Prop. 1980/81:57

om hälso- och sjukvården i krig m.m.

Prop. 1980/81: 57 Regeringens proposition 1980/81:57

om hälso— och sjukvården i krig m. m.;

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ELISABET HOLM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ansvaret för ledningen av sjukvården i krig föreslås hli överflyttat från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen. Vidare föreslås socialstyrelsen få vissa utvidgade uppgifter i krig.

Den personalkrets som skall omfattas av en tjänste-plikt inom hälso- och sjukvården i krig föreslås bli utvidgad till att omfatta även bl. a. administrativ personal och ekonomipersonal.

Till följd av nu nämnda ändringar föreslås krigssjukvårdslagen (19531688) bli upphävd och ersatt av dels bestämmelser i lagen (l964:63) om kommunal beredskap. dels en ny lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukt-'årdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

De föreslagna bestämmelserna föreslås träda i kraft den i juli 1981.

1 Riksdagen 198018]. ] saml. Nr 57

Prop. mao/81:57

] Förslag till

ro

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964163) om kommunal" bered-

skapI

dels att 22%? skall upphöra att gälla. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. lö a &. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 a 55

De kostnader för hälso- och sjuk- vården som uppkommer för lands- tingskommaner och de kommuner som inte tillhör någon landstings- kommun vid övergång till krigsorga- nisation skall bestridas av statsme- del. '

Vad i första stycket sägs gäller även kostnaderna för den verksamhet. som under krig bedrivs inom den civila hälso- och sjukvården. Lands- tingskommunerna och de kommuner sattt inte tillhör någon landstings- kommun skall dock bidra till dessa kostnader enligt de grunder som friande/es kan bestämmas av rege- ringen.

(.)m övergången till krigsorganisa- tion helt eller delvis verkställs redan i fredstid. får, när det finns skäl. även under sådan tid kostnaderna för verksamheten ersättas av statsmedel i den omfattning regeringen bestäm- mer. I övrigt skall kostnaderna för sådan verksamhet bestridas i den ordning .sotn tillämpas i fredstid.

7”) ' 1.1.

I fråga om hälso- och sjukvården gälla bestämmelserna i denna lag

1 Lagen omtryckt l977:4l7.

Prop. 1980/81:57 3 .

Nut-'arande lydelse Föreslagen lydelse

endast i den mån de. ej strida mot krtgssjukvärdslagen (195.688) eller föreskrifter som ha meddelats med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 , då krigssjukvårdslagen (19531688) skall upphöra att gälla.

Prop. 1980/81:57 4

2. Förslag till Lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Härigenom föreskrivs följande. 1 & Kommer riket i krig skall 4å tillämpas.

2 & Regeringen får föreskriva att 4 5 helt eller delvis skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer.

1. om riket är i krigsfara.

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

En föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller. om riksmöte ej pågår. från början av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställning skedde. upphör föreskriften att gälla.

3 & Föreligger inte längre förhållande som avses i l 5 eller 2 5 första stycket. skall regeringen föreskriva att 4å inte längre skall tillämpas.

4 5 Den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller veterinärverk- samheten är skyldig att efter anvisning av den myndighet regeringen bestämmer fullgöra sådan tjänstgöring inom verksamhetsområdet. som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Detsamma gäller den som inom den allmänna hälsovården tjänstgör som hälsovårdsinspcktör eller i därmed jämförlig befattning.

Detsamma gäller personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom något av dessa verksamhetsområden och som har legitimation för yrket. har erhållit en kvalificerad behörighet inom yrket eller har avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gällande.

5 åTjänsteplikten enligt 4 & gäller från och med det kalenderår då 16 års ålder uppnås till och med det kalenderår då 70 års ålder uppnås. Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande vistas i riket. För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst gäller inte tjänsteplikten enligt denna lag.

6å Den som är behörig att här i riket utöva läkaryrket eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårets början fyllt 70 år är skyldig att, i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd

Prop. 1980/81:57 5

medger. under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i 4 s. - '

Är en tjänstepliktig som avses i första stycket även värnpliktig. får han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat

åläggas värnpliktstjänstgöring.

7 5 Regeringen får meddela föreskrifter om den civila veterinärverksamhe— tens organisation i krig.

Staten skall vara huvudman för den omorganiserade civila veterinärverk- samhetcn. '

Med civil veterinärverksamhet avses den veterinärVerksamhet som står under lantbruksstyrelsens eller statens liVSniedelsverks inseende.

85 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilken personal som skall omfattas av tjänsteplikten och i vilken utsträckning den omfattas. om registrering och fördelning av sådan tjänstepliktig personal. om utbildningsskyldighetens fullgörande enligt 6 äsamt om ersättning åt den som fullgör tjänst. utbildning eller övning enligt denna lag. ' ' '

9 & Den som underlåter att fullgöra en skyldighet som åligger honom enligt 4 eller 65 döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Vad som enligt 6 %$ gäller för den som avlagt läkarexamen skall även gälla den som enligt äldre bestämmelser avlagt" medicine kandidatexamen och genomgått för medicine licentiatexamen föreskrivna kurser i medicin och kirurgi.

Prop. 1980/81:57

3. Förslag till

6

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (l959:83)

Härigenom föreskrivs att 2 5 allmänna tjänstepliktslagen (1959z83) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2ål

Förordnande jämlikt 4. 5. 8 eller 95 må meddelas för att tillgodose ändamål av synnerlig vikt för det allmänna. såsom folkförsörjningen_ eller samfärdseln eller krigsmaktens eller civilförsvarets utrustning. un- derhåll eller anläggnings- och repa- rationsarbeten. Sådant förordnande må dock ej gälla vapentjänst vid krigsmakten.

Om tillgodoseende av hälso- och sjukvårdens samt veterinärverksam- hetens behov av medicinalpersonal vid krig och andra utomordentliga förhållanden gäller vad därom är särskilt Stadgat. För tillgodoseende av sådant behov må förordnande som omförmäles i första stycket ej meddelas.

Förordnande jämlikt 4. 5. 8 eller 9ä får meddelas för att tillgodose ändamål av synnerlig vikt för det . allmänna. såsom folkförsörjningen

eller samfärdseln eller försvarsmak- tens eller civilförsvarets utrustning. underhåll eller anläggnings- och- reparationsarbeten. Sådant förord- nandefår dock inte gälla vapentjänst vid försvarsmakten.

Om tillgodoseende av den civila hälso- och sjukvårdens. den allmän- na hälsovårdens samt den civila vete- rinärverksamhetens behov av persm nal vid krig. krigsfara och sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig gäller vad därom är särskilt stadgat. För tillgo- doseende av sådant behov får för- ordnande isom omförmäles i första stycket inte meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 196653.

Prop. 1980/81 :57 7

Utdrag

SOCIALDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1980-09-18

Närvarande: Statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Krön- mark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Holm

Lagrådsremiss om hälso- och sjukvård i krig m. m.

1. Inledning

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig (USIK)'. som har haft i uppdrag att utreda ansvaret för och ledningen av sjukvården i krig. har i novembcr1978 avlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1978c83) Sjukvården i krig. Till protokollet i detta ärende'bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga ]. Beträffande nuvarande organisation av sjukvården i krig samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet. '

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrclsen. överbefälhavaren (ÖB).'försvarets sjukvårdsstyrelse. värnpliktsverket. civil- försvarsstyrelsen. försvarets rationaliseringsinstitut (FRl). socialstyrelsen. statens bakteriologiska laboratoritim (SBL). transportnämnden. statskonto- ret. riksrevisionsverket (RRV). universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk. statens jordbruksnämnd. över- styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). riksnämnden för kommunal beredskap. samtliga länsstyrelser. samtliga civilbefälhavare. televerket. sjöfartsverket. luftfartsverket, Svenska kom- munförbundet. Landstingsförbundet. samtliga landstingskommuner samt Gotlands. Malmö och Göteborgs kommuner. Apoteksbolaget AB. Tjänste- männens centralorganisation (TCO). Landsorganisationen i Sverige (LO) och Centralorganisationen SACO/SR.

l Ledamöter: riksdagsledamoten Per Petersson. ordförande. riksdagsledamoten Lilly HanSson. landstingsrådet Ragnar Litzner. landstingsledamoten Göte Nilsson och riksdagsledamotcn Rune Ångström.

Prop. l980/81:57 8

En remissammanställning bör fogas till protokollet som bilaga 2. Lagrådets yttrande bör inhämtas beträffande förslagen till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. innan en proposition om sjukvården i krig föreläggs riksdagen.

2 Allmän motivering

2.1. Allmänt

Bestämmelserna om den hälso- och sjukvård som har samband med krig och andra utomordentliga förhållanden och bedrivs av annan än försvars- makten eller civilförsvaret — den allmänt civila hälso- och sjukvården - finns i krigssjukvårdslagen (1953:688) och i krigssjukvårdskungörclsen (19551442). Enligt denna lagstiftning skall landstingskommunerna och de kommuner som inte ingår i landstingskommuner i fred planlägga för en övergång till krigsorganisation och i krig ansvara för driften av den allmänt civila hälso- och sjukvården. Länsstyrelserna svarar för ledningen av den civila sjukvår- den i krig. dvs. beslutar i frågor om utnyttjandet av behandlings- och vårdmöjligheterna. fördelningen av" vårdpersonal m. nr. inom länen.

I krigssjukvårdslagen regleras ävendcn civila vcterinärverksamheten i krig. Denna står under inseende av lantbruksstyrclsen och statens livsme- delsverk.

1 nu gällande krigssjukvårdslagstiftning föreskrivs även en tjänsteplikt för medicinalpersonal. dvs. skyldighet för den som äger yrkeserfarenhet av hälso- och sjukvård eller veterinärverksamhet att tjänstgöra i krigssjukvår- den.

I krig etableras enligt nuvarande lagstiftning om krigssjukvårdcn tre statliga beslutsnivåer. Den lägre regionala nivån omfattar länen och försvarsområdena och den högre regionala nivån avser civil- och militärom- råden. Den centrala nivån omfattar hela landet. På den lägre regionala nivån är länsstyrelsen den högsta civila totalförsvarsmyndigheten. Det åligger länsstyrelsen bl. a. att leda den civila hälso- och sjukvården i krig. Landstingskommunerna svarar för drift och förvaltning av sjukvården. På högre regional nivå ( civilomlråde) är i krig civilbefälhavaren den högsta civila försvarsmyndigheten. För samverkan i krig på sjukvårdsområdet mellan civilbefälhavaren och militärbefälhavaren finns i varje civilomräde ett särskilt samarbetsorgan. den regionala sjukvårdsledningen. Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. För samverkan inom totalförsvaret på central nivå finns i krig ett samarbetsorgan. den centrala sjukvårdsledningen.

Krigssjukvårdslagens införande i början av 1950-talet medförde inte några förändringar i den dåvarande organisationen av totalförsvarets sjukvårds- tjänst som grundade sig på 1939 års lag om sjukhusvård vid krig eller krigsfara. Möjligheten att etablera en för hälso- och sjukvården i krig

Prop. 1980/81z57 9

gemensam organisation hade visserligen övervägts mcn förkastats. Såväl försvarsmakten som civilft'irsvaret bedömdes behöva vissa egna sjukvårds- resurscr som komplement till den civila hälso- och sjukvt'irt'len.

Under de senaste decennierna har allt fler uppgifter lagts på landstings— kommuner och kommuner. Samtidigt som ansvaret för den offentliga verksamheten alltmer decentraliserats har den statliga dctaljrcgleringen av de kommunala uppgifterna minskat. Ktmimuncrna har getts vidsträckta befogenheter att själva ombesörja sina angelägenheter inom ramen för den kommunala självstyrelscn.

inom sjukvårdssektorn har en rad reformer gent'nnförts som stärkt sjukvårdshuvm'lmz'inncns ställning. Överförz'mdet från staten till landstings- kommunerna av provinsialläkarväsendet och mentalsjukvården ledde till att hälso- och sjukvården fick ett i stort sett enhetligt landstingskommunalt huvudmannaskap under 1960-talet. Samtidigt moderniserades sjukvårdslag- stiftningen för att möjliggöra att vården Ol'glllllSCl'lltiCS. leddes och förval- tades efter dessa nya förutsättningar. Regionsamarbctct om dcn lit.")gspccia- liserade sjukvården utvecklades. beslut fattades om en enhetlig läkarvårds- avgift och om ett ersättningssystem från den allmänna försäkringen i syfte att bl. a. stimulera en utbyggnad av öppen hälso- och sjukvård. Andra viktiga faktorer var den medicinsk-tekniska utvecklingen samt en kraftigt ökad utbildning av medicinalpersonal.

Samtidigt som den landstingskommunala verksamheten vuxit har lands- tingskommuncrnas lednings- och förvaltningssystcm utvecklats. Ett karak- teristiskt drag är härvid det stora inslaget av hel- eller deltidscngagerade politiker. som fortlöpande medverkar i och är ansvariga för sjuk 'årdens ledning och utveckling. Vidare har landstingskommunernas sjukvårt'lsför- valtningar ökat starkt i omfång och specialiseringcn har drivits långt. För att målmedvctet styra utvecklingen arbetar huvudmännen mcd sjukvårdsplaner i olika tidsperspektiv.

Den allmänna samhällsutvecklingen. huvudmannaskapsreformcr samt hälso— och sjukvårdens nutida omfattning och inriktning jämte utvecklingen av den landstingskommunala lednings- och förvaltningsorganisationcn har således medfört helt andra förutsättningar för sjukvården i krig än de som gällde när den nuvarande krigssjukvårdslagstiftningen kom till. Krigssjuk- värdslagstiftningens reglering av ansvt'trsft'jrhållandcna har inte anpassats till de ändrade förutsättningarna. Under 1970-talet har dock socialstyrelsen genom anvisningar och på andra sätt sökt nå en bättre övercusstämmelse mellan freds- och krigssjukvårdens organisation. Det har bl. a. härvid framförts att den för krig planlagda organisationen av totalförsvarets hälso- och sjukvård är behäftad med vissa brister. Hälso- och sjukvården i krig har därför varit föremål för omfattande utrednings- och studicarbetc under 1970—talet.

I 1977 års försvarsl'icslut (prop. 1976l77z74. FöU 13. rskr 31 1) om inriktningen av säkerhetspolitikcn och totalft'irsvarcts fortsatta utveckling

Prop. 1980/81 :57 lll

antogs för första gången gemensamma grunder för hela totalft'ärsvarets fortsatta utveckling. Resultatet innebar bl. a. ökad flexibilitet vid utnyttjan- det av sjukvårdsresurserna. förbättrad utbildning för den personal som skall verka inom den civila hälso- och sjukvården i krig samt krav på en förstärkt uthållighet som utgångspunkt för först'irjningsplaneringen. Beslutet innebar även att lagen om kommunal beredskap (1964363) utvidgades till att i tillämpliga delar också omfatta landstingskommuner. llärigcnom skulle landstingskommunala verksamhetsområden vid sidan om sjukvården bli planlagda för funktion också i krig samt hälso- och sjukvården få en krigsorganiserad ledning. försörjnings- och ekonomifunktion m. m.. något som till stor del saknades.

Utredningen om sjuk 'ården i krig har som huvuduppgift haft i uppdrag att utreda ans 'aret för och ledningen av sjukvården i krig samt att se över den författningstnässiga regleringen av sjukvården i krig.

Utredningen framhåller. att få länder har en så god relativ tillgång på sjukvårdsresurser som Sverige. Utredningen föreslår bl. a. att ledningsan- svaret för den civila hälso- och sjukvården i krig förs över från länsstyrelserna till landstingskotnmunerna. Beslut om gemensam inriktning och samordnat utnyttjande av de totala hälso- och sjukvårdsresurserna inom den lägre regionala nivån bör vid behov kunna fattas i anslutning till formaliserade överläggningar mellan företrädare för landstingskommun, länsstyrelse och försvarsomrädesbefälhavare. llärvid skall bemyndigade företrädare för var och en av de tre myndigheterna bilda ett samverkansorgan. länssjukvårds- beredningen.

För den högre regionala nivån föreslås att krigsplacerad chef för civilbefälhzwarens sjukvårdssektion skall vara en inom den civila hälso— och sjukvården verksam person från någon av landstingskommunerna i civilom- rådet samt att chefen för civilbefälhavarens sjukvårdssektion och militärom- rådesläkaren skall bilda en regional sjuk 'årdsberedning. Denna skall ersätta den nuvarande regionala sjukvårdsledningen och vara ett organ för samverkan mellan civilbefälhavaren och militärbefälhavaren i sjukvårdsfrå- gor.

Utredningen föreslår vidar- att det nuvarande sann-'erkansorganet. den centrala sjukvårdsledningen. ersätts med en central sjukvårdsbercdning. som består av bemyndigade beslutsfattare för socialstyrelsen. ÖB. civilför- svarsstyrelsen. ÖEF och Apoteksbolaget AB.

Den höga standarden på hälso- och sjukvården i vårt land utgör enligt min mening en god grund även för sjukvården i krig. Genom utbyggnaden av vårdcentraler och sjukhem får sjukvården en ökad geografisk spridning. Detta förbättrar förutsättningarna för planläggningen för krigsförhållan- den.

Jag kommer att föreslå att ansvaret för ledningen av sjukvården i krig och därmed sammanhängande frågor överflyttas från länsstyrelserna till sjuk- vårdshuvudmännén. Vidare kommer jag att föreslå att tjänsteplikten för

Prop. 1980/81:57 . 11

hälso- och sjukvårdspersonal utvidgas och regleras i en särskild lag. 1 den lagen bör även den civila veterinärverksamheten i krig liksom tjänsteplikten för veterinärpersonal regleras. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981. Detta ärende har beretts tillsammans med cheferna för kommun-. försvars-. jordbruks- och arbetsmarkmtdsdepartementen.

2.2. Totalförsvarets hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvård skall enligt nu gällande regler i krig bedrivas inom tre organisationer: den civila hälso- och sjukvården. civilförsvaret och försvars- makten. Försvarsmaktens och civilförsvarets verksamhet är komplement till den allmänt civila hälso- och sjukvården. Försvarsmakten disponerar. förutom de förbands— och områdesbundna resurserna. egna strategiskt och operativt rörliga sjukhus samt 13 fasta krigssjukhus.

Utredningen föreslår att försvarsmakten även i framtiden skall disponera egna sjukvårdsresurser. Sådana krävs för dels daglig sjukvård vid lindrigare olycksfall och sjukdomar. dels kvalificerat akut omhändertagande vid stridsskador. svåra olycksfall och akuta sjukdomar. dels akuta sjuktranspor- ter. Försvarsmakten föreslås svara för de strategiskt och operativt rörliga resurserna. medan den allmänt civila hälso- och sjukvården skall svara för alla fasta sjukhus. De 13 fasta militära krigssjukhusen bör därför enligt utredningen föras över till den civila sjukvårdens krigsorganisation. För- handlingar om detta bör tas upp mellan staten och berörda sjukvårdshuvud- män (Norrbottens och Västerbottens läns landstingskommuner samt Got- lands kommun).

Förslagen i denna del biträds eller lämnas utan erinran av remissinstan- serna. Socialstyrelsen anser dock att de förhandlingar som skall föras bör vara av generell art och inte begränsade till de tre nu aktuella landstings- kommunerna eftersom man av olika skäl i framtiden kan vilja omfördela krigssjukhusen till andra sjukvårdshuvudmän. Västerbottens läns landstings- kommun förutsättcr att överförandet sker utan kostnad för landstingskom- munen sedan existerande krigssjukhus rustats upp enligt gällande planer. Norrbottens läns landstingskommun förutsätter att den pågående upprust- ningen av krigssjukhusen fullföljs före övertagandet.

Med hänsyn till de krav som ställs från förs 'arsmaktens sida på en med den militära verksamheten i övrigt nära samordnad sjukvårdstjänst delar jag utredningens uppfattning att försvarsmz'tkten även i framtiden bör disponera en egen sjukvårdsorganisation i krig med de uppgifter utredningen angivit. beträffande de fasta krigssjukhusen avser jag i annat sammanhang — efter samråd med försvarsministern — föreslå regeringen att ge statens förhand- lingsnämnd i uppdrag att uppta förhandlingar med de tre berörda sjukvårds- huvudmännen om ett överförande av huvudmannaskapet för dessa sjukhus. Jag förutsätter dock med hänsyn till den ekonomiska situationen att överförandet sker inom ramen för nuvarande ambitionsnivå vad gäller lokalkostnader och driftkostnader i övrigt.

Prop. HSO/81:57 12

Utredningen har berört frågan om civilförsvarets ansvar. uppgifter och resurser för räddningstjänst inkl. sjuktransporter och principiellt uttalat att huvudmannaskapet bör föras över till kommuner och landstingskommuner. Denna fråga utreds dock f. n. av 1978 års försvarskonnnitté.

När det gäller ansvarsfördelningen inom tr.)tttlf('.3rsvaret beträffande sjuktransporterna i krig konstaterar utredningen. att svårare olycks-, skade- oeh sjukdomsfall inom försvarsmakten ges ett kvalificerat första omhänder- tagande där. Många av patienterna måste emellertid transporteras till civila sjukhus för fortsatt vård. Personella och materiella resurser för dessa akuttransporter bör enligt utredningen ingå i den militära sjukvårdsorgani- sationen. För övriga sjuktransporter inom länen bör enligt utredningen sjukvårdshuvudmännen ges ett samlat ansvar. Utredningen finner det vidare önskvärt att helikoptrar i ökad utsträckning kan disponeras för sjuktrans- porter i krig. Utredningen anser att såväl fredssjukvårds- som beredskaps- skäl motiverar en längre tids försöksvcrksamhet i fred med sjuktransporter med helikopter.

Frågan om sjuktranspwter har genom beslut av regeringen (len 20 december 1979 överlämnats till räddningstjänstkommitten (Kn l979:(ll). Kommittén har beslutat att i samarbete med företrädare för rikspt')lisstyrel- sen. försvarsstaben. socialstyrelsen. Landstingsförbundet och berörda sjuk- vårdshuvudmän inleda en försöksverksanthet med sjuktransporter i helikop- ter. Arbetet har påbörjats under sommaren 1980 och skall pågå under minst ett år. Jag föreslår därför ingen ändring av nuvarande ansvarsförhållan- den.

2.3. Ansvar. ledning och samverkan i krig 2.3.1 Lägre regional nivå

Som tidigare har nämnts åligger det länsstyrelsen att i krig leda den civila hälso- och sjukvården. Länsstyrelserna fattar enligt krigssjukvårdskungörel— sen beslut angående utnyttjande av vårdplatserna inom länet, förflyttning av sjukvårdens personal. omfördelning av läkemedel eller andra förnödenheter för hälso- och sjukvården och bestämmer i övrigt om utnyttjandet av länets vårdrcsurscr.

I länsstyrelsens krigsorganisation handläggs bl. a. ärenden om den allmänt civila hälso- och sjukvården inom sektion B. Länsstyrelsen leder även civilförsvaret. i vilket ingår resurser för räddningstjänst och sjuktranspor- ter.

Ansvaret för att den allmänt civila hälso- och sjukvården i krig rn. m. ställs om till en redan planlagd organisation och därefter bedrivs planenligt faller enligt krigssjuk 'årdslagcn på den som i fredstid utövar nwtsvarande verksamhet. Landstingskommunerna (och de tre kommuner som inte tillhör någon landstingskommun) svarar i krig för drift och förvaltning av sjuk 'ården. I fred har länsstyrelserna inte något ansvar för ledningen och

Prop. 1980/81:57 13

driften av hälso- och sjukvård. Ansvaret i fred för planering. ledning. drift och finansiering av i det närmaste all fredstida. offentlig hälso- och sjukvård vilar på landstingskommunerna. För att i viss mån överbrygga motsättningen mellan ansvarsfördelningen i fred och krig har under 1970-talet personal från landstingskommunerna i ökad utsträckning krigsplacerats i länsstyrelser- na.

Ansvarsprincipen. dvs. principen att ansvar i fred för viss verksamhet följs. av ansvar att förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig. om den då skall fortgå. är enligt utredningen grundläggande för totalförsvaret. Från ansvarsprincipen finns inom den kommunala sektorn endast två undantag: den allmänna räddningstjänsten. som i fred ombesörjs av kommunerna och i krig ingår i civilförsvaret. samt hälso- och sjukvården. Landstingskommunerna behåller visserligen ansvaret för att sistnämnda verksamhet bedrivs planenligt också under krig. men krigslänsstyrelserna har att besluta om utnyttjandet av vårdplatserna inom länet. om omflyttning av medicinalpersonal. läkemedel och andra förnödenheter samt att i övrigt bestämma om utnyttjandet av länets civila sjukvårdsresurser. Detta medför enligt utredningen att landstingskommunernas lednings- och förvaltnings- ansvar i krig på ett oklart sätt delas mellan landstingskommun och länsstyrelse. Utredningen pekar på att hälso- och sjukvården i fred numera fått ett i stort sett enhetligt landstingskommunalt huvudmannaskap.

Med hänsyn till den offentliga hälso- och sjukvårdens omfattning och kvalificerade inriktning och landstingskommunernas väl utvecklade led— nings- och förvaltningsorganisation framstår det enligt utredningen som allt mindre sannolikt att hälso- och sjukvården skulle kunna organiseras och bedrivas effektivt under krig på det sätt som krigssjukvårdslag m. m. anger. För att hälso- och sjukvården skall kunna fungera tillfredsställande i en kris- eller krigssituation är det enligt utredningen nödvändigt att ansvarsprincipen tillämpas på länsplanet. Landstingskommunen bör i sådana lägen fatta — förutom löpande beslut om drift eller förvaltning — även beslut om förflyttning av sjukvårdens personal. omfördelning av utrustning och förnödenheter. hemskrivning eller förflyttning av sjuka och skadade inom länet samt i övrigt avgöra frågor om ändringar i principerna för resursernas användande. Utredningen föreslår därför att" länsstyrelsernas särskilda ansvar för ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig (enligt 4 s' krigsinstruktionen för länsstyrelserna) förs över till landstingskommuner- na. .

