förseningsavgift betalning förseningsavgift

uppbörd av av

enligt denna lag gäller bestäm- enligt denna lag gäller bestämmelserna i uppbördslagen melserna i skattebetalningslagen 1953:272. Förseningsavgift 1997:000. Förseningsavgift

debiteras för det inkomstår skall debiteras för det inkomstår skall den påförs. den påförs.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Senastelydelse 1993:1193.

Del B s. 137

Författningsförslag

25¶Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Del B s. 137

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen 1980:lO0 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande

skatt eller taxering eller i övrigt fastställande av underlag av som avser för bestämmande skatt, för uppgift om enskilds personliga eller

av ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet förande eller uttag ur register som avses i

som avser av skatteregisterlagen 1980:343 för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfrâga. Uppgift

om hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som

men om med anledning överklagande hos domstol registreras hos annan

av myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet.

Med skatt i detta kapitel Med skatt avses i detta kapitel

avses skatt på inkomst och, med un- skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvo- dantag för arvsskatt och gåvoskatt, direkt skatt samt skatt, annan direkt skatt samt

annan omsättningsskatt, tull och annan omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jäm- indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisreg- ställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift leringsavgift och liknande avgift samt skatte- och avgiftstillägg samt skattetillägg och förseoch förseningsavgift. Med verk- ningsavgift. Med verksamhet samhet bestämmande som avser bestämmande av skatt

som avser

skatt jämställs verksamhet jämställs verksamhet som avser av

Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senastelydelse 1996:155.

Del B s. 138

Författningsförslag sou 1996:100

som avser bestämmande av pen- bestämmande pensionsgrunav sionsgrundande inkomst. dande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande skatt fastav ställs, såvida inte beslutet meddelas i ärende om förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna statlig inom komstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmans-

företag,

beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller skattereom gister. Vidare fâr utan hinder sekretessen uppgift i revisionsproav en memoria lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo ar.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsâret 1997 och tidigare år.

Del B s. 139

Författningsförslag

26 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343

Del B s. 139

Härigenom föreskrivs att 2 3 och 5 7 §§ skatteregisterla-

- -

1980:343 skall ha följande lydelse. gen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För de ändamål i denna paragraf skall med hjälp av auto-

som anges matisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län.

Registren skall användas vid beskattning för

samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande

fysiska och juridiska personer,

revisions- och annan kontrollverksarnhet,

taxering enligt taxeringslagen 1990:324 samt bestämmande av

pensionsgrundande inkomst,

4. bestämmande och uppbörd 4. redovisning, bestämmande

skatt enligt uppbördslagen och betalning av skatt enligt av 1953:272, mervärdesskatte- skattebezalningslagen lagen 1994:200, lagen 1 997.000, mervärdesskatte- 1984:668 uppbörd lagen 1994:200, lagen

om av socialavgifter från arbetsgivare, 1990:659 om särskild lönelagen 1990:659 särskild skatt på vissa förvärvsinkoms-

om löneskatt vissa förvärvsin- ter, lagen 1991:586 om särkomster, lagen 1991:586 skild inkomstskatt för utomlands

om särskild inkomstskatt för utom- bosatta, lagen 1990:912 om lands bosatta, lagen 1990:912 nedsättning av socialavgifter

nedsättning socialavgifter samt lagen 1951:763 om statom av samt lagen 1951:763 lig inkomstskatt på ackumulerad

om statlig inkomstskatt på ackumu- inkomst. lerad inkomst.

Registren skall dessutom användas för

avräkning enligt lagen 1985: 146 om avräkning vid återbetalning

skatter och avgifter, av

I Lagen omtryckt 1983:143. 2Senastelydelse 1995:1627.

Del B s. 140

Författningsförslag

bestämmande av skattereduktion enligt lagen 1993:672 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete bostadshus och lagen 1995: 1623 om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar,

gäldenärsutredning enligt lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen 1974: 174 om identitetsbeteckning för juridiska personer mfl.

Med beskattning avses i Med beskattning avses i denna lag fastställande av un- denna lag fastställande av underderlag för bestämmande av lag för bestämmande av skatt, skatt, bestämmande och upp- redovisning, bestämmande och börd av skatt samt bestämmande betalning av skatt samt bestämav pensionsgrundande inkomst. mande av pensionsgrundande in-

komst.

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges

skatt enligt uppbördslagen skatt enligt skattebetal- 1953:272 och sjömansskatt, ningslagen 1997:000 och

sjömansskatt,

mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten i Kopparbergs län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt,

arbetsgivaravgift, särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

4. skatte- och avgiftstillägg 4. skattetillägg samt försesamt förseningsavgift, ningsavgift,

ränta och avgift som utgår 5. ränta och avgift som utgår i samband med uppbörd eller i samband med indrivning av indrivning skatt eller avgift skatt eller avgift enligt 1-4.

av enligt 1-4.

Med skatt enligt uppbördslagen avses, förutom skatt och avgift enligt I § nämnda lag, även annan avgift och ränta som utgår enligt bestämmelserna i lagen.

3 Senastelydelse 1993:849.

Del B s. 141

Förjfattningsförslag

För fysisk är folkbokförd i riket skall i det centrala

person som skatteregistret anges

nanm, adress, civilstând, datum för civilstånds-

personnummer,

ändring och folkbokföringsförhållanden,

2. registrering enligt registrering enligt skatte-

mervärdesskattelagen 1994:200, betalningslagen 1997:000, särskilt registrerings- och redo- särskilt registrerings- och redovisningsnummer, organisations- visningsnummer, organisations-

och finna, nummer och firma, nummer

4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell församling, tillhörighet till svenska kyrkan,

nationalitet, för hos folkbokförda barn

personnummer personen under 18 âr, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller 18 års ålder, för make och, om samtaxering sker med

personnummer

person, personnummer för denne, annan

slag pensionsförmån är berättigad till enligt

av som personen lagen 1962:381 allmän försäkring, i den mån det behövs för att

om debitera socialförsäkringsavgift,

slag preliminär skatt som personen skall betala.

För inte har uppnått 18 års ålder skall också anges

person som

för den hos vilken personen är folkbokförd. personnummer

inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast

För person som uppgift och adress samt personnummer för

om personnummer, namn den hos vilken är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift

personen

i första stycket behövs för beskattning. som avses

För är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt

person som första, andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för

beskattning häri riket.

4 Senastelydelse 1994:212.

Del B s. 142

Författningsförslag

För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges

organisationsnummer med tidpunkt för registrering och

avregistrering i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,

2. registrering enligt mer- 2. registrering enligt skattevärdesskattelagen 1994:200, betalningslagen 1997:000, särskilt registrerings- och redo- särskilt registrerings- och redovisningsnummer. visningsnummer.

För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för dödsfallet anges.

För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

2. Uppgifter angående av- 2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök slutad revision, verkställt besök eller annat Sammanträffande eller annat Sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen 1990:324, 17kap. 4 §mervär- 1990:324, 14 kap. 5 § skattedesskattelagen 1994:200, 78 § betalningslagen 1997:000 eller 2 a mom. uppbördslagen 1953: 19 b § lagen 1958:295 om 272, 27 a § lagen 1984:668 sjömansskatt. För varje sådan om uppbörd av socialavgijier åtgärd får anges tid, art, befrån arbetsgivare eller 19 b § skattningsperiod, skatteslag, lagen 1958:295 om sjömans- myndighets beslut om beloppsskatt. För varje sådan åtgärd får mässiga ändringar av skatt eller anges tid, art, beskattningspe- underlag för skatt med anledriod, skatteslag, myndighets ning av åtgärden samt uppgift beslut om beloppsmässiga änd- huruvida bokföringsskyldighet ringar av skatt eller underlag för har fullgjorts. skatt med anledning av åtgärden

5 Senaste lydelse 1994:212. 6 Senastelydelse 1995:1628.

Del B s. 143

Författningsförslag

samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts. Uppgift registrering Uppgift om registrering av om av skyldighet betala skatt, skyldighet att betala skatt, uppatt uppgift innehav skattsedel gift om innehav av skattsedel om av preliminär skatt, uppgifter preliminär skatt, uppgifter om om beslut återkallelse skatt- beslut återkallelse av Fom av om sedel på preliminär F-skatt med skattsedel med angivande av angivande skälen för beslu- skälen för beslutet, uppgifter av uppgifter behövs för att behövs för att bestämma tet, som som bestämma skatt eller avgift skatt enligt skattebetalnings-

enligt uppbördslagen, lagen lagen, lagen 1990:659 om om uppbära socialavgifzer från särskild löneskatt på vissa förav arbetsgivare, lagen 1990:659 värvsinkomster, lagen särskild löneskatt på vissa 1991:586 om särskild inkomstom förvärvsinkomster, lagen skatt för utomlands bosatta,

1991:586 särskild inkomst- lagen 1990:912 om nedsättom skatt för utomlands bosatta, ning socialavgifter, mervärav lagen 1990:912 nedsätt- desskattelagen 1994:200 och om ning socialavgifter, mervär- lagen 1951:763 om beräkning av desskattelagen och lagen statlig inkomstskatt på ackuav 1951:763 beräkning mulerad inkomst samt uppgifter om av statlig inkomstskatt ackumu- redovisning, inbetalning och om lerad inkomst uppgifter återbetalning av sådana skatter samt om redovisning, inbetalning och eller avgifter.

återbetalning av sådana skatter

eller avgifter. maskinellt framställt förslag till beslut om beskatt-

Uppgift om

ning. beslut anstånd med avgivande deklaration och

Uppgift om om av

med betalning skatt, dock skälen för besluten, samt uppgift om av laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsatt skyldighet. Administrativa och tekniska uppgifter behövs för beskattsom ningen. Uppgifter skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild som enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och

självdeklaration

andra stycket lagen självdeklaration och kontrolluppgifter samt om uppgifter skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklarasom

tion och kontrolluppgifter.

Uppgift beslut Uppgift om beslut om om om beskattning, dock skälen för beskattning, dock skälen för

beslutet och uppgift utmät- beslutet och uppgift om utmätom

Del B s. 144

Förfaztningsförslag

ning enligt 68 § 6 mom. upp- ning enligt 18 kap. 9 § skattebebördslagen. talningslagen.

Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-

sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.

12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad fastighet.

14. Uppgift om tid och art 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträf- besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxe- fande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen, 17kap. 4 § mervär- ringslagen, 14 kap. 5 § skattedesskattelagen, 78 § 2 a mom. betalningslagen eller 19 b§ uppbördslagen, 27a §lagen om lagen om sjömansskatt. uppbära av socialavgifter från arbetsgivare eller 19 b § lagen om sjömansskatt.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare sarnt, om fullmakt lämnats för bank eller postgiro att ta emot skatteâterbetalning ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ.

16. Uppgift om antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst som beskattas enligt lagen om sjömansskatt.

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, be-

annan räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och be-

Del B s. 145

Författningsförslag

lopp som under beskattningsäret stått till förfogande för levnadskostnader.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.

20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen 1993:672

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och om uppgifter enligt 7 § lagen 1995: 1623 om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift beslut om sådan skattereduktion.

21. Uppgift bosättningsland och tidpunkt för byte av bosätt-

om ningsland.

22. Uppgifter antal årsanställda i en koncern i fall som avses i

om 2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag.

23. Uppgift beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 §

om lagen 1993:1469 om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbeloppet samt, ersättningsbostaden utgörs av bostad

avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolasom gets organisationsnummer och namn.

24. Uppgift som skall lämnas 24. Uppgift som skall lämnas enligt 13 kap. 29 eller 30 § enligt 10 kap. 17 § första stycmervärdesskattelagen. ket 5 och andra stycket samt

33 § skattebetalningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 146

Författningsförslag

27 Förslag till lag om ändring i lagen 1980:1103

Del B s. 146

årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

10 §

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall, enligt ârsredovisningslagen 1995:1554 eller lagen 1995:1559 om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att

företaget inte har fullgjort sin skyldighet

att göra avdrag för preli- att göra skatteavdrag enligt minär A-skatt eller kvarstående skattebetalningslagen skatt enligt uppbördslagen 1997:000, 1953:272,

2. att anmäla sig för registre- att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervär- ring enligt 3 kap. J och 2 §§ desskattelagen 1994:200, skattebetalningslagen,

att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen att lämna uppgift enligt 10 eller 4 § lagen 1984:668 om kap. 9 § skattebetalningslagen,

uppbörd av socialavgifter från eller

Senastelydelse 1995:1557.

Del B s. 147

sou 1996:100 Författningsförslag

arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3,

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorn genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av amnälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om punkterna 1 och 2 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om punkt

Del B s. 148

Författningsförslag

28 Förslag till lag om ändring i lagen 1981:691 om

Del B s. 148

socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 2 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 6 § samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen 1981:691 om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Avgifterna utgörs arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-

av givaravgifter skall betalas den är arbetsgivare och egenavgifter

av som

den är försäkrad enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring av som och har inkomst annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller

av 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning denna lag Vid tillämpning av denna lag

av skall, även ett anställnings- skall, även om ett anställnings-

om förhållande inte föreligger, den förhållande inte föreligger, den

har utgett sådan ersättning har utgett sådan ersättning som som

enligt bestämmelserna i som enligt bestämmelserna i som 3 kap. 2 § andra stycket eller 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket 11 kap. 2 § första stycket m,

m, andra stycket och femte stycket andra stycket och femte stycket lagen allmän försäkring är lagen allmän försäkring är

om om att hänföra till inkomst av an- att hänföra till inkomst av anställning arbetsgiva- ställning anses som arbetsgi-

anses som

Vid tillämpning av denna lag vare. re. gäller vidare vad som i 22 c § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Lagen omtryckt 1989:633. 2 Senaste lydelse 1992:683.

Del B s. 149

1996:100 Färfattningsförslag

SOU

2 kap.

Underlag för beräkning Underlag för beräkning av

av avgifterna är vad avgifterna är summan av vad ar-

summan av arbetsgivaren under året har betsgivaren under året har utgett utgett lön i eller som lön i pengar eller annan er-

som pengar

ersättning för utfört sättning för utfört arbete eller annan arbete eller eljest med anledning eljest med anledning av tjänsten,

tjänsten, dock inte pension, dock inte pension, eller andra av eller andra skattepliktiga för- skattepliktiga förmåner eller, i måner eller, i fall i 3 fall i 3 kap. 2 §

som avses som avses kap. 2 § andra stycket lagen andra stycket lagen 1962:381 1962:381 allmän försäk- om allmän försäkring, annan er-

om ring, ersättning för utfört sättning för utfört arbete. Bidrag

annan arbete. Bidrag i ll i 11 kap. 2 § första

som avses som avses kap. 2 § första stycket m lagen stycket m lagen om allmän för-

allmän försäkring likställs säkring likställs med lön. Vidare om med lön. Vidare likställs med likställs med lön garantibelopp lön garantibelopp enligt löne- enligt lönegarantilagen garantilagen 1992:497. Med 1992:497. Med lön likställs lön likställs även kostnadsersätt- även kostnadsersättning som ning inte enligt 10 § inte enligt 8 kap. skattebetal-

som uppbördslagen 1953:272 undantas ningslagen 1997:000 undantas vid beräkning preliminär vid beräkning av skatteavdrag.

av A-skatt.

Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa följd bestämmelsen i 24 § första styc-

som av ket lagen 1991:1047 om sjuklön.

Ersättning i andra stycket skall anses som ersättning till

som avses arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.

Arbetsgivaravgifter skall i Arbetsgivaravgifter skall i

den mån de inflyter fördelas den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamäl så mellan olika avgiftsändamål så

de belöper på dessa enligt de belöper på dessa enligt som som arbetsgivarnas redovisning eller arbetsgivarnas redovisning eller beslut fastställelse enligt la- ett beskattningsbeslut enligt

3 Senastelydelse 1995:1492. 4 Senastelydelse 1984:670.

Del B s. 150

Författningsförslag

gen 1984:668 om uppbörd av skatteb etaln en socialavgifterfrån arbetsgivare. 1997:000.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.

Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket.

3 kap.

Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får Riksförsäkringsverket får under respektive uppbördsár en- under respektive period om tolv ligt uppbördslagen 1953:272 månader som preliminär skatt som förskott på belopp enligt betalas enligt skattebetalningsförsta stycket tillgodoföra sig 11 lagen 1997:000 som förskott procent av den preliminära skatt på belopp enligt första stycket som debiterats fysiska personer tillgodoföra sig 11 procent av före den 1 februari samma år. den preliminära skatt som debi- Förskottet tillgodoförs med en terats fysiska personer före den tolftedel under var och en av 1 februari under perioden. Föruppbärdsmânaderna. Riksskatte- skottet tillgodoförs med en tolfverket skall varje är senast den tedel varje månad. Riksskatte- 15 februari lämna Riksförsäk- verket skall varje år senast den ringsverket uppgift om summan 15 februari lämna Riksförsäkav den före den 1 februari ringsverket uppgift om summan samma år debiterade preliminä- av den före den 1 februari samra skatten för fysiska personer. ma år debiterade preliminära

skatten för fysiska personer.

Om Riksförsäkringsverket Om Riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodo- under en sådan tolvmánaderspeförts förskott som överstiger riod som anges i andra stycket beloppet enligt första stycket tillgodoförts förskott som överskall skillnaden regleras genom stiger beloppet enligt första avräkning på belopp som när- stycket skall skillnaden regleras mast därefter skall tillgodoföras genom avräkning på belopp som enligt första eller andra stycket. närmast därefter skall tillgodo-

5 Senastelydelse 1993:1559.

Del B s. 151

Författningsförslag

föras enligt första eller andra

stycket.

5 kap.

Om eftergift i vissa fall Om befrielse i vissa fall från

av skyldighet att betala arbetsgivar- skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreskrivs i 22 d § avgifter föreskrivs i 13 kap. lagen 1984:668 uppbörd skattebetalningslagen

socialavgifter från arbets- 1997:000. av givare.

Om befrielse i vissa fall från

Del B s. 151

skyldighet att betala egenavgifter föreskrivs i 30 § uppbördslagen 1953:272.

Om uppbörd av avgifter Om redovisning, debitering enligt denna lag föreskrivs i och betalning av avgifter enligt lagen 1984:668 uppbörd denna lag föreskrivs i skatte-

socialavgifter från arbets- betalningslagen 1997:000. av givare samt i uppbördslagen 1953:272.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om egenavgifter grundas på 1998 års taxering och tidigare år.

som

2. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga arbets-

om givaravgifter som avser tid före 1998.

De föreskrifterna i 3 kap. tillämpas första gången i fråga om

nya perioden 1 februari 1998-januari 1999.

6 Senastelydelse 1990:384. 7 Senaste lydelse 1984:670.

Del B s. 152

Författningsförslag

29 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

1981:774

Del B s. 152

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken 1981:774 dels att 7 kap. 15 § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 22 a av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Avdrag för preliminär skatt Avdrag för preliminär skatt har företräde framför utmätning har företräde framför utmätning av lön. Utmätning för under- av lön. En fordran enligt 14 § hållsbidrag med företrädesrätt första stycket l har företräde enligt 14 § och förråttningskost- framför förrättningskostnaderna naderna i målet har företräde imâlet. framför avdrag för kvarstående skatt. Vid utmätning av lön för annan fordran har avdrag för kvarstående skatt företräde. En fordran enligt 14 § första stycket 1 har företräde framför förrättningskostnaderna i målet.

Senaste lydelse 1995:298.

Del B s. 153

1996:100 Författningsförslag

sou

I §

22 a För enfordran med anledning

i

Del B s. 153

ett grundläggande beslut om

i av slutlig skatt enligt 11 kap. 11 § skattebetalningslagen 1997:000 får utmätning av lön ske i fråga avlöningstillom fällen under längst tre månader utan att bestämmelserna om

förbehållsbelopp i 4 och 5 §§,

samt 20 § första stycket tilläm- Detsamma gäller 8 § till pas. den del den avser förbesom hållsbelopp. Första stycket gäller inte om fordringen överstiger 10 000 kronor, gäldenären är skyldig att

lämna särskild självdeklaration

enligt 2 kap. 13 § lagen 1990:325 självdeklaration om

och kontrolluppgifter,

gäldenären har begärt att bestämmelserna om förbehållsbelopp skall tillämpas, eller utmätning har begärts för någon annan fordran mot gäldenären.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Del B s. 154

Författningsförslag

30 Förslag till lag om ändring i lagen 1982:188 om

Del B s. 154

preskription av skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1982: 188 om preskription av skattefordringar m.m.

dels att 2 och 4 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 2 och 4 §§ skall utgå, dels att 3 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 5 § som skall lyda "Särskild preskriptionstid".

En fordran preskriberas fem En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalen- år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betal- derår då den lämnades för inning, 0m inte annat följer av drivning. andra stycket. Om ett indrivningsuppdrag

Har en fordran fastställts till återtas upphör beräkningen av sitt belopp preskriptionstid för fordran som

sedan den förfallit till omfattas av uppdraget. betalning eller

sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit indrivningsbar från utgången av det kalenderår då fastställelsen ägde rum. Punkt 2 gäller dock inte i fråga om en fordran som har påförts enligt uppbördslagen 1953:272.

l Senaste lydelse 1984:861.

Del B s. 155

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den l november 1997. Lagen tillämpas

på fordringar överlämnats för indrivning före ikraftträdandet även som

inte preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser. och som

Del B s. 156

Fözfattningsfärslag sou 1996:100

31 Förslag till lag ändring i 1982:673 om arbetstidslagen

Del B s. 156

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen 1982:673 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §

Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Ett beslut genom vilket någon Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länssty- skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till relsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga från det att beslutet laga

vann kraft. En upplysning om detta kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om av- skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna giften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp- enligt lagen 1997:000 om bördslagen 1953:272. Den drojsmålsavgüi. Den obetalda obetalda övertidsavgiften och övertidsavgiften och dröjsmåldröjsmålsavgift skall lämnas för savgift skall lämnas för indrivindrivning. Regeringen får före- ning. Regeringen får föreskriva skriva att indrivning inte behö- att indrivning inte behöver ver begäras för ett ringa belopp. begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om finns i lagen 1993:891 om inindrivning av statliga fordringar drivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet förflutit från det att beslutet vann laga kraft. vann laga kraft.

l Senaste lydelse 1993:905.

Del B s. 157

100 Föifattningsförslag SOU 1996:

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 158

Författningsförslag

32 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151

Del B s. 158

punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10, 12 och 17 §§, 8 kap. 1 § samt 9 kap. 3 § lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

Om ett beskattningsbeslut Om ett beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige överklagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattnings- skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med att myndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelserna betala skatten. Bestämmelserna i 49 § 2 och 3 mom. upp- i 17 kap. 9 och 11 §§ bördslagen 1953:272 gäller då skattebetalningslagen i tillämpliga delar. 1997:000 gäller då i tillämpli-

ga delar.

Dröjsmålsavgiften tas ut Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i 58 § enligt bestämmelserna i lagen 2-5 mom. uppbördslagen 1997:000 om dröjsmâlsavgift. 1953:272.

I Senastelydelse 1990:331. 2 Senaste lydelse 1992:639.

Del B s. 159

Författningsfärslag

Ränta skall utgå på

skatt som avses i l § tredje stycket,

2. skatt som den skattskyldige fått anstând med att betala enligt 5 § till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.

I fall som avses i första styc- I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag ket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyn- betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. I fall som dighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § bestämmelserna om ränta i 19 4 mom. uppbördslagen kap. 4 § skattebetalningslagen 1953:272 tillämpas. 1997:000 tillämpas.

Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl.

Har någon, i egenskap av I fråga om betalningsskyldigföreträdare för skattskyldig som het för företrädare för skattskylär juridisk person, uppsåtligen dig som är juridisk person som eller av grov oaktsamhet under- inte betalat in skatt i den tid och låtit att betala in skatt i den tid ordning som anges i 2 kap. och ordning som anges i 2 kap. 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ 6-9 §§ samt 5 kap. 1 och gäller bestämmelserna i 12 kap. 2 §§, är han tillsammans med 11 och 12 §§ samt den skattskyldige betalningsskyl- 22 kap. 13 § andra stycket skatdig för skatten. Betalningsskyl- tebetalningslagen 1997:000. digheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betal- Beskattningsmyndigheten beningsskyldighet enligt första slutar om betalningsskyldighet stycket skall föras vid allmän enligt första stycket. Hos den domstol. Talan får inte väckas som har blivit ålagd betalningssedan den skattskyldiges betal- skyldighet får indrivning ske i

3Senaste lydelse 1992:639. 4 Lydelse enligt 1995/96:l70.

prop.

Del B s. 160

Författningsförslag

ningsskyldighet för skattebe- samma ordning som gäller för loppet har bortfallit enligt lagen skatt.

1982:188 om preskription av

skattefordringar m. m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen 1981:130 gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

8 kap.

Beskattningsmyndighetens Beskattningsmyndighetens beskattningsbeslut i fråga beskattningsbeslut i en fråga

kan ha betydelse för be- kan ha betydelse för besom som skattningen samt beslut om skattningen samt beslut om anstånd med att lämna dekla- anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, ration eller betala skatt, om

om uppdelning skattebetalning, uppdelning av skattebetalning,

återbetalning skatt och om återbetalning av skatt och om av

att avvisa begäran om om att avvisa en begäran om om en omprövning beskattningsbe- omprövning av beskattningsbe-

av slut får överklagas hos läns- slut får överklagas hos länsrätten den skattskyldige och, rätten av den skattskyldige,

av i fråga skatter och avgifter såvitt avser beslut enligt 5 kap.

om enligt 1 kap. 1 § första stycket 17 § av företrädaren och, i

Riksskatteverket samt, i fråga om skatter och avgifter

av övriga fall allmänna enligt 1 kap. 1 § första stycket

av ombudet. av Riksskatteverket samt, i

övriga fall av allmänna om-

budet.

5 Senastelydelse 1995:620.

Del B s. 161

Beslut om skatterevision, föreläggande om vite och avvisande

av ansökan om förhandsbesked får inte överklagas.

Skattemyndighetens övriga beslut enligt denna lag överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

9 kap.°

Del B s. 161

Fråga om utdömande av vite Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är där beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en be- förelagts med stöd be-

av en stämmelse i taxeringslagen stämmelse i taxeringslagen 1990:324 eller enligt lagen 1990:324 eller enligt lagen 1990:325 om självdeklaration 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas och kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt före- vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagts med stöd av denna lag och mervärdesskattelagen skattebetalningslagen 1994:200 görs prövningen av 1997:000 görs prövningen av den länsrätt som är behörig den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

° Senaste lydelse 1994:214.

6 16-0852

33 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:404 om

Del B s. 162

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 34 § lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige inte be- Har den skattskyldige inte betalat skatten inom föreskriven talat skatten inom föreskriven

tid, skall dröjsmålsavgift tas ut tid, skall dröjsmålsavgift tas ut

enligt 58 § 2-5 enligt lagen 1997:000 om

mom. uppbördslagen 1953:272. Dröjs- drojsmålsavgift. Dröjsmâlsavmålsavgiften betalas till inskriv- giften betalas till inskrivningsningsmyndigheten eller den myndigheten eller den myndigmyndighet regeringen be- het som regeringen bestämmer.

som stämmer.

Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten betala dröjsmålsavgift, det finns särskilda skäl.

att om

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Senaste lydelse 1992:640.

34 Förslag till lag i lagen 1984:1052

Del B s. 163

om ändring om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1984:1052 statlig fastig-

om hetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

I fråga om debitering och I fråga debitering, redo-

om uppbära av fastighetsskatt gäller visning och betalning fas-

bestämmelsernaiuppbördslagen tighetsskatt gäller bestämmel 1953:272. i skattebetalningslagen

serna

1997:000.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

senaste lydelse 1984:1078.

Del B s. 164

Författningsförslag

35 Förslag till lag om ändring i lagen 1985:146 om

Del B s. 164

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller utbetalas på grund av bestämmelse i

annars

uppbördslagen 1953:272,

lagen 1958:295 sjö- lagen 1958:295 om sjö-

om mansskatt, mansskatt,

lagen 1984:151 om lagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings- punktskatter och prisregleringsavgifter eller författning avgifter eller författning som

som

i l kap. 1 § första stycket i 1 kap. 1 § första stycket anges anges

lag, i de fall då utbetal- samma lag, i de fall då utbetalsamma ningen ankommer Skatte- ningen ankommer på Skattemyndigheten i Kopparbergs län, myndigheten i Kopparbergs län,

lagen 1984:668 om uppbörd socialavgifter från

av arbetsgivare,

5. lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

lagen 1991:591 sär- lagen 1991:591 om sär-

om skild inkomstskatt för utomlands skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., bosatta artister m.fl.,

mervärdesskattelagen mervärdesskattelagen 1994:200 med undantag 1994:200 med undantag av

av 10 kap. 6 och 7 §§, 10 kap. 6 och 7 §§,

tullagen 1994:1550 och tullagen 1994:1550 och lagen 1994:1551 tullfrihet lagen 1994: 1551 om tullfrihet

m.m., eller m.m.

6. skattebetalningslagen

1 997.000.

l Lydelse enligt l995/96:170.

prop.

Del B s. 165

Vad som sagts i första stycket Vad sagts i första stycket

som 3 gäller inte utbetalning enligt 2 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. l § lagen 1994:1776 9 kap. 1 § lagen 1994:1776 om skatt energi och 13 § om skatt på energi och 13 § lagen l978:69 om försälj- lagen l978:69 försälj-

om ningsskatt på motorfordon. ningsskatt motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning belopp tagits

av som

ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran

som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avräkning vid återbetalning eller

annan utbetalning enligt

uppbördslagen 1953:272,

lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller

4. mervärdesskattelagen 1994:200.

Del B s. 166

Författningsförslag sou 1996:100

36 Förslag till lag om ändring i lagen 1986:468 om

Del B s. 166

avräkning utländsk skatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1986:468 om avräkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Vid beräkning den statliga inkomstskatt som hänför sig till de av utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna inkomst av tjänst och näringsverksamhet respektive den del hänför sig till de utländska som inkomst kapital beräknas var för sig. Den

kapitalinkomsterna av

statliga respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna intäkterna efter avdrag för kostnader skall utgöra så stor del den skattskyldiges hela statliga anses av respektive kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, dessa inkomster utgör den skattskyldiges sammansom av lagda förvärvsinkomst olika förvärvskällor före allmänna avdrag av Sammanräknad förvärvsinkomst. Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning den del den statliga inkomstskatten som av av hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna. Vid tillämpningen första Vid tillämpningen av första av stycket skall, i de fall då skatt- stycket skall, i de fall då skattskyldig erhållit skattereduktion skyldig erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 uppbördsla- enligt 11 kap. 13 § skattebetalmom. 1953:272, sådan reduktion ningslagen 1997:000, sådan gen ha skett från statlig in- reduktion ha skett från anses anses komstskatt, kommunal inkomst- kommunal inkomstskatt, statlig skogsvårdsavgzh respekti- inkomstskatt respektive statlig skatt, statlig fastighetsskatt med så fastighetsskatt med så stor del ve del reduktionen reduktionen som respektive stor av som av respektive skatt utgör det skatt utgör det sammanlagda av av sammanlagda beloppet nämn- beloppet nämnda skatter före av av da skatter före sådan reduktion. sådan reduktion. Om skattskylskattskyldig har erlägga dig har att erlägga fastighets- Om att såväl för fastighet skatt såväl för fastighet i Sveri-

fastighetsskatt

l Senastelydelse 1995:1341.

Del B s. 167

Författningsförslag

i Sverige som för privatbostad i ge som för privatbostad i ututlandet skall reduktionen av landet skall reduktionen av statlig fastighetsskatt enligt statlig fastighetsskatt enligt första meningen anses ha skett första meningen anses ha skett från statlig fastighetsskatt som från statlig fastighetsskatt som hänför sig till privatbostad i hänför sig till privatbostad i utlandet med så stor del som utlandet med så stor del som den statliga fastighetsskatten på den statliga fastighetsskatten på privatbostad i utlandet utgör av privatbostad i utlandet utgör av det sammanlagda beloppet av det sammanlagda beloppet av statlig fastighetsskatt före sådan statlig fastighetsskatt före sådan reduktion. reduktion.

I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut

skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen 1993: 1537 om expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla. Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt jämställas med statlig inkomstskatt förvärvsinkomst. Om skattskyldig enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av expansionsmedel eller tagit upp som intäkt

minskning av expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första en stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive intäkt inte medtagits vid taxeringen.

Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor. Lag 1995:1341.

Denna lag träder i kraft den l november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering.

Del B s. 168

Författningsförslag

37 Förslag till lag ändring i plan- och bygglagen

Del B s. 168

1987:10

Del B s. 168

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen l987:l0 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

Om avgiften inte betalas inom Om avgiften inte betalas inom den tid i 28 skall den tid som anges i 28 skall

som anges

dröjsmålsavgift tas ut enligt dröjsmålsavgift tas ut enligt

58 § 2-5 uppbärdslagen lagen 1997:000 om dröjsmåls-

mom. 1953:272. Den obetalda avgift. Den obetalda avgiften

avgiften och dröjsmålsavgiften och dröjsmålsavgiften skall skall lämnas för indrivning. lämnas för indrivning. Rege- Regeringen får föreskriva att ringen får föreskriva att indrivindrivning inte behöver begäras ning inte behöver begäras för ett för ringa belopp. Bestämmel- ringa belopp. Bestämmelser om

ett

indrivning finns i lagen indrivning finns i lagen ser om 1993:891 indrivning 1993:891 om indrivning av

om av statliga fordringar Vid statliga fordringar m. m. Vid

m. m. indrivning får verkställighet indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. enligt utsökningsbalken ske.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Lagen omtryckt 1992:1769. 2 Senastelydelse 1993:911.

Del B s. 169

sou 1996:100 Författningsförslag

38 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

1987:617

Del B s. 169

Härigenom föreskrivs att 3 kap. ll § bankrörelselagen 1987:617 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

ll §

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med lagen 1995: 1559

årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller om inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag skall revisorerna detta och lämna behövliga upplys-

ange ningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse, kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelse-

som ledamot till last eller styrelseledamot på annat sätt handlat i strid

att en

denna lag, lagen årsredovisning i kreditinstitut och värdemot om pappersbolag, bankaktiebolagslagen 1987:618, sparbankslagen 1987:619 eller lagen 1995:1570 medlemsbanker eller mot stad-

skall det anmärkas iberättelsen. Revisionsberättelsen skall även garna, innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar de önskar meddela aktieägarna, huvudmännen eller

som medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas revisorerna funnit att

om banken inte har fullgjort sin skyldighet

att göra avdrag för preli- att göra skatteavdrag enminär A-skatt eller kvarstående ligt skattebetalningslagen skatt enligt uppbördslagen 1997:000, 1953:272,

l Senaste lydelse 1995:1572.

Del B s. 170

Författningsförslag

2. att lämna uppgift enligt 54 2. att lämna uppgift enligt 10 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 kap. 9 § skattebetalningslagen eller 11 § lagen 1984:668 om 1997:000, eller uppbära av socialavgijfter från arbetsgivare, eller

att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas.

Denna lag träder i kraft den l november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den l februa-

1998 i fråga om punkt

Del B s. 171

Författningsförslag

39 Förslag till lag om ändring i lagen 1987:667 om

Del B s. 171

ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

13 §

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlänma de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap., skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse sorn kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna lag eller stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

att göra avdrag för preli- att göra skatteavdrag enligt minär A-skatt eller kvarstående skattebetalningslagen skatt enligt uppbördslagen I 997.000, 1953:272, 2. att anmäla sig för regist-

2. att anmäla sig för regist- rering enligt 3 kap. 1 och 2 §§ rering enligt 14 kap. 2 § mer- skattebetalningslagen, värdesskattelagen 1994:200

senaste lydelse 1995:537.

Del B s. 172

Författningsförslag sou 1996:100

att lämna uppgift enligt att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen 10 kap. 9 § skattebetalningseller 4 § lagen 1984:668 om lagen, eller uppbära av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller

4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen

inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket l-4, skall revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

I moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberät-

en telse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas.

Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av amnälningen.

Del B s. 173

Författningsförslag

40 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

Del B s. 173

1988:327

Härigenom föreskrivs 51, 60 och 62 fordonsskattelagen att 1988:327 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordonsskatten för skatte- Fordonsskatten för ett skatteett år eller skatteperiod skall be- år eller skatteperiod skall been en under månaden före in- talas under månaden före intalas Skatteåret eller skatte- gången Skatteåret eller skattegången av av

perioden uppbördsmânaden. perioden.

fordonet har blivit skatte- Om fordonet har blivit skatte- Om pliktigt efter ingången pliktigt efter ingången av den av uppbördsmânaden, skall fordons- månad som anges i första stycbetalas veckor ket, skall fordonsskatten betalas skatten senast tre skattepliktens inträde. senast tre veckor efter skatteefter pliktens inträde. enligt 15 § skall utgå med ett högre belopp än tidigare, Om skatten skall skatten betalas när det gäller ändring fordonets beskaffenhet, senast tre av veckor efter utgången den kalendermånad under vilken registreav ringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett, det gäller ändring fordonets användning, senast tre veckor när av efter den dag då ändringen skedde. fordonsskatt i de fall i andra stycket skall betalas för Om som avses kalendermånad under Skatteåret eller skatteperioden, skall högst en fordonsskatt för närmast följande skatteår eller skatteperiod betalas

samtidigt.

Del B s. 174

Författningsfärslag

Om ett beslut om skatt har Om ett beslut skatt har

om överklagats eller skatten annars överklagats eller skatten

annars kan antas komma att sättas ned, kan antas komma sättas ned,

att kan den skattskyldige av be- kan den skattskyldige be-

av skattningsmyndigheten få skattningsmyndigheten få

an- anstånd med betalning av skatten. stånd med betalning skatten.

av Bestämmelserna i 49 § 2 och Bestämmelserna i 17kap. 3 mom. uppbördslagen 9 och 11 §§ skattebetalnings- 1953:272 om anstånd skall dä lagen 1997:000 anständ

om tillämpas. skall då tillämpas.

Ränta skall beräknas skatt Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått den skattskyldige fått

an- som anstånd med att betala enligt första stånd med att betala enligt första stycket för den del av anstånds- stycket för den del anstånds-

av beloppet som skall betalas se- beloppet skall betalas

som senast vid anståndstidens utgång. nast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas be- För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § stämmelserna ränta i

om 4 mom. uppbördslagen och i 19 kap. 4 § och 8 § andra 5 kap. 14 och 15 lagen stycket skattebetalningslagen 1984: 151 om punktskatter och och i 5 kap. 15 § lagen prisregleringsavgifter. 1984:151 om punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Dröjsmâlsavgiften tas ut Dröjsmälsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i 58 § enligt bestämmelserna i lagen 2-5 mom. uppbördslagen 1997:999 om drojsmålsavgijft. 1953:272.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 § gäller dock fortfarande i fråga skatt förfallit till

om som betalning före den 1 januari 1998.

Senaste lydelse 1993:913. 2Senastelydelse 1992:644.

41 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:41 om

Del B s. 175

TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen 1989:41 om TV-avgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Bolagets beslut påförande avgifter enligt denna lag skall

om av

beslut förvaltningsmyndighet och får verkställas, om anses som av avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske

avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbe-

även om slutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12

Uttagande avgift handläggs Uttagande av avgift handläggs

hos kronofogdemyndigheten hos Kronofogdemyndigheten

allmänt mål. Drojsmålsav- som allmänt mål. som

gift enligt uppbördslagen

1953:272 utgår inte.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Senastelydelse 1992:645.

Del B s. 176

Författningsförslag

sou 1996:100

42 Förslag till lag i om ändring utlänningslagen

1989:529

Del B s. 176

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen 1989:529 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 8 Frågor om påförande avgift enligt 7 § prövas allmän domstol av av efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och bestämmelserna kvarstad i brottom mål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det överatt trädelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga från det att beslutet laga vann kraft. En upplysning detta kraft. En upplysning detta om om skall tas in i beslutet. Om skall tas in i beslutet. Om av- avgiften inte betalas inom denna giften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp- enligt lagen 1997:000 om bördslagen 1953:272. Den dröjsmålsavgift. Den obetalda obetalda avgiften och dröjs- avgiften och dröjsmålsavgift målsavgift skall lämnas för in- skall lämnas för indrivning. drivning. Regeringen får före- Regeringen får föreskriva att skriva att indrivning inte be- indrivning inte behöver begäras höver begäras för ett ringa be- för ett ringa belopp. Bestämlopp. Bestämmelser indriv- melser indrivning finns i om om ning finns i lagen 1993:891 lagen 1993:891 indrivning om om indrivning statliga ford- statliga fordringar Inav av m. m. ringar m.m. Indrivningsåtgärder drivningsåtgärder får dock inte får dock inte vidtas när fem år vidtas när fem år har gått efter har gått efter det att beslutet det att beslutet laga kraft. vann vann laga kraft.

Lagen omtryckt 1994:515. 2 Senaste lydelse 1993:914.

Del B s. 177

Författningsförslag Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 178

Författningsförslag

43 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:532 om tillstånd för anställning på fartyg

Del B s. 178

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen 1989:532 om tillstånd för anställning fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Frågor påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol

om efter ansökan, skall göras av allmän åklagare inom två år efter

som det att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet laga från det att beslutet vann laga

vann kraft. En upplysning om detta kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om skall tas in i beslutet. Om av-

avgiften inte betalas inom denna giften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 enligt lagen 1997:000 om

mom. uppbördslagen 1953:272. Den dröjsmålsavgift. Den obetalda obetalda avgiften och dröjs- avgiften och dröjsmålsavgift målsavgift skall lämnas för skall lämnas för indrivning. indrivning. Indrivningsåtgärder Indrivningsåtgärder får dock får dock inte vidtas sedan fem inte vidtas sedan fem år har år har förflutit från det beslutet förflutit från det beslutet vann

laga kraft. Regeringen får laga kraft. Regeringen får förevann föreskriva att indrivning inte be- skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa be- höver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser indriv- lopp. Bestämmelser om indriv-

om ning finns i lagen 1993:891 ning finns i lagen 1993:891

indrivning statliga ford- indrivning av statliga fordom av om ringar m.m. ringar m.m.

Senastelydelse 1993:915.

Del B s. 179

Författningsförslag Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 180

Fötfattningsförslag

44 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324

Del B s. 180

Härigenom föreskrivs att l kap. l och 4 §§, 2 kap. 2 § och 5 kap. 13 § taxeringslagen 1990:324 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift taxering enligt

l kommunalskattelagen 1928:370,

lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt,

lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen 1984: 1052 om statlig fastighetsskatt,

5. lagen 1990:661 om avkastningsskatt pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 nämnda lag,

lagen 1991:687 om särskild löneskatt pensionskostnader, lagen 1994: 1744 om allmänna egenavgifter, lagen 1993: 1537 om expansionsmedel. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgif-

ter skattetillägg och förseningsavgift om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om för- lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av farandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall fram- mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 § mervärdes- går av 10 kap. 32 § skattebetalskattelagen 1994:200. ningslagen 1 997x000.

l Senastelydelse 1994:1681.

Del B s. 181

Föifattningsförslag

I lagen 1990:325 själv- I lagen 1990:325 om självom deklaration och kontrollupp- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om gifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering. 1 fråga till ledning för taxering. I fråga debitering och uppbära redovisning, bestämmande om av om skatt gäller bestämmelserna i och betalning av skatt gäller beuppbördslagen 1953:272. stämmelserna i skattebetalningslagen 1997:000.

2 kap.

Beslut i taxeringsärende fattas Beslut i taxeringsärende fattas Skattemyndigheten i det län Skattemyndigheten i det län av av där den skattskyldiges hemorts- där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är kommun är belägen. belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra skattemyndighet att fatta en annan beslut i dess ställe i ett visst ärende eller viss grupp av ärenden. en Sådant uppdrag får endast den andra myndigheten medger det ges om och det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige. om

5 kap.

Särskild avgift påförs Särskild avgift påförs enligt som slutlig eller tillkommande skatt skattebetalningslagen enligt uppbördslagen 1997:000. skattetillägg som 1953:272. skattetillägg inte uppgår till 100 kronor, som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser uträknas först skatten på av de undanhållna beloppen. Skatten summan fördelas sedan vid tillämpningen de skilda procentsatserna efter den av kvotdel och ett de undanhållna beloppen utgör av de som vart av sammanlagda undanhållna beloppen.

2 Senastelydelse 1991:1902.

Del B s. 182

Författningsförslag

Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg

minskning av underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel

som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda underlagen var för sig.

Denna lag träder i kraft 1 november 1997 och tillämpas från

den

och med 1999 års taxering. Aldre föreskrifter tillämpas fortfarande när det gäller 1998 och tidigare års taxeringar.

Del B s. 183

Författningsförslag

45 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325 om

Del B s. 183

självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att l kap. 2 2 kap. 13 och 16 §§ samt 3 kap. 57, 58 och 60 §§ lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 § Begrepp används i denna Begrepp som används i denna som lag har innebörd i lag har samma innebörd som i samma som kommunalskattelagen kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1947:576 1928:370, lagen 1947:576 statlig inkomstskatt, om statlig inkomstskatt, taxeom uppbördslagen 1953:272 och ringslagen 1990:324 och taxeringslagen 1990:324. skattebetalningslagen J 997.000 .

2 kap. 4 § Fysisk person skall lärrma självdeklaration när hans bruttointäkter tjänst i andra än som avses i 32 §

av fall

l första stycket h och i kommunalskattelagen 1928:370 och av mom. aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 24 procent basbeloppet enligt lagen 1962:381 om av allmän försäkring för året före taxeringsäret och inte annat följer av 6 2. när hans bruttointäkter tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. av första stycket h eller i kommunalskattelagen och passiv näringsav verksamhet uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, när han haft bruttointäkter när han haft bruttointäkter kapital annat slag än kapital av annat slag än avav av av- av kastning för vilken preliminär kastning för vilken skatteavdrag A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 skall göras enligt 5 kap. 8 § tredje stycket uppbördsla- skattebetalningslagen mom. 1953:272 och bruttointäk- 1997:000 och bruttointäkterna gen

Lydelse enligt prop. 1995/96:198.

Del B s. 184

Författningsförslag sou 1996:100

terna av kapital uppgått till sam- av kapital uppgått till sammanmanlagt minst 100 kronor, lagt minst 100 kronor, 4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han under beskattningsåret betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 5. när hans tillgångar av den art som anges i 3 § l den mom. upphävda lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger 900 000 kronor, eller 6. när underlag för skogs- 6. när underlag för statlig vårdsavgifi, statlig fastighets- fastighetsskatt, avkastningsskatt skatt, avkastningsskatt på pen- pensionsmedel eller särskild sionsmedel eller särskild löne- löneskatt på pensionskostnader skatt på pensionskostnader skall skall fastställas för honom. fastställas för honom. Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda förmögenhet. Skall någon enligt den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet som tillhör barn eller någon skall hänannan, syn tas därtill när deklarationsskyldigheten bedöms.

13 Särskild självdeklaration skall lämnas om den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo, 2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av näringsverksamhet, den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag, företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 i företag som upphört att vara sådant företag,

2 Senastelydelse 1995:1629.

Del B s. 185

Författningsförslag

den skattskyldige är närstående till företagsledare i sådant företag 4. i 3 och skall lämna uppgifter enligt 24 som avses skattskyldige enligt 5. den skattskyldige enligt den 14 kap. 3 § mervärdesskatte- 10 kap. 9 och 32 skattebetal- 1994:200 är skyldig att ningslagen 1997:000 är skyllagen redovisa utgående och ingående dig att redovisa utgående och mervärdesskatt i sin självdek- ingående mervärdesskatt i sin

laration, självdeklaration,

den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela be-

skattningsåret, eller skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad 7. den självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.

16 Fåmansföretag och företag, enligt 3 § 12 tredje stycket som a mom. 1947:576 statlig inkomstskatt skall behandlas som lagen om fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares honom närstående personnummer och adress och eller persons namn, förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det i olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock förekommer inte lämnas för närstående som inte uppburit behöver uppgifter person, från, träffat avtal med eller haft liknande förhållande med ersättning företaget. i handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för Delägare ett beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom att andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag. Skall den skattskyldige enligt Skall den skattskyldige enligt mervärdesskatte- 10 kap. 9 och 32 §§ skattebetal- 14 kap. 3 § 1994:200 redovisa ningslagen 1997:000 redovisa lagen mervärdesskatt i sin självdekla- mervärdesskatt i sin självdeklaskall han lämna de ration, skall han lämna de uppration, uppbehövs för besluta gifter behövs för att besluta gifter som att som mervärdesskatten. mervärdesskatten. om om Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen 1975: 1385, 1 kap. 1987:667 ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankak- 4 § lagen om 1987:618, 1 kap. 2 § sparbankslagen 1987:619, tiebolagslagen § lagen 1995:1570 medlemsbanker, 1 kap. 9 § för- 1 kap. 5 om 1982:713 eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen

säkringsrörelselagen

1980:1103 årsredovisning i vissa företag, skall i självom m.m.

och organisationsnummer för

deklarationen lämna uppgift om namn

3 Senastelydelse 1995:1629.

Del B s. 186

Författningsförslag

moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter och om namn organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgifterna skall avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår.

3 kap. 4 Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas den betalat av som ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgifter skall lämnas för den den uppgiftsskyldige som av har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån. Uppgiftsskyldighet enligt Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena före- första och andra styckena föreligger även i fråga om ersätt- ligger även i fråga ersättom ning eller förmån mottaga- ning eller förmån som som mottagaren får för arbete och som för får för arbete och för ren som honom utgör intäkt av närings- honom utgör intäkt näringsav verksamhet om inte mottagaren verksamhet inte mottagaren om antingen har enbart en F-skatte- antingen har enbart F-skatten sedel eller både en F-skattesedel sedel eller både F-skattsedel en och en A-skattesedel och skrift- och A-skattsedel och skriften ligen åberopat F-skaztesedeln ligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersättning från samt för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § arbetsgivare enligt 3 § som 3 mom. lagen 1947:576 3 lagen 1947:576 om mom. om statlig inkomstskatt beskattas statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. inkomst kapital. som av Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga ersättning eller förmån om som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration. Kontrolluppgift skall ta upp Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. samt avdragen skatt. I 6-12 §§ Av kontrolluppgijien skall fram- lämnas närmare föreskrifter om gå hur stor del av skatteavdra- vad skall iakttas när kontsom get som avser allmänna egenav- rolluppgift lämnas.

gifter som den uppgiftsskyldige

redovisat enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbärdslagen 1953:272. I 6-12 §§ lämnas

4 Senastelydelse 1994:1680.

Del B s. 187

100 Föifattningsförslag SOU 1996:

närmare föreskrifter om vad skall iakttas när kontrollsom

uppgift lämnas.

Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av Skattemyndigheten beträffande ersättning och förmån med ersättning och förmån med anledning tillfälligt arbete, anledning tillfälligt arbete, av av fysisk getts ut av fysisk person som getts ut av person som eller dödsbo och inte utgör eller dödsbo och inte utgör omomkostnad i näringsverksamhet, kostnad i näringsverksamhet, avdrag för preliminär A- skatteavdrag inte har gjorts om om skatt inte har gjorts och det som och det som mottagaren samsammanlagt fått haft manlagt fått haft ett lägre värde mottagaren lägre värde än 1 000 kronor än 1 000 kronor för hela året, ett för hela året, 2. ersättning och förmån med anledning tillfälligt arbete i andra av fall än i l det mottagaren sammanlagt fått haft ett som avses om som lägre värde än 100 kronor för hela året, följande slag ersättningar det har angetts i kontrolluppav om giften att sådan ersättning har lämnats kostnadsersättning för i tjänsten med allmänt kommunikaa resa tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i

punkt anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen 1928:370, 3 av motsvarande gjorda utlägg,

representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,

c

Del B s. 187

ersättning för ökade lev- d ersättning för ökade lev-

nadskostnader vid sådan i nadskostnader vid sådan resa i resa tjänsten i punkterna tjänsten som avses i punkterna som avses 3 och 3 anvisningarna till 3 och 3 av anvisningarna till a av a 33 § kommunalskattelagen eller 33 § kommunalskattelagen eller för kostnader för med för kostnader för resa med egen resa egen bil i tjänsten, i den mån ersätt- bil i tjänsten, i den mån ersättningarna enligt 10 § första- ningarna enligt 8 kap. 19 och tredje styckena uppbördslagen 20 §§ skattebetalningslagen 1953:272 inte skall ligga till 1997:000 inte skall ligga till grund för beräkning prelimi- grund för beräkning av skatteavav när A-skatt. drag.

5Senastelydelse 1992:681.

Del B s. 188

Författningsförslag

Värdet av förmåner Värdet förmåner som av som utgått i annat än pengar skall utgått i annat än skall pengar beräknas i enlighet med bestäm- beräknas i enlighet med bestäm-

melserna i kommunalskattelagen melserna i kommunalskattelagen

1928:370. Vid beräkning av 1928:370. Vid beräkning av värdet av bilförmån och kostför- värdet bilförmån och kostförav mån skall dock bestämmelserna mån skall dock bestämmelserna i punkt 2 andra stycket andra i punkt 2 andra stycket andra meningen och punkt 4 andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna till stycket anvisningarna till av 42 § nämnda lag tillämpas 42 § nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut endast i enlighet med beslut av av Skattemyndigheten med stöd av Skattemyndigheten med stöd av 5 § andra stycket lagen 9 kap. 2 § andra stycket skatte- 1984:668 om uppbörd betalningslagen 1997:000. av socialavgifter från arbetsgivare. Värdet bostadsförmån av annan Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semeshär i riket än förmån av semes- terbostad skall beräknas i enligterbostad skall beräknas i enlig- het med bestämmelserna i 8 het med bestämmelserna i 8 § kap. 15 och 16 §§ skattebetaltredje och sjätte styckena app- ningslagen. bärdslagen 1953:272. Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket Om värdet förmån jusav en lagen om uppbära av social- terats enligt 9 kap. 2 § andra avgifter från arbetsgivare skall stycket skattebetalningslagen anges att justering skett. skall att justering skett. anges Det sammanlagda värdet av förmånerna skall särskilt för sig. anges

6 Senaste lydelse 1995:653.

Del B s. 189

Författningsförslag

I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter.

Ersättning för ökade levnads- Ersättning för ökade levnadskostnader eller kostnader för kostnader eller kostnader för

med egen bil i tjänsten som resa med egen bil i tjänsten som resa enligt 10 § första-tredje styc- enligt 8 kap. 19 och 20 §§ skatkena uppbördslagen 1953:272 tebetalningslagen 1997:000 skall ligga till grund för be- skall ligga till grund för beräkning preliminär A-skatt, räkning av skatteavdrag, skall i

av skall i kontrolluppgift anges kontrolluppgift anges som lön,

lön, arvode eller motsva- arvode eller motsvarande. Har som rande. Har ersättning för ökade ersättning för ökade levnadslevnadskostnader enligt kostnader som enligt 8 kap.

som 10 § första och andra styckena 19 § skattebetalningslagen inte uppbördslagen inte skall ligga skall ligga till grund för betill grund för beräkning räkning skatteavdrag utgått

av av preliminär A-skatt utgått för en för en eller flera tjänsteresor eller flera tjänsteresor som som omfattat en sammanhänganomfattat sammanhängande de period av mer än tre måna-

en period än tre månader, der, skall detta anges i kontrol-

av mer skall detta i kontrollupp- luppgift som också skall inne-

anges gift också skall innehålla hålla upplysning om i vad mån

som upplysning i vad mån fråga fråga är om inrikes eller utrikes

inrikes eller utrikes för- förrättning. är om rättning.

l kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 a-c

av skall först efter föreläggande skattemyndigheten. Dock skall

uppges av ersättningen, då det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp, till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.

I kontrolluppgiften skall I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas sådant särskilt för sig tas upp sådant

upp avdrag har gjorts för preli- skatteavdrag som har gjorts.

som minär A-skatt.

7Senastelydelse 1993:1517.

Del B s. 190

Författningsförslag

I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser.

