om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling.

Regeringens proposition

1976/77:74

om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling;

beslutad 3 mars 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av

regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av före-

dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ERIC KRÖNMARK

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1974 års försvarsutrednings betänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar och (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 läggs

i propositionen fram förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling på längre sikt samt om inriktningen av

planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/82. Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mot bakgrund av de internationella förhållandena

och förändringar i dessa samt det svenska samhällets utveckling. Säker-

hetspolitiken föreslås följa hittillsvarande inriktning. Den av statsmakterna år 1972 fastlagda målsättningen för vår säkerhetspolitik föreslås gälla allt

framgent.

I propositionen läggs för första gången fram förslag om gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Den av statsmakterna år 1972 fastställda målsättningen för totalförsvaret föreslås fortfarande gälla.

I särskilda avsnitt läggs sedan fram förslag till inriktning av de olika to-

talförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling.

Det militära försvaret föreslås utvecklas så att försvaret alltjämt skall kunna föras som ett djupförsvar och att stridskrafterna skall kunna

utnyttjas med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena så att våra naturliga

försvarsbetingelser tas tillvara. Krav ställs på rationalisering av fredsorganisationen. Förslag läggs fram om förbättringar av de värnpliktigas förmåner under tjänstgöring. För perioden 1977/78-1981/82 föreslås en planeringsram

I Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

för det militära försvaret om 51 875 milj. kr. I propositionen redovisas ramberäkningar för budgetåret 1977/78. För det militära försvaret innebär beräkningarna en utgiftsram för budgetåret 1977/78 om 10 385,7 milj. kr. Slutliga förslag läggs också fram beträffande vissa anslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100 (bil. 7).

Civilförsvarets planering föreslås alltjämt vara inriktad på åtgärder som gör det möjligt att i krigstid skydda och hjälpa befolkningen mot verkningarna av stridhandlingar, främst verkningarna av konventionella stridsmedel. 1 propositionen föreslås att möjligheterna tas till vara att anordna skyddsrum i anslutning till den fortlöpande byggnadsverksamheten i orter som bedöms vara särskilt utsatta för risk för skadegörelse. Efter hand bör väsentliga brister i bebyggelseområden som nu saknar skyddsrum kunna avhjälpas. Kommunernas skyddsrumsplaner skall ligga till grund för åtgärderna. Vidare föreslås att utrymningsplanerna ses över, att förändringarna i civilförsvarets undsättningsorganisation fullföljs och att ett nytt utbildnings- och övningssystem införs. Förslag läggs fram om ändrad organisation för civilförsvarsstyrelsen. I propositionen föreslås att skyddsrumsverksamheten inriktas mot en volym på sikt som motsvarar en årlig planeringsram om ca 150 milj. kr. För övrig verksamhet i civilförsvaret föreslås för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om 930 milj. kr. För budgetåret 1977/78 beräknas en utgiftsram om ca 42 milj. kr. för skyddsrum och ca 188 milj. kr. för övrig verksamhet.

För det ekonomiska försvaret föreslås en kraftig förstärkning av försörjningsberedskapen mot avspärrning och krig innebärande såväl en utökad beredskapslagring av råvaror, halvfabrikat och färdigprodukter som en förstärkning av den administrativa beredskapen bl. a. inom transportområdet. Försörjningsberedskapen mot fredskriser föreslås bli förstärkt bl. a. genom utökad beredskapslagring av oljor. Förslag läggs fram om förändring av överstyrelsens för ekonomiskt försvar organisation. För det ekonomiska försvaret anges översiktligt för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om ca 6 300 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Härav utgör ca 2700 milj. kr. investeringar för fredskrislagring.

För perioden 1978-1984 föreslås ett nytt program för lagring av olja och kol. I anslutning härtill läggs förslag fram om följdändringar i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Planeringsramen för programmet Beklädnad omfattar enbart de utgifter som föreslås för budgetåret 1977/78.

För budgetåret 1977/78 innebär beräkningarna utgifter för det ekonomiska försvaret om ca 1 170 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Därtill kommer utgifter med ca 40 milj. kr. över affärsverkens driftbudgeter. Den sammanlagda utgiftsnivån beräknas således till ca I 210 milj. kr. för budgetåret. Slutliga förslag läggs fram beträffande vissa anslag som tagits upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100, bil. 9, 13-15.

oe 3

Övrigt totalförsvar föreslås utvecklas efter samma grundläg-

gande principer som har angetts för det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Av verksamheterna inom Övrigt totalförsvar anges att psykologiskt försvar intar en särställning på grund av

försvarsviljans avgörande betydelse för vår motståndsförmåga. Åtgärder föreslås för att förbättra ett otillfredsställande beredskapsläge inom sjuk vårds-

sektorn. I propositionen framhålls betydelsen av att ett ansvar i fred följs av motsvarande ansvar i krig om verksamheten då skall fortgå. Lagen om kommunal beredskap föreslås ändrad så att även landstingskommunerna kan inordnas i den kommunala beredskapsplanläggningen. Förslag läggs

fram om ny organisation för länsstyrelsernas försvarsenheter.

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-03-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman,

Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson +

Friggebo.

Föredragande: statsministern, statsråden Krönmark, Burenstam Linder, Troedsson, Turesson, Wikström, Ahlmark, Gustavsson

Proposition om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling.

Statsministern anför

SÄKERHETSPOLITIKEN OCH TOTALFÖRSVARET

Det svenska samhället präglas av en djup och grundläggande värdegemenskap. Den vidmakthålls och stärks genom att sådana ekonomiska och sociala villkor förverkligas som motsvarar det svenska folkets önskningar

och strävanden. Den inre stabilitet, som en sådan utveckling av hela sam-

hället skapar, förblir en väsentlig förutsättning för att statsmakterna skall kunna föra en fast politik i fred lika väl som i krig.

Det finns ett överväldigande stöd i folkmeningen för säkerhetspolitikens grundprinciper. Dessa principer har fortsatt giltighet även i en värld där

både utrikes- och försvarspolitiken måste utformas under delvis nya betingelser, karaktäriserade bl. a. av ett ökat internationellt beroende och det

industrialiserade samhällets ökade sårbarhet.

Alltsedan 1968 års riksdagsbeslut har målet för vår säkerhetspolitik uttryckts på följande sätt.

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och

i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom

våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt

I samband därmed utåt verka för internationell avspänning och fredlig ut-

veckling.

Detta mål skall alltjämt gälla. För detta syfte byggs vår säkerhetspolitik upp genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Länderna väljer skilda vägar för att nå sina säkerhetspolitiska mål. Valet betingas inte minst av resp. länders historiska erfarenheter och geografiska läge. Sveriges val har präglats och präglas av en unik lång fredsperiod. Under denna tid utvecklades vår alliansfria politik syftande till neutralitet i krig.

Den omständigheten att Sverige under lång tid kunnat hålla sig utanför

krig, har bidragit till att fast förankra denna politik hos det svenska folket. Vårt lands möjligheter att även i framtiden stå utanför krig och allvarliga

konflikter med bibehållen frihet och självständighet främjas bäst genom

neutralitetspolitiken. Denna ökar också våra möjligheter att i olika sam-

manhang verka för en bättre och fredligare värld.

Den svenska neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad eller

fastslagen i traktat. Sverige har själv valt och utformat sin säkerhetspolitiska linje. Dennas trovärdighet är således inte avhängig av internationella ga-

rantier. Den vilar främst på vår fredstida utrikes- och försvarspolitik.

En väsentlig förutsättning för neutralitetspolitiken är att omvärlden har

förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och re-

spekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer utan

förs med konsekvens och fasthet.

Sådana internationella bindningar — utrikespolitiska, ekonomiska eller andra — vilka gör möjligheten att iaktta neutralitet i krig illusorisk kan inte accepteras. Detta innebär, att vi inte kan delta i ett förpliktande samarbete inom cn grupp stater med syfte att utforma gemensamma utrikespolitiska ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att medverka i en överflyttning av beslutanderätten från nationella till internationella organ. Ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna är från många synpunkter önskvärt. Detta samarbete bör enligt min mening ytterligare fördjupas. Samtidigt måste vi i vår säkerhetspolitik uppmärksamma riskerna för beroendeförhållanden som kan utnyttjas för att av oss kräva politiska

och militära fördelar.

Sverige eftersträvar att skapa ökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa.

politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. En värld i varaktig fred kan endast förverkligas

om dessa strävanden förblir starka. Varje steg mot en ökad internationell

säkerhet främjar även förverkligandet av vårt eget säkerhetspolitiska mål. I Sverige har sedan gammalt funnits ett starkt stöd för tankarna på en

internationell freds- och rättsordning. Förenta nationerna är ett uttryck för

strävanden att genom ett frivilligt upprättat internationellt system på lång sikt uppnå kollektiv säkerhet. Sverige kommer även i fortsättningen att på allt sätt sträva efter att stärka Förenta nationerna i organisationens arbete

att söka förebygga och lösa internationella konflikter. Små stater har begränsade möjligheter att påverka den internationella

utvecklingen. Denna bedöms även i fortsättningen komma att präglas av stormakternas handlande. När vi utformar vår säkerhetspolitik måste vi därför ständigt bedöma utvecklingstendenserna i omvärlden och ta hänsyn till de risker för vår säkerhet de kan innehålla. Mellan stormaktsblocken

präglas utvecklingen av strävanden till fortsatt politisk avspänning. Dessa

strävanden bygger bl.a. på viljan att undvika varje utveckling som kan

leda till kärnvapenkrig. Samtidigt bedöms motsättningarna mellan supermakterna komma att bestå under överskådlig tid. De båda militärblocken håller stora och insatsberedda styrkor i Europa. Denna höga rustningsnivå bedöms bli bestående under överblickbar tid. Den svenska neutralitetspolitiken måste därför för att förbli trovärdig alltjämt stödjas av ett starkt

och allsidigt sammansatt totalförsvar.

Det krävs samlade internationella insatser om vi skall nå en värld i varaktig

fred. Den kan inte förverkligas enbart genom nationella åtgärder. Sveriges engagemang i det internationella fredsarbetet står således inte i motsats-

förhållande till strävandena att stödja den svenska alliansfria politiken genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar. En grundläggande förutsättning för

att Sverige på olika sätt skall kunna verka för en bättre värld är givetvis att landets självständighet vidmakthålls.

Maktbalansen mellan stormakterna väntas bestå under överskådlig tid. I internationella krissituationer kommer därför stormakternas styrkor att främst bindas mot varandra. Angrepp mot Sverige eller delar av svenskt område bedöms i sådana situationer inte vara ett primärt intresse för en stormakt. Skulle ett sådant angrepp ändå övervägas, begränsas den styrka en angripare kan sätta in mot oss genom att huvuddelen av hans resurser måste avdelas mot huvudmotståndaren. Även ett litet land som Sverige

har därför förmåga att bygga upp och vidmakthålla ett försvar som kan

ge ett respektingivande stöd för dess säkerhetspolitik. Vårt totalförsvar bör

även i fortsättningen utformas så att det vid kriser och konflikter i Europa mellan stormaktsblocken har sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan bedömas vara lönsamt. Då har totalförsvaret den avsedda fredsbevarande förmågan. Vårt försvars fredsbevarande förmåga kan dock inte enbart bedömas ut-

ifrån möjliga styrkeinsatser mot oss. En stat som överväger angrepp måste

vara övertygad om vår vilja och förmåga att vid angrepp bjuda segt motstånd i varje del av landet. Vi måste därför inge respekt för vår förmåga att leda, utbilda och utrusta vårt totalförsvar så att möjligheterna att lyckas i ett

angrepp mot vårt land framstår som ovissa. Totalförsvaret måste därför ha

en sådan sammansättning och en sådan styrka att ingen till följd av brister I detta misstror allvaret i vår politik. Det militära försvaret måste dessutom

vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte klart framgår. Det

kan därigenom inte av någon uppfattas som ett hot. Förberedelser för och överväganden om militär samverkan med andra stater är helt uteslutna.

Anskaffning av för försvaret väsentlig materiel får inte försätta Sverige i en beroendeställning till andra länder av sådan art att denna kan utnyttjas

för påtryckningar.

Kombinationen av en fast, förtroendegivande utrikespolitik och ett starkt totalförsvar bör kunna inge stormakterna respekt för Sveriges neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar eller andra aggressiva handlingar. Det måst stå klart för alla, att vi menar allvar med vår neutralitetspolitik och att vi målmedvetet upprätthåller ett sådant totalförsvar, som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut skall ses som ett uttryck för denna målmedvetenhet.

Vår totalförsvar har en väsentlig roll redan i fred. Utvecklingen i norra

Europa har under de senaste decennierna präglats av stabilitet och samarbete.

Sveriges utrikes- och försvarspolitik har starkt bidragit till den säkerhets-

politiskt stabila situation som råder i Norden. Danmark och Norge är medlemmar i Atlantpakten. Finland förenar sin neutralitetspolitik med ett särskilt förhållande till Sovjetunionen. För båda blocken är Norden ett flank-

område inom vilket positionsförändringar kan påverka den i Europa rådande balanssituationen. Väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande

till omvärlden kan rubba stabiliteten och balansen i Nordeuropa. En fast

och konsekvent svensk utrikes- och försvarspolitik främjar freden och

stabiliteten i norra Europa. Det torde även ligga i andra länders intresse att denna politik fullföljs.

Ett militärt angrepp är till sina konsekvenser det allvarligaste hotet mot vår säkerhet och försvar mot invasion måste därför vara totalförsvarets vik-

tigaste uppgift. Dess fredsbevarande förmåga vilar därför alltjämt främst

i styrkan hos det militära försvaret.

Samhällsutvecklingen i alla industrialiserade länder gör emellertid att känsligheten för andra slags hot och påtryckningar ökar. Härtill kommer att framtida krig och kriser kan i ökad utsträckning och på annat sätt drabba

hela samhället och hela befolkningen. Därav följer att totalförsvaret skall

ses som en del av samhället och att samhällsutvecklingen även fortsättningsvis skall ske så att rimlig hänsyn tas till totalförsvarets behov. Därigenom begränsar vi vår sårbarhet och ökar vår säkerhet.

Vårt totalförsvar är ett uttryck för vår vilja att slå vakt om nationens säkerhet och oberoende. Totalförsvaret är därför en hela folkets angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga bidrar till landets försvar. Detta tillgodoses bl. a. genom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten

och andra former av tjänstgöringsskyldighet. De frivilliga försvarsorganisationerna och våra folkrörelser har också stor betydelse för totalförsvarsidéns förankring i samhället.

Med en sådan syn på totalförsvaret blir det naturligt att i största möjliga

utsträckning samordna militära och civila funktioner. Ett led i denna strävan är att civila myndigheter som har ett ansvar i fred behåller detta i kris-

eller krigslägen. Genom en sådan samordning förankras totalförsvaret ytterligare i samhället.

Under en lång tid har stor enighet rått i vårt land om inriktningen av vår säkerhetspolitik och behovet av ett starkt och respektingivande totalförsvar. Detta har bl. a. inneburit enighet om att årligen avsätta en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Det förhållande att vår sä-

kerhetspolitik har ett brett folkligt stöd twullmiiter jag det största värde.

Statsrådet Krönmark utvecklar senare de närmare riktlinjerna för inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. Han

och statsråden Burenstam Linder, Troedsson, Turesson, Wikström, Ahlmark och Gustavsson redovisar de särskilda förslag inom resp. försvars-, handels-, social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads- och kommundepartementens verksamhetsområden som föranleds av dessa riktlinjer. Statsrådens anföranden och förslag redovisas t underprotokollen för resp. departement. |

Statsministern avslutar.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i gemensam proposition

dels bereder riksdagen tilifälle att ta del av vad jag nu har anfört om

säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dels förelägger riksdagen vad övriga föredraganden har anfört för de åt-

gärder de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till statsministerns och övriga föredragandenas

överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad

föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om. Regeringen föreskriver att de anföranden och förslag som upptagits I underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-8.

Bilaga 1 till regeringens proposition rr 74 år 1976/77

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-03-03

Föredragande: statsrådet Krönmark

Anmälan till proposition om inriktningen av säkerhetspolitiken och total-

försvarets fortsatta utveckling såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.

1¶Grunder för genomförd planering, studier m. m.

1.1¶Planeringssystem

Genom beslut av riksdagen (SU 1970:203, rskr 1970:420) infördes ett nytt planerings- och budgeteringssystem för det militära försvaret och civilförsvaret budgetåret 1972/73. I samband med att riksdagen behandlade systemets införande begärde den att Kungl. Maj:t skulle låta utreda riksdagens roll i det nya systemet. Denna utredning utfördes av 1970 års försvarsutredning. Utredningen föreslog att riksdagens utrikes- och försvars-

utskott fortlöpande skulle informeras om studie- och planeringsarbetets inriktning och resultat. Förslaget låg till grund för Kungl. Maj:ts redovisning

till riksdagen (prop. 1972:103). Riksdagen (FöU 1972:23, rskr 1972:309) hade inte något att erinra Mot vad som därvid anfördes.

Planeringssystemets huvudkomponenter utgörs av säkerhetspolitiska studier — varmed avses studier av utvecklingen internationellt och i det svenska samhället — perspektivplanering, programplanering, systemplanering och programbudegetering.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar har efter uppdrag av Kungl. Maj:t

lämnat förslag till hur ett planeringssystem för det ekonomiska försvaret skulle kunna utformas. Kungl. Mat:t uppdrog år 1973 åt överstyrelsen att efter anvisningar av chefen för handelsdepartementet och i samråd med be-

rörda myndigheter bedriva försök med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Samtidigt meddelade chefen för handelsdepartementet

anvisningar för försöken. Dessa omfattar bl. a. perspektivstudier och programplanering enligt i huvudsak samma principer som tillämpas för perspektivplanering och programplanering inom det militära försvaret och civilförsvaret.

Planeringssystemen har utformats för att tillgodose såväl statsmakternas som myndigheternas behov av underlag för beslut. Planeringssystemen skall sålunda bl. a. medverka till att riksdagens arbete kan inriktas på de väsentliga försvarspolitiska problemen och resursavvägningarna.

De säkerhetspolitiska förutsättningarna för försvarsplanceringen måste preciseras så att det blir möjligt att ange mål för försvarets utveckling på kort och lång sikt. Målen bör i största möjliga utsträckning definieras av eller

kunna härledas ur beskrivningar av de situationer som vårt försvar skall kunna verka i.

Studierna av den internationella utvecklingen resulterar i beskrivningar av tänkbara internationella utvecklingar i politiskt, tekniskt, militärt, ekonomiskt och socialt avseende. Alternativ som kan leda till internationella kriser och risk för angrepp mot Sverige har därvid särskilt intresse. De ana-

lyseras närmare genom s. k. angreppsfall och krisfall. I vissa fall är det möjligt

att uttrycka de anspråk som med hänsyn till den yttre miljön bör ställas på försvarsplaneringen i mera konkret och kortfattad form. Underlag för dessa s. k. särskilda planeringsanvisningar kan komma fram genom studier

av de försvarsproblem som är gemensamma för ett antal angreppsfall eller krisfall. Särskilda planeringsanvisningar kan exempelvis avse beredskap,

skydd mot verkan av ABC-stridsmedel och verkan under neutralitetstill-

stånd. Riktlinjerna för försvarsplaneringen innefattar förutom yttre betingelser också förutsättningar som rör Sveriges inre förhållanden. Dessa förutsättningar anges genom s. k. ramvillkor för planeringen, exempelvis ekonomiska

planeringsramar.

Angreppsfall, krisfall, särskilda planeringsanvisningar och ramvillkor bildar underlag för perspektivplaneringen.

Nuvs rande metoder för perspektivplaneringen innebär att arbetet genomförs i två faser. Fas I är planeringens idéskapande del. Under denna fas skall man utveckla och pröva nya idéer till försvarets utformning och sammansättning för att möta olika framtida konfliktsituationer. Man skall vidare ta fram alternativ i fråga om viktiga funktioners uppgifter, inbördes samband

och innehåll i stort. Tidsperspektivet är härvid 15 å 20 år. En viss sådan sammansättning av försvaret och dess sätt att verka kallas struktur. Per-

spektivplaneringens fas I skall ge statsmakterna underlag att välja ett antal försvarsstrukturer för fortsatt analys.

Under fas 2 i perspektivplaneringen skall man med utgångspunkt i be-

fintlig organisation ta fram alternativa handlingsvägar i ett kortare tids-

perspektiv. Detta skall göras främst mot bakgrund av skilda ekonomiska förutsättningar, varvid möjligheterna att nå de olika strukturerna i perspektivet och konsekvenserna av detta kartläggs. Genom att alternativa handlingsvägar utformas och analyseras säkerställs att statsmakterna får underlag

för att inrikta programplaneringen. För handlandet på kort sikt upprättas konkreta handlingsprogram i form

av femåriga programplaner, som rullas varje år. Programplanerna utarbetas

mot bakgrund av den befintliga krigsorganisationens styrka och svagheter.

I planerna konkretiseras avvägningen mellan resurser för att upprätthålla operativ styrka under de närmaste åren och resurser för att nå styrka på längre sikt. I arbetet med programplanen ingår att klarlägga den verksamhet i form av bl. a. utbildning, byggnadsverksamhet, forskning, studier, utveck-

ling samt anskaffning av materiel som behöver genomföras under program-

planeperioden,

Systemplaner kan utarbetas som underlag för regeringens ställningsta-

ganden till särskilt resurskrävande vapensystem. De behandlar systemet

under hela dess livslängd.

Programbudgeteringen är ett viktigt hjälpmedel när inriktningen av den konkreta verksamheten på kort sikt skall anges. Systemet medger en hög grad av decentralisering. Målen för verksamheten inom olika delar av försvarsorganisationen måste därför kunna anges noga. I systemet ingår även en redovisning av prestationer och kostnader som underlag för kontroll och analyser.

1.2¶Genomförda säkerhetspolitiska studier

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för försvarsdepartementet gett anvisningar för de säkerhetspolitiska studierna.

I det följande redovisas en kortfattad sammanställning av resultaten av de säkerhetspolitiska studierna i de delar dessa direkt har utnyttjats i an-

visningar för myndigheternas perspektivplanering.

1.2.1¶Angrepp med konventionella stridsmedel mot mobiliserat svenskt

försvar

Angreppsfallen utgår från hypotesen att förhållandena i Europa under en lång period varit relativt lugna efter den reglering av centraleuropeiska problem som skedde omkring år 1970. Supermakterna antas därefter i stort sett ha avstått från att aktualisera motsättningar I denna del av världen. I en framtida konfliktutveckling kan supermakterna tänkas överväga olika handlingsalternativ föratt nå sina allmänna säkerhetspolitiska mål. Ett av dessa alternativ kan innebära angrepp mot Sverige. Frågan är då om fördelarna med att kontrollera hela eller delar av Sverige är så stora att de motiverar de därmed förknippade uppoffringarna. I de situationer då ett angrepp verkar tänkbart görs i angreppsfallen en bedömning av vilka resurser en angripare kan vara beredd ati sätta in mot Sverige, vilka förluster som därvid kan godtas samt hur lång tid företaget kan få ta. .

De angreppsfall som utnyttjats i planeringen förutsätter skilda angripare

och leder till risk för angrepp mot skilda delar av landet.

I anvisningarna för perspektivplaneringen för det militära försvaret har

föreskrivits att sju olika angreppsfall skall utnyttjus. För vart och ett av dessa finns ett antal varianter som bygger på olika hypoteser om den potentiella angriparens totalt tillgängliga militära resurser och det sätt varpå dessa disponeras 1 olika riktningar.

Angreppsfallen för den övre och mellersta delen av det för det militära

försvarets perspektivplanering anbefallda ekonomiska studieintervallet bygget på hypotesen att den världspolitiska utvecklingen också i framtiden kommer att karakteriseras av svängningar mellan avtagande och tilltagande spänning. De militära styrkorna i Europa antas vara oförändrade eller minska.

Förutsättningen för de angreppsfall som har Icgat till grund för studierna inom den nedre delen av det ekonomiska studieintervallet är en långvarig

avspänningsperiod, som skulle kunna leda tull bl. a. att de militära styrkorna

i Europa minskar betydligt. De kris- och krigssituationer som därvid skulle kunna uppstå till följd av olika motsättningar har antagits bli starkt begränsade ifråga om nivå och/eller geografisk utbredning.

I anvisningarna för planeringen inom de andra delarna av totalförsvaret har vissa begränsningar i antalet angreppsfall kunnat göras. Uteslutna fall har inte bedömts kunna ge någon ytterligare väsentlig information för planeringen. 1.2.2 Överraskande angrepp med konventionella stridsmedel

Som grund för myndigheternas planering har angivits ett antal angreppsfall som belyser mera överraskande angrepp. Härmed avses angrepp mot ett svenskt försvar som på grund av otillräcklig förberedelsetid inte är färdigmobiliserat. Överraskningen kan uppstå dels till följd av att en angripare vidtar medvetna åtgärder för att dölja angreppsförberedelserna, dels på grund av den svenska statsledningens svårigheter att samla in och tolka befintliga signaler.

Principiella problem i samband med överraskande angrepp har redovisats i en särskild analys. Som grund för planeringen inom totalförsvarets grenar här tre olika överraskande angrepp anvisats. Dessa bygger på samma internationella förhållanden som angreppsfallen mot ett mobiliserat försvar. Sam nantagna representerar de olika förvarningssignaler och olika förvarningstider.

1.2.3¶Krig i Europa varvid Sverige är neutralt

De anvisningar som lämnats beträffande försvarets uppgifter under neu-

tralitetstillstånd utgår från att ott konventionellt krig iden nära omvärlden kan väntas leda till betydande påfrestningar på vårt försvar och för det svenska samhället i övrigt. Hos de krigförande parterna uppstår knapphet på många viktiga förnödenheter som man därmed blir obenägen att sälja till Sverige. Vidare kan stridshandlingar längs handelsvägar helt eller delvis omöjliggöra utrikeshandeln. Stridshandlingarna kan leda till oavsiktliga såväl som avsiktliga kränk-

ningar av svenskt territorium.

I anvisningarna för perspektivplaneringen för det militära försvaret har lämnats en redovisning av kraven på det militära försvarets verkan under neutralitetstillstånd. Bakgrunden ull kraven exemplifieras genom ett antal krisfall.

Som grund för planeringen för det ekonomiska försvaret har anvisats ett antal krisfall. I dessa har särskild vikt lagts vid att beskriva den internationella handeln och störningar I denna.

För det ekonomiska försvarets planering har härutöver exempel på fredskriser anvisats. Den ogynnsamma påverkan på vår försörjning som fredskriserna kan ge har sitt upphov i händelser utanför vår kontroll. Händelserna kan orsakas av bl. a. dels relativt lokalt bundna konflikter, dels vissa länders medvetna agerande för att förbättra sin position. Detta kan avse positioner antingen i det globala handelsutbytet eller i något annat politiskt avseende som

inte berör Sverige. Den geografiska bundenheten gör att dessa händelser bedöms drabba främst vår försörjning med någon enstaka vara eller ett begränsat

antal varor under en och samma tidsperiod.

1.2.4 Krig i vilka ABC-stridsmedel utnyttjas

Omfattning och inriktning av våra åtgärder mot kärnvapen samt bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel måste primärt bestämmas utifrån en bedömning av risken för att dessa sätts in antingen i vår omvärld

eller direkt mot Sverige. Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan utnyttjats vid krig i omvärlden kan vi inte räkna med någon återhållsamhet mot svenskt område. I en sådan situation har Sverige små möjligheter att bjuda effektivt motstånd och samtidigt bevara en nationell handlingsfrihet

enligt de säkerhetspolitiska målen. En utgångspunkt för försvarsplaneringen

är därför att totalförsvarets ansträngningar i ett sådant läge måste koncen-

treras på att begränsa krigets verkningar och öka befolkningens möjligheter att överleva.

I samband med att anvisningar lämnades för myndigheternas perspektivplancering gavs vissa riktlinjer för hur hänsyn skulle tas inom totalförsvaret till verkningarna av möjliga insatser av kärnvapen och BC-stridsmedet mot Sverige. Dessa riktlinjer kompletterades med ett antal angrepps- respektive krisfall, i vilka beskrivs situationer då ABC-stridsmedel sättsin mot Sverige eller i omvärlden.

1.2.5 Hot om ekonomiska och militära åtgärder som stöd för krav på Sve-

rige

Den svenska statsledningens beslutsamhet och möjligheter att stå emot

hot beror i hög grad på totalförsvarets förmåga. Huvuddelen av de anspråk

som försvar mot hot stiller har därför redan uttryckts genom de tidigare

redovisade angrepps- och krisfallen. Endast för vissa speciella typer av hot har det bedömts som lämpligt att utarbeta och föreskriva särskilda angreppsfall.

1.3¶Perspektivplaner

Perspektivplaner för det militära försvaret har utarbetats av överbefälhavaren och för civilförsvaret av civilförsvarsstyrelsen. Perspektivstudierna inom det ekonomiska försvaret har letts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Studier av övrigt totalförsvar har genomförts under ledning av en

särskild utredningsman. Planeringsarbetet inom totalförsvaret har varit samordnat i tiden. Arbetet

med perspektivplaner och perspektivstudier avslutades och slutredovisades under hösten år 1975.

1.3.1¶Perspektivplan för det militära försvaret

Kungl. Maj:t uppdrog i juni 1972 åt överbefälhavaren att genomföra perspektivplanering för det militära försvarets utveckling efter år 1977. Al-

ternativa sammansättningar av försvaret skulle sökas och utformas utifrån

i anvisningarna angivna säkerhetspolitiska utgångspunkter. De ekonomiska

studieområdena skulle förläggas inom ett intervall mellan 10 och 20 miljarder kronor per år beräknade i ett antaget pris- och löneläge i början av 1990-talet.

Överbefälhavaren överlämnade i maj 1974 perspektivplan del 1. Avvikande mening har i militärledningen anmälts av cheferna för marinen och flygvapnet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade chefen för för-

svarsdepartementet i maårs och i oktober 1974 anvisningar för perspektiv-

planeringens fas 2. En utgångspunkt för arbetet var att den militära ut-

giftsramen budgetåret 1976/77 var 8 150 milj. kr. i prisläge februari 1974.

Överbefälhavaren skulle utforma och analysera handlingsvägar utifrån fyra

ekonomiska nivåer för femårsperioden 1977/78-1981/82, nämligen ungefär

38 500 milj. kr., 40 750 milj. kr., 42 000 milj. kr. resp. 43 750 milj. kr. i

prisläge februari 1974. Exakta studienivåer skulle väljas så att intressanta

omslagspunkter blev belysta.

Överbefälhavaren överlämnade i november 1975 perspektivplan del 2 för det militära försvaret. Denna är väsentligen en analys i ett kortare tidsperspektiv än i del 1. Med utgångspunkt i dagens krigsorganisation har fem

exempel på handlingsvägar för försvarsmaktens utformning studerats och

värderats. Avvikande mening har anmälts av chefen för marinen.

Ett sammandrag av innehållet i överbefälhavarens perspektivplan redovisas i det följande i avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

1.3.2 Perspektivplan för civilförsvaret

De allmänna grunderna för civilförsvarets perspektivplanering sam man föll

med anvisningarna för försvarsmaktens planering. Det ekonomiska studieområdet för början av 1990-talet skulle förläggas inom ett intervall mellan

450 milj. kr. och 900 milj. kr. per år i då antaget pris- och löneläge.

Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i maj 1974 perspektivplan del 1.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade chefen för för-

svarsdepartementet i mars och i oktober 1974 anvisningar för civilförsvarets

perspektivplanering under fas 2. Civilförsvarsstyrelsens fortsatta planering skulle avse i första hand strukturer som var särskilt intressanta med hänsyn till lämnade anvisningar. Beträffande skyddsrumsbyggande föreskrevs ett studieintervall från 150 000 ul! 300 000 nva skyddsrumsplatser per år. För

övrig civilförsvarsverksamhet skulle förutsättas att utgiftsramen för bud-

getåret 1976/77 var 135 milj. kr. i prisläge februari 1974. För denna del av verksamheten skulle studierna avse tre ekonomiska nivåer för femårsperioden 1977/78-1981/82, nämligen ungefär 575 milj. kr., 675 milj. kr. resp. 775 milj. kr.

Civilförsvarsstyrelsen överlämnade i oktober 1975 perspektivplan del 2.

Ett sammandrag av innehållet i civilförsvarsstyrelsens perspektivplan re-

dovisas i det följande i avsnittet om civilförsvarets fortsatta utveckling.

1.3.3 Perspektivstudier inom det ekonomiska försvaret

En redogörelse för perspektivstudierna inom det ekonomiska försvaret lämnas av chefen för handelsdepartementet i det följande i bilaga 2.

1.3.4 Studier av övrigt totalförsvar

Kungl. Maj:t förordnade i december 1973 om särskilda studier avseende

utvecklingen efter år 1977 för vad som sammanfattningsvis benämns övrigt

totalförsvar dvs. de deltar av totalförsvaret som inte omfattas av det

militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. I direktiven angavs att studier av övrigt totalförsvar för perioden från år 1977 till 1990talets början skulle genomföras för att underlaget inför ett försvarsbeslut

år 1977 skulle bli så fullständigt som möjligt. Studierna skulle göras mot bakgrund av förutsättningar som till övervägande delen var gemensamma för totalförsvaret. Verksamheten inom övrigt totalförsvar skulle sammanföras i programmen ledning, viss polisverksamhet. sjukvård och allmän administration. Studierna borde i första hand gälla myndigheter med uppgifter inom övrigt totalförsvar, vilka har särskilda försvarsanslag.

Eftersom någon myndighet för samordning inom det aktuella området

inte finns, tillkallades en särskild sakkunnig (Fö 1973:02)! för att genomföra studierna. I Avdelningschefen Sture Gyllö.

Den sakkunnige överlämnade i april 1975 en rapport om dittills genomförda studier. En slutrapport avgavs i december 1975. I rapporterna har klarlagts myndigheter och kostnader inom övrigt totalförsvar, beredskupsläget den 1 juli 1977 samt planeringstförutsättningarna för området. Vidare

har handlingsvägar avseende perioden 1977/78-1981/82 konstruerats. I rap-

porterna har programmet ”allmän administration” utgått.

Ett sammandrag av innehållet i rapporterna redovisas i det följande i

avsnittet om övrigt totalförsvars fortsatta utveckling.

1.4¶Programplaner för perioden 1977/78-1981/82

Regeringen resp. berörd departementschef med regeringens bemvndigande lämnade i mars 1976 anvisningar för programplanering av de olika to-

talförsvarsgrenarna för perioden 1977/78-1981/82. De säkerhetspolitiska ut-

gångspunkterna för planeringen var gemensamma för samtliga totalförsvarsgrenar och utgjordes av de överväganden och förslag till riktlinjer för den svenskasäkerhetspolitiken, som 1974 års försvarsutredning redovisade i betänkandet (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar. I anvisningarna angavs vidare en allmän inriktning av planeringen, ckonomiska förutsättningar samt övriga förhållanden som skulle beaktas i planeringen.

För det militära försvaret angavs att den inriktning av to-

talförsvarets och det militära försvarets fortsatta utveckling som försvars-

utredningen föreslagit i sitt första betänkande med vissa komplewueringar

i huvudsak skulle ligga till grund för planeringen. För vart och ett av bud-

getåren 1977/78-1981782 skulle gälla en planeringsram om 9053 milj. kr. i prisläge februari 1975. Överbefälhavaren har överlämnat programplaner för det militära försvaret till regeringen i september 1976. Planeringen har genomförts i tre ekonomiska nivåer. Ett sammandrag av överbefälhavarens programplaner liksom av programplanerna för huvudprogrammen 1-3 redovisas i det följande avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling.

För civilförsvaret angavs att planeringen skulle grundas på den inriktning av totalförsvarets och civilförsvarets fortsatta utveckling som försvarsutredningen föreslagit. Härtill meddelades vissa kompletterande anvisningar rörande skyddsrumsbyggnationen m. m. Planeringen av verksam-

het som inte avser skyddsrum för befolkningen skulle ske i en planeringsram som för vart och ett av budgetåren 1977/78-1981/82 var 153 milj. kr. i prisläge februari 1975. För planeringen av verksamhet som avser skyddsrum för befolkningen skulle för vart och ett av budgetåren 1977/78 och 1978/79

gilla en planeringsram om 38 milj. kr. och för vart och ett av budgetåren 1979/80-1981/82 en planeringsram om 105 milj. kr., allt i prisläge februari 1975. Civilförsvarsstyrelsen har till regeringen överlämnat programplaner för civilförsvaret i september 1976. Planeringen har genomförts i två ekonomiska nivåer och ett sammandrag av planerna redovisas i det följande avsnittet om civilförsvarets fortsatta utveckling.

I fråga om det ekonomiska försvaret anfördes att de försök med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret som tidigare på-

börjats nu skulle fortsätta med programplanering för perioden 1977/78-1981/82. Anvisningarna omfattade dels formella föreskrifter, dels

riktlinjer för planeringen. Härvid angavs att planeringen för avspärrning och krig skulle utarbetas i två ekonomiska alternativ för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten. I ett alternativ skulle driftkostnaderna för perioden uppgå till ca 1 050 milj. kr. och investeringar skulle planeras

inom en ram av 625 milj. kr. I ett annat alternativ skulle investeringarna planeras inom en ram om 750 milj. kr. Vidare meddelades anvisningar och riktlinjer för planeringen avseende fredskriser. För denna del av planeringen angavs inga ekonomiska ramar. Berörda myndigheter har i scptember/oktober 1976 överlämnat sina programplaner till regeringen. En sam-

manfattning av planerna redovisas i det följande i avsnittet om det ckon-

omiska försvarets fortsatta utveckling, bilaga 2.

Slutligen meddelades anvisningar till vissa myndigheter, som under avsnittet genomförda perspektivstudier redovisades under begreppet ö vrigt totalförsvar, att genomföra programplanering av i anvisningarna angivna verksamheter. Till grund för planeringen angavs såväl en inriktning av resp. programs utveckling som de ekonomiska restriktioner som skulle

gälla för planeringsperioden. Berörda myndigheter har i september 1976 över-

lämnat programplanerna till regeringen. En sammanfattning av planerna redovisas i det följande i avsnittet om övrigt totalförsvars fortsatta utveckling.

2¶Den svenska säkerhetspolitiken

2.1 1974 års försvarsutredning

Som bakgrund till sitt förslag beträffande inriktningen av svensk säkerhetspolitik lämnar 1974 års försvarsutredning en redogörelse för den internationella politiska och ekonomiska utvecklingen och dess siäker-

hetspolitiska konsekvenser. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de hot av olika slag som kan uppkomma mot Sveriges frihet och oberoende. Utredningen behandlar vidare utvecklingen av det svenska fredssamhället och

dess påverkan på våra försvarsåtgärder.

På grundval av det samlade material som stått till utredningens förfogande

lämnar utredningen förslag beträffande inriktningen av svensk säkerhets-

politik.

Försvarsutredningen påpekar att den svenska säkerhetspolitiken traditio-

nellt setts och fortfarande måste ses i samband med öst-västproblematiken. I och med avspänningspolitikens utveckling har också andra internationella

2 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

problem blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Den internationella cko-

nomiska utvecklingen i iadustriländerna såväl som utvecklingsländernas

krav på en ny ekonomisk världsordning måste enligt utredningens uppfattning också beaktas i en bredare säkerhetspolitisk diskussion.

I sin sammanfattning av den internationella politiska och

ekonomiska utvecklingen framför utredningen uppfattningen att de aktuella ekonomiska svårigheterna i industriländerna och den internationella ekonomiska omfördelningen av resurser som nu pågår uppenbarligen kan få säkerhetspolitiska konsekvenser. Oljekrisen under budgetåret

1973/74 har påvisat konsumentländernas stora känslighet och producentkartellens effektivitet i detta fall. De ekonomiska svårigheterna har medfört

att Sovjetunionens och USA:s ställning relativt och åtminstone på kort sikt har förstärkts. Förutsättningarna för avspänningspolitiken bedöms dock inte ha rubbats av de ekonomiska svårigheterna.

Under senare år har förhållandet mellan industriländer och utvecklings-

länder lett till krav på en ny ckonomisk världsordning. Dessa problem har

fått ökad aktualitet inte minst i FN:s arbete. Om den nuvarande situationen

inte ändras kan den på längre sikt få allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser i form av konflikter mellan industri- och utvecklingsländer eller

mellan utvecklingsländer. FN kan enligt utredningens åsikt inte väntas bli en effektivt fungerande

organisation för kollektiv säkerhet inom överskådlig tid. Varje land måste därför svara för sin egen säkerhet. Ett omfattande förhandlingsarbete pågår

för att kontrollera och begränsa rustningarna i världen. Vissa begränsade

resultat har nåtts men utredningen bedömer det som föga sannolikt att förhandlingarna inom överskådlig tid kommer att leda till någon avgörande nedrustning.

Med utgångspunkt i de nu kända förutsättningarna för den internationeHa

utvecklingen bedömer försvarsutredningen att USA och Sovjetunionen under överskådlig ud förblir de enda stater som kan karaktäriseras som supermakter.

Trotsatt främst Japan, Kina och Västeuropa har förutsättningar att i vissa avse-

enden nå supermaktsstatus bedömer utredningen att dessa under den kommande tioårsperioden inte kommeratt kunna uppträda som sådana t global mening.

Avspänningssträvandena har hittills tagit sig uttryck i bl. a. en provisorisk reglering särskilt av vissa problem i Centraleuropa och förhandlingar om

rustningskontroll, SALT, MFR och ESK. Avspänningspolitiken, som enligt utredningens mening inte bör bedömas efter kortsiktiga variationer. innebär dock inte att alla konflikter försvunnit. Den innebär emellertid att skiftningar-

na iden internationella politiken kan bli mindre dramatiska. Enligt utredningens mening finns det skäl att betona att det inte finns något direkt samband mel-

lan rustningsnivå och spänning eller avspänning. Tider med förhållandevis

låga rustningsnivåer har utmärkts av hög spänning och tvärtom.

Förbindelserna mellan USA och Västeuropa har utsatts för påfrestningar

under senare år. Oljekrisen och samförståndspolitiken meilan USA och Sov-

jetunionen har lett till svårigheter inom NATO. Försvarsutredningen be-

dömer emellertid att intresset i Västeuropa för fortsatt amerikansk närvaro där kommer att vara stort även i framtiden. Även Sovjetunionen bedöms av många, åtminstone på längre sikt, ha intresse av en fortsatt sådan närvaro.

Även om förhållandena i Centraleuropa fortfarande kommer att ha stor betydelse har den internationella politikens huvudfrågor under senare tid

rört sig inom Mellanöstern och områdena däromkring. Konflikter i detta område kan uppstå av många olika anledningar och få betydande konse-

kvenser för utvecklingen i Europa i sin helhet.

Nordens strategiska betydelse är inte konstant utan påverkas av den rå-

dande situationen. Den militära styrkeuppbyggnad som under senare år

skett på Kolahalvön, framförallt av marinstridskrafter, har enligt försvars-

utredningens mening ökat Nordens strategiska betydelse. Sovjetunionens

behov av fritt tillträde till Atlanten från såväl Murmanskområdet som Ös-

tersjön liksom västsidans intresse av att hindra detta ger Nordkalotten och

Östersjöutloppen militär betydelse. Ytterligare intresse har ägnats det Nordatlantiska området på grund av oljefyndigheter utanför Norges kust. Under efterkrigstiden har de nordiska ländernas säkerhetspolitik utmärkts

av stabilitet. Deras säkerhetspolitiska dispositioner är beroende av varandra. Av något land ensidigt vidtagna åtgärder skulle kunna påverka denna balans.

Försvarsutredningen bedömer att supermakterna även i framtiden kommer att sträva efter att förhindra en militär konfrontation i Europa. Det faktum att stora militära styrkor står ständigt beredda mot varandra innebär dock en risk. Supermakternas globala intressen och kamp om resurser innebär vidare risk för att de blir indragna i lokala konflikter som kan trappas upp eller spridas.

Även om motsättningarna mellan supermakterna minskat under senare tid kvarstår de ändå i sina huvuddrag och utgör ett latent hot mot freden i världen. Ytterligare problem kan tillkomma genom motsättningar inom blocken. Härtill kommer att de vidgade ekonomiska och sociala klyftorna inom och mellan nationer tillsammans med knapphet på resurser och råvaror

innebär växande konfliktorsaker.

Strävandena att undanröja konfliktorsaker har enligt försvarsutredningen

stärkt möjligheterna till en bestående fred i vår del av världen. Bristande

jämlikhet i de ekonomiska förbindelserna kvarstår och orsakar en orättvis fördelning av världens tillgångar. För att undanröja dessa missförhållanden fordras en reform av det internationella ekonomiska systemet.

En följd av den rådande avspänningspolitiken är att förhållandena inom staterna tillmäts allt större vikt vid säkerhetspolitiska bedömningar. I en situation då människor inte upplever krigshotet som lika påträngande som under det som benämns kalla krigets år, riktas blickarna mot inrikespolitiska problem.

Tendensen har under senare år förstärkts av den ekonomiska utvecklingen

med hög arbetslöshet och inflation i praktiskt taget alla industriländer i

Västeuropa och Nordamerika. Många har betecknat denna kris. som i sin tur förvärrats av oljekrisen, som den allvarligaste sedan andra världskriget. Flertalet invånare i dessa länder upplever i ett avspänningsskede dessa frågor

som nära nog lika centrala som krig och fred.

Med dessa utvecklingstendenser har följt en benägenhet aw definiera säkerhetspolitiken i vidare termer än vad som tidigare varit brukligt. Det är uppenbart att även om den fysiska säkerheten i form av ett försvar mot anfall från annat land fortfarande spelar en mycket viktig roll i upplevelsen

av säkerhet. inrymmer denna numera också olika aspekter av ekonomisk

och social säkerhet.

Det svenska fredssamhällets struktur är enligt försvarsutredningens mening av stor betydelse för förmågan att stå emot krigshandlingar,

störningar i utrikeshandeln, främmande propaganda m. m. Därjämte ger

samhällsstrukturen — särskilt då samhällsekonomins styrka - de ekonomiska förutsättningarna för de egna försvarsansträngningarna.

Den framtida utvecklingen av det svenska samhället kommer att styras dels genom politiska beslut av statsmakterna, dels genom inverkan av faktorer, Som från de politiskt beslutande organens synpunkt är förhållandevis opåverkbara. Det torde endast i begränsade hänseenden vara möjligt att anpassa samhällsutvecklingen till kris- eller krigssamhällets behov. To-

totalförsvaret måste därför i framtiden, liksom hittills, i huvudsak inrikta

sig på att komplettera fredssamhällets resurser.

Det svenska samhället har under efterkrigstiden genomgått snabba och

stora förändringar. Ett karaktäristiskt drag i den ekonomiska utvecklingen

har varit den ökade internationella integrationen.

Drivkrafterna bakom dessa genomgripande förändringar har varit teknisk utveckling och de fördelar som stått att vinna genom stordrift och en omfattande handel mellan nationerna. Näringslivet har blivit mera beroende av jämn och säker tillförsel inte endast av råvaror och halvfabrikat utan

även av komponenter och reservdelar. Även exportberoendet har ökat i takt med att grenar av industrin krävt större marknader än den som Sverige

utgör.

Den strukturomvandling som har skett under de senaste decennierna och fortfarande sker inom industri och handel har inneburit att produktion och handel har koncentrerats samtidigt som tillverkningen blivit mer spe-

cialiserad. Vissa från försörjningssynpunkt viktiga varor och tjänster produceras av allt färre svenska företag — i den mån tillverkningen inte helt

har lagts ned.

Denna utveckling, som har varit fördelaktig genom att svensk industri

har kunnat utnyttja specialiseringens och stordriftens fördelar, har samtidigt inneburit problem för försörjningsberedskapen. Tillgängliga prognoser pekar på att denna utveckling i flera avseenden

kommer att fortgå under överskådlig. framtid.

En viktig förutsättning för att befolkningen skall vilja och kunna uthärda

de påfrestningar som ett krig eller ett krisläge medför är enligt försvars-

utredningens uppfattning att den känner solidaritet i stort med det svenska

samhället. Det överväldigande flertalet medborgare i Sverige känner en sådan

solidaritet, grundad på att landet och dess samhällsskick för dem representerar väsentliga värden. Det innebär att man på viktiga punkter känner gemenskap samtidigt som man på andra punkter kan ha olika meningar. En viktig faktor är att landet saknar inre motsättningar. grundade på etniska

eller religiösa minoritetsproblem eller liknande. Välståndsutvecklingen

och de stora sociala reformerna har skapat förutsättningar för en hos hela be-

folkningen förankrad försvarspolitik. Mot bakgrund av den redovisade internationella utvecklingen diskuterar försvarsutredningen tänkbara hot mot Sveriges säkerhet och åtgärder för att möta dessa. Inledningsvis görs en över-

sikt över tänkbara framtida konflikter i världen. Dessa kan härledas ur en internationell situation som antingen i stort motsvarar den nuvarande eller som under överskådlig tid kan utvecklas ur denna. Kon-

fikttyperna kan grovt hänföras till motsättningar i öst-väst, nord—-syd celler

kombinationer av dessa.

Konsekvenserna av ett krig samt balansen globalt mellan supermakterna

och regionalt i Centraleuropa mellan maktblocken har hos parterna skapat

ett starkt samfällt intresse av att förhindra krig dem emellan. Det finns nämligen en risk för att ett konventionellt krig skulle kunna trappas upp till kärnvapennivå och leda till en oacceptabel förstörelse för båda parter. En väsentlig förutsättning för balansen är enligt en allmän åsikt Förenta staternas militära närvaro i Västeuropa.

För att minska krigsriskerna har överenskommelser träffats som avdramatiserat gamla konfliktfrågor i Europa. Avtal har träffats om konsultationer vid akuta kriser. Genom förhandlingar söker man komma fram till rustningsbegränsning med bibehållen balans. Avspänningssträvandena möjliggör å ena sidan ett visst tekniskt och ekonomiskt samarbete, men å andra sidan finns grundläggande motsättningar och misstro kvar. Vardera supermakten söker främja egna intressen även om det sker på den andra supermaktens bekostnad. Benägenheten att utnyttja öppet krig som medel att främja egna intressen har minskat.

I relationerna mellan supermakterna kan man enligt försvarsutredningens uppfattning räkna med gemensamma intressen att via förhandlingar lösa

militära och ekonomiska problem. Supermakterna kan söka påverka va-

randras positioner genom hot om avbrott eller löften om eftergifter i förhandlingarna. Många motsättningar kan därmed komma att stanna på en relativt låg konfliktnivå.

Gentemot små stater torde benägenheten öka att använda hot, påtryck-

ningar och andra åtgärder för att få till stånd sådana politiska förändringar

som tjänar supermakternas syften.

Försvarsutredningen finner det nödvändigt att beakta det latenta hot som ligger i de stora militära styrkor som finns tillgängliga i Centraleuropa. Försöken till reglering av gamla konfliktfrågor innebär att

vissa motsättningar tonats ned medan andra däremot finns kvar. Man kan

därmed inte utesluta att lokala händelser delvis utanför supermakternas

direkta kontroll kan leda till konflikter i Centraleuropa. Men hänsyn till

tänkbara hot mot Sverige är en avgörande fråga vilken karaktär en akut

konflikt eller ett krig i Europa kan få. Denna fråga behandlas mera utförligt

senare i detta avsnitt. Motstridande strategiska intressen mellan Förenta staterna och Sovietunionen på världshaven samt komplikationer till följd av förväntade oljeeller andra råvarufyndigheter kan leda till att supermakterna söker utvidga

egna basområden. En konflikt av denna karaktär skulle kunna innebära snabba militära framstötar med risk för fortsatt upptrappning eller försök

med andra metoder att på lång sikt få förändringar till stånd.

Vid krig mellan länder utanför Europa kan man räkna med att supermakterna så långt som möjligt söker undvika att bli direkt engagerade och i stället stöder parterna ekonomiskt, med rådgivare och med leveranser av militär materiel. De får därmed också möjligheter att utöva påtryckningar

på de stridande parterna. Syftet kan vara att föra kriget till ett slut som

gynnar de egna intressena celler att stoppa krigshandlingarna och få till stånd förhandlingar.

Framtida mera akuta motsättningar mellan supermakterna kan enligt utredningen främst tänkas uppstå i Medelhavsområdet — Mellersta Östern —- Persiska Viken. Dessa motsättningar kan ha sin rot i konflikten mellan Israel och arabländerna, i supermakternas tävlan om inflytande i oljeproducerande länder eller i lokala politiska instabiliteter. Parternas bestutsamhet att hävda egna intressen och de värden som står på spel kan leda till att supermakterna så småningom blir direkt indragna med egna militära styrkor. Risker för spridning av konflikten uppstår därmed.

Försvarsutredningen har i det föregående antagit att balansen mellan öst

och väst i Europa består. En mera avgörande maktförskjutning kan leda

till att den starkare sidan bedömer det möjligt eller angeläget att utvidga sin intressesfär. Detta kan ske genom hot och påtryckningar under lång tid varigenom ett beroendeförhållande byggs upp. Det kan också ske genom en snabbare begränsad framstöt.

Även om försvarsutredningen inte bedömer nya supermakter som troliga under överblickbar tid kan den globala maktstrukturen ändå påverkas genom en starkare ställning för vissa befintliga stater eller genom att nya maktcentra

kommer till. Om konsekvenserna härav råder olika uppfattningar. Å cna

sidan kan ett internationellt system med många stormakter skapa förutsättningar för ett flexibelt maktbalanssystem. Å andra sidan är en bipolär

situation lättare att kontrollera, eftersom endast två makter behöver nå enig-

het i de viktigaste frågorna. ” ”

En ny typ av konflikt är den mellan i- och u-länder. Oljekrisen under

budgetåret 1973/74 var det första exemplet på att en sammanslutning av råvaruproducerande u-länder kunde hävda sina intressen gentemot industriländerna. Därvid utnyttjades det förhållandet att industriländerna var mera beroende av kontinuerlig tillförsel av olja än producentländerna var av tillförseln av industriprodukter. I kampen för att förbättra sina villkor kan u-länderna i framtiden tänkas utnyttja en rad olika medel. Leveransbojkotter och ensidigt beslutade prishöjningar ligger i den mildare delen av skalan. Om andra medel skulle stå fel kan u-ländernas politik bli mera fientlig mot i-länderna och de kan tänkas utnyttja olika våldsmedel för

att utöva utpressning mot industriländerna i syfte att förbättra sina villkor.

Instabila regimer och militär upprustning i många råvaruproducerande län-

der innebär risker för krig mellan dem. Ett sådant kan leda till långvariga

avbrott i exempelvis oljeleveranserna. På längre sikt kan kärnvapen bli till-

gängliga för ytterligare ett antal länder. Därmed kan risker för lokala kärn-

vapenkrig uppkomma.

I Sydöstasien, i södra Afrika och kring Indiska oceanen kan lokala mot-

sättningar eller maktkamp mellan stormakter leda till utdragna lokala krig

som, i den mån de berör råvaruproducerande länder, kan få konsekvenser

även för Europas försörjning. Sammanfattningsvis bedömer försvarsutredningen att supermakterna även i framtiden kommer att sträva efter att förhindra en militär konfrontation i Europa. Riskerna för krig mellan öst och väst i Europa bedöms därför komma att förbli förhållandevis små. Detta innebär emellertid inte

att motsättningarna skulle försvinna utan betyder att parterna söker främja sina intressen med andra medel på lägre konfliktnivå. Det faktum att stora militära styrkor står ständigt beredda mot varandra innebär en latent risk. Supermakternas globala intressen och kamp om resurser innebär risk att bli indragna i lokala konflikter, vilka därmed kan trappas upp till en kon-

frontation mellan supermakterna. Om försöken att få till stånd en mera rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna i världen misslyckas, finns

allvarlig risk för en förändring av u-ländernas politik och, framför allt på längre sikt, hot av nya slag mot industriländernas villkor.

Försvarsutredningen behandlar förutsättningar för krig i

Europa och tar därvid inledningsvis upp den vapentekniska utvecklingen och dess olika konsckvenser. Vidare behandlas försvarsekonomiska problem

och militära styrkeförhållanden. På grundval härav görs bedömningar av upp-

komst och utveckling av konflikter i Europa.

Försvarsutredningen bedömer att kostnadsstegringar beträffande teknologiskt avancerad materiel gör det svårt även för stormakterna att både uppritthålla kvantiteten och fortsätta modernisera vapen och vapenbärare i samma

takt som tidigare. Det är enligt försvarsutredningen sannolikt att såväl antalet

nya kostnadskrävande system som kan utvecklas, som antalet enheter av varje sådant system som kan anskaffas, kommer att minska i framtiden. På motsvarunde sitt tyder försvarsdebatten i många länder på att mun framgent tvingas avstå från mycket av vad teknologin kan erbjuda för att i stället modifiera befintliga system. Samtidigt framstår det som allt tydligare att man eftersträvar nya teknologiska tillämpningar på lägre kostnadsnivåer. Uppmärksamheten torde enligt utredningen komma att i högre grad riktas mot teknikområden där kostnadssänkande teknologiska genombrott kan förväntas.

En ytterligare konsekvens av de stigande kostnaderna är svårigheterna att behålla nationell kapacitet för utveckling och produktion av avancerad krigsmateriel. Tendenserna mot en övernationell koncentration av den teknologitunga krigsmaterielindustrin har påtagligt förstärkts de senare åren.

Betoning på avancerad teknologi i vapenproduktionen leder vanligen till ökat resursbehov per enhet av varje ny generation av ett vapensystem. Därför

har det länge funnits ett intresse att genom ett övernationellt utvecklingsoch produktionssamarbete förlänga serierna och därmed minska kostnaderna per enhet. Intresset för samarbete är givetvis mest uttalat bland medlemmar 1 allianser. Inom NATO och Warszawapakten tillkommer förutom det eko-

nomiska motivet också militära och politiska motiv för ett ökat utvecklings-

och produktionssamarbete. För alliansfria stater står däremot det ekonomiska

motivet för ett ökat samarbete vanligen i motsatsställning till önskemålet

om en nationellt oberoende materielanskaffning.

Försvarsutredningen bedömer det angeläget att noga följa den tekniska och ekonomiska utvecklingen och dess genomslag i pakternas stridskrafter

vad avser utrustning, organisation och taktik. En radikal omstrukturering av endera paktens konventionella styrkor skulle kunna påverka såväl risken för som karaktären av ett krig i Europa.

De militära styrkeförhållandena innebär att endera parten vid en konflikt i Europa torde se sig tvungen att disponera merparten av sina stridskrafter som en gard för att begränsa den andra partens handlingsmöjligheter. Försvarsutredningen bedömer emellertid att tillräckligt manöverutrymme kan skapas för att utnyttja resurser även i andra riktningar än Centraleuropa.

Försvarsutredningen diskuterar framtida krigs karaktär utgående från den militärtekniska utvecklingen och anser att vid ett krig i Europa kommer den avgörande gränsen även framgent att gå mellan konventionella vapen och kärnvapen.

Försvarsutredningen diskuterar hur akuta konflikter eller krig mellan maktblocken i Europa skulle kunna uppkomma. Lokala motsättningar skulle

kunna aktualiseras och leda till en fortsatt konfliktutveckling. Denna skulle kunna få olika konsekvenser. En möjlighet är att fruktan för krig leder till en uppgörelse om ändrade intressesfärer. Vardera supermakten antas få relativt fria händer att agera

inom den egna intressesfären.

Motsättningarna mellan maktblocken kan också leda till att ekonomiska

medel används dem emellan I påtryckningssyfte. Ena sidan kan stoppa Ieveranser av industriprodukter och vägra fortsatta krediter. Den andra sidan

kan stoppa råvaruleveranser, blockera sjöfart på världshaven eller under-

stödja någon råvarukartell bland u-länder. Detta kan leda till konsekvenser

även för stater utanför maktblocken.

Motsättningarna mellan supermakterna kan leda till att begränsade militära operationer används i påtryckningssyfte för att påverka förhandlingar

om en lösning av konflikten. Exempel kan vara stopp för fartygstrafik genom sund eller ockupation av något geografiskt begränsat, mera perifert område.

De territoriella vinsterna har betydelse dårför att de kan utnyttjas i eventuella militära operationer om förhandlingarna skulle bryta samman. För att militära operationer av detta slag skall kunna påverka förhandlingarna måste resultat nås snabbt och motåtgärder i området från andra supermaktens sida förhindras.

En snabb, geografiskt avgränsad militär operation kan genomföras i det

centrala konfliktområdet för att ställa motparten inför fullbordat faktum. Operationen kan följas av förhandlingar, som leder till en uppgörelse. En mera långvarig krigssituation kan uppstå i Centraleuropa, varvid åter-

hållsamhet med militära insatser iakttas gentemot kärnvapenmakternas egna territorier. Avsikten kan vara att utnyttja svårigheterna att fatta beslut om kärnvapeninsats celler undvika att provocera fram en sådan. Operationer i

något fankområde kan därvid inte uteslutas. Dels kan detta utnyttjas som bas för stridskrafter för att direkt påverka den centrala krigsskådeplatsen,

dels kan det utnyttjas i kampen om sjövägarna. För att sådana flankoperationer skall te sig motiverade för de krigförande, måste dessa förutse

eller befara att krigstillståndet kommer att vara relativt länge.

Militära operationer i det centrala konfliktområdet kan leda till att den ena sidan tillgriper taktiska kärnvapen. Detta kan antingen leda till en överenskommelse att stoppa krigshandlingarna etter till en fortsatt upptrappning av kriget.

I och omkring Norska havet finns inbyggda motsättningar som bl. a. hänger samman med supermakternas sjöstrategiska intressen. Försvarsutredningen bedömer att utvecklingen i detta område innebär konfliktrisker som primärt berör Nordkalottområdet och Östersjöutloppen och som skulle kunna

utvidgas till att omfatta hela Skandinavien. Därvid kan även svenskt område få strategisk betydelse.

Under tiden efter andra världskriget har de krig som förekommit kunnat

hållas geografiskt begränsade trots viss inblandning från supermakternas

sida. Risker för krig utanför Europa bedöms finnas även i framtiden. En

fråga är under vilka omständigheter de skulle kunna spridas till Europa. Supermakternas globala intressen gör att de ofta engagerar sig i lokala konflikter och krig genom ekonomiskt stöd. militära rådgivare, leveranser

av militär materiel m. m. Vid en skärpt kamp om råvarutillgångar och energikällor eller om strategiska positioner kan detta slags konflikter intensifieras. Försvarsutredningen bedömer att sådana ursprungligen lokala konflikter kan

övergå I krig, vilka supermakterna i oenighet om den slutliga lösningen

inte snabbt kan bringa under kontroll. För att förmå varandra till ehtergilter

kan de söka utöva påtryckningar mot varandra. Dessa kan bestå i militära styrkedemonstrationer, stopp för leveranser eller hot att spärra sjövägar. Den sista typen av åtgärder skulle kunna beröra Östersjöutloppen eller Nordkalotten och Norska havet.

Sammanfattningsvis bedömer försvarsutredningen att om en konflikt skulle övergå till krig med konventionella stridsmedel innebär den moderna vapentekniken och stridsmedlens förstörelsekapacitet möjligheter till ett högre tempo i striden och framför allt snabbare nednötning och förbrukning

av de militära förbanden och deras utrustning. Förstörelsen blir omfattande och kommer trots utvecklingen av precisionsvapnen att drabba även ickemilitära mål och civilbefolk ningen. Genom att ett konventionellt krig måste

genomföras under kärnvapenhot kan en återhållsamhet i de militära operationerna I vissa fall förväntas. Detta kan t. ex. innebära att sådana operäationer som sätter motpartens mest vitala intressen på spel undviks. I stället kan parterna sträva efter att successivt förbättra sitt strategiska läge

eller sina förhandlingspositioner, antingen genom att dra in andra områden i kriget eller genom stegvis upptrappning av detta. Om kärnvapen skulle

tillgripas bedöms kriget bli av kortare varaktighet. Antingen leder det till en snabb politisk uppgörelse innan överväldigande skador har uppstått eller också till ett snabbt slut på grund av den stora ödeläggelsen.

Försvarsutredningen diskuterar de anspråk som bör ställas på svenskt

totalförsvar med hänsyn till olika typer av konflikter och krig. I fråga om försvar mot militärt angrepp anför utredningen bl.a. följande. En akut

konflikt i Europa bedöms komma att föregås av en period av stigande

spänningar, lokala kriser och successivt ökande störningar i världshandeln. I samband med ett krigs utbrott kommer även de neutrala ländernas utrikeshandel att kraftigt reduceras.

I samband med pågående krig i Europa kan kränkningar ske av svenskt territorium och ingripanden göras mot svensk trafik på internationellt vatten

och internationellt luftrum. Medvetna kränkningar av svenskt territorium

kan göras av de krigförande för att underlätta deras militära operationer. Om de svenska möjligheterna till motverkan är små kan dessa kränkningar få så stor omfattning att landets neutralitet sätts i fråga.

I händelse av ett framtida krig i vårt närområde kommer Sverige att förklara sig neutralt. En krigförande part måste vara övertygad om att inte

motparten utan stora insatser kan skaffa sig fördelar genom att utnyttja

svenskt territorium. Enligt neutralitetsrätten skall Sverige om en krigförande

part kränker eller försöker kränka svenskt territorium motverka detta med alla tillgängliga medel. Det militära försvaret skall samtidigt som beredskap att möta invasion upprätthålls förhindra kränkningar av svenskt territorium.

Befolkningen måste ges skydd mot verkningarna i Sverige av i vårt när-

område insatta ABC-stridsmedel, vilket i denna situation är en huvuduppgift

för civilförsvaret.

Eu krig I vårt närområde kan leda till att utrikeshandeln helt eller delvis

tvingas att upphöra. Försvarsutredningen anser därför att vi genom olika

åtgärder inom det ekonomiska försvaret måste säkerstilla att samhället kan

uthärda en avspärrning under rimligt lång tid. Därigenom undviks även att landet i försörjningshänseende kommer 1 sådant beroendeförhållande till främmande makt att detta kan utnyttjas för politiska eller militära på-

tryckningar. Åtgärderna omfattar väsentligen lagring av särskilt betydel-

sefulla råvaror, halvfabrikat och färdigvaror, förberedelser för krisimport och

krisproduktion samt ransoneringsförberedelser för fördelning av tillgångarna. För att möjligheterna till viss import skall kunna tillvaratas måste någon produktion av exportvaror upprätthållas. Även förberedelser för försörjning-

en under en efterkrigsperiod kan behöva vidtas med hänsyn till at det

tar lång tid innan världshandeln åter fungerar.

I ett läge med krig i vårt närområde är psykologiskt försvar av stor be-

tydelse. Åtgärder inom detta område måste ledas effektivt och genom in-

formation syfta till ökad försvarsvilja och förståelse för situationens krav.

Åtgärder torde erfordras mot utifrån kommande propaganda.

Av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att stå utanför ett krig är att kontroll över de strategiskt betydelsefulla områdena inte nödvändigtvis förutsätter tillgång till svenskt område. Skulle Sverige bli angripet kan skilda

operationsmål tänkas. = I samband med en operation i norra Skandinavien från eller mot befintliga basområden kan norra Sverige beröras som genomgångsområde för att

nå operationsmålen.

- I samband med en operation syftande till kontroll av Östersjöutloppen eller upprättande av baser vid Atlanten kan södra och mellersta Sverige ingå som del i operationsmålen.

Meilersta Sverige kan även i sig utgöra ett operationsmåtl, särskilt vid ett överraskande angrepp, om syftet är att snabbt vinna kontroll över hela

Sverige.

Beroende på en angripares syfte och den aktuella situationen kan en kom-

bination av dessa operationsmål medföra samtidiga angrepp i flera riktningar.

Om någotdera maktblocket väljer att angripa Sverige eller inte beror på hur dess politiska ledning väger fördelarna med att kontrollera Sverige eller

delar av landet mot de med ett angrepp förenade uppoffringarna. Dessa senare kan vara av följande karaktär.

- Politiska reaktioner i omvärlden. Om ett begränsat krig pågår i Europa

kan angreppet betraktas som en väsentlig upptrappning, vars konsekven-

ser är svåra att förutse. - Bindningar och förluster i Sverige av militära resurser i form av förband

m. m. Ju starkare ett svenskt försvar är desto större resurser måste sättas

in och desto längre tid tar angreppet. Även under ett ockupationsskede

måste resurser avdelas. Dessa resurser skulle annars ha kunnat användas

av maktblocket för militär gardering eller operationer i andra riktningar. - Militära motåtgärder från den andra supermaktens sida. För att minska

riskerna för sådana kan angreppet planeras så att det snabbt leder till

resuhat eller så att erforderlig militär gardering erhålls. —- Risk för misslyckande, som skulle kunna leda till försämrat strategiskt

läge gentemot den andra supermakten.

Försvarsutredningen anför att man aldrig med någon exakthet kan bedöma hur starkt ett svenskt försvar behöver vara för att verka krigsavhållande. Det beror på den militärpolitiska situationen. Överväganden om erforderlig

styrka hos försvaret måste därför innefatta bedömningar av vilka risker

man är beredd att ta.

I vår försvarsplanering måste den militärpolitiska situationen i närområdet beaktas. I öster finns stora stående militära styrkor. I väster däremot är

de stående styrkorna små och en militär uppladdning skulle ta så lång tid

att vi hinner anpassa våra försvarsdispositioner. Dessa förhåHanden bör enligt försvarsutredningen beaktas i försvarsplaneringen.

Försvarsutredningen anför att totalförsvaret skall vara så sammansatt, så starkt och så förberett för ett angrepp med konventionella stridsmedelatt fördelarna för angriparen inte rimligen kan bedömas värda uppoffringarna. Invasionsförsvar skall härvid vara den viktigaste uppgiften för der militära försvaret. Hänsyn måste tas till såväl ett angrepp mot ett mobiliserat svenskt försvar som ett överraskande angrepp.

Om Sverige utsätts för angrepp skall detta enligt utredningen mötas och angriparen i det kingsta förhindras att få fast fot på svensk mark. Angriparen skall förhindras att snabbt bemäktiga sig landet etler del av det. I varje det av ländet skall bjudas uthålligt motstånd. I sista hand skall motstånd göras i form av det fria kriget, vilket enligt försvarsutredningens mening bör förberedas redan i fred. Fria kriget används hir som svenskt uttryck för gerillakrig, paruisankrig och motståndsrörelse.