Landstingskommunerna bör enligt utredningen också i krig svara för sjukvårdsverksamheten på grundval av fastlagda sjukvårdspolitiska mål och inom ramen för tillgängliga resurser. Härvid planlägger. beslutar och genomför landstingskomtnunerna de ändringar av verksamhetens omfatt- ning. inriktning etc.. som kan föranledas av de övergripande anvisningar och föreskrifter som länsstyrelsen. civilbefälhavarcn eller socialstyrelsen medde— lar. I landstingskommunen blir sjukvårdsstyrelsen — eller förvaltningsutskot-

Prop. l980/81:57 14

tet om detta utgör sjukvårdsstyrelse — det centrala ledningsorganet även i krig..Av väsentlig betydelse i sammanhanget är enligt utredningen att landstingskommunerna genom krigsplacering kan disponera tillräckligt antal förtroendevalda och tjänstemän för sjukvårdens ledning och förvaltning i krig.

Förutom att leda den allmänt civila hälso- och sjukvården ankommer det på länsstyrelsen såsom högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet i krig att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning av de civila försvarsåtgärderna. till vilka den landstingskommunala hälso- och sjukvår— den — liksom all annan kommunal verksamhet— hör. Länsstyrelsens uppgifter såsom de regleras i krigsinstruktionen för länsstyrelserna är i denna del av övergripande karaktär och avser inte detaljreglering eller verkställighet. Dessa länsstyrelsens uppgifter i dess egenskap av högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet berörs inte av utredningens förslag.

Förslaget att landstingskommunerna tar över ledningsansvaret på länsnivå för den civila hälso- och sjukvården i krig tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. däribland ÖB. försvarets sjukvårdsstyrelse. civilförsvarsstyrelsen. socialstyrelsen. lantbruksstyrelsen. ÖEF. riksnämn- den för kommunal beredskap. Landstingsförbundet och Apoteksbolaget AB.

Ländstingsförbundet anser att genomförda huvudmannaskapsreformer och hälso- och sjukvårdens uppbyggnad samt en härtill avpassad. 'äl utvecklad landstingskommunal lednings- och förvaltningsorganisation med- för att förutsättningar nu föreligger för ett ändrat ansvarsförhållande.

Avstyrker eller ställer sig tveksamma till ett ändrat ledningsansvar på länsnivå gör bl. a. AMS. flertalet länsstyrelser och samtliga civilbefälhava- re.

AMS framhåller att principen att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig enligt styrelsens uppfattning inte nödvändigtvis behöver tolkas så att den ansvariga myndigheten bryts ut ur det för den regionala civila tott-tlförsvarsplaneringen gällande systemet. där länsstyrelsen i fred samordnar och leder den civila försvarsverksamheten. Genom förbättrad landstingsrepresentation i krigs- länsstyrelsens sjukt-'årt'lssektion och genom att landstingskommunernas sjukvårdsledning. på sätt som utredningen föreslår. grupperas i länsstyrel- sens A Z-del bör i stället den önskade samordningen och ledningen kunna säkerställas.

(fivilbcfz'ilhavaren i Övre Norrland framhåller att det är en självklarhet att landstingskommunen skall svara för sjukvårdsverksamheten i krig på grundval av fastlagda sjuk lårdspolitiska mål och inom ramen för tillgängliga resurser. Men denna komplicerade verksamhet måste kontinuerligt ledas av den som har bästa överblicken över totalförsvarskomplexet och detta torde knappast vara eller bli landstingskommunerna.

Liksom utredningen konstaterar jag att landstingskommunerna ansvarar

'Jl

Prop. l980/8l:57 1

för den hCIt dominerande delen av hälso— och sjukvården i fred. Landstings- kommunernas medverkan i sjukvårdsberedskapen för krig kan däremot alltjämt beskrivas som relativt passiv som en följd av gällande anst-'arsbe- stämmelser. Beredskz'tpsfrågmna ingår inte som en naturlig del i den fredstida sjukvårdsplaneringen. Den planlagda vårdorganisationen för krig har delvis till följd härav i väsentliga hänseenden kommit att alltför mycket avvika från den fredstida för att sjukvården skall fungera väl under krigsförhållamlen.

Under 1970-talet har såsom jag tidigare nämnt socialstyrelsen genom anvisningar och på andra sätt sökt nå en bättre överensstämmelse mellan freds- och krigssjukvårdens organisation. Som ett led i detta har personer med ingående kunskaper om och erfarenhet av landstingskommunal sjukvårdsverksamhet krigsplacerats i länsstyrelsernas enheter för sjukvårds- frågor samt i motsvarande enheter hos civilbefälhavarna. Enligt min mening är dessa åtgärder dock inte tillräckliga för att nå överensstämmelse med principen Om att ansvaret i fred skall följas av likartat ansvar i krig. En av svagheterna i den för krigsförhållanden planlagda sjukvärdsorganisationen är vidare dess ensidiga inriktning på de behov av sluten akutsjukvård som krigshandlingar förorsakar samt avsaknaden av en helhetssyn på sjukvården i krig.

Planläggningen har främst inriktats på att säkerställa lämpliga lokaler samt vissa materiella resurser för beredskapssjukhusorganisationen. Frågor om verksamhetens innehåll och metoder är däremot otillräckligt belysta. Med hänsyn till den utveckling som skett i fråga om ansvaret för sjukvården i fred bör ledningsansvaret även i krig föras över från länsstyrelserna till landstingskommunerna och de kommuner som inte tillhör någon landstings- kommun.

Genom en överföring av ledningsansvaret kommer planläggningen för sjukvården i krig att integrerats i landstingskommunernas övriga verksamhet på ett naturligt sätt. l-lärigenom skapas även möjligheter till en helhetssyn på sjukvården i krig. Ett ytterligare skäl för att överföra ledningsansvaret är det förhållandet att hälso- och sjukvården numera bygger på ett väl utvecklat samarbete mellan landstingskommuner och kommuner. De ökade krav som finns på sådan samverkan i krig kommer därigenom att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Jag föreslår sålunda att länsstyrelsens ansvar för ledning av den allmänt civila hälSO- och sjukvården i krig förs över till landstingskommuncrna och de kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Förslaget i denna del innebär att länsstyrelsernas ansvar enligt 4 s krigsinstruktionen för länssty- relserna Och 5 & krigssjukvårdskungörelsen upphör att gälla. 1 lagen (1964263) om kommunal beredskap regleras bl. a. landstingskommunala uppgifter under beredskapstillstånd. Bestämmelserna i denna lag gäller i fråga om hälso- och sjukvård dock endast i den mån de inte strider mot krigssjukvårdslagen. Mot bakgrund av att jag bl. a. föreslår att ledningsan- svaret övergår till landstingskommunerna saknas skäl att bibehålla krigssjuk-

Prop. HSO/81:57 16

vårdslagen. Jag föreslår därför att denna lag upphävs. Några nya bestäm- melser erfordras dock inte med hänsyn till att lagen om kommunal beredskap reglerar samtliga landstingskommunala uppgifter.

Jag vill liksom utredningen understryka att den nu föreslagna ändringen inte rubbar länsstyrelsens ansvar och befogenheter som länets högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet. Länsstyrelsen skall i krig verka för att största möjliga förvarseffekt uppnås inom länet. Länsstyrelsen har enligt nu gällande bestämmelser att fatta övergripande beslut om inriktning och samordning av de civila försvarsätgårderna. Enligt lagen om kommunal beredskap äger länsstyrelsen dessutom rätt att — om det anses oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna — meddela kommunerna och landstingskommunerna föreskrifter om verksamhetens bedrivande och inriktning. Denna länsstyrelsens direktivrätt medför som framhållits i prop. 1976/77:74 självfallet inte befogenhet att bestämma över kommunernas och landstingskommunernas interna ledning av verksamheten. utan är endast avsedd att säkerställa att verksamheten under beredskap och krig anpassas till de övergripande beslut som länsstyrelsen har att fatta i egenskap av högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet. Länsstyrelsens uppgifter är således av övergripande karaktär och avser inte detaljreglering eller verkställig- het.

Den civila hälso- och sjukvården måste. liksom all annan samhällelig verksamhet. i krig avvägas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. Hälso- och sjukvården utgör en vital totalför- svarskomponent. för vilken ansvaret i krig är delat mellan flera myndigheter. Utredningen har därför skisserat ett förslag om hur en effektiv samverkan skall ske mellan landstingskommunens lednings- och förvaltningsorganisa- tion å ena sidan och krigslänsstyrelscn å den andra.

Ett allmänt löpande samarbete mellan de två länsmyndighcterna länssty— relse och landstingskommun bör enligt utredningen i viktiga principfrågor främst bedrivas av landshövdingen och förvaltningsutskottets ordförande samt inrymma erforderlig samverkan med förs 'arsområdesbefälhzwaren. Beslut om en gemensam inriktning och ett samordnat utnyttjande av de totala hälso- och sjukt-'årdsrcsurserna måste kunna fattas vid behov. Detta skall enligt utredningen kunna ske i anknytning till formaliserade överlägg- ningar mellan företrädare för landstingskommuner. länsstyrelse och för- svarsområdesbcfälhavare. Utredningen föreslår därför att en representant för varje myndighet bildar ett sami-'erk(rr1.s'orgarz.' länssjukvårdsberedningen. Denna skall dock inte vara något ledningsorgan och inte överta det ansvar som åvilar resp. myndighet. Beslut skall enligt utredningen inte fattas av länssjukvårdsberedningen som sådan titan av resp. myndighet genom sin befullmäktigade representant.

[ ett särskilt yttrande i utredningens betänkande framför experten Orrö bl. a. följande. Enligt bestämmelserna i krigssjukvårdskungörelsen (l9551442) skall det på central och högre regional ni 'å finnas särskilda samarbetsorgan för beredning av ärenden angående hälso- och sjukvården nämligen den centrala sjukvårdsledningen och en regional sjukvårdsledning.

Prop. 1980/81:57 17

Efter det att dessa bestämmelser infördes har samverkan mellan de olika totalförsvarsmyndigheterna fördjupats och förstärkts både på central och regional nivå. Den planerade och övade samgrupperingen av samordnade organ inom de militära och civila totalförsvarsmyndigheterna har medverkat till att det undan för undan har växt fram vad man skulle kunna kalla ' integrerade totalförsvarsstaber. Om ett ärende inte kan handläggas i ordinarie samarbetsformer bildas i dessa organ arbetsgrupper med företrä— dare för dem som inom och utom den ansvariga myndigheten berörs av ärendet. Så snart en arbetsgrupp löst den uppgift som föranlett dess tillkomst upplöses gruppen.

Det är enligt Orrös mening svårt att finna fog för att just sjukvården skulle ha en sådan särställning inom totalförsvaret att den har behov av permanenta formaliserade samverkansorgan. Erfarenheter från olika övningar och spel har tvärtom visat att de föreskrivna samverkansorganen på sjukvårdsområ- det. nämligen de centrala och regionala sjukvårdsbcredningarna inte lämnat det stöd som avsetts. Tveksamhet har i stället uppstått om rollfördelning och ansvarsförhållanden. '

Det föreligger enligt Orrö en uppenbar risk att under kris- och krigsförhållanden de redan föreskrivna och nu föreslagna beredningsorga- nen medför oklara ansvarslinjer. De skulle också binda personella resurser inom de integrerade totalförsvarsstaberna som eljest skulle kunna utnyttjas mera flexibelt. Dessa antaganden verifieras från olika totalförsvarsövningar och spel.

Orrö föreslår mot bakgrund av det anförda, att bestämmelserna om de särskilda samarbetsorganen för beredning av ärenden angående hälso- och sjukvården skall upphöra att gälla samt att en ny samverkansinstans, länssjukvårdsberedning. inte skall inrättas. För samverkan på central nivå bör socialstyrelsen även under beredskapstillstånd och krig utnyttja det till styrelsen knutna beredskapsrådet.

Utredningens förslag att ett samverkansorgan bildas på lokal nivå stöds eller lämnas utan erinran av bl. a. ÖB och socialstyrelsen.

ÖB understryker vikten av att samverkan kan ske kontinuerligt och omfatta även lägesuppföljning. prognosverksamhet och rapportering. Loka- la förhållanden bör därför vara styrande. Någon detaljstyrning bör inte förekomma.

Inrättande av en länssjukvårdsberedning avstyrks eller ifrågasätts av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del, däribland riksnämnden för kommunal beredskap, civilbefälhavarna i Västra och Östra civilområdena och Landstingsförbundet. Dessa remissinstanser hänvisar i allmänhet till experten Orrös särskilda yttrande i betänkandet.

Jag ansluter mig i likhet med flertalet remissinstanser till de synpunkter som framförts i det särskilda yttrandet. Med hänsyn till bl. a. de i landet varierande organisatoriska och tekniska förutsättningarna bör enligt min mening samverkan mellan landstingskommunens lednings- och förvaltnings-

Prop. l980/8l:57 18

organisation och länsstyrelsen utformas på lokal nivå och betingas av de uppgifter som skall lösas. Genom att ansvaret föreslås överfört från länsstyrelsen till landstingskommunerna kommer kraven på samverkan att öka. Myndigheterna är dock skyldiga att redan i fred utarbeta riktlinjer för hur samverkan skall utövas i krig. Jag finner det därför inte erforderligt att formalisera denna samverkan i en länssjukvårdsberedning.

2.3.2. Högre regional nivå

På högre regional nivå (eivilområde) är i krig civilbefälhavaren högsta civila totalförsvarsmyndighct. Civilbefälhavaren skall enligt instruktionen (1970z363) för civilbefälhavare på hälso- och sjukvårdens område liksom beträffande veterinärväsendet ägna särskild uppmärksamhet åt fördelning av personal-, vård- och llaboratorietil[gångar och medicinska förnödenheter. skydd mot biologiska stridsmedel samt bekämpning av smittosamma sjukdomar hos människor och husdjur. Civilbefälhavaren får enligt sin instruktion även meddela länsstyrelserna inom civilområdet föreskrifter för verksamheten.

Länsstyrelsen äger rätt att dels besluta om bistånd mellan olika kommuner och landstingskommuner samt emellan dessa kommuntyper, dels meddela föreskrifter. Dessa befogenheter bör enligt utredningen vara oföränd- rade..

Utredningen föreslår att civilbefz'ilhavaren jämsides med länsstyrelsen får meddela kommuner och landstingskommttner föreskrifter i avseende på verksamhetens bedrivande och inriktning samt besluta om bistånd bl. a. såvitt avser tillhandahållande av personal och utrustning i samband med inkvartering av befolkning från utrymningsområden.

Förslaget lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Endast ett fåtal yttrar sig dock i frågan. Av dessa avstyrker de flesta förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att den föreslagna ordningen beträffande civilbefälhavarens uppgifter innebär en helt ny ledningsprincip. nämligen att en myndighet på en nivå direkt leder en funktion på en annan nivå utan att ha gjort klart för sig läget och samordningsbehovet på denna nivå. Den föreslagna ordningen är enligt länsstyrelsen oacceptabel. eftersom den innebär ett dubbelkommando som leder till negativa konsekvenser. Länsstyrelsen i Blekinge län framför liknande synpunkter. Även civilbefäl- havaren i Södra civilområdet anser det olämpligt att införa en orderlinje från civilbefälhavaren till kommunerna och landstingskommunerna.

För egen del vill jag anföra följande. Civilbefälhavaren har ansvaret för att verksamheten inom civilområdet bedrivs på ett med hänsyn till den operativa inriktningen lämpligt sätt och i enlighet med hälso- och sjukvårdens allmänna resursläge. Uppgifterna för civilbefälhavarcn är således av övergripande karaktär och avser inte detaljreglering eller verkställighet.

Prop. 1980/8l:57 l9

Utredningens förslag innebär såsom vissa remissinstanser påpekat att en helt ny ledningsprincip införs. Civilbefälhavarcns arbetsuppgifter bereds f. n. inom regeringskansliet efter en särskild utredning. lnnan beredningen avslutats bör enligt min mening civilbefälhavarens arbetsuppgifter inte utvidgas.

Civilbefälhavaren får enligt krigssjukvårdskungörelsen även besluta om förflyttning av medicinalpersonal inom civilområdet och omfördelning av läkemedel eller andra förnödenheter för hälso- och sjukvården. Någon ändring härav föreslås inte.

För samverkan i krig mellan civilbefälhavaren och militärbefälhavaren i sjukvårdsfrågor finns som redan nämnts i varje civilområde ett särskilt samarbetsorgan. den regionala sjukvårdsledningen.

Utredningen har funnit det angeläget att förstärka landstingskommuner- nas inflytande över de beslut som på denna nivå fattas om den civila hälso- och sjukvården. Ansvaret för den operativa ledningen av den civila hälso- och sjukvården inom civilområdet bör oförändrat åvila civilbefälhavaren. En utveckling och breddning av det fredstida regionsjukvårdssamarbetet kan dock. enligt utredningen. ge anledning till att i ett längre tidsperspektiv på nytt pröva denna fråga.

Civilbefälhavarens arbetsuppgifter bereds såsom jag tidigare nämnt f. n. inom regeringskansliet efter en särskild utredning. Frågan om ansvaret för den operativa ledningen av den civila hälso— och sjukvården inom civilom- rådet bör enligt min mening inte tas upp f. n. utan ansvaret bör ligga kvar på civilbefälhavaren.

Utredningen föreslår vidare att chefen för civilbefälhavarens sjukvårds- sektion och chefen för militärbefälhavarens sjukvårdsavdelning skall konsti- tuera ett sarm'erkansorgan. den regionala sjukvårdsberedningen, som skall ersätta den nuvarande regionala sjukvårdsledningen. I anslutning till gemensamma överläggningar i denna beredning skall vid behov beslut kunna fattas för civilbefälhavarcn resp. militärbefälhavaren enligt bemyndigan- de.

Förslaget om en regional sjukvårdsberedning tillstyrks av bl. a. ÖB och ÖEF. De remissinstanser som avstyrker inrättandet av en länssjukvårdsbe- redning avstyrker med samma skäl också inrättandet av en regional sådan.

Jag föreslår på samma skäl som jag anfört mot inrättandet av länssjuk- vårdsberedningar att de regionala sjukvårdsledningarna avskaffas utan att ersättas av någon formaliserad sjukvårdsberedning på denna nivå.

2.3.3. Central nivå

Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsen får bl. a. besluta om förflyttning av medicinalper- sonal och omflyttning av läkemedel eller andra förnödenheter för hälso- och sjukvården.

Prop. 1980/81:57 20

Utredningen har funnit att det centrala operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig även i fortsättningen bör vara en statlig angelägenhet och åvila socialstyrelsen. Socialstyrelsen föreslås i krig. utöver då kvarstående fredsuppgifter. ha rätt att besluta om förflyttning av personal. patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande. Det innebär en viss utvidgning i förhål- lande till nu gällande krigssjukvårdskungörelse där socialstyrelsens disposi- tionsrätt i krig till de landstingskommunala sjukvårdsresurserna är begränsad till medicinalpersonal, förnödenheter och vårdplatser. Den nödvz'indiga anknytningen av socialstyrelsens verksamhet i krig till den landstingskrnn- munala sjukvårdsorganisationen bör ske genom att personer som i fred är verksamma inom det landstingskommunala området i erforderlig utsträck- ning krigsplaceras inom styrelsen.

Samtliga remissinstanser delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning att det centrala ledningsansvaret är en statlig angelägenhet samt förslaget om socialstyrelsens utvidgade uppgifter.

Jag delar i likhet med remissinstanserna utredningens uppfattning i denna del.

För samverkan inom totalförsvaret på central nivå finns ett särskilt samarbetsorgan i krig, den centrala sjukvårdsledningen. I denna ingår representanter för överbefälhavaren. socialstyrelsen. civilförsvarsstyrclsen. lantbruksstyrclsen. statens livsmedelsverk och Apoteksbolaget AB.

Enligt utredningen måste ett samordnat utnyttjande av sjukvårdsresurser- na på central nivå komma till stånd genom ett samarbete mellan olika myndigheteri former som planlagts och övats i fred. Beslut på central nivå i ärenden som rör mer än-en gren av totalförsvarets hälso- och sjukvård bör därför enligt utredningen kunna fattas för resp. myndighet av bemyndigade representanter i anknytning till formaliserade överläggningar inom en central sjukvårdsberedning.'Dcnna skall ersätta den nuvarande centrala sjukvårdsledningen.

Utredningens förslag avstyrks av de remissinstanser som är negativa till att inrätta läns- och regionalsjukvårdsberedningar. Bl. a. anser statens bakte- riologiska laboratorium och statens jordbruksnämnd att det till socialstyrel— sen knutna beredskapsrådet även bör kunna användas för samverkan i krig.

Jag föreslår på de skäl jag redovisat vid prövning av behovet av samverkansorgan på läns- och regionnivä att den centrala sjukvårdsledning- en upphör utan att ersättas av någon formaliserad sjukvårdsberedning. Det åligger de berörda myndigheterna att samverka utan att något formellt organ inrättas. Beredskapsrådet. som jag förutsätter att socialstyrelsen kommer att inrätta. bör enligt min mening kunna fungera även i krig. Det får ankomma på socialstyrelsen att efter samråd med berörda myndigheter bedöma behovet av resurser härför samt val av grupperingsplats för rådet.

Prop. l980/8l:57 21

Utredningen har föreslagit att anvisningar om samarbete rörande total- försvarets hälso- och sjukvård inte längre skall utfärdas av ÖB utan av socialstyrelsen i samråd med ÖB. eivilförsvarsstyrelsen. överstyrelsen för ekonomiskt försvar. riksnämnden för kommunal beredskap och Landstings- förbundet.

Jag biträder detta förslag som inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. dock tried den preciseringen att socialstyrelsen själv- ständigt skall ha det slutliga ansvaret för anvisningarna. _

Enligt krigssjukvårdskungörelsen har militär chefi krig möjlighet atti vissa fall meddela civila myndigheter föreskrifter om fullgörandet av dem åvilande uppgifter (militär direktivrätt).

Utredningen har i anslutning till förslagen om hur samverkan inom t(_)talförsvarets hälso- och sjukvård bör bedrivas på olika nivåer funnit att bestämmelserna i krigssjukvårdskungörelsen om militär direktivrätt kan slopas.

Förslaget i denna del har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. bl. a. socialstyrelsen.

ÖB och försvarets sjukvårdsstyrelse anser dock att den militära direktiv- rätten enligt krigssjukvårdskungörelsen t.v. bör kvarstå. Enligt ÖB bör frågan inte särbehandlas jämfört med övriga områden där militär direktivrätt nu finns. Resultaten av den pågående utredningen om militär direktivrätt bör sålunda avvaktas.

Jag delar utredningens uppfattning i denna del. Dessutom anserjag att den militära direktivrätten även kan avskaffas på veterinärverksamhetens område.

förberedelser i fred

Sjukvårdshuvudmännen är enligt krigssjukvårdslagen ansvariga för den planläggning som i fred måste göras för hälso- och sjukvården i krig samt dess övergång till krigsorganisation. För mera kostnadskrävande sådan planlägg- ning år sjukvårdshuvudmännen berättigade till statsbidrag.

Hos varje sjukvårdshuvudman finns hel- eller deltidsanställda beredskaps- planläggare med uppgift att hålla samman beredskapsplaneringen och handlägga de beredskapsfrågor. som inte kan lösas av fredsförvaltningen.

Utredningen konstaterar att beredskapsfrågor inte ingår i den allmänna sjukvårdsplaneringen utan hanteras i särskild ordning. Utredningen föreslår att landstingskommunerna mera aktivt än hittills skall planlägga för sjukvården i krig. Planläggningen bör i så stor utsträckning som möjligt bedrivas inom ramen för den allmänna hälso- och sjukvårdsplaneringen. Den medicinska katastrofberedskapen i fred bör enligt utredningen ses som ett led i sjukvårdsbercdskapen inför krig. Den nuvarande centrala detaljregle- ringen av beredskapsplanläggningen föreslås så långt möjligt bli ersatt med

Prop. l980/81:57 22

övergripande ramar. som främst skall syfta till att ge'planläggningen en enhetlig. samordnad inriktning.

Utredningens förslag i denna del lämnas utan erinran av remissinstanser- na.

Enligt utredningen bör staten. liksom hittills. svara för de merkostnader som landstingskommunernas beredskapsplanläggning medför.

Riksrevisionsverket anser i motsats till utredningen att det angivna planläggningssystemet inte behöver medföra ökade kostnader för landstings- kommunerna även om statsbidragen inte höjs. Uppgifterna bör i huvudsak kunna utföras inom ramen för nuvarande resurser. Om så erfordras kan ambitionsnivån anpassas till de nya uppgifterna.

Enligt riksnämnden för kommunal beredskap medför dock utredningens förslag ökade uppgifter för landstingskommunerna i fred. Riksnämnden är beredd att påta sig det utvidgade samordningsansvar som kan komma att beslutas.

Landstingskommunerna får enligt vad jag tidigare föreslagit ansvaret för ledningen av den civila hälso- och sjukvårdeni krig. Det är därför nödvändigt att landstingskommunerna åläggs ett mera aktivt planeringsansvar. Utred- ningens förslag i denna del bör därför genomföras. Planeringen kan genomföras inom ramen för de nuvarande resurserna. Ambitionsnivån får anpassas härtill. Jag återkommer längre fram till frågan om statsbidrag.