För dödsbo får i stället för För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlid- organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Om nes personnummer anges. Om personnummer eller organisa- personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för tionsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redo- stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontroll- visas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall uppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk per- borgenären är en juridisk person, namn, postadress och son, namn, postadress och personnummer för den som får personnummer för den som får förfoga över räntan eller for- förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av dran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får upp- flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som gifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, förfo- om samtliga innehavare, förfogarkonto, samt i förekomman- garkonto, samt i förekommande de fall om den beteckning på fall om den beteckning på ininnehavarkretsen som används nehavarkretsen som används för för kontot. I så fall skall anges kontot. I så fall skall anges att att det är fråga om ett förfogar- det är fråga om ett förfogarkonkonto. I fråga om skuld som är to. I fråga om skuld som är gemensam för flera ån fem gemensam för flera än fem personer får på motsvarande sätt personer får på motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i stället som ansvarar för lånet i stället för om samtliga gäldenärer, för om samtliga gäldenärer, gemensamt lån, samt i före- gemensamt lån, samt i förekommande fall om den beteck- kommande fall om den beteckning låntagarkretsen som ning låntagarkretsen som används för lånet. I så fall skall används för lånet. I så fall skall anges att det är fråga om ett anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finans- gemensamt lån. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt iellt instrument ägs gemensamt

8 Senaste lydelse 1995:1629.

Del B s. 191

Författningsförslag

flera får uppgift enligt 32 c § av flera får uppgift enligt 32 c § av lämnas för den anges på lämnas för den som anges på

som avräkningsnotan i stället för avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om den samtliga ägare. Om skattemyn-

uppgiftsskyldige har tilldelats ett digheten har tilldelat den uppsärskilt redovisningsnummer giftsskyldige ett särskilt redovisenligt 53 § 1 uppbördsla- ningsnummer, skall detta, i

mom.

1953:272, skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan gen

kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller annan

ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, som avser betalning till eller från utlandet, i stället för den uppgifts-

anges

i stället för den uppgifts- skyldiges personnummer eller anges skyldiges personnummer eller organisationsnummer. organisationsnummer.

Den för räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett

som egen räntebärande värdepapper eller annat sätt placerar pengar för förräntning skall sitt personnummer, om mottagaren är skyldig

ange

utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta att gäller inte den som inte har tilldelats personnummer.

I kontrolluppgift lämnas fåmansföretag, fåmansägt

en som av handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen 1947:576 statlig inkomstskatt skall behandlas som

om fåmansföretag, skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

58 §

Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare.

Den har tilldelats särskil- Den som skattemyndigheten

som da redovisningsnummer enligt har tilldelat särskilda redovis- 53 § 1 uppbördslagen ningsnummer och på grund av

mom. 1953:272 och på grund detta registrerats hos flera skat-

av detta registrerats hos flera skat- temyndigheter skall lämna temyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigkontrolluppgifterna till myndig- heterna i enlighet med denna heterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsregistrering. Om den uppgifts- skyldige inte är registrerad eller skyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till, får han lämna uppgifterna till Skattemyndigheten i det län

där han är bosatt.

Del B s. 192

Författningsförslag

till Skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt.

Vid en kontrolluppgift som Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 13, 14, 22 eller lämnas enligt 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild uppgift 27 § skall fogas särskild uppgift sammandrag av kontrollupp- sammandrag av kontrolluppgifter. I sådant sammandrag gifter. I sådant sammandrag skall anges namn, postadress skall anges namn, postadress och personnummer eller organi- och personnummer eller organisationsnummer för den upp- sationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade giftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sam- kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatte- manlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för avdrag som har verkställts unpreliminär A-skatt under året der året före taxeringsåret. Om före taxeringsåret. skattemyndigheten har tilldelat

Om den uppgiftsskyldige har tilldelats sär- den uppgiftsskyldige ett särskilt skilt redovisningsnummer enligt redovisningsnummer, skall det- 53 § I mom. uppbördslagen ta, i annat sammandrag än så- 1953:272, skall detta, i annat dant som avser kontrolluppgift sammandrag än sådant om ränta, utdelning eller betal-

som avser kontrolluppgift om ränta, ning till eller från utlandet, utdelning eller betalning till anges i stället för personnumeller från utlandet, anges i mer eller organisationsnummer. stället för eller Om den uppgiftsskyldige har

personnummer organisationsnummer. Om den gjort avdrag för en arbetstagares uppgiftsskyldige har gjort av- kostnader enligt 2 kap. 4 § drag för en arbetstagares kost- första stycket 6 lagen nader enligt 2 kap. 4 § första 1981:691 om socialavgifter, stycket 6 lagen 1981:691 om skall denna kostnad också anges socialavgifter, skall denna kost- i sammandraget. nad också anges i sammandraget.

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

9 Senastelydelse 1993:1563.

Del B s. 193

sou 1996:100 Fötfattningsförslag

Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 25 26 32 44

a, a, a, a, eller 45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldi

ge samt antalet lämnade kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

7 16-0852

46 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel

Del B s. 194

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om inte annat följer andra Om inte annat följer av andra

av stycket gäller bestämmelserna i stycket gäller bestämmelserna i taxeringslagen 1990:324 vid taxeringslagen 1990:324 vid taxering till avkastningsskatt och taxering till avkastningsskatt och bestämmelserna i uppbördslagen bestämmelserna i skattebetal- 1953:272 i fråga debite- ningslagen 1997:000 i fråga

om ring och uppbörd sådan om redovisning, bestämmande

av skatt. och betalning av sådan skatt.

Avkastningsskatt skall tas ut av sådan skattskyldig som avses

som i 2 § första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om

individuellt pensionsparande.

I fråga förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra

om stycket gäller bestämmelserna i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifteri tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal. Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod. Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten.

Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. lagen punktskatter och prisregle-

ringsavgifter.

Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 §

punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. lagen om Har kontot avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant

Senastelydelse 1993:1568.

Del B s. 195

Författningsförslag konto skall institutet betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

Del B s. 196

Författningsförslag

47 Förslag till lag ändring i lagen 1990:676 om skatt

Del B s. 196

på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen 1990:676 om skatt på ränta skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har skatt inte betalats in inom Har skatt inte betalats in inom den tid i 6 § tas den tid som anges i 6 § tas en

som anges en dröj gift ut. Dröjsmålsav- dröjsmålsavgift ut enligt lagen giften tas ut enligt 58 § 2-5 1997:000 om dröjsmålsavgiji.

uppbördslagen Skattemyndigheten i Kopparmom. 1953:272. Skattemyndigheten bergs län får medge befrielse i Kopparbergs län får medge be- helt eller delvis från skyldigfrielse helt eller delvis från heten att betala dröjsmålsavgift, skyldigheten att betala dröjs- om det finns särskilda skäl. mälsavgift, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Senastelydelse 1993:464.

48 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:912

Del B s. 197

nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen 1990:912 nedsättning om av socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter

sjukförsäkringsavgiften, eller

i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften. I fråga om förfarandet för I fråga förfarandet för om nedsättningen av avgifter gäller nedsättningen av avgifter gäller

lagen 1984:668 om upp- skattebetalningslag

en börd av socialavgifter från 1997:000. arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifter, eller uppbördslagen 1953:272 i fråga om egenavgifter.

Denna lag träder i kraft den l november 1997 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning 1999 års av taxering.

l Lagen omtryckt 1994:548.

49 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586 om

Del B s. 198

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1991:586 om särskild

om inkomstskatt för utomlands bosatta

dels att 11 och 19 skall upphöra att gälla,

10, 12, 14, 15, 20 och 21 §§ samt rubriken närmast dels att

före 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beteckningar används i Beteckningar som används i

som kommunalskattelagen kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1947:576 1928:370, lagen 1947:576

statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt och om om

1953:272 har skattebetalningslagen

uppbördslagen

betydelse i denna lag, 1997:000 har samma betydelse samma

inte eller fram- i denna lag, om inte annat anges om annat anges

sammanhanget. I denna eller framgår sammanhanget. går av av

med bosatt utomlands: I denna lag avses med bosatt lag avses

fysisk att denne inte utomlands: om fysisk person att om person

i riket eller stadig- denne inte är bosatt här i riket är bosatt här varande vistas här, med eller stadigvarande vistas här,

samt hemmahörande i utlandet: samt med hemmahörande i ut-

om fysisk denne är bosatt landet: om fysisk person att

person att

juridisk denne är bosatt utomlands och utomlands och om per-

denne inte är registrerad juridisk person att denne son att om

och inte heller har inte är registrerad här i riket här i riket

driftställe här. och inte heller har fast driftfast

ställe här.

Del B s. 199

Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, för

som mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.

Atnjuter mottagaren jämte Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skatteplik- kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdra- tiga förmåner, skall skatteget för dessa beräknas med avdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördsla- tillämpning 8 kap. 14-1 7 §§

gen 1953:272. skattebetalningslagen

1997:000.

Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden,

som om skatteavdrag gjorts.

Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomstskatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbetalningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han har erhållit beslut av skattemyndigheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sågs i 39 § I mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna

uppbördslagen och i övrigt

enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § uppbördslagen i tillämpliga delar.

Del B s. 200

Den skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall

som omedelbart efter det han erhållit beslutet från Skattemyndigheten överlämna detta till den som har att göra avdraget.

Fullgörs inte skyldigheten Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket och är inte enligt första stycket, skall avförhållandena sådana sägs drag såsom för preliminär skatt

som i 40§ 3 uppbördslagen göras i enlighet med vad som

mom. 1953:272, skall avdrag såsom sägs i 8 kap. 6§ skattebetalför preliminär skatt och i före- ningslagen 1997:000. kommande fall kvarstående skatt göras i enlighet med vad som sägs i 40§ 1 mom. andra

fjärde styckena och 2 mom.

lag. I övrigt gäller vad samma

som sägs i tredje-femte samt

sjunde styckena av anvisningarna till 40 § uppbördslagen.

I fråga skyldighet att I fråga om skyldighet att

om lämna uppgift till den skatt- lämna uppgift till den skattskyldige det belopp in- skyldige det belopp som in-

om som om nehållits skatteavdrag nehållits genom skatteavdrag

genom gäller vad i fråga gäller vad i fråga om ar-

som om ar- som

i 43 § J betsgivare sägs i 5 kap. 13§ betsgivare sägs mom. första stycket med undantag första stycket skattebetalnings-

av andra meningen uppbördslagen lagen 1997:000. 1953:272.

l Senastelydelse 1992:1181.

Del B s. 201

1996:100 Färfattningsförslag SOU

Utför någon, har hemvist Utför någon, som har hemvist som i främmande stat med vilken i en främmande stat med vilken en Sverige har ingått överenskom- Sverige har ingått överenskommelse för undvikande att melse för undvikande av att av skatt tas ut i mer än en av sta- skatt tas ut i mer än en av staterna s.k. uppbördsöverenskom- terna, arbete här i riket, får melse, arbete här i riket, får beskattningsmyndigheten enligt beskattningsmyndigheten enligt de närmare föreskrifter som de närmare föreskrifter meddelas av regeringen eller som meddelas regeringen eller den myndighet som regeringen av den myndighet regeringen bestämmer besluta att skatteavsom bestämmer besluta att skatteav- drag enligt denna lag får underdrag enligt denna lag får under- låtas, om avdrag för skatt på låtas, avdrag för skatt grund arbetet görs i den om av grund arbetet görs i den främmande staten. av främmande staten. Har Skattemyndigheten med- Har Skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första delat ett beslut enligt första stycket, får myndigheten enligt stycket, får myndigheten enligt de närmare föreskrifter de närmare föreskrifter som som meddelas regeringen eller meddelas av regeringen eller av den myndighet regeringen den myndighet som regeringen som bestämmer besluta att skatt, bestämmer besluta att skatt, som som grund arbetet har innehål- på grund arbetet har innehålav av lits dessförinnan enligt denna lits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den lag, skall överföras till den främmande för där främmande staten för att där staten att gottskrivas den skattskyldige. I tillgodoräknas den skattskylövrigt gäller i tillämpliga delar dige. I övrigt gäller i tillämpliga vad sägs i 69 § andra- delar vad sägs i 18 kap. som a som styckena uppbördslagen 5 § andra stycket och 6 §

femte

Del B s. 201

1953:272. skattebetalningslagen 1997:000.

Del B s. 202

Författningsförslag

Uppbörd av skatt Redovisning och betalning

av skatt

Särskild inkomstskatt, som Att bestämmelserna i skatteinnehållits genom skatteavdrag, betalningslagen 1997:999 gälskall betalas senast den 10 i den ler vid redovisning och betaluppbärdsmänad som infaller ning av skatt enligt denna lag närmast efter utgången av den framgår av 1 kap. 2 § skattemånad, då skatteavdraget gjor- betalningslagen. Regeringen des. I uppbördsmånaden januari eller den myndighet regeringen får betalning i stället ske senast bestämmer får dock besluta om den 15. Om inbetalningen och avvikelser från bestämmelserna uppgifteri samband därmed, om om inbetalningssätt och om anständ med betalningen samt skattedeklarationens innehåll. om skyldighet att avge uppbördsdeklaration och påföljder av att skyldigheten underlåts gäller 52 54 §§ uppbörds-

lagen 1953:272 i tillämpliga delar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock besluta om avvikelser från bestämmelserna om inbetalningssätt och om uppbördsdeklarationens innehåll.

Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen.

2 Senaste lydelse 1994:1982.

Del B s. 203

Författningsförslag

20 §

Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för mycket.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten senast vid utgången sjätte kalenderåret efter det år då

av inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller

utredning att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. annan om

På vad återbetalas en- På vad som återbetalas en-

som ligt första stycket utgår ligt första stycket beräknas ränta enligt vad som föreskrivs ränta enligt vad som föreskrivs i 69§ 2 uppbördslagen i 19 kap. 13-14 §§ skattebetal-

mom. 1953:272. I övrigt gäller i ningslagen 1997:000. I övrigt tillämpliga delar vad sägs i gäller i tillämpliga delar vad

som 68 § 6 uppbördslagen. som sägs i 18 kap. 8-9 §§

mom.

skattebetalningslagen.

Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats

som i den andra avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst är skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt

som till återbetalning av ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts

inkomsten.

Del B s. 204

Författningsförslag

I fråga om särskild in- I fråga särskild in-

om komstskatt gäller i tillämpliga komstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om över- delar vad sägs över-

som om flyttning av beslutsbehörighet i flyttning ärenden och

av upp- 2 a om anstånd med inbetal- gifter i skattebetalningslagen ning av skatt i 49 och 51 §§, 1997:000. om drojsmålsavgift i 58 om indrivning i 59 om ansvar för skatt som påförts en avliden eller ett dödsbo i 61 om central tillsyn m.m. i 72 om rätt att ta del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m. i 77, 77 a, 77c och 78 §§, om vite i 83 om omprövning m.m. i 84

- 94 §§, om beslut om särskilda debiteringsâtgärderi 95 § samt om överklagande m.m. i 96

- 103 §§ u-ppbördslagen 1953:272. Beslut om anstånd som avses i 49 § den lagen meddelas av beskattningsmyndigheten enligt denna lag. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.

Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst som uppbärs före 1998.

2. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas i januari 1998 eller tidigare.

3 Lydelse enligt prop. 1995/961170.

Del B s. 205

Författningsförslag

Äldre föreskrifter i 20 och 21 §§ tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden för 1998.

Del B s. 206

Författningsförslag

50 Förslag till lag ändring i lagen 1991:591

Del B s. 206

om om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1991:591 särskild om om inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 13 § skall upphöra att gälla, dels att 12, 14, 19, 20 och 23 samt rubriken närmast före 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beteckningar som används i Beteckningar används i som

kommunalskattelagen kommunalskattelagen

1928:370, lagen 1947:576 1928:370, lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt och upp- om statlig inkomstskatt och bördslagen 1953:272 har sam- skattebetalningslagen ma betydelse i denna lag, 1997:000 har betydelse om samma inte annat anges eller framgår i denna lag, om inte annat anges av sammanhanget. eller framgår av sammanhanget.

Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning mottagarens särskilda av inkomstskatt. Åtnjuter mottagaren jämte Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skatteplik- kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdra- tiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med get för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördsla- tillämpning av 8 kap. 14-I 7 gen 1953:272. skattebetalningslagen 1997:000. Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om skatteavdrag gjorts. Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomstskatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år

Del B s. 207

1996:100 Författningsförslag

SOU

skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbetalningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han erhållit beslut skattemyndigav heten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § uppbördslagen i tillämpliga delar.

Uppbörd skatt Redovisning och av betalning av skatt

Särskild inkomstskatt enligt Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och denna lag skall redovisas och inbetalas till beskattningsmyn- vara betald till beskattningsdigheten den har att myndigheten av den som har att av som skatteavdrag enligt 12 § göra skatteavdrag enligt 12 § göra den 10 i månaden efter senast den 12 i månaden efter senast den då den skattepliktiga ersätt- den då den skattepliktiga ersättningen har betalats till artis- ningen har betalats ut till artisut idrottsmannen eller artist- ten, idrottsmannen eller artistten, företaget och arrangör, företaget och av arrangör, seav den 10 i månaden efter nast den 12 i månaden efter den senast den då tillställningen ägt I då tillställningen ägt rum. I jarum. uppbördsmånaden januari får nuari gäller i stället den 17. redovisning och betalning i stället ske senast den 15. I de fall betalningsmottagare är företrädare för en grupp av en artister eller idrottsmän ett artistföretag lämnas uppgift utan att vara inkomstens och skattens fördelning medlemmar i gruppen. om Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.

Senastelydelse 1994:1981.

Del B s. 208

Författningsförslag

Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen 1953:272.

19 § Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört skatt att inte betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten besluta den skatt om som skall betalas. Därvid fâr underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund.

Beskattningsmyndighetens Beskattningsmyndighetens

beslut skall meddelas före ut- beslut skall meddelas senast gången av det sjätte året efter under sjätte året efter utgången det kalenderår under vilket det det kalenderår under vilket av uppbördsår, då skatten rätteli- beskattningsåret har gått ut. gen skulle ha redovisats, har gått ut.

20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning vad av som inbetalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattningsmyndigheten senast vid utgången sjätte kalenderåret efter det år då av inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. På vad som återbetalas enligt På vad återbetalas enligt som första stycket utgår ränta enligt första stycket beräknas ränta vad som föreskrivs i 69 § enligt vad föreskrivs i som 2 mom. uppbördslagen 19 kap. 13-14 §§ skattebetal- 1953:272. I övrigt gäller i ningslagen 1997:000. I övrigt tillämpliga delar vad som sägs i gäller i tillämpliga delar vad 68 § 6 mom. uppbördslagen. sägs i 18 kap. 8 9 §§ som skattebetalningslagen.

Del B s. 209

Författningsförslag

I fråga om särskild inkomst- I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar skatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med vad som sägs om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 inbetalning av skatt i 17 kap., §§, om uppbörd i 52 om om ansvar för skatt i 12 kap., dröjsmålsavgift i 58 om om skattekontroll i 14 kap., om indrivning i 59 om ansvar för skattetilläggochförseningsavgyft skatt påförts avliden eller i 15 kap., om indrivning i 20

som dödsbo i 61 om rätt att taga kap., om omprövning i 21 kap., del preliminär självdeklara- om överklagande i 22 kap. och

av tion m. m. i 73 om arbets- i övriga bestämmelser i 23 kap. givares ansvarighet för arbets- skattebetalningslagen tagares skatt, m. m. i 77, 77 a, 1997:000. Vad som där sägs 77 och 78 §§, vite i 83 om arbetsgivare skall då gälla

c om

omprövning m. m. i 84-94 den som är redovisningsskyldig om §§, beslut särskilda enligt 14 § denna lag och vad

om om debiteringsåtgärderi 95 § samt som där sägs om skattemyndigom överklagande m. m. i 97, 99 het skall gälla Skattemyndigoch 103 §§ uppbördslagen heten i Kopparbergs län. Med 1953:272. Vad som där sägs skattedeklaration avses enligt

arbetsgivare skall då gälla denna lag redovisning enligt om den som är redovisningsskyldig 14 enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Med

uppbördsdeklaration avses enligt

denna lag redovisning enligt 14 Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

I 3 § lagen 1959:551 beräkning pensionsgrundande inkomst

om av enligt lagen 1962:381 allmän försäkring finns bestämmelser om

om skyldighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

2 Lydelse enligt 1995/96:170.

prop.

Del B s. 210

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas pâ inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.

Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före 1998.

2. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare.

Äldre föreskrifter i 20 och 23 §§ tillämpas fortfarande i fråga

om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.

Del B s. 211

Författningsförslag

51 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:687 om

Del B s. 211

särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen 1991 :687 om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i taxe- Bestämmelserna i taxeringslagen 1990:324 och ringslagen 1990:324 och

uppbördslagen 1953:272 gäller skattebetalningslagen för särskild löneskatt på 1997:000 gäller för särskild

pensionskostnader. löneskatt på pensionskostnader.

Särskild löneskatt staten skall betala fastställs och redovisas

som enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

Del B s. 212

Författningsförslag

52 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1870 om

Del B s. 212

överflyttande arbetsuppgifter från Riksskatteverkets

sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs

Del B s. 212

och Bohus län

Härigenom föreskrivs att lagen 1991:1870 om överflyttande av arbetsuppgifter från Riksskatteverkets sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

De uppgifter som, enligt De uppgifter som, enligt lagen 1958:295 om sjömans- lagen 1958:295 om sjömansskatt, sjömansskattekungörelsen skatt, sjömansskattekungörelsen 1958:301, lagen 1984:668 1958:301 eller annan författ-

uppbörd socialavgifter ning, sköts av Riksskatteverkets om av eller annan författning, sköts av sjömansskattekontor skall i Riksskatteverkets sjömans- stället fullgöras av Skattemynskattekontor skall i stället digheten i Göteborgs och Bohus fullgöras av Skattemyndigheten län. i Göteborgs och Bohus län.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 213

Författningsförslag

53 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:891 om

Del B s. 213

indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m.

dels att 2 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 18 a och närmast före 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt

om för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

uppbördslagen 1953:272,

om inte annat föreskrivs i den lagen,

lagen 1958:295 sjö- lagen 1958:295 om sjö-

om mansskatt, inte annat före- mansskatt, om inte annat före-

om skrivs i den lagen, skrivs i den lagen,

lagen 1972:435 över- lagen 1972:435 om över-

om lastavgift, lastavgift,

lagen 1976:206 fel- lagen 1976:206 om fel-

parkeringsavgift, parkeringsavgift,

5. lagen 1972:339 salu- lagen 1972:339 om salu-

om vagnsskatt, vagnsskatt,

lagen 1984:151 om 5. lagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings- punktskatter och prisregleringsavgifter, avgifter,

lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen,

8. fordonsskattelagen 6. fordonsskattelagen 1988:327, 1988:327,

l Senastelydelse 1996:133.

Del B s. 214

Författningsförslag

lagen 1989:471 om in- lagen 1989:471 om investeringsskatt för vissa bygg- vesteringsskatt för vissa byggnadsarbeten, nadsarbeten, 10. lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 11. lagen 1991:591 om sär- lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mfl., bosatta artister mfl., 1 2. mervärdesskattelagen 1994:200, eller 13. lagen 1994:419 lagen 1994:419 om om brottsofferfond. brottsofferfond, eller 10. skattebetalningslagen 1997:000.

Avräkningsordning i vissa fall

18 a §

Om mer än en skattefordran

Del B s. 214

enligt skattebetalningslagen 1997:000 skall drivas in hos samma gäldenär, skall belopp som kan användas för betalning av någon av skattefordringarna i första hand räknas av från den

fordran vars preskriptionstid går

ut först. Om det finns särskilda skäl får kronofogdemyndigheten tillgodoräkna belopp på annat sätt.

lag träder i kraft den l november 1997.

penna

Aldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordringar som påförts enligt uppbördslagen 1953:272, lagen 1984:668 uppbörd socialavgifter från arbetsgivare, om av lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 4. mervärdesskattelagen 1994:200.

Del B s. 215

1996:100 Författningsförslag SOU

54 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1536 om

räntefördelning vid beskattning

Del B s. 215

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen 1993:1536 om räntefördelning vid beskattning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Statlig inkomstskatt, statlig Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen 1981:691 socialav- lagen 1981:691 om socialav-

om gifter, särskild löneskatt enligt gifter, särskild löneskatt enligt 2§ lagen 1990:659 sär- 2§ lagen 1990:659 om sär-

om skild löneskatt på vissa för- skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,avkastningsskatt värvsinkomsteravkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen 1990:661 enligt 2 § 5 lagen 1990:661

avkastningsskatt på avkastningsskatt på penom pen- om sionsmedel, särskild löneskatt sionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen 1991:687 enligt 3 § lagen 1991:687 om

om särskild löneskatt på pensions- särskild löneskatt pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, kostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt redovisas i mervärdesskatt som redovisas i

som särskild självdeklaration enligt särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattela- 10 kap. 9 och 32 §§ skattebetal-

1994:200, annuitet på ningslagen 1997:000, avgifter gen avdikningslån, avgifter enligt enligt lagen 1994:1774 om alllagen 1994: 1774 allmänna männa egenavgifter samt skatte-

om egenavgifter samt skattetillägg tillägg och förseningsavgift enoch förseningsavgift enligt taxe- ligt taxeringslagen 1990:324 ringslagen 1990:324 räknas räknas inte tillgång eller

som

tillgång eller skuld. skuld. inte som

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

l Senastelydelse 1994:1682.

Del B s. 216

Författningsförslag

55 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1537 om

Del B s. 216

expansionsmedel

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1993:1537 om expansionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28 procent av en ökning av expansionsmedel.

I 27 § 2 mom. uppbördsla- Vid debitering av slutlig skatt gen 1953:272 föreskrivs att gottskrivs ett belopp som den skattskyldige vid debitering motsvarar 28 procent av en

slutlig skatt gottskrivs ett minskning av expansionsmedel. av belopp som motsvarar 28 procent av en minskning av expansionsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om 1998 och tidigare års taxeringar.

Del B s. 217

1996:100 Författningsförslag

SOU

56 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

Del B s. 217

1994:200

Härigenom föreskrivs i fråga mervärdesskattelagen 1994:200 om dels 12 kap. 1 och 3 §§, 13 kap. 1 a-5, 29 och 30 §§, att a 14-18 kap., 20 kap. 4-9 §§ samt 22 kap. 2-4 och 6-9 §§ skall upphöra att gälla, rubrikerna närmast före 13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. dels att och 9 §§, 22 kap. 4 och 6--9 §§ samt rubrikerna till 14-18 kap. 8 skall utgå, 6 kap. 2 7 kap. 4 9 kap. 3 12 kap. 1 och 2 §§, dels att 13 kap. 1 19 kap. 12, 13 och 14 §§, 20 kap. 1-3 §§ samt rubriken till 13 kap. och rubriken närmast före 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

l Senastelydelse av 12 kap. 1 a§ 1994:1798 13 kap. 1a § 1994:1798 13 kap. 3 § 1995:1207 13 kap. 29 § 1994:1798 13 kap. 30 § 1994:1798 14 kap. 1 § 1995:1207 14 kap. 2 § 1995:1207 14 kap. 3 § 1995:1207 14 kap. 5 § 1994:1798 14 kap. 12 § bet. l995/96:SkU3l 14 kap. 13 § 1994:1798 14 kap. 17 § 1995:700 14 kap. 23 § 1994:498 14 kap. 28 § 1995:1207 14 kap. 30 § 1994:1207 14 kap. 30 a § 1994:1798 14 kap. 30 b § 1995:1207 14 kap. 30 c § 1994:1798 14 kap. 30 d § 1994:1798 15 kap. 1 § 1995:1286 16 kap. 12 § 1994:498 16 kap. § 1995:581 16 kap. 17 § prop. 1995/962170 16 kap. 18 §prop. 1995/96:170 17 kap. 2 § 1994:473 17 kap. 3 § 1994:473 17 kap. 5 § 1994:473 17 kap. 6 § 1994:473 17 kap. 7 § 1994:473 18 kap. 13 § 1994:1798 20 kap. 4 § 1994:1798 20 kap. 9 § 1994:1798.

Del B s. 218

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

En delägare i ett enkelt bolag En delägare i enkelt bolag ett eller i ett partrederi är skattskyl- eller i ett partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i dig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter bolaget eller rederiet. ansökan av samtliga delägare

kan skattemyndigheten besluta

att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning.

7 kap.

Vid uttag i form använ- Vid uttag i form av av användande av personbil för privat dande personbil för privat av bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första stycket första det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet det meningen avsedda värdet det av av värde som enligt 5 § lagen värde enligt 8 kap. 17§ som 1984:668 om uppbörd andra stycket skattebetalningsav socialavgifter från arbetsgivare lagen 1997:000 har bestämts i har bestämts i fråga till- fråga tillhandahållandet om om av handahållandet av bilförmåner bilförmåner anställda. När det anställda. När det gäller den gäller den skattskyldiges eget skattskyldiges eget nyttjande får nyttjande får Skattemyndigheten Skattemyndigheten på ansökan på ansökan bestämma det i 2 § bestämma det i 2 § första styck- första stycket första meningen et första meningen avsedda avsedda värdet enligt de grunder värdet enligt de grunder i 8 kap. 17§ andra som som anges anges i 5 § lagen om uppbörd stycket skattebetalningslagen. av socialavgifter från arbets- Detsamma gäller i fråga om givare. Detsamma gäller i fråga delägare i handelsbolag. om delägare i handelsbolag.

2 Senaste lydelse 1994:1798.

Del B s. 219

Författningsförslag

9 kap. 3 En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag Skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom om inom år från utgången det kalenderår under vilket an har utfört tre av eller låtit utföra till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ny-, skatt hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa

ingående som

lokaler omfattas av beslutet, och avser som 2. Skattemyndigheten har 2. om Skattemyndigheten har om beslutat skattskyldighet för beslutat om skattskyldighet för om inom år från det att honom inom tre år från det att honom tre köpt fastigheten: för den han köpt fastigheten: för den han skatt den tidigare ingående skatt som den tidigare

ingående som

har gjort avdrag för ägaren har gjort avdrag för men ägaren men återförts enligt 5 § återförts enligt 5 § på som som

grund fastighetsförsäljningen grund av fastighetsförsäljningen

av förutsättning den under förutsättning att den under att har betalat in tidigare ägaren i samband med tidigare ägaren den återförda ingående skatten eller efter sin redovisning av till den återförda ingående skatten, staten. har betalat in skatt enligt skattebetalningslagen 1997:000 med ett belopp som motsvarar den återförda ingående skatten och att det inbetalda beloppet inte skall räknas enligt 16 kap. av 11 § skattebetalningslagen. enligt första stycket 2 har även den som bedriver Avdragsrätt medför skattskyldighet på grund än beslut verksamhet som annan Motsvarande gäller i fråga rätt till återbetalning enligt enligt 1 om 10 kap. 9-13 §§.

3 Senastelydelse 1994:498.

Del B s. 220

Föifattningsförslag

12 kap.

Beskattningsbeslut och andra Beslut enligt denna lag medbeslut i beskattningsärenden delas, inte annat i om anges meddelas, om inte annat anges i andra stycket eller i 2 av andra-jiärde styckena eller i Skattemyndigheten i det län där 2 av Skattemyndigheten i det den skattskyldige är registrerad län där den skattskyldige är enligt 3 kap. 1 § skattebetalregistrerad eller, om han inte är ningslagen 1997:000 eller, 01n registrerad, av den skattemyn- han inte är registrerad, den av dighet som enligt 14 kap. 23 § skattemyndighet enligt som är behörig att besluta om regi- 2 kap. lag är behörig samma att strering. besluta registrering. om Bestämmelserna i 2 kap. 2 § Bestämmelserna i 2 kap. 2 § tredje stycket taxeringslagen tredje stycket taxeringslagen 1990:324 gäller även beskatt- 1990:324 gäller även ärenden ningsärenden enligt denna lag. enligt denna lag. Om ett beskattningsärende har ett nära samband med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4§ taxeringslagen skall avgöras i en skattenämnd och det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang, får även beskattningsärendet avgöras i skattenämnden. Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheten har enligt 17 kap. 5 och 6 §§. I förekommande fall tar verket över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

Del B s. 221

Författningsförslag

Skattemyndigheten i Kopparbergs län prövar frågor om godkännande upplagshavare och skatteupplag enligt 9 c kap. 7 §

av av eller återkallelse sådant godkännande enligt 9 kap. 8 § andra

om av c stycket, återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalnings-

om skyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ tillämpas 1 § första stycket.

Av 14 kap. 28 § följer att Av 10 kap. 32 § skattebetalbestämmelserna beslutande ningslagen 1997:000 följer att

om myndighet i 2 kap. 2§ taxe- bestämmelserna om beslutande ringslagen 1990:324 är till- myndighet i 2 kap. 2§ taxelämpliga i de fall den skattskyl- ringslagen 1990:324 är tilldige enligt 14 kap. 3§ skall lämpliga i de fall den skattskylredovisa skatt enligt denna lag i dige skall redovisa skatt enligt

särskild självdeklaration. denna lag i en särskild själven

deklaration.

13 kap. Redovisning skatt 13 kap. Redovisning av ut-

av samt periodisk sammanställ- gående och ingående skatt ning

I 1 a-28 finns bestäm- I 6-28 a §§ finns bestäm-

a melser skyldighet att redovi- melser skyldighet att redovi-

om om

utgående och ingående skatt. utgående och ingående skatt. sa sa I 29 och 30 finns bestämmel-

skyldighet att lämna

ser om

vissa andra uppgifter.

I 14 kap. finns bestämmelser Det finns bestämmelser om

skyldigheten att lämna redovisning av skatt också i 10 om deklaration och deklara- kap. skattebetalningslagen

om tionsförfarandet. 1997:000.

4 Senastelydelse 1995:1286. 5 Senastelydelse 1994:1798.

Del B s. 222

Författningsförslag

19 kap.

En ansökan om återbetalning En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ skall enligt 10 kap. 9-13 §§ skall göras i den form som föreskrivs göras i den form som föreskrivs i denna lag för deklaration av i 10 kap. 1 7 § skattebetalningsingående skatt i en verksamhet lagen 1997:000 för deklaration som medför skattskyldighet. För av ingående skatt i verksam-

en den som ansöker om sådan het som medför skattskyldighet. återbetalning gäller vad som För den ansöker sådan

som om föreskrivs i 12-18 och 20-22 återbetalning gäller vad som kap. i fråga om den som är föreskrivs i 13 och 21 kap. samt skattskyldig, om inget annat vad föreskrivs förfaran-

som om följer av 13 det i skattebetalningslagen i

fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13

Den som ansöker om återbe- Den som ansöker om återbe-

talning enligt 10 kap. ll eller talning enligt 10 kap. ll eller 12 § och inte skall lämna sär- 12 § och inte skall lämna skatteskild deklaration enligt 14 kap. deklaration enligt 10 kap. 32 § 3 § skall ändå lämna sådan skattebetalningslagen deklaration, om det inte finns 1997:000 skall ändå lämna särskilda skäl mot det. sådan deklaration, om det inte

finns särskilda skäl mot det.

Den som omfattas av beslut Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. som meddelats enligt 10 kap. 9§ skall alltid lämna särskild 9 § skall alltid lämna skattededeklaration. klaration.

Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 10 kap. 5-8 §§.

Vid återbetalning som avses i första stycket betalas inte ränta.

6 Lydelse enligt 1995/962170.

prop. 7 Senastelydelse 1995:700.

Del B s. 223

Författningsförslag

20 kap.

Följande beslut av skattemyn- 1 22 kap. skattebetalningsdigheten får överklagas hos lagen 1997:000 finns det länsrätten den skattskyldige bestämmelser om överklagande

av och av Riksskatteverket: av skattemyndighetens beslut.

beskattningsbeslut i en Den skattskyldige och Riksskatfråga kan ha betydelse för teverket fär hos länsrätten dess-

som beskattningen eller rätten till utom överklaga skattemyndigheåterbetalning enligt 10 kap. 9- tens beslut om skattskyldighet 13 §§, och beslut enligt 10 kap. 9

beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut eller att avvisa ett överklagande till länsrätten,

beslut enligt 10 kap. 9

beslut enligt 14 kap. 23 och 24 §§, och

beslut om skattskyldighet eller anstând med att lämna deklaration eller betala skatt.

Beslut Skattemyndigheten i Kopparbergs län har fattat om

som godkännande enligt 9 kap. 7 § eller om återkallelse av sådant

c godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och betalningsskyldighet och avräkning enligt 19

om kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Kopparbergs län. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt i övrigt endast i samband med överklagande av

men beslut om betalningsskyldighet.

Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant

av beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

8 Senastelydelse 1995:1286.

Del B s. 224

Författningsförslag

Andra beslut av en skatte- Andra beslut skatte-

av en myndighet enligt denna lag får myndighet enligt denna lag får överklagas hos Riksskatteverket, överklagas hos Riksskatteverket. om inte annat följer av 3 Riksskatteverkets beslut med an- Riksskatteverkets beslut med an- ledning av ett sådant överklaledning av ett sådant överkla- gande får inte överklagas. gande får inte överklagas.

Föreläggande vid vite och Vid överklagandet gäller bebeslut om skatterevision enligt stämmelserna i 22 kap. skattedenna lag får inte överklagas. betalningslagen 1997:000 med

följande undantag:

Överklagande enligt 1 §

Del B s. 224

andra stycket skall ha kommit in

inom två månader från den dag

klaganden fick del av beslutet.

När fråga är om överkla-

gande enligt 2 § skall skatte-

myndigheten överlämna överkla-

gandet, sitt omprövningsbeslut

och övriga handlingari ärendet

till Riksskatteverket i stället för

till länsrätten.

22 kap.

Riksskatteverket Förfarandet

Riksskatteverket leder och fråga om betalning av skatt ansvarar för skatteförvaltning- och förfarandeti övrigt finns det ens verksamhet enligt denna bestämmelser i skattebetalningslag. lagen 1997:000.

Del B s. 225

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga redovisnings-

om perioder som gått till ända före ikraftträdandet. Detsamma gäller för redovisningsperiod slutmânad är december 1997 och som på

vars grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § andra stycket slutar under januari 1998.

Bestämmelserna i 16 kap. 9 § tillämpas också då den som har rätt att återfå skatt skall betala skatt enligt skattebetalningslagen 1997:000.

8 16-0852

Del B s. 226

Författningsförslag

57 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 om

Del B s. 226

särskilda tvångsâtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 10 och 30 §§ lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt, tull eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i

uppbördslagen 1953:272,

lagen 1958:295 om sjö- lagen 1958:295 om sjömansskatt, mansskatt,

3. kupongskattelagen 2. kupongskattelagen 1970:624, 1970:624,

lagen 1984: 151 om lagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings- punktskatter och prisregleringsavgifter, avgifter,

lagen 1984:668 om uppbörd socialavgifter från

av arbetsgivare,

tullagen 1987: 1065, tullagen 1987:1065,

7. fordonsskattelagen 5. fordonsskattelagen 1988:327, 1988:327,

taxeringslagen 1990:324, taxeringslagen 1990:324,

lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

10. lagen 1991:591 sär- lagen 1991:591 om sär-

om skild inkomstskatt för utomlands skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., bosatta artister m.fl.,

11. mervärdesskattelagen skattebetalningslagen 1994:200. 1 99 7:000.

Lagen tillämpas även vid kontroll att en vara får föras in i eller

av ut landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt

ur lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts

om riktigt och fullständigt.

Del B s. 227

Författningsförslag

Hos den som kan föreläggas Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om att lämna kontrolluppgift om rättshandling enligt 3 kap. 5 § rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen 1984:151 om punkt- lagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings- skatter och prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen avgifter, 75 a § tullagen 1987:1065, 3 kap. 50 a § 1987:1065, 3 kap. 50 a § lagen 1990:325 om självde- lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter klaration och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 § mervärdes- eller 14 kap. 4 eller 7 §§ skattelagen 1994:200, får skattebetalningslagen räkenskaper och andra 1997:000, får räkenskaper och handlingar som rör hans andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan verksamhet granskas utan föregående föreläggande, om föregående föreläggande, om det finns särskild anledning att det finns särskild anledning att anta att handlingar betydelse anta att handlingar av betydelse

av för kontrolluppgiftsskyldigheten för kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det kommer att påträffas och det kan befaras att utredningen kan befaras att utredningen skulle försvåras av ett skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för betydande utredningsintresse för kontrollen. kontrollen.

Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas.

Granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas någon annan plats.

Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.

I fråga företrädare för det I fråga om företrädare för det

om allmänna gäller beträffande skatt allmänna gäller beträffande skatt eller avgift som tas ut enligt eller avgift som tas ut enligt bestämmelserna i l § första bestämmelserna i l § första stycket 1 3-5 och 8-11 före- stycket 3 och 6-8 föreskrif-

, skrifterna i 6 kap. 15-17 §§ terna i 6 kap. 15-17 §§ taxetaxeringslagen 1990:324. ringslagen 1990:324.

Del B s. 228

Författningsförslag

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt

uppbördslagen 1953:272,

2. lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller

4. mervärdesskattelagen 1994:200.

Del B s. 229

Fäafattningsförslag

58 Förslag till lag om ändring i tullagen 1994:1550

Del B s. 229

Härigenom föreskrivs att 30 § tullagen 1994:1550 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om tull inte betalas inom Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmåls- föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2-5 avgift tas ut enligt lagen

uppbördslagen 1997:000 om dröjsmålsavgift. mom. 1953:272.

Vad som föreskrivs i tullag- Vad som föreskrivs i tullagstiftningen tull tillämpas stiftningen om tull tillämpas

om även beträffande dröj smålsavgift även beträffande dröj enligt första stycket. enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den l november 1997.

Del B s. 230

Färfattningsförslag

59 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1720 om

Del B s. 230

civilt försvar

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen 1994:1720 om civilt försvar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

21 §

Om den som är berättigad till Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte är ersättning enligt 20 § inte är redovisningsskyldig enligt mer- skyldig att redovisa mervärdesvärdesskattelagen I 994 3200 skatt enligt skattebetalnings-

, skall ersättningsbeloppet räknas lagen 1997:000, skall ersättupp med den skattesats som ningsbeloppet räknas upp med enligt 7 kap. 1 § den lagen den skattesats som enligt 7 kap. gällde vid tidpunkten för slutbe- l § mervärdesskattelagen siktning av skyddsrummet. 1994:200 gällde vid tidpunkten

för slutbesiktning av skyddsrummet.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.

Del B s. 231

Författningsförslag

60 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter

Del B s. 231

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i taxeringsla- Bestämmelserna i taxeringslagen 1990:324 och uppbördsla- gen 1990:324 och skattebetalgen 1953:272 tillämpas i fråga ningslagen 1997:000 tillämpas om avgifter enligt denna lag. I i fråga om avgifter enligt denna fråga om sjukförsäkringsavgift lag. I fråga om sjukförsäkringstillämpas även 4 kap. 1 § lagen avgift tillämpas även 4 kap. 1 § 1981:691 om socialavgifter. lagen 1981:691 om socialav-

gifter.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

Del B s. 232

Författningsförslag

61 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen

1995:1554

Del B s. 232

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen 1995:1554 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Om ett bolag har rätt att få Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift tillbaka betalad förseningsavgift

grund av en domstols beslut, på grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den åter- skall ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från betalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in förseningsavgiften betalades in till och med den månad då åter- till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om betalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 69 § 2 räntans storlek tillämpas 19 kap. mom. första stycket uppbördsla- 13 § skattebetalningslagen gen 1953:272. 1997:000.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998.

Del B s. 233

Färfattningsförslag

62 Förslag till lag om ändring i lagen 1995:1623 om

Del B s. 233

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen 1995:1623 om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga skattereduktion I fråga om skattereduktion

om enligt denna lag tillämpas vad enligt denna lag tillämpas vad

gäller skattereduktion som gäller om skattereduktion som om enligt 2 § 4 mom. uppbördsla- enligt 11 kap. 13 § skattebetal-

1953:272 inte annat är ningslagen 1997:000 om inte gen om föreskrivet. skattereduktion en- annat är föreskrivet. Skattereligt denna lag tillgodoräknas den duktion enligt denna lag tillgoskattskyldige före skattereduk- doräknas den skattskyldige före tion enligt uppbördslagen. skattereduktion enligt skatte-

betalningslagen.

I fråga om särskilt tillägg enligt ll § tillämpas vad som gäller om särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 § taxeringslagen 1990:324.

Denna lag träder i kraft den l november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering.

Del B s. 235

Författningskommentarer

1¶Skattebetalningslagen

Del B s. 235

Allmänt

Bestämmelser om fastställelse av underlaget för att ta ut skatt enligt bl.a. kommunalskattelagen 1928:370 och lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt finns i taxeringslagen 1990:324, TL. Bestämmelser om underlag för beräkning av socialavgifter finns i lagen 1981:691 om socialavgifter. Bestämmelserna om uppbörd, dvs. bestämmelser om beräkning, debitering, redovisning och betalning, av dessa skatter och avgifter finns i uppbördslagen 1953:272, UBL resp. lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare USAL. Dessa uppbördsbestämmelser har nu samlats i en ny lag benämnd skattebetalningslagen SBL.

Den nya lagen innehåller i likhet med UBL och USAL, förutom förfarandebestämmelser om uppbörd av preliminär och slutlig skatt samt socialavgifter, materiella bestämmelser om uttag av preliminär skatt. De nya uppbördsbestämmelserna avses gälla också i fråga om mervärdesskatt. De nuvarande bestämmelserna i mervärdesskattelagen 1994:200, ML om uppbörd av sådan skatt har därför slopats.

SBL avses i vissa delar gälla även i fråga om annan skatt än den nyss nämnda. De nya bestämmelserna om betalning av skatt avses sålunda gälla också i fråga om betalning av skatt enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. De nuvarande bestämmelserna om uppbörd av sådan skatt i nyss nämnda lag har därför slopats.

Innehållsförteckning

Enligt Statsrådsberedningens promemoria Några riktlinjer för författningsspråket PM 1994:4 bör längre författningar förses med en innehållsförteckning och ibland register. Dessa bör i formellt hänseende inte utgöra en del av författningen utan betraktas som ett redaktionellt tillägg av författningens utgivare.

Del B s. 236

Författningskommentarer

SBL föreslås bli försedd med en innehållsförteckning. För att vara det hjälpmedel är avsett har innehållsförteckningen tagits in som närmast före den föreslagna lagtexten. Lagen har, framgår av innehållsförteckningen, delats in i 23 som kapitel rubriker. De olika kapitlen har, så långt det låter sig med egna göras, ordnats kronologiskt. Kapitlen har i sin tur delats in i olika avsnitt med rubriker. Även dessa rubriker i innehållsegna anges förteckningen. I några avsnitt förekommer dessutom underrubriker. emellertid inte i innehållsförteckningen. Dessa anges

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § I 1 och 2 §§ lagens tillämpningsområde. I 1 § anges det område anges inom vilket lagen gäller fullt ut. I punkt 1 hänvisas till lagen socialavgifter. Det innebär att SBL om gäller i fråga sådana arbetsgivaravgifter och egenavgifter som om behandlas i den förstnämnda lagen. I punkt 2 hänvisas till 1 kap. 1 § första stycket TL. Det innebär att SBL gäller i fråga om skatt eller avgift enligt kommunalskattelagen 1928:370, 2. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt, lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt, 4. lagen 1984: 1052 om statlig fastighetsskatt, lagen 1990:661 avkastningsskatt pensionsmedel i fall om i 2 § första stycket l-5 nämnda lag, som avses lagen 1991:687 särskild löneskatt pensionskostnader, om 7. lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter,

lagen 1993: 1537 om expansionsmedel.

I punkt 3 att lagen omfattar skatt enligt lagen om särskild anges löneskatt vissa förvärvsinkomster. Sådan skatt betalas på samma sätt arbetsgivaravgift eller, i vissa fall, en egenavgift. som en I punkt 4 att lagen omfattar skatt enligt ML. Detta innebär att anges lagen skall tillämpas i fråga såväl sådan mervärdesskatt som skall om redovisas i särskild självdeklaration enligt de bestämmelser som för närvarande finns i 14 kap. 3 § ML övrig mervärdesskatt. Sådan som mervärdesskatt skall redovisas i självdeklaration uppbärs som sätt skatt omfattas av TL:s bestämmelser. samma som annan som

Del B s. 237

Författningskommentarer

I punkt 5 att lagen omfattar avgift enligt lagen 1994:1920

anges

allmän löneavgift. Även i detta fall betalas avgiften på sätt om samma

en arbetsgivaravgift eller egenavgift. som

I punkt 6 att lagen dessutom gäller i fråga om skattetillägg

anges och förseningsavgift hör till sådan skatt eller avgift som avses i

som punkterna 1-5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen 1979:1152. Detta innebär bl.a. att lagen gäller i fråga om skattetillägg och förseningsavgift enligt såväl TL som SBL.

I punkt 7 slutligen att lagen även gäller i fråga om ränta på

anges sådana belopp som avses i 1-6.

2 § I paragrafen att vissa bestämmelser i lagen, bestämmelserna om

anges betalning skatt bestämmelserna i 16-23 kap., dvs. betalningsbe-

av stämmelserna i mer inskränkt betydelse, skall gälla även viss annan

en skatt än de som anges i 1

Enligt punkt 1 gäller bestämmelserna betalning av skatt också

om vid betalning skatt enligt lagen särskild inkomstskatt för

av om utomlands bosatta.

I punkt 2 att betalningsbestämmelserna dessutom gäller i fråga

anges

skattetillägg och förseningsavgift som hör till sådan skatt som om avses i punkt

I punkt 3 att lagen också gäller vid betalning av ränta på

anges sådana belopp som avses i 1 och

Paragraferna l och 2 ersätter 1 § första stycket UBL och 1 § USAL. I förhållande till den först nämnda paragrafen har skogsvårdsavgift och annuitet på avdikningslån slopats. Detta beror att dessa pålagor inte längre är aktuella. Lagen 1946:324 om skogsvårdsavgift upphörde att gälla vid utgången av juni 1992 se SFS 1991:1849 och annuiteter på avdikningslån förekommer i endast ett fåtal fall

numera

år. Den sista taxering vid vilken annuitet på avdikningslån kan bli per aktuell 1996 års taxering. Vid debiteringen av slutlig skatt

synes vara på grund 1992-1995 års taxeringar förekom emellertid inte några

av annuiteter på avdikningslån. Den senaste debiteringen av annuitet på avdikningslån vid 1991 års taxering. Då förekom två fall på

var sammanlagt 2 957 kr.

Del B s. 238

Författningskømmentarer

Definitioner

Del B s. 238

3 § I paragrafen hänvisas generellt till de termer och uttryck som finns i de lagar som nämns i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § TL. Visserligen omfattar 1 § i det nu aktuella kapitlet även TL där det i l kap. 3 § första stycket sägs att begrepp som används i den lagen har

samma innebörd som i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt men det har ändå ansetts nödvändigt med en direkt hänvisning i SBL till uppräkningen i 1 kap. l § TL för att täcka in de termer och uttryck som används i de uppräknade lagarna inte före-

men som kommer i TL.

Hänvisningarna medför att bl.a. begreppet hemortskommun får samma innebörd i SBL se 2 kap. 1 § som det har i TL, kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt. Motsvarande bestämmelser finns nu i 2 § 1 mom. första stycket UBL. I förhållande till dessa har reservationen "om inte annat anges eller framgår

av sammanhanget ersatts med om inte annat anges i detta kapitel. Någon ändring i sak är emellertid inte åsyftad.

Bestämmelser som ger termer och uttryck en speciell betydelse i denna lag finns i 4-6 §§.

Genom tillägget i andra meningen, har begreppet arbetsgivaravgift utvidgats till att i SBL gälla, förutom arbetsgivaravgift enligt lagen om socialavgifter, även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift

som arbetsgivare har att betala enligt l § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. l § lagen om allmän löneavgift.

4 § I SBL har det inte ansetts behövas någon definition begreppet

av skattskyldig. Begreppet definieras inte heller i kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt, ML eller TL. Det faller sig naturligt att med begreppet avse den som år skyldig att betala sådan skatt som avses i den lag där begreppet används.

I SBL används begreppen skatt och skattskyldig i något vidare

en betydelse än som faller sig naturlig. Den utvidgning som gjorts framgår av den nu aktuella paragrafen.

I första stycket anges att vad som sägs i lagen om skatt och skattskyldig också gäller avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller skatteavdrag och den som är skyldig att göra sådant avdrag. Bestämmelserna har haft 1 kap. 2 § TL som förebild. Syftet med bestämmelserna är att förenkla den följande lagtexten. Vad som sägs om skatt och skattskyldig gäller alltså även sådan avgift som enligt l §

Del B s. 239

Författningskommentarer

omfattas lagen och skatteavdrag samt den som är skyldig att betala

av avgiften eller göra avdraget.

I första stycket anges dessutom att vad som sägs i lagen om skatt och skattskyldig också skall gälla i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den är skyldig att betala sådant tillägg eller

som sådan avgift eller ränta. När det gäller avgiftstillägg finns nu motsvarande bestämmelser i 49 § andra stycket USAL.

Andra stycket ersätter 16 kap. 2 § första stycket andra meningen ML. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla all skatt och, grund

föreskrifterna i första stycket, alla avgifter som återbetalats till den av skattskyldige.

I tredje stycket anges att handelsbolag likställs med skattskyldig. Detsamma gäller i fråga om den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt, den som utan att vara skattskyldig i Sverige har tilldelats F-skattsedel enligt 4 kap. 5 § och sådan företrädare för en

en juridisk som är betalningsskyldig enligt 12 kap. 6 Syftet

person med bestämmelserna är också i det här fallet att förenkla den efterföljande lagtexten.

Bestämmelserna handelsbolag hänger samman med att ett sådant

om bolag skall kunna tilldelas skattsedel på preliminär skatt trots att

en bolaget inte är ett skattesubjekt se 4 kap. 5 och 12 §§. Bestämmel-

behövs egentligen endast i det fallet att handelsbolaget varken är serna arbetsgivare eller bedriver mervärdesskattepliktig verksamhet. Om bolaget är arbetsgivare omfattas det av begreppet skattskyldig på grund

första stycket i den aktuella paragrafen och om bolaget bedriver av nu mervärdeskattepliktig verksamhet omfattas det av begreppet skattskyldig enligt ML och, grund 3 även enligt SBL. Detsamma

av gäller europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Att handelsbolag och europeiska intressegrupperingar är skyldiga att betala mervärdes-

i 6 kap. l § ML. Sådana rättssubjekt är dessutom skyldiga skatt anges

betala arbetsgivaravgifter för sina anställda, allmän löneavgift och att särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

En motsvarande reglering finns i 2 § 1 mom. andra stycket

nu UBL. Reservationen "om inte annat framgår av sammanhanget har

nödvändig i SBL. inte ansetts vara

5 § De särskilda bestämmelser i lagen tar sikte handelsbolag skall,

som

inte annat har föreskrivits, gälla även i fråga om sådana rättssubjet om

i lagen 1994:1927 europeiska ekonomiska intressesom avses om grupperingar. Bestämmelser om detta har tagits in i denna paragraf. Att begreppet skattskyldig därigenom kommer att omfatta också

Del B s. 240

europeiska ekonomiska intressegrupperingar även om de inte bedriver mervärdesskattepliktig verksamhet följer av 4 § tredje stycket.

Särskilda bestämmelser om europeiska ekonomiska intressegrupperingar har tagits in endast i 2 kap. 2 § andra stycket.

Här bör nämnas att enligt en ändring i l kap. 1 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag, som trädde i kraft den 1 januari 1995, föreligger ett handelsbolag inte förrän det har förts in i handelsregistret. Detta register förs enligt 1 § handelsregisterlagen 1974:157 av Patent- och registreringsverket.

När det gäller europeisk ekonomisk intressegruppering finns

en liknande bestämmelser. Enligt artikel l i Rådets förordning EEG nr 2137/85 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar EEIG skall de som avser att bilda en sådan gruppering ingå ett avtal och låta registrera grupperingen. En på det sättet bildad gruppering kan från dagen för registreringen i eget namn förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter av alla slag, ingå avtal eller vidta andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

Enligt 11 § lagen 1994: 1927 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar är Patent- och registreringsverket registreringsmyndighet för intressegrupperingar.

Av det som sagts nu framgår att såväl handelsbolag som europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos Patentoch registreringsverket för att bestämmelserna i denna lag skall bli tillämpliga på sådana rättssubjekt.

6 § I paragrafen definieras, i alfabetisk ordning, vissa centrala begrepp som används i lagen. Paragrafen ersätter 2 § 2 mom. UBL och 2 § USAL.

Inledningsvis anges vad som avses med begreppen arbetsgivare och arbetstagare. Definitionerna av dessa begrepp knyts direkt an till definitionen av begreppet lön se kommentaren till denna definition.