I diskussionen om försvar mot angrepp har som alternativ till det militära försvaret förts fram s. k. civilmotstånd. Försvarsutredningen anser mot bak-

grund av genomförda studier, att en övergång från militärt försvar till ci-

vilmotstånd skulle sätta oss ur stånd att hävda Sveriges territoriella integritet

och avhålla från angrepp vid konflikter. En sådan förändring av det svenska

försvaret skulle i omvärlden tolkas som en väsentlig rubbning av den säkerhetspolitiska balansen i Nordeuropa. Försvarsutredningens slutsats är där-

för att civilmotstånd inte kan utgöra något alternativ till ett militärt försvar. Vårt försvar måste därför i allt väsentligt även i fortsättningen bygga på

ett samspel mellan de traditionella totalförsvarsgrenarna. Civilmotstånd kan dock i vissa situationer få en kompletterande funktion.

Civilförsvaret skall ge skydd åt befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall och rädda överlevande från sådana anfall. Verksamheten

skallenligt utredningen härvid främst inriktas på sådana områden som kan för-

väntas bli särskilt utsatta för bekämpning från luften eller för intensiva markstrider på grund av områdenas betydelse för vår samlade försvarsförmåga.

Det ekonomiska försvaret skall säkerställa ullgång på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster för befolkning och totalförsvar.

Utredningen framhåller att förmågan utt försvar I framtiden liksom hittills

kommeratt ytterst bero på medborgarnas motstånds- och försvarsvilja. Denna vilja måste bygga på vetskapen att totalförsvaret har sådan styrka att landets frihet kan bevaras samt att alla i någon form kan deltaga i försvaret. Åtgärder för

att bygga upp och vidmakthålla försvarsviljan liksom för att möta propaganda

mot oss förutsätter ett redan i fred väl fungerande psykologiskt försvar.

Övriga totalförsvarsfunktioner skall enligt försvarsutredningen ges sådan kapacnet, motståndskraft och uthållighet att krigets verkningar på dessa funktioner inte allvarligt försämrar möjligheterna till fortsatt försvar.

Försvaret bör organiseras så att det står klart för varje angripare att han

kommer att möta ett totalt försvar och folkets samlade motstånd. I ockuperade områden skall militära förband och andra väpnade grupper fortsätta

kampen. Även genom andra former för motstånd skall angriparens svårigheter ökas ytterligare.

Försvarsutredningen berör särskilt frågan om överraskande angrepp mot

Sverige. Därmed avses ett angrepp som inleds innan vårt försvar är fär-

digmobiliserat. Tillgången på militära styrkor och transportmedel i omvärlden innebär att det rent tekniskt finns förutsättningar för ett angrepp utan omfattande och för oss i god tid iakttagbara förberedelser. Å andra sidan

kan militär kontroll över Sverige få värde för någotdera stormaktsblocket främst i samband med en akut krissituation eller krig i Europa. Den politiska

händelseutvecklingen kan då ge oss förvarning.

En angripare kan sträva efter att inleda ett angrepp överraskande dels för att snabbare nå åsyftade mål, dels för att kunna reducera egna styrkeinsatser och förluster. Ett på så vis snabbt genomfört angrepp kan i vissa

fall medföra mindre besvärande politiska konsekvenser för angriparen än ett mera omfattande anfall. För att avhålla från denna typ av angrepp bör

försvaret utformas så att beredskapshöjningar och mobilisering kan ske så

snabbt att vi hinner utnyttja även den begränsade förvarning som kan erhållas inför ett överraskande anfall till att förhindra att detta vinner framgång.

Därigenom tvingas en presumtiv angripare till mera omfattande, tidskrävande och röjande förberedelser vilka i sin tur ger vårt försvar längre tid att utveckla full styrka.

Genom en allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga former för beslut

och beredskapsändringar skall möjligheterna ull förvarning kunna tillvaratas och utnyttjas.

För att minska känsligheten för överraskande angrepp är det enligt utredningens uppfattning av stor betydelse att ledningssystem, liksom så långt möjligt övriga samhällsfunktioner, byggs upp decentraliserat. Därigenom minskas risken för att vår motståndsförmåga bryts genom punktvisa angrepp.

Försvarsutredningen framhåller att det med hänsyn till upptrappnings-

risken är rimligt att anta att stormakterna åtminstone inledningsvis kom-

mer att föra ev krig med konventionella stridsmedel i syfte att finna en bas för förhandlingar. Motiv för endera parten att i ett sådant krig sätta in kärnvapen skulle kunna uppkomma en situation där valet står mellan underkastelse och en upptrappning av kriget. Genom en begränsad insats av kärnvapen — begränsad såväl i fråga om antal, storlek som i val av mål

- kan en part då markera en stark beslutsamhet till fortsatt motstånd och

uppmanas till en lösning av konflikten genom förhandlingar. Vid de över-

väganden som föregår beslut om en första insats dominerar alltså den vidare

bedömningen av de politiska konsekvenserna över militära lönsamhetskalkyler att slå ut olika mål. Denna uppfattning kan väntas bli mer förhärskande

ju längre tiden går utan att kärnvapen används. Det kan dock inte uteslutas

att en sådan upptrappning leder till ett ohämmat kärnvapenkrig. Inte heiler

kan man helt utesluta möjligheten av att kärnvapen sätts in redan från början med förödande följder. Om kärnvapen skulle sättas in i Europa kan

även Sverige bli utsatt för radioaktiv beläggning.

När våra skyddsåtgärder utformas måste flera tänkbara fall beaktas.

Konsekvenserna i Sverige av kärnvapeninsatser i Centraleuropa och i vårt närområde bör begränsas. För att inte Sverige skall tvingas ge upp redan inför hot om kärnvapeninsatser mot vårt land bör våra åtgärder utformas så att inte insats av några enstaka laddningar rycker undan möjligheterna

för fortsatt försvar.

Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan satts in vid krig i omvärlden kan vi inte räkna med någon särskild återhållsamhet mot svenskt område. I en sådan situation har Sverige små möjligheter att bjuda effektivt motstånd

och samtidigt bevara en nationell handlingsfrihet enligt de säkerhetspolitiska

målen. Totalförsvarets ansträngningar i ett sådant läge måste koncentreras på att begränsa krigets verkningar och öka befolkningens och nationens möjligheter att överleva.

Användning av bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel har

förbjudits genom olika internationella avtal. Den starkaste restriktionen mot

att använda dem i ett krig mellan maktblocken torde vara risken för repressalier mot en kanske dåligt skyddad civilbefolkning. Vad som verkar avhållande mot insats mot Sverige är dels risken för att B- och C-stridsmedel också skall komma till användning mellan maktblocken och dels den begränsade effekt som nås om vi byggt upp ett skydd.

Skyddsåtgärder mot B- och C-stridsmedel bör utformas i huvudsak enligt samma allmänna principer som ovan angivits för kärnvapen.

Försvarsutredningen anser att skyddet i samtliga fall bör kunna utformas så att det leder till måttliga kostnadsökningarjämfört med ett försvarenbart av-

passat för konventionell krigföring.

Försvarsutredningen diskuterar fredskriser och avser därmed sådana lägen, i vilka allvarliga störningar av importen inom försörjningsviktiga varuom-

råden uppstått utan att det är krig eller krigsfara i vårt närområde. I ett sådant läge inriktas svenska åtgärder mot att så långt möjligt i normal omfattning bibehålla produktion, export och sysselsättning samt att undvika störningari viktiga samhällsfunktioner. Fredskriser kan orsakas dels av relativt lokalt bundna krig eller konflikter som berör råvaruproducerande länder eller viktiga transportleder, dets av vissa rävaruproducerande länders medvetna be-

gränsning av utbudet av varort. ex. 1 syfte att utöva politiska påtryckningar. Fredskriser bedöms främst drabba vår försörjning med någon enstaka

« vara eller ett begränsat antal varor under en och samma tidsperiod.

Den viktigaste åtgärden för att förebygga framtida fredskriser bedömer försvarsutredningen vara ett närmare samarbete mellan i- och u-länder. Från

i-ländernas sida kan detta kräva tullpreferenser för u-tandsprodukter, högre

och stabilare råvarupriser samt att kontrollen över råvaruutvinningen i uländerna ges upp. Åtgärder av dessa slag kräver ett omfattande internationellt

samarbete, I vilket Sverige bör medverka och vara pådrivande. Parallellt med dessa samarbetssträvanden måste åtgärder vidtas på nationell nivå eller i samarbete mellan konsumentländer för att åtminstone begränsa konsekvenserna av framtida fredskriser. Några tänkbara åtgärder

kan vara

- att bygga upp lager och förbereda krisåtgärder (ransonering, ersättnings-

produkter), — att via bilaterala avtal skapa ömsesidiga beroendeförhållanden och sprid-

ning av importen på flera leverantörsländer,

att samarbeta konsumentländerna emellan för att fördela de samlade

tillgångarna inom dessa,

att minska importberoendet genom satsning på alternativa råvaror, energi-

källor etc.

Försvarsutredningen framhåller att flertalet av dessa åtgärder är av främst utrikespolitisk, näringspolitisk eller handelspolitisk art. Med hänsyn till de risker som även på kort sikt föreligger för störningar i världshandeln med råvaror bör åtgärder vidtas för att minska verkningarna därav för vårt land.

Tyngdpunkten bör därvid läggas på lagring av olja och oljeprodukter. Sådana la-

ger blir en värdefull tillgång i händelse av avspärrning vid krig i Europa.

Förutsättningarna för att utnyttja ekonomisk krigföring vid öst — väst — konflikter torde enligt försvarsutredningens mening f.n. vara små.

Inom OECD-området är de ekonomiska inbördes beroendena och därmed möjligheterna till påverkan långt större. Det enskilda landet kan därför inte föra en ekonomisk politik som starkt avviker från de övrigas. Skäl finns emellertid ull varför ekonomisk krigföring från en grupp av länder

inom OECD-området mot ett av dess medlemsländer har små utsikter att framtvinga avgörande utrikespolitiska förändringar inom detta. Det är nämligensvårt att fåen enhetlig politisk vilja inom gruppen, det äri praktiken svärt att

bryta de ckonomiska förbindelserna och slutligen kan det drabbade landet söka sig nya handelspartners.

Försvarsutredningen bedömer därför att ekonomisk krigföring som syftar till att påverka svensk politik kan aktualiseras endast då mycket starka internationella motsättningar eller krig råder. Man kan räkna med att det svenska folket då är berett att acceptera betydande standardsänkningar. Därigenom minskar beroendet av omvärlden. Vissa åtgärder för att begränsa

landets sårbarhet bör vidtas. Flera av dessa har emellertid i första hand med näringslivets struktur i stort att göra. På totalförsvaret faller främst

beredskapslagring för konsumtion och produktion under avspärrning samt

förberedelser för produktionsomställningar och konsumtionsregleringar. Som tidigare framhållits söker supermakterna jämsides med avspännings-

strävandena att utnyttja och skapa ullfällen att främja egna intressen, även

om det skulle ske på den andra supermaktens bekostnad. Risken för krig

supermakterna emellan sätter dock gränser för hur långt de kan gå. Detta innebär att supermakterna strävar efter att hålla uppkommande konflikter på en låg nivå. Hot och påtryckningar bedöms därför av försvarsutredningen bli relativt sett mera vanliga som maktmedel i den internationella politiken.

För att avhålla andra stater från att rikta krav understödda av hot mot

Sverige utnyttjas ett flertal säkerhetspolitiska medel. Genom konsekvens och fasthet i utrikespolitiken i förening med en aktiv diplomati undanröjs farhågor

eller förhoppningar om förändringar i svensk politik. Motsvarande gäller i fråga om vår utrikeshandel. Möjligheterna att motstå hot förutsätter förmåga av sådan art och omfattning att vi kan göra troligt att vi kan motstå ett verkställande

av hotet. Som stöd fören sådan politik erfordras därför eu försvar av sådan styrka att förväntningar inte skapas hos någon främmande makt att landet kan be-

tvingasenbart genom hot. Av betydelse är också en sådan inre sammanhållning

och upplysning isamhället att angriparens vilseledande propaganda får begränsad effekt.

Försvarsutredningen redovisar förslag tull riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och anför därvid bl.a. följande.

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets frihet och oberoende.

Den kommer till uttryck i den alliansfria politiken, stödd av ett folkligt förankrat totalförsvar samt i strävandena att minska riskerna för krig och konflikter i världen.

En värld i varaktig fred förutsätter enligt försvarsutredningens uppfattning respekt för varje nations självbestimmanderätt, social och ekonomisk rätt-

visa, politisk avspänning och militär nedrustning samt internationellt samarbete. En utveckling i sådan riktning kräver samlade globala insatser och

kan inte förverkligas enbart genom nationella åtgärder. Sveriges engagemang

i dessa frågor står inte i motsatsförhållande till strävandena att stödja den

svenska alliansfria politiken genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar.

En grundläggande förutsättning för att Sverige på olika sätt skall kunna

verka för en bättre värld är att landets självständighet vidmakthålls.

Inom vårt land vill vi slå vakt om demokratin som metod att lösa samhällsfrågor och intressemotsiättningar på fredlig väg. Vi vill värna våra de-

mokratiska friheter och rittigheter. Envar måste fritt få ge uttryck för sin

tro och sina åsikter och ha rätt att med demokratiska, lagliga medel verka

för förändringar inom samhället. Detta förutsätter att folket i allmänna,

fria och hemliga val har möjlighet att välja sina företrädare. Genom fri

nyhetsförmedling skall varje medborgare få möjligheter att självständigt bilda sig en åsikt om väsentliga samhällsproblem. Var och en skyddas genom

lagarna mot övergrepp från myndigheters och enskildas sida. Vårt samhälle har utvecklats I enlighet med beslut fattade i demokratisk ordning. Vi har möjlighet att utveckla och förbättra det med fredliga medel. Vad vi försvarar är ytterst friheten att göra detta.

Vi vill skydda vån kulturarv och stimulera en egen kulturell utveckling och vill samtidigt vara öppna för värdefulla impulser utifrån.

En fullständig nationell handlingsfrihet är dock inte möjlig. Maktförhål-

landen i omvärlden och det internationella samarbetet, inte minst det ekonomiska, sätter gränser för handlandet.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligt utredningens mening ha föl-

jande innehåll.

= Bidra till en fredlig utveckling i världen genom att bl. a. söka undanröja

konfliktorsaker. - Bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse mellan

folken. = Bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen. - Bidra till att minska maktblockens intressen att dra in Sverige i eventuella

krig. = Redan i fred tillvarata våra intressen genom att slå vakt om den in-

ternationella solidariteten. - Värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

—- Förhindra eller lindra fredskrisers negativa verkningar.

I detta syfte formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Detta har kommit till uttryck i den av riksdagen år 1968 godkända och år 1972 bekräftade inriktningen av vår säkerhetspolitik

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara lan-

dets oberoende. Värt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen

och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekono-

miskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna vär-

deringar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

3 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Försvarsutredningen finner att denna inriktning alltjämt bör gälla.

Försvarsutredningen bedömer att trots strävanden till avspänning kan

krig i Europa inte uteslutas under nu överblickbar tid. Inte heller sådana

aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som utgår från hot om krig kan uteslutas. Om emellertid stater i vår närhet skulle dras in i en konflikt mellan stormaktsblocken, behöver detta enligt försvarsutredningen inte oundgängligen leda till att också Sverige dras in.

Värt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet och sjävständighet bedöms även i framtiden bäst frimjas genom att vi håller fast vid den alliansfria politiken inriktad på att göra

neutralitet i ett framtida krig möjlig. Neutraliteten i krig, liksom alliansfriheten i fred, är inte internationellt

garanterad eller traktatbunden. Sverige har självt valt sin neutrala linje. Detta medför att trovärdigheten inte är avhängig av internationella garantier utan vilar på den politik som Sverige för och de försvarsåtgärder som vi redan i fred vidtar.

En väsentlig förutsättning för denna politik är att omvärlden har förtroende

för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbhgt hålla fast vid den

valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd och respekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron till denna vår vilja och

förmåga att vid krig fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan

i fred och påverkas av statsmakternas agerande och ställningstaganden. Den är också beroende av våra inre politiska, ekonomiska och sociala förhållanden.

Vår politik får enligt utredningen varken skapa misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstanken att svenskt territorium kan ställas till en annan makts förfogande och bilda utgångsbas för angrepp. Några krav på åsiktsneutralitet är vi däremot inte beredda att acceptera. Det finns därför skäl att för omvärlden särskilt understryka, att Sverige oavsett sympatier avser att i händelse av krig inta neutralitet.

Internationella bindningar — utrikespolitiskt. ekonomiskt och i andra avseenden — vilka gör möjligheten att välja neutralitet i krigstid illusorisk

kan utredningen inte acceptera. Detta innebär, att Sverige inte kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte

att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella till internationella organ. Ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna är från många synpunkter önskvärt men kan leda till att Sverige i ökad grad blir beroende av andra stater för försörjningen med

viktiga. varor eller tjänster. Ett alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas av andra stater för att kräva politiska och militära favörer.

Den svenska säkerhetspolitiken blir trovärdig och realistisk när den byggs

upp och genomförs med stöd av ett allsidigt uppbyggt och inriktat totalförsvar tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel. Som medlem av Förenta Nationerna har Sverige anslutit sig till FN-stadgans principer. Dessa stadfiäster nationernas likaberättigande och självbestämmanderätt samt ”den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av

väpnat angrepp mot en medlem av Förenta Nationerna”. Nationella för-

svarsansträngningar har alltså stöd i FN-stadgan.

Försvarsutredningen anser att Sverige i ökad utsträckning bör medverka

till att påverka den internationella utvecklingen i riktning mot ökad allmän

säkerhet. Sveriges säkerhet kan enligt utredningens uppfattning främjas om

riskerna för konflikter minskas och rustningarna internationellt kontrolleras och begränsas på ett balanserat sätt.

Ett samband föreligger mellan önskemålen om nedrustning och strävandena att skapa en ny ekonomisk världsordning. De oerhörda satsningarna

på upprustning fordrar stora resurser. Om kapprustningen kan stoppas och

nedrustning inledas skulle de resurser som därvid frigörs kunna utnyttjas

för framsteg på vägen mot större ekonomisk och social rättvisa. En viktig åtgärd för att främja freden i världen är därför enligt försvarsutredningens mening att åstadkomma minskningar av de militära utgifterna. Internationell

säkerhet borde kunna upprätthållas på väsentligt lägre militära utgiftsnivåer

inte minst inom båda stormaktsblocken. I första hand bör därför de perma-

nenta medlemmarna i säkerhetsrådet liksom andra stater med jämförbara utgifter för militära ändamål gå före och genomföra minskningar.

Försvarsutredningen erinrar om att Sverige har utlovat stöd för en ny

ekonomisk världsordning. En sådan kräver politiska åtaganden från de rika

ländernas sida. Till dessa åtaganden hör bl. a. ett fortsatt offentligt bistånd,

ett integrerat råvaruprogram I syfte att stabilisera råvarumarknaderna och förbättra u-ländernas exportinkomster samt en handels- och investeringspolitik som stärker u-ländernas självständighet på det ekonomiska området.

Alltsedan Förenta Nationernas tillkomst har Sverige bemödat sig om att

spela en aktiv roll i organisationens olika verksamheter. I Sverige har sedan gammalt, även i medvetande om att det kommer att kräva lång tid, funnits ett starkt stöd för tanken på en universell freds- och rättsordning, som

garanterar den kollektiva säkerheten. Det är därför naturligt att vi på alla

sätt söker stärka FN:s möjligheter att förebygga och lösa konflikter. Detta sker i medvetande om att utvecklingen i världen lett till ett allt större öm-

sesidigt beroende staterna och folken emellan.

Genom vår neutralitetspolitik har vi speciella förutsättningar att delta I FN:s fredsbevarande verksamhet. Sverige har också anlitats i praktiskt

taget samtliga de fall då FN ingripit i fredsbevarande syfte. Vi har bidragit med övervakningspersonal. observatörer, tekniker och militär trupp. Sven-

skar har använts som medlare samt intagit framskjutna positioner inom FN:s styrande organ.

Sverige bör enligt utredningen även bidra till att stärka och utveckla den

internationella rättsordningen. På många viktiga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för umgänget mellan stater och folk ägnad att minska

riskerna för motsättningar och att underlätta lösningen av uppkomna tvister.

Särskilt för små stater är det av vikt att rättssystemet utvecklas och respekteras.

Vår utrikespolitik och vårt totalförsvar spelar en viktig roll för att vid-

makthälla stabiliteten i det nordiska området. Sveriges alliansfria ställning förhindrar att maktblocken i detta område direkt ställs mot varandra. För båda blocken är Norden ett flankområde inom vilket väsentliga positions-

förändringar skulle kunna påverka den i Europa rådande balanssituationen. Väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden skulle emellertid kunna rubba denna bild av stabilitet och balans

i Nordeuropa. De skulle kunna leda till att supermakternas tryck på främst våra grannländer ökar samt till att förberedelser vidtas för att förhindra

att motsatta blocket skaffar sig kontroll över det nordiska området. För-

svarsutredningen bedömer att en fast och konsekvent utrikes- och försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Det torde även ligga

i andra fänders intresse att denna politik fullföljs.

För att Sveriges alliansfria politik skall respekteras och landets oberoende i längden bevaras erfordras stöd av en aktiv utrikespolitik och ett starkt

totalförsvar. Totalförsvaret är ett av instrumenten för den samlade säker-

hetspolitiken och skall därför bidra till att förverkliga de säkerhetspolitiska

målen. Det är hela svenska folkets angelägenhet och bygger ytterst på

medborgarnas personliga insatser. Den svenska försvarspolitiken bör bl. a. syfta till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansittning och beredskap att hot. påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas lönsamt för någon. Totalför-

svaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver enligt försvarsutredningen att omvärlden är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt är berett att fullfölja den deklarerade politiken. Totalförsvaret måste därför ha en sådan sammansättning att en presumtiv angripare inte till följd av brister i detta misstror allvaret bakom vår deklarerade politik. Förberedelser och överläggningar för militär samverkan med andra stater är helt uteslutna.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att Sverige

kommer i en sådan beroendeställning till andra länder att den kan utnyttjas

för påtryckningar. Det militära försvaret måste vidare vara så utformat att

dess uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet -klart framgår. Det kan därigenom inte uppfattas som ett hot mot någon.

Utredningen anför att hela landet skall försvaras. Totalförsvaret måste kunna anpassas till skilda lägen och kunna möta olika former av hot och angrepp. Respekten för det svenska territoriets integritet skall upprätthållas genom att kränkningar kan avvisas.

Avgörande för hur skyddet mot kärnvapen och mot bakteriologiska (bio-

logiska) eller kemiska stridsmedel bör utformas bör vara att en sådan mot-

ståndskraft skapas hos det svenska totalförsvaret att en angripare inte bedömer sig ha möjligheter att med enstaka kärnladdningar eller en begränsad insats av BC-stridsmedel rycka undan möjligheterna för fortsatt försvar. Därigenom bidrar vi enligt utredningens bedömningar till att hålla en hör tröskel mot insats.

Försvarsförberedelsernas fredsbevarande effekt beror till stor del på möj-

ligheterna att tillräckligt snabbt bringa försvaret i funktion. Stormakternas

stående styrkor gör en snabb och överraskande krigsutveckling styrkemiässigt

och tekniskt möjlig. De politiska förutsättningarna och ett troligt förspel

torde emellertid enligt försvarsutredningens uppfattning kunna ge oss förvarning så att vi hinner genomföra eller i varje fall påbörja mobilisering.

Utredningen anser att det måste finnas förutsättning för att gradvis för-

stärka beredskapen. Sverige har med sin inriktning på neutralitet i krig och i avsaknad av stående styrkor större anledning än många andra linder att noggrant följa utvecklingen i omvärlden och vidta de åtgärder som bedöms

erforderliga.

Kombinationen av en fast. förtroendegivande utrikespolitik och ett mot denna svarande totalförsvar bör kunna inge stormakterna respekt för Sveriges

neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar eller annan aggres-

sivitet. Det måste stå klart för alla, att vi menar allvar med vår neutralitet och att vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser, som ingen kan bortse från i ett kris- eller krigsläge. Långsiktiga försvarsbeslut kan enligt försvarsutredningens mening ses som ett uttryck för denna målmedvetenhet. Detta utesluter inte att totalförsvarets omfattning och inriktning tid efter annan OMPrÖvas.

Ett krig i omvärlden kan leda till att utrikeshandeln helt eller delvis upphör. Det ekonomiska försvaret skall säkerställa att samhället kan uthärda en avspärrning under rimlig tid. Därigenom undviks även att landet i försörjningshänseende kommer i sådant beroendeförhållande till främmande makt att detta kan utnyttjas för att kräva politiska eller militära favörer.

Vid krig i vårt närområde måste stora delar av vårt totalförsvar mobiliseras.

En krigförande part måste vara övertygad om att varken han eller motparten

utan stora insatser kan skaffa sig fördelar genom att utnyttja svenskt ter-

ritorium. I överensstämmelse med de förpliktelser som neutralitetsrätten föreskriver skall Sverige om en krigförande kränker celler försöker kränka svenskt territorium motverka detta med tillgängliga medel. Det militära

försvaret skall förhindra att svenskt territorium blir skådeplats för krigshandlingar mellan främmande makter, bas för deras militära operationer

eller genomgångsområde för trupp och materiel.

Befolkningen skall ges skvdd mot verkningarna i Sverige av i omvärlden

insatta stridsmedel.

Man kan enligt försvarsutredningens uppfattning inte bortse från möjligheten av att Sverige, trots alla ansträngningar för att stå utanför, kan bli indraget i ett framtida krig. I en sådan situation har vår politik misslyckats. Alla tillgängliga resurser måste härvid koncentreras på ett kraftfullt försvar och på en politik som leder till att landets frihet bevaras.

Även under ett krigstillstånd måste de politiska medlen utnyttjas för att

bidra till att kriget kan föras till ett sådant slut att vår frihet bevaras. Försvarets förmåga att hindra angriparen från att nå sina syften blir då av väsentlig betydelse för möjligheterna att nå framgång.

Ett krig kommer att innebära svåra påfrestningar och umbiranden för

hela befolkningen. Särskilt svår blir situationen om kärnvapen eller bak-

teriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel skulle komma till användning. Dessa stridsmedel ger sådana möjigheter till förstörelse att statsled-

ningen skulle kunna ställas inför situationen att väga landets självständighet mot befolkningens överlevnad.

Även om delar av landet skulle gå förlorade anser utredningen att motståndet skall fortsättas så att angriparen så långt möjligt förhindras att ut-

nyttja landet för sina syften. Detta motstånd är ett uttryck för folkets levande vilja till självförsvar och ull försvar av rätten att fortleva i ett fritt land. En angripare skall alltid tvingas räkna med ett aktivt motstånd i olika former.

Detta kan vara av betydelse redan i angriparens överväganden om fördelar och uppoffringar i samband med ett angrepp mot Sverige. Motståndets vtter-

sta mål är landets fullständiga befrielse och fortbestånd som fri nation. Försvarsutredningen föreslår att den år 1972 av statsmakterna fastställda

målsättningen för totalförsvaret alltjämt bör gälla som en allmän politisk manifestation. Den har följande lydelse.

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. De skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap

att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt

tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angrepps-

former och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt

deltagande i Förenta Nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla cHer

återställa internationell fred och säkerhet. 3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder

Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta ätgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår försörjning om vån land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av I vår omvärld inträffade konflikter.

4. Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta

förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste

bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron tll vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

3. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Till försvarsutredningens förslag har fogats vissa reservationer. Dessa återges under avsnittet 4.1.4.

2.2¶Föredraganden

1974 års försvarsutredning har ingående redovisat sina bedömningar av den internationella utvecklingen. I anslutning därtill har uppmärksammats sådana tendenser som skulle kunna leda till framtida hot mot Sveriges säkerhet. Utredningen har vidare lämnat förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Dessa förslag har legat till grund för utredningens överväganden och förslag till total-

försvarets inriktning den närmaste femårsperioden. Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet redovisar jag i det följande den internationella utvecklingen och inriktningen av den svenska sä-

kerhetspolitiken.

2.2.1¶Den internationella utvecklingen

De nu kända förutsättningarna för den internationella utvecklingen tyder på att Förenta staterna och Sovjetunionen under överskådlig tid förblir de enda stater som i fråga om globala intressen, nukleär och konventionell militär kapacitet och ekonomisk styrka kan karaktäriseras som supermakter. Andra stater eller statssammanslutningar kan visserligen bli betydligt starkare än nu, men bedöms inte bli jämförliga med supermakterna,

i varje fall inte i fråga om militär styrka.

Förhållandet mellan supermakterna präglas såväl av avsgänningstendenser som av mer etler mindre latenta intressemotsättningar. Inte sällan har viss oklarhet förekommit i diskussionen kring avspänningspolitiken. En bidragande orsak är att någon åtskillnad inte alltid görs mellan

vad avspänningspolitiken hittills har medfört och vad den kan medföra

i ett längre perspektiv.

Avspänningspolitiken har bl. a. sin grund i den alltmer framträdande strategiska jämvikten mellan Förenta staterna och Sovjetunionen och den efter Kubakrisen allt klarare insikten om kärnvapenkrigets risker, liksom ön-

skemålet att söka hejda rustningskostnadernas ökning. Den har skapat ett

nytt psykologiskt klimat i relationerna mellan supermakterna. Därigenom har vissa mycket känsliga internationella problem kunnat regleras. Dessa gäller bl. a. Förbundsrepubliken Tysklands förhållande till Sovjetunionen, Polen och övriga östeuropeiska länder, Berlins status samt förhållandet mellan de båda tyska staterna. Denna utveckling var en förutsättning för inledandet av konferensen om säkerhet och samarbete i Europa. Genom konferensen lades grunden för fortsatta ansträngningar att bygga ut samarbetet

i Europa. Närmast förestår uppföljningsmötet i Belgrad år 1977. Det förbättrade förhandlingsklimatet har också lett till att omfattande förhandlingar om rustningsbegränsning har kunnat påbörjas. Det gäller de

amerikansk-sovjetiska förhandlingarna om en begränsning av de strategiska vapensystemen (SALT) och förhandlingarna mellan NATO och Warzawapakten (WP) om ömsesidiga styrkereduktioner i Centraleuropa (M(B)FR). Avspänningspolitiken har vidare tagit sig uttryck i ett omfattande internationellt besöksutbyte och i en nedtonad propaganda.

Avspänningssträvandena innebär dock inte att den ideologiska debatten har avstannat eller att en utveckling mot större likhet mellan samhälls-

systemen kan skönjas.

Jag detar försvarsutredningens uppfattning att det är svårt att bedöma

vilka resultat avspänningspolitiken kan leda till i fortsättningen. Det står

emellertid klart att en förutsättning för fortsatt avspänning är att sådana

styrkeförhållanden råder att inte någondera parten behöver uppleva en påtaglig militär underlägsenhet. En utveckling som leder till ensidig försvag-

ning är således inte önskvärd. Inte heller Sveriges säkerhet skulle gynnas av en bristande jämvikt mellan de båda stormaktsblocken i vår del av värl-

den. Samförstånd om rustningskontroll och ömsesidiga styrkereduktioner i vår världsdel skulle utgöra framsteg i nedrustningssträvandena. Hittills-

varande ansträngningar har dock visat att vägen till avgörande framsteg

är lång. Fortsatta energiska insatser är därför nödvändiga.

Vad gäller de strategiska vapnen har efter en lång period av amerikansk överlägsenhet en viss balans mellan de två supermakternas totala kärn-

vapenarsenaler uppnåtts. Denna balans har skapat förutsättningar för de samtal om begränsning av de strategiska vapnen som påbörjades hösten 1969 och som sedan har fortsatt i flera omgångar. En pådrivande faktor i förhandlingarna är att kostnaderna för de alltmer komplicerade vapen-

systemen blir allt högre.

Indom ramen för SALT-förhandlingarna slöts i Moskva år 1972 resp. Vladivostok år 1974 vissa avtal och överenskommelser som dels begränsar antalet försvarssystem mot offensiva strategiska robotar till ett 1 vardera USA och Sovjetunionen, dels fryser antalet vapenbärare för sådana stra-

tegiska robotar. Det provisoriska avtal som slöts år 1972 skall enligt en överenskommelse från hösten 1974 omvandlas till ett tioårigt avtal före utgången av år 1977.

De fortsatta SALT-förhandlingarna har visat sig svårare än som förutsågs hösten 1974. Såväl tekniska som politiska faktorer har bidragit därtill. Det är inte uteslutet att förhandlingarna går in i eu aktivare skede sedan den

nve amerikanske presidenten nu tillträtt sitt ämbete. Samtidigt är det svårt

att förutsäga om och när ett SALT H-avtal kan slutas och om det skulle innebära en väsentlig kvantitativ eller kvalitativ begränsning av de strategiska vapensystemens utveckling.

Vad angår de konventionella styrkorna kan konstateras att de båda störmaktsblocken alltjämt håller stora och insatsberedda styrkor i Europa. En

fortlöpande modernisering av förband och vapensystem äger rum. Det finns

inte skäl att anta att de pågående förhandlingarna i Wien om styrkere-

duktioner snabbt skall resultera i omfattande styrkeminskningar.

Det är sannolikt att risken för politiska bakslag ökar om inte förhandlingar

av detta slag med tiden avsätter resultat. Det är också uppenbart att för-

handlingarna måste ta tid då de rör för de deltagande staterna ytterst väsentliga säkerhetsproblem. Från svensk sida har i olika sammanhang varnats för att med alltför stor optimism vänta att dessa förhandlingar, som till sin natur är mycket invecklade, skall kunna avsätta snabba resultat.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att supermakternas handlande återspeglar grundläggande värderingar som kommer att kvarstå också om den internationella politiken kortsiktigt undergår variationer och avspänningspolitiken företer svackor.

Avspänningspolitiken innebär inte att alla konfliktanledningar har försvun-

nit. Intressemotsättningar mellan supermakterna väntas bestå under över-

skådlig tid. Däremot är det sannolikt att skiftningarna i den internationella po-

litiken kan bli mindre dramatiska än under det kalla krigets år. Den nuvarande

avspänningen har, oavsett om den dateras från tiden efter Kubakrisen11963 års provstoppsavtal) eller från regeringen Brandts tillträde i Förbundsrepubliken Tyskland år 1969, varat längre och har avsatt betydligt större resultat än tidigare perioder av avspänning. Detta har inte uteslutit att supermakterna tidvis be-

funnit sig i öppet motsatsförhåltande till varandra i andra delar av världen så-

som 1. ex. Mellersta Östern och Angola.

Vilka konsekvenser avspänningspolitiken kan komma att få i vår del av världen om den varar under en längre tid. är det givetvis svårt att ha någon bestämd mening om. Ett antal möjliga utvecklingar skulle kunna knytas till supermakternas militära närvaro och intressen i Europa.

Samförståndspolitiken mellan Förenta staterna och Sovjetunionen har ibland lett till svårigheter och ibland intressekonflikter i samarbetet mellan

Förenta staterna och Västeuropa. Å ena sidan vill Förenta staterna intensifiera sina kontakter och minska riskerna för konfrontation med Sovjetunionen. Å andrasidan kvarstår föresatsen att upprätthålla sammanhållningen inom NATO-som bildats som försvar mot just Sovjetunionen. Att förverkliga dessa båda målsättningar kan medföra problem. Utvecklingen på senare tid har dock visat att svårigheterna tycks vara överkomliga. Vad gäller ut-

vecklingen inom NATO läggs stora gemensamma ansträngningar ned på att rationalisera styrkorna i Europa och att fortlöpande förbättra deras utrustning.

Kraven i Förenta staternas kongress på trupphemtagningar har tidvis varit starka. Statsledningen har emellertid klart deklarerat att on amerikansk militär närvaro i Europa är ett nationellt säkerhetsintresse och att inga reduktioner bör ske så länge förhandlingarna med Warzawapakten om öm-

sesidiga styrkereduktioner pågår i Wien. Ett ensidigt amerikanskt tillbaka-

dragande skulle inte endast få konsekvenser för Förenta staternas förbindelser med Europa utan även försvaga den amerikanska positionen gentemot Sovjetunionen. Sådana ensidiga reduktioner förefaller inte heller troliga. Intresset i Västeuropa för fortsatt amerikansk militär närvaro förefaller oförändrat stort. Av vikt i sammanhnaget är också att Sovjetunionen, enligt mångas uppfattning, ser fördelar i en fortsatt amerikansk närvaro i Eruopa

under en överblickbar framtid.

Det kan mot denna allmänna bakgrund tilläggas att en viss oklarhet i NATO-staternas syn på samverkan inom alliansen tidvis kommer till uttryck. Å ena sidan finns en fruktan att samförståndet mellan supermakterna

skall gå ut över europeiska intressen it. ex. M(B)FR- och SALT-förhandlingar-

na. Å andra sidan inses att det i kärnvapenåldern inte finns något alternativ till samförståndspolitiken mellan supermakterna och att detta samförstånd är en

förutsättning för fortsatt avspänning i Europa. I Sovjetunionens relationer till de egna bundsförvanterna och till Kina föreligger eller uppstår ibland problem. Sovjetunionen upprätthåller ett starkt militärt försvar vid gränsen till Västeuropa mot NATO och i Asien mot Kina. En strävan är också att vidmakthålla och befästa relationerna till bundsförvanterna. Traditionellt har Sovjetunionen alltid satsat på omfattande strids-

krafter. I högre grad än många andra stater tycks Sovjetunionen alltjämt sträva

efter att — trots växande materielkostnader— behålla hög numerär och kvalita-

tivt hög nivå på stridskrafterna. Denna strävan, som under de sista åren bi. a.

har avsatt resultat i form av modernisering av olika vapensystem, väntas bestå också framgent.

Senare års stora utbyggnad av de marina stridskrafterna visar att den sovjetiska säkerhetspolitiska målsättningen numera också innefattar global militär närvaro för att kunna stödja egna utrikespolitiska strävanden. Den sovjetiska

sjömakten utgör en motvikt mot NATO på ett av Västalliansen tidigare domi-

nerat område.

Utvecklingen har under senare tid visat att den internationella politikens huvudfrågor för närvarande är förlagda till Mellanöstern och Södra Afrika. Detta betyder dock inte att förhållandena i Centraleuropa har förlorat sin betydelse. Det finns all anledning räkna med att vår världsdels centrala delar alltjämt kommer att spela en viktig roll i världspolitiken. Men i och med att flera av de viktigaste stridsfrågorna mellan Öst och Väst har reglerats, samtidigt som internationella ekonomiska problem —t. ex. tillgången på olja och andra råvaror — blir allt viktigare, förändras bilden. Genom att krisom-

rådet har förskjutits söderut har stabiliteten i staterna kring Medelhavet kom-

mit att utsättas för svårare prov än tidigare.

Många stater kring Medelhavet och Persiska viken förefaller vara mindre motståndskraftiga mot störningar än industriländerna i Västeuropa. Detta kan medföra att avspänningen mellan supermakterna i ökad omfattning kommer

att sättas på prov i Medelhavsområdet. Men det kan också medföra att supermakterna, i medvetande om dessa risker, söker förfina de instrument

som finns för s. k. kriskontroll. Således kan ökad känslighet för störningar i balansen medföra ökad vaksamhet inför framtida konflikters spridnings-

möjligheter.

Jag vill i sammanhanget erinra om att de råvarurika områden i södra Afrika där det finns vita minoritetsregimer (Sydafrika, Rhodesia och Namibia) tilldrar sig allt större uppmärksamhet. De svåra motsättningarna inom regionen kan komma att skärpas. Direkt eller indirekt inblandning från stormakterna kan inte uteslutas i eventuella framtida konflikter. Dessa skulle därigenom kunna få omfattande konsekvenser. Även om en spridning till Europa inte förefaller sannolik, delar jag försvarsutredningens uppfattning att problemkom-

plexet noga bör följas.

Den strategiska betydelse som supermakterna tillmäter det nordiska området beror av deras maktpolitiska ambitioner och relationerna dem

emellan. I deras strategiska bedömningar ingår — under beaktande av det gemensamma intresset att undvika varje utveckling som kan leda till kärnvapenkrig — deras föreställningar om hur en hypotetisk framtida konflikt

skulle kunna utvecklas, den militärtekniska utvecklingen och den möjliga ekonomiska betydelsen av området.

Sovjetunionens marina stridskrafter bedöms ha behov av att i en kon-

fliktsituation kunna påräk na fritt tillträde till Atlanten framför allt från Murmanskområdet men även från Östersjön samt att skydda sitt eget operations-

område. NATO bedöms i en sådan situation utifrån egna försvarssynpunkter ha motsvarande behov av att förhindra det fria tillträdet. Detta är väsentliga

skäl till att Nordkalotten med kringliggande områden och områdena kring

Östersöjutloppen, har stor stratigisk betydelse. Intressemotsättningarna ifråga Om dessa områden bedöms bestå även i framtiden även om tyngdpunkten förskjuts till Nordkalotten och de omgivande havsområdena.

Den militära uppbyggnad som har skett på Kolahalvön under senare år har väckt uppmärksamhet också i vårt land. Styrkeuppbyggnaden anses utgöra ett viktigt led i Sovjetunionens ambitioner att upprätthålla den strategiska balansen mellan supermakterna. Oavsett hur uppbyggnaden tolkas är det uppenbart att den är en del av hela Nordkalottkomplexet, vilket inrymmer intressemotsättningar, som kan ge upphov till konflikter.

Några ckonomiska eller andra tillgångar, som vid en allvarlig kris skulle vara av så väsentlig betydelse för supermakterna, att de kan verka kon-

fliktutlösande, bedöms inte finnas i Norden. Däremot kan både kända och

nya naturtillgångar och andra resurser bli av värde för en angripare.

Den fortsatta allvarliga situationen i flertalet utvecklingsländer och de totala biståndsinsatsernas otillräcklighet har medfört en intensifterad internationell diskussion om metoderna att komma till rätta med detta allvarliga problem. Kraven på en ny ekonomisk världsordning har vuxit sig allt starkare. En omstiällning mot en ny ekonomisk världsordning kommer emellertid att bli en lång och besvärlig process. Den nuvarande situationen kan, om den inte ändras, få allvarliga konsekvenser i ett längre tidsperspektiv. Den kan ge upphov till konflikter mellan såväl industri- och utvecklingsländer som mellan utvecklingsländerna själva.

Vad gäller FN har de politiska hindren att uppnå kollektiv säkerhet lett till att världsorganisationens betydelse hittills främst har legat på det normskapande, det opinionsbildande och det fredsbevarande området. BL. a. på det senare området har Sverige spelat en viss roll genom att bidra med särskilt utbildade militära förband och annan personal. Även om betydelsen i alla dessa hänseenden har varit begränsad, kan dock hävdas att världen utan FN troligen skulle vara ännu osäkrare och mindre fredlig än idag. Förutsättningarna för betryggande kollektiv säkerhet inom ramen för en universell, internationell organisation och rättsordning synes dock alltjämt vara avlägsna. Varje nation måste

därför i sista hand själv ta ansvar för sin säkerhet.

Flertalet medlemsstater har deklarerat en vilja att stödja FN som politiskt

freds- och samarbetsinstrument även framdeles. Under senare år har

kunnat skönjas en breddning av FN:s roll från det rent politiska området till ett växande antal sektorer där den snabba utvecklingen inom teknik, vetenskap och kommunikationer har skapat nya möjligheter men också nya problem. Dessa har det gemensamt, att de i stor utsträckning kräver internatio-

nellt samarbete för att kunna bemästras. Breddningen av FN:s roll kan bidra till att på längre sikt minska spänningarna i världen. é

Hittills har nedrustningsförhandlingarna i huvudsak koncentrerats till ABC-stridsmedlen. Risken förspridning av kärnvapen hariökad

grad blivit föremål för ytterligare förhandlingar i internationella fora. Jag instämmer i försvarsutredningens bedömning att risken för kärnvapenspridning

är ett av de allvarligaste internationetta problemen. Energiska insatser måste även i fortsättningen göras för att hindra sådan spridning.

Supermakterna har ou särskilt ansvar när det gäller att hindra kärnvapenspridning. Deras förtsatta satsningar på utbyggnad av kärnvapenarsenalerna bidrar till uppfattningen att innehav av Kärnvapen medför särskild prestige. Alla stater har rätt att kräva att supermakterna uppfyller de löften

de har givit om effektiva åtgärder för att hejda kapprustningen och inleda ned-

rustning på detta område.

Givetvis måste också de konventionella stridsmedlen komma in i bilden om en verklig nedrustning skall nås. Möjligheterna till snara och väsentliga

framsteg på detta område synes emellertid små. Forskning och utveckling

av nya vapentyper fortsätter i snabb takt. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig härvid de s. k. precisionsvapnen.

Den internationella situationen präglas av många spänningar som leder till fortgående rustningsansträngningar och upprustning även av fattiga länder. Den omfattande och ökande vapenexporten till dessa länder har under se-

nare år framstått allt tydligare.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att det torde vara föga sannolikt att strävandena efter rustningsbegränsning och nedrustning under nu överskådlig tid kommer att Ieda till avgörande resultat. Misstroende mellan stater och inrikespolitiska faktorer gör förhandlingar om nedrustning svåra även om de flesta är överens om önskvärdheten av resultat på detta område. Inom möjligheternas ram ligger global rustningsbegränsning beträffande kärnvapen och biologiska och kemiska stridsmedel. Även begränsade framgångar vad gäller rustningskontroll kan leda till en förstärkning av FN:s ställning och möjligheter att bilägga internationella tvister. Sverige har alltsedan tillkomsten av nedrustningskonferensen i Geneve år 1962 spelat en pådrivande roll i dess

arbete. I detta sammanhang kan framhållas att Sverige aktivt medverkat till be-

slutet att en extra generalförsamling i FN helt ägnad nedrustning kommer att äga rum år 1978.

Supermakternas insikt om ett framtida krigs möjliga konsekvenser gör att de även i framtiden bedöms sträva efter att förhindra varje militär konfrontation dem emellan, framför allt I Europa. Det faktum att stora militära styrkor står ständigt beredda mot varandra innebär dock risker i samband med lokala konflikter. Supermakternas globala intressen och kamp om resurser innebär vidare att de kan bli indragna i utomeuropeiska konflikter som därmed kan trappas upp lokalt eller spridas till Europa.

2.2.2 Inriktningen av säkerhetspolitiken

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets frihet och oberoende. Den kommer till uttryck i den alliansfria politiken, stödd av ett folkligt

förankrat totallörsvar samt i strivandena att minska riskerna för krig och

konflikter i världen.

Försvarsutredningen har övervägt och lämnat förslag till inriktning av säkerhetspolitiken. Jag ansluter mig i allt väsentligt till vad utredningen

anför 1 dessa avseenden. En värld i varaktig fred förutsätter respekt för varje nations självbestämmanderätt, social och ekonomisk rättvisa. politisk avspänning och militär nedrustning samt internationellt samarbete. En utveckling i sådan riktning kräver

samlade globala insatser och kan inte förverkligas enbart genom nationella åtgärder. Sveriges engagemang i det internationella fredsarbetet står inte i motsatsförhållande till strävandena att stödja den svenska neutraiitetspolitiken

genom ett allsidigt sammansatt totalförsvar. En grundläggande förutsättning för att Sverige på olika sätt skall kunna verka för en bättre värld är givetvis att landets självständighet vidmakthålls.

Den svenska säkerhetspolitiken bör enligt försvarsutredningen

— bidra till en fredlig utveckling i världen genom att bl. a. söka undanröja

konfliktorsaker,

= bidra till utjämning av motsättningar och till större förståelse mellan

folken,

= bidra till att skapa en värld, där även små stater kan hävda sina intressen,

= bidra till att minska maktblockens intressen att dra in Sverige i even-

tuella krig,

- redan i fred tillvarata våra intressen genom att slå vakt om den in-

ternationella solidariteten,

- värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

- förhindra celler lindra fredskrisers negativa verkningar.

I detta syfte formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan melian utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspoliviken.

Detta har kommit till uttryck i den av riksdagen år 1968 godkända och

år 1972 bekräftade inriktningen av vår säkerhetspolitik som lyder.

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekononiskt, so-

cialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt

i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

Jag anser att denna inriktning alltjämt skall gälla. Jag bedömer att trots strävanden till avspänning kan krig i Europa inte uteslutas under nu över-

blickbar tid. Inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik. som utgår från hot om krig. kan uteslutas. Men om stater eller områden i vår närhet skulle dras in i en konflikt mellan stormaktsblocken, behöver detta inte oundvikligen leda till att också Sverige dras in.

Vårt lands möjligheter att med bibehållen frihet och självständighet kunna

stå utanför krig och allvarligare konflikter främjas även I framtiden bäst genom den alliansfria politiken som är inriktad på att möjliggöra neutralitet i ett

framtida krig.

Vår neutralitetspolitik är inte internationellt garanterad eller traktatbunden. Sverige har själv valt sin neutrala linje. Detta medför att trovärdigheten inte är

avhängig av internationella garantier utan vilar på den politik som Sverige för och de försvarsförberedelser som vi redan i fred vidtar.

En väsentlig förutsättning för denna politik är att omvärlden har förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda utrikespolitiska linjen. För att denna avsikt skall bli klart förstådd

och respekterad krävs att politiken inte görs beroende av tillfälliga faktorer utan förs med konsekvens och fasthet. Tilltron till denna vår vilja och förmåga att vid krig fullfölja den deklarerade politiken grundläggs redan i fred och påverkas

av statsmakternas agerande och ställningstaganden. Vi har samtidigt slagit fast att denna politik inte innebär att vi är beredda att acceptera några krav på åsiktsneutralitet.

Vår politik får inte skapa vare sig misstro eller förväntningar hos någon av stormakterna. Allra minst får den ge stormakterna någon grund för misstanken att svenskt territorium kan ställas till en annan makts förfogande

och bilda utgångsbas för angrepp.

Sådana internationella bindningar- utrikespolitiska, ekonomiska eller andra - vilka gör möjligheten att iaktta neutralitet illusorisk kan inte accepteras. Detta innebär, att vi inte kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att gå med på en överflyttning av beslutanderätten från nationella till internationella organ. Ett nära och omfattande ekonomiskt samarbete över gränserna är från många synpunkter önskvärt. Samtidigt som vi strävar efter att fördjupa detta samarbete måste vi i vår säkerhetspolitik uppmärksamma riskerna för att ett alltför starkt beroendeförhållande kan utnyttjas för att kräva politiska och militära fördelar.

En fullständig nationell handlingsfrihet är inte möjlig. Maktförhållanden i omvärlden och det internationella samarbetet, inte minst i ekonomiska frågor sätter gränser för oberoendet.

Den svenska säkerhetspolitiken är trovärdig och realistisk när den tillsammans med andra säkerhetspolitiska medel byggs upp och genomförs med stöd

av ett allsidigt uppbyggt totalförsvar. Som medlem av Förenta nationerna har

Sverige anslutit sig till FN-stadgans principer. Dessa stadfäster nationernas likaberättigande och självbestäm manderätt samt rätten till självförsvar i händelse av väpnat angrepp.

Jag instämmer i försvarsutredningens uttalande att Sverige i ökad utsträckning bör medverka tll att påverka den internationella utvecklingen

iriktning mot ökad allmän säkerhet. Sverige eftersträvar ökad respekt för varje

nations frihet och självbestämmanderätt. Vi verkar även för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning, militär nedrustning samt omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. En värld i varaktig fred kan endast förverkligas om dessa strävanden förblirstarka. Varje steg moten ökad internationell säkerhet främjar även våra säkerhetspolitiska syften.

Genom vår neutralitetspolitik har vi speciella förutsättningar att delta i FN:s fredsbevarande verksamhet. Sverige har också anlitats i de flesta fall då FN ingripit i fredsbevarande syfte. Vi har bidragit med övervakningspersonal, observatörer, iekniker och militär trupp. Svenskar har använts som medlare samt intagit framskjutna positioner inom FN:s styrande organ.

Sverige bör även bidra till att stärka och utveckla den internationella

rälltsordningen. På många viktiga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för umgänget mellan stater och folk ägnad att minska riskerna för motsättningar och att underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskilt för små stater är det av vikt att rättssvstemet utvecklas och respekteras.

Vår utrikespolitik och vårt totalförsvar spelar en viktig roll för att vidmakthålta stabiliteten i det nordiska området. Sveriges alliansfria ställning

förhindrar att maktblocken här ställs direkt mot varandra. För båda blocken är

Norden ett flankområde inom vilket positionsförändringar kan påverka den i Europa rådande balanssituationen. Väsentliga försvagningar av det svenska

försvarets styrka i förhållande till omvärlden skulle kunna rubba stabiliteten

och balansen i Nordeuropa.

En fast och konsekvent utrikes- och försvarspolitik främjar därför freden och stabiliteten i norra Europa. Det torde även ligga i andra länders intresse att denna politik fullföljs.

Den svenska försvarspolitiken syftar bl. a. till att försvaret vid en konflikt i

Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning och

beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan

bedömas lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande för-

mågan.

Försvarspolitiken hör även i fortsättningen utgå från att en maktbalans

råder mellan stormaktsblocken. Denna bidrar bl.a. till att stormakternas styrkor vid ett eventuellt krig i allt väsentligt binds mot varandra. De resurser som kan disponeras för anfallisföretag mot sekundära mål utan omedelbart

strategiskt intresse — som t. ex. Sverige — är begränsade. Vår försvarsplanering utgår därför från sådana situationer, i vilka stormaktsblockens mål och re-

sursinsats vid angrepp mot Sverige är begränsade i förhållande till deras

övergripande säkerhetspolitiska mål och deras resurser. Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver att omvärlden är övertygad om att Sverige i händelse av en konflikt kommer att fullfölja den deklarerade

politiken. Totalförsvaret måste därför ha en sådan styrka och sammansätt-

ning att en presumtiv angripare, inte till följd av brister i detta, misstror

allvaret bakom vår deklarerade politik. Förberedelser och överläggningar

syftande till militär samverkan med andra stater är helt uteslutna. Det mi-

litära försvaret måste vidare vara så utformat att dess uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet —- klart framgår. Det kan därigenom inte

av någon uppfattas som eu hot.

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att Sverige

kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art att den kan

utnyttjas för påtryckningar eller så att vi I en krissituation står utan viktig materiel.

Vårt totalförsvar är ett uttryck för vår vilja att slå vakt om nationens

säkerhet och oberoende. Totalförsvaret är därför en hela folkets angelägenhet

och bygger på att varje medborgare efter förmåga bidrar till landets försvar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett starkt totalförsvar inger omvärlden respekt för Sveriges neutralitetsvilja och

förmåga att stå emot påtryckningar eller andra aggressiva handlingar. Det måste stå klart för alla, att vi menar allvar med vår neutralitet och att

vi målmedvetet skapar sådana försvarsresurser, som ingen kan bortse från

i ett kris- eller krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut är ett uttryck för denna målmedvetenhet.

2.3¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över

vad jag har anfört om säkerhetspolitiken.

4 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

3¶Totalförsvarets fortsatta utveckling, gemensamma grunder

3.1 1974 års försvarsutredning

Försvarsutredningen anger de gemensamma grunder som enligt utredningen bör vara styrande för totalförsvarets fortsatta utveckling. Dessa bör enligt utredningen vara att den svenska säkerhetspolitiken för att vara tro-

värdig och realistisk måste - vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel

— stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Hot av flera olika typer kan

riktas mot oss. Totalförsvaret måste därför vara allsidigt sammansatt. Sådana

brister i totalförsvaret, vilka skulle kunna tolkas som avsikt att söka hjälp,

får inte förekomma. Totalförsvaret skall enligt försvarsutredningen ha sådan styrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl förberett för krig att ett angrepp mot Sverige skulle fordra så stora resurser och uppoffringar

samt ta så lång tid att de fördelar en angripare kan vinna med angreppet inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Därigenom blir vårt försvar

krigsavhållande vid konflikter och i vidare mening ett viktigt stöd för vår

säkerhetspolitik.

Nordkalottområdet och Östersjöutloppen är och bedöms av utredningen även framgent komma att vara de strategiskt mest betydelsefulla områdena i Norden. Även Gotlands betydelse bör uppmärksammas.

Försvarsutredningen anför att vårt land inte innehåller områden av primärt strategiskt intresse för stormaktsblocken. Kontrollen av sådana områden i vår närhet förutsätter inte nödvändigtvis kontroll av svenskt område. Däremot kan svenskt territorium beröras i samband med operationer som syftar till att nå kontroll över områden på Nordkalotten, Skandinaviens västkust och vid Östersjöutloppen. vilka är viktiga för stormaktsblocken. För vårt vidkommande kan därvid främst norra och södra Sverige samt vistkusten komma att beröras av sådana operationer. En angripare kan iiven tänkas sträva efter en utvidgad kontroll över vån land. Därvid kan Mel-

lansverige, Gotland och andra deltar av landet komma att bli viktiga mål. Beroende på angriparens syften kan de militära operationerna medföra samtidiga angrepp mot vårt land i flera än en riktning. Totalförsvaret bör enligt utredningen vara så uppbyggt och organiserat

att det är en hela folkets angelägenhet. Framtida krig och kriser kommer

på olika sätt att beröra hela samhället och hela befolkningen. Dirav följer

enligt utredningens mening att totalförsvaret och dess olika delar skall betraktas som delar av samhället och att man bör eftersträva att öka Samordningen mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället. Utredningen bedömer att samordning mellan bl. a. militära och civila funktioner kan

utvecklas ytterligare inom många områden. Härigenom kan man förbättra eller bibehålla effekten till oförändrade eller lägre kostnader för samhället. Alt ett ansvar i fred om möjligt bör behållas även I krig bör vara grund-

läggande för försvarsplaneringen. I den svåra situation då samhället skall

ställas om för kris eller krig måste ändringar i ledningstörhållanden, or-

ganisation och arbetssätt undvikas 1 så stor utsträckning som möjligt. Ett

mer kontinuerligt ansvar vid övergång ull krigsorganisation skulle enligt utredningens mening även bidra till att ytterhgare befästa totalförsvarsidéns

förankring i samhället.

Det är av största betydelse att varje medborgare allt efter sin förmåga

bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses enligt utred-

ningen bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna

värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldig-

het. De olika folkrörelserna är av stor betydelse för att ytterligare förankra

totalförsvarsidén i samhället. Inte minst bör framhållas de insatser som görs i de olika frivilliga försvarsorganisationerna. Olika former av obligatorisk och frivillig tjänstgöring ger en god personaltillgång för vår krigsorganisation

och säkerställer totalförsvarets behov av kunnig personal.

Försvarsutredningen framhåller att de geografiska förhållandena ger goda

förutsättningar för att effektivt försvara vårt land. Samhällsutvecklingen

leder till förändringar inom många områden. I många avseenden medför detta att sårbarheten ökar och i andra att grunden för ett effektivt försvar förbättras. Försvarsutredningen understryker vikten av att våra gynnsamma försvarsbetingelser noga utnyttjas och att hänsyn tas i samhällsplaneringen

även till totalförsvarets behov.

Av de olika hot mot vår nationella säkerhet som vi kan komma att utsättas för ställer ett militärt angrepp de största kraven. Enligt utredningens mening är därför försvar mot militärt angrepp en viktig utgångspunkt för totalförsvarsplaneringen. Totalförsvarets främsta syfte är att verka fredsbeva-

rande, bl. a. genom att vid konflikter verka avhållande mot olika former

av angrepp. Om ett angrepp trots detta inleds bedömer utredningen det vara av avgörande betydelse att inledningsvis disponera sådana resurser, främst militära, att totalförsvaret så långt möjligt hinner ställas om för krig innan angriparen kan föra över betydande styrkor till svensk mark. Eftersom en sådan omställning tar tid fordras att vi får förvarning om angreppet så att vi inte drabbas av ett överraskande angrepp.

I enlighet med den målsättning utredningen föreslagit för totalförsvaret

skall strävan vara att i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på

svensk mark. Detta fordrar enligt utredningens mening att försvaret skall kunna föras med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena med fullt ut-

nyttjande av våra gynnsamma försvarsbetingelser. Det går emellertid inte att bortse från risken att en angripare lyckas tränga långt in i vårt land.

Därför måste, om vi inte lyckas hejda angriparen. eu effektivt och uthålligt

motstånd kunna göras I organiserade former i varje det av landet. Detta gäller även inom de delar angriparen har tagit. Alla möjligheter skall därvid utnyttjas att ta tillbaka tagna delar av landet. Ett sådant sätt att genomföra försvaret tillgodoser vår strävan att landet skall fortleva som fri nation. För detta är statsledningens handlingsfrihet av avgörande betydelse. Försvarsutredningen bedömer att vi av dessa skäl måste vara beredda att föra ett för angriparen förlustbringande krig under lång tid.

Det är av stor betydelse att vi för att kunna fullfölja vår utrikespoliviska linje i situationer som innebär avspärrning har sådana tillgångar av förnödenheter och sådan produktionskapacitet inom landet att nödvändig försörjning kan upprätthållas. Det är därför enligt utredningen nödvändigt att särskild uppmärksamhet ständigt ägnas åt utvecklingen av vårt näringsliv. Målet bör vara att behålla sådan produktionskapacitet som ir av särskild betydelse för värt oberoende och för uthålligheten vid avspiärrning och krig. Fredstida produktionskapacitet måste behållas inom viktiga försörjningsområden för att klara folkförsörjningen i vid mening. Därutöver måste en produktionsomställning förberedas och flera typer av förnödenheter beredskapslagras. I situationer av här angivet slag kan avsiktiiga eller oavsiktliga

kränkningar av svenskt territorium och luftrum liksom störningar av svensk

sjö- och flygtrafik förväntas. Det är därför av stor betydelse att vi disponerar

sådana resurser att kränkningar kan förhindras eller avvisas och vår sjö-

och flygtrafik kan skyddas.

Försvarsutredningen har studerat och övervägt den roll icke-militärt motstånd, s. k. civilmotstånd, skulle kunna tilldelas inom vår säkerhetspolitik. Utredningen har därvid funnit att om vi medvetet avstår från att förbereda ett väpnat försvar torde detta i omvärlden tolkas som bristande vilja att hävda självständigheten. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte längre framstå som trovärdig. En klar slutsats är därför att civilmotstånd inte kan utgöra något hållban alternativ vill militärt försvar. Utredningen vill emellertid inte utesluta att även icke-militärt motstånd kan ge värdefulla bidrag i det samlade motståndet 1. ex. vid ockupation. Det skulle både kunna göra det svårare för en angripare att behärska eller utnyttja landet och förorsaka honom höga politiska kostnader.

Vår standard när det gäller forskning, utveckling och produktion ger oss goda möjligheter att förse totalförsvaret med tekniskt kvalificerad materiel.

Försvarsutredningen anser att stor betydelse måste tillmätas möjligheterna

att disponera kapacitet för att utveckla och producera sådan materiel inom landet. Om dessa möjligheter skall finnas behövs kontinuerliga och stabila beställningar av utveckling och produktion. En sådan stabilitet är även en samhällsekonomisk fördel. Försvarsutredningen anför emellertid

att den är medveten om att det av olika skäl kan vara svårt att behålla

den nuvarande bredden på den inhemska utvecklingskapaciteten i framtiden.

Främst berörs flygplan-, robot- och elektronikindustrin. För övriga områden

bedömer utredningen förutsättningarna för fortsatt utveckling och produk-

tion som gynnsumma.

Försvarsutredningen har även behandlat frågan om överraskande angrepp. För att våra försvarsförberedelser skall vara meningsfuolla fördras att 1(0talförsvaret vid ett angrepp hinner ställas om för krig. Vi utgår ifrån att ett angrepp på Sverige föregås av politiska och militära förändringar i vår närmaste omvärld. För att dessa skall uppfattas i ud behövs enligt försvarsutredningens mening en effektiv underrättelsetjänst. Därigenom kan vår insatsberedskap i fred hällas låg. En hög mobiliserings- och krigsorganiseringsberedskap sumt ett administrativt system sont gör stegvisa be-

redskapshöjningar möjliga behövs emellertid för towalförsvaret. Beredskap för insats mot kränkningar av vårt territorium och luftrum måste konti-

nuerkgt upprätthållas i tfredsvid.

Försvaret bör inte utformas för en situation där en angripare i full utsträckning utnyttjur ABC-stridsmedel mot oss. Skyddet mot sådana stridsmedel bör enligt försvarsutredningen liksom hitills inriktas på sådana ålgärder som gör fortsatt motstånd möjligt trots insats mot oss av enstaka kärnladdningar eller av bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel i begränsad omfattning. De särskilda kostnaderna för dessa åtgärder skall emellertid vara måttliga. Verkningarna I Sverige i de fall sådana stridsmedel sätlls in i omvärlden bör kunna begränsas.

Den osäkerhet som ir förenad med bedömningar av bl. a. framtida säkerhetspolitisk och vapenteknisk utveckling medför enligt försvarsutredningens mening dels en risktagning med hänsyn till de svåraste sttuationerna. dels eu behov av handlingsfrihet när vån framtida totalförsvar planeras och utvecklas. Denna handlingsfrihet måste rymma möjligheter att ändra sammansättningen av totalförsvaret, inriktningen av totalförsvarets olika delar och totalförsvarets styrka. Totalförsvarets krigsorganisation bör vara utformad med hänsyn till de möjligheter som finns att öka dess styrka och uthållighet genom förbättrad utbildning samt genom att tillföra materiel, anläggningar och förnödenheter. En bibehållan handlingsfrihet förutsätter alt resurser kontinuerligt sätts av för forskning och utveckling samt för att behålla produktionskapacitet inom landet. Försvarsutredningen vill i detta sammanhang peka på betydelsen av att åtgärder vidtas i fred för att göra det möjligt att öka produktionen inom de områden där betydelsefulla resultat kan uppnås inom rimlig tid. Försvarsutredningen understryker emellertid att det stöd för säkerhetspolitiken som totalförsvaret utgör representeras endast av den organisation och det innehåll som finns vid varje tidpunkt. Alla möjligheter att förbereda förstärkning av totalförsvaret skall emellertid tas tillvara i planering och löpande verksamhet.

Under en lång följd av år har det rått stor enighet it vårt land om säkerhetspolitikens inriktning liksom om behovet av ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Detta har bl. a. inneburit att enighet har rått om att

årligen sätta av en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Fleråriga planeringsramar för försvaret ger stabilitet åt försvarsplaneringen. Försvarsutredningen tillmäter det förhållandet att försvarspolitiken vilar på ett brett folkligt stöd stor betydelse.

Försvarsutredningen har tidigare konstaterat att totalförsvaret måste vara allsidigt sammansatt. En balanserad sammansättning uppnås inom ramen för de ekonomiska resurser totalförsvaret disponerar genom noggrann av-

vägning mellan och inom totalförsvarets olika delar. Utredningen har konsta-

terat att ett militärt angrepp i form av invasion utgör det allvarligaste hotet

mot vår säkerhet. I en sådan situation kommer det militära försvaret att åläggas den tyngsta uppgiften. Det militära försvaret måste därför utgöra

den dominerande delen i totalförsvaret. De olika totalförsvarsgrenarna är beroende av varandra. Övriga totalförsvarsgrenar måste på grund av krigets krav anpassas till hur det militära försvaret är avsett att verka i krig.

Tänkbara angreppssituationer, den vapentekniska utvecklingen och risken för att hela landet i ökad omfattning kommer att beröras av stridshandlingar

ställer krav på civilförsvaret. Detta bör enligt försvarsutredningen inriktas på att ge befolkningen skydd mot konventionella stridsmedel och skäligt

skydd mot bl. a. radioaktiv strålning vid bostäder och arbetsplatser inom särskilt hotade områden.

Utvecklingen i vårt samhälle medför i många avseenden en ökad känslighet I samhället för störningar. Denna utveckling är i sina huvuddrag internationell och kan medföra att ekonomiska åtgärder i ökad grad utnyttjas för att lösa konflikter. Med hänsyn till detta bedömer försvarsutredningen att ökad uppmärksamhet måste ägnas sådana åtgärder som säkerställer nödvändig försörjningsförmåga vid avspärrning under relativt lång tid. Även förmåga att motstå stridshandlingar och förlust av väsentliga produktionsresurser bör ingå i målen för vår försörjningsberedskap.

försvarsutredningen anger att övrigt totalförsvar bör inriktas enligt de

av utredningen angivna allmänna principerna. Flera av funktionerna fordrar

endast mycket begränsade ekonomiska resurser för beredskapsåtgärder. Totalförsvarets styrka vilar ytterst på medborgarnas vilja att försvara landets frihet och oberoende. Psykologiskt försvar intar därför enligt utredningen i flera avseenden en särställning. En funktion som utredningen också anser måste ägnas ökad uppmärksamhet är sjukvården i krig och under avspärrning.

Till försvarsutredningens förslag har fogats vissa reservationer. Dessa återges under avsnittet 4.1.4.

3.2¶Föredraganden

Jag vill inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt ansluter mig till de förslag till gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling som försvarsutredningen har lämnat. För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den, som statsministern redan har berört — vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel — stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Om vi skall kunna avvisa hot och påtryckningar av skilda

slag krävs att totalförsvaret är allsidigt sammansatt. Det innebär att sådana brister i totalförsvaret inte kan accepteras, vilka skulle kunna tolkas som vi hade för avsikt att i en hotande situation söka hjälp. Totalförsvaret skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl förberett

för krig att angrepp mot Sverige skulle kräva så stora resurser och upp-

offringar samt ta så lång tid att de fördelar en angripare kan vinna med

angreppet inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Jag anser att så ut-

format blir vårt försvar krigsavhållande vid konflikter och ett viktigt stöd

för vår säkerhetspolitik.

Vårt land innehåller inte områden av primärt strategiskt intresse för stor-

maktsblocken. Kontrollen av sådana områden i vår närhet förutsätter inte nödvändigtvis kontroll av svenskt område. Däremot kan svenskt territorium beröras i samband med operationer som syftar till att nå kontroll över för

stormaktsblocken viktiga områden på Nordkalotten, Skandinaviens västkust

och vid Östersjöutloppen. För vårt vidkommande kan därvid främst norra och södra Sverige samt västkusten komma att beröras av sådana operationer. En angripare kan även tänkas eftersträva en utvidgad kontroll över vårt land, varvid Mellansverige, Gotland och andra delar kan komma att bli viktiga mål. Beroende på angriparens syften kan de militära operationerna

medföra samtidiga angrepp mot vårt land i flera än en riktning.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt att det är en hela folkets angelägenhet. En grundläggande förutsättning för detta är enligt min mening att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Jag ansluter mig till utredningens bedömning att detta bäst tillgodoses om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på den allmänna värnplikten,

civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet. I samman-

hanget finner jag det angeläget att understryka den stora betydelse som

de olika folkrörelserna har för att förankra totalförsvarsidén i samhället. Inte minst bör framhållas de insatser som görs i de olika frivilliga försvars- Organisationerna. Jag anser i likhet med utredningen att den obligatoriska

och frivilliga tjänstgöringen skapar förutsättningar för en god personaltillgång för vår krigsorganisation och säkerställer totalförsvarets behov av kunnig personal.