Utredningen har även berört frågan om utbildningen av personal för hälso- och sjukvården i krig. Denna fråga bör dock enligt utredningen prövas närmare vid en fortsatt parlamentarisk översyn av utbildningsfrågorna. Enligt beslut av regeringen har utredningen om sjukvården i krig fått i uppdrag att utreda även denna fråga. Jag föreslår därför f. n. inga förändringar i den delen.

2.4. Personalförsörjningen

Grunden för planläggningen av personalft'irsörjningen i krig är de bestämmelser om tjänsteplikt i krig. som återfinns i värnpliktslagen. civilförsvarslagen, krigssjukvårdslagen. allmänna tjänstepliktslagen samt lagen om offentlig anställning.

I krigssjukvårdslagen finns bestämmelser om tjänsteplikt för personal ' inom hälso- och sjukvården och inom veterinärverksamheten. Tjänsteplik- ten omfattar de personer som äger yrkeserfarenhet av hälso- och sjukvård eller veterinärverksamhet eller annars är sysselsatta i sådan verksamhet och inte före ingången av löpande kalenderår har fyllt 70 år. Den närmare bestämningen av begreppet medicinalpersonal framgår av krigssjukvårds- kungörelsen. I denna finns en fullständig förteckning över de yrkesgrupper som faller under begreppet medicinalpersonal. De personer. som har erhållit legitimation eller annars har behörighet som bl. a. läkare. tandläkare.

Prop. 1980/81 :57 23

veterinär, sjuksköterska. sjukgymnast eller glasögonoptiker. avlagt farmacie kandidat- eller receptarieexamen eller har behörighet som tandsköterska eller tandtekniker. fått behörighet att erhålla anställning som sköterska eller skötare vid statens mentalsjukhus eller är operationsassistent eller liknande. är oavsett den tid de tjänstgjort och oavsett om tjänstgt'jringen har upphört underkastade tjänsteplikten. Samma förhållande gäller för dem som genomgår teoretisk eller praktisk utbildning för något av nu nämnda yrken. För personer med kortare utbildningstid såsom undersköterskor. tekniska biträden och laboratoriebiträden m. fl. anges i kungörelsen dels en minsta tjänstgöringstid. dels hur lång tid efter tjänstgöringcns upphörande som tjänsteplikten enligt krigssjukvårdslagen kvarstår. Förutom nu nämnda grupper omfattas även vissa mer speciella grupper såsom hälsovårdsinspek- törer. desinfektörer samt vissa personer med kvalificerad utbildning som tjänstgjort vid radiofysisk institution.

Med veterinärpersonal avses. förutom den som har behörighet att utöva veterinäryrket, även annan personal som exempelvis besiktningsassistenter och vissa sjukvårdsbiträden vid djursjukhus.

Förvaltnings-. ekonomi- och teknisk personal m.fl. omfattas inte av krigssjukvårdslagens bestämmelser om tjänsteplikt. För dessa yrkesgrupper kan dock statsmakterna i enlighet med bestämmelser i allmänna tjänste- pliktslagen införa skyldighet att i krig kvarstå i innehavd fredsbefattning. Från tjänsteplikt för medicinalpersonal är vidare den som fullgör militär- tjänst eller vapenfri tjänst undantagen.

Tjänsteplikten gäller när riket är i krig. Regeringen kan dock under vissa förutsättningar förordna om tjänsteplikt för medicinalpersonal i den utsträckning som bedöms erforderlig även då riket inte är i krig. De förutsättningar som anges i krigssjukvårdslagen är endera att riket befinner sig i krigsfara eller att det påkallas av andra utomordentliga förhållanden.

Den som är behörig att utöva läkaryrket eller som har avlagt medicine kandidatexamen och genomgått vissa kurser är skyldig att under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för sådan tjänst som kan åläggas honom med stöd av tjänstepliktsbestämmelserna för medicinalpersonal. Utbild- ningsplikten gäller t. o. m. året innan 65 års ålder uppnås. För såväl tjänsteplikten som utbildningsplikten gäller enligt krigssjukvårdslagen att ingen får åläggas andra uppgifter än hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger.

Det övergripande ansvaret för den civila hälso- och sjukvårdens personal- försörjning—innefattande bl. a. utfärdande av anvisningar för planläggning— är fördelat på st.)cialstyrelsen i vad avser medicinalpersonal och arbetsmark- nadsverket för övrig personal. Socialstyrelsen registrerar medicinalpersona- len i den utsträckning styrelsen anser erforderligt. Vid tveksamhet om en viss person är att hänföra till medicinalpersonalen skall arbetsmarknadsverket besluta i frågan efter samråd med socialstyrelsen och överbefälhavaren. Socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse skall i samråd besluta i vilken omfattning organisationerna sinsemellan skall disponera medicinalpersona-

Prop. 1980/81z57 24

len. Socialstyrelsen företräder härvid såväl den civila hälso- och sjukvårdens som civilförsvarets intressen. Vidare skall socialstyrelsen i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse för krigsplacering fördela dels vid krigsmakten anställd civil medicinalpersonal. dels annan inte värnpliktig medicinalperso- nal som disponeras för krigsplacering vid krigsmakten. Försvarets sjukvårds- styrelse fördelar i samråd med vederbörande försvarsgrcnschef viss annan medicinalpersonal. Socialstyrelsen krigsplacerar den personal som dispone- ras för den allmänna hälso- och sjukvården. För krigsplacering gäller allmänt att läkare inom den slutna vården får en individuell krigsplacering i viss befattning. Detta gäller också för vissa tandläkare och sjuksköterskor som har en speciell utbildning eller befattning samt hälsovårdsinspektörer. Läkare inom den öppna vården. huvuddelen av tandläkarna och sjukskö- terskorna samt övrig medicinalpersonal krigsplaceras schablonmässigt. vanligtvis på så sätt att de skall vara kvar på sin fredsarbetsplats. Ansvaret för personalplaneringen har i allt större utsträckning förts över till landstings- kommunerna, bl. a. genom det sehabloniserade krigsplaceringsförfaran- det.

Utredningen anser att uppdelningen av sjukvårdens personal i katego- rierna medicinalpersonal och övrig personal inte längre är ändamålsenlig och inte heller underlättar den civila hälso- och sjukvårdens personalförsörjning i krig. Beslut om omfördelning av medicinalpersonal fattas enligt nuvarande bestämmelser av länsstyrelsen (inom länet). civilbefz'ilhavaren (inom civil- området) eller socialstyrelsen, mcdan motsvarande beslut för annan personal fattas av länsarbetsnämnden eller arbetsmarknadsstyrclsen.

Riksdagen har med anledning av proposition på grundval av medicinal- ansvarskommitténs betänkande (SOU 1978:26) l-lälso— och sjukvårdsperso- nal beslutat att medicinalpersonalbegreppet såvitt gäller ansvarsförhållan- den m. m. fr. o. m. den 1 juli 1980 skall ersättas med begreppet "hälso- och sjukvårdspersonal" (prop. l978/79:22(). SoU l979/8llzlb. rskr l979/8flzl3l). SFS 1980211). Enligt den därvid beslutade lagen (1980111) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. omfattar begreppet hälso- och sjukvårdspersonal i princip all personal inom_den hälso- och sjukvård. för vars kvalitet samhället har påtagit sig ett ansvar. Utredningen om sjukvården i krig anser att begreppet bör ligga till grund för enhetliga bestämmelser om tjänsteplikt i krig för personalen inom hälso- och sjukvården. Tjänsteplikt måste enligt utredningen också kunna åläggas vissa grupper som inte omfattas av samhällstillsynen. t.ex. tidigare inom hälso- och sjukvården yrkesverksam personal samt personal i landstingskommunernas lednings- och förvaltningsorganisation (förtroendevalda och tjänstemän). Tjänsteplik- ten bör vidare enligt utredningen såsom f. n. omfatta viss personal inom den nuvarande allmänna hälsovården. av utredningen benämnd hälsoskyddet i enlighet med förslag som framlagts av hälsovårdsstadgcutredningen. SOU 1978:44. samt veterinärpersonal.

Den personal som är sysselsatt med sjuktransporter i fred är i stor

Prop. l980/81:57 35

utsträckning krigsplacerad för andra uppgifter i krig. Denna personal. liksom förtroendevalda och tjänstemän inom landstingskommunernas lednings- och förvaltningsorganisation. hör till de grupper som utredningen anser i större utsträckning än f. n. måste krigsplaceras i sina fredsbefattningar. Införandet av tjänsteplikt för all personal inom hälso- och sjukvården torde enligt utredningen avsevärt förbättra möjligheterna härtill.

Utredningen föreslår att socialstyrelsen bemyndigas att närmare ange vilka grupper som skall omfattas av tjänsteplikten. Socialstyrelsen bör i denna fråga besluta i samråd med arhetsmarknadsstyrelsen. civilft'irsvarssty- relsen och försvarets sjukvårdsstyrelse.

Utredningen föreslår att en nedre åldersgräns införs för tjänsteplikten samt att den övre justeras så att överensstämmelse nås med den allmänna tjänstepliktslagen ( l959:83). Vidare bör enligt utredningen åldersgränsen för utbildningsplikten höjas från 65 år till 70 år.

Den utvidgade tjänsteplikten för hälso- och sjukvårdspersonal bör enligt utredningen regleras i en särskild lag. På samma sätt föreslås att tjänsteplik- ten för veterini'irpersonal liksom den civila veterinärverksamheten i krig regleras i en separat lag.

Tjänsteplikten skall enligt utredningen automatiskt gälla i krig. l-lärutöver bör tjänsteplikten. efter särskilt förordnande av regeringen. gälla också vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Ett sådant förordnande skall underställas riksdagen inom en månad efter förordnandet.

Enligt utredningen bör socialstyrelsen även i fortsättningen registrera tjänstepliktig personal. Socialstyrelsen bör enligt utredningen även få avgöra vem som är att anse som tjänstepliktig.

Fördelningen av personal mellan försvarsmakten, den civila hälso- och sjukvården och civilförsvaret bör. enligt utredningen. ske genom ett löpande samarbete mellan socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse och med erforderligt samråd med sjukvårdshuvudmännen.

Förslaget om en enhetlig tjänsteplikt tillstyrks av det stora flertalet remissinstanser bl. a. socialstyrelsen. flera sjukvi'irdshuvudmän samt LO.

Södermanlands läns landstingskommun anser att den av utredningen föreslagna utvidgningen av tjänsteplikten i det närmaste är en förutsättning för att nutida sjukhusanläggningar skall fungera under krigsft'irhållanden. Värmlands läns landstingskommun påpekar att förtroendevalda och tjänste- män inom lednings- och förvaltningsorganisationen måste stanna kvar i tjänst i krig. Någon särskild tjänsteplikt för detta ändamål behövs därför knappast.

Avstyrker eller ställer sig mycket tveksamma till en enhetlig tjänsteplikt inom sjukvården gör bl. a. ÖB. värnpliktsverket. några länsstyrelser samt SACO/SR.

ÖB anser att införandet av en allmän tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal ökar risken för att den fredstida administrationen

Prop. 1980/81:57 26

okritiskt kvarstår som krigsorganisation. ÖB anser att nuvarande uppskovs- kungörelse och beredskapsregistrering kan tillgodose de civila behoven och dessutom säkerställa en kritisk granskning av dessa.

AMS kan delvis biträda förslaget att utvidga tjänsteplikten till att gälla för all den i fred yrkesverksamma sjukvårdspersonal. som omfattas av samhäl- lets tillsyn. Däremot vill styrelsen inte biträda förslaget om en vidgning av denna speciella tjänsteplikt till att omfatta alla i anslutning till sjukvården verksamma.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter om inte utvecklingen borde gå i motsatt riktning. dvs. mot en reducering eller t. o. m. ett avskaffande av nu gällande tjänsteplikt för medicinalpersonal. Den förstärkning av arbets- kraft som behövs inom sjukvården bör kunna ske på samma sätt som inom andra sektorer. dvs. genom att arbetsgivaren reaktiverar tidigare anställda eller via arbetsförmedlingen. Den allmänna tjänstepliktslagen (195933) bör vara tillräcklig.

SACO/SR motsätter sig att det särskilda utbildningstvånget för läkare kvarstår och ifrågasätter om inte den allmänna tjänstepliktslagen kan anses tillräcklig.

Jag delar utredningens uppfattning att den nuvarande uppdelningen av sjukvårdens personal i kategorierna medicinalpersonal och övrig personal inte hclleri detta sammanhang är ändamålsenlig. I den nya lagen (1980: 1 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.. har den tidigare uppdelningen av personalen i fred slopats. I stället har införts det betydligt vidare begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. Det är enligt min mening lämpligt att så långt möjligt skapa enhetliga bestämmelser inom hälso- och sjukvårdens område såvitt avser den personkrets som omfattas av skilda bestämmelser. Som vissa remissinstanser har påpekat är det nifidvändigt för att sjukvården skall kunna fungera väl under krig att tjänsteplikten utvidgas. Samtidigt bör en avvägning ske med hänsyn till totalförsvarets behov av personal. Jag vill erinra om att det här enbart är fråga om att fastslå den enskildes skyldighet att tjänstgöra när han blir anmodad. I vilken utsträck- ning tjänsteplikten skall tas i anspråk får avgöras efter sammanvägning med andra personalbehov. Personalfördelningen bör göras i fred och inte anstå till en krigs- eller krissituation. Den som inte avses tas i anspråk såsom hälso- och sjukvårdspersonal bör således kunna inskrivas för tjänstgöring inom civilförsvaret. Utbildningen i fredstid av tjänstepliktig personal får enligt min mening som hittills styras av de tillgängliga ekonomiska resurserna.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt om inte den allmänna tjänstepliktsla- gen kan anses till fyllest för att tillgodose även sjukvårdens behov av personal i krig.

När den allmänna tjänstepliktslagen kom till framhöll den dåvarande departementschefen (prop. 1959:38 s. 67 n f) att lagen borde användas endast då normala. frivilliga åtgärder inte visade sig tillräckliga. Normalt torde parterna på arbetsmarknaden själva lösa problemen med behovet av

Prop. 1980/81 :57 27

arbetskraft. AMS gör visserligen kontinuerligt en personalplanläggning och kartlägger behovet av arbetskraft. AMS:s planläggning grundar sig dock huvudsakligen på frivilliga åtaganden av personal att vid krig och krigsfara tjänstgöra på viss arbetsplats (AMS placerar också vapenfria tjänsteplikti- ga).

När det gäller hälso- och sjukvården i krig krigsplaceras nödvändig personal. som sedan skall kunna inkallas till tjänstgöring med stöd av en lagstadgad tjänsteplikt. Tjänsteplikten är på detta område nödvändig för omfördelningen av personalen i en krigssituation. Den frivillighet. som normalt gör användningen av den allmänna tjänstepliktslagen onödig finns det inte utrymme för på hälso- och sjukvårdens område. Organisatoriska skäl finns sålunda för en särskild tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersomrl men en sådan är motiverad även för att ge eftertryck åt kravet på en väl fungerande hälso- och sjukvård i krig.

Jag förordar därför i likhet med utredningen att tjänsteplikten för personal inom hälso- och sjukvården regleras i en särskild lag. ] krigssjukvårdslagen regleras bl. a. även ansvaret och ledningen för den civila veterinärverksam- heten i krig samt tjänsteplikten för veterinärpersonal. De bestämmelser som f. n. reglerar tjänsteplikten för veterinärpersonalen är likartade dem för hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Jag finner det därför lämpligt att regler om tjänsteplikt för veterinärpersonal tas in i samma lag som föreslås gälla för hälso- och sjukvårdspersonal. I denna bör även tas in de övriga regler om den civila veterinärverksamheten som f. n. finns i krigssjukvårdslagen.

Den personalkrets som skall omfattas av tjänsteplikten för hälso- och sjukvården bör enligt min mening sa långt möjligt bestämmas med utgångspunkti det tidigare nämnda begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. Härmed avses enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårds- personalen m. fl. i första hand personalen vid sjukhus och andra inrättningar för öppen och sluten vård. som drivs av det allmänna eller av enskilda med bidrag från det allmänna eller efter särskilt tillstånd. Vidare hänförs hit legitimerade yrkesutövare utanför sådana inrättningar samt den personal som biträder dem i vården. Dessutom kan regeringen utvidga tillsynslagen till att omfatta även andra grupper än de som nu nämnts.

De personer som enligt krigssjukvårdslagen är att anse som medicinalper- sonal omfattas så gott som helt av uttrycket personal inom hälso- och sjukvården. Förutom denna grupp kommer nya personalkategorier att innefattas i tjänstepliktig personal. nämligen de personer som utan att utföra ett direkt vårdarbete är sysselsatta vid bl. a. sjukhus. Härigenom uppnår man att samtliga personer som är sysselsatta i hälso- och sjukvården kan åläggas en tjänsteplikt. Utvidgningen avser i första hand administrativ personal. ekonomipersonal och ambulanspersonal vid sjukhusen. Tjänsteplikten bör även omfatta personal inom den allmänna hälsovården liksom apoteksper- sonal.

Prop. 1980/81:57 28

Vidare bör såsom utredningen föreslår även viss personal som har tidigare yrkeserfarenhet inom hälso- och sjukvården liksom tidigare veterinärperso- nal omfattas av tjänsteplikten. Enligt krigssjukvårdslagen omfattas även de som har tidigare yrkeserfarenhet av tjänsteplikten. l-'örslaget i denna del innebär därför ingen egentlig förändring i förhållande till nu gällande bestämmelser. Personkretsen blir dock i viss mån utvidgad med hänsyn till utvidgningen av begreppen personal inom hälso- och sjukvården samt personal inom den allmänna hälsovården. Enligt min mening föreligger inte några starka skäl att låta de nytillkommande grupperna administrativ personal m. fl. omfattas av en tjänsteplikt när deras sysselsättning inom hälso- och sjukvården eller den allmänna hälsovården har upphört. För (ivriga grupper bör samma restriktivitet iakttas som nu gäller enligt krigssjukvårdskungörelscn såvitt avser personer som inte längre är syssel- satta inom hälso- och sjukvården.

Utredningen har föreslagit att även personal i landstingskommunernas lednings- och förvaltningsorganisation — förtroendevalda och tjänstemän — skall omfattas av tjänsteplikten. Såvitt avser de förtroendevalda finns särskilda bestämmelser om hur ledningen skall organiseras i krig. Däremot finns inga bestämmelser om deras tjänstgöringsskyldighet i krig. De kan dock. om de har viktiga befattningar. få uppskov från skyldigheten att tjänstgöra vid försvarsmakten i krig men de har ingen självfallen rätt därtill. Jag anser inte att de förtroendevalda bör åläggas en tjänsteplikt. Såvitt avser den hos landstingskommunen anställda förvaltningspersonalen torde det inte vara möjligt att skilja mellan förvaltningspcrsonal för hälso- och sjukvård och sådan personal för annan verksamhet. Vidare kan behovet av sådan personal tillgodoses genom den allmänna tjänstepliktslagen. Denna grupp bör därför inte omfattas av den nu föreslagna tjänsteplikten.

Med veterinärpersonal avses bl.a. veterinärer. besiktningsassistenter. djursjukvårdarc.

Det får ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om vilka personalkategorier som bör omfattas av tjänsteplikten när deras sysselsätt- ning inom hälso- och sjukvården. den allmänna hälsovården eller veterinär- verksamheten har upphört. För vissa grupper bör också anges den längsta tid som en viss personalkategori efter anställningens upphörande omfattas av tjänsteplikten. Socialstyrelsen och lantbruksstyrclsen bör dock ha en rätt att inom dessa ramar begränsa omfånget av tjänsteplikten. En närmare precisering av vilka villkor med avseende på utbildning. tjänstgöringstidens längd m. m. som skall gälla för tjänsteplikten bör sålledes kunna göras av socialstyrelsen. lantbruksstyrclsen eller livsmedelsverket efter ett obligato- riskt samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. civilförsvarsstyrelsen och försva- rets sjukvårdsstyrelse. I övriga frågor om bl. a. registrering. disposition och fördelning för krigsplacering bör oförändrade regler gälla.

Genom ett sådant samråd uppnås en av 'ägning av olika behov inom totalförsvaret. Vid tveksamhet om en viss person är att hänföra till hälso- och

Prop. l980/81:57 29

sjukvårdspersonalen eller veterinärpersonalen bör frågan avgöras av arbets- marknadsstyrelscn.

Slutligen bör erinras om att vissa frågor som berör den aktuella personalens folkrättsliga ställning under krig f. n. utreds av folkrättskom- mitten (FÖ l978:t)6).

För att nå överensstämmelse med den allmänna tjänstepliktslagen föreslår jag i likhet med utredningen. att en nedre åldersgräns för tjänsteplikten på 16 år införs samt att den övre åldersgränsen justeras. Vidare bör utbildnings- plikten för läkare kvarstå och åldersgränsen för denna höjas från 65 år till 70 år.

I l3 kap. 6 % RF föreskrivs att regeringen i vissa angivna fall med stöd av bemyndigande i lag kan genom förordning meddela sådana föreskrifteri visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas i lag. De fall som anges i paragrafen är om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket befunnit sig i. Utredningen föreslår såsom tidigare har nämnts att krigssjukvårdslagens bestämmelser skall gälla oförändrat. dvs. lagen skall kunna användas även då det råder utomordentliga förhzotllanden utan samband med krig eller krigsfara. De fall som i krigssjukvårdslagen ursprungligen avsågs med andra utomordentliga fi'irhållanden var bl. a. ett med hänsyn till den epidemiologiska situationen eller av andra skäl befarat bakteriologiskt angrepp utan samband med andra krigshandlingar samt mottagning av en större flyktingström framkallad av krigsfara för annat land. För att nå bättre överensstämmelse med regeringsformen bör den nya lagen inte innehålla någon motsvarighet till den nuvarande möjligheten för regeringen att förordna om tillämpning av bestämmelserna om tjänsteplikt. förutom då riket befinner sig i krigsfara. även då det påkallas av andra utomordentliga förhållanden. Då sjukvården i fred fyller högt ställda krav på beredskap finns heller inte behov av att meddela sådana förordnanden. Detsamma gäller tjänsteplikten för veterinärpersonal.

2.5. Kostnader och finansiering

17 % krigssjukvårdslagen (19531688) finns bestämmelser om att sjukvårds- huvudmännen skall erhålla ersättning av staten för de kostnader som uppstår vid omställning av hälso- och sjukvården till krigsförhållanden samt för verksamheten inom denna organisation under krig m. m.

Några bestämmelser i krigssjukvårdslagen om statsbidrag för den lands- tingskommunala planläggningen i fred av hälso- och sjukvården i krig finns däremot inte. Riksdagen har dock årligen anvisat medel för ersättning till sjukvårdshuvudmännen för denna planläggning. Ersättningen avses enligt andra lagutskottets utlåtande LU l953137 endast utgå vid större kostnader. t. ex. till följd av omplaneringar. Enligt socialstyrelsens bestämmelser den 23

Prop. l980/81:57 30

december 1970 omfattar statsbidragen enbart "planläggning avseende den slutna vården". (varmed avses den slutna akutsjukvården) "inberäknat planläggning av den bakteriologiska och virologiska lalmratorieorganisatio- nen". Ersättning utgår inte för den del av planlz'iggningsarbetet som anses kunna utföras utan nyanställning eller av den egna personalen utan särskild kompensation. För budgetåret 1980/81 har anvisats 3.3 milj. kr.

Enligt lagen om kommunal beredskap (l964:63) är landstingskommuner- na scdan år 1977 skyldiga att planlägga sin verksamhet — med undantag av hälso- och sjukvården — under beredskap och krig. Från anslaget Bidrag till kostnader för kommunal beredskap under femtonde huvudtiteln utgår bidrag till kommuner och landstingskommuner för beredskapsplanläggning. Den landstingskommunala nyplanläggningcn pågår och beräknas slutföras under budgetåret 1981/82. Statsbidraget under budgetåret 1980/81 beräknas till 746 000 kr.

Statens kostnader för planläggning. utbildning och andra förberedande åtgärder i fred för verksamheten inom den civila hälso- och sjukvården i krig under femte huvudtiteln (programmet Sjukvård) beräknas budgetåret 1980/81 uppgå till drygt 55 milj. kr.

Utredningen förordar att sjukvårdshuvudmännen kompenseras för de merkostnader som sjukvårdsplanläggningen och andra förberedande åtgär- der förorsakar. Statsbidrag bör enligt utredningen utgå med ett av riksdagen fastställt belopp som justeras årligen med hänsyn till pris- och löneutveck- lingen. Gällande ersättningsbestämmelscr för planläggningen av sjukvården omfattar endast en del av den slutna vården samt vissa andra funktioner. Statsbidraget skall däremot enligt utredningens förslag täcka kostnaderna för all beredskapsplanläggning av hälso- oeh sjukvården liksom av övrig landstingskommunal verksamhet jämte härför erforderlig personalplanering samt för viss utbildning och information. För ändringsarbeten inom byggnader etc. bör statsbidrag enligt utredningen. liksom hittills. utgå i särskild ordning. Konstruktionen av statsbidraget och dess storlek och fördelning föreslås fastställda efter förhandlingar mellan staten och företrä- dare'för sjukvårdshuvudmännen. Vid utformningen av statsbidragssystcmet är det enligt utredningen angeläget att undvika byråkrati och onödiga administrativa kostnader. Utredningen framhåller också att det i detta fall är fråga om för såväl stat som sjukvårdshuvudmän relativt små belopp.

Utredningen anser att det inte finns något utrymme för omprövning och omprioritering av pågående verksamheter inom hälso- och sjukvårdsbered— skapens område för att skapa utrymme för de nya statsbidragen. om l977 års försvarsbeslut skall kunna fullföljas. Utredningen understryker att den i försvarsbeslutet avsedda satsningen på sjukvården i krig ännu inte helt slagit igenom på kostnadssidan på grund av att ställning inte tagits till omfattningen av beredskapslagringcn av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Om den statsfinansiella situationen inte skulle medge en ökad medelstilldelning bör enligt utredningen en omfördelning inom totalförsvarsanslagen ske.