I 39 § 4 mom. UBL finns nu bestämmelser om att förvaltare vid tvångsförvaltning fastighet skall ses som arbetsgivare. En sådan

av reglering finns det behov av även med den nya lagstiftningen. Bestämmelserna passar emellertid bättre in i bostadsförvaltningslagen 1977:792 än i SBL. Sådana föreskrifter bör därför tas in i en ny 9 a § i bostadsförvaltningslagen.

När det gäller konkursförvaltare finns inget behov av en bestämmelser liknande den som gäller vid tvångsförvaltning av fastighet. Om gäldenärs näringsverksamhet skall fortsätta efter en konkurs är

en det konkursboet som skall bedriva verksamheten. Det är då konkurs-

Del B s. 241

1996:100 Författningskommentarer SOU

boet blir arbetsgivare och som svarar för de skyldigheter som en som arbetsgivare har. Det är alltså i princip konkursboet som är skyldigt betala ut lön samt att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaratt avgifter. I praktiken blir emellertid detta sällan aktuellt, eftersom reglerna om lönegaranti blir tillämpliga. Begreppet avgifisspecüikation definieras genom en direkt hänvisning till det lagrum där det vad en sådan specifikation skall avse, anges dvs. till 10 kap. 28 På grund av bestämmelserna i 3§ andra meningen utvidgning begreppet arbetsgivaravgifter omfattar om en av specifikationen också sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift arbetsgivare har att betala. som en Begreppet beskattningsbeslut definieras hänvisning till den genom en paragraf där begreppet förklaras mer utförligt, dvs. till ll kap. 1 Begreppet beskattningsår behöver definieras i lagen, eftersom det används även i samband med skatt än avses i kommunalannan som skattelagen, lagen statlig inkomstskatt och ML. Begreppet om . beskattningsår har sålunda utsträckts till att gälla även i fråga om arbetsgivaravgifter och avdragen skatt. I dessa fall motsvaras beskattningsåret det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter och av avdragen skatt skall betalas. När det gäller arbetsgivaravgifter ersätter begreppet beskattningsår det nu använda begreppet utgiftsår. De i UBL använda begreppen uppbördsmånad och uppbördsår nu har inte fått några motsvarigheter i SBL. I stället används begreppet föqfallodag för att beteckna den dag när en viss skatt eller avgift senast skall betald. Av 16 kap. 4 hänvisar till 10 kap. 18, 19 vara som och 20 §§, följer att det skall finnas två förfallodagar i varje kalendermånad, den 12 och den 26. I januari skall emellertid den första förfallodagen den 17. I augusti gäller att det finns tre förvara fallodagar, den 12, 17 och 26. Begreppet huvudinkontst införs med syfte att förenkla lagtexten. Med begreppet lön som utgör arbetstagarens huvudsakliga avses ersättning för arbete. Begreppet omfattar alltså inte ränta eller utdelning. En snarlik lokution används redan i dag i bl.a. 7 § UBL andra stycket. Den föreslagna definitionen medför att skattskyldig har om en inkomst såväl tjänst näringsverksamhet skall skatteavdrag av som göras enligt tabell tjänsteinkomsten är större än inkomsten av om 8 kap. 1 § och i motsatta fallet enligt 30 %

näringsverksamheten

8 kap. 8 §. Detta innebär inte någon förändring i förhållande till nuvarande ordning. Definitionen begreppet inkomstår överensstämmer med vad som av enligt UBL. Vad med taxeringsår framgår av 3 § nu gäller som avses kommunalskattelagen.

Del B s. 242

Författningskommentarer

Med lön avses dels sådan ersättning, ränta eller utdelning från vilken skatteavdrag skall göras enligt bestämmelserna i SBL eller, såvitt gäller annan ersättning än ränta och utdelning, lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, dels sådan ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter. På grund av bestämmelserna i 3 § andra meningen om en utvidgning av begreppet arbetsgivaravgifter omfattar begreppet lön också sådan ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala särskild löneskatt eller allmän löneavgift enligt lagen om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster resp. lagen om allmän löneavgift.

Definitionen av begreppet näringsverksamhet är i princip densamma som i 2 § 2 mom. UBL. En redaktionell ändring har emellertid gjorts för att anpassa texten till den kommande inkomstskattelagen. På grund av bestämmelserna i 3 § första meningen avses med intäkt av näringsverksamhet detsamma som i kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt. I förtydligande syfte har det ändock i definitionen tagits in en direkt hänvisning till de aktuella bestämmelserna i dessa lagar.

En definition av begreppet näringsverksamhet när det gäller kommunal inkomstskatt finns i 21 § kommunalskattelagen. Vad som skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet anges i 22 § kommunalskattelagen samt anvisningarna till denna paragraf. Nu nämnda bestämmelser gäller enligt 2 § 1 mom. första och andra styckena lagen om statlig inkomstskatt också vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid denna taxering ges emellertid begreppet intäkt av näringsverksamhet en något vidare betydelse genom ett tillägg i 2 § 1 mom. sjätte stycket nyssnämnda lag.

Eftersom även den som inte är skattskyldig i Sverige skall kunna få en F-skattsedel se 4 kap. 5 § andra stycket, har emellertid begreppet näringsverksamhet i SBL utvidgats till att också omfatta sådan verksamhet som bedrivs eller kan antas komma att bedrivas här i landet av någon som inte är skattskyldig här men som, om verksamheten bedrivits av någon här skattskyldig, varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet.

Begreppet preliminär självdeklaration definieras genom en direkt hänvisning till det lagrum där det anges vilka som är skyldiga att lämna en sådan deklaration och vad deklarationen skall ta upp, dvs. till 10 kap. 2 Regler om preliminär självdeklaration finns nu i bl.a. 16-18 UBL.

Begreppet preliminär skatt har definierats på i huvudsak samma sätt som i UBL. Med sådan skatt avses sålunda inte all skatt som betalas i avräkning på den slutliga skatten utan endast sådan A-skatt som betalats genom skatteavdrag eller såsom särskild A-skatt samt F-skatt.

Del B s. 243

Författningskommentarer

Begreppet sidoinkomst införs med syfte att förenkla lagtexten. Med begreppet sådan lön som inte utgör arbetstagarens huvudinavses komst, dvs. lön "som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete. En snarlik lokution används redan i dag i bl.a. 7 § UBL första stycket. En definition begreppet skatteavdrag har redaktionella skäl av av också tagits in i paragrafen. De materiella reglerna om skatteavdrag finns i 5 kap. begreppet används redan i 1 kap. 4 § och 4 kap. men 2 Begreppet skattedeklaration definieras genom en direkt hänvisning till det lagrum där det vad en sådan deklaration skall ta upp, anges dvs. till 10 kap. 17 Skattedeklarationen ersätter de nuvarande uppbördsdeklarationerna och den särskilda deklarationen för mervärdesskatt. Regler dessa finns nu i bl.a. 54 § 1 mom. UBL, 2 och om 4 §§ USAL samt 14 kap. 3-4 §§ ML. Begreppet slutlig skatt har getts en något annan definition än den gäller enligt 2 § 2 mom. UBL. Begreppet definieras genom en som nu hänvisning till bestämmelserna i 11 kap. 11 De i UBL använda begreppen kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt har förenklingsskäl utmönstrats ur SBL. av Såväl slutlig som preliminär skatt skall inom det nya systemet redovisas på ett särskilt konto för varje skattskyldig, ett skattekonto, och kommer att påverka saldot på kontot. En kvarstående skatt enligt nuvarande system kommer att motsvara en ökning av ett underskott eller minskning ett överskott på skattekontot i det nya systemet en av och överskjutande skatt kommer att motsvaras av en minskning av en ett underskott eller ökning av ett överskott på skattekontot. en Även de i UBL använda begreppen kvarskatteavgift, respitränta, anståndsränta, ö-skatteränta och restitutionsränta försvinner inom det systemet. De ersätts två nya räntor, kostnadsränta och nya av intäktsränta. De räntebegreppen har inte ansetts behöva definieras. Räntebenya stämmelserna har tagits in i 19 kap. Begreppet överskjutande ingående mervärdesskatt har definierats på sätt i UBL. Begreppen ingående och utgående mervärdessamma som skatt har enligt 3 § betydelse som i ML. I ML definieras samma begreppen utgående och ingående skatt i 1 kap. 8 Begreppen månadsavgift och årsavgift vilka definieras i 2 § USAL används inte i SBL. Nuvarande räntor enligt USAL och ML, dvs. restitutionsränta, anståndsränta och respitränta, ersätts också av de nyss nämnda två nya räntorna, kostnadsränta och intäktsränta.

Del B s. 244

Begreppet ogift skattskyldig används inte längre i uppbördssammanhang och begreppet gift skattskyldig har fått en väsentligt minskad betydelse. Det har nu betydelse endast vid tillämpningen be-

av stämmelserna om ansvarighet för makes skatt i 77 b § UBL. Dessa bestämmelser har emellertid inte fått någon motsvarighet i SBL. Med hänsyn till detta finns det inte längre något behov av att definiera begreppen.

2 kap. Beslutande myndighet

I kapitlet anges att beslut enligt SBL skall fattas viss skattemyn-

av en dighet om inte annat har föreskrivits. Genom denna ordning behöver det inte i de efterföljande kapitlen särskilt anges vilken myndighet det är som skall fatta de där aktuella besluten. Detta behöver anges endast i de fall det blir fråga om undantag från de nu aktuella bestämmelserna eller om det anses vara lämpligt av redaktionella skäl.

Beslut som rör skattskyldiga

1 § Paragrafen innehåller generella behörighetsregler i fråga om beslut som rör skattskyldiga. De ersätter de regler som för närvarande finns i 2 a § första och andra styckena UBL och 3 § första stycket USAL.

I första stycket finns en huvudregel som gäller samtliga skattskyldiga och, grund av bestämmelserna i 1 kap. 4 § första stycket, samtliga avgiftsskyldiga och sådana personer som är skyldiga att göra skatteavdrag om inte annat föreskrivits. Huvudregeln gäller på grund av l kap. 4 § tredje stycket även handelsbolag. Undantag från huvudregeln finns i 2-5 §§.

Den anknytning till inkomståret som nu finns i 2 a § första stycket UBL när det gäller skattskyldiga har slopats. Detsamma gäller i fråga om anknytningen till uppbördsmänaden i andra stycket samma paragraf. Enligt huvudregeln skall besluten fattas av Skattemyndigheten i det län där den som beslutet gäller har sin hemortskommun när ifrågavarande beslut skall fattas. Ett undantag från huvudregeln finns i 2 Det gäller handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Ett annat undantag finns i 3 Det gäller registrerade skattskyldiga. Även 4 och 5 §§ innehåller undantag från huvudregeln.

Med begreppet hemortskommun avses enligt andra stycket detsamma som i kommunalskattelagen eller lagen om statlig inkomstskatt, dvs. när det gäller en fysisk person den kommun där den skattskyldige

Del B s. 245

Författningskommentarer

författningsenligt skall folkbokförd den 1 november året före året vara näst före taxeringsåret. Den valda ordningen hänger med de föreslagna reglerna samman skattekonto för varje skattskyldig se kommentaren till 3 kap. om ett 5 §. Enligt gällande regler kan flera olika skattemyndigheter vara nu behöriga fatta t.ex. debiteringsbeslut rörande en och samma att skattskyldig. Detta gäller debiteringarna grundas på taxeringar för om olika inkomstår och den skattskyldige under åren flyttat mellan olika län. Från administrativ synpunkt är det viktigt att det är endast en skattemyndighet är behörig att fatta beslut rörande varje skattskylsom dig oberoende till vilket inkomstår eller vilken månad beslutet är av hänförligt. En sådan ordning är förutsättning för att man skall en kunna ha endast ett skattekonto skattskyldig och därigenom kunna per samlad bild den skattskyldiges ekonomiska relation till ge en av skattemyndigheten. Om skattemyndighet att fatta ett beslut rörande en en avser skattskyldig inte har något skattekonto hos myndigheten måste som den först undersöka ett sådant konto finns hos någon annan om skattemyndighet. Detta skall framgå skatteregistret. Om det finns av skattekonto hos skattemyndighet bör ärendet flyttas över ett en annan till den kontoförande myndigheten. Att detta kan ske framgår av 5 I annat fall skall ett skattekonto öppnas. Vad med hemortskommun för dels fysiska personer och som avses dödsbon, dels andra juridiska än dödsbon framgår av 66 § personer kommunalskattelagen 14 § l lagen statlig inkomstresp. mom. om skatt. Att begreppet hemortskommun har samma betydelse i SBL som i kommunalskattelagen och lagen statlig inkomstskatt följer av 1 om kap. 3 Bestämmelserna i andra stycket i den nu aktuella paragrafen alltså egentligen endast ett förtydligande. Om den som beslutet är inte bosatt i landet skall beslutet fattas Skattemyndigheten gäller är av i Stockholms län.

Beslut rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressesom

grupperingar

2 § Begreppet skattskyldig omfattar enligt 1 kap. 4 § tredje stycket och § handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegruppering- 5 även Sådana juridiska år emellertid inte skattskyldiga enligt ar. personer lagen statlig inkomstskatt. Bestämmelserna om hemortskommun om i den lagen kan därför inte gälla för dem. Med hänsyn till detta anses i första stycket tagits in särskild behörighetsregel, dvs. ett har en

Del B s. 246

Författningskommentarer

undantag från huvudregeln i 1 för beslut rörande handelsbolag. När det gäller beslut om skattsedel på preliminär skatt finns nu liknande bestämmelser i 34 § UBL. I den nu aktuella paragrafen bestäms emellertid behörig skattemyndighet anknytningen till bolagets genom huvudkontor i stället för som nu till kontorets postadress vilken är den adress som skall registreras för bolaget enligt handelsregisterlagen. Enligt Patent- och registreringsverkets praxis tillåts inte handelsbolag registrera sitt huvudkontor pä en adress i utlandet. I andra stycket finns motsvarande bestämmelser för europeiska

ekonomiska intressegrupperingar. Anknytningen till behörig skatte-

myndighet sker emellertid i detta fall genom grupperingens säte. I 3-5 §§ finns bestämmelser beslutsbehörighet i vissa fall. om Dessa bestämmelser avses äga företräde framför den aktuella nu paragrafen. l tredje stycket anges därför att paragrafens bestämmelser inte gäller om annat följer av dessa paragrafer. Av kommentaren till 1 kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos Patent- och registreringsverket för att bestämmelserna i denna lag skall bli tillämpliga på sådana rättssubjekt.

Beslut som rör registrerade skattskyldiga

3 § Redovisningar av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt är "kortperiodiska", dvs. de avser en fullständig och slutgiltig redovisning för den aktuella perioden, och kan bli föremål för

periodkontroller. Granskningen av nämnda skatter och avgifter sker

i regel sammanhållet i form av s.k. integrerade revisioner eller på annat sätt. Dessutom är utredningsmaterialet i stor utsträckning gemensamt för dessa skatter och avgifter. Det är därför angeläget att en enda skattemyndighet kan besluta i alla tre ärendetyperna vid ett och samma tillfälle. Enligt 12 kap. 1 § första stycket ML fattas beskattningsbeslut och andra beslut i beskattningsärenden enligt huvudregeln av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige vid aktuellt tillfälle är registrerad. Även när det gäller arbetsgivare tillämpas registreringsförfarande. ett Det är emellertid inte lagreglerat men såväl 2 § UBL 3 § USAL a som förutsätter att en arbetsgivare skall registrerad för inbetalning och vara redovisning av arbetstagares skatt. Mot bakgrund vad har sagts av som nu har i SBL tagits in regler om registrering av den som är arbetsgivare och den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt i som

Del B s. 247

Författningskommentarer

huvudsak motsvarar registreringsreglerna i ML se kommentarerna till 3 kap.. Den aktuella paragrafen innehåller behörighetsregler i fråga om nu beslut gäller sådana skattskyldiga som registrerats enligt 3 kap. som l Reglerna skall ett undantag från huvudregeln i 2 kap. 1 § ses som och från de särskilda reglerna rörande handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar i 2 kap. 2 Reglerna gäller i fråga såväl sådana beslut riktas skattskyldig i hans egenskap om som mot en arbetsgivare, t.ex. ett beslut betalningsskyldighet för avdragen av om inte redovisad och betald preliminär skatt för anställda eller ett men beslut arbetsgivaravgifter, beslut om betalningsskyldighet för om som den egna skatten. De i paragrafen föreslagna reglerna motsvarar i huvudsak de regler för närvarande finns i 2 § andra stycket UBL och 3 § första som a stycket USAL. Bestämmelserna om vad som skall gälla om den skattskyldige inte är registrerad som arbetsgivare eller mervärdesskattskyldig enligt bestämmelserna i 3 kap. finns emellertid i l eller 2 Det finns väsentlig skillnad mellan behörighetsreglerna för beslut en rörande skattskyldiga enligt 1 eller 2 § och beslut rörande registrerade skattskyldiga enligt förevarande paragraf. Är den skattskyldige registrerad fattas besluten den skattemyndighet hos vilken registreav ring har skett han efter registreringen har bytt hemortskomäven om Skattemyndigheten är alltså inte skyldig att inför varje beslut mun. undersöka vilken hemortskommun den skattskyldige har. Om Skattemyndigheten har fått uppgift om att den skattskyldige har bytt hemortskommun bör emellertid en omregistrering ske. Beslut som fattas därefter skall fattas den nya myndigheten. av Eftersom den skattskyldige skall vara registrerad i det län där han den 1 november andra året före taxeringsåret har sin hemortskommun, kan omregistrering komma i fråga högst en gång per år. en Är den skattskyldige inte registrerad skall besluten fattas av den nya Skattemyndigheten så snart den skattskyldige har flyttat till ett nytt län. I detta sammanhang skall även den skattskyldiges skattekonto flyttas över till den skattemyndigheten. Detta innebär givetvis att nya myndigheterna måste ha kontakt med varandra och samarbeta. Den aktuella paragrafen gäller inte Skattemyndigheten med nu om stöd av 5 § beslutat något annat.

Del B s. 248

Författningskommentarer

Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv

4 § Paragrafen innehåller en särskild behörighetsregel när det gäller vissa gemenskapsinterna förvärv. Den ersätter 12 kap. 1 § ML. a

Överjlyttning av ärenden och uppgifter

5 § I första stycket av paragrafen har tagits in regel gör det möjligt en som att flytta beslutsbehörigheten mellan två skattemyndigheter. Den motsvarar 2 a § tredje stycket UBL och 3 § tredje stycket USAL. Bestämmelser av samma slag finns i 2 kap. 2 § tredje stycket TL. Bestämmelserna gäller också beslut mervärdesskatt. I den delen om ersätter de nu aktuella bestämmelserna 12 kap. 1 § andra stycket ML där det finns en hänvisning till 2 kap. 2 § tredje stycket TL. Genom bestämmelserna i andra stycket regeringen eller den ges myndighet som regeringen bestämmer rätt att besluta att t.ex. ett visst slag av ärenden enligt SBL samlas hos skattemyndighet. Motsvaen rande bestämmelser finns nu i 105 § UBL. Beslutanderätten ligger emellertid enligt sistnämnda paragraf enbart på regeringen.

6 § Första stycket innehåller en generell bestämmelse för det fall en handling sänts in till fel skattemyndighet. I andra stycket finns en särreglering för det fall begäran en om omprövning sänts in till en allmän förvaltningsdomstol. Första och andra styckena ersätter, såvitt gäller begäran en om omprövning 86 § fjärde stycket UBL, 52 § tredje stycket USAL och 15 kap. 5 § ML. Av tredje stycket följer inbetalning skatt ha gjorts att en av anses inom föreskriven tid även om inbetalningen har skett till fel skattemyndighet. En förutsättning för detta är emellertid att inbetalningen gjorts inom den föreskrivna tiden. Stycket ersätter 52 § tredje stycket UBL.

Del B s. 249

Författningskommentarer

Riksskatteverkets befogenheter

7 § I paragrafen Riksskatteverket en generell rätt att överta ett ärende

ges enligt 14 kap. i denna lag, dvs. när det gäller frågor om skattekontroll, från den ansvariga skattemyndigheten.

Avgörande i skattenämna

o 8 §

- . Paragrafen ersätter 12 kap. 1 § andra stycket ML. Den har utvidgats till att omfatta inte bara beslut mervärdesskatt utan samtliga

om beskattningsbeslut enligt SBL lag.

Upplysningar skatteavdrag och arbetsgivaravgifter

9 § ° Paragrafen innehåller bestämmelser om upplysningar i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter m.m. Paragrafen ersätter, såvitt gäller skatteavdrag, 44 § andra och tredje styckena UBL.

Skattemyndighetens upplysningar skall inte ses som någon form av beslut kan överklagas. Genom paragrafen markeras endast

som skattemyndighetens serviceskyldighet. En skattskyldig som handlat i enlighet med skattemyndighetens upplysningar bör i regel kunna befrias från betalningsskyldighet enligt 13 kap. 1 § om upplysningarna visat sig vara felaktiga.

Enligt 1 kap. 3 § omfattar begreppet arbetsgivaravgift förutom arbetsgivaravgifter enligt lagen socialavgifter även särskild

om löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift.

Någon motsvarighet till bestämmelserna om förhandsbesked i 22 a-22 §§ USAL har inte tagits in i SBL. Något behov av sådana

c bestämmelser torde inte finnas.

Del B s. 250

Författningskommentarer

3 kap. Registrering och skattekonton

Anmälan för registrering

1 § För närvarande finns inga bestämmelser registrering arbetsom av givare vare sig i UBL eller i USAL. Av behörighetsreglerna i 2 § a UBL och 3 § USAL framgår emellertid sådan registrering att en avses kunna ske. Bestämmelser om att registrering skall ske den är skyldig av som att betala mervärdesskatt finns däremot i 14 kap. 1 § ML. nu I SBL finns inga uttryckliga bestämmelser motsvarande 14 kap. 1 § ML om att arbetsgivare och de är skyldiga att redovisa mervärsom desskatt skall registreras. Lagen bygger emellertid på detta skall att ske. Bestämmelser i detta avseende kan på lägre nivå. I lagen ges en anges endast vilka skyldigheter de skattskyldiga har. I första stycket av den aktuella paragrafen har tagits in nu uttryckliga bestämmelser om att arbetsgivare är skyldiga att hos skattemyndigheten anmäla sig för registrering. Bestämmelserna har dessutom gjorts tillämpliga på den som är skyldig att betala mervärdesskatt. I den delen ersätter alltså paragrafen registreringsbestämmelserna i 14 kap. 2 § ML. Det avses inte vara en förutsättning för registrering att anmälningsskyldigheten har fullgjorts. Om Skattemyndigheten på något annat sätt har fått uppgifter som visar att någon är arbetsgivare eller skyldig att redovisa mervärdesskatt registrering också kunna ske. Även i avses andra fall bör en registrering kunna ske. Detta gäller t.ex. i fråga om den som ansöker om återbetalning enligt 10 kap. 11, 11 11 b och a, 12 §§ ML men inte är skyldig att anmäla sig för registrering enligt l § och den som omfattas ett beslut meddelats enligt 10 kap. 9 § av som ML. I första stycket anges också anmälan skall göras. Det är hos var Skattemyndigheten, dvs. den skattemyndighet skall besluta som om registreringen. Paragrafen ersätter i den delen 14 kap. 19 § ML. Generella behörighetsbestämmelser för beslut rörande skattskyldiga finns i 2 kap. 1 och 2 §§. När det gäller beslut rörande skattskyldig en som registrerats skall enligt 3 § samma kapitel beslut fattas av Skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte annat har föreskrivits. Bestämmelserna om vem som skall fatta registreringsbeslut, dvs. 2 kap. 1 och 2 §§, har utformats på i huvudsak samma sätt gäller som för beslut om registrering enligt 14 kap. 23 § ML. Beslutsbehörigheten knyts an till hemortskommunen för den skall registreras. som

Del B s. 251

Författningskommentarer

Vad som avses med hemortskommun framgår av kommentaren till 2 kap. l

Vad som avses med arbetsgivare framgår av 1 kap. 6 Arbetsgivare är alltså den som betalar ut lön, dvs. sådan ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter. Att även en förvaltare av tvångsförvaltad fastighet kan omfattas av begreppet arbetsgivare bör framgå av bostadsförvaltningslagen se kommentaren till l kap. 6 § SBL angående en ny paragraf i bostadsförvaltningslagen.

I andra stycket finns ett undantag från anmälningsskyldigheten för vissa mervärdesskattskyldiga. Bestämmelserna motsvarar 14 kap. 1 § andra stycket ML.

2 § I paragrafen anges att den som bedriver flera mervärdesskattepliktiga verksamheter skall lämna en anmälan för varje verksamhet. Bestämmelserna motsvarar 14 kap. 20 § andra meningen ML.

Någon motsvarighet till 14 kap. 20 § första meningen ML varigenom det överlåts regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva på vilket sätt anmälan om registrering skall ske har inte tagits in i SBL. Inom det nya systemet bör det överlåtas till Riksskatteverket- efter delegation av regeringen att bestämma

på vilket sätt en anmälan för registrering skall göras. Bestämmelser

detta behöver inte ha lagform. om

Blanketten för en registreringsanmälan bör vara utformad så att den kan användas även för inhämtande sådana uppgifter som behövs för

av att debitera arbetsgivaren preliminär skatt.

Om en arbetsgivare inte bedriver näringsverksamhet, det är t.ex. fråga villaägare som anlitar någon för ett arbete på villan, bör

om en anmälan kunna göras ett förenklat sätt. Då bör det vara tillräckligt

arbetsgivaren lämnar föreskrivna uppgifter i en sådan skattedeklaom ration i 10 kap. 17 Vidare bör den som är skyldig att

som avses redovisa mervärdesskatt i sin särskilda självdeklaration anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen jfr 14 kap. 2 § andra stycket ML. Bestämmelser om detta bör meddelas i verkställighetsföreskrifter till lagen.

Detsamma gäller bestämmelser registreringsanmälan skall

om när en göras. Några bestämmelser motsvarande 14 kap. 21 § ML har därför inte tagits in i SBL. Anmälan registrering bör om möjligt göras

om före den första månaden då avdragen skatt, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt skall betalas.

Del B s. 252

Författningskommentarer

Bestämmelser om registreringsbevis för arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet och för den som är skyldig att betala mervärdesskatt bör inte heller ha lagform jfr 14 kap. 23 § första stycket ML.

Det kan lämpligt även om det kanske inte går att använda

vara ett och samma formulär för bevis om registrering till mervärdesskatt och för F-skattebevis att det i F-skattebeviset även tas in uppgift

huruvida innehavaren är registrerad som mervärdesskattskyldig. om

Bestämmelser om särskilt registreringsnummer bör, om sådana nummer skall finnas även i fortsättningen, meddelas av Riksskatteverket jfr 14 kap. 24 § ML. Detsamma gäller bestämmelser om hur länge en registrering skall gälla jfr 14 kap. 25 § ML.

Upp gifisskyldi ghet

3 § Om det inträffar någon ändring i de förhållanden som skall anges i en anmälan om registrering skall den som har gjort anmälan vara skyldig att underrätta den skattemyndighet där han är registrerad. Det kan exempelvis vara fråga om ett sådant byte av hemortskommun som skall föranleda omregistrering. Men även andra ändringar i läm-

en nade uppgifter, t.ex. en ny adress inom samma län, skall skattemyndigheten underrättas om. En motsvarande reglering finns nu i 14 kap. 22 § ML. Bestämmelser om när underrättelsen skall lämnas bör emellertid av praktiska skäl ges ett annat sätt än i lag.

Om Skattemyndigheten genom en sådan underrättelse som avses i 3 § eller på annat sätt får kännedom om att t.ex. en skattskyldig har bytt hemortskommun och den nya hemortskommunen ligger inom ett annat län, skall myndigheten fatta beslut om en omregistrering.

I samband med att en omregistrering sker skall den skattskyldiges skattekonto flyttas över till den nya skattemyndigheten. En överflyttning av en registrering förutsätter givetvis att myndigheterna kommunicerar med varandra.

Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga

4 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel har Skattemyndigheten rätt att förelägga honom att göra det. Skattemyndigheten har sålunda enligt denna paragraf rätt att förelägga t.ex. en mervärdesskattskyldig att komma in med en registreringsanmälan enligt 1 § eller en underrättelse om ändrade förhållanden enligt 3

Del B s. 253

Författningskommentarer

Motsvarande bestämmelser finns nu i 14 kap. 27 § ML. Den paragrafen innehåller emellertid även vitesbestämmelser.

Att ett föreläggande enligt SBL får förenas med vite framgår av 23 kap. 2

En skattemyndighet skall ha möjlighet att undersöka om en fysisk eller juridisk person skall vara registrerad. Skattemyndigheten skall därför ha rätt att från varje person begära sådana uppgifter som behövs för att myndigheten skall kunna avgöra om han är registreringsskyldig. En särskild bestämmelse om detta vid sidan av förevarande paragraf har emellertid inte ansetts vara nödvändig jfr 14 kap. 26 § ML.

Skattekonton

En av grundtankarna bakom det nya skattekontot är att minska antalet betalningstransaktioner. Har någon betalat in ett för stort belopp på sitt skattekonto skall det inte återbetalas automatiskt. Det överskjutande beloppet skall i stället räknas av mot tidigare förfallen men obetald skatt eller mot kommande skattefordringar. Vad som sagts nu gäller emellertid inte undantagslöst. Har ett för stort belopp betalats in av misstag skall inbetalaren ha rätt att få tillbaka det överskjutande beloppet efter särskild ansökan. Detta gäller emellertid endast om det finns ett överskott på kontot. Bestämmelser om detta finns i 18 kap. 2 Återbetalning skall också i vissa fall ske av sådant överskott på skattekontot finns vid de årligen återkommande avstämningarna

som av skattekontot. Detta framgår av 18 kap. 1

Att intäktsränta skall beräknas på beloppet så länge kontot uppvisar ett överskott framgår 19 kap. Uppvisar kontot däremot ett

av underskott skall kostnadsränta tas ut.

5 § Paragrafen innehåller de centrala bestämmelserna om skattekontot. Ett sådant konto skall upprättas för varje person, såväl fysisk som juridisk, är skyldig att betala skatt enligt lagen. Detta anges i

som första stycket.

I 1 kap. 4 § första stycket föreskrivs bl.a. att vad som sågs i denna lag skatt även gäller avgift. Detsamma gäller i fråga om ränta och

om särskilda avgifter. Detta innebär att så snart någon har att betala skatt eller avgift skall ett skattekonto upprättas för den betalningsskyldige.

I andra stycket anges vad som skall registreras på skattekontot. Där anges bl.a. att avdragen skatt skall registreras. Med begreppet

Del B s. 254

Författningskommentarer sou 1996:100

avdragen skatt avses i detta sammanhang det skatteavdrag som mottagaren av ersättningen har fått vidkännas och som sålunda skall registreras på dennes skattekonto. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten. Avdragen skatt skall registreras med ledning kontrolluppgifter från arbetsgivaren. Skatteavdrag på

av ersättning för arbete till ett handelsbolag som har redovisats till Skattemyndigheten skall tillgodoräknas bolaget genom att registreras på bolagets skattekonto. Detta skall ske trots att bolaget inte kommer att debiteras någon slutlig skatt. Det är normalt först om det vid den årliga avstärrmingen uppkommer att överskott bolagets skattekonto

återbetalning blir aktuell. Att återbetalning även kan komma som en i fråga i vissa andra fall följer av 18 kap. 2 § andra stycket.

Ett skattebelopp som inte har dragits av men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av Skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall också tillgodoräknas den skattskyldige genom att registreras på dennes skattekonto.

I dessa delar ersätter andra stycket bestämmelserna i 27 b § UBL. Det skatteavdrag som arbetsgivaren skall betala in till skattemyndig-

heten skall registreras också arbetsgivarens skattekonto. Detta följer av bestämmelserna om att skatt som skall betalas enligt ett beskattningsbeslut skall registreras.

På skattekontot avses även sådana beskattningsbeslut som inte medför att skatt skall betalas eller återbetalas få registreras. Någon särskild bestämmelse om detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig.

6 § I första stycket anges att ett skattekonto skall stämmas av årligen samt för varje månad som det har förekommit någon transaktion på kontot, dvs. inbetalda belopp skall jämföras med förfallna skattefordringar och ett saldo räknas fram. Någon avstämning för månad skall emellertid inte göras om den enda transaktionen under månaden har avsett ränta.

För sådana skattskyldiga som endast har att betala inkomstskatt och vilkas preliminära skatt betalas genom skatteavdrag kommer skattekontot att stämmas av endast en gång per år i samband med den årliga debiteringen av slutlig skatt. Vid detta tillfälle registreras också den preliminära skatten. Detsamma gäller även om den skattskyldige skulle ha att betala t.ex. fastighetsskatt eller förmögenhetsskatt.

Om det vid den årliga debiteringen av slutlig skatt uppkommer ett underskott skattekontot skall ett belopp motsvarande underskottet till den del det beror på att den slutliga skatten överstiger summan av sådan preliminär skatt och andra belopp som skall tillgodoräknas enligt

Del B s. 255

Författningskommentarer

11 kap. 16 § betalas senast vid den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har förflutit från beslutsdagen. Detta följer

av 16 kap. 7

Paragrafen blir tillämplig även när den skattskyldige lämnat

in en skattedeklaration med överskjutande ingående mervärdesskatt. En förutsättning är emellertid att deklarationen innehåller redovisning även för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter för närmast föregående redovisningsmånad enligt bestämmelserna i 10 kap. 20

4 kap. Preliminär skatt och skattsedelpå sådan skatt

Skyldighet att betala preliminär skatt

I SBL har i förhållande till UBL en redaktionell ändring gjorts

som innebär att den skattskyldige inte ges någon uttrycklig skyldighet att betala A-skatt utan endast en skyldighet att vidkännas avdrag från sin lön för betalning av sådan skatt. Däremot skall arbetsgivaren alltjämt vara skyldig att göra skatteavdrag för betalning av den A-skatt

som belöper på arbetstagarens lön. Detta nya synsätt, vars syfte är att så långt möjligt samordna reglerna för uppbörd av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter och därmed förenkla såväl förfarandet

som lagtexten, har föranlett redaktionella ändringar i flera de paragrafer

av som flyttats över från UBL. Detta gäller bl.a. 4 kap. 1 § SBL.

1 § I paragrafen finns huvudregeln om uttag av preliminär skatt. Den utgör grunden för lagens övriga regler i 6-8 kap. uttag sådan

om av skatt. Utgångspunkten vid all beräkning av preliminär skatt skall alltså vara att den så nära som möjligt skall motsvara den slutliga skatten i den betydelse detta begrepp har enligt definitionen i 1 kap. 6 En motsvarande regel finns nu i 3 § 1 mom. första stycket UBL. I den bestämmelsen föreskrivs emellertid att det är den skattskyldige

som skall betala den preliminära skatten. Där sägs också att den slutliga skatten vid tillämpningen paragrafen skall justeras på visst sätt.

av Några motsvarande bestämmelser behövs inte i SBL, eftersom den slutliga skatten inte längre omfattar särskilda avgifter se 11 kap. 11 §.

Del B s. 256

Författningskommentarer

2 § I paragrafen anges hur den preliminära skatten skall betalas. Det kan ske på i huvudsak två olika sätt. Det ena är genom att den skattskyldiges arbetsgivare gör ett skatteavdrag vid utbetalning av lön och betalar in det innehållna beloppet till skattemyndigheten. Den preliminära skatten kallas då A-skatt. Det andra sättet är att den skattskyldige själv betalar in skatten till Skattemyndigheten efter särskild debitering. Sådan preliminär skatt förekommer i två olika former; F-skatt och särskild A-skatt. Motsvarande bestämmelser finns i 3 § 1 mom. andra stycket UBL.

Även inom det systemet kommer den skattskyldige att ha

nya möjlighet att själv beräkna ett preliminärskattebelopp och betala in detta till skattemyndigheten i form av en fyllnadsinbetalning. Det är emellertid inte säkert att beloppet kommer att räknas av just mot den slutliga skatten för det löpande inkomståret. Detta hänger samman med konstruktionen av skattekontosystemet. Har den skattskyldiges konto debiterats skatt eller avgift som kvarstår obetald och det därigenom

en uppkommit ett underskott på kontot kommer fyllnadsinbetalningen att i första hand räknas av mot underskottet. Någon särskild bestämmelse

fyllnadsinbetalning preliminär skatt har mot den nu angivna om av bakgrunden inte tagits in i förevarande paragraf.

Om den skattskyldige vill göra en fyllnadsinbetalning för att undvika att debiteras ränta ett underskott skattekontot som uppkommit på grund att kontot debiterats den slutliga skatten för

av inkomståret måste betalningen göras senast den 12 februari året efter inkomståret se 19 kap. 7 §.

Skattsedel på preliminär skatt

3 § I paragrafen att Skattemyndigheten skall utfärda skattsedlar på

anges preliminär skatt för varje inkomstår. Av redaktionella skäl anges också att det skall finnas två olika slag sådana skattsedlar och hur de

av benämns. Under vilka förutsättningar de olika skattsedlarna skall utfärdas anges i de följande paragraferna.

Skattsedel preliminär skatt skall utfärdas av den skattemyndighet

har att fatta beslut rörande den skattskyldige. Bestämmelser om som detta finns i 2 kap. 1-4 §§. Några särskilda bestämmelser som gäller just beslut skattsedlar som den som nu finns i 34 § UBL har

om därför inte ansetts nödvändiga.

Del B s. 257

Författningskommentarer

Uzjfärdande av F-skattsedel

4 § Den som vid utgången av ett inkomstår har en F-skattsedel skall automatiskt få en sådan skattsedel även för det efterföljande inkomstâret. Bestämmelser om detta finns i denna paragraf. Den gäller såväl fysiska som juridiska personer inklusive handelsbolag och, pâ grund av 1 kap. 5 även europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Paragrafen ersätter 33 c § första stycket UBL.

5 § I paragrafen anges förutsättningarna för att någon skall tilldelas en F-skattsedel efter särskild ansökan. De är dels att sökanden bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet, dels att bestämmelserna i 7 eller 8 § inte är tillämpliga.

Bestämmelserna i paragrafen ersätter 33 b§ första och fjärde styckena UBL.

Den nya paragrafen innebär att även den som inte är skattskyldig i Sverige men bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet har rätt att få en F-skattsedel under samma förutsättningar som gäller för den som är skattskyldig här. Bestämmelsernas syfte är att underlätta för utländska fysiska och juridiska personer att bedriva näringsverksamhet här i landet.

Att den som inte är skattskyldig här i landet men som har tilldelats en F-skattsedel enligt den nu aktuella paragrafen likställs med en skattskyldig anges i 1 kap. 4 § tredje stycket

Vad som avses med näringsverksamhet framgår av definitionen 1 kap. 6

6 § I paragrafen anges att en F-skattsedel får utfärdas under visst villkor. Den ersätter 33 b § andra stycket UBL.

Någon motsvarighet till 33 b § tredje stycket UBL om att kända arbetsgivare skall underrättas har inte tagits med i lagen. Av praktiska skäl bör det överlåtas till Skattemyndigheten att bedöma vilka arbetsgivare som skall underrättas inom ramen för eventuella direktiv från Riksskatteverkets sida.

9 16-08527

Del B s. 258

Författningskommentarer

7 § Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för delägare i handelsbolag. Den motsvarar 33 b § fjärde stycket andra meningen UBL.

Den nu aktuella paragrafen gäller på grund av l kap. 5 § även i fråga europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Av kommentaren till l kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som europeiska ekonomiska intressegrupperingar måste vara registrerade hos Patent- och registreringsverket för att bestämmelserna i denna lag skall bli tillämpliga sådana rättssubjekt.

8 § I paragrafen vissa hinder mot att en F-skattsedel utfärdas. Den

anges motsvarar 33 c § andra-fjärde styckena UBL. Skattemyndighetens möjligheter att vägra att utfärda en F-skattsedel inom en tvåårsperiod har emellertid utvidgats till att även avse det fallet att den skattskyldi-

fått sin F-skattsedel återkallad enligt de nya bestämmelserna i 10 § ge första stycket En F-skattsedel får sålunda i regel inte utfärdas inom

tvåårsperiod för företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett en en handelsbolag som har fått sin F-skattsedel återkallad på grund av att det fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund ett förhållande som kunde hänföras till

av företagsledaren. Företagets eller bolagets F-skattsedel behöver sålunda inte ha återkallats.

F-skattebevis

9 § I paragrafen att den har fått en F-skattsedel också skall ha

anges som ett F-skattebevis. Motsvarande bestämmelser finns nu i 33 d § första stycket UBL.

Att bestämmelserna om F-skattebevis till skillnad frän bestämmel-

bevis registrering den som är arbetsgivare eller är serna om om av skyldig att betala mervärdesskatt, har getts lagform beror på att särskilda rättsverkningar har knutits till F-skattebeviset se t.ex. 5 kap. 4 §.

Att det kan lämpligt att i F-skattebeviset även ta in uppgift om

vara huruvida innehavaren är registrerad som mervärdesskattskyldig har sagts redan i kommentaren till 3 kap. 2

Bestämmelser F-skattsedel med F-skattebevis skall sändas

om när en ut till den skattskyldige bör meddelas i form av verkställighetsföreskrifter.

Del B s. 259

Författningskommentarer

Återkallelse F-skattsedel

10 § I paragrafen anges när en F-skattsedel skall återkallas. Den ersätter 38 a § UBL. Förutom några redaktionella ändringar har i första stycket 2 lagts till orden här i landet. Syftet med tillägget är att göra det möjligt att återkalla en F-skattsedel från en utländsk näringsidkare, som inte är skattskyldig i Sverige men som enligt den föreslagna 5 § ändå skall ha rätt att få en F-skattsedel, om han upphör med att bedriva näringsverksamhet här i landet.

Ändringen i första stycket 4 innebär att bestämmelserna har skärpts något i förhållande till nuvarande reglering.

Ändringen i första stycket som är av redaktionell natur, har möjliggjorts genom att all mervärdesskatt, dvs. inte endast sådan mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, skall betalas in enligt bestämmelserna i SBL. Till följd av 1 kap. 4 § första stycket gäller bestämmelserna också avgift som skall redovisas och betalas enligt lagen.

Syftet med ändringen i första stycket 8 är att ge skattemyndigheten möjlighet att återkalla en företagsledares F-skattsedel även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste emellertid även i fortsättningen ha funnits grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel för att företagsledarens F-skattsedel skall få återkallas.

Bestämmelserna i första stycket som ersätter 38 a § tredje stycket UBL, har utvidgats till att gälla även om företagsledarens F-skattsedel kan återkallas enligt första stycket Därigenom ges skattemyndigheten möjlighet att återkalla F-skattsedeln för varje fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag som har en företagsledare som handlat på ett sådant sätt att han fått sin F-skattsedel återkallad enligt första stycket Skattemyndigheten ges också, grund av bestämmelserna i 8 § möjlighet att vägra att utfärda en F-skattsedel för ett nytt företag så länge som företagsledaren, på grund av bestämmelserna i 8 § första stycket 1 inte själv har rätt att få en F-skattsedel.

Andra stycket ersätter 38 a § andra stycket UBL. Det har utvidgats till att avse även det återkallelsefall som regleras i första stycket 8 i den nu aktuella paragrafen och ersätter därigenom motsvarande regel i 38 a § tredje stycket UBL.

När det gäller återkallelse av ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattsedel enligt första stycket punkt 8 kan ett särskilt skäl att inte återkalla skattsedeln vara att den juridiska personens samtliga skatteinbetalningar gjorts i föreskriven tid och ordning.

Del B s. 260

Författningskommentarer

11 § I paragrafen Skattemyndigheten möjlighet att förelägga den

ges skattskyldige att återlämna en återkallad F-skattsedel jämte F-skattebevis till myndigheten samt att lämna uppgift om återkallelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till.

Paragrafen motsvarar 38 b § första stycket UBL. Nuvarande skyldighet att lämna uppgift återkallelsen till sådana berörda

om uppdragsgivare myndigheten känner till har emellertid, eftersom

som

sådan skyldighet i vissa fall kan bli mycket betungande, ersatts med en

möjlighet för myndigheten att själv avgöra i vilka fall kända en uppdragsgivare skall underrättas om återkallelsen.

Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23 kap. 2

Utfärdande av A-skattsedel

12 § Enligt nuvarande ordning skall varje skattskyldig som inte har fått en F-skattsedel tilldelas A-skattsedel. Inom det nya uppbördssystemet

en skall A-skattsedel utfärdas endast för den som begär det. Bestämmel-

detta har tagits in i den nu aktuella paragrafen. ser om

Varje skattskyldig inte har tilldelats en F-skattsedel skall

som sålunda enligt huvudregeln i första stycket 1 tilldelas en A-skattsedel

han begär det. Detsamma gäller enligt punkt 2 om skattemyndigom heten utfärdat F-skattsedel med villkor att den inte åberopas i ett

en anställningsförhållande. Bestämmelserna ersätter 33 a § första stycket UBL.

I punkt 3 att en A-skattsedel också skall utfärdas för den som

anges fått sin F-skattsedel återkallad om den skattskyldige begär det. I förhållande till nuvarande ordning, som framgår av 38 b § andra stycket UBL och innebär att A-skattsedel skall utfärdas om det

som inte är obehövligt, är regeln allmän. Skattemyndigheten skall inte

mer behöva undersöka om det finns något behov av en A-skattsedel utan skall rutinmässigt kunna utfärda en sådan om den skattskyldige begär det.

Någon särskild reglering i fråga om handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar motsvarande den som nu finns i 33 § andra stycket UBL behövs inte i SBL, eftersom utfärdandet av

A-skattsedel alltid kräver särskild begäran om detta. en en

Av kommentaren till 1 kap. 5 § framgår att såväl handelsbolag som

europeiska ekonomiskaintressegrupperingar måste vara registrerade

Del B s. 261

Författningskommentarer

hos Patent- och registreringsverket för att bestämmelserna i denna lag över huvud taget skall bli tillämpliga på sådana rättssubjekt.

Från ränta och utdelning skall skatteavdrag beräknat efter på

en förhand bestämd procentsats, 30 % göras oberoende vilket slag

av av

, skattsedel på preliminär skatt mottagaren har se 5 kap. 8 § och 8 kap. 10 §. En A-skattsedel fyller alltså i detta sammanhang inte någon funktion. I 33 § UBL föreskrivs nu att en A-skattsedel inte skall utfärdas för den som endast har ränte- eller utdelningsinkomster. Några motsvarande bestämmelser behövs inte i SBL, eftersom A-skattsedel skall utfärdas endast efter särskild begäran.

En fysisk persons A-skattsedel bör innehålla uppgift beslut

om antingen om tillämplig skattetabell för beräkning av skatteavdrag från lön som betalas ut till den fysiska personen eller, i förekommande fall, om den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas. Bestämmelser om vilka uppgifter en A-skattsedel skall innehålla bör meddelas i form av verkställighetsföreskrifter jfr 24 § UBL. SBL innehåller därför ingenting om detta.

Någon bestämmelse om skattekort motsvarande den som nu finns i 33 d § första stycket första meningen UBL har inte heller tagits in i lagen. En sådan handling fyller inte längre någon självständig funktion. Om en skattskyldig har lämnat sin A-skattsedel hos

en arbetsgivare och skulle behöva en handling som visar en annan arbetsgivare vilket slag av preliminär skatt han har att betala, har han möjlighet att begära en duplettskattsedel hos Skattemyndigheten.

5 kap. Skatteavdrag

Skyldighet att göra skatteavdrag

1 § I paragrafen anges vem som är skyldig att göra sådant skatteavdrag som enligt 4 kap. 2 § skall användas för betalning av preliminär skatt. Skyldigheten åvilar arbetsgivare. Med begreppet arbetsgivare avses enligt definitionen i 1 kap. 6 § den som betalar ut lön, dvs. den

som betalar ut sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter. Med arbetsgivare avses sålunda inte enbart fysiska personer utan också juridiska personer, t.ex. aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar.

Skyldigheten att göra skatteavdrag åvilar emellertid inte alla arbetsgivare utan endast arbetsgivare som betalar ut sådan ersättning från vilken skatteavdrag skall göras enligt bestämmelserna i 2§

Del B s. 262

Författningskommentarer

skatteavdrag från ersättning för arbete eller 8 § skatteavdrag från ränta och utdelning. Bestämmelserna i förevarande paragraf kompletteras alltså de övriga bestämmelserna i kapitlet.

Huvudregeln skatteavdrag från ersättning för arbete finns nu i

om 39 § l mom. första stycket UBL. En motsvarande regel när det gäller ränta och utdelning finns i 3 mom. samma paragraf.

Skatteavdrag från ersättning för arbete

2 § I första stycket finns huvudregeln om från vilka ersättningar skatteavdrag skall göras. Regeln gäller all kontant ersättning för arbete, alltså även förskott på sådan ersättning. En särskild regel om förskott har inte ansetts nödvändig här med hänsyn till bestämmelserna om beräkning skatteavdrag från förskott i 8 kap. 26 Motsvarande

av bestämmelser finns i 39 § 1 mom. första stycket UBL. Undantag

nu från huvudregeln finns i 3 och 4 §§.

bestämmelsen sägs, till skillnad från i den nuvarande,

I den nya inget att avdraget skall göras för betalning av mottagarens

om preliminära A-skatt. Detta framgår i stället av 4 kap. 2

Enligt den bestämmelsen är det inte en förutsättning för

nya skatteavdrag att mottagaren är skattskyldig för ersättningen i Sverige. En sådan ordning gäller på grund kopplingen mellan 39 §

nu av 1 samt 3 § l och 2 mom. UBL. Skillnaden är emellertid inte så

mom. stor grund de undantag som finns i 4 § första stycket 3 och 4.

av Där sägs att skatteavdrag inte skall göras från sådan ersättning för arbete betalas ut till fysisk som inte är bosatt här i

som en person landet eller till en utländsk juridisk person.

Eftersom det inte längre skall förutsättning för skatteavdrag

vara en att mottagaren är skattskyldig i Sverige, behövs ingen särskild regel

att ett handelsbolag skall vara skyldigt att betala preliminär skatt om liknande den i 3 § tredje stycket UBL. Att skatteavdrag skall

1 mom. göras också från ersättning för arbete som betalas ut till ett handelsbolag framgår förevarande paragraf gäller i fråga om såväl

av som fysiska juridiska personer. Skatteavdrag skall emellertid inte

som göras någon undantagsbestämmelserna i 3 eller 4 § är tillämp-

om av liga.

Vad sagts i föregående stycke handelsbolag gäller,

som om grund bestämmelserna i l kap. 5 också i fråga om europeiska

av ekonomiska intressegrupperingar. Det särskilda undantaget i 4 § idet

aktuella kapitlet för utländska juridiska personer som saknar fast nu

Del B s. 263

driftställe i Sverige gäller emellertid även för europeiska ekonomiska intressegrupperingar som saknar fast driftställe i Sverige. I andra stycket anges vissa ersättningar skall likställas med som ersättning för arbete. Motsvarande bestämmelser finns i 3 § 2 nu mom. andra stycket UBL. Redaktionella ändringar, bl.a. för att anpassa texten till den kommande inkomstskattelagen, har emellertid gjorts. Punkt 4 har utvidgats till att gälla även sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 anvisningarna till 22 § kommunalav skattelagen. Att skatteavdrag från sådan ersättning inte skall göras om mottagaren har debiterats preliminär skatt för inkomståret framgår av 3 §

3 § I paragrafen anges sådana undantag från huvudregeln i 2 § är som relaterade främst till den som betalar ut ersättningen eller till vilket slag av ersättning det är fråga om. Punkten 1 motsvarar 39 § 1 mom. andra stycket l UBL. Punkten 2 motsvarar 3 § 2 första stycket sista meningen mom. UBL. Punkten 3 motsvarar 10 § femte stycket UBL. g Punkten 4 motsvarar 39 § 1 mom. andra stycket 2 UBL. Till följd av bestämmelserna i 1 kap. 5 § gäller punkten 4 även europeiska ekonomiska intressegrupperingar och delägare i sådana grupperingar. Punkten 5 motsvarar 10 § femte stycket UBL. a Punkten 6 är ny. Den är nödvändig med hänsyn till den utvidgning som har gjorts av 2 § 4. Skatteavdrag från sådan sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 anvisningarna till 2§ av kommunalskattelagen skall sålunda göras endast mottagaren inte om har debiterats preliminär skatt, F-skatt eller särskild A-skatt, för inkomståret. Om preliminär skatt har debiterats har den i regel beräknats med hänsyn tagen även till aktuella ersättningar. nu

4 § I paragrafen anges sådana undantag från huvudregeln i 2 § är som relaterade främst till den som tar emot ersättningen. Punkten 1 motsvarar 3 § 2 mom. andra meningen UBL. Uttrycket "eller andra menigheter har emellertid slopats, eftersom det inte längre har ansetts fylla någon funktion. Punkten 2 motsvarar 39 § 1 mom. tredje stycket första meningen UBL. Vad som avses med en F-skattsedelsinnehavare i 5 anges

Del B s. 264

Punkterna 3 och 4 innehåller bestämmelser. De föranleds av nya den utvidgning området för skatteavdrag som följer av 1 § genom av det inte längre skall förutsättning för skatteavdrag att att vara en är skattskyldig i Sverige. Av bl.a. administrativa skäl bör mottagaren emellertid området för skatteavdrag begränsas på det sättet att skatteavdrag inte skall göras från ersättningar som betalas till fysiska inte är bosatta i Sverige eller till utländska juridiska personer som i de fall de bedriver näringsverksamhet från fast personer utom driftställe i Sverige. En sådan begränsning regleras i förevarande

punkter och i andra stycket. Punkten 5 innehåller också bestämmelser. Enligt huvudregeln nya i 1 § är den betalar ut sådan ersättning som det enligt 2 § skall som skatteavdrag från skyldig att verkställa avdraget. Detta gäller göras inte skulle skattskyldig för ersättningen. Av även om mottagaren vara administrativa skäl, främst för att minimera antalet återbetalningar av preliminär skatt, utbetalaren rätt att underlåta skatteavdrag om ges Skattemyndigheten eller Riksskatteverket i ett särskilt beslut fastställt skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning. Ett sådant beslut att skall fattas bl.a. mottagaren inte är skattskyldig för viss ersättning om i Sverige han är bosatt här. Bestämmelser om detta finns i 10 trots att och ll §§. Syftet med de föreslagna reglerna om en generell avdragsskyldighet med undantag endast för särskilt angivna fall är att försvåra användandet s.k. arbetskraft. Reglerna innebär att utbetalaren inte i av svart något fall bör kunna ställas inför sådan situation där det råder tveken samhet huruvida skatteavdrag skall göras eller inte. Om inget av om de undantag i 3 eller 4 § är tillämpligt skall skatteavdrag som anges goras.

5 § I vad med F-skattsedelsinnehavare. paragrafen anges som avses en Paragrafen ersätter 39 § 1 tredje och fjärde styckena UBL samt mom. 17 § USAL. Det bör noteras att uttrycket "faktura eller jämförlig handling redan används i ML. Av 1 kap. l7§ ML framgår att med nu "jämförlig handling dä avräkningsnota, kvitto, köpehandling avses och liknande handling. Med handling även upptagning som kan avses läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt

hjälpmedel.

En sådan uppgift innehav F-skattsedel som enligt paragrafens om av första stycke kan godtas får gälla även skriftligt åberopande anses som

Del B s. 265

Författningskommentarer

F-skattsedeln enligt andra stycket. Särskilda bestämmelser om detta av har emellertid inte ansetts nödvändiga.

6 § I paragrafen finns en uppräkning av sådana ersättningar från vilka skatteavdrag alltid skall göras oberoende av vilket slag av skattsedel på preliminär skatt mottagaren har. Däremot gäller den beloppsgräns

i 3 § 1 även i fråga om här aktuella ersättningar. En som anges motsvarande bestämmelse finns i 3 § 2 mom. tredje stycket sista

nu meningen UBL. Den har emellertid utvidgats till att omfatta också sådan semesterersättning betalas ut från en semesterkassa.

som

Hur skatteavdraget skall beräknas om mottagaren har en F-skattsedel anges i 8 kap. 9

Amnälningsskyldighet

7 § För att försvåra missbruk F-skattsedel skall den som betalar ut

av en ersättning till någon åberopar sådan skattsedel i ett uppenbart

som en anställningsförhållande enligt denna paragraf vara skyldig att upplysa Skattemyndigheten detta. Däremot skall utbetalaren inte behöva

om göra något skatteavdrag. Bestämmelserna motsvarar 40 a § UBL. Redaktionella ändringar har emellertid gjorts.