Framtida krig och kriser kommer i allt större utsträckning att på olika sätt engagera hela samhället och hela befolkningen. Härav följer att de olika totalförsvarsgrenarna måste ses som delar av samhället. Enligt min mening bör det därför vara en strävan att öka samordningen mellan totalförsvarets olika funktioner i samhället. I likhet med utredningen bedömer jag att integration och samordning mellan bl. a. militära och civila funktioner kan utvecklas ytterligare.

I den svåra sitaution som uppstår om samhället skall omställas för kris eller krig måste så långt möjligt undvikas ändringar i ledningsförhållanden, organisation och arbetssätt. En grundläggande princip för all försvarspla-

nering bör därför vara att ett ansvar i fred för viss verksamhet bör följas

av motsvarande ansvar i krig, om verksamheten då skall fortgå. Denna princip bidrar även till att ytterligare befästa totallörsvarsidéns förankring i samhället.

De geografiska förhållandena i vårt land ger enligt min mening goda

betingelser för att genomföra ett effektivt försvar. Samhällsutvecklingen leder till förändringar inom många områden och får därmed också kon-

sekvenser för försvarsplaneringen. I många avseenden ökar vår sårbarhet,

i andra förbättras grunden för ett effektivt försvar. Jag anser i likhet med

försvarsutredningen att det är betydelsefullt och nödvändigt att våra gynnsamma försvarsbetingelser noga tas till vara samt att hänsyn tas i samhällsplaneringen även till towlförsvarets behov.

Försvarets planering med hänsyn till risken för att ABC-stridsmedel kan

komma att insättas mot oss har behandlats av försvarsutredningen. Ut-

redningens syn överensstämmer med den grundsyn på dessa frågor som fastställdes av statsmakterna år 1968 och som bekräftades i 1972 års försvarsbeslut. Jag ansluter mig till vad utredningen anför. I huvuddrag innebär det att åtgärder med hänsyn ull risk för kärnvapenkrig bör övervägas ut-

gående från bedömningen att stormakterna vid ett krig i Europa åtminstone inledningsvis för detta med konventionella stridsmedel i syfte att finna

en bas för förhandlingar. Motiv för endera parten att i eut sådant krig insätta kärnvapen skulle kunna uppkomma i en situation där valet står mellan underkastelse och en upptrappning av kriget. Genom en begränsad insats

av kärnvapen —- begränsad såväl i fråga om antal, storlek som val av mål

= kan en part då markera en stark beslutsamhet till fortsatt motstånd och

uppmana till en lösning av konflikten genom förhandlingar. Skulle dessa

misslyckas kan kärnvapen sättas in i större skala. De sekundära verkningarna därav i vårt land bör kunna begränsas genom olika skyddsåtgärder.

Jag delar försvarsutredningens mening att våra möjligheter att påverka

kärnvapentröskeln är begränsade. Den bestäms huvudsakligen av åtgärder inom stormaktsblocken. Skulle Sverige anfallas när kärnvapen redan har satts in i stor skala i krig i omvärlden, kan man inte räkna med någon

återhållsamhet mot svenskt område. I en sådan situation måste ansträng-

ningarna koncentreras på att begränsa krigets verkningar och öka befolkningens möjligheter att överleva.

Åtgärder med hänsyn till risk för krig med bakteriologiska (biologiska) och kemiska stridsmedel bör övervägas mot bakgrund av att användningen av dessa har förbjudits genom olika internationella avtal. Den starkaste restriktionen mot användningen av dem i ett krig mellan stormaktsblocken torde vara risken för repressalier mot en kanske dåligt skyddad civilbefolkning.

Mot denna bakgrund bör enligt min mening planeringen av åtgärder för att avhålla från angrepp mot Sverige i första hand avse angrepp med konventionella stridsmedel. Skydd mot ABC-stridsmedel bör som hittills inriktas på sådana åtgärder som gör det möjligt att fortsätta försvaret trots insats mot oss av enstaka kärnladdningar eller bakteriologiska (biologiska) eller kemiska stridsmedel i begränsad omfattning. I likhet med försvarsutredningen anser jag dock att de särskilda kostnaderna för dessa åtgärder bör

vara måttliga.

Ett militärt angrepp är det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet och ställer de största kraven på totalförsvaret. Därför måste enligt min mening försvar mot militärt angrepp utgöra den viktigaste utgångspunkten för planeringen av detta.

Skulle vi bli angripna skall strävan vara att i det längsta förhindra att

angriparen får fast fot på svensk mark. Denna målsättning innebär enligt

min mening att försvaret med fulk utnyttjande av våra gynnsamma försvarsbetingelser skall kunna föras med tyngdpunkten i gräns- och kustområdena. Jag ansluter mig till försvarsutredningens bedömning att det dock inte går att bortse från risken att en angripare kan lyckas tränga in på djupet

av vårt land. Vi måste därför, om vi inte lyckas hejda angriparen, enligt

min mening kunna göra effektivt motstånd i organiserade former i varje del av landet, även inom delar som tagits av angriparen, varvid alla möjligheter skall utnyttjas att återta tagna delar av landet. Ett sådant sätt att genomföra försvaret torde ge oss de största förutsättningarna att bestå som fri nation. Vi måste

därför vara beredda att föra ett för angriparen förlustbringande krig under lång tid.

Försvarsutredningen har studerat och övervägt den roll icke-militärt motstånd, s. k. civilmotstånd, skulle kunna tilldelas inom ramen för vår säkerhetspolitik. Utredningen har därvid funnit att om vi medvetet avstår från att förbereda ett väpnat försvar torde detta i omvärlden tolkas som bristande vilja att hävda självständigheten. Den deklarerade utrikespolitiken skulle inte längre vara trovärdig. Jag delar utredningens mening och vill i likhet med utredningen understryka att en klar slutsats därför

är att civilmotstånd inte kan utgöra något alternativ till militärt försvar.

För att våra försvarsförberedelser skall vara meningsfulla fordras att vi vid ett angrepp inledningsvis disponerar resurser — främst militära — så att totalförsvaret i största möjliga utsträckning hinner ställa om för krig, innan an-

griparen har hunnit överföra avgörande styrkor till svensk mark. Vi utgår från

attettangrepp på Sverige föregås av politiska och militära förändringar i vår närmaste omvärld, som kan geoss förvarning. För att dessa förändringar skall kun-

na uppfattas i tid erfordras en allsidig underrättelsetjänst. Jag vill särskilt framhålla att Sverige — med sin inriktning mot neutralitet och utan stående styrkor —- har större anledning än många andra länder att noggrant följa utvecklingen i omvärlden. Genom cen effektiv underrättelsetjänst skall alla möjligheter till förvarning tas till vara. Härigenom kan insatsberedskapen under normala förhållanden hållas relativt låg. För att vi skall kunna utnyttja den möjliga förvarningen krävs dock enligt min mening att totalförsvaret har en hög mobiliserings- och krigsorganisationsberedskap samt ett administrativt system som

möjliggör att beredskapshöjningar kan anpassas till den rådande situationen. Den administrativa beredskapen påalla nivåer i det fredstida samhället är avgörande för våra möjligheter att i tid vidta erforderliga försvarsåtgärder. Det är

också viktigt med smidiga former för beslut om ändringar i beredskapen så att

inte nödvändiga åtgärder försenas på grund av omständliga beslutsprocesser.

Hänsyn måste också tas till risken för överraskande angrepp. Därmed avses ett angrepp som inleds innan vårt försvar är färdigmobiliserat. Tillgången på militära styrkor och transportmedel i omvärlden innebär att det rent tekniskt finns förutsättningar för ett angrepp utan omfattande förberedelser. Försvaret måste därför, för att verka avhållande även mot över-

raskande angrepp, också innehålla snabbt tillgängliga Nyg- och sjöstridskrafter liksom snabbt mobiliserbara markstridskrafter och hemvärn. Det är vidare av

stor betydelse att ledningssystem, liksom så långt möjligt övriga samhällsfunk-

tioner, byggs upp decentraliserat för att på så sätt minska risken för att vår mot-

ståndsförmåga bryts genom punktvisa angrepp.

Jag anser i likhet med utredningen att under normala fredsförhållanden, då insatsberedskapen som jag tidigare har anfört bör kunna hållas låg, måste sådan

beredskap ändock upprätthållas att kränkningar av vårt territorium kan avvi- Sas.

Vid krig i vårt närområde då vi är neutrala måste åtgärder vidtas, så att krigförande parter inte utan stora insatser kan skaffa sig fördelar genom att utnyttja svenskt territorium. I överensstämmelse med de förpliktelser

som åligger en neutral stat skall Sverige, om en krigförande kränker eller

försöker kränka svenskt territorium, motverka detta med tillgängliga medel. I situationer av här angivet slag kan avsiktliga eller oavsiktliga kränkningar av svenskt territorium och luftrum förväntas liksom störningar av svensk sjö- och flygtrafik. Det är därför av stor betydelse att vi disponerar sådana resurser att kränkningar kan förhindras eller avvisas och att vår sjö- och flygtrafik kan skyddas. Jag vill också i likhet med utredningen framhålla att det militära försvaret skall förhindra att svenskt territorium blir skådeplats för krigshandlingar mellan främmande makter, bas för deras militära operationer eller genomgångsområde för trupp och materiel. I en situation då

krig pågår i vårt närområde ställer neutraliteten stora. krav på försvaret. Jag bedömer att stora delar av vårt totalförsvar då måste mobiliseras.

En akut konflikt i Europa bedöms, som jag tidigare haranfört, komma att föregås av en period av stigande spänningar, lokala kriser och successivt ökade störningar i världshandeln. I samband med krig i vår omvärld kan vår utrikes-

handel helt eller delvis tvingas att upphöra. Försvarsutredningen anför härvid-

lag, att för att vi skall kunna fullfölja vår utrikespolitiska linje i situationer som

innebär hel eller delvis avspärrning av utrikeshandeln, är det av stor betydelse att vi inom landet har sådana tillgångar på förnödenheter och produktionska-

pacitetatt nödvändig försörjning kan upprätthållas. Storuppmärksamhet måste

därför fortlöpande ägnas åt utvecklingen av vårt näringsliv i syfte att behålla så-

dan produktionskapacitet som är av särskild betydelse för vårt oberoende och

för uthålligheten vid avspärrning och krig. För folkförsörjningen i vid mening måste fredstida produktionskapacitet behållas inom viktiga försörjningsområ-

den. Därutöver måste förberedelser för produktionsomställning göras och beredskapslagring genomföras av flera typer av förnödenheter. Jag kan istort an-

sluta mig till utredningens förslag. Jag vill emellertid också framhålla att försörjningsberedskapen ytterst vilar på det fredstida samhället och den inneboende styrkan hos det svenska näringslivet. Totalförsvaret bör också innefatta åtgärder för att minska konsekvenserna

av fredskriser. Dessa avser sådana lägen då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör i planeringen skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och handelsstruk-

turomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella han-

delsutbytet. De bör också skiljas från situationer där kriser och konflikter

föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mot Sverige med syfte att

uppnå politiska fördelar gentemot oss. Ambitionsnivån när det gäller att möta fredskriser bör vara att så långt möjligt upprätthålla normal fredsstandard samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner.

Fredskriser kan orsakas dels av relativt lokalt bundna krig eller konflikter

som berör råvaruproducerande länder eller viktiga transportleder, dels av vissa råvaruproducerande länders medvetna begränsning av utbudet av varor t.ex. I syfte att utöva politiska påtryckningar.

Om vi i en fredskris skulle utnyttja resurser, anskaffade för att möta avspärrningar eller krig, skulle förmågan att uppfylla vårt säkerhetspolitiska mål nedgå. En särskild planering för fredskriser svarar således mot både

näringspolitiska och säkerhetspolitiska krav.

Den osäkerhet som är förenad med bedömningar av bl. a. framtida säkerhetspolitisk och vapenteknisk utveckling medför ett behov av handlings-

frihet vid planering och utveckling av vårt framtida totalförsvar. Denna

handlingsfrihet måste innehålla möjligheter att ändra sammansättningen av totalförsvaret, inriktningen av totalförsvarets olika detar och totalförsvarets styrka. Totalförsvarets krigsorganisation bör vidare vara utformad med hänsyn till de möjligheter som föreligger att vid behov öka dess styrka och

uthållighet genom förbättrad utbildning samt genom tillförsel av materiel, an-

läggningar och förnödenheter. En bibehållen handlingsfrihet förutsätter att resurser avsätts kontinuerligt för forskning och utveckling samt för att behålla viktig produktionskapacitet inom landet.

Försvarsutredningen har studerat möjligheterna att inom en tidsrymd av två

år och under vissa förutsättningar öka de olika totalförsvarsdelarnas styrka. Ut-

redningen anför, och jag delar den slutsatsen, att endast mycket begränsad ökning av styrkan är möjlig under den angivna tiden. Försvarsutredningen pekar dock i detta sammanhang på betydelsen av att åtgärder vidtas i fred för att möj-

liggöra forcerad produktion inom de områden där betydelsefulla resultat kan uppnås inom rimlig tid. Jag anser det viktigt att i planeringen och den löpande verksamheten alla möjligheter tas till vara att förbereda snabb för-

stärkning av totalförsvaret. Jag vill emellertid även i likhet med försvarsutredningen understryka att det stöd för säkerhetspolitiken som totalförsvaret utgör endast representeras av den vid varje tidpunkt befintliga organisationen och dess innehåll.

Under en lång följd av år har det rått stor enighet i vårt land om in-

riktningen av säkerhetspolitiken och om behovet av ett starkt försvar. Jag

har i det föregående framhållit vikten av att försvarspolitiken vilar på ett brett folkligt stöd samt vad detta betyder för trovärdigheten i vår säker-

hetspolitik. Enigheten om försvarspolitiken har även gillt beslut om att årligen avsätta en avsevärd del av samhällsresurserna för försvarsändamål. Jag finnerdet angeläget attidetta sammanhang understryka att förutsättningar måste skapas så att de tilldelade resurserna kan utnyttjas på effektivast möjliga

sätt och så att rationaliseringar av verksamheten stimuleras. Enligt min me-

ning fordrar detta såväl en långsiktig inriktning av våra försvarsansträngningar som stabilitet i försvarsplaneringen.

Ett krig kommer att leda till betydande skadeverkningar på samhället

och därmed till svåra påfrestningar och umbäranden för hela befolkningen.

Vid ett militärt angrepp kommer det militära försvaret att åläggas den

tyngsta uppgiften. Jag delar försvarsutredningens mening att försvarsmakten därför måste utgöra den dominerande delen av totalförsvaret. De olika totalförsvarsgrenarna måste alltid fungera i ett samverkans- och beroendeförhållande. På grund av krigets krav måste övriga totalförsvarsgrenar anpassas till hur det militära försvaret är avsett att verka 1 krig.

Civilförsvaret skall ge skydd åt befolkningen mot i första hand konventionella stridsmedel. Verksamheten skall främst inriktas på sådana områden som kan bli särskilt utsatta för bekämpning eller strider på grund av deras betydelse för vår samlade försvarsförmåga.

Det ekonomiska försvaret skall säkerställa att vi har tillgång till oundgängli-

gen nödvändiga förnödenheter och tjänster för befolkningen och totalförsvaret. I likhet med försvarsutredningen anser jag att i målet för vår försörjningsbe-

redskap även bör ingå förmåga att motstå stridshandlingar och förlust av vikti-

ga produktionsresurser.

Övrigt totalförsvar bör inriktas enligt de allmänna riktlinjer som jag givit i det föregående. Som jag också tidigare har angivit vilar totalförsvarets styrka ytterst på medborgarnas vilja att försvara vårt lands frihet och oberoende. Därför intar psykologiskt försvar i flera avseenden en särställning. Jag vill slutligen anföra att jag i likhet med försvarsutredningen anser att sjukvården i krig

och under avspärrning måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Statsmakterna fastställde är 1972 en målsättning för totalförsvaret. Den har följande lydelse.

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt deltagande i Förenta nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffande konflikter.

4. Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet

skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.

Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsöriningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda

och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård. socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Som har framgått av det föregående anser jag att den internationella utvecklingen under 1970-talet och bedömningen av den framtida utvecklingen inte ger anledning att ompröva den svenska säkerhetspolitiken. Såväl inriktningen av vår säkerhetspolitik som mina förslag till gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta utveckling överensstämmer med de grundprinciper härför som det sedan lång tid rått stor enighet om i .vårt land. Jag anser därför

att målsättningen för totalförsvaret alltjämt bör gälla.

Beträffande den mera detaljerade inriktningen av de olika totalförsvarsgrenarna får jag hänvisa till resp. avsnitt i det följande.

3.3¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår

riksdagen

att godkänna de gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta

utveckling som jag har angett i det föregående.

4¶Det militära försvaret

4.1¶Det militära försvarets fortsatta utveckling

4.1.1¶Perspektivplaner för det militära försvaret

Perspektivplan del 1 för det militära försvaret

] perspektivplaneringens fas 1 studeras alternativa sammansättningar av försvarsmakten 135-20 år framåt i tiden. Dessa sammansättningar prövas i studierna mot tänkbara angripare. Överbefälhavaren har bedrivit studier i enlighet med de anvisningar som regeringen meddelat. Dessa innefattade bl. a. ett brett ekonomiskt intervall och säkerhetspolitiska utgångspunkter. Ett antal styrande angreppsfall har härvid angetts som miljöexempel. Studier har gjorts för de ekonomiska nivåer som framgår av följande tabell.

Under denna studiefas behövde någon hänsyn till utgifternas fördelning

över tiden inte tas.

Studienivåer i perspektivplaneringens fas I

Nivå Ekonomiskt inter- Ungefärlig andel Kompensation för

vall enligt rege- av 1972 års köp- hypotetiska prisringens anvis- kraft enligt över- och lönestegringar ningar! befälhavaren enhgt överbefäl- Miljarder kr. per år havaren

Övre nivån — 18-20 100 "6 Kompenseras

Mellannivån 13-16 75 a Bristande kompensa-

tion med netioprisin-

dex Nedre nivån 10-12 55 vo Bristande kompensa-

tion samt kraftig redu-

cering

I] tänkt pris- och löneläge i början av 1990-talet.

Ångriparens kvalitativa egenskaper

De kvalitativa egenskaper en angripare bedöms ha i början av 1990-talet inverkar på utformningen av våra framtida förband. Utgångspunkten är att en

angripare inte organiserar och utrustar sina förband för insats i Sverige, utan deras utformning bestäms huvudsakligen av förhållandet till huvudmotstån-

daren. Det har vidare antagits att en angripare inte utnyttjar enbart sina modernaste förband mot oss. En blandning av förband med olika modernitetsgrad har förutsatts.

Några förändringar hos angriparen som särskilt bör beaktas vid utveckling-

en av vårt försvar är enligt överbefälhavaren följande.

= Förbättrade möjligheter att upptäcka, lägesbestämma och med hög preci-

sion bekämpa mål. = Tillkomst av konventionella vapen med verkan över stor yta, i. ex. split-

tervapen och multpelvapen. - Förbättrade möjligheter att störa försvarets ledningssystem. = Förbättrade möjligheter att skydda den egna informationsöverföringen.

- Ökad rörlighet och eldkraft i förbanden.

- Utökad kapacitet för specialonnage och luftrörlighet.

Utvecklingen av kärnvapen bedöms kunna fortsätta och bl. a. medge s. k. minikärnvapen. Möjligheterna att utföra även oidentifierade angrepp och sabotage med biologiska stridsmedet anses alltfort vara mycket stora. Möjligheterna att använda kemiska stridsmedel bedöms kvarstå och kan komma att Öka.

Strukturbeskrivningar

Vilken operativ styrka försvaret kan uppnå beror på de ekonomiska resurser som tilldelas. Strukturerna på de olika ekonomiska nivåer som studerats kommer därför också att avspegla skilda ambitionsgrader vad gäller principer för hur försvaret förs. För att bedöma hur dessa strukturer bidrar till vår säkerhetspolitik krävs också en analys av vad en angripare kan vara beredd att acceptera av uppoffringar i form av insatser, förluster, tid och risker.

Sammanlagt har fem olika strukturer redovisats varav en på den övre

ekonomiska nivån (ÖN, två på mellannivån (M4, M5) och två på den nedre nivån (N2, N3).

Den principiella uppbyggnaden av ÖJ har stora likheter med dagens försvarsmakt. De kvalificerade förbanden har en kvalitet som anpassats till 1990-talets stridsmiljö. Strukturen ger möjlighet till ett djupförsvar såväl utanför som inom vårt territorium. Strävan är att påtvinga angriparen upp-

offringar i såväl flyg- och specialförband som markstridsförband. På mellannivån redovisas två strukturer. M4 innebär att försvaret koncentreras till de inledande striderna utanför och vid kusten. Tonvikten har därför lagts på marin- och Nygstridskrafter. Syftet är att tvinga en angripare till lång förbekämpningstid och åsamka honom förluster i special- och flygförband. Den avvägning som gjorts innebär att ett stort antal värnpliktiga korttidsutbildas.

MS innebär att försvaret koncentreras till striden på svenskt territorium. Dewua medför en betoning av arméstridskrafterna. Avsikten är att tvinga angriparen till en långvarig strid på svenskt territorium och därigenom förorsaka honom förluster i luftlandsättnings- och markstridsförband.

Även på den nedre ekonomiska nivån redovisas två strukturer. N2 innebär en koncentration av försvaret till de inledande striderna med syfte att åstadkomma förluster i special- och flygförband. Ett nytt värnpliktssystem

med kategoriklyvning införs.

Försvarsstrukturen i N3 avser att tvinga en angripare till en utdragen

strid på svenskt territorium. I första hand syftar den till att åsamka förluster

i motståndarens markstridsförband. Den allmänna värnplikten behålls men

med omfattande kategoriklyvning. Exempel på förband som förekommer i de olika strukturerna framgår

av följande bild. Det bör enligt överbefälhavaren observeras att de förband som förekommer i strukturerna reduceras i antal och kvalitet i allt större omfattning ju lägre struktur som studeras.

Exempel på förband som förekommer i strukturerna

Ö1

Mekaniserade brigader

Spaningsdivisioner Luftvärnsrobotbataljoner/medellång räckvidd

Korvettdivisioner z 3

Medeltunga attackdivisioner

Kustrobotbataljoner z [2] N2

Ytattackflottiljer 0

Ubätsflottiljer N3

Infanteriregementen

Mekaniserade bataljoner

Infanteribrigader ooo”

Patrullbåtsdivisioner

ETERERRETTRINN

Fasta spärrbataljoner

Rörtiga spärrbataljoner 0o00om89

Lätta attackdivisioner 0

Jaktdivisioner 0

Lu ftvärnsrobotbataljoner/kort räckvidd ee

Kanonluftvärnsbataljoner TIER

2 z > z ale 2 N N3

Sammanfattning och slutsatser

Sammanfattningsvis anför överbefälhavaren att om svenskt försvar skall

kunna utgöra ett någorlunda tillfredsställande stöd för svensk säkerhets-

politik fordras att det har en styrka, som svarar mot tillgängliga militära resurser i omvärlden och Sveriges betydelse vid en konflikt. Den övre ekonomiska nivån ger vissa möjligheter till ett sådant försvar. Detta förutsätter att omvärlden präglas av avspänning och att beslut fattas inom pakterna

5 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

i Europa om att undvika fortsatta kostnadsökningar för militära ändamål. Mellannivån ger motsvarande möjligheter endast vid en relativt omfattande nedrustning. Även vid en sådan gynnsam internationell utveckling är enligt överbefälhavaren många konflikter möjliga där strukturer på nedre nivån saknar möjligheter att tillfredsställande stödja svensk säkerhetspolitik. På

nedre nivån blir det därför enligt överbefälhavarens uppfattning nödvändigt

att ompröva vår säkerhetspolitik.

I planeringen bör enligt överbefälhavaren inrymmas handlingsfrihet att förverkliga strukturer på nivån från mitten av studieintervallet till en nivå som ligger högre än dess övre gräns. För att skapa denna handlingsfrihet

bedöms ekonomiska resurser krävas utöver vad som behövs för att tillgodose

behovet av försvarseffekt under näraliggande perioder.

Avvikande mening till perspektivplan del I har anmälts av cheferna för

marinen och flygvapnet.

Perspektivplan del 2 för det militära försvaret

Perspektivplaneringens fas 2 innehåller en analys av möjligheter och vill-

kor för att nå olika strukturer av den typ som skisserats under perspek-

tivplaneringens fas 1. Analysen skall avse olika handlingsvägar. En sådan handlingsväg innehåller en serie besiut under de närmaste 535-10 åren för

att man med utgångspunkt i dagens krigs- och fredsorganisation skall kunna

förverkliga vissa av de strukturer som studerades i fas 1. Regeringen anvisade ett ekonomiskt intervall för planeringen, nämligen

mellan ca 43 500 och 48 200 miljoner kronor för en femårsperiod (prisläge februari 75). De ekonomiska nivåerna valdes så att viktiga omslagspunkter skulle belysas. Tyngdpunkten i studierna skulle avse möjligheterna att förverkliga strukturerna M4 och MS. Handlingsfrihet att på längre sikt förverkliga strukturerna under 1990-talet skulle prioriteras före möjligheterna att nå viss krigsavhållande effekt under 1980-talet.

Överbefälhavaren har gjort planeringen i s.k. realvärde vilket innebär att särskilda medel (s. k. priskib för att möta den framtida prisutvecklingen har räknats bort. Slutlig planeringsram för resp. handlingsväg kan enligt överbefälhavaren fastställas först sedan prisregleringssystem beslutats och

framtida prisutveckling prognosticerats.

Ekonomiska nivåer i prisläge februari 1975 (milj. kr.) för de fem hand-

lingsvägar som överbefälhavaren studerat framgår av följande tabell.

Ekonomiska nivåer för de fem studerade handlingsvägarna i överbefälhavarens perspektivplan fas 2

Handlings- = Totalt för budgetåren 1977/82 väg

Reellt planerings- Erforderlig pla- Erforderlig plautrymme (real- neringsram med neringsram med värde)! framtida prisut- programplaneringens veckling enligt förutsättningar förutsättningarna I regeringens anvisningar (avrundat) (avrundat)

I Siffrorna inom parentes anger genomsnittsvärde per år.

Operativa grunder

I studierna används en gemensam operativ ram för samtliga handlingsvägar. Ambitionerna varieras beroende på ekonomisk nivå och det hot som kan riktas mot oss. Innehållet i den operativa ramen beskrivs enligt överbefälhavaren genom följande punkter. = Invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. —- I varje del av landet skall ett meningsfullt försvar kunna genomföras. - Huvuddelen av försvarsmakten skall kunna kraftsamtas till en invasions-

riktning. — En angripare bör vid kustinvasion tvingas till så krävande förbekämpning

att vi hinner vidta förberedelser för fortsatt strid. - En angripares möjlighet att genom luftlandsättningar ta vitala delar av

vårt territorium skall kunna begränsas genom insats av såväl mark- som

flygstridskrafter. — Vår försvarsförmåga skall vara sådan att ett överraskande angrepp inte ter

sig uppenbart fördelaktigt. - Vid krig i omvärlden då vi är neutrala skall kränkningar av vårt territori-

um kunna upptäckas och avvisas.

Handlingsvägarnas inriktning

Planeringen i handlingsväg 1 har inriktats mot att i framtiden kunna förverkliga en struktur på fas 1:s övre ekonomiska nivå. Den enligt överbefälhavarens uppfattning till följd av tidigare försvarsbeslut fortgående reduceringen av försvarsmakten kan hejdas år 1982. Därefter behålls förbandens antal och

kvalitet i relation till omvärlden. Det bedöms att handlingsfrihet finns att sena-

re kunna förstärka försvarsmakten. Vid fortsatt planering efter år 1982 med

oförändrad ekonomisk inriktning kan försvarsförmågan enligt fas 1:s övre nivå förverkligas i slutet av 1980-talet. Det är möjligt att förstärka försvarsmakten eller att ändra planeringsinriktningen mot strukturer på mellan- och nedre nivån.

Planeringen i handlingsväg 2 har inriktats mot att kunna förverkliga en

strukturöver mellannivån. Vid fortsatt planering efter år 1982 med oförändrad ekonomisk inriktning bedöms en struktur över mellannivån kunna förverkligas I början av 1990-talet. Det är möjligt att ändra planeringsinriktningen mot en struktur på övre nivån. En sådan kan förverkligas några år in på 1990-talet.

Planeringen i handlingsväg 3 har inriktats mot att i framtiden förverkliga en sammansatt struktur på mellannivån. Inriktningen innebär enligt överbefälhavaren att reduceringar av försvarsmakten blir nödvändiga efter år 1982. Vid fortsatt planering med oförändrad ekonomisk inriktning bedöms en försvarsförmåga något över mellannivån kunna förverkligas i början av 1990-talet. Planeringsinriktningen kan år 1982 ändras mot övre nivån endast om en

större andel av materielanskaffningen sker från utlandet.

Den ekonomiska inriktningen i handlingsväg 4 innebär enligt överbefälha-

varens uppfattning kraftiga reduceringar av försvarsmakten. Om denna inriktning behålls även efter år 1982 bedöms detta leda till en struktur klart under mellannivån. Även om den ekonomiska ramen behålls på oförändrad nivå efter år 1982 uppstår enligt överbefälhavaren allvarliga luckor i försvarsförmågan redan under 1980-talet.

Den ekonomiska ramen för perioden 1977-1982 i handlingsväg 5 medger enligt överbefälhavaren inte en inriktning mot strukturer på mellannivån. Trots regeringens anvisningar att tyngdpunkten i arbetet skall avse en prövning av strukturer på mellannivån måste planeringen därför inriktas mot en

struktur under mellannivån. Överbefälhavaren förutsätter härvid att den nedåtgående ekonomiska trenden bryts år 1982.

Värnpliktsutbildning och fredsorganisation

I nedanstående tabell sammanfattas hur fredsorganisation och värnpliktsutbildning utformats i de olika handlingsvägarna.

Handlings- = Värnplikts- Fredsorganisation väg utbildning

År 1977-1982 Efter år 1982

Återgång till Nedläggning av

VU-60-systemet ett regemente,

för vissa två flygflowtiljer

viktiga personal- (till följd av före

kalegorier år 1977 fattade

beslut)

Handlings- = Värnpiikts- Fredsorganisation väg utbildning

År 1977-1982 Efter år 1982

2 I stort nuvarande en Nedläggning av en

omfattning flottiljadministration 3 = -- Eventuellt — nedlägg-

ning av två flowtiljad-

ministrationer, tre

marina — fredsadmini-

strationer 4 om on om

(viss reducerad ut- Nedläggning av den

bildningskvalitet) fredsorganiserade

skol/attackdivisionen

” 5 Kraftiga reduce- ed

ringar Beslut måste fattas år 1977 om att lägga ned

ytterligare tolv arméregementen, två fredsad-

ministrationer och en skola i marinen samt

ytterligare fem flottiljadministrationer. Central

och regional ledning samt gemensamma myn-

digheter och funktioner reduceras kraftigt.

Materielanskaffning och försvarsmaterielindustri

Medelsutrymmet för att utveckla och anskaffa försvarsmateriel varierar starkt i de olika handlingsvägarna.

Handlingsvägarna I och 2 leder enligt överbefälhavaren till att dagens ut-

vecklingskapacitet inom flygindustrin bevaras genom att JA 37 (A 20) kan vidareutvecklas och ett lätt attackflygplan (B3LA) kan utvecklas. I handlingsvägarna 3 och 4 vidareutvecklas endast JA 37 (A 20) varvid behovet av utvecklingskapacitet avsevärt minskar. Möjligheterna att inom landet nyutveckla kvalificerade flygplan förloras redan efter något år. I handlingsväg 5 får flygindustrin inga nya utvecklingsuppdrag. Endast den planerade produktionen av JA 37 kan garanteras. I handlingsväg 5 finns enligt över-

befälhavaren inte möjlighet att påbörja licenstillverkning under senare delen

av 1980-talet. Denna möjlighet finns eventuellt i handlingsvägarna 3 och 4.

Fhandlingsvägarna 1-3 är anspråken på svensk robotindustri oförändrade eller något utökade. Handlingsfriheten för framtiden bedöms som god. I

handlingsväg 4 minskar utrymmet för utveckling av medeltunga robotar

avsevärt. Kapaciteten avvecklas enligt överbefälhavaren i början av 1980-ta-

let. I handlingsväg 5 avbryts pågående verksamhet avseende medeltunga ro-

botar redan år 1977, varför utvecklingskapaciteten utgår.

Handlingsvägarnas säkerhetspolitiska innebörd

Överbefälhavaren har preciserat fyra tänkbara nivåer för hot mot vårt land som underlag för studierna. De anger vad en angripare kan tänkas

acceptera i form av styrkeinsatser och tid vid ett anfall mot oss. Innebörden i hotnivåerna är enligt överbefälhavaren följande.

Hotnivå 1: Betydande stridskrafter kan avdelas mot Sverige. Deras kvalitet

har ökat något snabbare än under senare år. Hotnivå 2: Kvaliteten hos angriparens stridskrafter har ökat i hittillsvarande

takt. Hotnivå 3: Kvaliteten hos angriparens stridskrafter har ökat långsammare än

under de senaste åren. Hotnivå 4: Nedrustningar och andra stora förändringar i Europa har föregått

den uppkomna konflikten. Kvaliteten hos angriparens stridskraf-

ter har ökat väsentligt långsammare än under de senaste åren.

I samtliga hotnivåer gäller att en angripare i huvudsak är bunden av huvudmotståndaren. En successiv begränsning av de stridskrafter som kan avsättas mot Sverige sker alltefter som hotnivån sänks.

Knappast i någon handlingsväg föreligger enligt överbefälhavarens uppfattning möjligheter att genomföra en kontrollerad försvarsstrid på den högsta hotnivån. På hotnivå 2 kan ett invasionsförsvar genomföras i enlighet med den operativa ramen endast i handlingsväg 1. Uppt. o. m. hotnivå 3 kan ett invasionsförsvar genomföras på ett kontrollerat sätt i handlingsvägarna 1-3. För handlingsväg 4 gäller att den tillåter ett invasionsförsvar inom den operativa ramen upp till hotnivå 3. Vissa operativa luckor kommer emellertid att uppstå. Detta beror på att det i handlingsvägen enligt överbefälhavaren inte är möjligt att samtidigt innehålla bibehållen värnpliktsutbildning och ett flygsystem med god attackförmåga. Den försvarsmakt som blir resultatet av handlingsväg 5 kan enligt överbefälhavaren i framtiden inte på ett tillfredsställande sätt stödja vår säkerhetspolitik i enlighet med de säkerhetspolitiska grunderna.

Övriga frågor

Överbefälhavaren anför att det senast inför programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82 behövs ett nytt system för prisreglering av försvarsutgifterna. Detta system skall tillgodose kraven på stabilitet i försvarsplaneringen. Detta förutsätter enligt överbefälhavaren att systemet baseras på pris- och löneändringar som är karakteristiska för försvarets verksamhet.

Överbefälhavaren har beräknat investeringsbehovet för perioden 1977- 1982 för att kunna minska antalet anställda i enlighet med vad riksdagen fastställde i försvarsbeslutet år 1972 till ca 300 milj. kr. Dessa medel har inte räknats in i redovisade ekonomiska ramar.

I enlighet med regeringens anvisningar har möjligheterna att på kort tid förstärka försvarsmaktens effekt analyserats. Överbefälhavaren anför att möjligheter till förstärkning finns under perioden fram till år 1984 beträffande

utbildning. materielanskaffning och befästningar. De åtgärder som anges i

perspektivplanen inom dessa områden beräknas kosta 2 200-2 500 milj. kr. under två år. Med de förutsättningar som gällt för studierna dras slutsatsen att

även om försvarsmakten tilldelas väsentligt ökade ekonomiska resurser blir

effekthöjningen på två år liten.

Överbefälhavarens översikt och slutsatser

Dagens försvarsmakt är väsentligen ett resultat av de beslut som har fattats under den senaste tioårsperioden. Krigsorganisationen fortsätter enligt

överbefilhavarens uppfattning att minska under perioden 1977-1982 1 alla

handlingsvägar. Det fria planeringsutrymmet bedöms bli allt mer beskuret i låga ekonomiska nivåer beroende på förutsättningarna i regeringens an-

visningar och på de åtaganden som finns år 1977. Överbefälhavaren framhåller att den genomförda perspektivplaneringen visar på allvarliga konsekvenser i allt lägre ekonomiska nivåer. Av följande bild framgår vissa väsentliga skillnader mellan handlingsvä-

garna enligt överbefälhavarens perspektivplanering.

Vissa väsentliga skillnader mellan handlingsvägarna

Handlingsväg a (HVG] | Verksamhetsområde 1977—92 : Flygplan Utveckling O medeltunga Omslagsrobotar

Värnplikts- | Utveck- | Tillverk- |; punkter

utbildning ling ning inom landet 1977—82

Återgång Kapacitet ij JA 37 Kapacitet (Krigsavhållande HVG 1 till VU 60 bibehålls |Ersättning bibehälls förmåga) för AJ 37 i | Lätt attack- I skolflygplan

HVG 2 I stort ; nuvarande f .

omfattning OO Flygplanutveck-

ling inom landet JA 37 ?

HVG 3 : Avvecklas | Ersättning

successivt | för AJ 37 1

| Avvecklas successivt Ersättning för HVG 4 oo O : AJ 37 Värnpliktsutbildning

t

Kraftiga Avvecklas Endast Avvecklas HVG 5 reduce- tidigt JA 37 tidigt ringar i

Arbetet har lett fram till några grundprinciper för de åtgärder som beskri-

vits genom handlingsvägarna. Dessa principer anges också vara av stor betydelse för statsmakternas ställningstaganden med anledning av perspektivplanen. De av överbefälhavaren anförda grundprinciperna är sammanfattnings-

vis följande.

- Allsidig sammansättning av försvarsmakten är av stor betydelse. I valet

mellan att genomgående sänka ambitionerna gradvis eller att låta hela

funktioner utgå bör om möjligt det förstnämnda väljas. - Krigsförbandens kvalitet är av stor betydelse. I valet meltan en allmän

kvalitetssänkning i förhållande till omvärlden eller en differentiering av

förbandens kvalitet bör det senare prioriteras.

- Militär och civilmilitär personal bör behållas för att kunna anpassa för-

svarsmakten med hänsyn till eventuellt ökade krav i framtiden.

= Oberoende av utländsk försvarsmateriel har stor betydelse. Sådan utvecklingskapacitet bör behållas som ger gott utbyte i svensk försvarsprofil och som berör materiel som är svår att köpa utomlands. —- Möjligheter bör bevaras att åter kunna öka försvarsförmågan. Det är emel-

lertid inte möjligt att härigenom kompensera brister i den kontinuerliga

försvarsförmågan.

Överbefälhavaren anför att de ekonomiska ramar som legat till grund för

perspektivplaneringen inte möjliggör den krigsorganisation, som han anser vara nödvändig. I de redovisade nivåerna ger handlingsväg 1 möjligheter att

svara mot huvudparten av de konfliktsituationer som förekommer i miljöun-

derlaget. Inte ens denna handlingsväg ger emellertid enligt överbefälhava-

rens bedömning en tillfredsställande försvarsförmåga vid en begränsad ök-

ning av kvaliteten hos konventionella stridskrafter i omvärlden. Den handlingsfrihet, som nivån ger, skapar emellertid möjligheter att senare möta även

en sådan förändring i vår omvärld. Överbefälhavaren hävdar att handlingsväg 1 bör läggas till grund för ut-

formningen av programplaner för perioden 1977-1982.

Avvikande mening till perspektivplan del 2 har anmälts av chefen för mari-

nen.

4.1.2 Programplaner för det militära försvaret

Överbefälhavaren

Överbefälhavaren har utarbetat programplan för det militära försvaret, ÖB 77-82. Planeringen har genomförts mot bakgrund av regeringens an-

visningar, 1974 års försvarsutrednings första betänkande (SOU 1976:5) och

den av överbefälhavaren tidigare redovisade perspektivplanen för det militära försvaret. ÖB 75. Programplanen har utarbetats i tre ekonomiska nivåer, A. B och C, enligt följande (prisläge februari 1976, löneläge 1976; milj. kr...

Härtill kommer medel för att genomföra omlokalisering samt i nivå C vissa investeringskostnader.

Försvarsgrenschefernas programplaner har fogats till ÖB 77-82.

Överbefälhavaren framhåller inledningsvis att det sedan ÖB 75 överlämnades inte har tillkommit något som förändrar den bedömning som ledde till

överbefälhavarens förslag att handlingsvägen 1 borde läggas till grund för

programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82. Därför är handlingsvä-

gen I grunden för programplaneringen i nivå A. Myndigheternas anslags-

framställningar är också utarbetade i denna nivå. Regeringen har angivit en ekonomisk planeringsram som med de förut-

sättningar som tillämpats i ÖB 75 och tidigare programplanering enligt över-

befälhavaren närmast motsvarar den ekonomiska nivån för handlingsväg 3.

Dessa förutsättningar har emellertid enligt överbefälhavarens uppfattning förändrats på ett flertal väsentliga punkter i och med regeringens anvisningar

och andra av statsmakterna fattade beslut. Regeringens anvisningar innebär bl. a. att en reserv skall avdelas för be-

dömd skillnad mellan lönekostnadsutveckling och kompensation enligt nettoprisindex tlönekill och vidare att också investeringar som, enligt överbefälhavarens uppfattning, är föranledda av lokaliseringspolitiska beslut med vissa undantag skall betalas inom angiven planeringsram. Dessa kostnader liksom kostnader för försvarsdepartementet m. m. var inte inriiknade i ÖB 75. Till detta kommer av riksdagen beslutade förbättringar av värnpliktstörmåner-

na och det slutliga utfallet av löneförhandlingarna år 1976. Dessa kostnadsök-

ningar var inte hellerinräk nade i ÖB 75. Sammantaget uppgår de kostnadersom försvarsmakten enligt överbefälhavaren inte haft möjlighet att påverka till ca I 800 milj. kr. under femårsperioden.

Av regeringen angiven ekonomisk planeringsram innebär enligt överbe fälhavaren — med de nu ändrade ekonomiska förutsättningarna — att resurserna för femårsperioden väsentligt understiger de som behövs för handlingsviäg 3i ÖB 75. Resurserna kommer t. 0. m. att betydligt understiga de som behövs

för handlingsvig 4.

Med anledning härav och mot bakgrund av vad försvarsutredningen anfört om sambandet mellan prisregleringssystem och utgiftsramarnas basbelopp. behovet av investeringsmedetl för personalbesparande omorganisationer och behovet av att justera ramarna om förutsättningarna ändras redovisar överbefälhavaren — utöver nivå A — viuerligare en nivå B. Denna svarar enlit överbefälhavaren mot det innehåll som skulle kunna inrymmas i regeringens rum om de ekonomiska förutsättningarna inte hade ändrats i förhållande till ÖB 75 och tidigare programplanering. Nivå B möjliggör därmed ett innehåll som principiellt svarar mot det totala innehållet i nu gällande programplaner inom ramen för 1972 års försvarsbeslut.

Överbefälhavaren redovisar slutligen tre exempel på handlingslinjer med

regeringens ekonomiska anvisningar som grund (nivå C).

Överbefälhavaren har i samband med programplaneringen särskilt behandlat frågan om prisregleringssvstem och investeringar. Han redovisar en av försvarets forskningsanstalt gjord studie över prisutvecklingen i försvaret. Mot bakgrund av vad som sägs i studien om möjlig framtida produktivitetsökning inom försvaret och försvarsindustrin, prognoser om löneökningar och den stora osäkerheten i sådana prognoser konstaterar överbefälhavaren att den priskompensation (NPI) regeringen anvisat är otillräcklig och omöjliggör en rationell långsiktsplancring.

Det kan enligt överbefälhavaren heller inte vara rimligt att de löneökningar som inte kompenserats framtvingar successiva personalminskningar. Överbefälhavaren hävdar att om det system för prisreglering som försvarsutredningen föreslagit skulle fastställas av riksdagen måste det tillämpas så att ovan redovi-

sade förhållanden kan mötas och så att förutsättningar skapas för en stabil planering. Överbefälhavaren har i nivå A och B förutsatt att de ekonomiska förut-

sättningarna successivt omprövas och att planeringsramen fortlöpande justeras enligt försvarsutredningens förslag.

Det behövs enligt överbefälhavaren särskilda investeringsmedel föratt möjliggöra produktivitetsutveckling. Detta gäller främst för de byggnadsåtgärder

som krävs i samband med personalbesparande omorganisationer. Försvarsutredningen föreslår att behovet av sådana tillgodoses inom planerings- och utgiftsramarna så att krediter eller andra åtgärderinte behöveranvändas. Överbe-

fälhavaren anser därför att sådana investeringsmedel skall tillföras försvarsmaktens planeringsram.

Statsmakterna har under senare år fattat fredsorganisatoriska beslut som enligt överbefälhavaren är lokaliseringspolitiskt betingade. Han anser att medel för även sådana investeringar skall tillföras försvarsmaktens ram såsom skett för förbandet i Arvidsjaur.

Planeringen i nivå A innebär enligt överbefälhavaren att försvarsmaktens styrka och effekt minskar under perioden till följd av tidigare försvarsbesiut. Det är dock möjligt att hejda denna reducering år 1982. Därefter kan förbandens antal behållas samtidigt som deras kvalitet successivt kan anpassas till utvecklingen i omvärlden.

Nivå A möjliggör angelägna förbättringar av värnpliktsutbildningen och en mot krigsorganisationen balanserad fredsorganisation.

De nödvändiga personalminskningarna bedöms kunna genomföras utan påtagliga nackdelar för berörd personal.

Den i nivån planerade materielanskaffningen innebär att förutsättningar skapas för att även i framtiden utveckla och producera huvuddelen av försvarsmaterielen inom landet. Detta förhållande tillsammans med en god utbildningsstandard bidrar till den inre och yttre tilltron till vår vilja och förmåga att även i framtiden behålla ett starkt försvar som stöd för vår säkerhetspolitik.

Försvarsmakten kan under 1980-talet på ett godtagbart sätt motsvara huvudparten av de säkerhetspolitiska situationer som regeringen angivit som utgångspunkt för planeringen.

Nivå A ger enligt överbefälhavaren emellertid inte en tillfredsställande försvarsförmåga om rustningstakten i omvärlden i vad avser konventionella stridskrafter skulle öka. Den handlingsfrihet nivån ger skapar dock möjligheter att senare möta även en sådan utveckling om beslut om förstärkning fattas i tid.

Nivå B innebär enligt överbefälhavaren att försvarsmaktens styrka och effekt måste minska även efter år 1982. Främst kommer antalet brigader, ytattackflottiljer. utbåtar samt attack- och jaktdivisioner att minska.

Nuvarande brister i värnpliktsutbildningen kommer enligt överbefälhavaren att bestå.

I denna nivå är utrymmet för materielanskaffning reducerat. Detta tvingar fram senareläggningar med därav följande konsekvenser för krigsorganisationen. Det blir nödvändigt att avstå från lätta attackflygplan och pansarvärnshelikoptrar. De skolflygplan som skaffas kan inte krigsorganiseras i lätta attackförband.

Eftersom något lätt attackflygplan inte skaffas och jakt- och attackrobotar inte utvecklas inom landet måste flygindustrins utvecklingsresurser samt robotindustrins utvecklings- och tillverkningsresurser för flygplansrobotar av-

vecklas under perioden 1977-82. Framtida flygplansystem mäste skaffas utomlands vilket också kan medföra risk för att planlagd inhemsk produktion uv flygplan för att ersätta AJ 37 Viggen blir starkt försvårad i brist på kvaliticerade tekniker vid flygindustrin.

Pristerna i utbildning och materielanskaffning leder enligt överbefälhavaren till att kvaliteten hos kvarvarande förband inte kan anpassas till utvecklingen i omvärlden.

Fortsatta ingrepp i fredsorganisationen blir enligt överbefälhavaren ofrånkomliga. Detta drabbar främst administration och förvaltning. Betydande reduceringar av uppgifterna inom dessa områden blir nödvändiga.

De personalminskningar som är nödvändiga av ekonomiska skäl har sådan omfattning att det enligt överbefälhavaren kan ifrågasättas om de kan genomföras med gällande personaladministrativa regler och med bibehållen rationalitet I organisationen. Belastningen på kvarvarande personal kommer att Öka.

Enligt överbefälhavaren kan försvarsmakten i nivå B vara krigsavhållande i

betydligt färre av de säkerhetspolitiska situationer som regeringen angivit som grund för planeringen. Om den nuvarande rustningsnivån i omvärlden behålls samtidigt som vår försvarsmakt försvagas på det sätt som följer av denna nivå, bedöms en angripare i betydligt flera säkerhetspolitiska situationer kunna finna ett angrepp lönsamt. Detta innebär att den säkerhetspolitiska risktagningen ökar.

Att utvecklingskapaciteten vid flyg- och robotindustrin avvecklas leder enligt överbefälhavaren till att utlandsberoendet ökar och att vår handlingsfrihet minskar inför framtiden. Det finns risk att omvärlden uppfattar detta

som en minskad vilja och förmåga att behålla vårt hittillsvarande oberoende

av andra länder.

Problemen i nivå C är dels desamma som angetts för nivå B, dels till stor del en följd av bristerna i det prisregleringssystem som anbefallts som ut-

gångspunkt för planeringen.

Inom en —-i förhållande till 1972 års försvarsbeslut — oförändrad ekonomisk

ram bör enligt överbefälhavaren sättas av ökade reserver för att möta följ-

derna av den otillräckliga priskompensationen. Totalt uppgår dessa reserver

under femårsperioden till ca I 200 milj. kr. De förbättringar av förmånerna under repetitionsutbildning som riksdagen

beslutat om kompenseras enligt överbefälhavarens åsikt inte av prisregleringssystemet.

Riksdagen har fattat flera, enligt överbefälhavaren regionalpolitiskt betingade, beslut som kräver stora investeringar i mark och byggnader inom försvaret. Huvuddelen av dessa investeringar skall enligt givna anvisningar betalas från den oförändrade militära ramen. Eftersom dessa investeringar inte ger några rationaliseringsvinster under den tidsperiod planeringen omfattar,

måste investeringarna ske på bekostnad av krigsorganisationens kvalitet och kvantitet. | |

Den ekonomiska omfattningen av dessa pålagda nya uppgifter uppgår till så stor del av det fria planeringsutrymmet under femårsperioden att en rationell och målinriktad planering enligt överbefälhavaren inte är möjlig.

Medel måste frigöras genom ingrepp i system och verksamheter, inte som

en följd av en operativ prioritering utan därför att de under den aktuella tidsperioden råkar vara gripbara. Sådana åtgärder leder enligt överbefälhavaren

direkt till obalans i planering och krigsorganisation.

För att kunna få någon rimlig form av balans inom krigsorganisationen på

längre sikt blir det nödvändigt att kraftigt minska kostnaderna för fredsorga-

nisationen med början redan under femårsperioden. Ett stort antal förband måste läggas ned samtidigt som omfattande ingreppi central administration och förvaltning blir ofrånkomliga. Konsekvenserna för såväl försvarsmaktens personal som för rationaliteten i verksamheten blir ytterst allvarliga. Den nödvändiga reduceringen av fredsorganisation och personal förutsätter enligt

överbefälhavaren avsteg från nuvarande ambitioner beträffande arbetsmiljön. Ingreppen blir i vissa fall sådana att de kan genomföras i den takt som be-

hövs endast om statsmakterna skapar reella förutsättningar för att placera om

övertalig personal till verksamhet utanför försvarsmakten.

Nivå C leder enligt överbefälhavarens bedömning till konsekvenser för krigsorganisation, personal och försvarsindustri som är lika allvarliga som de konsekvenser som i motsvarande ekonomiska område presenterades i ÖB 75 (handlingsvägarna 4 och 5). Där konstaterade överbefälhavaren att försvarsmakten vid dessa handlingsviägar på längre sikt inte kan vara krigsavhållande i

något av de av regeringen givna angreppsfall som förutsätts kunna inträffa ien

europasituation som i stort överensstämmer med dagens. Risken för sådana angreppsfall kan inte uteslutas. Överbefälhavaren bedömer därför att den säkerhetspolitiska risktagningen blir mycket stor.

Handlingsfriheten att senare kunna öka försvarsmaktens styrka beskärs i sådan grad genom de fredsorganisatoriska ingreppen och genom att försvarsindustrins kompetens att utveckla försvarsmateriel ytterligare reduceras att den knappast kan återtas inom överblickbar tid. Den säkerhetspolitiska hand-

lingsfriheten begränsas genom ökat utlandsberoende. Den ekonomiska ramen är enligt överbefälhavaren med hänsyn till konsekvenserna oförenlig med uppgifterna för försvarsmakten. Som en sammanfattning av innehåll och konsekvenser i programplane-

ringen redovisas nedan krigs- och fredsorganisatorisk utveckling i de olika ekonomiska nivåerna.

Krigsorganisatorisk utveckling i överbefälhavarens programplaner

Nivå A Nivå B Nivå C

1977 1982 1987 1982 1987 1982 1987

Atlackdivisioner (37. A20) 5,5 SS SS 55 55 55 5,5 Lätta attackdivisioner (OS, BILA) 5 5 5 3 0 0-5 0-5 Spaningsdivisioner (32,37) 8 6 6 6 6 6 6 ! Beställt minfartyg får avbeställas.

Förändringar i antalet anställda inom försvaret i överbefälhavarens programplaner

1977 1982

Nivå A Nivå B Nivå C Militär och civil-

Fredsförbandsindragningar, beslutade och enligt överbefälhavarens programplaner

Nivå A Nivå B Nivå C Anm

Beslutade Pansarregementen 1 1 1 PIUSP Flygflottiljer 2 2 2 FIL,F12

Förändring till 1987 Luftvärnsregementen 1 1 1 Pansarregementen | Trängregementen (1) Kustartilleriregementen 1 Marinen (Göteborg) Reduceras Reduceras Reduceras Filygflottiljer 1 2-3

Till programplanen har fogats avvikande meningar som framförts av che-

ferna för armén och marinen.

Till programplanen har fogats särskilda yttranden av chefen för flygvapnet samt av cheferna för försvarets sjuk vårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt.

Överbefälhavaren redovisar i ÖB 77-82 även sina ställningstaganden till

den genomförda programplaneringen. Överbefälhavaren anför sålunda be-

träffande chefens för marinen s. k. tilläggsrader att om resurser utöver de som begärs i nivå A skulle tillföras försvarsmakten anser överbefälhavaren att det finns flera minst lika angelägna behov som de som chefen för marinen anmäler på tilläggsrader. I nivå B anger överbefälhavaren att det finns operativa behov som är angelägnare än de för vilka marinchefen begär resurstillskott.

Överbefälhavarens ställningstaganden innebär vidare smärre justeringar av planeringsramarna och vissa krav på omplanering av fredsorganisation och personalminskningar samt omfattningen av repetitionsutbildningen.

Överbefälhavarens syn på prisregleringssystemet har redovisats tidigare.

En annan planeringsteknisk fråga som överbefälhavaren tar upp i ÖB 77-82 är principerna för över- och underplanering. Behovet av överplanering under planeringsperiodens första år (äskandeåret) är väl styrkt. Tillfälliga föränd-

ringar i industrins produktionsmöjligheter leder till att viss materiel inte kan levereras i avsedd tid och därför inte behöver betalas förrän senare. Storleken av dessa avvikelser från vad som planerats är erfarenhetsmässigt väl

känd varför en motsvarande beställningsreserv måste skapas (överplancring).

Regeringens anvisningar innebär emellertid att denna överplanering skall kompenseras med en motsvarande underplanering under periodens senare del, dvs. hela det tillgängliga ekonomiska utrymmet under dessa år får inte utnyttjas för att planera in materielobjekt.

Den beskrivna överplaneringen genomförs inte utan är endast en planeringsteknisk reserv för att på ett ändamålsenligt sätt möta förseningar m. m. Överplaneringen leder således inte till ökad förbrukning av medel och kräver därför enligt överbefälhavaren inte motsvarande underplanering.

Kravet på underplanering skapar i praktiken reella planeringsproblem genom att materielobjekt måste tidigareläggas upp till tre år vid den årliga rullningen av planerna. Planerna visar således inte på ett korrekt sätt det engagemang gentemot industrin som planeringsförutsättningarna i verkligheten medger. Plötsliga tidigareläggningar av detta slag förrycker möjligheterna till en rationell planering både inom försvaret och försvarsindustrin och

leder till att tilldelade resurser inte blir utnyttjade på effektivast möjliga sätt.

Överbefälhavaren vidhåller i ÖB 77-82 sit tidigare framförda förslag att

reglerna för planering ändras så att kravet på underplanering utgår.

Chefen för armén

Chefen för armén är programmyndighet för huvudprogrammet Arméförband som omfattar följande delprogram.

1.1 Fördelningsförband m. m. 1.2 Infanteribrigad m. m.

1.3¶Norrlandsbrigad m. m.

1.4 Pansarbrigad m. m.

1.5¶Centrala och högra regionala lednings- och underhållsförband

1.6¶Lokalförsvarsförband

1.7¶Hemvärnet

1.99¶Gemensamma produktionsresurser

Chefen för armén har i enlighet med överbefälhavarens direktiv utarbetat programplan för huvudprogrammet Arméförband i två ekonomiska planeringsramar—nivå A och nivå B-enligt följande (prisläge februari 1976, lönelige

1976; milj. kr.).

1977/78 = 1978/79 —-1979/80 = 1980/81 1981/82 — Summa

1977/82

Nivå A 3 760 3905 4 086 4 265 4379 20 395 Nivå B 3 718 3751 3832 3912 3 940 19153

Chefen för armén framhåller inledningsvis att landets stora yta samt inriktningen mot ökad uthållighet och djupförsvar över territoriet kräver ett stort antal förband. Kvantiteten i krigsorganisation bör därför upprätthållas. Kvaliteten bör avpassas till ställda huvuduppgifter. Arméchefen betonar i detta sammanhang den allmänna värnpliktens betydelse. Endast genom allmän

värnplikt kan krigsorganisationen utformas så att motstånd kan bjudas i varje

del av landet. Den främsta förutsättningen för att behålla och öka försvarsvil-

jan är att den uppfattas som en hela folkets angelägenhet. Den allmänna

värnplikten har avgörande betydelse för försvaret och medför att detta förankras i samhället.

Chefen för armén anför att förband med strid som huvuduppgift skall prioriteras. Detta bör ske genom att samhällets civila resurser i ökad utsträckning tas i anspråk för direkt understöd av försvarsmakten, varvid lednings- och stödförbandens antal och organisation strängt anpassas till minimibehoven.

Givna planeringsförutsättningar tvingar enligt chefen för armén fram en omfattande omstrukturering av arméns krigsorganisation såväl i nivå A som

B. Det innebär en ökad materieldifferentiering och därmed en minskning av antalet allsidigt operativt användbara förband. När arméns krigsförband har byggts upp har chefen för armén strävat efter att ge förbanden sådana perso-

nella och materiella resurser att de blir kvalificerade för avsedda huvuduppgifter.

Typ 1-förbanden är allsidigt operativt användbara och har anfall som hu-

vudstridssätt. De består av brigader och vissa fristående bataljoner samt ett

till dessa anpassat antal lednings- och stödförband. Typ 1-förbanden skall prioriteras såväl personellt som materiellt. Om resurser kan frigöras strävar arméchefen efter att bibehålla ett ökat antal brigader.

Typ 2-förbanden är avsedda främst för fördröjnings- och avvärjningsstrid.

De består av skytteregementen, vissa självständiga bataljoner och ett antal

lednings- och stödförband. Med hänsyn till sina uppgifter måste enligt che-

fens för armén mening typ 2-förbanden ges en personell kvalitet bl. a. i fråga

om utbildning motsvarande den som krävs i typ 1-förbanden.

Typ 3-förbanden består av cykelskytte- och värnförband. De skall i huvudsak organiseras av personal och materiel. som förs över från övriga förband.

Chefen för armén prioriterar mobiliseringsberedskap och repetitionsutbildning för de förband som är avsedda för försvar av gräns, hamnar och flygfält.

Typ 4-förband utgörs av hemvärnet. Arméchefen framhåller att hemvärnets djupa förankring i folk och bygd verksamt bidrar till att stärka försvarsviljan och att det utgör en betydelsefull del i kuppförsvaret.

För att säkerställa att typ 1-förbanden utvecklas kvalitativt i takt med tänk-

bara angripares förband beträffande organisation, taktik och teknik bedrivs fortlöpande studier inom dessa områden. Mot bakgrund av hittills vunna studieresultat har chefen för armén för den fortsatta planeringen angett sin

grundsyn på bl. a. pansarvärns-, luftvärns- samt lednings- och underhållsfunktionerna. Arméchefens syn på dessa funktioner behandlas i det följande i anslutning till redovisningen av delprogrammens planerade utveckling.

Chefen för armén betonar även i årets programplan att kraftfulla åtgärder

måste vidtas för att minska kostnaderna för fredsorganisationen i syfte att nå högsta möjliga effekt i krigsorganisationen. Strukturetla förändringar i fredsorganisationen prövas fortlöpande. Under programplaneperioden skall den redan påbörjade samordningen av truppslagens utbildningsanstalter samt av stabs- och förvaltningsresurserna inom försvarsområde/ garnison fortsätta.

Inom rationaliseringsverksamheten i övrigt prioriterar arméchefen åtgärder som syftar till att effektivisera utbildningen och åtgärder som syftar till att nå för perioden uppställda personalminskningsmål. I samarbete med försvarets rationaliseringsinstitut genomförs ett särskilt utbildningsprogram

för att underlätta vardagsrationaliseringar vid arméns myndigheter.

Chefen för armén redovisar en bedömning av kostnadsutvecklingen inom armén under 1970-talet. Trots långtgående rationaliseringar och ambitions-

sänkningar har lönekostnaderna och värnpliktsförmånerna tagit en allt större

andel av arméns budget. Genomförd rationaliseringsplanering ger inte un-

derlag för en annan bedömning av den framtida utvecklingen. Den eko-

6 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

nomiska ramen för det militära försvaret bör därför enligt chefen för armén kompenseras I särskild ordning om inte planeringen skall behöva inriktas

mot successiva, kraftiga ambitionssänkningar.

Chefen för armén anför att personalkostnadernas andel av den totala eko-

nomiska ramen blir oacceptabelt hög om inte antalet anställda inom försvaret

minskas. Behovet av personal för krigsorganisationen måste emellertid tillgodoses. De nödvändiga personalminskningarna måste därför enligt chefens

för armén uppfattning göras bland anställda, som inte har kvalificerade befattningar även i krigsorganisationen. I nivå A har chefen för armén planerat in en rekrytering som ger en vakansuppfyllnad motsvarande den som var inplanerad i förra årets programplan. I nivå B har inplanerats en rekrytering

som innebär att antalet militär personal behålls oförändrat jämfört med budgetåret 1976/77.

Chefen för armén anser att det framtida totalbehovet av militär och ci-

vilmilitär personal är ca 11 600 befäl och tekniker trots genomförda och

planerade rationaliseringar och att vissa brister accepteras. Chefen för armén anmäler därför att regeringens anvisningar medför att uppgifter och personella resurser som disponeras för att genomföra uppgifterna inte stämmer överens. Om statsmakterna beslutar att begränsa den militära personalen

i enlighet med regeringens anvisningar anser sig chefen för armén tvingad

att föreslå motsvarande begränsningar av uppgifter som skall lösas.

Chefen för armén anför att de värnpliktigas förmåner successivt måste anpassas med hänsyn till utvecklingen i samhället i övrigt och att viärn-

pliktsförmånerna inte bör avvägas inom den ekonomiska ramen för det militära försvaret utan bekostas utanför denna.

Chefen för armén framhåller beträffande materielanskaffningen att den skall inriktas mot att i första hand tillgodose de allsidigt användbara förbandens behov av organisationsbestämmande materiel. Övriga förband skall

så långt möjligt tillföras materiel genom överföring från typ 1-förbanden. Liksom i föregående års programplan anför chefen för armén att bristerna

är stora inom mark- och byggnadssektorn. Sådan byggnadsverksamhet som är en förutsättning för kostnadsminskande rationaliseringar prioriteras.

I enlighet med överbefälhavarens direktiv har chefen för armén planerat att

lägga ned ett luftvärnsregemente i början av 1980-talet. Även andra fredsorganisatoriska förändringar övervägs inom försvarets fredsorganisationsutredning. Chefen för armén understryker vikten av att de investeringsmedel som kan behövas med anledning av denna utrednings förslag beaktas när planer-

ingsram för försvarsbeslutsperioden fastställs. Chefen för armén anför om forskning och utveckling att kunskaperna

om den miljö där systemet människa — vapen skall verka är ofullständiga. Forskning kring människan utgör därför eu väsentligt underlag för att ut-

forma taktik, stridsteknik, utbildning och personalbehandling. Forskning

kring vapen och annan materiel för armén inriktas så att billiga och enkla

men effektiva system ingår bland. de alternativa lösningarna.

Chefen för armén beskriver delprogrammens utveckling i nivåerna A

och B. Planeringen i nivå A har inriktats mot krigsorganisationsmål enligt

handlingsväg 1 i överbefälhavarens perspektivplan del 2. Denna innebär bl. a. att fjorton infanteribrigader, fyra norrlandsbrigader och fem pansarbrigader bibehålls. Den ekonomiska situationen har dock inneburit att mål-

uppfyllelse i vissa fall har måst senareläggas. I nivå B har planeringen inriktats mot krigsorganisationsationsmål enligt handlingsväg 3, vilket innebär bl. a.

att endast tio infanteribrigader, fyra norrlandsbrigader och fyra pansarbrigader kan behållas på sikt.

Delprogrammet Fördelningsförband m. m. omfattar i huvudsak ledningsförband, stödförband och jägarförband. Utvecklingen karaktäriseras av att särskilt typ 1-förbanden minskar inom lednings-, underrättelse-, understöds-

och underhållsfunktionerna medan antalet jägarförband ökar. De senare

inriktas i första hand på att lösa stridsuppgifter och i andra hand på spaningsuppgifter.

Studier av den framtida ledningsorganisationen har resulterat i att det totala behovet av särskilt kvalificerade ledningsresurser bedöms kunna min-

ska något. Således beräknas antalet fördelningsstaber kunna reduceras. Antalet ledningsstaber med territoriellt anknutna ledningsuppgifter avses bli

utökat. För dessa staber planeras en kostnadsbesparande organisation.

Nuvarande fördelningsartilleriförband behålls medan fördelningshaubits-

bataljoner med de äldsta pjäserna övergår till typ 2-förband under program-

planeperioden. I nivå A ombeväpnas några bataljoner med haubits 77.

Antalet luftvärnsbataljoner med modern materiel minskar. Eftersom luft-

värnsrobot 70 tillförs och äldre materiel behålls där detta är stridsekonomiskt

lämpligt ökar emellertid det totala antalet eldenheter. Ökningen är större i nivå A än i B. Genom modifiering avses luftvärnsförband utrustade med

robot 67 Hawk behållas in på 1990-talet.

Underhållsfunktionen har studerats beträffande dels behovet av särskilda

rörliga underhållsförband, dels övergången från fred till krig. Studierna har

resulterat i förslag om en framtida underhållsorganisation. I denna ingår

förbands- och områdesbundna underhållsenheter och ett i förhållande till

nuvarande läge minskat antal operativt rörliga underhållsförband. Organi-

sationen förutsätter ett ökat understöd från totalförsvaret i övrigt.

Inom delprogrammet Infanteribrigad m. m. planerar chefen för armén

att behålla fjorton infanteribrigader i nivå A mot tio i nivå B. Infanteribrigaderna utvecklas vad gäller såväl eldkraft som rörlighet med hänsyn

till sina kvalificerade uppgifter. En ny organisation, infanteribrigad 77,

är fastställd och innebär bl. a. att tre skyttebataljoner utrustas med band-

vagnsburna pansarvärnspjäser och stridstrossar. Personalen transporteras vid marsch i terrängbilar. Eldkraften vid brigaden förbättras genom att haubits 77, infanterikanonvagn 91, pansarvärnsrobotar och luftvärnsrobot 70 an-

skaffas.

Med början under perioden organiseras ett antal grundrekrvterade, fristående skyttebataljoner.

För delprogrammet Norrlandsbrigad m. m. är planeringen lika i nivå A och nivå B. Fyra norrlandsbrigader behålls med ett organisationsmönster

som på sikt anpassas till infanteribrigad 77. Eldkraften förbättras i likhet

med i infanteribrigaden. Rörligheten behålls genom omsättning av terrängbilar och bandvagnar. Chefen för armén avser att under budgetåret 1976/77 utreda slutlig utformning av norrlandsbrigad 77.

Chefen för armén anmäler beträffande delprogrammet Pansarbrigad m. m. att i nivå ÅA fem pansarbrigader kan bibehållas under programplaneperioden.

I nivå B reduceras antalet med en till totalt fyra pansarbrigader. De kvarstående pansarbrigaderna avses tillföras luftvärnsrobot 70 och pansarvirnsrobot.

För delprogrammet Centrala och högre regionala lednings- och under-

hållsförband är planeringen lika i nivå A och nivå B. Antalet ledningsförband

på högre regional nivå behålls. Omsättning sker av viss sambandsutrustning.

Underhållsförbandens organisation och antal förändras som resultat av ut-

redningar av underhäållstjänsten.

Inom delprogrammet Lokalförsvarsförband ändras i såväl nivå A som

B det yttäckande ledningssystemet under försvarsområdesbefälhavaren. Förändringarna innebär bl. a. att försvarsområdesbefälhavarens krigslednings-

kapacitet kommer att förstärkas. I nivå A kommer före och under pro-

gramplaneperioden sex infanteribrigader att övergå till skytteregementen och 1 nivå B tio. Skytteregementena behåller under programplanperioden organisationsmönster 66 R och anpassas därefter successivt ull infanteribrigad 77.1 både nivå A och nivå B ökar antalet cykelskyttebataljoner efter programplaneperiodens slut. Förutsättningar skapas härigenom för att öka uthålligheten i krigsorganisationen.