Prop. HSO/81:57 11

Vid remissbehandlingen har landstingskommunerna understrukit att staten bör ersätta dem för kostnaderna för beredskapsplanläggning m. ut. medan några statliga myndigheter är mera restriktiva i sin hållning.

Jag vill framhålla att landstingskommunerna redan nu sköter en del av krigsplaneringcn. I framtiden skall förberedelserna ingå som en integrerad del i landstingskommunernas verksamhet. Den fredstida katastrofplanlägg- ningen åvilar redan i dag sjukvårdshuvudmännen. Det är svårt att dra en klar gräns mellan landstingskommutternas beredskapsplanläggning för krig och den fredstida katastrofplanläggningen. Redan nu har i de flesta fall landstingskommunernas personal tagits i anspråk för länsstyrelsens verksam- het i fråga om planeringen av krigssjukvården. Enligt vad jag tidigare har föreslagit får landstingskommunerna det samlade ansvaret för att förbereda. leda och genomföra hälso- och sjukvården. När det gäller genomfi'irandet av föreslagna uppgifter utgår jag från att detta kan ske inorn ramen för befintliga resurser. Ambitionerna i planläggningsarbetet måste anpassas till att det samhällsekonomiska utrymmet inte medger att nya resurser tas i anspråk för denna uppgift. De ändringar som nu föreslås bör med hänsyn till det nu framförda inte medföra några ändringar i statsbidragsreglerna.

Utredningen har inte gjort några försök att uppskatta storleken på statsbidragsbeloppet eller skisserat något statsbidragssystem. Den centrala detaljregleringen av den landstingskommunala beredskapsplanläggningen ersätts av övergripande ramar. inom vilka det ankommer på landstingskom- munerna att bedöma dc förutsättningar som gäller och de konsekvenser detta innebär för den egna verksamheten i krig och planlägga härför under fredstid. Härigenom föreligger heller inte skäl för ett utvidgat statsbidrags- system. Vidare bör framhållas att det i många fall åligger enskilda och företag enligt särskilda författningar att vidta beredskapsåtgz'irder utan att särskild ersättning utgår.

Jag är därför inte beredd att förorda någon förstärkning av f. n. utgående statsbidrag.

Statsbidrag bör oförändrat utgå för de kostnader som uppstår vid omställning av hälso- och sjukvård till krigsförhållanden samt för verksam- heten inom denna organisation under krig m. m. En bestämmelse härom bör tas in i lagen om kommunal beredskap. Vidare bör. liksom hittills. om skäl finns kostnaderna som uppstår för verksamheten vid en övergång till krigsorganisation i fredstid kunna ersättas av statsmedel i'den omfattning regeringen bestämmer.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att statens förhandlingsnämnd den 8 mars 1979 har fått i uppdrag att förhandla med sjukvärdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Som ett led i det pågående förhandlingsarbctet har regeringen den 19 juni 1980 bcmyndigat mig att tillkalla en samordningsgrupp med företrädare för staten och landstingsförbundet med uppgift att biträda i förhandlingsarbetet. Syftet är att klargöra förutsättningarna för en försöksverksamhet inom försörj- ningsområdet samt planera och genomföra en sådan.

l.») IQ

Prop. 1980/81 :57

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1964163) om kommunal beredskap.

2. lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärper- sonal m. m..

3. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959z83). Förslagen har upprättats i samråd med chefen för kommundepartementet beträffande l.

chefen för jordbruksdepartementet beträffande 2. chefen för arbetsmarknadsdepartementet beträffande 3. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bila- ga 3.

4. Specialmotivering 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap

Lagen om kommunal beredskap (1964163) gällde tidigare enbart kommun- erna men omfattar fr. o. m. den 1 juli 1977 också landstingskommunerna. Lagen ålägger kommuner och landstingskommuner att redan i fred planlägga och vidta andra förberedelser. som fordras för att de skall kunna bedriva sin verksamhet under beredskapstillstånd. Lagen om kommunal beredskap gäller dock enbart om den inte strider mot krigssjukvårdslagen. Krigssjuk- vårdslagens bestämmelser om bl. a. hälso- och sjukvården föreslås nu bli upphävda. Även denna verksamhet föreslås nu. liksom annan landstings- kommunal verksamhet. bli omfattad av lagen om kommunal beredskap. Landstingskommunerna får härigenom ett enhetligt ansvar för all landstings- kommunal verksamhet i krig m. m. och planläggningen härför i fred.

Utredningen har tagit upp även vissa allmänna frågor rörande utformning- en av lagen om kommunal beredskap. Dessa bör emellertid tas upp senare i anslutning till en pågående översyn av bcredskapslagstiftningen.

löaå

] paragrafen anges att staten skall ersätta sjukvärdshuvudmännen för de kostnader som uppstår vid omställningen av hälso- och sjukvården till krigsförhållanden. Vidare skall ersättning utgå för den verksamhet som bedrivs inom den civila hälso- och sjukvården dels under krig. dels under fredstid i den mån övergången till krigsorganisation verkställs i fredstid. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 7ä krigssjukvårdslagen.

Prop. l980/81:57

'.:J b)

22%

l22 % anges f. n. att lagen om kommunal beredskap skall gälla endast i den mån den inte strider mot krigssjukvårdslagen eller föreskrifter som meddelas med stöd av denna. Enligt vad jag tidigare föreslagit kommer krigssjukvårds- lagen att upphävas. Paragrafen har därför fått utgå. Lagen om kommunal be redskap kommer alltså att utan inskränkningar omfatta all landstingskom- munal verksamhet. dvs. även hälso- och sjukvården.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1) framgår att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen m. m. bör utgöra grunden för sjukvården också i krig. l—lälso- och sjukvården måste emellertid kunna organiseras och bedrivas. så att den tillgodoser de särskilda kav som ställs på den i en krigssituation. För att detta skall vara möjligt måste regeringen få meddela bestämmelser som i erforderlig utsträckning tar över den fredstida sjukvårds- lagstiftningen.Utredningen har därför föreslagit att i denna paragraftas in en föreskrift att regeringen får meddela särskilda bestämmelser om bl. a. hälso- och sjukvården i krig. Jag anser det dock inte vara lämpligt att en sådan föreskrift meddelasi denna lag utan bör finnas i sjukvårdslagstiftningen. Med hänsyn till att en ny lagstiftning om sjukvården i fred förbereds på grundval av betänkandet (SOU 1979z78) Mål och medel för hälso- och sjukvården avser jag att i det sammanhanget ta upp frågan om rätt för regeringen att meddela föreskrifter som tar över lagstiftningen om sjukvården i fred.

Hänvisningar till S4

4.2. Förslaget till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

De bestämmelser om tjänsteplikt för medicinalpersonal som f. n. finns i- krigssjukvårdslagen bör ersättas av en lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal. Krigssjukvårdslagen omfattar även den civila veterinär- verksamheten i krig. När krigssjukvårdslagen upphör måste därför bestäm- melser om den civila veterinärverksamheten i krig meddelas i särskild ordning. Det bör såsom jag tidigare nämnt ske så att reglerna om tjänsteplikten för veterinärpersonal liksom den civila veterinärverksamhe- tens organisation i krig sammanförs med bestämmelserna om en tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonalen till en gemensam lag.

1.5

l denna paragraf föreskrivs att tjänsteplikten enligt 4 & automatiskt skall träda i tillämpning i krig. Övriga bestämmelser gäller redan i fred. Konstruktionen av denna paragraf är densamma som för bl. a. förfogandela— gen (1978:262) och ransoneringslagen (1978:268).

3 Riksdagen 198058]. ] saml. Nr 57

Prop. 1980/81:57 34

:s

Som framgår av den allmänna motiveringen bör tjänsteplikten. efter särskilt förordnande av regeringen. gälla även vid krigsfara eller andra sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara vari riket befunnit sig. Paragrafen innebär en viss inskränkning av regeringens rätt att meddela förordnande i jämförelse med 9.5 krigssjuk- vårdslagen.

l paragrafens andra stycke ges bestämmelser om underställning. Bestäm- melserna motsvarar 3 & 2 mom. 2 p krigssjukvårdslagen och har utformats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i fi'irfogandelagen.

35

Tjänsteplikten enligt 4 & torde automatiskt upphöra att gälla då förutsätt- ningarna enligt 1 och 2 && inte längre föreligger. För att uppnå överensstäm- melse med andra fullmaktslagar har dock i denna paragraf tagits in en bestämmelse om att regeringen skall föreskriva att tillämpningen av bestämmelserna om tjänsteplikt skall upphöra när sådana förhållanden som avses i l & eller "2 & första stycket inte längre föreligger.

4.5

Denna paragraf ersätter 8 s' krigssjukvårdslagen. [ paragrafen anges den yttre ramen för vilka personer som omfattas av en tjänsteplikt. Den närmare bestämningen av vilka personer som omfattas bör såsom f. n. göras i verkställighetsföreskrifter till lagen.

Följande kategorier skall omfattas av tjänsteplikten. l. Hälso- och sjukvårdspersonalen. Detta begrepp definieras i lagen (1980:11) om tillsyn över liälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Denna lag skall vara vägledande vid bedömningen av vilka som omfattas av tj änsteplik- ten. I definitionen inbegrips i princip all personal inom hälso- och sjukvården som på något sätt medverkar i vårdarbetet. Till hälso— och sj ukvårdspersonal räknas i första hand personalen vid sjukhus och andra inrättningar för öppen och sluten !ård. som drivs av det allmänna ellerav en enskild med bidrag från det allmänna eller efter särskilt tillstånd. Vidare hänförs hit legitimerade yrkesutövare utanför sådana inrättningar samt den personal som biträder dem i vården. Slutligen räknas hit personal som arbetar inom detaljhandeln med läkemedel. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. social- styrelsen kan utvidga lagens tillämpning till andra grupper av yrkesutövare än de som nämnts i det föregående. exempelvis personal för drift och underhåll av byggnader och apparater.

Med uttrycket hälso- och sjukvård avses i denna paragraf detsamma som i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. dvs. den

Prop. HSO/81:57 35

individuellt inriktade vården till förebyggande. uppspårande. utredning eller behandling av sjukdom. skada eller kroppsfel samt vård i samband med barnsbörd. Inom vissa områden framträder det individuella vårdmomentet mindre starkt. Till vårdområdet räknas även skol- och företagshälso 'ård. Samma är förhållandet med den verksamhet inom socialvården som går ut på att tillhandahålla sjukvård åt socialvårdens klientel.

Med uttrycket sysselsatt avses i den föreslagna lagen inte endast anställd personal. Lagen är även tillämplig på den som i annan egenskap än anställd arbetar inom hälso- och sjukvården. t. ex. som uppdragstagare eller frivillig medhjälpare. Anknytningen till de hälso- och sjukvårdande uppgifterna är avgörande. inte anställningsformen. Lagen omfattar därför i princip alla dem vilkas arbetsinsatser krävs för att vården skall fungera och således — förutom den egentliga vårdpersonalen — administrativ personal. ekonomipersonal. teknisk personal. ambulanspersonal m. fl. Till personal räknas även perso- ner som för sin utbildning deltar i vårdarbetet samt sjukhusvårdinnor. l uttrycket sysselsatt får anses ligga att det skall vara fråga om arbete av viss varaktighet.

2. Den som är sysselsatt inom den allmänna hälsovården. Enligt krigssjukvårdskungörelsen hänförs till medicinalpersonal bl. a. den som äger behörighet för kommunal anställning såsom heltidsanställd hälsovårdsin- spektör. llälsovårdsinspektörerna utgör inom den allmänna hälsovårdens krigsorganisation en utpräglad bristkategori. Socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse har därför hittills genomfört en noggrann fördelning mellan den civila och militära sektorn av totalförsvarets hälso- och sjukvård. varvid ett antal värnpliktiga hälstwårdsinspektörer ställts till socialstyrelsens disposition för civil krigsplacering. Fördelningen sker inte blott mellan den civila och militära sektorn utan även mellan olika delar av landet för att utjämna brister i förhållande till beräknat behov för krigsorganisationen. Detta är viktigt med hänsyn till den allmänna hälsovårdens ökade betydelse under krigsförhållanden. [lälsovårdsinspcktörerna utgör en viktig resurs i skyddet mot biologisk krigföring. För att hälsovårdsinspektörerna skall omfattas av tjänsteplikten har denna utsträckts att omfatta personal inom den allmänna hälsovården.

3. Den som är sysselsatt inom veterinärverksamheten. Till denna kategori räknas. förutom de som äger behörighet att utöva veterinäryrket. bl. a. besiktningsassistenter inom besiktningsveterinärorganisationen. sjukvårds- biträden vid djursjukhus samt laboratoriebiträden vid veterinärmedicinskt laboratorium. ' 4. Tjänsteplikten skall enligt 4 & andra stycket även omfatta den som har tidigare yrkeserfarenhet. I 8 & krigssjukvårdslagen anges att den som äger yrkeserfarenhet inom något av de nämnda verksamhetsområdena omfattas av tjänsteplikten. [ motiven till krigssjukvårdslagen (prop. l953:222 s. 40) anges att till medicinalpersonal skall hänföras sådana personer som tidigare Varit yrkesverksamma inom vårdgrenen och som tjänstgjort där under viss

Prop. 1980/8 1:57 36

minimitid. Personalen bör "bestämmas på sådant sätt att det finns anledning antaga att vederbörande fått en i viss mån bestående samhörighet med hälso- och sjukvårdande verksamhet". I 43 & krigssjukvårdskungörclsen anges för vissa personalkategorier en minsta tid för tjänstgöringen inom ålder] och den längsta tid som förflutit efter tjänstgöringen.

I den nu föreslagna lydelsen av 4ä avses med uttrycket "har tidigare yrkeserfarenhet" i princip detsamma som i nuvarande bestämmelser.

1 särskilda föreskrifter till lagen kommer regeringen att närmare ange de villkor som skall gälla för att en viss personalkategori skall omfattas av tjänsteplikten sedan anställningen har upphört. Dessa grupper bör bestäm- mas med utgångspunkt i vad som anges i paragrafens andra stycke. Med legitimerade yrkesutövare och de som har en kvalificerad behörighet avses väsentligen de som f. n. omfattas av 43 & krigssjukvårdskungörelsen och 16 % krigsveterinärkungörelsen (l966:768). För dessa kategorier kvarstår tjänste- plikten även efter det att deras verksamhet på resp. verksamhetsomräde har upphört. För viss personal med kortare utbildning eller utan särskild utbildning kommer även i fortsättningen att beaktas den tid verksamheten inom hälso- och sjukvården. den allmänna hälsovården eller vcterinärverk- samheten varat. Härvid bör tjänsteplikten bestå viss tid efter anställningens upphörande. Förvaltningspersonal eller ekonomipersonal bör endast i begränsad omfattning åläggas tjänsteplikt sedan tjänstgöringen har upphört. Inom de ramar som anges i dessa paragrafer och av de bestämmelser som kommer att utfärdas av regeringen får det ankomma på socialstyrelsen rcsp. lantbruksstyrclsen att efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. civilför- svarsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse närmare ange behörighets- kraven för de kategorier som berörs av tjänsteplikten.

"Tredje stycket motsvarar 1 s' andra stycket krigssjukvårdslagen.

Så

Samma åldersgränser för tjänsteplikt gäller hälso- och sjukvårdspersonal m. fl. som f.n. enligt 8.5 allmänna tjänstepliktslagen. [ förhållande till nuvarande bestämmelser i krigssjukvårdslagen har en nedre åldersgräns införts och den övre har justerats.

I enlighet med 'ad som redan gäller omfattar tjänsteplikten även personer som inte är svenska medborgare. Detta framgår av andra stycket.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 85 andra stycket krigssjukvårdsla- gen.

6 5 En motsvarighet finns i 9a.$ krigssjukvårdslagen (utbildningsplikt för läkare). Med hänsyn till omläggningar av läkarutbildningen har utbildnings- kravet ändrats till avlagd läkarexamen.

Prop. 1980/81 :57 37

Åldersgränsen har höjts från 65 till 70 år för att överensstämma med gränsen för tjänsteplikten enligt 4 E,

7?

Första stycket motsvarar 3 ä 1 mom. krigssjukvårdslagen. Andra stycket motsvarar 5 å andra stycket och 7 & fjärde stycket krigssjukvårdslagen och innebär att staten har det (:)rganisatoriska och ekonomiska ansvaret såväl för att den civila veterinärverksamhetcn förs över till krigsorganisation som för den krigsorganiserade civila veterinärverksamheten.

Så

Paragrafen motsvarar ltlä krigssjukvårdslagen. [ paragrafen har dock tagits in en bestämmelse om att regeringen får överlåta på myndighet att meddela i paragrafen angivna föreskrifter.

9.5

Paragrafen motsvarar 11 & krigssjukvårdslagen. Någon anledning att ange att det krävs särskilt fi.")rsvårande omständigheter för att fängelsestraff skall kunna utdömas har inte ansetts föreligga. ] de fall gärningen är belagd med straff i brottsbalken bör straff utdömas i enlighet med vad som anges i denna.

4.3. Förslaget till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen

as

Ändringarna är. till den del de inte är enbart redaktionella. följdz'indringar till den tidigare berörda lagstiftningen.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81 :57 38

Bilaga ]

Sammanfattning av betänkandet Sjukvården i krig (SOU l978:83)

Uppdraget och utredningens arbete

Utredningen om sjukvården i krig (USlK) har haft till främsta uppgift att utreda ansvaret för och ledningen av sjukvården i krig.

l direktiven angavs att sjukvårdens fredsresurser i största möjliga utsträckning skall användas i krig.

att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen bör utgöra grunden för de bestämmelser som skall gälla i krig samt

att ett enhetligt ansvar för verksamheten ifred och krig bör eftersträ- vas.

Historik (kapitel 1 )

Efter beslut av riksdagen stiftades år 1953 krigssjukvårdslagen. Med stöd av denna utfärdades år 1955 krigssjukvårdskzmgörelsen. Lagen och kungö- relsen (krigssjukvårdslagstiftningen)- gäller — med i huvudsak oförändrad lydelse — alltjämt. Härigenom regleras främst hur den civila hälso— och sjukvården skall organiseras. ledas m. m. i krig samt beredskapsplanläggas i fred.

USIK belyser i kapitel 1 bl. a. den offentliga hälso- och sjukvårdens mycket snabba utveckling under de senaste decennierna. Detta har medfört helt andra förutsättningar för sjukvården i krig än som kunde förutses i den nu 25 år gamla krigssjukvårdslagstiftningen. Utredningen understryker bl. a. betydelsen av att hälso- och sjukvården under 1960—talet fick ett i stort sett enhetligt landstingskommunalt huvudmannaskap.

Utredningens huvuduppgift har varit att se över den författningsmässiga regleringen av sjukvården i krig och ge denna en utformning som ("överensstämmer med numera rådande ansvarsförhållanden m. m.

lnför 1977 års försvarsbeslut var sjukvården i krig föremål för ett omfattande utrednings- och studiearbete ("avsnitt 1.4). 1974 års försvarsut- redning (1.4.4) konstaterade bl. a. att totalförsvarets sjukvårdsresurser är helt otillräckliga i flera avseenden eller att de inte skulle kunna utnyttjas rationellt. Försvarsutredningen förordade att landstingskommunerna skulle åläggas ett ökat ansvar för sjukvården i krig. Rörligheten för civil kirurgisk kapacitet skulle behöva öka. Helikoptrar borde i större utsträckning kunna utnyttjas för sjuktransporter i krig. Utbildningen för hälso- och sjukvården i krig borde förbättras och uthålligheten rörande materiel och läkemedel förstärkas.

Prop. 1980/81:57 39

Förutsättningar för hälso— och sjukvård i krig (kapitel 2)

Utredningen belyseri kapitel 2 förutsättningarna för hälso- och sjukvården i krig. Kapitlet inleds med en kortfattad redogörelse för hur krig drabbat befolkningen i andra länder. Även om vissa för olika krig gemensamma faktorer påvisas. är det inte möjligt att av detta material dra några långtgående slutsatser om vad ett krig skulle innebära för vårt land.

Vilka typer av kriser och krig som bedömts kunna drabba Sverige framgår av 1977 års försvarsbeslut (avsnitt 2.2.1). Planeringen inom totalförsvaret inriktas på att avhålla från och försvara mot angrepp med konventionella stridsmedel. Skyddet mot ABC-stridsmedel avser åtgärder vid enstaka insatser av kärnladdningar samt av bakteriologiska (biologiska) eller kemiska stridsmedel i begränsad omfattning. Planläggningen innefattar Också åtgärder för att minska konsekvenserna av s. k. fredskriser. Skyddet av civilbefolkningen utgår från att denna inte kommer att utsättas för direkt bekämpning men väl kan drabbas av biverkningar vid dels bekämpning av militära mål med i första hand konventionella stridsmedel. dels vid markstrider.

Ingenting tyder på. att det fredstida sjukdomspanoramat nämnvärt skulle ändras i krig. Utredningen konstaterar därför. mot bakgrund av bl. a. den ökande andelen äldre i samhället. att en betydande del av sjukvårdens resurser också i krig måste ianspråktas för omhändertagande av långvarigt. svårt sjuka. äldre människor. Begränsningar i värdstandarden blir dock nödvändiga för dessa liksom för andra patientgrupper.

I samband med stridshandlingar utsätts sjukvården för särskilt svåra problem. Antalet skadade kan bli stort och vara mycket koncentrerat till tid och rum. Många skadade kan dessutom vara i behov av mycket resurskrä- vande sjukvårdsinsatscr. vilka av medicinska skäl måste sättas in inom en snäv tidsmarginal. Vid sådana lägen måste patienterna behandlas enligt delvis andra principer än i fred. En redogörelse för krigssjukvårdens medicinska grunder lämnas i avsnitt 2.2.4.

Samhällets sjukvårdsresurser i krig är i huvudsak samma som finns redan i fred (avsnitt 2.2.5). En betydande omdisposition av dessa måste dock kunna göras. Fredssjukvårdens organisation och resurser ger enligt utredningens mening goda möjligheter till en väsentligt ökad "sjukv'årdsproduktion” i krig. Utredningen erinrar dock om de allvarliga bristeri fråga om sjukvården i krig. som konstaterats av 1974 års försvarsutredning (kapitel 1).

USlK påtalar att den för krig planlagda sjukvårdsorganisationen kommit att i väsentliga hänseenden alltför mycket avvika från den fredstida. En av svagheterna är den ensidiga inriktningen på de behov av sluten akutsjukvård som krigshandlingar förorsakar samt avsaknaden av en hos landstingskom- munerna förankrad helhetssyn på sjukvården i krig. 1 en avslutande bedömning framhålles dock. att få länder har en så god. relativ tillgång på sjukvårdsresurser som Sverige. Den offentliga hälso— och sjukvården med dess höga standard bör därför kunna utgöra en god grund för samhällets hälso- och sjukvård i krig.

Prop. 1980/81 :57 40

Totalförsvarets hälso- och sjukvård (kapitel 3)

llälso- och sjukvård skall i krig bedrivas inom tre organisationer; den civila hälso- och sjukvården. civilförsvaret och försvarsmakten. Försvarsmaktens och civilförsvarets verksamhet skall vara ett komplement till den civila hälso— och sjukvården.

För den civila hälso- och sjukvården i krig svarar huvudmännen för den offentliga hälso- och sjukvården. dvs. landstingskommunerna och de tre landstingsfria kommunerna.

Nuvarande uppgiftsfördelning inom totalförsvarets hälso- och sjukvård vilar på principer som fastställdes av 1953 års riksdag. Fredssjukvårdens utveckling sedan dess har medfört att landstingskommunerna kommit att svara för en allt större del av totalförsvarets sjukvårdsresurser. Med hänsyn till den numera väl utbyggda offentliga hälso- och sjukvården i fred har USIK prövat lämpligheten av ett samlat landstingskommunalt ansvar för all hälso- och sjukvård i krig (avsnitt 3.3).

Utredningen konstaterar emellertid. att den sjukvårdstjänst som betjänar de militära förbanden måste vara mycket nära samordnad med den militära verksamheten i övrigt. Höga krav ställs på rörlighet. bl. a. därför att den militära verksamheten skall kunna bedrivas över stora ytor. Försvarsmakten föreslås därför även i framtiden få disponera vissa egna sjukvårdsresurser. Sådana krävs för dels daglig sjukvård vid lindrigare olycksfall och sjukdomar. dels kvalificerat akut omhändertagande vid stridsskador. svåra olycksfall och akuta sjukdomar samt dels akuta sjuktransporter.

Försvarsmakten föreslås svara för de strategiskt och operativt rörliga resurserna. medan den civila hälso- och sjukvården skall svara för alla fasta sjukhus. De militära krigssjukhusen (13 st) bör överföras till den civila sjukvårdens krigsorganisation. Förhandlingar härom bör upptas mellan staten och berörda sjukvårdshuvudmän (Norrbottens och Västerbottens läns landsting samt Gotlands kommun).

Civilförsvarets ansvar för räddningstjänst och omhändertagande av skadade tillkom i ett läge. då massiva insatser mot tätorter och långvariga räddningsinsatser bedömdes troliga i händelse av krig. Samtidigt var hälso- och sjukvårdens resurser koncentrerade till akutsjukhusen och resurserna utanför sjukhusen starkt begränsade. Nu är bilden en helt annan. Den offentliga hälso- och sjukvården är väl utbyggd. Vidare har åsikterna om hur ett krig sannolikt skulle gestalta sig påtagligt förändrats sedan civilförsvarets sjukvårdstjänst fick sin nuvarande utformning.

