om samordnad datapolitik

Prop. 1981/82: 123

Regeringens proposition

1981/82: 123

om samordnad datapolitik

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av

regeringsprotokollet för de åtgärder och de ändamål som framgår av före-

dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

OLOF JOHANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen beskrivs inledningsvis hur den snabbt ökande användningen av datateknik och elektronik kommer att påverka allt fler områden och sektorer i samhället.

Den fortsatta utvecklingen och användningen av datateknik sätts in i ett samhällsekonomiskt perspektiv. I propositionen understryks behovet av att näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft. Teknikens betydelse som produktivitets- och välfärdshöjande faktor betonas.

Samtidigt understryks att Sveriges ställning som industrination, vår sociala välfärd, den fulla sysselsättningen och omsorgen om de enskilda : medborgarna måste värnas. Mikroelektronikens utveckling och användning måste i Sverige få en sådan inriktning att fortsatt social och ekonomisk utveckling understöds.

I propositionen konstateras vidare att den ökade användningen av datateknik har lett till att ett nytt politikområde — datapolitik — har växt fram, som griper över flera av de traditionella sektorspolitikområdena. Från den tidiga datadebatten om den personliga integriteten har perspektivet vidgats

till att omfatta allt fler frågor: sårbarhet, sysselsättning, arbetsmiljö, an-

vändarinflytande etc.

Under 1970-talet tillsattes ett antal offentliga utredningar för att från olika utgångspunkter belysa den nya teknikens konsekvenser för enskilda medborgare, för företag och myndigheter samt för samhället i stort. Flertalet av dessa utredningar har nu avslutat sitt arbete eller lagt betänkanden och rapporter. Detta utredningsmaterial har tillsammans med det arbete I Riksdagen 19811/82.1 saml. Nr 123

Prop. 1981/82: 123 [ET

som bedrivits i datadelegationen varit utgångspunkt för de överväganden och förslag som återfinns i propositionen.

I propositionen konstateras att statsmakternas beslut i datafrågor hittills främst gällt punktvisa och sektoriella åtgärder. Därför behövs enligt propo-

sitionen särskilda åtgärder för att åstadkomma en mer samordnad datapolitik.

Övergripande mål och riktlinjer för en samordnad datapolitik anges. En

samordnad datapolitik bör enligt propositionen relateras till och vara un-

derordnad de övergripande samhällsmålen. Inom ramen för en samordnad

datapolitik kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda i samhället. En av statsmakternas uppgilter vid utformningen av datapolitiken är att lägga fast datapolitiska

mål och ange principer och riktlinjer. På vissa områden kan sedan stats-

makternas styrning ta sig mera direkta former. Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör äga rum.

Utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik beskrivs som en process där det hittillsvarande arbetet i bl.a. utredningar och datadelegationen betraktas som en första etapp. De närmaste tre åren sägs utgöra en andra etapp då principer och riktlinjer kan börja tillämpas och olika föreslagna åtgärder genomföras.

I propositionen återges de förslag till principer och riktlinjer i 50 rekommendationer som presenterats i rapporten Samordnad datapolitik (Ds B

1981: 20) från datadelegationen. Någon bedömning av eller ställningstagan-

de till innehållet i dessa rekommendationer görs inte. Rekommendationer-

na behandlas så att vissa utmynnar i förslag till åtgärder som redovisas i en samlad åtgärdsplan för den kommande treärsperioden. Andra rekommen-

dationer föreslås bilda utgångspunkt för utredningsarbete som redovisas samlat i en utredningsplan för den kommande treårsperioden. En tredje kategori rekommendationer hänskjuts till det datapolitiska arbetet i tiden efter budgetäret 1985/86.

I budgetdepartementets bilaga behandlas frågor om användningen av datateknik i den statliga förvaltningen. En redovisning görs av erfarenheter från tillämpningen av de principer och riktlinjer för användningen av ADB i statsförvaltningen som riksdagen fastställde år 1979. Uppdrag till olika myndigheter aviseras med syfte att skapa ökad effektivitet, ökat användarinflytande och förbättrad information resp. service till allmänheten.

Särskilda insatser för att främja teknikupphandling på dataområdet för

den offentliga sektorn förslås. För budgetåret 1982/83 beräknas 10 milj. kr. för stöd till beställare och leverantörer i samband med vissa teknikupp-

handlingsprojekt. Verksamheten med teknikupphandling på dataområdet skall bedrivas av ett särskilt organ knutet till regeringskansliet. Organcet skall verka i minst fem år. För hela femäårsperioden fram till och med budgetåret 1986/87 beräknas det statliga stödet till teknikupphandling på

dataområdet uppgå till 70 milj. kr.

I justitiedepartementets bilaga anmäler justitieministern sin avsikt att

Prop. 1981/82: 123

senare under våren lägga fram ett förslag till reform av datalagen (1973: 289) på grundval av datalagstiftningskommitténs (DALK) promemoria (Ds Ju 1981:15—16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen. Vidare föreslås riktlinjer för den fortsatta fastighetsdataverksamheten. Enligt dessa skall ADB-reformen inom inskrivningsväsendet och fastighetsregistre-

ringén under de fem närmaste budgetåren drivas vidare med i huvudsak

oförändrade resurser och inriktning. Samtidigt skall ett utvecklingsarbete inledas som syftar till att inom en tioårsperiod ta fram en mera långsiktig lösning.

I utbildningsdepartementets bilaga lämnas en redogörelse för redan vid-

tagna åtgärder rörande utbildning på dataområdet. Åtgärderna har bl. a.'

gällt införandet av ny läroplan i grundskolan, fortbildning av lärare, utrustning inom gymnasieskolan, ökning av antalet platser inom den grundläggande högskoleutbildningen samt satsningar inom forskningen. Dessutom aviseras ett uppdrag till datadelegationen avseende en ökad satsning på

bred utbildning i datafrågor till allmänheten. En sådan utbildning bör omfatta såväl elementära kunskaper om tekniken, dess användning som konsekvenserna av denna användning. Till åtgärder på området Bred

utbildning i datafrågor beräknas 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

I arbetsmarknadsdepartementets bilaga ges en översikt över datateknikens betydelse för sysselsättning och arbetsmiljö. Datatekniken i sig bedöms inte ge upphov till någon betydande ökning av arbetslösheten under 1980-talet. Osäkerheten om de sammanlagda effekterna av olika slags rationaliseringar och strukturförändringar understryker dock betydelsen av en hög arbetsmarknadspolitisk beredskap.

Arbetsmarknadsverket föreslås få rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per

timme till mindre och medelstora företag som utbildar anställda för nya uppgifter i samband med datorisering. Arbetarskyddsfonden bör under en

treårsperiod få disponera 4.5 milj. kr. för forskning rörande modeller för

systemutveckling. Fondens medel för medbestämmande- och styrelserepresentantutbildning föreslås i enlighet med ett förslag av fondens styrelse få användas för finansiering av ett utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datateknik. Utvecklingspro-

grammet kommer att sträcka sig över fem år och totalt kosta 50 milj. kr.

I industridepartementets bilaga föreslås ett antal åtgärder som syftar till

att underlätta framför allt de mindre och medelstora företagens utnyttjande av datorstödd produktionsteknik. Sålunda föreslås att ett antal verkstads-

tekniska utvecklingscentra (VUC) bildas (Linköping, Stockholm, Göteborg). Vidare föreslås att ett antal s.k. CAD/CAM-enheter byggs upp. Både VUC och CAD/C AM-centralerna knyts organisatoriskt till institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). För uppbyggnad av verkstadsutvecklingscentra och CAD/CAM-centraler beräknas 14 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Vidare anvisas medel för att närmare utarbeta ett förslag om ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP). För arbetet med detta centrum beräknas I milj. kr. för budgetåret 1982/83.'

Prop. 1981/82: 123 4

Utdrag

PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: Statsminister Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström. Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson. Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tillander. Ahrland, Molin.

Föredragande: statsråden Johansson. Petri, Wikström. Tillander. Eliasson

och Åsling.

Proposition om samordnad datapolitik

Statsrådet Johansson anför.

Användningen av datateknik och elektronik i det svenska samhället är omfattande och vidgas till att gälla allt fler områden. Detta gäller bäde i

industrin, i servicesektorn och i den offentliga förvaltningen. Datatekniken sprids nu även till hemmiljön. till fritidsverksamhet m. m. Takten i utvecklingen och även i införandet av ny datateknik är hög.

Näringslivet kommer de närmaste åren att behöva göra stora investeringar i ny teknik för att kunna bibehålla och utveckla sin konkurrenskraft. Den offentliga sektorn kommer också att behöva rationalisera sin verksamhet, bl.a. med hjälp av datateknik. för att Sverige skall få räd att utveckla social omvårdnad, utbildning och andra områden där samhällsinsatser behövs. . |

Trots att datatekniken är betydelsefull för den samhällsekonomiska utvecklingen är tekniken inte oomstridd. Erfarenheterna av att använda

datateknik är blandade. I industrin och förvaltningen finns det mänga

exempel på väl fungerande datasystem. Men det finns också mänga exem-

pel på datasystem som fungerar dåligt i olika avseenden. Erfarenheterna från de omkring 30 år som datatekniken använts visar att kunskaper om tekniken som sådan växer snabbare än kunskaper om tekni-

kens konsekvenser, eftersom dessa ofta inte blir synliga samtidigt med att tekniken tas i bruk. I takt med att kunskaperna om datateknikens konsekvenser har ökat, har också andra frågeställningar än tekniska och ekono-

miska börjat beaktas. En av de första större frågorna som föranledde

statliga insatser gällde strävan att skydda den personliga integriteten.

Datalagen från 1973 blev den första i sitt slag i världen. På senare är har också frågor om sysselsättning, arbetsmiljö, användarinflytande och sår-

barhet kommit i förgrunden.

Prop. 1981/82: 123 5

Ett antal utredningar har tillsatts de senare åren för att behandla skilda datafrågor. Flera av utredningarna har nyligen redovisat sina förslag i betänkanden och rapporter.

Statsmakternas beslut i datafrågor har hittills främst gällt punktvisa och sektoriella åtgärder. Det finns därför enligt min mening ett behov av

särskilda åtgärder för att åstadkomma en mer samordnad datapolitik.

Regeringen har genom beslut den 13 mars 1980 inrättat en delegation för datafrågor (B 1980: 3) samt förordnat mig att vara dess ordförande. Delegationen har bl.a. till uppgift att verka för samordning mellan pågående utredningar och att föreslå principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning.

Datadelegationen har uppdragit åt sitt kansli att utarbeta en översiktlig datapolitisk rapport. I rapporten Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20) beskrivs hur den successivt ökade användningen av datateknik på allt fler områden i samhället lett till framväxten av ett nytt politikomräde — datapolitik — tvärs genom de traditionella sektorspålitikområdena. Jag har som företrädare för datadelegationen i en skrivelse till statsmi-

nistern den 7 januari 1982 framhållit, att jag anser det vara mycket angelä-

get att en samordnad datapolitik utformas bl. a. för att tillvarata datateknikens positiva möjligheter och åstadkomma en utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll.

En samordnad datapolitik bör enlig min mening relateras till och vara underordnad övergripande samhällsmål, såsom demokrati. ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans, god arbetsmiljö, medbestämmande i arbetslivet samt jämställd-

het mellan kvinnor och män.

Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda i samhället. En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken är att lägga fast datapolitiska mäl och ange principer och riktlinjer. På vissa områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former. Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör äga rum.

Jag anser att Sverige bör ha goda förutsättningar att utforma och tillämpå en modell för datateknikens positiva utveckling i samhället, vilken utmärks av:

— att man försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågorna, dvs. att i ett

sammanhang betrakta tekniken, dess användning och konsekvenserna

av denna användning på människor, organisationer och samhället

— att många parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utveck-

ling och användning av datatekniken — aktuella problem löses i samverkan mellan berörda parter. grupper och

enskilda

Prop. 1981/82: 123 6

— att det är ett gemensamt intresse för samhället, för företag och myndig-

heter, för fackliga organisationer och för enskilda människor att en bred

utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning genomförs.

Tyngdpunkten i den svenska modellen ligger enligt min mening på ctt brett förankrat inflytande över datafrågorna. För att ett sådant inflytande skall kunna utövas krävs kunskaper och kompetens. Den fortsatta utvecklingen och användningen av datateknik skall inte styras och ledas av experter och specialister. Naturligtvis har experterna en viktig roll. Utan deras kunskaper och insatser kommer inte en positiv utveckling av data-

tekniken att kunna äga rum. Men också dessa insatser mäste få en sådan form att de kan påverkas av många. Jag förordar att den fortsatta utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik grundas på dessa utgångspunkter. Er: samordnad datapolitik måste inriktas på klara mål samt vägledas av principer och riktlinjer. Men detta är inte tillräckligt. Det krävs också

åtgärder och konkreta satsningar. I det följande kommer senare att redovisas en rad förslag till åtgärder för att främja en positiv utveckling och undvika de negativa konsekvenserna av datateknikens utveckling och användning i samhället.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare bl. a. att föreslä att

en ökad satsning görs på bred utbildning i datafrågor till allmänheten. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att föreslå att

arbetsmarknadsverket ges rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per timme till

mindre och medelstora företag som utbildar anställda för nya uppgifter i

samband med datorisering. Arbetsmarknadsministern föreslår också ett treårigt forskningsprojekt rörande modeller för systemutveckling.

Chefen för industridepartementet kommer senare att föreslå ett antal

åtgärder som syftar till att underlätta för framför allt mindre och medel-

stora företag att utnyttja datorstödd produktionsteknik. Särskilda utvecklingscentra föreslås byggas upp.

Chefen för justitiedepartementet kommer senare att redovisa förslag om den långsiktiga inriktningen för den s. k. fastighetsdataverksamheten. Jag kommer senarc att föreslå bl.a. särskilda insatser för att främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn.

Statsråden Johansson, Petri, Wikström, Tillander, Eliasson och Åsling

anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för budget-, justitie-, utbildnings-, arbetsmarknads- resp. industridepartementet.

Statsrådet Johansson anför.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag all regeringen i en proposition

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om samordnad datapoliuk

Prop. 1981/82: 123 7

dels förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder

och det ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder och det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokoillen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—S5.

Bilaga 1

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I I

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik

1 Inledning

Den svenska samhällsekonomin är för sin utveckling mycket beroende

svarade utrikeshandeln för ca 30Z:. I den ekonomiska utvecklingen under tiden efter andra världskriget har Sverige haft stora fördelar av den relativt fria handeln. Inte minst i nuvarande ekonomiska läge med ett stort importberoende även för exportindustrin och en värdemässigt omfattande import

av energi är den svenska samhällsekonomin mycket beroende av exportin-

dustrins marknadsframgångar. Det är mot denna bakgrund vitalt för vår

ekonomi att näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft.

Sveriges ekonomi präglas i början av 1980-talet av en ansträngd bytesba-

lans, en omfattande utlandsupplåning, en för våra förhållanden hög arbets-

löshet (ca 2,57 av arbetskraften under år 198) samt en långsiktigt mins-

kande industrisysselsättning. Sverige befinner sig i denna svåra situation

tillsammans med flertalet övriga OECD-länder. Sammanlagt beräkna arbetslösheten vid årsskiftet 1981/1982 inom OECD-området till 27 miljoner. motsvarande 7.8 Z av den arbetande befolkningen.

De flesta OECD-länder är enligt vad som framgår av olika rapporter överens om nödvändigheten av att satsa på mikroelektroniken med åtgärder av typen: information, omskolning, stöd till forskning och utveckling, offentlig upphandling m.m. Detta uttrycker en strävan att vidareutveckla industrin till att bli mer kunskapsintensiv.

I det sammanhanget kan det finnas skäl att varna för vad resultatet kan

bli, om alla länder i en stagnerande världsekonomi följer i stort sett identiska strategier för användningen av mikroelektroniken.

Sverige är ett av världens rikaste länder med cn rationellt uppbyggd industriapparat. Vi har ett socialt välfärdssystem och en arbetsmarknad där vi försöker att skapa trygghet för de enskilda människorna. Sveriges ställning som industrination, vår sociala välfärd, den fulla sysselsättningen och omsorgen om de enskilda medborgarna måste värnas. Mikroelektroni-

kens utveckling och användning måste i Sverige få en sådan inriktning att

2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 ta

fortsatt social och ekonomisk utveckling understöds. I ett internationellt perspektiv bör detta vara en tillgång för Sverige.

Datatekniken har ofta presenterats som ett hjälpmedel för olika företag och myndigheter. Valet att satsa på datateknik har främst motiverats med den förbättrade produktivitet som kan erhållas och nya cHer förbättrade

tjänster som skulle kräva stora personella resurser utan användning av ny

teknik. Utveckling och användning av datateknik har ofta beskrivits som

en teknisk/ekonomisk fråga.

Under 1970-talet har både i Sverige och i andra länder uppmärksammats

att utveckling och användning av datateknik aktualiserar en rad frågor om

denna tekniks positiva eller negativa konsekvenser. I Sverige behandlar bl.a. de politiska partierna i riksdagen, arbetsmarknadens parter, en rad olika utredningar samt datadelegationen i sina program och rapporter olika frågeställningar i anslutning till datateknikens utveckling och användning i samhället.

Datadelegationen har i rapporten Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20)

framhållit, att det hittillsvarande datapolitiska arbetet kan ses som en första etapp i utformningen av en samordnad datapolitik. Denna etapp

karakteriseras av att flera grundläggande områden har blivit föremål för

utredningar och undersökningar. Ett stort antal rapporter och betänkanden har avgivits och åtskilliga förslag har presenterats.

Många av dessa frågor och förslag behandlas i mitt anförande samt i

anföranden av chefen för justitiedepartementet, chefen för utbildningsde-

partementet samt statsrådet Tillander, chefen för arbetsmarknadsdepartementet och chefen för industridepartementet. Jag lämnar i avsnitt 2, med hänvisning till bilaga 1.1, en redovisning av internationella frågor på dataområdet. I avsnitt 3 summeras arbetet under

den första etappen.

Arbetet med att utforma en samordnad datapolitik bör nu fortsätta i en

andra etapp. Det är lämpligt — för att ge en viss långsiktighet och stabilitet

åt arbetet liksom för att underlätta samordningen — att den andra etappen

sträcker sig fram t.o.m. budgetåret 1984/85, dvs. en treårsperiod. I avsnitt

4 redovisas en översiktlig plan för åtgärder och en översiktlig plan för utredningsarbetet under den andra etappen. Ytterligare förslag till åtgärder och utredningar redovisas i mina kollegors anföranden.

I avsnitt 5 redovisas ett översiktligt förslag till innehåll i en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. Främst behandlas institutionella och organisatoriska frågor.

I därpå följande avsnitt redovisar jag avslutningsvis vissa frågor om den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 3

2¶Internationella frågor

I samtliga industriländer är data- och elektronikområdet föremål för statliga åtgärder av olika slag. Även de internationella organisationerna har uppmärksammat och engagerat sig i problemställningar på dataområdet.

Jag anser därför att en kortfattad redovisning bör lämnas över detta. Redovisningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.

I avsnitt I i bilagan lämnas en redovisning av datapolitiska åtgärder som

har vidtagits i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Datapolitiska ståndpunkter och insatser på olika områden i internationella

organisationer redovisas i avsnitt 2.

Lagstiftningsskyddet av den personliga integriteten redovisas i avsnitt 3 i bilagan. Att integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksam-

mats i ett stort antal länder redan på ett tidigt stadium.

I avsnitt 4 i bilagan redovisas en översättning av ett protokoll från

åttonde sessionen i januari 1981 i ILO:s rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister. Den åttonde sessionen behandlade effekterna av

tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsvillkor, med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållanden, framför allt arbetarskydd, hälsa och ergonomi.

3¶Etapp Li utformningen av en datapolitik

3.1 Utredningar och beslut av regeringen och riksdagen under senare år

Registreringen av personuppgifter i det växande antalet register ledde under 1960-talets senare del till en omfattande debatt om konsekvenserna

härav för den enskildes integritet. Datateknikens roll för samhällets säker-

het, för näringsliv och arbetsliv samt dess påverkan på människors informationsmöjligheter utgjorde nya inslag i riksdagsdebatten under 1970talets senare hälft. Regering och riksdag fattade då också ett stort antal beslut i datafrågor.

Fr.o.m. år 1976 inleddes en intensiv utredningsperiod om olika datafrå-

gor. Våren 1976 tillkallades en av riksdagen begärd utredning för översyn av datalagen, datalagstiftningskommittén (DALK). Flera andra offentliga

utredningar har tillkatlats åren efter 1976. Ett betydande utredningsarbete

har bedrivits av myndigheterna, främst statskontoret. Ofta har det skett på uppdrag av regeringen.

I årets budgetproposition (1981/82: 100), bilaga 3 Gemensamma frågor

(s, 35—48) ges en översikt över pågående och under budgetåren 1980/81 och 1981/82 avslutat utredningsarbete på dataområdet. Redovisningen gör inte

anspråk på att vara fullständig. Utredningar som har bedömts vara av mindre brett intresse har inte medtagits. Jag hänvisar till denna bilaga och lämnar därför inte nu någon separat redovisning av utredningsarbetet.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 4

3.2 Datadelegationen och dess verksamhet

Jag övergår nu till att ge en redogörelse för delegationen för datafrågor (datadelegationen) och dess verksamhet.

3.2.1 Bakgrund

I prop. 1978/79:121 om användningen av automatisk databehandling

(ADB) i statsförvaltningen behandlades flera olika datatrågor. främst om systemutveckling och datordrift. I utskottets behandling av denna proposition (FiU 1978/79:34) koncentrerades bl.a. uppmärksamheten på riksda-

gens möjligheter att på ett tillfredsställande sätt följa och påverka utvecklingen av ADB 1 statsförvaltningen.

Utskottet konstaterar att i samtliga de motioner som väckts med anled-

ning av propositionen understryks behovet av ökat parlamentarikerinfly-

tande över ADB-frågorna i stort. I syfte att åstadkomma detta föreslås i flera av motionerna att någon form av datadelegation eller dataräåd inrättas. Även föredraganden har i propositionen uttryckt förståelse för tankarna på någon form av dataråd som lämpligt forum för att diskutera större frågor av

allmänt intresse när det gäller ADB, men inte ansett att det nu är rätt

tidpunkt att tillsätta ett organ av denna typ.

Utskottet har vid sin beredning av frågan funnit starka skäl tala för att en datadelegation knuten till regeringskansliet inrättas. Inrättandet av en sådan delegation skulle möjliggöra för representanter för riksdagspartierna,

för arbetsmarknadens parter, kommunförbunden m.fl. att på ett övergri-

pande sätt kunna följa datafrågorna, inkl. ADB i statsförvaltningen.

Enligt utskottet bör delegationens huvuduppgift vara att bevaka utvecklingen av datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll. Häri kan ingå att ta initiativ till utredningsarbete och andra åtgärder som bedöms erforderliga i syfte att bättre kunna följa ADB-utvecklingen inom statsförvaltningen och

1 samhället i stort. Delegationen bör även kunna få i uppgift att medverka i

beredningen av viktigare beslut rörande statlig ADB-verksamhet.

3.2.2 Duatadelegationens direktiv och uppgifter

Med anledning härav har regeringen genom beslut den 13 mars 1980 inrättat en delegation för datafrågor (datadelegationen, B 1980:3) samt förordnat mig att vara dess ordförande.

Delegationen utgör en kommitté med högst 15 ledamöter (Dir 1980: 15). I

delegationen ingår företrädare för samtliga riksdagspartier, för arbetsmarknadens parter (SAF, LO, SACO/SR och TCO), för Landstingsförbun-

det och Svenska kommunförbundet samt för regeringskansliet. Fill delega-

tionen är som sakkunniga knutna företrädare för kommunikations- och industridepartementet, användarorganisationer på dataområdet samt som

An

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1

experter företrädare för utbildningsdepartementet, datainspektionen, statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens industriverk.

televerket m.fl. Delegationen biträds av ett kansli.

Datadelegationen skall främst — bevaka utvecklingen av datoriseringen, främja kunskapsutvecklingen på

området och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av

datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll, — utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling

och användning i samhället,

— verka för att samarbete mellan bl.a. pågående utredningar på dataområ-

det underlättas samt att deras förslag kan samordnas. Därmed skapas

förutsättningar för en mera samlad datapolitik.

Delegationen bör vidare för sitt arbete översiktligt granska och utvärdera effekterna av större investeringar på dataområdet som gjorts inom

statsförvaltningen. Utbildningsfrågor i vid mening och forskning kring

datateknikens framtida användning och konsekvenser bör ägnas stor uppmärksamhet.

Datadelegationen är utifrån sina direktiv och sin sammansättning både

ett berednings-, utrednings- och samordningsorgan knutet till regeringskansliet och ett informationsorgan för bl. a. riksdagen. Denna konstruktion och relativt unika roll skapar speciella förutsättningar för delegationens arbete. Delegationen skall utöver att följa det pågående utredningsarbetet

ta initiativ till annat utredningsarbete och andra åtgärder som behövs för att följa ADB- och elektronikutvecklingen såväl nationellt som internationellt. Delegationen bör även vara remissorgan i viktigare ADB-frågor. Datadelegationen har också möjlighet att på eget initiativ ta till sig aktuella frågor av datapolitiskt intresse för diskussion och eventuella åtgärder.

En redogörelse bör varje år lämnas till regeringen avseende verksamhe-

ten under det föregående budgetåret. En viktig uppgift för delegationen är att svara för viss bevakning av datoriseringen i samhället och även kunna stå till tjänst med upplysningar.

Delegationen har därför etablerat ett omfattande kontaktnät och inhämtar systematiskt information om datateknikens utveckling och användning trån olika källor. Företrädare för delegationen har deltagit med presenta-

tioner vid konferenser etc. Det aktuella utredningsläget i pågående utredningar, som bedrivs på

uppdrag av regeringen, har löpande följts och periodiskt redovisats för berörda intressenter som ett led i utredningssamordningen.

Under hösten 1981 har inom delegationen pågått arbete med en översiktlig datapolitisk rapport som bl.a. innehåller förslag till principer och rikt-

linjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. Rapporten

Samordnad datapolitik har överlämnats till statsministern den 7 januari 1982. Jag återkommer senare till denna rapport (avsnitt 3.3).

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 6

3.2.3 Teknikupphandling på dataområdet

I rapporten Samordnad datapolitik anges fyra insatsområden, på vilka det enligt datadelegationen är omedelbart aktuellt att föreslå och genomföra datapolitiska åtgärder. Dessa är forskning, utbildning, användarinfly-

tande/medbestämmande och teknikupphandling. Det sistnämnda området bereds f.n. inom datadelegationen och förslag till åtgärder utarbetas vad gäller teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn.

Med teknikupphandling avses en beställning av utveckling av ny eller förfinad teknik, nya system m.m. som inte finns på marknaden och som

bascras på krav från beställaren.

I rapporten föreslås att teknikupphandling bör stödjas av statsmakterna

och användas som ett medel i en aktiv samordnad datapolitik för att

utveckla produkter och system som uppfyller användarnas krav bl.a. på effektivitet, god arbetsmiljö och högt användarinflytande samt för att

främja den svenska dataindustrins konkurrenskraft. Med hänsyn till den

svenska dataindustrins utveckling och med hänsyn till de användarbehov

som kan föreligga föreslås vidare att teknikupphandling bör igångsättas på

områden som utbildning (både datautbildning och utbildning där datateknik är ett hjälpmedel), kontorsfunktioner, verkstadsindustri, processindu-

stri och massmediateknik. Pågående teknikupphandling inom sjukvårdens område bör fullföljas. Vid datadelegationens behandling av teknikupphandlingsfrågor har det framkommit att teknikupphandlingens huvudsakliga funktion som ett datapolitiskt instrument består av de nära kontakter som uppstår mellan kvali-

ficerade beställare och leverantörer i ett utvecklingsarbete på ett så kun-

skapsintensivt och kompetenskrävande område som dataområdet är. Där-

med har beställarna möjlighet att få tillgång till leverantörens kunskap och erfarenheter samt få produkter och tjänster utvecklade som motsvarar

beställarnas önskemål och krav. Detta kan medverka till ett reellt inflytan-

de över utvecklingen för de anställda hos beställarna. För leverantörernas

del kan teknikupphandling ge en viktig inblick i användarfrågor och goda möjligheter att pröva och testa nyutvecklade produkter hos kompetenta

och intresserade beställare.

Teknikupphandling kan även vara ett viktigt dataindustripolitiskt instrument. I flera sammanhang har tecknikupphandling bedömts vara ett av de

mera verkningsfulla medlen för att åstadkomma industriella utvecklingsprojekt med inriktning på speciella krav.

Särskilda bestämmelser finns för offentlig upphandling i syfte att uppnå affärsmässighet och konkurrens på lika villkor. Sverige har träffat internationella handelspolitiska överenskommelser (bl.a. GATT-överenskommelsen) på detta område. Mot bakgrund av gällande bestämmelser och överenskommelser bör teknikupphandling delas upp i utvecklingsupphandling och i serieupphandling. Utvecklingsupphandling som kan riktas mot en leverantör avses resultera i prov i begränsad skala med produkter och

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 7

system som utvecklats på detta sätt. Serieupphandling genomförs vid en anskaffning för drift av systemen. Den är då öppen för alla anbudsgivare i

vanlig ordning. Beställarkraven bör så långt som möjligt formuleras i funktionella och prestandamässiga termer.

En framgångsrik teknikupphandling kräver aktiva insatser från beställarens sida. Beställaren bör ha en framförhållning i sina krav med hänsyn till

den tid som åtgår för en teknikupphandlings alla faser, ca 2—4 år, innan det

nya systemet kan tas i reguljär drift.

För många statliga myndigheter, kommuner och landsting kan det vara

svårt att få en sådan framförhållning och insikt om kommande krav och önskemål. Dessa krav och önskemål bör vara så klart beskrivna att de kan

vara utgångspunkt för meningsfulla och intressanta diskussioner om industriella utvecklingsuppdrag. Om detta inte skulle vara fallet är beställarkontakten mindre värdefull från leverantörens sida. Statliga, kommunala

och landstingskommunala myndigheter kan därför komma att behöva stöd

1 sitt arbete att skapa den nämnda framförhållningen. Det kan behövas ett ckonomiskt stöd för arbetet att formulera krav och önskemål men framför allt är det fråga om ett samordnings- och expertstöd för att ge beställaren

hättre möjligheter att samverka med andra beställare samt att utarbeta sin

cgen framförhållning. Ett sådant stöd kan avse hur planering av rationalisering genomförs. hur långsiktiga verksamhetsbehov kan klarläggas och hur man därefter analyserar utvecklingsbehov och tidsmässiga frågor. Stödet kan få formen av utbildning, rådgivning, handböcker och direkta arbetsinsatser av konsultativ art. En annan typ av stöd på beställarsidan

kan gälla frågor om databranschen, avtal och juridiska förhållanden.

Stödet kan även ges under själva utvecklingsarbetet, såväl till beställaren som till leverantören för att minska utvecklingskostnaderna.

För att teknikupphandlingen ska bli framgångsrik krävs även i många fall att flera beställares krav kan samordnas och sammanjämkas. Det kan särskilt gälla om kraven kommer från beställare som var för sig endast kan beställa små kvantiteter. Med samordnade krav kan leverantören i dessa fall bedöma att marknadspotentialen för den nyutvecklade produkten eller systemet är tillräckligt intressant.

För leverantörer torde det i allmänhet vara av intresse att medverka i

teknikupphandlingsprojekt om den utveckling som där sker ligger i linje

med den produktstrategi som leverantören har. Leverantören förutsätts

nämligen satsa sina ofta mycket begränsade utvecklingsresurser på projek-

tet varvid leverantören får minskade möjligheter att satsa på andra utvecklingsidéer.

Även för denna typ av frågeställningar kan ett kvalificerat samordnings-

och expertstöd bistå såväl beställare som leverantör. Jag redovisar mina förslag vad gäller teknikupphandling på dataområdet

i avsnitt 4.3.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 8

3.3 Rapporten "Samordnad datapolitik””

Datadelegationen har uppdragit åt sitt kansli att utarbeta en översiktlig datapolitisk rapport Samordnad datapolitik. Med rapporten har delegatio-

nen velat nå flera syften: — identifiera de datapolitiska ”problemområden” som de närmaste åren

kan förväntas bli de dominerande i samhället — göra en inventering av styrmedel och ge underlag för att åstadkomma

önskvärd styrning av datateknikens utveckling och användning — ge underlag för att utforma en svensk modell för datoriseringen i samhäl-

let — ge underlag för fortsatta överväganden och förslag i en samordnad

datapolitik

— ge underlag för och stimulera till en fördjupad debatt om den fortsatta

datoriseringens möjligheter och risker.