Delprogrammet Hemvärnet behåller enligt programplanen nuvarande organisation, förmåga och beredskap. Hemvärnet skall liksom tidigare utnyttjas som en del av ytövervakningen av främst landterritoriet. Hemvärnet tillförs efterhand lätt kulspruta, automatkarbin och pansarskott. Signalmateriel lämplig för hemvärnets verksamhet avses tillföras. Modern intenden-

turmateriel skall så långt resurserna medger tillföras hemvärnet. Vapen och

signalmateriel skall dock prioriteras. Planeringen är lika i nivå A och nivå

B.

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå A framgår av följunde tabell (priskige februari 1976: milj. kr.

Summa

Centrala och högre regionala lednings- och

Gemensamma produktionsresurser 1617 1587 1679 1709 1694 8 286 Kostnader 4099 4055 4090 4171 4241 20656

Justering på grund av överplanering m. m. -339 = —-IS0 4 +94 — +138 - 261 Betalningsmedel 3760 3905 4086 4265 4379 20395

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari 1976; milj. kr.

Summa

Centrala och högre regionala lednings- och

Gemensamma produktionsresurser 1614 1555 1589 1616 1598 7972 Kostnader 4058 3910 3844 3829 3817 19458 Justering på grund av överplanering m. m. -340 = -159 -12 +83 = +123 =305 Betalningsmedel 3718 3751 3832 3912 3940 19153

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande tubell (prisläge februari 1976, milj. kr.)

Summa Anslag 1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980781 1981/82 1977/82

B1. Arméförband:

Ledning- och för-

bandsverksamhet 2276 2606 2627 2672 2713 2728 13346 B2. Arméförband:

Materielanskaff-

ning 764 860 930 9280 1044 1130 4944 B3. Arméförband:

Iståndsättning av

befästningar och

kaserner 7 75 78 84 -. 96 92 425 B4. Arméförband:

Forskning och

utveckling 60 2N 92 830 920 920 424 Hl 1 Arméförband:

Anskaffning av

anläggningar 144 147 178 270 322 339 1 256

3321 3760 3905 4086 4265 4379 20395

! Prisläge februari 1975.

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande tabell

(prisläge februari 1976, milj. kr.).

Summa Anslag 1976/7711977/78 1978/79 1979780 1980/81 1981/82 1977/82

B1. Arméförband:

Ledning- och för-

bandsverksamhet 2270 2600 2575 2572 2573 2583 12903 B2. Arméförband:

Matcriclanskaff-

ning 764 826 841 868 865 866 4 266 B3. Arméförband:

Iståndsättning av

befästningar och

kaserner 7” 15 72 78 87 85 397 B4. Arméförband:

Forskning och

utveckling 60 70 90 70 80 80 390 UI Arméförband:

Anskaffning av

anläggningar 144 147 173 244 307 326 1197

3321 3718 3751 3832 3912 3940 19153

I Prisläge februan 1975.

Chefen för marinen

Chefen för marinen är programmyndighet för huvudprogrammet Ma-

rinförband som omfattar följande delprogram.

2. För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför-

band m. m.

2.2¶Helikopterförband

2.3¶Ytattackförband m. m.

2.4¶Ubåtsförband

2.5¶Minröjningsförband

2.6¶Fasta kustartilleriförband -

2.7¶Rörliga kustartilleriförband

2.99 Gemensamma produktionsresurser.

Chefens för marinen programplan för huvudprogrammet Marinförband grundas på de ekonomiska planeringsramar som har fastställts genom över-

befälhavarens direktiv. Härutöver har chefen för marinen anmält behov av ytterligare medel för viss verksamhet och ersiättningsanskaffning. Pla-

neringsramarna och de av chefen för marinen föreslagna tilläggen framgår

av följande sammanställning (prisläge februari 1976; löneläge 1976; milj.

kr...

1977/78 -1978/79 -1979/80 —1980/81 —1981/82 Summa

1977/82 Nivå A Planeringsram 1480 152 1567 1608 1 666 7843 Tillägg 87 62 101 103 135 490 Nivå B Planeringsram 1 480 1482 1488 1488 1492 7430 Tillägg 87 102 180 225 309 903

Chefen för marinen redovisar inledningsvis sin grundsyn på de marina

stridskrafternas uppgifter och på hur de utnyttjas inom ramen för vår säkerhetspolitiska inriktning samt försvarets verkan som stöd för denna politik.

Chefen för marinen poängterar den alltmer ökade betydelse som det skandinaviska området enligt hans mening fått. Särskilt framhålls den domi-

nerande flankpositionen varifrån Norska havet och passagen därifrån mot

Atlanten kan behärskas.

Risken för spänningslägen, ”skymningskonflikter”, och begränsade krigs-

fall blir härigenom stor i vår omgivning. Förhållandet kräver stridskrafter som kan hävda vårt territorium och avvisa varje försök att otillbörligt utnyttja vårt område. Dessa är en förutsättning dels för att vår alliansfria politik

skall inge förtroende i omvärlden, dels för att kunna försvara oss om vi

blir anfallna. Chefen för marinen understryker att försvarsmaktens viktigaste uppgift

är invasionsförsvar. Sveriges militärgeografiska betingelser medför enligt

hans mening att försvaret till väsentlig del måste inriktas mot att tidigt möta en invasion över havet, eventuellt i kombination med invasion över landgränsen eller genom luften.

Om vår säkerhetspolitiska linje är framgångsrik och vi lyckas förbli neu-

trala i en konflikt i vår omgivning måste vi kunna avvärja kränkningar av vår långa havsgräns. Samtidigt måste försörjningen genom sjöfarten kunna tryggas.

Chefen för marinen finner det därför nödvändigt att såväl invasionsförsvaret som neutralitetsskyddet ges tillgång på marina stridskrafter av till-

räcklig kvalitet och kvantitet. Strävan måste vara att i det längsta förhindra

att en angripare får fast fot i landet. Angriparen skall mötas där han är svägast, dvs. innan han kommer in i landet.

Marinens uppgifter och utnyttjande sammanfattas av chefen för marinen

på följande sätt. Marinen skall övervaka vårt sjöterritorium och omgivande havsområden inklusive havsbotten. Den skall hävda vårt oberoende och

fullgöra våra förpliktelser under fred och neutralitetstillstånd genom att be-

vaka vårt sjöterritorium, avvisa kränkningar och andra brott mot våra till-

trädesbestämmelser. Marinen skall genom erforderlig beredskap tillförsäkra

den politiska och militära ledningen handlingsfrihet i krissituationer. Den

skall vidare i samverkan med övriga stridskrafter i det längsta förhindra

att en angripare får fast fot på svensk mark. De marina stridskrafterna skall därvid möta, fördröja och tillfoga angriparen förluster som hindrar eller

försvårar hans företag. Sådana områden som ur angriparens synpunkt är

betydelsefulla för hans styrketillväxt eller som är väsentliga för totalförsvaret skall försvaras i det längsta. Marinen skall även skydda kustsjöfarten i våra egna farvatten, sjötransporter till och från Gotland och importsjöfart så långt ut våra resurser gör det möjligt.

Chefen för marinen framhåller att ålderssammansättningen och moder-

niteten på flera förband och system är sådan att stora omsättningsbehov

föreligger. Hela system hotar att försvinna. Chefen för marinen har därför strävat efter att använda så stor del som möjligt av tillgängliga resurser för materialanskaffning. Denna inriktning följer helt regeringens och överbefälhavarens direktiv. Den är dessutom helt nödvändig mot bakgrund av

de betydande oundgängliga omsättningsbehov som finns under program-

planeperioden och accentureras under åren närmast därefter. Chefen för marinen har planerat in de av överbefälhavaren anbefallda personalminskningarna. Marinchefen anser att minskningarna är en tvingande nödvändighet på grund av att den ekonomiska situationen nu är så

allvarlig att största möjliga kraft- och viljeansträngning måste till för att

frigöra medel till att utveckla och skaffa materiel. Personalminskningen

kommer dock inte att kunna genomföras utan allvarliga konsekvenser.

Ett av utgångsvärdena för planeringen har varit att nivå A med vissa

ändringar och tillägg skall motsvara handlingsväg I i ÖB 75. Chefen för

marinen pekar på den skillnad som finns mellan den ekonomiska ram överbefälhavaren tilldelat och nödvändiga resurser för att uppnå handlingsväg

1. Chefen för marinen anser att kostnadsgapet, som främst beror på låga

ramar för marinen under en följd av år, medför att marinens ram för perioden 1977-82 måste höjas med minst 490 milj. kr. utöver nivå A för att täcka ett växande omsättningsbehov.

Ramhöjningen avser chefen för marinen utnyttja för bl. a. följande.

- Anskaffa minjakt. —- Möta nedgången i ubåtsbeståndet genom att A 17 skaffas i snabbare takt.

= Innehålla i ÖB 75 angivna mål för kvantiteten sjörobotbestyckade yt-

attack flottiljer. = Tillgodose ledningsfunktionen vid ytattackfottiljer. = Modernisera Östergötlandjagarna och överföra dessa till fregatter. - Skaffa nya sjöminor och därmed möta ett betydande omsiättningsbehov.

—- Skaffa flygsimulator för helikoptertjänsten.

Motsvarande resursbrist föreligger enligt chefens för marinen uppfattning

i nivå B.

Chefen för marinen strävar efter att vidmakthålla största möjliga strids-

effekt med tyngdpunkt på utbildning inom huvudproduktionsområdet Led-

ning och förbandsverksamhet. Trots att driftkostnaderna begriinsas och fortlöpande rationaliseringar bedrivs måste dock verksamheten minskas. För att kunna prioritera den långsiktiga beredskapen är det nödvändigt att avdela största möjliga resurser för investeringar i den framtida krigsorganisationen.

Chefen för marinen framför att totalt snäva ramar och ett otillräckligt svstem

för pris- och lönekompensation medför att betydande resurser inom hu-

vudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet måste frigöras för att tillföras huvudproduktionsområdet Materielanskaffning.

Vakansläget är allvarligt och en besvärande situation råder för kompaniofficersgruppen inom sektorn teknisk tjänst. Chefen för marinen har i särskild skrivelse till regeringen föreslagit extraordinära åtgärder för att förbättra rekryteringen.

Chefen för marinen har i samarbete med försvarets materielverk vidtagit åtgärder för att begränsa kostnaderna för materielunderhåll. Någon återtagning av tidigare eftersläpning bedöms dock inte nu möjlig.

Verksamheten inom huvudproduktionsområdet Materielanskaffning in-

nebiär enligt överbefälhavarens direktiv i nivå A. följunde. Chefen för ma-

rinen bedömer det endast möjligt att direktanskaffa det robotsystem som krävs för att vtattack flottiljernas stridsefftektskall kunna upprätthållas. Beställ-

ning är inplanerad budgetåret 1977/78. Tidigare planerad beställning av en se-

rie minjaktfartyg måste senareläggas två år till budgetåret 1978/79. Beställning av nästa ubåtsseric-A 17— har planerats ske under budgetåret 1979/80. Ersätt-

ning för de föråldrade rörliga kustartilleribatterierna har planerats bli beställd

budgetåret 1978/79. Äldre lätta fasta batterier bör ersättas under början av 1980-talet. Beställning planeras ske under budgetåret 1980/81.

Anskaffning och iståndsättning av befästningar och kaserner balanseras

mot materielanskaffning, övningsverksamhet m. m. Rationaliseringsbefrämjande byggnadsåtgärder prioriteras. Utbyggnaden av integrerade fredsförråd slutförs under budgetåret 1977/78. Kusernrenoveringsprogrammet

planeras vara genomfört under budgetåret 1981/82. Inom huvudproduktionsområdet Forskning och utveckling redovisar chefen för marinen fortsatta studier, försök m. m' beträffande bl. a. ytattack-

flottiljernas ledning, luftoberoende framdrivningsmaskiner för framtida ubåtar samt ersättning av tungt och lätt fast kustartilleri. Chefen för marinen anför bl. a. följande om delprogrammens utveckling

under programplaneperioden.

Förbanden inom delprogrammet Gemensamma lednings-, bas- och un-

derhållsförband skall säkerställa övriga förbands insats. Åtgärder har pla-

nerats in för att öka ledningssäkerheten.

Luftvärn för försvar av krigsförtöjningsplatser och anläggningar i baserna moderniseras. Under perioden införs ny basorganisation. I den nya organisationen eftersträvas ökad rörlighet hos underhållsförbanden.

Inom delprogrammet Helikopterförband pågår försök med en gemensam

organisation för försvarets tunga helikoptrar. Den befintliga organisationen

behålls under planeringsperioden. Verksamhet och inriktning dimensioneras

främst av ubåtsjaktuppgifterna.

Inom delprogrammet Ytattackförband levereras den sista torpedbåten typ Norrköping = till — krigsorganisationen under budgetåret — 1977/78. De nuvarande jagarflottiljerna organiseras om till ytattackflottiljer. Motortorpedbåtarna ersätts genom anskaffning av patrullbåtar. Beslutsunderlag för att skaffa lämpliga enheter för de framtida ytattackflottiljerna tas fram under programplaneperioden. Anskaffning av sjörobot med medellång räck-

vidd för ytattackförbanden har planerats in med början budgetåret 1977/78.

Anskaffning av ett tredje minfartyg pågår. Leveransen har dock måst se-

nareläggas jämfört med tidigare planer. Antalet enheter inom delprogrammet Ubåtsförband minskar med ca 40 6 fram till mitten av 1980-talet. Under programplaneperioden utgår ubåtar

av typ Hajen. Pågående anskaffning av ubåtar av typ Näcken fullföljs under

programplaneperioden. En räddningsbåt skaffas. Studier och utveckling av

nästa ubåtserie (A 17) planeras för att seriebeställning skall kunna läggas

ut budgetåret 1979780.

Inom delprogrammet Minröjningsförband överförs minsvepare av typ Hanö till vedettbåtar samtidigt som de av åldersskäl utgår ur minröjningsorganisationen. Övriga minsvepare behålls under perioden. Seriebeställning av minjaktfartyg planeras till budgetåret 1978/79.

Delprogrammet Fasta kustartilleriförband vidmakthålls i huvudsak under programplaneperioden. Antalet fasta artilleriförband minskar något. Pågå- "ende anskaffning av nya fasta 12 cm tornbatterier fortsätter men försenas jämfört med tidigare planer. Vissa äldre batterier moderniseras I begränsad omfattning. Prototyp till ny minutläggare anskaffas och modern minmateriel tillförs minspärrtropparna. Närluftvärnet för de fasta förbanden moderniseras.

Delprogrammet Rörliga kustartilleriförband vidmakthålls i huvudsak under perioden. Ett nytt rörligt kustartillerisystem börjar utvecklas och anskaffas.

Inom delprogrammet Gemensamma produktionsresurser prioriteras utbildningen till och av fast anställd personal. Bl. a. förbättras utbildningen av kompaniofficerare. Investeringar och iståndsättningar är under perioden inriktade på rationaliseringsbefrämjande åtgärder vilket medför att olika utbildningsanordningar har fått lägre prioritet. Övningsfältens utrustning kompletteras Successivt.

Konsekvenserna av en inriktning enligt nivå B blir enligt chefen för marinen följande.

Inom huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet måste reduceringar göras som i första hand drabbar mobiliseringsberedskapen.

Chefen för marinen anför vidare att materielanskaffningen måste reduceras eller senareläggas. Detta innebär bl. a. att den begränsade robotanskaffningen för ytattackflottiljerna i huvudsak måste genomföras efter budgetåret 1981/82. Antalet ubåtar i A 17-serien måste minskas med ca 30 "o. Även anskaffningen av nywu rörligt kustartilleri måste minskas med ca 30 "o. Moderniseringen av äldre fasta kustartilleribatterier försenas.

Inom huvudproduktionsområdena Anskaffning och iståndsättning av befästningar och kaserner samt Forskning och utveckling förutsätter chefen för marinen samma inriktning som i nivå A. Sammanfattningsvis kommer enligt chefen för marinen den krigsorganisatoriska effekten att gå ned i nivå B för att i mitten av 1980-talet ha reducerats till 50 "5 av nuvarande organisation vad gäller sjöstridskrafter. Inom kustartilleriet kan huvuddelen av krigsorganisationen behållas under hela 1980talet främst beroende på materielens långa livslängd. Antalet fasta spärrförband minskar dock med ca 20 "5. Effekten nedgår enligt chefens för marinen uppfattning genom kvalitativa försämringar eftersom materiel inte omsätts i tillräcklig omfattning.

Fördelning av kostnaderna på delprogram i nivå A framgår av följande tabell (prisläge februari 1976, milj. kt.)

Summa Delprogram 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför-

Fasta kustartilleriförband 215 184 169 173 158 899 Rörliga kustartilleriförband 56 52 70 74 89 341 Gemensamma produktionsresurser 802 821 827 842 829 4121 Kostnader 1611 1622 1621 1585 1606 38045 Justering på grund av överplancring m. m. -131 —- —- 100 - 54 +23 +60 = —- 202 Betalningsmedel 1480 1522 1567 1608 1666 7843

Fördelning av kostnaderna på delprogram i nivå B framgår av följande tabell prisläge februari 1976; milj. kr).

Summa Delprogram 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsför-

Fasta kustartilleriförband 214 184 168 158 150 874 Rörliga kustartileriförband 55 52 59 57 62 285 Gemensamma produktionsresurser 802 826 816 816 804 4064 Kostnader 1611 1582 1542 1465 1432 762 Justering på grund av överplanering -131 = -100 - 54 +23 +60 -202 Betalningsmedel 1480 +1482 1488 1488 1492 ' 7430

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande tabell

(prisläge februari 1976; milj. kr.).

Summa Anslag 1976/771 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

C 1. Marinförband:

Ledning och för-

bandsverksamhet 765 843 836 837 838 834 4188 C 2. Marinförband:

Materielanskaffning 351 500 551 636 708 2990 C 3. Marinförband:

Iståndsättning av

kaserner 24 26 26 26 26 26 130 C 4. Marinförband:

Forskning och

utveckling 32 30 29 30 29 30 148 HH 2 Marinförband:

Anskaffning av

anläggningar 79 8! 80 179 79 68 387

1251 1 480 1522 1567 1608 1666 7 843

I Prisläge februari 1975.

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari 1976: milj. kr.)

Summa Anslag 1976/77!1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

C 1. Marinförband:

Ledning och för-

bandsverksamhet 843 833 830 829 823 4158 C 2. Marinförband:

Materielanskaffning 500 514 523 525 2607 C 3. Marinförband:

Iståndsättning av

kaserner 26 26 26 26 26 130 C 4. Marinförband:

Forskning och

utveckling 32 30 29 30 29 30 148 12 Marinförband:

Anskaffning av

anläggningar 79 81 80 79 79 68 387

1251 1480 1482 1 488 1488 1492 7430

I Prisläge februari 1975.

Chefen för flygvapnet

Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogrammet Flygvapenförband som omfattar följande delprogram.

3.1 För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 3.2 Jaktförband 3.3 Luftvärnsrobotförband 3.4 Attackförband 3.5 Spaningsförband 3.6 Flygtransportförband 3.7 Basförband 3.99 Gemensamma produktionsresurser

Chefen för flygvapnet har i enlighet med överbefälhavarens direktiv utarbetat programplaner i nivåerna A och B för huvudprogrammet Flygvapenförband. Planeringsramarna framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1976; löneläge 1976; milj. kr.).

1977/78 -1978/79 -1979/80 1980/81 1981/82 Summa

:1977/82 Nivå A 3711 3818 3923 4025 4115 19.592 Nivå B 3513 3 524 3532 3 542 3 546 17 657

Chefen för flygvapnet anför att stormakternas möjligheter till luftkrigföring är oförändrat stora. Kvaliteten förbättras ständigt genom ökad räckvidd, större lastförmåga samt bättre målupptäckts- och målinmätningsmöjligheter. De flygburna vapnens precision och verkan ökar också snabbt Iiksom möjligheterna att transportera trupp och materiel genom luften. Stormakterna får i början av 1980-talet enligt chefens för flygvapnet uppfattning en ökad och i några fall starkt ökad möjlighet till offensiv flygkrigföring jämfört med dagsläget.

Chefen för flygvapnet framhåller att utvecklingen leder till att flyginsatser av olika slag kommer att spela en viktig roll vid ett eventuellt angrepp på Sverige. Vi måste med ett lämpligt utformat och tillräckligt omfattande luftförsvar söka behålla en luftöverlägsenhet över vårt territorium. Om en angripare inte behöver ta hänsyn till ett effektivt luftförsvar kan hans flygförband starkt försvåra våra stridskrafters mobilisering och utgångsgruppering samt ostört bekämpa olika totalförsvarsmål och verksamt understödja mark- och sjöstriden. |

Den militäntekniska utvecklingen gynnar inte bara en angripare. Våra möjligheter att verka med attack- och spaningsflyg förbättras också. Det svenska försvaret har enligt Nygvapenchefen inte råd att avstå från att utnyttja detta. Chefen för flygvapnet framhåller att vi inte utan väsentliga

effektförluster kan avstå från attack- och spaningsflyg i försvarsmakten.

Chefen för Nygvapnet erinrar om att Nygvapnets krigsorganisation minskar snabbt. Sedan början av 1960-talet hart. ex. antalet krigsflygdivistoner minskal med nära 50 "». Mot bakgrund av den tydliga strävan i vår närmaste omvärld att trots avsevärda kvalitetshöjningar behålla antalet Aygförband ser chefen för flygvapnet det som angeläget att på sikt hejda minskningen av flygvapnets krigsorganisation. De personalminskningar som är anbefallda och som också är nödvändiga med hänsyn till löneutvecklingen bör därför

så långt möjligt sökas inom områden som inte direkt påverkar krigsorga-

nisationens omfattning. Svårigheterna är emellertid enligt chefen för flygvapnet större för flygvapnet än för många andra delar av försvarsmakten. Detta beror på den starka koppling som finns mellan flygvapnets fredsoch krigsorganisationer.

Omfattningen och inriktningen av flygvapnets materielanskaffning styr i hög grad den framtida krigsorganisationen. Chefen för flygvapnet erinrar om ätt flera viktiga materielbeslut skall fattas under perioden 1977-82. Beslut skall fattas bl. a. om hur eu nytt flygattacksystem efter nuvarande AJ 37 och SK 60 skall utformas. Vid detta beslut blir det nödvändigt att ta ställning till om den utvecklande delen av svensk flygindustri skall behållas. Andra beslut kommer att avgöra omfattningen av den inhemska vapen- och robotutvecklingen. Vidare skall viss materielomsättning inom stridsledningsoch luftbevakningssystemet och utbyggnadstakten för det framtida bassystemet beslutas.

Attack-, spanings- och jaktversionerna av flygplanssystem 37 Viggen håller på att anskaffas. Chefen för flygvapnet framhåller att flygplansystem 37 Viggen torde vara det mest genomlysta projektet i hela försvarsmakten. Det har studerats grundligt, utretts och granskats vid ett flertal tillfällen av både försvarsmaktens myndigheter och statsmakterna. Resultaten av genomförda stridsekonomiska jämförelser mellan flygplan 37 Viggen och konkurrerande alternativ har utfallit positivt för flygplan 37 Viggen. Chefen för flygvapnet anser därför att det är viktigt att systemet så långt möjligt kan fullföljas med den ambitionsnivå beträffande taktisk och operativ användbarhet som legat till grund för att det togs fram.

Flygplananskaffningen efter Aygplan 37 innebär att en inhemsk utvecklingskapacitet kan behållas i nivå A medan den måste avvecklas i nivå B. I nivå B blir vi enligt chefen för flygvapnet ganska snart hänvisade till anskaffning utomlands i form av direktköp eller licenstillverkning.

Chefen för flygvapnet framhåller att det ligger många fördelar i att beväpna våra flygplan med robotar och andra vapen som utvecklas inom landet. Å andra sidan blir seriestorlekarna så små att det blir för dyrt att inom krympande realramar underhålla en inhemsk utvecklingskapacitet. Problemet är med andra ord detsamma som på flygplansidan. Det gör att inhemskt utvecklade robotar endast har kunnat komma ifråga i nivå A. I nivå B

förutsätts direktanskaffning av utländska robotar.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare att så länge målet att hela landet

skall försvaras kvarstår måste flygbaser, radarstationer och ledrningsorgan

finnas i alla landsändar. Detta gör att resurserna för bas- och strilsystemen

i viss mån måste prioriteras.

Beträffande delprogrammens utveckling under programplaneperioden an-

för chefen för flygvapnet bl. a. följunde.

Inom delprogrammet För flera delprogram gemensamma lednings- och

strilförband inriktas verksamheten på att dels åstadkomma nödvändig, freds-

produktion dels göra de investeringar som krävs i ny materiel, nya an-

läggningar och nya metoder.

Vissa äldre radarstationer som är dyra att underhålla avvecklas tidigt under programplaneperioden. En luftförsvarscentra! läggs ner.

Luftbevaknings- och stridsledningsförband börjar sättas upp med modern radarmateriel som har hög störtålighet och god motståndskraft mot fysisk bekämpning. På befintliga radarstationer ökas motståndskraften mot teleteknisk störning och vidtas åtgärder för att minska risken för fvsisk bekämpning.

Den tidigare planerade moderniseringen av en luftförsvarscentral genom-

förs. Svstem Väder 70 utvidgas till att omfatta även norra delen av landet.

Sambandssystemet moderniseras fortlöpande så långt resurserna medger. Angivna åtgärder vidtas i båda nivåerna.

Inom delprogrammet Jaktförband läggs under perioden 1977-82 sex di-

visioner ned i nivå A och sju i nivå B. Dessutom avvecklas en flowtilj-

administration (F 12). Ombeväpning från J 35 Draken till JA 37 Viggen

sker med början under budgetåret 1979/80. I nivå A inriktas planeringen mot tio divisioner JA 37 och i nivå B mot nio.

För delprogrammet Luftförvärnsrobotförband gäller i båda nivåerna att förbanden skall vara avvecklade vid ingången av budgetåret 1978/79. Personal och viss materiel utnyttjas övergångsvis i särskilda förband inom stril-

systemet. Personalen förs över till luftbevaknings- och stridsledningsförband med modern radarmateriel i takt med att sådana sätts upp.

Delprogrammet Attackförband inriktas i nivå A mot att i krig omfatta en attackeskaderstab, fem medeltunga attackflygdivisioner och en attack-

flyggrupp samt fem lätta attackdivisioner. De medeltunga attackflygdivi-

sionerna/-grupperna är utrustade med flygplan AJ 37 Viggen och de lätta

med det beväpnade skolftygplanet SK 60. AJ 37 planeras på sikt ersättas

av ett nytt medeltungt attackflygplan (A 20) utvecklat från JA 37 och SK

60 med ett lätt attackflygplan (B3LA) som jämväl kan användas som skol-

flygplan. Båda flygplanen A 20 och BJLA planeras utvecklas inom landet.

I nivå B medger tillgängliga planeringsmedel inte att SK 60 ersätts med annat än ett rent skolflygplan. Det innebär att de lätta attackflygdivisionerna

avvecklas efter perioden 1977-82. På sikt kommer därmed attacksystemet

att i nivå B endast innehålla de medeltunga förbanden. Inom delprogrammet Spaningsförband minskas antalet divisioner med två i båda nivåerna. En flottiljadministration utgår. Flygplantyperna S 32 Lansen och S 35 Draken ombeväpnas till S37 Viggen.

Planeringen för delprogrammet Flygtransportlörband inriktas på att säkerställa kapacitets- och resurstillgång hos krigsorganisationens transport-

och sambandsflygplan. Flygplan Tp 79 (Douglas DC 3) planeras i båda ni-

våerna utrangeras under programplaneperiodens senare del och ersättas av andra transportflygplan. Typen på dessa har ännu inte bestämts. Inom delprogrammet Basförband kommer i båda nivåerna antalet bas-

bataljoner att minska något jämfört med dagsläget. Erfarenheterna från genomförda basstudier pekar på att såväl flygplan

på marken som basförbanden och deras materiel bör skyddas i första hand genom att de sprids mellan och inom flygbaserna. Detta ställer krav på såväl ett stort antal baser som ett stort antal rörliga basförband. Strävan

att kunna kraftsamla flygförbanden till olika delar av landet ställer mot-

svarande krav. I båda nivåerna planeras en successiv anpassning till här antydda krav

på ett modernt bassystem. Endast en mindre del hinner genomföras under programplaneperioden. Vid anpassningen utnyttjas befintliga baser och an-

läggningar. Utöver ovannämnda insatser sker en fortlöpande anpassning av baserna och basmaterielen till flygplansystem 37. Materielanskaffningen tar vidare sikte på att säkra tillgången på svår-

anskaffad och för ett krigs inledningsskede viktig materiel och på ersättning

av starkt försliten och/eller omodern materiel.

Inom delprogrammet Gemensamma produktionsresurser skall förbanden FH i Nyköping och F12 i Kalmar dras in. Enheter vid dessa förband

som inte omfattas av indragningsbeslutet skall lokaliseras till andra oner.

Organisationsförändringarna bör vara genomförda under budgetåret 1979/80.

I nivå A behöver ingen ytterligare flottilj läggas ner. I nivå B däremot måste ytterligare en flottilj dras in under perioden 1982-87. Ny fredsorganisation för huvuddelen av flygvapnets förband införs under

budgetåret 1976/77.

Flygvapnet har i dag enligt chefen för flygvapnet personalbrist i förhållande

till förelagda uppgifter inom flera sektorer. Dessa brister kan i stort förutses bestå även i den nya organisationen. Den ogynnsamma åldersfördelningen för civilmilitär personal i teknisk

tjänst medför stora pensionsavgångar under perioden. Detta måste enligt

chefen för flygvapnet mötas med en överrekrytering under programplane-

perioden, För en hög rekrytering talar också den senaste tidens ökade förtidsavgångar av nämnd personal.

Chefen för flygvapnet bedömer att viss svårighet kan uppstå att på sikt

7 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

nå angivna personalminskningsmål. Den civila personalen har inte kunnat minskas i planerad takt.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare att hårda prioriteringar måste

vidtas i fredsorganisationen så att de väsentligaste uppgifterna, däribland

flygtidsproduktionen, kan lösas. Uppgifter som på flera förband tenderar

att bli eftersatta är bl. a. mobiliserings- och krigsförberedelser, befälsutbild-

ning och delar av den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga.

Chefen för Aygvapnet pekar på att de administrativa uppgifterna visar

en stadig tendens att öka. Sålunda tar uppgifter för luftfartsverkets räkning och den nya medbestämmanderitten en betydande del av arbetstiden i anspråk samtidigt som arbetstidsförkortningen medför ett mindre antal arbetstimmar än tidigare. Chefen för Nygvapner framhåller att denna utveckling måste mötas i tid genom att minska uppgifterna eller förstärka re-

surserna.

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå A framgår av följande

tabell tprisläge februari 1976: milj. kr.)

Summa Delprogram 1977/78 1978/79 1979780 1980/81 1981/82 1977/82 För fera delprogram gemensamma lednings-

Gemensamma produktionsresurser 765 769 770 757 777 3 838 Kostnader 4058 3997 3904 3810 3913 19682 Justering på grund av överplanering m. m. -347 -180 +19 - +215 = +202 -91 Betalningsmedel 3711 3817 3923 4025 4115 19591

Fördelningen av kostnaderna på delprogram i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari 1976: milj. kr.)

Summa

Delprogram 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

För flera delprogram gemensamma lednings-

Gemensamma produktionsresurser 758 745 747 761 794 3 805 Kostnader 3759 3529 3565 +>3394 3486 17733 Justering på grund av överplanering m. m. - 246 -6 -33 = +148 +60 - 77 Betalningsmedel 3513 3523 3532 3542 3546 17656

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå A framgår av följande tabell (prisläge februari 1976: milj. kr...

Summa Anslag 1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

D 1. Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet 1238 1466 1441 1433 1429 1431 7200

D2. Flygvapenförband:

Materielanskaffning 1252 1198 1410 1462 1613 1713 7 396 D 3. Flygvapenförband:

Iståndsättning av befästningar och kaserner 29 32 38 37 32 27 166

D 4. Flygvapenförband:

Forskning och ut-

veckling 473 883 826 859 815 820 4 203 III 3. Flygvapenförband:

Anskaffning av anläggningar 103 132 102 132 136 124 626

3095 3711 3817 3923 4025 4115 19591

I Prisläge februari 1975

Betalningsmedlens fördelning på anslag i nivå B framgår av följande tabell (prisläge februari 1976: milj. kr.)

Summa Anslag 1976/7711977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1977/82

D 1. Flygvapenförband:

Ledning och för-

bandsverksamhet 1238 1459 1428 1415 1407 1409 7118 D2. Flygvapenförband:

Matcrielanskaffning 1252 1302 1577 1602 1639 1604 7724 D3. Flygvapenförband:

Iståndsättning av

befästningar och

kaserner 29 32 38 37 32 27 166 D4. Flygvapenförband:

Forskning och ut-

veckling 473 588 378 345 328 383 2022 HI 3. Flygvapenförband:

Anskaffning av

anläggningar 103 132 102 133 136 123 626

3095 3513 3523 3532 3542 3546 17656

I Prisläge februari 1975

4.1.3 Övrigt underlag

Jaktflvgplan och robotar för 1990-talets behov

Regeringen uppdrog i anvisningarna för programplaneringen för perioden

1977-82 åt överbefälhavaren att översiktligt redovisa alternativa anskaffningsformer för jaktflygplan och luftvärnsrobotar för 1990-talets behov.

Överbefälhavaren konstaterar i sin redovisning att bedömningar avseende 1990-talet är behäftade med osäkerhet såväl beträffande operativa krav som

kostnadsberäkningar. Luftförsvarets utformning från 1990-talets början och in på 2000-talet har inte granskats i det omfattande studie- och plane-

ringsarbete som hittills genomförts. Överbefälhavaren anser dock att det nu framlagda underlaget utgör tillräcklig grund för de beslut som berör luftförsvarets utformning på sikt och som behövs inför perioden

1977/78-1981/82. Resultaten av överbefälhavarens undersökning redovisas i sammanfattad form i det följande.

Beslut rörande anskaffning av jaktflygplan för 1990-talet behöver inte

fattas förrän omkring år 1982. Den översiktliga granskningen av olika anskaffningsformer för ett sådant flygplan har lett till följande slutsatser. Licenstillverkning skiljer sig inte i ekonomiskt avseende väsentligt från cgen

utveckling. Skilda prestandanivåer på framtida jaktflygplan kan bli aktuella.

Sådana flygplan kan utvecklas inom landet. Utformningen av jaktflygplan

måste grundas på operativa behov, där avvägningen mellan bl. a. vapen

och vapenbärare inom den ekonomiska ramen för försvaret beaktas. Direktköp av utländskt jaktflygplan är från försvarsekonomiska utgångspunk-

ter billigare än egen utveckling av flygplan på motsvarande prestandanivå under förutsättning att Aygplan motsvarande våra behov finns och att en normal konkurrenssituation råder.

Handlingsfriheten att senare välja mellan cgen utveckling eller köp av

framtida jaktflygplan är beroende av förestående beslut om hur attacksys-

temcet skall utformas. Överbefälhavaren har kommit till slutsatsen att utveckling av ett nytt lätt attackflygplan (B3LA) och vissa ytterligare forsk-

ningsuppdrag till Aygindustrin är en förutsättning för sådan handlingsfrihet.

Alternativet att redan nu påbörja utveckling av ett enhetsflygplan, har

överbefälhavaren inte funnit godtagbart. Detta beror bl. a. på att alternativet medför alltför tidiga bindningar beträffande hur det framtida luftförsvaret skall utformas och på att utvecklingskapaciteten sedan inte kan upprätthållas

med militära uppdrag under den överblickade tidsperioden (1985-1992).

Det alternativ som innehåller A20 och ett skolattackflygplan av SK 60-typ gör inte fortsatt utveckling av stridsflygplan möjlig inom landet. Omfattningen av de problem som är förenade med detta alternativ kan enligt över-

befälhavaren klarläggas först efter realförhandlingar med industrin.

Det av överbefälhavaren redovisade ”minimialternativet” för bibehållen utvecklingskapacitet och därmed handlingsfrihet för att skaffa framtida jakt-

flygplan beräknas i nivå B i överbefälhavarens programplan kostnadsmiässigt

överstiga vad som har inplanerats för flygplansystem inklusive beväpning och motmedel med ca 300 milj. kr. per år. Beträffande anskaffning av luftvärnsrobotar konstaterar överbefälhavaren att materielen i de luftvärnsbataljoner som inte ombeväpnas med robot 70

behöver crsättas under 1980-talet. Handlingsfriheten att för detta ändamål

inom landet utveckla ett luftvärnsrobotsystem som en logisk fortsättning på robot 70 är god.

Studier av 1990-talets Juftförsvar kan komma att aktualisera luftvärnsrobotsystem med högre prestanda än robot 70. Handlingsfrihet att på 1980talet välja svensk utveckling av sådana system förutsätter att kapaciteten inom industrin byggs upp genom att jakt- och attackrobotar utvecklas under det närmaste 10-årsperioden. Sådan uppbyggnad har inplanerats endast i nivå A i överbefälhavarens programplan.

Överbefälhavaren konstaterar sammanfattningsvis följande.

Det är inte lämpligt att nu påbörja utveckling av ett nytt jaktattackflygplan

(enhetsflygplan).

Det är däremot operativt lämpligt och ekonomiskt lönsamt att i nivå

B utveckla och tillverka A20. Det är operativt lämpligt och ekonomiskt lönsamt att på erforderlig ekonomisk nivå över B dessutom utveckla och

tillverka ett svenskt flygplan med de prestanda och de kostnader som definieras som B3LA. Om utvecklingen av B3LA beslutas och om ca 150 milj. kr. dessutom avsätts under femårsperioden för allmän flygplansut-

veckling erhålls enligt överbefälhavaren handlingsfrihet att år 1982 besluta om svensk utveckling av ett jaktflygplan som ersättning för JA 37. Om ca 300 milj.

kr. avsätts under femårsperioden för att utveckla och skaffa jakt- och attackro-

94 botar erhålls handlingsfrihet att vid 1990-talet mitt besluta om svensk utveckling av luftvärnsrobotar med prestanda väsentligt bättre än robot 70. Överbefälhävaren har i den gjorda undersökningen inte funnit skäl tillannan prioritering

mellan avvägningsprogram än som gjorts i överbefälhavarens programplan.

Detta innebärbl. a. att handlingsfrihet förinhemsk utveckling och tillverkning av jaktflygplan eller JA 37 inte får skapas på bekostnad av andra avvägningsprogram.

Överbefälhavaren anför vidare att förmågan att inom landet utveckla och tillverka huvuddelen av försvarsmaterielen är av stor betydelse för våra möjligheter att styra den närmare utformningen av våra försvarssystem och

anpassa dem till våra speciella förhållanden. Detta gäller i hög grad för flygplan- och robotsystem för vilka nya teknologier kan skönjas. Dessa tekno- Jogier bedöms inte enbart vara av militärt intresse.

I det redovisade underlaget värderas beslutssituationen och alternativa

handlingsvägar främst utifrån operativa och försvarsekonomiska utgångspunkter. Väsentliga för frågans vidare behandling är även bedömningar av

skilda anskaffningsformers säkerhetspolitiska, statsfinansiella och samhällsckonomiska följder. Överbefälhavaren anför att om dessa faktorer inte till-

mäts samma betydelse som hittills bedöms den svenska flyg- och robot-

industrin inte kunna konkurrera med utländska tillverkare. Överbefälhavaren

anser att det har bestyrkts att det är nödvändigt att konkret inrikta industrins fortsatta verksamhet och att beslut om inriktning behövs år 1977.

Samhällsekonomisk analys av framtida flygplansanskaffning

På uppdrag av försvarsutredningen har samhällsekonomiska effekter av al-

ternativa anskaffningsformer för jaktflygplan för 1990-talet studerats. Utredningsarbetet har resulterat i rapporten Samhällsekonomisk analys av framtida flygplansanskaffning.

De slutsatser som dras i rapporten sammanfattas i det följande.

Beslut om fortsatt anskaffning av flygplan berör såväl flygvapnet som

den inhemska flygindustrin. Beslut måste således fattas inte endast utifrån

de olika alternativens kostnadseffekter, utan även utifrån en bredare bedöm-

ning av långsiktiga konsekvenser av flygindustrins utveckling vid olika alter-

naliv.

Den för dagen aktuella beslutssituationen berör i realiteten övergången

till nästa flygplansgeneration. När man tar de första stegen på en sådan

handlingsväg är det nödvändigt att ha en klar uppfattning om de långsiktiga konsekvenserna under hela denna flygplansgeneration.

En central frågeställning är om det framtida ekonomiska utrymmet för för-

svarsmaktens utveckling medger att en egen kvalificerad flygindustri kan upprätthållas på lång sikt. Enligt resonemangen som presenterats i rapporten är det

inte möjligt att upprätthålla status quo iden meningen att till oförändrade kostnader i fast pris bibehålla dagens utvecklingskapacitet. Det ställer således starkt ökade krav på ekonomiska medel att bevara svensk flygindustris kapacitet. En annan central frågeställning är enligt rapporten om en bevarad svensk

Aygindustri kan upprätthålla en internationell konkurrenskraft när det gäller att utveckla och producera flygplan. Om detta kriterium inté kan uppfyllas innebär det enligt rapporten att svensk flygindustri, vidmakthålls på bekostnad av flygvapnets styrka.

Den nuvarande och den bedömda framtida internationella marknadssituationen har beskrivits och analyserats i rapporten. Svensk flygindustri har enligt rapporten redan i dagsläget påtagliga nackdelar från konkurrenssynpunkt. De stora flygindustrinationerna har överlägsna resurser och kan genom hög produktionstakt och längre serier dels fördela utvecklingskostnaden på flera enheter och dels uppnå produktionsekonomiska fördelar genom stordrift. Strävandena till nationella sammanslagningar och internationellt samarbete kommer med all sannolikhet att ytterligare utvecklas. Små industrinationer, som av olika skäl ställs utanför samarbetet kommer i takt därmed enligt rapporten att få allt svårare att utveckla och producera

flygplan till konkurrenskraftiga priser.

De samhällsekonomiska konsekvenserna på lång sikt av olika anskaffningsformer är nära kopplade till detta konkurrensförhållande. Utgångspunkten är att befintliga reala resurser på sikt ger den största samhällsekonomiska

nyttan om de utnyttjas inom områden där vi har konkurrensmässiga fördelar. Det innebär att flygindustrin, om den inte antas ha internationell

konkurrenskraft, långsiktigt kan bli en samhällsekonomisk belastning. Den-

na belastning måste i så fall vägas mot operativa och säkerhetspolitiska skäl för att bevara inhemsk flygindustri. Vid en förändring av anskaffningsform för flygplan uppstår omställningsproblem. En väsentlig faktor vid bedömningen av dessa problem är i vilken

omfattning kompensationsaffärer kan erhållas. Dessa syftar till att uppväga eller mildra de negativa konsekvenserna för köparlandets samhällsekonomi. Under överskådlig tid bedöms den hårda konkurrenssituationen på den internationella flygplansmarknaden bestå. Det innebär att man sannolikt kan

räkna med kompensationsaffärer även i framtiden. Därmed minskar också

enligt rapporten påtagligt de samhällsekonomiskt negativa konsekvenserna

i samband med en omställning av flygindustrin.

I rapporten konstateras att de förändringar för företag och regioner som blir följden vid en omställning av flygindustrin är förhållandevis begränsade jämfört med många andra omställningsproblem inom industrin. De företag som berörs är i flertalet fall delar av stora koncerner, vilket underlättar möjligheten att ge de anställda ny sysselsättning och skapa alternativt utnyttjande av teknologi och anläggningar. De berörda kommunerna är vidare, med något enstaka undantag, expansiva.

Vad beträffar utvecklingen på lång sikt — där reala resurser har en alternativ

användning — har samhällsekonomiska argument inte bedömts kunna läggas till grund för att bibehålla svensk kvalificerad flygindustri. Övergång

från egen utveckling till kvalificerad licensproduktion bedöms vidare inte

ha sådana samhällsekonomiska konsekvenser att de är av avgörande betydelse. Övergång från egenutveckling till licensproduktion på låg ambi-

tionsnivå eller direktimport medför omställningsproblem, som emellertid mot bakgrund av de industri-, arbetsmarknads- och regionalpolitiska medel samhället har till sitt förfogande får anses hanterbara. Omstiillningsproblemen minskas enligt rapporten väsentligt om kompensationsaffärer kan uppnås.

Överbefälhavarens personalutredning 1976

Regeringen uppdrog i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1977-82 åt överbefälhavaren att utreda försvarsmaktens framtida personal-

behov. Utredningen skulle samordnas med det arbete som pågår avseende

enhetlig befälsordning och avseende kvinnan i försvaret. Grund för per-

sonalutredningen är krigs- och fredsorganisationen i slutet av 1980-talet

enligt handlingsväg 3 i ÖB 75 (nivå B i överbefälhavarens programplan).

Behovsberäkningarna för fredsorganisationen grundas enligt regeringens anvisningar på allmän värnplikt med nuvarande begränsade mål och tider för grund- och repetitionsutbildning. Mobiliseringsberedskapen förutsitts

i stort oförändrad. Beräkningarna sker med 40 timmars arbetsvecka för befäl och 48 timmars övningsvecka för de värnpliktiga som utgångsvärden. Överbefälhavaren utgår från att huvuddelen av den civilmilitära personalen i den nya befälsordningen inräknas som stambefäl. Överföring av

den civilmilitära personalen till civil status avstyrks. Överbefälhavaren hävdar att allt stambefäl måste kunna medverka i utbildningen av värnpliktiga.

Behovet av befäl i utbildningsarbetet har beräknats med utgångspunkt i den befälsinsats räknat i timmar per vecka som behövs vid varje enskild

utbildningsenhet för att uppställda utbildningsmål skall kunna nås.

Befälsbehovet vid genomsnittsplutonen (med 3040 värnpliktiga) uppgår

enligt överbefälhavaren till minst fyra befäl med minimikompetens att själv-

ständigt tillämpa modern utbildningsteknik i utbildningen av del av plutonen. Viss del av detta behov bedöms vad beträffar vissa utbildningsområden av fack- eller yrkeskaraktär kunna täckas av befäl som är äldre än 4245 år. Vad gäller den egentliga förbandsutbildningen under fält mässiga

förhållanden kan den endast lösas av stambefil placerade vid plutonen och av befäl som är yngre än 42-45 år.

Vid lägre antal utbildningsbefäl än fyra befäl per pluton leder utbildningskraven oavsett utbildarens kvalitet till högre nyttjandegrad, dvs. till övertid. Denna skall kompenseras. Eftersom allt fler befäl kräver kompen-

sation i form av ledighet. leder övertidsuttaget till oacceptabla effektförluster i utbildningsarbetet på sikt. Planerad överuid är inte heller förenlig med

en god arbetsmiljö.

Stambefäl behövs i krigsorganisationen för uppgifter där fördjupade kunskaper inom vissa områden är nödvändiga för krigsförbandens effekt och

stadga. Detta är uppgifter för vilka utbildning med hänsyn till uppgifternas krav inte inryms i tjänstgöringstiden för reservbefäl och värnpliktigt befäl. Sådana befattningar för stambefäl finns på alla nivåer från troppchefsnivån

(nivå 7) och uppåt.

Det totala behovet av stambefil i krigsorganisationen uppgår till 20 200.

Behovet för fredsorganisationen utgör 21 500. Överskjutande del — ca I 300

- utnyttjas även inom krigsorganisationen tfrämst på pluton- och kompanichefsnivån), varvid behovet av reservbefät och värnpliktiga befälimotsvarande mån minskar.

Kraven i den framtida stridsmiljön har även motiverat en Översyn av

dagens nivågruppering av olika befattningar för såväl stambefäl som för

värnpliktsbefäl. Överbefälhavaren anser det exempelvis motiverat att hänföra uppgiften som kvartermästare vid kompani ull närmast högre nivå, dvs.

plutonchefsnivån (nivå 6).

Överbefälhavaren anser att stambetiälet har avgörande betydelse för värn-

pliktsförsvarets effekt, framför allt omedelbart efter mobilisering innan övrigt befäl hunnit erhålla rutin och befäst fältvana.

Överbefälhavaren anser att nuvarande brister inom utbildningen och i befälets arbetsmiljö måste avhjälpas genom att höja befälets kvalitet och

tillgodose erforderlig rekrytering enligt de framräknade befälsbehoven.

Oavsett hur försvarsmaktens personalstruktur utformas eller personalramarna avpassas finner överbefälhavaren det nödvändigt att tillgodose be-

hovet av stambefäl i åldersskiktet 23-45 år. Deua åldersskikt har avgörande betydelse för effekten i krig och i fred. Stambefälet måste således mellan omkring 23-45 års ålder utnyttjas för utbildning i fredsorganisationen och

ledning av förband i krigsorganisationen.

Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) ser över den centrala och högre regionala ledningsorganisationen. Vidare väntas under år 1977 ett slutbetän-

kande från försvarets fredsorganisationsutredning (FFU). Härutöver pågår inom myndigheterna arbete i syfte att anpassa organisationen till aktuella och

planerade uppgifter varvid strävan är att tillvarata möjligheterna att höja effektiviteten och begränsa kostnaderna.

Försvarsmaktens civila personal uppgick i mars 1976 till ca 26 500. I förhållande till beslutade organisationsförändringar föreligger en viss övertalighet. Skälen härtill är att resurser saknats för viktiga investeringar och att anpassningen till ny organisation skall ske i takt med naturlig avgång. Vid ingången av programplaneperioden beräknas den civila personalen uppgå till ca 25 906 och vid periodens slut beräknar överbefälhavaren behovet till ca

25 550.

Konsekvenserna av hittills gjorda minskningar har ännu inte helt Kunna

utvärderas. Än mindre är det möjligt att överblicka följderna av en fortsatt minskning under 1980-talet. Med nuvarande ekonomiska förutsättningar

finner överbefälhavaren det likväl nödvändigt att i planeringen utgå från en fortsatt minskning av personalen även under 1980-talet.

Mer än 25 000 civila arbetsuppgifter inom försvaret är idag öppna för båda könen. Nära 12000 kvinnor är f.n. anställda. Ett väsentligt större

antal deltar aktivt i det frivilliga försvarsarbetet i fred, liksom inom det

militära försvaret vid beredskap och krig. Därför finns möjligheter för kvinnor att konkurrera om befattningar inom försvaret.

Grundkraven för kvinnlig befälsanställning bör i princip stämma överens med vad som gäller för män. Detta innebär bl. a. krav på viss urvalsprövning. utbildning motsvarande värnpliktsutbildningen och genomförd officersskola. Om kvinnor anställs som stambefäl måste de kunna utnyttjas i krigs-

och fredsorganisationen på samma sätt som manligt befäl.

Överbefälhavarens utgångspunkt för val av befälsstruktur är en för försvarsmakten gemensam befälsordning baserad på uppgifterna i krig och i

fred. Befälsordningsfrågan kan inte slutföras utan att man samtidigt noggrant behandlat hur och på vilka villkor reserv- och värnpliktsbefilet skall utnyttjas. Överbefälhavaren förutsätter därför att samtliga befälskategorier tas

upp i det fortsatta arbetet.

Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna understryker betydelsen av

att den nya befälsordningen får tillräcklig rekryteringskraft och att urvalssystemet utformas så att det tillgodoser försvarets behov och den enskildes

krav.

4.1.4 1974 års försvarsutrednings överväganden och förslag rörande det militära försvarets fortsatta utveckling

Försvursutredningen redovisar i sitt första betänkande förslag till grunder för det militära försvarets fortsatta utveckling. Därvid anförs i enlighet med

den målsättning för totalförsvaret som tidigare redovisats att försvar mot invasion skall vara försvarsmaktens huvuduppgift. En invasion mot vårt land kan planläggas som ett angrepp över landgräns eller över havet mot vår kust. I kombination härmed kan luftlandsättningsoperationer bli aktuclla.

Den styrka en angripare kan avdela i ett angrepp mot oss begränsas av att huvuddelen av resurserna måste avdelas mot huvudmotståndaren. Det är enligt utredningen vidare rimligt att utgå från att en angripares kvalitet

till stora delar förbättras i takt med den tekniska utvecklingen. De resurser

en angripare kan avdela mot vårt land torde dock representera olika kva-

litetsnivåer. En annan faktor som försvarsutredningen tillmäter stor bety-

delse är att en angripare rimligen måste eftersträva att så snabbt som möjligt

nå syftet med sitt angrepp.

Utredningen anför att våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngd-

punkten i kust- respektive gränsområdena så att våra naturliga försvars-

betingelser tas till vara. De fördelar som ligger i att vårt land till stora delar omges av hav bör utnyttjas för att vid kustinvasion tillfoga en angripare förluster under transporterna mot vårt land.

Uppbyggnaden av det militära försvaret bör enligt utredningen innefatta

ett i förväg förberett försvar av betydelsefulla områden och platser. Delar

av försvarsmakten måste vidare ha sådan rörlighet att kraftsamling kan ske till aktuella invasionsriktningar.

Utredningen framhåller att en angripares luftlandsättningsoperationer bör kunna mötas redan under Aygtransporterna mot luftlandsättningsmålen.

Inom av luftlandsättning särskilt hotade områden bör vidare förband kunna ut-

gångsgrupperas.

Utredningen finner det angeläget att understryka att de militära resurserna

utformas så att vi vid behov med god effekt under lång tid kan fortsätta

försvaret mot en angripare som lyckas tränga in i landet. Samtidigt härmed

skall motstånd i alla former kontinuerligt kunna genomföras inom av angripa-

ren tagna områden och operationerna fortsätta till sjöss och i luften.

För att kunna möta ett överraskande angrepp bör enligt försvarsutred-

ningens mening snabbt tillgängliga flyg- och sjöstridskrafter samt snabbmobiliserade markstridskrafter jämte hemvärn kunna disponeras. Vidare bör det militära försvaret som hittills utformas så att det i huvudsak är stridsdugiigt omedelbart efter mobilisering. Mobiliseringsorganisattonen bör ges

god motståndskraft mot sabotage samt mot inledande bekämpning från luf-

ten. Utredningen prioriterar den långsiktiga beredskapen i form av utbildning

av personal och anskaffning av organisationsbestämmande materiel. Under förutsättning av att vi har en effektiv underrättelsetjänst kan enligt ut-

redningen insatsberedskapen för huvuddelen av det militära försvaret hållas låg.

Försvarsutredningen har funnit att ett Aertal faktorer måste beaktas vad beträffar bl. a. antal förband, organisation och utrustning av förbanden samt

i utbildningen så att det militära försvaret motsvarar angivna krav på ett uthålligt motstånd.

I en situation då krig pågår i vårt närområde och vi är neutrala måste vi enligt

utredningens mening kunna avvisa kränkningar av vårt territorium samt skyd-

da flyg- och sjötrafik. Resursbehoven härför bör enligt utredningen tillgodoses med förband och enheter som anskaffas utgående från invasionsförsvarets behov.

För att försvaret skall ha så god effekt som möjligt finner utredningen det nödvändigt att söka nå balans mellan det militära försvarets olika delar och funktioner. God samlad effekt förutsätter även en långt gående samordning och samverkan mellan det militära försvarets olika delar liksom mellan detta och övriga delar av totalförsvaret och samhället.

Utredningen framhåller att försvarsmakten även fortsättningsvis skall kunna medverka i Förenta Nationernas fredsbevarande verksamhet.

Försvarsutredningen redovisar i sitt andra betänkande på grundval av överbefälhavarens programplaner sina ställningstaganden till inriktningen

av planeringen av det militära försvarets program och funktioner.

I fråga om markstridsförbanden anför utredningen att dessa förband i samverkan med sjö- och flygstridskrafter skall lösa olika typer av

stridsuppgifter i invasionsförsvaret I gräns- och kustområdena. De skall även, om detta blir nödvändigt. kunna fullfölja striden inne i landet. Vissa förband skall enligt utredningen avses för strid även inom av en angripare tagen del av vårt land. Lokalförsvarsförband och fasta kustartilleriförband avses

främst för uppgifter i form av försvar av bl.a. gränsövergångar, hamnar,

flygfält. kust- och skärgårdsområden samt undra betydelsefulla områden. De

rörliga förbanden skall kunna kraftsamlas till aktuella invasionsriktningar, var-

efter härför avsedda arméförband skall kunna genomföra anfall i samverkan med övriga stridskrafter.

Försvarsutredningen anför att inriktningen för våra brigader bör vara att

de ges en sådan kvalitetsnivå att de med utsikt till framgång kan genomföra avseddastridsuppgifter. Vidare angerutredningen som sin uppfattning att av vägningen mellan kvalitet och kvantitet bör göras så att antalet av de mest kvalificerade förbanden kan hålla realtivt högt.

Försvarsutredningen har funnit att de infanteribrigadersom planerats få modern materiel får en kvalitet som väl svarar mot utvecklingen i omvärlden. Antalet sådana brigader är dock htet.

Enligt utredningens mening bör planeringen inriktas mot att om möjligt öka antalet infanteribrigader, utan att annan angelägen materielanskaffning till andra stridande förband eftersätts. En väg att åstadkomma detta kan vara att materiel eller inplanerade medel för anskaffning disponeras om, att äldre mate-

riel utnyttjas för vissa funktioner och att civila resurser utnyttjas i högre grad än

som nu plancrats. Vid en utveckling i denna riktning bör enligt utredningens

uppfattning vissa funktioner inom brigaderna prioriteras högre än andra. Eld-

kraften i form av pansarvärns- och luftvärnsvapen samt artilleri och grunatkastare bör enligt utredningen ges hög prioritet.

När nuvarande infanteribrigader moderniseras måste enligt utredningens mening terrängrörligheten förbättras genom att organisationen tillförs bandvagnar och terrängbilar främst för transport av vapen, ammunition och övrig

för striden nödvändig materiel samt för transport av skadade. Möjligheten

börenligt utredningen prövas att lösa frågan om personaltransport på annat och mindre kosinadskrävande sätt än genom i brigadförbanden organisatoriskt

ingående terrängfordon.

Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning att de brigader som inte

kan moderniseras bör behålla samma personella kvalitet som de moderniserade brigaderna såväl avseende befäl som värnpliktiga. Den grundläggande organisatoriska uppbyggnaden av infanteriförbanden bör så långt möjligt vara identisk. Utredningen finner mot bakgrund därav att samtliga nuvarande infanteribrigader fortsättningsvis bör hänföras till delprogrammet

1.2 Infanteribrigad m. m.

Beträffande norrlandsbrigaderna anför utredningen att man delar över-

befälhavarens uppfattning att dessa bör moderniseras och behållas vid nuva-

rande antal.

Försvarsutredningen finner det vidare angeläget att även under 1980-talet kunna disponera pansarlörband för försvaret av främst Skåne, övre Norrland, östra Mellansverige och Gotland. Utredningen förordar följaktligen att pansarförbanden i krigsorganisationen skall inriktas mot att väsentligen onHatta fyra pansarbrigader, befintliga stridsvagnsbataljoner och ett antal pansarbataljoneri östra Mellansverige och på Gotland. Med denna inriktning följer ett behov av

att modifiera och renovera ett antal av centurionstridsvagnarna. Utredningen förordar emellertid att återhållsamhet bör gälla för moderniseringsätgärderna. Försvarsutredningen anför att pansarvärnsfunktionen har mycket stor be-

tydelse samt att effektiva pansarvärnsvapen bör finnas i alla stridande förband. Överbefälhavarens planering omfattar anskaffning av ett flertal objekt såsom nya stridsvagnsminor, pansarvärnsammunition, förbättrad siktesut-

rustning till idag befintliga vapen m. m. Utredningen finner att denna del av

planeringen väl motsvarar en önskvärd inriktning och understryker behovet av god tillgång på pansarvärnsvapen och pansarvärnsammunition av olika slag för de stridande förbanden. Utredningen redovisar som sin uppfattning att robotar och andra precisionsstyrda vapen framdeles torde få ökad betydelse. Det bedöms vara väsentligt att vår nuvarande kapacitet för att utveckla punsarvärnsrobotar behålls. Utredningen delar därför överbefälhavarens uppfattning att en ny lätt pansarvärnsrobot bör utvecklas inom landet. Utredningen finner vidare skäl att förorda en i förhållande till överbefälhavarens planering reducerad anskaffning av tunga pansarvärnsrobotar. Tillsammans med pansarvärnssystemets övriga komponenter— där tyngdpunkten börligga på lätta pansarvärnsro-

botar i stort antal— ger anskaffningen enligt utredningens uppfattning ett betydande tillskott till markstridsförbandens samlade stridseffekt samtidigt som vi

skaffar oss taktiska, stridstekniska,utbildningsmässiga och andra erfarenheter

av tunga pansarvärnsrobotar.

Försvarsutredningen framhåller vidare att det för försvaret av vårt territorium är väsentligt att disponera ett stort antal förband — inte minst lokalförsvarsförband och hemvärn — så att ett uthålligt försvar kan byggas uppialla hotade riktningar samt uthålligt motstånd göras inom av en angripare tagnaområden. Utredningen biträder överbefälhavarens planering beträffande utökning av andelen stridande förband av olika typer.

Beträffande understödsförbanden anför utredningen att inriktningen för närvarande inte bör innefatta särskilda pansarvärnshelikopterförband. Det or-

ganisationsarbete rörande ledningsfunktionen som beskrivs i överbefälhava-

rens planering bör fortsätta. I detta sammanhang understryker utredningen betydelsen av att ledningsorganisationen utformas så att den medger kraftsam-

ling av resurser till avgörande operationsområden. Det är även betydelsefullt

att den underlättar en långt gående samordning och samverkan mellan militära och civila delar av samhället som är en nödvändig grund för vår motståndsförmåga. Beträffande underhållsförbanden framhåller utredningen att denna del av den militära krigsorganisationen bör reduceras så långt kravet på ett godtag-

bart underhållssystem medger. Därvid är utredningens utgångspunkt att samhällets alla resurser skall utnyttjas maximalt. Detta framhålls som särskilt bety-

delsefullt beträffande sjuk vården i krig. Utredningenanföratt det militära försvaret bör innefattaett i förväg förberett

försvar av betydelsefulla platser och områden. I detta innefattar utredningen effektiva fasta kustartilleriförband. Det bör i detta sammanhang noga prövas att behålla äldre kustartilleriförband längre än som från början var avsett så länge de ull måttliga kostnader ger väsentliga tillskott till den samlade stridseffekten. Utredningen finner även behov av rörliga kustartilleriförband för att i

vissa operationsriktningar kunna förstärka kapaciteten för bekämpning av sjömål. Strävan bör enligt utredningens mening vara att vid aktuell förnyelse av

kustartilleriet prioritera de rörliga enheterna. Därför är det utredningens mcening att tungt rörligt kustartilleri bör utvecklas och anskaffas.

Övervattenstridsförbanden. som omfattar ytattackförband, helikopterförband samt min- och minröjningsförband, skall genom anfall

mot en angripares sjötransportmedel och sjöstridskrafter och genom mineringar försvåra anfall över havet. De skall även skydda vår sjöfart och

övriga förflyttningar till sjöss samt medverka i övervakning och incidentberedskap. Förbanden skall enligt försvarsutredningen snabbt kunna sättasini

olika områden och riktningar.

Utredningen anför beträffande övervattenstridsförbanden att antalet förband är av grundläggande betydelse. Vidare måste förband och enheter tillför-

säkrasen sådan teknisk kvalitet att de kan ge avsedd effekt i invasionsförsvaret.

De måste med de mest kvalificerade enheterna kunna möta en angripare på

likartade villkor. Av denna anledning har överbefälhavaren bl. a. planerat in anskaffning av sjörobot för ytattackförbanden. Försvarsutredningen anser att den kvalitetsförbättring av attack flottiljerna, som en anskaffning av sjörobot innebär, är angelägen och bör genom föras.

Försvarsutredningen anför att förutsättningar bör skapas så att de kvalificerade ytattack förbanden även i framtiden kan uppträda i flottilj förband. Den vapentekniska utvecklingen innebär enligt utredningens mening ökade möjligheter att ge även lätta fartyg en avsevärd stridseffekt. Försvarsutredningen anser därför att det finns goda förutsättningar att med den inriktning mot lättare

enheter som utredningen förordar kunna upprätthålla en hög stridseffekt hos

ytattackflottiljerna även sedanjagarna utgått ur organisationen. Detta förutsät-

ter dock enligt utredningen att de kvalificerade ytattackförbunden även fort-

sättningsvis förutom en effektiv beväpning förses med sådana resurser att taktisk ledning av ytattackflottiljerna till sjöss möjliggörs.

Försvarsutredningen anser vidare att särskilda militära resurser för skydd av import- och exportsjöfart inte skall anskaffas. Skydd skall dock kunna geskust-

sjöfart samt transporter till och från Gotland. Utredningen framhåller att sådant

skydd i framtiden bör lämnas av enheter som primärt avses för andra uppgifter i invasionsförsvaret. För uppgiften att upptäcka och bekämpa ubåtar bör avses helikoptrar, som är utrustade för ubåtsjakt, i samverkan med övervattensfar-

tyg.

Utredningen framhåller att minkrigföringen ingår som en. viktig del i

invasionsförsvaret. Örlogsfartygen bör därför enligt utredningens mening

ges förmåga att ta ombord och fälla minor. Speciella fartyg med stor minkapacitet, i de flesta fall civila fartvg, utnyttjas för att säkerställa utläggning av större mineringar. Av beredskaps- och utbildningsskäl behövs i fred ett begränsat antal speciella minfartyg. Den påbörjade anskaffningen av det tredje minfartyget bör därför enligt utredningens mening fullföljas. Beroende på minkrigföringens stora betydelse finner utredningen det angeläget att vi har god tillgång på moderna sjöminor.

Försvarsutredningen anför att det från flera utgångspunkter är angeläget

att effektivt kunna möta en angripares minkrigföring. De kvantitativa behoven av minröjningsförband tillgodoses väsentligen med civila fartyg. De

kvalitativa kraven på minröjningskapacitet måste enligt utredningens mening säkerställas genom särskilt anskaffade fanyg. Anskaffningen av minjaktfartyg bör därför genomföras.

Fjärrstridsförbanden omfattar attackflyg- och ubåtsförband. De skall utanför vår kust kunna anfalla främst en angripares tonnage för truppoch underhållstransporter och dirigenom reducera en angripares styrka. Ubåtsförbanden skall även kunna utföra minering på stort avstånd från vår kust. Attackflygförbanden skall isamband med försvar mot en gränsinvasion

kunna anfalla mål av olika slag även på stort avstånd framför våra förband.

De skall även kunna sättas in mot en angripares luftlandsättningsföretag

samt användas för direkt understöd av markstridsförband. Det senare är

de lätta attackförbandens huvuduppgift.

Attackflygförbanden är under ombeväpning till AJ 37 Viggen. I krigsorganisationen ingår även ett antal lätta attackförband utrustade med skol-

flygplan Sk 60. I utbåtsförbanden ingår olika typer av utbåtar med varierande

åldersläge. Ett antal av de äldre ubåtar som utgår kommer att ersättas med ubåt Näcken (A 14).

Försvarsutredningen förordar att en vidareutveckling av JA 37 Viggen till en ny attackversion —- flygplan A 20 - genomförs. Härigenom kan det medeltunga attackflyget bibehållas. Beträffande skolflygplan understryker utredningen att utgångspunkten vid val av flygplanstyp skall vara att flygplanen med lämplig beväpning skall kunna organiseras för uppgifter i krig i lätta attackdivisioner på det sätt som sker med de skolflygplan som i dag disponeras.

Överbefälhavaren har i programplan för perioden 1977-1982 redovisat olika planeringsalternativ beträffande attackflygförbanden. Sammanfattningsvis innebär planeringen i de tre ekonomiska nivåer som överbefälhavaren

redovisat att det i alternativ A har inplanerats en omsättning av attack-

flygförbanden med både ett medeltungt flygplan (A 20) och ett lätt flygplan

(B3LA). I alternativ B har endast det medeltunga flygplanet planerats in. I alternativ C slutligen har överbefälhavaren planerat in antingen ett me-

deltungt tlygplan (A 20) i exempel C 1 och C 3 eller ett lätt flygplan (skolflygplan med attackförmåga i exempel C 2).

Om flygplanssystemet B3LA inte utvecklas vid svenska industrier innebär det enligt försvarsutredningen att vårt lands förmåga att utveckla kvali-

ficerade flygplan successivt avtar. Det kan enligt utredningens uppfattning

ifrågasättas om det är realistiskt att på nytt bygga upp denna kapacitet, men om så skulle bli fallet kan det ske först genom omfattande ekonomiska satsningar under lång tid.

Försvarsutredningen redovisar en kortfattad bedömning av de säkerhets-

politiska konsekvenserna av olika former för anskaffning av flygmateriel.

Man framhåller inledningsvis att ett fullständigt oberoende av omvärlden

vid anskaffning är att betrakta som helt orealistiskt och heller aldrig varit aktuellt i vårt land. Utredningen har funnit att alla aktuella förfaringssätt

för anskaffning av kvalificerad flygmateriel innebär ett betydande beroende av utlandet. Av vikt är dock under vilka framställningsskeden detta beroende gör sig gällande. Enligt utredningens mening blir den säkerhetspolitiska risktagningen större ju senare under den mångåriga utvecklings- och an-

skaffningsfasen som utlandsberoendet inträffar. Utredningen anser att risktagningen är särskilt stor om vi är beroende av import och utländskt kun-

nande under den tid flygplanen är i operativ drift.

Försvarsutredningen har vid sina överväganden rörande olika alternativ

för flygplansanskaffning funnit att det är angeläget att så långt möjligt be-

gränsa beroendet av främmande länder. Från säkerhetspolitiska utgångspunkter är enligt utredningens mening inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssystem att föredra och måste bedömas som angelägen. Största möjliga grad av inhemsk utveckling och tillverkning av flygplanssystem bidrar enligt utredningens uppfattning till respekten i omvärlden för svensk säkerhetspolitik och ger större möjligheter att under andra säkerhetspolitiska förhållanden förstärka försvarets kapacitet.