Att utbetalare inte fullgör sin anmälningsskyldighet kan bli

en som betalningsskyldig för bl.a. mottagarens skatt framgår av bestämmelser-

i 12 kap. 3 och 4 §§. na

Skatteavdrag från ränta och utdelning

8 § I paragrafen huvudregeln från vilken ränta och utdelning

anges om skatteavdrag skall göras. Bestämmelserna motsvarar 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen UBL.

Att det är den betalar ut eller gottskriver räntan eller utdel-

som ningen är skyldig att göra avdraget framgår 1 § första stycket.

som av

Undantag från huvudregeln finns i 9

Del B s. 266

Författningskommentarer

9 § Paragrafen innehåller undantag från huvudregeln i 8 § om skatteavdrag från viss ränta och utdelning.

Punkten I motsvarar 39 § 3 mom. sista meningen UBL. Punkten 2 motsvarar 10 § femte stycket b UBL. Punkten 3 motsvarar 10 § femte stycket c UBL. Punkten 4 motsvarar 10 § femte stycket d UBL. Punkten 5 motsvarar 10 § femte stycket e UBL. Punkten 6 motsvarar 10 § femte stycket f UBL. Punkten 7 motsvarar 10 § femte stycket i UBL.

Beslut om befrielse från skatteavdrag

10 § I paragrafen anges under vilka förutsättningar Skattemyndigheten får medge att skatteavdrag över huvud taget inte görs från viss ersättning för arbete.

I punkt 1 anges att Skattemyndigheten får besluta om befrielse från skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som inte skall beskattas i Sverige, om överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna. Om en sådan överenskommelse har träffats blir i stället 11 § tillämplig. Bestämmelserna i förevarande paragraf kan bli tillämpliga t.ex. i det fall ersättning för arbete betalas ut till en fysisk person som inte är bosatt här i landet men som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe här. Undantagsregeln i 4§ första stycket 3 blir då enligt andra stycket paragraf inte

samma tillämplig. Är ersättningen sådant slag den inte skall beskattas

av att i Sverige behövs ett särskilt beslut om att skatteavdrag inte skall göras. Finns ett sådant beslut blir i stället undantagsregeln i 4 § första stycket 5 tillämplig, dvs. utbetalaren blir inte skyldig att göra skatteavdrag.

Av 4 § första stycket 5 framgår att uppvisandet av skattemyndighetens beslut är en förutsättning för att utbetalaren skall kunna underlåta att göra skatteavdrag.

Bestämmelserna i punkt 2 gäller andra situationer där skattemyndigheten får besluta om befrielse av vissa ersättningar från skatteavdrag. Bestämmelserna ersätter punkten 3 första stycket av anvisningarna till 39 § UBL.

Del B s. 267

Födattningskommentarer

11 § I paragrafen anges när Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från ersättning för arbete som tas emot av viss arbetstagare.

l första stycket paragrafen anges under vilka förutsättningar

av Skattemyndigheten får medge att skatteavdrag inte görs här i landet om sådant avdrag görs i annat land. Bestämmelserna motsvarar 44 a § första stycket UBL.

I andra stycket Riksskatteverket möjlighet att under vissa

ges förutsättningar besluta att skatteavdrag inte skall göras. Bestämmelser-

motsvarar 44 § andra stycket UBL. Redaktionella ändringar har na a emellertid gjorts.

Till tredje stycket har flyttats den förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är gemensam för beslut både enligt första och andra

som styckena.

Arbetstagarens skyldigheter

12 § Första stycket ersätter 40 § 1 första stycket UBL. Bestämmel-

mom.

har arbetats med hänsyn till att skyldigheten för den serna om skattskyldige att betala preliminär A-skatt i SBL har ersatts med en skyldighet att vidkännas skatteavdrag och en skyldighet för utbetalaren att göra sådant avdrag.

Punkt 1 har utformats med tanke att en A-skattsedel skall utfärdas endast efter särskild begäran. Det finns alltså ett stort antal skattskyldiga inte har någon skattsedel på preliminär skatt. Om

som arbetsgivaren kräver att få den skattskyldiges skattsedel måste den

saknar sådan hos Skattemyndigheten begära att en A-skattsedel. som Ett enklare sätt är givetvis att arbetsgivaren vänder sig direkt till Skattemyndigheten för att få uppgift om vilket skatteavdrag han skall gora.

I stycket har också tagits in en ny punkt, punkt Av den framgår

Skattemyndigheten fattat ett sådant beslut som avses i 10 eller att om 11 § skall den beslutet rör visa upp det för den som betalar ut

som ersättning för arbete till honom. Detsamma gäller om det av ett annat beslut eller intyg meddelat Skattemyndigheten framgår att skatteav-

av drag inte skall göras, t.ex. ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag.

l andra stycket att den skattskyldige skall visa upp ett

anges ändringsbeslut för sin arbetsgivare. Bestämmelsen ersätter 46 § 3 mom. andra stycket UBL.

Del B s. 268

Författningskømmentarer

Genom tredje stycket ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att av administrativa skäl meddela föreskrifter om vissa undantag från skyldigheten att upplysa utbetalaren om skattsedelsinnehavet. De aktuella utbetalarna avses hämta in nödvändiga uppgifter med hjälp av ADB direkt från skattemyndigheten. Någon begränsning i förhållande till nuvarande undantag är inte avsedd. Detta innebär att det genom förordning eller annan föreskrift bör anges att första stycket inte gäller vid utbetalning av bl.a. folkpension eller tilläggspension från den allmänna försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket. Stycket ersätter sjätte stycket av anvisningarna till 40 § UBL.

Idag finns i 35 § tredje stycket UBL bestämmelser om uppgiftsskyldighet för den som uppbär inkomst från vilken skatteavdrag skall göras om han inte haft en sådan inkomst under föregående inkomstår. På detta sätt får Skattemyndigheten veta A-skattsedel skall

att en utfärdas för den skattskyldige. Bestämmelser av detta slag behövs inte när en A-skattsedel skall utfärdas endast efter begäran av den skattskyldige.

Arbetsgivarens skyldigheter

13 § I paragrafen anges att utbetalaren är skyldig att lämna mottagaren uppgift om det skatteavdrag han har gjort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall emellertid ha rätt att meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Syftet med denna möjlighet till undantag är att få ett mer flexibelt system. Någon begränsning i sak i förhållande till nuvarande ordning är inte åsyftad. Det innebär att undantag från huvudregeln bör föreskrivas bl.a. i fråga om

folkpension och tilläggspension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring,

2. delpension enligt lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring,

livränta enligt lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring, lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd eller lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar ersättning enligt äldre lagstiftning.

Detsamma gäller i fråga om utbetalning av annan pension eller livränta om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som nyss sagts eller av försäkringsföretag eller understödsförening.

Del B s. 269

Paragrafen ersätter 43 § 1 första stycket UBL. Nuvarande mom. bestämmelser föreskriver att arbetsgivaren, om han har gjort som skatteavdrag enligt skattetabell, även skall ange hur stor del av skatteavdraget allmänna egenavgifter har slopats. Detta som avser beror på sådan uppgift kan verka förvillande för arbetstagaren, att en eftersom den preliminära skatt som betalats genom summan av skatteavdrag avräknas mot den slutliga skatten som sådan. Det sker alltså ingen särskild avräkning preliminära avgifter mot de allmänna av egenavgifter som omfattas av den slutliga skatten.

14 § I paragrafen inom vilken tid en arbetsgivare är skyldig att anges beakta ändringsbeslut. Bestämmelserna ersätter 46 § 3 mom. tredje ett stycket första meningen UBL. Av förenklingsskäl anges endast en tidsgräns, tvâ veckor. Därigenom uppnås likformighet med vad som gälla vid frivillig förhöjning av skatteavdraget enligt 8 kap. 7 avses

15 § Paragrafen ersätter 47 § UBL. Den är tillämplig om arbetsgivaren innehållit större belopp än enligt ett beslut om ändrad beräkning som preliminär skatt skall innehållas. av Paragrafen blir tillämplig arbetsgivaren gjort ett förhöjt även om skatteavdrag enligt 8 kap. 6 § och arbetstagaren därefter företer en handling visar att skatteavdraget varit för stort. Paragrafen som ersätter i den delen femte stycket anvisningarna till 40 § UBL. I av förhållande till den paragrafen har möjligheten för arbetsgivaren att, det finns särskilda skäl, inte återbetala det innehållits för om som mycket slopats.

Föreläggande att göra skatteavdrag

16 § Paragrafen innehåller bestämmelser Skattemyndigheten som ger möjlighet förelägga den inte fullgör sina skyldigheter att göra att som skatteavdrag eller lämna uppgift enligt 13 § att göra detta. Motsvarande bestämmelser finns i 83 § UBL. nu föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår Att ett av 23 kap. 2

Del B s. 270

6 kap. Beräkning av F-skatt

Skyldighet att betala F-skatt

1 § I första stycket anges vem som skall betala F-skatt. Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 3 mom. första stycket UBL. I andra stycket anges hur F-skatten skall beräknas. Den skall beräknas enligt schablon 2-4 §§ eller med ledning av preliminär taxering 5 och 6 §§. Att F-skatt skall betalas för inkomståret anges inte i paragrafen. Det framgår däremot av 4 kap. 1

Beräkning av F-skatt enligt schablon

2 § Paragrafen innehåller bestämmelser som bildar utgångspunkt för beräkning av F-skatt enligt schablon. De ersätter 13 § 3 UBL. mom. Till skillnad från vad som gäller nu behöver den slutliga skatten inte minskas med vare sig särskilda avgifter eller överskjutande ingående mervärdesskatt. Detta beror att begreppet slutlig skatt har getts en ny innebörd. Enligt 11 kap. 11 § ingår inte särskilda avgifter i den slutliga skatten. Däremot tas hänsyn även till överskjutande ingående mervärdesskatt när den slutliga skatten bestäms. Detsamma gäller i fråga om belopp som skall gottskrivas grund minskning av en av expansionsmedel enligt lagen 1993: 1537 om expansionsmedel.

3 § Paragrafen innehåller regler om schablondebitering av F-skatt. Paragrafen ersätter 13 § l mom. första-tredje styckena och 3 mom. UBL. Bestämmelserna i första stycket 2 blir tillämplig om den preliminära skatt, F-skatt eller särskilda A-skatt, som har debiterats för samma inkomstår som den senast debiterade slutliga skatten överstiger avser den slutliga skatten. Därvid skall hänsyn inte tas till eventuella ändringar enligt 7 § av den preliminära skatten kan ha skett efter som den första skattedebiteringen.

4 § I paragrafen anges vad som skall gälla om den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatt för inkomståret i självdeklaration sådan men

Del B s. 271

Författningskommentarer

skatt inte ingår i den slutliga skatt som skall ligga till grund för beräkningen F-skatten. Paragrafen motsvarar, såvitt gäller

av mervärdesskatt, 13 § 1 fjärde stycket UBL. I fråga om A-skatt

mom. ersätts stycket av 8

I de fall mervärdesskatt skall redovisas i en självdeklaration skall den särskilda självdeklarationen användas. Detta anges i 2 kap. 13 §

självdeklaration och kontrolluppgifter. lagen om

Beräkning F-skatt enligt preliminär taxering

5 § Paragrafen innehåller regler när preliminär taxering skall ske.

om Paragrafen ersätter 13 § 2 mom. UBL.

6 § I paragrafen vad skall ligga till grund för den preliminära

anges som taxeringen. Motsvarande bestämmelser finns nu i 16 § UBL.

Det ligger i sakens natur att preliminär taxering skall ske i enlighet med de föreskrifter skall tillämpas vid den årliga taxeringen året

som efter inkomståret och att hänsyn därvid skall tas till de förhållanden

kan komma att ligga till grund för denna taxering. Några som antas bestämmelser motsvarande dem finns i 15 § UBL har därför

som nu inte tagits in i SBL.

Ändrad beräkning F-skatt

7 § I föregående paragrafer har tagits in regler om beräkning av F-skatt. Sådan skatt skall beräknas antingen enligt en schablon eller också enligt preliminär taxering. I förevarande paragraf regleras hur ett

en beslut om F-skatt kan ändras.

Sådan ändring i paragrafen benämns för närvarande

som avses jämkning. Termen "jämkning" har nu ersatts med "ändring", eftersom jämkning för tanken till minskning av den preliminära

en skatten och bestämmelserna i förevarande paragraf även medger att den preliminära skatten höjs.

I SBL har inte införts några bestämmelser om i vilken turordning ändring skall ske olika former preliminär skatt. Detta avses bli

av av reglerat i till lagen anslutande verkställighetsföreskrifter. Någon ändring i sak är emellertid inte åsyftad. Det innebär att om F-skatt har

Del B s. 272

Författningskommentarer sou 1996:100

debiterats för någon som även har att vidkännas skatteavdrag, bör ändring som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den debiterade skatten. En höjning av preliminär skatt för sådan mottagare dagpenning av från arbetslöshetskassa som debiterats F-skatt eller särskild A-skatt bör i första hand också avse den debiterade skatten. Detsamma gäller i fråga om övriga ersättningar som avses i 5 kap. 6 Att skattemyndigheten har möjlighet att förelägga den skattskyldige att inför ett beslut om ändring lämna en preliminär självdeklaration följer av 10 kap. 5 Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 4 mom. UBL behövs sålunda inte i lagen. Den nu aktuella paragrafen är tillämplig både under och efter utgången av inkomståret. Bestämmelserna ersätter i dessa delar 45 § 1 och 2 mom. UBL. Bestämmelser motsvarande 45 § l första mom. stycket andra meningen har tagits in i 8 kap. 12 Paragrafen avses vara tillämplig även i de fall en F-skattsedel ersätts med en A-skattsedel under inkomståret. I ett sådant fall skall debiterad men inte förfallen F-skatt undanröjas. I den delen ersätter paragrafen punkten 2 i 45 § 1 mom. första stycket UBL. Paragrafen innehåller inte några beloppsgränser för att ändring över huvud taget skall få ske. Det anges bara att skillnaden mellan beräknad slutlig skatt och den preliminära skatten skall betydande vara med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda skäl för ändring. Vad som avses med "betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden bör anges i verkställighetsföreskrifter till lagen. De särskilda bestämmelserna i UBL rörande dagpenning från arbetslöshetskassa har inte fått någon motsvarighet i SBL. I det nya systemet skall varje skattskyldig ha rätt att efter särskild begäran få en A-skattsedel. F-skattsedel skall däremot utfärdas endast efter särskild ansökan och endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Skattemyndigheten skall alltså inte kunna utfärda sådan en skattsedel mot den skattskyldiges vilja. Om skattemyndigheten anser att det finns behov av att debitera en preliminär skatt för skattskylen dig som inte har en F-skattsedel skall detta ske genom debitering av särskild A-skatt. Den skattskyldige skall i ett sådant fall fortfarande ha rätt att få en A-skattsedel. Bestämmelser om vad som skall gälla vid ändring före inkomstårets utgång om den skattskyldige betalat för mycket preliminär skatt är inte av sådant slag att de bör ha lagform. Någon motsvarighet till bestämmelserna i punkt 3 första och andra styckena anvisningarna av till 45 § UBL har därför inte tagits med.

Del B s. 273

Författningskommentarer

Skattemyndigheten får utan särskild amnälan från den skattskyldige ta fråga om ändring av preliminär skatt i fall som avses i den

upp en

aktuella paragrafen. Någon motsvarighet till punkt l av anvisningnu arna till 45 § UBL har inte ansetts behövas i SBL.

Innan preliminär skatt ändras skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, det inte uppenbarligen är obehövligt. Detta följer av

om bestämmelserna i förvaltningslagen 1986:223. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 45 § 1 mom. sjätte stycket UBL har därför inte heller tagits in i SBL.

Om ett beslut ändring innebär att F-skatt som skall betalas efter

om det beslutet meddelats skall betalas med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel visar, skall Skattemyndigheten utfärda en ny skattsedel med den ändrade skatten. Bestämmelser om detta behöver emellertid inte ha lagform. Därför har inte någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 2 första stycket UBL tagits med. Några

mom. särskilda bestämmelser om att den skattskyldige skall tillställas ett ändringsbeslut har inte heller ansetts nödvändiga. Detta följer av 21 § förvaltningslagen.

Det ligger i sakens natur att beslut om ändring som grundar sig på

ansökan från den skattskyldige skall meddelas så snart som möjligt. en Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 3 mom. första stycket första meningen UBL har därför inte tagits med.

Om Skattemyndigheten höjer debiterad preliminär skatt efter

en inkomstårets utgång skall den ytterligare påförda preliminära skatten betalas enligt bestämmelserna i 16 kap. 7 dvs. senast den förfallodag infaller närmast efter det att 30 dagar har förflutit från

som beslutsdagen.

En ansökan ändrad beräkning enligt förevarande paragraf skall

om lämnas till Skattemyndigheten, dvs. den skattemyndighet som enligt bestämmelserna i 2 kap. har att fatta beslut om den preliminära skatten. Någon bestämd tidsfrist inom vilken en ansökan skall lämnas motsvarande den finns i 45 § 1 mom. sjunde stycket UBL har

som nu inte tagits in i SBL. Detta innebär ansökan kan lämnas in ända

att en fram till den tidpunkt då den skattskyldige erhållit besked om den slutliga skatten.

Om ansökan ändrad F-skatt har lämnats till en annan skatte-

en om myndighet än den som skall fatta beslut om skatten skall den översända handlingarna till rätt myndighet. Detta får anses följa av bestämmelserna i 2 kap. 6 Det innebär t.ex. att den skattskyldige kan lämna ansökan ändring av F-skatt till Skattemyndigheten på

en om den ort där han är bosatt, även myndigheten inte är behörig att

om fatta beslut ändringen. Myndigheten bör i ett sådant fall göra den

om utredning behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till

som

Del B s. 274

den myndighet som skall fatta beslutet. Bestämmelser om en sådan ordning finns nu i 46 § 1 mom. UBL.

Hänsyn till andra belopp

8 § I paragrafen anges att vid beräkning av F-skatt enligt såväl 2-4 som 5 och 7 hänsyn om möjligt skall tas till beräknad A-skatt. Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 3 mom. andra stycket och 13 § l mom. fjärde stycket UBL. I paragrafen anges dessutom att hänsyn, om det är möjligt, skall tas till andra belopp som kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige enligt ll kap. 16 § Sist nämnda bestämmelse är ny.

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

Skyldighet att betala särskild A-skatt

1 § l paragrafen anges vem som skall betala särskild A-skatt. Sådan preliminär skatt skall ses som ett komplement till den A-skatt som kan komma att betalas genom arbetsgivares skatteavdrag.

Det har överlåtits till Skattemyndigheten att bestämma när särskild A-skatt skall betalas. Ett villkor är emellertid att debiteringen av sådan skatt kan antas medföra en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den beräknade slutliga skatten för inkomstäret. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns nu i 3 § 4 mom. UBL.

Eftersom en A-skattsedel skall utfärdas för den skattskyldige endast efter särskild begäran se 4 kap. 12 §, är en förutsättning för skattemyndighetens möjlighet att debitera särskild A-skatt inte längre att den skattskyldige har tilldelats en A-skattsedel utan att den skattskyldige inte har en F-skattsedel.

Om en skattskyldig som bedriver näringsverksamhet har fått sin F-skattsedel återkallad bör skattemyndigheten rutinmässigt undersöka om den bör debitera särskild A-skatt i stället för F-skatt.

En debitering av särskild A-skatt bör också ske, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det, när en skattskyldig utan F-skattsedel regelmässigt debiteras en slutlig skatt som inte endast obetydligt överstiger den preliminära skatten. Om den skattskyldige har en arbetsgivare som kan göra skatteavdrag bör emellertid skattemyndig-

Del B s. 275

Fötjfattningskommentarer

heten i första hand fatta ett beslut om särskild beräkningsgrund för sådant avdrag.

Beräkning av särskild A-skatt

2 § Huvudregeln är att särskild A-skatt skall debiteras enligt schablon. Detta anges i denna paragraf genom en hänvisning till bestämmelserna

schablonberäkning av F-skatt i 6 kap. 2-4 §§. En motsvarande om ordning gäller nu grund av en hänvisning i 14 § första stycket UBL till 13 § 1 och 3 mom. samma lag.

När det gäller beräkning av särskild A-skatt med ledning av preliminär taxering skall gälla samma bestämmelser som vid beräkning

F-skatt med ledning av preliminär taxering. Detta anges i förevarav ande paragraf hänvisning också till bestämmelserna i 6 kap.

genom en 5 och 6 §§. Denna hänvisning ersätter 14 § andra stycket UBL.

Även ändrad beräkning särskild A-skatt skall ske enligt de

av bestämmelser som gäller för F-skatt. Detta anges genom en hänvisning till 6 kap. 7

Av hänvisningen till 6 kap. 8 § framgår slutligen att vid debitering

särskild A-skatt enligt såväl schablon som med ledning av av preliminär taxering och vid ändrad beräkning skall, om det är möjligt, hänsyn tas till den A-skatt kan komma att betalas för den

som skattskyldige genom skatteavdrag och till sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § kan komma att tillgodoräknas utöver preliminär skatt.

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

Bestämmelserna i detta kapitel har i regel sin motsvarighet i UBL. Flera dem har emellertid arbetats om med hänsyn till att den

av skattskyldige inte ges någon uttrycklig skyldighet att betala A-skatt

nu utan endast skyldighet att vidkännas avdrag från sin lön för

en betalning sådan skatt. Dessutom har det överlåtits till regeringen

av eller den myndighet regeringen bestämmer att i större omfattning

som än för närvarande bestämma hur skattetabellerna skall utformas och användas.

Del B s. 276

Författningskommentarer

Skatteavdrag enligt skattetabell

1 § I första stycket finns huvudregeln om att skatteavdrag från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall beräknas enligt skattetabell. Att vissa ersättningar skall likställas med ersättning för arbete framgår av 5 kap. 2 § andra stycket. Av det nu aktuella stycket framgår också att det skall finnas två slag av skattetabeller, allmänna och särskilda skattetabeller.

Undantag från huvudregeln finns i 6 § obligatorisk förhöjning av skatteavdraget, 7 § frivillig förhöjning av skatteavdraget, 8 § skatteavdrag från sidoinkomst m.m. och 9§ skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa m.m.. Beslut om undantag kan också fattas av Skattemyndigheten enligt 11 § särskild beräkningsgrund för skatteavdraget.

Några bestämmelser som ger Skattemyndigheten rätt att besluta om avvikelse från belopp för skatteavdrag beräknat enligt skattetabell om avvikelsen är obetydlig motsvarande den som nu finns i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 39 § UBL har det inte ansetts finnas något behov av i SBL.

I andra stycket anges hur arbetsgivaren skall välja skattetabell. Det ersätter 6§ första stycket UBL. En särskild bestämmelse om att skatteavdrag skall göras med det belopp eller efter den procentsats som anges i tabellen för den aktuella ersättningen och tidsperioden har inte ansetts vara nödvändig.

Tredje stycket innehåller en särskild bestämmelse om tillämplig skattetabell i början av året. Bestämmelsen motsvarar 39 § 2 mom. UBL.

Någon motsvarighet till 5 § första stycket sista meningen UBL behövs inte, eftersom skatteavdrag från ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än vecka skall ske med 30 % av ersättningen se kommentarerna till 8 §.

Allmänna skattetabeller

2 § I paragrafen anges när arbetsgivaren skall använda de allmänna skattetabellerna. Vad som sägs i 1 § och i förevarande paragraf motsvarar 4 § 1 mom. första stycket första meningen UBL.

Att skatteavdrag från ersättning för sådant arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka skall göras med 30 % av ersättningen framgår av 8

Del B s. 277

Författningskommentarer

3 § I första stycket paragrafen vad de allmänna skattetabellerna

av anges skall grundas på. Bestämmelserna motsvarar 4 § l mom. andra stycket UBL.

Bestämmelserna i andra stycket ersätter 4 § 3 mom. första stycket UBL. Det inte i lagtexten hur många olika skattesatser som skall

anges användas och inte heller skall fatta beslut om detta. Antalet

vem som olika skattesatser kan avgöras först när kommunerna har lämnat uppgift vilka skattesatser blir aktuella för ett visst inkomstår.

om som Den upprättar skattetabellerna skall också bestämma hur många

som olika skattesatser som skall beaktas.

Bestämmelser motsvarande dem finns i 4 § 1 mom. tredje

som nu stycket att det skattetabellerna skall framgå hur stor del av

om av avdragsbeloppet allmänna egenavgifter bör, om den skall

som avser

kvar, i form verkställighetsföreskrifter och har sålunda

vara ges av inte tagits med i SBL.

Däremot i tredje stycket att de allmänna skattetabellerna skall

anges innehålla uppgift skatteavdragets storlek för dem som inte är

om skyldiga att betala allmänna egenavgifter. Givetvis skall då också beaktas sådana skattskyldiga inte har rätt att göra något avdrag för

att avgifterna.

Skattetabellerna skall upprättas den myndighet som regeringen

av bestämmer. Några bestämmelser om detta har inte tagits in i lagen. Riksskatteverket bör naturligtvis bemyndigas av regeringen att upprätta tabellerna.

Särskilda skattetabeller

4 § I paragrafen när arbetsgivaren skall använda de särskilda

anges skattetabellerna. Paragrafen ersätter 4 § 2 mom. första stycket UBL. I förhållande till den paragrafen har emellertid bestämmelserna utvidgats till att även sådan sjukpenning eller annan ersättning

avse

ipunkt anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen som avses 11 av

kommentarerna till 5 kap. 2 och 3 §§. Däremot har paragrafen

se

Del B s. 277

inte gjorts tillämplig dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd. Detta innebär att skatteavdrag från sådana ersättningar skall beräknas enligt allmänna skattetabeller. Detsamma gäller i fråga skatteavdrag från Vårdbidrag enligt lagen om allmän

om försäkring. Har mottagaren dagpenning från arbetslöshetskassa eller

av kontant arbetsmarknadsstöd F-skattsedel skall skatteavdraget

en emellertid beräknas enligt 9 § se även 5 kap. 6 §.

Del B s. 278

Författningskommentarer

5 § I första meningen av paragrafen anges hur de särskilda skattetabellerna skall utformas. Här anges endast en huvudprincip. I övrigt skall bestämmelserna i 3 § gälla. Detta framgår av andra meningen som hänvisar till den paragrafen. Den närmare utformningen och tillämpningen av skattetabellerna har överlåtits till den myndighet skall

som upprätta skattetabellerna. Bestämmelserna ersätter 4 § 2 mom. andra-fjärde styckena UBL.

Syftet med de nya bestämmelserna är att uppnå en större flexibilitet. Någon väsentlig ändring i sak avses inte ske. I de särskilda skattetabellerna bör det alltså, om inte en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt kan uppnås på annat sätt, finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar

som grundas på viss procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras bör grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst eller, om ersättningen grundas på viss procent av den sjukpenninggrundande inkomsten, den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen beräknas på.

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, bör det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.

Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar enligt 20 § lagen 1991:1047 om sjuklön bör anses grundad på 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Skatteavdrag från föräldrapenning som utges enligt garantinivån bör beräknas med ledning av en sjukpenninggrundande inkomst, som ger en föräldrapenning för hel dag motsvarande garantinivån. Vid utbetalning av föräldrapenning enligt garantinivån bör alltså försäkringskassan göra skatteavdrag enligt den särskilda skattetabellen men beräknad på en sjukpenninggrundande inkomst av för närvarande 24 000 kr.

I enskilda fall har Skattemyndigheten möjlighet beslut om

att genom särskild beräkningsgrund för skatteavdrag eller ändring av preliminär skatt förordna om ett annat skatteavdrag eller att skatteavdrag över huvud taget inte skall göras se ll §.

Del B s. 279

Författningskommentarer

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget

6 § I första stycket vad som skall gälla om den skattskyldige inte

anges lämnar utbetalaren uppgift vilken typ av skattsedel han har och,

han har en A-skattsedel, inte heller visar upp skattsedeln. om Paragrafen har i förhållande till sin förebild begränsats till att gälla fysiska personer. Motsvarande bestämmelser finns i 40§ 1 mom. andra stycket UBL.

Om mottagaren, förutom kontant ersättning, får andra förmåner som

i 14 skall skatteavdraget enligt första stycket beräknas även avses på förmånernas värde för den tid ersättningen avser. Några särskilda bestämmelser detta motsvarande 40 § 1 mom. tredje stycket UBL

om har inte ansetts nödvändiga. Någon ändring i sak är emellertid

vara inte åsyftad.

Andra stycket innehåller ett undantag från bestämmelserna om förhöjt skatteavdrag. Bestämmelserna ersätter 40 § 3 mom. UBL.

Frivillig förhöjning av skatteavdraget

7 § I paragrafen finns regler som ger arbetstagaren möjlighet att begära ett förhöjt skatteavdrag. Paragrafen motsvarar 41§ l mom. UBL. I förhållande till detta moment har emellertid den särskilda regeln rörande dagpenning från arbetslöshetskassa slopats.

Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

Ersättning för arbete

8 § Paragrafen reglerar skatteavdrag vid utbetalningar till en juridisk

vid utbetalningar av sidoinkomst, vid oregelbundna utbetalperson, ningar och vid utbetalningar för korttidsarbeten. Vad som avses med begreppen sidoinkomst och huvudinkomst framgår av definitionerna i 1 kap. 6 Den aktuella paragrafen ersätter 4 § 4 mom., 7 §

nu första och andra styckena samt 7 a§ första stycket UBL. Någon motsvarighet till beloppsgränsen i 7 § fjärde stycket finns inte i SBL. Det innebär att den enda beloppsgräns som blir tillämplig är den 1 OOO-kronorsgräns som finns i 5 kap. 3 §

Del B s. 280

Fötfattningskommentarer sou 1996:100

Om ersättning betalas ut för en kortare tidsperiod än en vecka, bör skatteavdrag inte göras mer än en gång i veckan. Därvid bör de under samma vecka utbetalda ersättningarna räknas samman och anses på en gång utbetalda. Några bestämmelser om detta har emellertid inte förts in i SBL utan bör ges i form av verkställighetsföreskrifter.

Att skatteavdrag skall göras från ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person om den juridiska personen inte uppger sig ha en F-skattsedel framgår av 5 kap. 2-5 §§.

Någon beloppsgräns motsvarande den IOO-kronorsgräns som nu finns i 7 a § andra stycket UBL har inte heller tagits in här. Däremot avses den 1 OOO-kronorsgräns som finns i 5 kap. 3 § 1 SBL gälla även vid utbetalning av ersättning för arbete till en juridisk person.

Dagpenning från arbetslöshetskassa, m.m.

9 § I 5 kap. 6 § anges vissa ersättningar från vilka utbetalaren skall göra skatteavdrag även om mottagaren har en F-skattsedel. I den nu aktuella paragrafen anges hur skatteavdraget skall beräknas då.

Ränta och utdelning

10 § Paragrafen reglerar skatteavdrag från ränta och utdelning. Bestämmelserna motsvarar 7 § tredje stycket UBL.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

11 § Paragrafen innehåller bestämmelser som ger Skattemyndigheten möjlighet att i enskilda fall frångå bestämmelserna om skatteavdrag enligt tabell. Bestämmelserna ersätter 3 § 2 mom. fjärde och femte styckena UBL. I motsats till dessa bestämmelser krävs inte längre att det skall finnas särskilda skäl för att Skattemyndigheten skall kunna besluta att hänsyn skall tas även till att den skattskyldige är skyldig att betala skatt för förmögenhet och för fastighet.

Exempel hur skatteavdraget skall beräknas i det enskilda fallet

inte längre i lagtexten. Någon ändring i sak är emellertid inte anges åsyftad. Skattemyndigheten avses alltså även fortsättningsvis vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket kunna besluta att

Del B s. 281

Författningskommentarer

skatteavdraget skall beräknas på viss del inkomsten eller på av minskad med visst belopp eller att skatteavdraget skall inkomsten beräknas med särskilt angiven procent inkomsten eller att skatteavav drag inte skall göras från viss ränta eller utdelning. Vid tillämpning bestämmelserna i andra stycket kan skatteavav draget beräknas exempelvis till viss procent inkomsten eller enligt av skattetabell inkomsten ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten. En förutsättning för att ett beslut särskild beräkningsgrund skall om få fattas är den preliminära skatten ett sådant beslut bättre att genom överensstämma med den slutliga skatten. Huvudregeln i kommer att 4 kap. 1 § gäller alltså också vid beslut enligt förevarande paragraf.

12 § Paragrafen 45 § l första stycket andra meningen motsvarar mom. UBL. I paragrafen har också tagits in en regel som begränsar möjligheten besluta särskild beräkningsgrund för skatteavdrag att om ersättning för arbete betalas ut till ett-handelsbolag. Den som särskilda regleringen behövs för att inte reglerna om att skatteavdrag från ersättning för arbete betalas ut till handelsbolag skall göras som F-skattsedel skall bli verkningslösa, eftersom handelsbolag inte utan inkomstskatt och därmed ofta skulle kunna få debiteras någon skatteavdraget ändrat till noll.

13 § hur beslut särskild beräkningsgrund för

I paragrafen anges om

skatteavdrag ränta och utdelning får ske. Bestämmelserna ersätter

46 § 2 fjärde stycket UBL. mom. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 45 § 1 mom. femte UBL preliminär skatt på ränta och utdelning får ändras stycket om att inte har utfärdats någon skattsedel preliminär skatt för även om det skattskyldige behövs inte. I det systemet kommer de flesta den nya skattskyldiga inte ha någon skattsedel preliminär skatt, eftersom att A-skattsedel skall utfärdas endast efter särskild begäran från den en skattskyldige se 4 kap. 12 §.

Del B s. 282

Författningskommentarer

Underlag för beräkning av skatteavdrag

Beräkning av förmänsvärde

14 § Här regleras vad som skall gälla om arbetsgivaren vid sidan av kontant ersättning också utger en naturaförmån. Paragrafen ersätter 8 § första stycket UBL.

15 § Paragrafen innehåller en särskild regel om värdering av förmån av annan bostad här i landet än semesterbostad. Paragrafen ersätter 8 § tredje stycket UBL.

16 § I paragrafen anges vad som skall gälla om Skattemyndigheten vid beräkning av arbetsgivaravgifter har bestämt värdet av en förmån enligt 9 kap. 2 § andra stycket. Paragrafen motsvarar 8 § sjätte stycket UBL.

1 7 § I första stycket anges huvudregeln om hur värdet av en förmån skall beräknas, dvs. om inte en särskild reglering finns som t.ex. i 14 och 15 §§. Den innebär att förmånerna i princip skall värderas på samma sätt som vid inkomsttaxeringen enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen.

Ytterligare ett undantag från huvudregeln i första stycket finns i andra stycket. Undantaget avser värdering av bilförmån och förmån av fri kost. Bestämmelserna ersätter i denna del 8 § andra stycket UBL och 5 § USAL.

Drickspengar

18 § Här finns en särskild regel för det fall arbetstagaren vid sidan av ersättningen frän arbetsgivaren får ersättning direkt från allmänheten, t.ex. drickspengar. Paragrafen motsvarar 9 § UBL.

Del B s. 283

Författningskommentarer

Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

19 § I paragrafen i vilken utsträckning skatteavdrag skall göras från

anges ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa. Paragrafen motsvarar 10 § första och andra styckena UBL.

Annan ersättning för kostnader i arbetet

20 § I paragrafen i vilken utsträckning skatteavdrag skall beräknas på

anges ersättning för kostnad i arbetet, dvs. som är förenad med

annan tjänsten, än sådan som avses i 19

Av paragrafen framgår bl.a. i vilken utsträckning skatteavdrag skall göras från ersättning för resa med egen bil i tjänsten. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp med vilket avdrag får göras vid inkomsttaxeringen skall skatteavdrag beräknas på den överstigande delen.

Paragrafen ersätter 10 § tredje och fjärde styckena UBL.

Kostnadsavdrag

21 § I paragrafen vilka kostnadsavdrag som får göras vid beräkning

anges

skatteavdrag. Paragrafen motsvarar 11 § första stycket UBL. av

För att sådana försäkringar anges i första stycket 2 skall anses

som ha tagits i samband med tjänst krävs numera enligt kommunalskattelagen arbetsgivaren betalar hela premien. övergångsregler finns

att uttryckligen angående avdrag för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som tagits enligt äldre regler där även arbetstagaren kunde vara skyldig att betala premie och detsamma torde, grund av mer allmänna övergångsregler, gälla i fråga om pensionsförsäkringar.

22 § I första stycket de förutsättningar som gäller för att andra

anges kostnadsavdrag än de i 21 § skall få göras. Stycket

som anges motsvarar 11 § andra stycket UBL.

Andra stycket innehåller schablon för beräkning av en skattskyl-

en digs kostnader i viss verksamhet. Där också att skattemyndig-

anges heten i ett enskilt fall får besluta hur kostnaderna skall beräknas.

Del B s. 284

Färfattningskommentarer

I tredje stycket anges att en arbetsgivare beräknat arbetssom en tagares kostnader enligt schablonen eller enligt skattemyndighetens beslut skall underrätta arbetstagaren om detta. Andra och tredje styckena ersätter ll § tredje stycket UBL.

Hemresor

23 § Paragrafen innehåller ett undantag från 22 § första stycket i fråga om förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Den motsvarar 11 § fjärde stycket UBL.

Resor vid tillträdande eller frânträdande av anställning eller uppdrag

24 § I paragrafen finns särskilda bestämmelser om förmån fri inom av resa riket vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag. Den motsvarar 10 § femte stycket h UBL.

Folkpension

25 § I paragrafen ges den som betalar ut folkpension möjlighet att vid beräkningen av skatteavdraget ta hänsyn även till det särskilda grundavdraget. Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket UBL.

Skatteavdrag från förskott

26 § Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser rörande förskott. De ersätter 6 a § UBL.

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

27 och 28 §§ Paragraferna innehåller särskilda ändringsregler för det fall en arbetstagare är försatt i konkurs eller hans lön tas i anspråk genom utmätning. De ersätter 45 § 3 mom. UBL.

Del B s. 285

Författningskommentarer

Vid tillämpningen av 27 och 28 §§ måste det utredas hur stora skatteavdrag som redan kan ha gjorts för den skattskyldige genom kontakt med dennes arbetsgivare. Om sådana avdrag tillsammans med kommande skatteavdrag för inkomståret beräknas komma att överstiga den slutliga skatten för inkomståret, bör det överskjutande beloppet registreras på den skattskyldiges skattekonto. Det kan därefter, sedan kontot stämts av, betalas ut till konkursboet resp. kronofogdemyndigheten enligt bestämmelserna i 18 kap. 2

Om skatteavdrag har registrerats på den skattskyldiges skattekonto enligt vad som sagts nu, skall detta enligt bestämmelserna i 11 kap. 16 § beaktas när det skall avgöras den skattskyldige skall betala in

om skatt eller få tillbaka skatt.

Ändrad beräkning skatteavdrag

I det aktuella kapitlet har tagits in regler om skatteavdrag. Sådant

nu avdrag skall beräknas antingen enligt skattetabell eller också efter

bestämd procentsats. Besluten skatteavdrag skall fattas innan det en om första skatteavdraget för inkomståret skall göras. Bestämmelserna gäller generellt, dvs. skattemyndigheten bestämmer inte skatteavdragets storlek individuellt för varje skattskyldig. En sådan möjlighet finns emellertid bestämmelserna om särskild beräkningsgrund

genom för skatteavdrag i ll Om skattemyndigheten har fattat ett beslut om särskild beräkningsgrund kan myndigheten, efter att ha gett den skattskyldige möjlighet att yttra sig, med automatik fortsätta att årligen fatta beslut, s.k. stående jämkning. Även sådana beslut

samma typ av fattas före det att det första skatteavdraget för inkomståret skall göras. Besluten är sålunda inte beslut om ändring i den meningen att ett tidigare meddelat beslut preliminär skatt för inkomståret ändras.

om Sådana beslut regleras i stället i förevarande paragraf.

Termen "jämkning" används i UBL har, som kommenterats

som i anslutning till 6 kap. 7 ersatts med "ändring".

I SBL har inte införts några bestämmelser om i vilken turordning ändring skall ske olika former preliminär skatt. Detta avses bli

av av reglerat i till lagen anslutande verkställighetsföreskrifter. Någon ändring i sak är emellertid inte ásyftad. Det innebär att ändring av preliminär skatt skall betalas genom skatteavdrag bör, om det inte

som finns särskilda skäl, i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersättning utgör den skattskyldiges huvudinkomst och därefter på

som andra inkomster än ränta och utdelning. Om F-skatt eller särskild A-skatt har debiterats, bör emellertid ändring som leder till en lägre

Del B s. 286

preliminär skatt i första hand avse den debiterade skatten se kommentarerna till 6 kap. 7 §.

Att Skattemyndigheten har möjlighet att förelägga den skattskyldige att inför ett beslut om ändring lämna en preliminär självdeklaration följer av 10 kap. 5 Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 4 mom. UBL behövs sålunda inte.

29 § Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrad beräkning av skatteavdrag. De ersätter i dessa delar 45 § l och 2 mom. UBL. Bestämmelser motsvarande 45 § 1 mom. första stycket andra meningen har i stället tagits in i 12 I den nu aktuella paragrafen finns en hänvisning dit liksom till 13

De nya bestämmelserna innehåller inte några beloppsgränser för att ändring över huvud taget skall ske. Det anges bara att skillnaden mellan beräknad slutlig skatt och den preliminära skatten skall vara betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda skäl för ändring. Vad som avses med "betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden bör anges i verkställighetsföreskrifter.

De särskilda bestämmelserna i UBL rörande dagpenning från arbetslöshetskassa har inte fått någon motsvarighet.

Punkten 2 i 45 § 1 mom. första stycket UBL ersätts av 6 kap. 7 § se vidare kommentaren till denna paragraf.

Bestämmelserna i paragrafen innebär att Skattemyndigheten i ett beslut om ändring bl.a. får föreskriva att skatteavdrag beräknat enligt skattetabell skall ersättas med skatteavdrag beräknat enligt särskild av Skattemyndigheten angiven grund.

Bestämmelser om vad som skall gälla vid ändring före inkomstårets utgång om den skattskyldige betalat för mycket preliminär skatt är inte av sådant slag att de bör ha lagform. Någon motsvarighet till bestämmelserna i punkt 3 första och andra styckena av anvisningarna till 45 § UBL har därför inte tagits med.

Skattemyndigheten får utan särskild anmälan från den skattskyldige ta upp en fråga om ändring av preliminär skatt i fall som avses i förevarande paragraf. Någon motsvarighet till punkt l av anvisningarna till 45 § UBL har inte ansetts motiverad i lagen.

Innan beslut fattas om ändrad beräkning av skatteavdrag skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, om det inte uppenbarligen är obehövligt. Detta följer av bestämmelserna i förvaltningslagen 1986:223. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 45 § 1 mom. sjätte stycket UBL har därför inte heller tagits in i SBL.

Del B s. 287

Författningskømmentarer

Om ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag innebär att skatteavdrag skall göras med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel visar, skall Skattemyndigheten begäran av den skattskyldige utfärda en ny skattsedel med den ändrade beräkningen. Bestämmelser om detta behöver emellertid inte ha lagform. Därför har inte någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 2 mom. första stycket UBL tagits med. Några särskilda bestämmelser om att den skattskyldige skall tillställas ett ändringsbeslut har inte heller ansetts nödvändiga. Detta följer av 21 § förvaltningslagen.

Det ligger i sakens natur att beslut om ändring som grundar sig på en ansökan från den skattskyldige skall meddelas sä snart som möjligt. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 3 mom. första stycket första meningen UBL har därför inte tagits med.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 46 § 2 mom. andra och tredje styckena UBL har inte heller tagits med. En ändring i sak är emellertid inte åsyftad. Det innebär att Skattemyndigheten i ett beslut

ändring inom det nya systemet bör ange att skatteavdraget skall om beräknas t.ex. på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatteavdraget skall beräknas till viss procent

inkomsten. Vid ändring av preliminär skatt som skall betalas av genom ett skatteavdrag beräknat efter en viss procentsats bör i ändringsbeslutet anges efter vilken procentsats den ändrade skatten skall tas ut.

En ansökan om ändrad beräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall lämnas till Skattemyndigheten, dvs. till den skattemyndighet som enligt bestämmelserna i 2 kap. har att fatta beslut om skatteavdraget. Om ansökan har lämnats till en annan skattemyndighet skall den översända handlingarna till rätt myndighet. Detta får anses följa av bestämmelserna i 2 kap. 6 Det innebär t.ex. att den skattskyldige kan lämna ansökan om ändrad beräkning av skatteavdrag till

en Skattemyndigheten den ort där han är bosatt, även om myndigheten inte är behörig att fatta beslut om ändringen. Myndigheten bör i ett sådant fall göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall fatta beslutet. Bestämmelser om en sådan ordning finns nu i 46 § 1 mom. UBL.

Någon bestämd tidsfrist inom vilken en ansökan skall lämnas motsvarande den som nu finns i 45 § 1 mom. sjunde stycket UBL har inte tagits in i SBL. Detta innebär att en ansökan kan lämnas in ända fram till den tidpunkt då den skattskyldige erhållit besked om den slutliga skatten.

Del B s. 288

Författningskommentarer

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

1 § I paragrafen anges hur arbetsgivaravgifterna skall beräknas. Paragrafen ersätter 8 § USAL. Avrundningsregeln har emellertid flyttats till 23 kap. l

Enligt 1 kap. 3 § omfattar begreppet arbetsgivaravgifter förutom arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift. De aktuella procentsatserna får alltså hämtas från lagen om socialavgifter, lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen om allmän löneavgift. I dessa lagar anges också vilket underlag avgifterna skall beräknas.

2 § I paragrafen regleras hur värdet av naturaförmåner skall beräknas. Paragrafen ersätter 5 § USAL.

3 § Paragrafen innehåller bestämmelser om kostnadsavdrag. Den ersätter 6 § USAL.

Vad avses med begreppet beskattningsâr i detta sammanhang

som framgår av definitionen i 1 kap. 6

10 kap. Redovisning av skatt

Inledande bestämmelse

1§ I paragrafen anges av redaktionella skäl vilka bestämmelser som finns i kapitlet.

Del B s. 289

Författningskommentarer

Preliminär självdeklaration

Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration

2 § I första stycket anges under vilka förutsättningar preliminär självdeklaration skall lämnas. Bestämmelserna ersätter 17 § 1 mom. UBL.

De nya bestämmelserna innehåller inte någon beloppsgräns. Det anges bara att den slutliga skatten för det aktuella inkomståret skall beräknas överstiga den senast debiterade slutliga skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden för att paragrafen skall bli tillämplig. Vad som avses med ett betydande belopp skall alltså bedömas från fall till fall. Närmare bestämmelser om detta bör ges i form av verkställighetsföreskrifter.

I andra stycket anges vilka uppgifter en preliminär självdeklaration skall innehålla.

3 § I paragrafen anges att den skattskyldige skall lämna en ny preliminär

älvdeklaration den skattskyldiges inkomstförhållanden har ändrats

om efter det att den första deklarationen lämnades och detta medför att den slutliga skatten kommer att överstiga den som beräknats med ledning av den tidigare deklarationen. Skillnadsbeloppet skall emellertid vara betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden för att paragrafen skall bli tillämplig angående betydande belopp, se kommentaren till 2 §.

4 § Av paragrafen framgår att skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration enligt 2 § 2 eller 3 § inte gäller efter november inkomståret.

5 § I första stycket har tagits in en generell rätt för Skattemyndigheten att förelägga en skattskyldig att lämna en preliminär självdeklaration. Det skall alltså inte som nu krävas att det skall finnas anledning att anta att den skattskyldige skall vara skyldig att självmant lämna en deklaration. Syftet med bestämmelserna är att ge skattemyndigheten möjlighet att under det löpande inkomståret kontrollera att rätt preliminär skatt tas

10 16-0852

Del B s. 290

Författningskømmentarer

ut. Paragrafen har haft 54 § 1 mom. andra stycket UBL som förebild jfr 10 § i detta kapitel. Paragrafen ersätter 20 § UBL.

Att Skattemyndigheten har rätt att kontrollera de uppgifter som lämnats bl.a. i en preliminär självdeklaration genom besök eller annat personligt Sammanträffande med den skattskyldige eller genom skatterevision anges i 14 kap. 6 resp. 7

Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23 kap. 2

Bestämmelserna frivilligt lämnande av preliminär självdeklara-

om tion i andra stycket motsvarar 17 § 2 mom. UBL.

När en preliminär självdeklaration skall lämnas

6 § Paragrafen innehåller bestämmelser när sådan preliminär själv-

om deklaration som avses i 2 § skall lämnas. Bestämmelserna ersätter 18 § andra och tredje styckena UBL. De har skärpts på det sättet att den skattskyldige kan bli skyldig att lämna en preliminär självdeklaration även under det löpande inkomståret. Av 4§ framgår emellertid att preliminär självdeklaration inte behöver lämnas på grund

något som händer efter november månads utgång. av

7 § I paragrafen anges när sådan ny preliminär självdeklaration som avses i 3 § skall lämnas. Det skall ske senast 14 dagar efter det att den nya deklarationsskyldigheten uppkom.

Uppgift om kommande utbetalningar

8 § Paragrafen Skattemyndigheten möjlighet att förelägga en arbets-

ger givare, dvs. den betalar ut sådan ersättning för vilken utbetalaren

som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter, att lämna sådana uppgifter beräknade utbetalningar som behövs för att

om Skattemyndigheten skall kunna göra preliminär taxering av den som

betalningen eller kontrollera att lämnad preliminär självmottar en deklaration innehåller riktiga uppgifter. Paragrafen ersätter 19 § UBL.

Att ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite framgår av 23 kap. 2

Del B s. 291

Författningskommentarer

Skattedeklaration

Skyldighet att lämna skattedeklaration

9 § I paragrafen anges vilka som är skyldiga att lämna skattedeklaration.

Paragrafen ersätter bl.a. 54 § 1 mom. första stycket och sjätte stycket första meningen UBL. Bestämmelser om att deklarationen skall lämnas till Skattemyndigheten har emellertid tagits in i 22 Paragrafen ersätter också 4 § första stycket USAL och 14 kap. 3 § ML.

Som lön eller annan ersättning anses också förskott på lönen eller ersättningen. Att skatteavdrag skall göras även från förskott lön framgår av bestämmelserna i 8 kap. 26

Några bestämmelser om att Skattemyndigheten ges möjlighet att efter särskild ansökan besluta att skatteavdrag och arbetsgivaravgifter får redovisas under särskilt redovisningsnummer om det finns särskilda skäl motsvarande 53 § 1 mom. andra stycket UBL har inte tagits in i SBL. Sådana bestämmelser behöver inte ges lagfonn utan kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter.

10 § Genom paragrafen ges Skattemyndigheten rätt att förelägga en person att lämna skattedeklaration. Syftet med bestämmelsen är att ge myndigheten en möjlighet att kontrollera om en viss person varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala mervärdesskatt eller arbetsgivaravgifter. Bestämmelsen motsvarar 54§ 1 mom. andra stycket UBL.

Att ett föreläggande enligt denna lag fâr förenas med vite framgår av 23 kap. 2

11 § Paragrafen ersätter motsvarande bestämmelser i 14 kap. 3 § andra stycket ML. Begreppet särskild deklaration har ersatts med skattedeklaration.

12 § Paragrafen ersätter 7 § andra stycket USAL. Att några motsvarande bestämmelser inte finns i fråga om skatteavdrag som skall göras enligt SBL beror på att här aktuella arbetsgivare inte är skyldiga att göra sådant avdrag.

Del B s. 292

13 § I paragrafen har tagits in bestämmelser om att den som är registrerad enligt 3 kap. l § men som för någon period inte skall vara skyldig att lämna skattedeklaration skall upplysa Skattemyndigheten om detta. Upplysningen skall lämnas skriftligen. Därigenom kan skattemyndigheten undvika att fatta ett beskattningsbeslut enligt 11 kap. 22 eller 23

En upplysning enligt den nu aktuella paragrafen bör, om den skattskyldige det vara praktiskt, kunna lämnas i form av en

anser skattedeklaration där skatten redovisas till noll, en s.k. nolldeklaration.

Redovisningsperioder

14 § I paragrafen att redovisningen i en deklaration, dvs. i en

anges skattedeklaration eller i en självdeklaration skall göras löpande för bestämda tidsperioder. Bestämmelserna motsvarar 13 kap. 3 § första meningen ML. Den har utsträckts till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. I paragrafen definieras också begreppet redovisningsperiod.

15 § Paragrafen ersätter 14 kap. 8 § ML. Den har utsträckts till att gälla även avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Såvitt gäller mervärdesskatt avses inte någon ändring i sak.

16 § Paragrafen motsvarar 14 kap. 30 § ML.

Att redovisningen skall göras för varje verksamhet för sig om inte Skattemyndigheten har beslutat annat framgår av 29

Vad en skattedeklaration skall ta upp

1 7 § I paragrafen vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla.

anges

I första stycket punkt 1 nödvändiga identifikationsuppgifter.

anges Vilka uppgifter som behövs, t.ex. arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer, behöver inte

Del B s. 293

Färfattningskommentarer

I anges i lagform och har därför inte tagits med här. De kan anges i förordning eller andra föreskrifter.

Enligt punkten 2 skall det anges vilken redovisningsperiod redovisningen avser. Redovisningsperioden för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter överensstämmer inte alltid med redovisningsperioden för mervärdesskatt se 18 §.

Bestämmelserna i punkten 3 ersätter 54 § 1 mom. fjärde stycket 3 och sjätte stycket 3 UBL. Punkten har emellertid kompletterats med uppgift om de ersättningar som skall ligga till grund för beräkningen av skatteavdraget. Kompletteringen föranleds av att oriktiga uppgifter om sådana ersättningar skall kunna föranleda skattetillägg se bestämmelserna i 15 kap. och kommentarerna till dessa bestämmelser.

Punkten 4 avser arbetsgivaravgifter och ersätter 54 § 1 mom. fjärde stycket 4-7 UBL.

Punkt 5 avser mervärdesskatt. Den ersätter 13 kap. 4 § och 29 § första meningen ML.

I andra stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla.

När avgiftsskyldighet har inträtt för en arbetstagares lön, skall redovisningen omfatta också den lön som betalats ut till arbetstagaren tidigare under avgiftsåret. Några särskilda bestämmelser om detta motsvarande 4 § andra stycket USAL har emellertid inte ansetts vara nödvändiga i SBL.

När en skattedeklaration skall lämnas

18 § I paragrafen anges när skattedeklarationen skall lämnas av dem som är skyldiga att redovisa mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag som för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor. Den ersätter för sådana skattskyldiga 54 § l mom. första och sjätte styckena UBL, 4 § första stycket USAL samt 14 kap. 12 § ML.

Av tabellen framgår att den som har rätt att vänta med redovisningen av mervärdesskatt till den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång samtidigt måste redovisa avdragen skatt och arbetsgivaravgifter för den närmast föregående redovisningsperioden.

Genom paragrafen har tidsfristen för dem som bedriver en mervärdesskattepliktig verksamhet där beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor förlängts med sju dagar såvitt gäller redovisningen av mervärdesskatt och med två

Del B s. 294

dagar såvitt gäller redovisningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Någon dag förlängningen kan sägas konsumeras av den nya

av bestämmelserna att deklarationen skall ha kommit in till skatte-

om myndigheten inom den angivna tidsfristen.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 14 kap. 7 § ML om att skyldigheten att lämna deklaration kvarstår så länge den skattskyldige är registrerad har inte ansetts nödvändiga. Däremot har i 13 § tagits in bestämmelser att den skattskyldige skall upplysa skattemyndig-

hans deklarationsskyldighet upphör till någon del. heten om

Att mervärdesskatteredovisningen skall göras för varje verksamhet för sig inte Skattemyndigheten har beslutat annat framgår av 29

19 § I paragrafen när skattedeklarationen skall lämnas av dem som

anges

skyldiga redovisa mervärdesskatt ett beskattningsunderlag är att

för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor. Den som ersätter för sådana skattskyldiga 54 § 1 mom. första och sjätte styckena UBL, 4 § första stycket USAL samt 14 kap. 12 § ML.