Utredningen ansluter sig därför till principen. att civilförsvarets ansvar. uppgifter och resurser för räddningstjänst. inklusive sjuktransporter. bör överföras till kommuner och landsting. 1 en sådan kommunanknuten civilförsvarsstruktur framträder ett nära samband mellan civilförsvarsverk- samheten i krigstid och den fredstida räddningstjänsten. inklusive sjuktrans- portverksamheten och den medicinska katastrofberedskapen.

Prop. 1980/81 :57 4]

Frågan om civilförsvarets framtida utformning är f. n. föremål för studier inom civilförsvarsstyrelsen och kommer senare att prövas av l978 års försvarsktmimitte. USIK gär därför inte närmare in på hur ett kommunan- knutet civilförsvar skulle kunna utformas.

Sjuktransporter (kapitel 4)

Sjuktransportsystemet i krig har utformats med hänsyn till att behovet av sjuktransporter bedöms öka mycket starkt i jämförelse med fredsförhållan- den. Transporternas omfattning och karaktär nödvändiggör utnyttjandet av både landsvägs—. järnvägs-. sjö- och flygtransporter.

För att tillgodose de ökade transportbehoven kompletteras fredssamhäl- lets sjuktransportresurser med bl. a. landsvägstransportmedel av olika slag. järnvägsenheter samt färjor och flygplan.

USIK har granskat ansvarsfördelningen inom totalförsvaret för organise- rande och genomförande av sjuktransporterna i krig. Utredningen konsta- terar. att svårare olycks-. skade- och sjukdomsfall inom försvarsmakten ges kvalificerat första omhändertagande där. Många av dessa patienter måste emellertid transporteras till civila sjukhus för fortsatt vård. Personella och materiella resurser för dessa akuttransporter bör enligt utredningen ingå i den militära sjukvårdsorganisationen.

Vad gäller övriga sjuktransporter anser USIK. att sjukvärdshuvudmännen bör ges ett samlat ansvar för sjuktransporterna inom länen. Däremot har utredningen inte f. n. ansett sig kunna biträda ett förslag från ÖB om att huvudansvaret för planläggning och krigsorganisering av resurser för sjuktransporter mellan län och civilområdcn bör åvila civila myndigheter. Vid en kommunalisering av civilförsvarets sjukvårdstjänst, som förordats av utredningen i avsnitt 3.3, torde civilförsvarets sjuktransportresurser komma att överföras till kommuner och landsting. Det ter sig i ett sådant sammanhang naturligt att ånyo pröva rådande ansvarsförhällanden.

Alarmering för akuta sjuktransporter sker i fred via telefonnumret 90 000. Under de senaste åren har samhällets alarmeringsfunktioner i flertalet län sammanförts i länsalarmeringscentraler (LAC). Dessa bör enligt USIK kunna utnyttjas för den direkta sjuktransportdirigeringen också i krig. För ett effektivt utnyttjande av länsalarmeringscentralerna och sjuktransportfor- donen krävs dock att dessa kan dirigeras även med radiokommunikationer. Resurserna härför är f. n. helt otillräckliga. Utredningen anser att åtgärder— inklusive förbättring av telekommunikationerna — snarast måste vidtas. så att bl. a. LAC funktionsförmåga säkerställs i krig.

1974 års försvarsutredning fann att det skulle vara önskvärt att i större utsträckning kunna disponera helikoptrar i krig för transport av skadade. Behovet av helikoptrar för akuttransporter i krig har också påtalats av andra utredningar.

Även USIK finner det önskvärt att i ökad utsträckning disponera

Prop. l980/8l :57 42

helikoptrar för sjuktransporteri krig. För att så skall kunna ske krävs dock ett relativt stort ekonomiskt tillskott utöver nuvarande anslagsramar för totalförsvarets hälso- och sjukvård. Utredningen påtalar vidare att någon samlad bedriimning av totalförsvarets beho ' av helikoptrar för sjuktranspor- ter i krig inte har gjorts. Ytterligare studier krävs därför innan slutgiltig ställning kan tas.

Utredningen anser att såväl fredssjuk 'årds- som beredskapsskäl motiverar en längre tids försöksvcrksamhet i fred med sjuktransporter med helikopter. Kostnaderna för ett ettärigt försök bedöms inte behöva överstiga 3 milj. kr. och föreslås helt täckta av statsmedel.

Ansvar. ledning och samverkan i krig (kapitel 5)

En redogörelse för nuvarande ansvarsförhållanden i krig lämnas i avsnitt 5.1. På lägre regional ni å (länsnivå) är länsstyrelsen högsta civila totalförsvarsmyndighet och skall verka för att största möjliga försvarseffckt uppnås. Länsstyrelsen åligger bl. a. att leda den civila hälso- och sjukvården. länsstyrelsen får besluta om utnyttjandet av lårdplatser. omflyttning av medicinalpersonal och omfördelning av läkemedel eller andra f("irnt'fidenheter för hälso- och sjukvården samt i övrigt bestämma om utnyttjandet av länets sjukvårdsresurser. Länsstyrelsen får i krig således ett ledningsansvar. som inrymmer befogenheter att besluta om sjukvårdens inriktning och bedrivan- de. Landstingskommunerna (och de tre landstingsfria kommunerna) svarar däremot endast för drift och förvaltning av sjukvården. Denna — från fredsförhållanden starkt avvikande — ansvarsfördelning i krig mellan landsting och länsstyrelse bygger. som framgått tidigare. på förhållanden som rådde under 1950-talet. Huvudmannaskapct för den offentliga hälso— och sjukvården var då delat mellan stat och landsting.

På högre regional nivå (civilområde) är i krig civilbefällutvaren (CB) högsta civila totalf'örsvarsmyndighet. Denna skall samordna de civila försvarsåtgärderna och verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. I fråga om hälso- och sjukvården skall CB ägna särskild uppmärksamhet åt fördelning av personal-. vård— och laboratorietillgångar och medicinska förnödenheter samt skydd mot biologiska stridsmedel och bekämpande av smittosamma sjukdomar hos människor och husdjur. Civilbefälhavaren får besluta om förflyttning inom civilområdet av medicinalpersonal och omför— delning av läkemedel eller andra förnödenheter för hälso- och sjukvår- den.

För samverkan i krig mellan civilbefällntvare och militärbefälhavarc (MB) i sjukvårdsfrågor skall i varje eivilområde finnas ett särskilt samarbetsorgan. regionala sjukvårdsledningen (RSL).

Centralt leds den civila hälso- och sjukvården i krig under regeringen av socialstyrelsen. Styrelsen får besluta om förflyttning av medicinalpersonal eller (")mt'lyttning av läkemedel eller andra förnödenheter för hälso- och sjukvården.

Prop. 1980/81 :57 43

För samverkan inom totalft'irsvaret på central nivå finns ett särskilt samarbetsorgan i krig. centrala sjukvårdsledningen (CSL). l (TSL ingår representanter för överbefälhavaren (ÖB-). socialstyrelsen. civilförsvarssty- relsen. lantbruksstyrclsen. statens livsmedelsverk och Apoteksbolaget AB.

Ansvarsprincipen på länsplanet

Ansvarsprincipen. dvs. principen att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig. om den då skall fortgå. är grundläggande för totalförsvaret. I sina överväganden och förslag (avsnitt 5.2.1) framhåller USIK inledningsvis att ansvarsprinci— pen måste tillämpas också för hälso- och sjukvården.

Utredningen konstaterar att det alltmer har framstått som mindre sannolikt att hälso— och sjukvården skulle kunna organiseras och bedrivas effektivt under krig på det sätt som gällande krigssjukvårdslagstiftning m. m. anger. Utredningen föreslår därför att landstingskornmunerna i en kris- eller krigssituation inte bara skall fatta löpande beslut av drift- eller förvaltnings- karaktär utan också — inom länet — besluta om förflyttning av sjukvårdens personal. omfördelning av utrustning och f("irnödcnheter. hemskrivning eller förflyttning av sjuka och skadade samt i övrigt besluta om ändrade principer för resursernas användande.

Landstingen bör.'frarnhåller utredningen. också i krig svara för sjukvårds- verksamheten på grundval av fastlagda sjukvårdspolitiska mål och inom ramen för tillgängliga resurser. Härvid planlägger. beslutar om och genomför landstingen de förändringar av verksamhetens omfattning. inriktning etc.. som kan föranledas av de övergripande anvisningar och föreskrifter som länsstyrelsen. civilbefälhavaren eller socialstyrelsen meddelar.

Länsstyrelsernas specifika ansvari krig för den civila hälso- och sjukvården föreslås överförd till landstingskommunerna. Länsstyrelsernas ansvar för denna verksamhet begränsas till ärenden som kräver beslut av länsstyrelsen i dess egenskap av högsta civila samordnande totalförsvarsmyndighet inom länet. Den landstingskommunala verksamheten skall givetvis bedrivas mot bakgrund av länsstyrelsens övergripande beslut om inriktning och samord- ning av de civila försvarsansträngningarna.

Landstingskommunal lednings- och förvaltningsorganisation i krig

Den landstingskommunala lednings- och förvaltningsorganisaticmen kom- mer i krig delvis att förändras och utvecklas. Krigssamhällets specifika krav torde främst motivera särskilda åtgärder för att tillförsäkra landstingets sjukvårdsledning kontinuerlig kännedom om läget inom sjukvårdstmirädet samt för hantering av sjukvårdens viktiga försörjningsfrågor och den omfattande sjuktransportverksamhcten. Mot denna bakgrund torde en krigsorganiserad landstingskommunal lednings- och förvaltaingsorganisa-

Prop. 1980/81:57 44

tion kunna utformas med utgångspunkt i funktionerna ledning. sjukvårds- administration. försörjning. sjuktransporter samt rapportering och lägesre- dovisning. Tyngdpunkten i krigssamhället ligger dock på sjukvårdsdistrikten (motsv.) och sjukvårdsinrättningarna. Kraven på organisationen på lokal nivå har inte behandlats av utredningen.

Gruppering

För att skapa goda betingelser för samverkan i krig föreslår utredningen att landstingets sjukvårdsledning grupperas vid krigsuppehållsplatsens ytterdel (den s. k. A Z-delen) tillsammans med f("jrsvarsområdesstabens hälso- och sjukvårdsavdelning och personal från länsstyrelsen. Av utrymmesskäl har gruppering vid den s. k. A l-delen inte förordats. Vid denna bör dock finnas viss landstingskommunal representation i form av kontaktpersoner.

Samverkan

Samarbetet i krig mellan de två länsmyndigheterna länsstyrelse och landsting kan upprättas och bedrivas på olika sätt. beroende bl.a. på regionala och lokala förhållanden. Ett allmänt. löpande samarbete bör i viktiga principfrågor främst utövas av landshövdingen och förvaltningsut- skottets ordförande samt inrymma erforderlig samverkan med försvarsom- rådesbefälhavaren.

Beslut om gemensam inriktning och samordnat utnyttjande av de totala hälso- och sjukvårdsresurserna måste kunna fattas vid behov. l krig kan det därför 'ara nödvändigt med regelbundna och formaliserade överläggningar mellan företrädare för landsting. länsstyrelse och försvarsområdesbefälha- vare. Utredningen föreslår att en representant för varje myndighet konstituerar ett samt-erkansbrgaN: länssjukvårdsberedningen (LSB). LSB skall inte vara något ledningsorgan och övertar inte det ansvar som åvilar respektive myndighet. Beslut skall visserligen kunna fattas i anknytning till gemensamma överläggningar men inte av LSB som sådant utan av respektive myndighet genom sin befullmäktigade representant.

Socialstyrelsen bör. i samråd med andra berörda myndigheter. utfärda föreskrifter och råd om hur det länsvisa samarbetet skall bedrivas. Föreskrifterna får dock inte vara så detaljerade och bindande att de inte medger att samarbetet kan utformas med utgångspunkt i de mellan länen varierande förutsättningarna rn. rn.

llögre regional nivå

På högre regional nivå har utredningen funnit det angeläget att förstärka landstingskommunernas inflytande över de beslut som på denna nivå fattas om den civila hälso- och sjukvården. En möjlighet skulle därvid vara att i krig

Prop. 1980/81:57 4 'Jl

ålägga samtliga berörda landstingskommuner ett gemensamt ansvar för den civila hälso- och sjukvårdens samlade tillgångar och deras utnyttjande inom civilområdet. Landstingskommunerna skulle. inom ramen för CB:s övergri- pande beslut och anvisningar. besluta om förflyttning av personal. patienter och förnödenheter samt om ändrade principer för resursernas användande. För att svara för dessa uppgifter skulle det vara nödvändigt att inom varje civilområde inrätta en "högre" landstingskommunal sjukvårdsledning.

Utredningen har dock funnit. att ansvaret för operativ ledning av den civila hälso- och sjukvården inom civilområdet oförändrat bör åvila CB. En utveckling och breddning av det fredstida regionsjukvårdssamarbetet kan dock. framhåller utredningen. ge anledning att i ett längre tidsperspektiv på nytt pröva denna fråga.

Inom CB:s sektion B handläggs ärenden om såväl landstingskommunal hälso- och sjukvård som statlig och primärkommunal allmän hälsovård m. m. Detta förhållande. som har en historisk förklaring. innebär en risk för att de viktiga frågorna om allmän hälsovård, djursjukvård etc. inte får full genomslagskraft. då de är helt inordnade i de påträngande sjukvårdssam— manhangen. USIK föreslår därför att CB:s sektion B delas upp på två sektioner: en sektion för allmän hälsovård m. m. samt en sjukvårdssek- tion.

I sjukvårdssektionen är det nödvändigt med medverkan från personer med ingående kunskap om och erfarenhet av ledning och drift av den civila hälso- och sjukvården samt av regionsjukvårt'lssamarbete. Krigsplacerad chef för sektionen förutsätts vara en inom den civila hälso- och sjukvården verksam person från något av de i civilområdet ingående landstingen. Även i övrigt bör personal i huvudsak hämtas från landstingen och regionsjukvårdsnämn- dernas kanslier.

Samarbetet mellan CB och MB i sjukvårdsfrågor bör bedrivas på i princip samma sätt som föreslagits gälla inom länen. Chefen för CB:s sjukvårdssek- tion respektive miloläkaren bör konstituera samverkansorganet regionala sjukvårdsberedningen (RSB). som ersätter nuvarande regionala sjukvårds- ledning (RSL). I anknytning till gemensamma överläggningari RSB skall vid behov beslut kunna fattas för CB respektive MB enligt bemyndigande. För att samarbetet skall kunna bedrivas på ett smidigt sätt måste vidare milostabens och civokanslicts enheter för sjukvårdsledning vara samgruppe- rade.

Central nivå

Även på central nivå har utredningen övervägt om en "central" landstingskommunal sjukvårdsledning borde inrättasi krig. Utredningen har emellertid funnit att det centrala. operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig bör vara en statlig angelägenhet och åvila socialstyrelsen.

Prop. 1980/81 :57 46

Socialstyrelsen föreslås därför i krig. utöver då kvarstående fredsuppgif— ter. äga att besluta om förflyttning av personal. patienter och förnödenheter samt i övrigt bestämma om de civila hälso- och sjukvårdsresursernas utnyttjande.

Den nödvändiga anknytningen av socialstyrelsens verksamhet i krig till den landstingskommunala sjukvårdsorganisationen bör ske genom att personer som i fred är verksamma inom det landstingskommunala området i erforderlig utsträckning krigsplaceras inorn styrelsen.

Liksom på länsnivå och högre regional nivå måste. för samordnat utnyttjande av sjukvårdsresurserna. ett samarbete mellan olika myndigheter ske i former som planlagts och övats i fred. Beslut på central nivå i ärenden som rör mer än en gren av tt'Jtalförsvarets hälso— och sjukvård skall därför kunna fattas för respektive myndighet av bemyndigade representanter i anknytning till formaliserade överläggningar inom en central sjukvårdsbe- redning (CSB). CSB ersätter nuvarande centrala sjukvårdsledning (CSL).

Representanter för socialstyrelsen. ÖB. civilförsvarsstyrelsen. överstyrel- sen för ekonomiskt försvar (ÖEF) och Apoteksbolaget AB föreslås ingå i CSB. Jämfört med nuvarande CSL innebär detta att ÖEF tillkommer. medan lantbruksstyrclsen och statens livsmedelsverk inte behöver 'ara permanent företrädda. Det är enligt utredningens mening tillräckligt om representanter för dessa senare myndigheter vid behov kan medverka i CSB.

Den dominerande ställning som den civila hälso- och sjukvården intar. talar för att CSB borde samgrupperas med socialstyrelsen. Detta är dock f. a.. med de sambands- och kommunikationsmöjligheter som styrelsen har tillgång till på sin krigsuppchållsplats. inte möjligt. CSB bör därför. liksom nuvarande CSL. tills vidare samgrupperas med högkvarteret.

Anvisningar om samverkan på olika nivåer bör utfärdas av socialstyrelsen i samråd med andra berörda mynt'ligheter.

Förberedelser i fred (kapitel 6)

USIK behandlar i kapitel 6 planläggningen i fred. utbildningen för hälso- och sjukvårt'lcn i krig. personalförsörjningen samt matericl- och försörjnings-

beredskapen .

Planläggning

Ifråga om planläggning (6. l ) för sjukvården i krig konstaterar utredningen att beredskapsfrågor inte ingår i den fredstida sjukvärdsplancringen. utan hanteras i särskild ordning vid sidan om fredssjukvården och dess utveckling. Beredskapsplanläggningen bygger inte på en i fredsverksamheten tillräckligt förankrad helhetssyn på hälso- och sjukvården i krig som ett sammansatt och avvägt system.

Prop. 1980/8l :57 47

Landstingskommunerna föreslås mera aktivt än hittills planlägga för sjukvården i krig. Planläggningen bör i så stor utsträckning som möjligt bedrivas inom ramen för den fredstida sjukt-'årt'lsplancringen. Den medicin- ska katastrofberedskapen i fred bör ses som ett led i sjukvårdsberedskapen inför krig. Nuvarande centrala detaljreglering av bercdskapsplanIäggningen föreslås så långt möjligt ersatt med övergripande ramar. som främst skall syfta till att planläggningen får en viss enhetlig. samordnad inriktning. Staten bör. liksom hittills. svara för de merkostnader som landstingskommunerna åsamkas för planläggning och andra förberedande åtgärder för beredskap och krig.

Utbildning

Utbildningen av personal för hälso- och sjukvården i krig (6.2) uppvisar en mycket splittrad bild. Försvars- och katastrofmct'iicinska aspekter beaktas redan i samband med grundutbildningcn för vissa grupper. t. ex. läkare och sjuksköterskor. Socialstyrelsen bedriver viss utbildningsverksamhet för den personal som är krigsplacerad inom den civila hälso- och sjukvården. Inom försvarsmakten sker utbildning av den personal som tjänstgör i den militära sjukvårdsorganisationen. Den i civilförsvarets sjukvårdstjänst ingående personalen får en viss. mycket begränsad utbildning.

Flertalet anställda inom sjukvården har under sin yrkesutbildning eller yrkesverksamhet inte fått någon särskild utbildning alls om de speciella svårigheter sjukvården utsätts för vid katastrof eller krig.

Utredningen har funnit det väsentligt att totalförsvarets sjukvårdspersonal har en gemensam kunskapsbas dels om sjukvårdens i krig innehåll. dels om de skilda sjukvårdsorganisationernas funktion och ledning. Med ett sådant synsätt är det naturligt att eftersträva att den nuvarande. på flera huvudmän splittrade. utbildningsverksamheten ersätts av en för ttnalförsvaret så långt möjligt gemensam och samordnad utbildningsorganisation. Det har emeller- tid inte ankommit på USIK att närmare behandla utbildningen för sjukvårdeni krig. Utredningen har dock funnit en parlamentarisk översyn av utbildningen för totalförsvarets hälso- och sjukvård i krig så angelägen. att den genom skrivelse till regeringen den 14 november 1978 hemställt om ett tilläggsuppdrag för att kunna ta upp även dessa frågor (bilaga 4).

Vissa allmänna synpunkter på utbildningen redovisas i betänkandet. Angelägenheten av att ge försvars- och katastrofmedicinsk utbildning en naturlig anknytning till fredssjukvärden betonas. Ett ökat landstingskommu- nalt ansvarstagande för utbildningen förordas. Utredningen understryker också vikten av att ledningsövningar för krigsorganiserade landstingskom- muner kommer till stånd. Sjukvården bör vidare få större tyngd i den övningsverksamhet som bedrivs på olika nivåer inom totalförsvaret.

Läkare omfattas av särskild utbildningsplikt ifred. De kan åläggas att under högst 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänst. I princip anser

Prop. 1980/8 I :57 48

utredningen att all personal inom hälso- och sjukvården bör omfattas av sådan utbildningsplikt i fred. En utvidgning av utbildningspliktcn skulle bidra till att ytterligare stärka sjukvårdens funktionsförmåga vid fredskata- strofer och i krig. Eftersom konsekvenserna av en sådan åtgärd är svåröverskådliga bör denna fråga prövas närmare vid en fortsatt parlamen- tarisk översyn av utbildningsfrågorna.

Personalplanering

För att sjukvården skall kunna fylla sin viktiga funktion i krig är det nödvändigt med en redan i fred väl genomförd personalplanering (6.3). Krigssjukvårdslagen innehåller bestämmelser om tjänsteplikt för medicinal- personal. Annan personal. t. ex. adminstrativ personal, ekonomipersonal, teknisk personal. kan i vissa fall disponeras med stöd av allmänna tjänstepliktslagen. Utredningen har funnit. att denna uppdelning av sjuk- vårdens personal itvå kategorier försvårar sjukvårdens personalförsörjning i krig och inte är ändamålsenlig. En enhetlig tjänsteplikt för all personal inom hälso- och sjukvården föreslås därför införd. Den nödvändiga fördelningen av personal mellan försvarsmakten. den civila hälso- och sjukvården och civilförsvz-tret bör. som redan nu är fallet. ske genom ett löpande samarbete mellan socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse och även innefatta erforderligt samråd med berörda sjukvårdshuvudmän.

Landstingskommunerna har successivt tagit på sig en allt större del av ansvaret för den civila hälso- och sjukvårdens personalplanering. Kostna- derna härför bör enligt USIK omfattas av statens bidrag till landstingskom- munerna (kapitel 7).

Materiel- och försörjningsberedskapen

Materiel- och försörjningsberedskapen för sjukvården i krig (6.4) har behandlats av flera utredningar under 1960- och 1970-talen. Samtliga har varit eniga om att landstingskommunerna i ökad utsträckning borde medverka vid beredskapslagring för hälso- och sjukvårdens behov. Utred- ningen har därför genom skrivelse i juli 1978 föreslagit att förhandlingar upptas om kommunal och landstingskommunal medverkan i materiel- och försörjningsberedskapen (bilaga 5).

Kostnader och finansiering (kapitel 7)

Statens kostnader för planläggning. utbildning och andra förberedande åtgärder i fred för verksamheten inom den civila hälso- och sjukvården i krig (programmet Sjukvård) beräknas 1978/79 uppgå till drygt 58 milj. kr. En stor del av denna summa — ca 50 milj. kr. — avser kostnader för materiel- och försörjningsberedskapen (investeringar för beredskapslager av läkemedel.

Prop. 1980/81 :57 49

anskaffning av utrustning samt driftkostnader för beredskapslagring av läkemedel. utrustning m. m.).

Till sjukvårdshtwudmännen utgår statsbidrag för beredskapsplanläggning med knappt 3 milj. kr. (1978).

USIK erinrar i sina överväganden och förslag (avsnitt 7.2) om att sjukvården i krig och under avspärrning i enlighet med 1977 års försvarsbe- slut måste ägnas särskild uppmärksamhet. Riksdagen har genom bifall till proposition 1976/77z74 uttalat att sjukvårdsresurserna är helt otillräckliga under avspärrning och krig eller att de inte kan utnyttjas rationellt och att det är angeläget att bristerna undanröjs. ,

Regeringen har i april 1978 meddelat tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer angående finansiering av reformer. Regeringen framhåller bl. a. att kommittéerna noga bör överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser.

USIK anser att det inte finns något utrymme för omprövning och omprioritering av pågående verksamheter inom hälso— och sjukvårdsbered- skapens område. om 1977 års försvarsbeslut skall kunna fullföljas. Utred- ningen understryker istället att den i försvarsbeslutet avsedda satsningen på sjukvården i krig ännu inte helt slagit igenom på kostnadssidan på grund av att ställning inte tagits till omfattningen av beredskapslagringen av sjukvårds— . materiel av förbrukningskaraktär.

De kostnadsökningar som direkt föranleds av USIKzs förslag inskränker sig till höjda anslag för den landstingskommunala beredskapsplanläggningen (nedan). Utredningen har vidare föreslagit en ettårig försöksvcrksamhet med sjuktransporter med helikopter till en kostnad av högst 3 milj. kr. (kapitel 4).

Därest den st:-itsfinansiella situationen inte skulle medge en ökad medelstilldelning bör en omfördelning av totalförsvarsanslagen ske.

Vad gäller statsbidragsgivningen till den landstingskommunala bered- skapsplanläggningen föreslår USIK att förhandlingar upptas mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Utgångspunkten bör därvid vara att statsbidraget skall täcka kostnaderna för all landstingskommunal beredskapsplanläggning. för personalplanering samt viss utbildning och information.

Vissa andra utredningar (kapitel 8)

Utredningen redogör i kapitel 8 för vissa andra utredningar av betydelse för sjukvården i krig, bl. a. hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU), regionsjukvårdsutredningen och 1978 års fi.")rsvarskommitté.

_.

