Prop. 1979/80:128

om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.

Prop. 1979/80: 128 Regeringens proposition

1979/80: 128

om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen. m. m.;

beslutad den "28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN KARIN SÖDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett ställföreträdaransvar införs för juridiska personers arbetsgivaravgifter. Har en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in avgifter i rätt tid och ordning skall han vara solidariskt ansvarig med den juridiska personen för de obetalda avgifterna. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt.

Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den 1 juli 1980. I propositionen läggs också fram förslag om att debitering av arbetsgivar- avgifter i samband med debiteringen av slutlig skatt skall ersättas av ett enhetligt debiteringssystem fr. o. m. 1980 års debitering.

Vidare föreslås att möjligheten att göra inbetalningar till den frivilliga pensionsförsäkringen inom den allmänna försäkringen upphör i och med utgången av år 1980.

Bestämmelserna om arkiv hos statlig myndighet föreslås kunna tillämpas även på arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

Det föreslås också att kvinnor som genomgår militär grundutbildning skall behandlas på samma sätt som värnpliktiga som genomgår grundutbildning när det gäller rätt till sjukpenning m. m. under utbildningstiden.

Vidare föreslås att bestämmelserna i den allmänna försäkringen anpassas till den nya organisationen för yrkesinriktad rehabilitering. Utbildningsbi- drag som utgår under den yrkesinriktade rehabiliteringen föreslås bli pensionsgrundande.

I övrigt föreslås bl. a. vissa mindre ändringar i reglerna om överklagande av beslut i socialförsäkringsärenden.

] Riksdagen 1979/80. I saml. Nr [28

' Prop. l979/80:128

1. Förslag till

lx.)

Lag om ändring i lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.'

dels att 175 skall upphöra att gälla. dels att 18. 19. 30. 36 och 51 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 30a &. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17?

Arbetsgivaravgtft uppgående till högst ettusen kronor skall. därest riksförsäkringsverket icke annat be- stämmer, påföras såsom slutlig avgift isarnband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsla- gen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämn- da belopp, därest verket finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsverket skall lämna uppgift om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

185

Annan arbetsgivaravglft än som avses i 17 5 uppbäres av riksförsäk- ringsverket.

A rbetsgivaravgtfterna skall uppbä— ras av riksförsäkringsverket.

195

Preliminär avgift skall erläggas under utgiftsåret enligt debitering.

' Lagen omtryckt 1974c938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.

Den preliminära avgiften skall erläggas under utgiftsåret enligt debitering. Beräknas arbetsgivarav- giften uppgå till högst ettusen kronor skall preliminär avgift endast om riksförsäkringsverket fin-

debiteras

ner skäl till det eller om arbetsgivaren begär det.

Prop. 1979/80:128

Nuvarande lydelse I-"äreslagen [vt/else

Avgiften debiteras i en gemensam post. vilken avrundas till närmast lägre hela krontal. som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet

inbetalningstillfällen.

Preliminär avgift skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari. april. juni. augusti. oktober och december eller. vid debitering under utgiftsåret. i de av nämnda månader som infalla under återstoden av året.

Även utan debitering mä prelimi- när avgift. för vinnande av bättre överensstämmelse med den beräk- nade slutliga avgiften. erläggas underutgiftsåretellerefterutgången därav.

Den preliminära avgiften skall inbetalas med lika belopp senast den 18 i envar av månaderna februari. april. juni. augusti. oktober och december eller. vid debitering under utgiftsåret. i de av dessa månader som infaller under återstoden av året.

Även utan debitering får prelimi- när avgift. för att nå bättre överens- stämmelse med den beräknade slut- liga avgiften. erläggas under utgifts- året eller efter utgängen därav.

30å

Vad i uppbördslagen och före— skrifter angående tillämpningen av nämnda lag stadgas om restavgift. indrivning och redovisning av rest- förd skatt. avkortning och avskriv- ning av skatt. antagande av ackords- förslag som rör skatt samt upprättan- de av balanslängd skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om avgifts- belopp som avses i 29 &; doek skall befogenhet. som enligt 58 ä 2 mom. angivna lag tillkommer länsstyrelse stället utövas av riksförsäkringsverket. An- eller riksrevisionsve rket. i gående efterkrav och preskription skall vad i 70 och 71 5.5 uppbördsla- gen stadgas äga motsvarande tillämp- ning, dock att vad i 705 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länssty- relse i stället skall gälla riksförsäk- ringsverket.

Vad i uppbördslagcn (1951-5372) och föreskrifter angående tillämp- ningen av nämnda lag stadgas om restavgift. indrivning och redovis- ning av restförd skatt. avkortning och avskrivning av skatt. antagande av ackordsförslag som rör skatt samt upprättande av balanslängd skall tillämpas också i fråga om avgiftsbe- lopp som avses i 29ä: dock skall befogenhet. som enligt 58 ä 2 mom. angivna lag tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket. i stället utövas av riksförsäkringsverket. ! fråga om efterkrav och preskription tillämpas föreskrifterna i 70 och 71 åå uppbördslagen. dock att vad i 70 ä 2 mom. nämnda lag sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riks- försäkringsverket.

Införsel enligt in_försellagen (1968:621) får äga rum vid indriv- ning av (utgifter som debiteras enligt denna lag.

Prop; 1979/80: 128

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 a 5

Har någon, i egenskap av företrä- dare för arbetsgivare som är juridisk person. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in arbetsgivarat-gtft i rätt tid och ord- ning, är han tillsammans med arbets- givaren betalningsskyldig för avgifts- beloppet och den restavgift som belö— per på detta. Beta/ningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det före- ligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalnings- skyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för indrivning

inte

vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har bortfallit på grund av preskription. En dom på beta/ningsskyldighet får dock verkställas inom två år från utgången av det kalenderår då domen vann laga kraft. Hos den som har blivit ålagd beta/ningsskyldighet får indrivning ske isamma ordning som gäller för arbetsgivaravgift.

Den som har fullgjort betalnings- skyldighet för arbetsgivaravgijt eller restavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Där- vid tillämpas beståmmelserna [ 7.6 35 uppbördslagen ( I 9532 72 ).

36.5

Förmenar arbetsgivare att arbets- givaravgift påförts honom obehöri- gen eller med oriktigt belopp. äger han söka rättelse hos riksförsäk- ringsverket inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räkning. Dä fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts

Har en arbetsgivaravgift påförts arbetsgivaren obehörigen eller med oriktigt belopp.får han söka rättelse hos riksförsäkringsverket inom ett är efter det han erhållit vederbörlig räkning. Då fråga är om storleken av avgrftsunderlaget skall vad nu sagts icke gälla. om arbetsgivaren erhållit

Prop. 1979/80:128 Nuvarande lydelse

icke gälla. om arbetsgivaren erhällit underrättelse som avses i 15 &.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse ingiwzs till den lokala skattemyndig- het. som verkställt debiteringen av skatten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till riksförsäkringsverket.

'_Il

["öreslagen lydelse

sädatt underrättelse som avses i

15. 5.

515

Riksfc'irsäkringsverket äger för varje årfrån vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan sum- man av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 _s andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av regeringen fastställda grunder beräk- nas bliva avskrivet på grund av bris- tande betalning. Beloppet skall för- delas mellan avgifter. som avses i I 5. isamma proportion som gäller enligt bestämmelserna i 28 5.

Avgiftsbelopp som avses i 29.5 skola i den mån de inflyta av veder- börande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringSVcrket.

Riksförsäkringsverket må i sam- ma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under nästföregående år debiterade till- läggspensionsavgifterna med summan av de avgifter som

minskad

under samma år avkortats eller res- tituerats.

De avgiftsbelopp som avses i 29 5 skall i den mån de betalas in redovi- sas till riksförsäkringsverket av läns- styrelsen.

Riksförsäkringsverketfår varje år från vederbörlig inkomsttitel i stats- budgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade till- läggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller res-

tituerats.

Prop. 1979/80:128 6

Denna lag träder savitt avser 31) a & i kraft den 1 juli 1980 och i övrigt två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift pä den utkommit fran trycket i Svensk författningssamling.

De nya bestämmelsernai 18. 19. 36oeh 51 ss skall tillämpas första gängeni fråga om avgift för utgiftsaret 1979.

Bestämmelserna i 30 a & gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1902:381 ) om allmän försäk- ringl

dels att 23 kap. skall upphöra att gälla. dels att 3 kap. 5 och 15 ss. 11 kap. "2 s. lh” kap. 5 ä'. 19 kap. 1 & samt 20 kap. 10 och 13 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 5 sl

Allmän försäkringskassa skall i samband med inskrivning av försäkrad besluta angående den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråga om försäkrad som avses i l & första stycket skall kassan samtidigt fastställa den försäkrades sjukpcnninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån sjukpenninggrundande inkomst är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas

a) när till kassans kännedom kommit att försäkrads inkomstförhällanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

b) när undantagande som avses i 2 s första stycket sista punkten blir giltigt eller upphör att äga giltighet.

c) när förtidspension enligt denna lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sädan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete. samt

(1) när delpcnsion enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- och inkomstförhällanden.

Ändring skall i fall som avses i första stycket a) ej sk:- förrän trettio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall i annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller. i fall

1 Lagen omtryckt 19771630. 3 Senaste lydelse l97915115.

Prop. 1979/80: 128 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

då sjukpenningförsäkring enligt l å andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider. vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Under tid då försäkrat! bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestöds- lagen (.19732349) eller utbildningsbi- drag för doktorander enligt för- ordningen (19761536) om utbild- ningsbidrag för doktorander. eller då han efter förmedling av arbets- marknadsmyndighet eller vårdsorgan hos kommun eller lands- tingskommun undergär arbetsprov- ning, yrkesutbildning eller arbetsträ- ning, skall fastställd sjukpenning- grundande inkomst ej sänkas, med mindre sådantfall ärför handen som avses i första stycket b), c) eller d) eller, vad angår arbetsträning, denna pågått sex månader.

arbets-

Under tid. då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt stu- diestödslagen (19732349) eller ut- bildningsbidrag för doktorander en- ligt förordningen (l976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller då han är inskriven vid arbets- marknadsinstitut eller efter förmed- ling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning, skall den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ej sänkas. Sänkning får dock ske i sådana fall som avses i första stycket b), C) eller d). Vidare får sänkning ske när någon undergär arbetsträning i arbetsmarknadsinsti- tut. under förutsättning att arbetsträ- ningen pågått sex månader.

15 53

Sjukpenning utgår ej för tid då försäkrad

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår bistånds- och katastrofutbildning;

Sjukpenningutgårej förtid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor eller bistånds- och katastrofutbild- ning:

b) är intagen i annat barnhem än mödrahem eller i ungdomsvårdssko-

la;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårds- eller arbetsanstalt: d) i annat fall än under b eller e sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.