Försvarsutredningen redovisar ett förslag till inriktning av det militära försvarets planering i stort enligt det av överbefälhavaren i programplan 1977-82 redovisade alternativ B. Utredningen förordar således att flygplan JA 37 Viggen utvecklas till ett nytt attackflygplan - A 20. Detta innebär

att det militära försvaret utvecklas i stort enligt handlingsväg 3 i ÖB 75. Överbefälhavaren har emellertid i denna ekonomiska nivå inte kunnat in-

rymma utveckling och senare anskaffning av flygplanssystemet BJLA. Det av överbefälhavaren redovisade minimialternativet för bibehållen utveck-

lingskapacitet och därmed handlingsfrihet för anskaffning av framtida jakt-

flygplan beräknas kostnadsmässigt överstiga vad som inplanerats för flygplanssystem inklusive beväpning och motmedel i nivå B i överbefälhavarens

programplan med ca 300 milj. kr. per år. Försvarsutredningen har utifrån det presenterade underlaget inte varit

beredd att förorda en sådan höjning av utgifts- och planeringsramarnaatt de gör det möjligt att utveckla och anskaffa Nygplansystemet B3LA. Hiärför fordras vissa ytterligare överväganden. Den närmare beredningen bör enligt utred-

ningen ske genom regeringens försorg. Om B3LA inte skulle utvecklas för senare anskaffning måste enligt försvarsutredningen ett särskilt skolflygplan anskaffas. Utredningen understryker att sådana flygplan med lämplig beväpning

skall kunna organiseras för uppgifter i krig i lätta attack fygförband på det sätt som sker idag.

Beträffande ubåtar anför försvarsutredningen att möjligheterna att inom landet utveckla och tillverka sådana bör behållas. Mot bakgrund av u-

båtssystemets betydande roll i invasionsförsvaret bör därför ubåt A 17 ut-

vecklas och anskaffas för att ersätta ett antal av de äldre utgående ubåtarna. Beträffande luftförsvarsförbanden, som omfattar jakt-, luft-

värnsrobot- och luftvärnsförband samt stridslednings- och luftbevakningsförband, anför utredningen att de skall försvåra en angripares flygkrigföring

mot vårt land. De skall därvid skydda våra övriga stridskrafter och för totalförsvaret viktiga områden och anläggningar. De skall vidare tillsammans

med andra funktioner bidra till att befolkningen skyddas. Av särskild be-

tydelse är enligt utredningen att förhindra eller försvara en angripares luft-

landsättningsoperationer.

Luftförsvaret utgör idag och kommer enligt försvarsutredningens mening även i framtiden att utgöra en väsentlig del av försvarets krigsavhållande förmåga. Härav följer att luftförsvarets utformning och omfattning är en fråga av största betydelse inför överväganden om försvarets inriktning på

längre sikt. Jaktflyg och luftvärn bildar tillsammans med stridsledningsoch luftbevakningsfunktionen ett sammanhängande luftförsvarssystem, i vilket de stridande funktionerna kompletterar och understödjer varandra. Avvägningen mellan jaktflyg och luftvärn måste enligt försvarsutredningens uppfattning prövas mot bakgrund av förbandens åsyftade verkan och med beaktande av den inverkan som massiva motåtgärder som skyddsrum och maskering kan ha. Ett starkt luftförsvar torde enligt försvarsutredningens

mening även i framtiden fordra såväl ett effektivt fungerande jaktflyg med en uthållig basorganisation som olika slag av luftvärnsförband. Under de

närmaste åren påbörjas ombeväpning av våra jaktförband till JA 37 Viggen. Anskaffningen av JA 37 Viggen tillgodoser enligt utredningen de kvalitativa

krav som bör ställas på ett modernt jaktflyg.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag i en särskild utredning över-

siktligt beskrivit alternativa former för att anskaffa jaktflygplan och luftvärns-

robotar för 1990-talets behov. Överbefälhavaren anser beträffande jaktflyg-

plan att beslut om att skaffa ersättning för JA 37 Viggen varken kan eller

bör fattas nu. Försvarsutredningen delar denna uppfattning. Utvecklingen

inom både flyg- och vapentekniken kan leda till nya förutsättningar för

avvägningen dels inom jaktflygfunktionen, främst avseende prestandakraven

8 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

på vapenplattformen respektive vapnen, dels mellan Juftförsvarets olika komponenter. Beslut om hur de skilda delarna inom luftförsvaret skall utformas samt i det sammanhanget beslut om att skaffa ersättning för JA 37 Viggen fordrar enligt utredningens mening ett utvidgat studie- och värderingsundertag.

I fråga om luftvärnet erinrar utredningen om att i dagens krigsorganisation ingår luftvärnsrobotförband utrustade med robot 67 Hawk och robot 68 Bloodhound. De senare förbanden kommer inom kort att vara avvecklade. Robot 67 Hawk kommer att moderniseras. Härigenom behålls detta luftvärnssystem operativt till åå minstone början av 1990-talet och kommer enligt utredningens uppfattning att under denna tid utgöra en väsentlig del av luftvärnets samlade effekt.

Till följd av tidigare beslut kommer krigsorganisationen att tillföras den inom landet utvecklade och producerade robot 70. Därmed ersätts äldre materieliettantalav de nuvarande brigaderna ochiettantal fördelningsluftvärnsbataljoner. Försvarsutredningen anför att den tekniska utvecklingen på många områden ger goda möjligheter att till rimliga kostnader utveckla och anskaffa lätta robottyper. Enligt utredningens mening bör det eftersträvas att inom landet utveckla och tillverka en lätt luftvärnsrobot med mörkerkapacitet som komplement till robot 70.

Utredningen anser att det liksom i dag torde finnas behov av luftvärnsrobotar av samma slag som t. ex. robot 67 Hawk i framtidens luftförsvarssystem. Möjligheterna att inom landet utveckla och producera sådana tyngre och mera komplicerade robotsystem är beroende av den inriktning vi idag ger robotindustrin. Enligt utredningen finns denna utvecklingskapacitet f. n. inte i erforderlig utsträckning. En utbyggnad kräver att industrin kan påräkna beställningar på robotområdet i sådan omfattning att en nödvändig kompetens kan byggas upp och vidmakthållas. Härvid måste alla robotprojekt även värderas utifrån de bidrag de lämnar för att det skall bli möjligt att bygga upp och vidmakthålla den samlade utvecklings- och tillverkningskapaciteten. Försvarsutredningen anför att den nu pågående inhemska utvecklingen av en IR-robot för JA 37 Viggen är av särskilt intresse i detta sammanhang. Denna representerar enligt utredningens uppfattning en högre utvecklingsnivå än de utländska alternativ som idag finns att tillgå. Om denna utveckling fullföljs skapas enligt utredningens uppfattning förutsättningar för att utveckla och anskaffa tyngre luftvärnsrobotar, sjö- och kustrobotar samt attackrobotar inom landet. Utredningen finner mot denna bakgrund att utvecklingen av en inhemsk IR-robot är angelägen. Försvarsutredningen är angelägen att framhålla betydelsen av att utveckling och anskaffning av robotar mycket noga samordnas så att de resurser som skapas eller finns inom landet kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

I krigsorganisationen ingår i dag ett stort antal förband med eldrörstuftvärn vilka har till uppgift att bl. a. skydda punktmål och att verka mot luftlandsättningar. Med hänsyn till en angripares stora flygresurser och det ökande antalet

mål och områden inom landet som behöver försvaras behövs enligt utredningens uppfattning även i framtiden ett stort antal luftvärnsförband.

För att jaktflyg och luftvärn skall nå god verkan fordras enligt försvarsutredningen förband för stridsledning och luftbevakning. Vidare framhålls

behovet av en basorganisation som bidrar till att Nygförbandens höga rörlighet och beredskap kan utnyttjas.

Försvarsutredningen anför beträffande avvägningsprogrammet Central

och högre regiona ledning bl.a. betydelsen av att så långt möjligt reducera kostnader och personalbehov för staberna i fred. Vidare måste enligt utredningens mening varje möjlighet tillvaratas att omfördela personal på så väl kort som lång sikt från staberna till utbildningsverksamheten vid förbanden.

Föratt göra personalreducering i staberna möjlig inom ramen fören effektiv organisation bör ambitionerna i vissa delar av stabsarbetet kunna sänkas, bl. a. genom att omfattningen och antalet uppgifter som ställs av överordnade myndigheter och organ minskas. Hithörande frågor behöver enligt utredningens

mening fortlöpande uppmärksammas. En faktor som försvarsutredningen tillmäter stor betydelse är att i ökad grad decentralisera beslutanderätt och ansvar

till lägre myndigheter.

Försvarsutredningens uppfattning är att besparingar bör eftersträvas även

i den högre regionala ledningsnivåns fredsorganisation. I detta sammanhang måste beaktas att militärbefälhavare med staber har en central roll i försvarsmaktens verksamhet i såväl fred som krig. Utredningen anför att de

i fred bör vara så organiserade att övergång till krigsorganisation säkerställs. De bör vidare ha erforderligt inflytande på de delar av utbildningen som har direkt

samband med den operativa verksamheten, krigsplanläggningen och mobili-

seringsverksamheten. Försvarsutredningen betonar betydelsen av attden högre regionala ledningsorganisationenäven framdeles kan behålla goda möjligheter att samverka med övriga totalförsvarsdelar. Därmed åsyftar utredningen främst den samverkan och samordning mellan försvarsmakten och de civila delarna av samhället företrädda av civilbefälhavare och länsstyrelser som be-

hövs för att få hög samlad effekt av försvaret. Försvarsutredningen framhåller även beträffande stabernas krigsorgani-

sation att största sparsamhet måste iakttas beträffande personal i syfte att få bästa möjliga befälstillgång i de stridande förbanden.

Enligt utredningens mening fordras i fred en allsidig och effektiv un-

derrättelsetjänst för att nödvändiga beredskapsåtgärder skall kunna vidtas i tid. Snabba och vederhäftiga underrättelser är enligt utredningens upp-

fattning av största betydelse för den operativa ledningen i krig för att bästa möjliga effekt skall kunna tas ut av våra stridskrafter. Det är enligt för-

svarsutredningens mening därför nödvändigt att disponera särskilda resurser

så att vi kan få erforderliga underrättelser. Sådana resurser utgörs enligt

utredningen bl. a. av kvalificerat spaningsflyg och signalspaning.

Försvarsutredningen framhåller i fråga om avvägningsprogrammet A l1-

män försvarsforskning att försvaret har stort behov av målinriktad

forskning som ett led i sin långsiktiga planering.

De förhållandevis stora forskningsresurser som är knutna till försvaret motiveras enligt utredningens mening framför allt av behovet av stridsekonomiska värderingar, avvägning och samordning mellan människa och teknik i olika projekt. långsiktiga prognoser samt av att sekretessen i stor

utsträckning ställer krav på slutna forskningsenheter. Forskningsinsatser

måste vidare göras för att vi skall ha en god kunskapsberedskap inför fram-

tiden. Utredningen anser att sådana insatser bidrar till handlingsfriheten för försvarets utveckling på längre sikt. Försvarsutredningen framhåller att samarbetet med andra forsknings-

organ bör utvecklas. Utredningen understryker vidare att särskild försvars-

forskning endast bör avse sådana områden där annan forskning inte kan

utnyttjas. Den tillämpade försvarsforskningens behov bör ha företräde före forskning av allmän kunskapsuppbyggande karaktär. Försvarsutredningen finner att möjligheterna att genom prioriteringar och ambitionssänkningar reducera de ckonomiska och personella behoven för försvarsforskningen bör tillvaratas.

Försvarsutredningen anför beträffande gemensamma myndig-

heter och funktioner m. m., där man också valt att behandla den anställda personalen, fredsorganisationen i sin helhet samt utbildnings-

frågorna, att fredsorganisationens uppgift väsentligen är att svara för pro-

duktion av krigsorganisationens olika delar.

Utredningen framhåller att fredsorganisationens andel av de totala för-

svarskostnaderna ökar. Det är enligt försvarsutredningen därför nödvändigt att så långt det över huvud taget är möjligt reducera kostnader och per-

sonalbehov för fredsorganisationen samt fasta kostnader i övrigt. Därigenom ökas andelen av de resurser som kan avsättas för sådan utbildning

och materielanskaffning i fred som ger effekt i krigsorganisationen. Försvarsutredningen understryker med skärpa att det är nödvändigt att snara och kraftfulla åtgärder vidtas så att konkreta resultat uppnås och en om-

fördelning av resurser i denna riktning kan ske i ökad omfattning. För

att fullfölja en sådan inriktning erfordras att statsmakterna —- med hänsynstagande till berörd personal — skapar sådana personaladministrativa och andra förutsättningar att fredsorganisationen fortlöpande kan utvecklas med

för dess uppgifter god effektivitet till så låga kostnader som möjligt. Därmed

avser utredningen bl. a. en mera aktiv omplaceringsverksamhet inom den statliga verksamheten i sin helhet.

Den största delen av kostnaderna för fredsorganisationen utgörs av kostnader för anställd personal. Detta innebär enligt utredningens mening

atten förutsättning föratt kostnaderna skall minskas är att det totala antalet an-

ställda minskas. Hittills genomförda personalminskningar har huvudsakligen

gällt civil personal. Utredningen finner det naturligt att minskningar av militär

och civilmilitär personal undviks i det längsta eftersom dessa genom fortlöpande vidareutbildning avses för uppgifter i både freds- och krigsorganisationen. Utredningen anför att noggranna beräkningar måste göras av den framtida krigs- och fredsorganisationens behov av personal.

Utredningen framhåller den stora betydelse reservbefäl och värnpliktigt befäl har i krigsorganisationen. Försvarsutredningen finner, liksom överbeFälhavaren, att vid överväganden rörande framtida befälsbehov, rekryteringsprinciper m. m. måste de olika grupperna av befäl, nämligen stambefäl, reservbefäl och värnpliktiga befäl behandlas i ett sammanhang. Det pågående reformarbetet rörande befälsordning m. m. bör enligt utredningen inte fördröjas.

Enligt utredningens mening är god tillgång på för sina uppgifter kvalificerat

befäl av grundläggande betydelse för krigsorganisationens effektivitet. Den framtida krigsorganisationen måste därför utgöra en grund för beräkning av be-

fälsbehoven. En annan beräkningsgrund är fredsorganisationens behov av ut-

bildningsbefäl. Utredningen framhåller att utbildningen av värnpliktiga och förband måste genomföras med effektivitet och realism och så att varje soldat och befäl får förtroende för sin egen och förbandets förmåga att lösa sina krigs-

uppgifter samt förståelse för dessa uppgifter. En förutsättning härför är en ull-

räcklig tillgång på utbildningsbefäl samt att dessa har erforderlig kompetens för

sina uppgifter.

Utredningen finner att såväl grund- som repetitionsutbildningen behöver effektiviseras och förordar därför att sådana åtgärder vidtas att såväl tillgång på som kvalitet hos yrkesutbildat befäl säkerställs. Därvid bör även fortlöpande alla möjligheter att omfördela personal från stabs- och förvaltningstjänst till utbildningsarbetet utnyttjas. I detta sammanhang påpekar utredningen att fortbildningen av det anställda befälet bör organiseras så att deras tjänstgöring i ökad utsträckning kan ägnas åt utbildningen av värnpliktiga.

Den i fred anställda civila personalen har väsentliga arbetsuppgifter, vilka även i många fall återfinns i krigsorganisationen. Utredningen finner emellertid att fortsatta rationaliseringar inom försvaret i stor utsträckning måste medföra att antalet arbetstillfällen för anställd civil personal minskar Därmed avser utredningen främst sådana fredsbefattningar som inte åter-

finns i krigsorganisationen.

Överbefälhavaren har prioriterat den anställda personalens högre utbildning. Utredningen delar denna uppfattning och anför i detta sammanhang att

försvarshögskolan och militärhögskolan även fortsätt-

ningsvis bör ha möjligheter till effektiv utbildningsverksamhet.

Den utbildning som ges anställd personal vid försvarets gymnasieskola ären form av vuxenutbildning som tidigare inte kunde meddelas

påannatsätt. Med de ökade möjligheterna till gymnasieutbildning inom den ci-

vila utbildningssektorn finner utredningen att de huvudsakliga motiven för försvarets gymnasieskola i dess nuvarande form bortfallit. Nödvändig civil vidareutbildning av försvarets personal bör enligt försvarsutredningens me-

ning kunna genomföras inom den allmänna gymnasieutbildningen.

Försvarets brevskola har uppgifter bl. a. för produktionen av läromedel. Utredningen anser att formerna för denna verksamhet närmare bör övervägas. .

Utredningen bedömer att de frivilliga försvarsorganisationernas betydelse för totalförsvaret kommer att kvarstå även i framtiden. Utredningen framhåller att de frivilliga försvarsorganisationerna även fortsättningsvis bör beredas goda verksamhetsmöjligheter. Vid tilldelning av resurser börenligt utredningens mening de organisationer prioriteras som har till ändamålatt bedriva fortsatt befälsutbildning eller att rekrytera och utbilda så kallad A- och B-personal för frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret.

Försvarets centrala administration och förvaltning ianspråktar enligt utredningen en ökande andelav försvarets resurser. En rimlig balans i förhållande till krigsorganisationens styrka och effekt innebär enligt utredningens mening att kostnaderna måste reduceras.

Försvarets materielverks verksamhetsområde omfattar väsentligen anskaffning och underhåll av försvarets materiel. Verksamheten skall vara anpassad till utvecklingen av försvarets krigsorganisation. Utredningen finner det nödvändigt att sådana åtgärder vidtasatt kostnaderna för verket minskas. Detta måste väsentligen ske genom personalreduceringar. Det kan enligt försvarsutredningen bli nödvändigt att ändra de uppgifter och föreskrifter m. m. som nu reglerar materielverkets verksamhet. Verkets kompetens bör i ökad utsträckning inriktas mot styrning och ledning av produktionen medan mera tekniskt betonade uppgifter överlåts till industrin. Alla möjligheter till ökad samordning inom materielverket måste enligt utredningen tillvaratas.

Utredningen finner att kostnaderna även för försvarets forskningsanstalt och dess verksamhet bör reduceras. Inom särskilt prioriterade områden är det dock nödvändigt att, om än med något sänkta ambitioner, ha tillgång till en forskningsorganisation som kan medverka i försvarets långsiktiga utveckling. Detta gäller särskilt beträffande vapenmateriel av olika slag. Inom övriga områden måste enligt försvarsutredningen, en reducering godtas. Utredningen anför därför som sin mening att det kan vara lämpligt att forskningsanstalten inom dessa områden söker förvärva vidgade uppgifter för andra samhällssektorer. Därigenom bören fördelning av kostnaderna kunna genomföras i syfte att behålla en godtagbar kompetens för försvarsforskningen.

Inom fortifikationsförvaltningens verksamhetsområde bör enligt utredningens uppfattning strävan vara att kontinuerligt reducera kostnaderna för såväl nyproduktion som underhåll och drift. Inom förvaltningens anskaffningsverksamhet bör genomföras en översyn av reglerna för byggnadsverksamheten och en reducering av kravenisyfteatt minska kostnaderna. Därvid bör dock kraven på god arbetsmiljö för försvarets personal tillgodoses. Avveckling i snabb takt bör ske av mark och äldre byggnader som inte är nödvän-

diga för försvarets verksamhet. Det bör enligt utredningens mening undersökas om försvarsmaktens kostnader kan reduceras genom att fortifikationsförvaltningens kompetens utnyttjas för bl. a. byggnadsverksamhet för totalförsvaret i Övrigt. Det bör enligt utredningens uppfattning även prövas om det är lämpligt att reducera vissa delar av förvaltningens organisation genom att till-

lämpa totalentreprenad vid upphandling av fredsinriktade objekt i stället för

egen projektering och produktion. En ökad decentralisering av beslutanderät-

ten för åtgärder inom förvaltningens nuvarande verksamhetsområde bör kun-

na tillämpas i här angivet stycke. Det kan i detta sammanhang även finnas skäl att se över hela den statliga byggnadsförvaltningen.

Beträffande hiälso- och sjukvård i krig förordar utredningen en så långt

rnöjligt gemensam organisation för totalförsvaret. Förbandssjukvården i fred understöds i stor utsträckning av de civila sjukvårdsresurserna. Utredningen

anför att organisationen för ledning av totalförsvarets hälso- och sjukvård i fred och krig bör ses över i syfte att öka samordningen och minska kostnaderna. Därvid bör det övervägas att överföra så stora delar som möjligt av för svarets sjukvårdsstyrelses verksamhet till samhällets civila häl-

so- och sjukvårdsorgan. Det bör vidare övervägas att överföra de specifikt mili-

tära funktionerna till decentrala staberna och materielverket. Därmedavser ut-

redningen främst krigsplanläggning, vissa delarav utbildningen samt frågor rörande för försvarsmakten speciell materiel.

Utredningen framhåller att rationaliseringsverksamheten inom försvaret

är av stor betydelse inte minst med hänsyn till utvecklingen av personalkostnaderna. Inom detta område verkar på den centrala nivån försvarets

rationaliseringsinstitut. Övervakning av rationaliteten i försva-

rets verksamhet sker även genom försorg av andra delar av statsförvaltningen.

Det är utredningens uppfattning att överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna

och övriga myndigheter inom försvaret själva har huvudansvaret för rationaliteten inom försvaret. I detta syfte bör principen att personal från försvarets rationaliseringsinstitut tjänstgör vid resp. myndighet vidare utvecklas. Utredningen anser mot denna bakgrund att verksamheten vid rationaliseringsinsti-

tutet bör få en något ändrad inriktning än för närvarande. Försvarets hundskola levererar hundar till bl. a. försvaret. Ett

stort användningsområde för hundar har hittills varit arméns minhundorganisation. Överbefälhavaren och chefen för armén har sedan ett antalår i bl. a. programplanerna redovisat att minhundorganisationen av ekonomiska skäl bör utgå urkrigsorganisationen. Med hänsyn till hundskolans verksamhet har detta emellertid inte medgivits. Försvarsutredningen finner det inte rimligt att

tvinga de militära myndigheterna till upphandling av hundar om dessa inte längre behövs i krigsorganisationen.

Försvarets radioanstalt har enligt utredningen väsentliga upp-

gifterinom underrättelsetjänsten. Utredningen betonar underrättelsetjänstens stora betydelse med hänsyn till vårt försvarssystems uppbyggnad. Utredning-

ens uppfattning är därför att radioanstalten även fortsättningsvis bör tillförsäkras goda möjligheter att verka inom underrättelsetjänsten.

Under förutsättning att vi har en god underrättelsetjänst kan insatsberedskapen enligt utredningens mening upprätthållas inom fredsorganisationens ram och hållas låg. Utredningens mening är därför att kostnaderna för insatsberedskapen fortlöpande bör uppmärksammas mot bakgrund av utredningens prioritering av den långsiktiga beredskapen.

Den största delen av fredsorganisationen utgörs av försvarets utbild-

ningsorganisation. Utredningen framhåller att det är nödvändigt att minska kostnaderna för fredsorganisationen med hänsyn till balansen mellan fredsorganisationens kostnader och krigsorganisationens styrka. Fredsorganisationens framtida omfattning utreds f.n. av försvarets fredsorganisationsutredning (FFU). Grunden för fredsorganisationens dimensionering är enligt försvarsutredningen den framtida krigsorganisationen. Därtill måste läggas ett rimligt krav på rationalitetsutveckling inom försvaret.

Denna måste väsentligen uppnås genom personalreduceringar.

Utredningen framhåller att förändringar i fredsorganisationen av praktiska skäl och med hänsyn till personalen måste genomföras successivt. I allmänhet fordrar rationaliseringar relativt omfattande investeringar tidigt medan däremot de ekonomiska vinsterna kommer först långt senare. Enligt utredningens mening får dessa förhållanden inte hindra en inriktning mot

nedskärningar i fredsorganisationen i syfte att bibehålla den långsiktiga ba- Jansen mellan fred- och krigsorganisationen. Inte heller bör enligt försvarsutredningens uppfattning tveksamhet råda om att det är nödvändigt att

skyndsamt inleda åtgärder i nämnt långsiktigt syfte. Utöver redan fattade beslut bör fredsorganisationen ytterligare reduceras. Försvarets fredsorga-

nisationsutrednings kommande resultat bör ge ytterligare underlag. Enligt

försvarsutredningens mening bör de ytterligare reduceringarna inriktas mot att inom armén och marinen tillsammans omfatta tre till fyra regements-

administrationer samt en reducering av vissa förvaltningsenheter. Beträf-

fande flygvapnet anför utredningen att krigsorganisationens utveckling leder

till att ytterligare förband utöver Södermanlands flygflottilj (F 11) och Kalmar Nygfottilj (F 12) behöver avvecklas. Verkstads- och teleservicebasorganisationen bör vidare reduceras.

Försvarsutredningen framhåller att en huvuduppgift för försvarsmaktens verksamhet i fred är utbildning av värnpliktiga och anställd personal. Utredningen anför att de värnpliktiga bör utnyttjas i försvarsmaktens krigs-

organisation till 47 års ålder. Grundutbildning bör även fortsättningsvis ske

för olika delar av krigsorganisationen enligt nuvarande principer. Försvarsutredningen finner att den efter 1972 års försvarsbeslut försöksvis förkortade grundutbildningen och modifierade repetitionsutbildningen även i fortsättningen i stort bör tillämpas. Denna förkortning av utbildningstidens längd

innebär emellertid att kvarvarande tid måste utnyttjas effektivt. Försvars-

utredningens överväganden rörande den totala utbildningstidens längd baseras på att 48 timmars övningsvecka för de värnpliktiga alltjämt gäller.

Försvarsutredningen påtalar betydelsen från olika utgångspunkter av att ha god tillgång på kvalificerat befäl. Utredningen betonar att det är nöd-

vändigt att ägna utbildning till och vidareutbildning av befäl stor omsorg.

Därvid bör särskilt den praktiska utbildning som är nödvändig föratt uppnå god förmåga att leda och genomföra utbildning i fred samt leda förband i krig upp-

märksammas.

Inom stora delar av krigsorganisationen råder mycket stor brist på plutonoch kompanichefer. Utredningen understryker därför att effektiva åtgärder måste vidtas för att snabbt förbättra rekryteringen av reservofficerare. Be-

träffande det värnpliktiga befälet har utredningen funnit att det oavsett tidigare nämnda åtgärder är angeläget att förbättra de plutonsbefälsvärn-

pliktigas utbildning genom att återgå till 15 månaders utbildning för huvudde-

len av denna personalkategori.

Försvarsutredningen understryker betydelsen av en regelbundet återkom-

mande repetitionsutbildning för praktiskt taget alla förband under hela värnpliktstiden. För att denna utbildning skall ge bästa resultat bör enligt utredningens mening ytterligare åtgärder vidtas för att göra repetitionsutbildningen effektivare.

Förutsättningarna för att värnpliktsförsvaret skall ge den avsedda värnkraften är enligt utredningen direkt beroende av i vilken utsträckning den

enskilde känner sig engagerad och delaktig i ansvaret för försvaret. Sam-

verkan och medinflytande syftar till en aktiv gemensam insats av såväl

anställda som värnpliktiga. Detta torde leda till ökad tillfredsställelse under utbildningsarbetet och till ökad motivation hos anställda och värnpliktiga.

Utredningen tillmäter denna utveckling stor betydelse men vill även betona att om den militära utbildningen skall ha någon mening måste såväl befäl som värnpliktiga väl uppfylla de krav som deras uppgifter i krig innebär. Lojalitet och samhörighet är den främsta garantin för de enskilda människornas förmåga att verka i en krigssituation. Utbildningen måste enligt

utredningens mening genomföras så att alla får förtroende för sin egen och

förbandets förmåga att lösa sina krigsuppgifter. Anpassning till civila normer,

samverkan och medinflytande måste enligt utredningens mening kombineras med krav på effektivitet och realism i utbildningen liksom på an-

svarskänsla från de värnpliktigas sida. Utredningen framhåller att detta stäl-

ler särskilda krav på förmågan och viljan hos det befäl som skall leda och

genomföra det praktiska utbildningsarbetet varför dessa förhållanden noga

måste uppmärksammas vid uttagning och utbildning till befäl liksom i anställt befäls vidareutbildning. Som en inledning till ekonomiska överväganden påminner försvarsutredningen om att regeringen har givit anvisningar för programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82. Grund för dessa anvisningar

var den inriktning av det militära försvaret som utredningen redovisade i sitt första betänkande. Inriktningen motsvaras i huvudsak av handlingsväg 3 i perspektivplan del två, ÖB 75. Överbefälhavaren har genomfört pro-

gramplanering för perioden 1977/78-1981/82 i tre ekonomiska nivåer, vilka

benämns alternativ A, B och C.

Utgångspunkt för alternativ C har varit i regeringens anvisningar angiven planeringsram för perioden om 49 646 milj. kr. i prisläge februari 1976. Hänill har överbefälhavaren lagt vissa kostnader utanför ramen. Totalt omfattar alternativ C en kostnad om 49-773 milj. kr.

Alternativ B svarar enligt överbefälhavaren mot det innehåll som hade

kunnat inrymmas i den anvisade planeringsramen om de ekonomiska förutsättningarna för programplaneringen stämt överens med vad som gällde för perspektivplaneringen. Utgifterna i alternativ B har av överbefälhavaren

beräknats till 51 606 milj. kr. i prisläge februari 1976. Inom den angivna planeringsramen finns avsatt en viss lönereserv. Härutöver har överbefäl-

havaren förutsatt att ramarna fortlöpande omprövas med hänsyn till bl. a. lönekostnadsutvecklingen.

Överbefälhavaren föreslog i perspektivplan del 2, ÖB 75, att handlingsväg

I skulle läggas till grund för programplaneringen. Av denna anledning har

överbefälhavaren utarbetat alternativet A i programplanen. Utgifterna i al-

ternativ A har beräknats till 55 303 milj. kr. i prisläge februari 1976. Även i denna nivå har överbefälhavaren avsatt en viss reserv sumt förutsatt fort-

löpande ramhöjningar.

Försvarsutredningen finner att de förslag man redovisar angående det

militära försvarets fortsatta utveckling i allt väsentligt överensstämmer med den inriktning överbefälhavaren angett i alternativ B i sin programplan.

Utredningen förordar därför en planeringsram för femårsperioden som möj-

liggör en utveckling av försvarsmakten i stort enligt programplanens alternativ B.

Försvarsutredningen framhåller att ett försvarsbeslut självfallet fattas

mot bakgrund av en bedömning från säkerhetspolitiska utgångspunkter av försvarets omfattning och erforderliga resurser. Enligt utredningens mening

bör emellertid ett försvarsbeslut under normala förhållanden även ses som ett statsmakternas beslut ifråga om vilket samhillsekonomiskt och statsfinansiellt utrymme som försvarssektorn bör disponera. Det är vidare från resursfördelnings- och finanspolitiska utgångspunkter ett starkt krav att med rimlig säkerhet kunna förutse försvarsutgifternas andel av samhällsresur-

serna. Detta krav tillgodoses enligt utredningens mening bäst om prisregleringen av försvarsutgifterna knyts till den allmänna prisutvecklingen.

Försvarsutredningen menar att hänsyn till bedömda skillnader mellan lönekostnadernas utveckling och den allmänna prisutvecklingen i största

möjliga utsträckning bör tas när de ekonomiska ramarnas basbelopp fastställs

i samband med ett försvarsbeslut. Lönereserven bör därför vara större än

den som överbefälhavaren har beräknat i alternativ B. För att ändå kunna genomföra den utveckling av försvarsmakten som utredningen förordat mås-

te därför planeringsramens nominella belopp höjas i förhållande till alternativ B. Försvarsutredningen föreslår därför en planeringsram om cirka 52 000 milj. kr. för femårsperioden 1977/78-1981/82 i prisläge februari 1976.

Försvarsutredningen föreslår att prisreglering skall ske enligt nettoprisindex. Utredningen har emellertid funnit att delar av de värnpliktigas för-

måner inte kan sägas vara i egentlig mening föremål för en pris- eller tö-

neutveckling. Storleken av dem bestäms genom särskilda beslut av statsmakterna. I den mån dessa förmåner innebir ökade kostnader utöver vad

nettoprisindex ger bör en motsvarande ramförändring ske. Utredningen har utgått från att investeringskostnaderna för förbandet i

Arvidsjaur och kostnaderna för myndigheter som omlokaliseras från Stock-

holm tillgodoses utanför ramarna enligt statsmakternas tidigare beslut. Övriga investeringskostnader förutsätts bestridas inom ramarna. Försvarsutredningen har, för att befrämja stabiliteten i försvarsplaneringen, föreslagit att möjligheterna vidgas att under det påföljande budgetåret

återfå medel av utgiftsramarna som inte utnyttjats under det föregående budgetåret. Utredningen har vidare, också i syfte att öka stabiliteten i pla-

neringen, föreslagit att slutlig utgiftsram fastställs redan då utfall av feb-

ruariindex blivit tillgängligt. Därmed undanröjs den nuvarande olägenheten

att ramens slutliga storlek fastställs först under budgetårets sista månad.

Reservationer mot vissa av utredningsmajoritetens överväganden och förslag har avgetts av ledamöterna Bengt Gustavsson och Olle Göransson gemensamt och av ledamoten Maj Britt Theorin.

Ledamöterna Gustavsson och Göransson anför i sin reservation att målet

för totalförsvaret är att hålla landet utanför krig och konflikter. Priset för

de säkerhetspolitiska åtgärderna måste emellertid anpassas bl. a. till behovet

av insatser på andra angelägna samhällsområden.

Reservanterna anför vidare att en värld i fred förutsätter respekt för varje

nations självbestämmanderätt samt ekonomisk och social rättvisa. Vårt

FN-medlemskap är en hörnsten i svensk utrikespolitik. Det ger oss möjlighet

att delta i frågor av vital betydelse för hela mänskligheten, inte minst i

ansträngningarna att minska skillnaderna i fråga om mänskliga livsvillkor

och ekonomiska förhållanden. En minskande andetav detotala offentliga utgifterna disponerasenligt reser-

vanterna för försvarsändamål. Det är lik väl fråga om en satsning på totalförsva-

ret av Samma storleksordning som under den gångna femårsperioden. Reser-

vanterna bedömeratt den av dem förordade inriktningen av det militära försva-

ret väl svarar mot de säkerhetspolitiska behoven. Med folkförsvaret som ideo-

logisk grund och med tillvaratagande av den moderna teknikens möjligheter

blir vår neutralitetspolitik enligt reservanternas mening trovärdig även inför

framtiden.

Det ligger i båda stormaktsblockens intresse att ha Sverige neutralt om ett krig skulle bryta ut. Vidare framhålls att enighet föreligger om föresalsen att söka bli utanför alla krig. Ansvaret för detta måste vi bära ensamma. Vårt engagemang för att lösa de globala problemen står enligt reservanterna inte i motsatsförhållande till strävandena att stödja den alltansfria politiken genom ett

starkt försvar.

Syftet bör alltid vara att skapa ett totalförsvar som är en naturlig beståndsdel i samhället. Den allmänna värnplikten är enligt reservanterna grun-

den för att bygga upp försvarsförmågan. Man framhåller att vi även i framtiden torde ha goda möjligheter att inom landet utveckla och tillverka de

vapen och den utrustning vån värnpliktsförsvar behöver.

Reservanterna anför att det redan i samband med 1972 års försvarsbestut togs initiativ till en omläggning av försvarsplaneringen i den riktning reservanterna förordar. Dessa bör nu konsekvent fullföljas. Det militära försvaret bör utvecklas enligt de grunder som redovisades i utredningens första

betänkande.

Markstridsförbanden bör enligt reservanternas mening utvecklas mot ett utökat antal infanteribrigader. Särskilt angelägen materielanskaffning till andra stridande förband bör genomföras. Eldkraften bör ges hög prioritet. Den tek-

niska utvecklingen kan enligt reservanterna skapa goda möiligheter att i fram-

tiden organisera mekaniserade förband till rmliga kostnader. Dagens tillgång-

ar av stridsfordon bör emellertid utnyttjas så långt det är möjligt. Vår inhemska kapacitet för utveckling av pansarvärnsrobotar bör behållas och en ny lätt pan-

sarvärnsrobot utvecklas inom landet. Den förutsedda anskaffningen av tunga

pansarvärnsrobotar bör emellertid reduceras betydligt.

Vid den fortsatta förnyelsen av ytattackflottiljerna bör enligt reservanterna

särskilt konstrucrade ledarfartyg inte anskaffas. Härigenom kan sammanlagt fler fartvg anskaffas. Reservanterna förordar att samma sjörobot som är uvsedd

att ingå i patrullfartygsdivisionerna anskaffas till vtattackförbanden. Anskaffning av minfartyg och minjaktfartyg bör fullföljas.

Reservanterna vill förorda att flygplan JA 37 Viggen modifieras till ett nytt attackflygplan — A20. Den principiella uppläggningen av B3LA-projektet

innebär en övergång till en lättare flygplanstyp med utnyttjande av nya tekniska tillämpningar. Detta är enligt reservanternas mening ett steg i rätt riktning. Trots detta är kostnaderna mycket höga. I den ekonomiska pla-

neringsram reservanterna förordar finns ingen plats för utveckling och kon-

struktion av flygplanssystemet B3LA. Framtida anskaffning av skolflygplan

bör genomföras på ett sådant sätt att dessa med lämplig beväpning kan

organiseras för uppgifter i krig i lätta attackflygförband. Reservanterna räknar

inte med någon ytterligare anskaffning av JA 37 Viggen utöver vad som framgår av idag gällande planering. Man finner det i detta sammanhang angeläget att understryka att för tidig utrangering av dugliga flygplan av typ 35 Draken kan vara oekonomisk.

Det bör enligt reservanterna i den fortsatta försvarsplaneringen eftersträvas att inom landet utveckla och tillverka en lätt luftvärnsrobot med mörkerkapacitet som komplement till robot 70. Vilka möjligheterna blir att i framtiden utveckla och tillverka tyngre robotsystem är däremot svårt att nu bedöma. Ett fullföljande av den pågående utvecklingen av en inhemsk IRrobot för JA 37 Viggen skapar enligt reservanterna en grundval för framtida bedömningar av våra möjligheter att utveckla och tillverka robotar av olika slag.

Betydande inskränkningar och reduceringar av personalen i fredsorganisationen kan enligt reservanterna förutses. Utöver hittills fattade beslut om fredsorganisationen torde ytterligare reduceringar bli nödvändiga. Inom armén och kustartilleriet bör tillsammans 3-4 regementsadministrationer kunna dras in. Inom flygvapnet bör enligt reservanternas mening ytterligare indragningar ske utöver tidigare beslutade. En örlogsbas bör vidare kunna utgå ur fredsorganisationen. För de centrala myndigheterna och funktionerna bör åtgärder vidtas som leder till en inbesparing av i storleksordningen 3-5 "a av de totala årliga kostnaderna. På sikt bör en integrerad central stab organiseras.

Reservanterna vill starkt framhålla att den förhandlingsrätt för de anställda som införts inte får förfuskas. Nya former för inflytande på förbanden kan sökas bl.a. genom ett utvidgat nämndsystem. Det är även anpeläget att pröva idén med lekmannastyrelser vid förband och skolor. Reformarbetet rörande de värnpliktigas förmåner bör fortsätta under den kommande femårsperioden. Olika ersättningar och bidrag bör successivt höjas så att receHa förbättringar uppnås.

Emot de exempel på kostnadsökningar som reservanterna angivit står de förslag till indragningar och organisationsförändringar som de redovisat. Reservanterna räknar med en planeringsram för det militära försvaret under femårsperioden 1977/78-1981/82 i storleksordningen 50 500 milj. kr. i prisläge februari 1976.

Civilförsvaret skall bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion. Om vi inte lyckas avhålla från angrepp är dess uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av skador. Civilförsvaret bör enligt reservanterna utvecklas enligt de riktlinjer som fastställdes i samband med 1972 års försvarsbeslut. Vid en planeringsram om ca 930 milj. kr. i prisläge februari 1976 för perioden 1977/78-1981/82 blir det möjligt att genomföra eller påbörja flera av de åtgärder som belysts i civilförsvarsstyrelsens planering enligt det högre alternativet i programplanen.

Det ekonomiska försvaret består inte av enheter som tillkommer i samband med krigsorganisering. Det är snarare ett samlingsbegrepp för hur näringslivet skall anpassa sig till ändrade förhållanden vid avspärrning och krig. I krig beräknas det ekonomiska försvaret ta i anspråk dubbelt så många personer som militärt försvar och civilförsvar tillsammans.

Reservanterna vill förorda att plancringen även för det ekonomiska för-

svaret bör ha en stabil långsiktig inriktning. Beträffande planeringen för avspärrning och krig bör åtgärder vidtas bl. a. inom områdena beklädnad,

livsmedel samt övriga försörjningsviktiga varor. En inhemsk försörjning

på beklädnadsområdet bör säkerställas. För områdena livsmedel och övriga

försörjningsviktiga varor finns enligt reservanterna behov av att ytterligare

öka uthålligheten. Beträffande planeringen för fredskriser bör den aktualiserade lagringen av vissa metaller komma till stånd. Finansieringen bör

ske genom avgifter. Planeringen för avspärrning och krig bör genomföras

inom en planeringsram för perioden 1977/78-1981/82 om ca 2 300 milj. kr. i prisläge februari 1976. Reservanterna delar inte de borgerligas uppfattning om en försvarsplanering på en högre ekonomisk nivå. Deras förslag innebär en i stort sett

oförändrad ram för totalförsvaret som ger möjlighet till förstärkning av bl. a.

civilförsvaret och det ekonomiska försvaret.

Ledamoten Theorin anför i sin reservation att det sätt på vilket försvars-

utredningen bedrivit sin verksamhet Jett till att viktigt underlag för sä-

kerhetspolitiska avvägningar kommit att saknas. Vidare anförs kritik av den studiemetodik på försvarsområdet, som enligt reservanten ger de militära myndigheterna ett inflytande över planerings- och beslutsunderlaget som saknar motstycke inom andra samhällssektorer. Reservationen innebär ett ja till att försvarsutredningens säkerhetspolitiska analys med tonvikt på orsakerna till konflikter, kriser och krig läggs till grund för satsningen på olika säkerhetspolitiska instrument. En omfördelning av resurserna från totalförsvaret till övriga säkerhetspolitiska instrument bör påbörjas. En successiv omfördelning av resurserna inom totalförsvaret från det militära försvaret till andra grenar av totalförsvaret bör vidare ske.

Theorin underkänner det angreppsfall varpå det militära försvaret i princip

är uppbyggt — ett stormaktsanfall med konventionella vapen i ett senare

skede av ett storkrig i Europa. En matematisk analys av offentligt material,

tillämpning av militära beräkningsmetoder och analyser av krigsspel leder

enligt reservanten till att ett sådant invasionsangrepp måste anses helt o-

sannolikt och att invasionsförsvaret därför är överdimensionerat. Betydande nedskärningarskulle kunna göras utan att försvarets fredsbevarande effekt och

vår trovärdighet kan ifrågasättas.

Theorin motsätter sig att ett redan överdimensionerat invasionsförsvar ytterligare upprustas genom fortsatt svensk flygplanutveckling i form av

A20 och B3LA, svensk utveckling och produktion av tyngre, mer komplicerade robotar samt ökning av antalet infanteribrigader. Med utredningens inriktning på robotområdet skulle enligt reservanten grunden läggas till ytter-

ligare en industriell påtryckningsmekanism, utöver den som redan finns

inom flygindustrin, för allt snabbare stegring av militärutgifterna. I reservationen anförs vidare att det är orimligt att mot bakgrund av

långtidsutredningens bedömningar m. m. och det samhällsekonomiskt kärva läget prioritera det militära försvaret på det sätt som utredningen nu föreslår.

Slutligen föreslår Theorin att utredningens betänkanden sänds på remiss

till myndigheter och organisationer för att inhämta ett så allsidigt besluts-

underlag som möjligt. För att göra en remissomgång möjlig föreslås att

1972 års försvarsbeslut förlängs ett år.

4.2¶Föredraganden

4.2.1 Det militära försvarets utveckling

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört beträffande det militära

försvarets roll under avsnittet om totalförsvarets fortsatta utveckling. Av de olika hot mot vår nationella säkerhet som vi kan komma att utsättas för ställer ett militärt angrepp de största kraven. Försvar mot militärt angrepp utgör därför den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarsplaneringen. Om ett militärt angrepp inleds mot vårt land har det militära försvaret den tyngsta

uppgiften. Det militära försvaret måste därför utgöra den dominerande delen i totalförsvaret. I prop. 1976/77:100 (bil. 7) lämnade jag i avvaktan på 1974 års försvars-

utrednings betänkande förslag endast för de anslag som kunde behandlas oberoende av utredningens arbete. Jag tog vidare inte ställning till inriktningen under programplaneperioden. Med anledning av utredningens arbete

var det heller inte ändamålsenligt att då presentera ramberäkningar för budgetåret 1977/78 och planeringsramar för perioden 1977/78-1981/82.

1974 års försvarsutredning har mot bakgrund av bl. a. genomförd per-

spektivplanering i ett första betänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och

totalförsvar lämnat förslag till riktlinjer för den svenska säkerhetspolitiken och för totalförsvarets fortsatta utveckling. Utredningen har därefter granskat

programplanerna för perioden 1977/78-1981/82. I ett andra betänkande

(SOU 1977:1) Totatförsvaret 1977-82 har detta granskningsarbete redovisats och rekommendationer avseende totalförsvarets fortsatta utveckling har lämnats.

Försvarsutredningen har beträffande det militära försvaret redovisat för-

slag till grunder för dess fortsatta utveckling och till inriktning av planeringen

av avvägningsprogrammen. I det följande redovisar jag mina ställnings-

taganden dels till grunderna för det militära försvarets utveckling, dels till

avvägningsprogrammens utveckling.

Det tar som regel lång tid innan ett beslut rörande försvarets utformning

ger resultat i form av försvarseffekt. Detta förhållande gör det nödvändigt att tillämpa en långsiktig planering inom försvaret. Dagens försvar liksom

det försvar vi kommer att ha under resten av detta decennium är därför till allra största delen resultat av tidigare beslut. Det försvarsbeslut som

nu är aktuellt kommer att påverka vårt försvars utformning under 1980-talet.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att krigsriskerna för vår del på kort sikt kan bedömas som små samtidigt som osäkerheterna på längre

sikt kvarstår. Det är därför angeläget att bevara en god handlingsfrihet vad gäller försvarets utveckling på sikt. En sådan långsiktig handlingsfrihet kan främjas på olika sätt. Utbildning av personal och anskaffning av organisationsbestämmande materiel bör prioriteras. Tillräckliga resurser för forsk-

ning och utveckling måste vidare avsättas.

Styrkan hos försvaret kan inte tillåtas variera alltför mycket till följd av tillfälliga säkerhetspolitiska förändringar. Även när vi väljer att prioritera den långsiktiga beredskapen och handlingsfriheten är det nödvändigt att försvaret alltid har en viss lägsta operativ styrka. Som en beredskap mot

överraskande anfall bör vi disponera snabbt tillgängliga flyg- och sjöstridskrafter liksom snabbmobiliserade markstridskrafter och hemvärn. Där-

utöver erfordras också en effektiv underrättelsetjänst. Tillsammans skall

dessa resurser vara så utformade och dimensionerade att totalförsvaret så

långt möjligt hinner omställas för krig innan en angripare kan överföra betydande styrkor till svensk mark. Det militära försvaret bör liksom hittills

vara stridsdugligt omedelbart efter en mobilisering.

Målsättningen för vårt totalförsvar anger att försvar mot invasion skall vara försvarsmaktens huvuduppgift. Det militära försvarets styrka utgör

den viktigaste delen i totalförsvarets fredsbevarande förmåga. I planeringen av hur försvarsmakten skall utvecklas i framtiden är det rimligt att utgå från att en angripares kvalitet till stora delar förbättras i takt med den tekniska

utvecklingen. De resurser som en angripare kan avdela mot oss torde dock representera olika kvalitetsnivåer. Resursinsatsen kommer vidare att begränsas genom den hänsyn en angripare måste ta till sin huvudmotståndare.

Våra stridskrafter skall kunna utnyttjas med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena så att våra naturliga försvarsbetingelser tillvaratas. Vi bör också utnyttja den fördel som ligger i att vårt land till stora delar omges av hav så att vi vid en kustinvasion tillfogar en angripare förluster under

transporterna mot vån land. För betydeisefulla områden och platser bör finnas ett i förväg förberett försvar. Inom områden som är särskilt hotade av luftlandsättningar bör förband kunna utgångsgrupperas. Delar av försvarsmakten bör dessutom ha en sådan rörlighet att den kan kraftsamlas till aktuella invasionsriktningar och där snabbt komma till verkan. I det

fall en angripare ändock lyckas tränga in på djupet av vårt land måste ett

effektivt och uthålligt motstånd kunna göras i varje del av landet. Inom av en angripare tagna områden skall militära förband och andra väpnade

grupper kunna fortsätta kampen i organiserade former. Även till sjöss och

i luften skall operationerna kunna fortsätta. Härigenom ges möjligheter att föra ett för angriparen förlustbringande krig under lång tid. Liksom hittills bör det militära försvaret grundas på allmän värnplikt.

121 Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som svarar mot de uppgifter vi ställer upp för vårt försvar. Den allmänna värnplikten har

också en avgörande betydelse för försvarets förankring i samhället och för

att försvaret skall vara hela folkets angelägenhet.

I en situation då krig pågår i vårt närområde och vi är neutrala måste vi kunna avvisa kränkningar av vårt territorium samt skydda flyg- och sjötrafik. Resursbehoven härför bör tillgodoses med förband och enheter

som organiseras utgående från invasionsförsvarets behov. Försvarsmakten skall även i fortsättningen kunna medverka i FN:s freds-

bevarande verksamhet.

Jag redovisar i det följande mina ställningstaganden till utvecklingen av avvägningsprogram och funktioner. Förändrade förutsättningar kan självfallet senare föranleda vissa ändringar i här angiven inriktning. Markstridsförbanden skalli samverkan med sjö- och flygstrids-

krafter kunna lösa stridsuppgifter i invasionsförsvaret i gräns- och kustom-

råden. De skall även, om detta blir nödvändigt, kunna fullfölja striden inne i landet. Vissa förband skall avses för strid även inom av en angripare

tagen del av vårt land.

Vissa av de kvalificerade markstridsförbanden förses genom tidigare beslut

med bl. a. nytt artilleri och luftvärn, nytt bandpansarvärn samt nya terrängfordon. Denna modernisering ger enligt min mening ett väsentligt bidrag

till förbandens stridseffekt. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att

dessa förband erhåller en kvalitet som väl svarar mot utvecklingen i omvärlden.

Jag vill i likhet med försvarsutredningen understryka betydelsen av att

antalet kvalificerade markstridsförband kan hållas relativt högt. I överbefälhavarens programplan, ÖB 77-82, beräknas i nivå A fjorton av de nuvarande tjugo infanteribrigaderna moderniseras medan i nivå B moderniseringen omfattar tio infanteribrigader. Planeringen bör enligt min mening

inriktas mot att om möjligt modernisera ett ökat antal infanteribrigader i förhållande till vad som planerats i överbefälhavarens nivå B utan att därför angelägen materielanskaffning till andra stridande förband eftersätts. Vid en ökning av antalet moderniserade brigader bör det prövas att utnyttja terrängfordon och bandpansarvärnspjäser som inplanerats för vissa fristående bataljoner och kompanier. Ytterligare omfördelning av materiel eller mindre

tilläggsanskaffning kan erfordras. En ökning av antalet moderniserade bri-

gader får däremot enligt min mening inte innebära att brigadernas stridseffekt

försämras. Vid planeringen av markstridsförbandens utveckling bör vissa funktioner

prioriteras. Enligt min mening bör eldkraften i form av pansarvärns- och luftvärnsvapen samt artilleri och granatkastare ges hög prioritet. Vid mo-

dernisering av infanteribrigaderna bör terrängrörligheten förbättras genom att bandvagnar och terrängbilar tillförs förbanden.

9 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Försvarsutredningen har framhållit att möjligheten bör prövas att lösa frågan om personaltransport på annat och mindre kostnadskrävande sätt

än genom i brigadförbanden organisatoriskt ingående terrängfordon. Jag in-

stämmer i denna bedömning, men är inte nu beredd att ta ställning i denna fråga. Jag vill dock framhålla att möjligheterna att snabbt förflytta olika typer av infanteriförband om möjligt bör förbättras.

De nuvarande infanteribrigader som inte kan moderniseras bör behålla samma personella kvalitet som de moderniserade brigaderna. Den organisatoriska utformningen av alla infanteriförband bör så långt möjligt vara enhetlig. Därigenom erhålls handlingsfrihet att, om resurserna på längre

sikt så medger, ytterligare öka antalet moderniserade brigader. Samtliga nu-

varande infameribrigader bör hänföras till delprogrammet Infanteribrigad m. m. De fyra norrlandsbrigaderna bör behållas och moderniseras.

Det är enligt min mening angeläget att vi även på lång sikt kan disponera pansarförband för försvaret av främst Skåne, övre Norrland, östra Mellansverige och Gotland. Utvecklingen i omvärlden visar en ökad betoning på

de mekaniserade markstridsförbanden. Pansarförbanden bör inriktas mot

att omfatta förutom fyra pansarbrigader även de stridsvagns- och pansarbataljoner samt fristående stridsvagnskompanier som kan organiseras ut-

gående från idag befintlig materiel. Därav följer behov av viss modifiering

och renovering av ett antal centurionstridsvagnar. Jag bedömer detta som

en angelägen åtgärd för att tillgodose behovet av pansarförband i krigs-

organisationen.

Pansarvärnsfunktionen kommer även i framtiden att ha stor betydelse. Målsättningen bör enligt min mening vara att alla stridande markstridsförband disponerar effektiva pansarvärnsvapen. Jag bedömer vidare att det

är väsentligt att vår inhemska kapacitet för utveckling och produktion av

pansarvärnsrobotar behålls. En ny lätt pansarvärnsrobot bör i enlighet därmed utveckias inom landet. Jag biträder försvarsutredningens uppfattning att en i förhållande till överbefälhavarens planering begränsad anskaffning av tunga pansarvärnsrobotar bör ske.

Det är väsentligt att ett stort antal markstridsförband — inte minst lo-

kalförsvarsförband och hemvärn — kan disponeras för försvar av vårt territorium. Strävan skall enligt min mening vara att ett effektivt försvar byggs

upp i alla hotade riktningar samt att uthålligt motstånd kan göras inom

av en angripare tagna områden. I planeringen har de stridande förbanden

fått ökad prioritet. Jag ansluter mig till denna inriktning och anser att andelen

av stridande förband av olika typer i möjlig mån bör utökas.

Beträffande främst Jednings- och underhållsförband finner jag det an-

geläget att en samordning och samverkan mellan militära och civila delar av samhället eftersträvas. I syfte att ge ökad prioritet åt förband med strid som huvuduppgift anser försvarsutredningen det nödvändigt att underhålls-

förbanden reduceras så långt möjligt varvid ett utökat understöd från samhällets civila delar avses utnyttjas i krig. Jag delar denna principuppfattning, men är samtidigt medveten om de begränsningar som här föreligger med hänsyn till kravet på ett väl fungerande underhållssystem. Det finns också skäl att betona att det civila samhällets resurser är begränsade. Dessa frågor bör fortlöpande studeras i samverkan mellan berörda myndigheter.

I fråga om kustartilleriet delar jag utredningens bedömning att de rörliga enheterna bör prioriteras i nu aktuell anskaffningssituation. Jag biträder därför utredningens förslag att tungt rörligt kustartilleri bör utvecklas och anskaffas. Jag vill också understryka behovet av fast kustartilleri i anslutning till viktiga hamnar samt kust- och skärgårdsområden. En viss förnyelse torde här vara önskvärd. I detta sammanhang vill jag också framhålla angelägenheten av att behålla äldre anläggningar som till rimliga underhåliskostnader ger väsentliga tillskott ull den samlade effekten.

Jag ser det som angeläget att hemvärnets utrustning moderniseras genom bl. a. tillförsel av moderna handeldvapen, sambandsmateriel och beklädnadsutrustning.

Övervattenstridsförbanden omfattar ytattackförband, helikopterförband samt min- och minröjningsförband. De skall genom anfall mot en angripares sjötransportmedel och sjöstridskrafter och genom mineringar försvåra anfall över havet. De skall vidare skydda vår sjöfart och övriga förflyttningar till sjöss samt medverka i övervakning och incidentberedskap.

För övervattenstridsförbanden är antalet förband av grundläggande betydelse samtidigt som de enskilda enheterna måste tillförsäkras en sådan kvalitet att de kan möta en angripare på likartade villkor och ge avsedd effekt i invasionsförsvaret. Jag anser att anskaffning av sjörobot innebär en angelägen förbättring av ytattackflottiljerna och således bör genomföras. genomföras.

F. n. pågår en omstrukturering av ytattackflottiljerna. Av nuvarande sex jagare utgår fyra under programplaneperioden. Försvarsutredningen framhåller att det finns goda förutsättningar att med den inriktning mot lätta enheter som utredningen förordar kunna upprätthålla en hög stridseffekt hos ytattackflottiljerna även sedan jagarna har utgått ur organisationen. Jag instämmer i denna bedömning. Den vapentekniska utvecklingen ger enligt min mening ökade möjligheter att ge även lätta fartyg en avsevärd stridseffekt. Jag anser att den nu gällande inriktningen mot lätta enheter är lämplig.

De i vtattackförbanden ingående enskilda enheternas effekt förstärks genom att deras insatser sker samlat och samordnat inom förbanden. Genom att ytattackförbanden snabbt kan omgrupperas och har den ledningskapacitet som erfordras för den taktiska ledningen, kan de sättas in var som helst längs våra kuster. I likhet med vad utredningen har anfört anser jag att ytattackförbanden även fortsättningsvis, förutom en effektiv beväp-

ning, bör förses med sådana resurser för den taktiska ledningen att de kan

uppträda i fottiljförband. På jagarna finns idag dessa resurser. Jag anser att studier där olika alternativ belyses bör fortgå så att erforderligt beslutsunderlag föreligger i god tid innan jagarna utgår ur organisationen.

Beträffande sjöfartsskyddet gäller att nuvarande fregatter utgår ur orga-

nisationen under programplaneperioden. Försvarsutredningen har anfört att

särskilda militära resurser inte skall anskaffas för skydd av impon- och exportsjöfart. Kustsjöfart samt transporter till och från Gotland skall dock

kunna skyddas. Jag biträder denna bedömning och anser att enheter som primärt avses för uppgifter i invasionsförsvaret bör kunna lämna erforderligt

skydd. Helikoptrar, utrustade för utbåtsjakt, bör avses för uppgiften att i samverkan med övervattensfartyg upptäcka och bekämpa ubåtar. Minkrigföringen har stor betydelse i invasionsförsvaret. Örlogsfartygen bör ges förmåga att ta ombord och fälla minor. I första hand avses dock

civila fartyg utnyttjas för att lägga ut större mineringar. Av beredskapsoch utbildningsskäl erfordras i fred ett begränsat antal speciella stammin-

fartyg. Anskaffningen av det tredje minfartyget bör enligt min mening därför fullföljas. Jag anser det vidare angeläget att vi har god tillgång på sjöminor. Det är vidare angeläget att effektivt kunna möta en angripares minkrigföring. Minröjningsfunktionen tillgodoses väsentligen med civila fartyg. Utredningen anser att de kvalitativa kraven på minröjningskapacitet måste

säkerställas genom särskilt anskaffade fartyg och framhåller att den av chefen

för marinen inplanerade anskaffningen av minjaktfartyg bör genomföras. Jag delar denna uppfattning.

Fjärrstridsförbanden omfattar attackflyg- och ubåtsförband. De skall utanför vår kust kunna anfalla främst en angripares tonnage för truppoch underhållstransporter och därigenom reducera en angripares styrka. Fjärrstridsförbanden utgör sålunda den främre delen av vårt djupförsvar. Ubåtsförbanden skall även kunna utföra minering på stort avstånd från vår kust. Attackflygförbanden skall i samband med försvar mot en gränsinvasion kunna anfalla mål av olika slag även på stort avstånd framför våra förband.

De skall även kunna insättas mot en angripares luftlandsättningsföretag samt användas för direkt understöd av markstridsförband. Det senare är de lätta attackförbandens huvuduppgift.

Ombeväpning av attackförbanden till AJ 37 Viggen är i det närmaste

genomförd och krigsorganisationen kommer under 1980-talet att omfatta

5,5 divisioner. Med idag planerade livslängder behöver AJ 37 Viggen

ersättas med början under 1980-talets senare del. I krigsorganisationen ingår även fem lätta attackdivisioner utrustade med skolflygplanct Sk 60. Även

dessa behöver omsättas under senare delen av 1980-talet. Ett antal av de äldre ubåtar som utgår ersätts med ubåt Näcken (A 14) under de närmaste åren. Antalet ubåtar går dock ned från nuvarande 17 till 14 år 1982.

Överbefälhavaren har i programplanen redovisat sin syn på fjärrstrids-

förbandens utveckling i de olika nivåerna. I alternativ B har överbefälhavaren som framtida ersättare för AJ 37 Viggen inplanerat en vidareutveckling av JA 37 Viggen till en ny attackversion — flygplan A 20. De lätta attackdi-

visionerna utgår däremot successivt i detta alternativ eftersom Sk 60 enligt överbefälhavaren endast kan ersättas med ett skolflygplan utan attackför-

måga. I alternativ A är det däremot möjligt att behålla lätta attackdivisioner genom att ett nytt lätt attack/skolflygplan — B3LA — utvecklas och anskaffas. I alternativ C 2 anskaffas skolflygplan med attackkapacitet vilket innebär att de lätta attackförbanden kan behållas. Det medeltunga attackflygplanet A 20 anskaffas däremot inte i alternativ C 2 varför de medeltunga attackdivisionerna successivt utgår allteftersom AJ 37 Viggen utrangeras. Alternativen C I och C 3 innebär att de medeltunga attackdivisionerna behålls

genom anskaffning av A 20 medan de lätta attackdivisionerna utgår genom

att Sk 60 ersätts med skolflygplan utan attackkapacitet.

Attackdivisonernas utveckling i ÖB 77-82 kan sammanfattas enligt föl-

jande.

1977 1982 1987 Anmärkning

Medehunpa attackdivisioner

Alternativ A, B, C1, C3 5,5 5,5 5,5 A 20 ersätter AJ 37 Viggen under slutet av 1980-talet. Alternativ C 2 5,5 5,5 4,5 AJ 37 Viggen utgår successivt

Lätta attackdivisioner

Alternativ A Un unr B3LA ersätter Sk 60 Alternativ B Un WW

Vä DO OO Alternativ C 1,C 3

Alternativ C 2 "nn va vi Skolflygplan med

attackförmåga ersätter

Sk 60

Försvarsutredningen har förordat att JA 37 Viggen vidareutvecklas till ett nytt medeltungt attackflygplan (A 20). Utredningen har vidare funnit att

B3LA skulle ge ett värdefullt tillskott till vår försvarseffekt och att det är an-

passat till våra behov. Efter överväganden rörande aktuella förfaringssätt för

anskaffning av kvalificerad flygmateriel framhåller utredningen att inhemsk utveckling och tillverkning av flygplansystem från säkerhetspolitiska utgångspunkter är att föredra och måste bedömas som angelägen. En utveckling av det lätta attack/skolflygplanet BJLA ger enligt utredningens bedöm-

ning möjlighet att bevara en sådan kapacitet inom landet.

Överbefälhavaren har i anslutning till programplanen redovisat alternativa anskaffningsformer för jaktflygplan och luftvärnsrobotar för 1990-talets be-

hov. Det minst kostnadskrävande alternativ som medger bibehållen utveck-

lingskapacitet och därmed handlingsfrihet för anskaffning av framtida jaktflygplan - ”minimialternativet” — innefattar utveckling av BILA. Härutöver ingår i minimialternativet ett i förhållande till B-nivån reducerat antal A 20. Minimialternativet beräknas kostnadsmässigt, med ca 300 milj. kr. per år,

överstiga vad som har inplanerats för flygplansystem inkl. beväpning och motmedel i nivå B i överbefälhavarens programplan.

Utveckling och anskaffning av B3LA kan enligt överbefälhavaren inte genomföras i B-nivån inom ramen för en balanserad utveckling av det militära försvaret. Försvarsutredningen, som i sina överväganden utgått från

B-nivån, har kommit till samma slutsats.

Försvarsutredningen har inte funnit det möjligt att utifrån det underlag

den haft att tillgå förorda ett så betydande tillskott av betalningsmedel som erfordras för att genomföra utvecklingen av B3LA. Vissa ytterligare överväganden erfordras enligt utredningen. Bl. a. bör i detta sammanhang stu-

deras hur kostnaderna för fliygplanssystemet skulle kunna begränsas och större säkerhet skapas beträffande kostnadskalkylernas hållbarhet. Vidare bör det enligt utredningen ytterligare övervägas om en sådan utveckling

och anskaffning är möjlig att genomföra mot bakgrund av statsfinansiella och samhällsekonomiska förhållanden. Om de fortsatta övervägandena leder till att BILA inte anskaffas förordar utredningen att de skolflygplan som

anskaffas ges en lämplig beväpning och organiseras i lätta attackförband.

Jag delar försvarsutredningens uppfattning att kompletterande underlag

är nödvändigt för att beslut skall kunna fattas i denna fråga. I sammanhanget

vill jag emellertid peka på följande angående försvarets framtida behov av attackkapacitet. De medeltunga attackdivisionerna har, som överbefälhavaren har påvisat i sina studier, viktiga uppgifter i invasionsförsvaret. Flyg-

plan A 20 är också tänkt att användas för havsövervakning då S 37 Viggen utgår i början av 1990-talet. Jag anser därför att den av utredningen föreslagna

utvecklingen av det medeltunga attackflygplanet A 20 bör genomföras. Denna bör ske på sådant sätt att det omfattande utvecklingsarbete som genomförts för olika versioner av flygplan 37 Viggen utnyttjas i största möjliga utsträckning. I det kompletterande underlag som skall tas fram bör ingå en noggrann prövning av lämpligt antal av flygplan A 20 och erforderliga

prestanda hos dessa. Under senare år har både i Sverige och utomlands visats ett ökat intresse

för lätta attackflygplan. Behovet av flygplan som är anpassade för bl. a. understödsuppgifter har allt mer uppmärksammats. B3LA-projektet är utformat för sådana uppgifter. Det är också väl anpassat till svenska förhål-

landen i övrigt. Ett flygplan av detta slag kan därför tillsammans med lämp-

liga vapen och motmedel ge ett väsentligt bidrag till vår samlade försvars-

effekt. Utvecklingen av ett lätt attack/skolflygplan är vidare enligt min

mening ett riktigt steg i riktning mot lättare och mindre kostnadskrävande

vapenplattformar. .

B3LA spelar — vid sidan av sitt operativa värde — en avgörande roll vad gäller möjligheterna att inom landet behålla en utvecklande flygindustri. Överbefälhavaren har angivit att det inte är möjligt att upprätthålla en in-

hemsk kapacitet av detta slag i det fall BILA inte utvecklas.

Såsom en allmän synpunkt har försvarsutredningen anfört att internationella bindningar, som inskränker vår förmåga att vara neutrala i krigstid, inte kan accepteras. Utredningen har vidare anfört att anskaffning av för

försvaret väsentlig materiel inte får ske så att vi kommer i en sådan be-

roendeställning till andra länder att den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation står utan viktig materiel. Jag delar uppfattningen att vi bör undvika en sådan beroendeställning men konstaterar samtidigt att ett fullständigt oberoende i detta avseende är omöjligt. För anskaffning av den mest avancerade materielen kommer vi alltid att vara beroende av utlandet.

Av vikt är dock under vilka framställningsskeden detta beroende gör

sig gällande. För ett inhemskt system är vi under utvecklingsfasen beroende av ett omfattande inflöde av tekniskt kunnande från utlandet. Under till-

verkningsfasen är däremot utlandsberoendet litet och gäller import av vissa komponenter. För ett system byggt på licenstillverkning är vi inledningsvis

likaså beroende av överföring av tekniskt kunnande från det land där licensen

köps. Även under produktionsfasen är vi beroende av import av kompo-

nenter. Vid inköp av ett färdigt system måste en överföring ske av tekniskt

kunnande för att vi skall kunna etablera och vidmakthålla en organisation för drift och underhåll av systemet. Vid den tidpunkt då beslut om köp fattas föreligger ett stort mått av beroende av det land där köpet avses göras. Det säger sig självt att den säkerhetspolitiska risktagningen bli större ju senare under den mångåriga utvecklings- och anskaffningsfasen som utlandsberoende inträffar. Den är särskilt stor om vi är beroende av import

och utländskt kunnande under den tid flygplanen är i operativ drift. Jag

vill också peka på de svårigheter som kan möta när det gäller att i en

annan säkerhetspolitisk situation få köpa flygplan och annan viktig materiel

om vi i en sådan situation ser behov av att förstärka vårt försvar. Konkurrenssituationen torde i ett sådant läge vara en helt annan än i dag.

Jag delar således försvarsutredningens uppfattning att en inhemsk förmåga

att utveckla och tillverka flygplanssystem bidrar till respekten i omvärlden för svensk säkerhetspolitik och ger större möjligheter att under andra sä-

kerhetspolitiska förhållanden förstärka försvarets kapacitet.

Försvarsutredningen har även erinrat om den gynnsamma inverkan man anser att en utvecklings- och tillverkningskapacitet inom flygplanområdet

har för landets tekniskt industriella standard och för sysselsättningen. Jag är i princip enig med utredningen angående denna positiva effekt men vill

samtidigt understryka att behovet av inhemsk kapacitet att utveckla och tillverka stridsflygplan skall bedömas inom ramen för vår sikerhets- och

försvarspolitik. Andra aspekter kan inte tillåtas vara avgörande för kapacitetens utformning och dimensionering.

Jag ansluter mig alltså till försvarsutredningens uppfattning att en komplettering av underlaget är nödvändig innan beslut kan fattas angående attackfNlygförbandens framtida utformning och omfattning. De alternativ som därvid bör studeras närmare synes vara dels en kombination av A 20 och ett lätt attack/skolflygplan representerat av BJLA, dels en kombination av A 20 och ett lätt skolflygplan med viss attackkapacitet. Lämpliga prestande

för det medeltunga attackflygplanet A 20 bör studeras närmare. Det är också väsentligt att nödvändiga prestanda för Nygplanet BILA övervägs och pre-

ciseras ytterligare, bl. a. i syfte att begränsa kostnaderna. Säkerheten i de gjorda kostnadsberäkningarna måste noga prövas. Jag fäster stor vikt vid att dessa kan ges en sådan tillförlitlighet att senare förändringar i de redovisade kalkylerna inte påverkar den avsedda balansen inom det militära försvaret.