4 Riksdagen I 98058] . I saml. Nr 57

Prop. l980/8l :57 SU

Författningsmässig reglering (kapitel 9)

Utgångspunkten för den författningsmässiga översyn som utredningen har genomfört har varit. att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen bör utgöra grunden för de bestämmelser som skall gälla i krig. Utredningen har inte funnit det motiverat att bibehålla den nu larande. särskilda krigssjuk- vårdslagstiftningen. Sjukt-'årdslagen och -kungörelsen bör således, så långt möjligt är. gälla också i krig. Regeringen föreslås dock få meddela föreskrifter om sjukvården i krig. som skall gälla även i den mån de strider mot sjukvårdslagen eller annan fredstida sjukvårdslagstiftning.

Lagen om kommunal beredskap ålägger kommuner och landstingskom- muner att under beredskapstillstånd upprätthålla eller utöva för totalförsva- ret viktig verksamhet som landstingskommunen svarar för redan i fred samt att planlägga härför. Lagen gäller dock inte i fråga om hälso- och sjukvård om den strider mot krigssjukvårdslagstiftningen. Utredningen föreslår att lagen om kommunal beredskap utvidgas till att titan inskränkningar omfatta ull landstingskommunal verksamhet. Härigenom får landstingskommunerna ett enhetligt ansvar för all sin verksamhet i krig och planläggning härför i fred.

Krigssjukvårdslagstiftningen innehåller utförliga bestämmelser om led- ning av den civila hälso- och sjukvården och om samverkan inom totalförsvaret. Dessa bestämmelser bör ersättas med allmänna föreskrifter i den kommunala beredskapslagstiftningen om ledning och samverkan inom totalft'jrsvaret.

Ifråga om (len särskilda tjänsteplikten i krig för medicinalpersonal föreslår USIK att denna utvidgas till att omfatta all personal inom hälso— och sjukvården. Bestämmelser härom bör meddelas i en särskild lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal. För veterinärpersonal bör bestämmelser om tjänsteplikt intas i en särskilt! krigsvcterini'irlagstiftning.

Prop. l980/81:57 *]

Hänvisningar till PS2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU l978z83) Sjukvården i krig (USIK)

Yttranden över betänkandet har lämnats av rikspolisstyi'elsen (RPS). överbefälhavaren (ÖB). försvarets sjukvårdsstyrelse. värnpliktsverket. civil- f("örsvarsstyrelsen. försvarets ratiomtliseringsinstitut (FRI). socialstyrelsen. statens bakteriologiska labt'natorium (SBL). transportnämnden. statskonto- ret. riksrevisionsverket (RRV). universitets- och högskoleämbctet (UIIÄ). lantbruksstyrelsen. statens livsmedelsverk. statens jordbruksnänmd. över- styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbetsmarknadsstyreIsen (AMS). riksnämnden för kommunal beredskap. samtliga länsstyrelser. samtliga civilbefälhavare. televerket. sjt'.')fartsverket. luftfartsverket. Svenska kom- munförbundet, Landstingsförbundet. samtliga landstingskommuner samt av Gotlands. Malmö och Göteborgs kommuner. Apoteksbolaget AB. Tjänste- männens centralorganisatitm (TCO). l.amlsorganisationen i Sverige (LO) ""och Centralorganisationen SACO/SR.

.! Allmänt

Utredningens huvudförslag rörande ansvaret för och ledningen av sjukvården i krig berör främst länsstyrelserna och landstingens ledningsfunk- tion inom totalförsvaret samt civilförsvaret.

Allmänt kan sägas att flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran merparten av utredningens olika förslag.

1 huvudfrågan om det regionala ledningsansvaret är i princip landstings- kommunerna beredda att ta på sig ansvaret medan flera länsstyrelser och civilbefälhavarna ställer sig tveksamma eller avvisar utredningens förslag i denna del.

I förslag som berör civilförsvaret hänvisar flera remissinstanser till pågående utredningar om s. k. kommunanknutet civilförsvar och vill först avvakta resultaten av dessa innan ställning tas till utredningens förslag.

Utredningens förslag har i sin helhet tillstyrkts av RPS. först-'arcts rnflmltlllSFfllI_g'.s'il].8'flflIf. ÖE F. sjöjitrtst-wrkct. länsstyrelser/mi Uppsala. Öster- götlands. Hallands och Skaraborgs län. flertalet ltt/m'stingskrmtntuner bl. a. Stockholms. Uppsala. Östergötlands. Jönköpings. Kronobergs. Blekinge. Kristianstads. Älvsborgs. .S'kuruborgs. Örebro och Västernorrlands läns IanJstingskommttncr. Göteborgs kommun och Gotlands kommun.

Utredningens förslag i dess helhet har avstyrkts av bl.a. lätzsstyvclsen i Kopparbergs län som anser att förslaget inte f. n. bör läggas till grund för beslut om krigssjukvårdens utformning. ledning m. m. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör ett fortsatt utredningsarbete beträffande krigssjukvårdcn bedrivas. Detta bör nära ansluta till pågående utredningar om den framtida

Prop. 1980/81 :57 52

sjukvården i fred. Liknande synpunkter" framft'”)rs av bl. a. lt'insstyrelw'n i Västernorrlands län. cirilbefällmvaren i Östra ctt-'ilomrädet. (rit-'ilbcji'illiuraren i Bergs/agens civilområde och ('iri/bcfäl/mvaren i Ner/re Norr/and.

Civilbefäl/tavaren [ Söt/m civilområde! framhåller att de i betänkandet framlagda förslagen i sina grundläggande delar är oförenliga med totalför- svarets intresse av en enhetlig och effektiv ledning av hälso- och sjukvården i krig. Civilbefälhavaren anser därföratt betänkandet inte kan läggas till grund för någon reform_av förevarande område eller för ändring av nu gällande författningsreglering.

2 Historik (kapitel ])

Utredningen belyser i kapitel 1 bl. a. den offentliga hälso- och sjuk !årdens mycket snabba utveckling under de senaste decennierna. Detta har medfört helt andra förutsättningar för sjukvården i krig än som kunde förutses i den nu 25 år gamla krigssjukvårdslagstiftningen. Utredningen understryker bl. a. betydelsen av att hälso- och sjukvården under 1960-talet fick ett i stort sett enhetligt landstingskommunalt huvudmammskap.

ÖB framhåller att ändrade ansvarsförhållandcn och ledningsprinciper för sjukvården i krig inte får innebära någon avvikelse från 1974 ars försvars- utredningskonstatcrande att övriga totalförsvarsgrenar på grund av krigets krav måste anpassas till hur det militära försvaret är avsett att verka i krig.

I utredningens redovisning borde enligt socialstvrelsens uppfattning starkare ha påtalats den samverkan inotn planeringen för hälso- och sjukvården i krig som sker med övriga totalft'irsvarsmyndighcter.

Enligt Göteborgs och Bohus lärts lantlstingskommun har den snabba tillväxten av sjukvårdsresurserna som skett under 60- och 7(_)-talen till stor del inneburit en utökning av resurserna för äldre. långvarigt sjuka människor. I krig utgör främst tillgången på kirurgisk kapacitet den begränsande faktorn. Om våra resurser för kirurgi i dag i stort sett svarar mot behoven kommer de att under krig vara klart underdimensionerade.

3 Förutsättningar för hälso- och sjukvård i krig (kapitel 2)

Ingenting tyder enligt utredningen på att det fredstida sjukdomspanora- mat nämnvärt skulle ändras i krig. Utredningen konstaterar därför. mot bakgrund av bl. a. den ökande andelen äldre i samhället. att en betydande del av sjukvårdens resurser också i krig måste tas i anspråk för omhänder— tagande av långvarigt. svårt sjuka. äldre människor. Samhällets sjukvårds- resurser i krig är i huvudsak samma som finns redan i fred. En betydande omdisposition av dessa måste dock kunna göras. Fredssjukvårdens organi-

Prop. 1980/81:57 53

sation och resurser gcr enligt utredningen goda möjligheter till en väsentligt ökad "sjukvårdsproduktitm'" i krig.

Över detta kapitel har ÖB. socialstvrelsen. SBL. UHÄ. länsstyrelser):a i Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Västerlwttans och Norrbottens län. eivilbajälhavaren i Övre Norrland. landstingskmmnunerna i Södermanlands. Östergötlands, Malmö/ms. Älvsborgs. Värmlands. Kopparbergs, Västerbot- tens och Norrbottens län samt SA ("()/SR yttrat sig.

ÖB och även SA ("O./SR anser att en medicinsk bedömning av de skadades behandlingsbehov skall kunna ske nära skådeplatsen. För att tillgodose dessa krav måste kvalificerad personal ("leg. sjukskötare. underski'itare) tillft'jras f("irbanden på kompani- resp. plutonsnivå, vilket sålunda ökar försvarsmak- tens behov av sådan personal.

Soda/styrelsen anser att de inledande avsnitten i detta kapitel ger en god bild av rubricerade förutsättningar. Styrelsen understryker härvid vikten av utredningens förslag. att landstingskommunernas planering för sjukvården i krig blir mera aktiv och därmed integreras med övrig planering inom landstingskommunerna. l-Iuvudbördan av planeringen för sjukvården i krig har dock inte legat på de krigsplacerade befattningshzwarna på landstings- kommunerna utan på s. k. beredskapsplanläggare. Dessa har enligt styrelsen haft svårigheter att få denna planläggning "levande" för de beslutsfattare som skall svara för detta i ett krig.

Länsstyrelserna [ K ristiansnnls och A-lalmölnts län samt SA C'Ot'SR är av den uppfattningen att det fredstida sjukdomspanoramat kommer att förändras i krig. llårvid avses skador till följd av krigshandlingar. som dessutom kan komma att åsamka bortfall av. förutom sjukvårdsresurser. andra resurser väsentliga för den fysiska och psykiska hälsan.

K()/.>parl.)ergs läns landstingskomnnot anser att utredningens bedömning. att en av svagheterna i den planlagda krigssjukvårdsorganisationen är dess ensidiga inriktning på behovet av sluten :'tkutsjukvård. synes något överdri- ven. Nuvarande planläggning inrymmer enligt landstingskommuncn primär- vård. långtidsvi'ird och psykiatrisk vård. Komplettering av övriga verksam- heter sker i samband med den landstingskommunala beredskapsplanlägg- ningen. Enligt Östergötlands lärts lan(lstingskontmun har primärvi'trdens betydelse i krig sedan länge insetts och beaktats i dess beredskapsplanlägg- ning.

Länsstvrelsen i Kalmar län delar utredningens uppfattning att förs 'ars- maktens och civilförsvarets sjukvärdsplanläggning inte är tillräckligt samord- nad med landstingskommunens sjukvårdsplanläggning. men anser att bristerna kan avhjälpas inom nuvarande organisation.

Värmlands läns landstings/(ommnn är väl medvetet om svårigheter och ol'ullständigheter i den nuvarande bercdskapsplanläggningen. Bristerna avhjälps emellertid inte enbart genom att (':')verflytta ansvaret i högre grad än hittills på sjukvårdshuvudmänncn. Skall en reell förbättring åstadkommas. måste större resurser avdelas för sjukvårdens krigsberedskap. Denna insats

Prop. 1980/8l :57 54

måste emellertid helt finansieras med statsmedel. då något utrymme för dessa kostnadsökningar ej kan beredas inorn landstingskommunens budget inom överskådlig framtid.

Norrbottens lärts landstingskornrnttn konstaterar att den övergripande planeringen för dess fredstida verksamhet i allt högre grad sker med sikte på att hälso- och sjukvårdens resurser snabbt måste kunna anpassas till en krigssituation.

4 Totalförsvarets hälso- och sjukvård (kapitel 3)

Utredningen föreslår dels att fi'rrsvarsmakten även i fortsättningen disponerar vissa egna sjukvårdsresurser. dels att förhandlingar tas upp om att föra över krigssjukhusen till landstingskommunerna. Utredningen ansltttcr sig till principen att civilförsvarets ans 'att. uppgifter och resurser för räddningstjänst inkl. sjuktransporter bör föras över till kommuner och landstingskommuner. men hänvisar till att frågan skall prövas av 1978 års försvarskommitté.

Förslaget att försvarsmakten även i framtiden skall ha egna sjukvårdsre- surser biträds eller lämnas titan erinran av remissinstanserna.

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig angående utredningens förslag att de 13 fasta krigssjukhusen i övre Norrland och på Gotland. förs över till den civila hälso- och sjukvården stöder förslaget.

ÖB framhåller härvid särskilt betydelsen av att målsättning. organisation och lokalisering ej ändras efter ett överförande titan att samråd sker med berörda myndigheter inom totalförsvaret. Av särskild betydelse är att kapaciteten ej sänks samt att den rörlighet som krigssjukhusen kommer att få i form av rörliga operationslag med utrustning inte begränsas. Liknande synpunkter framförs av först-'arels sjukvärdsst_vrelsa. Styrelsen anser också att organisationen av beredskapssjukhus på Gotland innebär att kapaciteten uttryckt i antalet vårdplatser mer än femdubblas. Enligt styrelsen föreligger skäl att noggrant granska de reella förutsättningarna och jämföra dessa med den lösning som ett bibehållande av Gotlands krigssjukhus inom försvars- makten innebär, såväl från insats- som från kostnadssynpunkt. Förhandling- ar med Apoteksbolaget AB krävs också rörande omsättningen av krigssjuk- husens utrustning av läkemedel.

Sotia/styrelsen godtar principiellt förslaget om att krigssjukhusen överförs till den civila sj ukvården, men att man bör se på de praktiskakonsekvenserna först. Styrelsen anser det vara nödvänt'ligt att — innan man tar slutlig ställning i detaljerna — se över de (.rrganisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Härvid påpekas att personalresurserna i fred i de landstingskom- muner som berörs är knappa. En överföring av personal från andra landstingsområden måste därför ske. Det är styrelsens uppfattning att de förhandlingar som skall föras blir av generell art och sålunda inte enbart

Prop. 1980/81 :57 55

begränsade till de tre nu aktuella landstingskt'rmmunerna. om man av olika skill i framtiden önskar omfördela krigssjukhus till annan sjuk 'årdshuvud- man.

l-"ästerbotterts lärts lan(Istingskornmun förutsätter att överförandet sker utan kostnad för landstingskmnmunen sedan nuvarande krigssjukhus upprustats enligt gällande planer och att överförandet avser all planläggning av bl. a. personal. utrustning och lokaler.

Norrbottens lärts larttlstingskornrnurt utgår från att den pågående upprust- ningen av krigssjukhusen fullföljs innan övertagandet och att landstingskom- munen i någon form får insyn i upprustningsarbetet. Genom insynen skulle övertagandet — och de förhandlingar som skall föregå övertagandet — underlättas.

Gotlands kornrnttrt framhåller att principiellt får ett enhetligt ansvar för planering och drift av beredskapssjukhus och nuvarande krigssjukhus anses väl motiverat bl. a. från samordningssynpunkt. För kommunens del är det emellertid knappast möjligt att ta ställning till en. i förhållande till nuläget. gigantisk krigssjukvårdsorganisation förrän resultatet av de förutsatta fi'irhandlingarna kan (.iverblickas.

[ fråga om utredningens principuttalande att civilft'irsvarets ansvar. uppgifter och resurser för räddningstjänst och sjuktransporter överförs till primärkommttner och landstingskommuner tar flera remissinstanser inte ställning till i avvaktan på civilförsvarsstyrelsens egna utredningar och försvarskommitte'ns ställningstagande i frågan. Av sådan uppfattning är bl. a. socialstyrelsen. ('ivilj'örsvarsstyrelsen. RRV. ÖEF. länsstyrelserna i Kalmar. Gotlands. Blekinge. Göteborgs och Bohus. Örebro och Vit'slernorr- lands län samt Norrbottens lärts landstingskornnntn.

Västernorrlands lärts Iandstingskorrzrnun förordar en successiv överföring av ansvaret så till vida att civilförsvaret fortsättningsvis svarar i fred för planläggning. utbildning. materiel. fordon m. m. Vid krigsorganisering inordnas civilft'årsvarets sjukvårdsresurser i landstingskommunernas sjuk- vårdsorganisation.

Svenska korrtrnurtförbundet. I-andstingsjörbundet. landstingskornrnunerrta i Östergötlands och Skaraborgs län samt LO delar utredningens uppfatt- ning.

Vissa rcmissinstanser ställer sig negativa till ett överförande. bl.a. länsstyrelserna i Stockholms. .S'öderrnanlands och Örebro län samt civilbefäl- havaren i Bergslagens (it-'ilornrtide.

Civilbcfälhavaren i Östra civilområdet framhåller att något beslut om civilft'frrsvarets kommunalisering inte har fattats och att förslaget inte är invändningsfritt. Därför bör beslut om sjukvården i krig f. n. inte utgå från att kt'nnmunerrm får detta ansvar.

Prop. 1980/81:57 Sö

5 Sjuktransporter ("kapitel 4)

Utredningens förslag att försvarsmakten skall ha vissa egna resurser för akuta sjuktransporter biträds eller lämnas utan erinran av remissinstanser- na.

Utredningens förslag att de 5. k. omfördelningstransporterna (transporter mellan sjukvårdsanläggningar) oförändrat skall åvila försvarsmakten avstyrks av bl. a. ÖB. försvarets sjukvärdsstyrelse. SBL. ÖE F. länsstyrelser- na i Södermanlands. Is'ristianstads. Malnufr'hus och Västrrtartlartds län. civilbej'it'lltavarrta i Södra och Övre Norrlands civilområde/t och SACO.! SR.

Transportnt't'mnden framhåller att ansvaret för planläggning och krigsor- ganisering av erforderliga resurser för otnfördelningstransporter är fördelat på olika myndigheter. Detta kan i och för sig vara lämpligt. Ansvaret för det totala behovet av kapacitet bör dock åläggas en enda myndighet. lämpligen socialstyrelsen såsom ansvarig för planläggningen av den civila sjukvården i krig. ÖB har en liknande uppfattning.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att omfördelningstransportcrna bör ledas av civilbefälhavaren.

Malmöhus och lf'ästernorrlartds lärts lan(lstingskomrnutter framhåller att frågan om omfördelningstransporter mellan län och civilområden bör utredas ytterligare. Av samma uppfattning är statens jordlrrttksnämnd.

Vissa remissinstanser bl. a. socialstyrelsen påpekar att en parlamentarisk kommitté (K l979:l)l räddningstjänstkommitte'n) bl. a. skall behandla frågan om huvudmannaskapet för sjuktransporter och ambulansverksamhet_ Detta förhållande jämte det otillräckliga studieundcrlag som f. n. finns gör att ett slutligt ställningstagantle till ansvarsfrågan m. m. bör vila t. v. Styrelsen menar att sjuktransporter i krig bör studeras i de samordnade studier. som sker på sjukvårdssidan under perspektivstudiernas fas 2 inför 1982 års försvarsbeslut.

Utredningens förslag att landstingskommunerna skall få ansvaret för civilförsvarets sjuktransporter tillstyrks av bl. a. statskontoret. riksnt'imnden för kommunal beredskap. länssfyre/serna i Skaraborgs. Västernorrlartds och Norrbottens län.

Vissa länsstyrelser och cis-'ilbefälhavarna ställer sig däremot avvisande till ett ändrat ansvar för sjttktransporterna i krig.

Lt't'nsstyrelsen i Stockholm framhåller att sjuktransportresurserna är en integrerad del i civilförsvarets räddningssystem. Länsstyrelsen kan därför inte förorda en överföring av civilförsvarets sjuktransportresurser till annat organ eftersom det inte kan anses rimligt att en myndighet har ansvaret för en annan myndighets resurser.

Cit'ilbeft'ilhavaren i Övre Norrland anser att för civilförsvarets akuttrans- porter bör (less egna resurser svara. (."ivilbejälhavaren i Västra civilområdet anser att det inte går att lägga hela ansvaret för sjuktransporter i krig på landstingskommunerna. Detta dels beroende på pågående utredning om ett

Prop. l980/81:57 57

ev. kommunanknutet civilft'fxrsvar. dels på att man inte kan bortse från att det endast är länsstyrelsen. som har en total överblick.

VäSlFl'bOlft'llS läns landstingskommun biträder förslaget om att sjukvårds- huvudmännen ges ett samlat ansvar för sjuktransporter inom länet. men inte förslaget att civilförsvarets sjuktransportresurser (för länets del 52 ambulan— ser och 14 bussambulanser) personellt och materiellt överförs till landstings- kommunens krigsorganisation. Uttagning och utrustning av fordon skulle bli en för landstingskommunen helt ny uppgift som saknar motsvarighet i fred.

Kopparbergs läns lana'stingskomtnun anser att frågan om ansvaret för sjuktransporter inom länen inte bör avgöras förrän civilförsvarets framtida organisation är fastställd. Kostmtdsberäkningar saknas för ett överförande. Dessutom ifrågasätts om en ny organisation skulle vara fördelaktigare.

Sjöfartsverket framhåller betydelsen av sjötrz'msporter i krig. De sjuktrans— portfartyg och färjor som står till buds erbjuder en värdefull sjuktransportre— serv främst för fjärrtransporter. Det är därför av största vikt att redan i fredstid förberedelser vidtas för utrustning och bemanning av dessa. Sjt'ftfartsverkct har förut framhållit att såväl program- som produktitmsansva r bör åvila försvarsmakten (chefen för marinen).

Utredningens förslag att lånsalarmeringscentralerna (LAC) utrustas och används för den direkta sjuktransportdirigeringen inom länen i krig. biträds av flertalet remissinstanser. Bl. a. ÖB. soria/styrelsen. riksnr'int/ulen _f'o'r kommunal beredskap. jlera läns'styrelser och Lattdstings/o'rbundet framhåller nödvändigheten av att LAC':s krigsfunktion måste säkerställas. Riksnämn- den och socialstyrelsen framhåller också att ett utnyttjande av civilförsvarets skyddade ledningscentraler kan vara ett alternativ i krig och bör unclersi'äkas. Enligt civilförsvarssryrelsen är civilförsvarets lokala ledningsplats de natur- liga lcdningscentralerna i krig. (_)mkoppling av "91!t)(')t'l" alarmering till civilförsvarets ledningsplatser i krig är härvid en lämplig åtgärd.

Länsstyrelserna i Stockholms. .S'öa'er/mtnlands. tl'ltlllllÖ/llu' och lf'ästmun- lands' län anser att LACzs resurser skall utnyttjas även i krig. men delar inte utredningens uppfattning att eentralerna kan klara all sjuktransportdirige- ring i krig. Länsstyrelsen i (.?t'irlelmrgs län och lvla/nu"? kommun är av samma uppfattning. I.änsstyrelsen i.l('7'nköpin_gs län ställer sig också tveksam då ingen av de utbyggda centralerna har försetts med något som helst skydd eller några reservanordningar för sitta teletekniska möjligheter. De har inte heller lokaliserats på ett sådant sätt som skulle kutma främja skyddet. Skall LAC' fungera i krig måste de. liksom andra myndigheter. i fred planera för sin verksamhet.

Lii!1.t'.t'l_l-'t't'lSe/I i Gotlands län betonar att det med hänsyn till risken för att teleförbindelserna mellan Gotland och fastlandet blir avbrutna är orealistiskt att basera länets alarmeringstjänst under krigsfil'n'hållanden på en alarme- ringseentral på fastlandet. Länsstyrelsen anser därför att Gotland just av beredskapsskäl bör få en egen l_A('_' vars funktionsförtm'tga under krigsför-

l'rop. 1980/81z57 58

hållandcn säkerställs redan vid uppbyggnaden för fredsbruk. Merkostnader- na härför bör bestridas med särskilda statsmedel.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Jämtlands län anser att ett ställningsv tagande till l.AC:s uppgifter i krig bör anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredning av civilf("irsvarsstyrelsen.

Civilhej't'illtavarna i Södra och Övre Norrlands ('ll'llt'tltlråtlt'll anser att lägga ett operativt ledande ansvar på LAC är olämpligt bl.a. med tanke på nuvarande grupperingsplatser. ("it'ilhejälltavart'n i Östra civilområde! anser att nödvändigt underlag för att leda dessa sjuktransporter finns i civilförsva- rets ledningscentraler och inte i [AC. Av denna anledning avstyrks förslaget om att LAC utnyttjas i krig för sjuktransportdirigering.

l fråga om radit'tkommunikation framhåller televerket att möjligheterna att effektivt utnyttja inmt'ånstrade fordon för t. ex. sjuktransporter begränsas i dag till inte oväsentliga delar av att man saknar enhetliga radiokommunika- tionssystem. ] ett krigsläge måste möjligheterna att imprtwisera fram passande lösningar betraktas som ytterst värdefulla. Dagens situation inom mobilradiosidan motsvarar dock inte alls detta behov.

Utredningens förslag bcträflande ambulanshelikoptrar stöds eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom j't'irsvarets rationaliseringsin- stitut (FRI) och RRV. FRI finner att något ytterligare beslutsunderlag inte katt tillföras genom en försöksverksamhet. RRV anser att en försöksverk- samhet av beredskapsskäl med helikoptrar inte är tillräckligt underbyggda i utredningen.

6 Ansvar. ledning och samverkan i krig (kapitel 5) 6.1 Lägre nivå

Utredningens huvudförslag avser det regionala (länsvisa) ansvaret för sjukvården i krig. Utredningen tar också tipp ansvarsft'örhållanden på högre regional nivå. Remissinstanserna hari huvudsak koncentrerat sina yttranden till ansvarsförluillandena på Iänsnivån. medan ett mindre antal yttrat sig över övriga ansvarsomräden.

De olika landstingskommunerna biträder i princip utredningens huvud- förslag att ta över lednittgsansvaret för den civila hälso— och sjukvården i krig från länsstyrelserna. Flera länsstyrelser och eivilbcfz'ilhavarna avstyrker eller ställer sig tveksamma till ett ändrat ledningsansvar.