För dag då försäkrad är intagen i vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall sjukpenning minskas på sätt som framgår av bestämmelserna i 4å andra

stycket.

3 Senaste lydelse 19791505.

Prop. 1979/80:128 8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under b och c vid sjukdom som inträffar under tid då han vårdas eller eljest får vistas utom skola eller anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsar- beta.

ll kap. 2 %*

Med in k 0 rn st a v a n stä l 1 n i n g avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost. bostad eller bil. som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförcs dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (19761380) om arbetsskade- försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 5.

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa.

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973z37l) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under ar- f) utbildningsbidrag under ar- betsmarknadsutbildning i form av betsmarknadsutbildning och yrkes- dagpenning och Stimulansbidrag, inriktad rehabilitering i form av dag-

penning och Stimulansbidrag. g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie— stödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagen h) delpension enligt lagarna (1975:380) om delpensionsförsäk- (l975:380)oclz(1979:84)omdelpcn- ring, sionsförsäkring.

i) dagpenning till värnpliktiga. vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning. frivilliga som genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen. läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander.

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna.

l) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag.

4 Senaste lydelse l979:65().

Prop. 1979/80:128 9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 s". i den mån regeringen sa förordnar.

I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i 3 kap. zs andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning. som försäkrad ätnjutit från arbetsgivare. vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i fall då den fi'ärsäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare. såframt svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juridisk person. svensk juridisk person. som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen. enligt av riksförsäkrings- verket godtagcn förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. l &.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare. vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket. såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverkct godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspen- sion enligt 19 kap. l 5.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

18 kap. 5 5

Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i denna lag eller i bestämmelser. som utfärdats med stöd av densamma.

[ den mån regeringen sa förordnar. är allmän försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet av annan verksamhet ävensom att tillställa socialregister behövliga uppgifter.

Allmän försäkringskassa skall tillhandagå statlig eller kommunal myndig- het. försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upplysning- ar, i den mån hinder enligt lag eller författning cj möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Myndighet. som handhar arbetslöshetsförsäkring. eller lokalt organ som i l. kap. Rå sägs må ej av allmän försäkringskassa förvägras begärt biträde.

Prop. 1979/80:128 lt) Navara/nie l_l-'(l('lS(' Föreslagen lydelse

I den mån regeringen så föreskri- ver gäller bcsliirnmelst'rna (nn arkiv hos statlig myndighet även arkiv hos allmänna j'örsiikrings/tassar.

19 kap. 1 s*

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialförsäk- ringsavgift till sjukförsäkringen. folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår ä summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåncr i form av kost. bostad eller bil utgivit såsom lön eller. där fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket sista punkten är för handen. annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår ä summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåneri form av kost. bostad eller bil utgivit såsom lön eller. där fall som avses i 11 kap. 2 få andra stycket är för handen. annan ersättning för utfört arbete. sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare. som under hela året varit anställd med full arbetstid. räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare. som under året varit anställd i mindre omfattning. medräknas i motsvarande män. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill. mä avgift beräknas på sätt som avviker frän vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare. vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från arbetsta- gare. som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976380) om arbetsskadcförsäkring. eller. där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat. frän arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättningi vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall

5 Senaste lydelse l979:65().

Prop. 1979/80:128- ll

Nuvarande lydelse Föreslagen [vt/else

vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2ä tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller. om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes. avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 få eller 4 kap. 12 &. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringcn eller för ersättning för vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (l9(l8:128 s. llom bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Bidrag som avses i ll kap. 25 Den som har utgivit ett bidrag som

första stycket m) skall vid beräkning av avgift enligt denna paragraf anses som lön. Den som utgivit bidraget skall anses som arbetsgivare. Vid beräkning av avgift till försäkringen för tilläggspension skall den som uppbarit bidraget anses som arbets- tagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid.

avses i 11 kap. 2 & första stycket ni) skall erlägga avgift till försäkringen för tilläggspension som om bidraget hade utgjort lön från honom som arbetsgivare. Vid beräkningen av avgiften skall den som fått bidraget anses som en arbetstagare som under hela året varit anställd med full arbetstid.

20 kap. 10 å” Allmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående försäkring enligt denna lag. som har fattats av kassan och ej har prövats av

försäkringsrätt.

1. om beslutet på grund av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbise-

ende innehåller uppenbar oriktighet.

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag.

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. Ändring får underlåtas om den oriktighet som Vidlåder beslutet är av ringa

betydelse.

Beslut får ej ändras till försäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om synnerliga skäl äro däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än två är

6 Senaste lydelse 197830.

Prop. 1979/80:128 p

NIH-'(Il'allt'lf' lvtlelse Föreslagen lydelse

förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid. om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om annat synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i första—fjärde styckena ha nunsvarantle tillämpning på beslut som har överprövats av Därvid skall fråga om ändring bedömas av den domstol försök ringsd ()mstol .

som senast har prövat

målet.

13 s7

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet. Den omständigheten att besvärs- handlingen tillställts den domstol. som har att pröva besvären. riksför- säkringsverket eller allmän försäk- ringskassa utgör ej hinderför besvä- rens upptagande till prövning. därest

Har besvärshandlingen före be- svärstidens utgång kommit in till en försökringsdmnstol. riksförsäkrings- verket eller en allmän försäkrings- kassa, som ej är rätt myndighet enligt första stycket. skall besvärshandling-

hand/in 'en inkommit öre besvärsti- en översändas till den rätta mvna'i - t . g

dens utgång.

heten och anses inkommen i

tid. Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna

rätt

lag skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären anförts av riksförsäkringsverket. inom två månader från den dag då beslutet medde- lades.

Allmän försäkringskassas. riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.

22 kap. ] 5 Genom frivilliga avgifter skal/för- säkrad under de förutsättningar och på de villkor regeringen bestämnu'r kunna Itos riksförsäkringsverket för- säkra sig för erhållande av pension.

7 Senaste lydelse 197831).

Prop. 1979/80:128

Nuvarande lvl/else

')

Försäkringstekniska grunder för den frivilliga pensionsförsäkringen fastställas av regeringen. varvid bestämmelserna i 264 5; ) mom. lagen om försäkringsrörelse skola äga till- lämpning.

De erlagda avgifterna ingä till en fond. benämndfon den för den frivilliga pensionsförsäk- ringen, vilken förvaltas och an- vändes enligt grunder som riksdagen fastställer .s'ärskilt.

Ont regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning av den frivilligt! pensionsjörsäkringen förordnar regeringen.

[föreslagen lydelse

13

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 så. 11 kap. 2 &. 18 kap. 5 5. 19 kap. 1 & samt 20 kap. 10 och 13 se". två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling ochi övrigt den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna i 11 kap. 25 tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.

De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 & tillämpas första gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980. De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig pcnsionsförsäkring skall alltjämt gälla för försäkring pågrund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.

” Senaste lydelse 19792127.

Prop. 1979/80: 128

3. Förslag till

14

Lag om ändring i upphördslagen (1953z272)

llärigenom föreskrivs att 1 &. 27 ä 1 mom. och 49 ä 1 mom. uppbördslagen (1953z272l' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen l_i'delse

ta”2

Med skatt förstås i denna lag. där icke annat angives. statlig inkomst— skatt. statlig förmögenhetsskatt. ut- skiftningsskatt, ersättningsskatt. kommunal inkomstskatt. landstings- medel. skogsvårdsavgifter. sådana folk- tilläggspen- sionsavgifter som avses i 19 kap. 3 & socialförsäkringsavgifter till pensioneringen och lagen om allmän försäkring. sjukför- säkringsavgifter enligt 19 kap. 2å sistnämnda lag. arbetsskadcförsäk- ringsavgifter enligt 7 kap. 2 % tredje stycket lagen (1976:380) om arbets— skadeförsäkring. delpensionsförsäk- ringsavgifter enligt 21 å andra styck- et lagen (1979:84) om delpensions- försäkring. socialavgiftcr enligt 16 & lagen (1976:381) om barnomsorg. sådana arbetsgivaravgifter enligt la- gen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.. avgifter enligt lagen om all- män arbetsgivaravgift och enligt lagen om avgift för sjöfolks pensione— ring vilka icke uppbäras av riksför- säkringsverket. skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringsla- gen. ävensom annuitet å avdiknings- län.

Med skatt förstås i denna lag. där icke annat angives. statlig inkomst- skatt. statlig förmögenhetsskatt. ut— skil'tningsskatt. ersättningsskatt. kommunal inkomstskatt. landstings- medel. skogsvårdsavgifter. sådana folk- tilläggspen- sionsavgifter som avses i 19 kap. 3 5 lagen (1963-381) om allmän försäk- ring. sjukförsäkringsavgiftcr enligt socialförsäkringsavgifter till pensioneringen och 19 kap. 2 & sistnämnda lag. arbets- skadeförsäkringsavgiftcr kap. "25 tredje lagen (19762380) om arbetsskadeförsäk- ring. delpcnsionsförsäkringsavgifter enligt 21 s andra (1979z84) om delpensionsförsäk- ring. socialavgifter enligt 16.5 lagen (19761381) om barnomsorg. skatte—

cnligt 7 stycket

stycket lagen

tillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen. ävensom annuitet å avdikningslån.

Regeringen må. om särskilda omständigheter därtill föranleda. föreskriva att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i första stycket sägs. l lar dylik föreskrift meddelats skall. där icke annat angivits. vad i denna lag stadgas angående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften avses.

' Lagen omtryckt I972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974z77l. 3 Senaste lydelse 1979:3(wl.

Prop. 1979/80: 128 15 Nuvarande lvl/else F öres/agan lvl/else

27 ä

1 mo m .3 Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas: att för skattskyldiga. som avses i 10 ä 1 mom. lagen (19471576) om statlig inkomstskatt. sädan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet. som har fastställts att gälla för den preliminära skatt. vilken skall avräknas mot den slutliga skatten:

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomstäret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post. varvid skattebcloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas ncdät till helt krontal:

att skogsvärdsavgift uträknas enligt bestämmelsernai l ålagen (19:46:324) om skogsvärdsavgift:

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomstäret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget. varvid öretal bortfaller:

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen:

att i l & nämnd sjukförsäkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen (1962z38l) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäkrings- förhällanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiterats med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 45 samt 19 kap. 3 och 44155 lagen om allmän försäkring:

att i 15 nämnd arbetsskadeförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 7 kap. 2 & tredje stycket lagen (19761380) om arbetsska- deförsäkring:

att i 1 & nämnd delpensionsförsäkringsavgift debiteras med ledning av bestämmelserna i 21 å andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäk- ring;

atti ] & nämnd socialavgift debite- atti l & nämnd socialavgift debite- ras med ledning av bestämmelserna i ras med ledning av bestämmelserna i 16.5 lagen (1976:381) om barnom- löä lagen (19761381) om barnom- sorg; sorg: samt

att i I .6 nämnda arbetsgivaravng- ter debiteras i en gemensam post; samt

att i 15 nämnd annuitet eller. om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter. summan av dessa påförs i helt antal kronor. varvid öretal bortfaller.