Genom paragrafen har tidsfristen för dem som bedriver en mervärdesskattepliktig verksamhet där beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor förlängts med sex dagar såvitt gäller redovisningen mervärdesskatt och med sexton

av dagar såvitt gäller redovisningen avdragen skatt och arbetsgivar-

av avgifter. En viss del förlängningen kan sågas konsumeras av de nya

av bestämmelserna att deklarationen skall ha kommit in till skatte-

om myndigheten inom den angivna tidsfristen, se avsnitt 5.2.3.

Särskilda bestämmelser när kommuner och landsting skall lämna

om skattedeklaration finns i 23

20 § Av paragrafen framgår att den redovisar överskjutande ingående

som mervärdesskatt så snart redovisningsperioden har gått ut, och alltså inte utnyttjar de frister i 18 eller 19 är skyldig att

som anges samtidigt också redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter om avdraget och avgifterna inte har redovisats tidigare.

21 § I paragrafen Skattemyndigheten möjlighet att besluta att en

ges arbetsgivare skall redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i en särskild skattedeklaration redan den 12 i månaden närmast efter

Del B s. 295

Författningskommentarer

redovisningsperiodens utgång även i de fall mervärdesskatten enligt 19 § skall redovisas först den 26. Ett sådant beslut avses gälla tills vidare och skall användas i fråga om arbetsgivare som är försumliga när det gäller inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Den skattskyldige skall i dessa fall även lämna en skattedeklaration vari mervärdesskatten redovisas senast den 26 i samma månad.

22 § I paragrafen anges när skattedeklarationen skall lämnas av dem som inte är skyldiga att redovisa mervärdesskatt eller som skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration. Den ersätter för sådana skattskyldiga 54 § l mom. första och sjätte styckena UBL, 4 § första stycket USAL samt 14 kap. 12 § ML.

23 § Paragrafen reglerar hänvisning till 18 § när kommuner och

genom en landsting skall lämna skattedeklaration.

Av 16 kap. 9 § framgår att nuvarande regler om avräkning mot kommunalskattemedel vid betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter har utvidgats till att avse också mervärdesskatt. Med hänsyn till att det, när det gäller kommuner och landsting, är fråga om ett avräkningsförfarande vid betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt kan man inte ha en sådan ordning

gälla vid tillämpningen av 19 § i det nu aktuella kapitlet, som avses dvs. att all redovisning skall ske senast den 26 i månaden då också mervärdesskatten skall vara betald men att avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall ha betalats redan den 12 i månaden. I stället skall bestämmelserna i 18 § gälla. De bygger den ordningen att allt

skall redovisas senast den 12 också skall vara betalt den 12. som Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel gör att någon senarelagd tidpunkt i januari eller augusti inte kan tillämpas i dessa fall.

Genom paragrafen har tidsfristen för förlängts med ungefär 20 dagar såvitt gäller redovisningen av mervärdesskatt.

24 § Första och andra styckena innehåller bestämmelser om anstånd med att lämna skattedeklaration. Bestämmelserna, som gäller redovisning av såväl skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som mervärdesskatt, har

Del B s. 296

Författningskommentarer

haft 7 § första, tredje och fjärde styckena USAL som förebild. Motsvarande bestämmelser om anstånd med att redovisa avdragen skatt och mervärdesskatt finns i 53 § 2 UBL resp. 14 kap. 14 §

mom. ML.

Om det finns skäl att medge anstånd med att lämna skattedeklaration får Skattemyndigheten också medge anstånd med inbetalningen av den skatt skall redovisas i deklarationen. Bestämmelser om detta finns

som i 17 kap. l

I tredje stycket har, redaktionella skäl, tagits in en hänvisning till

av bestämmelserna anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap. 1

Hur en deklaration skall lämnas

25 § I paragrafen att deklarationerna skall lämnas till skattemyndig-

anges heten, dvs. till den skattemyndighet som har att fatta beslut med ledning deklarationen, enligt fastställt formulär. På grund av

av bestämmelserna i 28 § andra stycket gäller detta också för en avgiftsspecifikation. Bestämmelserna ersätter 18 § första och fjärde styckena, 54 § 1 tredje stycket och delar av 54 § l mom. första

mom. och sjunde styckena UBL samt 14 kap. 11 § ML.

Formuläret för preliminär självdeklaration bör vara utformat ett sådant sätt att det kan användas även för sådan registreringsanmälan som avses i 3 kap. 1

I paragrafen finns inga bestämmelser om att preliminär självdeklaration och skattedeklaration skall egenhändigt undertecknade av den

vara skattskyldige eller hans ombud. Ett sådant krav kan emellertid följa av det formulär skall användas om deklarationen skall lämnas på en

som blankett. Att detta inte tagits upp i lagen beror bl.a. på att det är mera praktiskt att reglera frågor detta slag i verkställighetsföreskrifter.

av Då kan snabbare anpassa utformningen till den tekniska ut-

man vecklingen och bana väg för att deklarationerna lämnas i elektronisk form. I sådana fall bör undertecknandet kunna ersättas av ett s.k. elektroniskt sigill eller någon annan teknisk lösning.

Skyldigheten att lämna uppgifter på heder och samvete har av

anledning också slopats. Detta innebär emellertid inte att samma kraven på uppgifternas riktighet har förändrats i något avseende.

26 § I paragrafen att preliminär självdeklaration och skattedeklara-

anges tion, Skattemyndigheten bestämt det, också kan lämnas med hjälp

Del B s. 297

Författningskommentarer

av ADB i form av ett elektroniskt dokument. På grund av bestämmelserna i 28 § andra stycket gäller detta även i fråga om en avgiftsspecifikation.

Syftet med de nu aktuella bestämmelserna är att möjliggöra ett ökat användande modern teknik i skatteförvaltningens hantering av

av deklarationshandlingar. De har sin förebild i 14 kap. 30 a § andra stycket ML.

27 § Paragrafen innehåller en bestämmelser om föreläggande att komma in med eller komplettera en preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration.

Bestämmelserna ersätter, såvitt gäller en preliminär självdeklaration, 21 § UBL och, såvitt gäller en skattedeklaration, 54 § 2 mom. UBL och 14 kap. 16 § ML.

På grund av bestämmelserna i 28 § andra stycket gäller paragrafen också för avgiftsspecifikation.

Avgiftsspecifikation

28 § Första stycket innehåller bestämmelser om en mer specificerad redovisning arbetsgivaravgifterna än den som följer av 17 en s.k.

av avgiftsspecifikation. Vad som ryms inom begreppet arbetsgivaravgifter framgår av 1 kap. 3 Någon motsvarande handling finns inte inom det nuvarande uppbördssystemet.

Vad som avses med begreppet beskattningsår i detta sammanhang framgår av definitionen i l kap. 6

Däremot har det inte ansetts att det i SBL finns något behov av en sådan bestämmelse specifikation av skatteavdrag som avses i 55 §

om 1 mom. UBL.

I andra stycket anges inom vilken tidsfrist en avgiftsspeciñkation skall ha kommit in. Där anges också att lagens bestämmelser om skattedeklaration även gäller avgiftsspeciñkationen.

I tredje stycket finns ett undantag från tidsfristen i andra stycket. Den kan tillämpas i de fall Skattemyndigheten av någon anledning har skäl att anta att arbetsgivaren löpande redovisar för stora avdrag i skattedeklarationen.

Del B s. 298

Författningskommentarer

Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt

Redovisning av utgående och ingående skatt

29 § Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § ML.

En motsvarighet till 13 kap. 3 § första meningen ML finns i 9 § andra stycket i det nu aktuella kapitlet. Någon motsvarighet till 13 kap. 4 § ML har däremot inte ansetts nödvändig i SBL med hänsyn till att det av redovisningen skall framgå vilken redovisningsperiod den avser se 17 §.

Med hänsyn till vad som sägs i 9 och 10 §§ har någon motsvarighet till bestämmelserna i 14 kap. 5 § första meningen ML om att en deklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod inte tagits in i SBL.

30 § Paragrafen innehåller en hänvisning till reglerna i 13 kap. 6-28 a §§ ML om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt. Dessa regler har ett så nära samband med reglerna om skattskyldighet i ML att det inte nu har ansetts vara lämpligt att flytta över dem till SBL.

Redovisning enligt tullbestämmelser

31 § Paragrafen ersätter 13 kap. 1 a § första stycket andra meningen och andra stycket ML.

Redovisning i självdeklaration

32 § Paragrafen ersätter 14 kap. 3 § ML. Begreppet särskild deklaration har ersatts med skattedeklaration.

I första stycket har dessutom arbetats in de bestämmelser om förfarandet som nu finns i 14 kap. 28 § ML.

I andra stycket anges att sådana förvärv som avses i 2 a kap. 3 § första stycket l och 2 ML skall redovisas i en skattedeklaration för sig, dvs. inte i den deklaration som i förekommande fall avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas Att inte samma skattedeklaration skall användas beror att beslut i fråga om nu aktuella förvärv i regel skall fattas av en annan skattemyndighet än

Del B s. 299

Författningskømmentarer

den som skall besluta om avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Av bestämmelserna i 2 kap. 4 § framgår att mervärdesskattebesluten skall fattas av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Att även den skattedeklaration vari mervärdesskatten på de nu aktuella förvärven redovisats skall lämnas dit framgår av 25

Periodisk sammanställning

33 § Paragrafen innehåller bestämmelser om en periodisk sammanställning. Paragrafen motsvarar 13 kap. 30 § ML.

34 § Paragrafen ersätter 14 kap. 30 a§ ML. Den har anpassats till bestämmelserna i 25 och 26 §§. Nuvarande delegationsbestämmelse har ändrats till att avse den myndighet till vilken den periodiska sammanställningen skall länmas.

35 § Paragrafen motsvarar 14 kap. 30 b § ML.

36 § Paragrafen ersätter 14 kap. 30 c § ML. Tidsangivelsen har ändrats från den 5 till den 12 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Ändringen föranleds av de nya tidpunkter som gäller för avlämnande av skattedeklaration.

Redovisningsskyldighet vid avveckling

37 § Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om redovisning vid avveckling verksamhet. Bestämmelserna motsvarar 13 kap. 5 §

av en ML.

Del B s. 300

Författningskommentarer

11 kap. Beskattningsbeslut

Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om taxeringsåtgärder enligt TL har meddelats eller en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag är av betydelse för debiteringen

som

skatt göra den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. av Detsamma gäller även i fråga om skattemyndighetens egna omprövningsbeslut. Vad sagts nu är en så självklar uppgift för

som Skattemyndigheten att den inte skall behöva regleras i lag. Någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser i 95 § UBL, 67 § USAL och 15 kap. 19 § ML har därför inte tagits med i SBL.

Om den skattskyldige lämnar en mervärdesskattedeklaration i rätt tid enligt nuvarande ordning ett beskattningsbeslut ha fattats i

anses enlighet med deklarationen. I annat fall anses skatten genom beskattningsbeslut ha bestämts till noll kronor. En motsvarande ordning tillämpas vid uttag av arbetsgivaravgifter.

I SBL lag skall verkliga beskattningsbeslut alltid fattas i fråga om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Sådana beskattningsbeslut skall emellertid i regel kunna fattas genom automatisk databehandling.

Bestämmelser när beslut får fattas genom automatisk data-

om behandling behöver inte i form av lag. Någon motsvarighet till

ges bestämmelserna i 2 b § UBL har därför inte tagits in i SBL.

Innebörden av beskattningsbeslut

1 § I paragrafen vad avses med beskattningsbeslut. Den ersätter

anges som vissa delar 22 § UBL och 15 kap. 1 § ML. Tillämpningsområdet

av har utsträckts till att gälla i fråga om alla skatter och avgifter som omfattas av SBL.

Paragrafen omfattar även skattemyndighetens beslut att fastställa

avdragen skatt.

I förhållande till UBL har i SBL redaktionell förändring gjorts

innebär att den skattskyldige inte någon uttrycklig skyldighet som ges

betala A-skatt utan endast skyldighet att vidkännas avdrag från att en sin lön för betalning sådan skatt. Däremot skall arbetsgivaren

av alltjämt skyldig att göra skatteavdrag för betalning av arbets-

vara tagarens A-skatt. Detta synsätt, vars syfte är att förenkla lagtex-

nya

har gjort det möjligt att göra reglerna om skyldigheten att betala ten, in avdragen skatt lika dem gäller i fråga om skyldigheten att

mer som betala arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Detta kräver också att

Del B s. 301

F örfattningskommentarer

avdragen skatt bestäms sätt som arbetsgivaravgifter och

samma mervärdesskatt vidare kommentarerna till 19-23 §§.

se

Del B s. 301

2 § Första stycket motsvarar 15 kap. 20 § första och andra meningarna ML. Bestämmelsernas tillämpningsområde har utsträckts till att gälla i fråga alla skatter och avgifter omfattas av SBL.

om som

Att det är Skattemyndigheten fattar beskattningsbesluten

som framgår 2 kap. Av 2 kap. framgår också vilken skattemyndighet

skall fatta besluten. det är som

Av första stycket framgår bl.a. att Skattemyndigheten skall fatta

arbetsgivaravgifterna månad för månad. Paragrafen ersätter beslut om i den delen 10 § första stycket USAL.

En avrundningsregel finns i 23 kap. 1

Andra stycket ersätter 15 kap. 21 § ML. Tillämpningsområdet har utsträckts till gälla i fråga alla skatter och avgifter som skall

att om redovisas i skattedeklaration enligt SBL. Paragrafen ersätter i denna

en del 78 § UBL och 10 § andra stycket USAL. Nuvarande tidsan-

a givelse i 78 a§ UBL, "efter uppbördsårets utgång, och i 10§ USAL, "den 1 året efter utgiftsåret, har slopats liksom den

mars tidsangivelse gäller enligt 15 kap. 21 § ML. Det har överlåtits

som nu till Skattemyndigheten avgöra när det är lämpligt att hänföra skatt

att för flera redovisningsperioder till enda. En enhetlig ordning

en underlättar den praktiska hanteringen, eftersom skatteavdrag, arbets-

och mervärdesskatt i regel skall redovisas i en och

givaravgifter

skattedeklaration och bestämmas vid ett och samma tillfälle. samma

beskattningsbeslut ändras efter beskattningsårets utgång får

Om ett ändringen hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. Om ändringen görs under det löpande beskattningsåret får den hänföras till den senast aktuella redovisningsperioden.

Del B s. 302

Författningskommentarer

Preliminär skatt

F-skatt och särskild A-skatt

3 § I paragrafen anges vad som skall gälla vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt genom en hänvisning till bestämmelserna om slutlig skatt i 11-14 §§.

4 § I paragrafen anges hur F-skatten och den särskilda A-skatten skall debiteras.

Paragrafen motsvarar 26 § första och tredje styckena UBL. Avrundningsregeln har emellertid flyttats till 23 kap. 1 § och förenklats. Bestämmelserna i andra meningen har utvidgats till att också gälla särskild A-skatt. Det minsta belopp som skall debiteras har höjts till 2 400 kr. Det innebär att den lägsta månatliga betalningen blir 200 kr.

Bestämmelser om när F-skatten och den särskilda A-skatten skall betalas motsvarande 26 § andra stycket UBL har tagits in i 16 kap. 5

Bestämmelser om när en F-skattsedel och F-skattebevis eller ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige behöver inte ha lagform. Detsamma gäller en bestämmelse om översändande av inbetalningskort. Bestämmelser i dessa avseenden, som nu finns i 33 d § första stycket, 36 och 36 a §§ UBL, har därför inte fått någon motsvarighet i SBL. De bör i stället ges i form av verkställighetsföreskrifter.

5 § I första stycket anges att F-skatten och den särskilda A-skatten skall betalas med lika stora belopp i varje månad. Ytterligare bestämmelser om inbetalning av den preliminära skatten finns i 16 kap. 5 och 7 §§.

Genom bestämmelserna i andra stycket ges Skattemyndigheten möjlighet att i ett enskilt fall besluta att den preliminära skatten skall betalas endast under vissa av årets månader. Bestämmelserna är tillämpliga bara om den skattskyldige bedriver näringsverksamhet under en del av kalenderåret och det finns särskilda skäl, som t.ex. vid utpräglat säsongsarbete, se avsnitt 15.3.3.

Del B s. 303

Författningskommentarer

6 § Genom paragrafen begränsas skattemyndighetens möjlighet att debitera F-skatt och särskild A-skatt efter inkomstårets utgång. För debitering efter nämnda tidpunkt krävs att det skall finns särskilda skäl. Efter den 30 juni året efter inkomståret får preliminär skatt för inkomståret över huvud taget inte debiteras.

A-skatt

7 § I paragrafen att tillämplig skattetabell skall fastställas för varje

anges skattskyldig fysisk har rätt att få en A-skattsedel.

person som

Bestämmelserna får sin betydelse när skatteavdrag skall beräknas ersättning till fysisk för arbete och därmed likställd

en person ersättning. Är det däremot fråga ränta eller utdelning skall

om skatteavdrag beräknas enligt viss procentsats. Om den skattskyldige

en avlider och dödsboet efter honom fortsätter att ta emot ersättning för arbete skall skatteavdrag inte beräknas enligt tabell utan efter en viss procentsats se 8 kap. 8 § 1. Skulle den då aktuella procentsatsen, 30 %, leda till ett för högt eller för lågt uttag av preliminär skatt har dödsboet möjlighet att begära ändrad beräkning av den preliminära skatten enligt bestämmelserna i 8 kap. 29 En sådan ändrad beräkning kan Skattemyndigheten också besluta om på eget initiativ.

Bestämmelserna ersätter 24 § första stycket UBL. Bestämmelserna har ändrats dels på grund den lagtekniska utgångspunkt i SBL

av nya i förhållande till UBL innebär att den skattskyldige inte har någon

som uttrycklig skyldighet att betala A-skatt utan endast en skyldighet att vidkännas avdrag från sin lön för betalning sådan skatt, dels på

av grund A-skattsedel skall utfärdas endast efter särskild

av att en begäran. Även andra ändringar redaktionell natur har gjorts.

Att Skattemyndigheten i stället för att fastställa tillämplig skattetabell i vissa fall skall särskild beräkningsgrund framgår av 9

ange en

Vad skall ske kommunen ändrat en tidigare fastställd

som om skattesats så sent att den inte kan beaktas vid tillämpningen av den nu aktuella paragrafen framgår av 10

Del B s. 304

Författningskammentarer

8 § Paragrafen innehåller en avrundningsregel. Paragrafen ersätter 5 § första stycket UBL med undantag av första stycket sista meningen

som ersatts av 8 kap. 8 § första stycket 4.

Några särskilda bestämmelser om att Skattemyndigheten vid bestämningen av tillämplig skattetabell skall för varje skattskyldig tillämpa den tabell som motsvarar den skattesats för kommunal inkomstskatt som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen har inte ansetts vara nödvändiga. Det måste ligga

anses i sakens natur. Särskilda bestämmelser om att Skattemyndigheten skall beakta om den skattskyldige har rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lagen 1951:691 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan har av samma skäl inte heller ansetts vara nödvändiga i SBL.

Bestämmelser om när en A-skattsedel skall översändas till den skattskyldige behöver inte ha lagform. Bestämmelser om detta, som nu finns i 35 § andra och tredje styckena UBL, har därför inte fått några motsvarigheter i SBL. De bör i stället ges i form av verkställighetsföreskrifter.

9 § I paragrafen anges att bestämmelserna om slutlig skatt i 12-14 §§ skall gälla även när Skattemyndigheten bestämmer en särskild beräkningsgrund för skatteavdrag. Såvitt gäller skattereduktion finns nu motsvarande bestämmelser i 2 § 4 mom. tredje stycket UBL.

Sen ändring av kommunal skattesats

10 § I paragrafen anges vad som skall gälla om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent att ändringen inte kan beaktas vid bestämningen av den preliminära skatten. Paragrafen motsvarar 24 § andra stycket UBL.

Del B s. 305

Slutlig skatt

II § I första stycket att Skattemyndigheten årligen skall fatta beslut

anges

den skatt som föranleds av den årliga taxeringen, s.k. grundom läggande beslut slutlig skatt. I stycket anges också vilka övriga

om sätt slutlig skatt kan bestämmas.

I andra stycket anges vad som avses med begreppet slutlig skatt. Paragrafen får sitt materiella innehåll genom 12 och 13 §§.

Vad som ingår i slutlig skatt

12 § I paragrafen anges vilka skatter och avgifter som ingår i begreppet slutlig skatt.

Enligt punkt 1 ingår samtliga skatter och avgifter som avses i l kap. 1 § första stycket TL. Detta innebär att även överskjutande ingående mervärdesskatt har redovisats i självdeklaration omfattas av

som begreppet slutlig skatt. Detsamma gäller i fråga om tillämpningen av lagen expansionsmedel. Detta innebär i sin tur att den slutliga

om skatten inte alltid är ett belopp som skall betalas. Det kan i vissa fall motsvara ett belopp skall utbetalas till den skattskyldige.

som

I den slutliga skatten ingår däremot inte skattetillägg och förseningsavgift enligt TL.

I den slutliga skatten ingår inte heller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen. Sådan avgift behöver inte heller debiteras till-

med den slutliga skatten utan skall kunna debiteras för sig. sammans Att SBL emellertid gäller vid denna debitering framgår av 1 kap. 1 §

Enligt punkt 2 ingår i den slutliga skatten också egenavgifter enligt lagen om socialavgifter.

Av punkterna 3 och 4 framgår slutligen att begreppet slutlig skatt även omfattar särskild löneskatt och allmän löneavgift enligt 2 § lagen

särskild löneskatt på vissa förvårvsinkomster resp. 2 § lagen om om allmän löneavgift.

Innan egenavgifterna, den särskilda löneskatten och den allmänna löneavgiften bestäms måste underlaget för beräkningen av skatten och avgifterna fastställas. Några särskilda bestämmelser om att skattemyndigheten skall göra detta motsvarande den som nu, såvitt gäller egenavgifterna, finns i 22 § UBL har emellertid inte ansetts vara nödvändiga i SBL. Det får anses följa av bestämmelserna i 1 kap. 1

Del B s. 306

Författningskommentarer

skattereduktion

13 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skattereduktion vid underskott av kapital. Den ersätter 2 § 4 mom. UBL. Bestämmelser om skattereduktion från skogsvårdsavgift har emellertid inte tagits med, eftersom reglerna om skogsvårdsavgift har upphört att gälla.

Det kan sättas i fråga om bestämmelser om skattereduktion hör hemma i SBL. Med hänsyn till att sådana bestämmelser har ett mycket nära samband med den materiella lagstiftningen borde de kanske ha en annan plats. En möjlighet är att flytta bestämmelserna till den nya inkomstskattelagen som nu håller att arbetas fram av Skattelagskommittén. Skattereduktionen kan då beaktas av skattemyndigheten redan vid taxeringen och anges i taxeringsbeslutet. I avvaktan

inkomstskattelagen har emellertid nuvarande bestämmelser

den nya

skattereduktion i 2 § 4 mom. UBL tagits in i förevarande om paragraf. Av ll § framgår att skattereduktionen skall frånräknas de skatter och avgifter som anges i 12 § för att man skatt få fram den slutliga skatten.

Vid beräkningen av skattereduktion skall beloppet avrundas enligt 23 kap. l

Termen "skattereduktion" används i lagen förutom i den nu aktuella paragrafen endast i ll Något behov av att definiera termen skattereduktioni l kap. 6 § finns därför inte.

Vad som gäller när den slutliga skatten bestäms

14 § I paragrafen vad som skall gälla när den slutliga skatten

anges bestäms. Paragrafen ersätter 27 § l mom. UBL.

Begreppet beskattningsort har ersatts med det mer adekvata begreppet hemortskommun. Enligt l kap. 3§ har detta begrepp samma innebörd i SBL som i kommunalskattelagen.

För hög F-skatt eller särskild A-skatt

15 § I paragrafen anges vad som skall gälla om sådan debiterad preliminär skatt skall avräknas enligt 16 § l a eller b överstiger den slutliga

som skatten för samma inkomstår. Dä skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. Detta gäller även om den preliminära

Del B s. 307

1996:100 F örfattningskommentarer SOU

skatten har betalats. I ett sådant fall får saldot på skattekontot räknas fram på grundval de uppgifterna om den preliminära skatten. av nya I de fall den har debiterats preliminär skatt även har fått som vidkännas skatteavdrag för betalning av A-skatt skall detta beaktas på så sätt att den debiterade preliminära skatten sätts ned med det belopp inte kunnat avräknas mot den slutliga skatten sedan A-skatten som räknats av. Debiterad F-skatt och särskild A-skatt skall i regel betalas med tolv lika belopp under tiden februari-januari. Skatt som skall betalas stora grund sådant beslut i 12 kap. 2 § förfaller till betalav som avses ning den första förfallodagen 30 dagar efter beslutsdagen. I vilken ordning de olika skattebeloppen skall sättas ned anges också i para-

grafen.

Skatt att betala eller att få tillbaka

16 § I paragrafen vilka åtgärder Skattemyndigheten skall vidta sedan anges den bestämt den slutliga skatten för att avgöra om den skattskyldige skall betala eller få tillbaka skatt. Bestämmelserna ersätter 27 § 2 mom. UBL. I punkt 1 de belopp skall dras i från den slutliga skatten anges som och i punkt 2 de belopp som skall läggas till. Nuvarande bestämmelser i 27 § 2 punkt 2 om avräkning för mom. sådan A-skatt skall betalas grund av skattemyndighetens beslut som enligt 75 § UBL har för att undvika att bestämmelserna missbrukas skärpts. Avräkning får enligt första stycket punkt 1 b ske endast om arbetstagaren också har ålagts betalningsskyldighet för beloppet enligt

12 kap. 2 Punkt J gäller preliminär skatt den skattskyldiges arbetsgivare c som har dragit Uppgift sådan skatt hämtar Skattemyndigheten från av. om arbetsgivarens kontrolluppgifter för den skattskyldige. Bestämmelserna är tillämpliga även arbetsgivaren inte betalat om skatteavdraget på föreskrivet sätt. Av bestämmelserna framgår indirekt vad skall gälla i fråga arbetstagares skyldighet att själv som om en betala preliminär skatt arbetsgivaren har gjort skatteavdrag men om inte betalat det avdragna beloppet i föreskriven ordning. Arbetstagaren behöver då inte betala motsvarande skattebelopp. Någon uttrycklig detta motsvarande 77 § femte stycket UBL har inte tagits in regel om i lagen. Några bestämmelser motsvarande nuvarande bestämmelser i 27 § 2 punkt 3 UBL avräkning för än under l och 2 i mom. om annan

Del B s. 308

Författningskommentarer

samma moment avsedd preliminär skatt passar inte in i det nya systemet. Det hänger samman med att den skattskyldige inte kan bestämma att en inbetalning skall avse viss skatt eller avgift. Finns det obetalda skatter registrerade på skattekontot när fyllnadsinbetalningen görs kommer avräkningen att automatiskt ske mot den äldsta skatteskulden. Finns det ett överskott registrerat skattekontot när den slutliga skatten registreras, som exempelvis kan bero på en fyllnadsinbetalning, kommer överskottet emellertid att räknas av mot den debiterade slutliga skatten samma sätt som i dag.

Bestämmelserna i punkt 1 d avser sådan skatt som har överförts från en annan stat till Sverige.

Nuvarande bestämmelser om prioritering av inbetalda belopp har inte fått någon motsvarighet i SBL. I konsekvens med detta har bestämmelserna i 27 § 2 mom. tredje stycket UBL inte heller fått någon motsvarighet i lagen. Där föreskrivs nu att vid tillgodoräkning av preliminär A-skatt som innehållits av den skattskyldiges arbetsgivare sådan allmän egenavgift som arbetsgivaren redovisat i kontrolluppgift i första hand skall tillgodoräknas som sådan avgift.

Att de belopp som skall tillgodoräknas enligt förevarande paragraf vid beräkningen ränta skall hänföras till den 12 februari taxerings-

av året framgår av 19 kap. 7 § kostnadsränta och 12 § intäktsränta.

Punkten I e ersätter 27 § 2 mom. andra stycket UBL. I punkt 2 vissa belopp som skall läggas till den slutliga

anges

skatten.

Att det förfarande som regleras i TL skall gälla för fastställande av sådan mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklarationen anges i 1 kap. l § TL. Av 11 § förevarande kapitel följer att i den slutliga skatten ingår sådan mervärdesskatt som har redovisats i självdeklarationen. I punkt 2 a anges därför, till skillnad från regleringen i 27 § 2 mom. 4 UBL, endast att justering skall göras för sådan skatt som betalas tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket. En sådan återbetalning kan emellertid bl.a. avse en förtida återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt.

Bestämmelserna i punkt 2 b avser sådan skatt som har överförts från Sverige till en annan stat.

I punkt 2 c anges att till den slutliga skatten skall också läggas skattetillägg och förseningsavgift enligt TL. Detta gäller däremot inte förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen. Att sådan avgift skall kunna debiteras utan samband med den slutliga skatten har sagts redan i kommentaren till 11

Några bestämmelser motsvarande 27 § 2 mom. första stycket 6 UBL behövs inte i den nu aktuella paragrafen, eftersom såväl belopp

Del B s. 309

100 Författningskommentarer SOU 1996:

skall läggas till belopp som skall dras ifrån enligt lagen om som som expansionsmedel enligt 11 § i detta kapitel ingår i den slutliga skatten.

Tidpunkt för besked om slutlig skatt

1 7 § I paragrafen när ett besked slutlig skatt skall översändas till anges om den skattskyldige. Paragrafen ersätter 35 § första stycket UBL. Beskeden delas in i två l sakens natur ligger att inget grupper. besked kan sändas ut förrän det finns ett taxeringsbeslut. Besked som hänför sig till sådana grundläggande beslut om slutlig skatt som fattats den 15 augusti på grundval förenklad självdeklaration enligt senast av 2 kap. 11 § lagen självdeklaration och kontrolluppgifter skall om översändas till de skattskyldiga senast den 31 augusti taxeringsåret. Övriga årliga besked, dvs. främst sådana hänför sig till grundsom läggande beslut slutlig skatt fattats grundval av särskild om som självdeklaration, skall översändas till de skattskyldiga fortlöpande under taxeringsåret med början den 16 augusti i den takt som Skattemyndigheten hinner med. Samtliga besked skall emellertid ha översänts senast den 15 december taxeringsåret.

Tilläggspensionsavgift

18 § Första stycket innehåller särskilda bestämmelser om inbetalning av tilläggspensionsavgift. Beräkningen hur stor andel av tilläggspenav sionsavgiften har betalats skall ske med tillämpning av likasom fördelningsmetoden, 16 kap. 12 Uppgift om hur stor del av se tilläggspensionsavgiften har betalats får hämtas från den skattskylsom diges skattekonto med beaktande samtliga debiteringar och av krediteringar på kontot från det att avgiften debiterats fram till mätperiodens utgång. I andra stycket finns bestämmelser som gör det möjligt att ta hänsyn till förändringar på skattekontot inträffar i anslutning till som avstämningstidpunkten. Undantagsregeln är avsedd att tillämpas främst vid större debiteringar eller krediteringar som bokförs skattekontot efter treårsperiodens utgång. De bestämmelserna om betalning av tilläggspensionsavgift, som nya ersätter 29 § UBL, kommenteras i avsnitt 12.3.

Del B s. 310

Fötfattningskommentarer sou 1996:100

Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter

Deklaration i rätt tid

19 § I paragrafen anges hur skatt som har redovisats i skattedeklaration en

i föreskriven ordning, dvs. skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och

mervärdesskatt, skall bestämmas. Bestämmelserna ersätter 77 § andra stycket UBL, 11 § första stycket USAL och 15 kap. 2 § första stycket ML. Beslut enligt den nu aktuella paragrafen fattas automatiskt med avses hjälp av ADB. Skatten skall bestämmas till det belopp som redovisats i deklarationen. Detta gäller även om skatt har redovisats med noll kronor. Om skatten inte kan beräknas tillförlitligt pä grund brister i eller av bristfälligt underlag för deklarationen får bestämmelserna om skönsbeskattning i 23 § tillämpas. Paragrafen avses gälla även då den skattskyldige har fått anstånd med att lämna skattedeklarationen om han kommer in med deklarationen innan anståndstiden har gått ut.

20 § I paragrafen anges hur skatten skall bestämmas då den skattskyldige, enligt vad som sägs i 10 kap. 13 har uppgett att någon viss skatt inte skall redovisas för den aktuella redovisningsperioden. Skatten skall då bestämmas till noll kronor. Även beslut enligt den aktuella paragrafen fattas nu avses automatiskt med hjälp av ADB.

Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration

21 § I paragrafen anges huvudregeln hur skatten skall bestämmas när om skattedeklaration inte har lämnats och den skattskyldige inte heller uppgett att någon deklaration för den aktuella redovisningsperioden inte skulle komma att lämnas. Nuvarande bestämmelser i 75 § första stycket första meningen utformades i en tid då det ibland svårt att avgöra skatteavdrag var om skulle göras eller inte. Denna osäkerhet har försvunnit efter F-skattereformen. Det finns därefter inte längre någon anledning att ha andra regler när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag än vad som

Del B s. 311

1996:100 Författningskommentarer SOU

gäller i fråga arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Reglerna i om förevarande paragraf för den som inte gör föreskrivet om ansvar skatteavdrag har därför anpassats till vad som gäller dessa områden. Nuvarande regel i 75 § första stycket UBL som utesluter betalningsansvar arbetsgivaren har haft skälig anledning att om underlåta att göra skatteavdrag har sålunda inte fått någon motsvarighet i förevarande paragraf. Några bestämmelser motsvarande anvisningarna till 75 § UBL har inte heller tagits med i SBL. Även fortsättningsvis skall det finnas möjlighet att undgå skyldigheten att göra skatteavdrag samt betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bestämmelser om detta finns i 13 kap. l De är emellertid tillämpliga endast om det finns synnerliga skäl.

22 § Om Skattemyndigheten inte grundval tillgängliga uppgifter kan av bestämma skatten enligt 21 § får ett automatiskt beslut fattas enligt den aktuella paragrafen. Varje skatt får då bestämmas till det högsta av nu de belopp bestämts för någon de tre närmast föregående som av redovisningsperioderna för resp. skatt. Bestämmelserna syftar till att förmå den skattskyldige till att så länge han är registrerad arbetsgivare eller mervärdesskattskyldig som lämna skattedeklaration för varje redovisningsperiod eller, om en deklaration inte skall lämnas för viss period, upplysa skattemyndigheten detta enligt 10 kap. 13 Bestämmelserna ger också om Skattemyndigheten möjlighet att snabbt gripa in då någon skattskyldig inte fullgör sin redovisningsskyldighet. Beslut enligt den aktuella paragrafen fattas automatiskt med nu avses hjälp ADB. I den mån skattemyndigheterna har resurser bör nu av aktuella beslut kunna omprövas. Då får bestämmelserna i 23 § tillämpas. Om den skattskyldige kommer in med skattedeklaration eller en kompletterar lämnad deklaration med redovisning av en tidigare en oredovisad skatt efter det att skattemyndigheten har fattat ett beslut enligt förevarande paragraf bör myndigheten ha möjlighet att bestämma skatten i enlighet med deklarationen eller redovisningen. Detta bör emellertid endast kunna ske ett omprövningsbeslut. Detta genom hänger med att hög kostnadsränta bör tas ut belopp som samman fastställts till betalning enligt den aktuella paragrafen till dess nu redovisningen kommer in och ett omprövningsbeslut fattats. Den höga räntan fungerar i detta fall ett påtryckningsmedel för att lämna en som redovisning. Någon motsvarighet till 77 § tredje stycket UBL, 11 §

Del B s. 312

Författningskommentarer

andra stycket USAL och 15 kap. 2 § andra stycket ML finns sålunda inte i SBL.

23 § Bestämmelserna i paragrafen avses gälla generellt när en arbetsgivare underlåtit att redovisa skatteavdrag, dvs. oberoende av om han faktiskt gjort något avdrag eller inte. Då har i regel ett beslut enligt 22 § redan hunnit meddelats. Bestämmelserna avses också gälla inte arbets-

om givaravgifter eller mervärdesskatt har redovisats på rätt sätt.

Paragrafen ersätter 75 § första stycket andra meningen UBL, 10 § tredje stycket USAL och 15 kap. 20 § tredje meningen ML.

För att en redovisning skall ha skett på rätt sätt fordras att den skett enligt bestämmelserna i 10 kap. Paragrafen är tillämplig såväl när den skattskyldige underlåtit att över huvud taget lämna några uppgifter om skatten som när han lämnat en oriktig uppgift om skatt. Om den skattskyldige däremot har redovisat ett riktigt skatteavdrag men inte betalat in redovisat belopp till Skattemyndigheten gäller i stället 19

Syftet med överensstämmande regler för skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt är att arbetet med att kräva in oredovisade belopp så långt möjligt skall kunna samordnas. Dessutom skall samma administrativa åtgärd kunna komma i fråga vid all oriktig redovisning.

Vilken skattemyndighet det är som skall bestämma skatten framgår av 2 kap.

Att den skatt som har bestämts skall redovisas på den skattskyldiges skattekonto framgår av 3 kap. 5 § och att skatten får drivas in anges i 20 kap. 1

12 kap. Ansvar för skatt

Inledande bestämmelse

1 § Paragrafen anger vilken typ av bestämmelser som finns i kapitlet. Det är fråga om sådana bestämmelser som kompletterar den primära skattskyldigheten.

Del B s. 313

100 Fötfattningskommentarer SOU 1996:

Arbetstagares ansvar för preliminär skatt

2 § Paragrafen gäller i det fall arbetsgivaren inte har gjort föreskrivet skatteavdrag. Då får Skattemyndigheten ålägga också arbetstagaren betalningsskyldighet för motsvarande belopp. Detta gäller emellertid inte ett grundläggande beslut om den slutliga skatten för det om aktuella beskattningsåret redan fattats, det inte kan antas att den om slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp. Paragrafen ersätter 75 § tredje-femte styckena UBL. Det belopp för vilket betalningsskyldighet har bestämts skall registreras arbetstagarens skattekonto och, om det inte betalas, drivas in enligt de regler gäller för underskott på ett sådant konto. som Bestämmelserna i 2 § innebär att den preliminära skatten i regel kan drivas in hos antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren.

inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § Den som

3 § I första stycket förutsättningarna för att Skattemyndigheten skall anges kunna besluta betalningsskyldighet för den som inte gjort anmälan om enligt 5 kap. 7 Med stöd bestämmelserna får betalningsskyldighet beslutas för av belopp motsvarande såväl det skatteavdrag som skulle ha gjorts ett från ersättningen de arbetsgivaravgifter som belöper ersättsom ningen. Vad med F-skattsedelsinnehavare anges i 5 kap. 5 som avses Första stycket ersätter de bestämmelser som nu finns i 75 c § första och tredje styckena 75 d § första stycket UBL och 16 § första samt och andra styckena samt 18 § första stycket USAL. Bestämmelsernas tillämpningsområde har utvidgats i de fall arbetet har utförts någon än betalningsmottagaren så till vida att av annan nuvarande krav att betalningsskyldighet skall ha ålagts betalningseller någon varit arbetsgivare den som utfört mottagaren annan som arbetet enligt 75 eller 77 § har slopats. I andra stycket regleras det fallet att betalningsmottagaren själv, eller det är fråga ett handelsbolag, delägare i bolaget, har om om en utfört arbetet. Paragrafen motsvarar 75 c § andra stycket UBL.

Del B s. 314

Författningskommentarer

4 § I paragrafen finns ett förbud mot att ålägga betalningsskyldighet enligt 3 § om betalningsmottagaren har fullgjort sina betalningsskyldigheter, dvs. att, om han själv utfört arbetet, betala de skatter och avgifter som belöper på ersättningen, eller om arbetet utförts av någon annan, redovisa och betala skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på ersättningen. Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte heller fattas sedan skatte- eller avgiftsfordringen mot betalningsmottagaren fallit bort.

Paragrafen ersätter 75 c § fjärde stycket och 75 d § andra stycket UBL samt 16 § tredje och fjärde styckena USAL.

Att det belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts skall redovisas den betalningsskyldiges skattekonto framgår av 3 kap. 5 § och att beloppet får drivas in av 20 kap. 1

A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter för den som innehar en A-skattsedel eller som saknar skattsedel preliminär skatt i det fall arbetsgivaren enligt 13 kap. 1 § befriats från sin betalningsskyldighet. Paragrafen motsvarar 22 e § USAL. Någon särskild bestämmelse om att det är Skattemyndigheten som fattar sådana beslut som avses i paragrafen har inte ansetts nödvändig. Någon ändring i sak är emellertid inte avsedd.

Att begreppet arbetsgivaravgifter omfattar också sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. 1 § lagen om allmän löneavgift framgår av 1 kap. 3

Företrädare för juridisk person

6 § I paragrafen regleras det ansvar en företrädare för en juridisk person har för att ett belopp motsvarande det underskott som uppkommit på den juridiska personens skattekonto betalas i föreskriven tid till skattemyndigheten. Paragrafen ersätter 77 a § första stycket UBL, 15 § första stycket USAL och 16 kap. 17 § första och andra styckena ML. Enligt de nya bestämmelserna kan emellertid betalningsskyldighet göras gällande för all obetald skatt vilket innebär att företrädarens

Del B s. 315

Författningskommentarer

kan aktualiseras även beträffande den juridiska personens ansvar inkomstskatt.

I första stycket anges under vilka förutsättningar en företrädare för

juridisk kan åläggas betalningsskyldighet för belopp som en person den juridiska inte har betalat inom föreskriven tid.

personen

Betalningsskyldighet får göras gällande endast om företrädaren eller någon inte har vidtagit sådana åtgärder att en samlad avveckling

annan kan komma till stånd av den skattskyldiges skulder med hänsyn tagen till samtliga borgenärers intressen. Efter en grundlig utredning i denna fråga och i övrigt beslutar Skattemyndigheten betalningsskyldighet.

om Det är också Skattemyndigheten som tar ställning till omfattningen av den betalningsskyldighet bör göras gällande i det enskilda fallet.

som

Andra stycket det fall då det i en skattedeklaration för en

avser juridisk har lämnats oriktiga uppgifter som föranlett att den

person juridiska har tillgodoförts överskjutande ingående mervär-

personen desskatt med för stort belopp. Skattemyndigheten avses då i ett omprövningsbeslut kunna ålägga den juridiska personen betalningsskyldighet för det för mycket återbetalda beloppet. Ett sådant belopp skall registreras den juridiska personens skattekonto. I den män registreringen medför att det uppkommer ett underskott skattekontot kan företrädaren göras betalningsskyldig för beloppet.

Betalningsskyldighet enligt paragrafen avser även den ränta som hänför sig till huvudfordringen.

I tredje stycket Skattemyndigheten möjlighet att om det finns

ges särskilda skäl helt eller delvis befria företrädaren från betalningsskyldighet. Befrielse aktualiseras i första hand beträffande ställföreträdare utan ägarintresse eller bestämmande inflytande i det företrädda subjektet och kan motiveras bl.a. att ställföreträdaren haft väl-

av grundade förväntningar förbättringar av de ekonomiska förut-

om sättningarna och därför under kortare tid dröjt med betalningsin-

en ställelsen eller att ställföreträdarens betalningsförmåga är starkt begränsad grund ålder, sjukdom eller annan härmed jämförbar

av omständighet. Vid tillämpning andra stycket är även den oriktiga

av uppgiftens beskaffenhet intresse. Uppgiften kan nämligen framstå

ursäktlig exempelvis rättsläget är oklart eller redovisningssom om frågan svårbedömd eller ovanlig. I dessa fall får det emellertid krävas att det i samband med begäran återbetalning eller motsvarande

en om lämnas sådana upplysningar att Skattemyndigheten uppmärksammas

den aktuella frågeställningen. Har trots sådana kompletterande

uppgifter skatt tillgodoförts den skattskyldige bör det finnas grund för befrielse. Detsamma kan gälla om ställföreträdaren avser att rätta en oriktig uppgift och återredovisa det felaktigt tillgodoförda beloppet

oförutsedda omständigheter omöjliggör fullständig rättelse. men en

Del B s. 316

Av 2 kap. framgår att det är Skattemyndigheten som fattar beslut om betalningsskyldighet enligt förevarande paragraf.

Bestämmelserna i paragrafen har kommenterats utförligt i avsnitten 19.2.5 och 19.2.3.

7 § I paragrafen anges inom vilken tid Skattemyndigheten får fatta ett beslut om betalningsskyldighet enligt 6 Paragrafen ersätter 77 §

a andra stycket UBL, 15 § andra stycket USAL och 16 kap. 17 § tredje stycket ML.

I 3 kap. 5 § anges att belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts genom ett beskattningsbeslut skall registreras på den betalningsskyldiges skattekonto. Registreringen på skattekontot innebär bl.a. att de generella reglerna om indrivning i 20 kap. blir tillämpliga. Någon regel motsvarande den i 77 a § andra stycket sista meningen UBL eller 15 § andra stycket sista meningen USAL är därför inte nödvändig.

Dödsbo

8 § I paragrafen regleras ett dödsbos ansvar för den avlidnes skatt enligt SBL. Det sker genom en hänvisning till ärvdabalkens regler. Den särreglering som nu finns i 61 § 1 mom. UBL, 19 § USAL och 22 kap. 4 § ML slopas.

Att vad som i denna lag sägs om skatt också gäller i fråga om avgift och ränta framgår av 1 kap. 4 första stycket.

Regress

9 § Paragrafen innehåller bestämmelser om regress när en arbetsgivare betalat belopp för vilket han ålagts betalningsskyldighet enligt 11 kap. 21 § på den grunden att han inte har gjort föreskrivet skatteavdrag. Paragrafen motsvarar i den delen 76 § första stycket UBL.

Del B s. 317

Författningskommentarer

10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om regress när en utbetalare betalat belopp för vilket han ålagts betalningsskyldighet enligt 3 Paragrafen ersätter 75 § första stycket UBL och 18 § andra stycket

e USAL.

Bestämmelserna innebär att om arbetet har utförts av betalningsmottagaren och denne är fysisk med F-skattsedel får

en person utbetalarens regresskrav riktas mot den som har utfört arbetet, dvs. den fysiska personen. Om arbetet har utförts av en delägare i ett handelsbolag är betalningsmottagare får regresskravet riktas mot

som delägaren.

Om arbetet i stället har utförts av någon som betalningsmottagaren i sin tur har anlitat, får utbetalarens regresskrav riktas även mot den

utfört skatteavdrag inte har gjorts från ersättningen för som arbetet om arbetet.

I § Paragrafen innehåller en bestämmelser om regressrätt för den som företrätt juridisk knyter an till 6 Motsvarande

en person som bestämmelse finns i 77 § tredje stycket UBL, 15 § tredje stycket

nu a USAL och 16 kap. 17 § fjärde stycket ML.

12 § Paragrafen innehåller bestämmelser om att regressfordran som avses i 9-11 §§ får drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt och preskriptionsbestämmelse. Motsvarande bestämmelser

en finns i 75 § andra stycket, 76 § andra och tredje styckena och

nu e

§ fjärde stycket UBL, 15 § fjärde stycket och 18 § tredje och 77 a fjärde styckena USAL samt 16 kap. 17 § femte stycket ML.

Någon regel aktuella fordringar inte har företrädes-

som säger att nu rätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken vid utmätning av lön har emellertid inte tagits med. Det innebär att fordringarna inte behöver särskiljas från andra skattefordringar när ett underskott på ett skattekonto skall överlämnas för indrivning.

I lagen föreskrivs inte heller att den arbetsgivare som vill söka belopp åter arbetstagare skall till kronofogdemyndigheten ge in

av en det kvitto han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka

som

han har betalat skatten. Någon ändring i sak är emellertid inte att åsyftad detta behöver inte ha lagform.

men

Del B s. 318

Författningskommentarer

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

1 § I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att helt eller delvis befria en arbetsgivare från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. Detta kan emellertid endast ske om det finns synnerliga skäl. Däremot kan en arbetsgivare inte befrias från skyldigheten att betala in avdragen skatt. Paragrafen gäller även i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta på skatten eller avgiften. Paragrafen har utformats med 22 kap. 9 § ML som förebild. Den ersätter även 22 d § USAL.

När det gäller arbetsgivaravgifter har eftergiftsbestämmelsen kunnat göras mer restriktiv sedan skyldigheten att betala socialavgifter genom den s.k. F-skattereformen har knutits an till skattsedlarna preliminär skatt. Därigenom har den osäkerhet om avgiftsskyldigheten som i vissa fall tidigare kunnat finnas väsentligt minskat.

Paragrafen avses vara tillämplig när den som betalat ut ersättning för arbete grund av synnerliga skäl kan anses vara ursäktad för att han inte insåg att han var arbetsgivare.

Att begreppet arbetsgivaravgift omfattar också särskild löneskatt och allmän löneavgift arbetsgivare har att betala framgår av l kap.

som en 3

Paragrafen avses gälla också i fråga om sådana skatteavdrag som arbetsgivaren kan göras betalningsskyldig för enligt bestämmelserna i ll kap. 21 Några motsvarande bestämmelser finns inte i dag. Detta beror på att bestämmelserna om arbetsgivarens ansvar för arbetstagares skatt i 75 § första stycket UBL är utformad på ett sådant sätt att Skattemyndigheten redan från början har möjlighet att avstå från att ålägga betalningsskyldighet för skatteavdrag som inte gjorts

arbetsgivaren har haft skälig anledning att underlåta att göra om avdraget.

När det gäller skattetillägg och förseningsavgift finns dessutom särskilda befrielsebestämmelser i 15 kap. 8

Del B s. 319

Författningskommentarer

Andra bestämmelser om befrielse

2 § I paragrafen har av redaktionella skäl tagits in en hänvisning till bestämmelserna om befrielse från skattetillägg och förseningsavgift i 15 kap. 8 och 9 §§ samt befrielse från kostnadsränta i 19 kap. 15

Några bestämmelser om befrielse för dödsbo att betala viss skatt motsvarande dem som nu finns i 30 § andra stycket UBL finns inte i SBL, se avsnitt 21.2.2.

14 kap. Skattekontroll

Den skattskyldi ges rätt att yttra sig

1 § I paragrafen har tagits in bestämmelser om den skattskyldiges rätt att yttra sig och att få del av uppgifter. Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 2 § TL. De ersätter även 45 § 1 mom. sjätte stycket UBL.

Skyldighet att föra anteckningar

2 § I paragrafens första stycke vilka skyldigheter den deklarations-

anges skyldige har att föra anteckningar om det som behövs för att fullgöra skyldigheten att lämna skattedeklaration. Paragrafen ersätter 78 §

första och andra styckena UBL och 14 kap. 17 § ML. Den 1 mom. har utvidgats till att gälla även arbetsgivaravgifter.

Bestämmelserna i andra stycket anger hur länge underlaget skall bevaras. Den har utformats efter förebild av 4 kap. 1 § tredje stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

l tredje stycket har redaktionella skäl tagits in en hänvisning till

av 9 a kap. 15 § ML.

Föreläggande att lämna uppgift

Några bestämmelser ger Skattemyndigheten möjlighet att före-

som lägga den inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 § att göra detta

som motsvarande 83 § UBL i den del hänvisar till 78 § samma lag har

som inte tagits med. Det får tillräckligt att den som inte fullgör

anses vara sin deklarationsskyldighet enligt lagen kan föreläggas att göra detta

Del B s. 320

Fözfattningskommentarer

med stöd av 10 kap. 27 § och att Skattemyndigheten enligt 3 § förevarande kapitel får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen

3 § Paragrafen innehåller bestämmelser som ger Skattemyndigheten möjlighet att förelägga den som är skyldig att lämna en deklaration enligt SBL att komma in med vissa uppgifter som behövs för skatteeller avgiftskontroll.

Paragrafen ersätter 78 § 2 mom. första stycket UBL, 27 § första stycket USAL och 17 kap. 2 § första stycket ML. Paragrafens tillämpningsområde har utvidgats. Skattemyndighetens behörighet att meddela ett föreläggande har utsträckts till att också avse sådana uppgifter från arbetstagare som behövs för kontroll av deklarationen eller annars för beskattningen.

Att ett föreläggande enligt denna lag kan förenas med vite anges i 23 kap. 2

4 § Paragrafen innehåller bestämmelser som ger Skattemyndigheten möjlighet att hämta in uppgifter från den som har handlat med en näringsidkare om det behövs till ledning för beskattningen av näringsidkaren. Paragrafens första stycke motsvarar 17 kap. 5 § första stycket ML. Paragrafens andra stycke motsvarar 17 kap. 6 § andra stycket ML.

Att ett föreläggande enligt denna lag kan förenas med vite anges i 23 kap. 2

5 § Paragrafen ersätter 78 § 2 första stycket sista meningen UBL,

mom. 27 § andra stycket USAL samt 17 kap. 3 § och 5 § andra stycket ML.

Besök eller annat personligt sammantrajjfande

6 § Paragrafen innehåller bestämmelser som ger Skattemyndigheten möjlighet att besöka eller annat sätt sammanträffa personligen med

Del B s. 321

Författningskommentarer

arbetsgivare och skattskyldiga för att stämma av vissa uppgifter som behövs för skatte- eller avgiftskontroll.

Paragrafen motsvarar 78 § 2 a mom. UBL, 27 a§ USAL och 17 kap. 4 § ML.

Skatterevision

7 § Paragrafen ersätter 78 § 2 b mom. UBL, 27 b § USAL och 17 kap. 7 § ML.

Bestämmelserna om skatterevision avses genom vad som föreskrivs i första stycket punkt 4 gälla inte endast i fråga om den som ansökt om en F-skattsedel utan också den som redan har tilldelats en F-skattsedel för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Skattemyndigheten avses sålunda få göra revision hos den som debiterats F-skatt eller särskild A-skatt för kontroll av att den skattskyldige fullgjort skyldighet att lämna preliminär självdeklaration enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 eller 3

Utlämnande av uppgifter

8 § Första stycket innehåller bestämmelser om myndigheters uppgiftsskyldighet. Första stycket ersätter 78 § 2 mom. andra stycket UBL, 27 § fjärde stycket USAL och 17 kap. 5 § tredje stycket ML.

Andra stycket innehåller såvitt gäller utlärrmande av uppgifter i handlingar som har lämnats eller omhändertagits enligt bestämmelser i SBL en hänvisning till TL:s bestämmelser om utlämnande av uppgifter i självdeklaration och andra handlingar.

Stycket ersätter 73 § första stycket UBL, 29 § första stycket USAL och 17 kap. 1 § första stycket ML.

Bestämmelser om att sådana uppgifter som avses i paragrafen får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet motsvarande den som nu finns i 29 § andra stycket USAL behöver inte ha lagform. Bestämmelserna bör ges i en förordning och har därför inte tagits in i SBL.

ll 16-0852

Del B s. 322

Författningskommentarer sou 1996:100

15 kap. skattetillägg och förseningsavgift

Enligt nu gällande bestämmelser kan en särskild avgift, avgiftstillägg, påföras i vissa situationer när en arbetsgivare har lämnat oriktiga uppgifter vid redovisning av arbetsgivaravgifter. När det gäller mervärdesskatt finns motsvarande regler om en särskild avgift. Då betecknas den skattetillägg. Någon motsvarande administrativ sanktion finns däremot inte om en arbetsgivare lämnar oriktiga uppgifter vid redovisning av skatteavdrag. En sådan införs nu.

De nya reglerna om en administrativ sanktion gäller sålunda i fråga om såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Reglerna bygger på de äldre reglerna om avgiftstillägg och skattetillägg. Samtliga dessa regler har utvidgats till att gälla också i fråga om

arbetsgivares skyldighet att göra skatteavdrag. Med hänsyn till det en utvidgade tillämpningsområdet och till att förevarande lag getts namnet skattebetalningslag används begreppet skattetillägg.

Att ett meddelande som har lämnats för en arbetsgivare som är juridisk person anses avlämnat av arbetsgivaren om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda denne framgår av 23 kap. 6 Någon motsvarighet till 49 § första stycket USAL behövs därför inte i detta kapitel.

Skattetillägg

Oriktig uppgift

1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter har lämnats till såväl Skattemyndigheten som

som allmän förvaltningsdomstol. Den ersätter 38 § USAL och 18 kap. l § ML. Bestämmelserna har utvidgats till att avse även oriktiga uppgifter

sådan ersättning från vilken skatteavdrag skall göras. De blir om sålunda tillämpliga på sådan skatt och avgift som skall redovisas i skattedeklarationen, dvs. skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Till skillnad mot tidigare blir de tillämpliga också på särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

Tillämpningsområdet har dessutom angetts tydligare genom att de omfattar alla oriktiga uppgifter som lämnats annat sätt än muntligen. Skattetillägg kan sålunda påföras om den oriktiga uppgiften har lämnats med hjälp av någon form av ADB-teknik eller någon annan form av teknisk överföring.