De fortsatta studierna bör också belysa alternativens innebörd vad gäller förmåga att på längre sikt utveckla och tillverka stridsflygplan inom landet.

Vidare bör klarläggas den kapacitet som krävs för att vi under alla förhållanden skall kunna uppträda som kompetenta köpare av flygplansystem och för möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt ge erforderligt stöd åt produktionen av JA 37 Viggen och A 20 liksom åt fortlöpande drift och

underhåll. Endast genom ett sådant klarläggande kan de båda alternativen

jämföras och värderas på ett tillfredsställande sätt.

Det kompletterande underlag som erfordras blir som framgått av vad

jag tidigare anfört relativt omfattande. Framtagningen av det bör trots detta

ske så att förslag till beslut i frågan kan föreläggas riksdagen under hösten 1977. Underlaget bör tas fram av berörda myndigheter och arbetet bör nära

följas och utvärderas av ett regeringsorgan. För uppgiften bör finnas en

särskild beredning inom regeringskansliet. Jag kommer senare denna dag

att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en sådan beredning. Vid den slutliga prövningen av frågan om anskaffning av flygplan som ersättare för de utgående attackflygplanen kommer också statsfinansiella

och samhällsekonomiska hänsynstaganden in i bilden. Denna uppgift bör

emellertid inte ankomma på den nyssnämnda beredningen. Ytterligare underlag för denna bedömning kommer att föreligga bl. a. i form av den lång-

tidsbudget som kommer att presenteras i vårens kompletteringsproposition.

Försvarsutredningen har framhållit att om B3LA inte skulle anskaffas

bör det planerade skolflygplanet kunna förses med lämplig beväpning. Jag

delar denna uppfattning.

Ubåtar bör även framdeles disponeras i invasionsförsvaret. Det är därför av väsentligt betydelse att möjligheterna att inom landet utveckla och till-

verka ubåtar behålls. Antalet ubåtar kommer på grund av åldersläget att minska kraftigt inom den närmaste tiden trots den nyanskalfning av ubåt Näcken (A 14) som sker under de närmaste åren. Överbefälhavaren har även planerat att anskaffa ubåt A 17 för att ersätta ett antal äldre utgående ubåtar. Liksom försvarsutredningen vill jag, mot bakgrund av ubåtssys-

temets betydande roll i invasionsförsvaret, förorda att ubåt A 17 utvecklas och anskaffas.

Luftförsvarsförbanden omfattar jakt-, luftvärnsrobot- och luft-

värnsförband samt stridslednings-och luftbevakningsförband. De skall för-

svåra en angripares flygkrigföring mot vårt land, skydda våra övriga stridskrafter och för totalförsvaret viktiga områden och anläggningar samt till-

sammans med andra funktioner bidra till att befolkningen skyddas. Enligt min mening kommer luftförsvaret även i framtiden att utgöra en väsentlig faktor för försvarets krigsavhållande förmåga. Jag anser att ett starkt luftförsvar även framgent fordrar såväl et effektivt jaktflyg som ef-

fektiva luftvärnsförband av tillräcklig kvantitet och kvalitet. Luftförsvars-

förbanden genomgår f. n. stora förändringar. Förbandens materiella kvalitet

kommer att förbättras bl. a. genom att JA 37 Viggen successivt tillförs. Över-

befälhavaren har i nivå B föreslagit en i förhållande till tidigare planering

utökad anskaffning av JA 37 Viggen med en division till totalt nio divisioner.

Jag anser att en sådan ökad anskaffning är angelägen men finner det f. n. inte möjligt att tillstyrka den. Frågan har bl. a. samband med fortsatt flyg-

planutveckling inom landet. Beslut härvidlag behöver inte fattas nu.

JA 37 Viggen behöver omsättas på 1990-talet. Försvarsutredningen fram-

för som sin uppfattning att beslut om anskaffning av ersättning för JA 37

Viggen varken kan eller bör fattas nu. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Beslut om luftförsvarets långsiktiga inriktning och avvägning bör därför

anstå. Utvecklingen inom både flyg- och vapentekniken kan leda till nya förutsättningar för avvägningen dels inom jaktflygfunktionen, främst avseende prestandakraven på vapenplattformen resp. på vapnen, dels mellan luftförsvarets olika komponenter. Den tekniska och taktiska utvecklingen på området bör studeras vidare för att bästa möjliga underlag skall

föreligga när beslut fattas. Fortsatta studier bör fullföljas inom ramen för

perspektivplaneringen.

Beträffande luftvärnet gäller i enlighet med tidigare beslut att robot 68 Bloodhound avvecklas medan däremot robot 67 Hawk skall moderniseras.

Härigenom behålls det senare robotsystemet till åtminstone början av 1990-talet. Jag delar utredningens bedömning att robotsystem Hawk under

denna tid ger ett väsentligt bidrag till luftvärnets samlade effekt. Luftvärnsrobot 70 som successivt tillförs organisationen innebär vidare en väsentlig kvalitetsförbättring av luftvärnet. Det är min uppfattning att den tekniska utvecklingen på många områden

ger goda möjligheter att till rimliga kostnader utveckla och anskaffa lätta

robottyper. Genom en inhemsk utvecklings- och produktionskapacitet sä-

kerställs möjligheten att utforma vapensystemen efter vårt försvars specifika behov. Med hänsyn till att nya tekniska möjligheter kan bedömas ge goda

förutsättningar att höja effekten hos våra vapensystem även med relativt måttliga ekonomiska satsningar finner jag det angeläget att tillräckliga resurser avsätts för att noggrant följa utvecklingen vad gäller lätta robottyper. Beträffande lätta luftvärns- och pansarvärnsrobotar besitter vi redan idag inom landet kapacitet att utveckla och producera system med god stridsekonomi. Jag anser det eftersträvansvärt att en lätt luftvärnsrobot med mörkerkapacitet utvecklas och tillverkas inom landet som komplement till robotsystem 70.

Det finns f. n. inte utvecklingskapacitet inom landet för att med tillräcklig

bredd utveckla mera kvalificerade robotsystem. En uppbyggnad av sådan kapacitet förutsätter för att vara meningsfull att man kan förutskicka en sådan omfattning och tidsmässig stabilitet i anskaffningarna att den upp-

byggda kapaciteten kan vidmakthållas även på längre sikt. Den pågående inhemska utvecklingen av en IR-robot för JA 37 Viggen trobot 72) är av

särskilt intresse i detta sammanhang. Försvarsutredningen anser att ett full-

följande av denna utveckling skapar förutsättningar för utveckling och tillverkning inom landet av även tyngre luftvärnsrobotar, sjö- och kustrobotar samt attackrobotar. Jag anser att det i och för sig är önskvärn att utsträcka den inhemska utvecklings- och produktionskapaciteten till att gälla även : dessa mera kvalificerade robottyper. Jag vill emellertid understryka att hän-

syn i dessa fall liksom vid all annan materielanskaffning givetvis måste

tas till kostnads/effektrelationer mellan olika anskaffningsformer. Jag ser det som angeläget att tillräckliga resurser avdelas för att följa utvecklingen på detta område. Den pågående utvecklingen av en IR-robot spelar en stor

roll i sammanhanget. Jag har för det förestående budgetåret föreslagit att medel avsätts för detta ändamål men vill samtidigt framhålla att de fortsatta övervägandena om framtida Nygplansanskaffning har stor betydelse även

för vilken fortsatt verksamhet inom robotområdet som bör genomföras.

Jag vill understryka att jag liksom försvarsutredningen finner det betydetsefullt för ett effektivt resursutnyttjande att utveckling och anskaffning av robotsystem mycket noga samordnas. Framtida ställningstaganden till utvecklings- och anskaffningsfrågor på robotområdet blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning en sådan samordning kommer till stånd. Detta gäller såväl specifikationerna av nya robotsystem som utnyttjandet av de industriella resurserna. Jag avser att noga följa utvecklingen i detta hänseende. Luftvärnsfunktionen innefattar även förband med eldrörsluftvärn med uppgift att bl.a. skydda punktmål och verka mot luftlandsättningar. Jag

anser att det även framgent behövs ett stort antal luftvärnsförband. I detta sammanhang bör erinras om vad jag tidigare anfört om önskvärdheten av att behålla äldre materiel som genom begränsade renoverings- och modi-

fieringsåtgärder ger påtagliga tillskott till den samlade stridseftekten. För att luftförsvarsförbanden skall ge avsedd effekt fordras förband för

stridsledning och luftbevakning. Vidare krävs en basorganisation som medger att flygförbandens höga rörlighet och beredskap kan utnyttjas.

Inom avvägningsprogrammet Central och högre regional ledning finns behov att så långt möjligt reducera kostnader och personalbehov för staberna i fred. För att möjliggöra detta måste dock de upp-

gifter som åläggs staberna reduceras. Stor vikt bör läggas vid en utökad

decentralisering av ansvar och beslutanderätt till lägre myndigheter. Varje

möjlighet bör tillvaratas att omfördela personal på såväl kort som lång sikt från staberna till utbildningsverksamheten vid förbanden. Försvarsmaktens

ledningsutredning (FLU) har avgivit ett organisationsförslag som innebär bl. a. personalreduceringer. Förslaget remissbehandlas f.n. Som en andra etapp skall FLU se över även den högre regionala ledningsnivåns fredsor-

ganisation. Även vad gäller stabernas krigsorganisation bör stor återhållsamhet iakttas

beträffande personalbehoven så att största möjliga befälstillgång erhålls i

de stridande förbanden. En allsidig och effektiv underrättelsetjänst behövs både i fred och i krig.

I fred krävs den för att nödvändiga beredskapsåtgärder skall kunna vidtas i tid medan den i krig erfordras för att största möjliga effekt skall kunna

tas ut av våra stridskrafter. Det är därför nödvändigt att vi disponerar resurser

för att införskaffa erforderliga underrättelser. En sådan resurs är spanings-

flyget. Flygplan S 37 Viggen utgår ur organisationen under 1990-talet. Frågan

om framtida behov av spaningsflyg sedan $ 37 Viggen utgått bör belysas

inom ramen för framtida flygplananskaffning. En annan väsentlig komponent i ett fungerande underrättelsesystem utgör signalspaningen. Verk-

samheten vid försvarets radioanstalt är därför av central betydelse för totalförsvaret i såväl fred som krig.

Försvaret har ett stort behov av målinriktad forskning som ett led i sin långsiktiga planering. Detta behov fylls i första hand inom ramen för avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Verksamhe-

ten har betydelse för möjligheterna att skapa handlingsfrihet för försvarets utveckling på längre sikt. Detta gäller särskilt den tillämpade försvarsforsk-

ningen som bör ges företräde före forskning av allmänt kunskapsuppbyg-

gande karaktär. Även inom försvarsforskningen måste emellertid besparingar eftersträvas. Möjligheterna att genom prioriteringar och i vissa fall

ambitionssänkningar reducera de ekonomiska och personella behoven bör

därför tillvaratas. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att jag delar

försvarsutredningens uppfattning att kapaciteten vid försvarets forskningsanstalt i ökad utsträckning bör kunna utnyttjas även av civila avnämare.

Till programmet Gemensamma myndigheter och funk-

tioner m. m. hör bl.a. gemensam utbildning och förvaltning. Jag

har i likhet med försvarsutredningen valt att i detta sammanhang också behandla personalfrågorna, fredsorganisationen i sin helhet samt utbildningsfrågorna.

Kostnaderna för försvarets centrala administration och förvaltning måste reduceras . Därigenom kan ökade resurser avsättas för utbildning och materielanskaffning som ger direkt effekt i krigsorganisationen. Jag vill med skärpa understryka nödvändigheten av att kraftfulla åtgärder vidtas så att konkreta resultat uppnås och en omfördelning av resurser i den nämnda riktningen kan erhållas.

Den största delen av kostnaderna för central administration och förvaltning utgörs av kostnader för anställd personal. Även inom övriga delar av försvaret utgör personalkostnaderna en tung post. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att antalet anställda minskas för att en reducering av kostnaderna skall kunna ske.

Kungl. Maj:t uppdrog i december 1971 och i december 1973 åt överbefälhavaren att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut lämna förslag till och vidta åtgärder så att antalet anställda inom försvarsmakten kunde minskas. Under perioden september 1972-september 1976 har antalet anställda inom försvaret minskat med närmare 2 700 personer. Överbefälhavaren har i programplaneringens nivå B planerat en fortsatt minskning av personalen med 2500 personer under perioden 1977-1982. Jag anser att de av överbefälhavaren i nivå B planerade kostnadsminskningarna genom rationaliseringar av fredsorganisationen och vissa ambitionssänkningar måste genomföras bl. a. i form av personalminskningar. Den av överbefälhavaren beräknade omfattningen av personalminskningarna bör därför t. v. ligga till grund för den fortsatta planeringen.

Även andra möjligheter till kostnadsbesparingar än personalminskningar måste naturligtvis tas tillvara. Enligt vad jag har erfarit har under senare år, bl. a. som en följd av personalminskningsmålen, en ökning skett av försvarets köp av tjänster på bekostnad av verksamhet i försvarets egen regi. Jag avser att närmare studera denna fråga. Om det därvid visar sig att de på sikt mest ekonomiska lösningarna leder till andra personalbehov än som förutsatts enligt överbefälhavarens personalberäkningar i nivå B, kan även detta få viss återverkan på den ovan angivna omfattningen på personalreduceringarna.

Nödvändiga förändringar bör i första hand ske i form av löpande rationaliseringar. Detta kommer dock inte att vara tillfyllest. Ambitionssänkningar måste dessutom ske inom flera områden. Jag återkommer i det följande till några områden där detta kan ske. Jag vill i detta sammanhang framhålla att en myndighets personalbehov måste bestämmas med utgångspunkt i planerad verksamhet och aktuella förhållanden och inte på grund av en organisation som fastställts vid tidigare tidpunkt.

För att de personalminskningar och omorganisationer som redan beslutats

och de vtterligare som kan bli aktuella skall kunna genomföras krävs om-

fattande personaladministrativa insatser. Naturlig avgång i förening med

en effektiv omplaceringsverksamhet bör utnyttjas. Största möjliga vikt måste ges åt de problem som i dessa sammanhang kan uppstå för enskilda individer. Personalens positiva medverkan speglar härvidlag en viktig roll.

Den aktiva militära och civilmilitära personalen fyller viktiga uppgifter i både krigs- och fredsorganisationen. Den framtida krigsorganisationen samt

fredsorganisationens behov av utbildningspersonal bör därför utgöra grund

för behovsberäkningar. I detta sammanhang vill jag peka på att pensions-

avgångarna bland den militära personalen förutses bli jämförelsevis stora

under den närmaste tioårsperioden. Jag räknar med en sådan rekrytering

att tillgången på personal i för utbildningsarbetet gynnsamma åldrar för-

bättras.

En ny befälsordning bör genomföras under den närmaste programplaneperioden. Frågan bereds f. n. inom försvarsdepartementet. Jag avser återkomma härtill under hösten 1977.

Jag vill också framhålla den stora betydelsen reservbefäl och värnpliktigt

kompanibefäl har i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är f. n. främst inom armén otillräcklig. Jag anser det nödvändigt att rekryteringen

härvidlag förbättras.

Jag går så över till att behandia de cenrirala förvaltningarna m. m.

Det finns behov av en långtgående samordning mellan olika delar av

totalförsvaret liksom behov av ett utökat samarbete med olika delar av det civila samhället. Så har också skett i flera fall. Försvarsutredningen förespråkar bl. a. att man bör överväga möjligheterna att överföra delar av

försvarets sjukvårdsstyrelses verksamhet till samhällets civila hälso- och sjukvårdsorgan. De mera specifikt militära delarna av sjukvården vad avser planering, utbildning och materielanskaftning bör enligt utredningen därvid kunna överföras till de centrala staberna och materielverket. Det bör dock noteras att vissa speciella krav kan ställas på den militära sjukvården. Hela frågan om sjukvården i krig liksom om den fredstida förbandssjukvården och tandvården inom försvarsmakten är f. n. föremål för ett omfattande utredningsarbete. Sjukvårdsstyrelsen har betydelsefulla uppgifter i detta arbete. Resultatet därav bör därför avvaktas innan

ytterligare studier sätts igång. Jag vill i sammanhanget erinra om att sjuk-

vårdsstyrelsen nyligen omlokaliserats till Karlstad.

Inom fortifikationsförvaltningens verksamhetsområde bör enligt försvarsutredningen en strävan vara att kontinuerligt reducera kostnaderna för såväl nyproduktion som drift och underhåll. Jag finner det

nödvändigt att reducera kostnaderna för denna sektor. Försvarsutredningen

har här framfört förslag ämnade att verka i denna riktning. Jag vill i detta

sammanhang erinra om vad jag anfört i det föregående angående personalreduceringar. Fortifikationsförvaltningen har i uppdrag att till regeringen

inkomma med förslag till organisation av fastighets- och byggnadsförvaltningen i regional och lokal insats. I samband med mina ställningstaganden

till organisationsförslagen får jag anledning att återkomma till en del av de förslag som försvarsutredningen har tagit upp.

Bewräffande försvarets materielverk finner försvarsutredning-

en det nödvändigt att vidta sådana åtgärder att kostnaderna för verket minskas. Jag instämmer i utredningens uppfattning. Väsentligen måste minsk-

ningen ske genom personalreduceringar. Det kan bli nödvändigt att sc över de uppgifter och föreskrifter som nu reglerar verkets verksamhet. Försvars-

maktens samlade kostnader för ledningen av anskaffning, underhåll, för-

varing och drift av materielen måste minskas till förmån för krigsorgani-

sationens materiella omfattning och kvalitet. Kompetensfördelningen mellan materielverket å ena sidan och andra myndigheter, industri- och kon-

sultföretag å andra sidan måste fortlöpande prövas i detta syfte. Utgångs-

punkten bör här vara att de mest ekonomiska lösningarna väljs.

Rationaliseringsverksamheten inom försvaret är av stor betydelse. Jag delar försvarsutredningens uppfattning att överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och övriga myndigheter inom försvaret själva har ansvaret för ra-

tionaliteten inom försvaret. Ett förbättrat stöd för rationaliseringsverksam-

heten bör kunna uppnås genom en vidareutveckling av principen att personal från försvarets rationaliseringsinstitut placeras för tjänstgöring vid resp. myndighet. Institutet har lämnat förslag till ny rationa-

liseringsförordning för försvaret. I samband med mina ställningstaganden till detta förslag får jag anledning att återkomma till regeringen beträffande

formerna för rationaliseringsverksamheten och institutets roll häri.

De huvudsakliga motiven för försvarets gymnasieskola har bortfallit i och med utvecklingen inom det civila utbildningsväsendet. Civil vidareutbildning av försvarets personal bör enligt försvarsutredningen kunna genomföras inom det allmänna utbildningsväsendet. Frågan utreds f. n. av en särskild utredningsman (Fö 1975:02).

Försvarsutredningen anför att formerna för den verksamhet som nu bedrivs vid försvarets brevskola närmare bör övervägas. Publikationsverksamheten har tidigare utretts av försvarets rationaliseringsinstitut. Frågan om brevskolans fortsatta framtid bereds f.n. inom försvarsdepar-

tementet. Verksamheten vid försvarets hundskola har utretts. Därvid har

bl. a. konstaterats att hundskolans organisation är för stor i förhållande till efterfrågan på hundar. Bl. a. kommer arméns minhundsorganisation att av-

vecklas. Den dåliga balansen mellan utbud och efterfrågan har skapat pro-

blem för hundskolan som i princip skall vara ekonomiskt självbärande. Utredarna har lämnat förslag till inriktning, organisation och finansiering av skolan. Jag avser att senare i vår föreslå regeringen att förelägga riksdagen

förslag i denna fråga.

I det föregående har jag påpekat. det nödvändiga i att genom rationa-

liseringar och i vissa fall även ambitionssänkningar reducera kostnaderna

inom den centrala administrationen och förvaltningen. Detta är dock inte tillräckligt. Även vad gäller försvarsgrenarnas fredsorganisation finner jag det nödvändigt att genomföra såväl en fortlöpande ra-

tionalisering som vissa strukturella förändringar. Ett antal beslut med denna innebörd är redan fattade. Således kommer flygflottiljerna F 11 i Nyköping och F 12 i Kalmar samt pansarregementet P 1 i Enköping att läggas ned.

Genom förändringar vad gäller den lägre regionala och lokala ledningens utformning har en långtgående samordning erhållits på de flesta garnisons-

orterna.

Försvarsutredningen uttalar som sin mening att det utöver dessa redan fattade beslut bör genomföras reduceringar motsvarande 3-4 regements-

administrationer samt en reducering av vissa förvaltningsenheter inom armén och marinen. Även inom flygvapnet bör enligt utredningen ytterligare

förband avvecklas. Jag instämmer i utredningens bedömning att det är nöd-

vändigt att reducera antalet administrationer m. m. Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) utreder f. n. den framtida fredsorganisationen. Jag kommer senare denna dag att föreslå regeringen att ge FFU kompletterande direktiv så att det blir möjligt att lägga fram en proposition rörande arméns

och marinens fredsorganisation till hösten. Jag bedömer det som ytterst angeläget att så kan ske. Den sedan länge osäkra situationen ger otillfredsställande förhållanden för planerande myndigheter liksom för den berörda

personalen. Även i fråga om flygvapnets organisation är det angeläget med snara beslut. Underlaget för överväganden om flygvapnets organisation är emellertid f.n. inte fullständigt. Det torde därför dröja ytterligare ca ett år innan förslaget i denna del kan föreläggas riksdagen.

Som jag tidigare har nämnt måste största möjliga vikt ges åt de problem som kan drabba den berörda personalen i samband med personalminsk-

ningar, omorganisationer o. d. En väg som därvid bör utnyttjas är att följa upp vidtagna åtgärder med undersökningar av den typ som genomförs

vid I 14/Fo 49. Undersökningen är ett försök att kartlägga de problem som de anställda upplever på sin arbetsplats. Jag räknar med att liknande undersökningar skall genomföras på övriga arbetsplatser inom försvaret och

ge myndigheterna möjlighet att i samråd med personalen lösa viktiga arbetsmiljöfrågor.

Grundutbildningen av värnpliktiga bör även fortsättningsvis ske

enligt de riktlinjer som gällt efter 1972 års försvarsbeslut. Försvarsutred-

ningen förordar dock en återgång till 15 månaders grundutbildning för huvuddelen av de plutonsbefälsvärnpliktiga. Jag vill i detta sammanhang erinra om det beslut regeringen nyligen fattat avseende obligatorisk 15 månaders utbildning för kompanibefälsvärnpliktiga vid armén. Eventuella förändringar

av de plutonbefälsvärnpliktigas utbildning bör anstå intill dess erfarenheter föreligger av den obligatoriska kompanibefälsutbildningen. Jag vill liksom försvarsutredningen understryka betydelsen av en under hela värnpliktstiden regelbundet återkommande repetitionsutbildning.

Förutsättningarna för att värnpliktsförsvaret skall ge den avsedda effekten

är att den enskilda — såväl anställda som värnpliktiga — aktivt medverkar och bär sin del av ansvaret. Utbildningen måste bedrivas så att alla får

fullt förtroende för sin och förbandets förmåga att lösa uppgifterna samt

förståelse för vilka krav dessa uppgifter ställer i krig. Jag anser att den

utveckling som nu pågår beträffande samverkan och medinflytande ökar

möjligheten att nå dessa mål. Jag vill dock i detta sammanhang peka på

de i vissa fall speciella krav som den militära utbildningen ställer. Denna måste genomföras med effektivitet och realism så att förband och enskilda

ges förmåga att lösa sina krigsuppgifter. De värnpliktigas ekonomiska och

sociala förhållanden bör förbättras i takt med utvecklingen i samhället. De frivilliga försvarsorganisationerna har stor betydelse för totalförsvaret. Genom dem tillförs försvaret betydande resurser inom

en rad väsentliga områden. Tillsammans representerar de en omfattande

insats från ett stort antal människor. Organisationerna bör även framgent

beredas goda verksamhetsmöjligheter. I likhet med försvarsutredningen anser jag att organisationer med ändamål att bedriva fortsatt befälsutbildning eller att rekrytera s. k. A- och B-personal för frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret bör prioriteras vid resurstilldelning.

Försvarsutredningens ekonomiska överväganden har utgått från överbefälhavarens programplanering för perioden 1977/78-1981/82. Överbefälhavaren har genomfört denna planering i tre ekonomiska nivåer,

benämnda A, B och C. Försvarsutredningen har funnit att dess förslag till

det militära försvarets inriktning i allt väsentligt överensstämmer med den inriktning som överbefälhavaren har redovisat i alternativ B i sin programplan. Försvarsutredningen har emellertid funnit att den ekonomiska ramens nominella belopp bör höjas något utöver den av överbefälhavaren angivna

nivån B. Detta motiveras av behovet att avsätta tillräckliga reserver för att möta en lönekostnadsutveckling. För att den utveckling av försvars-

makten som utredningen föreslagit skall kunna genomföras föreslår utred-

ningen därför en planeringsram om ca 52 000 milj. kr. för femårsperioden 1977/78-1981/82 i prisläge februari 1976. De förslag angående det militära försvarets fortsatta utveckling som jag har redovisat i det föregående överensstämmer i huvudsak med den inriktning som försvarsutredningen har rekommenderat. Jag förordar därför

liksom utredningen en planeringsram för programplaneperioden som möj-

liggör en utveckling i stort enligt alternativ B i överbefälhavarens program-

plan.

Som jag tidigare har framhållit kan ändrade förutsättningar självfallet se-

nare föranleda vissa omplaneringar. Sålunda har jag tidigare förordat vissa förskjutningar i överbefälhavarens prioriteringar enligt alternativ B avseende bl. a. robotutveckling och viss materielanskaffning samt framhållit att det planerade skolflygplanet, om B3LA inte skulle anskaffas, förutsätts få viss attackkapacitet. Mot denna bakgrund avser jag att göra en förnyad prövning av bemyndigandebehovet när förvaltningsmässigt genomarbetade programplaner i enlighet med försvarsbeslutets inriktning inkommer i september

1977. Jag vill i detta sammahnag erinra om att regeringen enligt gällande

ordning kan hålla inne bemyndiganden för planerade materielobjektet.

Överbefälhavaren har avsatt en viss lönereserv i alternativ B. Denna reserv

täcker emellertid inte förutsedd skillnad mellan lönekostnadsutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen. Därför har överbefälhavaren förutsatt att planeringsramarna fortlöpande omprövas. Jag är inte beredd att förorda en sådan fortlöpande omprövning med hänsyn till pris- och löneutveckling utan anser i likhet med försvarsutredningen att hänsyn till förutsedda skillnader mellan lönekostnadernas utveckling och den allmänna prisutvecklingen i största möjliga utsträckning bör tas när basbeloppet fastställs i samband med ett försvarsbeslut. Jag anser därför att större reserver än vad överbefälhavaren beräknat bör avsättas.

Överbefälhavaren har i nivå B förutsatt ett särskilt belopp om 556 milj. kr. för att finansiera rationaliseringsinvesteringar, däribland 240 milj. kr. för arméns tekniska skolor och försvarets förvaltningsskola i Östersund. Jag vill i sammanhanget erinra om att försvarsutredningen anfört att sådana

investeringsmedel bör tillgodoses inom planerings- och utgiftsramarna så att krediter eller andra särskilda åtgärder inte behöver tillgripas. Vid beräkning av basbeloppet har jag i enlighet härmed avsatt ett överslagsmässigt beräknat belopp för investeringar i samband med rationaliseringar av fredsorganisationen. Rationaliseringsinvesteringar skall således bekostas inom ra-

marna.

Sammantaget innebär beräkningarna att planeringen för det militära försvarets utveckling under perioden 1977/78-1981/82 bör ske med utgångs-

punkt i en planeringsram om totalt 51 875 milj. kr. i prisläge februari 1976. Ramen bör vara horisontell. Basbeloppen för varje budgetår under perioden blir sålunda 10375 milj. kr. i prisläge februari 1976. Investeringskostnaderna för förbandet i Arvidsjaur samt kostnaderna för

omlokalisering av myndigheter från Stockholm bör tillgodoses utanför ramarna i enlighet med statsmakternas tidigare beslut, dock med undantag av investeringarna i Östersund i enlighet med vad jag tidigare har anfört.

Beträffande medel för att kunna anstå med förslag till beslut i fråga om flygplansutveckling till hösten 1977 vill jag vad avser innevarande budgetår

hänvisa till riksdagens beslut i frågan (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273).

10 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Detta innebär att ytterligare resurser inom utgiftsramen för det militära försvaret bör ställas till materielverkets förfogande om så erfordras för ifrå-

gavarande studier. Jag räknar således inte med behov av medel utanför

utgiftsramen för budgetåret 1976/77. För budgetåret 1977/78 bör däremot i syfte att behålla avsedd handlingsfrihet ett belopp om högst 30 milj. kr.

tillföras utgiftsramen.

För ändamål inom det militära försvaret har hittills ett årligt belopp om

20 milj. kr. utöver utgiftsramen stått till förfogande för arbetsmarknadspolitiskt betingade byggnadsåtgärder m. m. Jag räknar med att beloppet t. v.

kvarstår oförändrat. I en besvärlig konjunktursituation kan självfallet därutöver liksom hittills särskilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder under tolfte huvudtiteln användas för försvarsbeställningar.

Försvarsutredningen anför att prisreglering av ramarna bör baseras på nettoprisindex. Jag instämmer i detta. I likhet med försvarsutredningen föreslår jag emellertid att delar av de värnpliktigas förmåner härvidlag behandlas i särskild ordning. I den mån dessa förmåner medför kostnadsökningar utöver vad nettoprisindex ger bör en motsvarande ramjustering

äga rum. Detta bör gälla de värnpliktsförmåner som inte kan sägas i egentlig mening vara föremål för en pris- och löneutveckling, utan bestämda genom

särskilda beslut av statsmakterna. Justeringen av ramarna bör för varje budgetår ske i efterhand. Vidare bör planeringsramarna fortlöpande anpassas

till här avsedda förändringar i planeringsförutsättningarna.

Det är enligt min mening väsentligt att bästa möjliga förhållanden för

stabilitet i försvarsplaneringen skapas. Stabiliteten är i betydande utsträck-

ning beroende av de planerings- och budgetrutiner som tillämpas. Försvarsutredningen har därför föreslagit att möjligheterna vidgas att under ett påföljande budgetår återfå medel av utgiftsramarna som inte utnyttjats under

det föregående budgetåret. Jag instämmer i detta förslag. Betalningsförskjutningar justeras f. n. på så sätt att ett överutnyttjande av utgiftsramen för det militära försvaret för visst budgetår föranleder en minskning av ramen

för påföljande budgetår med motsvarande belopp, medan ett underutnytt-

jande upp till ”något tiotal milj. kr.” får tillgodoräknas utgiftsramen påföljande budgetår. Den sistnämnda restriktiva regeln medför enligt min me-

ning ett felaktigt incitament för myndigheterna att heilre överskrida utgiftsramarna än att riskera ett underutnyttjande utöver vad som får till-

godoräknas påföljande budgetår. Detta kan i sin tur medföra ett irrationellt utnyttjande av tilldelade medel. Enligt min mening föreligger därför starka

skäl att revidera denna restriktiva regel för överföring av rambundna medel

över budgetårsgränserna. Jag föreslår att överföring av medel till det påföljande budgetåret medges upp till 2 "5 av basbeloppet för det föregående

budgetåret.

Försvarsutredningen har vidare, också i syfte att öka stabiliteten i pla-

neringen, föreslagit att prisregleringsbeloppet preliminärt fastställs redan då nettoprisindex februarivärde är tillgängligt. Därmed undanröjs den nuvarande olägenheten att prisregleringsmedlens storlek fastställs först under

budgetårets sista månad, ett förhållande som skapat betydande problem såväl för planeringen som för ett rationellt resursutnyttjande. Jag instämmer i

detta och föreslår att prisregleringen med början budgetåret 1977/78 pre-

liminärt fastställs redan när februariindex föreligger och beräknas utgående från utfallsvärden för månaderna augusti, november och februari samt prognos av majindex. I efterhand justeras det preliminärt fastställda prisregleringsbeloppet utgående från skillnaden mellan prognos och utfall av maj-

index.

4.2.2¶Förbättrade värnpliktsförmåner

Riksdagen antog vid 1975 års riksmöte (prop. 1975:37, FöU 1975:18, rskr 1975:195) riktlinjer för ett nytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl.

Vid 1976 års riksmöte antog riksdagen (prop. 1975/76:134, FöU

1975/76:37, rskr 1975/76:326) utformningen av de ändrade ersättningarna

m. m. Det nya förmånssystemet, som har införts successivt under innevarande

budgetår, innebär bl. a. att under grundutbildning utgår kontantersättning

i form av en fast ersättning — dagersättning — samt tillägg till dagersättningen.

Under repetitionsutbildning utgår en dagpenning som motsvarar hel sjuk-

penning enligt den allmänna sjukförsäkringen.

I nyss nämnda prop. 1975:37 om riktlinjerna för ett nytt förmånssystem lämpades också förslag till utformning av det familjesociala stödet till värn-

pliktiga under grundutbildning. Dåvarande departementschefen anförde här-

vid att frågan om den framtida administrationen av det familjesociala stödet kunde avgöras först efter ytterligare överväganden. Likaså förordades att tillämpningsbestämmelserna för näringsbidragen åt värnpliktiga skulle ses över i annat Sammanhang. I prop. 1975/76:134 har anmälts att de framtida principerna för och utformningen av det familjesociala stödet samt närings-

bidraget övervägs inom försvarsdepartementet. De värnpliktigas ekonomiska förmåner bör förbättras ytterligare. För bud-

getåret 1977/78 har därför drygt 45 milj. kr. beräknats för ökade värnpliktsförmåner.

Med hänsyn till det allmänna kostnadsläget förordar jag att de värnpliktigas dagersättning höjs från 10 till 12 kr. Detta innebär i sin tur att

den sammanlagda dagersättningen — dagersättning och tillägg till dager-

sättningen - blir 27 kr. (12 + 15 kr.) efter 230 dagars tjänstgöring t. o. m. den 300:e tjänstgöringsdagen. För tjänstgöringstid därefter blir den sammanlagda dagersättningen 42 kr. (12 + 30 kr.). Jag anser vidare att förpläg-

nadsersättningen till värnpliktiga bör höjas. För detta ändamål bör 2,6 milj. kr. avsättas.

Frågan om hur det familjesociala stödet skall utformas och administreras m. m. övervägs f.n., som nyss har nämnts, inom försvarsdepartementet. Jag finner det emellertid angeläget att redan nu föreslå förbättringar av de familjesociala förmånerna. Jag förordar att maximibeloppet per dag för familjepenning för hustru, frånskild hustru och för sådan familjemedlem som i vissa fall förestår den värnpliktiges hushåll höjs från 21 tull 27 kr.

Jag förordar också att familjepenningen för barn höjs från 9 till 12 kr. per

dag. Familjepenningen för hustru (motsvarande) kommer härvid att ligga något över det grundbelopp som utgår till ensamstående enligt de socialhjälpsnormer som tillämpas inom Stockholms kommun. Familjepen-

ningen för barn kommer att ligga i samma nivå som gäller för bidragsförskott

och barnpension.

Även näringsbidraget bör höjas. Jag förordar att det maximerade beloppet

höjs från 50 till 100 kr. per dag. Enligt gällande bestämmelser i familjebidragslagen (1946:99 omtryckt 1975:559, ändrad senast 1976:304) kan värn-

pliktig få näringsbidrag till avlöningskostnader som uppkommer till följd av att särskild arbetskraft måste anlitas som under den värnpliktiges tjänstgöring helt etler delvis ersätter honom. Bidrag utgår dock inte till avlönande av bl.a. den värnpliktiges hustru. Det finns emellertid fall där skäl talar för att näringsbidrag borde utges, men där det nu inte kan ske p. g. a. att det är den värnpliktiges hustru som helt eller delvis ersätter honom. En lantbrukares hustru kan exempelvis nödgas avbryta förvärvsarbete utom

hemmet för att sköta sysslor i lantbruket under tid då ingen annan ersättare

finns att tillgå. I sådana fall bör näringsbidrag kunna utges och jag förordar att bestämmelserna ändras så att detta blir möjligt.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att fr. o. m. den 1 februari i år får värnpliktiga åter köpa rabatterade järnvägsbiljetter — vpl 10-biljetter

— på järnvägens biljettexpeditioner. Om vpl 10-biljetten inte köps under fredagar ingår härvid även kostnadsfri sittplatsbiljett på expresståg i färd-

biljetten. Inom försvarsdepartementet arbetar en arbetsgrupp med att ta fram underlag för fortsatta överväganden avseende utvecklingen av resesystemet

för värnpliktiga. Jag räknar med fortsatta förbättringar inom detta område.

Administrationen för resesystemet bör också om möjligt förenklas. I avvaktan på arbetsgruppens underlag är jag f. n. inte beredd att lämna förslag

1 ärendet.

Jag vill också erinra om att chefen för socialdepartementet i prop.

1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m. har lämnat förslag som i princip innebär att värnpliktiga, civilförsvarspliktiga, övriga tjänstepliktiga

m. f., får rätt till ersättning vid personskada enligt skadeståndsrättsliga grun-

der. Den föreslås även gälla under fritid för bl. a. värnpliktiga. Vidare föreslås att vissa livräntor som utgår för skada som har inträffat under militärtjänstgöring räknas upp. De värnpliktigas förmåner i detta hänseende kommer

följaktligen att förbättras i betydande grad. Reformen medför en kostnadsökning om 7 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1977/78.

De förbättringar som jag har förordat bör genomföras den 1 juli 1977 och i tillämpliga delar gälla andra som avlönas enligt samma grunder som de värnpliktiga. Förbättringarna kräver ändring i familjebidragslagen

(1946:99) samt i värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008). Förslag till lag om ändring i familjebidragslagen har upprättats inom försvarsdepartementet

och bör få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1. De ändringar som behövs i nyssnämnda förordning avser jag föreslå regeringen i annat sammanhang.

4.2.3 Ramberäkningar för budgetåret 1977/78

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående beräknar jag bas-

beloppe. för det militära försvaret för budgetåret 1977/78 till 10 375 000 000

kr. i prisläge februari 1976. Utgiftsramen för det militära försvaret beräknar jag till 10 385 744 000 kr. Till detta belopp kommer beräknad priskompensation för pris- och lönehöjningar med 1 510 milj. kr. Beräkningarna framgår av följande sammanställning

Basbelopp (prisläge februari 1976) 10 375 000 000 Tillkommer: Omlokaliseringskostnader för vissa

myndigheter + 10 744 000

Utgiftsram (prisläge februari 1976) 10 385 744 000

Tillkommer: Beräknad priskompensation februari

I anslutning till ramberäkningen vill jag anföra följande.

Kostnaderna för investeringar, flyttningar och särskilda förmåner till personalen i samband med att omlokaliseringen av vissa myndigheter inom försvarsmakten genomförs skall enligt riksdagens beslut (prop. 1972:1 bil. 6 s.

11, FöU 1972:17, rskr 1972:231) beräknas utanför utgiftsramen. För nästa

budgetår har kostnader av denna art budgeterats för försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och värnpliktsverket till ett sammanlagt belopp av 10 744 000 kr.

Medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under tolfte huvudtiteln har under en följd av år i vissa fall ställts till förfogande för att betala bygg-

nadsarbeten, materiel m. m. för försvarsmakten. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet förutsätter jag, som jag har anfört i det

föregående, att sådana medel får disponeras utöver utgiftsramen till ett belopp av 20 milj. kr. under nästa budgetår. Av medel under tolfte huvudtiteln kommer därutöver 40 milj. kr. att disponeras under budgetåret 1977/78 för investeringar för K 4 i Arvidsjaur i enlighet med riksdagens beslut år 1973 (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:182).

För innevarande budgetår har riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:100 bil. 6, FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) bemyndigat rcgeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex. Som jag har framhållit i det föregående bör ramförändring göras i den mån förändringar av vissa av de värnpliktigas förmåner innebär ökade kostnader utöver vad nettoprisindex ger. Jag vill vidare erinra om vad jag har anfört i det föregående om vissa tekniska förändringar vid beräkning av prisreglering under löpande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande att dels justera utgiftsramen för det militära försvaret med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex, dels justera ramen för det militära försvaret med den del av ökade kostnader för vissa av de värnpliktigas förmåner som överstiger vad nettoprisindex ger för budgetåret 1977/78.

Genom nyssnämnda beslut har riksdagen vidare bemyndigat regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret på grund av över- eller underutnyttjande av ramen för budgetåret 1975/76 enligt de regler som antogs av 1972 års riksdag. I det föregående har jag förordat att underutnyttjande av utgiftsramen får tillgodoräknas kommande budgetår upp till 2 6 av basbeloppet. Ett överskridande av utgiftstamen bör på samma sätt som tidigare föranleda en motsvarande minskning av ramen nästföljande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar bemyndigande för budgetåret 1977/78 i enlighet med de principer som jag har förordat i det föregående.

För innevarande budgetår har riksdagen genom nämnda beslut vid 1975/76 års riksmöte även bemyndigat regeringen att av konjunkturskäl medege överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret. Sådant överskridande regleras genom motsvarande justering av utgiftsramen för ett eller flera efterföljande budgetår. Ett motsvarande bemyndigande för regeringen behövs också för budgetåret 1977/78 och bör därför inhämtas.

I anslagsberäkningarna ingår att behållningar under anslag på kapitalbudgeten tas i anspråk med 1 050 000 kr. under anslag inom den militära utgiftsramen. För att det totala utfallet skall rymmas inom den tidigare angivna utgiftsramen kommer den samlade medelsförbrukningen att regleras i samband med prisregleringen för budgetåret 1977/78.

För budgetåret 1976/77 har riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:100 bil. 6, FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) bemyndigat regeringen att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret om beredskapsbudgeten för totalförsvaret sätts i kraft, dvs. vid krigsfara eller krig.

Bemyndigandet att överskrida utgiftsramen omfattar också beredskapsåt-

gärder i undra situationer än direkt krigsfara eller krig. Här avses sådana åtgär-

der som att värnpliktiga av beredskapsskäl kallas in till krigsförbandsövning

eller beredskapsövning eller att andra särskilda åtgärder måste vidtas av samma skäl.

Ett motsvarande bemyndigande behövs för budgetåret 1977/78. Jag föror-

dar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att överskrida utgiftsramen för det militära försvaret, om det behövs av beredskapsskäl.

Beträffande beräkningarna i avsnittet 4.4 Anslagsfrågor för budgetåret

1977/78 vill jag anföra följande.

Enligt överbefälhavarens direktiv har myndigheterna räknat med att en reserv behövs för nästa budgetår för att möta lönekostnadsökningar och kostnadsökningar för materielunderhåll som inte täcks av prisregleringsmedel.

Myndigheterna tillämpar ett system med överplanering. Jag har funnit det lämpligt att göra en sammanvägd bedömning av reserv för lönekostnadsökningar, kostnadsökningar för materielunderhåll och överplanering. Re-

sultatet av denna sammanvägda bedömning kallas i redovisningen under anslagen för överplanering, reserver m. m.

Entigt överbefälhavarens direktiv har försvarsgrenscheferna räknat med en överplanering under resp. anslag till ledning och förbandsverksamhet

med ett belopp som man har bedömt inte behöver tas i anspråk för ökade värnpliktsförmåner. Under resp. anslag till ledning och förbandsverksamhet

har således chefen för armén räknat med en sådan överplanering med 31,5 milj. kr., chefen för marinen med 10 milj. kr. och chefen för flygvapnet med 8,9 milj. kr. Med anledning av de förändringar av förmånerna till värnpliktiga m. fl. som jag har föreslagit i det föregående har jag inte räknat med någon sådan överplanering.

4.3¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta ut-

veckling som jag har angett i det föregående,

2. godkänna vad jag har förordat beträffande förmåner åt värnplik-

tiga m. fl.,

3. antaga förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen

(1946:99), 4. för budgetåret 1977/78 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 10 385 744 000 kr. i prisläge februari 1976. 5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1977/78 med hänsyn till prisutveck-

lingen enligt nettoprisindex,

6. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära

försvaret för budgetåret 1977/78 med den del av ökade kostna-

der för vissa förmåner åt värnpliktiga vilka överstiger vad net-

toprisindex ger. 7. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära

försvaret för budgetåret 1977/78 på grund av över- eller under-

utnyttjande av utgiftstamen för budgetåret 1976/77 och 8. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 medge

överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret om det

behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

4.4¶Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

I prop. 1976/77 (bil. 7) har regeringen föreslagit riksdagen att, avvaktan på särskild proposition, ta upp vissa anslag bl. a. inom den militära utgiltsramen

till beräknade belopp för budgetåret 1977/78. Jag anhåller att nu få ta upp dessa

anslag.

Storleken av preliminärt beräknade belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslag Belopp

Prel. beräknat Slutligt be-

räknat

Driftbudgeten Reglering av prisstegringar för det militära försvaret 2.030 123 000 1 510 000 000 Arméförband:

Marinförband:

Flygvapenförband:

Kapitalbudgeten Armeförband: Anskaffning av anläggningar 144 000 000 155 000 000 Marinförband: Anskaffning av anläggningar 78 750 000 79 900 000 Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar 103 250 000 131 600 000 Statens datamaskinfond: Försvarets delfond: Anskaffning av datamaskiner 1 000 34 000 000

9 734 696 000 — 10476 532 000

De i prop. 1976/77:100 (bil. 7) slutligt begärda anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret avsåg sammanlagt 1449 212 000 kr. Summan av

de föreslagna anslagen inom utgiftsramen för det militära försvaret uppgår

därmed till (1449 212 000 + 10476 532 000) 11925 744 000 kr.

DRIFTBUDGETEN Fjärde huvudtiteln

A Försvarsdepartementet m. m.

A 5. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret

19735/76 Utzift 1976/77 Anslag 1380 000 000 1977/78 Förskag 1 510 000 000

!Utgifterna har redovisats under övriga anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret.

Anslagen inom utgiltsrarnen för det militära försvaret är för budgetåret

1977/78 beräknade i pris- och löneklige februari 1976. Förevarande anslag

är avsett att täcka pris- och löneökningar som inträffar från februari 1976

intill utgången av budgetåret 1977/78. Detta innebär att ungefär två års pris- och löneökningar räknas in i anslaget. Anslaget är ett s.k. täckningsanslag som inte skall belastas.

Budgetäret 1975/76

Riksdagen har för budgetåret 1975/76 anvisat I 420 milj. kr. till reglering

av prisstegringar för det militära försvaret. Beloppet avsåg kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex (NPD från prisläget februari 1974 till

medelprisläget för budgetåret 1975/76.

Prisregleringen av de ramreglerade utgifterna för det militära försvaret sker i enlighet med riksdagens beslut tprop. 1969:1 bil. 6 s. 14, SU 1969:4, rskr 1969:4) fr. o. m. budgetåret 1969/70 på grundval av NPI. Prisregleringen skall motsvara 1/100 av summan av de på driftbudgeten och kapitalbudgeten uppförda anslagen med undantag av prisregleringsanstaget och anslag som har beräknats utöver ramen multiplicerad med skillnaden mellan NPI i februari 1974 och genomsnittsindex för budgetåret 1975/76. I pris- och lönelkäge februari 1974 var summan av dessa anslag 8 154 285 000 kr.

Resultatet av beräkningarna av NPI för budgetåret 1975/76 framgår av följande sammanställning (cbruari 1974 = 100).

För prisreglering av de rambundna anslagen disponerades alltså

[(8 154 285 000 x 19,44): 100] 1 585 193 000 kr. Från detta belopp skall emellertid dras 99825 000 kr. enligt följande sammanställning.

Överutnyttjande av utgiltsramen för budgetåret

1974/75 tifr prop. 1975:1 s. 64 och 70) 82 964 000

Överskridande av förslagsanslagen

Medelsförbrukning utöver anslag på kapitalbudgeten Uk3 — Flygvapenförband: Anskallning av an-

läggningar 3.300 000 IH:6 Gemensamma myndigheter m. m.: An-

skaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt 549 000

IX:I Statens datamaskinfond: Försvarets del-

fond 11-300 000 15 349 000

Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförtuster enligt prop. 1975/76:100 bil. 21 m. m. 1 633 000 Ersättning till riksförsäkringsverket 75 000 Överskattning av utfallet för det s.k. retroaktivavtalet 322 000

105 533 000

Avgår Utryckningsbidrag till värnpliktiga (FöU 1974:14 s. 3, FöU 1975/76:32 s. 19) —5 443 000 Omlokalisering av försvarets forskningsanstalt = 265 000

-5 708 000

Totalt 99 825 000

För prisreglering disponerades alltså totalt (1585 193 000-99 825 000)

1485 368 000 kr.

Regeringen har i mars och två gånger i juni 1976 beslutat om överskridanden av vissa anslag på grund av pris- och löneökningar m. m. Genom

besluten har sammanlagt 1 485 368 000 kr. ställts till förfogande för ändamål

som avses med resp. anslag.

Avdraget för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster avser bl. a.

avskrivning av restvärde för ett skivminne vid försvarets datacentral. Till

följd av leveransförseningar av ersättningsutrustning beräknades kapital-

medelsförtusten för budgetåret 1975/76 med 790 000 kr. för stort belopp.

Posten Ersättning till riksförsäkringsverket föranleddes av kostnader för att förbereda utbetalning av dagpenning via försäkringskassorna. Kostna-

derna beräknades till 75 000 kr. men uppgick slutgiltigt till 28000 kr.

För att täcka utfallet av det s. k. retroaktivavtalet för vissa unslag under

huvudprogram fyra och fem avsattes sammanlagt 13 milj. kr. av prisreg-

leringsmedel. Regeringen medgav samtidigt att berörda anslag fick överskridas med eu belopp motsvarande kostnaderna till följd av avtalet. Utfallet har senare beräknats till 12678 000 kr. Vid beräkningen av prisreglerings-

medlen hade således 322000 kr. för mycket innehållits.

I beräkningarna av det ekonomiska utfallet för budgetåret 1975/76 (prop. 1976/77 bil. 7 s. 7) har beloppen för de tre nämnda posterna justerats.

Budgetåret 1976/77

Hittills beräknade indextal för NPI (februari 1975 = 100) utgör för augusti

1976 114,85 och för november 1976 117,96. Under budgetåret skall indextal beräknas även för februari och maj 1977.

Det tillgängliga materialet beträffande prisutvecklingen pekar mot att de anslagsöverskridanden som kommer att behöva medges på grund av förändringen av NPF kommer att överstiga det för innevarande budgetår anvisade prisregleringsanslaget på I 380 milj. kr. Anslaget beräknades på grund-

val av et antaget NPI-medeltal på ca 15,3 "a för tiden februari 1975 till

medelkostnadsläge budgetåret 1976/77.

Budgetäåret 1977/78

De i prop. 1976/77:100 (bil. 7 s. 27) beräknade beloppen under anslagen

till reglering av prisstegringar för det militära försvaret och civilförsvaret

var onormalt stora. Anslagen består av två delar. Den ena delen är det på vanligt sätt beräknade beloppet på grundval av den då förmodade ut-

vecklingen av NPI från februari 1976 fråm till medelkostnadsläget för bud-

getåret 1977/78. Beloppet uppgick för förevarande anslag till 1 295 395 000 kr. Den andra delen utgörs av en restpost på 734 728 000 kr. genom att huvuddelen av de i prop. 1976/77:100 (bil. 7) upptagna anslagen angavs i prisläge februari 1975. I nämnda proposition (s. 3) anmärktes att total-

beloppet för budgetåret 1977/78 (11 476 milj. kr.) i princip enbart är en framräkning på grundval av NPI av motsvarande belopp för budgetåret 1976/77. Eftersom totalramen räknades upp men flera anstag var oförändrade

uppstod den i det föregående nämnda restposten. Denna har givetvis för-

svunnit i föreliggande proposition eftersom samtliga anslag nu har beräknats i pris- och löneläge februari 1976. Som jag har framhållit under avsnittet Det militära försvarets fortsatta utveckling bör de värnpliktigas förmåner i den mån de medför kostnadsökningar utöver vad NPI ger föranleda en motsvarande ramjustering. Denna kompensation påverkar inte förevarande anslag. Jag vill vidare erinra om vad jag har anfört under samma avsnitt om vissa tekniska förändringar

vid beräkning av prisregleringen under löpande ubudgetår.

Under avsnittet Ramberäkningar för budgetåret 1977/78 har jag angett hur jag har beräknat kompensationen för pris- och löneökningar för niista budgetår. Med hiinvisning till vad jag har anfört där hemställer jag att re-

geringen föreslår riksdagen

att Ull Reglering av prissteeringar för det militära försvaret för bud-

getåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 1 510 000 000 kr.

B Arméförband

Arméns fredsorganisation består i stort av följande förband m. m.

I försvarsområdesstab 20 försvarsområdesförband 29 övriga förband 27 utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för ar-

mén

Lokaliseringen av arméns fredsförband m. m. framgår av följande karta. Verksamheten leds centralt från arméstaben och regionalt av militärbefälhavare.

Verksamheten under huvudprogrammet Arméförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar m. m. samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag. B1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet B2. Arméförband: Materielanskaffning B3. Arméförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner B4. Arméförband: Forskning och utveckling IH 1. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet 1975/76 Utgift 2 590 442 116 1976/77 Anslag 2 275 800 000 1977/78 Förslag 2.727 000 000

Under anslaget bedrivs dels allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom armén, dels allmän ledning och förbandsverksamhet inom hemvärnet.

(ON A8/Fo63 NÅ js 119/P5

>)

| Hkps |

BODEN KALIX [I AN

ÄLVDALEN l FALUN GÄVLE > <— 0 eo WW <IN0B NYBERG AingKadS UPPSALA KRISTINE- ENKÖPING HAMN a STRÅNG- SOLNA LvSS artss H cs Hooks I

VALLA a 5 GA Tr SKÖVDE KVARN LvKAS BORÅS JÖNKÖPING (ON vGöTE- å EKSJÖ 115/Fo31 [TniKAS | BORG

d

| TrängKAS

=försvars = militärkommando- == områdes- eller försvars- O =Övriga CC =utbildningsförband områdesstab förband anstalter =militärområdesgräns =försvarsområdesgräns

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1975/76 1976/77 1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen för armén

Antal större omorganisationer 2 2 - - Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 630 584 490 540 Grundutbildning av värnpliktiga Antal man 37 600 39 698 34 490 35 355 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) 10,045 9,581 9.415 8.932 Repetitionsutbildning Antal man 105 730 98 530 105 060 101 750 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) 1.666 1,568 1,721 1,766

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra-

för ganden

armén

Arméförband: Allmän ledning och

förbandsverksamhet = 696 899 864 032 730 599 803 321 795 134 Operativ och krigs-

organisatorisk

verksamhet 79 800 73 227 84 277 84 791 84 791 Utbildning till

och av fast anställd

personal m. fl. 200 095 214 483 214272 213 467 213 302 Grundutbildning av

värnpliktiga 834 359 843 386 951 897 1063 309 1063 309 Repetitionsut-

bildning 245 313 256 333 342 348 487 967 483 144 Allmän ledning och

förbandsverksamhet,

hemvärnet 42 803 54 769 49 348 55 456 60 131 Kostnader 2099 269 2306230 2372741 2708311 2699 811

153 Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra-

för ganden

armén

Avgår i tillkommer Mcdgiven prisreglering +462 900 -

Överplanering.

reserver m. m. -80 629 - -97 251 -99 481 +30 019 Gemensamma kostnader - + 94193 Skillnad mellan faktiska kostnader och internpriser - -+282 339 Förskott - + 6993 Gemensamma intäkter - -99 313 -14 710 Utbetalningar föranledda av före budgctåret genomförd verksamhet + 17050 - + 15020 + 14710 + 14 710

Beräknade utbetalningar efter budgetåret —-17 580 - -17 540 -17 540

Medelsbehov 2481 010 2590-442 2275 800 2 606 000 2727 000

Personal

Personalkategori Antal

1975/76 1976/77 Beräknad ändring

1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra-

för ganden

armén

Militär personal Regementsofficerare 2 801 2588 2787 + 132 Kompaniofficerare 1905 1819 1858 + oo + 8 Plutonsofficerare m. fl. 4 526 4119 4391 + 22

Civilmilitär personal Teknisk personal 1068 999 1108 of. of. Läkare (veterinärer) 23 22 20 of. of.

Övrig personal 17 17 of. of.

Pensionerad militär personal i arvodestjänst Regementsofficerare 72 60 |

112 -19 Kompaniofficerare 113 83

11 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Personalkategori Antal

1975/76 1976/77 Beräknad ändring

1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredraför ganden armén

Civil personat

Handläggande

I Härav är 2.050 inte löneplansanställda. 2 Avser tjänster som tillkommer på grund av pensionsåldershöjningar. 3 Avser antal tjänster.

Budgetårer 1975/76

Chefen för armén anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att

verksamheten inom huvudproduktionsområdet i huvudsak givit ett god-

tagbart resultat. Den sista etappen av omorganisationen i lägre regional och lokal instans har genomförs. Detta har krävt omfattande arbetsinsatser vid

berörda förband och har medfört att viss övrig verksamhet inte har kunnat

genomföras helt planenligt. Beslutade krigsorganisatoriska förändringar har i allt väsentligt genomförts enligt planerna.

Målet för utbildningen vid skolor och kurser har i stort nåtts. På grund

av vakansläget har det kvantitativa resultatet av den fortsatta befälsutbild-

ningen vid förband inte blivit fullt tillfredsställande. Målen för rekrytering

av regements- och reservofficerare samt för utbildning av värnpliktigt kom-

panibefäl har inte uppnåtts.

Avgångarna under grundutbildning av värnpliktiga avsedda för krigsplacering har minskat medan bortfallet av övningstid är oförändrat högt. Det

kvalitativa utbildningsresultatet har förbättrats något. Repetitionsutbildningen har genomförts med kvalitativt godtagbart och i ett flertal fall bra resultat. Ett stort antal förband vilkas utbildning avkortats från tre till en vecka har dock inte uppnått de avsedda målen. Målen för hemvärnets verksamhet har i huvudsak uppnåtts. Beroende bl. a. på att verksamhet har felbudgeterats eller tillkommit efter

budgeteringen har det medgivna utnyttjandet av betalningsmedel överskridits med ca 109 milj. kr.

Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975/76:100 bil. 6 (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) och regleringsbrevet för innevarande budgetår bedöms i huvudsak kunna fullföljas även om vissa inskränkningar i verksamheten äger rum för att begränsa behovet av betalningsmedel och

skapa förutsättningar för att återta överskridandet från budgetåret 1975/76.

Nuvarande fredsorganisation behålls i stort under budgetåret. Beslutade

krigsorganisatoriska förändringar genomförs och förberedelser vidtas för se-

nare omorganisationer. Mobiliseringsberedskapen upprätthålls enligt överbefälhavarens närmare bestämmande och personal utbildas för att uppnå och vidmakthålla förmåga att lösa uppgifter i krigs- och fredsorganisationen.

33 325 värnpliktiga beräknas grundutbildas. Utbildningen inriktas så att samövade enheter kan föras över till krigsorganisationen och därvid efter

mobilisering vara direkt användbara i huvuduppgift. Försöken med avkortad

grundutbildning av värnpliktiga fortsätter. Repetitionsutbildning beräknas

genomföras av ca 86 000 man. Utbildningen inriktas så att de. förband som

övas enligt det oavkortade VU 60-systemet efter mobilisering kan lösa uppgifter enligt krigsplanläggningen. Försöken med modifierad repetitionsutbildning fortsätter. Hemvärnets organisation, kapacitet och beredskap vidmakthålls om möjligt.

Budgetåret 1977/78

Chefen för armén

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplancen anför chefen för armén följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksamheten un-

der budgetåret 1977/78. .

Antalet anställda minskasi syfte att minska kostnaderna för fredsorganisationen. För att förbättra utbildningsbetingelserna har dock en viss vakansfyllnad för militär personal planerats in. Krigsorganisationen bör för-

ändras I ungefär samma omfattning som under budgetåret 1976/77. Försöken med avkortad grundutbildning och modifierad repetitionsutbildning

fortsätter under budgetåret.

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1976/77 detaljmotiverar che-

fen för armén på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 279 387 000 kr.

B. Förändringar enligt Kungl. Maj:ts/regeringens beslut I. Allmän ledning och förbandsverksamhet

För drift av personalserveringar behövs ytterligare fem tjänster för ekonomibiträden. Pensionsåldershöjningen för viss militär personal medför att 23 tjänster tillkommer under budgetåret. Samtidigt dras 19 arvodestjänster för pensionsavgången militär personal in. (+ 685 000 kr.).

C. Uppgiftsförändringar

1. Allmän ledning och förbandsverksamhet

a) 15 tjänster beräknas komma att inrättas för arbetsvårdsfall (+ I 020 000 kr.).

b) Den civila personalen minskar i antal (— 16 165 000 kr.).

c) Uppföljning av OLLI-organisationen och förstärkning av förbandssjukvården beräknas medföra att ca 64 tjänster för civil personal behöver inrättas (+ 4150 000 kr.)

d) Kostnaderna minskar i samband med att antalet övertaliga går ned (- 1 809 000 kr.)

e) Vissa lönekostnader förs över till andra primäruppdrag under anslaget (- 7 830 000 kr.).

f) Hyrorna minskar med 2 548 000 kr.

g) Förrådsutrustningen för OLLI-förråden slutförs i huvudsak under budgetåret 1976/77 (—13 787 000 kr.).

h) Övriga förändringar beräknas innebära att kostnaderna ökar med 8 804 000 kr. Hänsyn har därvid tagits till bl. a. kostnader för underskott i marketenterirörelsen samt till kostnader för utbyggnad av en värnskjutskola och förberedelser för omlokalisering av K 4 till Arvidsjaur. 2. Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet

a) Ytterligare rationalisering av fackmissiga mobiliseringsförberedelser, minskad försöksverksamhet och längre intervaller mellan materielöversyner, innebär att kostnaderna kan minskas (-4 875 000 kr.)

b) Antalet krigsorganisatoriska förändringar ökar något (+ 836 000 kr.).

c) Vissa lönekostnader förs över till andra primäruppdrag under anslaget (- 6 123 000 kr.). 3. Utbildning till och av fast anställd personal m.fl.

a) Bättre redovisning av personalkostnader och viss personalminskning innebär att kostnaderna minskar med 25 526 000 kr.

b) Antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga minskas t- 1 127 000 kr.).

c) Utbildningsvolymen sjunker (-3 634 000 kr.).

d) Sammanhållen utbildningsgång för reservofficerare införs. Detta beräknas öka kostnaderna med 5 000 000 kr. medan kostnaderna minskar med

1 337 000 kr. beroende på minskat antal elevdagar.

4. Grundutbildning av värnpliktiga

Antalet budgeterade tjänstgöringsdagar minskar med 483 000 till 8 932 000 dagar beroende på förbättrade beräknings- och prognosmetouder. Antalet in-

ryckande värnpliktiga minskar med ca 200. Eönekostnaderna ökar med

35 200 000 kr. som resultat av överföringar från andra primäruppdrag. Sam-

manlagt ökar kostnaderna under primäruppdragsgruppen med 14450 000 kr.

5. Repetitionsutbildning

Antalet tjänstgöringsdagar ökar med 45 000 till 1766 000 dagar medan antalet värnpliktiga som genomför repetitionsutbildning minskar med 3 310.

De förbättrade förmånerna för värnpliktiga under repetitionsutbildning medför att kostnaderna ökar med 78 990 000 kr. Sammanlagt ökar kostnaderna un-

der primäruppdragsgruppen med 25 497 000 kr. 6. Allmän ledning och förbandsverksamhet, Hemvärnet

Kostnaderna för primäruppdraget ökar med 1 504 000 kr. bl. a. beroende

på ökning av antalet hemvärnsförband och att hemvärnspersonal tar över uppgifter som tidigare utförts av förråds- och servicepersonal.

Föredrazanden

Chefen för armén redovisar i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 ett anslagsöverskridande på ca 109 milj. kr. och har anmält sin avsikt att genom inskränkningar i verksamheten under innevarande budgetåret skapa utrymme för att till en del återta detta överskridande.

Jag räknar med att dessa åtgärder kommer att ge till resultat att ca 80

milj. kr. återstår att reglera vid ingången av budgetåret 1977/78. Vid min medelsberäkning har jag förutsatt att anslaget kommer att underutnyttjas med motsvarande belopp vilket innebär att överskridandet regleras.

I avsnittet om ramberäkningar för budgetåret 1977/78 har jag anfört att

en sammanvägd bedömning av bl. a. överplanering och reserv för lönekostnader bör göras. I samma avsnitt har jag även anmält att jag inte kan godta en av överbefälhavaren anbefalld överplanering på 31 500 milj. kr.

Med hänsyn till de tidigare budgetårens belastning och utfallet budgetåret

1975/76 har jag räknat upp anslaget med 100 milj. kr. I övrigt kan jag

i huvudsak godta arméchefens förslag ull inriktning av verksamheten liksom också hans beräkning av kostnaderna under primiäruppdragen.

Under primäruppdraget för allmän ledning och förbandsverksamhet har Jag vid min kostnadsberäkning ansett att det av chefen för armén föreslagna antalet nya civila tjänster bör begränsas till att endast avse vissa tjänster

för drift av personalserveringar och för arbetsvårdsfall. Jag har vidare beräknat kostnader endast för sådan utökning av militär personal som är en

direkt följd av pensionsåldershöjning och redan påbörjad utbildning. I enlighet härmed bör rekryteringen under primäruppdraget Utbildning till och

av fast anställd personal m. fl. hållas i stort oförändrad. Jag har inte något att erinra mot chefens för armén förslag beträffande primäruppdraget för

operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och primäruppdragsgruppen för grundutbildning av värnpliktiga. Under primäruppdragsgruppen för repe-

titionsutbildning av värnpliktiga har jag vid min kostnadsberäkning förutsatt

ett något lägre antal tjänstgöringsdagar än vad chefen för armén har föreslagit.

Under primäruppdraget till hemvärnet har jag tagit hänsyn till de ökade kostnader som föranleds av förslaget om nya förmåner åt frivilligpersonal

m. fl. (prop. 1976/77:49).

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Armåförband: Eedning och förbandsverksamhert för budgetåret

1977/78 anvisa ett förslagsanlag av 2 727 000 000 kr.

B2. Arméförband: Materielanskaffning

1975/76 Utgift 807 914 661! 1976/77 Anslag 764 000 000 1977/78 Förslag 779 000 000

I Varav 91-000 000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar sådant materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övningar vid förbanden, anskaffning av alla förnödenheter för krigsorganisationens

utrustnings- och cersättningsbehov samt anskaffning av viss materiel för

fredsbruk.

Verksamheten under anslaget inriktas med beställningsbemyndiganden, medan takten i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1976 1 707 536 697

kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyn-

digande om 1490 milj. kr. och anvisat ett anslag av 764 milj. kr. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir (1 707 536 697 + 1490 000 000 — 764 000 000) 2433 536 697 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för armén Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.

Arméförband: Centralt vidtaget materielunderhåll m. m., utom av viss sjukvårdsmateriel, för delprogrammet

Arméförband: — Centralt — vidtagen materielanskaffning m. m., utom av viss sjukvårdsmateriel, för delprogrammet

Arméförband: — Centralt — vidtagen materielanskaffning m. m. av viss sjukvårdsmateriel för delprogrammet Fördelningsförband m. m. 8 300 1 800 1 800 Infanteribrigad m. m. 1600 5 800 5 900 Norrlandsbrigad m. m. 700 2000 2.000 Pansarbrigad m. m. 600 2100 2200 Centrala och högre regionala 30 600 31500 28 400

Reducering på grund av överplanering och inkomster -358 800 = -160 000 -75000 = -165000 = -75000 = —165 000 Medelsbehov - 764 000 - 860 000 - 779 000 Bemyndigandebehov 1 490 000 = 1989 500 = 1550 000 -

![ beloppet ingår [4,5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

21 beloppet ingår 341,4 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

31 beloppet ingår 626,6 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden, varav 130,6 milj. kr. utgör korrektion för saldo. 41 beloppet ingår 3,7 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 51 beloppet ingår 4 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse anger i sina årsredovisningar för budgetåret 1975/76 att planerad materielanskaffning för arméförband i stort har kunnat genomföras. Under budgetåret har sålunda beställts artilleripjäser och centralinstrument till haubitssystem 77, spaningsradar till luftvärnsrobotsystem 70, ammunition för infanterikanonvagn 91, tändrör för artillertammunition samt bärbara radiostationer. Vidare har kompletterande beställningar av infanterikanonvagn 91 och terrängbilar lagts ut liksom beställningar av beklädnads-, förplägnads- och sjukvårdsmateriel.

De beställningar för ökat stöd åt TEKO-industrin som planerades för budgetåret har av upphandlingstekniska skäl inte helt kunnat läggas ut. Detta har beaktats i planeringen för budgetåret 1976/77.

Leveranserna av infanterikanonvagn 91, terrängbilar, automatkarbiner, ammunition och vissa standardfordon har fortsatt under budgetåret.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär bl. a. att under budgetåret kommer att beställas bildförstärkare, ammunition för haubitssystem 77, tändrör för rök- och lysammunition samt modernisering av luftvärnsrobotsystem 67. Vidare skall kompletterande beställningar av artilleripjäser och centralinstrument till haubitssystem 77 samt automatkarbiner läggas ut. Modernisering av sjukvårdsutrustningen för förbandsplatsgrupper fortsätter.

Budgetåret 1977/78 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 860 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 1 989,5 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för fördelningsförband m. m. är avsedda främst för att anskaffa pansarvärnsrobotsystem, terrängbilar för personaltransport, ammunition, främst till artilleriet, och motorcyklar. Vidare avses bemyndiganden för fortsatt modernisering av förbandsplatsgrupper.

För infanteribrigader m. m. och norrlandsbrigader m. m. begärs bemyndiganden främst för att beställa pansarvärnsrobotsystem, artillerilaser, terrängbilar för personaltransport, rök- och lysammunition och motorcyklar samt för kompletterande beställning av infanterikanonvagn 91, terrängbilar och bärbara radiostationer. Slutligen avses bemyndiganden för fortsatt modernisering av utrustningen för brigadsjukvårdskompanier.

Beställningsbemyndigandena för pansarbrigader m. m. avses främst för att anskaffa pansarvärnsrobotsystem, robotar till rörligt luftvärnsrobotsystem med robot 70 som grund och motorcyklar. Bemyndiganden avses också för att fortsätta moderniseringen av utrustningen för brigadsjukvårdskompanier.