3 Senaste lydelse l979:489.

Prop. 1979/80:128 lo

Nuvarande lvdelse fl)-"051013”? [WIF/5"? 49 ä

1 mom .4 Skattskyldig fär av den lokala skattemyndighetcn beviljas anstånd med inbetalning av skatt. kvarskattcavgift eller ränta.

1) om taxeringsintendenten har anfört besvär över taxeringen med yrkande om ändring till den skattskyldiges förmän: till det belopp som betingas härav.

2) om den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller dct — utan att yttrande har inhämtats frän taxeringsintendenten — kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav.

3) om den skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anständ: till det belopp som betingas härav,

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning. felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av förhiseendet.

5) om den skattskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst. garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller bäda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen.

6) om avgiftsunderlag för egenav- gift som avses i anvisningarna till 41 bä kommunalskattelagen (1928: 370) eller avgiftsunderlag för avgift enligt 17 s* lagen ( ] 959.552) om upp- börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.. har be- stämts till för högt belopp: till det belopp som betingas av felaktighe- ten.

6) om avgiftsunderlag för egenav- gift som avses i anvisningarna till 41 b :$ kommunalskattclagen (1928: 370) har bestämts till för högt belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten.

7) om skatt har påförts obehörigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debiteringen.

8) om preliminär skatt. som enligt 27 s 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige. kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 s' samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 s 1 inom. sista stycket: till sa stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

4 Senaste lydelse 1979:999.

Prop. 1979/80:128 17

Nuvarande lule/se Föreslagen lvl/else

Denna lag träder i kraft tva veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling oeh tillämpas första gängen i fråga om debitering av slutlig skatt på grund av 1980 års taxering. De ' äldre bestämmelserna skall tillämpas i fråga om slutlig skatt som debiteras på grund av taxering är 1979 eller tidigare är eller eftertaxering för år 1978 eller tidigare är.

Skall enligt lagen (1978:434) om upphävande av lagen (19(us:41t)) om allmän arbetsgivaravgift fortfarande erläggas egenavgift enligt -l & sistnämn- da lag. tillämpas uppbördslagen i dess äldre lydelse.

2 Riktdagen I 9791'80. I saml. Nr 128

Prop. 1979/80: 128 18

Utdrag

SOCl ALDEPA RTEM EN'I'ET PROTOKOLL vid regeringssamuutnträde ] 980-1) I -24

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsräden Ullsten. Bohman, Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogärd. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén, Holm. Andersson, Boo. Winberg, Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter

Gällande bestämmelser

Arbetsgivaravgiftcrna till socialft'irsäkringarna m. fl. ändamäl debiteras och uppbärs enligt bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m. (AVGL).

Avgifterna beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. En avgift som uppgår till högst 1 (101) kr. påförs dock normalt i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt reglerna i uppbördslagen ( 1953z272). Frän dessa senare avgifter. s. k. skattedebiterade avgifter. bortses i det följande.

Under det år som avgifterna avser, det 5. k. utgiftsåret. skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen. Den preliminära avgiften för ett visst är uppgår i princip till samma belopp som den slutliga avgift som arbetsgivaren debiterades året före utgiftsåret. Den preliminära avgiften för utgiftsåret 1980 motsvarar således till storleken den slutliga avgiften för utgiftsaret 1978. När den preliminära avgiften bestäms. skall dock hänsyn tas till ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår med och andra ändringar av betydelse i avgiftsbestämmelserna. Efter regeringens förordnande skall hänsyn även tas till mer betydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan antas komma att ske till följd av den allmänna löneutvecklingen. Sådana generella förordnanden meddelas varje år. För att uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar såväl sänkas som höjas genom särskilda beslut om jämkning i enskilda fall.

Om arbetsgivaren inte tidigare har päförts någon slutlig avgift. skall den preliminära avgiften fastställas särskilt. Därvid gäller att den preliminära avgiften skall beräknas så att den så nära som möjligt kommer att motsvara den slutliga avgiften.

Prop. 1979/80:128 19

Riksförsäkringsverkct fär anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

För att en nybliven arbetsgivare i förekmnmandc fall skall kunna påföras preliminär avgift har han älagts att snarast anmäla till riksförsäkringsverket om löneutgiftcrna för är räknat överstiger eller kan beräknas komma att överstiga 5 ()()(1 kr.

Överväganden och förslag

Det nuvarande debiterings- och uppbördssystemct har i flera avseenden utsatts för kritik. Det har bl. a. framhällits att det förltz'tllandet att den preliminära avgiften debiteras på ett två är gammalt avgiftsunderlag leder till att avgiften tas ut med ett belopp som är mycket för lågt. De årliga ft'irordnandena om uppräkning av avgiftsunderlaget kan inte helt kompen- sera detta. För år 1977 har underuttagct beräknats till ca 5.7 miljarder kr. vilket regleras genom fyllnadsinbetalningar eller föranleder debitering av kvarstående avgift. En bidragande orsak till underuttaget torde också vara att ansökan om jämkning regelmässigt görs när avgiftsunderlaget reduceras, medan någon motsvarande jämkning sällan begärs när avgiftsunderlaget ökar till följd av att verksamheten exempelvis utvidgas.

Det bör dock framhållas att riksdagen nyligen har beslutat om en ändring i AVGL. som gör det möjligt för riksförsäkringsverket att fastställa den preliminära avgiften medelst uppskattning av avgiftsunderlaget i de fall då en arbetsgivare inte har lämnat av verket begärda uppgifter (prop. 1979/81.1:29, SfU 9. rskr 102. SFS 1979:1126).

Det har vidare framhällits att en nytillkommande arbetsgivare som underlåter att göra anmälan till riksförsäkringsverket kan undandra sig att betala preliminära arbetsgivaravgifter under de första verksamhetsåren. När sedan avgifter debiterats. i detta fall först i samband med den slutliga avgiftsdebiteringen. är företaget inte sällan upplöst eller utan tillgångar.

Det har också framhållits som en allvarlig brist i de nuvarande bestäm- melserna i AVGL att de inte. på motsvarande sätt som gäller bl. a. enligt 77 a å uppbördslagen och 48 a & lagen (1968:430) om mcrvärdeskatt. gör det möjligt att ålägga en försumlig ställföreträdare för arbetsgivaren betalnings- skyldighet för obetalda arbetsgivaravgifter. 1 detta sammanhang vill jag redovisa utvecklingen av de restförda arbetsgivaravgifterna under de senaste åren. Vid årsskiftet 1977/78 utestod ca 600 milj. kr. i obetalda arbetsgivar- avgifter medan motsvarande belopp vid årsskiftet 1978/79 var ca 1 000 milj. kr. och vid årsskiftet 1979/80 beräknas vara 1 500 milj. kr.

Det finns möjlighet att utan att avvakta en revision av hela avgiftssystemet omedelbart införa bestämmelser om ställföreträdaransvar för arbetsgivarav- gifterna i enlighet med vad som redan gäller i fråga om bl. a. inkomstskatt

Prop. 1979/80: l28 Zt)

och mervärdeskatt enligt regler i uppl'iördslagen och mervärdeskattelagen. Jag kommer därför i det följande att lägga fram förslag om regler för ett sädant ansvar för ej erlagda arbetsgivaravgifter.

Ansvaret innebär enligt uppbördslagen att den som i egenskap av företrädare för en juridisk person har verkställt källskatteavdrag. men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ordning. är solidariskt betalningsskyldig med den juridiska personen för skattebeloppet jämte restavgift. På samma sätt är en företrädare för en juridisk person. om han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har unde rlätit att betala in mervärdeskatt. solidariskt betalnings— skyldig med den juridiska personen för skattebeloppet och restavgiften enligt mervärdeskattclagcn. En ställföreträdare som har fullgjort sin betalnings- skyldighet har regressrätt mot den juridiska personen. Talan om att ålägga betalningsskyldighet förs vid allmän domstol. lndrivning fär göras hos den som har ålagts betalningsskyldighet i samma ordning som gäller för restförd skatt. lndrivningen får ske genom införsel enligt införsellagen (1968:621).'

Bestämmelserna i 77 11.5 uppbördslagen har gällt sedan är 1968 och bestämmelserna i 48 a & mervärdeskattelagen sedan är 1974. Den allmänna uppfattningen är att de verksamt har bidragit till en förbättring av uppbörden av skattemedel. Bestämmelserna innebär nämligen att den som har ett avgörande inflytande över ett företags dispositioner inte skall kunna undandra sig sitt betalningsansvar mot det allmänna genom en formell bolagsbildning. Sin egentliga betydelse har bestämmelserna i fråga om s. k. fåmansbolag. Det har 1") andra sidan framhållits. att det solidariska anvaret för betalningen av källskatt och mervärdeskatt har fätt menliga återverk— ningar på uppbörden av arbetsgivarzwgifter. där ställföreträdaransvaret inte finns. Som har framgått av vad jag här har anfört. har storleken av de utestaende oredovisade arbetsgivarzwgifterna ökat kraftigt under senare är. En anledning till detta kan vara att vissa arbetsgivare i ökad utsträckning skaffar sig otillbörlig kredit genom att underlåta att betala arbetsgivaravgif- ter. .lag ser detta som en allvarlig brist i uppbördssystemct. Enligt min mening bör det därför införas en solidarisk ansvarighet också beträffande arbetsgivaravgifterna i överensstämmelse med vad som gäller enligt 77 a & uppbördslagen och 48 21.5 mervärdeskattelagen.

Bestämmelserna bör i enlighet härmed ha den innebörden att den som företräder en juridisk person och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala päförd arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning är solidariskt ansvarig med den juridiska personen för arbetsgivaravgiften jämte restavgift. Belopp som ställföreträdaren i enlighet härmed har älagts att betala bör kunna drivas in genom införsel enligt införsellagen (l()('18:621). Jag förordar att bestämmelser om detta tas in i en ny 30 21.5 i AVGL. Bestämmelserna bör utformas i nära anslutning till de bestämmelser pa skatteområdet som jag har redovisat.

Prop. 1979/80: 128 21

Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1981). De skall tillän'tpas på såväl preliminära som kvarstående och tillkommande avgifter som förfaller till betalning efter den dagen. Detta innebär för avgifterna för år 1980 att det solidariska ansvaret kommer att gälla för de preliminära avgifter som skall erläggas under uppbördstcrminerna andra halvåret 1980. Vidare kommer ansvaret att gälla de kvarstående avgifterna. dvs. skillnaden mellan de slutligt och preliminärt debiterade avgifterna. För preliminärt debiterade avgifter som skulle ha erlagts under första halvåret 1981) men inte har erlagts. liksom för andra obetalda avgifter som skulle ha erlagts före ikraftträdandet. kommer däremot det solidariska ansvaret inte att gälla.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över ett inom socialdepar- tementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (19595521 om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80:128 77

Bilaga Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. rn. m.l skall införas en ny paragraf. 30 a få. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 a 5

Har någon. som företrädare för juridisk person som är arbetsgivare. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in arbetsgivarav- gift i rätt tid och ordning. är han tillsammans med den juridiska perso- nen ansvarig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger sär- skilda skäl.