Utredningens förslag att landstingskommuncrna tar över ledningsansvaret på länsnivå för den civila hälso- och sjukvi'irdcn i krig tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. R PS, ÖB, ]örsvarets sjukvårt/sstyrelse. försvarets ratiortaliseri/tgsinstitut. eit'ilft'ns'varsstvrelsen. satitt/styrelsen. SBL, statskon- toret. RRV. sta/ensjordhruksnä/nnd. lan/ltrttk.szs't_vt'elst'n, ÖEF. riksnämnden I/Yirkommunal ln'reds'kap, Svenska kommttit/i'it'btttttlt't. Latt(ls'tittgsförlnnide/, Gotlands kommun. rlpotekslmlaget A B. I'("(_.). I_(_). lättsstvrelserna i Slock-

Prop. 1980/8 [ :57 St)

holms. Uppsala. Sött'ermanlands. Östergt'itlands. Skaraborgs. l"'t'it'tttl(ttttl_s. Örebro. Gävleborgs och VäxtUt'tlUt'fltHlt/S lätt.

ÖB anser att ansvarsprincipen skall gälla för alla ledningsnivåer inom sjukvården. Det innebär att landstingskommunernas ansvar för planläggning och genomförande av sjukvården i krig måste ökas. ÖB understryker också behovet av samverkan i krig för att möjliggöra effektivt utnyttjande av de samlade resurserna.

('.'ivilji'irsvarvstyrelsen biträder principiellt uppfattningen. men anser att tillt'impningen av ansvarsprincipen måste vägas mot de krav som verksam- heten i krig ställer på operativ ledning och samordning.

.S'oeialstyrelsen understryker att sjukvårdshuvudtnäntten måste tillse att hälso- och sjukvården skall ktttma anpassas till samt följa och stödja de militära operationerna i skilda delar av landet. Denna målsättning måste ta sig uttryck i en gemensam grundsyn på olika nivåer för hur totalft'årsvaret skall verka i skilda situationer — alltifrån hot till storanfall. Länsstyrelserna måste således ha k -'ar rätten att fatta övergripande beslut om inriktning och samordningav de civila försvarsåtgärderna.

Riksnämnden för kommunal beredskap anser att ett fastläggande av ansvarsprincipen även för sjuk tården innebär att denna ansvarsmässigt likställs med övrig landstingsktmtmunal verksamhet. l—lärvid bör också den viktiga samordningen tnellan landstingskommuner och primärkommuner beträffande vård— och om !:Jtrdmtdsinsatseri hemmen beaktas. Den fredstida medicinska katastrolberedskapen bör utgöra en grund för beredskapsplan- läggningen för krig.

Länsstyrelsen i lf'ärmlands lätt anser det angeläget att lutvudmannen för sjukvården i fred är densamma som i krig. För att detta skall bli fallet nödgas man göra den uppdelning av krigslänsstyrelsens sjukvårdssektion sotn utredningen föreslagit. Länsstyrelsen motsätter sig inte en sådan uppdelning. men understryker att länsstyrelsens ställning sotn högsta civila totalförsvars- myndighet inom länet härigenom inte får rubbas. Länsstyrelsen utgår också från att den salnverkanspersonal från landstinget som kommer att verka inom den s. k. A l-delen kontinuerligt är tillgänglig för samråd och får en sådan sammansättning att länsstyrelsens ledningskapacitet inom hälso— och sjuk 'årdsområdet blir av minst samma omfattning som i nuvarande krigsorganisation. l förutst'ittningen för länsstyrelsens ställningstagande i detta sammanlutng ingår vidare att erforderliga sambandstekniska resurser ställstill länets förfogande bl. a. för sambandet mellan kt'igslånsstyrelscn och sjukvårdens ledningsorgan.

Länsstyrelsen i l-"t't'sternorrlunds län är positiv till ett ökat landstingskom- munalt fi'irtroendemannainflytande över den allmänna hälso- och sjukvården i krig. l-lur ett sådant skall i'tstadktnnnnts bör ytterligare övervägas.

Länsstyrelsen i.S'/ockltolnts län tillstyrker att landstingskommutterna fullt ut och till alla delar får det ansvar i krig i fråga om hälso- och sjukvård som dessa har i fred och att gällande bestämmelser på dessa områden omarbetas i

Prop. 1980/81 :57 ht)

enlighet härmed. Länsstyrelsen anser att utredningens uttalanden och f("jrslag i dessa avseenden är i viss mån oklara och f(farordar därför att frågan om ledningsfunktioner i krig övervägs ytterligare. Av samma uppfattning är lz'insstyrelsen i .S'äzlerlnanlands län.

Lanästingsförlmmlel tillstyrker utredningens förslag och anför att häri- genom kan fredsresurserna i största möjliga utsträckning användas effektivt även i krig. Med hänsyn till genomfi'irda huvudmannaskapsreformer. hälso- och sjukvårdens utbyggnad och ändrade inriktning samt en härtill avpassad. väl utvecklad landstingskommunal lednings- och förvaltningsorganisation föreligger nu enligt förbundets mening andra förutsättningar för fördelning av ansvar än som kunde vara aktuella vid slutet av 1940-talet. I

Uppsala läns lanlistings/(omtalat framhåller att det måste vara till stor fördel att den huvudman som leder verksamheten i fred — landstingskom- munen — också svarar för ledningen i krig. Detta utesluter givetvis inte att ledningen måste utövas i nära sann-'erkan med länsstyrelserna och försvars- makten.

.»flvslwrgs läns landstings/t'nin/nan finner att förslaget rörande organisatio- ncn av huvudmännens sjukvårdsledning är oklar. Landstingskmnmunen föreslår att problemen med gruppering m. m. löses av sjukvårdshuvudmän- nen själva i samråd med länsstyrelsen och försvarsomrädcsbefälhavaren.

Apolekslmlagel AB anser att det är helt nödvändigt att ansvarsprincipen tillämpas även på Apoteksbolaget om en rationell Iäkemedelsdistribution via apoteken skall kunna upprätthållas under krig. Det förhållandet att Apoteksfmlaget inte utövar nagon m_vndighetsfunktion torde inte utgöra något hinder härvidlag. Det ansvar och de uppgifter av operativ natur avseende distributionen av läkemedel som i nuläget tillfaller länsstyrelsen bör sålunda föras över till Apoteksbolaget. litt övergripande ansvar bör självfallet tillkomma länsstyrelsen även på läkemedelsomrädet.

Avstyrker eller ställer sig tveksam till ett ändrat ledningsansvar på länsnivå gör bl. a. transporlnt'irnnden. AMS. länsstyrelserna i Kalmar. Gotlands. Blekinge. Kristians/ads. illa/målats. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. l-"'ästmanlands och Norr/mams län. samtliga ('it'i/lwtyl'illzrlt'tlre. Malmö korn- man och .S'A('(.f).-"'.$"R.

.-fl.-"l'1S framhåller att principen att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att förbereda. genomföra och leda samma verksamhet i krig. behöver enligt styrelsens uppfattning inte nödvändigtvis tolkas så att den ansvariga myndigheten bryts ut ur det för den regionala civila totalförsvarsplaneringen gällande systemet. där länsstyrelsen i fred samm'dmir och leder den civila försvarsverksamheten. Om så skulle vara fallet funnes skäl för flera andra myndigheter att överväga sin ställning. Genom förbättrad landstingsrepre- sentation i krigslänsstyrelsens sjukvårdssektion och genom att landstingens sjukvårdsledning. på sätt som utredningen föreslär. grupperas i länsstyrel- sens A Z-del bör i stället den önskade samordningen och ledningen kunna säkerställas. Utan särskilda åtgärder komtner då landstingskommunernas

Prop. l980/8l:57 ol

sjukvård att kunna anpassas till inom länet rådande läge och planering. i samverkan med alla andra berörda ansvarsområden i krigslänsstyrelsen. t. ex. arbetsmarknadssektionen och med den militära satngrupperande myndigheten.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att länsstyrelsens ledning av krigssjukvårdcn motsvarar verksamheten inom vägvi'isendet och arbets- marknaden. Även för dessa områden finns särskilda krigssektioner organi- serade på ungefär samma sätt som sektion B. Självfallet innebär inte detta att länsstyrelsen detaljreglerar verksamheten inom resp. område. Krigsförbere- delserna i form av planläggning. materielanskaffning m. m. ombesörjs av resp. myndighet. Länsstyrelsens uppgifter är av ("övergripande karaktär och grundas på kännedmn om lägets förändring och utveckling med hänsyn till egna och fientliga insatser. aktuella problem och bedömd händelseutveck- ling. Landstingskommunen komtner som sidoordnad myndighet inte att ha tillgång till hela det rikhaltiga underlag som länsstyrelsen förfogar över. Detta talar för att nuvarande organisationsform bättre säkerställer en med hänsyn till aktuella lägen ändamz'tlsenlig inriktning av sjukvården än den fi:"ireslagna överföringen till landstingskommunerna. En överföring av uppgifter på det sätt utredningen föreslagit innebär att en fristående regional myndighet inrättas vid sidan om länsstyrelsen. Detta skapar nya sambands- problem. ökar antalet rapporterings- och order—vägar samt gör hela lednings- systemet mera tungrott. Några taktiska eller operativa fördelar vinns inte. Ej heller vinns någon ökad effektivitet av försvarsinsatserna.

Lt'insstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att länsstyrelsens ledningsansvar för hälso- och sjukvården i krig kvarstår i de förfz'tttningar som reglerar ledningsansvaret inom detta fackområde. Därvid bör dock lednings- ansvaret begränsas och preciseras till vad sotn enligt ovan beskrivits som operativ ledning. Dessutom bör det klart utsägas att den fackmässiga ledningen av driften och förvaltningen av hälso— och sjukvården skall utövas av landstingskommunen. Det förutsätter att liksom hittills viss kvalificerad ledningspersonal från landstingskommunen krigsplaceras i länsstyrelsens hälso— och sjukvårdssektion. sektion B. Vidare bör under krigsförhållanden direktiv och anvisningar från högre myndigheter och rapportering från landstingskommun gå via — eller åtminstone samtidigt till — länsstyrelsen.

Lt'insstyrelsen i Blekinge län framhåller att ansvarsprincipen som åberopats som främsta skäl för utredningens förslag är till stora delar tillgodosedd i nu gällande organisation.

(fit-'illnj'älllavare)z i Övre Norrland framhåller. att det är en självklarhet. att landstingskommunen skall svara för sjukvårdsverksatnheten i krig på grundval av fastlagda sjuk -'årdspolitiska mål och inom ramen för tillgängliga resurser. Med denna komplicerade verksamhet. som kan förutses få en oerhört stor psykologisk betydelse för försvarsviljan. måste kontinuerligt "ledas" av dem. som har bästa överblicken i totalft'firsvarskomplexet. Det torde knappast vara eller bli landstingskommunerna. Utredningens förslag

Prop. 1980/81 :57 62

till ledningsorganisation och till ansvarsfördclning tyder på en idyllisk uppfattning av kriget och dess krav på bl. a. beslutstider.

Malmö kommun erinrar om att Malmöhus län omfattar två sjukvårdshu- vudmän. Enligt nuvarande ordning organiserar de båda huvudmännen länsstyrelsens sektion B. Genom samgruppering med länsstyrelsen i sektion B. i enlighet med vad som nu gäller. har sjukvården betydligt större möjlighet att erhålla erforderlig information samt snabbt stöd från samverkande myndigheter. l.-'.rfarenheter från ("b-'ningat' under senare år har vidare klart visat att vare sig civilbefälhavare eller länsstyrelse sett länsstyrelsens ledningsansvar sotn ett reellt ingrepp i sjukvärdshttvudmännens fackvisa ledning utan snarare som en totalförsvarsfunktion. Tvärtom kan hittills vunna erfarenheter betraktas sotn synnerligen positiva. Det finns enligt kommunens uppfattning inte anledning att göra några större ingrepp i den organisation som nu gäller inom lylz'tlmt'ihus län.

Samverkansmgan

Utredningens förslag att konstituera ett samverkansorgan (LSB) på lokalnivå med företrädare för landstingskomtnun. länsstvrelse och försvars- områt'lesbefällmvare får ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Bland remissinstanser sotn stöder eller lämnar utan erinran utredningens förslag i detta avseende är bl. a. ÖB. .Vt)('ltll.Yl_l"l'('lX(')1. länsstyrelsen i Uppsala lätt. Göteborgs kommun. Uppsala läns landsting. l-"ästernorrlands läns landstingskommun, Apoteksbolaget AB och AlflCO/SR.

.S'ocialstyrelsen anser dock att förslaget i sitta detaljer är så oklart formulerat att styrelsen inte kan ta slutlig ställning till detta. llärför erfordras ytterligare studier. vilka bör kunna läggas till grund för de föreskrifter och allmänna råd som blir erforderliga.

ÖB biträder utredningens förslag om LSst sammansättning och uppgifter men vill samtidigt understryka vikten av att samverkan måste kunna ske kontinuerligt och omfatta även lägesuppföljning. prognosverksamhet och rapportering. LSB bör grupperas där ovan nämnda krav på samverkan kan uppfyllas. Grupperingen bör därför. enligt ÖB:s uppfattning ej detaljstyras. Lokala förhållanden såsom tillgängliga lokaliteter. avstånd mellan A 1- och A Z-delat. befintliga sambandsnät samt redan utprovade rutiner bör få vara styrande.

.fipotekslnztlaget A I) anser det viktigt att också bolaget blir representerat i LSB. om beredningen kommer till stånd. Representant för bolaget kan lämpligen vara den apotekare. som föreslås få sin uppehållsplats i landstings— kommunens operativa del.

Avstyrker eller ifrågasätter inrättande av LSB gör bl. a. transport/lämn— den. statskontmet. riksnämtulenför kommunal beret'lskap. ÖEF, länsstyrel- serna i .S'to('k/zolms. .S'r'idermanlands. Gotlands. Kalmar. tl-talmöhus. Göte- borgs och Bohus. Örebro, l-"'t"irmlamls. Västernorrlands. Västerlmttens och Jämtlands län. eivilbefälhavarna i l-"ästra och (_)stra eii'il('1mrädena. Lands-

Prop. l980/81z57 (13

tingsjörbumlet. Örebro. Kr.)/)parbergs. Gävleborgs. Västernorrlamls och Norrbottens lärts landstingskommuner. De som avstyrker hänvisar i allmän— het till experten Orrös särskilda yttrande i betänkandet.

Utredningens förslag om en regional sjukvårdsberedning tillstyrks av bl. a. ÖEF och ÖB.

6.2 Högre regional nivå (civilområde)

ÖB framhåller att underhållstjänsten leds i huvudsak från A Z-delen vilket talar för att RSB grupperas där. Lokala förhållanden bör vara avgörande för grupperingen. ÖB betonar att utrymmena för krigsuppehållsplatserna är begränsade varför pcrsonalantalet måste hållas så lågt som möjligt.

De remissinstanser som avstyrker inrättandet av en länssjukvärdsbered— ning avstyrker med samma skäl också inrättandet av en regional sådan. I.änsstyrelserna i Älvsborgs. l-"ästerlmttens och Norrbottens län samt civilbe— fälhavaren i Övre Norrland anser att samordning mellan länsstyrelse. landstingskommun och civilbefi'ilhavare kan ske utan en regional sjukvårds- beredning och avstyrker därför inrättande av ett sådant organ. Landstings- förbundel ställer sig också tveksamt till inrättande av RSB.

Utredningens förslag att civilbefälhavarens kanslier genom krigsplacering. för handläggning av hälso- och sjukvårdsärenden. tillförs befattningshavare med ingående kunskap om och erfarenhet av ledning och drift av den fredstida civila hälso- och sjukvården samt av regionsjukvårdssamarbete biträds i princip av remissinstanserna. Landstingsförbundet förutsätter härvid att berörda sjukvårdshuvudmän ges ett avgtnande inflytande på personvalet.

Utredningens förslag om en rätt för civilbefälhzwaren att jämsides med länsstyrelsen meddela kommuner och landstingskonnnuner föreskrifter tillstyrks av t'it'illn'jk'illtavaren för Övre Norrland. '

Förslaget avstyrks av bl. a. lättsstyrelsermt i Stockholms. Blekinge och Älvsborgs län samt eivilbe/äl/zavaren i Södra civilområdet.

Länsstyrelsen i Stockholm framhåller att den föreslagna ordningen beträffande civilbefälhavarens uppgifter innebär en helt ny ledningsprincip. nämligen att myndighet på en nivå direkt leder en funktion på en annan nivå utan att ha gjort klart för sig läget och samordningsbehovet på denna nivå. Den föreslagna ordningen är enligt länsstyrelsen helt oacceptabel. eftersom den innebär ett dubbelkommando som leder till negativa konsekvenser, Den naturliga ordningen är att civilbefälhzwaren framför sina synpunkter och önskemål till länsstyrelsen och därigenom också till försvarstnnrådesbefäl- hava ren. varefter frågan kan behandlas med beaktande av hela totalförsvars- läget på länsnivån. Länsstyrelsen avvisar under alla f("ärhållandcn utredning- ens förslag på denna punkt. alltså även om ledningsansvaret. mot förmodan. skulle anordnas enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller liknande synpunkter.

l'rop. 1980/8I :57 (,4

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att utredningen inte har beaktat de problem som komtner att uppstå i relationerna mellan länsstyrelsen och den högre regionala nivån — (TB/MB.

("ittil/nil't'ilhm'aren i Södra civilområdet anser det också olämpligt att införa "orderlinjer" (TB-primärkommuner. Förslaget om att dela upp sektion B i CB avstyrks av bl. a. ÖB. länsstyrelserml i Göteborg och Bohus län. Norrbotlens län. eivilbcfälhavarna i Övre Norrland . i Södra civilområdet och i Bergslagens eivilomrtide, il-Ialmöhus läns landstingskommun samt SÅ C Ö/SR med motivering att hälso- och sjukvård alltmer integreras.

6.3 Central nivå

Samtliga remissinstanser delar eller lämnar utan erinran utredningens uppfattning att det centrala ledningsansvaret är en statlig angelägenhet.

ÖB framhåller att nuvarande CSL är i krig samgrupperad med högkvar- teret i anslutning till försvarsstabens underhällsavdelning med vilken CSL samverkar. Denna ordning bör enligt ÖB kvarstå. Erfarenheter från genomförd övning visar att sådan samverkan är nödvändig för att totalför— svarets sjukvårdsresurser skall kunna utnyttjas optimalt mot bakgrund av hur det militära försvaret avses verka. ÖB biträder utredningens förslag att även ÖEF bereds representation i CSB.

SBL framhåller att om CSL/(TSB ändå behålls organisatoriskt. trots de skäl som kan anföras mot detta. bör frågan om SBL.:s representation i CSL prövas.

Enligt Ianlbruksstyre/sens mening bör lantbruksstyrclsen och statens livsmedelsverk ha permanenta representanter i CSB. Samma synpunkter framför SA CO/SR som anser att dessa myndigheter bör kunna företrädas av en och samma person.

Statens livsmedelsverk anser att CSB bör delas i två sektioner. Sektionen för allmän hälsovård bör förutom representanter för socialstyrelsen. lantbruksstyrclsen och livsmedelsverket inrymma representanter för SBL (epidemiologi). SVA (epizootolog) och FOA (ADB-frågor). Samrådet mellan sjukvårdssektionen (_med sammansättning enligt utredningens för- slag) och sektionen för allmän hälsovård bör förutom lägesuppft'iljningar främst beröra frågor inom hälstwårdssektorn (epidemier. ABC-hot m. in.) som kan påverka sjukdomsläget och sjukvårdsplaneringen.

Apoteksbolaget .f-l B har ingen erinran att göra mot de förslag som framförs vare sig beträffande det landstingskommunala inflytandet eller samverkan inom en central sjukvårdsberedning (CSB). Det är väl motiverat att ÖEF som har viktiga funktioner även på läkcmedelsområdet också erhåller representation i CSB.

Utredningens förslag att ersätta centrala sjukvårdsledningen (CSL) med en central sjukvårdsberedning (CSB) stöds av bl. a. ÖB.

De remissinstanser som är negativa till inrättande av LSB och RSB

Prop. 1980/81z57 65

avstyrker även inrättandet av CSB. Bl. a. anser I.andstingsförbunder, SBL och statens jordbruksnt'imm'l att det redan i fred etablerade och till socialstyrelsen knutna beredskapsområdet kan utnyttjas även för samverkan i krig.

7 Förberedelser i fred (kapitel 6)

Utredningen tar i detta kapitel upp planläggningen. utbildningen för hälso- och sjukvården i krig. personalförsörjningen och materiel- och beredskaps- försörjningen för den civila sjukvården i krig.

Vad avser utbildning har utredningen i augusti 1979 fått tilläggsdirektiv att utreda denna fråga. I fråga om försörjningsmateriel har regeringen i mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen om deras medverkan i hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap.

Utredningens förslag beträffande planläggningen för sjukvården i krig stöds i princip eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Statskontoret delar således utredningens uppfattning att hälso- och sjukvårdsberedskapen bör utgöra en integrerad del av en total och sammanhållen landstingskommunal planläggning. Den nuvarande centrala detaljregleringen av planläggningen bör, som utredningen påpekar. så långt som möjligt ersättas av samordning via övergripande bestämmelser. RRV anser i motsats till utredningen att det i utredningen angivna planläggnings— systemet inte behöver medföra ökade kostnader för landstingskommunerna även om statsbidragen inte höjs. Uppgifterna synes i huvudsak kunna utföras inom ramen för nuvarande resurser och om så erfordras kan ambitionsnivån anpassas med hänsyn till de nya uppgifterna.

Utredningens förslag medför enligt riksnämnden för kommunal beredskap ökade uppgifter i fred. Riksnämnden är beredd att påta sig det utvidgade samordningsansvar som kan komma att beslutas. Enligt utredningens förslag skulle nämnden få motsvarande ansvar i fråga om den landstingskommunala beredskapsplanläggningen som redan gäller för den primärkommunala.

Enligt Malmö kommun är tanken att katastrofberedskapen i fred skall utgöra en grund för organisationen i krig en självklarhet. En fredstida katastrofsituation bygger dock på ett säkrare underlag för samverkan med brandkår och polis, på att sambandsnätet fungerar. på att behov av skyddsrum ej föreligger. att även värnpliktiga läkare och transportpersonal kan nås exempelvis via bostadstelefon etc. Denna grundtanke får dock ej utesluta att man kan använda den för krig planlagda organisationen i ett katastrofläge i fred. åtminstone i vissa delar.

5 Riksdagen 198018]. I saml. Nr 57

Prop. 1980/81 :57 ' 66

Personalförsörjnin g

Utredningen föreslår att en enhetlig tjänsteplikt i krig införs för all hälso- och sjukvårdspersonal samt att landstingskommunerna får ett ökat ansvar för personalplaneringen för hälso- och sjukvården i krig.

Förslaget stöds bl. a. av FRI, socialstyrelsen. länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län. civilbefälhavaren i Södra civilområdet, Iandstingskommarterna i Södermanlands, Örebro. Malmöhus, Hallands. Värmlands och Gävleborgs län samt Malmö kommun, Apoteksbolaget AB, TCO samt LO.

FRI anser att de avgränsningsproblem som kan uppkomma angående vilken personal som skall disponeras för fördelning för krigsplacering i första hand bör avgöras av ÖB i stället för av socialstyrelsen i samråd med försvarets sjukvårdsstyrelse.

Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att tjänsteplikten i krig bör omfatta all inom hälso- och sjukvården anställd personal. Vid utformningen av lagtexten bör man också utgå från de benämningar m. m. som kommer att användas i personalhänseende som följd av medicinalansvarskommitténs förslag.

Landstingskommunen i Hallands län anser att det är ett oeftergivligt krav att för beredskapssjukhusen erforderlig personal praktiskt taget omgående kan ställas till deras förfogande. Då det enligt nuvarande bestämmelse är länsarbetsnämnderna. som i en beredskapssituation skall tillhandahålla undersköterskor och sjukvårdsbiträden bör det ligga i AMS intresse att ha angivna personalkategorier dataförtecknade. Hur detta lämpligen skall ske bör utredas.

Landstingskommunen [ Värmlands län påpekar att förtroendevalda och tjänstemän inom lednings— och förvaltningsorganisationen är sådana befatt- ningshavare som måste stanna kvar i tjänstgöring och att någon tjänsteplikt därför inte erfordras för detta ändamål. Uppskovsreglerna bör dock anpassas.

Avstyrker eller ställer sig mycket tveksamma till en enhetlig tjänsteplikt inom sjukvården gör bl.a. ÖB, värnpliktsverket. länsstyrelserna i Värm- lands. Örebro och Västmanlands län samt SA C O/SR.

ÖB anser att införandet av en allmän tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal ökar risken för att den fredstida administrationen okritiskt kvarstår som krigsorganisation. ÖB anser att nuvarande uppskovs- kungörelse och beredskapsregistrering kan tillgodose de civila behoven och dessutom säkerställa en kritisk granskning av dessa. ÖB anser även att det vore olyckligt om en allmän tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal infördes utan att konsekvenserna för totalförsvaret. och . då främst för försvarsmakten. belysts.

Värnpliktsverket anser att beslut om tjänsteplikt inte bör fattas förrän studien om totalförsvarets personaltillgångar slutförts. I avvaktan härpå syns nuvarande tjänsteplikt för medicinalpersonal i förening med uppskovsinsti-

Prop. 1980/81:57 67

tutet alltjämt kunna godtas som underlag för den personella planeringen. Verket anser att ÖB i stället för försvarets sjukvårdsstyrelse skall företräda försvarsmakten vid överläggningar med socialstyrelsen.