I rapporten redovisas att perspektivet på datafrågorna under 1970-talet har vidgats till att numera omfatta en rad skilda områden. Detta beror på den ökade användningen av datateknik, men också på den successivt breddade och fördjupade kunskap om de positiva och negativa konsekven-

ser som datateknikens utveckling och användning har för enskilda männi-

skor, organisationer och för samhället som sådant.

Riksdagspartierna och huvudorganisationerna på arbetsmarknaden har

intresserat sig allt mer för datafrågorna och i flera fall utarbetat handlings-

program. riktlinjer eller förslag i övrigt. I rapportens kapitel 2 ges cen kortfattad nulägesbeskrivning av detta.

De redovisningar, analyser och bedömningar som görs i kapitel 3—7 leder till slutsatsen i kapitel 8 att en samordnad datapolitik behöver utformas för det svenska samhället för att utveckling och användning av datatekniken skall kunna ske under demokratisk styrning och kontroll.

I kapitel 8 framhålls att datafrågornas behandling bör ske med utgångspunkt från ett tvärpolitiskt synsätt. Samhällets datapolitik mäste relateras

till och vara underordnad övergripande samhällsmål såsom demokrati. ekonomisk tillväxt. full sysselsättning, ekonomisk, social och kulturell jämlikhet, regional balans. god arbetsmiljö. medbestämmande i arbetslivet samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

I kapitel 8 redovisas hur en samordnad datapolitik kan vara utformad i

sina huvuddrag.

I kapitel 9 ges förslag till innehåll i datapolitiken genom de där redovi-

sade principerna och riktlinjerna för datateknikens utveckling och använd-

ning i samhället. |

I kapitel 10 lämnas förslag på områden till vilka det datapolitiska arbetet bör koncentreras på kort sikt. Där lämnas också förslag till särskilda åtgärder.

Datadelegationen framhåller att den anser det vara mycket angeläget att

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 9

en samordnad datapolitik utformas bl.a. för att tillvarata datateknikens

positiva möjligheter. Delegationen anser att kapitlen 3-7 utgör en värdefull genomgång av datapolitiska frågeställningar. Delegationen anser vidare att kapitel 8 och kapitel 9 anvisar väsentliga utgångspunkter för det fortsatta datapolitiska arbetet och ställer sig bakom den allmänna inriktning som finns i dessa kapitel.

Delegationen ansluter sig i princip till de förslag som redovisas i kapitel

10 och framhåller särskilt följande. Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av många organisationer, grupper och enskilda i sam-

hället. En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken

är att lägga fast datapolitiska mål och ange principer och riktlinjer. På vissa

områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former. Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör äga rum.

De datapolitiska principerna och riktlinjerna kan komma att påverka

attityder och värderingar kring datateknikens utveckling och användning i samhället i takt med att allt fler människor sätter sig in i datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan vara underlag för fortsatta överväganden

om en mera detaljerad datapolitisk styrning och konkreta åtgärder på

skilda områden. =

Att utforma en samordnad datapolitik bör ses som en process, där det

hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och utredningar är en värdefull grund. Arbetet i datadelegationen med föreliggande rapport kan då

ses som en första etapp. När ytterligare erfarenheter och kunskaper om

datafrågorna erhålls kommer det att krävas omformulering av berörda principer och riktlinjer eHer formulering av nya.

Datadelegationen understryker att Sverige har goda förutsättningar för att utforma och tillämpa en modell för datateknikens positiva utveckling och användning i samhället, vilken utmärks av:

— att man försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågorna — att många parter, grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utveck-

ling och användning av datatekniken — att aktuella problem löses i samverkan mellan berörda parter, grupper

och enskilda — att det är ett gemensamt intresse för samhället, för företag och myndig-

heter, för fackliga organisationer och för enskilda människor att en bred utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning genomförs.

Ansträngningarna att utforma en samordnad datapolitik bör inlednings-

vis ha tyngdpunkt på utbildningens område, forskningens område, frågor

som gäller medbestämmande och användarinflytande samt frågor som

gäller teknikupphandling.

Förslagen i kapitel 10 bygger på det som enligt datadelegationen är utmärkande för en svensk modell för datateknikens utveckling och an-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 10

vändning i samhället. De redovisade förslagen utgår från de principer och

riktlinjer som utarbetats.

Delegationen framhåller särskilt utbildning som en av de avgörande

förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken under

demokratisk styrning och kontroll. En bred utbildning i datafrågor till

allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i

detta sammanhang. Datadelegationen anser därför att de i rapportens

bilaga 7 föreslagna åtgärderna är starkt motiverade.

Till rapporten har fogats särskilda yttranden.

3.4¶Redovisning av vad som uppnåtts under etapp I

3.4.1 Datadelegationens arbete

I datadelegationens skrivelse till statsministern som ovan refererats sägs att utformningen av en samordnad datapolitik bör ses som en process, där det hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och utredningar är en värdefull grund. Arbetet i datadelegationen med rapporten Samordnad datapolitik kan då ses som en första etapp.

Datadelegationen kan inte fatta beslut som gäller för andra utredningar. Det är därför inte möjligt för delegationen att påverka utredningarnas arbete i annan mån än att lämna förslag till anpassningar och förändringar.

mell karaktär och har bl.a. inriktats på att från olika utredningar få fram

utredningsmaterial till hösten 1981 för att möjliggöra en samordnad be-

handling i regeringskansliet. Till vissa delar har detta uppnåtts. i andra fall

har utredningsförslag behandlats i särskild ordning eller samordnats med

andra förslag. Flera utredningar har slutfört sitt arbete under år 1981 och

endast ett begränsat antal nya utredningar har tillsatts.

Jag kommer att i avsnitt 4.4 lämna en översiktlig redovisning över det utredningsbehov som identifierats och som avser den kommande treårsperioden. Även om nya utredningsbehov senare kan tillkomma resp. vissa nu angivna kan förändras eller falla bort bör redovisningen vara värdefull.

Den möjliggör en diskussion om utredningsbehovet och bör kunna under-

lätta utredningssamordningen, bl.a. för datadelegationens del.

När det gäller datadelegationens funktion att ”bevaka utvecklingen av datoriseringen m.m.” kan jag konstatera att tillgången på information om

datafrågor är utomordentligt omfattande. Den stora spridningen av datatekniken, de många nya tillämpningsområden som växer fram, den pris/ prestandamässiga utvecklingen och en ökande insikt om de positiva och

negativa konsekvenser som datateknikens utveckling och användning kan

leda till, gör det omöjligt för datadelegationen att bevaka frågorna fullständigt.

Datadelegationen bör också enligt sina direktiv utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhäl-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 HH

let. I den nämnda rapporten Samordnad datapolitik redovisas i 50 rekommendationer förslag till principer och riktlinjer.

Delegationen ställer sig bakom den allmänna inriktningen i de principer och riktlinjer som där redovisas. Jag återkommer i avsnitt 4.2 med kommentarer till dessa rekommendationer.

Rapporten ger en bred översikt över ett stort antal datafrägor och

beskriver hur en samordnad datapolitik kan vara utformad i sina huvuddrag. Därmed möjliggörs fortsatt detaljerat datapolitiskt arbete på enskilda områden utan att för den skull förlora överblick och sammanhang med de många andra frågor som också är aktuella. Det är just detta som enligt min mening är den huvudsakliga fördelen med en samordnad datapolitik jämfört med en sektorsuppdelad datapolitik av den typ som Sverige haft alltsedan det datapolitiska arbetet började växa fram.

En av de huvudfrågor som behandlas i rapporten är rätten för den

enskilde att värdera teknik utan att behöva ha specialistkunskaper. I datadelegationen har ett betydande arbete lagts ned på att beskriva och

bedöma de positiva och negativa konsekvenser som datateknikens användning kan leda till. Styrningen av teknikens utveckling och användning

bör utgå från sådan konsekvenskunskap. Det har visat sig vara svårt att bedöma dessa konsekvensfrågor. Detta beror bl.a. på hur den svenska forskningen på dataområdet för närvarande är inriktad. Samhället satsar

förhållandevis mycket på dataforskning men den dominerande delen satsas

på datatekniska frågor, relativt lite på användarfrågor kring datatekniken och praktiskt taget inget alls på att belysa och bedöma konsekvenser av

datateknikens användning för enskilda medborgare, organisationer och för samhället.

Detta har också belysts i propositionen om forskning m.m. (prop 1981/ 82:106) där chefen för utbilkiningsdepartementet bl.a. anger samhällsve-

tenskapligt inriktad forskning kring mikroelektronikens olika konsekvenser som ett högt prioriterat område.

Av stor betydelse för att underlätta en teknikvärdering, där många kan deltaga, är att den utbildning i datafrägor som föreslås, i det följande (avsnitt 4.3) avses ge såväl kunskaper i teknik som kunskaper om användning och konsekvenser.

3.4.2 Arbetet i vissa utredningar

Många utredningar har verkat på dataområdet sedan år 1976. Det har

funnits flera skäl för detta. I Sverige liksom i andra länder hade man i mitten av 1970-talet börjat uppmärksamma särskilda frågor om datateknik och dataanvändning, näringslivets utveckling och arbetslivsfrågor kring datateknik och dataanvändning. En betydande osäkerhet rådde kring dessa frågor och regeringen utfärdade mot denna bakgrund brett upplagda

direktiv till utredningen (I 1978:04) om datateknikens och elektronikens

effekter på näringslivets utveckling (DEK) samt till dataeffektutredningen

(A 1978:05).

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 12

Ett annat utvecklingsområde, där många samhällsfrågor upplevdes som

oklara och svårbemästrade, gällde de effekter som nya elektronik-baserade medier som text-TV, teledata och telefax skulle kunna medföra för

enskilda. organisationer och samhället. Informationsteknologiutredningen

(U 1978: 12) gavs år 1978 direktiv att studera utvecklingsmöjligheter och

problem i anslutning till att allmänheten skulle använda dessa nya medier.

Utredningsarbetet vad gäller den personliga integriteten har pägått kontinuerligt sedan våren 1976, då datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05), DALK. tillsattes för att utvärdera datalagen och datainspektionens verk-

samhet. Vid flera tillfällen sedan dess har DALK fått tilläggsdirektiv att

utreda olika frågor i anslutning till personlig integritet och datalagen. F.n. har DALK i uppdrag att utreda frågan om en generell personregisterlagstftning.

År 1977 tillsattes sårbarhetskommittén (Fö 1977:02), SÅRK för att utreda sårbarheten hos det datoriserade samhället och föreslå åtgärder för att minska denna. SÅRK:s kartläggning redovisades i betänkanden åren 1978 och 1979. Den ledde fram till den allmänna slutsatsen att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens ”ADB-samhälle”. Efter remissbehandling av SÄRK:s slutbetänkande har regeringen år 1981 tillsatt en beredning för

säkerhet och sårbarhet på dataområdet (Fö 1981:02). SÄRB. Beredningen

ska vara remissinstans och rådgivande organ samt utreda vissa sårbarhets-

frågor. Arbetet är tidsbegränsat att avslutas senast den I juli 1984. Beredningen har i december 1981 till statsrådet och chefen för försvarsdeparte-

mentet överlämnat den handlingsplan, som regeringen i direktiven (Dir

1981: 48) anmodade beredningen att avge före årsskiftet 1981/82.

Flera utredningar och satsningar har även gjorts på utbildningens och

forskningens område. Här kan nämnas insatser av styrelsen för teknisk utveckling (STU) vad gäller tillskapande av särskilda ramprogram på da-

taområdet, insatser av skolöverstyrelsen (SÖ) vad gäller datorn i skolan (DIS) samt insatser av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) vad gäller utbyggnad av utbildning i datafrågor på högskolenivå.

Statens industriverk (SIND) och utvecklingsfonderna har i samarbete med STU, näringslivsorganisationer och arbetsmarknadens parter genomfört en mikroelektronikkampanj riktad mot mindre och medelstora företag

inom verkstadsindustrin. Flera stora statliga datasystem har blivit föremål för utredning under

senare år. Regeringen har tillsatt kommittéer för att utreda olika frågor

rörande gemensamma eller skilda databaser och system för fastighetsdata-

verksamheten (Ju 1979:07). FADIR. resp. för allmänna försäkringens datasystem (S 1977:10), ALLFA. En särskild utredare har tillkallats för att lämna förslag vad gäller kronofogdemyndigheternas ADB-system (Kn

1980: 02), REX.

I dessa tre sistnämnda fall har ingått i direktiven att utreda hur en framtida drift kan organiseras. En grundläggande utgångspunkt för utred-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 13

ningarna har varit riksdagens ställningstagande år 1979 till prop. 1978/ 79: 121. där föredraganden föreslog att datordriften i stora ADB-system skall baseras på principerna om dedicering och spridning. Samtliga utred-

ningar har också funnit skäl att föreslå sådana lösningar. När det gäller

REX-utredningen föreslog dock utredningsmannen att REX-systemet först skulle införas i en central driftmiljö för att först senare kunna komma att spridas.

Utöver dessa utredningar har även många andra utredningar med an-

knytning till datafrågor genomförts. Många är avslutade, andra pågår.

Jag anser att utredningsarbetet under de gångna åren har lett fram till ett värdefullt och mycket omfattande utredningsmaterial med många förslag. Bl.a. har flera av utredningarna föreslagit att utbildning i datafrågor och datateknik skall genomföras. Flera utredningar speglar i sitt arbete en större osäkerhet beträffande datafrågorna i samhället under senare hälften

av 1970-talet än nu. Osäkerheten förklaras delvis av de generellt hållna

direktiven. I arbetet med att modernisera stora statliga datasystem fanns

ofta en stark koncentration på driftfrågor. På senare år har utvecklingsfrå-

gorna kommit avsevärt mer i fokus. Bl.a. bör användarna av datasystem få ett reellt inflytande över utvecklingsarbetet. Ett annat skäl är att det ofta är utvecklingsarbetet som svarar för en stor och växande andel av ett datasystems totalkostnader.

De vidgade insikter som vi har fått om datafrågorna i samhället är till en betydande del utredningarnas förtjänst. Men också det arbete som utförts

av t.ex. de politiska partierna och arbetsmarknadens parter har varit

betydelsefullt. Det internationella samarbetet har varit en viktig kunskaps-

källa.

Jag anser därför att det nu finns en god grund att stå på inför den andra

etappen i arbetet att utforma och tillämpa en samordnad datapolitik.

4¶Etapp II i utformningen av en samordnad datapolitik

4.1¶Principiella frågor

Jag har nämnt i det inledande anförandet att ett antal frågor om datateknikens positiva eller negativa konsekvenser har aktualiserats på senare år. Datadelegationen bör enligt sina direktiv ägna stor uppmärksamhet åt den ökade användningen av ADB, telekommunikation och elektronik inom en lång rad användningsområden samt effekterna härav för effektivitet, ekonomi, sysselsättning, arbetsmiljö, integritet, sekretess, säkerhet, sårbarhet, inflytande. kompetensutveckling, jämställdhet mellan kvinnor och män samt frågor om landets försörjning under beredskap och krig.

I den diskussion om datateknikens positiva eller negativa konsekvenser som för närvarande förs lyfts ytterligare en rad frågor fram. Detta behandlas i rapporten Samordnad datapolitik.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 14

Att listan med konsekvenser är lång kan ses som ett uttryck för datatek-

nikens stora räckvidd, utvecklingstakt och potential. Det är detta förhållande som är det huvudsakliga motivet för att utforma och tillämpa en

samhällspolitik på just dataområdet.

De uttalanden som riksdagen har gjort, främst i FIU 1978/79:34, innebär

som jag ser det, att datadelegationen skulle få i uppdrag att ge förslag till en datapolitik för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll. Denna policyskapande roll som delegationen fått, har föranlett mig att tillkalla en datadelegation

med en mycket bred sammansättning. Jag konstaterar också att det är

unikt att en sådan beställning ges. Det vanliga är att politiken på ett

samhällsområde växer fram i takt med att olika beslut i konkreta frågor fattas samt i samband med beslut om utredningar m.m.

Jag övergår nu till att ge min principiella syn på utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. I mitt inledande anförande har

jag redovisat vissa grundläggande frågor i anslutning till detta.

Enligt min mening kan den fortsatta användningen av datatekniken inte

vara en fråga om att säga ja eller nej. 1 stället kan de relevanta frågorna vara: Hur skall tekniken användas? I vilka sammanhang? 1 vilken takt? Vem skall medverka och besluta? Vilka kunskaper behövs? Hur skall kostnaderna för och vinsterna av teknikanvändningen fördelas?

Datapolitikens huvudfråga bör då bli: Hur kan vi stimulera till en för

samhället positiv användning av datatekniken och samtidigt undvika de negativa konsekvenserna?

Erfarenheten visar att det är svårt för företag och myndigheter att handla

så att detta mål för styrningen uppfylls. Det är svårt för enskilda människor att veta om ett framtida samhälle med omfattande datateknikanvändning fungerar väl eller inte. bl.a. när det gäller de konsekvensområden som jag nyss har redovisat. Det är likaså svårt för statsmakterna att förutse hur dagens investeringsbeslut i datateknik kommer att utfalla och vilka samhällsekonsekvenserna blir, på kort och framför allt på längre sikt.

När kunskaperna och förmågan att förutse konsekvenserna är bristfäl-

liga. förefaller många att utgå från förhoppningar om att en fortsatt ökning

av datateknikens användning leder till flera positiva konsekvenser än negativa. Detta har behandlats utförligt i rapporten Samordnad datapolitik,

Den snabba datatekniska utveckling, som bl.a. leder till ökad kapacitet

och funktionsrikedom i datasystem samt lägre kostnader för de elektronis-

ka komponenterna, kommer helt visst att öka utbudet av datateknik både

inom nuvarande användningsområden och inom helt nya användningsom-

råden. Många företag, myndigheter och enskilda människor kommer där-

för att ställas inför åtskilliga beslut om datateknik skall tas i bruk samt hur det skall ske, o.s.v. Datapolitikens främsta syfte är att ge vägledning inför sådana valsituationer och beslut.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 15

En datapolitik har växt fram i Sverige på många olika områden. Här kan

nämnas den personliga integriteten, dataindustrins lönsamhet och utveckling, den statliga ADB-användningen, sysselsättning och arbetsförhållanden, forskning och utveckling.

I rapporten Samordnad datapolitik från datadelegationen redovisas att

så gott som samtliga departement i regeringskansliet handlägger datafrågor med anknytning till sina myndigheter. I riksdagen behandlar enligt rapporten samtliga riksdagsutskott. med något undantag. anslagsfrågor och har att ta ställning till olika frågor om myndigheternas egen användning av datateknik. Med nuvarande fördelning av ärenden mellan utskotten kan 13 av 16 utskott komma att behandla datafrågor i annan mening än att pröva anslagsfrågor till resp. myndigheter. |

Enligt min mening innebär detta att datafrågorna sammantaget har berö-

ringspunkter med en rad sektorspolitiska områden. Datafrågorna bör där-

för behandlas med utgångspunkt från ett tvärpolitiskt synsätt.

En samordnad datapolitik skall visa på samband och sammanhang mellan olika områden där datateknikens utveckling och användning kan leda till konsekvenser. I formuleringen av datapolitiska krav och åtgärder på ett område, exempelvis integriteten, kan man med hjälp av den samordnade datapolitiken se samband och sammanhang med andra datapolitiska konsekvensområden, exempelvis samhällskontroll av enskilda människor och

företag. Många enskilda datafrågor har också beröring med andra politikområden. Frågor om investeringar i ADB-teknik har beröring med industripoli-

tik, med arbetsmarknadspolitik och med utbildningspolitik för att nämna några områden.

Hänsynstagande till datapolitiska frågor om arbetsförhållanden och personalutveckling kan i investeringssammanhang leda till att investeringsbeloppen blir något högre jämfört med om renodlat tekniskt/ekonomiska skäl

får avgöra investeringsnivån. Den intressanta frågan blir då i vad mån

verksamhetens totalkostnad blir högre eller lägre.

I arbetet med datafrågor görs därmed många avvägningar mellan skilda intressen. Det är inte datapolitiken ensam som kan anvisa hur dessa intresseavvägningar skall lösas. Jag anser att gränsen för datapolitiken bör sättas vid att den ska tillhandahålla kunskaper och erfarenheter av betydel-

se för lämpliga avvägningar i det enskilda fallet. I den politiska verksamheten får sådana avvägningar göras utifrån en politisk helhetssyn, inte genom att ett politikområde. t.ex. datapolitiken ”tar över”.

renheter som denna politik grundas på. Är dessa ytliga och osammanhängande blir naturligtvis effekterna ringa.

Genom datateknikens stora spridning i samhället kommer många männi-

skor, organisationer och parter att påverka beslut i datafrågor eller med-

verka i sådana beslut. Med den principiella utformning av datapolitiken

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 l6

som jag har redovisat blir det därmed angeläget att de kunskaper och erfarenheter som bildar grund för datapolitiken sprids till de många som berörs.

Som jag tidigare framhållit har vi i Sverige haft en sektorsorienterad datapolitik utan närmare inbördes samband. Jag vill framhålla att det behövs en övergripande datapolitik som visar på sammanhangen och som kan vara vägledande för tillämpningen av politiken på enskilda områden.

Datadelegationen skall enligt sina direktiv utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. Delegationen har i sin rapport redovisat 50 sådana rekommendationer. Delegationen ställer sig bakom den allmänna inriktning som dessa har.

Delegationen framhåller även att de datapolitiska principerna och riktlinjerna kan komma att påverka attityder och värderingar kring datateknikens utveckling och användning i samhället i takt med att allt fler människor sätter sig in i datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan vara underlag för fortsatta överväganden om en mer detaljerad datapolitisk styrning och konkreta åtgärder på skilda områden. Jag delar denna uppfattning.

I avsnitt 3.3 redovisade jag översiktligt den av datadelegationen föreslagna svenska modellen för datateknikens utveckling och användning i samhället. I modellen ingår att det är ett gemensamt intresse för många att en bred utbildning med lämplig inriktning genomförs. Jag anser att de nämnda principerna och riktlinjerna kan spela en väsentlig roll genom att

påverka inriktningen på denna breda utbildning.

4.2 Behandling av datadelegationens ” principer och riktlinjer”

De föreslagna principerna och riktlinjerna för datateknikens utveckling och användning berör bl.a. integritet, sårbarhet, sysselsättning. regional utveckling, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. De har indelats i tre områden: — den enskilde medborgaren

— näringshy, förvaltning och arbetsliv

— samhället

I fördelningen mellan dessa tre områden redovisas frågor som hänför sig

till enskilda människor under det första området. Näringsliv. förvaltning

och arbetsliv behandlas i ett sammanhang. Med förvaltning menas i stort organisationer som inte verkar i den s.k. konkurrensutsatta sektorn. Det

tredje området är samhället. Där behandlas frågor som berör större med-

borgargrupper, nationella frågor, vissa överordnade datafrågor m.m.

Med hänsyn till rekommendationernas aktualitetsgrad och den fortsatta hanteringen av rekommendationerna vill jag dessutom dela in dessa i följande tre kategorier:

Kutegori I innehåller de rekommendationer som bör leda till åtgärder av

olika slag under etapp 11 (1982-1985). Det betyder enligt min mening att

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 17

dessa rekommendationer redan nu kan börja påverka datapolitikens tillämpning. Försök eller experiment kan igångsättas på vissa områden. I

andra fall kan närmare preciseringar eller tillämpningsanvisningar behöva utarbetas.

Kategori 2 innehåller de rekommendationer som bör leda till utredningar. En anledning till att utredning förordas kan vara, att det råder delade meningar om den närmare innebörden av rekommendationen eller att den bedöms vara beroende av hur andra rekommendationer skall tolkas. I kategori 2 placeras dock endast sådana rekommendationer där det bedöms vara angeläget och finns möjligheter att under etapp II initiera en utredning av värde för det fortsatta datapolitiska arbetet.

handlingen med fördel kan hänskjutas till etapp II. dvs. efter år 1985.

Några av rekommendationerna är sådana till sin karaktär eller till sitt

innehåll att de motiverar både åtgärder och utredning. I dessa fall redovi-

sas rekommendationen i både kategori I och kategori 2.

I det följande redovisas rekommendationerna med den exakta formulering de har i rapporten Samordnad datapolitik. De har numrerats löpande såsom de förekommer i rapporten (kap. 9). Efter varje grupp med rekommendationer redovisar jag i förekommande fall klargöranden med avseen-

de på den fortsatta hanteringen och prioriteringen.

Datadelegationen har ställt sig bakom denna allmänna inriktningen i rekommendationerna och anser att de anvisar väsentliga utgångspunkter för det fortsatta datapolitiska arbetet. För egen del är jag inte nu beredd att förorda att rekommendationerna får någon annan innebörd än vad som delegationen har framhållit. Det datapolitiska arbetet avses fortsätta under en kommande treårsperiod och flera av rekommendationerna kan under denna period komma att behöva preciseras.

4.2.1 Den enskilde medborgaren — kategori I

PERSONLIG INTEGRITET .

1. Skyddet av den personliga integriteten i samband med databehandling

av personinformation måste vidmakthållas.

OFFENTLIGHET OCH ADB

4. Datasystem hos myndigheter måste framöver konsekvent utformas

med beaktande av tryckfrihetsförordningens krav på att ge allmänheten

tillgång till allmänna. offentliga handlingar som är lagrade på ADBmedium. Aven för befintliga datasystem måste tryckfrihetsförordning-

en uppfyllas.

INFORMATION TILL MEDBORGARNA

5. Datasystem hos myndigheter som används för att ge information till

medborgarna i olika ärenden bör utformas så att de ger en för motta-

garen sakligt riktig, nödvändig och förståelig information. Informatio-

nen bör nå mottagaren vid en tidpunkt då behovet härav föreligger.

3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 18

Myndigheten bör kunna använda datasystemen för att olika mottagargrupper skall kunna få riktad information som är anpassad till och kan förstås av olika kategorier av mottagare. Hänsyn bör tas till att många människor har svårt att läsa och förstå byråkratiskt språk.

RÄTT ATT VÄRDERA TEKNIK 6. Alla medborgare bör ha rätt till information och kunskap om informa-

tionssamhällets möjligheter och risker. Därmed får många människor möjlighet att delta i värderingen av den datateknik som kommer att användas eller redan används.

Personlig integritet har varit vårt först utvecklade datapolitiska område

(rekommendation I). Det är i dag relativt väl behandlat genom tillämpning-

en av datalagen och datainspektionens verksamhet. Olika utredningar och

enkäter visar att allmänhetens oro för att integriteten urholkas trots detta inte har minskat. Den ADB-registrerade informationen om medborgarna fortsätter också att öka. Enligt datainspektionen finns det f.n. ca 45 000 personregister i Sverige. Vad gäller de frågor som behandlas i rekommendation 4 har DALK

utrett frågan om tillgången till allmänna handlingar i samband med ADB och under hösten 1980 överlämnat sina förslag. Frågan har remissbehand-

lats och regeringen har lämnat en proposition (prop. 1981/82: 37) till riksda-

gen. I propositionen föreslås vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen

(TF) och i sekretesslagen. De senare innebär bl.a. att myndigheter som

använder ADB i sin verksamhet skall ordna denna med beaktande av den i TF stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. Propositionen har

ännu inte slutligt behandiats av riksdagen (KU 1981/82:21).

Rekommendation 5 om information till medborgarna från offentliga da-

tasystem berör enligt min mening ett mycket viktigt område. Många offentliga organ använder datasystem för att samla in information från medbor-

garna, ge information till medborgarna eller förmedla beslut. ALLFAkommittén som behandlade ADB inom den allmänna försäkringen formu-

lerade generella krav i dessa sammanhang som återfinns i rekommendatio-

nen (nr 5).

Jag har redan tidigare redogjort för min uppfattning att rätten för varje medborgare att värdera teknik är grundläggande. Rekommendation 6 är därmed en av de centrala i den samordnade datapolitiken. Information och

kunskap lyfts här fram för att ge en grund för medborgarnas möjlighet att delta i värderingen av teknik. Men det krävs även att viktiga teknikfrågor

på dataområdet blir föremål för politiska beslut i valda församlingar och att politikerna sätter sig in i dessa framtidsfrågor. Naturligtvis krävs även att

beslutsunderlaget är redovisat så att det kan förstås av icke-specialister.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 19

4.2.2¶Den enskilde medborgaren -- kategori 2 INTEGRITET PÅ ARBETSPLATSEN

- De anställdas integritet på arbetsplatsen kräver särskild uppmärksamhet. Prestationsmätning med datasystem bör inte förekomma utan medgivande av berörd personal och berörd facklig organisation.

DATAKVALITET

Behovet och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för

att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrera-

de informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet bör ägnas särskild uppmärksamhet.

DEN POLITISKA BESLUTSPROCESSEN

. Datatekniken bör användas för att öka medborgarnas insyn i den politiska beslutsprocessen och därmed ge dem bättre möjligheter att

delta i denna process.

JÄMSTÄLLDHET

. Datatekniken bör användas på ett sådant sätt att jämställdhet mellan kvinnor och män främjas i arbetslivet, i hemmet och i samhället i

övrigt. Särskilda studier av konsekvenser och tänkbara åtgärder bör

genomföras för att få fram förslag i dessa sammanhang.

HANDIKAPPADE

. Datatekniken bör användas på ett sådant sätt att handikappades möjligheter till arbete och förbättrad samhällsservice främjas. Det behöver

utredas på vilket sätt detta kan ske.

BETALNINGSSYSTEM

10. Ny teknik bör inte användas inom servicesektorn på ett sådant sätt att väsentliga konsumentintressen eller integriteten åsidosätts. H". Ekonomiska, sociala och andra samhälleliga konsekvenser bör undersökas innan elektroniska betalningssystem genomförs i stor skala.

NYA MEDIA . Nya media som baseras på datateknik bör utformas på ett sätt som

främjar social gemenskap. . Nya media bör användas för att öka tillgängligheten till och mångsi-

digheten av information för stora grupper i samhället.

- Särskilda studier och försök bör genomföras för att undersöka och pröva olika åtgärder som kan verka i dessa riktningar.

Rekommendation 2 tar upp frågan om de anställdas integritet på arbetsplatsen vid prestationsmätning med datasystem. Från olika håll har redovisats exempel på hur man i datasystem byggt in möjligheter till individuell

sådan mätning. Denna fråga är reglerad i datalagen och omfattas i övrigt av

den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det finns många olika uppfattningar i denna fråga. Det föreligger därför ett behov av en bättre faktaredovisning. Frågorna om datakvalitet som tas upp i rekommendation 3 har hittills

inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Till följd av att allt mer information

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 20

om medborgarna lagras i dataregister. finns det en uppenbar risk på olika områden att den bild av verkligheten som datorerna ger. i debatten ibland kallad dataskuggan, räknas som mer relevant för beslutsfattarna än uppgifter som medborgarna själva tillhandahäller.

Datatekniken kan på ett genomgripande sätt komma att förändra demo-

kratins villkor. Beslut i organisationer och politiska partier, i företag.

kommuner, landsting, regering och riksdag kommer att i allt större ut-

sträckning ske med hjälp av faktaunderlag och analyser som tagits fram

(rekommendation 7) med datorer som hjälpmedel.

Datatekniken bör kunna användas för att främja jämställdhet mellan

kvinnor och män i arbetslivet, i hemmet och samhället i övrigt trekommen-

dation 8). Det råder dock osäkerhet om hur detta konkret kan förverkligas. Ett annat område där datatekniken anses rymma en stor positiv potential

är åtgärder för att främja handikappades delaktighet i samhället (rekommendation 9). Här behövs konkreta insatser för att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas.

En ökad automatisering inom handeln och servicesektorn i övrigt liksom införandet av elektroniska betalningssystem kan komma att medföra betydande konsekvenser för medborgarna i deras roll som konsumenter. Re-

kommendationerna 10— 1 bör beaktas i detta sammanhang.

Rekommendationerna 12—14 innehåller enligt min mening väsentliga utgångspunkter vid bedömningen av de samhällsåtgärder som kan behöva

vidtas för att ästadkomma en socialt önskvärd användning av nya media

som t.ex. teledata.

4.2.3 Den enskilde medborgaren — kategori 3

KONTROLL AV INFORMATIONSMÄNGDEN

3. Behovet och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för

att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrerade

informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet bör ägnas

särskild uppmärksamhet.

Rekommendation 3 tar i sin första del upp frågeställningar kring utveck-

lingen på lång sikt med en ständigt ökande mängd av ADB-registrerad information. Nya datatekniska tillämpningar, ökade möjligheter till och krav på samkörning mellan register samt ett växande dataflöde över gränserna gör sammantaget att det finns anledning att pröva behovet och

lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrerade informationsmäng-

den.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 21

4.2.4 Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori I

SAMSPEL MELLAN OLIKA FAKTORER

15 Datasystem bör utvecklas it nära samspel med verksamhetens mål, organisationen och de människor som arbetar i den. System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan

med varandra. Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och använ-

darnas arbetstillfredsställelse.

PRODUKTIVITET OCH LÖNSAMHET

16. Företag och myndigheter bör investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de sammanhang där denna rationaliseringsmetod bedöms vara den lämpliga lösningen för de problem som finns.