Talan om att ålägga betalnings- skyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas och åtgärd för indrivning får inte vidtas sedan arbetsgivarens ansvarighet för avgiftsbeloppet har bortfallit på grund av preskription. En dom på betalningsskyldighet får dock verkställas inom två år från utgången av det kalenderår då domen vann laga kraft. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för arbetsgivaravgift. Därvid får införsel äga rum enligt införsella- gen (1968.'621).

Den som har fullgjort betalnings- skyldighet för arbetsgivaravgift eller restavgift enligt första styck et får söka

' Lagen omtryckt l974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 19742938.

Prop. l979/80:128 23 Nuvarande lydelse Föreslagen lift/else

beloppet åter av den juridiska per- sonen. Därvid tilliimpas bestämmel- serna i 76 # upp/tördslagen (1953:- 272).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Bestämmelserna gäller inte i fråga om arbetsgivaravgift som förfaller till betalning före den 1 juli 1980.

Prop. [979/80:128 2-1

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1980-02—07

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding. justitierådet Vängbv.

Ettligt protokoll vid regerittgssammanträde den 24 januari 1980 har regeringen pa hemställan av statsrädet och chefen för socialdcpartementet Söder beslutat inhämta lagrädets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (19591552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Förslaget har föredragits inför lagrådet av htwrättsassessorn .lan Nord- lund.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet: Genom förslaget införs ett ställföreträdareansvar för socialförsäkringsav- gifter och vissa andra arbetsgivareavgifter. som det :iligger juridisk person att betala. Genomförs förslaget. sker en anpassning till vad som gäller i fråga om skatteavdrag frän arbetstagares lön och mervärdeskatt. Häremot har lagrädet inte något att erinra. Lagrådet utgar därvid från att bestämmelsen om att betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges. om det föreligger särskilda skäl. avses skola tillämpas med [editing av den praxis som högsta domstolen utvecklat vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i 77 a & uppbördslagen (1953272). .

Det förtjänar dock anmärkas. att likformigheten mellan de olika aktuella regleringarna ej är fullständig. En skillnad är att uppbördslagen och mervärdcskattelagen (19681430) innehåller vissa generella regler om införsel för indrivning av skatter sotn där avses. tncdan motsvarande bestämmelser saknas i förevarande lag. I det remitterade förslaget föreslås en specialregel om införsel för indrivning hos den som blivit älagd betalningsskyldighet enligt förslaget. Om någon har sin huvudsakliga inkomst som anställd men driver viss egen verksamhet vid sidan därav och avlönar biträde samt inte betalar in arbetsgivareavgiftcr för denne. kan han enligt förslaget till följd av ställföreträdareansvaret drabbas av införsel. om han driver den särskilda verksamheten i bolagsform. ("lör han det inte. kan däremot inte införsel ske för de avgifter som det åligger honom att betala i egenskap av arbetsgivare. Önskvärt är dock att regleringen genomförs konsekvent. Detta kan ske pä så sätt att —i stället för den föreslagna sista meningen i 30 a s—i 30 & förevarande lag införs en generell regel om införsel för indrivning av avgifter varom är fråga i lagen. förslagsvis i ett andra stycke med lydelse: "Införsel enligt införsellagen (19681621 ) får äga rum vid indrivning av avgifter som avsesi l ä

Prop. 1979/80: 128

lx) 'J'l

denna lag." Vidtages denna ändring erfordras. att lagens ingress jämkas och tillika anger att 30 & erhåller ändrad lydelse.

Det är önskvärt att de. föreslagna bestämmelserna och bestämmelserna i 77 a & uppbördslagen och 48 a s' mervärdeskattclagen erhåller en så enhetlig avfattning sotn möjligt. Vissa avvikelser från de äldre bestämmelserna har skett i förslaget. ehuru dessas utformning framstår som tydligare. Sålunda har. vid jämförelse. med uppbördslagen. uttrycket "den som företräder arbetsgivare. sotn år juridisk person." utbytts mot "någon. som företrädare för juridisk person som är arbetsgivare." trots att den förra lydelsen är att föredra. eftersom det centrala för tanken är att vederbt'trande företräder en arbetsgivare som har att betala vissa avgifter. Sker en anpassning till den äldre lydelsen. bör i sista stycket orden "den juridiska personen" ersättas med uttrycket "arbetsgivaren". I första stycket första meningen är vidare innebt'irden av begreppet "ansvarig" oklar. Det bör utbytas mot ordet "betalningsskyldig". som används i 77 aå uppbf'irdslagen. Även i andra hänseenden är en språklig utformning i närmare överensstämmelse med 77 a & uppbördslagen att föredra.

Viinghy ville för sin det ytterligare anföra: Likformigheten mellan de olika regleringar som är aktuella — beträffande skatteavdrag. mervärdeskatt och socialförsäkringsavgifter — kan otvivelak- tigt drivas längre än som skett i det remitterade förslaget och önskemål om enhetlighet i lagstiftningen kan tala för att så sker. För ställföreträdare som uppsåtligt eller av grov oaktsamhet underlåter att inbetala socialförsäkrings- avgifter inträder i likhet med vad som gäller i fråga om mervärdeskatt men tillskillnad från vad som gäller i fråga om skatteavdrag för arbetstagare inte något straffansvar. Härav följer bl.a.. att talan mot ställföreträdare om betalningsskyldighet för socialförsäkringsavgifter inte kan föras av åklagare i brottmälsproeess. såsom ofta sker i fråga om skatteavdrag. [ tvistemål kan möjligen uppstå vissa svårigheter att samordna statens talan i fråga om soeialförsäkringsavgifter med motsvarande talan beträffande skatteavdrag. med tanke på de olika myndigheter som är berörda. Den föreslagna reformen torde emellertid kunna ses som ett steg på vägen mot en mer fullständig samordning.

Prop. 1979/80:128 26

Utdrag

SOCIALDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1980-02-28

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Bohman, Mundebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Söder

Proposition om ställföreträdares ansvar för arbetsgivaravgifter samt avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen, m. m.

1 Inledning

Vid regeringssammanträde den 24 januari 1980 fattades beslut att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag till lag om ändring i lagen (19591552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m. (AVGL). Förslaget avsåg införande av ett ställföreträdaransvar för juridiska personers arbetsgivaravgifter i likhet med vad som redan gäller i fråga om innehållen preliminär A-skatt och mervärdeskatt. Jag kommer att i det följande anmäla lagrådets yttrande över förslaget.

I anslutning till förslaget vill jag ta upp vissa andra avgiftsfrågor. Det gäller dels frågan om den debitering av arbetsgivaravgifter som nu sker på skattsedel skall upphöra och ersättas av ett enhetligt system med avgiftsde- bitering på särskild räkning. dels frågan om skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift för vissa konstnärsbidrag.

Vidare tar jag upp några frågor inom den allmänna försäkringen. som rör den frivilliga pensionsförsäkringen. sjukpenning m. m. under yrkesinriktad rehabilitering resp. militär grundutbildning för kvinnor och slutligen det nya besvärsförfarandet för socialförsäkringsärenden.

2 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har inte haft något att erinra mot de skäl som ligger till grund för

Prop. l979/80:l28 27

att införa ett ställföreträdaransvar för socialförsäkringsavgifter och andra arbetsgivaravgifter.

Lagrådet har dock framhållit att den föreslagna regleringen — med en specialregel om indrivning genom införsel endast i de fall då ställföreträdar- ansvarct aktualiseras är mer begränsad än den generella införselmöjlighet som står till buds enligt uppbördslagen och mervärdeskattelagen. Lagrådet har pekat på att den föreslagna införselregeln i vissa fall skulle kunna leda till olika resultat beroende på i vilken företagsform den försumligc arbetsgiva- rens rörelse har bedrivits. För att uppnå en konsekvent reglering anvisar lagrådet en lösning som innebär att i AVGL förs in en generell regel om införsel för indrivning av de avgifter som avses i lagen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning att i AVGL bör föras in en generell regel om indrivning genom införsel. Regeln kommer. förutom i de fall då ställföreträdaransvaret aktualiseras. att få betydelse då arbetsgivaren har inkomst som anställd. Införsel kan då ske i lönen. Detta torde närmast bli aktuellt då någon vid sidan av en anställning driver annan verksamhet med egna anställda eller anlitar uppdragstagare för att utföra uppdrag under sådana former att skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter uppkommer för uppdragsgivaren. Även om dessa fall är tämligen sällsynta finns det ingen anledning att begränsa införselmöjligheterna jämfört med vad som gäller beträffande innehållen preliminärskatt och mervärdeskatt.

Den generella regeln bör som lagrådet föreslagit föras in som ett nytt andra stycke i 30.5 AVGL.

De av lagrådet gjorda påpekandena av språklig karaktär bör föranleda vissa justeringar av författningstexten.

3 Övergång till ett enhetligt system för debitering av arbetsgivarav- gifter

Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringarna m.fl. ändamål beräknas och uppbärs i princip av riksförsäkringsverket efter debitering på särskild räkning från verket. Vid sådan debitering. s. k. räkningsdebitering. debite- ras arbetsgivaravgiften dels som en preliminär avgift. dels som en slutlig avgift. Den preliminära avgiften erläggs av arbetsgivarna vid sex särskilda betalningstillfällen under utgiftsåret. Sedan den slutliga avgiften beräknats erlägger arbetsgivaren i förekommande fall 5. k. kvarstående avgift, som betalas vid ett eller två tillfällen under andra året efter utgiftsåret.

Avgift som uppgår till högst 1 000 kr. påförs dock — med vissa undantag — i samband med debiteringen av slutlig skatt enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272). 5. k. skattedebiterade avgifter. Vid skattedebitering uttas inga preliminära avgifter.

Till följd av att den nämnda beloppsgränsen legat fast oavsett tillkomsten av nya arbetsgivaravgifter, höjda avgiftsuttag. ändrade regler för beräkning av avgiftsunderlagen samt den allmänna löneutvecklingen har antalet

Prop. 1979/80:128 28

skattedebiterade arbetsgivare efterhand minskat väsentligt. Likaså har (len andel av det totala avgiftsbeloppet som tas in genom skattedebitering sjunkit. År 1960 skattedebiterades 275 000 arbetsgivare. dvs. 79 '.f-t- av det totala antalet. För år 1978 beräknas antalet till 19 000 och andelen av totalantalet

)

till ts '.!-4... Den sammanlagda avgiftssumman som påförs som slutlig skatt har minskat från 5 (,T-? av den totala avgiftssumman är 1960 till 0.015 '.I-i- är 1979.