AMS biträder en utvidgning av tjänsteplikten till att gälla för all den i fred yrkesverksamma personal. som omfattas av den av medicinalansvarskom- mitten föreslagna samhällstillsynen. Vidare kan förslaget att ytterligare viss nyckelpersonal ur landstingens lednings- och förvaltningsotganisation skall hänföras hit biträdas. Vilka kategorier som detta i detalj skall avse. bör socialstyrelsen fastställa i samråd med AMS. Däremot vill styrelsen inte biträda förslaget om en vidgning av denna speciella tjänsteplikt till att omfatta alla i anslutning till sjukvården verksamma. Styrelsen föreslår att i stället krigsparagrafen i lagen om offentlig anställning (LOA 5 kap. 2 &) vidgas att gälla all vid landstingskommun anställd personal. Härigenom kan den erforderliga registreringen begränsas till att omfatta endast "medicinal- personal" och nyckelpersonal. vilket bör vara till en fördel bl. a. på grund av den omvittnat stora genomströmningen på landstingskommunernas mindre kvalificerade befattningar. 1 förening med beredskapskungörclsens och administrativa fullmaktslagens bestämmelser torde då också de legala förutsättningarna för erforderliga omdisponeringar och omplaceringar finnas.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att behovet av förvaltningspersonal m. fl. bör kunna säkras inom ramen för den kommunala beredskapsplaneringen. dvs. på samma sätt som gäller för kommunerna.

SA (X)/SR motsätter sig ett särskilt utbildningstvång för läkare och ifrågasätter om inte den allmänna tjänstepliktslagen kan anses tillräcklig.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter om inte utvecklingen borde gå i motsatt riktning dvs. en reducering eller t. o. m. ett avskaffande av nu gällande tjänsteplikt för medicinalpersonal. Den förstärkning av arbetskraft som behövs inom sjukvården bör kunna ske på samma sätt som inom andra sektorer. Den allmänna tjänstepliktslagen (1959283) bör vara tillräcklig.

Utredningens förslag att landstingskommunerna får ett ökat ansvar för personalplaneringen stöds eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Göteborgs och Bohus lärts landslingskommun anser det naturligt "att landstingen får ett ökat ansvar för personalplaneringen för hälso- och sjukvården i krig". som utredningen föreslår. Det är den civila sjukvårdens personal. som skall göra en stor del av krigssjukvården. och den personal- planering som skall ligga till grund härför bör utarbetas där kunskap finns i person- och kompetensfrågor men självklart i samråd med f("jrsvarsmak- ten.

Prop. 1980/81 :57 (,g

8 Kostnader och finansiering (kapitel 7)

Utredningens förslag att statsbidrag helt skall täcka landstingskommuner- nas kostnader för beredskapsplanläggning och att statsbidragskonstruktio- nen fastställs efter förhandlingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen lämnas utan erinran eller stöds av remissinstanserna.

Det är främst landstingskommunerna som understryker att staten bör ersätta dem för kostnaderna för beredskapsplanläggning m. m.. medan några statliga myndigheter är mer restriktiva i sin uppfattning. Landstings- förbundet framhåller således att eftersom den principiella utgångspunkten sålunda är att sjukvårdshuvudmännen skall kompenseras för de merkostna- der som planläggning och andra förberedande åtgärder förorsakar. föranle- der utredningens förslag icke im'ändning från Landstingsförbundets sida.

Länsstvrelserna i Gotlands. Malmöhus och Göteborgs och Bohus län biträder också utredningens förslag om finansierandet av kostnaderna. Socialstyrelsen och statskontoret delar uppfattningen att sjukvårdshuvud- männen bör kompenseras för de merkostnader som planläggning och andra förberedande åtgärder för hälso- och sjukvården i krig förorsakar. Gräns- dragningen mellan beredskapsplanläggningen och fredstida katastrofplan- läggningen är enligt socialstyrelsen givetvis svår att dra. Styrelsen anser liksom utredningen att särskilda förhandlingar krävs mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen angående dessa bidrag — avseende bl. a. deras konstruktion. storlek och fördelning. För ändringsarbeten inom byggnader bör statsbidrag utgå i enlighet med nu gällande ordning.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det knappast föreligger skäl att staten skall svara för landstingskommunernas beredskapskostnader. Det åligger i många fall enskilda och företag enligt särskilda f("ärfattningar att vidta kostnadskrävande heredskapsåtgärder utan att särskild ersättning utgår.

Civilbefälhavaren i Nedre Norrland anser att sjukvårdshuvudmännen själva bör bära en rimlig andel av uppkommande kostnader för utbildning och planläggning inför totalförsvarsuppgiftcn.

Ifråga om kostnader för beredskz'tpsplanläggning framhåller FRI att det är svårt att dra en klar gräns mellan kostnaderna för beredskapsplanläggningen och den fredstida katastrofplanläggningen. Institutet anser för sin del att det måste vara svårt att bedöma om merkostnader utöver vad som täcks av f. n. utgående statsbidrag uppkommer. Detta talar för att statsbidragets storlek knyts till vad som f. n. gäller.

FRI vill i detta sammanhang hänvisa till 1948 års lag (26 juni 1948 nr 390") om näringsidkares skyldighet att biträda vid planläggning av rikets ekono- miska försvarsberedskap. Denna lag medger inga speciella bidrag för beredskapsplanläggning. Institutet vill också hänvisa till den kommunaleko- nomiska utredningen (SOU 1975:39) som lagt fram förslag om en förenkling av statsbidragskonstruktionen.

Prop. HSO/81:57 69

RRV framhåller att utredningen inte har gjort något försök att uppskatta statsbidragsbeloppet eller att skissera ett statsbidragssystem. RRV anser det vidare vara en brist att utredningen inte försökt att följa regeringens tilläggsdirektiv om finansiering av reformer. RRV anser därför att kostnads- och finansieringsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta handläggningen av ärendet.

ÖB anser det inte självklart att försvarsmaktens kostnader för vidmakt- hållande av krigssjukhusens beredskap. efter överförandet till civilt huvud- mannaskap. bör komma programmet "sjukvård" till godo och fördelas på berörda sjukvårdshuvudmän och socialstyrelsen.

9 Vissa andra utredningar (kapitel 8)

Under detta kapitel redogörs för utredningar av betydelse för sjukvården i krig. I detta kapitel tas frågan upp om den militära direktivrätten. varvid utredningen funnit att bestämmelserna i krigssjukvårdskungörelsen om militär direktivrätt kan slopas.

I princip har bara ÖB och socialstyrelsen yttrat sig över detta kapitel. ÖB anser att den militära direktivrätten enligt krigssjukvårdskungörelsen t. v. bör kvarstå. Frågan bör heller inte särbehandlas jämfört med övriga områden där militär direktivrätt nu finns-varför den pågående utredningen om militär direktivrätt bör avvaktas. Försvarets sjukvårdsstyrelse framför i annat sammanhang att den militära direktivrätten bör kvarstå.

Socialstyrelsen anser i likhet med utredningen att den militära direktivrät— ten kan slopas.

10 Författningsmässig reglering (kapitel 9 och 10)

Utredningens författningsförslag tillstyrks i princip om utredningens- förslag i dessa avseenden godtas. Vissa synpunkter och ändringsförslag lämnas dock. bl. a. vill flera remissinstanser att begreppet beredskapssjuk— hus inte utmönstras ur författningarna.

ÖB anser således att utredningens förslag till författningsmässig reglering i stort är lämpliga med undantag av vad som ÖB anfört i övrigt. ÖB förutsätter att förslagen till författningsmässig reglering kommer att remissbehandlas innan slutlig ställning till utredningens förslag tas.

Socialstyrelsen ansluter sig också till de principer för författningsmässig reglering av hälso- och sjukvården i krig som utredningen redovisat.

o Riksdagm 198018]. ] saml. Nr 5 7

Prop. l980/8l:57 70

11 Övriga frågor

Socialstyrelsen tar under övriga frågor upp de konsekvenser som utred- ningens förslag innebär för styrelsens verksamhet i fred. Om förslagen genomförs kommer enligt styrelsen omfattande arbetsuppgifter att läggas på styrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ser det som en brist att utredningen inte berört ekonomiska administrativa samverkansfunktioner avseende social- försäkringsväsendet med hänsyn till att socialförsäkringen utgör en betydan- de del av sjukvårdens finansiering i fredstid.

Prop. 1980/81z57

! Förslag till

71

skap'

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (.l964zö3) om kommunal bered-

dels att "25 skall upphöra att gälla. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. loa & av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I() (1 .5

De kostnader som uppkommer för landstingskommutter och de kom- muner som inte tillhör någon lands- tingskommun för Itälso— och sjukvår- ten vid övergång till krigsorganisa- tion skall bestridas av statsmedel.

Vad i första stycket sägs gäller även kostnaderna för den verksamhet, som under krig bedrivs inom den ('n-fila hälso- och sjukvården. Lands— tingskomnrutterna och de kommuner som inte tillhör någon landstings— kommun skall dock bidraga till dessa kostnader enligt de grunder sotn fratndeles kan bestämmas av rege- ringen.

Om övergången till krigsorganisa- tion helt eller delvis verkställs redan i fredstid, får. när det finns skäl. även under slida/t tid kostnaderna för verksam/teten ersättas av statsmedel i den omfattning regeringen bestäm- mer. I övrigt skall kostnaderna för

sådan verksamhet bestridas t den

ordning sattt tillämpas i fredstid.

22.5

I fråga om hälso- och sjukvården gälla lnastämmelserna i denna lakt,7

' Lagen omtryckt 1977z4l7.

Prop. 1980/81 :57 72

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse endast i den mån de ej strida mot krigssjukvårdslagen( ] 953.688) eller föreskrifter som ha meddelats med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. då krigssjukvårdslagen (1953588) skall upphöra att gälla.

Prop. HSO/81:57 73

2 Förslag till Lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinär- personal m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

15 Kommer riket i krig skall 4.5 tillämpas.

lå Regeringen får föreskriva att 4 5 helt eller delvis skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer.

1. om riket är i krigsfara.

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

En föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades eller. om riksmöte ej pågår. från början av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställning skedde. upphör föreskriften att gälla.

3 & Föreligger inte längre förhållande som avses i 1 & eller ?. 5 första stycket. skall regeringen föreskriva att alå inte längre skall tillämpas.

4 & Den som år sysselsatt inom den civila hälso- och sjukvården. den allmänna hälsovården eller den civila vetcrinärverksamheten är skyldig att efter anvisning av den myndighet regeringen bestämmer fullgöra sådan tjänstgöring inom vcrksamhetsområdet. som hans kroppskrafter och hälso- tillstånd medger.

Detsamma gäller de personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom något av dessa verksamhetsområden. Dessa personer skall vara legitimerade inom yrket. ha erhållit en kvalificerad behörighet inom yrket eller ha avslutat sin tjänstgöring inom verksamhetsområdet en kortare tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gällande.

Med civil veterinärverksamhet avses den veterinärverksamhet som står under lantbruksstyrelsens eller statens livsmedelsverks inseende.

Så Tjänsteplikten enligt 4 % gäller från och med det kalenderår den pliktige fyller 16 år till och med det kalenderår han fyller 70 år.

Tjänsteplikten får avse var och en som är bosatt eller stadigvarande vistas i riket.

För den som fullgör militärtjänst eller vapenfri tjänst gäller inte tjänsteplikten enligt denna lag.

65 Den som är behörig att häri riket utöva läkaryrket eller som har avlagt svensk läkarexamen och som ej före kalenderårets början fyllt 70 år är skyldig att. i den utsträckning som hans kroppskrafter och hälsotillstånd

Prop. 1980/81:57 74

medger. Linder högt 60 dagar delta i utbildning och övning för tjänstgöring som avses i 4 &.

En värnpliktig som är tjänstepliktig enligt denna lag får åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat åläggas värnpliktstjänstgöring.

7 & Regeringen får meddela föreskrifter om den civila veterinärverksamhe- tens organisation i krig.

Staten skall vara huvudman för den omorganiserade civila veterinärverk- samheten.

85 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilken personal som skall omfattas av tjänsteplikten och i vilken utsträckning de omfattas. om registrering och fördelning av sådan tjänstepliktig personal. om utbildningsskyldighetens fullgörande enligt 65 samt ersättning åt den som fullgör utbildning eller övning eller tjänstgör enligt denna lag.

9 5 Den som underlåter att fullgöra en skyldighet som åligger honom enligt 4 eller 6 & döms till böter eller fängelse 'i högst sex månader om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Övergångsbestämmelser

Vad som enligt 6 så gäller för den som avlagt läkarexamen skall även gälla den som enligt äldre bestämmelser avlagt medicine kandit'latexamen och genomgått för medicine licentiatexamen föreskrivna kurser i medicin och kirurgi.

Prop. HSO/81:57 3 Förslag till Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959z83)

llärigenom föreskrivs att 2 ä allmänna tjänstepliktslagen (1959z83) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2.5”

Förordnande jämlikt 4. 5. 8 eller 9.5 må meddelas för att tillgodose ändamål av synnerlig vikt för det allmänna. såsom folkförsörjningen eller samfärdseln eller krigsmaktens eller civilförsvarets utrustning. un— derhåll eller anläggnings- och repa— rationsarbeten. Sådant f("farordnande mä dock ej gälla vapentjänst vid krigsmakten.

Om tillgodoseende av hälso- och sjukvårdens samt veterinärverksam— hetens bchov av medit'inalpersonal vid krig och andra utomordentliga förhållanden gäller vad därom är särskilt stadgat. För tillgodoseende av sådant behov må förordnande som omförmäles i första stycket ej meddelas.

Ft'örordnandc jämlikt 4. 5. 8 eller 95 må meddelas för att tillgodose ändamål av synnerlig vikt för det allmänna. såsom folkft'ärsörjningcn eller samfärdseln eller först-'arsmak- tens eller civilft'örsvarets utrustning. underhåll eller anläggnings- och -reparationsarbcten. Sådant förord-

nandefår dock inte gälla vapentjänst vid försvarsmakten.

Om tillgodoseende av den civila hälso- och sjukvårdens. den allmän- na hälsovårdens samt den civila vete- rinärverksamhetens behov av perso- nal vid krig. krigsfara och sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket ltar befunnit sig gäller vad därom är särskilt stadgat. För tillgo- behov får förordnande som omförmäles i för- doscende av sådant

Sta stycket inte meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

1 Senaste lydelse 196653.

Prop. 1980/81 :57 76

Utdrag _

LAG RÄDET PROTOKOLL vid sammanträde 1980-10-14

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding. justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den "26 september 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet Holm beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av htwrättsassessorn Kajsa llallberg.

Förslaget föranleder följande yttrande:

11%

Lagrådet:

Av remissen framgår att man i den föreslagna nya lagen velat få till stånd en bestämning av begreppet hälso- och sjukvårdspersonal. som ("överensstäm- mer med den som fastlagts i lagen (l98tlzll) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. l sistnänmda lag innefattas i begreppet även personal. som är sysselsatt inom hälso- och sjukvård på andra områden än den civila hälso— och sjukvården. Som exempel på personal. som omfattas av tillsynen. anförs i förarbetena (se prop. l978/79:22(l s. 41) bl. a. personal vid försvarets sjukvårdsavdelningar. [ den paragraf i krigssjukvårdslagen. 8 s som den nu föreslagna paragrafen avses skola ersätta. är tjänsteplikten inte begränsad till personal som är anställd inom den civila hälso- och sjukvården. Lagrådet vill förorda att de i remissen föreslagna reglerna i 4 s första stycket i nu angivna hänseende bringas i överensstämmelse med vad som nu gäller. Detta kan ske genom att orden "den civila" framför "hälso- och sjukvården" får utgå. Skulle lagrådets önskemål inte kunna tillgodoses. torde paragrafen böra kompletteras med en definition av begreppet civil hälso- och sjukvård.

Inte heller när det gäller veterinärverksamheten innehåller gällande krigssjukvårdslag någon begränsning till den civila verksamheten. Vad lagrådet nyss anfört beträffande hälso- och sjukvården gäller därför i motsvarande mån veterinärverksamheten. Lagrådet föreslär således att orden ”den civila" framför "veterinärverksamheten" får utgå. Vid bifall härtill bör definitionen av civil veterinärverksamhet i 495 tredje stycket lämpligen flyttas till 7 &.

Prop. 1980/81z57 77

Genom 1980 års lag har bl. a. hälsovårdsinspektörerna då de icke handhar individuellt inriktad vård — kommit att uteslutas ur begreppet hälso— och sjuk 'årdspersonal. [ remissen har anförts övertygande skäl för att hälsovårdsinspektörerna liksom hittills bör omfattas av tjå-instepliktcn. Detta har i lagtexten tillgodosetts genom att orden "den allmänna hälsovården" upptagits. Begreppet "sysselsatt inom den allmänna hälsovården" synes emellertid — i kongruens med motsvarande genom [%'(l års lag införda terminologi på sjukvårdssidan — böra innefatta även teknisk personal. kontorspersonal etc. En så långtgående utvidgning av den tjt'instepliktiga personalen synes inte ha varit avsedd. Lagrådet föreslår därför att orden "den allmänna hälsovården" kompletteras med orden "i egenskap av hälsovårdsinspektör eller i därmed jämft'trlig befattning".

Om vad lagrådet sålunda fi'ärordat iakttages. kan paragrafens första stycke förslagsvis erhålla följande lydelse: "Den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården eller veterinärverksamheten är skyldig att efter anvisning av den myndighet regeringen bestämmer fullgöra sadan tjz'instgöring inom verksam- hetsområdet. som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Detsamma gäller den sotn inom den allmänna hälsovården tjänstgör som hälsm't'trdsin- spektör eller i därmed jämförlig befattning."

lli/ding tillägger för sin del: I paragrafens andra stycke behandlas tjänsteplikten för personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom de angivna verksamhetsområdena men som inte är sysselsatta där vid tiden för tjänstepliktens aktualiserande. Det föreslås härvid att personer som har legitimation eller särskilt kvalificerad behörighet inom yrket allt framgent skall vara tjänstepliktiga. För andra personalkategorier gäller f. n. enligt alå få krigssjukvårdskungörelsen att de skall ha tjänstgjort en viss minsta tid inom yrket. varierande från fyra månader till ett år. dock att den som tjänstgjort mindre än två är inte skall omfattas av tjänsteplikten när mer än tio år förflutit efter tjänstgtiiringens upphörande. [ förarbetena till krigssjukvårdslagen framhölls härvid (prop. 1953222 s. 40 och 44) att ifrågavarande personal borde vara tjänstepliktig endast om den kunde antagas ha fått en i viss mån bestående samhörighet med hälso- och sjukvårdande verksamhet. Det får enligt min mening anses otillfredsställande att av den föreslagna lagtexten inte kan utläsas att fråga skall vara om en viss minsta tjänstgöringstid inom yrket. Endast i vad avser tid som förflutit mellan anställningens upphörande och tjänstepliktens aktualiserande finns en vägledning i lagtexten. Då emellertid båda kvalifi— kationskravcn synes vara av enahanda vikt. bör också det förstnämnda kravet avspeglas i lagtexten. Jag föreslår därför att andra stycket ges följande lydelse: "Vad som sägs i första stycket skall även gälla personer som har tidigare yrkeserfarenhet inom något av de angivna verksamhetsomrädcna och som är legitimerade eller har erhållit en kvalificerad behörighet inom yrket eller som — utan att ha sådan legitimation eller behörighet -- tjänstgjort inorn yrket viss minsta tid och avslutat sin tjänstgöring viss minsta tid före den tidpunkt då tjänsteplikten görs gi'illandc."

Prop. l980/81:57 7s

ös"

Lagrådet:

Paragrafen. som innehåller skyldighet för läkare att deltaga i viss utbildning och övning. skall enligt det remitterade förslaget ersätta 9 aå krigssjukvårdslagen. Någon ändring i sak — utöver den höjda åldersgränsen — synes icke ha varit avsedd. Den föreslagna formuleringen av paragrafens andra stycke ger emellertid närmast vid handen att lagrummet omfattar även andra tjänstepliktiga än läkare. Lagrådet fi.")reslår att 6 & andra stycket ges följande lydelse:

"Är tjänstepliktig som avses i första stycket även värnpliktig. får han åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han kunnat åläggas värnpliktstjz'instgt'iring."

755

Lagrådet:

Om i enlighet med vad vid 4 s anförts orden "den civila" framför "veterinärverksamheten" utgår. bör definitionen av civil veterinärverksam- het intagas som ett tredje stycke i 7 ä.

9å

Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf skall den som underlåter att fullgöra en skyldighet som åligger honom enligt 4 eller 6 & dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken. Sistnämnda reservation synes inte åsyfta någon bestämd typ av brott som upptas i brottsbalkens brottskatalog. Den framstår med hänsyn härtill som överflödig. Uppkommande fall av konkurrens kan lösas med tillämpning av allmänna regler eller rättsgrundsatser. Lagrådet förordar att orden "om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken" fär utgå ur förevarande paragraf.

Prop. 1980/81:57 79

Utdrag SOCIALDEPARTEMEN'I'ET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 198tl-1l'l-23

Närvarande: statsministern Fälldin. ordfi'irande. och statsråden Bohman. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wir- tén. Holm. Andersson. Boo. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet llolm Proposition om hälso- och sjukvård i krig m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till lag om tjänsteplikt för hälso— och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har påpekat att den föreslagna lydelsen av 4s första stycket innebär att en viss olikhet uppkommer beträffande personalbegreppet vid en jämförelse mellan den föreslagna nya lagen och 1981) års tillsynslag. [ den föreslagna nya lagen har personalbegreppet inskränkts till att avse enbart personal inom den civila hälso- och sjuk tården. För att någon skillnad inte skall föreligga och då det av administrativa skäl är lämpligt att låta all personal inom hälso- och sjukvården omfattas av en och samma tjänste- pliktslag biträder jag lagrådets förslag att lagen skall omfatta även personal inom den militära hälso- och sjukvården och den som ingår i civilfi'irsvat'et. Detsamma bör gälla för veterinärverksamheten. — Beträffande uttrycket "sysselsatt inom den allmänna hälsovården" har avsikten inte varit att hälsth'irdsnämndernas tekniska personal. kontorspersonal etc. skulle omfat- tas av den nu föreslagna lagen om tjänsteplikt utan enbart hälsovårdsinspek- törer. Jag förordar därför att paragrafens första stycke ändras i enlighet med lagrådets förslag. .

Yttrandet av regeringsrt'idet llilding såvitt avser 4 s andra stycket innebär att såväl en minsta tjänstgt'iringstid inorn yrket som en minsta tid efter det att tjänstgöringen har upphört måste preciseras för att ange tjänstepliktens omfattning för varje person som har sltttat sin anställning. Avsikten är som jag har nämnt i lagrådsremissen att regeringen skall ge närmare föreskrifter om htlr lång tid efter tjänstgi'iringens avslutande som får ha förfltttit för att en person fortfarande skall kunna åläggas tjänsteplikt. Möjlighet skall dock finnas för den myndighet som utfärdar närmare bestämmelser att förkorta

! Bcslttt om lagrådsremiss fattat vid regcringssammanträde den ltN' september 1080.

Prop. 1980/81:57 St)

denna tid. I och för sig vore det naturligtvis önskvärt att markera an- knytningen mellan tjänsteplikten och yrkeserfarenhetcn också genom ett krav i lagen på minsta tjänstgöringstid i yrket. Med hänsyn till de skiftande tjänstgöringsförhållandena inom hälso— och sjukvården skulle emellertid ett sådant krav 'ålla oproportionerliga administrativa problem för den register- förandc myndigheten. På nu anförda grunder är jag inte beredd att ändra paragrafen i det av Hilding förordade avseendet.

I enlighet med vad lagrådet har anfört föreslår jag att definitionen av civil veterinärverksamhet intas som ett tredje stycke i 7 ;.

Jag biträder lagrådets förslag till ändring av 0 och 9 så. Jag förordar således att de av lagrådet särskilt kommenterade bestämmel- serna omredigeras i huvudsaklig överensstämmelsc med vad lagrådet har ff'ireslagit. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i det till lagrådet remitterade förslaget.

2. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga

dels det av lagrådet granskade förslaget till 1 . lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärper- sonal m. m..

dels förslagen till

2. lag om ändring i lagen (wo-4:63) om kommttnal beredskap.

3. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (195963). Förslaget under "2 har upprättats efter samråd med chefen för kommun- departementet och förslaget under 3 efter samråd med chefen för arbets— marknadsdepartementct.

3. Beslut

Regeringen anslttter sig till föredragandens ("överväganden och beslutar att genom proposititm föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1980/81z57

Innehåll Regeringens proposition ..................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Lagförslag .................................................. 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1964163) om kommunal beredskap ............................................. 2' Förslag till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. ............................ 3 Förslag till lagom ändring i allmänna tjt'instepliktslagcn (1959z83)

Utdrag av protokoll vid regeringssammantri'ide den 18 september 1980

1 Inledning ............................................... 2 Allmän motivering ...................................... 2.1 Allmänt ..........................................

2.2 Totalförsvarets hälso- och sjukvård .................. 2.3 Ansvar. ledning och samverkan i krig ................ 2.3.1 Lägre regional nivå ........................ 2.3.2 Högre regional nivå ........................

2.3.3 Central nivå ...............................

2.4 Personalförsörjningen ............................. 2.5 Kostnader och finansiering .........................

3 Upprättade lagförslag ................................... 4 Specialmotivering ....................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap ........................................ 4.2 Förslaget till lag om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårds- personal samt veterinärpersonal m.m. ............... 4.3 Förslaget till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen

5 Hemställan ............................................ 6 Beslut ........................... Bilaga] S:"tmmanfattning av betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83) ...........................................

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig (USIK) .............. Bilaga?» De remitterade lagförslagen ............................ Utdrag av lagrådsyttrande .................................... Utdrag av protokoll vid rcgeringssammanträde den 23 oktober 1980

'....» ro .—

Anmälan av lagrådsyttrande ............................. Hemställan ............................................ Beslut .................................................

81

I.)

7

7 S 8

11

12

12

18

19

”>?

"29 32

32

79 80 80