17. Organisationer som avser att investera i datateknik bör noga beakta de

erfarenheter som finns vad gäller att få lönsamma investeringar. Åtgärder som t.ex. rationaliseringsplanering, begränsning av datasystemens

tillämpningsområde, ett val av enkla tekniska lösningar och relativt

korta projektperioder, ett brett engagemang från användarna har visat

sig på ett bra sätt kunna uppfylla krav på tid, kostnader och föränd-,

ringsambitioner i enskilda projekt.

DATATEKNIK — EN STÖDTEKNIK . I företag och myndigheter bör datatekniken ses som en stödteknik för

anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter. Dessa anställda bör få kompletterande datakunskap och det bör eftersträvas att de kan ansvara för utveckling och användning av datasystem som de utnyttjar.

SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

[Ne [Ne . Samhället bör fortsätta att aktivt stimulera de små och medelstora företagen att rätt utnyttja datateknik. Kunskaper om datateknikens användning, effektivitet och konsekvenser i övrigt bör spridas till dessa företag.

ARBETSINNEHÅLL OCH ARBETSMILJÖ [Ne] [De - Arbetsmiljö

Datasystem skall vara utformade så att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska besvär beroende på brister i arbetsmiljön, t.ex. i samband med terminalarbete. . Användarnas arbétstillfredsställelse

”För arbetstillfredsställelse är det i allmänhet fördelaktigt om arbetstagaren kan: |

— överblicka den egna insatsens bidrag till slutprodukten och den egna

arbetsuppgiftens betydelse för den samlade organisationens verk-

samhet

— variera arbetsmetoder och arbetstakt

— påverka ordningsföljden mellan olika arbetsmoment

— påverka mängden av arbete och när det skall utföras — påverka kvaliteten av sitt arbete

— kontrollera resultatet av sitt arbete.”

De psykosociala förhållandena på en arbetsplats påverkar också den enskildes arbetstillfredsställelse. För de flesta människor är gemen-

skap med arbetskamraterna viktig.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 22

Medvetenheten om att verksamheten är effektiv och målinriktad är också väsentlig för arbetstillfredsställelsen. Vid utformning av datasystem och organiserande av arbetet bör stor hänsyn tas till sådana faktorer som främjar arbetstillfredsstältelsen.

KOMPETENSUTVECKLING, INFLYTANDE OCH MEDBE- STAMMANDE

. Utbildning av användare Användarna av datasystem bör av arbetsgivaren ges utbildning innan systemutveckling inleds eller i anslutning till tidiga faser i denna

utveckling. Utbildningen bör syfta till att ge användarna möjligheter att utöva sitt inflytande genom att kunna förstå innebörden av föränd-

ringar, medverka i utvecklingsarbetet, bedöma föreslagna förändringar och sedan arbeta mera effektivt vid användningen av det kommande

systemet.

. Användarnas inflytande över datasystemen Användarna bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveck-

ling och användning.

Om det är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner över stora användargrupper är det svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant inflytande. Därvid bör prövas om det stora

datasystemet kan indelas i mindre och självständiga delar (delsystem)

som mera avgränsade användargrupper har inflytande över. Minskad

systemintegration och minskad samordning får då avvägas mot de

fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av effektivare genomförande, ett bättre fungerande system och minskat underhåll.

28. Medbestämmande |

Den av ett datasystem berörda personalen och dess organisationer i ett företag eller en myndighet bör ha ett medbestämmande i fråga om utveckling och användning av datasystem. För olika delfrågor i anslutning till detta hänvisas till dataeffektutredningens bedömning beträffande vikten av: — att medbestämmandeprocessen kommer i gång i ett tidigt skede av datasystemutvecklingen,

— att medbestämmandeprocessen innebär en reell delaktighet i be-

slutsfattandet från de anställdas sida, — att de speciella problem som uppstår i koncernföretag i medbestäm-

mandefrågor löses, — att fackliga förtroendemän ges ökad möjlighet till utbildning och

förhandlingsförberedelser,

— att de anställda ges ökade möjligheter till utbildning,

—- att de problem som finns för lokala fackliga organisationer att få assistans av ombudsmän och konsulter löses. Dessa frågor kan lösas antingen genom förhandlingar mellan arbets-

marknadens parter eller genom den översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen som f.n. pågår inom Nya arbetsrättskommittén

(NARK). Dataeffektutredningen har behandlat dessa frågor utifrån

sina utgångspunkter och föreslagit en förändring av arbetsrättslagstiftningen.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 23

UTVECKLING OCH INFÖRANDE AV DATASYSTEM 29. Datateknikernas kunskapsbas Datatekniker bör ha kunskaper om såväl datateknikfrågor, använd-

ningsfrågor och konsekvensfrågor även om tyngdpunkten för den en-

skilde kan ligga på ett av områdena.

30. Samverkan mellan datatekniker och användare

Användarna av datasystem bör få ett reellt inflytande över datasystemens utveckling och drift. Det kommer att påverka relationen mel-

lan datateknikerna och användarna. Man bör eftersträva en sådan projektorganisation att användarna får ansvaret för utvecklingsprojek-

ten medan datateknikerna utför sitt arbete på uppdrag av användarna. Sådana arbetsmetoder och -tekniker bör väljas (eller utvecklas) så att användarna kan utföra en ökad del av systemutvecklingen själva var-

vid datateknikerna i ökad utsträckning kan vara metodexperter, rådgivare samt svara för de mera komplexa delarna av systemutvecklingen.

Frågor om systemavgränsning, systemintegration och systemkom-

plexitet bör få en lösning som bidrar till att användarna successivt kan få en ökad roll i arbetet.

31. Etappindelning av utveckling och införande

För att öka användarnas inflytande över datasystemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmäsigt styra och påverka utvecklingen bör man välja att utveckla och införa ett

system i flera etapper där varje etapp innebär en begränsad förändringsambition. Detta bör ske i stället för att dela in arbetet i färre

vändningen av experimentella metoder för systemutveckling ger möjlighet för användarna att pröva alternativa lösningar och därigenom understödja en successiv och stegvis systemutveckling. 32. Beslut om investeringar i datasystem

För att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut krävs följande:

— att de olika medverkande i en systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en kravspecifikation där de skilda önskemålen som man vill

uppfylla finns redovisade, — att det tas successiva beslut under en systeminvestering, — att det inför olika beslutstillfällen tas fram bedömningar av hur olika

önskemål uppfylls (s. k. konsekvensbedömningar).

Datafrågorna i näringslivet, förvaltningen och i arbetslivet är relativt väl utredda och diskuterade. Bland annat har såväl DEK och dataeffektutred-

ningen som en rad andra utredningar behandlat detta. Jag kan därför konstatera att ett stort antal rekommendationer på detta område grundas på betydande kunskap och erfarenhet samt att de väl lämpar sig för konkreta åtgärder, försök m. m. I datadelegationens arbete har studerats olika förutsättningar för att

utveckla och använda datateknik i en organisation. Det har därvid befun-

nits angeläget att behandla de rekommendationer som berör verksamheten

och de som berör arbetslivet i ett sammanhang. Detta följer av rekommen-

dation 15 vars innebörd är att de goda lösningar står att finna, när man i ett sammanhang behandlar frågor om verksamheten, organisationen, tekniken

Prop. 1981/82:123 Bilaga Il 24

och människorna. Där sägs att systemutveckling och organisationsutveck-

ling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra.

1 rekommendation 16 framhålls betydelsen av att organisationer bör

investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de sammanhang där denna metod bedöms vara den lämpliga lösningen.

Rekommendation 18 är av framtidskaraktär men relativt brett accepte-

rad. Den antyder en ändrad ansvarsfördelning mellan användare och dataspecialister jämfört med vad som synes vara vanligt för närvarande. Den datatekniska utvecklingen och pris/prestandautvecklingen vad gäller mikroelektronik skapar förutsättningar för att datateknik bör kunna ses som en stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbets-

uppgifter.

Genom den tekniska orientering, som är vanlig vad gäller systemutveck-

ling, har det varit svårt i projektarbetet att formulera krav på arbetstillfredsställelse. I en rapport från Chalmers Tekniska Högskola (SYSLAB Rapport nr 7, 1981-10-30) visas att sådana krav förekommer i liten omfatt-

ning i kravspecifikationerna i praktiken. I rekommendation 24 lyfts några

faktorer fram som normalt kan medverka till arbetstillfredsställelse. Det

blir sedan viktigt att omsätta dessa krav i organisations- och systemlös-

ningar. | På senare år har i datapolitiken lagts stort avseende vid frågor om

utbildning, användarinflytande och medbestämmande (rekommendation 26—28). I datadelegationens arbete har betonats att inflytandet måste

spridas till användarna. En rad åtgärder behövs för detta. Delegationen har

främst betonat det lokala inflytandet. För att detta ska kunna realiseras krävs brett upplagd utbildning. För många datasystem med mera avgränsade användargrupper är detta relativt lätt att genomföra när det gäller att

organisera projekt eller utforma datasystem. Det är avsevärt svårare att

genomföra vid större datasystem som spänner över stora användargrup-

per. Olika åtgärder för detta ändamål beskrivs i rekommendation 27.

Frågan om medbestämmande vid användningen av ADB kommer senare att behandlas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Rekommendation 29—32 innehåller formuleringar som är relativt all-

mänt accepterade. Utgångspunkten i rekommendation 18 om stödteknik

återkommer i rekommendation 30. I rekommendation 31 anges åtgärder

för att öka användarnas inflytande över datasystemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt styra och påverka utvecklingen.

Jag vill avslutningsvis framhålla att rekommendationerna i denna kategori redan nu kan börja tillämpas hos organisationer där datasystem utvecklas och tas i drift. När det gäller den statliga verksamheten återkom-

mer jag med ytterligare preciscringar. I övrigt får tillämpningen av rekom-

mendationerna ske på frivillig väg. Det kan vara svårt att omsätta rekom-' mendationerna i praktiken, inte minst beroende på eftersläpande utbild-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 I 'n

ning. Utöver utbildning krävs det även att de metodstödjande organen tar fram hjälpmedel, handböcker, checklistor m.m. för att underlätta systemutveckling och -drift hos företag och myndigheter.

4.2.5 Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori 2

ORGANISATIONENS NYSKAPANDE

19. Datasystem bör få en sådan utformning i det konkreta fallet att det —

både på kort och på lång sikt — understödjer innovationsbenägenhet, kompetensutveckling och förändringsbenägenhet i organisationen.

SÄKERHET OCH SÅRBARHET

20. Sårbarhetsfrågorna bör ägnas kontinuerlig uppmärksamhet, inte minst

inför generationsskifte av datorer och databehandlingssystem. Vid

generationsskiften bör man tillvarata den tekniska utveckling som

under vissa förutsättningar kan möjliggöra mindre sårbara lösningar, ofta i decentraliserad form.

21. Ett företag eller en myndighet bör utforma sina datasystem och organi-

sera driften på ett sådant sätt att det inte uppstår starka beroendeför-

hållanden till vissa nyckelpersoner inom eller utom organisationen vad

gäller utveckling och drift av datasystemen.

KOMPETENSUTVECKLING OCH INFLYTANDE

ta "Ah . Att få lära och utvecklas i arbetet

Datasystemen bör vara utformade så att de stimulerar användarna

till att stegvis lära sig mera och utvecklas i arbetet. 27. Användarnas inflytande över datasystemen

Användarna bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveck-

ling och användning.

Om det är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner

över stora användargrupper är det svårt för enskilda användare att

kunna utöva ett sådant inflytande. Därvid bör prövas om det stora

datasystemet kan indelas i mindre och självständiga delar (delsystem)

som mera avgränsade användargrupper har inflytande över. Minskad

systemintegration och minskad samordning fär då avvägas mot de

fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av effektivare

genomförande, ett bättre fungerande system och minskat underhåll.

Företag och myndigheter har använt datateknik en förhällandevis kort tidsperiod. Det finns knappast några säkra undersökningar som visar i vad mån utnyttjade datasystem i en organisation understödjer eller försvårar organisationens nyskapande (rekommendation 19). Det har ibland framhållits att datatekniken medför att enklare verksamhetsförändringar underlättas kraftigt medan större förändringar kan försvåras. Jag konstaterar att delegationen har nöjt sig med att formulera en allmänt hållen rekommendation som bör föranleda särskilda utredningar och studier.

I rekommendation 20 och 21 behandlas frågor som säkerhet och sårbar-

het för enskilda organisationer. Sårbarhetsberedningen har i uppgift att

behandla sådana frågor.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 26

Rekommendation 25 behandlar ett krav som kan te sig självklart men

som av mänga upplevs vara svårt att uppfylla. Det finns relativt få under-

sökningar om hur användarnas kunskap påverkas av utnyttjade data-

system. I många sammanhang påpekas risken för att användarnas kunskaper utarmas om dessa kunskaper byggs in i systemen när systemen utvecklas. Rekommendationen säger att datasystemen bör stimulera användarna att stegvis lära sig mera. I avsnitt 4.4 lämnar jag förslag till utredning vad

gäller detta. Jag har i kommentaren till rekommendation 27 i kategori I framhållit att

användarinflytande är svårt att realisera vid större datasystem som spänner Över stora användargrupper. Jag avser att ge statskontoret i uppdrag att belysa olika frågor om utveckling och drift av statliga riksomfattande

datasystem. Därvid bör bl.a. behandlas de åtgärder som ingår i rekommen-

dation 27.

4.2.6¶Samhället — kategori I

DATA- OCH ELEKTRONIKINDUSTRIN 33. Det är angeläget att vidmakthålla och utveckla en livskraftig svensk

dataindustri — för att skapa förutsättningar för Sveriges oberoende, — för att öka möjligheterna att företag och myndigheter. som använ-

dare av datateknik, ska kunna få tillgång till produkter och tjänster som är anpassade till svenska förhållanden. Teknikupphandling på

dataområdet bör därvid utnyttjas. Den svenska dataindustrin bör

därigenom kunna få ökade exportmöjligheter

— för att förbättra kunskapsöverföringen från dataindustrin till företag och myndigheter som utnyttjar datateknik.

SYSSELSÄTTNING

38. Förändringar på arbetsmarknaden som en följd av datorisering bör stimuleras där detta kan ske under socialt acceptabla former och där datoriseringen bidrar till en totalt sett långsiktigt ökad sysselsättning i samhället. Datoriseringen i näringsliv och förvaltning får därmed inte

leda till att samhällsmålet angående full sysselsättning på lång sikt

försvagas. 39. En rationaliseringsplanering bör genomföras där förändringar i arbetsuppgifter och sysselsättning belyses på ett tidigt stadium.

40. Företag och myndigheter bör bedriva en bred personalutbildning för

att därmed underlätta nödvändiga förändringar i arbetslivet som en

följd av daloriseringen. 41. De anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av

införande och utnyttjande av datasystem.

REGIONAL UTVECKLING

42, Datatekniken och datakommunikationen bör användas på ett sätt som

främjar den regionala utvecklingen och ger olika regioner ökad variation i näringsliv och ett bredare sysselsättningsutbud.

43. Datakraften och kunnandet om datatekniken bör spridas. En sådan

decentralisering bör få en form som främjar arbetsinnehållet för de

Prop. 1981/82:123 Bilaga I 27

anställda, användarinflytandet och effektiviteten samt minskar sårbar-

heten.

INFORMATIONSSAMHÄLLET

47. Helhetssyn på datatekniken

Datatekniken och informationsteknologin måste värderas utifrån en

helhetssyn på människan och samhället. Löpande konsekvensbe-

dömning är nödvändig. Detta ger en kontroll över utvecklingen med

bevarad flexibilitet. . För att vi ska kunna försäkra oss om datateknikens positiva poten-

tial och undvika de användningssvårigheter och låsningar som tcekni-

ken kan medföra, erfordras att vi — i möjligaste mån — i ett samman-

hang betraktar tekniken, dess användning samt konsekvenserna av denna användning på människor, organisationer och samhället.

FORSKNING OCH UTBILDNING

50. Forskning på dataområdet skall, liksom utbildningen, kännetecknas av

balans vad gäller tekniken, dess användning och konsekvenser.

I rekommendation 33 betonas det angelägna i att vidmakthålla och

utveckla en livskraftig svensk dataindustri. Det ger förutsättningar för Sveriges oberoende och ger möjlighet för svenska beställare att få tillgång till produkter och tjänster som är anpassade till svenska förhållanden. En

betydelsefull åtgärd för att åstadkomma detta är teknikupphandling. I avsnitt 4.3 lämnar jag förslag vad gäller teknikupphandling.

Sysselsättningsfrågan har diskuterats mycket i samband med datatcknikutveckling och -användning. Många har hävdat att datoriseringen kan leda till ökad arbetslöshet medan andra framhållit att datoriseringen är en

förutsättning för att behålla arbetstillfällen. I datadelegationens rapport

liksom i dataeffektutredningens betänkande "Industrins datorisering”

(SOU 1981: 17) framhålls, att man inte med säkerhet kan härleda föränd-

ringar av den totala sysselsättningen från åtgärder innebärande att utnyttja eller att inte utnyttja datateknik. I stället påverkas sysselsättningen av en

rad faktorer där den ekonomiska politiken och konkurrensförmågan i

näringslivet är av stor betydelse. Rekommendationerna 38-41 anger därför att datateknik bör utnyttjas för att få en framtida ökad sysselsättning i

samhället. För att omställningarna ska kunna ske under socialt acceptabla

former, krävs en långsiktighet i planeringen och en bred personalutbildning för att underlätta nödvändiga förändringar i arbetslivet.

Det är enligt min mening en angelägen uppgift att informera och utbilda

om sysselsättning och datateknik. Den oro, som många människor känner för att datorerna kan ta bort jobben, kan då vändas till mera aktiva åtgärder för att rätt utnyttja de förändringar som av resursskäl är nödvändiga att genomföra. Företag och myndigheter har ett stort ansvar för att å sin sida

förbereda för och underlätta omställningar. I detta ligger även att kunna anpassa takten i de förändringar, som man vill genomföra, till de förutsätt-

ningar (planering och utbildning m.m.) som företag och myndigheter själva skapat genom sina åtgärder.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 28

I rekommendationerna 42 och 43 behandlas viktiga frågor om regional utveckling och decentralisering. Olika åtgärder bör vidtas för att med datateknik och datakommunikation stimulera regional utveckling.

Kraven på decentralisering av datasystem har förändrats på senare år.

Det var tidigare vanligt att betona spridningen av själva utrustningen. bl.a. för att minska datasystemens sårbarhet mot störningar. Regeringens proposition 1978/79:121 med sina krav på dedicering och spridning av dator-

driften är ett utryck för detta. På senare år har frågor om användarinfly-

tande fått en avsevärt mycket större betydelse än de tidigare har haft. Därmed har intresset mera fokuserats på att sprida själva kunnandet kring datasystemen för att möjliggöra ett användarintlytande. I mänga samman-

hang har därför decentralisering av datordrift och datakunnande blivit ett

viktigt medel för att uppnå användarinflytande. I rekommendation 43 har

även andra mål angetts som bör uppfyllas med hjälp av sädan decentrali-

sering.

Rekommendation 47 beskriver en helhetssyn på datatekniken. Den utgår

från människans förutsättningar i samhället. Det grundläggande är att i ett sammanhang betrakta tekniken, dess användning samt konsekvenserna av denna användning för människor, organisationer och samhället. I datadelegationens förslag till svensk modell återkommer denna helhetssyn.

Rekommendation 50 har samma utgångspunkter som rekommendation 47. Relativt stora resurser har hittills satsats på teknikfrågor. avsevärt mycket mindre på användarfrågor och praktiskt taget inget alls på konsekvensfrågor. Den svenska forskningen och utbildningen är därför för närvarande inte inriktad i enlighet med dessa rekommendationer. Detta har berörts ovan (avsnitt 3.4.1) där de uttalanden, som chefen för utbildningsdepartementet har gjort i forskningspolitiska propositionen, referades.

4.2.7 Samhället — kategori 2

SAMHÄLLSKONTROLL

34. Som en allmän princip bör gälla att uppgifter i register inte bör använ-

das för andra ändamål än dem som de är avsedda för.

KJ än . Uppgifter i olika dataregister bör kunna användas för kontroll, t.ex.

vid bekämpande av ekonomisk brottsheghet, i de fall detta bedöms vara

en effektiv metod. Sådan användning av registeruppgifter får dock inte

innebära en försvagning av integritetsskyddet för breda medborgar-

dem som misstänks för brott. 36. Information om kontrollåtgärder bör i förväg ges till allmänheten om

kontrollens bakgrund, syfte. tillvägagångssätt. sanktioner vid överträ-

delse m.m. | 37. Vid överväganden om att registrera nya uppgifter i dataregister som

kan användas för kontrolländamål bl.a. genom samkörning bör hänsyn

tas till den samlade mängden registrerade uppgifter som uppkommer. Ett gradvis utökande av registrerade uppgitter till följd av fristående

beslut kan oavsiktligt ha negativa konsekvenser på sikt från integri-

tetssynpunkt. |

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 29

SYSSELSÄTTNING

41. De anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av

införande och utnyttjande av datasystem.

DATABROTT

44. Studier av databrottslighet bör genomföras för att belysa möjliga kon-

sekvenser och behov av åtgärder.

SÅRBARHET

45. Det fortsatta arbetet med särbarhetsfrågorna måste syfta till att återge samhället så mycket som möjligt av den motståndskraft mot störningar

som fanns före datoriseringen.

DATAFLÖDE ÖVER GRÄNSERNA

46. Arten och konsekvenserna av dataflöden över de svenska gränserna

bör snarast utredas och analyseras. I detta sammanhang bör önskvärd-

heten och behovet av olika metoder för övervakning och reglering av

dessa dataflöden prövas. Det arbete som pågår i internationella organi- -

sationer bör beaktas. Strävan bör vara att nå fram till internationella

överenskommelser på området.

INFORMATIONSSAMHÄLLETS UTVECKLING

48. Datasystem bör vara väl dokumenterade så att användarna kan ta del

av och förstå systemets funktioner. Datasystem med funktioner för kunskapsbearbetning mäste i anslutning till sina rekommendationer

erbjuda tolkningar. förklaringar och presentera de resonemang som

ligger bakom. |

Rekommendationerna 34—37 behandlar olika frågor kring samhällskontroll av medborgare och organisationer med användande av ADB-register

och datateknik. Detta har på senare år blivit en allt mera aktuell fråga

genom att kontrollbehoven ansetts vara angelägna och samhällskontroll med ADB-register bedömts som en enkel och föga personalkrävande me-

ses i ett sammanhang. De söker finna en avvägning mellan kraven på samhällskontroll och kraven på integritetsskydd. De frågor som där be-

handlas är dock så komplicerade — inte minst i ett långsiktigt perspektiv —

att de bör bli föremål för fortsatt utredningsarbete. Dessförinnan bör någon definitiv ställning inte tas av statsmakterna.

Rekommendation 41 behandlar ett angeläget önskemål i samband med

införande och utnyttjande av datasystem, som det kan vara svärt att

uppfylla. Frågan bör därför utredas närmare. Frågan om databrottslighet behandlas i rekommendation 44. Frågan

utreds f.n. av förmögenhetsbrottsutredningen i enlighet med dess direktiv.

I SÅRBs handlingsplan anges att SÅRB också avser att arbeta med dessa

frågor. SÅRB bör även behandla utredningar i anslutning till rekommendation 45.

En betydelsefull framtidsfråga i ett samhälle med en omfattande använd-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 30

ning av datateknik är hur dataflödet över gränserna påverkar samhället, organisationer och medborgare (jfr med rekommendation 46). Det är angeläget att man skaffar sig en god överblick i dessa vittomfattande frågor. Grundläggande för detta arbete skall vara att endast åtgärder som står i

överensstämmelse med de demokratiska fri- och rättigheterna bör övervägas. Rekommendation 48 behandlar en annan framtidsfråga, nämligen ut-

vecklingen mot s.k. kunskapsbearbetande datasystem. Särskilda krav

måste ställas på dessa.

4.2.8 Samhället — kategori 3

INFORMATIONSSAMHÄLLETS UTVECKLING

49. Studier av konsekvenser av ett kommande informationssamhälle bör

intensifieras. Det gäller att i tid motverka en utveckling som leder till

en ökad isolering inom den egna sfären och se till att det kommande

informationssamhället främjar sociala kontakter.

I Sverige liksom i flera andra länder sker en successiv utveckling mot

vad som kan kallas ett informationssamhälle. Främst har detta behandlats

av ett antal författare. Det är fråga om relativt långsiktiga frågor. Många har hävdat att ett sådant samhälle kommer att innebära stora förändringar

jämfört med dagsläget. Det är dock knappast aktuellt att under den kom-

mande treårsperioden inleda mera samlade studier kring dessa frågor. Dessa frågor bör därför skjutas upp till en kommande etapp i datapolitikut-

formningen.

4.2.9 Åtgärder och utredningar

Den indelning av rekommendationerna Ii tre kategorier som redovisats i det föregående kan användas för att inför etapp II i utformningen av en samordnad datapolitik ta fram och redovisa planer på datapolitiska åtgärder resp. planer på datapolitiska utredningar.

De båda planerna är mycket översiktligt skisserade. Normalt anges inte hur eller av vem en åtgärd ska genomföras och inte heller ges några detaljerade uppgifter om de olika utredningsbehov som beskrivs.

Avsikten med att på ett tidigt stadium redovisa en översiktlig åtgärds-

plan (avsnitt 4.3) resp. utredningsplan (avsnitt 4.4) för den kommande etappen II (under tre år) är att ge tillfälle till kommentarer och bedömningar som bör vara av värde i anslutning till att åtgärder ska genomföras eller utredningar organiseras och igångsättas. Därmed skapas förutsättningar för att under etapp II bedriva ett samordnat datapolitiskt arbete både när det gäller konkreta åtgärder och det utredningsarbete som kan bli aktuellt.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 31

4.3 Översiktlig plan för datapolitiska åtgärder under etapp II

De förslag till åtgärder som jag nu kommer att redovisa i kortfattad form har framkommit bl. a. ur arbetet med att bereda datadelegationens rekommendationer och förslag.

Förslagen redovisas områdesvis i huvudsak enligt den uppställning som

finns för rekommendationerna tull kategori I (avsnitt 4.2.1, 4.2.4 samt

4.2.6).

a. Offentlighet och ADB

Regeringen har i proposition 1981/82: 37 föreslagit riksdagen vissa åtgärder för att stärka tillgången till offentliga handlingar som lagras på ADBmedium. I propositionen har anmälts vissa åtgärder som inte kräver riksdagens medverkan. Dessa åtgärder avser rådgivning till myndigheterna om

tillämpningen av tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens krav på

utformningen av ADB-system samt en förstärkt serviceverksamhet gentemot allmänheten. Efter samråd med justitieministern kan jag upplysa att denne har för avsikt att senare under våren 1982 lämna förslag på dessa punkter.

b. Begriplig information till medborgarna från offentliga datasystem

De krav som redovisas i rekommendation 5 vad gäller utformningen av information som framställs i offentliga datasystem till medborgargrupper kan jag ansluta mig till. Jag avser att ta inittativ till en närmare kartläggning

av vilka åtgärder som behöver vidtas.

ce. Folkbildning bl.a. för att möjliggöra en bred teknikvärdering

Rekommendation 6 behandlar allmänhetens tillgång till information och

kunskaper om informationssamhällets möjligheter och risker.

Att åstadkomma och förmedla sådan information och utbildning är en mycket angelägen uppgift. Datadelegationeu har framhållit att utbildning är en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och användning

av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll. En bred utbild-

ning till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en

hörnsten i detta sammanhang.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer i bilaga 3 att lämna förslag

till åtgärder på området bred utbildning i datafrågor till allmänheten.

d. Råd och stöd för en förbättrad system- och organisationsutveckling

Som jag tidigare har anfört (avsnitt 4.2.4) finns det en rad rekommenda-

tioner som placerats i kategori I och som bedöms vara lämpliga att ligga till grund för åtgärder. Flera av dessa är av sådan natur att det nu främst är

fråga om att i lämplig projektform samla in och systematisera erfarenheter

och kunskaper från näringsliv och förvaltning samt att använda dessa

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 32

exempel och erfarenheter som grund för råd och anvisningar. Jag avser främst följande rekommendationer: 15, 18, 23—24, 26-32. De grundläggande utgångspunkterna ges i rekommendation 15. 18 och 27. I rekommendation 15 sägs att datasystem bör utvecklas i nära samspel med verksamhetens mål. organisationen och de människor som arbetar i den. Systemoch organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra. Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och användarnas arbetstillfredsställelse.

I rekommendation 18 sägs att I företag och myndigheter bör datatekniken ses som cen stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter.

I rekommendation 17 sägs att användarna bör ha ett reellt inflytande

över ett datasystems utveckling och användning.

Jag föreslår att de nämnda rekommendationerna nu omsätts i praktisk

vägledning, rådgivning. påverkan på utbildningsinnehåll m.m. samt att en

vidgad personalutbildning ges, bl.a. för att kunna åstadkomma nödvändiga förändringar i det praktiska vardagsarbetet hos företag och myndigheter. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer i sitt anförande att redovisa förslag till ett projekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet för detta ändamäl.

e. Produktivitet och lönsamhet av ADB-investeringar

I rekommendation 16 sägs att företag och myndigheter bör investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten. Rekommendationen avser de sammanhang där denna rationaliseringsmetod bedöms vara den lämpliga lösningen för de problem som finns. I rekommendation 17 sägs att organisationer som avser att investera i datateknik bör beakta de blandade erfarenheter som finns vad gäller att få lönsamma investeringar. Flera åtgärder nämns som erfarenhetsmässigt visat sig resultera i att krav

Jag anser att rekommendationerna behandlar ett angeläget område eftersom datatekniken sprids allt mera till företag och myndigheter, befintliga

användningsområden fördjupas och nya tillkommer. En omfattande sprid-

ning äger rum till små och medelstora företag.

Jag avser därför att ta initiativ till att det systematiskt insamlas beskrivningar av ”goda exempel” på datorisering samt att ge olika rådgivande

organ tillgång till deua för vidare förmedling till intresserade företag resp.

myndigheter. För företagens del bör prövas om de regionala utvecklingsfonderna i större utsträckning än hittills skulle kunna fylla sin funktion att informera företag i det egna länet. Jag har samrått med chefen för industridepartementet i denna fråga. För statens del finns flera vägar att gå fram

på.

f. Teknikupphandling på dataområdet

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.3) redovisat de bedömningar vad gäller

Prop. 1981/82:123 Bilaga I 33

teknikupphandling på dataområdet som gjorts i rapporten Samordnad da-

tapolitik från datadelegationen. En del uppgifter från det pågående arbetet

med teknikupphandlingsfrågor i delegationen har även redovisats. I rapporten sägs att teknikupphandling bör stödjas uv statsmakterna och användas som ett medel i en aktiv samordnad datapolitik. Vad gäller teknikuppbandling inom den landstingskommunala och kommunala sektorn har chefen för industridepartementet redan tagit initiativ till överläggningar med företrädare för landsting och kommuner om åtgärder för att öka den landstingskommunala och kommunala teknikupphandlingen. I samband härmed har förslag lämnats till inrättande av två teknikupphandlingsfonder. Utrymme för dessa fonder, som delvis skall finansieras med statliga medel, har skapats inom ramen för de medel som står till regeringens förfogande för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete under industridepartementets huvudtitel. Enligt vad jag har erfarit har också förhandlingar inletts mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) som statens representant och landstingsförbundet om de närmare formerna för en sådan fond.

Regeringen har vidare i enlighet med riksdagens beslut inrättat tre statliga aktiebolag för teknikupphandling på transport-. cnergi- och miljöområdena.

Jag är nu beredd att lämna förslag till ytterligare åtgärder för att från statens sida främja teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn. Jag har samrått med chefen för industridepartementet i denna

fråga. Det har framkommit i det hittillsvarande arbetet att för en framgångsrik

teknikupphandling krävs att beställarna kan formulera långsiktiga krav på produkter och tjänster som underlag för teknikupphandlingen. Det krävs också att det kan etableras ett konstruktivt samarbete mellan beställare och leverantör där många svåra frågor om beställarkrav. datafrågor. juridik och avtal behandlas.

Det har också framkommit att både för beställare och för leverantörer behövs ett ekonomiskt stöd för att understödja teknikupphandling och vinna de fördelar som därmed kan erhållas. Staten bör svara för ett sådant stöd.

För arbetsuppgifter i anslutning till detta och för att leda och samordna

teknikupphandlingen på dataområdet anser jag att det krävs ett särskilt

organ knutet till regeringskansliet. Ett nära samarbete med de planerade teknikupphandlingsfonderna för kommuner och landsting förutsätts ske.