I samband med den omläggning av debiteringssystemet som genomfördes fr. o. m. utgiftsåret 1975 (prop. 19742138. 5le 37. rskr 378. Sl—"S 19741938) infördes bestämmelser om s. k. särskild avgift på kvarstående arbetsgivar- avgift. Den särskilda avgiften utgör o % på kvarstående avgiftsbelopp upp till 5 000 kr. och 8 % på belopp därutöver. Särskild avgift understigande 100 kr. skall dock inte tas ut (245 AVGL).

Den särskilda avgiften motsvaras i fråga om de skattedebiterade avgifterna av en kvarskatteavgift enligt bestämmelserna i 27 ä 3 mom. uppbördslagen. Denna avgift beräknas på motsvarande sätt som den särskilda avgiften. Gränsen för kvarskatteavgift ligger dock vid 50 kr.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse den 20 november 1979 påtalat vissa olägenl eter som de skilda gränserna för erläggande av avgift ger upphov till. En arbetsgivare kan bli behandlad på olika sätt beroende på om han påförs arbetsgivaravgift på skattsedeln på slutlig skatt eller på en räkning från riksförsäkringsverket. Påförs avgiften på räkning. debiteras särskild avgift först då den kvarstående avgiften uppgår till 1 700 kr.. under det att arbetsgivare som skattedebiteras påförs kvarskatteavgift redan då den kvarstående arbetsgivaravgifter] uppgår till 900 kr.

Riksförsäkringsverket har. med anledning av de påtalade effekterna av nuvarande regler och med hänsyn till att skattedebiteringen av avgifter minskat väsentligt. föreslagit att debiteringen av arbetsgivaravgifter pä skattsedel skall slopas. Verket förutsätter härvid att de berörda arbetsgivar- na inte heller efter övergången till räkningsdebitering skall påföras några preliminära avgifter.

Riksskatteverket har i ett yttrande till riksförsäkringsverket pekat på att skattedebiteringen innebär vissa fördelar genom att antalet räkningar på arbetsgivaravgift begränsas. Statens kostnader blir därmed lägre. arbetsgi- varen får färre inbetalningar att sköta och vid bristande betalning hålls antalet indrivningsuppdrag nere. Å andra sidan har riksskatteverket framhållit att förekomsten av två olika debiteringsförfaranden ger upphov till komplikationer. Bl. a. har verket tagit upp det fall då en arbetsgivare gör en fyllnadsinbetalning av skatt. inklusive beräknad arbetsgivaravgift. men avgiften på grund av vissa omständigheter räkningsdebiteras i stället för att skattedebiteras. Riksförsäkringsverket sänder då ut räkning på arbetsgivar- avgiften samtidigt som skattemyndigheterna återbetalar den gjorda fyllnads- inbetalningen i den mån den motsvarar arbetsgivaravgiften. Riksskattever— ket har funnit övervägande skäl tala för att skattedebiteringen av arbetsgi-

Prop. 1979/80:128 29

varavgifter bör upphöra och har därför tillstyrkt riksförsäkringsverkets förslag.

Mot bakgrund av att det numera är förhållandevis fä arbetsgivare som skattedebiteras finner jag det för egen del riktigt att slopa skattedebiteringen och gå in för ett enhetligt system för debitering av arbetsgivaravgifter. Samtliga arbetsgivaravgifter kommer härigenom att räkningsdebiteras. vilket medför att debiteringsarbetet kan bedrivas mera rationellt. Samtidigt bortfaller de problem som de skilda reglerna för kvarskatteavgift och särskild avgift har gett upphov till och som har påpekats av riksförsz'ikringsverket och riksskatteverket.

För att undvika en betungande administratirm i fråga om smärre avgiftsbelopp bör preliminär avgift. liksom enligt nuvarande regler. inte debiteras då arbetsgivarzwgiften kan beräknas uppgå till högst 1 000 kr.

Som riksskatteverket framhållit innebär skattedebiteringen den fördelen att antalet räkningar på arbetsgivaravgift begränsas. Om skattedebiteringen slopas behöver ytterligare ca 20 000 räkningar skrivas ut. Detta sker dock datamaskinel'lt och om utskriften fördelas på de nya länsdatorerna vid länsstyrelserna är den ökning det blir fråga om. ca 1 000 räkningar per län. enligt uppgift från riksskatteverket försumbar ur arbetsbclastningssynpunkt. På skattesidan kan visst utrymme sparas i skattedatabasen. Vidare bortfaller vissa administrativa rutiner.

De arbetsgivare som berörs av förslaget kommer om denna ändring genomförs att få göra inbetalningar vid ett eller två särskilda betalningstill- fällen i stället för att betala avgifterna via skattsedeln. Detta bör dock inte vara någon större olägenhet.

Vad jag nu anfört föranleder ändringar i 18. 19. 36 och 51 5.5 AVGL. Vidare bör 17 s' nämnda lag upphävas. l uppbördslagen behövs följdändring- ari '] 5. 27 ($ 1 mom. samt 495 1 mom. Det nya enhetliga debiteringsförfa- randet bör tillämpas första gången i fråga om slutlig avgift för utgiftsåret "1979.

Jag vill påpeka att ändringarna inte berör egna företagares m.fl. egna avgifter till socialförsäkringen m. m. utan enbart arbetsgivarnas avgifter. Egenavgifterna kommer alltjämt att uppbäras i samband med uppbörden av slutlig skatt.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för budgetdepartementet.

4. Arbetsgivaravgift för bidrag till konstnärer m. fl.

Genom riksdagens beslut (prop. 1978/79z202. SfU 25. rskr 409. SFS l979:650) har fr.o.m. den 1 januari 1980 regeringen fått möjlighet att förordna att vissa från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag skall anses som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. [ förordningen (1979:737) om pensionsgrun- dande bidrag från Sveriges författarfond m. fl. har närmare angivits vilka

Prop. l979/8t):128

bidrag som avses.

Arbetsgivarzwgift som belöper pä bidragen skall betalas av det utbetalfmde organet. [ tillämpningen har uppstått tvist om avgiftsskyldigheten skall avse enbart avgiften till ATP eller också andra socialavgifter.

Bidragen grundar inte rätt till andra förmåner från de olika socialförsäk- ringsgrenarna än A'l'P. finligt min mening bör till följd härav andra arbetsgivaravgifter än den till försäkringen för tilläggspension inte tas ut för bidragen.

Jag föreslår därför att 19 kap. 1 s" lagen (1902381) om allmän försäkring (AFL) ändras så att däri uttryckligen anges att de bidrag som avses skall anses som lön vid beräkningen av avgift till försäkringen för tilläggspension. Bidragen skall således inte beaktas vid beräkning av underlaget för övriga arbetsgivarewgifter enligt AFL eller andra lagar.

l denna fråga har jag samrått med chefen för utbildningsdepartemen— 101.

S Avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen

Som komplement till den obligatoriska pensionen (folkpension. pensions- tillskott och ATP) kan en försäkrad teckna en frivillig pensit'msförsäkring hos riksförsäkringsverket. Bestämmelser om detta finns i 23 kap. AFL och i förordningen (1962z521) om frivillig pensionsförsi'ikring hos riksförsäkrings- verket. Försäkringen är så konstruerad att varje enskild premieinbetalning anses skapa ett självständigt f("irsäkringszwtal om pension. Någon försäk- ringsform som innebär förpliktelse att regelbundet betala premier förekom- mer inte.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 2 mars 1979 föreslagit att möjligheten till nya inbetalningar till sådana försäkringar skall upphöra. Skrivelsen bör fogas till detta regeringsprotokoll som bilaga 1.

Enligt verket har utbyggnaden av den obligatoriska pensioneringen. t. ex. genom införandet av pensionstillskott. och det faktum att ATP nu närmar sig fullfunktionsstadiet. tillsammans med minskade avdragsmöjligheter för inbetalda premier vid beskattningen och andra förändringar i försäkringens utformning medfört en kraftig nedgång av premieinbetalningarna under 1970-talet. Försäkringspremierna betalas in till Postbanken. Det inbetal- nings- och redovisningssystem som används måste enligt Postbanken inom en snar framtid ersättas med ett nytt system bl. a. mot bakgrund av den ökande användningen av datoriserade kassasystem på post- och bankkontor. Även riksrevisionsvcrket har vid sin förvaltningsrevision av riksförsäkringsverkets verksamhet ställt sig frågande till denna försäkring.

Riksförsz'ikringsverkets förslag har remissbehandlats. Yttranden över förslaget har avgivits av postverket. försåkringsinspektionen. riksrevisions- verket. Svenska arbetsgivareförcningen. Landsorganisationen i Sverige. Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR.

Prop. 1979/80le8 31

Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges hantverks— och industriorganisa- tion.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt riksförsäkringsverkets förslag. Någon har framhållit att ändringen inte får påverka redan ingångna försäkringszwtal.

Jag delar riksförsäkringsverkcts uppfattning att försäkringen i sin nuva— rande utformning inte fyller nagot större behov. Jag föreslår således att möjligheten till nya inbetalningar till frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket upphör vid utgången av är 1980. Författningstekniskt genomförs detta enklast genom att 22 kap. lagen om allmän försäkring upphävs. Genom en övergångsbestämmelse bör föreskrivas att bestämmel- serna äger fortsatt giltighct för dessförinnan ingångna pensionsavtal.

6. Sjukpenninggrundande inkomst m. m. under yrkesinriktad reha- bilitering

Sjukpenningförsäkringen står. med undantag för den s. k. hcmmamake— försäkringen. öppen endast för den som har inkomst av förvärvsarbete. Utträder någon ur förvärvslivet skall han alltså i princip inte längre vara försäkrad för sjukpenning.

För den som har förvärvsinkomst skall den allmänna försäkringskassan fastställa den sjukpenninggrundande inkomsten. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas bl. a. när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden undergått sådan ändring som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Ändringen i (len försäkrades inkomstförhållanden får emellertid inte leda till att den sjukpenninggrundande inkomsten sänks. om den försäkrade efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet eller ett arbetsvårdsorgan hos kommun eller landstingskommun undergår arbetsprövning. yrkesutbildning eller arbetsträning. Gäller det arbetsträning får dock ändring göras om arbetsträningen pågått i sex månader. Reglerna härom finns i 3 kap. Så AFL.

1 prop. 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade föreslogs att den arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamhct. som då bedrevs vid de landstings- och primärkommunala arbetsvårdsinstituten. tillsammans med viss annan yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet av utredande och förbe- redande. art skulle inordnas i de arbetsmarknadsinstitut under statligt huvudmannaskap som avsågs bli inrättade. Riksdagen godkände förslaget (AU 1978/79z20. rskr 186).