Del B s. 323

Författningskommentarer

Paragrafen är tillämplig också då en arbetsgivare har gjort skatteavdrag men underlåtit att redovisa avdraget belopp i skattedeklarationen.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i tredje stycket 1 finns för närvarande inte i ML utan endast i USAL. För att enhetliga bestämmelser har regleringen utvidgats till att gälla också i fråga om mervärdesskatt och skatteavdrag även om den sällan torde bli tillämplig i de fallen.

Tidsangivelsen i tredje stycket 1 har knutits an till beskattningsåret i stället för som nu, såvitt gäller arbetsgivaravgifter, till utgiftsåret. Detta innebär emellertid inte någon ändring i sak se vidare kommentarerna till l kap. 6 §.

Att begreppet arbetsgivaravgifter omfattar också sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som arbetsgivare har att betala enligt 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster resp. l § lagen om allmän löneavgift framgår av 1 kap. 3

Bestämmelser om att skattetillägg och förseningsavgift tillfaller staten har inte tagits med i lagen. Detta mäste anses ligga i sakens natur.

En avrundningsregel har tagits in i 23 kap. 1

Schablonbeskattning

2 § I paragrafen anges hur skattetillägget skall beräknas då den skattskyldige inte har lämnat någon skattedeklaration och Skattemyndigheten grund av detta har fattat ett automatiskt beslut om schablonbeskattning enligt 11 kap. 22 § som gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. Paragrafen ersätter 40 § USAL och 18 kap. 2 § andra stycket ML.

Skönsbeskattning

3 § I paragrafen anges hur skattetillägget skall beräknas dels då arbetsgivaren lämnat en skattedeklaration men Skattemyndigheten har frångått deklarationen och uppskattat underlaget för beräkning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, dels då någon skattedeklaration inte har lämnats och Skattemyndigheten på grund av detta uppskattat underlagen enligt 11 kap. 23 Paragrafen ersätter 39 och 40 §§ USAL samt 18 kap. 2 § ML.

Del B s. 324

Författningskommentarer

Invändningar som rör annan fråga

4 § Paragrafen ersätter 40 a § USAL och 18 kap. 3 § ML som infördes när nettokvittningen slopades.

När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs

5 § I paragrafen anges vissa fall då skattetillägg inte skall tas ut. Paragrafen ersätter 42 § och 46 § andra stycket USAL samt 18 kap. 5 och 11 §§ ML.

Punkt 1 har utformats med tanke att skattetillägg enligt 1-3 §§ skall kunna påföras grund av alla oriktiga uppgifter som lämnats på något annat sätt än muntligen.

Punkt 2 saknar nu motsvarighet i USAL.

I punkt 4 anges ytterligare en situation då skattetillägg inte får tas ut, nämligen den skattskyldige har avlidit.

Någon motsvarighet till 46 § första stycket USAL om att skattemyndigheten inte får påföra skattetillägg på ett avgiftsbelopp om betalningsskyldighet för beloppet inte längre föreligger har inte ansetts vara nödvändig. Någon ändring i sak är emellertid inte avsedd.

6 § I första stycket föreskrivs att skattetillägg som påförts enligt 2 eller 3 § med anledning av att den skattskyldige inte lämnat föreskriven redovisning skall undanröjas om redovisningen kommer in inom viss tid. I ett sådant fall blir alltså den enda följden en sådan förseningsavgift som regleras i 7

Paragrafen ersätter 41 § USAL och 18 kap. 4 § ML. I förhållande till dessa har den ändringen gjorts att tidsfristen har förlängts från en månad till två månader och skall räknas från utgången av den månad då beslutet fattades i stället för från utgången av den månad då den skattskyldige fick del av beslutet. Med den föreslagna ordningen behöver beslutet om skattetillägg inte längre delges den skattskyldige för att tidsfristen skall börja löpa. Dessutom har paragrafen utvidgats till att omfatta också beslut om schablonberäkning av skatten enligt ll kap. 22 första stycket.

Bestämmelserna i andra stycket kompletterar regleringen i första stycket och har haft 5 kap. 3 § andra stycket TL som förebild.

Del B s. 325

Föifattningskommentarer

Förseningsavgijft

7 § Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgift för den som inte lämnar en skattedeklaration eller en avgiftsspecifikation inom föreskriven tid. Den har nu ingen motsvarighet vare sig i UBL, USAL eller ML.

Paragrafen innehåller också bestämmelser om förseningsavgift för den som inte lämnar en periodisk sammanställning inom föreskriven tid. Den ersätter 14 kap. 30 d § första stycket ML.

I paragrafen anges inte vilken skattemyndighet det är som skall fatta beslut om förseningsavgiften. Detta framgår av bestämmelserna i 2 kap.

Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift

8 § Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från skattetillägg och förseningsavgift. Den ersätter 43 § USAL och 18 kap. 6 § ML. Bestämmelserna har, efter mönster av 5 kap. 6 § TL, utvidgats till att gälla också befrielse från förseningsavgift. Såvitt gäller en för sent lämnad periodisk sammanställning ersätter paragrafen 14 kap. 30 d § andra stycket ML. När det gäller befrielse från förseningsavgift vid en försenad skattedeklaration är regleringen ny.

Någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser om en beloppsgräns för uttag av avgiftstillägg och skattetillägg i 48 § USAL resp. 18 kap. 9 § ML har inte tagits med. Situationen täcks av bestämmelserna i den nu aktuella paragrafens andra stycke.

9 § I paragrafen anges att Skattemyndigheten skall tillämpa reglerna om befrielse ex officio. Den ersätter 47 § första stycket USAL och 18 kap. 8 § första stycket ML.

Beslut

10 § I paragrafen anges att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas.

Del B s. 326

Fönfattningskommentarer

Paragrafen motsvarar 18 kap. 12 § ML. Den har utvidgats till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

J § l paragrafen inom vilken tid ett beslut om skattetillägg grund

anges

oriktiga uppgifter i ett mål beskattning får meddelas. Paragraav om fen ersätter 18 kap. 7 § ML. Den har utvidgats till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgifter.

12 § I paragrafen vissa fall då Skattemyndigheten skall göra följdänd-

anges ringar i ett beslut skattetillägg. Den ersätter 47 § andra stycket

om USAL och 18 kap. 8 § andra stycket ML.

Import

13 § I paragrafen att SBL:s skattetilläggsbestämrnelser inte tillämpas

anges i de fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import. Paragrafen motsvarar 18 kap. 13 § ML.

Någon regel att bestämmelserna om skattetillägg även gäller den

oriktigt har uppgett att han driver mervärdesskattepliktig som verksamhet motsvarande den som nu finns i 18 kap. 10 § ML har inte tagits med. Att detta emellertid skall gälla framgår i stället av att även den oriktigt har uppgett att han driver verksamhet som medför

som skattskyldighet enligt ML och till följd av detta har redovisat överskjutande ingående mervärdesskatt enligt 1 kap. 4 § tredje stycket 3 likställs skattskyldig. Bestämmelserna i 1 § förevarande kapitel

med en blir då tillämpliga.

16 kap. Inbetalning av skatt

Bestämmelserna inbetalning av skatt i detta kapitel gäller också

om inbetalning särskild inkomstskatt för utomlands bosatta se

av kommentaren till 1 kap. 2 §. Detsamma gäller bestämmelserna i 17-23 kap.

Del B s. 327

sou 1996:100 Färfattrzingskommentarer

Mottagande skattemyndighet

1 § I paragrafen anges till vilken skattemyndighet skatten skall betalas in. Det är till den myndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1-4 se kommentarerna till

dessa paragrafer.

Om en skattemyndighet med stöd av 2 kap. 5 § har uppdragit en annan myndighet att fatta beslut i dess ställe skall skatten ändå betalas in till den myndighet som har lämnat ifrån sig beslutanderätten. Detta motiveras av att ett uppdrag enligt 2 kap. 5 § inte automatiskt medför att den betalningsskyldiges skattekonto flyttas över till den beslutande myndigheten och att inbetalning bör ske till den myndighet som har hand om kontot.

Paragrafen ersätter bestämmelserna om mottagande myndighet i 52§ första och andra styckena UBL samt 12§ första och andra styckena USAL.

Om den skattskyldige inte vet till vilken skattemyndighet inbetalningen skall göras och därför betalar in till fel myndighet men inom föreskriven tid skall skatten ändå kunna anses vara rätt betald. Särskilda bestämmelser om detta har tagits in i 2 kap. 6 Den ersätter den hjälpregel som nu finns i 52 § tredje stycket UBL. I 12 § första stycket USAL finns en hänvisning till 52 § UBL.

Den skattemyndighet till vilken en felaktig inbetalning har skett bör med den nya ordningen undersöka vilken myndighet som för den skattskyldiges skattekonto och sända över det inbetalda beloppet dit. Har den skattskyldige inget skattekonto bör den mottagande myndigheten undersöka hos vilken myndighet sådant konto skall föras och sända över beloppet dit. Den skattskyldige bör samtidigt underrättas om till vilken skattemyndighet inbetalningar bör göras fortsättningsvis.

Inbetalning till särskilt konto

2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om hur betalningen skall göras. Dess motsvarigheter finns för närvarande i 52 § första stycket UBL och 16 kap. 3 § ML. I 12 § första stycket USAL finns en hänvisning till 52 § UBL.

Betalningsförmedlare som för ett sådant särskilt konto som avses i 2 § skall redovisa den inbetalda skatten till skattemyndigheten. Bestämmelser om detta bör meddelas i förordningsform. Någon

Del B s. 328

Författningskommentarer

motsvarighet till redovisningsregeln i 57 § UBL har därför inte tagits in i SBL.

Om inbetalning av skatt skall göras med hjälp av en särskild blankett, dvs. ett särskilt inbetalningskort, bör detta anges i förordningsform. På samma sätt bör också anges vilken myndighet som skall fastställa formulär till sådana inbetalningskort.

Bestämmelser om vilka uppgifter som skall anges på inbetalningskortet bör också ges på annat sätt än i lag. Några bestämmelser som ersätter 53 § 1 mom. första och tredje styckena UBL har därför inte tagits med i SBL.

De uppgifter som bör anges är identifieringsuppgifter för inbetalaren och uppgift om det inbetalda beloppet samt vilken månad skatten hänför sig till. Har det inbetalda beloppet redovisats i en skattedeklaration bör också detta anges.

3 § Av denna paragraf framgår när skatten skall anses vara betald. En bestämmelse samma slag finns redan i 5 kap. 2 § LPP. De nya

av bestämmelserna innebär att ett större ansvar läggs den betalningsskyldige än i dag. Han måste göra inbetalningen i sådan tid och på sådant sätt att betalningen hinner bokföras skattemyndighetens särskilda konto inom betalningsfristen.

Bestämmelserna ersätter 52 § fjärde stycket UBL och 16 kap. 3 § ML. I 12 § första stycket USAL finns en hänvisning till bestämmelserna i 52 § UBL.

Om skatten har betalats inom föreskriven tid men inbetalningen skett till fel skattemyndighet skall skatten ändå anses ha betalats i rätt tid. Detta framgår av 2 kap. 6 § tredje stycket.

När skatten skall vara betald

Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

4 §

I första stycket finns huvudregeln för när avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har redovisats i en skattedeklara-

som tion senast skall betalas, dvs. vilka förfallodagar som gäller för sådana betalningar. Förfallodag är den dag då skattedeklaration senast skall ha kommit in till Skattemyndigheten enligt föreskrifterna i 10 kap. 18, 19 eller 22 Förfallodag för skattskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt för beskattningsåret beräknas uppgå till

som

Del B s. 329

Författningskommentarer

högst 40 miljoner kronor är den 12, i januari och augusti den 17, i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång såvitt avser mervärdesskatt och i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång såvitt avser avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

För skattskyldiga som enbart har att betala avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som har redovisats i en skattedeklaration är den 12, i januari och augusti den 17, i månaden närmast redovisningsperiodens utgång förfallodag.

I andra stycket anges förfallodagen för mervärdesskatt som hänför sig till beskattningsunderlag som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor. Sådan skatt skall ha betalats senast den 26 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Skattskyldiga som skall redovisa och betala mervärdesskatt enligt andra stycket skall betala avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som har redovisats i en skattedeklaration senast den 12, i januari den 17, i månaden närmast redovisningsperiodens utgång. För denna kategori skattskyldiga gäller således inte någon förfallodag i augusti för avdragen skatt och

senare arbetsgivaravgifter.

Bestämmelserna i paragrafen ersätter 52 § första stycket UBL, 12 § första stycket USAL samt 14 kap. 12 § och 16 kap. 1 § ML.

F-skatt och särskild A-skatt

5 § I första stycket finns huvudregeln för när F-skatt och särskild A-skatt skall betalas. Förfallodagen för dessa betalningar är densamma som gäller den skattskyldige har att betala avdragen skatt enligt 5

om Detta innebär följande skillnad för olika kategorier skattskyldiga i fråga förfallodagen i augusti. Skattskyldiga med beskattnings-

om underlag avseende mervärdesskatt för beskattningsåret beräknas

som uppgå till högst 40 miljoner kronor skall betala F-skatt och särskild Askatt den 17 augusti. Skattskyldiga med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor skall däremot betala F-skatt och särskild A-skatt den 12 augusti. I augusti är den 17 förfallodag även för skattskyldiga som enbart har att betala F-skatt eller särskild A-skatt.

I andra stycket finns bestämmelser som blir tillämpliga om den preliminära skatten debiteras efter inkomstårets ingång. De ersätter motsvarande bestämmelser i 26 § andra stycket UBL.

Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret tillämpas, enligt tredje stycket, den betalningsfrist om 30 dagar som anges i 7

Del B s. 330

Författningskommentarer

Bestämmelserna om när F-skatt eller särskild A-skatt skall betalas och om debitering av sådan skatt efter inkomstårets utgång ersätter motsvarande föreskrifter i 26 § andra stycket UBL.

schablonbeskattning

6 § Paragrafen innehåller en särskild regel om förfallodag för sådan skatt som har bestämts genom schablonbeskattning enligt ll kap. 22 I dessa fall skall som förfallodag gälla den ordinarie förfallodagen för resp. skatt enligt bestämmelserna 4 eller 5

Beslut på annat sätt

7 § I paragrafen regleras vad som skall gälla i fråga om skatt som har bestämts genom andra beskattningsbeslut än enligt 5 § första och andra styckena och 6

Enligt huvudregeln skall skatten ha betalats senast vid den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Skattemyndigheten har emellertid getts möjlighet att bestämma en annan förfallodag antingen före eller efter den förfallodag som följer av huvudregeln, om det finns särskilda skäl.

Overskjutande ingående mervärdesskatt

8 § I paragrafen anges vad som gäller då en överskjutande ingående mervärdesskatt använts för betalning av skatt enligt denna lag.

Kommuner och landsting

9 § I paragrafen finns särskilda bestämmelser om inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt från kommuner och landsting. Paragrafen ersätter 52 § första stycket tredje meningen UBL och 12 § första stycket sista meningen USAL. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla också vid betalning av mervärdesskatt.

Del B s. 331

Författningskommentarer

Paragrafen är däremot inte avsedd att tillämpas vid återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt. Om en kommun eller ett landsting någon månad redovisar sådan skatt avses samma regler gälla som för övriga skattskyldiga.

Avräkning av inbetalda belopp

10 § Den skattskyldige har enligt huvudregeln i första stycket inte rätt att vid inbetalning skatt enligt denna lag bestämma att inbetalningen

av skall viss bestämd skatteskuld. Varje inbetalning behandlas på

avse

sätt och används för avräkning mot den skattskyldiges totala samma skatteskuld. I andra stycket och i ll § finns undantag från huvudregeln.

I andra stycket finns hänvisning till bestämmelserna i 9 kap. 3 §

en ML reglerar fallet när någon, varit frivilligt mervärdesskatt-

som som skyldig för uthyrning fastighet, på grund av t.ex. en försäljning

av en återför tidigare avdragen mervärdesskatt.

11 § Om skatteskuld är förenad med solidarisk betalningsskyldighet,

en dvs. det i enlighet med de begrepp som förs in genom den nu

om aktuella paragrafen finns både huvudbetalare och en sidobetalare,

en gäller inte huvudregeln i 10 Då skall i stället en inbetalning som görs huvudbetalaren först räknas mot den skuld som är förenad

av av med solidarisk betalningsskyldighet om huvudbetalaren inte i samband med inbetalningen begärt annat. Detta anges i punkt

Om inbetalningen görs en sidobetalare skall avräkning däremot

av göras mot den skuld som är förenad med solidariskt ansvar först när sidobetalarens eventuella övriga skatteskuld är betald. Detta gäller emellertid inte sidobetalaren i samband med inbetalningen har

om begärt något annat. Detta anges i punkt

Fördelning av skatteskuld

12 § Nuvarande bestämmelser prioritering inbetalda belopp i 29 §

om av första stycket UBL har inte fått någon motsvarighet i SBL. I stället

bestämmelserna likafördelning i den nu aktuella paragrafen avses om gälla.

Del B s. 332

Författningskommentarer

Om det i någon situation behövs uppgift om en viss skatt eller avgift är betald eller obetald, t.ex. för tillämpning av reglerna om betalning av tilläggspensionsavgifti 11 kap. 18 § eller vid indrivning i utlandet, skall sålunda förevarande paragraf tillämpas. Paragrafen skall emellertid inte tillämpas om det för det särskilda fallet är föreskrivet hur en uppdelning skall ske, något som gäller enligt 10 § andra stycket och 11 Den skall inte heller tillämpas om något annat följer av en annan lag. Ett exempel på en bestämmelse i lag som skall tillämpas utan hänsyn till förevarande paragraf är 2 kap. 9 § konkurslagen se avsnitt l0.5.2.

En skatteskuld, dvs. ett underskott skattekontot, fördelas proportionellt mellan de skattefordringar som finns registrerade kontot för den aktuella perioden. Detta innebär bl.a. att om en registrerad skattefordran redan har lämnats för indrivning skall inte någon del av underskottet hänföras till den skatten.

Om det exempelvis finns tre skattefordringar, A-C, på 20 000 kr, 50 000 kr resp. 30 OOO kr registrerade skattekontot samt ett underskott 10 000 kr anses underskottet vara hänförligt till skattefordringarna enligt följande:

A: 20 00O:10O 000 10 000 2 OOO kr B: 50 0002100 000 10 000 5 000 kr C: 30 00O:10O 000 10 000 3 000 kr

Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig

13 § I paragrafen regleras vad som skall ske om inbetalda belopp på grund av identifieringsproblem inte kan tillgodoföras inbetalaren.

Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 56 § andra stycket UBL. Bestämmelserna i förevarande paragraf har emellertid utvidgats till att gälla alla skatter och avgifter som skall betalas enligt SBL. Sjuärsfristen är anpassad till den preskriptionstid som avses gälla vid indrivningen.

Del B s. 333

Fáffattningskommentarer

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Anstånd vid deklarationsanstând

1 § Enligt nuvarande bestämmelser kan Skattemyndigheten, under vissa förutsättningar, medge den som är skyldig att lämna deklaration om skatt anstånd viss tid med att lämna deklarationen och betala den skatt skall redovisas. Sådana bestämmelser finns i 53 § 2 mom. UBL, som 7 § USAL och 14 kap. 14 § ML. Motsvarande bestämmelser kommer att behövas även fortsättningsvis. Bestämmelser om anstånd med att lämna skattedeklaration har tagits in i 10 kap. 24 Om Skattemyndigheten har medgett anstånd med deklarationens avlämnande skall den också kunna medge anstånd med betalning av den skatt skall redovisas i deklarationen. som Även i de fall skattedeklarationen skall lämnas vid en senare tidpunkt än vid den då viss skatt skall betalas skall skattemyndigen heten kunna bevilja anstånd med inbetalningen. En sådan situation kan uppstå då skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skall betalas senast den 12 i månaden medan mervärdesskatten skall betalas senast den 26 då skattedeklarationen skall lämnas. I sådana fall skall anstånd även kunna beviljas med betalning avdragen skatt och arbetsgivaravgifter av det när inbetalningen senast skall göras finns sådana särskilda skäl om hade gjort det möjligt för myndigheten att bevilja anstånd med som deklarationen den skulle ha lämnats vid samma tidpunkt. Bestämom melser detta har tagits in i förevarande paragraf. om En deklarationsskyldig fått anstånd med att lämna skattedeklasom ration skall emellertid inte ha ovillkorlig rätt att också få anstånd en med hela den motsvarande skattebetalningen. Tvärtom skall skattemyndigheten ett villkor för att bevilja anstånd med deklarationen som kunna föreskriva delbetalning skall göras med ett beräknat att en skattebelopp vilket så nära möjligt överensstämmer med det som definitiva beloppet inom den frist normalt gäller för betalningen. som Kan någon sådan beräkning inte göras bör schablonregel användas. en Det kan gälla belopp motsvarar genomsnittet av inbetalda t.ex. ett som belopp de senaste inbetalningsmånaderna. Med ett villkor om tre delbetalning bör anstånd med deklarationen dessutom kunna beviljas något längre tid än utan ett sådant villkor. en Vad kunna gälla utan att särskild bestärnrnelsom sagts nu anses en se om detta tas in i lagen. Att kostnadsränta skall tas ut även när anstånd med inbetalningen har beviljats följer av 19 kap. 4

Del B s. 334

Författningskommentarer

Paragrafen motiveras främst av att det i vissa fall inte är praktiskt möjligt att lämna en skattedeklaration eller, om deklaration inte skall lämnas, räkna fram det belopp som skall betalas inom föreskriven tid. Det kan t.ex. bero på hastigt uppkommande tekniska problem.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9

Anstånd vid omprövning eller Överklagande

2 § Bestämmelser om anstånd vid omprövning eller överklagande finns för närvarande i 49 § 1 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 6 § ML. UBL innehåller de materiella reglerna. De andra lagarna innehåller

endast en hänvisning till UBL. Den nu aktuella paragrafen ersätter de nyss nämnda. Frågan om i vilka fall det kan anses vara tveksamt

om ett beskattningsbeslut kommer att stå fast har behandlats i avsnitt 18.2.1.

Utvidgningen av begreppet skattskyldig i l kap. 4 § medför att även arbetsgivare som gjorts ansvarig för arbetstagares skatt enligt 11 kap. 21 § på grund av att han varit skyldig att göra skatteavdrag omfattas av paragrafen. Någon särskild bestämmelse motsvarande 75 b § UBL har därför inte ansetts nödvändig.

Av andra stycket framgår för hur lång tid anstånd får beviljas. Stycket ersätter 49 § 3 mom. första stycket UBL.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9

3 § Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 2

Bestämmelserna gäller ställande av säkerhet och ansvaret för kostnaderna för säkerheten. Motsvarande bestämmelser finns i 49 §

nu 2 mom. andra och tredje styckena UBL.

Anstånd vid avyttring

4 § Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd vid en sådan avyttring som föranleder inkomstbeskattning. Den avses gälla bl.a. vid avyttring av fastighet, bostadsrätt, näringsverksamhet eller aktie eller andel i handelsbolag. Paragrafen ersätter 48 § 4 och 5 mom. UBL. Den avses

Del B s. 335

1996:100 Författningskommentarer SOU

däremot inte tillämplig i fråga slutlig skatt som härrör från vara om mervärdesskatt. Möjligheten att bevilja anstånd är inte längre reglerad i detalj. Det överlåts i större utsträckning än nu Skattemyndigheten att bestämma när anstånd skall beviljas. Någon skärpning av bestämmelserna är inte avsedd. När det råder ovisshet om avyttringens bestånd har anståndstidens längd kortats att anståndsbeloppet skall betalas senast tre genom månader efter det att anstândsorsaken har upphört att gälla. Dessutom får anstånd inte i något fall beviljas för längre tid än två år. Anståndstiden beräknas från skattens ordinarie förfallodag. avses Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 I paragrafen regleras inte vad som skall gälla om ytterligare köpeskilling blir tillgänglig för lyftning sedan beslut om anstånd har meddelats. I sådana fall bestämmelserna i 11 § om förnyad avses prövning bli tillämplig.

Anstånd vid totalförsvarsqänstgöring

5 § För närvarande finns bestämmelser betalningsanstånd vid nedsatt om betalningsförmåga grund tjänstgöring enligt lagen 1994: 1809 av totalförsvarsplikt endast i 48 § 2 UBL. Den bestämmelsen om mom. gäller enbart anstånd med betalning preliminär F-skatt, särskild av A-skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt. Den i första stycket den aktuella paragrafen intagna anståndsav nu bestämmelsen ersätter den som nu finns i UBL. Tillämpningsområdet har utvidgats till att all skatt skall betalas enligt SBL. avse som I första stycket att bestämmelserna skall gälla också viss anges personal än totalförsvarspliktig. Detta stämmer överens med vad annan sägs i första stycket anvisningarna till 48 § UBL. som nu av Enligt andra stycket får anståndstiden bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör. Har anståndsbeloppet inte kunnat betalas då skall statens fordran lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Bestämmelser detta finns i 20 kap. om Skulle den betalningsskyldige behöva längre betalningsfrist än tre en månader måste han alltså vända sig till kronofodemyndigheten och ansöka uppskov enligt bestämmelserna i 7 § lagen 1993:891 om om indrivning av statliga fordringar m.m. I samband med att Skattemyndigheten meddelar ett beslut om anstånd bör den också när skatten senast skall vara betald. ange Därvid bör Skattemyndigheten bestämma att skatten skall vara betald

Del B s. 336

Författningskommentarer

vid en förfallodag som ligger inom ramen för den anståndstid som

anges i paragrafen.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning

6 § Första stycket ersätter 49 § 2 a mom. UBL. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla alla skatter och avgifter som skall betalas enligt SBL.

I andra stycket har tagits in bestämmelser om anståndstid. Den har bestämts till längst tre månader efter dagen för beslut i ärendet.

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9

Anstånd t övriga fall

7 § För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt betalningsförmäga i 48 § 1 mom. första stycket UBL och 16 kap. 5 § ML. Bestämmelserna i förevarande paragraf ersätter bestämmelserna i UBL och ML. Jämfört med anståndsbestämmelsen i UBL är den nu aktuella bestämmelsen emellertid mer restriktiv även om den har ett mer vidsträckt tillämpningsområde. Den gäller i fråga om all slags skatt som skall betalas enligt den nu aktuella lagen.

Anståndstiden är inte reglerad i paragrafen. Den får bestämmas av Skattemyndigheten i varje särskilt fall. Därvid avses Skattemyndigheten också få besluta att betalningen av ett skattebelopp skall få delas upp på flera förfallodagar. Bestämmelsen ersätter i den delen l6 kap. 2 § andra stycket ML. Den har utvidgats till att gälla all skatt som skall betalas enligt SBL. Skattemyndigheten får själv bestämma vid vilka förfallodagar betalningen skall fullgöras. Normalt bör betalningarna inte spridas ut över en längre tidsperiod än tre månader. Särregleringen avses bli tillämplig bl.a. i fråga om slutlig skatt som påförs efter den årliga debiteringen av sådan skatt. Detsamma gäller betalningsskyldighet för avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har fastställts på annat sätt än genom ett automatiskt beslut.

I sakens natur ligger att anstånd inte får beviljas under längre tid än som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Del B s. 337

sou 1996:100 Färfattningskommentarer

Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9

Gemensamma bestämmelser

8 § I paragrafen har tagits in generell bestämmelse om till vilken

en myndighet ansökan om anstånd skall ges in. Det är samma

en myndighet skall ta emot den aktuella skatten. Ett undantag görs

som emellertid för ansökan anstånd vid handläggning av ärende om

om undvikande dubbelbeskattning. Sådan ansökan skall ges in till den

av myndighet handlägger ärendet om dubbelbeskattning. Paragrafen

som ersätter bl.a. 50 § första stycket UBL.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 50 § andra stycket UBL

att beslut anstånd skall meddelas skyndsamt har inte tagits med om om i SBL. Detta behöver inte anges i lag.

Tillämpningsområdet för bestämmelsen har utvidgats till att avse alla skatter, avgifter och räntor skall betalas enligt SBL.

som

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 48 § 1 mom. första stycket UBL anståndsansökan för att kunna prövas skall ha

om att en kommit in senast den dag då den skatt som ansökningen avser senast skall betalas har inte tagits med.

9 § I paragrafen med vilket skattebelopp anstånd får beviljas. Den

anges ersätter bl.a. 49 § 2 mom. första stycket UBL.

10 § I paragrafen att indrivning inte får begäras av skatt som

anges omfattas anståndsbeslut. Paragrafen ersätter 51 § första stycket

av ett UBL. Paragrafens tillämpningsområde har emellertid utvidgats till att

alla skatter, räntor och avgifter som skall betalas enligt SBL. avse

Någon avräkningsregel motsvarande den som nu finns i 51 § andra stycket UBL har inte tagits med. Om den skattskyldige har rätt att få tillbaka för mycket betald skatt får denna inte tas i anspråk för betalning den skatt med anståndet. Den för mycket

av som avses betalda skatten skall registreras på skattekontot och om det då uppstår

överskott på kontot skall kontohavaren ha rätt att få överskottet ett utbetalt till sig. Detsamma gäller anståndsbeslutet avser en redan

om inbetald skatt.

Del B s. 338

Författningskommentarer

Om någon har rätt att få tillbaka för mycket betalad skatt sedan ett anståndsbeslut har meddelats och detta inte var känt då beslutet meddelades kan det finnas skäl för Skattemyndigheten att enligt 11 § ompröva anståndsbeslutet.

11 § I paragrafen har tagits in bestämmelser som ger Skattemyndigheten möjlighet att ompröva ett anståndsbeslut om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. andra stycket UBL samt i 16 kap. 5 § andra stycket ML. Till det sist nämnda lagrummet i UBL finns en hänvisning i 13 § första stycket USAL.

18 kap. Återbetalning av skatt

Utbetalning

1 § Om skattskyldig befrias från debiterad skatt eller om sådan skatt

en sätts ned eller om den skattskyldige av någon annan anledning har betalat för mycket skatt skall Skattemyndigheten registrera det belopp som den skattskyldige har rätt att återfå dennes skattekonto. Detta framgår av 3 kap. 5 Inom vilken tid och under vilka förutsättningar den skattskyldige har rätt att få för mycket betald skatt återbetald framgår däremot inte av den paragrafen. Bestämmelser i detta hänseende har i stället tagits in i det nu aktuella kapitlet.

I den nu aktuella paragrafen finns huvudregeln om när skatt skall betalas tillbaka till den skattskyldige. Det skall ske om det vid den årliga avstämningen av skattekontot, dvs. vid den sådan avstämning enligt 3 kap. 6 § som föranleds av den årliga debiteringen av slutlig skatt uppkommer ett överskott den skattskyldiges skattekonto.

I 7§ finns undantag från huvudregeln. I 7§ första stycket 5 regleras det fallet att den skattskyldige anser det vara praktiskt att ett överskott på skattekontot står kvar på kontot för att räknas av mot kommande skattedebiteringar. Då fordras emellertid ett särskilt meddelande om detta från den skattskyldige.

I 7 § finns ytterligare några fall då återbetalning inte skall ske.

Del B s. 339

Författningskommentarer

2 § I första stycket att återbetalning skall ske också av överskjutande

anges belopp visats vid kontoavstämning än sådan som avses i

som annan 1 § om inte annat följer av 3 eller 7

I andra stycket ytterligare ett fall då återbetalning fär ske. Om

anges den skattskyldiges arbetsgivare har gjort skatteavdrag för betalning av A-skatt ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige får avdraget

som belopp till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot återbetalas.

Bestämmelserna kan bli tillämpliga i de fall Skattemyndigheten har fattat beslut ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 §

om eller 8 kap. 29

Betalas ersättning för arbete ut till en juridisk person som inte har

F-skattsedel skall utbetalaren, enligt nuvarande regler, göra en skatteavdrag med 30 % ersättningen. Det innehållna beloppet skall

av redovisas A-skatt för den juridiska personen och betalas in till

som Skattemyndigheten.

Om det är sannolikt att den A-skatt som har redovisats för en juridisk kommer att överstiga den slutliga skatten får skatte-

person myndigheten, efter särskild ansökan, redovisa överskjutande belopp

innehållen preliminär skatt. Samma bestämmelser gäller i fråga som

handelsbolag. Dessutom kan i detta fall betald A-skatt tillgodoräkom

delägare i bolaget betalning av hans preliminära skatt nas en som 52 a § UBL.

Även inom det systemet skall gjorda skatteavdrag kunna

nya registreras den skattskyldiges skattekonto även innan skatteavdraget har redovisats i kontrolluppgift och räknas av mot debiterade

en skatter och avgifter den skattskyldige begär det. Den skattskyldige

om skall dessutom, till skillnad från i dag, kunna få överskjutande belopp âterbetalt. Detta följer av andra stycket.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i fråga om skatteavdrag på ersättning som betalats ut till handelsbolag.

3 § Om den skattskyldige får lämna förenklad självdeklaration får återbetalning enligt 2 § ske i endast tre olika fall. Återbetalning får ske dels

efter ansökan konkursbo eller kronofogdemyndighet om ändrad

av beräkning preliminär skatt enligt 8 kap. 27 eller 28 dels om det

av överskjutande beloppet beror på omprövning eller ett överklagande

en och dels om det finns andra särskilda skäl.

Om det uppstår ett överskott preliminär skatt som har sin grund

beslut ändrad beräkning preliminär skatt enligt 8 kap. 27 i ett om av

Del B s. 340

Författningskommentarer

eller 28 § skall överskottet registreras på den skattskyldiges skattekonto. Att ett sådant överskottet skall betalas ut till konkursboet

resp. kronofogdemyndigheten anges i andra stycket i förevarande paragraf. Motsvarande bestämmelser finns nu i 45 § 3 UBL.

mom.

4 § I paragrafen anges när en utbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt får ske. Bestämmelserna

avses ge möjlighet att innehålla så mycket av överskottet på skattekontot som behövs för betalning av sådan skatt som skall betalas senast vid den första förfallodagen i månaden. Storleken av denna skatt framgår av den redovisning som skall lämnas i skattedeklarationen enligt 10 kap. 20

En återbetalning enligt förevarande paragraf förutsätter en sådan avstämning som avses i 2 § första stycket. Någon särskild bestämmelse om detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig.

Överföring av skatt till en annan stat

5 och 6 §§ I paragraferna finns bestämmelser om överföring av i Sverige betald skatt till en annan stat. De ersätter 69 a § UBL.

Vid tillämpningen av 5 § första stycket är det den preliminära skatt som har betalats genom skatteavdrag här i landet som skall föras över till den andra staten. Detta innebär att en överföring kan ske även om den skattskyldiges skattekonto uppvisar ett underskott.

Hinder mot utbetalning

7 § I första stycket av paragrafen anges vissa begränsningar av möjligheten att återbetala skatt.

Av punkt framgår att belopp som understiger 100 kronor inte skall återbetalas.

I punkt 2 regleras det fallet att det kan antas att beloppet skall föras över till en annan stat. Bestämmelserna ger Skattemyndigheten möjlighet att innehålla skatt i avvaktan en framställning från den andra staten om överföring av skatten. Bestämmelserna ersätter 68 § 4 mom. tredje stycket UBL.

Del B s. 341

Punkt 3 gäller det fallet att kontohavaren i fråga om en fordran skatt har medgetts ackord enligt lagen 1993:892 om ackord rörande statliga fordringar I sådana fall får återbetalning ske endast till m.m. den del överskottet överstiger den del skattefordran som efter av ackordet står kvar obetald. Nu föreslagen regel om en restitutionsspärr vid skatteackord stämmer överens med den ordning som redan tillämpas vid återbetalning av skatt. Punkt 4 ersätter nuvarande regler i 68 § 3 och 4 mom. UBL som Skattemyndigheten möjlighet att innehålla ett belopp motsvarade ger bl.a. sådan ytterligare skatt har debiterats. Punkten ersätter också som nuvarande regler i 68 § 3 UBL som ger Skattemyndigheten mom. möjlighet innehålla ett belopp mot skatt som debiterats att som svarar skattemyndighet i annan ordning eller av en annan av samma men skattemyndighet eller bör debiteras av en annan skattemyndighet. som Punkten 4 ersätter dessutom reglerna i 68 § 5 mom. UBL där det sägs 3 och 4 lag även gäller då den skattskyldige har att att mom. samma betala sjömansskatt, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. eller

kupongskatt.

Av punkt 5 framgår slutligen att återbetalning inte heller skall en göras den skattskyldige har meddelat Skattemyndigheten att om beloppet skall användas för betalning framtida skatteskulder. av I andra stycket finns hänvisning till lagen 1985:146 om en avräkning vid återbetalning skatter och avgifter. I den delen ersätter av paragrafen 68 § 5 mom. andra stycket UBL. Innan återbetalning enligt 1 eller 2 § sker skall kronofogdemyndigheten underrättas. En sådan underrättelse avses ske med hjälp av ADB-teknik. Underrättelsens syfte är att ge kronofogdemyndigheten möjlighet att ta det återbetalda beloppet i anspråk för betalning av ligger för verkställighet hos myndigheten. Bestämmelser om skuld som sådan underrättelse behöver inte ha lagform och tas därför inte med

här.

Förbud mot Överlåtelse

8 § I finns bestämmelser att fordran på skatt som skall

paragrafen om en

återbetalas enligt lagen inte får överlåtas innan beloppet kan lyftas. Syftet med bestämmelserna är att hindra skattskyldig som har en skulder registrerade hos kronofogdemyndigheten från att göra sådana dispositioner leder till att beloppet inte kan komma att utmätas. som Paragrafen motsvarar 68 § 6 första stycket UBL. Den ersätter mom.

Del B s. 342

Författningskommentarer

dessutom 16 kap. 10 § ML. Det iden sist nämnda paragrafen intagna förbudet mot utmätning av en fordran på överskjutande skatt är inte längre absolut se vidare kommentaren till 9 §.

Utmätning

9 § Paragrafen innehåller särskilda förfaranderegler riktade till kronofogemyndigheten. Paragrafen gäller på grund av 1 kap. 4 första stycket även avgift och sådan ränta som belöper på huvudfordringen. Paragrafen ersätter 68 § 6 mom. andra och tredje styckena UBL. Bestämmelserna gäller även mervärdesskatt. Det i 16 kap. 10 § ML intagna förbudet mot utmätning av en fordran på överskjutande skatt är sålunda inte längre absolut.

Av paragrafen följer att utmätning får ske av varje överskott som uppkommit ett skattekonto efter en skatteavstämning. När det gäller den årliga avstämningen av skattekontot är emellertid en förutsättning att Kronofogdemyndigheten först getts tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 § I första stycket anges vad som skall ske om en återbetalning inte kunnat göras på grund av förhållanden som är hänförliga till den skattskyldige. Paragrafen blir tillämplig t.ex. om den skattskyldige flyttat till en adress som inte är känd för Skattemyndigheten eller om han underlåter att lösa in en återbetalning.

Det belopp som skulle ha återbetalats skall, om det inte kunnat ske, på nytt tillgodoräknas den skattskyldige och registreras dennes skattekonto. Det kan därefter tas i anspråk för att täcka uppkommande skattefordringar.

I andra stycket anges vad som skall gälla om ett överskjutande skattebelopp nytt har tillgodoförts en skattskyldig enligt första stycket. Har det inte tagits i anspråk för att täcka en skattefordran inom tio år från den skatteavstämning då beloppet först uppkom skall det tillfalla staten. Tioårsfristen har valts med tanke att de allmänna reglerna om preskription i preskriptionslagen 1981:130 nu tillämpas vid återbetalning av skatt enligt 68 § UBL.

Del B s. 343

1996:100 Förfazmingskommentarer sou

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

1 § I paragrafen vilka räntor skall beräknas enligt lagen. En anges som skuld för skatt, dvs. ett underskott skattekontot, medför kostnadsoch fordran på skatt, dvs. ett överskott på skattekontot, ränta en medför intäktsränta. Vid inkomsttaxeringen skall gälla att kostnadsräntan inte får dras av och intäktsräntan inte skall tas som intäkt. Bestämmelser om att upp detta finns i kommunalskattelagen.

2 § I paragrafen att ränteberåkningen skall ske dag för dag i fråga anges såväl kostnadsräntan som intäktsräntan. om

Basränta

3 § Vid beräkning såväl kostnadsränta intäktsränta skall den av som aktuella räntesatsen bestämmas med utgångspunkt i en basränta. I denna paragraf grunden för hur den skall räknas fram. Detta bör anges främst Riksskatteverket. skötas av Närmare bestämmelser hur basräntan skall räknas fram bör ges om i verkställighetsföreskrifter. Ett sätt skulle kunna vara att basräntan räknas fram säljräntan statsskuldväxlarna avläses varje genom att bankdag. Räntenoteringarna från och med den 16 en månad till och med den 15 i månaden därpå sammanvägs till en genomsnittsränta. Basräntan fastställs till närmast hela procenttal. Basräntan bör emellertid ändras endast det kan ske med minst två procentenheter. om Den fastställda basräntan bör gälla under den närmast kommande

kalendermånaden.

Del B s. 344

Författningskommentarer

Kostnadsränta

4 § Bestämmelser om en administrativ sanktion vid för sen skattebetalning i form av en dröjsmålsavgift finns för närvarande i 58 § UBL. Till dessa bestämmelser finns hänvisningar i bl.a. 28 § USAL och 16 kap. 7 § ML. När det gäller uppbörd av skatt enligt UBL finns ytterligare administrativa sanktioner vid för sen betalning i form av kvarskatteavgift 27 § 3 mom. UBL och respitränta 32 § UBL. När det gäller arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt finns bestämmelser om respitränta i 14 § USAL resp. 16 kap. 12 § ML. Bestämmelser om ränta vid betalningsanstånd finns för närvarande i 49 § 4 UBL, mom. 13 § USAL och 16 kap. 13 § ML. För de skatter och avgifter som skall redovisas på ett skattekonto enligt förevarande lag ersätts dröjsmålsavgiften, kvarskatteavgiften, respiträntan och anståndsräntan av en kostnadsränta. I förhållande till de nuvarande reglerna innebär de föreslagna en viss skärpning. Nuvarande bestämmelser i 16 kap. 12 § ML att respitränta inte tas ut om skatten bestämts genom skönsbeskattning i avsaknad av deklaration eller om återföring av ingående skatt gjorts med stöd av 9 kap. 5 § femte stycket första meningen ML har slopats. Kostnadsränta avses, till skillnad från vad som nu gäller i fråga om anståndsränta, tas ut vid alla former anstånd, dvs. även vid av deklarationsanstånd och vid anstånd på grund av nedsatt betalningsförmåga som enligt bestämmelserna i 17 kap. 7 § avses kunna medges endast om det finns synnerliga skäl eller tjänstgöring totalförav svarspliktig. Enligt 1 kap. 4 § första stycket skall vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gälla även avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägget, avgiften eller räntan. Detta innebär att ränta, i motsats till vad som nu gäller i fråga om kvarskatteavgift och respitränta, kommer att tas ut även särskilda avgifter. I förevarande paragraf anges i vilka fall kostnadsräntan skall beräknas efter en procentsats motsvarande basräntan, s.k. låg kostnadsränta. Av punkterna 1 och 2 framgår att den låga kostnadsräntan skall beräknas för skatt som skall betalas på grund av ett omprövningbeslut eller beslut av domstol samt för sådan skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när anståndstiden gått ut. Detsamma gäller enligt punkt 3 skatt som har lämnats för indrivning. För tiden dessförinnan utgår däremot en högre kostnadsränta enligt 5 eller 6

Del B s. 345

1996:100 Författningskommentarer SOU

Att ett skattebelopp skall ha lämnats för indrivning när det har

anses registrerats i utsökningsregistret framgår av 20 kap. 5

I punkt 3 också att den låga kostnadsräntan skall tas ut för

anges skatt omfattas ett beslut lämnats till kronofogdemyndig-

som av som heten för verkställighet enligt lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Enligt punkt 4 beräknas kostnadsräntan efter en procentsats motsvarande basräntan för all skatt till den del den inte överstiger 10 000 kronor. Detta gäller emellertid inte skatt som skall betalas in enligt 11 kap. 16 § efter ett grundläggande beslut om slutlig skatt. Då skall kostnadsräntan beräknas efter räntesats som motsvarar 125 %

en av basräntan. Detta anges i 5

Om skatt än sådan i förevarande paragraf 1-3

annan som avses överstiger 10 000 kronor skall kostnadsräntan beräknas efter en

motsvarande basräntan plus 20 procentenheter, s.k. hög procentsats kostnadsränta. Detta anges i 6

5 § I paragrafen i vilket fall kostnadsräntan skall beräknas efter en

anges

motsvarande 125 % basräntan. Det gäller dels i fråga procentsats av

debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 17 januari om taxeringsåret till den del skatten överstiger 10 000 kr, dels i fråga om sådant underuttag slutlig skatt skall betalas med anledning av

av som ett grundläggande beslut om slutlig skatt.

Vad med ett grundläggande beslut om slutlig skatt

som avses framgår av 11 kap. 11

6 § Om skatt än i 4§ 1--3 eller 5§ överstiger

annan som avses 10 000 kronor skall kostnadsräntan beräknas efter en procentsats motsvarande basräntan plus 20 procentenheter, s.k. hög kostnadsränta. Detta i förevarande paragraf.

anges

7 § I paragrafen huvudregeln för vilken tid kostnadsräntan skall

anges om tas ut. Undantag från huvudregeln finns i 8 och 9 §§.

Del B s. 346

8 § Första stycket gäller beräkning kostnadsränta på skatt skall

av som betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol. Då skall räntan beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret.

Andra stycket gäller det fall när anstånd beviljats med betalning

av skatten. Räntan skall då beräknas till den dag betalning senast skall ske enligt anständsbeslutet.

Till skillnad från vad som i dag gäller i fråga anståndsränta och

om respitränta tas kostnadsränta inte ut för den dag då betalning sker.

Tredje stycket gäller beräkning av kostnadsränta skatt

som omfattas av ett beslut som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller verkställighet.

9 § I paragrafen finns ett undantag från huvudregeln i 7 § dels

som avser debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 12 februari taxeringsåret, dels sådan slutlig skatt som skall betalas på grund ett

av grundläggande beslut om sådan skatt.

Kompletterande regler till bestämmelserna i 8 och 9 §§ finns i 18

En avrundningsregel som skall tillämpas även vid ränteberäkning finns i 23 kap. l

10 § Tillämpningsområdet för bestämmelserna i 4-6 §§ kan i vissa fall sammanfalla. Då skall den lägsta räntesatsen tillämpas. Detta i

anges den nu aktuella paragrafen.

11 § I paragrafen anges när kostnadsräntan skall påföras den skattskyldige. Det skall ske varje månad. Bestämmelsen medför sålunda beräk-

en ning av ränta på ränta.

Befrielse från kostnadsränta

12 § Paragrafen innehåller en bestämmelse som ger Skattemyndigheten möjlighet att helt eller delvis befria den skattskyldige från skyldigheten att betala kostnadsränta. Paragrafen ersätter 27 § 4 mom., 27 a

Del B s. 347

Författningskommentarer

49 § 5 och 58 § 6 UBL, 13 § femte stycket och 28 §

mom. mom. andra stycket USAL samt 16 kap. 7 § fjärde stycket och 14 § ML.

Möjlighet finns alltså att i vissa fall efterge eller underlåta att påföra

kostnadsränta. Denna möjlighet avses främst gälla betalningsen skyldiga inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör

som i första hand grundas omständigheter som rör den betalningsskyldiges Som exempel på en sådan omständighet kan nämnas

person. sjukdom och med sjukdom jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras den betalningsskyldige

av själv eller som han kunnat anlita. Det kan också vara fråga om

annan något annat förhållande som den betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat förseningen upphört.

befrielsesituation kan det dessutom finnas anledning att väga in

l en hur den skattskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid exempelvis sjukdom eller olyckshändelse.

Kostnadsränta bör inte heller tas ut om en betalning inte kunnat registreras på skattemyndighetens särskilda konto i rätt tid på grund

något förhållande Skattemyndigheten har ansvar för. av som

Som befrielsegrund kan undantagsvis också betraktas det förhållandet att ett betalningsinstitut som anlitats för inbetalningen inte på normalt sätt kunnat överföra betalningen till skattemyndighetens konto, även detta i och för sig bör fråga mellan den skattskyl-

om ses som en dige och betalningsinstitutet.

Intäktsränta

13 § I paragrafen att även intäktsräntan skall bestämmas med

anges utgångspunkt i basräntan. Bestämmelsen ersätter tillsammans med 14 och 15 §§ nuvarande regler ö-skatteränta i 69 § l mom. UBL

restitutionsränta i 69 § 2 UBL, 24 § USAL och 16 kap. samt mom. 15 § ML.

14 § I paragrafen huvudregeln om när intäktsränta skall lämnas.

anges Undantag från huvudregeln finns i 15 Bestämmelser om basräntan finns i 3

Del B s. 348

Författningskommentarer

En avrundningsregel som blir tillämplig vid ränteberäkningen finns i 23 kap. 1

15 § Första stycket innehåller två undantag från huvudregeln i 14 § när det gäller intäktsränta dels i fråga om skatt som skall betalas tillbaka med anledning av ett grundläggande beslut om slutlig skatt, dels i fråga om skatt som sätts ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol.

Kompletterande bestämmelser till detta stycke finns i 18

Första stycket innebär bl.a. att intäktsränta kommer att lämnas även vid förtida återbetalning av preliminär skatt för tiden fr.o.m. den 13 februari till den dag återbetalningen sker.

I andra och tredje styckena finns ytterligare två undantag från huvudregeln i 13 De gäller dels annan skatt än sådan som avses i första stycket som sätts ned enligt ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol, dels överskjutande ingående mervärdesskatt.

16 § I paragrafen anges när intäktsräntan skall tillgodoföras den skattskyldige. Det skall ske månatligen. Bestämmelsen medför sålunda en beräkning av ränta på ränta.

Ändrad ränteberäkning

17 § I paragrafen anges vad som skall gälla om ett beslut som legat till grund för ränteberäkningen ändras. Då skall ränteberåkningen göras om.

Paragrafen ersätter bl.a. 27 § 3 mom. tredje stycket, 69 § l mom. femte stycket och 69 § 2 mom. UBL.

Paragrafen blir tillämplig även om den skattskyldige har betalat kostnadsränta på grund av att han har fått anstånd enligt 17 kap. 2 § och yrkandet om omprövning eller överklagandet har bifallits. Bestämmelserna ersätter i den delen 49 § 4 mom. tredje stycket UBL, 13 § fjärde stycket USAL och 16 kap. 13 § ML.

Del B s. 349

Författningskommentarer

18 § Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 9 och 15 §§. De blir tillämpliga vid beräkning av både kostnadsränta och intäktsränta öm den 12 februari är en lördag eller en söndag och vid beräkning av kostnadsränta om den 3 maj är en lördag eller en söndag. I dessa fall skall ränteberäkningen ske från och med närmast följande tisdag.

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Bestämmelser indrivning finns för närvarande i bl.a. 59 § första

om stycket UBL, 28 a § första och andra meningarna USAL och 16 kap. 16 § första stycket ML. Förevarande paragraf ersätter nu nämnda bestämmelser.

I paragrafen huvudregeln när en skattefordran skall

anges om lämnas för indrivning. När det gäller sådana skattskyldiga som lämnar skattedeklaration eller har F-skattsedel skall, enligt punkt en

en skattefordran lämnas för indrivning först när den uppgår till minst 10 000 kronor. I övriga fall skall skattefordran lämnas för indriv-

en ning när den uppgår till minst 1 000 kronor. Detta anges i punkt

2 § l paragrafen finns en regel som kompletterar 1 Den är tillämplig bl.a. skattefordringar uppgår till minst 100 kronor. Om ett

som sådant belopp varit obetalt under en längre tid eller om det finns särskilda skäl skall också ett sådant belopp lämnas för indrivning, se avsnitt 10.2.

3 § l paragrafen finns en bestämmelse om att den skattskyldige skall

att betala skattefordran innan den lämnas för indrivning. uppmanas en Skattemyndigheten har emellertid möjlighet att begära indrivning utan att först sända ut betalningsuppmaning om det finns särskilda skäl,

en dvs. vid s.k. snabbrestföring.

Del B s. 350

Författningskommentarer

4 § I första stycket anges att vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Det innebär att verkställighet får ske utan föregående dom.

I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om indrivning i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m.

Motsvarande bestämmelser finns nu i 59§ andra stycket UBL, 28 a § USAL och 16 kap. 16 § andra stycket ML.

5 § I paragrafen anges vid vilken tidpunkt ett skattebelopp skall anses vara överlämnat för indrivning. Det är inte tillräckligt att ärendet kommit in till kronofogdemyndigheten det måste också ha registrerats i utsökningsregistret enligt utsökningsregisterlagen 1986:617. Tidpunkten för överlämnande till indrivning är av betydelse bl.a. vid beräkningen av ränta och preskriptionstid.

Ränta

6 § Genom bestämmelserna i första stycket ges kronofogdemyndigheten rätt att också driva in den ränta som belöper på det belopp som Skattemyndigheten lämnat över för indrivning.

I andra stycket anges att det är kronofogdemyndigheten som skall beräkna räntan skattebeloppet för tiden efter det att beloppet har lämnats för indrivning.

I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 19 kap. 4 och 7 §§ om hur räntan skall beräknas sedan skattefordringen har överlämnats för indrivning.

Indrivning hos bolagsman i handelsbolag

7 § I paragrafen anges att då en bolagsman enligt 2 kap. 20§ lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld avseende skatt enligt denna lag får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt. Paragrafen ersätter motsvarande bestämmelser i 77 c § UBL, 15 a § USAL och 16 kap. 18 § ML se prop. 1995/96:170, Översyn av skattebrottslagen.

Del B s. 351

Författningskommentarer

Konkurs

8 § Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 59 § tredje stycket UBL, 28 a § andra stycket USAL och 16 kap. 16 § fjärde stycket ML.

21 kap. Omprövning

På grund av bestämmelserna i l kap. 4 första stycket gäller allt vad som sägs i detta kapitel om skatt och skattskyldig också avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller i fråga om ränta, skattetillägg och förseningsavgift och den som är skyldig att betala räntan, skattetillägget eller avgifterna.

Att begreppet arbetsgivaravgift också omfattar sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster respektive 1 § lagen 1994:1920 om allmän löneavgift framgår av l kap. 3

I kapitlet har de frister för omprövning av ett beslut om arbetsgivaravgifter och skatt som nu gäller enligt USAL resp. UBL ersatts med de regler som gäller för omprövning av beslut om mervärdesskatt enligt ML.

Beslut som kan omprövas

1 § Paragrafen innehåller lagens huvudregel om omprövning. Paragrafen ersätter 84 § första-tredje styckena UBL, 50 § USAL samt 15 kap. 3 § första och andra styckena ML. Någon motsvarighet till 84 § fjärde stycket UBL behövs inte, eftersom det ytterligare belopp som skall betalas skall hanteras samma sätt som annan skatt, dvs. registreras på skattekontot enligt 3 kap. 5

2 § Genom paragrafen begränsas tillämpningsområdet för bestämmelserna i förevarande kapitel. När det gäller ändring av ett beslut rörande preliminär skatt grund av att den skattskyldige har fått ändrade inkomstförhållanden gäller sålunda endast bestämmelserna om ändring av preliminär skatt i 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29

Del B s. 352

Författningskommentarer

Om den skattskyldige inte är nöjd med ett beslut om ändring av preliminär skatt gäller däremot bestämmelserna om omprövning i förevarande kapitel.

3 § Första stycket innehåller ett förbud mot omprövning av förvaltningsdomstols avgörande. Det motsvarar 85 § UBL, 51 § andra stycket USAL och 15 kap. 3 § tredje stycket ML.

I andra stycket finns ett undantag från första stycket för det fall att Regeringsrätten har ändrat rättstillämpningen i den aktuella frågan. Det ersätter 88 § UBL, 56 § USAL och 15 kap. 7 § ML.

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4 § Paragrafen anger hur och när en begäran om omprövning skall göras hos skattemyndigheten. Paragrafen motsvarar 86 § första och andra styckena UBL, 52 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 4 § ML.