Det hittillsvarande arbetet med teknikupphandling har även visat att det

inte är tillräckligt med ett ekonomiskt stöd till teknikupphandling för att denna ska fungera på ett framgångsrikt sätt. Det krävs även betydande personella insatser med särskild kompetens i vad som kan kallas ett samordnings- och expertstöd.

Detta samordnings- och expertstöd riktar sig både till beställare och

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 34

leverantörer. I samordningen ingår t.ex. att medverka till samordning och sammanjämkning av flera beställares krav för att de ska bli mera slagkrafti-

ga. En viktig uppgift är att bistå beställarna i arbetet med att formulera de

framtida krav och önskemål som är själva grunden för teknikupphandlingen. Jag har tidigare redovisat detta (avsnitt 3.2.3).

Staten bör enligt min mening vara beredd att delfinansiera beställarar-

bete vad gäller kravspecifikationer, visst beställararbete under utveck-

lingsfasen samt leverantörens utvecklingsarbete. Det är angeläget att såväl beställare som leverantör satsar egna resurser i teknikupphandlingsprojektet. Det statliga stödet skall utformas i enlighet med Sveriges internationel-

la förpliktelser genom GATT och OECD. Ett beslut att skapa ett statligt stöd till teknikupphandling bör ha en viss

långsiktighet. Projekten kommer troligen att sträcka sig över flera år och för att ge tillräckliga erfarenheter för framtiden bör det särskilda organet

verka åtminstone i fem år. Som jag framhållit bör det särskilda organet främja teknikupphandling

på dataområdet där den offentliga sektorn är beställare. Jag vill i det sammanhanget framhålla att det ankommer på varje beställare att självständigt fatta beslut i fråga om upphandlingar.

Jag avser att ta initiativ till överläggningar med företrädare för kom-

muner och landsting om lämpliga former för att komma igång med teknikupphandling på dataområdet med hela den offentliga sektorn som beställare.

Det är enligt min mening rimligt att räkna med att en stor del av första

året kommer att åtgå för att utarbeta förslag till regler m.m. angående

teknikupphandling samt att komma igång med några nya projekt. Inledningsvis ligger tyngdpunkten i ett projekt på beställarens arbete med sin kravspecifikation. Resursanspråken för det nya organet bör då vara relativt blygsamma. Efter ett första sådant år torde resursanspråken komma

att stiga. En sådan modell möjliggör en successiv uppbyggnad av teknik-

upphandlingen vilket bör vara av värde.

Jag anser att statskontoret och STU bör kunna fylla en mycket viktig roll

som samordnings- och expertstöd för olika beställare. SIPU, som är sta-

tens centrala organ för bl.a. personalutbildning, bedriver redan idag en utbildning i teknikupphandling och kommer här att få en än viktigare roll i fortsättningen.

Med hänsyn till betydelsen av att teknikupphandling på dataområdet

medverkar till ett förstärkt användarinflytande finner jag det naturligt, att

företrädare för arbetsgivare och arbetstagare på den offentliga sektorn

erbjuds att delta i verksamheten. Jag avser i övrigt att föreslå regeringen att ge datadelegationen i uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda

organets organisation, sammansättning, arbetsuppgifter och verksamhetsformer.

Med hänsyn till vad jag har anfört beräknar jag att medelsbehovet för det statliga ekonomiska stödet till teknikupphandling uppgår till 10 milj. kr. för

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 35

budgetåret 1982/83 samt 15 milj. kr. för vart och ett av de fyra därpå

följande budgetåren, således ca 70 milj. kr. fram till och med budgetåret 1986/87.

När det gäller finansieringen av dessa medel för 1eknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn förordar jag. att ungefär hälften av medelsbehovet finansicras genom motsvarande omfördelningar från reser-

vationsanslaget för ADB-anskaffning till statsförvaltningen.

Ett nytt reservationsanslag, benämnt Teknikupphandling inom dataom-

rådet. bör tas upp i statsbudgeten för denna ändamål. För budgetåret 1982/

83 bör medelsbehovet beräknas till 10 milj. kr. Samtidigt bör förslaget i -

prop. 1981/82:100 bil. Il om anvisning av medel till reservationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning, som disponeras av statskontoret, minskas med 5 milj. kr.

Jag vill avslutningsvis något beskriva karaktären på den omfördelning

jag tidigare förordat. Reservationsanslaget för ADB-anskaffning tas i an-

språk vid enskilda anskaffningar av utrustning. De användande myndigheterna erlägger sedan årliga avgifter för utnyttjandet av utrustningen mot-

svarande avskrivning av erlagd köpeskilling. Statskontorets begäran om medel till reservationsanslaget görs med utgångspunkt från en bedömning

av anskaffningsbehov totalt sett. Normalt har inte framställningen om

medel föranlett annan åtgärd än att begärda medel har beviljats.

Om den verkliga anskaffningen sedan skulle avvika mot den planerade,

om prisutvecklingen skulle se annorlunda ut kan anspråken på reservationsanslaget visa sig blir större eller mindre än beräknat. För större utgifter från anslaget beslutar regeringen. 1 övrigt fattar statskontoret beslut om användning av medlen.

Den omfördelning jag har förordat medför främst att man förskjuter 5 76

av utbetalningarna framöver några år. Omfördelningen är således inte

direkt avsedd att vara en besparing.

För statens del bör väl genomförda teknikupphandlingar kunna leda till produkter och system som är bättre anpassade efter beställarnas krav och med stor hänsyn tagen till de anställdas krav. Jag räknar därför med att

sådana produkter får en längre ekonomisk livslängd och således kan ge

statliga myndigheter ekonomiska fördelar jämfört med beställningar vid konventionell upphandling.

g. Nordiskt dataindustrisamarbete

LI olika sammanhang har förts fram förslag om ett nordiskt samarbete på dataindustriområdet. Sålunda har t.ex. dataeffektutredningen i sitt betän-

kande pekat på tillverkning av elektronikkomponenter som ett lämpligt

nordiskt industriellt utvecklingsprojekt.

Jag anser det vara mycket angeläget att vi i Norden samordnar våra insatser på data- och elektronikens område. Konkreta åtgärder av detta

slag utreds f.n. av en särskild arbetsgrupp under Nordiska ministerrådet, Datateknologigruppen.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 36

h. Sysselsättning och datateknik

Ett omfattande utredningsarbete har bedrivits när det gäller att söka klarlägga effekterna på sysselsättningen inom landet av fortsatt datorise-

ring. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer i sitt anförande att

framhålla att det inte går att närmare klarlägga de direkta sambanden mellan datoranvändning och den totala sysselsättningsnivån. Andra faktorer avgör detta.

Därmed sätts åtgärder för att underlätta nödvändig omställning i arbetslivet i fokus. Som framgår av rekommendationerna 38—41 liksom av data-

ceffektutredningens utredningsarbete kan företag och myndigheter genomföra många åtgärder för att underlätta och även stimulera nödvändiga

omställningar.

i. Regional utveckling och datateknik

Rekommendation 42 anger att datateknik och datakommunikation bör användas för att främja den regionala utvecklingen. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt har varit etableringen av SIGA (servicecentralen i Gällivare). SIGA skiljer sig från de utgångspunkter som ligger bakom t.ex. grann-

skapscentralen där skilda former av specialisering eller utlokalisering diskuteras. SIGA erbjuder ett brett utbud av servicetjänster. Dessa tjänster

kan även kombineras vilket ger underlag för nya produkter. Detta ger flera fördelar. BI. a. innebär det möjligheter för personalen att utveckla skilda kompetenser. Enligt vad jag erfarit innebär denna verksamhetsinriktning att personalen vid SIGA idag anser sig tillfredsställda med sin arbetssituation. Inom ramen för SIGAs verksamhetsområde har krav på nya produkter framkommit. Exempel på detta är utrustning vilken medger kommunikation mellan skilda typer av ordbehandlingsutrustning. Tillsammans med statskontoret pågår f.n. ett sådant utvecklingsarbete. Resultaten av detta bör leda till positiva effekter även för statsförvaltningen i övrigt. SIGA kan sägas vara ett exempel på de möjligheter som modern tele- och datateknik öppnar när det gäller att skapa sysselsättning inom områden med särskilda regionalpohlitiska problem.

En åtgärd som ofta diskuteras är att etablera särskilda datateknikorien-

terade arbetsplatser på orter för att bl.a. minska arbetsresor, ge lokal service, utveckla grannskapet. En praktisk åtgärd som hittills har vidtagits

är bl.a. etableringen av försöksverksamheten med det s.k. Grannskap 90 i Nykvarn utanför Södertälje. Denna verksamhet avses igångsättas efter

sommaren 1982. En av de effekter som eftersträvas är att minska på arbetsresorna till Stockholm genom att personer från Nykvarnsområdet ett par dagar i veckan slipper pendla till Stockholm och i stället kan arbeta i grannskapscentralen.

Från olika håll har föreslagits andra former av grannskapscentraler. Bl.a. har Bo Hedberg och Marilyn Mehlman i rapporten Computer Power to the People: Computer Resource Centres or Home Terminals, Two

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 37

Scenarios, Stockholm 1981, pekat på en form där centralen har en viktig

funktion att ge service till småföretag, lokala offentliga organ samt till medborgare som bor i ett visst område. Utöver detta kan även centralen

utföra olika uppdrag för företag och myndigheter på andra orter. Det kan

gälla ord- och textbehandling, dataregistrering, bearbetning av enkäter m.m. Denna form av central skulle organiseras som ett företag med anställd personal som bor i grannskapet.

I detta sammanhang kan nämnas att ett omfattande projekt inletts i syfte att skapa nya företag och sysselsättningstillfällen i Gällivare och Kiruna kommuner. En viktig del är att stimulera utvecklingen av den kunskap som

finns vad avser datateknik och elektronik. Detta sker på olika sätt dels

genom direkta insatser, exempelvis genom att stimulera etableringar, dels genom alt ge en bredare insikt i skilda datatillämpningar. Resultaten av detta är bl.a. etablering av en datacentral i Kiruna. På sikt kan detta medföra ca 100 nya arbetstillfällen i Malmfälten. Vidare har industriminis-

tern nyligen föreslagit särskilda insatser inom rymdforskningen (prop. 1981/82:113). I samband med nyss nämnda projektverksamhet bedrivs

vidare särskilda insatser där datatekniken används för att möjliggöra en ökad utbildning av företagare. Detta sker till viss del genom s.k. programmerad utbildning. Tekniken kommer även att prövas för att utbilda personer i glesbygd.

Industriministern har i särskild ordning (prop. 1981/82: 113) föreslagit att statligt stöd skall kunna lämnas för byggande av en kommunal industrilokal i Kiruna. Industrilokalen skall utnyttjas främst av skilda typer av

serviceföretag m.m. Ett verksamhetsområde härvid kan vara att med stöd

av internationella teknikdatabaser förmedla nya teknologier till företag i Norrbotten.

Jag anser det angeläget att nämnda insatser stöds samt att skilda förslag angående grannskapscentraler samordnas i syfte att nå ökad kunskap om

hur datateknik och datakommunikation på detta sätt kan bidraga till regio-

nal utveckling. Jag avser därför att. efter samråd med chefen för industridepartementet, ta initiativ till att ytterligare försök planeras. Härvid kommer det av Hedberg och Mehlman beskrivnä alternativet att bedömas.

Jj. Decentralisering av datakraften och datakunnandet.

I rekommendation 43 betonas att datakraften och datakunnandet bör

spridas men detta bör ske med vissa bestämda syften. Det framgår att decentralisering därmed blir ett viktigt medel för att främja arbetsinnehållet för de anställda, användarinflytandet och effektiviteten samt för att

minska sårbarheten. I datasammanhang har decentralisering tidigare ofta

handlat om att sprida datorerna, bl.a. för att minska sårbarheten.

För att närmare belysa dessa frågor och hur olika åtgärder vad gäller systemutveckling och datordrift kan bidraga till vad som eftersträvas i rekommendationen, avser jag att senare föreslå regeringen att ge decen-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 38

traliseringsdelegationen i uppdrag att inbjuda olika forskare och praktiker att systematisera erfarenheter och forskningsresultat på området. Resultatet bör bl. a. kunna ligga till grund för vidare åtgärder.

k. Helhetssyn på datatekniken I rekommendation 47 finns en allmänt hållen men klart inriktad formulering vad gäller helhetssyn på datatekniken. Den lyfter fram människan i (teknik)samhället. Den betonar att frågor om teknik och användning samt konsekvenser av denna användning för människor. organisationer och samhället måste betraktas i ett sammanhang. Jag anser det vara angeläget att denna syn på datatekniken sprids och beaktas. Jag vill särskilt betona betydelsen av att utbildningsmaterial i

datafrågor innehåller dessa tre moment. Det är också angeläget att forskningsprojekt på dataområdet — så långt möjligt — innehåller kvalificerad

kompetens vad gäller datateknik, användning och konsekvenser även om

tyngdpunkten i det enskilda fallet kan väga över åt något håll. Som tidigare

framhållits (rekommendation 15) bör datasystem utvecklas i nära samspel med verksamhetens mål, organisationen och de människor som arbetar i den. Genom den kunskapsmässiga breddningen av forskningen. som jag

förordar bör forskningsresultaten bli mera användbara för att stödja den datasystemutveckling som beskrivs i rekommendation 15.

Rekommendation 50 anger att forskningen måste vara balanserad vad gäller storlek m.m. på insatser om teknik, användning och konsekvenser. Med hänsyn till den obalans som finns för närvarande (jämför avsnitt 4.2)

är det angeläget att fortsatta satsningar på forskning inom dataområdet

inriktas på att minska denna obalans.

4.4 Översiktlig plan för datapolitiska utredningar under etapp II De planerade utredningar, som jag nu kommer att kortfattat redovisa, har framkommit ur arbetet med att bereda datadelegationens rekommendationer och förslag. Utredningarna redovisas områdesvis i huvudsak enligt den uppställning som finns för rekommendationerna till kategori 2 (avsnitt 4.2.2, 4.2.5 samt

4.2.7).

Det är angeläget att betona att i de flesta fall några förslag till hur och i vilka sammanhang utredningarna bör genomföras inte lämnas. Sådana

överväganden bör göras i anslutning till att utredningarna skall initieras. Det kan t.ex. förekomma att de datapolitiska frågeställningarna bör utre-

das i anslutning till att andra verksamhetsmässiga eller lagstiftningsmäs-

siga frågor behandlas.

a. Anställdas integritet på arbetsplatsen

En fortsatt kraftig ökning av datateknikanvändningen på arbetsplatserna

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 39

kommer att öka möjligheterna att med hjälp av tekniken mäta enskildas

arbetsprestationer. Många är oroade över en sådan utveckling, För att ge berörda ytterligare underlag för eventuella åtgärder bör en faktaredovisning tas fram.Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att

ta upp frågan i samband med sin bedömning av ett forskningsprojekt kring

arbetsmiljö, medbestämmande och arbetsorganisation som föreslås bli

knutet till arbetarskyddsfonden.

b. Datakvalitet

Som en följd av att allt mer information om medborgarna lagras i datare-

gister finns det en risk på olika områden att den bild datorerna ger av

verkligheten, i debatten kallad dataskuggan. kan räknas som mera relevant vid ärendehandläggning än uppgifter som medborgarna själva hävdar som riktiga.

Olika frågor behöver belysas i detta sammanhang, I vilken mån har

allmänheten fått det lättare eller besvärligare till följd av datarutinerna?

Finns tillräckliga rutiner och resurser för rättelser av fel? Om myndigheter lagrar s.k. mjukdata på ADB-medium, vilka åtgärder har då vidtagits för

att se till att de inte missbrukas och hur kontrolleras kvaliteten”

Mot denna bakgrund är det angeläget att inleda ett utredningsarbete för att i första hand studera den befintliga datakvaliteten och inventera behovet av åtgärder i enlighet med rekommendation 3.

c. Insyn i och medverkan i de politiska beslutsprocesserna

I takt med att allt fler beslut i olika sammanhang grundas på faktaunderlag och analyser, som tagits fram med hjälp av datorer, finns det en risk att medborgarnas möjligheter till insyn i de politiska processerna kraftigt

försvåras. Datateknikens ökade användning för att understödja planering

och beslutsfattande kan också komma att ytterligare öka avståndet mellan experter och politiker å ena sidan och medborgarna å den andra sidan. Samtidigt har också hävdats att datatekniken ger möjligheter till ökad insyn och deltagande i beslutsprocessen för breda medborgargrupper.

Enligt min mening finns det starka skäl för att inleda ett utrednings- och

forskningsarbete i denna viktiga fråga. Rekommendation 7 anger därvid en utgångspunkt.

d. Jämställdhet mellan kvinnor och mån samt frågor om handikappade

Efter samråd med arbetsmarknadsministern kan jag upplysa att denne i

sitt anförande idag kommer att föreslå vissa utredningsinsatser vad gäller jämställdhetsfrågor samt frågor om handikappade.

e. Konsumentinflytande

Kommunikationsteknologins utveckling är en av de avgörande datapoli-

tiska frågorna. Datoriseringen inom handeln, banker och servicesektorn i

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 40

övrigt tillsammans med utvecklingen mot elektroniska betalningssystem är områden som kräver skärpt uppmärksamhet bl.a. från ett konsumentpolitiskt perspektv.

Konsumentverket som är central förvaltningsmyndighet för konsument-

frågor följer uppmärksamt utvecklingen på detta område. När det gäller

butiksdatorerna (EAN-systemet) enades verket och handeln år 1979 om

vissa minimikrav för den prisinformation som skall lämnas i butiker och på

kassakvitton. F.n. arbetar konsumentverket med frågan om hur denna information skall utformas i praktiken.

Jag avser senare i samråd med handelsministern att återkomma till

frågan om betalningssystemen och den personliga integriteten m.m.

f. Fältprov med teledata

Frågor kring införande och användning av nya medier har behandlats av informationsteknologiutredningen, som överlämnade sitt slutbetänkande Nya medier (SOU 1981:45) i juni 1981. I betänkandet föreslogs fortsatt verksamhet med text-TV (på TV-nätet utsänd textinformation) och fri etableringsrätt för teledata (på telenätet överförd textinformation) dock med förbud mot reklam. |

Dessa frågor har behandlats i budgetpropositionen (prop. 1981/82:100

Bilaga 12) varvid utbildningsministern i enlighet med utredningens förslag

förordar permanentning av text-TV. Beträffande teledata hänvisar han till en kommande massmediautredning som sammantaget skall bedöma nya

teknikers konsekvenser på mediaområdet.

Informationsteknologiutredningen förde i sitt betänkande ett långtgående resonemang om önskvärdheten av att genomföra praktiska fältprov med teledata, dock utan att lägga något konkret kostnadskrävande förslag. Tanken var att man skulle välja ut en lämplig kommun och där engagera hushållen. folkrörelser, kommunala myndigheter och organ. folkbiblioteken m.fl. Ett sådant lokalt teledata-system skulle kunna fungera som en anslagstavla” eller ”mötesplats” för många människor.

Ett flertal praktiska fältprov med teledata genomförs för närvarande

(bl.a. vid televerket) där industriföretag, banker och personalorganisatio-

ner är intressenter.

I Sverige finns det relativt få försök som genomförts med teledata och

som riktar sig mot allmänheten. I flera andra länder har mera omfattande försök genomförts, exempelvis i Frankrike, Storbritannien. Japan och USA. TV-industrin och annan angränsande elektronikindustri håller på att förbereda sig för en relativt kraftig expansion med delvis nya produkter

och tjänster som riktar sig mot allmänheten.

De kommersiellt inriktade försöken av den typ som beskrivits i det

föregående blir ofta marknadsorienterade med kanske främsta syfte att

bedöma marknadsutvecklingen.

För samhällets del bör det vara angeläget att få fram konsekvensbedöm-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 41

ningar och analyser av hur olika medborgargrupper kan utnyttja de nya teknikerna och vilka fördelar och nackdelar det kan vara fråga om.

Det kan vara svårt att få sådana analyser och bedömningar genomförda

på ett tillfredsställande sätt genom att följa olika Kommersiella försök som pågår. I stället kan det krävas att samhället initierar ett nytt försök med teledata i hushåll och knyter en särskild utvärderingsgrupp till projektet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet. Han avser att senare föreslå regeringen ett sådant projekt i anslutning till

arbetet i den aviserade kommittén.

2. Nyskapande i organisationen — lärande i arbetet

Arbetsmarknadens parter och de utredningar som tagit upp frågor kring datoriseringen i arbetslivet, framför allt DEK och dataeffektutredningen,

redovisar en samstämmig uppfattning att datatekniken både kan ge upphov till ett sätt att organisera arbetet som gör att organisationen stelnar och

användas på ett sätt som främjar innovationsbenägenhet, kompetensut-

veckling och förändringsbenägenhet i organisationen.

Datatekniken kan leda till utarmning av arbetsinnehållet och försämrade yrkesroller, om man inte medvetet strävar efter att finna lösningar som stimulerar användarna av datasystem till att stegvis lära sig mera och

utvecklas i arbetet. Även om många är överens om inriktningen, t.ex. i rekommendationer-

na 19 och 25, är det svårt att veta vilka åtgärder som skall genomföras. Ett

bedöma olika åtgärder.

h. Användarinflytunde över stora datasystem

Som jag redovisat i det föregående (avsnitt 4.2.5) avser jag att ge statskontoret i uppdrag att belysa olika frågor om användarinflytande i samband med riksomfattande statliga datasystem. BI. a. är avsikten att för den riksomfattande verksamheten finna lösningar som väl uppfyller kraven på rättssäkerhet och lika lagtillämpning samtidigt som datasystemen är utfor-

made på ett sådant sätt att användarna har ett ökat inflytande över system-

utveckling och datordrift.

i. Samhällskontroll — integritet

Krav på ökad kontroll av medborgarna, exempelvis 1 samband med bekämpande av ekonomisk brottslighet. kommer ofta i konflikt med krav

på skydd av den personliga integriteten vid användning av ADB. Dessa frågor har sedan länge uppmärksammats i den allmänna debatten och

statsmakterna har också vidtagit ett flertal åtgärder inom detta område. Regler och principer för lösning av dessa motstående intressen finns främst

i sekretesslagen och i datalagen. Datalagstiftningskommittén arbetar också med frågorna inom ramen för uppgiften att lägga fram förslag om en

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 42

generell personregisterlagstiftning. Ämnet har också behandlats inom andra samhällsorgan. Särskilt viktigt är det arbete som f.n. bedrivs av den

arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) som har till uppgift att se över bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet

mellan myndigheter.

Särskild uppmärksamhet bör visas de konkreta fall där på senare år ADB-register använts eller föreslagits användas för samhällskontroll.

Konsekvenserna härav i olika avseenden bör belysas.

j. Dataflöde över gränserna

Få länder är så beroende som Sverige av det internationella dataflödet. Detta kommer att ha en väsentlig betydelse för den svenska industrins val

av långsiktig utvecklingsstrategi liksom för utvecklingen på en rad andra

sektorer av svenskt närings- och samhällsliv.

De dataflöden jag närmast tänker på rör bl. a. teknisk/vetenskaplig

information, handel med datatjänster, företagens egen information, platsbokningssystem för flyget. internationella banksystem, meteorologiska informationssystem m.m.

Internationellt utredningsarbete om effekterna av de växande dataflö-

dena över gränserna pågår bl. a. inom OECD och inom andra internatio-

nella organ där Sverige ingår. I anslutning till detta arbete anser jag det angeläget med ytterligare insatser för att ta fram material som belyser dessa frågor för svenskt vidkommande.

Vissa utredningsinsatser pågår redan bl.a. beträffande sårbarhetsfrågor m.m. Jag ser det dock som angeläget att ett mer heltäckande material utarbetas som underlag för den allmänna debatten rörande dessa för näringsliv och samhälle viktiga framtidsfrågor.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att presentera ett brett utredningsmaterial om datatlödena över de

svenska gränserna, vilken betydelse de har för närvarande samt underlag

för bedömningen av utvecklingen på sikt. Jag finner det särskilt angeläget alt utredaren belyser hur utvecklingen av det internationella datautbytet påverkar förutsättningarna för svensk exportindustri, små och medelstora

företag, etc. Det är också angeläget att belysa inom vilka branscher som

denna utveckling kommer att ha störst genomslagskraft.

Det är emellertid också väsentligt att redovisa hur det växande internationella dataflödet kommer att utnyttjas för andra samhäl!sfunktioner samt

hur det kan komma att påverka möjligheterna till service för medborgarna,

förvaltningens effektivitet, sysselsättning m.m.

Utredningen ska ge en bred kartläggning över området och ge underlag

för överväganden om hur vi skall fortsätta arbetet med att utarbeta natio-

nella ställningstaganden till frågor om internationellt datautbyte.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 43

k. Teknikens påverkan på post- och teleservice

Utvecklingen på datakommunikationsområdet med nya datatjänster som elektronisk post, postfax, teletex, elektroniska betalningssystem

m.m. påverkar post- och teleservicen i framtiden.

Det är därför angeläget att de förändrade förutsättningar som den tek-

niska utvecklingen innebär för post- och teleservicen granskas främst i ett

längre tidsperspektiv.

Jag utgår ifrån att postverket och televerket noga följer utvecklingen och

är beredda att gemensamt redovisa olika tänkbara utvecklingsalternativs

påverkan på befintliga och nya post- och teletjänster.

5¶Framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnaddatapolitik

Datatekniken är som jag inledningsvis konstaterade en relativt ny teknik med snabbt växande användning. Mycket talar för att vi sett i ett längre perspektiv bara står i början av en utveckling som saknar motstycke i historien. Det framväxande informationssamhället kan visa sig vara en av de största utmaningar mänskligheten någonsin mött.

Jag har i det föregående (avsnitten 4.3 och 4.4) redovisat mina bedömningar av de åtgärder som behöver vidtas under den kommande treårsperioden i form av en översiktlig åtgärdsplan resp. översiktlig utredningsplan.

För en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad

datapolitik har jag pekat på två av datadelegationens rekommendationer: rekommendation 3 om kontroll av den snabbt växande, ADB-registrerade

informationsmängden och rekommendation 49 om informationssamhällets utveckling. Samtidigt måste man på goda grunder anta, att merparten av de

frågor som idag är aktuella i den datapolitiska debatten kommer att kräva

ställningstaganden och åtgärder av olika slag från samhällets sida även om

3-4 år.

Jag vill också understryka att det har varit en målsättning inför den andra datapolitiska etappen att finna en lämplig avvägning mellan kraven på hög grad av styrning av datateknikens utveckling och användning och

rakt motsatta krav på att låta utvecklingen ha sin fria gång. Det är min. förhoppning att det föreliggande förslaget till åtgärder präglas av en sådan

avvägning att vi i de reglerande åtgärderna bevarar en hög grad av flexibilitet. I den mån detta inte visar sig leda till målet om en positiv utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll,

kan det inför den tredje etappen i datapolitiken finnas skäl att pröva mer

direkt verkande och kraftfullare styrmedel.

I det sammanhanget kommer också frågan om den institutionella ramen för den samordnade datapolitiken upp. Den samordning som regering och

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 44

riksdag så här långt har funnit ändamålsenlig. och som utövas av datadele-

gationen i enlighet med dess direktiv. utgör en administrativt mjuk form. I direktiven sägs också att delegationens verksamhet skall utvärderas etter

3—4 år. Jag är inte nu beredd att uttala mig om hur styrningen på samhällsnivå

och samordningen av datapolitiken skall organiseras i ett längre perspektiv. I ett kortare perspektiv är det innehållet i den praktiska politiken och

strävandena att forma cn svensk modell för datateknikens användning i

samhället som bör engagera alla krafter.

6¶Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m.

6.1 Inledning

Frågor om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats för riksdagen i olika sammanhang bl. a. i prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen. prop. 1979/80: 124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsförvaltningen och i-de senaste ärens budgetpropositioner.

I förevarande sammanhang redovisas vissa kompletterande principer

och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning inom statsför-

valtningen. Vidare redovisas vissa ytterligare åtgärder som har vidtagits

och som planeras av regeringen. För att ge en samlad bild lämnas en relativt omfattande redogörelse för regeringens tidigare ställningstaganden bl.a. i prop. 1978/79: 121.

6.2 Principer och riktlinjer, m. m. Bakgrund

I prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen anges

ett antal riktlinjer och regler som bör gälla inom områdena systemutveckling, datordrift m. m. Som en grundläggande utgångspunkt anges att ADB

är ett hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet

för användningen av ADB i statsförvaltningen mäste därför vara att ADB skall bidra till att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verksamheten förbättras i andra avseenden.

Ansvaret för användningen av ADB bör normalt knytas till den myndig-

het i vars verksamhet ADB används. Det gäller även systemutvecklingsar-

betet och datordriften.

De ändamål för vilka ADB används i administrativ verksamhet och de

förbättringar som därvid eftersträvas kan sammanfattas i följande punkter:

— lägre kostnader och mindre resursuppoffringar — bättre information och beslutsunderlag

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 45

— snabbare ärendebehandling — bättre uppföljning och kontroll

— bättre arbetsförhållanden

— bättre prestationer och service — nya organisations- och arbetsformer.

Ofta kan flera förbättringar åstadkommas samtidigt. Höjd ambitionsnivå

leder dock ofta till att kostnaderna ökar. I samband med utveckling av

ADB-system måste därför noggranna analyser och avvägningar göras i

fråga om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet.

ADB är ett hjälpmedel av mycket speciell karaktär genom sina vittgående konsekvenser i olika avseenden. Även en rad andra förhållanden

än ambitionsnivåer och kostnader påverkar därför hur ADB bör få användas och hur ADB-funktioner bör organiseras. Viktiga sådana förhållanden

är bl. a.: — samhällets och förvaltningens sårbarhet

— rättssäkerhet och integritetsskydd

— arbetsförhållanden och sysselsättning

— medbestämmande för personalen

— decentralisering — insyn i förvaltningen.

Vid riksdagens behandling av propositionen konstateras (FiU 1978/

79:34, rskr 1978/79: 339) att det råder betydande enighet i fråga om vissa av

de utgångspunkter och huvudlinjer som kan avläsas i propositionen. Dit hör den grundläggande utgångspunkten att ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet, varvid ADB skall bidra till att utnyttja till-

gängliga resurser effektivare eller förbättra verksamheten i andra avseen-

den. Till de utgångspunkter varom betydande enighet synes råda hör också principen att ansvaret för användningen av ADB normalt bör knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB används liksom de i propositionen angivna huvudlinjerna för systemutvecklingsarbete och datordrift.

Riksdagen konstaterar emellertid att på vissa av områdena är riktlinjerna

mycket allmänt angivna, varför det kan vara svårt att få en uppfattning om hur de kommer att tillämpas. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen och vid behov precisera eller ompröva de angivna riktlinjerna. På andra områden saknas i huvudsak riktlinjer i propositionen. bl. a. gäller detta frågor om hur allmänheten berörs. arbetsmiljöfrågor, effekter

på sysselsättning och på de anställdas möjligheter till inflytande samt

frågor om utbildning och kompetensuppbyggnad. I propositionen påpekas att flertalet av dessa frågor är föremål för särskilda utredningar och att regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden i takt med att utred-

ningarna redovisar sina resultat. Riksdagen finner det angeläget att så sker,

varvid den mer fullständiga bilden av ADB-verksamhetens förutsättningar och verkningar i statsförvaltningen torde komma att framträda.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 46

Föredragandens överväganden

De principiella utgångspunkter som redovisades av regeringen våren

1979 i prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen bör nu kompletteras med hänsyn till resultatet av det utredningsarbete som

bedrivits av bl.a. datadelegationen. Delegationen har som jag tidigare har redovisat i sin rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20) i form av

rekommendationer redovisat ett antal principer och riktlinjer för datatekni-

kens utveckling och användning i samhället. I tillämpliga delar bör dessa

principer och riktlinjer enligt min mening gälla även för den statliga utveck-

lingen och användningen av datatekniken. Med hänsyn till vad statsmakterna beslöt våren 1979 vill jag nu särskilt nämna följande, speciellt med

tanke på utveckling och drift av datasystem: — information till medborgarna från offentliga ADB-system

— systemutveckling och organisationsutveckling

— ADB-tekniken som stödteknik — arbetsmiljö och arbetsinnehåll — utbildning och användarinflytande

— medbestämmande — offentlighetsprincipen och ADB — sysselsättning.

Information till medborgarna från offentliza ADB-system. Fler och fler myndigheter och andra offentliga organ använder ADB för att insamla,

lagra och bearbeta information till samhällsmedborgarna. Denna informa-

tion utgör många gånger underlag för beslut som rör enskilda medborgare.

De ADB-system, vars syfte är att meddela uppgifter till medborgarna. bör utformas på ett sådant sätt att mottagaren får en sakligt riktig och

förståelig information. ADB-systemen bör kunna användas för att ge rik-

tad och anpassad information till olika kategorier av mottagare. Stora ansträngningar måste göras för att undvika ett onödigt ”byråkratiskt”

språk.