För centrala och högre regionala lednings- och un-

derhållsförband begärs bemyndiganden främst för att anskaffa mo-

torcyklar och för att fortsätta moderniseringen av krigssjukhusen.

Beställningsbemyndiganden för lokalförsvarsförband avses främst för att anskaffa motorcyklar och utrustning till skytteregementenas sjukvårdskompanier.

För gemensamma produktionsresurser begärs bemyndi-

ganden främst för att beställa materiel och installationsarbeten för fasta signalanläggningar och centralt underhåll av vissa beredskapsfabriker samt för

att vidmakthålla och komplettera krigsproduktionskapaciteten. Vidare avses

beställningsbemyndiganden för att anskaffa materiel för fredssjukvården.

För samtliga delprogram avses beställningsbemyndiganden

för att anskaffa beklädnads- och förplägnadsmateriel. Av begärda bemyndiganden avses 630,6 milj. kr. för prisreglering.

Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret

1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 340 milj. kr. b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 160 milj. kr.

c) underskott av prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76

till ett belopp av 130,6 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

I enlighet med vad jag har förordat under avsnittet Det militära försvarets

fortsatta utveckling har jag beräknat beställningsbemyndiganden och be-

talningsmedel för en begränsad anskaffning av tung pansarvärnsrobot. Jag har vidare räknat med att terrängbil klass 2 för bl. a. luftvärnsförbandens

behov och för personaltransport skall beställas.

Med utnyttjande av de belopp som här tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 3 204 536 697 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregle-

ringsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt beräknade

bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 blir ca 3 100 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av

1 550 000 000 kr.

2. ull Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1977/78

anvisa ett förslagsanslag av 779 000 000 kr.

B3. Arméförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner

1975/76 Utgift 68 800 000 1976/77 Anslag 77 000 000 1977/78 Förslag 75 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar iståndsättning av befästningar och byggnader för armén. Anslaget skall tillgodoföras inkomstsidan i staten

för försvarets fastighetsfond för att balansera utgifter inom staten för fonden.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78 Chefen för Föredraarmén ganden

Befästningars delfond Arméförband: Iståndsättning av befästningar m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 300 350 450 450 Kasernbyggnaders delfond Armeéförband: Iståndsättning av kaserner m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 45 700 76 650 74 550 74 550 Kostnader = medelsbehov 46 000! 77 000 75 000 75 000

I Medgivet överskridande av anslagsbeloppet 22,8 milj. kr.

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvalt-

ningen att verksamheten har kunnat genomföras enligt planerna. Renovering

av tre kaserner vid P I i Enköping, en kasern vid P6 i Kristianstad, en kasern vid P7 i Ystad och en kasern vid Ing 2 i Eksjö har avslutats. Renovering av en kasern vid A 4 i Östersund har påbörjats. I avvaktan på beslut om större ombyggnad eller nybyggnad har mindre iståndsättningsarbeten utförts i matinrättningarna vid I4, A I och T1 i Linköping, K 1

i Stockholm, K 3, P 4 och T 2 i Skövde samt T 4 i Hässleholm. Inom ramen

för tillgängliga medel för iståndsättning av stabs- och förvaltningslokaler

till följd av organisationsändringar har bl. a. kanslihusen vid I 15 i Borås,

117 i Uddevalla och A 3 i Kristianstad byggts om.

Budgetåret 1976/77

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd. Bl. a. be-

räknas pågående renovering av en kasern vid A 4 i Östersund bli avslutad

liksom pågående om- och tillbyggnad av sjukhuset vid I 15 i Borås. Re-

novering av en kasern vid I 2 i Karlstad och en kasern vid I 16 i Halmstad påbörjas.

Budgetåret 19777/78

Chefen för armén

Följande dispositionsplan föreslås för anslaget.

Objekt Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.) Befästningars delfond Gemensamma produktionsresurser 1. Mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m. 450

450 Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser

5.52. Ombyggnad och iståndsättning av garnisonshotellet (to-

talkostnad 3 450 000 kr.) 2400 6. Skövde garnison. Ombyggnadsarbeten till följd av organi-

sationsändringar (totalkostnad 15 milj. kr.) 3000 7. Iståndsättning av förråd och stabs- och förvaltningslokaler

till följd av organisationsändringar 3.000 8. Diverse objekt 2900 9. Mindre iståndsättningsarbeten på byggnader, utbildnings-

anordningar m. m. 15 250 10. Yissa tekniska försörjningsanordningar m. m. 17 000

74 550

Totalt 75 000

Befästningars delfond

1. För mindre iståndsiättningsarbeten på befästningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 450 000 kr. för nästa budgetår.

Kasernbyggnaders delfond

1. F.n. pågår renovering av kaserner vid A 4 i Östersund och S 2 i Karlsborg. Under innevarande budgetår avses renovering av en kasern vid I 2 i Karlstad och en kasern vid I 16 i Halmstad påbörjas. För fortsatta renoveringsarbeten vid 12, 116 och S2 samt för att påbörja renovering av en kasern vid I 17 i Uddevalla beräknas ett medelsbehov av 22 milj. kr. för nästa budgetår.

2. Behovet av att iståndsätta matinrättningar vid arméns förband har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1974:1 (bil. 6 s. 84). För nästa budgetår beräknas ett medelsbehov av 3,5 milj. kr. för detta ändamål.

3. Behovet av att iståndsätta sjukhus vid arméns förband har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 tbil. 6 s. 104). F.n. pågår iståndsättning av sjukhuset vid I 15 i Borås. Under nästa budgetår avses iståndsättning av sjukhuset vid I 16 i Halmstad påbörjas. För iståndsättning av sjukhus beräknas ett sammanlagt medelsbehov av 4,5 milj. kr. för nästa budgetår.

4. 1973 års riksdag (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:382) beslutade att P 1 i Enköping skall avvecklas. 1974 års riksdag (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) beslutade att S 1 m. m. i Uppsala skall flyttas till Enköping. För att kunna ge S 1 ändamålsenliga utbildnings-, stabs- och förvaltningslokaler m. m. krävs vissa iståndsättningsarbeten i vad avser byggnader och tekniska försörjiningsanordningar inom P I:s nuvarande eta blissement. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag ull byggnadsprogram för erforderliga iståndsättningsarbeten. Kostnaderna för dessa arbeten, som avses utföras inom en femårsperiod, uppskattas ull 30 milj. kr. varav I milj. kr. behövs för nästa budgetår.

5. Garnisonshotellet (byggnad nr 203) vid 52 i Karlsborg behöver byggas om och iståndsättas för att i fortsättningen kunna utnyttjas som gemensamma utspisnings- och sällskapslokaler för all anställd personal vid förbandet. Fonifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för ombyggnaden. Regeringen uppdrog den 29 januari 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 3 450 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

6. 1974 års riksdag (prop. 1974:135, FöU 1974:34, rskr 1974:392) beslutade om vissa organisationsförändringar i arméns fredsorganisation i Skövde. För att anpassa byggnadsbeståndet vid förbanden inom Skövde garnison till de krav som den nya organisationen ställer behöver vissa ombyggnads- och

iståndsättningsarbeten göras. Kostnaderna för dess arbeten, som avses utföras inom en femårsperiod, uppskattas till 15 milj. kr. varav 3 milj. kr.

behövs för nästa budgetår.

7. För iståndsättning av förråd och stabs- och förvaltningslokaler till följd

av organisationsändringar i lägre regional och lokalt instans beräknas ett

medelsbehov av 3 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs för att fullfölja de iståndsättningsarbeten som ingår i etapp 3 av omorganisationen.

8. För diverse objekt för vilka kostnaderna var för sig beräknas till högst

2 milj. kr. behövs 2,9 milj. kr. för nästa budgetår.

9. För mindre iståndsättningsarbeten på byggnader, utbildningsanord-

ningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 15 250 000 kr. för nästa budgetår.

Medlen behövs för att genomföra vissa planerade ombyggnads- och iståndsättningsarbeten avseende bl. a. mobiliseringsförråd, läger och skjutbanor samt för att kunna disponera om och anpassa befintliga byggnader till de ändrade krav som kan komma att föranledas av smärre organisations- och

personalförändringar. Kostnaderna för dessa objekt beräknas var för sig till högst 800 000 kr.

10. För vissa tekniska försörjningsanordningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 17 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs för att bygga om och modernisera installationer och anläggningar för värme- och elförsörjning, iståndsätta vägar och planer samt för att byta ut eller komplettera vattenlednings- och avloppsnät. Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att Ul oAemncörband: Iständsättning av befästningar och kaserner för

budgetåret 1977/78 anvisa eu förstagsanslag av 75 000 000 kr.

B4. Arméförband: Forskning och utveckling

1975/76 Utgift 67 928 000!

1976/77 Anslag 60 000 000

1977/78 Förslag 70 000 000

I Varav 7928-000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar utvecklingsarbete beträffande materiel för armén. Verksamheten inriktas med beställningsbemyndiganden, medan takten

i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigan-

deskulden under anslaget var den 30 juni 1976 58 972 869 kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om i10 milj.

kr. och anvisat ett anslag av 60 milj. kr. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir (58 972 869 + 110000 000 —

60 000 000) 108 972 869 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.) Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för armén Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Arméförband: Utvecklingsarbete för delprogrammet

Centrala och högre regionala

Reducering på grund av överplanering -20 000 -=9 000 - -11 000 - -11 000 Medelsbehov - 60 000 - 72 000 7 70 000 Bemvyndigandebehov 110 000 - 206 400 - 200 000 -

I [ beloppet ingår 18,1 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 21 beloppet ingår 56,9 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden, varav 12.4 milj. kr. för korrektion av saldo.

Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet för arméförband i stort

har kunnat genomföras. Under budgetåret har verksamheten främst varit

inriktad på att studera framtida sambands-, luftvärns- och pansarvärnssys-

tem samt att utveckla komponenter för att modifrera befintliga stridsfordon. Försöken med nya bandvagnar och motorcyklar har fortsatt.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär att forsk-

nings- och utvecklingsverksamheten i huvudsak kommer att inriktas mot

fortsatta studier av framtida sambands-, luftvärns- och pansarvärnssystem samt mot att utveckla viss ammunition och komponenter för att modifiera befintliga stridsfordon.

Budgetåret 19777/78 Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 72 milj. kr och ett beställningsbemyndigande

om 206,4 milj. kr inhämtas. Under budgetåret 1977/78 inriktas utvecklingsarbetet främst på att ta

fram ett inhemskt lätt pansarvärnsrobotsystem och därutöver i huvudsak

på att fortsätta studierna av framtida sambands-, luftvärns- och pansar-

värnssystem. Framställning enligt det s. k. tvåstegsförfarandet kommer att sändas in om utveckling av lätt pansarvärnsrobotsystem och truppradio-

system. Av begärda bemyndiganden är 56.9 milj. kr. avsedda för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret

1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 37 milj. kr. b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977

till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 7,5 milj. kr.

c) underskott av prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76 till ett belopp av 12,4 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande-och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir

bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 238 972 869 kr. Detta belopp bör

emellertid justeras med hänsyn ull den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 blir ca 220 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det beställningsbemyn-

digande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för ar-

méförband får beställas inom en kostnadsram av 200 000 000 kr. 2. till Arméförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 70 000 000 kr.

C Marinförband

Marinens fredsorganisation består i stort av följande förband m. m. 3 örlogsbaser 2 marina bevakningsområden 5 kustartilleriförsvar 7 övriga förband (kustflottan, 5 regementen, 1 helikopterdivision) 4 utbildningsanstalter som är underställda eller lyder under chefen för marinen.

Lokaliseringen av marinens fredsförband m. m. framgår av följande karta. Verksamheten leds centralt och regionalt från marinstaben.

Verksamheten under huvudprogrammet Marinförband budgetceras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar m. m. samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag. C 1. - Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet C 2. Marinförband: Materielanskaffning C 3. - Marinförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner C 4. - Marinförband: Forskning och utveckling HI 2. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

C 1 Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1975/76 Utgift 891 110 953 1976/77 Anslag 765 500 000 1977/78 Förslag 882 800 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom marinen.

Pan

Luleå bevakningsområde

vanisno (a FIER) [«ss]

göt” hh

| JA

GbK/Fo 32 Om

EN PeRtA—L Bös Hf. kod

1. hkpdiv

S— ST Anösyyp

GÖTEBORG My,

KARLSKRONA ÖriBO

/ MALMÖ ECT

Kustflottan

Malmö bev ningsområde

Örlogsbaser och Övriga förband [ Marina bevakkustartilleriförsvar (regementen, ningsområden utbildningsanstalter m. m.) =militärområdesgräns =försvarsområdesgräns

12 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1975/76 1976/77 1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen för marinen

Antal utexaminerade officerare exkl. reservofficerare 195 181 233 258 Grundutbildning av värnpliktiga Antal man 7 300 7 042 7 077 7 019 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) 2.130 2.094 2.029 2.022 Repetitionsutbildning Antal man 8 401 5 845 9232 8 705 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) = 0,192 0.144 0212 0,203

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 — 1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredraför ganden marinen

Marinförband: Allmän ledning och förbandsverksamhet 306 300 344 828 310 000 353 400 353 400 Operativ och krigs- | organisatorisk

verksamhet 62600 72193 67 000 73100 69100

Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. 75 750 83 232 81 900 113400 = 111000 Grundutbildning av värnpliktiga 274 600 305167 304 700 316 500 312500 Repetitionsutbildning 29 400 34 262 41 600 46 000 16 000

Kostnader 748 650 839 682 805 200 902 400 862000

Å vgår I tillkommer: Medgiven prisregle- Ting . +143 200 - - - - Överplanering, reserver m. m. -42 700 -14 210 -26 000 -=30) 200 +19 800 Intäkter för isbrytarverksamhet m.m. - —-10 000 -19 951 -13 200 -29 000 =29 000 Kostnader som inte fördelats på primäruppdrag - +87 290 - - - Utbetalningar föranledda av före budgetåret genomförd verksamhet +14 200 +14 200 +18 800 +19 300 +19 300 Beräknade utbetalningar efter budgetåret -18 800 -15 900 -19 300 -19 500 -19 500 Belastnings-

anpassning - - - - — +30 200

Medelsbehov 834550 = 891 111 765 500 843 000 882 800

Personal

Personalkategori Antal

1975/76 1976/77 Beräknad ändring

1977/78

Planerat Utfall Planerat Chefen Föredra-

för ganden

marinen

Militär personal | | Regementsofficerare 681 672 703 of. of. Kompaniofficerare

m. fl. 968 977 928 6! 6!

1 882 1927 +6! +6! Plutonsofficerare m. fl. 1833

Civilmiltträr personal

Pensionerad militär personal i arvodestjänst

Regementsofficerare 14 12 10 - 6 6 Kompaniofficerare 8 9 6 - 6 -6

Civil personal

! Omfördelning av tjänster i samband med avvecklingen av den särskilda staten för övertaliga kompaniofficerare vid flottan. 2 Avser antalet tjänster. Antalet anställda beräknas minska med 118.

Budgetåret 1975/76

Chefen för marinen anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76

att marinens resurser även detta år varit otillräckliga. Personalutgifterna

har under året ökat i väsentligt högre grad än den kompensation som erhållits

i form av prisregleringsmedei. Chefen för marinen har därför tvingats prio-

ritera viss verksamhet nämligen befäls- och repetitionsutbildningen. Inom dessa områden har godtagbart resultat uppnåtts.

Örlogsbaser och kustartilleriförsvar har organiserats om. Förslag till ökad

samordning av förvaltningsverksamheten i Göteborg har inlämnats. Motsvarande utredning för Karlskrona har ännu inte genomförts. Förslag till

ny organisation för Berga örlogsskolor har lämnats in till regeringen medan

motsvarande förslag för Karlskrona örlogsskolor inte har lämnats in ännu. Vakansläget främst för militär personal är fortfarande besvärande.

Marinens anslag för ledning och förbandsverksamhet har överskridits med

ca 57 milj. kronor. Chefen för marinen eftersträvar att återta delar av över-

skridandet innevarande budgetår genom skuldökning m. m. och ändrade ambitioner. Han hävdar vidare att överskridandet får kvarstående allvarliga effekter som dels kan beröra verksamheten kommande budgetår, dels kan

förvärra eftersläpningen av materielanskaffningen på sikt.

Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975/76:100 bil. 6 (FöU 1975/76:32. rskr 1975/76:273) och regleringsbrevet för innevarande budgetår beräknas i stort kunna fullföljas. Dock måste verksamhetens omfaltning begränsas för att delvis reglera överskridandet från budgetäret

1975/76. Förvaltningsverksamheten i Karlskrona garnison och stabs- och

förvaltningsorganisationen vid Karlskrona örlogsskolor ses över. Enligt re-

geringens beslut den 2 september 1976 skall organisationen vid de marina förbanden i Göteborg successivt utvecklas. Försöken med en för försvarets tunga och marinens lätta helikoptrar gemensam organisation skall fortsätta.

Budgetåret 1977/78

Chefen för marinen

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen anför

chefen för marinen bl. a. följande huvudmotiveringar för den föreslagna

verksamheten under budgetåret 1977/78. Den skall i första hand inriktas på att säkerställa förbandsproduktionen och mobiliseringsberedskapen för

prioriterade förband. Vakansläget är fortfarande besvärande, varför utbildningen till och av fast anställd personal prioriteras. Bl. a. förbättras utbild-

ningen av kompaniofficerare. De värnpliktigas grundutbildning inriktas på

att personalen ska vara krigsplaceringsbar vid utbildningens slut och användbar i huvudtjänst direkt efter mobilisering. Repetitionsutbildningens

omfattning minskar i förhållande till budgetåret 1976/77. Förändringarna i förhållande till budgetåret 1976/77 detaljmotiverar chefen för marinen på följande sätt.

A. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 86 700 000 kr.

B. Förändringar enligt Kungl. Maj:ts/regeringens beslut 1. Allmän ledning och förbandsverksamhet

a) Av budgettekniska skäl bör kostnader för personal föras över från primäruppdraget Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga till primäruppdraget Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. (+ 5 900 000 kr.).

b) Av budgettekniska skäl bör kostnader för materiel och tjänster föras över från primäruppdraget Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga (+ 600 000 kr.)

2. Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet

a) Av budgettekniska skäl bör kostnader för personal föras över till primäruppdraget Allmän ledning och förbandsverksamhet (- 700 000 kr.).

b) Av budgettekniska skäl bör kostnader för materiel och tjänster föras över till primäruppdragen Allmän ledning och förbandsverksamhet och Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. och från primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga (500 000 kr.)

3. Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

a) Av budgettekniska skäl bör kostnader för personal föras över från primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga och primäruppdraget Allmän ledning och förbandsverksamhet (+ 10 500 000 kr.).

b) Av budgettekniska skäl bör kostnader för värnpliktiga föras över från primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga (+ 2 000 000 kr.).

c) Av budgettekniska skäl bör kostnader för materiel och tjänster föras över från primäruppdraget Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och primäruppdragsgruppen Grundutbildning av värnpliktiga (+ 5 300 000 kr.).

4. Grundutbildning av värnpliktiga

a) Av budgettekniska skäl bör kostnader för personal föras över till primäruppdragen Allmän ledning och förbandsverksamhet och Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. (- 15 700 000 kr.).

b) Av budgettekniska skäl bör vissa kostnader för värnpliktiga föras över till primäruppdraget Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. (—2 000 000 kr.). "C) Av budgettekniska skäl bör kostnader för materiel och tjänster föras över till primäruppdragen Allmän ledning och förbandsverksamhet, Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. (—-5 400 000 kr.).

C. Uppgiftsförändringar 1. Allmän ledning och förbandsverksamhet

a) Personalkostnaderna minskar på grund av rationalisering och ambitionsförändring (- 3 200 000 kr.).

b) Vissa internpriser ändras (+ 7 700 000 kr.).

c) Kostnader för lönetillägg minskar (- 1 000 000 kr.).

d) Kostnader för militär sjökartläggning och sjömätning ökar (+ 400 000 kr.).

e) Kostnader för resor ökar (+ 800 000 kr.).

f) Av budgettekniskaskälbör kostnader för bogsering av fartyg föras över till primäruppdraget (+ 500 000 kr.).

2. Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet

a) Vissa internpriser ändras (+ 1 300 000 kr.).

b) Kostnader för förbandsövningstillägg och övertidsersättning minskar (- 200 000 kr.)

c) Kostnader för materielunderhåll m. m. minskar (— 1 900 000 kr.).

d) Utbildningsverksamheten minskar (—- 100 000 kr.).

3. Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

a) Kostnaderna ökar för lönetillägg och ökad utbildningsverksamhet på grund av tjänsteställningsutredningens förslag (+ 1 000 000 kr.).

b) Vissa internpriser ändras (+ 4400 000 kr.). c) Kostnader för resor ökar (+ 200 000 kr.). d) Antalet kurser och elever ökar (+ 400 000 kr.).

4. Grundutbildning av värnpliktiga

a) Vissa internpriser ökar (+ 7 300 000 kr.).

b) Värnpliktskostnaderna minskar därför att antalet tjänstgöringsdagar förändras (— 300 000 kr.).

c) Övriga kostnader minskar genom nedgången av antalet tjänstgöringsdagar (— 100 000 kr.).

d) Genom förändring i rustningsvolymen och rationalisering minskar kostnaderna för materielunderhåll! (— 800 000 kr.).

e) Anskaffning av utbildningsmateriel minskar och en jagare avrustas (- 1 300 000 kr.).

f) Tillkomsten av minfartyget Visborg ökar kostnaderna (+ 700 000 kr.).

g) Resekostnaderna ökar (+ 300 000 kr.).

5. Repetitionsutbildning

a) Övningsverksamheten minskar och ambitionsnivån sänks (—5 600 000 kr.). -

Föredraganden

Chefen för marinen redovisar i årsredovisningen för budgetåret 1975/76 ett anslagsöverskridande på ca 57 milj. kr. Av överskridandet regleras ca 17 milj. kr. vid fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1976/77 till huvudprogrammet Marinförband. Resterande överskridande avser chefen för marinen reglera under budgetåret 1977/78 genom att minska repetitionsutbildningen med 30 milj. kr. och ambitionssänkningar i övrigt med 10 milj. kr. Jag godtar dessa åtgärder, vilka innebär ett underutnyttjande av budgeten och därmed en reglering av överskridandet.

I avsnittet om ramberäkningar för budgetåret 1977/78 har jag anfört att en sammanvägd bedömning av bl. a. överplanering och reserv för lönekostnader och materielunderhåll bör göras. I samma avsnitt har jag även anmält att jag inte kan godta den av överbefälhavaren anbefallda överplaneringen på 10 milj. kr.

Med hänsyn till de tidigare budgetårens belastning och utfallet budgetåret 1975/76 har jag räknat upp anslaget med 30,2 milj. kr. I övrigt kan jag i huvudsak biträda den inriktning av verksamheten chefen för marinen har föreslagit.

Min beräkning av det totala medelsbehover framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemstiller att regeringen föreslår riksdagen

att till Marmörband: Ledning och förbandsverksamhet för budge-

tåret 1977/78 anvisa eu förslagsanslag av 882 800 000 kr.

C2 Marinförband: Materielanskaffning

1975/76 Utgift 413 596 224! 1976/77 Anslag 351 000 000 1977/78 Förslag 500 000 000 ! Varav 55 000 000 i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels underhåll på grund av generalöversyner av stridsfartyg, haverier m. m. och sådant materielunderhåll som regleras genom centrala direktiv, dels anskaffning och modernisering av fartygsmateriel m. m., anskaffning av vissa maskiner m. m. samt anskaffning av intendentur- och sjukvårdsmateriel för marinförband.

Verksamheten under anslaget inriktas med beställningsbemyndiganden, medan takten i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1976 1 302 016 129 kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett .beställningsbemyndigande om 900 milj. kr. och anvisat ett anslag av 351 milj. kr. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir (1302 016 129 + 900 000 000 — 351 000 000) = 1 851 016 129 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för marinen Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet. Marinförband: — Central — vidtaget materieclunderhåll m. m.. utom av viss sjukvårdsmateriel, för delprogrammet

Marinförband: — Centralt — vidtagen

materielanskaffning m. m., utom av viss sjukvårdsmateriel, för delpro-

grammet

För flera delprogram gemensamma lednings-,. bas- och underhållsför-

Marinförband: — Centralt — vidtagen materielanskaffning Mm. m. av viss sjukvårdsmateriel för delprogrammet För flera delprogram gemensamma

lednings-, bas- och underhållsför-

band m.m. 3 2001 3 900 3 000 3 500

Gemensamma produktionsresurser 8005 1 5006 700 4500 4200

Kostnader 975400 445000 —1298150 = 562000 = 1297000 562000

Reducering på grund av överplane-

ring -75400 —--94000 + 83 500 = 62.000 = 62000

Medelsbehov - 351 000 - 500 000 - 500 000 Bemyndigandebehov 9200 000 - 1381 650 - 1297 000

11 beloppet ingår 16,8 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 21 beloppet ingår 22,6 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 3] beloppet ingår 313.5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 4] beloppet ingår 456,9 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 51 beloppet ingår 300000 kr. i prisregleringsbemyndiganden. 61 beloppet ingår 800 000 kr. i prisregleringsbemyndiganden.

177 Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad materielanskaffning för marinförband istort har kunnat genomföras.

Bl. a. hartre torpedbåtar av modifierad Spica-typ och minfartyget Visborg levererats.

Begränsningen av anslagsmedel och de stora kostnadsökningar som under senare budgetår har drabbat såväl de förbandsbundna verkstäderna som övriga underhållsverkstäder har emellertid gjort det nödvändigt att sänka ambitionsnivån bl. a. genom att reducera generalöversynerna för vissa strids-

fartyg.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär bl. a. att det under budgetåret kommer att beställas ett nytt min- och utbildningsfartyg

som ersättning för Älvsnabben och Pingvinrobotar för patrullbåtar.

Budgetåret 19777/78 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 500 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande

om 1 381,7 milj. kr. inhämtas. Beställningsbemyndigandena för gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. är avsedda bl. a. för att fortsätta anskaffningen av främst transportfartyg, transportbåtar och övrig

båtmateriel samt modernisering av ubåtsbärgningsfartyget Belos.

Beträffande vapenmateriel behövs bemyndiganden främst för att anskaffa service- och provningsutrustning för torpeder och minröjningsmateriel samt viss signalspaningsmateriel. Vidare behövs bemyndiganden för att modernisera kustspaningsradar och anskaffa diverse radio-, trådsignal-, stridslednings- och telemotmedelsmateriel samt ABC-skyddsmateriel.

Beträffande sjukvårdsmateriel begärs bemyndiganden främst för att an-

skaffa sjukvårdsmateriel till sjukvårdsplutoner och förbandsplatsgrupper.

täcka brister i fråga om krigsutrustning och ersättningsmateriel samt för att beredskapslagra vaccin. Beställningsbemyndigandena för helikopterförband är avsedda för att anskaffa torpeder och flygfältsbelysning och för att underhålla ma-

rinens helikoptermateriel.

Beställningsbemyndigandena för ytattackförband m.m. avses som kompletteringsbemyndigande för att anskaffa Pingvinrobotar för patrullbåtar. Vidare är bemyndigandena avsedda för att anskaffa sjömålsrobot

och två reserveldledningar till fartyg, modifiera torpeder och anskaffa sjöminor.

Bemyndigandena avses även för generalöversyner av ytattackfartyg och för underhåll av motorer och gasturbiner.

Beställningsbemyndigandena för u båts förband avses för smärre moderniseringsarbeten och för att fortsätta anskaffningen av ersättningsbatterier för utbåtar. Vidare avses bemyndigandena bl. a. för torpeder och stridsbatterier för ubåtsjakttorpeder, modifiering av befintliga torpeder, reservdelar och förrådsutrustning till dessa samt simulatoranläggning för ubåtar.

Bemyndigandena avses även för generalöversyner av ubåtar.

Beställningsbemyndigandena för minröjningsförband avses beträffande vapenmateriel för anskaffning av ny ammunition till automatpjäser, fortsatt anskaffning av minröjningsmateriel och anskaffning av radiomateriel.

Bemyndigandena avses även för generalöversyner av flottans minröjningsfartyg.

Bemyndigandena för fasta kustartilleriförband avses främst för att anskaffa materiel till 12 cm tornbatterier (ERSTA) som t. ex. viss eldledningsmateriel, ammunition och telemateriel.

Bemyndiganden behövs vidare för att anskaffa invisningsutrustning till eldledning för KA-förbandens luftvärn och mörkertillsats för dessa, artilleristrålkastare, minmateriel för fasta minspärrtroppar, diverse telemateriel samt nautisk- och stridsledningsmateriel.

Beställningsbemyndigandena för rörliga kustartilleriförba nd äravsedda främst föranskaffning av diverse robot- och trådsignalmateriel. Vidare behövs bemyndiganden för att anskaffa trossbåtar, bastranspontbåtar, bevakningsbåt och hydrokoptrar.

Beställningsbemyndigandena för gemensamma produktionsresurser avses bl. a. för att modernisera övervattensfartyg och ställa i ordning hjälpfartyg. Bemyndiganden begärs också för att anskaffa skeppsteknisk materiel som inte är hänförd till speciellt delprogram samt för stridsledningsoch sambandsmateriel och viss fordons- och utbildningsmateniel.

Bemyndiganden avses även för att anskaffa maskiner och verkstadsutrustning m. m. för marinens verkstäder och baser samt intendentur-, förplägnads- och sjukvårdsmateriel.

Bemyndigandena avses även för vissa kostnader vid verkstäder och för övriga centralt föreskrivna underhållsåtgärder på vapen- och skeppsteknisk materiel samt för att bestrida kostnader för haverier, dataproduktion m. m.

Av begärda bemyndiganden är 480,3 milj. kr. avsedda för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret 1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 226,8 milj. kr.

b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977

till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 230,5 milj. kr.

c) underskott av prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76

med 23 milj. kr.

Utöver de i sammanställningen redovisade beställningsbemyndigandena

och betalningsmedlen begär chefen för marinen ett beställningsbemyndigande om 200 milj. kr. och betalningsmedel om 60 milj. kr. för att mo-

dernisera jagare typ Östergötland samt betalningsmedel om 27 milj. kr. för

att kunna påbörja anskaffning av minjaktfartyg enligt ursprunliga planer.

Tilt detta kommer ett beställningsbemyndigande om 50,9 milj. kr. för prisreglering.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår

av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsme-

del.

Av beställningsbemyndigandet avses ca 380 milj. kr. för att anskaffa sjö-

robot.

Beställningsbemyndigande för anskaffning av minjaktfartyg har anvisats i

relgeringsbrev för budgetåret 1976/77. I överbefälhavarens planering har

inte avsatts betalningsmedel budgetåret 1977/78 för sådan anskaffning. Jag kommer emellertid att pröva möjligheten att lägga ut beställnignar av dessa

fartyg redan under budgetåret 1977/78.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 2 648 016 129 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av pris-

reglerngsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt be-

räknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 blir ca 2 510 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka

anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m. m. till marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av

1297 000 000 kr. 2. till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 000 kr.

C 3. Marinförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner

1975/76 Utgift 24 000 000 1976/77 Anslag 24 000 000 1977/78 Förslag 26 000-000

Verksamheten under anslaget omfattar iståndsättning av befästningar och byggnader för flottan och kustartilleriet. Anslaget skall tillgodoföras inkomst-

sidan i staten för försvarets fastighetsfond för att balansera utgifter inom staten för fonden,

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Chefen för - Föredra-

marinen ganden

Befästningars delfond Marinförband: Iståndsättning av befästningar m. m. för delprogrammen För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. 650 1 100 200 9200 Fasta kustartilleriförband 2 350 2 900 4 100 4100

Kasernbyggnaders delfond Marinförband: Iståndsättning av kaserner m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 19 000 20 000 21 000 21 000 Kostnader=medelsbehov 22 900! 24 000 26 000 26 000

1! Medgivet överskridande av anslagsbeloppet 2 milj. kr.

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvaltningen att verksamheten har kunnat genomföras enligt planerna. Renovering av en kasern vid Göteborgs kustartilleriförsvar (Stora Känsö) och två kaserner

vid Sydkustens örlogsbas i Karlskrona har avslutats. Renovering av en kasern

vid KA I i Vaxholm och ytterligare en kasern vid Sydkustens örlogsbas har påbörjats. Ombyggnad av mönstersalsbyggnaden och artilleriverkstaden vid Sydkustens örlogsbas och av marketenteriet vid KA 5 i Härnösand

har avslutats. Ombyggnad av en stabsbyggnad vid Sydkustens örlogsbas

har påbörjats.

Budgetåret 1976/77

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd. Bl. a. beräknas pågående renovering av en kasern vid KA 1 i Vaxholm bli avslutad

liksom pågående ombyggnad av en stabsbyggnad vid Sydkustens örlogsbas.

Budgetåret 19777/78

Chefen för marinen

Följande dispositionsplan föreslås för anslaget.

Objekt Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Befästningars delfond För flera delprogram gemensamma lednings-,

bas- och underhållsförband m. m. 1. Mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m. 900 Fasta kustanilleriförband 2. Ombyggnad av vissa anläggningar för kustartilleri-

batterier (totalkostnad 3,1 milj. kr.) 1 800 3. Mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m.

Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser 1. Kasernrenoveringar 12 800

2. ÖrlB S. Ombyggnad av cisternskjulet 3 000 3. ÖrlB S. Om- och tillbyggnad av kockskolan

(totalkostnad 3,4 milj. kr.) 2 500 4. Mindre iståndsättningsarbeten på byggnader,

utbildningsanordningar m. m. 1 500 5. Vissa tekniska försörjningsanordningar m. m. 1 200

21 000

Totalt 26 000

Befästningars delfond

I och 3. För mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m. behövs (900 000 + 2 300 000) 3 200 000 kr. för nästa budgetår.

2. Behovet av att bygga om vissa äldre befästningsanläggningar i samband med nybyggnad av ett kustartilleribatteri har senast anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 tbil. 6 s. 122). Kungl. Maj:t uppdrog den 14 juni 1974 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra denna ombyggnad inom en kostnadsram av 3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1973. Regeringen uppdrog den 29 maj 1975 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra motsvarande ombyggnad för ett annat kustantilleribatteri inom en kostnadsram av 1.4 milj. kr. enligt prisläget den I februan 1974. Denna ombyggnad, som medför att vissa behov av utrymmen för det nya batteriet tillgodoses, avses påbörjas under nästa budgetår. Arbetenas omfattning har kunnat reduceras. De beräknas nu kunna utföras inom en sammanlagd kostnadsram av (1.6 + 1,5) 3,1 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

Kasernbyggnaders delfond

I. F.n. pågår renovering av en kasern vid Sydkustens örlogsbas i Karlskrona och en kasern vid KA 1 i Vaxholm. För fortsatta renoveringsarbeten beräknas ett medelsbehov av 12,8 milj. kr. för nästa budgetår.

2. Behovet av att bygga om cisternskjulet (byggnad nr 313) vid Sydkustens örlogsbas har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6. s. 122). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra ombyggnaden inom en kostnadsram av 2,6 milj. kr. enligt prisläget den I februari 1975. vilket motsvarar 3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

3. Kockskolan (byggnad nr 569) vid Sydkustens örlogsbas behöver byggas om för att i fortsättningen kunna utnyttjas för marinens centraliserade utbildning i förplägnadstjänst. För denna disponeras f. n. otidsenliga lokaler i fyra olika byggnader. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för ombyggnaden. Kostnaderna har uppskattats till 3,4 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. Regeringen uppdrog den 2 december 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget.

4. För mindre iståndsättningsarbeten på byggnader, utbildningsanordningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 1,5 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs bl. a. för att kunna disponera om och anpassa befintliga byggnader till de ändrade krav som kan komma att föranledas av smärre organisations- och personalförändringar. Kostnaderna för dessa objekt beräknas var för sig till högst 800 000 kr.

5. För vissa tekniska försörjningsanordningar beräknas ett medelsbehov

av 1,2 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs för att bygga om och modernisera installationer och anläggningar för värme- och elförsörjning, iståndsätta vägar och planer samt för att byta ut eller komplettera vattenlednings- och avloppsnät. Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen Över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Marinförband: Iståndsätning av befästningar och kaserner

för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 26 000 000

kr.

C 4 Marinförband: Forskning och utveckling

1975/76 Utgift 25 403 377 1976/77 Anslag 31 500 000 1977/78 Förslag 30 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar utvecklingsarbete beträffande materiel för marinen.

Verksamheten under anslaget inriktas med beställningsbemyndiganden,

medan takten i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1976 75 586 786 kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 55 milj. kr. och anvisat ett anslag av 31,5 milj. kr. Den på detta sätt

beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir (75 586 786 +

55 000 000 — 31 500 000) 99 086 786 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för marinen Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.

Marinförband: Utvecklingsarbete för delprogrammet För flera delprogram gemensamma

lednings-, bas- och underhållsför-

Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för marinen Föredraganden

Bem. Bet. Bem Bet. Bem. Bet. Reducering på grund av överplaner-

- -3 500 - =3 000 - --3 000 ing Medelsbehov - 31 500 - 29 900 - 30000 Bemyndigandebehov 55 000 - 72 250 72 250 -

1] beloppet ingår 15,5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 1] beloppet ingår 24,5 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet för marinförband i stort har kunnat genomföras. Projektering av minjaktfartyg har genomförts. Vidare har bl. a. fortsatt utveckling av vapensystem för ytattackförband och ubåtsförband bedrivits och fortsatta studier och försök beträffande rörligt kustartilleri genomförts.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär bl. a. att studierna av ubåtar fortsätter liksom tidigare påbörjad utveckling av vapensystem för ytattackförband och ubåtsförband. Även försöken rörande ersättning av rörligt tungt kustartilleri och studierna av tedningsfunktionen för ytattackförband fortsätter.

Budgetåret 1977/78 Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 29,9 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 72,3 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandet för gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. avses för att projektera olika typer av trängfartyg och utveckla stridsledningssystem.

Beställningsbemyndigandet för helikopterförband behövs för allmän utveckling av helikoptermateriel och viss vapenmateriel.

Beställningsbemyndigandet för ytattackförband m. m. avses

för att projektera flottiljledare, projektera, utveckla och göra försök med

s.k. övriga fartygsobjekt samt bedriva systemutveckling för övervattens-

fartyg.

Beträffande vapenmateriel avses bemyndigandet bl. a. för allmän utveck-

ling av vapenmateriel och utveckling av torpeder samt för att ta fram un-

derlag för att anskaffa ny sjömålsrobot med medellång räckvidd. Beställningsbemyndigandet för ubåtsförband avses för projektering

av ubåtar av typ A 17 och systemutveckling för ubåtar.

Beställningsbemyndigandet för fasta kustartilleriförband är avsett för försök med 20 mm luftvärnssystem samt studier och försök avseende passivt skydd av fasta anläggningar. Beställningsbemyndigandet för rörliga kustartilleriförband

avses för att anskaffa prototypeldiedning till nytt rörligt tungt artilleri (KA- RIN) och allmän utveckling inom robot- och telematerielområdet.

Beställningsbemyndigandet för gemensamma produktions-

resurser avses beträffande skeppsteknisk materiel för sådana smärre

utredningar och försök som kan hänföras till flera delprogram. Bemyndi-

gandet avses beträffande vapenmateriel bl. a. för fortsatt allmän utveckling av stridslednings- och sambandsmateriel.

Av begärda bemyndiganden är 24,5 milj. kr. avsedda för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret

1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd

prisutveckling med 11,9 milj. kr.

b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977

till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 11,4 milj. kr.

c) underskott på prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76 med 1,2 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel. Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 141 336 786 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den

beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni

1978 blir ca 137 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör beställas inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

13 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för ma-

rinförband får beställas inom en kostnadsram av 72 250 000 kr.

2. ull Marinförband: Forskning och utveckling för budgetåret

1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 30 000 000 kr.

D Flygvapenförband

Flygvapnets fredsorganisation består i stort av följande förband m. m.

1] eskaderstab 7 sektorflottiljer 5 övriga förband (flottiljer) 5 utbildningsanstalter som är direkt underställda chefen för flygvapnet

Lokaliseringen av flygvapnets fredsförband m. m. framgår av följande karta. Verksamheten leds centralt från flygstaben och regionalt av militärbefälhavare och i vissa fall av chefen för första flygeskadern.

Verksamheten under huvudprogrammet Flygvapenförband budgeteras på ett antal primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av anläggningar m. m. samt Forskning och utveckling. Verksamheten finansieras från följande anslag. D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning D 3. Flygvapenförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling 113. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1975/76 Utgift 1 389 292 232 1976/77 Anslag 1238 000 000 1977/78 Förslag 1 462 000 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet, operativ och krigsorganisatorisk verksamhet, utbildning till och av fast anställd personal m. fl. samt grundutbildning och repetitionsutbildning av värnpliktiga inom flygvapnet.

F21

LULEÅ

. N er

E1 stab RR KARLSBORG - CE GÖTEBORG Mos, - > &KALMAR & KALLINGE Bug, | (Eos i ÅA SN Sm AS . FI3M

O =jakt O =attack RS =spaning CT) =utbildningsförband =militärområdesgräns =försvarsområdesgräns

Verksamhetens omfattning

Verksamhet 1975/76 1976/77 — 1977/78

Planerat — Utfall Planerat — Chefen för

flygvapnet

Antal större omorganisationer 14 - 14 = Antal flygtimmar 112000 102426 110200 110250 Antal utexaminerade

Grundutbildning av värnpliktiga Antal man 5 709 5430 5 760 5 524 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) 1,867 1.861 1,852 1,809 Repetitionsutbildning Antal man 5010 5147 4 900 9 100 Antal tjänstgöringsdagar (milj. dagar) 0,045 0.046 0,045 0,070

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 -1977/78

Planerat — Utfall Planerat — Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden

Flygvapenförband: För flera delprogram gemensamma lednings-

Gemensamma produk-

tionsresurser 337 360 371638 365157 «427889 422 250 Kostnader 1218 074 1254 380 1 301888 1497232 1471 480

Avgår I tillkommer: Medgiven prisreglering + 225 600 - - - - Överplanering, reserver m. m. - - —-16 730 -200 +21 100 Intäkter Skillnad mellan bud- - - 544 > 440

geterande kostnader och behov av betalningsmedel —-32 774 +134912 -47 158 —25 089 —25 140 Medelsbehov 1410 900 1 389292 1 238000 1466 500 1462 000

Personal

Personalkategori Antal

1975/76 1976/77 Beräknad ändring

1977/78

Planerat — Utfall Planerat Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden Militär personal Regementsofficerare 585 613 605 of. of. Kompaniofficerare 850 853 855 of. of. Plutonsofficerare m. fl. 700 658 705 +1 of. Civilmilitär personal

Pensionerad militär personal i arvodestjänst Regementsofficerare 15 12 15 of. -5 Kompaniofficerare 3 3 3 of. of. Civil personal Handläggande personal 199 205 199 of. of. Övrig personal 4451 4 588 4321 - 74 -74

9424 95033 9339 -22 -229

Budgetåret 1975/76

Chefen för flygvapnet anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad verksamhet i stort har kunnat genomföras med godtagbart resultat. Belastningen på personalen har dock varit hög och mot bakgrund av ställda uppgifter har personalresurserna varit otillräckliga. Trots prioriteringar och högt övertidsuttag har bl. a. arbetet med krigs- och mobiliseringsförberedelser och viss utbildning inte kunnat lösas helt. De främsta orsakerna till detta har varit förbandsindragningar, organisationsförändringar, ombeväpning till flygplan 37, flygförbudet för detta flygplan och en betungande incidentberedskap. Avgångar av teknisk personal har ökat personalproblemen. Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975/76:100 bil. 6 (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) och i regleringsbrevet för innevarande budgetår bedöms i huvudsak kunna fullföljas. Detta innebär bl. a. att en ny fredsorganisation för Mygvapnets förband och skolor — utom flygvapnets Halmstads- och Södertörnsskolor — skall införas. Ombeväpningen till flygplan A J 37 och uppsättningen av lätta attackdivisioner med flygplan SK

60 fortsätter och ombeväpning till flygplan S 37 påbörjas. En attack- och en spaningsflygdivision och tre fredskompanier avvecklas. Anpassningen av bassystemet till flygplan 37 fortsätter. Dessutom skall en reducering av antalet verkstadsförband och indragning av två flottiljadministrationer förberedas. Verksamheten i övrigt avses bedrivas med i stort samma omfattning och inriktning som tidigare.

Budgetåret 1977/78

Chefen för flygvapnet

Förändringarna i förhållande till budgetåret 1976/77 motiverar chefen för flygvapnet på följande sätt. ÅA. Pris- och löneomräkning

Pris- och löneomräkningen innebär att kostnaderna ökar med 196 171 000 kr. B. Förändringar enligt Kungl. Maj:ts/regeringens beslut 1. Gemensamma lednings- och strilförband

a) Genom omorganisation av fortifikations- och byggnadsförvaltningen beräknas antalet anställda kunna minska (-1 550 000 kr.).

b) Pensionsåldershöjningen för viss militär personal innebär ökade kostnader (+400 000 kr.). 2. Basförband

a) Genom pensionsåldershöjningen för viss militär personal stiger personalkostnaderna (+900 000 kr.).

b) Minskad basorganisation medför att antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga sjunker (- 1 487 000 kr.). 3. Gemensamma produktionsresurser

a) På grund av pensionsåldershöjningen för viss militär personal stiger personalkostnaderna (+900 000 kr.).

b) Kostnaderna för flygvapenmuseet skall budgeteras på anslaget statens försvarshistoriska museer (-317 000 kr.). C. Uppgiftsförändringar 1. Gemensamma lednings- och strilförband

a) Fyra rörliga strilplutoner PS-44/R sätts upp (+3 634 000 kr.).

b) Kostnaderna för utveckling av datamaskinstött informationssystem för sektorchefs ledning av underställda förband i krig ökar (+1 380 000 kr.)

c) Uttaget av tjänstgöringsdagar för värnpliktiga ökar bl. a. beroende på tillkomsten av fackövningar (+1 750 000 kr.).

2. Jaktförband

Flygtidsuttaget för flygplan J 35 A minskar (— 10 920 000 kr.) medan uttaget ökar för flygplan J 35 D (+960 000 kr.) och flygplan J 35 F (+9 400 000 kr.).

3. Luftvärnsrobotförband

Två luftvärnsrobotdivisioner avvecklas och personalen förs över till andra förbandstyper inom flygvapnet (-4 191 000 kr.) 4. Attackförband

a) Ombeväpning till flygplan A J 37 fortsätter varför flygtidsuttaget på flygplan A 32 A minskar (- 2 550 000 kr.).

b) På grund av vingbalksbrott på flygptan A J 37 under budgetåret 1975/76 är ombeväpningen försenad (— 5 450 000 kr.).

c) Flygtidsuttaget ökar på flygplan SK 50 (+29 000 kr.) och flygplan SK 60 (+165 000 kr.) och minskar på flygplan SK 61 (—- 14 000 kr.)

d) Kostnaderna för datamaskinstött informationssystem för taktisk ledning av E 1 verksamhet i krig minskar (— 714 000 kr.).

5. Spaningsförband

a) Ombeväpning till flygplan S 37 medför ökat flygtidsuttag på flygplan S371(+3 815 000 kr.) och minskat uttag på flygplan A 32 A (—- 850 000 kr.), S 32 C (-345 000 kr.) och S 35 E (-2 650 000 kr.).

b) Flygtidsuttaget minskar på flygplan SK 50 (-43 000 kr.).

6. Flygtransportförband

a) Ökat flygtidsuttag ökar kostnaderna för flygplan Tp 84 (+1 575 000 kr.) och helikopter Hkp 41(+770 000 kr.).

b) Övergång till bruttoredovisning ökar de redovisade kostnaderna under primäruppdraget (+4 113 000 kr.).

7. Basförband

Tilikomsten av fackövningar ökar tjänstgöringsuttaget för värnpliktiga (+1 632 000 kr.).

8. Gemensamma produktionsresurser

a) Beslutet om = personalminskningar medför kostnadsbesparingar (- 3 200 000 kr.).

b) En meteorologtjänst bör inrättas vid F 211+80 000 kr.).

c) Kostnader för behovsundersökning och analys av datamaskinstöd ökar (+125 000 kr.).

d) Uttaget av tjänstgöringsdagar för värnpliktiga ökar (+79 000 kr.).

e) Övergång till bruttoredovisning ökar de redovisade kostnaderna under primäruppdraget (+1 330 000 kr.)

f) Flygtidsuttaget för flygutbildning ökar på Nygplan SK 61 (+517 000 kr.) och minskar på flygplan SK 50 (-100 000 kr.)

g) En tjänst för kompaniadjutant bör inrättas vid väderskolan i Kalmar.

Föredravanden I avsnittet om ramberäkningar för budgetåret 1977/78 har jag anfört att en sammanvägd bedömning av bl. a. överplanering och reserv för lönekostnader samt materielunderhåll bör göras. I samma avsnitt har jag vidare

anmält att jag inte kan godta den av överbefälhavaren anbefallda över-

planeringen på 8,9 milj. kr. H Jag kan i övrigt i huvudsak godta flygvapenchefens förslag ull inriktning av verksamheten och hans beräkningar av medelsbehoven under primiäruppdragen. Jag kan dock inte tillstyrka den typ av repetinonsutbildning

som chefen för flygvapnet begärt i form av så kallade fackövningar.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1973:27, TU 1973:12. rskr 1973:160 och prop. 1975:81, TU 1975:16, rskr 1975:197) skall Aygtrafikledningstjänsten i fred inom försvarsmakten med början den I juli 1976 föras över ull tuftfartsverket. Jag har vid mina beräkningar av personal förutsatt att den be-

rörda personlen skall vara överförd till luftfartsverket under budgetåret 1977/78. Chefen för flygvapnet har föreslagit att sektorledningen och strilbataljonen

vid F 12 förs över till F 17 budgetåret 1977/78. I avvaktan på det utredningsar-

bete som pågår beträffande sektorindelningen är jag inte beredd att för närvarande ta ställning till detta.

Robot 68 Bloodhound skall i enlighet med tidigare beslut avvecklas. Av bl. a. operativa skäl bör dock i avvaktan på tillförsel av spaningsradar PS 860 den del av organisationen som betjänar belysningsradarkomponenten m. m. i robotbataljonen t. v. finnas kvar. Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanstiällningen över kostnader och medelsbehov. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Flygvapenförband: Eedning och förbandsverksamhet för bud-

getåret 1977/78 anvisa eu förstagsanslag av I 462 000 000 kr.

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

1975/76 Utgift 1 291 492 031!

1976/77 Anslag 1 252 000 000

1977/78 Förslag 1364 000 000

! Varav 202 700 000 kr. i prisregleringsmedel.

Verksamheten under anslaget omfattar dels sådant materielunderhåll som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och

övningar vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationens behov samt viss materiel för fredsbruk.

Verksamheten under anslaget inriktas med beställningsbemyndiganden,

medan takten i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1976 2188 991 527 kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyn-

digande om 1 510 milj. kr. och anvisat ett anslag av 1252 000 000 kr. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir

(2 188 991 527 + 1510 000 000 — 12352 000 000) 2 446 991 527 kr.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel

Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.

Flygvapenförband: Centralt vidtaget materielunderhåll

m. m. utom av viss sjuk-

vårdsmateriel, för del-

programmet För flera delprogram

gemensamma lednings-

och strilförband 3 000 Y 3 000 3.000 ]

Jaktförband 200 100 100 Luftvärnsrobotförband Attackförband 3 900 2 800 3 400

Spaningsförband 700 > 40100 700 700 | 41 000 40900

Flygvapenförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. utom av viss sjukvårdsmateriel, för delprogrammet För flera delprogram gemensamma lednings-

Gemensamma produk-

tionsresurser 432 100! / 1103 9002 45 400 /

Primiiruppdrag m mm. [976/77 | [977/78 Chefen för Föredraflygvapnet ganden Bem Bet Bem. Bet Bem Bet.

Flygvapenförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. av viss sjukvårdsmateriel för delprogrammet Basförband 2 300 | 2 300 2300

Gemensamma produk- i 2800 2800 2800

tionsresurser 500 500 500 Kostnader 1857 000 1 424800 3440 000 1439100 3 600 000 1439 100 Reducering på grund av överplanering - 347 000 — 172 800 - -241 100 - - 75 100 Medelsbehov - 1252 000 - 1198 000 1.364 000 Bemyndigandebehov 1510 000 —- 3 440 000 - 3600 000

I] beloppet ingår 431 milj. kr i prisregleringsbemyndiganden. 2 I beloppet ingår 1 021 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad materielanskaffning för flygvapenförband i stort har kunnat genomföras. Priserna på materiel till flygvapenförband har under budgetåret fortsatt att öka kraftigt. Prishöjningen har varit högre än den kompensation som

erhållits enligt nettoprisindex. För gemensamma lednings- och stridsledningsförband har större beställningar avsett materiel till bl. a. luftförsvarscentraler, radargruppcentraler. radaranläggningar, försvarets olika kommunikationsnät och markbunden materiel för navigering och landning.

Beställningsverksamheten för delprogrammet jaktförband har främst rört

anskaffningen av första delserien av flygplan JA 37.

För attackförband har fortsatta beställningar skett till Nygplan AJ 37 för bl. a. beväpning, målinmätning, grundflygplan, flygplanmotor RM 8, el- och

teleutrustning, motmedel, underhållsutrustning, utbytesenheter och reserv-

delar. Leveranserna av flygplan 37 har fortgått planenligt. Beställningarna för spaningsförbanden har främst avsett materiel till spa-

ningsversionen av flygplan 37. Leveranserna av flygplan SH 37 har påbörjats. Till flygvapnets basförband har bl. a. levererats specialfordon, flygsäker-

hetsmateriel och miljövårdsmateriel.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplanen har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär

bl. a. att vissa kompletteringsbeställningar görs för flygplan AJ 37 och S 37

och att viss materiel för en andra delserie av JA 37 beställes.

Leveranserna av flygplan AJ 37 och SH 37 fortsätter och leverans av flygplan SF 37 påbörjas.

Budgetåret 1977/78

Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 1198 milj. kr. och ett beställningsbemyn-

digande om 3 440 milj. kr. inhämtas. Beställningsbemyndigandena förge mensammalednings- och strilförband avser fortsatt anskaffning, installation och underhåll av

utrustning för radarspaning, sambands- och ledningscentraler.

Inom delprogrammet jakt förband utförs nödvändiga underhållsåt-

gärder för flygplan J 35. Slutlig beställning av den andra delserien av flygplan

JA 37 avses också göras under budgetåret. Denna beställning planeras om-

fatta grundflygplan och ingående utrustning som radar, motor, presenia-

tionsutrustning, styrautomat och kommunikationsutrustning samt ammunition, flygträningsanläggning, underhållsutrustning och reservdelar.

Beställningsbemyndigandena för attack förband avses för komplet-

terande anskaffning till flygplan AJ 37 och för vissa modifieringar av flyg-

planet på grund av inträffade vingbalksbrott.

Inom delprogrammet spaningsförband planeras endast verksam-

het av mindre omfattning, främst underhåll av befintlig materiel.

Inom flygtransportförband planeras endast verksamhet av mindre omfattning, främst underhåll av befintlig materiel.

Inom delprogrammet basförband planeras fortsatt installation av markradio för Nygtrafikledning, fortsatt anskaffning av flygsäkerhetsmaterich, beredskapsaggregat, fordon och materiel för fältarbete, ersättning av

räddnings- och haveribilar samt anskaffning av vissa markvapen.

Under gemensamma produktionsresurser tas bl.a. upp

vissa kompletterande beställningar till flygplan SK 60 och kostnader för normalieverksamhet. Större delen av verksamheten inom delproduktions-

området Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. bedrivs inom detta delprogram.

Av begärda bemyndiganden avses I 021 milj. kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret

1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 615 milj. kr.

b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977

till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 304 milj. kr.

c) underskott av prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76

med 102 milj. kr.

Föredraganden

Min beräkning av det totala bemyndigande-och medelsbehovet framgår av

sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Av beställningsbemyndigandet avses ca I 650 milj. kr. för att anskaffa delserie 2av flygplan JA 37. Jag har också beräknat medel för att genomföra erforderlig

typservice på de olika versionerna av flygplan 37.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir

bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 4 682 991 527 kr. Detta belopp bör

emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 blir ca 4 260 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 3 600 000 000 kr.

2. ull Flvgvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret

1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 1 364 000 000 kr.

D 3. Flygvapenförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner

1975/76 Utgift 29 700 000 1976/77 Anslag 28 600 000 1977/78 Förslag 32 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar iståndsättning av befästningar.

flygfält och byggnader för flygvapnet. Anslaget skall tillgodoföras inkomstsidan i staten för försvarets fastighetsfond för att balansera utgifter inom

staten för fonden.

Kostnader och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 — 1976/77 1977/78

Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden

Befästningars delfond Flygvapenförband: Iståndsättning av flygfält för delprogrammet Basförband 1 500 2 000 2000 2.000 Filygvapenförband: Iståndsättning av befästningar m. m. för del-

programmet Gemensamma produktionsresurser 1500 1 500 1 500 1500

Kasernbyggnaders delfond Flygvapenförband: Iståndsättning av kaserner m. m. för delprogrammet

Gemensamma produktionsresurser = 23 700 25 100 28 500 28 500 Kostnader = medelsbehov 26700! — 28 608 32 000 32 000

I Medgivet överskridande av anslagsbeloppet 3 milj. kr. 2 Medgivet överskridande av anslagsbeloppet 6,5 milj. kr.

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvaltningen att verksamheten har kunnat genomföras enligt planerna med det undantaget att den planerade ombyggnaden av en hangar vid F 14 i Halmstad inte har genomförts. Anledningen härtill är att ombyggnaden främst avsåg att i anslutning till brandövningsplatserna åstadkomma utbildningslokaler för brandförsvars- och räddningstjänst. Enligt en tidigare bedömning kunde brandövningsplatser anläggas i närheten av hangaren. Numera bedöms detta inte vara möjligt med hänsyn till den nedsmutsning och den nedsatta sikt över landningsbanan som uppstår vid brandövningarna. Behovet av utbildningslokaler för brandförsvars- och räddningstjänst planeras i stället bli tiligodosett genom ombyggnad av en annan byggnad som är belägen intill det område dit brandövningsplatserna kan lokaliseras. Renovering av fem kaserner vid F 7 i Såtenäs, en kasern vid F 17 i Ronneby och två kaserner vid F6 Karlsborg har avslutats. Renovering av fem kaserner vid F 16 i Uppsala har påbörjats. Ombyggnad av en flygverkstad vid F 7 och en flygverkstad vid F 15 i Söderhamn har avslutats. Ombyggnad av en verkstads- . byggnad i Ursvik till lokaler för meilersta teleservicebasen har påbörjats.

Budgetåret 1976/77

Den planerade verksamheten beräknas kunna bli genomförd. För detta krävs dock en ökad tillgång på medel p. g. a. av vissa eftersläpningar i betalningsutfall från budgetåret 1975/76. Genom beslut den 2 december 1976 medgav regeringen att anslaget får överskridas med 6,5 milj. kr. mot att motsvarande belopp låses på anslaget Flygvapenförband: Materielanskaffning.

Pågående renovering av två kaserner vid F 16 i Uppsala beräknas bli avslutad liksom pågående ombyggnad av en verkstadsbyggnad i Ursvik för mellersta teleservicebasen. Renovering av fyra kaserner vid F 17 i Ronneby och ombyggnad av en flygverkstad vid F 16 påbörjas.

Budgetåret 19777/78 Chefen för flygvapnet

Följande dispositionsplan föreslås för anslaget.

Objekt Medelsförbruk-

ning

(1 000-tal kr.) Befästningars delfond Basförband 1. Iståndsättning av flygfält 2.000 Gemensamma produktionsresurser 2. Mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m. 1 500

3 500

Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser 1. Kasernrenoveringar 8 000 2. F7. Ombyggnad av en hangar till förråd

(totalkostnad 8 150 000 kr.) 4 500 3. F 16. Ombyggnad av en flygverkstad

(totalkostnad 5,5 milj. kr.) 2700 4. Mindre iståndsättningsarbeten på byggnader,

utbildningsanordningar m. m. 8 300 5. Vissa tekniska försörjningsanordningar m. m. 5 000

28 500

Totalt 32 000

Befästningars delfond

I och 2. För iståndsättning av flygfält och för mindre iståndsättningsarbeten på befästningar m. m. behövs 2 milj. kr. och 1,5 milj. kr. för nästa

budgetår.

Kasernbyggnaders delfond

1. F.n. pågår renovering av tre kaserner vid F 16 i Uppsala. Under innevarande budgetår avses renovering av fyra kaserner vid F 17 i Ronneby påbörjas. För fortsatta renoveringsarbeten vid angivna förband beräknas ett

medelsbehov av 8 milj. kr. för nästa budgetår.

2. Vid F 71 Såtenäs behöver en hangar (byggnad nr 81) byggas om till

förråd. Förrådsverksamheten är f. n. utspridd på sex olika byggnader. Efter ombyggnaden kan hela denna verksamhet överföras till en och samma byggnad vilket medför en väsentlig rationalisering och förenkling av förråds-

hanteringen. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnads-

program för ombyggnaden. Regeringen uppdrog den 26 maj 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 8 150 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. 3. Behovet av att bygga om en flygverkstad (byggnad nr 111) vid F 16

i Uppsala har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s.

140). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 år fortifikationsförvaltningen att låta utföra ombyggnaden inom en kostnadsram av 4,9 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 5,5 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

4. För mindre iståndsättningsarbeten på byggnader, utbildningsanordningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 8,3 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs för att genomföra vissa planerade mindre iståndsättnings- och ombyggnadsarbeten samt för att kunna disponera om och anpassa befintliga byggnader till de ändrade krav som kan komma att föranledas av smärre organisations- och personalförändringar. Kostnaderna för dessa objekt beräknas var för sig till högst 800000 kr.

5. För vissa tekniska försörjningsanordningar m. m. beräknas ett medelsbehov av 5 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen behövs för att bygga om och modernisera installationer och anläggningar för värme- och elförsörjning, iståndsätta vägar och planer samt för att byta ut eller komplettera vattenlednings- och avloppsnät. Föredraganden

Min beräkning av medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt till Flygvapenförband: Istäåndsättning av befästningar och kaserner

för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 32 000 000

kr.

D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling 1975/76 Utgift 533 000 000! 1976/77 Anslag 473 305 000 1977/78 Förslag 571 182 000

I Varav 83000 000 kr. i prisregleringsmedel

Verksamheten under anslaget omfattar utvecklingsarbete beträffande materiel för flygvapnet.

Verksamheten under anslaget inriktas med beställningsbemyndiganden, medan takten i beställningsverksamheten bestäms av medelstilldelningen. Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1976 1 307 834 370 kr. För budgetåret 1976/77 har riksdagen lämnat ett beställningsbemyndigande om 525 milj. kr. och anvisat ett anslag av 473 305 000 kr. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 blir 01-307 834 370 + 525 000 000 — 473 305 000) 1359 529 370 kr.

14 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1976/77 1977/78

Chefen för Föredra-

flygvapnet ganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.

Flygvapenförband: Ut-

vecklingsarbete för delprogrammet För flera delprogram

gemensamma lednings-

Gemensamma produktionsresurser 248 700! 729 0002 131 600

Kostnader 525000 627000 2125000 944500 1 320000 603 000

Reducering på grund av överplanering - -—-153 695 - 62 000 - -61818 Tillkommer: Studies av attack- Nlygsystem m. m. - - - - 30 000 30 000 Medelsbehov - 473 305 - 882500 - 571 182 Bemvyndigandebehov 525 000 - 2125 000 - 1 350 000 -

IT beloppet ingår 111 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden. 2 I beloppet ingår 572 milj. kr. i prisregleringsbemyndiganden.

Budgetåret 1975/76

Försvarets materielverk anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet för flygvapenförband i stort har kunnat genomföras. Verksamheten inom gemensamma ledningsoch strilförband har huvudsakligen varit inriktad på fortsatt typarbete på radaranläggning PS 860. För jaktförband bestod verksamheten till största delen av typarbete för flygplan JA 37. Beställning har gjorts av fortsatt utveckling av bl. a. grundflygplan, målinmätningsutrustning, flygplansmotor RM 3, el- och teleutrustning, beväpning, motmedel och underhållsutrustning. .

Verksamheten för attackförband avser till största delen fortsatt typförbättringsarbete för flygplan AJ 37. Ei omfattande utredningsarbete har genomförts för att klarlägga orsakerna till de inträffade totalhaverierna med flygplanet. Huvudorsaken, som utgjordes av utmattning hos vingens huvudbalk, har vidare inneburit att ett omfattande utvecklingsarbete har påbörjats för att kunna bibringa flygplanet erforderliga hållfasthetsegenskaper.

Fortsatt arbete beträffande ersättning för flygplan AJ 37 och SK 60 har beställts och utförts.

Budgetåret 1976/77

Bemyndigandeplaner har fastställts i regleringsbrev för budgetåret 1976/77 och ändrats genom beslut den 21 oktober 1976. Planerna innebär bl. a. att utvecklingsarbetet på flygplan JA 37 och studierna rörande ersättning av flygplan AJ 37 och SK 60 fortsätter.

Budgetåret 19777/78 Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 882,5 milj. kr. och ett beställningsbemyndigande om 2125 milj. kr. inhämtas.

Beställningsbemyndigandena för gemensamma ledningsoch strilförband avses bl.a. för försöksverksamhet för att förbättra befintlig materiel och utvecklingsarbete avseende trådnätförbindelser och markbundna navigerings- och landningsutrustningar.

Inom deiprogrammet jaktförband fortsätter utvecklingen av flygplan JA 37 och robotar till flygplanet.

Inom delprogrammet attackförband avses vissa kompletteringar genomföras av grundflygplan, motor, elektronik- och underhållsutrustning för flygplan AJ 37. Beställning av vidareutveckling av flygplan JA 37 till ett medeltungt attackflygplan, A 20, är planerad, liksom utveckling av det lätta attack- och skolflygplanet B3LA.

För spaningsförbanden kommer beställningsbemyndigandet att utnyttjas för att komplettera beställningar för typutvecklingen av flygplan $37.

Beställningsbemyndigandet för gemensamma produktionsresurser är främst avsett för att anskaffa kompletterande utrustning för försöksplatser och för drift och underhåll av dessa. Inom delprogrammet beställs också vissa studier och utredningar av gemensam karaktär för flera delprogram.

Av begärda bemyndiganden avses 572 milj. kr. för prisreglering. Beloppet har beräknats enligt följande.

a) omräkning av bemyndiganden för nya beställningar under budgetåret 1977/78 från prisläge februari 1976 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 447 milj. kr.

b) omräkning av den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1977 till prisläge februari 1978 enligt bedömd prisutveckling med 83 milj. kr.

c) underskott av prisregleringsbemyndiganden från budgetåret 1975/76 med 42 milj. kr.

Försvarets materielverk

Materielverket påpekar att studiearbetet avseende ersättning av flygplan AJ 37 och SK 60 ursprungligen var inriktat på att typutveckling av ett nytt lätt attackflygplan, B3LA. skulle kunna påbörjas den 1 juli 1977. De resurser som ställts till materielverkets förfogande medger emellertid inte att underlag kan föreligga för att kunna beställa hela typarbetet vid denna tidpunkt. Det bedöms i stället lämpligt att beställa materiel och utveck-

lingsarbete endast för en första etapp, t. o. m. år 1978. Kostnaderna härför

uppskattas till 420 milj. kr. Beställningen av modifiering av flygplan JA 37

till attackversionen A 20 föreslås av materielverket täcka tiden fram till seriebeställning budgetåret 1982/83. Kostnaderna härför beräknas till 338 milj. kr. Materielverket påpekar också att beställningsläget vid den svenska flyg-

industrin är sådant att om inte typarbete på ett nytt flygplan kan påbörjas

i mitten av år 1977 måste utvecklingsresurserna omedelbart börja avvecklas.

Föredraganden

Typutvecklingen av flygplan JA 37 bör planenligt fortsätta med inriktning

på att serieleverans skall börja under budgetåret 1978/79.

Jag har under avsnittet Det militära försvarets fortsatta utveckling re-

dovisat min syn på utvecklingen av robotar för de olika delarna av luft-

försvaret. I enlighet härmed beräknar jag att fortsatt utveckling av robotar för flygplan JA 37 skall få beställas till ett belopp av ca 250 milj. kr.

Under samma avsnitt har jag också redovisat min syn på utveckling av nästa generation attackflygplan. För att bibehålla handlingsfriheten, intill dess det kompletterande underlag som behövs för ett slutligt beslut föreligger, bör den

nuvarande studieverksamheten fortsätta med sådan inriktning att statsmak-

terna inte binds för ett beslut i viss riktning. Jag beräknar att fortsatta studier på dessa grunder skall få beställas till ett belopp av högst 30 milj. kr. Som jag tidiga-

re har angivit kommer dessa medel att anvisas som ett tillfälligt tillskott till den för det militära försvaret föreslagna ramen. Min beräkning av det totala bemyndigande-och medelsbehovet framgår av

sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 2138 347 370 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1976/77 och 1977/78. Den på detta sätt beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1978 blir ca 1 970 milj. kr. Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigan-

de som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband får beställas inom en kostnadsram av

1 350 000 000 kr.,

2. till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret

1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 571 182 000 kr.

F Gemensamma myndigheter och funktioner

Försvarets hundskola

Försvarets hundskola har till uppgift att mot ersättning tillhandahålla dresserade hundar och att meddela utbildning i hundtjänst. I den mån det kan ske utan att övriga arbetsuppgifter eftersätts får skolan meddela veterinärvård och tillhandahålla andra tjänster som är förenliga med verksamheten.

Hundskolan leds av en styrelse. Chef för skolan är en direktör. Skolan är organiserad på fyra enheter, ekonomi-, produktions-, veterinär- och serviceenheterna.

Produktionen av tjänstehundar skall täcka försvarsmaktens, polisväsendets, tullverkets m. fl. statliga och kommunala myndigheters samt Synskadades riksförbunds behov. Skolan skall i mån av resurser även tillgodose den privata marknaden. Utbildning i hundtjänst sker genom kursverksamhet för personal från försvarsmakten, tullverket, frivilliga försvarsorganisationer, Synskadades riksförbund m. fl. Djursjukvården tillgodoser myndigheters och enskildas behov.

Verksamheten inom delprogrammet Försvarets hundskola budgeteras på ett primäruppdrag inom delproduktionsområdet Allmän ledning och förbandsverksamhet.