Arbetsmarknadsinstituten började sin verksamhet den 1 januari 1980. Vid arbetsmarknadsinstituten får den skrivas in som är i behov av yrkesinriktad rehabilitering och som annars inte skulle kunna beredas arbete.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 %$ AFL bör anpassas till den nya organisationen av den yrkesinriktade rehabiliteringen. Enligt min mening bör bestämmel-

Prop. l979/80:128 32 serna utformas så att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst inte får sänkas under den tid han är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut. [ likhet med vad som nu är fallet bör dock den sjukpenninggrundande inkomsten kunna sänkas då det rör sig om arbetsträning och denna har pågått i sex månader.

Den som är inskriven vid ett arbetsmarknadsinstitut far utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (196613oS).

I likhet med vad som gäller för den som genomgår arbetsmarknadsutbild— ning bör även den som får utbildningsbidrag till följd av att han genomgår yrkesinriktad rehabilitering vid ett arbetsmarknadsinstitut få tillgodoräkna sig utbildningsbidraget som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst till försäkringen för tilläggspension. Jag föreslår att 11 kap. 2.5 första stycket f) AFL ändras i enlighet härmed.

I detta ärende har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet.

7. Förmåner för kvinnor som genomgår militär grundutbildning

Den som är försäkrad enligt AFL och som dessutom är inskriven hos en allmän försäkringskassa har i princip rätt till sjukpenning enligt bestämmel- serna i 3 kap. AFL om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. per år.

En värnpliktigs ekonomiska förmåner under tjänstgöringen regleras i värnpliktsförmånsförordningen (197ozltlt18). Vid sjukdom får han således inte sjukpenning enligt AFL (3 kap. 15 5). Inte heller får han föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn (4 kap. 10 &) eller särskild föräldrapenning (4 kap. 18 5). Under militärtjänstgöringen utgår i stället dagersättning eller dagpenning enligt värnpliktsförmånsförordningcn.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1977/78:185. FöU 1978f'79:1_ rskr 2) kan även kvinnor numera anställas som befäl i det militära försvaret. En kvinna som avser att söka sådan anställning vid försvarsmakten skall först ha genomgått militär grundutbildning för kvinnor. Regeringen har meddelat närmare föreskrifter om denna utbildning i förordningen (197911207) om militär grundutbildning för kvinnor. Grundutbildningen skall motsvara grundtttbildningen enligt värnpliktslagen (1941:967) och skall i princip genomföras gemensamt med motsvarande grundutbildning för värnplikti- ga.

Under utbildningen har en kvinna rätt till samma förmåner enligt värnpliktsförmånsförordningen som en värnpliktig har under grundutbild- ningen.

Samma regler som gäller för en värnpliktig bör enligt min mening tillämpas också när en kvinna genomgår militär grundutbildning. För den tid utbildningen pågår bör således sjukpenning inte komma i fråga. Hon bör också jämställas med de värnpliktigai fråga om rätten till föräldrapenning för

Prop. 1979/80:128 33

tillfällig vård av barn och särskild föräldrapenning. Kvinnan bör i likhet med de värnpliktiga under grundutbildning få dagersättning enligt värnpliktsft'ir- mänsft'irordningen. Försäkrade som genomgår militär grundutbildning för kvinnor bör därför fogas till uppräkningen i 3 kap. 15 så AFL.

Vid beredningen av denna fråga har jag samrått med chefen för försvarsdepartementet.

8. Besvär över beslut i socialförsäkringsärenden

En ny lagstiftning rörande besvärsprövningen inom socialförsäkringen trädde i kraft den 1 januari 1979 (prop. 1977/"78:20. Stl] 15. rskr 113, SFS 1978128—40). De nya reglerna innebär bl. a. att tre regionala försäkringsrät- ter har inrättats för överprövning av ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna.

En försäkringsrätt prövar besvär över beslut som har meddelats av en allmän försäkringskassa som ingår i försäkringsrättcns domkrets. Försäk— ringsrätten för Mellansverige prövar dessutom de beslut som har meddelats av riksförsäkringsverket eller av en lokal skattemyndighet.

Talan mot en försäkringsrätts beslut förs genom besvär hos försäkrings- överdomstolen.

Som allmän regel gäller att den som vill klaga på ett beslut i ett socialförsäkringsärende skall sända besvärshandlingen till den myndighet som har meddelat beslutet. Bcsvärshandlingcn skall ha kommit in till myndigheten inom två månader från den dag då den som vill klaga fick del av beslutet.

Besvären skall emellertid också tas upp till prövning om besvärshandling- en har sänts fel men före besvärstidens utgång har kommit in till en försäkringskassa. till riksförsäkringsverket eller till den domstol som skall pröva besvären.

I motionen 1978!79:510 anfördes att nu gällande bestämmelser kan få olyckliga konsekvenser för den som vill överklaga en försäkringskassas beslut. Om bcsvärshandlingen sänds till fel försäkringsrätt. dvs. en annan försäkringsrätt än den som skall pröva besvären. kan det. påpekade motionären. dröja innan det upptäcks att handlingen har kommit fel och det kan alltså hända att den kommer in till rätt försäkringsrätt efter besvärstidens utgång. I sådant fall kan besvären inte tas tipp till prövning. 1 motionen hcmställdes därför om förslag från regeringen om ändring av bestämmelser- na så att en besvärshandling skall kunna tas upp till prövning oavsett till vilken försäkringsrätt den har kommit in.

Enligt socialförsäkringsutskottet (SfU 1978!79:17) borde den omständig- heten att en besvärshandling före besvärstidens utgång kommit in till en annan försäkringsrätt än den som skall pröva besvären rimligen inte leda till att den som besvärar sig riskerar att gå miste om möjligheten att få besvären prövade. Detsamma borde enligt utskottet gälla i de fall besvär över en

Prop. l979/80:128 34

försäkringskassas eller riksförsäkringsverkets beslut felaktigt sänts till ft'irsäkringsöverdomstolen. Utskottet hemställde att regeringen skulle ges till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1978/79227).

Jag delar den uppfattning som har kommit till uttryck i socialförsäkrings- utskottets betänkande. Den som besvärar sig i ett socialförsäkringsärende bör inte av ett sådant formellt skäl som det nu aktuella behöva riskera att få sin talan avvisad. Som framgår av de bestämmelser som infördes vid besvärsreformen var avsikten att förebygga detta. men bestämmelserna har kommit att innehålla en lucka. I likhet med utskottet anser jag att reglerna bör fullständigas så att hesvärshandlingen skall anses ha kommit in i rätt tid även om den inom besvärstiden getts in till en annan försäkringsdomstol än den som skall pröva besvären. Bestämmelserna i Ztl kap. Bä Al-"L bör ändras i enlighet härmed.

9. Omprövning av försäkringsdomstols beslut

I samband med reformeringen av besvärsförfarandet i socialförsäkrings- ärenden infördes i 20 kap. 10% AFL regler som innebär att en allmän försäkringskassa under vissa förutsättningar är skyldig att ompröva ett av kassan tidigare fattat beslut som inte prövats av en försäkringsrätt. Kassan skall således ändra ett beslut som på grund av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller någon uppenbar oriktighet. Kassan skall vidar' ändra ett beslut som blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller grundas på en uppen- bart felaktig rättstillämpning eller annan liknande felaktighet.

Bestämmelserna gäller även för försäkringsrätterna och försäkringsöver- domstolen.

I fråga om bestämmelsernas tillämpning på försäkringsdomstolarna erinrade dåvarande departementschefen om att förvaltningsprocesslagens bestämmelse om rättelse av förbiseendefel gäller för dessa domstolar. Vidare erinrade han om att resningsinstitutet finns att tillgå. Han ansåg det dock vara värdefullt om även andra felaktiga beslut än sådana som innehåller förbiseendefel kunde rättas till på ett enkelt sätt utan att resningsinstitutet behöver tillgripas.

Tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsdomstolarna har emeller- tid i praktiken visat sig medföra onödig omgång. Domstolarna anser sig således. så snart besvär anförts eller missnöje på annat sätt riktats mot ett beslut. skyldiga att utreda om det är skäl att ändra beslutet. För försäkringsöverdomstolens del sker det så att ett nytt ärende läggs upp. 1 avgörandet av det nya ärendet deltar tre av domstolens lagfarna ledamöter. I försäkringsrätterna gör man normalt så att besvärsinlagan cirkulerar mellan de lagfarna ledamöter som har deltagit i det tidigare avgörandet.

Omprövningsförfarandet har i försäkringsöverdomstolen inte i något fall

Prop. 1979/80:128 3

'Jl

lett till ändring i beslutet. l ft'ärsäkringsrätterna har (.unprt'åvningen savitt känt lett till ändring i nägra enstaka fall.

Det kan enligt min mening konstateras att omprövningsinstitutet när det gäller försäkringsdomstolarna lett till endast mycket blygsamma resultat. l)e personalinsatser som krävs för ärendenas handläggning stär inte i rimlig proportion härtill. Här bör också beaktas den mycket besvärliga balanssi- tuation i vilken försäkringsdomstolarna befinner sig.

Som framgått av vad jag tidigare anfört star säväl förvaltningsprocessla- gens bestämmelse om rättelse av förbiseendefel som resningsinstitutet till buds för att uppnä rättelse i oriktiga beslut fran försäkringsdomstolarna. i den mån möjligheten till besvär i ordinär ordning är uttömd. Till följd härav behöver rättsförluster inte inträffa även om det särskilda omprövningsförfa- randet avskaffas. Ur proeessekonomisk synvinkel framstar ocksa en sadan lösning som lämplig mot bakgrund av de erfarenheter som i dag finns.

Jag förordar därför att reglerna i 20 kap. llls' femte stycket AFL om omprövning av fi'irsäkringsdomstols beslut upphävs. Omprövningsreglerna kommer säledes i fortsättningen enbart att gälla försäkringskassorna.

10. De allmänna försäkringskassornas arkiv

Som en följd av den nya besvärsorganisationen har uppstått vissa formella problem i anslutning till bestämmelserna om statliga myndigheters arkiv. Det gäller arkiveringen av försäkringskassans handlingar i överklagade ären— den.

Samtidigt som de till försäkringskassan ingivna besvären över kassans beslut lämnas över till försäkringsrätten sänder kassan till försäkringsrätten in sitt eget beslutsunderlag i form av persondossié eller akt. För att underlätta försäkringskassornas löpande handläggning av socialförsäkringsärendena har det visat sig vara lämpligt att försäkringsrätterna. sedan best-'ärsmälet slutligt avgjorts. ätersänder mottagna persondossiéer eller akter till försäk- ringskassan. Dessa arkiveras säledes inte hos försäkringsrätten.