Begreppet uppbördsår används inte i SBL. Den tidsfrist inom vilken omprövning får ske har i stället knutits an till det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

När det gäller sådan skatt som fastställs enligt bestämmelserna i TL är beskattningsåret det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår brutet räkenskapsår, det räkenskapsår som gått ut närmast före taxeringsåret. Detta innebär att den föreslagna omprövningsfristen kommer att överensstämma med den som gäller enligt 4 kap. 9 § TL. Detsamma gäller för mervärdesskatt.

När det gäller innehållen skatt och arbetsgivaravgifter motsvarar termen beskattningsår, såvitt gäller innehållen skatt, inkomstâret och såvitt gäller arbetsgivaravgifter det kalenderår för vilket socialavgifter skall betalas, dvs. det år som nu betecknas utgiftsår se även kommentarerna till l kap. 6 §.

Del B s. 353

Författningskommentarer

5 § I paragrafen anges en kortare omprövningsfrist för vissa typer av beslut. Den ersätter 86 § tredje stycket UBL och 53 § USAL. Paragrafens tillämpningsområde har utsträckts till att gälla samtliga typer av anståndsbeslut. Den gäller sålunda också i fråga om beslut om anstånd med betalning av mervärdesskatt.

Om den skattskyldige inom den tid som anges i 4 eller 5 § har gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Detta framgår av 2 kap. 6

6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande för det fall en begäran om omprövning inte är behörigen undertecknad. Den ersätter 87 § UBL, 54 § USAL och 15 kap. 6 § ML.

7 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg. Den motsvarar 55§ USAL. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg i fråga om skatteavdrag och mervärdesskatt.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

8 § I paragrafen anges tidsfristen för omprövning på initiativ av skattemyndigheten. Den ersätter 89 § UBL, 57 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 8 § ML.

När det gäller tidsfristen för omprövning hänvisas till kommentarerna till 4

Den föreslagna bestämmelsen är mer generös mot den skattskyldige än de nuvarande. Omprövning till den skattskyldiges fördel får ske utan tidsbegränsning så snart det av för Skattemyndigheten tillgängligt material framgår att Skattemyndigheten har meddelat ett felaktigt beskattningsbeslut för den skattskyldige. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när

slutlig skatt har fastställts till ett för högt belopp,

12 16-0852

Del B s. 354

Författningskommentarer

tillgodoräknande enligt 11 kap. 16 § skett med ett för lågt belopp,

det finns annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans

skattebesked,

det finns en felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för

arbetstagares skatt,

belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för

egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst,

det föranleds skattemyndighets beskattningsbeslut eller en

- av en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig,

ett belopp som har räknats in i underlaget för arbetsgivaravgifter

har ansetts inte utgöra inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Med hänsyn till den aktuella bestämmelsens vida tillämpnings-

nu område har det inte ansetts finns något behov i lagen av en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg motsvarande den som nu finns i fråga om avgiftstillägg i 57 § tredje stycket USAL. Förevarande paragraf skall alltså kunna tillämpas även när det gäller skattetillägg som har sin grund i en felaktig redovisning

skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. av

9 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning till den skattskyldiges nackdel. Den ersätter 90 § UBL, 58 § första och tredje styckena USAL samt 15 kap. 9 § ML.

När det gäller tidsfristen för omprövning hänvisas till kommentarerna till 4

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 58 § andra stycket USAL har inte tagits med, eftersom den berett skattemyndigheterna stora bekymmer. Detta illustreras av följande exempel.

Enligt 5 § USAL kan arbetsgivare hos skattemyndigheten göra en framställning jämkning förmånsvärdet av bl.a. fri bil. Den

om en av

ämförligt vanligast förekommande jämkningsorsaken är omfattande tjänstekörning", dvs. fall där arbetsgivaren som underlag för beräkning av såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter får bestämma förmånsvärdet till endast 50 eller 70 % av fullt värde beroende på antalet beräknade körda mil i tjänsten.

De flesta arbetsgivare som gör gällande att deras arbetstagares tjänstekörning kommer att uppgå till det antal mil som fordras för en jämkning förmånsvärdet får begärd jämkning, eftersom skattemyn-

Del B s. 355

Författningskommentarer

digheterna vid denna tid har svårt att motbevisa deras påstående. Inte sällan kan emellertid Skattemyndigheten mot slutet av året eller efter årets utgång vid en kontroll av körjournal, reseräkningar 0.d. konstatera att stipulerat milantal inte alls uppnåtts. Detta medför att arbetstagaren beskattas för fullt förmånsvärde vid inkomsttaxeringen och att detta värde läggs till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Arbetstagaren får alltså en förmån som inte motsvaras av de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren betalat och dessutom i regel en kvarstående skatt.

Trots att det i efterhand kan konstateras att de uppgifter om tjänstekörningen som arbetsgivaren lämnat visat sig vara felaktiga kan Skattemyndigheten enligt nuvarande bestämmelser i 58 § andra stycket USAL i regel inte ompröva sitt jämkningsbeslut. Det är endast i undantagsfall som Skattemyndigheten kan visa ond tro hos arbetsgivaren vid tiden för dennes begäran om ett jämkat förmånsvärde.

Efterbeskattning

10 § Paragrafen är en inledning till bestämmelserna om efterbeskattning. Den ersätter 91 § UBL, 59 § USAL och 15 kap. 10 § ML.

11 och 12 §§ I paragraferna anges när efterbeskattning får ske. De ersätter 92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL samt 15 kap. 11 § ML.

Någon direkt motsvarighet till bestämmelserna i 92 § 2 och 3 UBL har inte tagits med. Sådana brister i redovisningen av skatteavdrag avses falla inom tillämpningsområdet för 11 § Detta innebär i sin tur att efterbeskattning får ske så snart arbetsgivaren inte i skattedeklarationen har redovisat de skatteavdrag som han är skyldig att göra. Det har sålunda i detta sammanhang ingen betydelse om arbetsgivaren har gjort skatteavdrag eller inte.

Del B s. 356

Författningskommentarer sou 1996:100

13 § I paragrafen anges för vissa fall att en förutsättning för efterbeskattning är att den avser belopp av någon betydelse. Den motsvarar 93 § UBL, 62 § USAL och 15 kap. 12 § ML. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 62 § andra stycket USAL har emellertid inte tagits med se kommentaren till 9 §.

Tidsfrist för efterbeskattning

14 § I paragrafen anges den tidsfrist inom vilken beslut om efterbeskattning skall meddelas. Den ersätter 94 § första stycket UBL, 63 § USAL och 15 kap. 13 § ML.

När det gäller tidsfristen för efterbeskattning hänvisas till kommentarerna till 4

15 § I första stycket anges en särskild tidsfrist för efterbeskattning dels i det fall arbetsgivaravgifter inte har betalats för ersättning som hänför sig till inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, dels i det fall när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en

om annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig. Stycket ersätter 64 § första stycket USAL och 15 kap. 14 § första stycket ML.

I andra stycket anges vad som skall gälla om den skattskyldige beviljats anstånd med skattebetalningen. Bestämmelsen ersätter 94 § tredje stycket UBL.

16 § Paragrafen anger en särskild tidsfrist för efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt.

Paragrafen ersätter 64 andra stycket USAL och 15 kap. 14 § andra stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

Del B s. 357

Författningskommentarer

1 7 § I paragrafen anges vad som gäller om den skattskyldige har avlidit. Den ersätter 94 § fjärde stycket UBL, 64 § tredje stycket USAL och 15 kap. 15 § ML.

18 § Paragrafen anger ett undantag från den normala tidsfristen när det gäller efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 16 § första och andra styckena ML. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

19 § I paragrafen anges den tidsfrist som gäller för efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § tredje och fjärde styckena USAL samt 15 kap. 16 § tredje stycket och 17 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

20 § Genom paragrafen utvidgas tillämpningsområdet för 18 och 19 §§ till att gälla även när en juridisk person företräds av någon mot vilken det har företagits sådan åtgärd som avses i nämnda paragrafer. Den ersätter 66 § USAL och 15 kap. 18 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag.

22 kap. Överklagande

Del B s. 357

I kapitlet har de frister för överklagande av ett beslut om arbetsgivaravgifter och skatt som nu gäller enligt USAL resp. UBL ersatts med de regler som gäller för överklagande av beslut om mervärdesskatt enligt ML.

Del B s. 358

Författningskommentarer

Beslut som inte får överklagas

1 § I paragrafen anges vissa beslut fattade av Skattemyndigheten eller Riksskatteverket som inte får överklagas. Den gäller i fråga om beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 5 kap. ll § första stycket, skyldighet att lämna avgiftsspecifikation enligt 10 kap. 28 skatterevision enligt 14 kap. 7 anstånd enligt 17 kap. 6 § med betalning av skatt och föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 Paragrafen ersätter 97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § USAL samt 20 kap. 3 § ML.

Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut

2 § I paragrafen vilka som har rätt att överklaga ett beslut enligt

anges lagen och hur överklagandet skall ske. Den ersätter 96 § UBL och 68§ USAL samt i vissa delar 20 kap. 1 § ML. Bestämmelserna innebär bl.a. att samtliga beslut som fattats av Riksskatteverket och som får överklagas skall överklagas hos länsrätten. Ett sådant överklagande skall enligt 14 § andra stycket lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar göras hos länsrätten i Stockholms län. Syftet är att undvika att belasta regeringen med denna typ av ärenden samtidigt den skattskyldige ges möjlighet att sitt överklagande

som prövat i tre instanser.

Ett antal av de beslut som Skattemyndigheten tidigare beslutade enligt ML kommer att beslutas med stöd av SBL. Det gäller

nu exempelvis beslut om godkännande av representant för utländsk företagare. Dessa beslut överklagades tidigare till RSV. Genom den nya lydelsen av 20 kap. 2 § ML och 22 kap. 2 § SBL kommer de nu att överklagas till länsrätten.

Att ett överklagande skall vara skriftligt framgår av 3 § förvaltningsprocesslagen 1971:291.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Paragrafen innehåller huvudregeln om inom vilken tid ett överklagande skall ske. Den ersätter 98 § första och fjärde styckena UBL, 70 § första och fjärde styckena USAL samt 20 kap. 4 § första och andra styckena ML.

Del B s. 359

Författningskommentarer

När det gäller tidsfristen för överklagande hänvisas till kommentarerna till 21 kap. 5

4 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om vissa undantag från den tidsfrist för överklagande som gäller enligt 3 Den ersätter 98 § andra stycket UBL och 70 § andra stycket USAL.

5 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om överklagande av skattetillägg. Den ersätter 71 § USAL. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg på grund av felaktig redovisning av skatteavdrag och mervärdesskatt.

Förfarandet vid överklagande

6 § Första stycket innehåller en hänvisning till de förfaranderegler som gäller vid överklagande enligt TL. Bestämmelsen ersätter 99 § 1 mom. UBL, 72 § första stycket USAL samt 20 kap. 5--7 §§ ML.

Andra stycket innehåller också en hänvisning till TL. I detta fall gäller det överklagande av debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut. Bestämmelsen motsvarar 98 § tredje stycket UBL.

Riksskatteverkets överklagande

7 § Paragrafen reglerar de tidsfrister som gäller för överklagande av Riksskatteverket. Den ersätter 100 § första och andra styckena UBL, 73 § USAL samt 20 kap. 8 § första och andra styckena ML.

8 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om talan om skattetillägg. Den ersätter 75 § USAL och 20 kap. 8 § tredje stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även beslut om skattetillägg som har sin grund i ett felaktigt skatteavdrag och förseningsavgift.

Del B s. 360

Författningskommentarer

9 § Första stycket innehåller en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos länsrätten framställa yrkande om arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Detsamma gäller i fråga om arbetsgivares ansvar för arbetsgivaravgifter och skattskyldigs ansvar för mervärdesskatt. Den ersätter 100 § tredje stycket UBL och 74 § första stycket USAL. När det gäller mervärdesskatt är bestämmelsen ny.

Andra stycket innehåller vissa förfaranderegler när det gäller skattetillägg. De ersätter 44 § andra stycket USAL.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i 44 § första stycket USAL

nödvändig och har därför inte tagits med i SBL. har inte ansetts vara Någon ändring i sak är inte åsyftad.

Överklagande länsrättens och kammarrättens beslut

10 § I paragrafen vissa beslut meddelade av länsrätten som inte får

anges överklagas. Den gäller beslut enligt 9 kap. 3 § tredje stycket om hur kostnader skall beräknas vid skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter samt beslut om redovisning av arbetsgivaravgifter i särskild ordning enligt 10 kap. 12 Paragrafen ersätter 76 § första stycket USAL. Till skillnad från vad som nu gäller skall länsrättens beslut i fråga anstånd med att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 24 §

om första stycket få överklagas. Det skall emellertid i ett sådant fall krävas prövningstillstånd kammarrätten se ll § och kommentaren

av till den paragrafen. Redan i dag gäller att överklagande av länsrättens beslut anstånd med att lämna mervärdesskattedeklaration får

om prövas kammarrätten endast efter prövningstillstånd.

11 § I paragrafen finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av länsrätten får prövas kammarrätten endast efter prövningstillstånd.

av Paragrafen ersätter 102 § UBL, 76 § andra stycket USAL och 20 kap. 9 § andra stycket ML. Regleringen har utvidgats till att avse samtliga beslut i 4 § utom sådana som inte får överklagas enligt

som anges 10 Den gäller dessutom beslut i fråga om befrielse från skatt och överföring av skatt till en annan stat.

Utredningen har inte övervägt frågan om en ytterligare utvidgning

tillämpningsområdet för regeln om prövningstillstånd. Detta har av ansetts fråga faller utanför utredningsuppdraget.

vara en som

Del B s. 361

Författningskommentarer

12 § I paragrafen finns en särskild bestämmelse om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Den motsvarar 101 § andra stycket UBL.

13 § Första stycket innehåller en hänvisning till förfarandebestämmelserna i TL för överklagande av länsrättens och kammmarrättens beslut enligt denna lag. Den ersätter 101 § första stycket UBL, 77 § USAL och 20 kap. 9 § första stycket ML.

De angivna bestämmelserna i TL gäller för alla som omfattas av begreppet skattskyldig enligt SBL. De gäller sålunda även för bl.a. arbetsgivare.

I andra stycket anges att en företrädare för en juridisk person som ålagts betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § har rätt att muntlig förhandling i länsrätt och kammarrätt om han begär det. Detta gäller emellertid inte det inte finns anledning att anta att betalnings-

om skyldighet kommer att beslutas. Stycket har haft 6 kap. 24 § TL som förebild.

23 kap. Övriga bestämmelser

Avrundning

1 § Paragrafen innehåller avrundningsregel. Den gäller, grund av

en 1 kap. 4 första stycket, inte bara skatt utan också avgifter, ränta och särskilda avgifter.

Paragrafen motsvarar såvitt skatt, avgift och ränta 22 § UBL,

avser skatteavdrag 39 § l fjärde stycket och 3 mom. andra

a mom. meningen UBL samt såvitt avser arbetsgivaravgifter 8 § andra meningen USAL och hänvisningen till denna paragraf i 31 § samma lag. När det gäller mervärdesskatt ersätter paragrafen 22 kap. 2 § ML.

Paragrafen gälla också vid beräkning av skattereduktion enligt

avses 11 kap. 13

Del B s. 362

Författningskommentarer

Vite

2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Den ersätter 83 § UBL, 27 § tredje stycket USAL och 22 kap. 8 § ML.

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 § I paragrafen finns bestämmelser om en representant för enkelt bolag eller partrederi. Syftet med bestämmelserna är att underlätta redovisningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

som kan hänföras till sådan verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi. Paragrafen ersätter 6 kap. 2 § ML. Tillämpningsområdet har emellertid utvidgats till att avse även avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

Paragrafen är inte avsedd att ändra skyldigheten att betala den aktuella skatten. Om den som delägarna har valt som representant inte betalar in redovisade belopp skall Skattemyndigheten, som i dag när någon representant inte har valts, ha möjlighet att kräva de andra delägarna på skatten. Dessa skall också vara betalningsskyldiga för eventuella förseningsavgifter eller skattetillägg som påförs representanten på grund av en för sen resp. oriktig redovisning.

Representant för utländsk företagare

4 § I paragrafen anges att en utländsk företagare som är mervärdesskattskyldig skall företrädas av en av Skattemyndigheten godkänd representant här i landet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § ML.

Behörighet att lämna uppgift

5 § I paragrafen finns en hänvisning till bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som är behörig företrädare för olika rättssubjekt.

Del B s. 363

Författningskommentarer

6 § I paragrafen finns bestämmelser om behörighet att lämna uppgift. Paragrafen motsvarar 22 kap. 7 § ML men har utsträckts till att gälla generellt vid tillämpningen av SBL.

Verkställighet

7 § I paragrafen anges att en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om skatt eller av ett taxeringsbeslut inte inverkar skyldigheten att betala den skatt som beslutet gäller. Motsvarande bestämmelser finns nu i 103 § första stycket UBL, 78 § första stycket USAL och 16 kap. 16 § ML.

8 § Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut som fattats med stöd av lagen. Den ersätter 103 § andra stycket UBL och 78 § tredje stycket USAL.

Gallring

9 § I paragrafen anges genom en hänvisning till 4 kap. 13 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter hur länge handlingar som avlämnats eller tillhandahållits enligt lagen skall förvaras.

Paragrafen ersätter 73 § andra stycket UBL och 17 kap. l § andra stycket ML. I förhållande till den sist nämnda bestämmelsen har förvaringstiden ändrats.

Ikraftträdande

Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den l november 1997. Den nya lagen skall enligt huvudregeln gälla i fråga om skatt på grund

1999 och senare års taxeringar. Detta framgår av punkt 1 c. I av punkterna l a och 1 b finns undantag från huvudregeln.

När det gäller F-skatt och särskild A-skatt skall den nya lagen tillämpas redan på skatt inkomståret 1998. Detta anges i

som avser punkt 1 a.

Del B s. 364

Författningskommentarer

När det gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som skall redovisas i en skattedeklaration skall den nya lagen tillämpas första gången skatt som avser redovisningsperioden januari 1998. Detta anges i punkt 1

Vid debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 kan bestämmelserna om en schablondebitering i 6 kap. 2-4 §§ den nya lagen inte tillämpas fullt ut. Det behövs särskild över-

en gångsregel som anger vilken skatt beräkningen skall grundas på.

som En sådan regel har tagits in i punkt

En särskild övergångsregel behövs också för det fallet att

en skattskyldig, som har en skatteskuld debiterad enligt bestämmelserna i UBL, USAL eller ML, har rätt till en återbetalning av skatt enligt bestämmelserna i 18 kap. 1-4 §§ den nya lagen. Då har den skattskyldige rätt att tillbaka bara vad som överstiger skulden inklusive ränta och avgift som är hänförlig till skulden. Detta anges i punkt

När den nya lagen träder i kraft upphör de lagar som den nya lagstiftningen är avsedd att ersätta att gälla. UBL skall emellertid fortfarande tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 och tidigare års taxeringar och USAL skall tillämpas i fråga om avgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år. Detta anges i punkt Undantag från bestämmelserna i punkt 4 finns i punkterna 5 och

Arbetsgivarnas medverkan vid uppbörden av kvarstående skatt sker sista gången i fråga om kvarstående skatt på grund av 1996 års taxering. Detta anges i punkt 5.

Om någon har rätt till återbetalning av skatt eller avgift enligt UBL eller USAL efter det att den nya lagen har trätt i kraft skall återbetalningen kunna begränsas även på grund av en skatteskuld enligt den nya lagen. Bestämmelser om detta finns i punkt

Del B s. 365

Fmfattningskommentarer sou 1996:100

2¶Lagen om dröjsmålsavgift

Del B s. 365

Den lagen ersätter 58 § UBL inte har någon motsvarighet i nya som SBL. Någon ändring i sak av bestämmelserna om dröjsmålsavgift föreslås lagen blir tillämplig de fall där det hänvisas till inte. Den nya UBL:s föreskrifter om dröjsmålsavgift.

3¶Lagen om redaravgift

Del B s. 365

1§

I paragrafen vilka arbetsgivaravgifter lagens bestämmelser är

anges tillämpliga på. Det är enligt första stycket sådana arbetsgivaravgifter lön för vilken sjömansskatt skall betalas. Nu aktuella arbetssom avser givaravgifter betecknas redaravgifter. En motsvarande definition finns

i dag i 2 § USAL. På grund bestämmelsen i andra stycket utvidgas beteckningen av redaravgift till att också sådan särskild löneskatt och allmän löneavse avgift redare har att betala enligt lagen om särskild löneskatt på som vissa förvärvsinkomster resp. lagen om allmän löneavgift.

2§

Bestämmelserna uppbörd arbetsgivaravgifter i USAL gäller i om av dag även redaravgift inte annat är särskilt föreskrivet. Sådana om särskilda bestämmelser finns i 31 37 §§ USAL. - I förevarande paragraf att bestämmelserna i SBL gäller också anges redaravgift inte annat särskilt föreskrivits. Sådana särskilda om bestämmelser finns 3 8 §§. -

3§

I paragrafen vilka myndigheter är behöriga att fatta beslut anges som rör är skyldig att betala redaravgift. Personen i som en person som fråga betecknas redare. Termen omfattar både fysiska och juridiska

personer. Enligt huvudregeln skall beslut rör redaravgift fattas av Skattesom myndigheten i Göteborgs och Bohus län. En sådan ordning gäller även i dag på grund lagen 1991:1870 överflyttande av arbetsuppav om

Del B s. 366

Färfattningskommentarer

gifter från Riksskatteverkets sjömansskattekontor till Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. Bestämmelsen ersätter nuvarande bestämmelser i 32 § första stycket och 33 § första meningen USAL.

Beslut om revision fär fattas även av den skattemyndighet där redaren är registrerad enligt 3 kap. l § SBL eller, om redaren inte är registrerad, av Skattemyndigheten i det län där hans hemortskommun ligger eller, om redaren är ett handelsbolag, av Skattemyndigheten i det län där bolaget har sitt huvudkontor. Om redaren saknar hemortskommun i landet får revisionsbeslut fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för en och samma myndighet att fatta beslut om bl.a. integrerade revisioner av skatter, arbetsgivaravgifter och redaravgifter samt mervärdesskatt. Bestämmelsen ersätter nuvarande bestämmelse rörande samma fråga i 33 § andra meningen USAL.

4§

I paragrafen anges hur en naturafönnän i form av kost eller bostad skall värderas vid beräkningen av redaravgift. Bestämmelsen motsvarar 35 § USAL.

5§

Paragrafen innehåller särskilda regler om redovisning och inbetalning av redaravgift. Då gäller inte bestämmelserna i SBL utan i stället de bestämmelser som enligt 14 § sjömansskattelagen gäller för redovisning och inbetalning av sjömansskatt. Paragrafen motsvarar 34 § USAL. Någon motsvarighet till andra stycket av nämnda paragraf har inte ansetts behövas i förevarande lag eftersom bestämmelser om redovisning och inbetalning får anses innefatta även bestämmelser om anmaning, anstånd och dröjsmålsavgift.

6§

I första stycket anges att det allmänna ombudet enligt lagen om sjömansskatt hos Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län får yrka att redaravgift päförs en redare. Stycket ersätter 32 § andra stycket USAL.

Del B s. 367

1996:100 Författningskommentarer SOU

I andra stycket att beslut redaravgift får meddelas endast

anges om

sjömansskatt har betalats för lönen eller om den sjömansskatt som om belöper på lönen får drivas in. Stycket ersätter 37 § USAL.

Syftet med bestämmelserna i förevarande paragraf är att en så nära anknytning till sjömansskatten möjligt se vidare författnings-

som kommentarerna i 1983/842167 s. 105-107.

prop.

7 § Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om överklagande av be-

redaravgift. Skattemyndighetens i Göteborgs och Bohus län slut om beslut skall sålunda överklagas hos Sjömansskattenärrmden. I den delen ersätter paragrafen 68 § andra stycket USAL. Ett överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom den tid som enligt 22 kap. SBL gäller för överklagande Riksskatteverket. I den delen ersätter

av paragrafen motsvarande bestämmelse i 73 § USAL.

8 § Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om överklagande av Sjömansskattenämndens beslut. De motsvarar 76 § tredje stycket USAL.

Sådana beslut i 22 kap. 11 § SBL får på grund av vad

som avses

sägs i 7 § förevarande lag inte heller överklagas om de fattats av som

Sjömansskattenämnden.

4¶Kommunalskattelagen 1928:370

Del B s. 367

19 och 20 §§ Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende av att

- föreskrifterna i UBL, USAL och i aktuella hänseenden ML ersatts av

bestämmelser i SBL. I 20 § har dessutom hänvisningen till den nya upphävda lagen 1982: 1006 om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar slopats.

41 § Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad. Det

i dag kallas tillkommande skatt innefattas i det nya systemet som terminologiskt i beteckningen slutlig skatt, se avsnitt 6.3.

Del B s. 368

Färfattningskommentarer

5¶Lagen 1941:416 arvsskatt och gävoskatt

Del B s. 368

53 § Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende - - av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts bestämmelser av nya i en särskild lag om dröjsmålsavgift. Någon ändring i sak är inte avsedd.

61 § Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

6¶Lagen 1947:576 inkomstskatt

Del B s. 368

om statlig

Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende att - - av föreskrifterna i UBL bestämmelser i SBL. ersatts av nya

7¶Lagen 1951:691 viss i

Del B s. 368

om lindring skattskyldigheten för den som icke

tillhör svenska kyrkan

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts beav nya stämmelser i SBL samt att slutskattsedeln i den lagen ersatts med nya ett besked om slutlig skatt.

8¶Lagen 1951:763 inkomstskatt

Del B s. 368

om statlig på

ackumulerad inkomst

Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende - - av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

9¶Lagen 1958:295 sjömansskatt

Del B s. 368

Utformningen av bestämmelser bl.a. redovisning och betalning om av sjömansskatt övervägs för närvarande i annat sammanhang. Med hänsyn härtill har de ändringar som föreslås avseende förevarande lag

Del B s. 369

Föifattningskommentarer

inskränkts till vad är nödvändigt för genomförandet av de förslag

som i övrigt som läggs fram.

14 § 2 mom. Ãndringarna i första stycket föranleds att föreskrifterna om

av dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag

om dröjsmålsavgift.

Andra stycket har utgått, eftersom motsvarande föreskrifter finns i

lagen om dröjsmålsavgift.

17 § 1 mom. Förfarandet i fråga beslut betalningsskyldighet för företrädare

om om för skattskyldig är juridisk person enligt förevarande lag har

som ändrats motsvarande sätt ändringarna av beslut om betalnings-

som skyldighet för företrädare enligt UBL, USAL och ML, se avsnitt 19.2.

Eftersom UBL upphävts, har även hänvisningen till 77 c § UBL utgått. Motsvarande föreskrifter har i stället tagits in i en ny paragraf, 17 c i förevarande lag.

1 7 c § Den tidigare hänvisningeni 17 § 1 mom. till motsvarande bestännnel-

§ UBL har utgått, eftersom UBL upphävts. Föreskrifter ser i 77 c motsvarande UBL:s reglering har i stället tagits in i förevarande paragraf. Se även l995/96:170 s. 147 149 och 170 171.

prop. - -

21 § 1 mom. Bestämmelsen har ändrats endast i terminologiskt hänseende.

30 § Ändringen föranleds att föreskrifterna i UBL ersatts av nya

av bestämmelser i SBL.

32 § Som framgår den föreslagna lydelsen av 17 § 1 mom. och den där

av intagna hänvisningen till SBL skall enligt förevarande lag ett

- nytt förfarande tillämpas i fråga beslut om betalningsskyldighet för

om företrädare för skattskyldig är juridisk person. Ändringarna

som

Del B s. 370

motsvarar de ändringar som genom regleringen i SBL föreslagits avseende beslut om betalningsskyldighet för företrädare enligt UBL, USAL och ML, se avsnitt 19. Samma förfarande skall tillämpas beträffande redaravgifter, vilket följer hänvisningen till SBL i 3 § av lagen redaravgift. Även för sjömansskatt skall den om nya ordningen gälla. I förevarande paragraf har därför tagits in uttrycklig hänen visning till bestämmelserna om överklagande i 22 kap. SBL.

§ 1 och 4 mom. Andringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende - - av att föreskrifterna i UBL bestämmelser i SBL. ersatts av nya

anvisningar till 10 §

Andringen föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

10¶Lagen 1959:551 pensions-

Del B s. 370

om beräkning av

grundande inkomst enligt lagen 1962:381

Del B s. 370

allmän försäkring

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

11¶Lagen 1962:381 allmän

Del B s. 370

om försäkring

3 kap.

2 §

Andringarna föranleds förutom i fråga terminologin att - om - av föreskrifterna i UBL och USAL bestämmelser i SBL. ersatts av nya

11 kap.

2 § Ändringen har motiverats i avsnitt 17.3. Se även 5 kap. 6 § SBL.

Del B s. 371

Författningskommentarer

6 § Ändringen har sin grund i den föreslagna ordningen för beräkning av hur tilläggspensionsavgift har betalats, se avsnitt 12.3.

20 kap.

2 § Femte stycket har slopats med hänsyn till att förhandsbeskedsinstitutet i USAL inte fått någon motsvarighet i SBL.

12 Lagen 1965:269 med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering

av skatt, m.m.

Ãndringarna föranleds att föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av av nya bestämmelser i SBL. Genom regleringen i SBL och hänvisningen till den lagen innefattas även mervärdesskatt i avräkningen enligt förevarande lag.

13¶Kupongskattelagen 1970:624

Del B s. 371

19 § Ändringen föranleds att föreskrifterna dröjsmålsavgift i UBL av om ersatts bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. av nya Någon ändring i sak är inte avsedd.

27 § lydelsen motiveras förutom i redaktionellt hänseende Den nya - att föreskrifterna i ersatts av nya bestämmelser i SBL. av

14¶Skattebrottslagen 1971 :69

Del B s. 371

1 § Ändringen föranleds att USAL ersatts av SBL och att i den nya laav den form särskild avgift avgiftstillägget utgör betecknas gen av som skattetillägg.

Del B s. 372

Författningskommentarer

6 § Ändringen har sin grund i att straffansvaret för underlåtenhet att betala in skatt som innehållits för annan har slopats, se avsnitt 20.2. Avkriminaliseringen rör inte bara skatt enligt UBL utan även inbetalning av skatteavdrag enligt lagen om sjömansskatt, lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Straffansvaret för underlåtenheten att fullgöra föreskriven skyldighet att innehålla skatt för annan, dvs. göra skatteavdrag, har behållits. Som brottsrubricering har valts skatteavdragsbrott. Det i prop. 1995/962170 föreslagna straffvärdet med fängelse i högst ett år i straffskalan har behållits. Det kan sättas i fråga om inte den straffbara gärningen att inte göra föreskrivet skatteavdrag skulle kunna inordnas i 7 § förevarande lag och liksom övriga i den paragrafen angivna brott betecknas som skatteredovisningsbrott. Emellertid skiljer sig skatteavdragsbrottet -på samma sätt som även det nuvarande betalningsbrottet från redo- visningsbrotten. Med hänsyn härtill och till att 7 § inte bör göras mindre överskådlig har straffbestämmelsen om underlåtenhet att göra skatteavdrag behållits i en särskild paragraf.

15 Lagen 1971:289 om allmänna förvaltnings-

domstolar

Ändringen i jiärde stycket punkt 2 föranleds att ML och USAL i av aktuella hänseenden ersatts av SBL. Ändringen i punkt 4 har sin grund i att termen uppbörd utmönstrats och innebär att beteckningen skatteförfattningarna omfattar även vad som hittills benämnts uppbördsförfattningarna. Den nuvarande inskränkningen till uppbördsförfattningar har samtidigt ersatts av beteckningen författningar om betalning av skatt och avser då bl.a. SBL. Förutom mål om arbetsgivares betalningsskyldighet för arbetstagares skatt har med hänsyn till målens karaktär undantagits mål betalom ningsskyldighet för företrädare för juridisk enligt SBL. Hänperson visningen i LPP till SBL innebär att undantaget avser även mål i vilka det yrkas betalningsskyldighet för företrädare med stöd LPP. av Något undantag för mål om arbetsgivares betalning av socialavgifter skall fortsättningsvis inte gälla. Dessa mål skall således i enlighet med

Del B s. 373

Författningskommentarer sou 1996:100

föreskrivs i andra stycket i förekommande fall kunna avgöras vad som av en lagfaren domare ensam.

16¶Lagen 1971:1072 om förmänsberättigade

Del B s. 373

skattefordringar m.m.

1 § Ändringen rörande beteckningen skatte- eller avgiftstillägg är av terminologisk Den föranleds att USAL ersatts av SBL och att art. av i den lagen den form särskild avgift som avgiftstillägget utgör nya av kallas skattetillägg. Betalningar skatt och socialavgifter enligt SBL omfattas av föreav varande lags tillämpningsområde. I det nya skattebetalningssystemet kostnadsränta. Även övriga räntor och

ersätts dröjsmålsavgiften av en

avgifter enligt UBL ersätts SBL:s räntereglering. Härutöver föreav särskild förseningsavgift. slås en Förmänsrätt följer i dag med ränta på fordran enligt UBL, jfr dock 1995/96: 170 183. Dröjsmålsavgiften omfattas däremot inte av prop. s. förmånsrätt. Enligt förslag i nämna proposition skall förmânsrätt inte följa med ränta skattefordringar. Ränteregleringen i SBL skiljer sig till sin karaktär liksom i fråga om nivå från dröjsmålsavgiften. Med hänsyn härtill och administrativa av skäl skall förmånsrätt följa även med ränta på fordran enligt SBL.

3 § Ändringarna föranleds att föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser i SBL. av

17¶Studiestödslagen 1973:349

Del B s. 373

7kap. 9 § Hänvisningen till 3 § 2 under 1 tredje stycket UBL berör den mom. lydelse ifrågavarande stycke hade före inkomståret 1991, se prop. som 1989/90:74 428 och SFS 1990:329. s. Lagen 1990:327 skatteavdrag från sjukpenning m.m. upphörde om gälla fr.o.m. den 1 april 1993 SFS 1992:680 och motsvaatt genom bestämmelser infördes samtidigt i UBL, 1991/92:112 rande se prop. s. 140. Förevarande bestämmelse kan nu upphävas.

Del B s. 374

Författningskommentarer

8 kap. 16 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av motsvarande bestämmelser i en särskild lag dröjsom målsavgift. Jämfört med UBL:s regler om sådan avgift sägs i den nya lagen att bestämmelserna i denna gäller endast i de fall det särskilt föreskrivs. Anmärkningen i förevarande paragraf om att dröjsmålsavgift inte tas ut kan därför undvaras.

18¶Aktiebolagslagen 1975: 1385

Del B s. 374

Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende -- - av att föreskrifterna i UBL, USAL och i aktuella hänseenden ML ersatts av nya bestämmelser i SBL. Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast avdrag för preliminär skatt.

19¶Lagen 1976:206

Del B s. 374

om felparkeringsavgift

Första stycket innehöll ursprungligen en hänvisning till UBL:s bestämmelser om indrivning, avkortning och avskrivning. Genom ändring i lagen om felparkeringsavgift redan innan den trätt i kraft SFS

se

Del B s. 374

1976:1124 infördes en mer generell hänvisning till reglerna i UBL. Samtidigt bemyndigades regeringen att meddela föreskrifter avviom kelser från UBL:s regler om avkortning, avskrivning och förfarandet i administrativt hänseende. Detta har regeringen gjort. Den nuvarande hänvisningen till UBL har därför i praktiken betydelse endast när det gäller indrivning. Sådana bestämmelser bör, för att man skall så en tydlig lagstiftning som möjligt, finnas i samma lag som de materiella reglerna. Med hänsyn till detta har de nuvarande bestämmelserna i första stycket slopats. I andra och tredje styckena har tagits in de ytterligare föreskrifter om indrivning och verkställighet som behövs. De motsvarar i dessa hänseenden UBL:s nuvarande bestämmelser.

Del B s. 375

Författningskommentarer sou 1996:100

20¶Lagen 1976:339 om saluvagnsskatt

Del B s. 375

Den ändrade hänvisningen föranleds att UBL:s bestämmelser om av

dröjsmälsavgift flyttats till särskild lag om dröjsmâlsavgift. Pâ

en grund UBL upphävts har i förevarande lag vidare tagits in av att bestämmelser indrivning och verkställighet. om

21¶Bostadsförvaltningslagen 1977:792

Del B s. 375

Bestämmelsen ersätter 39 § 4 UBL, se författningskommentamom. rerna till 1 kap. 6 § SBL. Genom hänvisningen till föreskrifterna om befrielse från betalningsskyldighet i SBL har tillämpningsområdet för möjligheterna till befrielse utvidgats och gjorts enhetligt. Att rekvisitet särskilda skäl i nuvarande reglering i UBL ersatts SBL:s krav på synnerliga skäl av markerar befrielse skall komma i fråga endast i undantagsfall. att

22¶Arbetsmiljölagen 1977:1160

Del B s. 375

Ändringen föranleds att föreskrifterna dröjsmålsavgift i UBL av om ersatts bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. av nya

23 1978:880 betalningssäkring för

Lagen om

Del B s. 375

skatter, tullar och avgifter

Ändringen föranleds att USAL ersatts SBL och att i den nya laav av den form särskild avgift avgiftstillägget utgör betecknas gen av som skattetillägg.

24¶Fastighetstaxeringslagen 1979: 1152

Del B s. 375

Ändringen föranleds förutom i terminologiskt hänseende av att - föreskrifterna i UBL ersatts nya bestämmelser i SBL. av

Del B s. 376

Författningskommentarer

25¶Sekretesslagen 1980: 100

Del B s. 376

Ändringen föranleds av att USAL ersatts SBL och i den laav att nya gen den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg.

Skatteregisterlagen 1980:343

l §

Ändringarna i andra stycket 4 föranleds förutom i fråga - om terminologin av att föreskrifterna i UBL och USAL - ersatts av nya bestämmelser i SBL.

2 § Ändringarna i paragrafen är enbart av terminologisk art.

3 § Se kommentaren till l § i fråga ändringen i första stycket om Ändringen i första stycket 4 föranleds att USAL ersatts SBL av av och att i den nya lagen den form av särskild avgift avgiftstillägget som utgör betecknas skattetillägg. Andra stycket har slopats med hänsyn till att det sägs där följer som av 1 kap. 4 § SBL.

5 och 6 §§ Andringarna har sin grund i att ML:s bestämmelser registrering om av skattskyldiga tagits in i 3 kap. SBL.

7 § Se kommentaren till 1

Del B s. 377

1996:100 Författningskommentarer sou

27 årsredovisning m.m. i Lagen 1980:1103 om

vissa företag

Del B s. 377

Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av - att föreskrifterna i UBL, USAL och i aktuella hänseenden ML ersatts

bestämmelser i SBL. av nya Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag av endast avdrag för preliminär skatt.

28 Lagen 1981:691 om socialavgifter

Del B s. 377

kap. 2 § Andringen föranleds att nuvarande regler om förhandsbesked i av USAL slopats.

2 kap. 3 och 6 §§ samt 3 kap. 6 § Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av - föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser i SBL. att

5 kap. 1 och 3 §§ Ändringarna i 1 §första stycket föranleds förutom i terminologiskt hänseende att föreskrifterna i USAL ersatts av nya bestämmelser -- av i SBL. Vidare har 1 § andra stycket slopats med hänsyn till att 30 §

UBL inte fått någon motsvarighet i SBL. Ändringarna i 3 § föranleds förutom i terminologiskt hänseende föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser av att i SBL.

29 Utsökningsbalken 1981:774

Del B s. 377

7 kap.

15 §

Ändringarna föranleds att arbetsgivarnas medverkan vid betalning av kvarstående skatt har slopats, se avsnitt 11.1. av

Del B s. 378

Författningskommentarer

22a§

I paragrafen regleras det nya förenklade löneexekutiva förfarande som kronofogdemyndigheten skall kunna använda i fråga om slutlig skatt som kvarstår obetald efter den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Förfarandet är avsett att användas endast för slutlig skatt som uppgår till högst 10 000 kronor. I fråga fordringar på om högre belopp skall fortfarande tillämpas den ordning gäller för som nu löneexekution. Den nya ordningen är vidare avsedd att användas endast beträffande skattskyldiga lämnar förenklad deklaration och som som inte redan är föremål för indrivningsâtgärder. Tremånadersfristen har bedömts vara en rimlig tid att fördela ett belopp om högst 10 000 kronor på. Utmätningen får inom denna tidsperiod fördelas på lämpligt antal avlöningstillfällen. Små belopp tas givetvis lämpligen ut vid endast ett avlöningstillfälle. Om gäldenåren gör invändningar och åberopar förbehållsbelopp får förfarandet övergå till den ordinarie formen av löneexekution. Detsamma blir fallet om andra fordringar samtidigt föranleder löneexekution. I övrigt skall den förenklade exekutionsformen ha omfattsamma ning som det ordinarie löneexekutiva förfarandet och således bl.a. kunna användas inte bara beträffande lön utan också i fråga om

pension, sjukpenning, arbetslöshetsersättningar

m.m. Se vidare avsnitt 11.2.

30 Lagen 1982:188 preskription skatte-

Del B s. 378

om av

fordringar m.m.

2 § Bestämmelsen har slopats med hänsyn till att Överlämnandet till indrivning skall vara utgångspunkt för beräkning preskriptionstiden. av

3 § I första stycket anges den ordinarie preskriptionstid skall gälla som fordringar omfattas lagens tillämpningsområde. Överlämnandet som av för indrivning skall avgöra från vilket kalenderårs utgång den femåriga preskriptionstiden skall räknas, se avsnitt 13.1.5. Andra stycket anger vad som gäller i preskriptionshänseende ett om indrivningsuppdrag omfattande eller flera skattefordringar återtas. en I så fall upphör beräkningen preskriptionstid för aktuella fordav

Del B s. 379

Författningskommentarer

ringar. Om fordran därefter på nytt lämnas för indrivning räknas

preskriptionstid enligt första stycket med utgångspunkt i tidpunkten ny för när överlämnandet för indrivning sker.

4 § Se kommentaren till 2

31 Arbetstidslagen 1982:673

Del B s. 379

Ändringen föranleds att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL

av ersatts nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

32 Lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

Del B s. 379

5 kap.

5 § Ändringarna föranleds att föreskrifterna i UBL ersatts av nya

av bestämmelser i SBL.

10 § Ändringen föranleds att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL

av ersatts bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

av nya

12 § SBL:s föreskrifter ränta har ersatt bestämmelserna om anständs-

om ränta i UBL. Hänvisningen till UBL har därför ersatts med en hänvisning till SBL.

17 § Förfarandet i fråga beslut betalningsskyldighet för företrädare

om om för skattskyldig är juridisk enligt förevarande lag har

som person ändrats på sätt motsvarande beslut enligt UBL, USAL och

samma som ML, avsnitt 19. A

Del B s. 380

Fötfattningskommentarer

8 kap.

1 § Överklagandebestämmelsen har kompletterats såvitt avser beslut

om betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person. Enligt den nya ordningen beslutar beskattningsmyndigheten om sådan betalningsskyldighet och talan mot beskattningsmyndighetens beslut förs vid allmän förvaltningsdomstol, se avsnitt 19.3.

9 kap.

3 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i ML ersatts av nya bestämmelser i SBL.

33 Lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskriv-

Del B s. 380

ningsmyndigheter

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

34 Lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt

Del B s. 380

Ändringen föranleds förutom i terminologiskt hänseende att

- - av föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

35 Lagen 1985:146 om avräkning vid återbe-

Del B s. 380

talning av skatter och avgifter

Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende av att

- föreskrifterna i UBL och USAL bestämmelser i SBL.

ersatts av nya Även återbetalning eller utbetalning särskild inkomstskatt för

annan av utomlands bosatta skall ske med tillämpning bestämmelserna i SBL.

Del B s. 381

Föifattningskommentarer

36 Lagen 1986:468 om avräkning av utländsk

Del B s. 381

skatt

Ändringen föranleds dels av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL, dels av att lagen 1946:324 om skogsvårdsavgift har upphört att gälla vid utgången av juni 1992 SFS 1991 1849.:

37 Plan- och bygglagen l987:10

Del B s. 381

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmälsavgift. Lagen 1946:324 skogsvårdsavgift har upphört att gälla vid

om utgången av juni 1992 SFS 1991:1849.

38 Bankrörelselagen 1987:617

Del B s. 381

Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av

- att föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag av endast avdrag för preliminär skatt.

39 Lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar

Del B s. 381

Ändringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av

- att föreskrifterna i UBL, USAL och i aktuella hänseenden ML ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning

kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag av endast avdrag för preliminär skatt.

40 Fordonsskattelagen 1988:327

Del B s. 381

§ Andringen har sin grund i att beteckningen uppbördsmânad utmönstrats. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Del B s. 382

Fönfattningskommentarer

60 § Ãndringarna föranleds av att UBL:s bestämmelser om anstånd och anståndsränta ersatts av föreskrifter i SBL.

62 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

41 Lagen 1989:41 TV-avgift

Del B s. 382

I den föreslagna lagen om dröjsmålsavgift sägs att sådan avgift skall betalas endast i de fall det föreskrivs särskilt. Något undantag behöver därför inte längre föreskrivas i förevarande lag.

42 Utlänningslagen 1989:529

Del B s. 382

Ändringen föranleds av att föreskrifterna dröjsmålsavgift i UBL

om ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmälsavgift.

43 Lagen 1989:532 om tillstånd för anställning

Del B s. 382

på fartyg

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

44 Taxeringslagen 1990:324

Del B s. 382

1 kap.

1 § Paragrafen har ändrats med hänsyn till att den aktuella föreskriften i ML som hänvisar till förevarande lag tagits in i SBL.

4 § Ãndringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende av att

- föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Del B s. 383

Författningskommentarer

2 kap.

2 § I konsekvens med de nya bestämmelserna om beslutande myndighet i SBL har kopplingen till den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret slopats. Avsikten är att samordna beslutsfattandet rörande taxering, debitering, redovisning och betalning m.m.

Från administrativ synpunkt är det viktigt att det är endast en skattemyndighet är behörig att fatta beslut rörande varje skattskyldig

som oberoende till vilket inkomstår eller vilken månad beslutet är hän-

av förligt. En sådan ordning är en förutsättning för att man skall kunna ha endast ett skattekonto per skattskyldig och därigenom kunna ge en samlad bild den skattskyldiges ekonomiska relation till skattemyn-

av digheten, jfr 2 kap. 1 § SBL.

5 kap.

13 § Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad och den

definitionen slutlig skatt. Det i dag kallas tillkommande nya av som skatt innefattas i det nya systemet terminologiskt i beteckningen slutlig skatt, avsnitt 6.3. Vidare ingår inte längre skattetillägg och

se förseningsavgift i den slutliga skatten, jfr 11 kap. 12 § SBL.

45 Lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Del B s. 383

1 kap.

2 § Ãndringarna föranleds förutom i terminologiskt hänseende av

- att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

2 kap.

4 § Lagen 1946:324 skogsvårdsavgift upphörde att gälla vid ut-

om gången juni 1992 se SFS 1991:1849. Det är därför inte längre

Del B s. 384

Fötfattningskommentarer

aktuellt att fastställa underlag för sådan avgift. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

I övrigt föranleds ändringarna förutom i terminologiskt hän-

seende av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i

- SBL.

13 och 16 §§ Paragraferna har ändrats, eftersom ML:s bestämmelser flyttats till SBL.

3 kap.

4 § Ändringen motiveras att skyldigheten att i kontrolluppgift redovisa

av hur stor del skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter slo-

av pats. Syftet med ändringen är att förenkla arbetsgivarnas redovisning, jfr 5 kap. 13 § SBL.

70ch 9 §§ Se kommentarerna till 1 kap. 2

57, 58 och 60 §§ Ändringarna föranleds av att regleringen i 53 § 1 mom. UBL om förutsättningarna att få särskilt redovisningsnummer inte har fått någon motsvarighet i SBL. Möjligheterna för Skattemyndigheten att när det behövs låta de skatt- och avgiftsskyldiga använda särskilda redovisningsnummer kommer emellertid att finnas kvar. I vilka fall den redovisningsformen bör användas blir skattemyndighetens sak att avgöra.

46 Lagen 1990:661 om avkastningsskatt på

Del B s. 384

pensionsmedel

Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende av att

- föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Del B s. 385

sou 1996:100 Författningskommentarer

47 Lagen 1990:676 om skatt på ränta på

skogskontomedel m.m.

Del B s. 385

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. Någon ändring i sak är inte avsedd.

48 Lagen 1990:912 om nedsättning

Del B s. 385

socialavgifter

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL och USAL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

49 Lagen 1991:586 särskild inkomstskatt för

Del B s. 385

utomlands bosatta

Inledning

Enligt 1 kap. 2 § SBL skall bestämmelserna i den lagen gälla även vid redovisning och betalning av sådan skatt som avses i förevarande lag.

2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts

av nya bestämmelser i SBL.

9 § Ändringen i första stycket föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

10 § Se kommentarerna till 9

13 16-0852

Del B s. 386

Författningskommentarer

11 § Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

12 § Se kommentarerna till 2

14 § Ändringen i första stycket motiveras att termen uppbörd ut-

av mönstrats.

I fråga ändringarna i andra stycket, se kommentarerna till 2

15 § Ändringarna i första stycket föranleds att de särskilda föreskrifterna

av i förevarande lag liksom bestämmelserna i UBL ersatts av motsvarande bestämmelser i SBL.

Andra stycket har upphävts med anledning att arbetsgivarnas

av medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

19 § Paragrafen har utgått och ersatts av bestämmelser i SBL.

20 § Se kommentarerna till 2

21 § Genom hänvisningen till SBL blir den lagens bestämmelser tillämpliga i fråga överflyttning ärenden och uppgifter.

om av

Föreskrifterna i l kap. 2 § SBL om att den lagen gäller vid redovisning och betalning särskild inkomstskatt innebär att bestämmel-

i övrigt i förevarande paragraf kan utgå. serna

Del B s. 387

Författningskommentarer

50 Lagen 1991:591 särskild inkomstskatt för

Del B s. 387

utomlands bosatta artister m.fl.

2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

12 § Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

13 § Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

14 § Enligt 16 kap. 3 § SBL skall en skatteinbetalning för att ha gjorts i rätt tid vara bokförd på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Genom att det i första stycket i förevarande paragraf sägs att skatten skall vara betald en viss angiven dag kommer motsvarande att gälla betalningar av särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Dessutom har redovisningstidpunkterna och förfallodagarna i förevarande lag anpassats till de nya redovisnings- och betalningstidpunkterna enligt SBL.

Sista stycket har utgått med anledning att arbetsgivarnas med-

av verkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats.

19 § Ändringen föranleds av att termen uppbördsår utmönstrats.

20 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av motsvarande bestämmelser i SBL.

Del B s. 388

Författningskommentarer

23 § Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i UBL ersatts av motsvarande bestämmelser i SBL, dels av att beteckningen uppbördsdeklaration i det systemet ersatts av en redovisningshandling

nya kallad skattedeklaration.

51 Lagen 1991:687 särskild löneskatt

pensionskostnader

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

52 Lagen 1991:1870 om överflyttande av

Del B s. 388

arbetsuppgifter från Riksskatteverkets

sjömansskattekontor till Skattemyndigheten

i Göteborgs och Bohus län

Del B s. 388

Ändringen motiveras av att USAL upphört att gälla.

Att de uppgifter som tidigare reglerats i USAL fortfarande skall fullgöras Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län framgår av

av den nya lagen om redaravgift.

53 Lagen 1993:891 om indrivning av statliga

Del B s. 388

fordringar m.m.

2 § Ändringarna föranleds att bestämmelserna i UBL, USAL och i

av aktuella hänseenden ML ersatts föreskrifter i SBL. Detsamma

av gäller beträffande lagen 1991:586 särskild inkomstskatt för

om utomlands bosatta.

18 a § I den paragrafen regleras den ordning i vilken betalningar skall

nya räknas mot befintliga fordringar.

Enligt första stycket skall betalningar skulder som är föremål för

av indrivning huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och

som

Del B s. 389

1996:100 Författningskommentarer sou

härefter till övriga skulder i âldersordning, jfr 7 kap. 16 § andra stycket utsökningsbalken.

i andra stycket är avråkningsordningen i första stycket

Som anges inte ovillkorlig. Om det exempelvis finns flera gäldenärer, dvs. en huvudgäldenär huvudbetalare och eller flera sidogäldenärer

en sidobetalare, förekommer det att den betalar begär att be-

som talningen skall den skuld omfattas av solidarisk betalnings-

avse som skyldighet. Det är då rimligt att avräkning först sker från den skulden, jfr 16 kap. 11 § SBL. Ett annat undantagsfall aktualiseras då fråga är

utlandshandräckning. Betalningar flyter in vid indrivning i en om som

skall hänföras till det handräckningsärende som föranlett annan stat

indrivningsåtgärderna.

Enbart det förhållandet att den enskilde begär att ett belopp skall tillgodoräknas för betalning viss skuld är emellertid inte

av en tillräckligt för att avvika från avräkningsordningen i första stycket.

54 1993:1536 räntefördelning vid

Lagen om beskattning

Del B s. 389

Ändringen i fråga den införda hänvisningen till SBL föranleds av

föreskrifterna i ML i aktuella hänseenden ersatts nya bestämmelatt av ser i SBL.

Vidare har i den föreslagna lydelsen annuitet avdikningslån inte tagits med, eftersom den pålagan inte längre är aktuell. Den sista taxering vid vilken annuitet på avdikningslån kan förekomma synes vara 1996 års taxering.

55 Lagen 1993: 1537 om expansionsmedel

Del B s. 389

Hänvisningen till 27 § 2 UBL har slopats, eftersom den be-

mom. stämmelsen i aktuellt hänseende inte fått någon motsvarighet i SBL. Såväl belopp skall läggas till belopp skall dras ifrån

som som som enligt förevarande lag ingår nämligen i den slutliga skatten enligt SBL,

11 kap. 16 § SBL. Jämför även 6 kap. 2 § och ll kap. 12 § SBL. se

Del B s. 390

Författningskommentarer

56 Mervärdesskattelagen 1994:200

Del B s. 390

6 kap.

2 § Paragrafens andra mening ersätts av 23 kap. 3 § SBL.

7 kap.

4 § Ändringen föranleds av att 5 § USAL ersätts av 8 kap. 17 § SBL.

9 kap.

3 § Ändringen föranleds av att bestämmelserna om inbetalning av mervärdesskatt har flyttats från ML till SBL. Förutsättningarna för att fastighetsägaren skall få göra avdrag är dels att den tidigare ägaren redovisat den återförda ingående mervärdesskatten i en skattedeklaration, dels att han i samband med eller efter redovisningen har betalat in skatt enligt bestämmelserna i SBL med motsvarande belopp samt att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt bestämmelserna i 16 kap. 11 § SBL.

12 kap.

1 § Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har flyttats till SBL se 11 kap. SBL. Istycket har också gjorts en redaktionell ändring med hänsyn till att nuvarande tredje och fjärde styckena har slopats.

Även ändringen i andra stycket föranleds bestämmelserna

av att om beskattningsbeslut har flyttats till SBL.

1 a § Paragrafen ersätts av 2 kap. 4 § SBL.

Del B s. 391

Författningskommentarer

2 § Ändringen i andra stycket föranleds att nuvarande bestämmelser i av 14 kap. 28 § ML har flyttats till 10 kap. 32 § SBL.

3 § Paragrafen har slopats, eftersom någon dröjsmålsavgift inte skall finnas i det systemet och bestämmelserna om ränta och skattetilnya lägg har flyttats till SBL. Paragrafen ersätts 1 kap. 1 § 6 och 7 av SBL.

13 kap.

1 § Ändringarna i första stycket föranleds att bestämmelserna i 1 a-5, av 29 och 30 §§ har flyttats till SBL. Ändringen i andra stycket föranleds av att också bestämmelserna om redovisning i deklaration m.m. har flyttats till SBL.

1 a § Första stycket första meningen ersätts 10 kap. 29 § första stycket av SBL. Första stycket andra meningen och andra stycket ersätts av 10 kap. 31 § SBL.

2 § Paragrafen 10 kap. 29 § andra och tredje styckena SBL. ersätts av

3 § Första meningen 10 kap. 14 § SBL. Upplysningen i andra ersätts av meningen bestämmelser som flyttats till SBL och har därför avser slopats.