Systemutveckling och organisationsutveckling. En viktig utgångspunkt för utvecklingen och användningen av datatekniken är det beroendeförhållande som finns mellan en viss verksamhets mål, organisationen av verksamheten, de människor som arbetar i organisationen och den

teknik som utnyttjas. Förändringar av en faktor — t.ex. införande av

(data-) teknik — påverkar direkt de andra faktorerna.

Utveckling av ADB-system bör ske samordnat med utveckling av verk-

samhetens mål. dess organisation och de människor som arbetar i den. System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra. Personalutveckling och personalutbildning spelar ofta en betydelsefull roll i sammanhanget.

ADB-tekniken som stödteknik. I dag är kunskapen om datatekniken i stor utsträckning koncentrerad till dem som är yrkesverksamma inom

själva datateknikområdet, t. ex. tekniker, systemmän och programmerare.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 47

De personer som använder ADB-systemen kan i regel ganska lite om själva datatekniken.

Denna kunskapskoncentration har lett till att den teknikorienterade per-

sonalen fått ett betydande inflytande över utvecklingen och driften av datasystemen och därmed ibland också över själva organisationens utveckling.

Inom databranschen pågår ett omfattande arbete med att utveckla mer

användarinriktade programeringsspråk och s.k. programpaket. En sådan

utveckling gör det enklare för användarna att tillgodogöra sig och få

inflytande över datatekniken. Datatekniken blir en stödteknik som kan hanteras också av de sakansvariga. Datateknikernas roll och arbete för-

ändras härigenom och ett närmare samspel mellan teknikerna och de

sakansvariga kan etableras.

Arbetsmiljö och arbetsinnehåll. Införande av datateknik kan i många fall leda till stora förändringar av arbetsinnehållet och arbetsmiljön. För de anställda kan dessa förändringar leda till både försämringar och förbättringar. Datatekniken kan användas på ett sätt som gör att arbetsinnehållet utarmas och att arbetet blir mer monotont. Men tekniken kan också användas så att arbetsinnehållet berikas och den enskilde får mer kvalifice-

rade uppgifter och ökad stimulans i sitt arbete.

Vid utformningen av ADB-system och organiserandet av arbetet bör stor hänsyn tas till sådana faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen. ADB-system skall vidare vara så utformade att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska besvär beroende på brister i arbetsmiljön.

Faktorer som exempelvis möjligheterna för berörda arbetstagare att

överblicka den egna insatsens bidrag till slutprodukten, variera arbetsme-

toder och arbetstakt och att påverka ordningsföljden mellan olika arbetsmoment bör särskilt beaktas. Detsamma gäller möjligheterna till gemenskap i arbetet med arbetskamrater och andra. Strävan bör vara att med

hjälp av tekniken åstadkomma omväxlande och stimulerande arbetsmiljöer.

Utbildning och användarinflytande. En grundläggande tanke i datapolitiken är att de som använder ADB-system måste få ett ökat inflytande över utvecklingen och användningen av dessa. För att nå detta ökade inflytande krävs emellertid ökade kunskaper. Användarna bör därför helst redan innan systemutvecklingen inleds ges en ändamålsenlig utbildning i syfte att

öka möjligheterna till inflytande genom att bl. a. kunna förstå och bedöma föreslagna förändringar samt att aktivt medverka i utvecklingsarbetet och i

den senare användningen av systemet.

Vid utveckling av större ADB-system, som spänner över stora användargrupper, kan det vara svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant inflytande. I sådana fall bör det prövas om ADB-systemet kan indelas i mindre, självständiga delar (delsystem). Minskad systeminte- ”

gration och minskad samordning får vägas mot de fördelar som ett ökat

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 48

användarinflytande kan ge i form av ett effektivare genomförande, ett bättre fungerande system och ett minskat underhäll.

Medbestämmande. Rätten till de fackliga organisationernas medbestämmande m.m. regleras främst i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet samt i med stöd av lagen träffade avtal.

Arbetsmarknadsministern kommer senare att lämna en utförligare redovisning av de lagar och avtal som finns inom detta område.

I fråga om offentlighetsprincipen och ADB har till riksdagen redan i annat sammanhang lämnats vissa förslag. Datalagstiftningskommittén

(DALK) har i delbetänkandet (SOU 1981:31) Offentlighetsprincipen och

ADB utrett frågan om en förstärkning av den s.k. offentlighetsprincipen i fråga om upptagningar för ADB. Principen innebär att enskilda enligt bestämmelser i 2 kap. tryckfrihetsförordningen har rätt att ta del av allmänna handlingar hos myndigheterna. DALK:s förslag har legat till grund för den proposition om offentlighetsprincipen och ADB (prop. 1981/82: 37) som lämnades till riksdagen i november 1981. I propositionen, som ännu

inte har slutligt behandlats av riksdagen (KU 1981/82:21), inskärps att myndigheterna skall beakta offentlighetsprincipen i sin ADB-användning.

Sålunda föreslås en bestämmelse i 15 kap. sekretesslagen, som kompletterar tryckfrihetsförordningens föreskrifter om allmänna handlingar. om att myndigheter som använder ADB skall ordna databehandlingen med beaktande av den i tryckfrihetsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. Myndigheterna skall vidare ordna databehandlingen

med beaktande av det intresse som enskilda kan ha att själva utnyttja

terminal eller annat tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för att ta del av allmänna handlingar. |

Vidare föreslås regler om rätt för allmänheten att använda myndigheter-

nas terminaler, skyldighet att upprätta dokumentation av ADB-användningen m.m.

Sysselsättning. Statliga myndigheter bör generellt eftersträva en hög personaladministrativ handlingsberedskap, inte bara med hänsyn till de problem som kan uppstå i samband med ett ökat utnyttjande av ADB i

statsförvaltningen utan också mot bakgrund av de pågående besparings-

strävandena och de årliga begränsningarna av medel till myndigheternas verksamhet. Det omfattande besparings- och rationaliseringsarbete som pågår ställer ökade krav på att omplaceringsverksamheten fungerar effek-

tivt, såväl lokalt inom myndigheterna som centralt genom medverkan av i

första hand statens arbetsmarknadsnämnd.

Aktiva åtgärder mäste vidtas som också i ett längre tidsperspektiv bred-

dar de anställdas kompetens m. m. och underlättar en ökad rörlighet mellan olika arbetsuppgifter. För att underlätta nödvändiga omställningar är det ur personalpolitisk synpunkt angeläget att de planeras långsiktigt och

genomförs med god framförhållning.

I samband med 1981 års avtalsrörelse kom parterna överens om att

Prop. 1981/82:123 Bilaga Il 49

fortsätta en redan påbörjad översyn av bl. a. gällande trygghetsregler med syfte att snarast möjligt sluta ett nytt trygghetsavtal. Parterna slog samti-

digt fast vissa principer som avses vara en grundval för fortsatta förhand-

lingar om trygghetsreglerna. Bl. a. sägs där att förändringar bör ske så att en övergång till ny verksamhet underlättas för berörda arbetstagare. Förändringarna skall genomföras så att en eventuell personalavveckling sker genom naturlig avgång, omplacering och andra personaladministrativa åt-

gärder. Staten skall som arbetsgivare så långt möjligt med hjälp av olika

personaladministrativa åtgärder medverka till att trygghetsmålet förverkli-

gas. Det innebär inte en utfästelse att därutöver garantera fortsatt syssel-

sättning. Åtgärderna skall dock ske med den övergripande personalpolitiska inriktningen att ingen arbetstagare mot sin vilja skall bli utan arbete. I avtalet har staten som arbetsgivare givit uttryck för vilka personalpolitiska

principer som skall vara vägledande i samband med förändringsarbetet. I det fortsatta arbetet avser parterna att behandla frågor om omplacering

och lokal samverkan vid oiplacering, inkomstirygghet och regler för

planering samt frågor om medbestämmande och inflytande. Vidare be-

handlas bl. a. personaladministrativa åtgärder vid övertalighet såsom information om lediga platser, anställningsstopp och andra rekryteringsbegränsade åtgärder, omskolning och annan utbildning, tjänstledighet samt avgång från myndigheten med — i förekommande fall — pension, avgångsbidrag eller årlig ersättning.

6.3 Planering, beslut och systemutveckling

Bakgrund

I prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen redogörs för regeringens syn på användningen av ADB för administrativa ändamål i statsförvaltningen. I propositionen anges bl. a. ett antal ätgärder som behöver vidtas för att förbättra planeringen, styrningen och samordningen när det gäller ADB-användningen.

Åtgärder bör enligt propositionen vidtas för att stärka statsmakternas faktiska möjlighet att påverka användningen av ADB. Frågor som rege-

ringen och i viktigare fall riksdagen bör ta ställning till är ADB-systemets

ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, system- och driftstrukturerna samt

i vilken takt ADB skall införas på olika områden. För att statsmakterna

skall ges bättre möjlighet att följa och påverka användningen av ADB krävs också ökad enhetlighet i den formella handläggningen.

Åtgärder bör vidare vidtas för att få till stånd ökad effektivitet i myndig-

heternas användning av ADB, såväl i utvecklingsarbetet som i datordriften. Detta är angeläget med hänsyn till bl. a. de stora resurser som numera används för utveckling och drift av ADB-system.

Åtgärder behövs också för att ge användarna och andra som berörs av

3¶Riksdagen 198482. I saml. Nr 123, Bilaga I |

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 50

systemen bättre möjligheter till insyn och inflytande samt för att öka även allmänhetens insyn i hur ADB används i statsförvaltningen.

Handläggningsordning m.m.

Beträffande handläggning av systeminvesteringar framhålls i propositio-

nen att frågor som rör utveckling av ADB-system ägnats för Inen uppmärk-

samhet, särskilt i förhållande till den uppmärksamhet som ofta ägnas

frågor om val av själva utrustningen. Intresset bör i högre grad än f.n. inriktas på de tidigare leden i ADB-systemens tillkomst, eftersom möjligheterna till styrning och annan påverkan är störst under de tidiga skedena.

Kostnaderna för utrednings- och utvecklingsarbetet är dessutom ofta bety-

dande.

För att ge beslutsfattare och andra intressenter bättre möjligheter till

styrning och kontroll bör formella regler utarbetas och fastställas för

etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag vid utveckling och införande av större eller på annat sätt viktiga ADB-system inom statsförvaltningen. De regler som skall gälla för beslutsgång och beslutsunderlag i samband med sådana systeminvesteringar bör samlas i ett särskilt dokument, en s.k. handläggningsordning. Av denna bör framgå vilket ansvar i hithörande frågor som åvilar regeringen, de centrala rationaliscringsorganen och Övriga berörda myndigheter.

Enligt föredragandens mening är det angeläget att statsmakterna i högre

grad än hittills uttryckligen tar ställning till frågor om ambitionsnivå o. d. i

samband med datorstöd, dvs. frågor om bl.a. grad och typ av service i olika avseenden, till utvecklings- och genomförandeplaner och till de faktiska och tänkbara effekterna av ADB-system i vid mening.

Regeringens och i viktigare fall riksdagens direkta medverkan i beslutsprocessen bör normalt dock kunna begränsas till större och viktigare systeminvesteringar och till några från styrningssynpunkt särskilt viktiga

etappövergångar i dessa.

Regeringens medverkan är angelägen bl. a. vid granskningen av förstudien. då beslut fattas om utredningsarbetets närmare inriktning. Vidare bör

den ges tillfälle att granska huvudstudien eftersom ett heltäckande material då skall föreligga men mer kostnadskrävande aktiviteter normalt inte har påbörjats. Innan ett större och viktigare system tas i drift bör regeringen

slutligen få tillfälle att kontrollera hur systemet uppfyller ställda krav och

att det får rimliga effekter i övrigt.

De systeminvesteringar som följer den särskilda handläggningsordningen förutsätts på lämpligt sätt bli anmälda för riksdagen i samband med föreller huvudstudien samt i övrigt om förutsättningarna väsentligt förändras.

Avslutningsvis i detta avsnitt framhåller föredraganden att det är en

angelägen uppgift att på alla områden inom statsförvaltningen bekämpa byråkratiseringen. Detta måste självfallet även prägla den närmare utform-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 51

ningen av handläggningsordningen och de sätt på vilka olika instanser

avses medverka i arbets- och beslutsprocessen på ADB-området. Myndigheterna måste få stöd, så att de kan uppfylla de krav som ställs utan

onödigt merarbete. De centrala rationaliseringsorganen har här en viktig uppgift.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anfördes (FiU 1978/79: 34, s.

17) följande beträffande styrningen av ADB i statsförvaltningen:

”Utskottet vill beträffande vad som sägs i dessa frågor instämma i vad som understryks såväl i propositionen som i flera av motionerna, nämligen

att det är angeläget att förbättra planeringen, styrningen och samordningen av ADB-användningen i statsförvaltningen. Utskottet vill i sammanhanget särskilt framhålla nödvändigheten av att förbättra statsmakternas insyn i användningen av ADB och av att ge statsmakterna bättre möjligheter att påverka inriktningen av ADB-användningen. Detta kräver att statsmakterna kommer in redan i ett tidigt skede av beslutsprocessen för större och viktigare projekt och att ett lämpligt utformat beslutsunderlag tas fram vid flera olika tillfällen. Vidare krävs att myndigheterna i sin planering tar hänsyn till att statsmakterna kan komma att förändra förutsättningarna för

ADB-projekt. Som påpekas såväl i propositionen som i flera av motioner-

na så kan emellertid en ökad reglering i detta syfte medföra risk för byråkratisering. Utskottet är medvetet om att vissa sådana effekter kan vara svåra att undgå om statsmakterna vill få ett fastare grepp på dessa problem vid utformningen av beslutsprocessen.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att den tilltänkta ordningen för beslut rörande ADB-projekt i statsförvaltningen utformas med hänsyn tagen till riksdagens särskilda behov. Riksdagen bör ges tillfälle att ta

ställning till större och viktigare systeminvesteringar innan mer kostnadskrävande aktiviteter, som skulle riskera att inskränka riksdagens hand-

lingsfrihet vid dess ställningstagande. har inletts i ett ADB-projekt. I normalfallet bör riksdagens ställningstagande följa när resultatet av en s.k. huvudstudie föreligger, men innan systemkonstruktionen påbörjats. Givet-

vis bör riksdagen underställas ärendet på nytt för den händelse det fortsat-

seenden. Utskottet vill också understryka det angelägna i att arbetet plane-

ras så att beslutstidpunkterna i så stor utsträckning som möjligt anpassas

till budgetprocessen och till beslutsordningen i riksdagen.”

Regeringen har den 2 april 1981 utfärdat en särskild förordning (1981: 266) om investeringar i statliga ADB-system, den s.k. handlägg-

nings- och beslutsordningen. Till förordningen finns en bilaga med föreskrifter, råd och upplysningar för myndigheternas handläggning av frågor

om investeringar i ADB-system. Föreskrifterna bygger på riktlinjerna i

prop. 1978/79:121 samt riksdagens beslut (FiU 1978/79:34. rskr 1978/

79:339) med anledning härav.

Myndigheternas årliga anslagsframställningar m.m.

Även frågor om omfattningen och utformningen av underlag för beslut rörande utveckling och drift av ADB-system i de årliga anslagsframställ-

Prop. 1981/82:123 Bilaga I '"n [ES

ningarna eller andra framställningar till regeringen behandlas i prop. 1978/ 79: 121. Av propositionen framgår att det grundläggande kravet på redovis-

ningen i anslagsframställningarna måste vara att myndigheterna skall pre-

sentera användningen av ADB på ett sådant sätt att statsmakterna fär överblick över de ADB-inriktade aktiviteterna i sin helhet. En samlad presentation av ADB-användningen bör alltid göras. I anslagsframställ-

ningarna bör därför lämnas en kort redogörelse för vilka system som är i drift eller under utveckling. För att helheten skall framgå bör alltså även de systemutvecklingsprojekt som följer den särskilda handläggningsordning-

en tas med. Omständigheter av betydelse för ADB-användningen och den service som lämnas bör belysas. Vidare bör i en ekonomisk översikt de sammantagna ADB-kostnaderna redovisas.

Systemutveckling — organisation, arbetsformer m.m.

I prop. 1978/79: 121 konstateras att arbetet med att utveckla och förbere-

da genomförandet av ADB-system för administrativa ändamål i statsför-

valtningen sker i olika organisatoriska former. Som huvudregel kan dock

sägas gälla att myndigheterna själva svarar för systemutvecklingen i enlighet med principen att myndigheterna själva är ansvariga för hur deras

verksamhet bedrivs.

I några fall. när flera myndigheter berörs, har särskilda organ inrättats

för utveckling och införande av ADB-system. Som cxempel nämns bilregisternämnden och centralnämnden för fastighetsdata. I andra fall svarar

statskontoret för utvecklingen av system främst sådana där naturlig huvud-

man saknas eller där det är fråga om viss försöksverksamhet. Exempel på

detta är utvecklingen av ett informationssystem för de vetenskapliga bib-

lioteken (LIBRIS) och av ett generellt löncuträkningssystem (SLÖR).

Vidare kan nämnas att upphandling av ”nyckelfärdiga” ADB-system från maskinleverantör, konsultföretag e.d. förekommer. Detta gäller cnbarn mindre system och innebär att systemen är helt färdiga och kan tas i bruk utan särskild anpassning.

Användarinflytande m.m.

För att ADB-system skall fungera väl måste enligt prop. 1978/79: 121 den

kunskap och erfarenhet som finns bland personalen nyttiggöras i systemut-

vecklingsarbetet. Vidare torde systemen komma att utnyttjas effektivare om de olika användarna får reella möjligheter att påverka ADB-systemens utformning. I de fall ADB-system även direkt påverkar arbetet inom andra

myndigheter måste även dessa få möjlighet att påverka systemen. Särskilt när det är fråga om ett samordnat datorstöd för flera uppgifter i verksamheter som bedrivs regionalt och lokalt och i vilket flera personalkategorier

beräörs, ställs stora krav på det utredningsarbete som skall läggas till grund för beslut om ambitionsnivå för och utformning av datorstödet.

I propositionen framhålls vidare i detta sammanhang att ADB-systemen

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 53

inte bara skall utformas med hänsyn till vad som är bra för arbetet inom den statliga förvaltningen. Systemen måste också utformas med tanke på vilka konsekvenser de får för andra intressenter, t.ex. kommuner. landsting, näringsliv och enskilda eller grupper av individer. Dessa kan beröras på flera sätt, t.ex. som uppgiftslämnare eller mottagare av datorframställda meddelanden eller annan information. Självklart skall också dator-

framställda meddelanden utformas så att de lätt kan förstås av de enskilda

människorna.

Genom den rätt till medbestämmande i arbetslivet som tillkommer de anställda enligt medbestämmandelagen (1976: 580) m. m. och de avtal om medbestämmande som har träffats i enlighet med denna lag har de anställda möjligheter att genom sina fackliga organisationer påverka beslut om att utveckla och införa ADB-system. Det är viktigt att man finner lämpliga

former för de anställdas medverkan i utrednings-, utvecklings- och genom-

förandearbete avseende ADB-system.

Datorstödets utformning för enhetliga administrativa verksamheter

Enligt prop. 1978/79:121 finns starka skäl för en gemensam, centralt

styrd och sammanhållen systemutveckling när det gäller datorstöd för sådana administrativa verksamheter som inte är regionalt eller lokalt av-

gränsade och som måste vara enhetliga i hela riket. De lagar och materiella

regler i övrigt som ligger till grund för dessa system är gemensamma för hela landet. Det är angeläget att tillämpningen av lagar och regler i sådana

fall blir så enhetliga som möjligt, så att individer, företag etc. så långt möjligt behandlas lika oavsett var i landet de befinner sig. Flera av de

faktorer som starkast styr innehållet i och användningen av ADB-system

på ett verksamhetsområde är således gemensamma för hela landet.

Ekonomiska skäl talar också för en samlad systemutveckling för dessa system. Alternativet skulle nämligen innebära avsevärt dubbelarbete i form av parallell utveckling av ADB-tillämpningar för samma arbetsuppgifter.

Gemensam, centralt styrd och sammanhållen systemutveckling innebär inte att alla regionala och lokala enheter skall ha samma datorstöd. Man kan tänka sig variationer på flera sätt. Det torde för det första inte i alla verksamheter vara nödvändigt eller ens önskvärt med datorstöd till alla regionala eller lokala enheter som sysslar med en viss verksamhet. De största behoven av datorstöd finns i regel hos de större enheterna. Man kan vidare tänka sig olika lösningar för datorstödet inom samma verksamhetsområde, var och en avsedd för enheter av olika storlek eller karaktär. En möjlighet kan härvid vara att bygga upp ADB-stödet i form av relativt

självständiga delsystem varvid något eller nägra delsystem endast används

av större enheter som har särskilda behov härav. Likaså kan man tänka sig speciella delsystem för vissa typer av regioner, t.ex. storstäder eller glesbygdskommuner.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 54

Om datorstödet skall variera, är det dock viktigt att de olika systemlösningarna verkligen är samordnade så att underhållet av dem blir enkelt och

billigt. Där så är lämpligt bör det gå lätt att utbyta data mellan enheter med olika former av datorstöd, att sammanställa data m. m. Det bör också vara

enkelt att övergå från en form av datorstöd till en annan.

Lokalisering av systemutveckling

Vad gäller lokaliseringen av systemutvecklingen framgår av prop. 1978/ 79: 121 att den hittills nästan helt varit koncentrerad till Stockholmsområ-

det. Utflyttningen av verk eller delar av verk har dock i flera fall även berört ADB-enheter. Det torde i flera avseenden vara fördeiaktigt att ha systemutvecklingen

förlagd till Stockholmsområdet. Där finns bl.a. stor tillgång till kvalificerad arbetskraft och konsultföretag. Likaså har flertalet utrustningsleverantörer sina huvudkontor där.

Regionalpolitiska skäl och regeringens allmänna önskan att öka decentraliseringen inom förvaltningen talar emellertid för att nuvarande koncentration av systemutvecklingen till Stockholmsområdet bör minskas. Det

kan därför finnas skäl att pröva olika sätt att sprida systemutvecklingen.

Ett sätt kan vara att. som redan har skett i flera fall, flytta ut enheter som svarar för utveckling och drift av ADB-system från Stockholmsområdet. Detta torde av hänsyn till personalen i så fall få ske stegvis och i ett längre perspektiv. En sådan spridning blir givetvis lättare att genomföra i de fall det är fråga om en expanderande verksamhet och där det således kan bli fråga om att låta utbyggnaden ske på annan ort.

För ADB-användande myndigheter med stora utvecklingsresurser och med regionalt spridd verksamhet bör man undersöka möjligheterna att permanent förlägga systemutveckling och underhåll till två eller flera platser. En sådan spridning måste dock ske inom ramen för en sammanhållen systemutveckling samt med bibehållen effektivitet och till rimliga kostnader. Exempelvis bör prövas om den kvalificerade tekniska personalen, samordningspersonal samt personal för utveckling och underhäll för några

tillämpningsområden kan finnas på en viss ort medan personal som svarar för andra väl avgränsade tillämpningsområden stationeras på annan ort. När det är fråga om att utveckla eller anpassa mindre ADB-system eller

om regionala och lokala kompletteringar till större ADB-system är det från här behandlade aspekter en fördel om resurserna på den egna orten eller i den egna regionen kan användas.

Under senare år har skett en positiv utveckling i vad avser förekomst av personal med kunskaper i och erfarenheter av administrativ utveckling och ADB regionalt och lokalt.

Det är viktigt att den statliga regionala och lokala förvaltningens behov av kunskaper i administrativ utveckling och ADB beaktas av de organ som

svarar för den statliga personalutbildningen på detta område.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 55

Ökad förekomst av personal med kompetens i administrativ utveckling

och ADB i den statliga regionala och lokala förvaltningen är även ett regionalpolitiskt intresse. I den mån det även föreligger behov av utomstående specialistkompetens och om detta tillgodoses med hjälp av regionalt och lokal placerade resurser kan vidare arbetsmarknaderna för sådan personal vidgas på många orter.

Föredragandens överväganden Planeringen och användningen av ADB

Användningen av ADB redovisas i myndigheternas årliga anslagsframställningar till regeringen. Närmare regler om hur redovisningen skall utformas återfinns i regeringens årliga anvisningar för myndigheternas an-

slagsframställningar. I dessa anvisningar avseende budgetåret 1983/84 pekas bl.a. på att även ADB-system i drift måste förnyas och förändras med tiden. Det är därför angeläget att myndigheterna gör en långsiktig bedömning av tidpunkten då större förändringar måste genomföras samt tidpunkten då detta förändringsarbete måste initieras.

Planeringen av användningen av ADB bör, enligt min mening, även förbättras på annat sätt. Som jag senare mer i detalj återkommer till har

statskontoret efter samråd med sex av de större ADB-användande myndig-

heterna sedan i maj 1981 regeringens uppdrag att utarbeta anvisningar för utformning av en särskild ADB-redovisning för de myndigheter som har en mer omfattande ADB-verksamhet. Denna redovisning bör, enligt min me-

ning, successivt inriktas på analys av problemen i nuvarande ADB-an-

vändning samt på planeringen av den fortsatta utvecklingen och driften av ADB-systemen. Denna ADB-planering bör kopplas till den allmänna rationaliserings- och verksamhetsplaneringen. Även andra myndigheter som

utnyttjar datateknik i betydande utsträckning bör sträva efter att förbättra

sin ADB-planering. Jag förutsätter att statskontoret kommer att ha en viktig roll i detta arbete.

Sammanställning av resursbehov

Som jag nyss redovisade skall myndigheterna i sina anslagsframställningar för budgetåret 1983/84 redovisa tidpunkten då större förändringar äv befintliga ADB-system måste genomföras samt då förberedelsearbetet

måste initieras.

En sammanställning och analys av systemförändringsbehoven kommer att göras genom budgetdepartementets försorg vad gäller bl.a. behov av personella och ekonomiska resurser.

Det huvudsakliga ändamålet med sammanställningen är att på ett samlat sätt belysa förutsättningarna att genomföra de systemmoderniseringar im. m. som kan komma att krävas under 1980-talet. BI. a. bör sammanställningen kunna utgöra underlag för en tidsplan för moderniseringsarbetet och en prioritering mellan olika systemförändringsbehov med hänsyn bl. a.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 56

till de ekonomiska förutsättningarna, tillgång till datateknisk personal hos de centrala rationaliseringsorganen, myndigheter som t.ex. DAFA samt hos de stora ADB-användande myndigheterna.

Kostnudsbedömningar av systeminvesteringar

Det är självfallet angeläget att ADB-investeringar inom den statliga förvaltningen leder till rationaliseringar av verksamheten. Dessa rationali-

seringar kan tas ut i form av ökad verksamhetsvolym, bättre service till olika grupper, bättre beslutsunderlag, bättre planering m. m. ADB-investe-

ringar kan och bör även göras med syftet att ästadkomma direkta ekono-

miska besparingar. Den ekonomiska utvecklingen med stora budget- och bytesbalansunderskott innebär att stor betydelse mäste tillmätas kostnads-

och besparingsaspekterna i rationaliseringssammanhang.

Inom bl.a. industrin och handeln finns en typ av besparingsobjekt som

sällan kan utnyttjas av statsförvaltningen, nämligen styrning av produkter i arbete och styrning av lagernivån. De besparingar som är vanliga inom statsförvaltningen gäller i stor utsträckning personalminskningar. För att sådana besparingar skall kunna realiseras krävs i regel en rad åtgärder vid sidan om själva den tekniska ADB-investeringen. Det kan handla om omorganisation, ändrad fördelning av arbetsuppgifter, personalutveckling

och personalutbildning m. m. De omställningskostnader som detta föranle-

der bör komma till uttryck för att kunna beaktas i samband med bedömningarna.

En viktig utgångspunkt vid kostnadsbedömning av systeminvesteringar måste enligt min mening vara att det är verksamhetens totalkostnader som skall minskas. I samband med rationaliseringar koncentreras intresset ofta

på vissa, direkt mätbara kostnader som t.ex. kostnader för central utrust-

ning och terminaler medan andra mer svärgripbara kostnader förbises eller utelämnas ur kalkylerna. Det kan leda till att det alternativ som har den lägsta direkt mätbara kostnaden föredras framför andra, som ur mer övergripande kostnadsaspekt vore att föredra.

Mikroelektronikens utveckling har lett till att kostnaden för själva elek-

troniken inte längre är den trånga sektorn i investeringen. Det blir då av

mindre vikt att i investeringssammanhang särskilt hålla nere utrustningskostnaderna. I stället bör intresset kunna fokuseras mot den totala investeringskostnaden.

Enligt min mening behöver metoderna för kostnadsbedömning av systeminvesteringar utvecklas vidare. Jag avser att föreslå regeringen att ta

initiativ till ett vidgat metodutvecklingsarbete som skall kunna leda fram till rekommendationer om beslutsunderlag, kalkylmetoder m. m. som bätt-

re motsvarar de krav som måste ställas när det gäller rationaliseringspro-

jekt av besparingskaraktär.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 57

Utveckling och införande av ADB-system

Erfarenheten visar att utveckling och införande av ADB-system i en organisation många gånger för med sig en rad svårigheter. I utvecklingens

inledande faser är det svårt att avgöra om systemet kommer att fungera på planerat sätt eller ej. Ett system kan i ett visst sammanhang fungera väl medan liknande system I andra sammanhang fungerar sämre. Ofta kan den slutliga bedömningen inte göras förrän systemet varit i drift en tid.

Under de senaste 20 åren har stora personella resurser med hög datatek-

nisk kompetens satsats på att lösa datatekniska problem, både hos datorle-

verantörerna och användarorganisationerna. De tekniska problemen har i

många avseenden varit styrande.

Som jag tidigare denna dag har anfört vid min behandling av datadelega-

tionens principer och riktlinjer bör datatekniker i framtiden ha kunskaper

om såväl datatcknikfrågor och användarfrågor som konsekvensfrågor, även om tyngdpunkten för den enskilde teknikern kan ligga på ett av områdena. Vidare bör förutsättningarna efterhand öka för användarna av

ADB-system att få ett ökat inflytande över systemens utveckling och drift.

Detta kommer i sin tur att påverka relationen mellan datatekniker och

användare.

Man bör därför, I samband med införande av ADB-system i fortsättning-

en eftersträva en projektorganisation som medger att den personal som skall använda ADB-stödet, får ett ökat inflytande på ledningen av det direkta projektarbetet. Sådana arbetsmetoder och arbetstekniker bör väljas (eller utvecklas) att användarna kan utföra en ökad del av systemutvecklingen själva. Även behandlingen av frågor om systemavgränsning, systemintegration och systemkomplexitet bör ske så att detta bidrar till att

användarna successivt kan få en ökad roll i arbetet.

För att öka användarnas inflytande över ADB-systemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt styra och päåverka utvecklingen bör utveckling och införande av ett system ske i flera

etapper. Det är då viktigt, enligt min mening, att man i varje etapp har en

För att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut är det nödvändigt att de olika medverkande i en systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en kravspecifikation där de skilda kraven och önskemålen finns redovisade. Vidare är det nödvändigt att besluten tas successivt och

att det inför varje beslutstillfälle görs en bedömning av hur olika mål och

krav uppfylls (s.k. konsekvensbedömningar).

6.4 Metodstöd m. m.

I prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen och

prop. 1979/80:124 om den centrala organisationen för rationalisering och

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 58

ADB i statsförvaltningen framhålls bl.a. behovet av metodstödjande och

andra insatser på ADB-området till vägledning för myndigheterna.

Regeringen uppdrog i juni 1979 åt statskontoret och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) att gemensamt utreda vissa frågor rörande anvisning-

ar för ADB samt ett handlingsprogram för metodstöd. I maj 1980 överlämnade de båda verken ett förslag till ett handlingsprogram som anger inrikt-

ningen I stort av de centrala rationaliseringsorganens insatser i fråga om metodutveckling, metodstöd och vägledning i övrigt till myndigheterna på ADB-området.

Inom ramen för uppdraget har statskontoret och FRI också utarbetat

och publicerat en försöksutgåva av en ADB-handbok för statsförvaltningen.

1 propositionen 1979/80:124 anges att ett råd för metodfrågor inom

området rationalisering, administrativ utveckling och ADB borde inrättas

vid statskontoret. Metodrådet borde kunna bli ett verksamt forum såväl

för att fånga upp och värdera behov av insatser av normgivande och stödjande natur som när det gäller att planera och skapa former för denna verksamhet.

Den kommitté (Dir. 1980:43), som efter riksdagsbehandlingen (FiU 1979/80: 26, rskr 1979/80: 308) tillkallades för att se över statskontorets organisation fick därför i uppdrag att lämna förslag angående ett dylikt råds ställning, uppgifter och sammansättning samt till de åtgärder som behövdes för inrättandet.