Arkivläggningen hos försäkringsrätterna regleras genom bestämmelser i allmänna arkivstadgan ('1961590'). Riksarkivet är enligt stadgan arkivmyn- dighet för rätterna. Arkivstadgan är i princip tillämplig pa arkiv hos statliga myndigheter. Frägan om en allmän försäkringskassa i nu förevarande avseende är att anse som statlig myndighet är inte klarlagd.

Riksarkivet har bl. a. mot bakgrund härav. efter samråd med riksförsäk- ringsverket..hemställt att bestämmelserna i allmänna arkivstadgan uttryck— ligen görs tillämpliga på arkiv hos försäkringskassorna. Riksarkivet framhäl- ler att förfaringssättet. att törsäkringsrätterna avhänder sig handlingar som ingått i deras beslutsunderlag. kan godtas endast under förutsättning att allmänna arkivstadgan är tillämplig pä den mottagande mynt'lighetens arkiv.

Jag biträder riksarkivets framställning. Jag vill i sammanhanget nämna att

Prop. 1979/80:128 36

arkivläggningen hos de allmänna försäkringskassorna f. n. regleras genom riksförsäkringsverkets anvisningar. vilka i väsentliga delar sammanfaller med bestämmelserna i allmänna arkivstadgan. Jag förordar säledes. efter samråd med chefen för utbildningsrlepartemcntet. att den av riksarkivet föreslagna ordningen genomförs. Lagtekniskt bör det ske genom ett tillägg till 18 kap. 5.5 lagen (l$)62:38l) om allmän försäkring av innebörd att regeringen bemyndigas förordna att bestämmelserna om arkiv hos statsmyn- dighet skall gälla arkiv hos de allmänna försäkringskassorna.

[ [ Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att antaga de upprättade förslagen till 1. lag om ändring i lagen (19592552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.. 2. lag om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring.

3. lag om ändring i uppbördslagen (19531272).

12. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragan— den har lagt fram.

Prop. 1979/80: [28 37

B i / aga

Riksförsäkringsverkets skrivelse angående ett eventuellt slopande av möjligheten till inbetalningar till frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket

Allmänt om försäkringen

Fi'irsäkringen är sedan är 1963 inordnad under lagen om allmän försäkring och regleras genom 22 kap. i denna lag ( l9()2:381 ) samt genom förordningen (19621521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.

Genom inbetalning av avgifter till försäkringen ges varje svensk medbor- gare och varje annan i Sverige bosatt person möjlighet att förskal'fa sig rätt till högre egenpension än den som utgår genom folk— och tilläggspensioneringen. Den frivilliga pensionsft'irsz'ikringens uppgift är således att tjäna som ett komplement till de obligatoriska försäkringarna.

Försäkringen grundar sig pä hos postverket inbetalda frivilliga avgifter. Alltsedan försäkringens införande har de avgiftsbelopp som fär inbetalas till försäkringen varit begränsade. Enligt gällande maximeringsregel får försäk- rad. som är under 70 är. sammanlagt ha innestående ett belopp som högst motsvarar 1 000 kronor gånger antalet levnadsår. l-"örsäkringstckniskt sett är varje avgift att betrakta som en engångsavgift. för vilken pension utgar oberoende av om ytterligare avgifter erläggs eller inte. inbetalning har kunnat ske och kan fortfarande göras till försäkringen enligt ett flertal olika tariffer. för vilka särskilda bestämmelser gäller bl. a. i fråga om pensionsrätt. beskattning m. m.

Pensionerna är till skillnad från förmåner från folk- och tilläggspensione— ringen inte värdebeständiga. Visserligen utbetalas särskilda tillägg till pensionerna — återbäring — av överskott. som uppkommer pä försäkringsrö- relsen. men detta bör inte ses som nägon kompensation för penningvärde— försämringen utan endast som en justering av uttagna premier.

De försäkringsformer som numera erbjuds är temporär och livsvarig egenpension med inom vissa gränser valfri pensionsälder. Pensionsåldern behöver inte bestämmas på förhand. Beträffande beskattningen gäller att försäkringstagaren vid inbetalningstillfället kan välja att fä försäkringen betraktad antingen som P-försäkring eller som K-försäkring. P-försäkring innebär att utgående pension skall tas upp till beskattning men att avdrag inom vissa gränser i gengäld får göras för erlagd avgift. Vid K-försäkring skall den utgående pensionen inte tas upp till beskattning och avdragsrätt föreligger i princip inte för erlagt avgiftsbelopp.

Till försäkringen är f. n. anslutna ca 60000 personer av vilka omkring 23 000 nu uppbär pension. Den frivilliga pensionsförsäkringens fond uppgår f. n. till drygt 500 miljoner kronor.

Prop. 1979/80:128 38

Försäkringens tillkomst och utveckling

Den frivilliga pensionsförsäkringen började sin verksamhet den 1 januari 1914 dä lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsft'ärsäkring trädde i kraft. I lagen ingick nämligen bestämmelser som möjliggjorde för svensk medbor- gare att genom inbetalning av avgifter till dåvarande Pensionsstyrelsen förskaffa sig rätt till högre livsvarig egenpension. än den som utgick på grund av de obligatoriska avgifterna.

Försäkringen blev under åren 1918—1936 föremål för genomgripande omläggningar. Bl. a. utarbetades år 1918 nya bestämmelser för försäkringen för att ge arbetsgivare möjlighet att ordna ett generellt pensionsskydd åt sin personal. Samtidigt infördes möjlighet att teckna försäkring. som förutom rätt till livsvarig pension även innehöll visst villkor om avgiftsäterbetalning vid di.")dsfall. Grunddragen till sin nuvarande gestaltning erhöll försäkringen vid ingången av är 1936.

År 1959 tillkallades en särskild utredningsman. som skulle undersöka möjligheterna att effektivisera försäkringen. så att den kunde erbjuda lämpliga kompletteringsmöjligheter även till den allmänna tilläggspensio- neringen. Utredningens olika förslag ledde endast till att försäkringen fr. o. m. ar1963 kompletterades med en temporär ålderspensionsförsäkring. Övriga förslag avseende förtids-. änke- och barnpension ansågs inte höra genomföras bl. a. på grund av den utbyggnad av administrationen som de krävde.

Den 1 januari 1973 gjordes den utvidgningen. att även den som inte är svensk medborgare. men bosatt i riket. fick rätt att teckna försäkring.

Genom ändringar i kommunalskattelagen upphörde år 1976 möjligheten att teckna pensionsförsäkring med villkor om avgiftsäterbetalning vid dödsfall. Till denna kombinerade försäkringsform hade tidigare ungefär hälften av avgifterna erlagts. Ett är senare anpassades försäkringsformerna till den sänkta allmänna pcnsionsäldern (65. år).

1 övrigt har de förändringar som sedan är 1936 vidtagits i huvudsak bestått i ändringar av tariffsatserna och höjningar av de avgiftsbelopp. som maximalt får inbetalas till försäkringen.

Anslutningen till försäkringen

Anslutningen till den frivilliga pensionsförsäkringen var under de första ären synnerligen ringa och de inbetalda avgifterna obetydliga. Från början av 1920-talet till mitten av 1940—talet ökade den ärliga inbetalningen till

Prop. ]979/80:128 39

försäkringen från ca 1 miljon till ca 12—13 miljoner kronor. Utvecklingen för tid därefter framgår av nedanstående tabell.

Är Erlagdtl avgifter Antal personer Genomsnitt- Antal nyin— i milj. för vilka inbe- ligt inbe- (radda i kr. talningar gjorts talnings- försäkringen

belopp_ k|-_

Män Kv Summa

1950 71 0.5 13.7 36 (147 700 3 34.) 1955 6.0 5.2 12.1 17184 701) 1451 1961) 6.9 6.4 13.3 12 497 1 100 9711 1965 5.8 6.1 11.9 -1 481 2 700 mm 1970 5.5 5.5 ' 11.0 3 302 3 301) 400 1971 5.4 5.8 11.2 3 259 3 4110 543 1972 5.3 5.2 10.5 2 901 3 600 397 1973 5.4 3.6 9.0 2 951 3 100 686 1974 4.5 3.4 7.9 2 098 3 800 289 1975 4.2 2.2 6.4 1 944 3 300 355 1976 2.4 1.4 3.8 1 380 2 800 93 1977 2.4 1.1 3.5 1 104 3 200 |3| 1978 . . . . 2.8"

" Preliminär uppgift.

Den kraftiga nedgången i början på 1960-talet av antalet nyinträdda och antalet personer för vilka inbetalning skett sammanhänger i allt väsentligt med den allmänna tilläggspensioneringens införande. Före ATP:s tillkomst gjorde nämligen ett stort antal arbetsgivare ärliga inbetalningar till försäk- ringen för sina anställda. De flesta arbetsgivarna upphörde med dessa inbetalningari anslutning till utbyggnaden av den obligatoriska försäkringen. Bortfallet av dessa arbetsgivarinbctalningar hade emellertid ingen avgöran- de inverkan pä det totala avgiftsbelopp. som erlades till försäkringen. 1nbeta1ningsbeloppen för de anställda var nämligen av ringa storlek i jämförelse med egeninbetalningarna till försäkringen. Sistnämnda förhållan- de kan även utläsas i tabellen av den ökning som det genomsnittliga inbetalningsbeloppet fick i början på 1960-talet.

Som framgår av tabellen har emellertid en betydande avgiftsminskning ägt rum under 1970-talet. Som förklaring till detta premiebortfall kan nämnas

— slopandet av avdragsrätten för makas pensionsförsäkring från ingången av 1973

— de är 1975 och år 1976 införda begränsningarna i avdragsreglerna för egen pensionsförsäkring — slopandet är 1976 av den kombinerade försäkringsformen tariff R3. som förutom rätt till livsvarig pension innefattade villkor om avgiftsäterbetal- ning vid dödsfall.

Prop. 1979/80:128 40

Av dessa åtgärder har den sistnämnda medfört den största avgiftsminsk— ningen för försäkringen. Den kombinerade R3-försäkringen svarade nämli- gen för ca 50 9? av premieintäkterna.

Nedgängen av premieintäkterna för är 1978 kan i viss man bero pa de dä införda nya besparingsformerna (det s. k. skattesparandet').

1sammanställningen nedan lämnas vissa uppgifter för att belysa den totala anslutningen till försäkringen.

År Antal försäkrade Antal pensio- Total fond Utbetalda vid arets utgäng närer vid vid årets pc'tsions- arets utgång utgång, belopp. milj. kr. milj. kr. 1950 07 000 8 200 175 4.5 1955 73 000 11 700 240 7.2 1960 77 500 15 800 3th 10.6 1965 75 000 18 900 370 14.3 1970 71 000 21 300 431 19.6 1975 (35 000 22 800 488 25.9 1976 63 000 22 7011 493 30.11 1977 (il 000 22 (100 500 30.2

Nägon fullständig bild av inom vilka yrkesgrupper försäkringen tecknats kan inte ges. Dock utfördes för åren 1967 och 1968 en undersökning av yrkesfördelningen bland de som nytecknade försäkringar under dessa är. Resultatet av denna kan i någon mån ge en uppfattning om vilka grupper. som visat intresse för försäkringen. Undersökningen grundade sig på den uppgift om yrkestillhörighet. som på den tiden lämnades av försäkringstaga- ren pä anmälningskortet för nyteckning av försäkring. En sammanfattning av undersökningens resultat redovisas nedan.