Programplan för perioden 1977/78-1981/82

Beträffande utvecklingen av delprogrammet anför försvarets hundskola bl. a. följande.

Under en uppbyggnadsperiod med ekonomiska, personella och materiella igångsättningsproblem har skolan inte lyckats och kommer under de närmaste åren inte att lyckas att skapa balans mellan kostnader och intäkter. Skolan hemställer därför om ett ökat bidrag under hela programplaneperioden bl. a. med hänsyn till den snabba kostnadsutvecklingen. Skolan har vidare anhållit om bidrag för att täcka hittillsvarande förluster för att inte behöva tillgripa ytterligare prishöjningar på hundar.

Skolan har som mål att producera hundar med hög kvalitet men kan idag inte producera det antal hundar som främst polisväsendet och Synskadades riksförbund behöver. Den vid skolan pågående forskningen på avelsområdet för att öka hundarnas kvalitet beräknas ge visst resultat redan under budgetåret 1976/77. För att ytterligare öka effekten av och påskynda avelsarbetet har kontakter knutitsbl. a. med styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt samt Stockholms universitet. Det bedöms dock ta minst tre år innan avelsarbetet ger det resultat skolan eftersträvar.

Ett gynnsamt utfall av avelsarbetet minskar direkt antalet kasserade hundar. För att nå lönsamhet i verksamheten måste avelsarbetet intensifieras under perioden så att antalet kassationer kan minska.

Skolan föreslår att hundstallarna byggs om under programplaneperioden för att skapa miljövänligare och mer hygieniska arbetsplatser. Vidare föreslås

en renovering av befintlig matsal och en ombyggnad av elevförläggningarna. Den bedömda utvecklingen av driftbidraget framgår av följande tabell

(prisläge februari 1976; 1 000-tai kr.).

1976/771 = 1977/78 — 1978/79 = 1979/80 = 1980/81 1981/82 — Summa

1977/82 3137 3 509 4045 4573 5 393 6 098 23 618

I Prisläge februari 1975

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av fjärde huvudtitelns bidrag framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1976; 1 000-tal kr.). Nivå A och Bär identiska för delprogrammet under programplaneperio-

den.

1976/77! 1977/78 -1978/79 -1979/80 -1980/81 —1981/82 Summa

1977/82

1637 1750 1750 1750 1750 1750 8750

I Prisläge februari 1975

Den beräknade årsomslutningen under delprogrammet framgår av följande

sammanställning (prisläge februari 1976: 1 000-tal kr.).

1976/771 = 1977/78 = 1978/79 = 1979/80 = 1980/81 1981/82 — Summa

1977/82 9 064 9789 10 574 11 420 12.333 13 318 57 434

I Prisläge februari 1975

F 14. Försvarets hundskola

1975/76 Utgift 1 860 045 1976/77 Anslag 1637 000 1977/78 Förstag 2 500 000

Medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 —-1977/78

Planerat — Utfall Planerat — Försvarets Föredrahundskola ganden

Försvarets hundskola: Allmän ledning och förbandsverksamhet 8.594 8 730 9 064 9789 8 290

Tillkommer: Ingående balans den I juli resp. år (ut-

nyttjad rörlig kredit) +666 +666 +90 +90 +90

9 260 9 396 9154 9 879 8 380

Avgår:

Intäkter 5737 = -5873 5927 — 6280 -4 290

Bidrag från andra

huvudtitlar -1000 = -1000 = —-1500 = 1670 1 500

Utgående balans den 30 juni resp. år (utnyttjad rörlig

- 1423 -90 -90 -90 -90 kredit)

- -576 - - - Likviditetsförändring = -157 - - - Medgiven prisreglering 1100 1100 1637 1839 2 500 Medelsbehov

Personal

Personalkategori Antal

1975/76 1976/77 — Beräknad ändring 1977/78

Planerat — Utfall Planerat — Försvarets Föredrahundskola ganden

Civilmilitär personal Veterinärer 4 4 4 of. of.

Civil personal

Budgetåret 1975/76

Försvarets hundskola anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad verksamhet i stort har kunnat genomföras.

Verksamheten vid skolan skall vara självbärande. Detta mål har dock inte uppnåtts efter skolans omorganisation år 1971. För att täcka underskottet

för budgetåret har skolan fått 2 100 000 kr. i bidrag och 757 000 kr. i prisregleringsmedel.

Totalt har skolan under budgetåret levererat 212 hundar, vilket är en minskning med sju hundar jämfört med föregående budgetår.

Målet att leverera 45 hundar till rikspolisstyrelsen och 25 hundar till Synskadades riksförbund har inte uppnåtts på grund av brist på hundar som uppfyller

de av dessa avnämare uppställda kraven. Skolan har ur egen avel testat ca 400 hundar och därav har ca 50 procent kasserats på grund av mental- och medicinsk status.

Det har därför varit nödvändigt att köpa dressyrmogna hundar. Skolan

har erbjudits att köpa 171 hundar men av dessa har endast 50 köpts.

I skolans kursverksamhet har flera kurser utgått och nya har ullkommit på grund av att elevantalet inte alltid har följt avnämarnas beställningar.

Verksamheten vid djursjukhuset visar en genomgående ökande tendens

för privata djur.

Ombyggnad av gamla isoleringsbyggnader för karantänsuppstallningar och

obduktioner m. m. har slutförts.

Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975/76:100 bil. 6 (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) och regleringsbrev avseende justitie-,

försvars- och socialdepartementens verksamhetsområden bedöms kunna full-

följas. Inträffade kostnadsökningar torde dock medföra att intäkterna även

under detta budgetår kommer att understiga kostnaderna.

Budgetåret 1977/78

Utöver vad som framgår av redogörelsen för programplanen anför för-

svarets hundskola följande huvudmotiveringar för den föreslagna verksam-

heten under budgetåret 1977/78.

Intäkter tillförs skolan främst från produktionen av tjänstehundar samt från kursverksamhet och djursjukvård. Intäkterna från djursjukvården beror på besöksfrekvens och prissättning för lämnade tjänster. Prissättningen måste i huvudsak följa den norm som tillämpas på övriga djursjukhus i vårt land. Intäkterna av djursjukvården kan därför enligt skolans uppfattning i hög grad sägas vara styrda av faktorer som inte går att påverka. Detsamma gäller i stort också för kursverksamheten. Vid försäljning av dresserade hun-

dar föreligger möjligheter till en friare prissättning. Teoretiskt skulle därför

underskott kunna täckas genom högre priser på hundarna. Skolan anser

dock att priserna redan nu är alltför höga. Skolan begär därför ett statligt bidrag på 3509 000 kr. för budgetåret 1977/78.

Skolan föreslår vidare att dess rörliga kredit höjs från högst 1,5 milj. kr. till högst 2 milj. kr.

Föredraganden

I prop. 1974:1 (bil. 6 s. 177) anmälde min företrädare att det är nödvändigt att stabilisera hundskolans ekonomi. Riksdagen (FöU 1974:19, rskr 1974:190) godkände sedermera att eu driftbidrag skulle utgå till skolan. Detta har även bekräftats av 1975 och 1976 års riksdagar. Bidraget har halt stor betydelse för driften av skolans verksamhet.

För att få ett förbättrat beslutsunderlag vad giller skolans ekonomi och

inriktning har en arbetsgrupp med representanter för försvars-, justitie-, so-

cial- och dåvarande finansdepartementet set över verksamheten vid försvarets hundskola. Arbetsgruppen har, som jag tidigare nämnt i avsnittet om det militära försvarets fortsatta inriktning, avlämnat en rapport över

silt arbete. Rapporten har remissbehandlats och bereds f. n. Jag avser att

senare i vår föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag avseende bl. a. inriktning och organisation av skolans verksamhet.

För budgetåret 1977/78 räknar jag med att arméns inköp av minhundar från skolan upphör. Detta innebär att jag har räknat med mindre kostnader och intäkter för verksamheten än skolan. För att kompensera de minskade intäkterna

måste skolan få ett något ökat driftbidrag för budgetåret 1977/78. Verksamhe- 1en måste dock inriktas på att så snart som möjligt bli självbärande.

Efter samråd med cheferna för justitie- och socialdepartementen förordar jag

att till försvarets hundskola utgår ett driftbidrag om 4 milj. kr., varav 2,5 milj.

kr. betalas med medel som anvisas under fjärde huvudtiteln och 1 050 000 kr.

resp. 450 000 kr. med medel som anvisas under andra resp. femte huvudtiteln. De belopp som preliminärt har beräknats under andra och femte huvudtittarna i driftbidrag till försvarets hundskola i prop. 1976/77:1001bil. 5 och 8) för bud-

getåret 1977/78 kvarstår således oförändrade.

Min beräkning av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen över kostnader och medelsbehov.

Jag hemstiller att regeringen föreslår riksdagen

att till Försvarers hundskola för budgetåret 1977/78 anvisa ett för-

slagsanslag av 2500 000 kr.

Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

De frivilliga försvarsorganisationerna har till uppgift att i samråd med

berörda myndigheter bedriva upplysnings- och rekryteringsverksamhet,

medverka vid utbildning av frivillig personal som leds av myndighet, leda sådan utbildning av frivillig personal som inte anordnas av myndighet samt

teckna avtal med och svara för registrering och krigsplacering av personal

som står till förfogande för tillfällig tlänstgöring inom totalförsvaret (B-per-

sonal).

Verksamheten under delprogrammet Frivilliga försvarsorganisationer

m. m. budgeteras på två primäruppdrag inom delproduktionsområdena All-

män ledning och förbandsverksamhet samt Utbildning till och av fast anställd personal m. fl.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Frivilliga försvarsorgani- Ssationer m. m.

Programplan för perioden 1977/78-1981/82

Beträffande utvecklingen av delprogrammet anför överbefälhavaren bl. a. följande.

Av tidigare programplaner framgår att vakanserna inom försvarsmakten i fråga om A- och B-personal så långt möjligt bör täckas. En god utbildningsvolym för dessa personalkategorier redovisas för budgetåret 1975/76. Svårigheter har uppstått att repetitionsutbilda personal som ingår i krigsförband som en följd av den ändrade repetitionsövningsrytmen. Särskild uppmärksamhet ägnas därför åt att repetitionsutbilda personalen bl. a. genom att ordna särskild repetitionsutbildning i form av kurser och liknande.

Utbildning m. m. sker huvudsakligen enligt de grundlinjer som har föreslagits av 1966 års värnpliktskommitté. Organisationernas bidrag bör i stort behållas på nuvarande nivå.

Överbefälhavarens anslagsframställning för anslaget Frivilliga försvars- Organisationer m. m. har utarbetats i nivå A. Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget i nivå A och B framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1976; 1 000-tal kr.)

1976/771 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 Summa

1977/82 Nivå A 25 980 33400 33400 33400 33400 33400 167000 Nivå B - 33400 33100 33100 33100 33100 165 800

I Prisläge februari 1975

F 19. Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

1975/76 Utgift 24 462 663 1976/77 Anslag 25 980 000 1977/78 Förslag 33 200 000

Kostnader och medelsbehkov (1 000-tal kr.)

Primiäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 —- 1977/78 Planerat — Utfall Planerat Överbefäl- Föredrahavaren ganden Frivilliga försvarsorganisationer m. m.: Allmän ledning och förbandsverksamhet 4739 12 508 7448 12 014 11 814 Utbildning till och av fast anställd personal m. fl. 18 347 11955 18532 21 386 21 386 Kostnader = medelsbehov 23 140 24 463 25 980 33 400 33 200

Budgetåret 1975/76 Överbefälhavaren anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad verksamhet i stort har kunnat genomföras. Utbildningen av Aoch B-personal har haft tillfredsstältande omfattning.

Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975776:100 (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) och regleringsbrevet för innevarande budgetår är i stort oförändrad jämfört med föregående budgetår och bedöms kunna fullföljas. Särskild uppmärksamhet ägnas dock åt att repetitionsutbilda personalen, bl. a. genom att anordna kurser m. m.

Budgetåret 19777/78

Överbefälhavaren Förändringarna i förhållande till budgetåret 1976/77 motiverar överbefälhavaren på följande sätt.

A. Pris och löneomräkning Pris- och löneomräkning innebär att kostnaderna ökar med 2 720 000 kr.

B. Uppgiftsförändringar 1. Frivilliga radioorganisationen behöver ytterligare 400 000 kr. för att kunna öka utbildningen i sambandstjänst för hemvärnet. Svenska röda korset behöver ytterligare 300 000 kr. för att kunna öka utbildningen i sjukvårdstjänst för hemvärnet.

C. Förmånsförbättringar

För nya förmåner åt frivilligpersonal m. fl. behövs ytterligare 4 milj. kr. enligt förslag av utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV).

Föredraganden

Jag godtar i huvudsak vad överbefälhavaren har anfört om verksamhetens

inriktning. I enlighet med vad jag har anfört i prop. 1976/77:49 om nva

förmåner åt frivilligpersonal m. fl. bör anslaget ökas med 4 milj. kr. Vid

beräkningen av medelsbehovet har jag också tagit hänsyn till en ökad utbildningsvolym för hemvirnets sambands- och sjukvårdstjänst.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att Gill Frivilliga försvarsorganisationer m.m. för budgetåret 1977/78

anvisa ett förslagsanslag av 33 200 000 kr.

Viss gemensam verksamhet

Verksamheten under delprogrammet Viss gemensam verksamhet bud-

geteras på fem primäruppdrag inom delproduktionsområdena Allmän ledning

och förbandsverksamhet, Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet och

centralt vidtagen materietanskaffning m. m.

Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Viss gemensam verksamhet.

Programplan för perioden 1977/78-1981/82

Beträffande utvecklingen av delprogrammet anför överbefälhavaren bl. a. följande.

Inom programelementet Vissa besök m. m. har enbart kostnader för ut-

ländska besök vid försvarsmakten som med någorlunda säkerhet kan beräknas

tagits med i planeringen. Dit hör honnörsbesök. örlogsbesök, flygbesök,

besök av skolor motsvarande försvarshögskolan och besök i samband med s. k. växeltjänstgöring.

Enligt anvisningar från chefen för handelsdepartementet skall fr. o. m.

budgetåret 1977/78 statens järnvägar vara programmyndighet med sam-

rådsskyldighet gentemot överbefälhavaren för det i det ekonomiska försvaret

ingående delprogrammet järnvägstransporter. Det har till följd att statens järnvägar övertar överbefälhavarens tidigare programansvar för programelementet beredskapsåtgärder vid statens järnvägar och vissa enskilda järnvägar.

Inom programelementet Beredskapsåtgärder vid försvarets datacentral skall

planläggning av datamaskindriften under beredskapstillstånd och krig utföras.

Inom programelementet Publikationer m. m. skall behovet av publikationer m. m. som är gemensam för försvarsmakten tillgodoses för såväl krigs- som fredsorganisationen. Upplagornas storlek skall om möjligt begränsas genom

restriktiv tilldelning. Utan att i avgörande grad sänka kvaliteten skall längre intervaller mellan revideringar och omarbetningar eftersträvas.

Inom programelementet Anskaffning av krigskartor skall i fred anskaffas

kartor för försvarsmakten och vidtas förberedelser för totalförsvarets försörjning av kartor i krig. Därutöver skall vissa behov av kartor för total-

försvarets fredsorganisation tillgodoses.

Den av överbefälhavaren beräknade utvecklingen av anslaget Viss ge-

mensam verksamhet i nivå A och B framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1976; 1 000-tal kr.).

1976/771 1977/78 —1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 Summa?

1977/82

Nivå A 11 350 11 700 10 700 10 700 10700 55150

10 250 Nivå B 11 350 11 650 10 500 10 350 10 100 53 950

I Prisläge februari 1975. 2 Inkl. (5x7,1) 35,5 milj. kr. för beredskapsåtgärder vid SJ och vissa enskilda järnvägar.

F 21. Viss gemensam verksamhet

1975/76 Utgift! 20419 243? 1976/77 Anslag 10 250 000 1977/78 Förslag 11 350 000

I Delvis andra primäruppdrag. 2 Varav 1450 000 kr. i prisregleringsmedel. Beställningsbemyndiganden och betalningsmedel (1 000-tal kr.).

Primäruppdrag 1976/77 1977/78 m. m. -

Överbefälhavaren Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bet.

Viss gemensam verksamhet: Allmän ledning och förbandsverksamhet Tjänster vid vissa besök - 165 - 165 - 165 Operativ och krigsorganisatorisk verksamhet Beredskapsåtgärder vid SJ och vissa enskilda järnvägar - 6 700 - 7 100 = 7100 Beredskapsåtgärder vid försvarets datacentral - 50 - 50 - 50

215 Prmåruppdrag 1976777 1977:78

men Överhettilhavaren Föredraganden

Bem. Bet. Bem. Bet. Bem. Bel.

Centralt vidtagen materielanskaff-

ning

Reducering på grund av över-

Bemyndigandebehov

Budgetåret 1975/76

Överbefälhavaren anger i sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 att planerad verksamhet har kunnat genomföras.

Budgetåret 1976/77

Den inriktning av verksamheten som anges i prop. 1975/76:100 (FöU 1975/76:32, rskr 1975/76:273) och regleringsbrevet för innevarande budgetår bedöms kunna fullföljas.

Budgetåret 1977/78

Överbefälhavaren

Anslaget bör föras upp med 11 350 000 kr. och ett beställningsbemyndigande om 620 000 kr. inhämtas.

Föredraganden

Överbefälhavaren anser att ansvar och finansiering av programelementet Beredskapsåtgärder vid statens järnvägar och vissa enskilda järnvägar i sin helhet skall ligga på myndigheter inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Enligt min mening bör medel för finansiering av denna verksamhet även fortsättningsvis utgå under detta delprogram. Vidare anser jag det vara av vikt att statens järnvägar i samråd med överbefälhavaren har programansvar för programelementet.

Min beräkning av det totala bemyndigandet och medelsbehovet framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och betalningsmedel.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen att ta ställning till

vilka anskaffningar m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att medge att beställningar m. m. av krigskantor får läggas ut inom en kostnadsram av 620 000 kr. 2. till Viss gemensam verksamhet för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 11 350 000 kr.

Vissa ersättningar m. m. Jag har i prop. 1976/77:100 bil. 7 beräknat ett medelsbehov under anslaget

Vissa ersättningar m. m. (F 22) av 34 254000 kr.

Chefen för socialdepartementet har i prop. 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m. föreslagit förändringar som medför att kostnaderna under förevarande anslag kommer att öka med 7 milj. kr. budgetåret 1977/78. Denna kostnadsökning bör bestridas med medel avsedda för prisreglering. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfön om Vissa ersättningar m. m.

KAPITALBUDGETEN

HI Försvarets fastighetsfond

HI 1. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1975/76 Utgift 116 042 523 Behållning 5490-739 1976/77 Anslag 144 000 000 1977/78 Förslag 155 000 000

Verksamheten under anslaget omfatiar nybyggnad av lokaler m. m., befästningar och ammunitionsförråd för armén samt markförvärv härför och för övnings- och skjutfält m. m.

Medelsförbrukning och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Chefen för Föredra-

armén ganden

Arméförband: Markanskaffning för delprogrammen Lokalförsvarsförband 100 100 100 100 Gemensamma produktions- : resurser 13 400 13 900 11 900 11 900 Anskaffning av befästningar m. m. för delprogrammen Infanteribrigad m. m. 70 - - - Lokalförsvarsförband 2450 1000 2 500 2 500 Gemensamma produktionsresurser 150 - = - Anskaffning av kaserner m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 111 165 165 700 147 310 197 310 Summa 127 335 180 700 161 810 211 810 Reducering på grund av överplanering -10 535 -17 700 -14 810 -16 810 Beräknat medelsbehov 116 800 163 000 147 000 195 000

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvaltningen att anskaffning av mark inte har kunnat genomföras i planerad omfattning. Anledningen till detta är främst de ökade svårigheter

15 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

Som möter när markanskaffning för försvaret planeras och genomförs. Under budgetåret har större anskaffningar gjorts för att utvidga Bodens garnisons

skjutfält vid Kusträsk och övningsfältet vid Rinkaby samt för de nya Öv-

nings- och skjutfälten vid Uddevalla och Arvidsjaur. Totalt har i run tal

1700 ha mark anskaffats. Dessutom har ca 7000 ha mark förts över från domänverket varav ca 5000 ha för det nya övnings- och skjutfältet i Ar-

vidsjaur.

Befästningsobjekit haristor sett anskaffats enligt planerna. Detsamma gäller för anskaffning av kaserner. Kallgarage vid 119 i Boden och 121 i Sollefteå har blivit färdiga.

Den beräknade medelsförbrukningen var 116 800 000 kr. Utfallet blev

116 042 523 kr.

Budgetåret 1976/77

Enligt riksdagens beslut skall fortsatt anskaffnin g av mark ske

för att utvidga övnings- och skjutfälten för fem förband och för att skaffa

ett nytt övnings- och skjutfält för det nya fredsförbandet i Arvidsjaur. De av olika skäl ökade svårigheterna att förvärva mark för försvaret kan komma att innebära att markanskaffningen inte kan genomföras i planerad om-

fattning.

Planerad anskaffning av befästnings- och kasernob-

jekt beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 1977/78

Chefen för armén För budgetåret 1976/77 har medgetts en medelsförbrukning av 163 milj. kr. Medelsförbrukningen under budgetåret 1977/78 beräknas till 147 milj. kr., varav 11 milj. kr. för markanskaffning, 2 milj. kr. för anskaffning av befästningar m. m. och 134 milj. kr. för anskaffning av kaserner m. m. enligt

följande sammanställningar.

A. Markanskaffning

Objekt m. m. Medelsförbrukning (1 000-tal kr.)

Befästningars delfond Lokalförsvarsförband | 1. Mark för förråd samt diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter 100

Objekt m. m. Medelsförbrukning (1 000-tal kr.)

Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser

1. För att uppföra ammunitionsförråd kan i vissa fall mark behöva förvärvas med äganderätt. Den närmare omfattningen av sådana förvärv kan f.n. inte bestämmas. Medel har beräknats för nödvändiga markanskaffningar för ammunitionsförråd och andra anläggningar för samtliga delprogram inom huvudprogrammet samt för smärre kompletteringar av arméns befästningsfastigheter.

2. 1974 års riksdag (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) beslutade att I 11:s övningsfält vid Växjö skall utvidgas med ca 300 ha. Hittills har

endast vissa skogsposter kunnat förvärvas genom frivilliga avtal.

3. 1974 års riksdag (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) beslutade att ett nytt skjutfält för I 17 skall anskaffas norr om Uddevalla. Skjutfältet omfattar ca 1 500 ha. För att förvärva erforderlig mark m. m. har en särskild delegation, Skjutfältsdelegationen Uddevalla, utsetts. Hittills har ca 150 ha förvärvats.

4. 1973 års riksdag (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:382) beslutade att ett nytt förband skall etableras i Arvidsjaur. Riksdagen har vidare (prop. 1975:75, FöU 1975:14, rskr 1975:14) beslutat att ett kasern- och övningsområde skall anskaffas för det nya förbandet. Området omfattar ca 7 000 ha. Därav utgör ca 5 000 ha domänmark. Återstoden ägs av kommunen,

bolag och enskilda. Domänmarken har förts över till försvaret. Av övrig mark har hittills ca 700 ha förvärvats.

5. 1971 års riksdag (prop. 1971:110, FöU 1971:9, rskr 1971:140) beslutade att övningsfältet vid Rinkaby skall utvidgas med ca 600 ha. Markförvärven m. m. sköts av en särskild delegation, Rinkabydelegationen. Markförvärven inom det beslutade utvidgningsområdet är slutförda. I enlighet med riks-

dagens beslut förvärvar delegationen även sådan mark som ligger i omedelbar

anslutning till utvidgningsområdet och frivilligt bjuds ut till salu. Hur stor

omfattning dessa förvärv kommer att få kan f.n. inte bedömas. Hittills har sådan mark förvärvats för ca 9 milj. kr.

6. Chefen för armén har föreslagit att ett nytt övningsfält för P 18 an-

skaffas vid Martille söder om Visby. Fältet föreslås få en areal av ca 700 ha. Förslaget utreds av försvarets fastighetsnämnd. Fortifikationsförvalt-

ningen avser att redovisa ett förslag till kostnadsram för anskaffningen sedan fastighetsnämnden slutfört sin utredning.

7. 1973 års riksdag (prop. 1973:75, FöU 1973:16, rskr 1973:195) beslutade att Bodens garnisons skjutfält vid Kusträsk skall utvidgas med ca 1 750

ha. Mark började anskaffas under budgetåret 1973/74. Hittills har ca I 130 ha förvärvats. 8. För diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter beräknas ett medelsbehov av 3,5 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen avses för förvärv

av vissa mindre objekt som i varje särskilt fall beräknas kosta högst 300 000

kr. Medlen avses vidare för smärre kompletteringar av arméns fastighets-

bestånd, oförutsedda utgifter i samband med att beslutade förvärv genomförs

samt för mindre utgiftsrester för vissa inte helt avslutade markförvärv m. m. Kompletteringar av fastighetsbeståndet planeras bl. a. för skjutfältet på Väddö samt för övnings- och skjutfälten i Falun och Ystad.

B. Anskaffning av befästningar m. m.

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Dokalförsvarsförband Företag påbörjade före 1976-07-01 1. Betongförråd för ammunition 190

Företag avsedda att påbörjas 1977178 2. Betongförråd för ammunition 2310

2500 Reducering på grund av överplanering -500 Summa 2000

b och 2. För fortsatt utbyggnad av ammunitionsförråd behövs 2,5 milj.

kr. för nästa budgetår.

C. Anskaffning av kaserner m. m.

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Gemensamma produktionsresurser Företag påbörjade före 1976-07-01

1. Utbyggnad av förråd till följd av organisationsförändringar

(etapp 3) 12 000

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976177 2.13. Nybyggnad av varm- och kallgarage m. m. 1 800 3. I 11. Tillbyggnad av en smörj- och tvätthall för varmgarage

Företag avsedd att påbörjas 1977178

I. Behovet av att bygga ut fredsförråd till följd av organisationsförändringar (etapp 3) har senast anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6s. 343). Kostnaderna för etapp 3 uppskattas till 110 milj. kr. enligt prisläget den I februari 1976, varav 12 milj. kr. behövs för nästa budgetår och 15 milj. kr. för budgetåret 1978/79. |

2. Behovet av nya varm- och kallgarage m. m. vid I 3 i Örebro har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 344). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga garagen m. m. inom en kostnadsram av 5,6 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 6,3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

3. Behovet av att bygga till en smörj- och tvätthall vid I 11 i Växjö för att ge utrymme för varmgarage och en motorsal har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 344). Regeringen uppdrog den 3 Juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra denna tillbyggnad inom

en kostnadsram av 2 450 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 2 755 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

Ytterligare en tillbyggnad av samma smörj- och tvätthall behöver göras. Denna tillbyggnad är avsedd att inrymma drivmedelsexpedition, instruktörsrum, personalutrymmen, förråd för materiel och oljor, utlämningslokal för drivmedel m. m. Fonifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram m. m. för byggnadsföretaget. Regeringen uppdrog den 8 juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra denna andra tillbyggnad inom en kostnadsram av 1 175 000 kr. enligt prisläget den I februari 1976. Den sammanlagda kostnadsramen för de båda tillbyggnaderna blir därmed 3 930 000 kr. enligt sistnämnda prisläge.

4. Behovet av att bygga en ny värmecentral m. m. vid I 16 i Halmstad har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 344). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga värmecentralen m. m. inom en kostnadsram av 7 350 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 8 240 000 kr. eniigt prisläget den I februari 1976.

5. Vid 120 i Umeå behöver en värmecentral (byggnad nr 205) byggas till för att det ökade värmebehovet vid regementet skall kunna tillgodoses. Kungl. Maj:t uppdrog den 29 november 1974 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för tillbyggnaden, viss demontering av värmecentralen i matinrättningen (byggnad nr 6) samt utbyte av vissa yttre ledningar för värmevatten. $ådana handlingar har sedermera redovisats. Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra byggnadsföretaget inom en kostnadsram av 2010 000 kr. enligt pristäget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 2 260 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

6. Behovet av att bygga en ny motorprovanläggning vid P 4 i Skövde har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 345). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga anläggningen inom en kostnadsram av 8,2 milj. kr. enligt pristäget den I februari 1975, vilket motsvarar 9 220 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

7. Behovet av om- och tillbyggnad m. m. av militärområdesverkstaden vid P 7 i Revingehed har senast anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 345). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra byggnadsföretaget inom en kostnadsram av 14,9 milj. kr. enligt prisläget den I februari 1975, vilket motsvarar 16,7 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

8. Behovet av en ny värmecentral vid P 10 i Strängnäs har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 345). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 år fortifikationsförvaltningen att låta bygga värmecentralen inom en kostnadsram av 3,4 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket

motsvarar 3 820 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

9. Behovet av en ny värmecentral vid A 8 i Boden har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 345). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga värmecentralen inom en kostnadsram av 4 770 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 5 160 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

10. Behovet av en ny skolbyggnad vid Lv 3 i Norrtälje har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 346). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga skolbyggnaden inom en kostnadsram av 4,1 milj. kr. enligt prisläget den I februari 1975, vilket motsvarar 4610 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

11. Behovet av en ny gemensam värmecentral för S 2 och F 6 i Karlsborg har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 346). Regeringen uppdrog den 18 mars 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Regeringen uppdrog den 21 oktober 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga värmecentralen inom en kostnadsram av 19 550 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976, varav 9 milj. kr. hänför sig till S2.

12. Vid I 2: Karlstad behövs en ny tygverkstad och ett nytt verkstadsförråd. För detta ändamål disponeras f. n. lokaler i ett flertal byggnader. Lokalerna är omoderna och dessutom för små. Utspridningen på flera byggnader försvårar en rationell drift. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för nybyggnad av en tygverkstad och ett verk-” stadsförråd. Regeringen uppdrog den 22 juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 11,3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

13. Matinrättningen vid I 2 i Karlstad behöver byggas till för att ge utrymme för gemensamma utspisnings- och sällskapslokaler för all anställd personal vid regementet. För dessa ändamål disponeras f. n. lokaler i fyra olika byggnader. Dessa lokaler behöver tas i anspråk som stabslokaler samt som förläggning, bibliotek och fritidslokaler för värnpliktiga. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för tillbyggnaden. Regeringen uppdrog den 10 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 6 250 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

14. Vid I5 i Östersund behövs en ny militärområdesverkstad och ett nytt verkstadsförråd. För dessa ändamål disponeras f. n. lokaler i fyra byggnader vid A 4 och i tre byggnader vid I 5. Lokalerna är omoderna, hårt slitna och dessutom för små. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för nybyggnad av en militärområdesverkstad och ett

verkstadsförråd. Regeringen uppdrog den 22 juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till

25,4 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

15. Vid I I1i Växjö behövs en ny tygverkstad och ett nytt verkstadsförråd.

För dessa ändamål disponeras f. n. lokaler i fyra olika byggnader. Lokalerna är omoderna och dessutom för små. Utspridningen på flera byggnader försvårar en rationell drift. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag

till byggnadsprogram för nybyggnad av en tygverkstad och ett verkstadsförråd. Regeringen uppdrog den 22 juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har

sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 16,3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

16. Vid Ing 3 i Boden behövs en ny militärrestaurang. Den nuvarande

matinrättningen är för liten och dessutom hårt sliten. Detsamma gäller ut-

spisnings- och sällskapslokalerna för anställd personal med undantag av de lokaler som i dag utnyttjas av regementsofficerarna. Sistnämnda lokaler

behövs som stabslokaler. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag

till byggnadsprogram för nybyggnad av en militärrestaurang i anslutning till ett nyligen uppfört marketenteri. I den nya byggnaden avses förutom kök m. m. inrymmas matsal för värnpliktiga och gemensamma utspisningsoch sällskapslokaler för all vid regementet anställd personal. Regeringen

uppdrog den 10 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera re-

dovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 14,7 milj. kr. enligt prisläget

den 1 februari 1976.

17. 1973 års riksdag (prop. 1973:135, FöU 1973:26, rskr 1973:382) beslutade att P1 i Enköping skall avvecklas. 1974 års riksdag (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) beslutade att S 1 m. m. i Uppsala skall flyttas till Enköping. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnads-

program för de byggnadsåtgärder som behövs för S1 i Enköping. Kostnaderna har uppskattats till 143 145 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. För att påbörja utbyggnaden av bl. a. uppställningsplatser för fordon,

förråd och skjutbanor behövs 5 milj. kr. för nästa budgetår.

18. Vid Infanteriets stridsskola i Kvarn saknas f.n. lokaler för vård och kontroll av fordon. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till bygg-

nadsprogram för nybyggnad av en smörj- och spolhall. Regeringen uppdrog

den 15 januari 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats.

Kostnaderna har därvid beräknats till 5 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari

1976. 19. 1971 års riksdag (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) beslutade att om en teknisk skola för armén organiserades skulle den förläggas till

Östersund. Riksdagen beslutade vid riksmötet 1975/76 (prop. 1975/76:190,

FöU 1975/76:39, rskr 1975/76:375) att en arméns tekniska skola skall inrättas. Skolan skall samlokaliseras med den förvaltningsskola för försvarsmakten som enligt nämnda beslut också skall förläggas till Östersund. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för ny-

byggnad av lokaler för de båda skolorna i anslutning till A 4. Enligt förslaget

skall nybyggnad utföras av en förläggningskasern, en gymnastik- och sam-

lingshall, en skolbyggnad, en byggnad innehållande utbildningslokaler avseende hjul- och bandfordon, en byggnad innehållande utbildningslokaler

avseende vapen och luftvärn, en övnings- och vårdhall, en vaktbyggnad, fyra förrådsbyggnader samt vägar och planer. Kostnaderna har uppskattats

till 153 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1974. Regeringen uppdrog

den 8 april 1976 åt fortifikationsförvaltningenatt utarbeta huvudförhandlingar för byggnadsföretaget. För vissa markarbeten erfordras 5 milj. kr för nästa

budgetår.

20. Ett krigssjukhus behöver byggas inom Övre Norrlands militärområde.

Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för nybyggnad av ett krigssjukhus i anslutning till det fredssjukhus som skall byggas för K.4 i Arvidsjaur. Enligt förslaget skall krigssjukhusets centrala

funktioner förläggas till ett nybyggt skyddat utrymme om ca 650 m? som

ges en skyddsnivå enligt civilförsvarsstyrelsens normer för skyddsrum. Lokalerna för krigssjukhuset avses användas för övningar med krigsplacerad

medicinalpersonal och i övrigt stå i beredskap för att med kort varsel kunna tas i krigsbruk. Endast de lokaler som avses för apotek, förråd och arkiv

beräknas kontinuerhgt bli använda i fred. Kostnaderna har uppskattats till

6 450 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. Regeringen uppdrog den

21 oktober 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar

för byggnadsföretaget.

20-24 och 26. För nya mobiliseringsförråd, tekniska försörjningsanordningar, nybyggnad av skjutbanor, utbyggnad av läger och diverse smärre byggnadsföretag behövs 9,8 milj. kr., 8.8 milj. kr., 7.3 milj. kr., 16 milj.

kr. och 12470 000 kr. för nästa budgetår. 25. För diverse objekt för vilka kostnaderna var för sig beräknas till högst

2 milj. kr. behövs 2350 000 kr. för nästa budgetår. Föredraganden

Chefen för armén har beräknat medelsförbrukningen under anslaget för nästa budgetår till 147 milj. kr. Jag beräknar medelsförbrukningen till 195

milj. kr. och förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning.

Av medelsförbrukningen beräknas 9 milj. kr. för att anskaffa mark. För anskatfning av befästningar m. m. och för anskaffning av kaserner m. m.

beräknar jag medelsförbrukningen till 2 milj. kr. resp. 184 milj. kr. Jag

har härvid räknat med att 50 milj. kr. behövs för fortsatt utbyggnad för

K 4 i Arvidsjaur. Vid anslagsberäkningen har jag beräknat att 40 milj. kr.

av detta belopp tillförs anslaget av medel på anslaget under tolfte huvudtiteln till sysselsättningsskapande åtgärder.

Fortifikationsförvaltningen har redovisat huvudhandlingar för flertalet

nya byggnadsobjekt som finns intagna i investeringsplanen och som är un-

derkastade det s. k. tvåstegsförfarandet. Om riksdagen inte har något att

erinra torde det få ankomma på regeringen att efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som anvisas av riksdagen besluta om de redovisade byggnadsföretagen skall utföras.

Investeringsplan (I 000-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdigstart stäl- 75-02- = 76-02- = Faktisk Beräknad för år- lande 01 01 t.o.m. mån. år- 76-06- = 1976/77 -1977/78 mån. 30

A. Markanskaffning Befästningars delfond Delprogram 1.6 — . Mark för förråd samt diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter 200 200 - 100 100 Kasernbyggnaders delfond Delprogram 1.99 2.111. Utvidgning av övningsfältet vid Växjö 3 500 4 000 878 2122 1000 3.115. Utvidgning av Remmene skjutfält 7 500 7500 6 730 7170 4.117. Nytt skjutfält vid Uddevalla 7.000 7 500 876 3 000 2.600 5. K 4. Nytt kasern- och övningsområde i Arvidsjaur 5 000 5 500 1340 3 360 800 6. P6. Utvidgning av övningsfältet vid ej be- ej be- Rinkaby räknad räknad 9 004 500 500 7.P 18. Nytt övnings- ej be- ej befält vid Visby räknad = räknad - - 2000 8. Bodens garnison. Utvidgning av skjutfältet vid Kusträsk 5 500 6 000 2448 2052 1500

227 Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-

start stäl-

75-02- 76-02- Faktisk — Beräknad för år- lande

01 01 tom —L LL mån. år-

76--06- 1976/77 —- 1977/78 mån.

9. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter 6 248 5596 - 2096 3 500 Summa A 34 948 36 296 21276 14 090 12 000

Reducering av medelsbehovet - --1000 = -3000 Beräknat medelsbehov - 13 000 9 000 B. Anskalfning av befästningar m.m. a. Företag påbörjade före 1976-07-01 Delprogram 1.6 -— . Betongförråd för ammunition 1 840 2560 1470 900 190 Delprogram 1.99 Le . Betongförråd för ammunition 612 590 490 100 - Summa a 2452 3150 1960 1000 190

b. Företag avsedda att påbörjas 1977178 Delprogram 1.6 ww . Betongförråd för ammu-

Reducering av

medelsbehovet - -500

Beräknat medelsbehov - 1000 2000

C. Anskaffning av

kaserner m. m.

a. Företag påbörjade före 1976-07-01

Delprogram 1.99 -— 113. Nybyggnad av tyg-

verkstad 9.000 8 828 7843 985 - 75-02 76-09

2.14/InfSS. Nybyggnad av motionshall 1070 Y ww .14/InfSS. Nybygg-

nad av sjukhus 3 000 4.14/InfSS. Tillbyggnad av matinrättningen 4 400 | 9530 4 669 4 861 - 16-03 77-01 än .14/InfSS. Tillbygg-

nad av stödfunktioner till förläggningsbygg-

nader 2050 )

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bypg- Färdig-

start stäl-

75-02- 76-02- = Faktisk = Beräknad för lande

01 01 t.o.m. — mån, är-

76-06- = 1976/77 —-1971/718 mån.

6. I Hl. Nybyggnad av sjukhus 5 400 6 300 4127 2173

- 75-10 76-10 7.119. Nybyggnad av kallgarage 4950 3 050 2424 626

- 75-10 76-11 8.122. Nybyggnad av varm- och kallgarage 4 700 4 200 3 050 1150 -

75-10 76-08 9. P4/K 3. Nybyggnad av värmecentral 9 500 9 880 8223 1657

- 75-02 76-09 10. Ing 3. Nybyggnad av förläggningskasern 7750 7800 4107 3693 - 75-10 76-11 11. Utbyggnad av förråd ull följd av organisationsförändringar letapp 3.) 102 000 110000 55 000 28 000 12 000 = -

Summa a 153 820 159 588 89 443 43 145 12 000 - -

b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976177 Delprogram 1.99 12.13. Nybyggnad av varmoch kallgarage m. m. 5 600 6 300 - 4 500 1 800 76-10 77-10 13.111. Tillbyggnad av en smörj- och tvätthall för varmgarage och motorsal 2450 3930 - 2 500 1430 77-01 78-01 14.116. Nybyggnad av värmecentral m. m. 7 350 8 240 - 5 500 2 740 76-12 77-10 15.120. Tillbyggnad av värmecentral m. m. 2010 2 260 - 1 000 1 260 77-03 77-11 16.122. Om- och till byggnad av lektionsbyggnad 2430 3 740 - 3 740 - 76-10 77-06 17. K 4. Utbyggnad i Arvidsjaur 156 505 176 000 - 18 000 50 000 76-10 80-05 18. P4. Nybyggnad av motorprovanläggning 8 200 9220 - 3 000 6 220 77-01 78-03 19. P7R. Om- och tillbyggnad m. m. av miloverkstad 14 900 16 700 - 8 700 8 000 76-10 78-06 20. P 10. Nybyggnad av värmecentral 3 400 3 820 - 3 000 820 76-11 77-11 21. A 8. Nybyggnad av värmecentral 4770 5 360 - 4 500

860 76-10 77-08 22. Lv 3. Nybyggnad av skolbyggnad 4 100 4610 - 3610 1000 76-10 77-11 23. Lv 3/LvSS. Nybyggnad av truppserviceförråd 1980 2225 - 2225 - 76-10 177-06 24.52. Nybyggnad av värmecentral 8 000 9 000 = 3 000 5 000 77-03 78-10

Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdipg- Obick!t

— start stäl- |

75-02- = 76-02- = Faktisk = Beräknad för åär- lande

01 01 LOM S FF — mån. år-

76-06- 1976/77 —- 1977/78 mån.

10 300 10 300 - 10 300 - - - 25. Mobiliseringsförråd 26. Tekniska försörjnings-

anordningar 92 000 2000 - 92-000 - - = 27. Nybyggnad av skjut-

cv. Företag avsedda att

påbörjas 1977178

Delprogram 1.99 31.12. Nybyggnad av en tyg-

verkstad och ctt verk-

stadsförråd - 11 300 - - 4 560 77-10 79-04 32.12. Tillbyggnad av mat-

inrättningen - 6 250 - - 2 500 77-10 78-08 33.15. Nybyggnad av en

miloverkstad och ett

verkstadsförråd - 25 400 - - 10 000 77-10 78-12 34.1 11. Nybyggnad av en

tygverkstad och ett verk-

stadsförråd - 16 300 - - 8 300 77-10 79-04 35. Ing 3. Nybyggnad av mili-

tärrestaurang - 14 700 - - 7600 77-09 79-03 36.51. Utbyggnad i En-

köping - 143145 - - 5 000 77-10 82-10 37. InfSS. Nybyggnad av smörj-

och spolhall - 5 000 - - 3 500 77-10 78-08

38. ATS. Utbyggnad i Öster-

sund - 182470 - - 5 000 77-10 81-10 39. Nybyggnad av krigssjuk-

hus i Arvidsjaur - 6 450 - - 3 000 77-10 80-03 40. Mobiliseringsförråd - 9 800 - - 9 800 - - 41. Tekniska försörjnings-

anordningar - 8 800 - - 8 800 - - 42. Nybyggnad av skjut-

45. Diverse smärre bygg-

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdigstart stäl- 75-02- 176-02- Faktisk — Beräknad för år- lande 01 01 t.o.m. mån. år— 16-06- 1976/77 —- 1977/78 mån.

Reducering av

Reducering av medelsbehovet - - - -4 140 -—-16 810 - - Beräknat medelsbehov - - - 163000 195 000 - -

Anslagsberäkning (1 000-tal kr.)

Anslag för 1977/78 (förslag) 155 000 Medel som tillförs från tolfte huvudtiteln 1977/78 40 000

362 491 362 491

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 155 000 000 kr.

III 2. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

1975/76 Utgift 76 949 716 Behållning 450 412

1976/77 Anslag 84 750 000! 1977/78 Förslag 79 900 000

E Därav 6 milj. kr. på tilläggsbudget I.

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av lokaler m. m., be-

fästningar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet samt mark-

förvärv härför och för övnings- och skjutfält m. m.

Medelsförbrukning och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Chefen för - Föredramarinen ganden

Marinförband: Markanskaffning för delprogrammen Fasta kustartilleriförband 700 800 800 800 Gemensamma produktionsresurser 500 500 500 500 Anskaffning av befästningar m. m. för delprogrammen För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. 13 000 7 700 13 000 13 000 Fasta kustartilleriförband 38 700 47 100 41 500 41 500 Anskaffning av kaserner m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 31 456 34 500 31 900 30 750

Summa 84 356 90 600 87800 = 86550

Reducering på grund av överplanering -7 366 -6 850 -6 700 —6 650 Beräknat medelsbehov 76 990 83 750 81 000 79 900

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvaltningen att behovet av att förvärva mark har varit obetydligt. Större

delen av budgeterade medel för markförvärv har fördelats om till andra

primäruppdrag inom anslaget. Befästningsobjekt har byggts ut i överensstämmelse med vad som var planerat. Ett större objekt har påbörjats. Anskaffning av kaserner har i stort sett genomförts enligt pla-

nerna. Byggstarten för en dykericentral vid Vitså har dock flyttats fram till innevarande budgetår p. g. a. viss osäkerhet beträffande organisation och utrustning. En hamnanläggning vid Vitså, ett fredsförråd vid KA 2 i Karlskrona, en förläggningskasern vid Berga örlogsskolor, ett förråd för tygmateriel vid Stockholms kustartilleriförsvar i Vaxholm och en hall för marin motorutbildning vid KA 1 i Vaxholm har blivit färdiga. Sju större objekt har påbörjats.

Den beräknade medelsförbrukningen var 76 990 000 kr. Utfallet blev

76 949 716 kr.

Budgetåret 1976/77

Planerad anskaffning beräknas kunna bli genomförd sedan 6 milj. kr. an-

visats på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77.

Budgetåret 1977/78 Chefen för marinen

För budgetåret 1976/77 har medgetts en medelsförbrukning av 77 750 000 kr. Medelsförbrukningen under budgetåret 1977/78 beräknas till 81 milj. kr.,

varav 1,2 milj. kr. för markanskaffning, 49,5 milj. kr. för anskaffning av befästningar m. m. och 30,3 milj. kr. för anskaffning av kaserner m. m. enligt följande sammanställningar.

ÅA. Markanskaffning

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Befästningars deltlfond Fasta kustartilleriförband 1. Mark för kustartilleribatterier samt diverse mindre mark-

förvärv och oförutsedda utgifter 800 Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser

I. För att anlägga kustantilleribatterier behöver i vissa fall mark förvärvas med äganderätt. Den närmare omfattningen av sådana förvärv kan f.n. inte bestämmas. Medel har vidare beräknats för erforderliga markanskaff-

ningar för befästnings- och andra anläggningar inom övriga delprogram inom

huvudprogrammet samt för smärre kompletteringar av marinens befäst-

ningsfastigheter, oförutsedda utgifter i samband med redan beslutade markförvärv samt för mindre utgiftsrester för vissa inte helt avslutade mark-

förvärv m. m. 2. Medel har beräknats för smärre kompletteringar av marinens kasern-

fastigheter, oförutsedda utgifter i samband med redan beslutade markförvärv samt för mindre utgiftsrester för vissa inte helt avslutade markförvärv m. m.

B. Anskaffning av befästningar m. m.

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

För flera delprogram gemensamma lednings-, bas- och underhållsförband m. m. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976/77 1. Stabsplatser 2 000 Företag avsedda att påbörjas 1977178 2. Ammunitionsförråd | 11 000 Fasta kustartilleriförband Företag påbörjade före 1976-07-01 3. Kustartilleribatterier 20 000 Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976177 4. Kustanilleribatterier 13 000 Företag avsedda att påbörjas 19771/78

I. Behovet av ett kylvattensystem vid en stabsplats har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6. s. 354). Regeringen uppdrog den 3 juni 1975 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra nybyggnaden inom en kostnadsram av 4 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 4,5 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

2. Ett nytt ammunitionsförråd i berg behöver byggas. Kungl. Maj:t upp- . drog den 5 november 1971 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 45 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1974, vilket motsvarar 57,3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. 16 Riksdagen 1977. I saml. Nr 74.

3. Regeringen har uppdragit åt fortiftkationsförvaltningen att låta bygga tre kustartilleribatterier. |

4. Behovet av att bygga ytterligare ett kustartilleribatteri har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 354). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga detta kustartilleribatteri inom en kostnadsram av 36,7 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 41.2 milj., kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

5. Ytterligare ett antal minstationer behövs. Kostnaden för varje minstation beräknas inte komma att överstiga 800 000 kr. För nästa budgetår behövs 2 milj. kr. för detta ändamål.

6. För smärre objekt behövs 6,5 milj. kr. för nästa budgetår.

C. Anskaffning av kaserner m. m.

Objekt m. m. Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Gemensamma produktionsresurser Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976/77

Företag avsedda att påbörjas 1977178

1. Behovet av att bygga en dykericentral vid Vitså har senast anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 355). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga dykericentralen inom en kostnadsram av 10,9 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 12,2 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

2. Behovet av om- och tillbyggnad av en hangar i Berga har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 355). Regeringen uppdrog den 3 juni 1976 åt fortifikationsförvaltningen att låta utföra om- och tillbyggnaden inom en kostnadsram av 7 590 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 8,6 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

3. Behovet av att bygga ett nytt fredsförråd vid KA 3 i Fårösund har

tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6. s. 355). Regeringen uppdrog den 14 oktober 1976 år fortifikationsförvaltningen att låta utföra nybyggnaden inom en kostnadsram av 5 550 000 kr. enligt prisläget den

I februari 1976. 4. Vid KA 5 i Härnösand behövs en om- och tillbyggnad av kanslihuset

för att i en och samma byggnad kunna inrymma erforderliga lokaler för stabs- och förvaltningstjänsten. Denna bedrivs nu dels i fem olika byggnader inom kasernområdet, dels i förhyrda lokaler i två byggnader utanför området.

Utspridningen medför bl. a. att tjänsten inte kan bedrivas rationellt. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för en

sådan om- och tillbyggnad. Regeringen uppdrog den 10 september 1975 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 8,7 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

5. Vid KA 5 i Härnösand behövs en ny värmecentral. Den nuvarande värmecentralen är nedsliten och kan inte byggas ut så att den kan tillgodose

det värmebehov som numera finns. Fortifikationsförvaltningen har redovisat

förslag till byggnadsprogram för nybyggnad av en värmecentral. Kungl. Maj:t uppdrog den 31 augusti 1972 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta hu-

vudhandlingar för byggnadsföretaget. Sådana handlingar har sedermera redovisats. Kostnaderna har därvid beräknats till 4 310 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1975, vilket motsvarar 4 850 000 kr. enligt prisläget den I februari 1976.

6 och 7. För tekniska försörjningsanordningar och diverse smärre bygg-

nadsföretag behövs (4,6 + 4,6) 9,2 milj. kr. för nästa budgetår.

Föredraganden

Chefen för marinen har beräknat medelsförbrukningen under anslaget

för nästa budgetår till 81 milj. kr. Jag beräknar medelsförbrukningen till

79,9 milj. kr. och förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande

investeringsplan och anslagsberäkning. Av medelsförbrukningen beräknas 1,2 milj. kr. för markanskaffning och 49,5 milj. kr. för anskaffning av befästningar m. m. För anskaffning av kaserner m. m. beräknar jag medelsförbrukningen till 29,2 milj. kr. Jag har härvid räknat med att några medel för om- och tillbyggnad av kanslihuset och för nybyggnad av en värmecentral

vid KA 5 i Härnösand inte behövs för nästa budgetår. Däremot har jag

räknat med att 8 milj. kr. behövs för nästa budgetår för byggnadsåtgärder som är nödvändiga för att det skall bli möjligt att ta hand om vissa arbets-

uppgifter för sjöfartsverket på Muskövarvet. Fonifikationsförvaltningen har redovisat huvudhandlingar för flertalet nya byggnadsobjekt som finns intagna i investeringsplanen och som är underkastade det s. k. tvåstegsförfarandet. Om riksdagen inte har något att

erinra torde det få ankomma på regeringen att efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som anvisas av riksdagen besluta om de redovisade byggnadsföretagen skall utföras.

Investeringsplan (1 000-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Färdig-

stäl-

75-02- = 76-02- Faktisk Beräknad för lande

01 01 t.o.m. år-

76-06- 1976/77 1977/78 mån.

A. Markanskaffning Befästningars delfond Delprogram 2.6 . Mark för kustartilleribatterier samt diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter - 1600 800 800 Kasernbyggnaders delfond

Delprogram 2.99 Nn Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter - 1000 500 500 Summa A - 2600 1300 1300

Reducering av medelsbehovet -100 Beräknat medelsbehov 1200 1200

B. Anskaffning av befästningar m. m. a. Företag påbörjade före 1976-07-01 Delprogram 2.1 . Ammunitionsförråd 43500 45900 36 940 8 960 Delprogram 2.6 Nn . Kustartilleribatterier 108 800 120600 63 620 29 780 20 000 Summa a 152 300 166 500 100 560 38 740 20 000

b. Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976177 Delprogram 2.1 3. Stabsplatser 4 000 4 500 1000 2 000 Delprogram 2.6

Objeki Kostnadsram Medelstförbrukning Bygg- Färdigstart stäl- 15-02- 76 1)2- Faktisk Beräknad för år- lande 01 01 tom. mån. år 76-06 1976/77 1977/78 mån. 30)

» Företar avsedda att påbörjas 1977178 Delprogram 2.1 > -Ammunitionsförråd 57 300 600 11 000

Delprogram 2.6

Reducering av medelsbehovet -4 000 -5 000

Beriknat medelsbehov 50 800 49 500

. Anskaffning av kaserner m. m. Företag påbörjade före 1976-07-01 Delprogram 2.99

.ÖrIBS. Nybyggnad av

drivmedelsanläggning 4 000 5106 4899 217 75-01 76-08

NN .ÖrIB S. Nybyggnad av

torpedverkstad 8 000 7985 7710 275 75-01 76-10

ww .ÖrlB S. Nybyggnad av

skjutledartorn m. m. vid Torhamn 2 300 2300 833 1467 76-03 76-10 .ÖrlB O. Nybyggnad av plastverkstad 1400 1410 1243 167 76-30 76-07 .ÖrIB V. Nybyggnad av fredsförråd 4180 KA 4. Nybyggnad av 11 600 3 084 8516 16-04 77-06 fredsförråd 6 150 - SK. Nybyggnad av fredsförråd

12 700 12 600 4162 8438 16-07 77-06 KA 1. Nybyggnad av fredsförråd KA 2. Nybyggnad av skjutbana vid Rosenholm £ 490 2124 1103 1021 76-03 77-06 KA 4. Nybyggnad av gymnastikhall med bastu 3 600 2770 2142 628 75-11 76-07 . Tekniska försörjningsanordningar 1000 1500 361 1139 76-05 77-06 Summa a 44 820 47 395 25 527 21868

Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976177 Delprogram 2.99 .ÖrIBO. Nybyggnad av en dykericentral 10 900 12 200 2.000 8 200 77-03 78-08 13. Ör!lB O. Om- och tillbyggnad av en hangar i Berga 7590 8 600 6 600 2.000 76-08 77-10

Objekt Koöstnadsram Muvdelstörbrukning Bypu- Färdig-

Start stil-

75-40)2- 76-0)2-- Faktusk — Beräknad för är- lande

01 01 Lom. — ee mån. är-

26-06- = 1976/77.-— 1977/78 mån.

l4. KA 3. Nybyggnad av förråd 5 000 5 550 - 2200 3 350 17-03 77-11 15. Diverse objekt 4 600 2800 - 2 800 - 16. Tekniska försörjningsanordningar 1500 1 500 - 1500 - 17. Diverse smärre byggnadsföretag 1 500 1 500 - 1 500 - Summa b 31 090 32 150 - 16 600 13 550

c. Företag avsedda att påbörjas 1977178 Delprogram 2.99 18. ÖrlB O. Byggnadsåtgärder för sjöfartsverket - 10 000 - - 8 000 71-07 78-08 19. Tekniska försörjningsanordningar - 4 600 - - 4600 20. Diverse smärre byggnadsföretag - 4 600 - - 4 600 Summa c - 19 200 - - 17 200 Summa C(a-c) 75 910 98 745 25 527 38468 = 30750 Reducering av medelsbehovet - - - -6718 = -—-1550 Beräknat medelsbehov - - - 31 750 29 200

Totalt A—C 276410 386805 126 087 94 568 86 550 Reducering av medelsbehovet - - - -10 818 -6 650 Beräknat medelsbehov - - - 83 750 79 900

ÅAnslagsberäkning (1 000-tal kr.)

Anslag för 1977/78 (förslag) 79 900 165 100 165 100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret

1977/78 anvisa ett investe ringsanslag av 79 900 000 kr.

UT 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar [975776 Utgift 93 777 370 — Behållning 1 041 022

1976/77 Anslag 110 250 000! 1977/78 Förslag 131 600 000

I Därav 7 milj. kr. på tilläggsbudget II.

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av Jokaler m. m., befästningar, flygfält och ammunitionsförråd för Nygvapnet samt markförvärv

härför samt för övnings- och skjutfält. Verksamheten omfattar vidare kompletteringsarbeten m. m. på eller i anslutning till befintliga baser, anläggningar för el- och teleutrustning vid baserna samt inlösen av flygbullerstörda

fastigheter.

Medelsförbrukning och medelsbehov (1 000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m. 1975/76 1976/77 1977/78

Chefen för = Föredra-

flygvapnet = ganden

Flygvapenförband: Markanskaffning för delprogrammen För flera delprogram

gemensamma ledningsoch strilförband 200 200 200 200

Basförband 300 300 300 300 Gemensamma produktionsresurser 1 000 1 100 2 200 2 200 Anskaffning av befästningar m. m. för delprogrammen För flera delprogram gemensamma lednings-

Anskaffning av kaserner m. m. för delprogrammet Gemensamma produktionsresurser 64 300 77 780 96 750 96 750 Summa 102 375 120 235 143 800 143 800 Reducering på grund av överplanering -8 575 -1H1 485 -12 200 -12 200 Beräknat medelsbehov 93 800 108 750 131 600 131 600

Budgetåret 1975/76

I sin årsredovisning för budgetåret 1975/76 anmäler fortifikationsförvaltningen att behovet av att förvärva mark har varit relativt begränsat. Uppkomna behov har kunnat tillgodoses. Outnyttjade resurser har delvis om-

fördelats till andra primäruppdrag inom anslaget. Totalt har ca 40 ha för-

värvats med äganderätt.

Anskaffning av befästningar, flygfält och kaserner har kunnat genomföras

i planerad omfattning.

Den beräknade medelsförbrukningen var 93,8 milj. kr. Utfallet blev

93 777 370 kr.

Budgetåret 1976/77

Den planerade anskaffningen beräknas kunna bli genomförd.

Budgetåret 19777/78

Chefen för flygvapnet

För budgetåret 1976/77 har beräknats en medelsförbrukning av

101 750 000 kr. Medelsförbrukningen under budgetåret 1977/78 beräknas till 131,6 milj. kr., varav 2,5 milj. kr. för markanskaffning, 40,1 milj. kr. för anskaffning av befästningar m. m. och 89 milj. kr. för anskaffning av kaserner m. m. enligt följande sammanställningar.

ÅA. Markanskaffning

Objekt Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Befästningars delfond För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband 1. Mark för strilanläggningar m. m. 200 Basförband 2. Mark för krigsflygfält samt diverse mindre markförvärv och

oförutsedda utgifter 300 Kasernbyggnaders delfond Gemensamma produktionsresurser 3. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter 2 200

2700 Reducering på grund av överplanering -200 Summa 2500

1. För att utföra strilanläggningar bedöms det i vissa fall vara nödvändigt

att förvärva mark med äganderätt.

2. För att komplettera befintliga krigsflygfält kan det i vissa fall bli nödvändigt att förvärva mark med äganderätt. Behov av medel kan även uppkomma för att skaffa mark för befästnings- och andra anläggningar inom övriga delprogram inom huvudprogrammet samt för smärre kompletteringar

av flygvapnets befästningsfastigheter, oförutsedda utgifter i samband med

redan beslutade markförvärv samt för mindre utgiftsrester för vissa inte helt avslutade förvärv.

3. Medel har beräknats för att lösa in flygbullerstörda fastigheter, smärre kompletteringar av flygvapnets kasernfastigheter, oförutsedda utgifter i samband med redan beslutade markförvärv samt för mindre utgiftsrester för vissa inte helt avslutade förvärv.

B. Anskaffning av befästningar m. m.

Objekt Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

Befästningar m. m. För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband Företag påbörjade före 1976-07-01 I. Radaranläggning 3 700 Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976/77

Företag avsedda att påbörjas 1977178 6. Betongförråd för ammunition 1 500 7. Smärre objekt 1 000 Flypfält Basförband Företar påbörjade före 1976-07-01 8. Kompletteringsarbeten på befintliga baser 1 600 9. El- och teleanläggningar 1 080 Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976/77

Företag avsedda att påbörjas 1977/78

14. Anpassning till ny basfilosofi avseende vägbaser, uppställ-

1. Regeringen har uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att bygga en radaranläggning som prototyp för en serie nya radarstationer. För avslutande arbeten behövs 3,7 milj. kr. under nästa budgetår. 2. För att utföra mindre utbyggnader och kompletteringar vid radiolänkstationer och utpunkter behövs 750 000 kr. under nästa budgetår. 3. För luftbevakningstorn beräknas ett medelsbehov av 500 000 kr. 4. För mindre kompletteringsarbeten vid vissa stridsledningsradaranläggningar behövs 1,7 milj. kr. 5, 7 och 21. För smärre objekt som vart och ett beräknas kosta högst 800 000 kr. behövs sammanlagt 2,4 milj. kr. 6. För betongförråd för ammunition behövs 1,5 milj. kr. 8. 10, 11, 15 och 16. På befintliga baser utförs efterhand arbeten för att komplettera baserna till normerad standard. Arbetena är delvis föranledda av att flygplan 37 kommer att tillföras flottiljerna. För kompletteringsarbeten beräknas en medelsförbrukning av 8,3 milj. ki. 9, 13 och 22. För fortsatt utbyggnad av el- och teleanläggningar vid flygbaserna behövs 9.2 milj. kr. under nästa budgetår. 12 och 20. För hangarplattor i anslutning till hangarer och verkstäder behövs 4,9 milj. kr. 14. För vissa anpassningsåtgärder vid flygbaser enligt nya principer behövs 6,9 milj. kr. 17, 18 och 19. För att vid befintliga baser bygga ut lagringsanläggningar för drivmedel, uppställningsplatser för flytsyreanläggningar samt baracker beräknas ett medelsbehov av 4,5 milj. kr. C. Anskaffning av kaserner m. m.

Objekt Medelsförbrukning (1 000-tal kr.) Gemensamma produktionsresurser Företag påbörjade eller avsedda att påbörjas 1976/77

Företag avsedda att påbörjas 1977178

| 1.F 13. Nybyggnad av aggregat- och fordonsverkstad med

smörj- och tvätthall

12. F 13 M. Nybyggnad av kontrolltorn 13.F 17. Nybyggnad av flygverkstad

14. Upprustning av målplatser

15. Tekniska försörjningsanordningar 33333

16. Diverse smärre byggnadsobjekt 14 500

Reducering på grund av överplanering

Summa 89 000

1-6. Regeringen har uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga ny flygverkstad vid F6 i Karlsborg och vid F13:i Norrköping samt en ny hangar vid envar av F 6, F 15 i Söderhamn och F 17 i Ronneby ävensom att bygga ut drivmedelsanläggningen vid F6.

7. Den nuvarande matinrättningen vid F 4 med matsal för värnpliktiga, kökslokaler och personalmatsal är i så dåligt skick att byggnaden har bedömts böra rivas. Samma förhållande gäller marketenteriet med plutonofficersmäss. Det har därför ansetts nödvändigt att uppföra en ny fullständig militärrestaurang. Fontifikationsförvaltningen har redovisat huvudhandlingar för en sådan nybyggnad. Kostnaderna har beräknats till 18,6 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

8. Genom att ett flertal nybyggnader vid F 4 kommit till måste värmekapaciteten vid flottiljen ökas. Den befintliga värmecentralen kan inte omeller tillbyggas då den är gammal och nedgången och det dessutom inte finns utrymme för någon om- eller tillbyggnad. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för en ny värmecentral. Kostnaderna för byggnadsobjektet har uppskattats till 5,6 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

9. Behovet av en ny värmecentral vid F 6 i Karlsborg har tidigare anmälts för riksdagen i prop. 1975/76:100 (bil. 6 s. 346). Regeringen har uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att låta bygga en för F6 och 52 gemensam värmecentral m. m. Kostnaderna har beräknats till 19 550 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. varav 10550 000 kr. belöper på F6.

10. Vid F 7 i Såtenäs behövs en ny aggregat- och fordonsverkstad. De nuvarande verkstadslokalerna är otillräckliga och otidsenliga. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för byggnadsföretaget. Kostnaderna har uppskattats till 5 260 000 kr. enligt prisläget den I februari 1976. Regeringen uppdrog i juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget.

11. Behov föreligger av en ny aggregat- och fordonsverkstad med smörjoch tvätthall vid F 13 i Norrköping. De nuvarande verkstadslokalerna är otillräckliga och otidsenliga. I befintlig tvätthall kan endast mindre fordon tvättas. Den befintliga smörjhallen är avstängd av yrkesinspektionen. Fortifikationsförvaltningen har redovisat förslag till byggnadsprogram för nybyggnad för nämnda ändamål. Kostnaderna har uppskattats till 6,4 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. Regeringen uppdrog i juli 1976 åt fortifikationsförvaltningen att utarbeta huvudhandlingar för byggnadsföretaget.

12. Vid F 13:s detachement i Malmslätt behövs ett nytt kontrolltorn. Lokalerna i det befintliga kontrolltornet, som är uppfört år 1942 och som tidigare här använts av förutvarande Östgöta flygflottilj, är hårt slitna och dessutom otillfredsställande från funktions-, miljö- och utrymmessynpunkt. Fortifikationsförvaltningen har redovisat huvudhandlingar för byggnadsföretaget.

Kostnaderna beräknas till 6 750 000 kr. enligt prisläget den 1 februari 1976.

13. Verkstadstjänsten vid F 17 i Ronneby bedrivs f. n. i flera olika byggnader vilket omöjliggör en rationell drift. Det har bedömts nödvändigt att

bygga en ny flygverkstad i samma storlek och utförande som de verkstäder

som är under utförande vid F 6 och F 13. Fortifikationsförvaltningen har

redovisat huvudhandlingar för byggnadsföretaget. Kostnaderna har beräk-

nats till 21,3 milj. kr. enligt prisläget den 1 februari 1976. 14. För upprustning av målplatser behövs I milj. kr. under nästa budgetår. 15. För tekniska försörjningsanordningar behövs 2 milj. kr. Medlen avses

främst för att komplettera distributionsnäten för el, värme och vatten vid förbanden.

16. För diverse smärre byggnadsföretag behövs 12,5 milj. kr.

Föredraganden

Chefen för flygvapnet har beräknat medelsförbrukningen under anslaget

för nästa budgetår till 131,6 milj. kr. Jag biträder förslaget och förordar att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning. Av medelsförbrukningen beräknas 2,5 milj. kr. för markanskaffning,

40,1 milj. kr. för anskaffning av befästningar m. m. och 89 milj. kr. för anskaff-

ning av kaserner m. m.

Fortifikationsförvaltningen har redovisat huvudhandlingar för flertalet nya objekt som finns intagna i investeringsplanen och som är underkastade det s. k. tvåstegsförfarandet. Om riksdagen inte har något att erinra torde "det få ankomma på regeringen att efter prövning av huvudhandlingarna och inom ramen för det anslag som anvisas av riksdagen besluta om de redovisade företagen skall utföras.

Investerinusplan (1 000-tal kr.)

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- Färdig-

start stäl-

75-02- = 76-02- = Faktisk Beräknad för år- lande

01 01 tom — mån. — år-

76-06- = 1976/77 —-1977/78 mån.

A. Markanskaffning

Befästningars

delfond

Delprogram 3.1

. Mark för strilanlägg-

ningar m. m. - 400 - 200 200 - =

Delprogram 3.7

NN. Mark för krigsflygfält

samt diverse mindre mark-

förvärv och oförutsedda

utgifter - 600 - 300 300 - =

Obiekt Kostnadsram Mcdelsförbrukning Bygp- Färdig-

— start stäl-

75-02- 76-02- Faktisk — Beräknad för år- lande

01 01 1.0.m. — mån. är-

76-06-- 1976/77 —- 1977/18 mån.

Kasernbyggnaders delfond Delprogram 3.99 3. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter - 3 300 - I 100 2 200 Summa A - 4 300 - 1600 2700

Reducering av medels-

behovet - - - -100 -200

Beräknat medelsbehov - - - 1500 2500

B. Anskaffning av befästningar m. m. I. Befästningar u. Företag påbörjade före 1976-07-01 Delprogram 3.1 1. Luftbevakningstorn 210 210 100 110 - 2. Stridsledningsradaranläggningar (kompl. åtgärder) 600 490 230 260 - 3. Radiostationer (luftoperativa radionätet) 2 040 2020 990 1030 - 4. Radaranläggning 7 300 8 200 500 4 000 3 700 Delprogram 3.7 5. Betongförråd för ammu-

b. Företag påbörjade eller

avsedda att påbörjas

Delprogram 3.1 8. Radiolänkstationer och

utpunkter 2 000 2000 - 2 000 - 9. Luftbevakningstorn 1000 1000 - 1.000 - 10. Stridsledningsradaran-

läggningar (kompl. åt-

Delprogram 3.7

13. Betongförråd för ammu-

Objekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bypp- Färdig- — stan stiäl- 75-02- 76-02- Fakusk — Beräknad för år- lande 01 Di tom — mån är- 76-06- 1976/77 —-1977/78 män. 30

ct. Företag avsedda att påbörjas 1977178 Delprogram 3.1 15. Radiolänkstationer och utpunkter = 750 - - 750 - 16. Luftbevakningstorn - 500 - = 5 17. Stridsledningsradaranläggningar (kompl. åtgärder) - 1 700 - - 1 700 - 18. Smärre objekt = 1 000 - - 1.000 - Delprogram 3.7 19. Betongförråd för ammu-

Reducering av medelsbehovet - - - - -1390 -1 050 - Beräknat medelsbehov - - - 12 000 9 100 -