Kommittén har föreslagit (Ds B 1980:16) att generaldirektören vid stats-

kontoret eller den som denne utser skall vara rådets ordförande. I övrigt

bör rådet omfatta högst tolv ledamöter som förordnas för en tid av tre år. Till rådet bör även knytas företrädare för de fackliga huvudorganisationer-

na på den statliga arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i juni 1981 åt statskontoret att i

samråd med FRI bedriva metodstöd på ADB-området. Regeringen före-

skrev vidare att ett råd för metodfrågor skulle inrättas vid statskontoret i enlighet med förslaget. Ett sådant råd har nu inrättats.

6.5 Information om statsförvaltningens användning av ADB m. m.

I prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen be-

handlas bl.a. frågor om effektiviteten vid statliga datacentraler. Därvid anförs alt stor uppmärksamhet måste ägnas dessa frågor med hänsyn till

den stora omfattning som datordriften vid statliga datacentraler numera har och de kostnader den för med sig. För att underlätta för verks- och ADB-ledningarna vid myndigheterna att planera och styra ADB-produktionen behövs enligt propositionen en förbättrad intern och extern rappor-

tering. Myndigheter med mer omfattande datordrift bör därför åläggas att årligen lämna en kombinerad verksamhetsberättelse och verksamhetsplan.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 59

I propositionen behandlas även frågan om behovet av och tillgången till

översiktlig information om den statliga databehandlingen. Bl.a. påtalas

svårigheten för allmänheten, massmedia, politiker m.fl. att snabbt och enkelt skaffa sig en överblick över området. Riksdagen har dessutom

speciella behov utöver en allmän överblick — bl. a. uppgifter om planerade förändringar och sådant utredningsarbete som kan föranleda beslut av riksdagen.

Regeringen gav mot denna bakgrund i september 1979 statskontoret i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder för att förbättra informationen om användningen av ADB i statsförvaltningen. Uppdraget bestod

av två delar, ”Allmän, översiktlig information” och ”Verksamhetsplaner

och verksamhetsberättelser vid statliga datacentraler”.

Beträffande ”Allmän. översiktlig information” överlämnade statskon-

toret i juli 1980 ett förslag till regeringen. Verket förklarade sig samtidigt berett att årligen utarbeta en redovisning — bl.a. baserad på de uppgifter

myndigheterna lämnar i enlighet med regeringens årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar — över den statliga ADB-verksam-

heten som skulle kunna bifogas budgetpropositionen.

Regeringen gav statskontoret i uppdrag att utarbeta en redogörelse till

1981 års budgetproposition i huvudsak enligt det angivna förslaget. En sådan redogörelse ”Användningen av ADB i statsförvaltningen” infoga-

des sedermera i bilaga 3, som behandlar för flera huvudtitlar gemensamma

frågor, i 1981 års budgetproposition.

Denna redovisning tillgodosåg enligt riksdagens mening (FiU 1980/ 81:23, rskr 1980/81: 205) de informationsbehov i detta avseende som riksdagen gett uttryck för i olika sammanhang. Riksdagen förutsatte att en motsvarande redovisning varje år bifogas budgetpropositionen.

Regeringen har därefter uppdragit åt statskontoret att årligen utarbeta en

redogörelse för användningen av ADB i statsförvaltningen. Den senaste redovisningen framgår av budgetpropositionen 1981/82:100, bil. 3 (s. 51—

110). |

Vad gäller deluppdraget ”Verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser” anser statskontoret i ett förslag lämnat i november 1980 att verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner bör utformas enligt en särskild disposition. För att få underlag för silt förslag har statskontoret i samarbe-

te med riksförsäkringsverket. DAFA, riksskatteverket och Uppsala datacentral utarbetat verksamhetsberättelser eller modeller till sådana för budgetåret 1979/80 för resp. myndighet.

I utredningsarbetet har statskontoret vidare övervägt vilka myndigheter

som bör lämna den föreslagna redovisningen. Verket föreslår att redovis-

ningen begränsas till myndigheter med egna datacentraler och en volymmässigt omfattande produktion som påverkar stora grupper i samhället, sammanlagt 15 myndigheter.

Mot bakgrund av statskontorets förslag uppdrog regeringen i maj 1981 åt

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 60

statskontoret att — efter samråd med riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån. DAFA, riksskatteverket. universitets- och högskolcämbetet samt arbetsmarknadsstyrelsen — utarbeta anvisningar för utformning av en särskild ADB-redovisning för sådana statliga myndigheter som har en

omfattande verksamhet avseende utveckling och drift av ADB-system.

Dessa samrådsmyndigheter skall med ledning av statskontorets anvisning-

ar upprätta en särskild ADB-redovisning över sin verksamhet med början

för budgetåret 1982/83.

6.6¶Utbildning i datafrågor

Utbildning i ADB inom statsförvaltningen arrangeras av bl.a. statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU). SIPU:s

ADB-utbildning täcker ett brett fält inom ADB- och kontorsautomationsområdet och vänder sig till olika användargrupper inom myndigheterna. Verksamheten sker i nära samarbete med bl. a. statskontoret och datainspektionen. Utbildningen genomförs dels som centrala/öppna kurser. dels som myndighetsanpassad utbildning.

Utbildningsutbudet omfattar f.n. 12 kurstyper. Spännvidden på kursut-

formningen är stor. Som exempel kan nämnas tre dagars ADB-orienteran-

de kurs, tre veckors ADB-grundkurs för bland andra användarrepresen-

tanter i ADB-projektgrupper och olika kurser riktade mot speciella grup-

per inom myndigheten bl.a. ADB för löneadministratörer, ADB för per-

sonaladministratörer, ADB — informationssökning i bibliotek m. fl. Denna utbildningsverksamhet kompletteras med temadagar och seminarier som behandlar aktuella frågor för statsförvaltningen samt av produktion av utbildningsmaterial inom ADB-omrädet.

Vid sidan av reguljär utbildning finns bl. a. statskontorets externa seminarier. Syftet med seminarierna är inte primärt utbildning utan snarare att stimulera till erfarenhetsutbyte och kontakter mellan myndigheter och mellan myndigheter och statskontoret. Vidare att informera om resultat och verka för att erfarenheter och metoder kommer till användning i myndigheternas verksamhet samt att inhämta myndigheternas synpunkter och idéer. Seminarierna är normalt knutna till statskontorets metodverksamhet. Under våren 1982 planeras seminarier inom ctt 10-tal ämnesområden.

Bland övriga centrala utbildningsanordnare som rekryterar kursdeltagare även från statsförvaltningen återfinns bl. a. Statskonsult AB.

En del leverantörer. konsultfirmor och intresseorganisationer t.ex.

Riksdataförbundet och Svenska Dataföreningen riktar också sina utbildningstjänster mot statsförvaltningen.

I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil. 11, s. 128) framhöll jag vikten av att en bred ADB-orientering för användare snarast utvecklas som täcker statsförvaltningens behov. Allt större grupper av statsanställda

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 61

berörs direkt eller indirekt av ADB-tekniken. Jag anförde dessutom som bakgrund att den statliga verksamheten i många avseenden är speciell när det gäller införande av datorer och ny teknik. Kraven på effektivitet kompletteras i statsförvaltningen med krav på rättssäkerhet, offentlighet,

sekretess och högt ställda krav på kvalitet hos de statliga tjänsterna.

Regeringen har därför nyligen uppdragit åt SIPU att projektera en an-

vändarinriktad orientering i ADB-frågor. Orienteringen skall ha sin ut-

gångspunkt i den automatiska databehandlingens påverkan på arbetstagarnas medbestämmanderätt samt arbetslivsfrågor i övrigt. Orienteringen skall rikta sig till de anställda inom statsförvaltningen som mer påtagligt

berörs av datoriseringen samt vara så upplagd att den efter endast smärre

modifieringar kan anpassas till olika myndigheter samt genomföras av

myndigheterna själva.

6.7 Jämställdhet

SAMN:s utredning om hur kvinnor i statlig tjänst påverkas av datoriseringen

Regeringen gav i april 1981 statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) i

uppdrag att med utgångspunkt i de utredningar och de rapporter som finns

belysa hur kvinnors arbetsmarknad inom den statligt lönereglerade sektorn

kommer att påverkas av framtida datoriseringar (jfr prop. 1980/81: 100 bil.

3 p. 6).

I SAMN:s rapport till regeringen med anledning av uppdraget konstateras att arbetsmarknaden för män omfattar avsevärt fler yrkesområden och har större spännvidd vad gäller lönestruktur än arbetsmarknaden för kvinnor. Bilden för den statliga arbetsmarknaden är densamma.

Inom statsförvaltningen återfinns 7076 av alla kvinnor inom lönefältet

T 1-F'5. För männen är motsvarande andel 4492. Av alla statsanställda kvinnor finns 2.672 från lönegrad F 15 och över. Motsvarande andel för männen är 13.696. 58 862 kvinnor och 10932 män arbetar deltid.

SAMN pekar på att datoriseringen inom statsförvaltningen främst är inriktad på rutinbetonade arbetsmoment inom kontorsarbetet, dvs. uppgifter som framför allt utförs av kvinnor i dag. Det traditionellt begränsade yrkesutbudet för kvinnor innebär också att omplaceringar vid rationalisering ofta görs till samma slags arbete, kanske hos en annan arbetsgivare, vilket många gånger är en kortsiktig lösning eftersom även det nya arbetet

kan bli föremål för rationalisering. SAMN framhåller emellertid att det mer är den samhällsekonomiska

situationen och besparingssträvandena inom statsförvaltningen, än datoriseringen i sig som kan leda till problem med sysselsättningen. Den skärpta

situationen för kvinnorna grundas således på en kombination av flera faktorer, bl.a. det traditionellt snäva yrkesvalet, det ekonomiska läget i

landet och datateknikens karaktär med stora potentiella möjligheter till rationalisering inom kontorsyrkesområdet.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 62

SAMN anser inte att målen för jämställdhetsarbetet inom statsförvalt-

ningen och datoriseringen av arbetsuppgifter automatiskt är i konflikt med varandra. Men datoriseringen medför att arbete med att bredda kvinnors traditionella utbildningsval och arbetsmarknad måste intensifieras.

Enligt SAMN:s bedömning bör man med god planering och effektiv styrning kunna klara 1980-talets strukturförändringar inom kontorsområdet inom statsförvaltningen. Nya kompetenskrav kan emellertid medföra

svårigheter på grund av bl.a. kvinnornas ofta låga grundutbildning. Spe-

ciella problem kan finnas för deltidsarbetande.

För såväl statlig som för övrig arbetsmarknad saknas större kunskaper

och samlade erfarenheter av att målmedvetet och metodiskt arbeta med, möta och planera för strukturförändringar på typiskt kvinnlig arbetsmark-

nad. SAMN anser att en strategi för detta arbete inom statsförvaltningen måste utvecklas.

Föredragandens överväganden

Utnyttjandet av datatekniken måste underordnas det övergripande samhällsmålet jämställdhet mellan kvinnor och män. Tekniken bör så långt det är möjligt användas på ett sådant sätt att jämställdhetsmålen främjas.

Det är därför särskilt viktigt att uppmärksamhet ägnas åt datoriseringens konsekvenser för kvinnorna inom statsförvaltningen. Det förhållandet att

ADB-användningen inom den offentliga sektorn främst berör kontorsom-

rådet, där det i dag huvudsakligen arbetar kvinnor, kan ställa krav på särskilda insatser när det gäller såväl planering och styrning av ADBprojekt som arbetets organisation. omplacering, personalutveckling och personalutbildning för berörda grupper. Kostnaderna för sådana särskilda

insatser bör kunna beaktas i samband med beslut om ADB-projekt i

statsförvaltningen.

Jag vill i sammanhanget erinra om att jag, senast i årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 3 p. 4) påpekade att inom vissa områden kan den statliga arbetsmarknaden närmast förväntas minska och att kvinnorna i högre grad än männen kommer att beröras av att den statliga sektorn inte

längre expanderar som tidigare. Jag anser det angeläget att aktiva åtgärder

vidtas även i fortsättningen på de statliga arbetsplatserna för att bredda kvinnornas arbetsmarknad.

SAMN skall enligt sin instruktion (1979: 579) bl.a. svara centralt inom statsförvaltningen för verksamhet med syfte att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Med utgångspunkt i myndigheternas årliga jämställd-

hetsrapporter följer SAMN upp det arbete som bedrivs och planeras. Jag

utgår från att SAMN inom ramen för detta arbete har goda möjligheter att särskilt bevaka effekterna för den kvinnliga arbetskraften av en ökad användning av ADB i statsförvaltningen.

SAMN:s rapport om kvinnors arbetsmarknad och datorisering inom statsförvaltningen bereds f. n. inom regeringskanstiet. Jag avser att senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 63

6.8 Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter

Regeringen gav i februari 1981 statskontoret i uppdrag att utreda frågor rörande verksamheten vid DAFA. Utredningen skulle undersöka i vilken

utsträckning och i vilket tidsperspektiv DAFA:s kunder själva bör få ta över datordriften samt utarbeta förslag till översiktlig tidsplan för utred-

ning, utformning och genomförande av sådana förändringar. Utredningsarbetet skulle bedrivas i samarbete med DAFA och i nära kontakt med de kunder till DAFA som berörs.

I mitten av december 1981 avrapporterade statskontoret en första utredningsetapp till regeringen. I rapporten (1981:27) Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter görs ett antal bedömningar kring 13 av DAFA:s större kundmyndigheter i frågor avseende fortsatt drift vid DAFA respektive drift av samma system på egen dator. För tolv av kundmyndigheterna redovisas översiktliga kostnadsjämförelser mellan drift vid DAFA

och ett dediceringsalternativ.

Rapporten remissbehandlas f.n. Jag avser att senare återkomma till

regeringen i denna fråga.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och använd-

ning i samhället samt om uppläggningen av det datapolitiska

arbetet

ta föreslår riksdagen att godkänna att ett särskilt organ för teknik-

upphandling inom dataområdet inrättas med de uppgifter som jag

har angett

3. föreslår riksdagen med återkallande av förslaget i prop. 1981/ 82: 100, bil. It att till Anskaffning av ADB-utrustning för budget-

året 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 93 000000 kr.

4. föreslår riksdagen att till Teknikupphandling inom dataområdet för budgetåret 1982/83 under åttonde huvudtiteln anvisa ctt reservationsanslag av 10000 000 kr.

5. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den

fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 64

Innehåll

| Inledning sososoreesererrrererer ere rester rr rss rss rss rss sets

2¶Internationella frågOr sosooreseerrerrrrerarrrerr rr e sr ser s ses sa

3¶Etapp Ii utformningen av en datapolitik mm

3.1 Utredningar och beslut av regeringen och riksdagen under se-

NAC Ål ooorserrerereererrarerr rer rss brer rss rr rss rs ss rss ww

3.2 Datadelegationen och dess verksamhet ...ssooooo0.00. vs...

3.2.1 Bakgrund oooosososeressrerreerrrsr rer reser ses reses sa BRL

3.2.2¶Datadelegationens direktiv och uppgifter RB

3.2.3¶Teknikupphandling på dataområdet

3.3¶Rapporten "Samordnad datapolitik” dossosss oss s sosse sonsons

3.4 Redovisning av vad som uppnåtts under etapp I - — DIA

3.4.1¶Datadelegationens arbete 10

3.4.2 Arbetet i vissa utredningår osossrossssrssssssss ss orsa 11

4.1 Principiella frågOr ososoeseserrererrrrerrerrs ere ser ess ess 13 4,2 Behandling av datadelegationens "principer och riktlinjer” 16

4.2.4¶Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori I 21

4.2.5¶Näringsliv, förvaltning och arbetsliv — kategori 2 25

4.2.6 Samhället — kategOri I sossooossssssssssssssss rss ont 26

4.2.7 Samhället — kalegOr2 oossooosssressrerrsers rss essens 28

4.2.8 Samhället — KategOrl d sossssorsesssrserss reses sera 30

4.2.9 Åtgärder och utredningar s..ssssssorssrerrisrsrser rss 30

4.3¶Översiktlig plan för datapolitiska åtgärder under etapp Il 31

4.4 Översiktlig plan för datapolitiska utredningar under etapp II 38 'n Framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnad datapolttik sosse ssessseer ere reser errer rer ssk rr srt rr ss rss 6 Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m.m. ... 6.1 INIednifNg sossooeserererereererrrr rr rer rests rss rs stress ss 6.2 Principer och riktlinjer M.M. sososssseerssrsstssre ser ess ess 6.3 Planering, beslut och systemutveckling 6.4 Metodstöd Mm... sosssesreesessesserrerrrr rer ers rr rar rss 6.5 Information om statsförvaltningens användning av ADB m. m. 6.6 Utbildning i dataffågOr oosossesseresersersesra rer esse ssd 6.7 Jämställdhet sooossssoserserserrerrrerr rr ere r rss srt tres a sa 6.8 Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter rer 7 Hemställäåf soosooseosrsserersareererr rer rsr res ser Ass tr rss ss

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 65

Bilaga 1.1

Internationell utblick

I samtliga större industriländer är data- och elektronikområdet föremål för statliga åtgärder av olika slag. Även de internationella organisationerna

har uppmärksammat och engagerat sig i problemställningar på dataområ-

det.

I avsnitt I lämnas en redovisning av datapolitiska åtgärder i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Förhållanden som sammanhänger med avtalsregleringen på teknik- och rationaliseringsområdet i de nordiska

grannländerna beskrivs relativt detaljerat. Bakgrunden härtill är, att det är

ett datapolitiskt område, som kan väntas få ännu större betydelse under närmast kommande år, än vad det har idag. I datadelegationens rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1981:20), appendix B redovisas översiktligt de specifika metoderna i olika länder för införandet av ny teknik.

Datapolitiska ståndpunkter och insatser inom vissa internationella orga-

nisationer sammanfattas i avsnitt 2.

Lagstiftningsskyddet av den personliga integriteten redovisas i avsnitt 3.

Att integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksammats i ett stort antal länder redan på ett tidigt stadium.

I avsnitt 4 presenteras en översättning av ett protokoll från åttonde sessionen för ILOs rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister

(CCETI/8/19, januari 1981). I protokollet beskrivs etfekterna av tekniska

villkor med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållandena framför

allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi. Av särskilt intresse är att representanter för stater, arbetsgivare och arbetstagare i 30 länder formulerade sina slutsatser av diskussionerna i form av 47 rekommendationer.

Dessa återfinns i slutet av kapitel 4.

1¶De nordiska grannländerna och vissa andra länder

1.1 Danmark 1.1.1 Övergripande datapolitiska åtgärder

I Danmark pågår det för närvarande inget arbete med att åstadkomma en

samlad datapolitik. Vid flera tillfällen har ett förslag diskuterats i folketinget om upprättandet av ett ADB-värderingsråd som skulle ha till uppgift att

behandla datateknikens konsekvenser för sysselsättning, sårbarhet och

beslutsprocesserna i ett demokratiskt samhälle. Något beslut har dock inte fattats.

Den danska regeringen tillsatte emellertid i februari 1981 ”Embeds- 6 Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 66

mandsgruppen vedrgrende teknologi og arbejdsvilkår”. Gruppen har till upppgilt att skapa överblick över existerande kunskap om på vilket sätt den teknologiska utvecklingen kommer att påverka arbetsvillkoren, bl. a. sysselsättningsmöjligheterna generellt eller för avgränsade områden. Gruppen skall vidare peka på vilka medel som kan användas för att skapa överensstämmelse mellan den teknologiska utvecklingen och arbetstagarnas behov av trygghet i arbetet. Ämbetsmannagruppen förväntas lägga fram en rapport sommaren 1982.

De senaste årens allmänna debatt om den tekniska utvecklingens effekter för individ och samhälle har föranlett vissa initiativ. BL. a. har Teknologirådet, som är ett statligt organ med uppgift att främja den tekniska utvecklingen till nytta för det danska samhället och dess företag, tillsatt en

styrgrupp för pilotprojekt av teknikvärderingskaraktär. Ett av projekten.

som beräknas vara avslutat år 1983, har som målsättning att värdera de

sannolika konsekvenserna för den danska ekonomin av mikroclektroni-

kens utbredning och användning.

I Danmark har vidare vidtagits en rad åtgärder som syftar till att främja företagens teknologiska och effektivitetsmässiga beredskap. Dessa åtgärder är inte formellt begränsade till vissa företagsstorlekar men blir i praktiken i första hand av betydelse för små och medelstora företag. Bland åtgärderna kan nämnas kontaktförmedling (mellan danska företag och

offentliga myndigheter), lån för och bidrag till produktutveckling. finansie-

ring av utvecklingskontrakt, stöd från konsulenter/konsulter (från arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer) samt bidrag till allmännyttiga projekt exempelvis finansiering av projekt gällande den teknologiska utvecklingen.

1.1.2 Arbetsmiljö och medbestämmande

För den fysiska arbetsmiljön finns det i Danmark inte några föreskrifter som särskilt gäller arbete där datateknologin är involverad. Problem som gäller ergonomi, ljusförhållande, strälning etc. i samband med bildskärmar, kontrollpaneler m. m. omfattas däremot av olika branschutskotts överväganden och vägledningar beträffande kontorsmiljöer, arbetspro-

cesser och tekniska hjälpmedel. Då det gäller den psykosociala arbetsmiljön prövar Arbetsmiljörådet ingående hur långt man kan tänja det s.k. utvidgade ”sundhetsbegrepp”. som ligger till grund för lagen, då det gäller krav på arbetsmiljön för att

skydda de anställda mot olyckshändelser och sjukdom.

Dessa överväganden har betydelse för frågeställningar vid initiativ från myndigheternas sida då det gäller arbetets organisation, arbetsinnehåll etc.

Tills vidare kan man konstatera att dessa områden inte är aktuella för

arbetsmiljöpolitiken, men att man följer utvecklingen för att ta upp fråge-

ställningarna, när förhållandena på arbetsmarknaden — bl.a. sysselsättningssituationen — talar för detta.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 67

Medbestämmande 1 privat och offentlig verksamhet i Danmark tillförsäkras de anställda i huvudsak genom arbetsmiljölagen och dess regler om säkerhetstjänst samt genom olika samarbetsutskott (samarbejdsudvalg). Även ”tillitsmand ”-funktionen och representation i bolagsstyrelser tillförsäkrar de anställda visst medbestämmande 1 de danska företagen.

Det mest omfattande ”medbestämmande-systemet” är arbetsmiljölagens. I alla verksamheter eller avdelningar med mer än 10 anställda skall personalen välja en säkerhetsrepresentant som tillsammans med arbetsledaren bildar en säkerhetsgrupp. Säkerhetsrepresentanterna och arbetsledaren väljer medlemmar i ett säkerhetsutskott med organisationens chef som ordförande.

Dessa grupper och utskott kan ställa omfattande krav på information och behandla alla arbetsmiljöproblem från planläggnings- och projektstudium till genomförande och daglig drift. Gruppen stöds av företagshälso-

vårdens experter på medicinska, terapeutiska och tekniska frågor.

De fackliga organisationerna har vidare en framträdande plats i arbetstillsynens högsta organisation genom regionala kontaktutskott, centrala

branschsäkerhetsutskott och Arbetsmiljörådet samt i Arbetsmiljöfondens

styrelse. Systemet har, när det är fullt utbyggt, goda möjligheter att fånga upp och behandia de mest skiftande arbetsmiljöproblem. Det är också möjligt att föreslå lagstiftning, om det skulle visa sig nödvändigt med

hänsyn till de anställdas säkerhet och hälsa i vid mening.

Samarbetsutskotten är ej lagstadgade men bygger på avtal mellan arbetsmarknadens parter — först och främst avtalet mellan danska LO och den danska arbetsgivarföreningen om samarbetsutskott. Avtalen ger persona-

len i företag med mer än 50 anställda rätt att bilda samarbetsutskott och slår i övrigt fast betydelsen av medbestämmandet för den enskilde medar-

betaren och för grupper av anställda vid utformningen av den egna arbetssituationen.

I anslutning till avtalen om samarbetsutskotten har det under år 1981 träffats särskilda teknologiavtal, först för den privata sektorn och sedan också på det statliga området. Teknologiavtalen ger möjligheter att bilda särskilda teknologiutskott och skyldighet för företagsledningen att informera utskottet, innan ny teknologi tas i bruk eller befintlig teknologi ändras. Utskotten skall behandla tekniska, ekonomiska, personalmässiga

och miljömässiga konsekvenser och vara medbestämmande då det gäller principer för utbildning och omskolning. Utskottet kan tillkalla särskilda

sakkunniga från företaget eller, om man är enig härom, andra sakkunniga.

Om införandet av ny teknologi medför bortfall av arbetstillfällen. skall företaget försöka placera om den enskilde till annat arbete inom organisationen. Anställda, som avskedas på grund av införandet av ny teknologi och får erbjudande om annan anställning, kan få ledigt för deltagande i relevanta kurser på högst 2 veckor med betalda kursavgifter och full lön.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 68

Oenighet mellan parterna kring teknologiavtalet kan hänföras till den nämnd som i övrigt behandlar frågeställningar rörande samarbetsavtalen. Kan inte enighet nås där, kan saken hänskjutas till en särskild teknologinämnd som kan döma den part, som brutit mot avtalet. att betala böter till den andra parten.

Ovanstående understryker den extraordinära vikt arbetsmarknadens parter lägger vid samarbete och medbestämmande i samband med införande av ny teknologi.

Det statliga teknologiavtalet innehåller bl. a. en närmare specifikation av vilka upplysningar ledningen skriftligt skall presentera för behandling i samarbetsutskott eller teknologiutskott.

Upplysningarna gäller följande områden: e Den nya teknologins mål, funktion, utformning, ekonomi och eventuella samband med andra system. e De av ny teknologi förväntade konsekvenserna för arbetsmiljö, arbetsorganisation och -innehåll, personalbehov. personalanvändning (speci-

ellt arbetsfördelning) samt utbildning.

Såväl organisationen som medarbetarna kan inhämta expertis utifrån i

samband med värdering av konkreta projekt.

1.1.3 Forsknings- och industripolitik

I jämförelse med många andra länder har den danska industripolitiken en

ringa omfattning vad gäller datateknologin. De industripolitiska åtgärderna

är generellt, och därmed även inom elektronikområdet, inriktade på att främja forskning och utveckling samt teknikspridning. Detta sker via ett stort antal forskningsinstitut och informationscentraler samt genom högskolorna. Prioriteringen av teknikspridningsprocessen torde förklaras av att den danska industrin, i jämförelse med andra länder, har en mycket stor

andel små och medelstora företag.

Den danska data- och elektronikindustrin är i stort sett inriktad mot smala produktområden, där den utländska konkurrensen inte är så stor (marknaden är inte tillräckligt stor för att attrahera stora multinationella elektronikföretag). Med hänsyn härtill samt till att lönsamheten är relativt

god i elektronikindustrin har man hittills inte funnit anledning att vidta

industripoltiska åtgärder liknande dem som vidtagits i mänga andra länder.

I Danmark finns sex forskningsråd och ett planläggningsråd för forsk-

ning. Dessa råd är rådgivande organ till regering och folketing i forsknings-

politiska spörsmål och frågeställningar sammanhängande med den tekno-

logiska utvecklingen. Generellt sett har de olika råden ansvar för att

forskningspolitiken bedrivits utifrån faktisk och förväntad teknologisk ut-

veckling och denna utvecklings verkningar i samhället.

Viktigt i detta sammanhang är också det stöd som administreras av

Teknologirådet. Huvuddelen (ca 80) av de ca 200 milj. DKR. som rådet

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 69

årligen disponerar, utgår som stöd till Teknologisk Institut i Köpenhamn, Jydsk Teknologisk Institut i Århus samt till det teknologiska servicenätet

bestående av omkring 25 tekniska forskningsinstitut.

Den danska forskningspolitiken tar sikte på att Danmark skall bedriva forskning som ger möjligheter till en teknologisk utveckling i nivå med

utvecklingen i de industriländer Danmark konkurrerar med. Därmed skall en rimlig balans uppnås mellan å ena sidan den användningsorienterade forskningen och den teknologiska utvecklingen å andra sidan grundforskningen.

Den högre datateknologiska utbildningen har sin tyngdpunkt vid data-

logiinstitutionerna vid Köpenhamns och Århus universitet. Även vid

Roskilde universitetscenter finns motsvarande utbildning. Vidare ingår datateknik i varierande omfattning inom alla utbildningsområden vid Dan-

marks tekniska högskola. Enligt ett förslag från ”det faglige landsudvalg for de naturvidenskabe-

lige uddannelser” bör den ärliga utbildningen av dataloger/dataingenjörer

snarast ökas från nuvarande ca 50 till 100. Även den årliga utexamineringen av licentiander i datalogidatateknik bör fördubblas (från tre till sex). Vidare föreslås att lärarkåren utökas.

1.2 Finland

1.2.1¶Övergripande datapolitiska åtgärder

Ett antal kommittéer har sedan mitten av 1970-talet genomfört utredningar på dataområdet. Det mest omfattande arbetet har utförts av den

s.k. teknologikommittén. Kommittén hade till uppgift att göra en upp-

skattning av den tekniska utvecklingen och dess följdverkningar samt att

föreslå åtgärder i syfte att öka de gynnsamma verkningarna, minska de

negativa effekterna och höja det tekniska kunnandet. Kommittén överlämnade i slutet av år 1980 sitt betänkande (Kommittébetänkande 1980: 55).

Huvudförslagen i betänkandet koncentreras till kraftiga insatser för att

främja den tekniska utvecklingen. Automationens negativa konsekvenser ägnas mindre uppmärksamhet. I betänkandet betonas speciellt vikten av utbildning, forskning och produktutveckling i anslutning till ökad automation. Landets totala forskningsanslag föreslås under 1980-talet öka från

nuvarande en procent till två procent av bruttonnationalprodukten. Betän-

kandet har remissbehandlats. Regeringsförslag förbereds för närvarande.

Den tekniska utvecklingens konsekvenser för den finska industrin har

också uppmärksammats. Hösten 1981 föreslog den industridelegation, som verkar i anslutning till Handels- och Industriministeriet, vissa åtgärder

med tanke på den industriella utvecklingens behov på kort sikt.

Det finska finansministeriet har till sin hjälp en särskild ADB-delegation bestående av representanter för den offentliga sektorn, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna. Delegationen skall verka som en riksom-

fattande samarbets- och expertorganisation i datafrågor.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 70

1.2.2 Arbetsmiljö och medbestämmande

Den centrala lagen om arbetarskydd i Finland är lagen om skydd i arbetet. Det är en ramlag som tillämpas på arbeten och arbetsplatser med avlönad arbetskraft. Lagen stadgar om allmänna förpliktelser för arbetsgivare och arbetstagare. Enligt lagen bör arbetsgivare bl. a. "noggrant iakt-

taga allt, som med hänsyn till arbetets natur. arbetsförhållanden, arbetsta-

garens ålder, kön, yrkesskicklighet och hans övriga förutsättningar skäligen är av nöden för att skydda arbetstagaren mot olycksfall i arbetet celler av arbetet förorsakad ohälsa”.

Uttrycket "skäligen är av nöden” kan tolkas bl. a. i förhållande till ny

teknik, kostnader och nya arbetshygieniska forskningsresultat. Enligt la-

gen skall bl.a. tillverkare, importör och försäljare av teknisk anordning se till, att den är försedd med skyddsanordningar för sedvanligt bruk och att den inte heller annars i användning medför fara för arbetare, som arbetar med eller i närheten av den.

Lagen innehåller allmänna bestämmelser om bl.a. ventilation, belysning, temperatur och fuktighet, luftföroreningar, hälsofarliga ämnen. bul-

ler och brandsäkerhet i arbetet. Lagens tolkningar preciseras närmare i förordningar och andra myndighetsbestämmelser. Lagen om skydd i arbetet omfattar inte arbetsplatsernas psykiska eller sociala miljö.

Lagen om hälsovård i arbetet stadgar. att arbetsgivaren skall ordna hälsovård i arbetet för att förhindra hälsofaror i arbetet. Hälsofaror i

arbetet skall enligt lägen utredas, då arbetsutrymmen och arbetsmetoder

planeras och vid behov också efter att arbetet har påbörjats. I utredningsarbetet skall yrkespersonal inom hälsovården utnyttjas.

Lagen om tillsyn över arbetarskyddet bestämmer, hur lagar och bestämmelser om arbetarskydd skall övervakas. Enligt lagen kan arbetarskydds-

styrelsen besluta. att tillverkare. importörer, försäljare osv. skall göra

anmälan om vissa anordningar. För en del av anordningarna kan myndigheten därtill kräva förhandsbesiktning, innan den marknadsförs samt även periodvis återkommande besiktning av ibruktagen anordning.

Lagen om samarbete inom företag bestämmer, att arbetsgivaren skall samarbeta med och informera arbetstagarna om frågor rörande bl. a. väsentliga ändringar i arbetsuppgifter och arbetsmetoder samt vid anskaff-

ning av viktiga maskiner och anläggningar. Lagen gäller arbetsplatser med minst 30 anställda. Lagens avsikt är att öka arbetstagarnas möjligheter att bl.a. påverka utformningen av arbetsplatsen. Arbetstagarnas möjligheter

att medverka vid utformningen av sitt arbete och sin arbetsplats har därtill beaktats i vissa ordningsföreskrifter som givits med stöd av lagen om skydd i arbetet.