Proeentuell fördelning av inbetalningsbeloppet för nytecknade försäk- ringar åren 1967—1968

Män Kvinnor

Arbetsgivarinbetalningar m. m. 13 13 Egeninbetalningar Företagare 42 1.3 Tjänstemän 36 12 Övriga yrken 2 — Ej angivet yrke" 7 72 Summa 100 100

" Till denna grupp har även barn och hemmafruar hänförts.

Prop. 1979/80:128 _ 4 1,3

Försäkringens omkostnader

I anslutning till att nya tariffer infördes år 1977 höjdes den i premierna:- ingående omkostnadsbclastningen från 3—5 ',??- till 7—13 51. . Denna avvägning av omkostnadsantagandet ansågs i dåvarande läge lämplig. Vid införandet påpekades dock att anpassningen av omkt)stnadsantagandet till den verkliga omkostnadsutvecklingen försvårades genom den ovisshet . som rådde om den framtida anslutningen till försäkringen. Utvecklingen av försäkringens totala omkostnader under 1970-talet framgår nedan.

.-

Ar Omkostnader kr. 1970 600 000 1971 650000 1972 837 000 1973 857 000 1974 1 023 000 1975" 1 572 000 1976" 1 440 000 1977 1 453 000

" 1 otnkostnaderna för dessa år ingår kostnader av engångsnatur. som föranleddes av att vissa större rutiner inom försäkringen då överlades till ADB-behandling.

En fortsatt anslutning av nuvarande begränsade omfattning skulle på lång sikt innebära en kraftig minskning av försäkringsstocken. Eftersom en stor del av försäkringens omkostnader kan betraktas som fasta. kommer en sådan minskning med ett bibehållande av nuvarande servicenivå inte att medföra motsvarande nedgång av försäkringens omkostnader. Det kan i sådant läge förväntas. att de medel som avsätts för framtida omkostnader för nytecknade försäkringar visar sig vara otillräckliga. Att i något senare läge kompensera detta. genom att ytterligare höja omkostnadsbelastningen av premierna. leder till en försäkringsverksamhet med för försäkringstagaren ej acceptabla eller åtminstone mindre attraktiva villkor än f. n. och följden blir troligen en ytterligare nedgång av anslutningen.

Överväganden och förslag

Som ovan framgått tillkom försäkringen vid den allmänna folkpensione- ringcns införande. Det ansågs då angeläget att bereda den enskilde möjlighet att genom egna avgifter tillförsäkra sig en pension som komplement till den allmänna pensionen. Något år senare utvidgades försäkringen. så att även arbetsgivare därigenom skulle kunna ordna ett pensionsskydd åt sin personal.

Även efter ATP:s tillkomst och efter det genom överenskommelse mellan

Prop. 1979/80:128 42

parter på arbetsmarknaden tillkomna systemet för pensionering i början på 1960—talet. ans-ägs behov föreligga för en kompletteringsfi'irsäkring i statlig regi. De främstja anledningarna härtill var den förhållandevis höga allmänna pensionsåldern (67 år) och de i början små ATP—pensionerna. Dessutom omfattades ej alla grupperi samhället av den allmänna tilläggspensionering- en.

För försäkringens del blev konsekvenserna vid ATP:s tillkomst. att de flesta arbetsgivare uppht'irde mcd insättningar för sina anställda. Dessa arbetsgivarinbetalningar har sedan dess successivt Ytterligare avtrappats till att numera endast omfatta ett fåtal. Däremot fortsatte egeninbetalningarna åtminstone beloppsmässigt i ungefär samma utsträckning som tidigare ttnder hela 1960-talet.

Den ytterligare utbyggnaden av tjänstepensioneringen som skett under 1970-talet. tillkomsten av pensionstillskott. delpensioneringcns genomföran- de. den sänkta allmänna pensionsåldern samt det förhållandet att ATP närmar sig fullfunktionsstadiet har medfört att läget nu blivit ett annat. Det kan nutncra ifrågasättas om det överhuvudtaget finns något väsentligt behov att täcka genom denna typ av försäkring. Beträffande grupper som ej omfattas av den allmänna tilläggspensioneringen kan omnämnas. att möjlig- heten att trygga hemmavarande makes pensionering genom frivilliga avgifter avsevärt har begränsats. År 1973 borttogs nämligen avdragsrätten för makeägd pensionsförsäkring. Försäkringen har vidare kraftigt urholkats. genom att försäkringsformen med villkor om avgiftsåterbetalning vid dödsfall ej längre får tecknas. Detta motförsäkringsskydd ansågs av många försäkringstagare som en nödvändig förutsättning för inbetalning till försäk- ringen. Allt detta liksom införda begränsningar i avdragsrätten har också medfört. att egeninbetalningarna under 1970-talet kraftigt gått ned och numera endast utgör ca 30 % av motsvarande inbetalningar i början på decenniet.

Försäkringen kan således varken anses ha något väsentligt behov att fylla eller motsvara de anspråk som i dag kan ställas på en kompletteringsförsäk- ring. Det bör också påpekas att även riksrevisionsverkct ställt sig frågande till denna försäkring. I RRV1s revisionsrt-tppmt 1978-06-02 angående riksförsäk- ringsverkets verksamhet sägs ft'iljande.

"RFV administrerar p. g. a. särskild författning en frivillig pensionsför- säkring. Mcd hänsyn till verkets vidgade uppgifter inom den obligatoriska försäkringen samt de pensionsförsäkringar som erbjuds från andra försäk- ringsinstitut. bör RFV enligt RRV:s mening överväga att föreslå regeringen att nyaekvisition inte längre skall bedrivas".

Vidare har revisionskontoret vid riksförsäkringsverket (RK) under hand meddelat. att det vid revision av försäkringen kommit till den uppfattningen. att ett fortsatt engagemang inom denna verksamhet kräver en utveckling av de försäkringslösningar som i dag erbjuds samt utvecklande av metoder för marknadsföring. Enligt RKzs uppfattning ligger det dock kanske närmare till

Prop. 1979/802128 43

hands att i stället minska engagemanget i försäkringen. t. ex. genom att slopa möjligheten till nyteckning av försäkring. Att fortsätta driva försäkringen med oförändrad ambitionsnivå är enligt RK:s uppfattning inget realistiskt alternativ.

Det kan även omnämnas. att postbanken meddelat att banken anser det helt nödvändigt att ett nytt inbetalnings— och redtwisningssystem utarbetas. om banken även framdelcs har att ta emot avgifter till försäkringen.

1 anledning av vad ovan anförts och med hänsyn till den för försäkringsta- garna ogynnsamma omkostnadsutveekling. som vid nuvarande låga anslut- ningsnivå kan förutspås. föreslår riksförsäkringsverket att möjligheten till nya inbetalningar till verkets frivilliga pensit.)nsf(")rsäkring upphör.

Ett upphörande av möjligheten till inbetalningar till försäkringen. bör ur försäkringsteknisk synpunkt lämpligen genomföras vid ett årsskifte. förslags- vis fr. 0. m. den 1 januari 1980. Några ingångna försäkringsavtal skulle genom ett sådant upphörande inte komma att brytas. eftersom försäkringen bygger på ett system med engångspremier. llärvid förutsätts. att bestämmel- ser utfärdas vid den lagtekniska behandlingen. så att nuvarande villkor om pension m. rn. även fortsättningsvis får giltighet för redan gjorda inbetalning- ar.

För försäkringstagare. som genom årliga insättningar till försäkringen har för avsikt att bygga upp ett pensionsskydd. finns möjlighet att göra återstående inbetalningar hos privata försäkringsbolag. som tillhandahåller i stort sett likvärdiga pcnsioneringsformer. Premierna för samma grundför- män torde dock i allmänhet vara något högre på den privata marknaden. Kompensation för denna merkostnad bör dock kunna erhållas genom den möjlighet till högre återbäring som därmed ges.

Det kan tilläggas att ett eventuellt beslut om upphävande av nya inbetalningar till försäkringen ej på kort sikt medför någon större förändring av arbetsuppgifterna på riksförsäkringsverkets sektion för frivillig pensions- försäkring. som administrerar försäkringen. Nyackvisition bedrivs till större delen genom postbankens försorg och motsvarar endast en ringa del av sektionens arbetsuppgifter. För postbanken skulle dock ett sådant beslut innebära en avveckling av dess medverkan i administrationen av försäkring- en.

1 handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Åström och överdirektören Sjönell samt ledamöterna Albåge. l-låvik. Nelander. Olsson och Walander.

Därjämte har närvarit styrelsesuppleanten Gahrton. personalföreträdarna Almqvist och Tjärnberg. avdelningscheferna Örtengren. 1_.jungho|m och Sjöquist. tf avdelningscheferna Söderberg och Brogren. byråchefen Eriksen (föredragande) och tf byråchefen Bjuren.

Prop. l979/80:128

Innehåll

Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Lagförslag .................................................. 1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1959552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m. ........... Förslag till lag om ändring i lagen (1962381) om allmän försäkring ..............................................

PJ

3 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (19531272) ....... Utdrag av protokoll vid regeringssamrnanträde den 24 januari 1980 Gällande bestämmelser ....................................... Överväganden och förslag .................................... Hemställan ....................................... | .......... Beslut ............................................ |; .......... Det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändr'ing i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. in. ............................................ Utdrag av lagrådets protokoll den 7 februari 1980 ............... Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1980 .......................................................

1 Inledning ............................................... 2 Anmälan av lagrådets yttrande ............................ 3 Övergång till ett enhetligt system för debitering av arbetsgivar-

avgifter ................................................ 4 Arbetsgivaravgift för bidrag till konstnärer m. fl. ............ 5 Avveckling av den frivilliga pensionsförsäkringen ............ 6 Sjukpenninggrundande inkomst m. m. under yrkesinriktad re-

habilitering .............................................

7 Förmåner för kvinnor som genomgår militär grundutbildning . 8 Besvär över beslut i socialförsäkringsärenden ...............

9 Omprövning av försäkringsdomstols beslut ................. 10 De allmänna försäkringskassornas arkiv .................... 11 Hemställan ............................................. 12 Beslut .................................................. Bilaga Riksförsäkringsverkets skrivelse angående den frivilliga pen- sionsförsäkringen ............................................

44

[JL—A_n

N

14 18 "18 19 21 21

26 "26 27

27 29 30

GOTAB Stockholm 1980 63607