4 § Av den redovisningshandling skattedeklaration som skall lämnas - enligt bestämmelserna i SBL skall framgå bl.a. vilken redovisningsperiod redovisningen 10 kap. 17 § SBL. Förevarande som avser, se paragraf har därför slopats.

Del B s. 392

Författningskommentarer

5 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 37 § SBL.

29 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket SBL.

30 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 33 § SBL.

14 kap.

1 § Paragrafen ersätts av 3 kap. l § SBL.

2 § Första stycket ersätts av 3 kap. 1 § SBL. Andra stycket har slopats. Motsvarande föreskrifter bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 9 och 32 §§ SBL.

4 § Paragrafen ersätts av bestämmelser i 10 kap. 25 och 26 §§ SBL. Föreskrifterna att deklaration skall lämnas på heder och samvete har slopats. Det innebär emellertid inte att kraven på uppgifternas riktighet förändrats i något avseende.

5 § Föreskrifterna i första meningen har slopats med hänsyn till vad som sägs i 10 kap. 10 och 14 §§ SBL. Andra meningen ersätts av 10 kap. 32 § andra stycket SBL.

Del B s. 393

Författningskommentarer

6 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 29 § andra och tredje styckena SBL.

7 § Paragrafen slopas. I 10 kap. 13 § SBL har i stället tagits in en bestämmelse om att den skattskyldige skall upplysa skattemyndigheten om deklarationsskyldigheten upphör till någon del.

8 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 15 § SBL.

11 § Paragrafen 10 kap. 25 § SBL.

ersätts av

12 § Paragrafen 10 kap. 18 och 19 §§ SBL, jfr 16 kap. 5 § andra

ersätts av och tredje avsnitten SBL.

13 § Paragrafen slopas, jfr dock 10 kap. 18 § SBL.

14 § Paragrafen 10 kap. 24 § första och andra styckena SBL, jfr

ersätts av 17 kap. 1 § SBL.

15 § Paragrafen slopas. Av 10 kap. 18 och 19 SBL framgår att en skattedeklaration skall ha kommit in till Skattemyndigheten ett visst datum. Frågan när en inbetalning skall anses vara gjord regleras

om i 16 kap. 3 § SBL.

16 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 27 § och 23 kap. 2 § SBL.

14 16-0852

Del B s. 394

Författningskommentarer

1 7 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 1 § SBL.

18 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 5 § SBL.

19 § Paragrafen ersätts av 3 kap. 1 § första stycket SBL.

20 § Föreskrifterna i första meningen slopas. Motsvarande bestämmelser bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Andra meningen ersätts av 3 kap. 2 § SBL.

21 § Paragrafen slopas. Nödvändiga föreskrifter bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

22 § Föreskrifterna i första meningen ersätts av 3 kap. 3 § SBL.

Andra meningen har slopats. Motsvarande föreskrifter bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

23 § Paragrafen slopas. Föreskrifter om beslut rörande skattskyldig har tagits in i 2 kap. SBL och registrering i 3 kap. samma lag.

24 och 25 §§ Se kommentaren till 21

26 och 27 §§ Paragraferna ersätts av regleringen i 3 kap. 3 och 4 §§ samt 23 kap. 2 § SBL.

Del B s. 395

SOU 1996: 100 Fözfattningskommentarer

28 § Paragrafen 10 kap. 32 § första stycket sista meningen SBL.

ersätts av

29 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 29 § andra och tredje styckena SBL.

30 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 16 § SBL.

30 a § Paragrafen ersätts av 10 kap. 34 § SBL.

30 b § Paragrafen 10 kap. 35 § SBL.

ersätts av

30 c § Paragrafen ersätts av 10 kap. 36 § SBL.

30 a § Första stycket ersätts av 15 kap. 7 § SBL.

Andra stycket ersätts av 15 kap. 8 § SBL.

15 kap.

1 § Paragrafen ersätts av 11 kap. 1 § SBL.

2 § Första stycket ersätts av 11 kap. 19 § SBL.

Andra stycket ersätts av 11 kap. 22 § SBL.

3 § Första och andra styckena ersätts av 21 kap. 1 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 21 kap. 3 § första stycket SBL.

Del B s. 396

Författningskommentarer

4 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 4 § SBL.

5 § Paragrafen ersätts av 2 kap. 6 § första och andra styckena SBL.

6 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 6 § SBL.

7 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 3 § andra stycket SBL.

8 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 8 § SBL.

9-14 §§ Paragraferna ersätts av 21 kap. 9-16 SBL.

15 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 17 § SBL.

16 § Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 21 kap. 18 § SBL.

Tredje stycket ersätts av 21 kap. 19 § första stycket SBL.

1 7 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 19 § andra stycket SBL.

18 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 20 § SBL.

19 § Paragrafen slopas. Denna för Skattemyndigheten självklara uppgift behöver inte regleras i lag.

Del B s. 397

1996:100 Författningskommentarer SOU

20 § Föreskrifterna i första och andra meningarna ersätts av 11 kap. 2 § första stycket SBL. Tredje meningen 11 kap. 23 § SBL. ersätts av

21 § Paragrafen ersätts av 11 kap. 2 § andra stycket SBL.

16 kap.

1 § Paragrafen 16 kap. 5 § andra och tredje avsnitten samt 17 ersätts av kap. l § SBL.

2 § Första stycket andra meningen ersätts 1 kap. 4 § andra stycket och av 16 kap. 5 § SBL. Andra stycket 17 kap. 7 § SBL. ersätts av

3 § Paragrafen ersätts av 16 kap. 2 och 3 §§ SBL.

4 § Paragrafen slopas. Genom redovisning i skattedeklaration enligt 10 kap. SBL och de ytterligare föreskrifter meddelas av regeringen som eller den myndighet regeringen bestämmer kommer samma som skattesubjekt även fortsättningsvis kunna göra motsvarande att kvittning. Föreskrifter återbetalning skatt har tagits in i 18 kap. SBL. om av

5 § Paragrafen ersätts av 17 kap. 7 och 11 §§ SBL.

6 § Paragrafen 17 kap. 2 och 3 §§ SBL. ersätts av

Del B s. 398

Författningskommentarer

7 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 4-6, 8 och 12 SBL.

8 och 9 §§ Paragraferna ersätts av de nya bestämmelserna om återbetalning av skatt i 18 kap. SBL.

10 § Paragrafen ersätts av 18 kap. 8 och 9 §§ SBL.

11 § Paragrafen slopas, jfr den föreslagna 22 kap. 1 § ML.

12 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 4-6 §§ SBL.

13 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 4 § SBL.

14 § Paragrafen slopas. Nya bestämmelser om befrielse från ränta finns i 19 kap. 12 § SBL.

15 § Paragrafen ersätts av reglerna om intäktsränta i 19 kap. 13-16 §§ SBL.

16 § Första och andra stycket ersätts av 20 kap. 1 och 4 §§ SBL.

Tredje stycket ersätts av 23 kap. 7 § SBL.

Fjärde stycket ersätts av 20 kap. 8 § SBL.

Del B s. 399

1996:100 Författningskommentarer SOU

17 § Paragrafen 12 kap. 11 och 12 §§ SBL. ersätts av

18 § Paragrafen, i 1995/96: 170 föreslås införd och bli tillämplig som prop. fr.0.m. den ljuli 1996, ersätts av 20 kap. 7 § SBL.

17 kap.

1 § Föreskrifterna i första stycket ersätts 14 kap. 7 § andra stycket av SBL. Andra stycket ersätts av 23 kap. 9 § SBL.

2 § Föreskrifterna i första stycket ersätts 14 kap. 2 Föreskrifterna i av andra stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL.

3 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 4 § SBL.

4 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 5 § SBL.

5 § Föreskrifterna i första stycket ersätts 14 kap. 3 § första stycket av SBL. Andra stycket 14 kap. 4 § SBL. ersätts av Tredje stycket 14 kap. 7 § första stycket SBL. ersätts av

6 § Föreskrifterna i första stycket ersätts 23 kap. 2 § SBL. Förav skrifterna i andra stycket ersätts 14 kap. 3 § andra stycket SBL. av

Del B s. 400

Författningskommentarer

7 § Paragrafen 14 kap. 6 § SBL.

ersätts av

18 kap.

1 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 1 § SBL.

2 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 2 och 3 §§ SBL.

3 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § SBL.

4 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 6 § SBL.

5 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 5 § SBL.

6 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 8 § SBL.

7 § Föreskrifterna i första stycket ersätts 15 kap. 11 § SBL. Före-

av skrifterna i andra stycket ersätts av 21 kap. 7 § och 22 kap. 5 § SBL.

8 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 9 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 15 kap. 12 § SBL.

9 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 8 § andra stycket SBL.

Del B s. 401

Författningskommentarer

10 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 1 § SBL, se även 15 kap. 13 § SBL.

11 § Paragrafen 15 kap. 5 § 4 SBL.

ersätts av

12 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 10 § SBL.

13 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 13 § SBL.

19 kap.

12 § Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om sådan deklaration i vilken bl.a. mervärdesskatt skall redovisas skattedeklaration har tagits in i SBL.

13 § Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om när skattedeklaration

särskild självdeklaration skall användas har tagits in i SBL. resp.

14 § Eftersom bestämmelserna om restitutionsränta har tagits bort och ersatts av en intäktsränta som beräknas på saldot skattekontot, behövs inte undantaget i andra stycket. Som reglerna nu har utformats kan det aldrig bli aktuellt med någon ränteberäkning i dessa fall.

20 kap.

1 § Ändringarna föranleds att beskattningsbeslut och huvuddelen av

av andra beslut under förfarandet skall fattas enligt bestämmelserna i SBL.

Del B s. 402

Författningskommentarer

2 § Ändringen föranleds att bestämmelserna i 3 § har ersatts med

av bestämmelser i SBL.

3 § Bestämmelserna vite och skatterevision i ML har ersatts av

om motsvarande bestämmelser i 23 kap. 2 § resp. 14 kap. 6 § SBL. I den lagen finns också bestämmelser om att förläggande av vite och beslut

skatterevision inte får överklagas se 22 kap. l § SBL. På grund om

detta har bestämmelserna i den nu aktuella paragrafen slopats. I av stället har här i första stycket tagits in huvudregeln om att överklagandebestämmelserna i SBL även gäller vid överklagande av beslut enligt ML.

Det finns två undantag från huvudregeln.

I punkt 1 att överklagande av sådana beslut som avses i 1 §

anges andra stycket skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del beslutet. Bestämmelsen ersätter 4 § tredje

av stycket som har upphävts.

I punkt 2 att när det är fråga om överklagande enligt 2 § skall

anges Skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till Riksskatteverket i stället för till länsrätten.

4 § Första och andra styckena paragrafen ersätts av 22 kap. 3 § SBL.

Bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till punkt 1 i 3

5-7 Paragraferna ersätts 22 kap. 6 § SBL vilken hänvisar till motsva-

av rande bestämmelser i taxeringslagen.

8 § Föreskrifterna i första och andra styckena ersätts av 22 kap. 7 § SBL.

Föreskrifterna i tredje stycket 22 kap. 8 § SBL.

ersätts av

Del B s. 403

Författningskommentarer

9 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 22 kap. 13 § första stycket SBL.

Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 22 kap. 11 § 5 SBL.

22 kap.

1 § Det nuvarande innehållet i paragrafen utgår. Bestämmelser av det slaget hör hemma i instruktionen för skatteförvaltningen.

I paragrafen anges i stället att bestämmelser om betalning av mervärdesskatt och förfarandet i övrigt finns i SBL. Bestämmelserna i den lagen skall alltså gälla i fråga om beräkning, debitering, redovisning och betalning av mervärdesskatt, jfr 1 kap. 1 § SBL.

2 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 1 § SBL.

3 § Paragrafen slopas, se avsnitt 8.4.2. Jämför 15 kap. 8 § andra stycket, 18 kap. 7 § första stycket 1 och 20 kap. 1 § SBL.

4 § Paragrafen ersätts av 12 kap. 8 § SBL, se avsnitt 21.l.3.

6 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 4 § SBL.

7 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 6 § SBL.

8 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 2 § SBL.

Del B s. 404

Författningskommentarer

9 § Paragrafen ersätts av 13 kap. 1 § SBL.

Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den l januari 1998. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga redovisnings-

om perioder som gått till ända före ikraftträdandet. Detsamma gäller för redovisningsperiod som grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § andra stycket förlängts så att perioden slutar under januari 1998. Bestämmelserna i 16 kap. 9 § skall tillämpas också då den som har rätt att återfå skatt för en redovisningsperiod enligt bestämmelserna i ML är skyldig att betala skatt enligt bestämmelserna i SBL.

57 Lagen 1994:466 särskilda tvångsåtgärder

Del B s. 404

i beskattningsförfarandet

Ändringarna föranleds förutom i redaktionellt hänseende av att

- föreskrifterna i UBL, USAL och i aktuella hänseenden ML ersatts av nya bestämmelser i SBL.

58 Tullagen 1994:1550

Del B s. 404

Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i UBL ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift.

59 Lagen 1994:1720 om civilt försvar

Del B s. 404

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i ML i aktuella hänseenden ersatts av nya bestämmelser i SBL.

60 Lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter

Del B s. 404

Ändringen föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Del B s. 405

Författningskommentarer

61 Årsredovisningslagen 1995:1554

Del B s. 405

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

62 Lagen 1995:1623 skattereduktion för

Del B s. 405

riskkapitalinvesteringar

Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i UBL ersatts av nya bestämmelser i SBL.

Del B s. 407

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Del B s. 407

Översyn av uppbördslagstiftningen

Dir. 1993:22

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Utredarens huvuduppgifter är att med utgångspunkt i det nuvarande uppbördsförfarandet utarbeta förslag till en för direkta skatter och socialavgifter gemensam uppbördslag och därvid ägna särskild uppmärksamhet dispositionen, systematiken och de terminologiska frågorna, utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och inbetalning av direkta skatter och socialavgifter och därvid undersöka möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för redovisning och inbetalning, förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av räntor och avgifter, lämna förslag om hur den preliminära skatten bättre skall överensstämma med den slutliga skatten, undersöka möjligheterna att införa en skyldighet för arbets- givare att redovisa källskatteavdrag och arbetsgivaravgifter också vid förskottsbetalning av lön, överväga vilken typ eller vilka typer av sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta. Utredaren bör så långt möjligt utforma de nya uppbördsbestämmelserna med tanke aktuella reformer pä uppbördsområdet.

Bakgrund

De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och social-

Del B s. 408

Bilaga I

avgifter finns i uppbördslagen 1953:272, UBL, samt i lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, omtryckta senast i SFS 1991:97 resp. 1991:98. För vissa slag av direkta skatter finns dessutom särskilda bestämmelser om uppbörd som dock i allmänhet nära knyter an till bestämmelserna i UBL. Exempel

sådana bestämmelser finns i lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Regler om uppbörd av skatt finns också i bl.a. lagen 1968:430 om mervärdeskatt och lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

I samband med att de nya reglerna om F-skattebevis infördes i UBL prop. 1991/921112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/922292, SFS 1992:680 m.fl. arbetades vissa regler om skatteavdrag som tidigare funnits i särskilda lagar in i UBL. På så sätt kunde flera lagar upphävas. Trots detta består lagstiftningen om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter fortfarande av ett komplex av lagar där UBL och USAL är de viktigaste. Lagstiftningen är svår att överskåda för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga.

Enligt 1 § lagen 1981:691 om socialavgifter skall socialavgifterna användas för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa and-

sociala ändamål. Gränsen mellan skatter och avgifter är i viss mån ra flytande. I samband med skattereformen har omfattande ingrepp gjorts i socialavgiftslagstiftningen med bl.a. motiveringen att en neutral beskattning arbetsinkomster förutsätter att också uttaget av socialav-

av gifter beaktas eftersom dessa för de avgiftsskyldiga i ekonomisk mening fungerar som skatter. Statsrättsligt torde socialavgifterna vara att betrakta delvis som skatter och delvis som obligatoriska avgifter.

Det finns vidare ett nära tekniskt samband mellan socialavgifterna och skatterna genom att uppbörden av socialavgifterna sedan 1985 är samordnad med skatteuppbörden och handhas av skatteförvaltningen prop. 1983/842167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84369, SFS 1984:668 och 669 m.fl.. Även besluten pensionsgrundande

om inkomst fattas av skattemyndigheterna. Genom skattereformen har dessutom tillkommit lagarna om särskild löneskatt som är nära knutna till lagen om socialavgifter.

Genom de nyligen införda reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan skatter och avgifter stärkts ytterligare. Detta gäller i särskilt hög grad uppbördsförfarandet. Vidare gäller att skattemyndigheterna har hand om uppbörden av den allmänna sjukförsäkringsavgift som infördes den 1 januari 1993.

UBL har alltsedan tillkomsten 1953 ändrats en eller flera gånger varje år. Ofta har dessa ändringar rört endast några enstaka paragrafer. Inte sällan har det emellertid varit fråga om systemändringar som

Del B s. 409

1996:100 Bilaga 1 SOU

berört ett stort antal paragrafer, exempelvis nu senast reglerna om

som F-skattebevis. Som jag framhöll i min anmälan till propositionen om F-skattebevis, prop. 1991/92:ll2 s. 70 har det stora antalet

m.m. ändringar lett till brister i UBL när det gäller såväl systematik som överskådlighet.

Bristerna blir, Lagrådet har påpekat se prop. 1991/922112

som bilaga 5 269, ännu påtagliga när man ser på uppbyggnaden av

s. mer hela det komplex författningar reglerar uppbörden av skatter

av som och avgifter.

Av detta framgår att det år påkallat att göra en genomgripande teknisk översyn reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter

av och att i samband därmed reformera uppbördssystemet. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Utredningsuppdraget

En ny uppbördslag

Den lagstiftning reglerar förfarandet vid uppbörd av källskatt och

som arbetsgivaravgifter är tämligen komplicerad. I många fall finns direkta hänvisningar i USAL till bestämmelser i UBL men flera frågor regleras också parallellt. Enligt min mening bör man nu fullfölja den samordning har skett av uppbörden av källskatt och arbets-

som givaravgifter med att samla de aktuella uppbördsbestämmelserna i en enda lag. En huvuduppgift för utredaren bör därför vara att utarbeta ett förslag till sådan gemensam uppbördslag för direkta skatter och

en socialavgifter. Utgångspunkten bör vara att uppbörden i huvudsak skall ske det sätt som nu regleras i UBL och USAL. Utredaren bör dock oförhindrad att föreslå de justeringar och kompletteringar

vara som han finner lämpliga.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom undersöka i vilken utsträckning det är nödvändigt att ha särskilda uppbördsregler för vissa slag direkta skatter samt, om sådana behövs och det är möjligt och

av ändamålsenligt, arbeta in dessa regler i den nya uppbördslagen.

De ständiga ändringarna UBL har, som redan nämnts, lett till

av brister i systematik och överskådlighet. Ett exempel bristande enhetlighet har nämnts av Lagrådet är beskrivningen av den

som skatteuppbörd sker från inkomsttagare som omfattas av be-

som stämmelserna preliminär A-skatt. Skattebetalningen verkställs i

om dessa fall i två steg, avdraget från lönen och den efterföljande inlevereringen det innehållna beloppet till statsverket. Det finns

av behov terminologi som tydligt skiljer mellan dessa två steg.

av en

Ett annat exempel belyser de terminologiska svårigheterna är

som

Del B s. 410

Bilaga 1 sou 1996:100

beteckningarna på de olika formerna av preliminär skatt: preliminär A-skatt, särskild A-skatt och preliminär F-skatt. Eftersom alla tre skatteformerna är preliminära är terminologin inte konsekvent.

Beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt, lagen 1947:577 om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen 1990:324 eller lagen 1968:430 om mervärdeskatt har samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt och lagen om mervärdeskatt är just nu föremål för en genomgripande översyn och taxeringslagen har nyss ersatt en äldre lag området. Lagen om statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid utgången av år 1991 men skall tillämpas t.o.m. 1995 års taxering. Det bör därför också vara en uppgift för utredaren att undersöka om hänvisningarna till de nämnda lagarna fortfarande är de mest ändamålsenliga eller om de behöver justeras. I detta sammanhang bör utredaren också undersöka om de i UBL definierade begreppen är de mest lämpliga.

De i UBL nyligen införda bestämmelserna om omprövning vid uppbörd av skatt prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1317 avser i vissa fall samma fråga som reglerna om jämkning av preliminär skatt. En uppgift för utredaren bör också att klargöra förhållandet mellan de nu nämnda reglerna

vara och, om det finns behov av det, föreslå justeringar eller förtydliganden i de aktuella bestämmelserna.

En annan bestämmelse som bör ägnas särskild uppmärksamhet är 61 § UBL som reglerar dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt

påförts den döde. Bestämmelsens ursprungliga syfte var att bl.a. som begränsa det gäldsansvar som då gällde enligt bestämmelserna i 21 kap. ärvdabalken. Dessa bestämmelser har sedermera mildrats prop. 1980/81:48, bet. 1980/81:LU11, rskr. 1980/811224, SFS 1981:359. Utredaren bör undersöka om det alltjämt är nödvändigt med en specialreglering på skatteområdet eller om ärvdabalkens regler kan gälla generellt. I det sammanhanget bör utredaren bl.a. beakta vad

krävs för att indrivningen skall fungera smidigt i det fall boet är som skiftat. I anslutning till detta bör utredaren också undersöka om bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo i 30 § andra stycket UBL fortfarande fyller en så viktig funktion att de bör behållas.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom se över de aktuella lagarnas bestämmelser om beloppsgränser. Flera av bestämmelserna har varit oförändrade under lång tid och det kan nu finnas administrativa skäl att ändra vissa belopp.

Del B s. 411

Bilaga 1

Ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och

avgifter

Sedan 1985 sker samordnad redovisning och inbetalning av innehål-

en len preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Förfarandet är skilt från uppbörden preliminär B-skatt fr.o.m. den l april 1993 pre-

av liminär F-skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Uppbörden av de nu nämnda skatterna är inte heller samordnad. Reglerna är olika när det gäller t.ex. inbetalningsdag, redovisningsperiod, redovisningshandling-

postgirokonto, påminnelse- och anmaningssystem samt sanktionsar, system.

Ett syftena med skatteförvaltningens nya organisation med endast

skattemyndighet i varje län är att företag och enskilda skall ha en endast en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och inte behöva vända sig till olika ställen för olika slag av skatter. Givetvis blir det enklare att hantera en sådan ordning om förfarandereglerna för de olika skatterna och avgifterna görs så enhetliga som möjligt.

En näringsidkare gör i dag mellan 25 och 30 skatte- och avgiftsinbetalningar avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt under ett år. Skattemyndigheterna lägger ner stora resurser på att anmana och restföra arbetsgivare och skattskyldiga som inte betalar skatter och avgifter i föreskriven ordning samt på att omfördela inbetalda medel mellan olika konton och avstämma inbetalningskontona. Mer enhetliga förfaranderegler skulle kunna leda till minskade administrationskostnader för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga.

Redovisning skatter och avgifter bör så långt möjligt ske pâ en

av och samma redovisningshandling och betalas in samtidigt till ett gemensamt konto. En huvuduppgift för utredaren bör vara att undersöka hur långt en sådan samordning bör gå samt utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter. I detta sammanhang bör utredaren undersöka i vilken mån de olika förfarandereglerna bör förenhetligas och föreslå de justeringar som han finner ändamålsenliga. I detta skede bör samordningsarbetet dock inte omfatta mervärdesskatten och punktskatterna. På dessa områden kan väsentliga ändringar behöva göras för att få en anpassning till de regelsystem som gäller inom EG. Ett arbete med den inriktningen bedrivs av Utredningen om teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG Fi 1991:09. Regeringen har dessutom uppdragit Riksskatteverket att utreda formerna för och

organisationen mervärdebeskattningen och punktbeskattningen vid

av ett svenskt medlemskap i EG. Resultatet av dessa arbeten bör avvaktas

Del B s. 412

Bilaga 1 sou 1996:100

innan man utreder möjligheterna att infoga även mervärdesskatten och punktskatterna i ett större och mer enhetligt uppbördssystem.

Inbetalningstidpunkter m. m. Den nu aktuella översynen av uppbördsbestämmelserna bör även innefatta en översyn av tidpunkterna för inbetalningen av skatter och avgifter. Arbetsgivarnas inbetalning av innehållen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter skall enligt nuvarande regler ske senast den 18 i månaden efter den månad lönen betalades ut och inbetalning av mervärdesskatt skall i regel ske senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Med hänsyn till att det här är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det ur statsfinansiell synpunkt viktigt att redovisning och inbetalning sker så tidigt som möjligt. De betalningsskyldiga måste dock ges tillräcklig tid för att kunna lämna en korrekt redovisning eller deklaration och få fram nödvändiga medel.

Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningstidpunkter för statliga betalningsflöden. Resultatet av översynen har redovisats i en rapport som överlämnats till Finansdepartementet. Utredaren bör i sitt arbete väga in vad som sägs i rapporten RRV Dnr 20-92-0980 och RGK Dnr 1-0- 921663.

I detta sammanhang vill jag också peka den förskjutning i tid mellan utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående skatt som har uppstått genom de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146, SFS 1992:1659 m.fl.. Enligt de nya reglerna skall den överskjutande skatten i regel återbetalas redan under augusti taxeringsåret. Betalas den kvarstående skatten in till Skattemyndigheten senast den 18 september taxeringsåret skall kvarskatteavgiften sättas ned. Om den skattskyldige inte utnyttjar denna möjlighet skall den kvarstående skatten dock fortfarande inte betalas in till Skattemyndigheten förrän senast den 18 april året efter taxeringsåret. Utredaren bör undersöka vilka möjligheter det finns att tidigarelägga den sista inbetalningstidpunkten för kvarstående skatt eller att på annat sätt effektivsera uppbörden av kvarstående skatt. Det kan nämnas att i Danmark tillämpas en ordning där obetald skatt som avser mindre belopp läggs till kommande års preliminära skatt.

Av Regeringsrättens dom den 14 april 1992, Mål nr 1977-1989, som gällde en fråga om kvarskatteavgift, framgår att det kan dröja upp till en vecka innan en fyllnadsinbetalning som görs via en banks

Del B s. 413

sou 1996:100 Bilaga 1

företagsgiro når skattemyndighetens skattepostgirokonto. En sådan fördröjning är inte acceptabel inom uppbördssystemet. Utredaren bör därför också undersöka vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att förkorta tiden mellan inbetalning av skattemedel till bank via giro och den tidpunkt då medlen finns tillgängliga på skattemyndighetens konto.

I detta sammanhang bör utredningsmannen också följa upp hur de nya reglerna om F-skattebevis tillämpas, främst såvitt avser tidpunkten för arbetstagarens innehav av F-skattebevis, i de fall en arbetsgivare betalar in semestermedel till en semesterkassa.

Räntor och avgifter

Under inkomstårets sista månad och under januari mars året därpå

görs stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt. För fysiska personer utgör egna inbetalningar av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt ca 15 % av den slutliga skatten. För juridiska personer utgör fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt knappt 40 % av den slutliga skatten. För fyllnadsinbetalningar som görs t.o.m den 18 februari året efter inkomståret och för fyllnadsinbetalningar som tillsammans understiger 20 000 kr och som görs t.o.m. den 30 april samma år utgår enligt nuvarande regler ingen kvarskatteavgift. För fyllnadsinbetalningar under tiden 19 februari- 30 april året efter inkomståret och som överstiger 20 000 kr utgår en kvarskatteavgift som motsvarar 20 % av statslåneräntan i november inkomståret. Fr.0.m. den 1 januari 1995 har sista dag för fyllnadsinbetalning ändrats från den 30 april till den 3 maj prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/932146, SFS 1992:1661.

Utredaren bör förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning räntor och avgifter. Därvid bör en avvägning ske mellan

av önskemålet att begränsa det allmännas ränteförluster grund av en fördröjd uppbörd och effekterna de betalningsskyldigas likviditet. Dessutom bör det redovisas för- och nackdelar med dels ett system med fasta avgifter, dels ränteberoende avgifter.

Bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten Vid 1992 års taxering uppgick den kvarstående skatten till 17,4 miljarder kr och den överskjutande skatten till 23,9 miljarder kr. Genom de nya reglerna om F-skattebevis, som även omfattar skatteavdrag på biinkomster, kan den kvarstående skatten antas minska avsevärt fr.o.m. 1994 års taxering. Riksdagen har också beslutat om

Del B s. 414

Bilaga 1

nya regler för uttag av preliminär B-skatt fr.0.m. den 1 april 1993 preliminär F-skatt som innebär att den preliminära skatten fr.0.m. uppbördsåret 1993/94 normalt skall tas ut med ett belopp som motsvarar 105 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret i stället för som tidigare 120 % prop. 1992/93:96, bet. 1992/93:SkU9, rskr. 1992/93:66, SFS 1992:1177. De nya reglerna beräknas medföra en väsentlig minskning av den överskjutande skatten. Det kan dock antas att den kvarstående och den överskjutande skatten fortfarande kommer att uppgå till stora belopp. Utredningsmannen bör därför också undersöka vilka möjligheter det finns att ytterligare förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga skatten.

Förskottsbetalning av lön

Enligt nuvarande uppbördssystem skall arbetsgivarna varje månad redovisa den under föregående månad faktiskt utgivna lönen samt det skatteavdrag som gjorts lönen och den månadsavgift som belöper på lönesumman. Skattebeloppet och månadsavgiften skall betalas in till skattepostgirokontot samtidigt som redovisningen lämnas. Systemet bygger alltså på kontantprincipen. Några regler om undantag från den principen finns varken i UBL eller USAL. I praktiken görs emellertid avsteg från den nu angivna ordningen. Vissa arbetsgivare betalar månatligen ut ett förskott på lönen som kan vara så stort som 90 % av nettolönen, medan resten av lönen betalas ut först månaden därpå. Skatteavdrag och beräkning av månadsavgift sker då med utgångspunkt i slutregleringen. Till stöd för detta förfarande åberopas tvâ uttalanden från Centrala uppbördsnämnden som rörde skatteavdrag och gjordes under 1940- och 1950-talen. Förfarandet leder till en försenad skatte- och avgiftsuppbörd och medför väsentliga ränteförluster för det allmänna.

Det nu redovisade förfarandet med uppskjuten redovisning av innehållen skatt och socialavgifter får anses strida mot de grundläggande principerna i UBL och USAL. En uppgift för utredaren bör vara att undersöka vilka ändringar som behöver göras i arbetsgivarnas och skattemyndigheternas administrativa rutiner för att även de nu aktuella löneutbetalningarna skall kunna passas in i det ordinarie uppbördsförfarandet samt föreslå den lagreglering som kan behövas.

Del B s. 415

Bilaga 1 sou 1996:100

Sanktioner m.m.

I dagens uppbördssystem finns tvâ olika former av sanktioner. I UBL finns straffbestämmelser för bl.a. arbetsgivare som redovisar innehållen skatt på ett oriktigt sätt. Dessa bestämmelser gäller inte vid avgiftsuppbörden. I USAL finns i stället bestämmelser om administrativa sanktioner i form av avgiftstillägg som får tillgripas när en arbetsgivare redovisar för låga avgifter eller inga avgifter alls. Det kan övervägas inte straffbestämmelserna i UBL bör ersättas av

om bestämmelser i skattebrottslagen 1971 :69 samt om mindre allvarliga förseelser bör träffas administrativ sanktion i stället för en

av en straffrättslig jfr BRÅ PM 1983:6 Uppbördsbrott. Åtgärder mot de likvida fusket. En huvuduppgift för utredaren är att överväga vilken eller vilka sanktioner behövs i den nya uppbördslagen och föreslå

som bestämmelser om detta.

Andra viktiga bestämmelser som har ett nära samband med sanktionsbestämmelserna är bestämmelserna om ställföreträdares betalningsansvar. Det har framkommit kritik mot det nuvarande systemet. Bl.a. har hävdats att arbetsgivare som driver enskild firma eller handelsbolag missgynnas. Även den uppbördslagen bör

nya innehålla bestämmelser ställföreträdaransvar. Det bör ankomma på

om utredaren att undersöka de bestämmelser som finns nu är de mest

om ändamålsenliga eller de bör ändras i något avseende. Utredaren

om bör därvid också undersöka det finns skäl att ändra beslutsord-

om ningen. Av intresse i detta sammanhang kan vara delar av det utredningsarbete redovisats Utredningen om säkerhetsåtgärder

som av

i skatteprocessen i delbetänkandet SOU 1983:23 Lag om m.m. skatteansvar.

Aktuella reformer

Del B s. 415

Inom Finansdepartementet bedrivs fortlöpande arbete med att förbättra uppbördsförfarandet i olika avseenden. För närvarande bereds förslag

lades fram Skatteindrivningsutredningen i betänkandet SOU som av 1987: 10 Indrivningslag m.m. Detta arbete måste givetvis beaktas av utredaren.

Dagens uppbördssystem bygger i stora delar alltjämt på manuella administrativa rutiner hos såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna och på att betalningarna i stor utsträckning sker med kontan-

Den tekniska utvecklingen på dessa områden har emellertid skapat ter. förutsättningar för rationella administrativa rutiner genom en ökad

mer användning ADB och andra betalningsformer än kontanter, t.ex.

av gireringar. Uppbördssystemet för skatter och avgifter kan därför inom

Del B s. 416

Bilaga 1

en relativt snar framtid komma att behöva förändras i väsentliga delar. Detta bör så långt möjligt beaktas av utredaren. De nya reglerna bör exempelvis i så stor utsträckning som möjligt göras så enhetliga och enkla att ADB kan användas vid tillämpningen. Dessutom bör de nya reglerna disponeras på ett sådant sätt, exempelvis i olika kapitel, att en reform inom ett av uppbördssystemets delområden kräver så få följdändringar som möjligt inom de övriga områdena.

Ramarna för arbetet, samråd m.m.

Det finns givetvis även andra uppbördsfrågor än de jag tagit upp som kan behöva prövas. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och lägga fram de förslag han anser påkallade. I sitt arbete bör utredaren följa arbetet i Skattelagskommittén Fi 1991:03. I syfte att utforma förslagen med beaktande deras effekter på likav viditeten i ekonomin bör utredaren bedriva arbetet i nära samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret. Utredaren skall analysera vilka effekter framlagda förslag kommer att få för skatteförvaltningen och därvid beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5. Vidare skall direktiven angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och vad som anförts om regelutformning i 1993 års budgetproposition prop. 1992/932100 bil. 8 s. 21 ff. beaktas. Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av år 1994. Utredaren bör, om det inte bedöms olämpligt, redovisa frågorna som rör inbetalningstidpunkter med förtur.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa reformer samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annan hjälp utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Del B s. 417

Bilaga J

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

Del B s. 419

1996:100 Bilaga 2 SOU

Uppgifter om betalning av skatter och avgifter

1¶Debiterad preliminär skatt

Del B s. 419

Debiterad preliminär skatt vid årets början mdkr

1990 1991 1992 1993 1994 1995

70 69 63 61 52 62

Under âret sker jämkning i många fall. De vid utgången av resp. år kvarstående beloppen har i allmänhet utgjort ca60 65 %av de ursprungligen debiterade beloppen.

- De belopp somflutit kan uppskattastill nämndaprocent av de ovan angivna vid årets början debiterade beloppen.

2 Innehållen preliminär skatt

Belopp	flutit in resp. uppbördsår mdkr som
1990	1991	1992	1993	1994	1995
275	237	244	261	285	313

3 Preliminär skatt på ränta och utdelning

Belopp som flutit in resp. uppbördsår mdkr

1990 1991 1992 1993 1994 1995

ll 12 10 9 9

Del B s. 420

Bilaga 2

4¶Överskjutande skatt

Del B s. 420

Belopp vid 1990 1994 års taxeringar mdkr

1990 1991 1992 1993 1994 1995

Fysiska personer

A-skatt 15,5 15,3 15,1 15,0 13,9 16,1

Deb prel skatt 1,9 2,2 2,6 2,5 2,1 2,2

Juridiska personer

Aktiebolag	6,7	7,0 5,5 4,2 5,6 6,1
Övriga	0,2	0,2 0,7 0,5 1,0 1,3
Summa	24,3 24,7 23,9 22,2 22,6 25,7

Ränta på överskjutande skattvid 1990 1994 års taxeringar

mdkr

1990 1991 1992 1993 1994 1995

1,0 1,1 0,7 1,2 0,9 1,1

5 Kvarstående skatt

Debiterade belopp vid 1990 1994 års taxeringar mdkr

1990 1991 1992 1993 1994 1995 Fysiska personer A-skatt 9,3 8,5 8,6 6,5 7,1 6,8 Deb prel skatt 1,9 2,0 1,8 1,1 1,0 1,2

Juridiska personer

Aktiebolag	4,1	4,9	6,1 3,6	3,0 3,3
Övriga	0,2	0,2	0,9 0,8	0,9 0,3
Summa	15,5 15,5 17,4 12,0 12,0 11,6

Del B s. 421

Bilaga 2 sou 1996:100

Belopp flutit in kalenderår mdkr som resp. 1990 1991 1992 1993 1994 1995 8,1 9,2 10,7 11,9 8,9 9,5

Siffrorna jämförbara med debiterade belopp, eftersom inbetalningar avser Anm. flera års taxeringar.

Kvarskatteavgift vid 1990 1994 års taxeringar mdkr - 1991 1992 1993 1994 1995 1990 1,5 1,7 1,8 1,5 1,1 1,6

6¶Tillkommande skatt

Del B s. 421

Belopp flutit in resp. uppbördsår mdkr som 1991 1992 1993 1994 1995 1990 0,6 0,6 1,5 2,6 3,3 0,5

7¶Arbetsgivaravgifter

Del B s. 421

Belopp	flutit in som	utgiftsår mdkr resp.
1990	1991	1992	1993
200	212	192	168

Del B s. 422

Bilaga 2 8 Mervärdesskatt

Belopp vid beskattningsåren 1991 1995 exkl. tullmoms

	1991	1992 1993 1994 1995
Inbetalning	158,4 160,3 156,4 162,2		208,7
Utbetalning	103,4 103,3 105,1 117,1		105,1
Nettobetalning	55	57 51,3 45,1	103,6

Del B s. 423

Bilaga 2 %

E m å

R v 2 n o å s ä e u Gm a o n w ä 5 5 N 2 ä s n E 5 E u h

_ å n. n

å ä S å. . ä å a N o

Del B s. 424

Bilaga 2 0 0 v m m 0 0 0 n 0 0 ä m S w 0 E e 2 0 v R u 0 0 0

v m

S n 5 5 0 m 0 0 å v ä m m 0 0 u 5 m å w n

ä b a b b E å . . v A V A å E 0 m å

Del B s. 425

Bilaga 2

n w o n o n w w o v u m n m m o 2 o a E e n n n e 8 n n e n m e 5 å v E o o o o å ä 5 3 8 e å u m 8 o n o 5 n å å

m å + a b b b m m n V A V A . . ä å v

Del B s. 427

Bilaga 3

för betalningsförmedling till ett

Tidsåtgången för betalning av skatt via

postgirokonto resp.

bank

Redovisningen i denna bilaga grundas uppgifter som lämnats av Postgirot Bank AB och Bankgirocentralen BGC AB. Den beskrivning skatteinbetalningar Postgirot Bank AB lämnat visar hela kedjan av som från det betalningen initieras betalningsavsändaren till dess att att av skattebeloppet bokförts på skattemyndighetens postgirokonto.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER HANDHAVANDETIDER FÖR BETALNINGAR TILL ETT POSTGIROKONTO

Dag1 Dag2 Dag3 Dag4 Betalningssätt

inbetalning inbetalningpåpostkontor inbetalningföre Bokförtpå stängning SKM:skonto inbetalning postkontor inbetalningföre Bokförtpå stängning SKM:skonto Vissaorter inbetalningpåbankkontor inbetalningföre Bokförtpå Nordbanken/Sparbanken stängning SKM:skonto

Kuvertbetainingpostgiro Kuvertbetalningvanligbrevlåda Postasföresista Bokförtpå Täckningfinns tömningför Sthlm- SKM:skonto post Kuvertbetalningvanligbrevlåda Postasföresista Bokfört medcheck tömning Sthlm-för SKM:skonto Täckning post Kuvertbetalningvanligbrevlåda Postasföresista Bokförtpå Täckningmedcheckspeciellttill- tömningförSthlm- SKM:skonto stånd post Kuvertbetalningvit brevlåda Postasförekl 09.00 Sthlm BokförtpåSKM:s- Täckningfinns konto Kuvertbetalningvit brevlåda. Postasförekl09.00 Bokförtpå Sthlm SKM:skonto Täckningmedcheck Kuvertbetalningvit brevlåda, Postasförekl09.00 Sthlm Bokfört SKM:s Täckningmedcheckspeciellttill konto stånd

Del B s. 428

Bilaga 3

Betalningssätt Dag1 Dag2 Dag3 Dag4

Skattegiro

Skattegiro,kuvertrutin Postasföresista Bokförtpå tömningför Sthlm- SKM:skonto post Skattegiro,fullmaktsrutin Ändringarlämnas Bokförtpå till Pg SKM:skonto

Elektroniskinitiering

GiroTel,GiroGuide,GiroVision, Uppdraglämnade GiroDirekt före 13.00 Bokfört SKM:spå konto

Faktu-abetalningsserviu:

- teletransmission Sändningförekl Bokfört 15.00alt. kl. 18.00 SKM:skonto

- datamediumviapost Lämnaspåpost- Bokfört SKM:spå kontor konto - DatamediuminlämningSthlm InlämningPgförekl Bokförtpå l5.00alt kl. 18.00 SKM:skonto

- lista Postasföresista Bokfört SKM:spå tömningför Sthlm- konto post Entreprenader

Nordbankenspersonkonto Postasföresista Bokfört SKM:spå Basservicc-ejmånadsskifte tömningför Sthlm- konto post Nordbankenspersonkonto Postasföresista Bokförtpå Högreservice-ejmånadsskifte tömningför Sthlm- SKM:skonto post SparbanksGiro Postasföresista Bokfört SKM:spå mânadsskifte tömningför Sthlm- konto post NordbankenspersonkontoBas- Postasföresista Bokfört SKM:spå service-månadsskifte tömningför Sthlm- konto post Nordbankcnspersonkonto Postasföresista Bokfört SKM:spå Högreservice-månadsskifte tömningför Sthlm- konto post SparbanksGiro Postasföresista BokförtpåSKM:s Månadsskifte tömningför Sthlm- konto post

FörPostgirotsentreprenadåtagandentillNordbanks-ochSparbanksgirotgällerattvidextremhögtrafikhögst20 procentav materialetförsenas dygn.ett

Del B s. 429

100 Bilaga 3

SOU 1996:

SAMMANSTÄLLNING ÖVER HANDHAVANDETIDER FÖR BETALNING AV SKATT

TILL BANK

InbetalningavSkatt Bankdagl Bankdag2

Skattviabankkomor Betalningsunderlagtill bankkontoret

Komantinbetalning

Skatti BankgiroDirekt Betalningsunderlagtill Bankgiro

LeverantörsbetalxiiilgarBankgiro ochläser Bankgirotsbehalldliügsdâg Skatti - taremot "

betalningsfileil Bokfört Skattemyndighelenskon-

toi bank

BankernasSkatlegiro InläsningiBankgirounderlagBankgiroltill

handaendagtidigare

BankernasSkattefullmakt Föreförfallodagenhämtasuppgiftombelopp

frånRSV

Del B s. 431

Bilaga 4

för redovisning och Redovisningshandling

och skatte-

Del B s. 431

betalning av skatter avgifter -

deklaration

UTKAST Skattedeklaration

Skattocharbetsgivaravgift Adress Deilantionalidpsrüt Paraorv-/Organiuliontnurrrmrrun Adress Adress 1998-02-12

Adress

Göroruträkningpådenbifogademrâknings- Deklarationensändsnu blanketten.Försedanuppgifternanedan. påbaksidanangivenadress

Mervärdesskatt Arbetsgivaravgiftochavdragenskatt attdeklareraför attdeklareraför °° Arbetsgivaravgift °° i Utgåendeskatt25ss + bruna + __________________________________________________h 00 M95; SärskildIöneskalt Umut,,kan|ggg + W Avgár Nedsâttnistödornr wanna,;nu5gg 4. Utgåendeskatt 00 AvgárUlb1 00 varu- Utbildningsvikariat lörvlrvfrånEG + 00 oo Utgåendeskatttjänsteförvärvfrånutlandet + Avgár Ingåendeskatttjänare 00 00 förvärvfrånutlandet Avgá, oo Avgáy oo 55 PWW - IngAendeskatt25v. - °° Avdragenskattfrånlön °° lugnandeskatt12si. inkl.SINK + - 00 Avdragenskattfrån W räntaochutdelning + ingåendeskatt6 % - °° °° Återförd ________________________+ Attbetala

m oo Underlagförarbetsgivaravgifterochskatteavdrag

s bruttolön °° Underlagm.m.förmervärdesskatt Förslljnirtg ochtjanster00 sammanhgd. 00 avvaror im"SvenneMOWSWWQE naturaförmáner °° Sammanlagt °° FörsäljningSlang/montern:varorochtjä lerns Wsmdsal/WEQ inom M oo

oo MM ö oo

oo uwellagö w varortillannat

W Umertagröv °° Virdeavförvärv _______________________ _________________ W Underlagför W Värdeav_____________________________ ______________________ EG-land °° Underlagraavdragen °° Värdeavförvärv _________________,, skattfrånlön °° Underlagförskattpa °° räntaochutdelning

uttag °° Värdeegnaav ______________H Underskrift

Värdeavöverföring °° ______________u

oo Varde. avförvärvimportooh. av Nmmwnwlblme Tab

D Förklaringtilldeklarationenlämnassärskildskrivelsesombifogas

Del B s. 432

åáä

m/bciwuo;

1996 Statens offentliga utredningar

Del B s. 433

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur gär det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. Den nya - . kunskapslyftoch livslångtlärande. Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategiför . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om könoch fördelningavfritidsresurser.C. l990-talet. U. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskningoch Pengar.U. . Borgenärsbrotten översyn ll kap. regeringskonferensen1996.UD. 30. - en av Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . samverkan pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 31.Attityder och lagstiftningi Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . Exempel bra erfarenheteravarbeteti EU. UD. 32. Mössochmänniskor. Av vitalt intresse.EU:sutrikes-och IT-användningblandbarn och ungdomar.SB. . myndighetsroll K. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33.Banverkets m.m. laddadfråga.M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. Batterierna en- . Kriminalunderrättelseregister Om järnvägenstrafikledningm.m. K. 35. . 10.Forskningför vårvardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför 36.Högskolai Malmö. U. tvá- ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:sfamiljeár. S. .Kommunerochlandstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker.M. svárigheter.Fi. 39. Rapportfrånklimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. regeringensbefogenheter 40.Elektroniskdokumenthantering.Ju. 14.Budgetlagñnansmaktensomrâde.Fi. 41.Statensmaritimaverksamhet.Fö. 15.Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42.Demokratiochöppenhet.Omfolkvalda parlament och ekonomiskaaspekter EU:ssjätte ochoffentligheti EU. UD. av utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankring ochrättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskapochmänskliga 44.Översynav skatteflyktslagen. rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelniexpropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46.Enskildavägar.K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47.Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ ochlokalsamhälle.U. 19.Sverige, EU ochframtiden.EU 96-kommitténs 48.ShapingSustainableHomesin anUrbanizing bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor HabitatII. N. UD. 49.Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inomtekniskforskning. 50.Förbudmotvapen allmänplatsm.m. Ju. 51.Grundläggandedragi en ny arbetslöshetsförsäk- U. 21.Reform ochförändring.Organisationoch ring alternativochförslag.A. verksamhetvid universitetochhögskolorefter 52.Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.M. 1993ársuniversitets-ochhögskolereform.U. 53. Kalkningavsjöarochvattendrag.M. 22.Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54.Kooperativa möjligheteri storstadsomrâden.S. inflytande,delaktighetoch U. 55.Sverige,framtidenochmångfalden.A. ansvar. 23.Kartläggningochanalysavdenoffentliga sektorns 55.Pâväg motegenföretagande.A. upphandling och tjänstermed 55. Vägarin i Sverige.A. avvaror miljöpåverkan.N. 56.Hälftenvore nog om kvinnor och män - 24.FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagochdebattinför 57.Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.Fi. regeringskonferensen1996.UD. 58.Finansieringenavdetcivila försvaret. Fö. 25.Frånmassmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Del B s. 434

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 88.Kameraövervakning.Ju. En principdiskussionutifrån 89. Samverkanmellanhögskolanochde småoch EU 96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen.N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 90. Sammanhálletstudiestöd.U. utvidgningenseffekter dengemensamma 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida jordbrukspolitiken. UD. ersättningsformer En översyn de nationella - av 61.0lika länder olika takt. Om flexibel integration- taxornaför läkareoch sjukgymnaster.S. och förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 92.IT miljöarbetet.i M. UD. 93. Ny yrkestrafklagstiftning. K. 62. EU, konsumenternaochmaten 94. Nationellteleadresskatalog.K. - Förväntningaroch verklighet. Jo. 95. Botniabanan.K. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 96. Strukturförändringoch besparing. 64. FörsäkringskassanSverige Översyn En uppföljning genomfördaförändringar - av av socialförsäkringensadministration.S. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65. AdministrationenavEU:s jordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter i Sverige.Jo. Utvärdering reform. Fö. av en 66. Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vem styr försvaret Utvärderingav 67. Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. effekternaavLEMO-reformen. Fö. Fi 99. Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån

68.Några

folkbokföringsfrågor.Fi. LEMO-reformensavvecklingavpersonal.Fö. 69.Kompetensoch kapital + bilaga. N. 100.Ett nytt systemför skattebetalningar.Del A. 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N. Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder Författningsförslag,författningskommentarer och landsbygd.In. ochbilagor. Fi. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 1 An Assessment.M.- 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.M. - 75. Värden i folkhögskolevärlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, formalia. Sammanfattningav ettseminariumi april 1996.UD. 77. Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti Sverige.Fi. 78.Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning och finansiering.N. 79.Översynavrevisionsreglerna.Fi. 80. Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 81. Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 82. En översynavluft- sjö- och spårtrañkens tillsynsmyndigheter.K. 83.Allmänt pensionssparande.S. 84. Ekobrottsforskning.Ju. 85. EgonJönsson enkartläggningavlokalasam- verkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.S. 86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret och fredsräddningstjânsten.Kartläggning, övervägandenoch förslag. Fö. 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

Del B s. 435

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Mössoch människor.Exempelpå bra Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier IT-användningbland barnoch ungdomar.32 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning,

försäkringar. 18 Justitiedepartementet Statensmaritimaverksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringenavdetcivila försvaret.58 DNA-register. 35 Utveckladsamordninginom detcivila försvaret Elektroniskdokumenthantering.40 och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, Presumtionsregelniexpropriationslagen.45 övervägandenoch förslag. 86 Förbudmot på allmänplats 50 Strukturförändringochbesparing.

vapen m.m. Utvärderatpersonval.66 Enuppföljningav genomfördaförändringar Ekobrottsforskning.84 inom Försvarsmaktensledningsorganisation.96 Tredimensionellfastighetsindelning.87 Effektivare försvarsfastigheter Kameraövervakning.88 Utvärderingav enreform. 97

Vem styr försvaret Utvärderingav Utrikesdepartementet effekternaavLEMO-reformen. 98

Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför regeringskonferensen1996. 4 LEMO-reformensavvecklingavpersonal.99 Politikområdenunder lupp. Frågorom EU:sförsta

Socialdepartementet pelareinför regeringskonferensen1996.5 Ettår med EU. Svenskastatstjänstemäns Sverigesmedverkani FN:s familjeår. 37 erfarenheter arbetet EU.i 6 Kooperativamöjligheter i storstadsområden.54

FörsäkringskassanSverige Översynav Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Socialförsäkringensadministration.64 Unionför bådeöstoch väst.Politiska, rättsliga Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte Allmänt pensionssparande.83

av utvidgning. 15 EgonJönsson enkartläggningavlokala

- Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, samverkansprojektinomrehabiliteringsområdet.85 utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Denprivata vårdensomfattningochframtida rättigheteri EU. 16 ersättningsformer En översynavdenationella

- Sverige,EU ochframtiden. EU 96-kommitténs taxornaför läkareoch sjukgymnaster.91 bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19

Kommunikationsdepartementet Från Maastrichttill Turin. Bakgnmdochövriga EU-låndersförslagoch debattinför Omjärnvägenstrañkledningm.m. 9 regeringskonferensen1996. 24 EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför Demokratiochöppenhet.Om folkvalda parlament två- ochtrehjuligamotorfordon.ll och offentlighet EU.i 42 Bättretrafik medväginforrnatik.17 Jämställdheteni EU. Spelregleroch Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 verldighetsbilder.43 Banverketsmyndighetsrollm.m. 33 Europapolitikenskunskapsgrund. Enskildavägar. 46 En principdiskussionutifrån En översynavluft- sjö- och spártrañkens EU 96-kommitténserfarenheter.59 tillsynsmyndigheten82 Miljö ochjordbruk. Om EUrsmiljöregler och Ny yrkestrañklagstiftning.93 utvidgningenseffekter dengemensamma Nationellteleadresskatalog.94 jordbrukspolitiken. 60 Botniabanan.95

olika takt. Om flexibel integration Olika länder- Finansdepartementet ochförhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 61 Kommuneroch landstingmedbetalnings- EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, svårigheter.12

formalia. Sammanfattningavett seminariumi Budgetlag regeringensbefogenheter

april 1996.76 fmansmaktensområde.14

Del B s. 436

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Borgenärsbrotten en översynav 11kap. Vägar in i Sverige.55 brottsbalken.30 Hälftenvore nog om kvinnor och mänpå - Översyn skatteflyktslagen. 90-taletsarbetsmarknad.56 av Reformeratförhandsbesked.44 Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst. 57 Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67 Kulturdepartementet

Några folkbokföringsfrågor. 68 Från massmediatill multimedia- Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti att digitaliserasvensktelevision. 25

Sverige.77 Viktigt meddelande. Översyn revisionsreglerna.79 av Radiooch TV i Kris och Krig. 80 Skyddför sparande sparkasseverksamhet.i 81 Ettnytt systemför skattebetalningar.Del A. Näringsdepartementet

Ettnytt systemför skattebetalningar.Del B. Kartläggningoch analys den offentliga sektorns av Författningsförslag,författningskommentarer upphandling av varor och tjänstermed och bilagor. 100 miljöpåverkan.23

ShapingSustainableHomesin an Urbanizing

Utbildningsdepartementet

World. SwedishNationalReportfor HabitatII. 48 Dennyagymnasieskolan hur går det l Reglerfor handelmedel. 49 - Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering. Kompetensoch kapital bilaga. 69 + 2 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet.70

Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch

20 finansiering. 78

Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Samverkanmellanhögskolanoch de småoch

vid universitetoch högskolorefter 1993års medelstoraföretagen.89

universitets-och högskolereforrn.21 Inflytandepâ riktigt Om eleversrätt till Civildepartementet inflytande, delaktighetoch ansvar.22 Fritid i förändring.

En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande.27 Om kön och fördelning fritidsresurser. 3 av Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Forskningför vår vardag. 10 1990-talet.28 Attityder och lagstiftningi samverkan Forskningoch Pengar.29 bilagedel.31 + Högskolai Malmö. 36

Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Inrikesdepartementet

individ och lokalsamhälle.47 Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch Värden i folkhögskolevärlden.75 landsbygd.71

Sammanhålletstudiestöd.90

Jordbruksdepartementet Miljödepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn.13 Batterierna en laddadfråga. 8 - EU, konsumenternaoch maten Nationalstadsparken38

- Förväntningaroch verklighet. 62 Rapportfrån klimatdelegationen1995. AdministrationenavEU:s jordbrukspolitik Klimatrelateradforskning. 39 iSverige. 65 Preciseringavhandelsändamâleti detaljplan.52

Kalkningavsjöar och vattendrag53

Arbetsmarknadsdepartementet

SwedishNuclearRegulatoryActivities. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34+ Volume l An Assessment.73 - Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring SwedishNuclearRegulatoryActivities. alternativoch förslag.51 Volume 2 Descriptions.74 - Sverige,framtidenoch mångfalden.55 IT i miljöarbetet.92

Påvägmot egenföretagande.55

Del B s. 442

POSTADRESS:10647STOCKHOLM FAX08-205021,TELEFON08-690

ISBN 91-38-20305-7

ISSN 0375-25OX