Flera kollektivavtal omfattar frågor rörande arbetarskyddet samt avsnitt för att reglera införande av ny teknik på arbetsplatsen. Det kanske mest intressanta avtalet i detta avseende är kollektivavtalet mellan Grafiska industrins arbetsgivarförbund och Fintands bokarbetarförbund för peri-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 71

oden 1979-04— 1982-04. I kollektivavtalet anges de principer, som bör tas i beaktande då gamla yrken inom branschen upphör och nya kommer i stället. Arbetare i gamla yrken bör då omskolas till nya yrken. För omskolning utväljs sådana personer, som till följd av sitt tidigare yrke har de bästa

förutsättningarna att sätta sig in i en viss ny arbetsmetod och som får minskade arbetsuppgifter när den nya tekniken införs.

Kollektivavtalet innehåller ett ramavtal om användning av bildskärmsterminaler på redaktioner och vid textframställning. Det är ett treparisavtal mellan Grafiska industrins arbetsgivareförbund, Finlands bokarbetarförbund och Finlands journalistförbund. Avtalsparterna konstaterar i avtalets inledning bl.a. att införandet av tekniska förnyelser bör innebära visshet om fortsatt arbete, högre reallön, bättre skydd i arbetet, avskaffandet av hälsofaror i arbetet och i trivselhänseende bättre arbetsförhållanden. Enligt avtalet skall man i företaget göra upp ett långtidsprogram för sysselsättningen då bildskärmsterminaler införs. Införandet av bildskärmsterminaler kan inte användas som skäl för uppsägning av personal.

1.2.3¶Forsknings- och industripolitik

I Finland har Statens Vetenskapsråd det centrala, övergripande ansvaret för den statliga forskningspolitiken. En annan utövare av den övergripande statliga forskningspolitiken är forskningsrådsorganisaiionen med den sam-

lade beteckningen Finlands Akademi. Akademins stöd till forskningen

uppgick är 1981 till 105 milj. FMK. Finlands Akademi har en central position när det gäller långsiktiga och mer samhälleliga aspekter på den teknologiska utvecklingen.

Ansvaret för den finska industri- och teknologipolitiken ligger främst hos Handels- och Industriminieteriet samt hos Statens tekniska forskningscentral (VTT). Det förras totala stöd till företagens forsknings- och utveck- Jlingsverksamhet (FoU) — såväl bidrag som olika typer av län — uppgick år 1979 till ca 80 milj. FMK varav ca 25 avsåg elektronikindustrin.

Statens tekniska forskningscentral har 31 laboratorier med sammanlagt ca 2 100 anställda. De finansieras till hälften över statsbudgeten och utför

forsknings- och utvecklingsarbeten både på eget initiativ och på uppdrag.

Under år 1979 påbörjades bl. a. forskningsprogram avseende programvaruutveckling, instrumentering och automation samt metoder för samhälls-

planering. | Den finska utvecklingsfonden för företag i stödområdena kan också finansiera projekt med anknytning till data och elektronik.

Av Övriga myndigheter och organisationer som ger bidrag till forskning och utveckling är ”Fonden för Finlands självständighets jubilcumsår 1967” (SITRA-fonden) den viktigaste. Av de drygt 210 milj. FMYK, som

utgick från fonden under åren 1967—68, gick drygt en fjärdedel till projekt

inom områdena datatillämpningar och kommunikationsteknik.

Den högre datateknologiska utbildningen bedrivs i Finland bl.a. vid

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 72

universiteten i Helsingfors, Äbo, Tammerfors, Uleåborg och Jyväskylä samt vid de tekniska högskolorna i Helsingfors och Tammerfors.

1.3 Island

Island är det nordiska land där de datapolitiska aktiviteterna startade sist och hittills i huvudsak avsett integritetsfrågor. År 1980 fick landet en arbetsmiljölag, som i allt väsentligt motsvarar de övriga nordiska arbets-

miljölagarna, och därmed vissa ramar för introduktion av ny teknik.

Under hösten 1981 har väckts ett förslag i alltinget om att tillsätta en kommitté för att utarbeta förslag om hur det isländska samhället bäst kan ta den nya tekniken i bruk för fortsatta framsteg på olika områden.

1.4 Norge

1.4.1¶Övergripande daapolitiska åtgärder

Inte heller i Norge har den stundtals intensiva debatten om datorisering-

en och dess effekter lett fram till någon samlad datapolitik. Utrednings-

och forskningsverksamheten har dock varit omfattande.

Är 1979 t.ex. tillsattes inom kommunal- og arbeidsdepartementet en projektgrupp med uppgift att analysera den ekonomiska och teknologiska

utvecklingens verkningar på sysselsättning och arbetsmiljö. Projektgrup-

pen lade i augusti 1980 fram sin första rapport ”Sysselsetting og arbeids-

miljg i 80-ärene”” (NOU 1980:33). I rapporten understryks vikten av att tekniken sätts in i ett samhälleligt sammanhang. En plötslig nedgång i antalet anställda på grund av den nya tekniken bedöms som relativt osannolik. Däremot utgör den en allvarlig riskfaktor med tendenser till negativ inverkan på försöken att utveckla företagsdemokratin.

En datapolitisk ”stortingsmelding” är aviserad till våren 1982.

1.4.2 Arbetsmiljö och medbestämmande

I Norge regleras arbetsmiljö- och medbestämmandeområdet i huvudsak

av arbetsmiljölagen från år 1977 med tillhörande föreskrifter och ett dif-

ferentierat avtalsverk mellan parterna i arbetslivet. Det i detta sammanhang speciella avtalsverket präglas av det år 1975 ingångna avtalet mellan landsorganisationen I Norge (LO) och den norska arbetsgivareföreningen

(N.A.F)) — ramavtalet rörande datamaskinbaserade system. Motsvarande

avtal har senare utvecklats inom de statliga och kommunala sektorerna

samt för de delar av den privata sektorn som inte ingår i N.A.F:s avtalsom-

räde (exempelvis handel. bank och försäkring).

En förutsättning för tecknandet av ramavtalet mellan LO och N.A.F. var att det skulle bygga på de befintliga huvudavtalen mellan parterna.

Säväl arbetsmiljölag som ovannämnda avtalsverk har både direkta och indirekta bestämmelser om användningen av datateknik. effekterna på fysisk och psykisk arbetsmiljö samt om medbestämmandet.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 73

Arbetsmiljölagen innehåller en rad bestämmelser om fysiska och psykosociala arbetsmiljöbetingelser. Lagen anger bl. a. följande mål: e Att säkra en arbetsmiljö som ger arbetstagarna full trygghet mot fysiska

och psykiska skadeverkningar | e Att säkra trygga arbetsförhållanden och en meningsfull arbetssituation

för den enskilde e Att säkra förutsättningarna för att företagen — med dessa olika parter —

själva kan lösa sina arbetsmiljöproblem i samarbete med arbetslivets

organisationer och de offentliga myndigheterna

Ovanstående generella mål försöker man allteftersom specificera ytterligare. Det förtjänar bl. a. nämnas, att det i en av lagens paragrafer krävs att teknologi, arbetsorganisation, arbetstid och lönesystem skall införas på ctt sält så att arbetstagarna inte utsätts för negativa fysiska och psykiska belastningar. Ett införande får ej heller leda till att arbetstagarnas möjligheter att visa aktsamhet och iaktta säkerhetshänsyn minskas.

Vad gäller ytterligare specificering av arbetsmiljölagens generella mål kan observeras, att Statens arbeidstilsyn avser utge föreskrifter för att reglera arbetet vid dataskärmsterminaler. Förslaget till föreskrifterna innehåller långtgående bestämmelser avseende dels rent fysiska förhållanden

(ljud, ljus. åtskild tastatur från bildskärmen m. m.) dels organisationen av

terminalarbetet — maximalt 2 timmar mellan varje paus och maximalt 50 Zz av den totala arbetstiden vid terminalen.

Arbetsmiljölagen föreskriver vidare, att arbetstagarna och deras för-

troendemän skall ges information om de system som används vid planläggning och genomförande av arbetet, att de skall tillförsäkras nödvändig

utbildning och att de skall delta i utformningen av systemen.

Avtalsverket präglas av det tidigare nämnda ramavtalet. Bland avtalets huvudmål kan särskilt observeras att det tar sikte på att tillrättalägga olika förhållanden i företagen i samband med användningen av datateknologi. Bl.a. skall arbetstagarna ges en rimlig möjlighet till yrkesmässig och personlig utveckling genom arbetet. Ramavtalet har vidare som mål att engagera berörda grupper i arbetet med utvecklingen av system och tillförsäkra de anställda och deras organisationer medinflytande.

Avtalet slår fast rätten till information och utbildning för de anställda, möjligheter att välja en speciell förtroendeman (tillitsmann). som särskilt skall bevaka datateknologiområdet, samt rätten att kräva att lokala avtal upprättas på enskilda företag om detta är ändamålsenligt. Motsvarande bestämmelser finns även i andra avtal inom områden och sektorer som inte omfattas av ramavtalet.

I enlighet med ramavtalet har man valt och utbildat ett relativt stort antal

datatillitsmenn med datateknologispörsmål som huvudarbetsområde.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 74

1.4.3 Forsknings- och industripolitik

Den norska elektronikindustrin erhåller olika former av stöd inom ramen för den allmänna industripolitiken. Den viktigaste organisationen härvid är

Industrifonden. För elektronikindustrin är också forskningen och stödet från försvarsdepartementet via Försvarets forskningsinstitut (FFI) och

Televerket, via dess utvecklingsinstitut. av stor betydelse.

Det statliga forsknings- och utvecklingsstödet inom data- och elektronik-

området går huvudsakligen via forskningsråden. Norges teknisk naturvi-

tenskapelige forskningsråd (NTNF) är speciellt betydelsefullt i samman-

hanget. NTNF fördelar i sin tur stödet till olika forskningsinstitut och

företag. Vissa institut är etablerade av NTNF. Andra är fristående. De viktigaste forskningsinstituten inom data-, elektronik- och automatise-

ringsområdet är:

e Sentralinstitut for industriell forskning (SID inom NTNF e Selskapet for industriell og teknisk forskning (SINTEF)

e Ch Michelsens Institut, Avdelning for naturvitenskap og teknologi (CMD

e Norsk Regnesentral (NR) inom NTNF.

År 1978 uppgick NTNFs stöd till elektronikindustrin och forskning inom området automatisering och databehandling till drygt 45 milj. NKR. Inom området verkstadsteknik avsåg närmare 10 milj. NKR av stödet områden

med anknytning till databehandling och elektronik. NTNF har vidare — på uppdrag av statsministern — lagt fram ett förslag till handlingsprogram för

mikroelektronik och datateknik. Programmet är i storleksordningen 16 milj. NKR om året under de närmaste tre åren för information. undervisning, forskning etc.

Även Norges almenvitenskapelige forskningsråd (NAVF) behandlar problemställningar inom datateknologiområdet, För närvarande pågår bl.a. inom NAVF diskussioner om ett forskningsprogram inom området

datateknologins samhällsmässiga konsekvenser.

Den högre datateknologiska utbildningen har i Norge sin tyngdpunkt vid

universiteten i Oslo, Bergen, Tromsö och Trondheim med undervisning i bl.a. informations- och databehandling. Vid Oslo Universitet har man

sedan 1970 ett särskilt institut för juridik och ADB.

1.5 Frankrike

Frankrike hör till de länder som redan tidigt fokuserade och försökte utveckla en politik kring datafrågorna. Under åren 1966—74 formulerades den i ”Plan Calcul”. Huvudsyftet med denna plan var att främja utvecklingen av en oberoende fransk dataindustri.

Mot bakgrund av bedömningen att datoriseringen skulie leda till en radikal förändring av det ekonomiska och politiska livet, intensifierades under 1970-talets senare del regeringens satsningar på data- och elektro-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 75

nikområdet. Programmet omfattade utöver stöd till data- och elektronikin-

dustrin åtgärder som bl.a. syftade till teknikspridning i första hand till mindre och medelstora företag, användning av telefonnätet för data- och

informationstjänster samt förstärkt datautbildning i skolorna. Denna vilja

till en stark utveckling av den egna industrin och spridning av elektroniken kombinerad med en önskan om att höja den allmänna medvetenheten om datatekniken och dess möjligheter ledde till att flera större projekt igångsattes.

Det s.k. Velizy-projektet innebar att flera tusen hemterminaler skulle utplaceras i en förort väster om Paris och anslutas till en centralanläggning

till vilken företag, organisationer och myndigheter skulle bidra med 1löpande information. I ett annat projekt skulle en datoriserad telefonkatalog införas med hjälp av upp till 30 miljoner hemterminaler. Syftet vara bl. a.

att få till stånd en bättre ekonomisk lösning än den traditionella katalogen

erbjöd. De ökade ansträngningarna på utbildningssidan gällde utbyggd

undervisning i datafrågor både på högskole- och gymnasienivån. Bl.a.

skulle ett mycket stort antal mikrodatorer utplaceras i skolorna för att användas i undervisningen.

Regimskiftet våren 1981 har delvis inneburit en datapolitisk kursändring. Strävan att nationalisera företag inom data- och elektroniksektorn har förstärkts i syfte att skapa en nationell strategi för hela denna industrisektor. Den tidigare avsaknaden av en sådan bedöms ha lett till cwt alltför stort importberoende, förlorad dynamik och eftersatta FOU-satsningar. Den nya regimen betonar starkt forskningens roll i sammanhanget. En spridning

och ett utnyttjande av tekniken på alla nivåer i samhället bedöms som ctt

medel för att uppnå en högre välfärd. Arbetstagarnas och medborgarnas

möjlighet att nå inflytande skall säkras via decentralisering. På denna punkt skiljer sig den nuvarande franska datapolitiken från de tidigare mer

centralistiska strävandena. Stora ansträngningar görs för att underlätta de

små och medelstora företagens möjligheter att utnyttja ny teknik.

För de tidigare nämnda datoriseringsprojekten har regimskiftet medfört vissa förändringar. Användarnas erfarenheter och synpunkter från de två datakommunikationsprojektens inledande fas ges en större tyngd i den fortsatta utvecklingen. Exempelvis torde marknadens efterfrågan bli styrande vid det fortsatta införandet av en datoriserad telefonkatalog. Utrustning. som utplacerats i skolorna, har tagits i bruk under innevarande läsår. Utbildningsministern har emellertid begärt en särskild redovisning av hur

utbildningen på dataområdet utvecklas.

1.6 Holland

Holland utgör exempel på ett land där statsmakterna tagit sig an frågan

om mikroelektronikens påverkan på samhället. Under år 1981 pågick i det holländska parlamentet en intensiv debatt kring förslagen från den rådgi-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1l 76

vande s.k. Rathenau-kommittén som arbetade på uppdrag av ministern

med ansvar för vetenskapsfrågor. Kommittén publicerade sina förslag i

rapporten The Social Impact of Micro-Electronics, Report of the Rathenau Advisory Group, 1979. Kommitténs mest konkreta förslag gällde bl.a. inrättandet av en informations- och rådgivningsfunktion på mikroelektronikområdet främst till hjälp för de små och medelstora företagen.

Parlamentsdebatten utmynnade i beslutet att ett belopp motsvarande cirka 180 milj. svenska kronor skulle avsättas för att i första hand stimulera till en ökad användning av tekniken.

Beslutet innebär att tre nationella centra upprättas för utveckling och rådgivning inom industrin. rådgivning och tillämpning inom den offentliga sektorn samt produktion av mikroelektronikprodukter. Det ledande holländska elektronikföretaget Philips avses fungera som fristående rådgiva-

re. Åtgärder för att komma till rätta med det minskade antalet arbetstillfällen och utarmningen av arbetsinnehållet — farhågor som Rathenau-kom-

mittén uttalade — avser man däremot inte vidta, förrän riktlinjer utvecklats i samarbete med arbetstagarorganisationerna.

1.7 Storbritannien

I Storbritannien har regeringen sedan drygt ctt år tillbaka vidtagit en rad

åtgärder på det datapolitiska området. Bakgrunden härtill är att den nya

tekniken betraktas som mycket väsentlig för en utveckling av landets industri. Datapolitiken elier ”the information technology policy” är av

starkt industripolitisk karaktär. De vidtagna och planerade åtgärderna

syftar ytterst till att öka konkurrenskraften samt etablera nya marknader genom dels kvalitetsmässigt förbättrade och nya produkter dels en förbättrad produktionsapparat. En effektiv användning av tekniken bedöms också öka kvaliteten och effektiviteten hos såväl den privata som den offentliga sektorns service.

På förslag av regeringens rådgivande kommitté för forskning och utveck-

ling (ACARD: Report on Information Technology, 1980) har regeringen år 1981 inrättat en särskild enhet inom industridepartementet med ansvar för frågor på informationsteknologiområdet under chefsskap av en biträdande

minister. För att försäkra sig om att politiken och åtgärderna grundas på

marknadens behov och möjligheter har regeringen dessutom till sig knutit en rådgivande grupp bestående av representanter för landets industri. En nyinrättad enhet (Information Technology Unit) inom Cabinet Office har, utöver ett allmänt övergripande samordningsansvar, till uppgift att fungera som en länk mellan denna grupp och de enheter, som arbetar med frågor på

informationsteknologiområdet och då främst industridepartementet.

År 1982 har av regeringen rubricerats som ”Informationsteknologiåret” (The Year of Information Technology). För perioden fram till år 1985 har regeringen beviljat drygt 800 milj. svenska kronor för att främja utveckling

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1l 7

och tillämpning av informationsteknologin. Olika former av statligt stöd ges till den del av den brittiska industrin som befinner sig 1 en tillväxt- och

utvecklingsfas. Exempelvis har medel avsatts till stöd för robotisering av

den brittiska industrin. Ett informationsprogram om mikroprocessorernas

praktiska användbarhet har pägått i två år i syfte att aktivt främja en ökad användning av mikroelektronik i företagen.

Ett ytterligare led i regeringens satsning utgör de medel som avsatts för att alla högstadie- och gymnasieskolor skall ha möjlighet att skaffa mikrodatorutrustning. 1 utbildningssyfte har också industridepartementet i sam-

arbete med Manpower Services Commission (motsvarar den svenska ar-

betsmarknadsstyrelsen) initierat uppbyggnaden av ett 20-tal utbildningscentra via vilka arbetstlösa ungdomar skall få dels en grundläggande arbetsmarknadsutbildning dels en utbildning i hur den nya tekniken används och utnyttjas. Genom informationskampanjer, utställningar etc. strävar man dessutom efter att höja den allmänna medvetenheten om informa-

tionsteknologins betydelse. En omfattande utbildnings- och informationsverksamhet i datafrågor bedrivs också via den statliga radio- och TV-

koncernen BBC.

För att stimulera utvecklingen på telekommunikationsområdet inleddes

under år 1981 en liberalisering av det statliga telemonopolet. I princip innebär upphävandet av monopolet, att privata företag på licensbasis skall

kunna installera sekundär telekommunikationsutrustning. om den upp-

fyller vissa bestämda standardkrav. Liberaliseringsprocessen beräknas ta cirka tre år att genomföra fullt ut. Diskussioner pågår om att eventuellt även upphäva monopolet beträffande de primära telekommunikationerna som nu handhas av det statliga bolaget British Telecom.

2¶Aktiviteter inom vissa internationella organ

2.1 Nordiska rådet

Nordiska rådet rekommenderade under år 1980 Nordiska ministerrådet att, i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. skyndsamt inleda ett utredningsarbete om datateknikens effekter på näringsliv. sysselsättning

och arbetsmiljö. Ministerrådet tillsatte i början av år 1981 en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder med anledning av rådets

rekommendationer om nordisk samverkan kring utredning och forskning

på området.

Arbetsgruppen har i slutet av år 1981 presenterat en delrapport (NU 1981:9) som redovisar den första etappen av gruppens utredningsarbete. Mot bakgrund av en analys av datateknikens utveckling och användning samt effekter på produktivitet och konkurrensförmåga, arbetsmarknaden.

arbetsmiljö och medbestämmande ges ett antal förslag till styråtgärder på

några åtgärdsområden som bedömts särskilt angelägna. Bl.a. föreslås att

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 78

ministerrådet bör initiera aktiviteter som fastställer behov och möjligheter

av en samordnad nordisk policy för teknikanvändningen inom dels industriproduktionen dels den offentliga förvaltningen. Föreskrifter. som gäller arbetsmiljön i samband med användning av tekniken, bör också I största

möjliga utsträckning harmoniseras i de nordiska länderna. Man framhåller behovet av ett samordnat nordiskt forskningsprogram

kring teknikens olika effekter och avser att i nästa utredningsetapp närma-

re behandla problemställningar kring ett sådant program. Angelägna områ-

den bedöms exempelvis vara likheter och skillnader mellan de nordiska ländernas näringslivs- och förvaltningsstruktur vad gäller datateknikens betydelse och framtida användning. Detsamma gäller de små och medelstora företagens speciella förutsättningar, möjligheter och problem i samband med ett utnyttjande av datatekniken.

2.2 EG (Europeiska Gemenskapen)

EGs strategi på informationsteknologiområdet avser att uppmuntra initi-

ativ I och samarbete mellan medlemsländerna, enskilda företag och EGinstitutioner.

I syfte att förstärka den europeiska data- och elektronikindustrins konkurrenskraft på världsmarknaden antog EGs ministerråd år 1979 ett sär-

skilt program för att stimulera utveckling av bl. a. gemensamma standarder på data- och telekommunikationsområdet, grundläggande mikroelektro-

teknik och ett europeiskt datanät för överföring av information i digital

form. Ett exempel på strävandena på telekommunikationsområdet är det

ramavtal, som i december 1981 undertecknades mellan Sverige och EG, rörande sammankoppling av Euronet (EGs datanät för informationsför-

sörjningsändamål) med det svenska televerkets motsvarande tjänst Telepak. Avsikten med samarbetet är att användare på ömse håll skall kunna ges en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt kontakta ett stort antal

datacentraler, till vilka datoriserade databaser med offentlig faktainformation är anslutna.

EGs ministerråd beslöt år 1978 att initiera ett femårigt forskningsprogram ”FAST” (Forecasting and Assessment in the Field of Science and

Technology). Programmets huvudsyfte är att formulera en långsiktig, samordnad forsknings- och teknologipolitik med utgångspunkt i angelägna forsknings- och utvecklingsobjekt på lång sikt. Ett av FAST-programmets tre underprogram avser informationssamhällets villkor under de närmaste

tjugo åren. Totalkostnaderna för denna del av programmet beräknas till ett

belopp motsvarande ca 6.9 milj. svenska kronor. Europakommissionen bidrar med 56 7 och medlemsstaterna med resterande 4422 av beloppet. Inom informationsteknologiprogrammets ram bedrivs sju forskningspro-

jekt. Projekten avser bl. a. sysselsättningsfrågor, nya maktstrukturer, kon-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 79

programmets aktiviteter beskrivs i Europakommissionens rapporter (1980) EUR 7102 och 7104.

2.3 OECD (Organisation for Economic Co-Operation and Development)

Inom OECD följs sedan början av 1970-talet utvecklingen på dataområ-

det. OECDs Committee for Scientific and Technological Policy (CSTP) tillsatte år 1977 en arbetsgrupp, the Working Party on Information, Computer and Communications Policy, ICCP. ICCP behandlar bl. a. frågor om

dataflöde över gränserna, integritetsskydd, informationsscktorns ekonomiska omfattning, datanätspolitik, nationell datapolitik i skilda länder,

information för industrins behov, sociala effekter av informationsteknologin samt överföring av information till utvecklingsländer. Med anledning av den vikt dessa frågor tillmäts av medlemsländer pågår för närvarande diskussioner om att upphöja ICCP till en kommitté inom OECD.

En expertgrupp. under ICCP har utarbetat riktlinjer (Guidelines on the

Protection of Privacy and Transborder Flows of Personal Data) avseende dataflödet över gränserna och skyddet för persondata och personlig integritet. Riktlinjerna antogs år 1980 av OECDs råd. Syftet med riktlinjerna är att de skall bidra till en harmonisering av lagstiftningsåtgärder bland medlemsländerna och skapa en gemensam miniminivå för integritetsskyddet.

Riktlinjerna följs upp löpande. Expertgruppen har också inlett ett arbete i

syfte att undersöka de ekonomiska och juridiska problem, som kan uppkomma, när andra typer av data än persondata överförs länder emellan.

ICCP har också utfört studier av offentliga och privata datanät i Europa

samt av internationell datatrafik, bl. a. med biträde av det svenska televerket.

Sedan ICCP bildades år 1977 har ett antal specialsessioner ägt rum inom olika områden. Utöver integritetsfrågorna har man vid dessa bl. a. studerat informationsöverföring till u-länderna och datateknikens effekter på produktivitet, sysselsättning och arbetsmiljö. Vären 1981 hölls en specialsession om datateknik och samhällets särbarhet, den första i sitt slag, som visade att medvetenheten och oron för det datoriserade samhällets sårbarhet på senare tid ökat starkt bland medlemsländerna. Specialsessionen rekommenderade fortsatt OECD-arbete på området. Det svenska arbetet

på området har varit ett viktigt underlag för diskussionerna i OECD och även lett till att liknande arbete initierats i andra medlemsländer.

2.4 ILO (International Labour Organisation)

Datoriseringen och dess effekter för arbetslivet tillhör de frågor som

fortlöpande följs av ILO såväl av styrelse och sekretariat som av speciella

kommittéer och arbetsgrupper. Det ILO-möte som mest konkret tagit sig an datoriseringsfrågorna var

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 80

det åttonde mötet med ILOs rådgivande kommitté för frågor rörande tjänstemän och specialister som ägde rum i början av år 1981. Konferenstema var effekterna av teknologiska och strukturella förändringar på tjänst(emännens sysselsättning och arbetsförhållanden. Kommittéarbetet grundades på sammanställt befintligt material och begärd information från medlemsstaternas regeringar.

Kommitténs diskussioner och slutsatser samt inriktningen av ILOSs fort-

satta agerande på området redovisas i kapitel 4.

3¶Datalagstiftning i ett internationellt perspektiv

Den tekniska utvecklingen ledde under 1960-talet till att en stor mängd databaserade register med information om enskilda personer byggdes upp.

Allteftersom det växande antalet register började uppmärksammas, ökade intresset för de konsekvenser denna utveckling skulle kunna få för den

enskilda individens möjligheter att förhindra insyn och andra intrång i

privatlivet. En debatt om behovet av en särskild lagstiftning till skydd bl. a. för den personliga integriteten började växa fram. Detta skedde först i USA. där den bl.a. hade sin grund i problemen kring registrering och användning av persondata för kreditupplysning.

Vägledande för lagstiftningsarbetet på dataområdet i syfte att skydda den personliga integriteten har varit den verksamhet som sedan 1970-talets början bedrivits inom Europarådet och OECD. Särskild betydelse fick

Europarådets två resolutioner (res. 73:22 och 74:29) rörande den enskil-

des rättsskydd när det gäller ADB. Resolutionerna omfattar riktlinjer för databanker inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn.

Mellan de nordiska datatnspektionerna eller utredningskommittéerna

förekommer ett löpande samarbete. EG, Europaparlamentet (församling inom EG bestående av parlamentariska representanter för medlemsländerna), Förenta Nationerna (FN) och Intergovernmental Bureau for Informatics (IB) har också intresserat sig för integritetstrågorna.

Sedan hösten 1980 föreligger en Europarådskonvention om skydd av

enskilda individer vid databehandling av personuppgifter med i stort sett

samma innehåll som de tidigare nämnda riktlinjerna från OECD. Drygt ett tiotal länder har signerat konventionen. Väsentligt fler kan emellertid beräknas ratificera den. Även länder som inte är medlemmar av Europarå-

det har möjlighet att tillträda. Av OECDSs 24 medlemsstater har Australien, Irland och Kanada inte

anslutit sig till de riktlinjer, som år 1980 antogs av OECDs råd. i avvaktan på närmare nationella ställningstaganden.

De länder, som redan lagstiftat eller är i färd med att lagstifta, har anpassat arbetet till Europarådets resolutioner och övriga tankegångar i

konventionsarbetet samt annan internationell verksamhet. Trots det har

lagar och lagförslag mycket varierande innehåll. Anledningen härtill är att

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 81

de måste harmonisera med övrig nationell lagstiftning. Lagarna tillämpas

trots detta emellertid på ett förvånansvärt likartat sätt.

I datadelegationens rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1980:20), Appendix B redovisas hur långt lagstiftningsarbetet framskridit i olika länder. Av redovisningen framgår, att flertalet industrialiserade länder har eller

står i begrepp att anta en datalag. Exempel ges även på att utvecklingslän-

derna börjat intressera sig för frågan. Beträffande de nordiska grannländerna gäller att i såväl Danmark, Island som Norge har man antagit dataiagar som till en del även täcker manuellt förda personregister. Den finska dataskyddskommittén har nyligen avgivit sitt betänkande med förslag om en personregisterlag som uppvisar stora likheter med de övriga nordiska ländernas.

4¶Åttonde sessionen för ILOs rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister

4.1 Rapport framlagd av underkommittén angående effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsför-

hbållanden

Medlemmar i underkommittén och dess arbetsgrupp

I. Underkommittén angående effekterna av tekniska och strukturella

förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden be-

stod av 24 regeringsledamöter, 24 arbetsgivarrepresentanter och 25 arbetstagarrepresentanter.

2. Underkommittén utsåg följande befattningshavare:

Ordförande: Mr J. Woolgar (regeringsrepresentant, Storbritannien)

Vice ordförande: Mr W. Taylor (arbetsgivarrepresentant, Storbritannien), Mr K. Boeykens (arbetstagarrepresentant, Belgien)

Föredragande: Mr H. Sananés (regeringsledamot, Frankrike).

3. Underkommittén höll åtta sammankomster.

4. Vid sin siätte sammankomst utsåg kommittén cen arbetsgrupp som skulle förbereda utkastet till slutsatserna. Arbetsgruppen hade följande medlemmar:

Regeringsrepresentanter: Ordinarie ledamöter:

Tyska förbundsrepubliken: Mr G. Amlinger USA: Mr J. Mark

Indien: Mr R. Madan

7 Riksdagen 198182. I saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82: 123 = Bilaga I 82

Suppleanter:

Australien: Mr F. Burke

Finland: Mr M. Salmenpera

Ghana: Mr S. Arthur

Arbetsgivarledamöter: Ordinarie ledamöter:

Mr J. De Bruyn (Belgien)

Mr E. Mussil (Tyska förbundsrepubliken)

Mr W. Taylor (Storbritannien)

Suppleanter:

Mr A. Bennet (Australien)

Mr T. Harkema (Holland)

Mr C. Tydén (Sverige)

Arbetstagarledamöter: Ordinarie ledamöter:

Mr K. Boeykens (Belgien)

Mr J. Golodner (USA)

Mr K. Harvey (Australien) Suppleanter:

Mr J. Furstenborg (Finland) Mr H. Gartz (Tyska förbundsrepubliken) Mr T. Lyle (Storbritannien)

Underkommitténs ordförande, Mr G. Woolgar, ledde arbetsgruppen och Mr H. Sananés deltog i förhandlingarna som underkommitténs rapportör.

Underkommitténs uppdrag

5. Underkommitténs uppdrag bestod i att diskutera den andra punkten på den rådgivande kommitténs dagordning som hade följande lydelse:

arbets- och anställningsvillkor med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållandena framför allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi”.

Underkommittén hade som grund för arbetet fått en inom ILO upprättad

rapport rörande dessa frågor.

Underkommitténs överläggningar Allmän diskussion

6. Underkommittén ansåg att ILOs rapport gav en fullständig och tydlig bild av dels de pågående strukturella och tekniska förändringarna inom

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 83

handeln, finanssektorn och kontorsarbetet dels de möjligheter och problem som dessa förändringar innebär för de anställda inom dessa sektorer.

Underkommittén valde som grund för diskussionen de i slutet på rapporten

uppräknade punkterna.

7. Det betonades under loppet av debatten, att världen befinner sig på tröskeln till långtgående förändringar till följd av de tekniska förändringar som beror på mikroelektroniken. Denna utveckling bedömdes kunna påverka alla sektorer samt förändra såväl dessas som de nationella ckonomiernas och världsekonomins struktur.

8. Av diskussionen framgick att denna utveckling för närvarande fram-

för allt påverkade de industrialiserade marknadsekonomierna. Åtskilliga

talare ansåg att man med hänsyn till vad som hittills åstadkommits, kostnadsminskningen och den nya teknologiernas ömsesidiga beroende, kunde

vänta sig att sådan teknologi snabbt skulle komma att bli mer generell under de närmaste åren. 9. U-länderna tycks inte ha blivit nämnvärt påverkade hittills av den

nämnda utvecklingen. Några regeringsrepresentanter från u-länderna betonade den vikt som deras länder fäste vid underkommitténs arbete samt

ländernas önskan, att tillgodogöra sig den erfarenhet som mer avancerade länder vunnit inom detta område.

10. Underkommittén konstaterade att den nya teknologins införande

var såväl oumbärlig som oundviklig. Ett land, som skulle ställa sig vid

sidan om ett sådant framåtskridande, skulle oundvikligen upptäcka att dess konkurrenskraft underminerades. Den därmed åtföljande försämringen av betalningsbalansen och valutaställningen skulle slutligen bli ett hot mot dess sysselsättning. Företagen befinner sig i en liknande situation.

login erbjuder, för att förbättra sin konkurrenskraft, stimulera den ekonomiska tillväxten och höja levnadstandarden.

11. Detta innebär på intet vis att dylika förändringar kan införas utan

problem och svårigheter. Många exempel på detta nämndes under diskus-

sionens gång. Många talare framförde åsikten, att problem av detta slag i

allmänhet inte härrör från själva teknologin utan från det sätt på vilket den tillämpas. Den allmänna meningen var. att förändringar bör införas så

harmoniskt som möjligt, så att dels alla berörda ges möjlighet att anpassa

den blir så liten som möjligt.

12. Arbetstagarledamöterna och ett antal regeringsledamöter betonade

nödvändigheten av styrning och kontroll av tekniska förändringar samt en planering av införandet på samtliga nivåer med hänsyn till alla relevanta

faktorer, dvs. såväl de sociala och mänskliga faktorerna som de ekonomis-

ka och tekniska. De var vidare av den meningen att ett sådant val torde

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 84

debatteras så brett som möjligt, eftersom valet av teknik också utgjorde ett val av samhälle. På så vis skulle alla berörda kunna inse valets konsekvenser samt vara beredda att klara dessa.

13. Åtskilliga talare underströk regeringarnas roll i sammanhanget. Så-

som ansvariga för ekonomins funktion, måste regeringarna uppmuntra

införandet av ny teknologi för att stuumulera tillväxt. säkra betalningsbalansen och trygga sysselsättningen. I egenskap av det allmännas väktare måste de också garantera, att införandet av den nya teknologin inte leder till en oacceptabel försämring eller avpersonalisering av den service som erbjuds konsumenterna samt att teknologins fördelar och nackdelar fördelas rättvist i hela samhället. Man uppmärksammade vidare behovet av ett

värn mot den risk som ett okontrollerat införande av den nya teknologin

skulle kunna ge upphov till i form av polarisering i samhället. En sådan

polarisering innebär att en elit. som är fullt kapabel att behärska och draga nytta av teknologin. lever tillsammans med den stora massan av människor

som varken kan anpassa sig till teknologin eller får någon större del av dess fördelar. Slutligen måste respektive regering såsom arbetsgivare fatta be-

beslut kan i hög grad påverka motsvarande beslut inom den privata sek-

torn. 14. I diskussionen framhävdes regeringarnas väsentliga uppgift inom områdena forskning, information och utbildning. Några regeringsledamö-

"ter nämnde de studier, som bedrivits i de egna länderna på statligt initiativ. beträffande den nya teknologins natur och konsekvenser. Dylika tankeväckande studier borde uppmuntras, eftersom de kan bidra till att lösa problem som sammanhänger med ny teknologi. De borde ingå i en omfat-

tande utbildningssatsning med ambitionen att kontinuerligt anpassa samhället och dess medlemmar till en teknisk utveckling.

15. Arbetstagarledamöterna betonade nödvändigheten av full delaktighet för arbetarna och deras representanter vid beslut rörande införandet av tekniska förändringar. Formerna för en sådan delaktighet kan variera mellan olika länder. I en del länder har arbetstagarna redan genom medbestämmandeorgan blivit delaktiga i företagens beslutsprocess. I andra

länder kan det kanske bli nödvändigt med ett obligatorium beträffande

rådfrågning av arbetstagarna i samband med införandet av den nya tekno-

login. Alternativt borde de fackliga organisationerna försöka uppnå över-

enskommelser om tekniska förändringar på företags- eller sektorsnivå eller

avseende den totala ekonomin. Man beklagade, att arbetsgivarna alltför

ofta fattade beslut utan tillräcklig hänsyn till mänskliga faktorer.

16. Arbetsgivarledamöterna erinrade om att det inom marknadsckonomier var arbetsgivarens sak att fatta beslut på området, eftersom han skulle bli den första som drabbades av konsekvenserna. Nödvändigheten av att ta hänsyn till sociala och mänskliga faktorer betonades. Frågan om hur bestämmande dessa skulle vara mäste emellertid variera med de lokala

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 85

och nationella förutsättningarna. Arbetsgivarledamöterna medgav vidare önskvärdheten av att arbetstagarna och deras representanter eller fackliga organisationer skulle rådfrågas men vidhöll, att det inte gällde för underkommittén att rekommendera specifika former för rådgivning än mindre

för medbestämmande. Detta borde bestämmas i enlighet med nationella förhållanden och traditioner.

17. Åtskilliga talare nämnde exempel på de inflytande-. medbestämmande- eller förhandlingsprocedurer som tillämpas i deras hemland i sam-

18. En regeringsledamot beklagade, att ILOs rapport inte innehöll mer

information om procedurerna för information, rådfrågning, medbestäm-

mande eller förhandling i olika länder. Sådana uppgifter skulle kunna vara

användbara vid utformningen av ett lämpligt förfaringssätt.

19. En annan regeringsledamot riktade uppmärksamheten mot rekommendationen beträffande samarbete på företagsnivå, 1952 (nr 94). samt

rekommendation beträffande uppsägning, 1976 (nr 119), vilka enligt hans mening borde tjäna som underlag på detta område. Det påpekades, att rekommendation nr 119 höll på att revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen samt utvecklingen av förhållandena mellan arbetsmarkna-

dens parter.

20. Bred enighet rådde om behovet av en dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras representanter inom företaget och/eller fackliga organisationer för att uppnå beslut beträffande införandet av tekniska

förändringar. En sådan dialog borde bidra till att undvika eller lindra de

negativa verkningarna, som tekniska förändringar skulle ha för arbetstagarna. Dialogen skulle också kunna öka effektiviteten av de åtgärder som vidtas genom att dels skingra de farhågor, som förändringarna kan ge upphov till bland arbetstagarna, dels hjälpa dessa att förstå förändringarnas inverkan och, där så behövs, lindra denna inverkan.

21. Arbetstagarledamöterna ansåg tillsammans med en del av regerings-

representanterna, att regeringarna borde uppmuntra en sådan dialog. Detta kan t.ex. ske med hjälp av lämplig lagstiftning, garanti för att det lagstiftade inflytande eller medbestämmandet verkligen tillämpas eller genom regeringarnas erbjudande om medling, om så erfordras.

22. Bred enighet uppnåddes också beträffande det nödvändiga i att

arbetsgivare förser arbetstagare, arbetstagarrepresentanter och/eller fackliga organisationer med tydlig och fullständig information om planerade förändringar och konsekvenserna härav för arbetstagarna. Sådan information skall tillhandahållas innan beslut fattas.

23. Arbetstagarledamöterna ansåg, att arbetstagarrepresentanterna

borde få tillräckliga utbildningsmöjligheter för att effektivt kunna deltaga i diskussioner om införande av ny teknologi. De skulle också vid behov kunna anlita utomstående expertis.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 | 86

Effekterna äv tekniska förändringar på sysselsättningen

24, Den nya teknologins inverkan på sysselsättningen debatterades

mycket utförligt. Speciellt var detta en väsentlig punkt för arbetstagarleda-

möterna. Dessa påpekade, att den höga arbetslöshet, som för närvarande råder i många länder, sammanfaller med en snabb utveckling av den nya teknologin. De nämnde olika exempel på personalminskningar inom handeln och finanssektorn på grund av denna utveckling. Enligt deras mening

skulle situationen bara förvärras under kommande år. Dewua beror inte bara på att de tekniska förändringar. som mikroelektroniken orsakar, är

helt annorlunda och inträffar i mycket snabbare takt än tidigare, utan att de sker mot bakgrunden av en ihållande lågkonjunktur och växande arbetslöshet. Det finns sålunda skäl dels för oron att förändringarna kan skapa

allvarliga sysselsättningsproblem dets för en beredskap för att undvika och

eventuellt lösa sådana problem.

25. Arbetsgivarledamöterna hävdade, att den nya teknologins påstådda negativa inverkan på sysselsättningsvolymen var långtifrån bevisad. De

erinrade om, att tekniska förändringar till helt nyligen hade lett till talrika

nya arbetstillfällen inom handeln, finanssektorn och kontorsområdet ge-

nom tillskapandet av nya tjänster och utvidgad verksamhet. De ansåg vidare att de personalminskningar. som inträffat inom handeln och finanssektorn i vissa länder, berodde på dessa länders besvärliga ekonomiska läge under de senaste åren. Man borde inte i onödan dramatisera en debatt som borde baseras på objektiva fakta.

26. Åtskilliga regeringsledamöter pekade på svårigheten att skilja de

tekniska förändringarnas inverkan på sysselsättningsvolymen från inverkan av andra faktorer såsom det allmänna ekonomiska läget eller variatio-

ner i arbetskraftstillgången. En ännu större svårighet ansågs vara att med

någorlunda säkerhet förutsäga framtida trender inom sysselsättningsvolymen. Den nya teknologins eventuella negativa verkningar i det nuvarande läget vitsordades emellertid. Det tillrådliga i att förvägsplanera behövliga

åtgärder för att undvika eller så mycket som möjligt nedbringa dessa verkningar påtalades också. Sådana åtgärder skulle kunna variera avsevärt och anpassas till nationella förhållanden och praxis.

27. Arbetstagarledamöterna betonade emellertid, att de tekniska förändringarnas negativa effekter blev än tydligare, när de inte betraktades

globalt. utan på företagsnivå. Erfarenheterna visade, att nya teknologier

skapades och infördes i syfte att höja produktiviteten och inbespara arbets-

kraft. Det var oundvikligt att detta också skulle återspeglas på den makroekonomiska nivån. 28. Det erkändes allmänt att införandet av tekniska förändringar inte

endast inverkade på sysselsättningen på företagsnivå.

29. Arbetstagarledamöterna betonade att arbetsgivarna inte enbart

borde eftersträva att trygga sysselsättningen för sina anställda utan även ta

Prop. 1981/82:123 Bilaga I 87

kan få på hela arbetsmarknaden. Enligt arbetstagarledamöternas uppfattning resulterade metoden att åstadkomma personalminskningar genom naturlig avgång enbart i att arbetslösheten vältras över på de unga debutan-

terna på arbetsmarknaden samt andra arbetssökande. Arbetsgivarna bör

därför om möjligt alltid försöka höja sysselsättningen genom utökad produktion eller tjänstevolym eller genom en diversifiering av verksamheten.

30. Arbetsgivarledamöterna förklarade att eftersom de hade ett ansvar

gentemot sina egna anställda försökte de också upprätthålla sysselsättning-

en i möjligaste mån. Samtidigt kunde de inte acceptera ett ansvar för andra

anställda eller arbetssökande. Det borde vara regeringens sak att ta hand om dessa senare kategorier.

31. Arbetsgivarledamöterna anmärkte tillsammans med en del av rege-

ringsledamöterna, att den nya teknologin utan tvivel skapade sysselsättning, fast inte nödvändigtvis 1 samma företag eller sektorer där arbetskraftsbesparingarna åstadkoms. Exempelvis bedöms utsikterna till en ex-

pansion inom den sociala sektorn, utbildningsväsendet och kulturomrädet

som goda. Lämpliga åtgärder borde därför vidtas för att främja arbetstagarnas rörlighet och anpassningsförmåga.

32. Åtskilliga talare refererade till åtgärder som ankom på regeringarna.

Dessa borde framför allt försöka skapa ett klimat av ekonomisk tillväxt,

negativa inverkan på sysselsättningen. Företagen borde uppmuntras att införa de tekniska förändringar som bäst skulle kunna främja en etablering av hya tjänster och arbetstillfällen. De kunde själva skapa nya arbetstillfäl- . len i sin egen sektor. Det borde dessutom ankomma på företagen att följa tillämpliga riktlinjer för arbetskraftsprognoser. arbetsplanering, utbildning, handledning och yrkesutbildning för att garantera arbetskraftens

kontinuerliga anpassning till de nya krav, som de tekniska förändringarna

gav upphov till. Det borde också falla på deras ansvar att vidtaga de nödvändiga åtgärderna — särskilt vad gäller arbetsförmedling och inkomsttrygghet — för att hjälpa enskilda individer att klara av sysselsättningsproblem orsakade av tekniska förändringar.

33. Bland de åtgärder, som arbetsgivarna skulle kunna vidtaga för att undvika eller såvitt möjligt minska de tekniska förändringarnas negativa inverkan på sysselsättningen, betonade arbetstagarledamöterna särskilt arbetstidsminskningen. Åtgärder som 35-timmars arbetsvecka med oför-

minskad lön, 3-dagars weckend, 5 eller 6 veckors årlig semester samt

förtidspensionering med tillfredsställande inkomst skulle kunna utgöra ett

sätt att skapa såväl ytterligare arbetstillfällen som en möjlighet att rättvist

fördela företagets vinst av de tekniska förändringarna. Ledamöterna ut-

tryckte förhoppningen att arbetsgivarna i överenskommelse med facket skulle överväga möjligheten att införa nya arbetsorganisationsformer och

arbetstider för att dels möta arbetstagarnas behov dels hjälpa till att upp-

rätthålla sysselsättningsnivån.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 88

Man betonade också att deltidsarbete inte skulle användas som ett medel att undvika rekrytering av heltidsanställda. Korttidsanställning och anlitande av underleverantörer borde också begränsas.

34. Arbetsgivarledamöterna vidhöll att arbestidsminskningen inte kun-

de betraktas som en lösning på sysselsättningsproblem som uppkommit på grund av tekniska förändringar. Sådana åtgärder kunde endast vidtagas

globalt och skulle dessutom kunna leda till en kostnadsstegring, vilken i sin

tur skulle resultera i en produktionsminskning och marknadssvårigheter.

Detta skulle medföra än mer långtgående rationaliseringar och sysselsättningsminskningar.

35. Arbetstagarledamöterna ansåg också, att en planering av kvantitativa och kvalitativa arbetskrafisbehov på företagsnivå i samarbete med

arbetstagarnas representanter eller organisationer utgjorde ett viktigt in-

strument för att undvika negativa sysselsättningseffekter i samband med införandet av tekniska förändringar. En regeringsledamot sade sig vara

positiv till en sådan planering men beklagade, att företagen alltför ofta införde viktiga tekniska förändringar utan tillräcklig planering av de ar-

betskraftsbehov som sådana förändringar medför.

36. Den allmänna meningen var att tekniska innovationer med säkerhet förvandlar arbetsuppgifter och kvalifikationer. Sådana förändringar borde

givningen, yrkes- och arbetsmarknadsutbildningen. En regeringsledamot

anmärkte att offentliga organ ansvariga för yrkesrådgivning och yrkesut-

bildning var beroende av företagens uppgifter på området. De ansvariga organen kan endast hålla sig ajour med tekniska trender genom ett intimt samarbete med säväl arbetsgivare som arbetstagarnas organisationer.

37. Underkommittén debatterade frågan om strukturella och kvalitativa förändringar resulterade i en höjning eller sänkning av kvalifikationsnivåerna. Arbetstagarledamöterna och en del av regeringsledamöterna var av meningen att det fanns en tendens till polarisering av kvalifikationerna, eftersom databehandling och den nya teknologin å ena sidan medför ett

stort antal okvalificerade och montona administrativa uppgifter å andra

sidan ett litet antal högt kvalificerade poster med ett kreativt och verkställande ansvar. Arbetstagarledamöterna uttryckte sin oro över de återverkningar som dessa trender skulle kunna få på arbetstagarnas inkomst- och befordringsutsikter.

38. Arbetsgivarledamöterna betvivlade existensen av en sådan polarisering. De konstaterade att kvalifikationskraven i många fall hade ökat vad gäller arbeten påverkade av tekniska förändringar. Datoriseringen. i syn-

nerhet, hade gjort det möjligt för många anställda att förbättra sin ställning inom företaget.

39. Hlera talare underströk problemets komplexitet och relativitet. En regeringsledamot riktade uppmärksamheten mot undersökningar beträlfande tekniska förändringars kvalitativa inverkan, vilka visat att kvalifika-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 89

tionernas genomsnittliga nivå i själva verket knappast hade påverkats i de sektorer, där tekniska förändringar genomförts. Arbetstagarledamöterna påtalade tillsammans med en del regeringsledamöter den inverkan som

valet av arbetsorganisation kan få på kvalifikationernas natur och nivå. De

hävdade att det var både möjligt och önskvärt att utnyttja ny teknik för en

höjning av kvalifikationsnivån bland de anställda som berörs.

40. Underkommittén uttalade enhälligt, att det med tanke på de verkningar, som tekniska förändringar kunde få på sysselsättningsnivå och arbetsinnehåll, var angeläget att varje företag och varje arbetstagare gjorde

speciella försök till anpassning. Alla möjliga åtgärder skulle också vidtagas

för att underlätta sådan anpassning.

41. Arbetsgivarledamöterna betonade att arbetstagarna måste vara beredda att acceptera ett visst mått av rörlighet och förändring beträffande arbetsuppgifter och kvalifikationer för att kunna anpassa sig till tekniska och strukturella förändringar. De uttryckte sin beredvillighet att såvitt möjligt ge sina anställda de kontinuerliga utbildnings- och omskolningsmöjligheter som krävs för att garantera denna rörlighet.

42. Arbetstagarledamöterna ansåg, att arbetsgivarna borde bära kostna-

derna för utbildning, omskolning och omlokaliseringsåtgärder eftersom dessa drog mest nytta av det tekniska framåtskridandet. Arbetsgivarna

borde också hjälpa sina anställda att finna alternativsysselsättning.

43. Arbetstagarledamöterna påpekade tillsammans med ett antal regeringsledamöter de speciella svårigheter som generaliseringar av den nya teknologin skulle kunna innebära för vissa kategorier anställda.

44. Kvinnornas situation påtalades flera gånger. Det påpekades, att den kvinnliga representationen var särskilt stor i sektorer och yrken, där sys-

selsättningen mest sannolikt skulle minska genom införandet av ny tekno-

logi. Kvinnor är ofta lågutbildade. Man kan av olika skäl vänta sig att de kan ställas inför större svårigheter, när det gäller att utnyttja den utbildning, omskolning och omplacering, som organiseras för de anställda för att underlätta deras anpassning till strukturella och tekniska förändringar. Arbetstagarledamöterna och en del regeringsledamöter uttryckte farhågor för att införandet av ny teknik skulle kunna accentuera den underlägsna

ställning som kvinnorna fortfarande intar på arbetsmarknaden. Enligt

deras mening borde särskild uppmärksamhet ägnas dessa problem inom ramen för de åtgärder regeringarna bör vidta för att garantera jämställdheten.

45. Flera talare uttryckte sin oro för den nya teknologins konsekvenser för unga debutanter på arbetsmarknaden. De påpekade att handels- och finanssektorn i en del länder inte längre erbjöd arbetstillfällen för ungdomar, vilket gjorde arbetslöshetsproblemet än värre.

46. Äldre arbetstagare och handikappade utgör en grupp som ansågs vara särskilt i riskzonen. Man befarade att deras problem kunde hänga samman med de större svårigheter de möter vid anpassning till nya arbetsmetoder och i sökandet efter ny sysselsättning i arbetslöshetstider. 8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga I

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 90

47. Arbetsgivarledamöterna delade uppfattningen att äldre och handi-

kappade anställda kunde få brottas med större svårigheter än andra för att

finna alternativ sysselsättning om de förlorade sina jobb till följd av tekniska förändringar. Å andra sidan fanns ingen anledning att misstänka. att

kvinnor och ungdomar skulle drabbas hårdare av tekniska förändringar än

övriga anställda. Det väsentliga för framtiden var anpassningsförmågan.

Effekter på arbetsinnehåll, arbetsorganisation samt arbetsförhållanden

48. Arbetstagarledamöterna ansåg, att tekniska förändringar i en del fall

hade resulterat i påtagliga förbättringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsförhållanden exempelvis avskaffandet av vissa monotona uppgifter

elter försök att göra arbetet mindre fysiskt ansträngande. Samtidigt vidhöll de, att beträffande ett alltför stort antal arbetare skulle införandet av sådana förändringar leda till en avhumanisering av arbetet, lägre kvalifika-

tionsnivå och en försämrad kundservice. Olika undersökningar citerades,

sendet och försäkringsväsendet mycket ofta resulterat i förlorad självständighet, arbetssplittring, högre arbetstakt, ökad övervakning och en utarmning vad gäller de personella kontakterna. Arbetstagarledamöterna ut-

tryckte sin övertygelse om att dessa negativa verkningarna kunde undvikas genom val av andra arbetsorganisationsmetoder samt genom ett delta-

gande från de anställdas sida i planeringen av arbetsorganisationen.

49. Arbetsgivarledamöterna fann det överdrivet att tala om arbetets avhumanisering och sänkning av kvalifikationskraven. Sådana företeelser

hörde snarare till undantagen. Den tekniska utvecklingen hade enligt deras

mening i många fall möjliggjort en förbättring av arbetsinnehållet och

arbetsförhållandena. De instämde i att en omdömeslös användning av

teknik eller arbetsorganisation skulle kunna medföra en del negativa konsekvenser. Det ligger därför i såväl arbetsgivarnas som de anställdas intresse att undvika en sådan användning. En del konsekvenser är dock oundvikliga och måste godtas. Vad gäller arbetstagarnas deltagande i planeringen av arbetsorganisationen och arbetssystemet. ansåg arbetsgivarledamöterna att beslutet borde fattas av arbetsgivaren även om det skulle kunna vara nyttigt att rådfråga de berörda arbetstagarna. I varje fall fordrar beslutet en teknisk kompetens som de anställda inte alltid besitter.

50. Flera regeringsledamöter ansåg att frågor om arbetsorganisation och

arbetsförhållanden borde överenskommas mellan arbetsgivare och anställda. Regeringarna borde inom den industriella sektorn kunna hjälpa de två parterna att utveckla arbetssystem, som kunde leda till förbättrat innehåll

och förbättrade kvalifikationskrav, genom att initiera ciler stimulera forskning på detta område. Det vore önskvärt att användarna deltog vid konstruktionen av dessa system så att systemen motsvarar behoven och fungerar effektivt.

51. Arbetstagarledamöterna tycktes särskilt oroas av den ökande cen-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 91

traliseringen och den ökade personalövervakningen som den nya teknologin möjliggör. De nämnde exemplet med den ständiga övervakningen, som kan utövas gentemot kassapersonal tack vare de elektroniska kassaapparaterna. Man uttryckte farhågor, att en sådan övervakning skulle kunna leda till alltför hård arbetsintensifiering och psykisk stress samt införande av datoriserad disciplin är övervakning av berörda anställda. Man nämnde också hotet mot den personliga integriteten som en omfattande registrering av personuppgifter hos arbetsgivaren utgör. .

52. Arbetsgivarledamöterna förklarade, att övervakningen av de anställdas arbete var en nödvändighet och en rättighet, som ingen arbetsgiva-

re kan göra avkall på. De tillstod dock att åtgärder skulle kunna behövas

för att förhindra att obehöriga får tillgång till de persondata som finns hos arbetsgivaren. Åtskilliga regeringsledamöter nämnde den nationella lagstiftning som tillkommit för att skydda persondata.

53. Arbetstagarledamöterna antydde, att en sänkning av kvalifikationsnivåer på grund av införandet av tekniska förändringar skulle kunna få

allvarliga återverkningar på berörda anställdas lön. I en del fall återspeg-

lade lönen inte de stigande kvalifikationskrav som följde med sådana förändringar. De hävdade, att de anställdas löner inte skulle få sänkas till följd av tekniska förändringar samt att de anställda borde åtnjuta en löneförbättring vid en höjning av kvalifikationskraven. De krävde också en

stark begränsning av prestationslönesystem med tanke på den högre arbetstakt dessa kan framtvinga.

54. Arbetsgivarledamöterna förklarade att samma lönenivå inte kunde garanteras om en befattning fick en lägre arbetsvärdering till följd av tekniska förändringar. Det enda de kunde göra var att ge den berörda arbetstagaren tillfälle till utbildning för övergång till ett mer kvalificerat

arbete.

55. Enligt den allmänna meningen borde arbetsvärderingssystem ständigt tagas under omprövning för att garantera en anpassning till den tekniska utvecklingen.

56. Arbetstagarledamöterna krävde att de produktivitetsvinster, som följde med införandet av tekniska förändringar, skulle komma även de anställda till godo i form av högre löner, kortare arbetstid eller längre semester.

57. Beträffande en förlängning av arbetstiden uttryckte arbetstagarleda-

möterna oro över det ökade bruket av nattarbete, skiftarbete och obekväma arbetstider, som kan följa med ny tekonologi. De krävde, att sådana effekter skulle begränsas så mycket som möjligt med tanke på åtföljande problem för arbetstagarnas hälsa och familjeliv.

58. Arbetsgivarledamöterna anförde att de inte kunde garantera att så-

dana arbetstider inte skulle förekomma. Exempelvis möjliggjorde sådana tidschema större flexibilitet i serviceinrättningarnas öppethållande. De

hade själva visat sig positiva till flextid vilket, enligt deras egen mening, svarade mot såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas behov.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga l 92

Effekter på arbetsmiljö och arbetarskydd

59. Arbetstagarledamöterna förklarade att särskild uppmärksamhet måste ägnas de ergonomiska principerna i samband med utformningen av arbetsplatser vad gällde såväl den fysiska miljön som inredningen.

60. En regeringsledamot påpekade, att när ny utrustning installerades i gamla arbetslokaler kunde lokalerna behöva modifieras, eftersom de inte

längre svarade mot arbetstagarnas behov.

61. Arbetstagarledamöterna underströk den hälsofarliga inverkan som

vissa former av arbetsorganisation kunde medföra för de anställda. Enligt deras åsikt hotades arbetstagarnas hälsa av den högt uppdrivna arbetstakten, de monotona uppgifterna och den ständiga övervakningen, som förekom på vissa arbetsplatser, där den nya teknologin användes. Arbetsgivar-

na borde tillsammans med de anställda och de fackliga organisationerna organisera arbetet på ett sätt så att återverkningar av denna art kunde

undvikas.

62. En del regeringsledamöter betonade också den fara som en del intensiva, monotona och strängt övervakade uppgifter innebär för arbetstagarnas hälsa. En regeringsmedlem ansåg att det skulle vara värdefullt om eventuellt stressframkallande uppgifter kunde klassificeras för att möjliggöra rådgivning om deras organiserande.

63. Arbetsgivarledamöterna menade att man inte borde överdriva den nya teknologins negativa inverkan på arbetstagarnas hälsa. De förbättringar, som den nya teknologin innebär. bedömdes dessutom som mycket

större än nackdelarna. De senare borde emellertid mildras så mycket som möjligt. Arbetsgivarna var av eget intresse beredda att göra allt vad som. låg i deras makt i detta syfte. I många fall berodde farorna inte på själva

teknologin, utan på det sätt den infördes och användes.

64. Bred cnighet förelåg beträffande behovet att planera arbetslokaler och arbetsplatser samt att organisera arbetet på ett sätt så att de anställdas hälsa skyddas så mycket som möjligt och att arbetsmiljön om möjligt förbättras.

65. Några talare nämnde behovet av vilopauser för att undvika onormal trötthet vid arbetsplatser med ett nervöst påfrestande arbete. Det påpekades att i vissa länder hade man hanterat denna fråga genom överenskommelser mellan arbetsgivare och de anställdas organisationer.

66. Flera talare refererade till den forskning och de undersökningar som

gjorts i deras länder beträffande vissa arbeten, där ny teknologi användes och om den nya teknologiska inverkan på arbetstagarnas hälsa. Det framhölls att sådana undersökningar kunde vara mycket värdefulla och att de möjligen kunde utgöra grund för hälso- och säkerhetsnormer. Dessa skulle i sin tur antingen kunna tjänstgöra som riktlinjer och rekommendationer eller göras tvingande alltefter tillämplighet. Arbetsgivarledamöterna betonade, att hälso- och säkerhetsnormer borde baseras på vetenskapliga studier och inte vara alltför stelt utformade.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 93

67. Flera ledamöter underströk kraftigt den roll som personalhälsovården borde tilldelas. Denna skulle kunna bidra till studier av tekniska förändringar rörande arbetstagarnas hälsa. Den skulle kunna ge råd till arbetsgivare och arbetstagare på området och dessutom medverka i övervakningen av hälso- och säkerhetsförhållandena.

68. Underkommittén ägnade särskild uppmärksamhet åt de ergonomiska problem som hänger samman med arbete vid dataskärmar samt vid

kassorna I detaljhandeln.

69. Beträffande arbete vid dataskärmar riktade såväl arbetstagarledamöterna som flera regerings- och arbetsgivarledamöter uppmärksamheten mot de problem med ögonansträngning och trötthet som kan följa med

sådant arbete. Sådana problem föreföll ofta hänga samman med långa pass

vid skärmarna. Arbetstagarledamöterna krävde, att anställda som arbetade vid dataskärmar skulle ha rätt till täta synkontroller på arbetsgivarens

bekostnad samt till regelbundna och ofta återkommande pauser. De ansåg

att arbetet borde organiseras på så sätt, att användningen av dataskärmar hölls inom rimliga gränser. Skärmarna borde motsvara bestämda normer

och kontrolleras regelbundet. Dessutom borde eventuella strålningsrisker undersökas. Flera deltagare nämnde undersökningar och rekommendatio-

ner i sina egna länder beträffande användningen av dataskärmar.

70. Beträffande arbete vid kassaapparater i detaljhandeln ansåg arbetstagarledamöterna, att införandet av elektroniska kassaapparater och den därmed följande arbetsintensifieringen gjorde det än mera angeläget att formulera ergonomiska normer om arbetsplatsernas utformning. De krävde att krav framfördes på tillfredsställande stolar, täta pauser och

regelbundna läkarundersökningar för berörd personal. Vidare skulle de effektivt skyddas mot drag.

ILOS åtgärder

71. Under hela diskussionen framhölls värdet av ett regelbundet utbyte av åsikter och information på det internationella planet om erfarenheter av

och problem med införandet av tekniska och strukturella förändringar.

72. Åtskilliga regeringsledamöter ansåg att det skulle vara värdefullt med internationella normer för att underlätta lösningen på de problem som

förknippas med införandet av tekniska förändringar. Arbetstagarledamöterna uttryckte förhoppningen att arbetskonferensen skulle anta ett dokument i ämnet. | 73. Arbetstagarledamöterna begärde att ILO skulle utveckla forskning och informationsverksamhet på området och framlade förslag om detta till

arbetsgruppen. Arbetsgruppen tog hänsyn till förslagen vid upprättandet

av förslag till slutsatser. |

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 94

Diskussion och antagande av förslagen

74. Dagordningen vid underkommitténs sjunde sammankomst omfattade de förslag till slutsatser som upprättats av arbetsgruppen.

75. När förslagen diskuterades föreslogs ett antal mindre ändringar

vilka infördes i texten. 76. På förslag från en regeringsledamot införde underkommittén en ny

paragraf (paragraf 16). Paragrafen indikerar att regeringar, arbetsgivare

och arbetstagare har ett ömsesidigt intresse av att den personal. som direkt

berörs av införandet av nya tekniska system, skall få utbildning och träning.

77. Beträffande paragraf 14, som behandlar arbetstagarnas och arbetstagarrepresentanternas deltagande i beslutsprocessen, betonade arbetsgivarnas vice ordförande å sin grupps vägnar, att arbetsgivarna förblev ensamt ansvariga för själva beslutsfattandet.

78. En arbetstagarledamot förklarade att hon inte kunde acceptera paragraf 26. Den geografiska rörligheten drabbade enligt hennes mening inte

bara arbetstagarna genom att stimulera familjernas förskingring. Den ledde

också till störningar i de regionala ekonomierna.

79. Beträffande de åtgärder som rekommenderas i paragraf 27 för att "undvika eller såvitt möjligt minska” personalminskningar, påpekade arbetstagarnas vice ordförande. att huvudsyftet med sådana åtgärder, som arbetstagarna såg det, var att undvika personalminskningar. Dessutom borde åtgärder för att reducera sådana minskningar till ett minimum endast bli aktuella, om det visade sig vara omöjligt att helt undvika sådana minskningar.

80. De föreslagna slutsatserna antogs enhälligt av underkommittén.

Underkommitténs antagande av rapporten

81. Underkommittén antog enhälligt sin rapport vid sin åttonde sammankomst. . Genéve den 22 januari 1981, (undertecknat) J. Woogar, ordförande,

H. Sananés, rapportör.

4.2¶Den rådgivande kommitténs diskussion av underkommitténs rapport och förslag

Vid sin nionde plenarsammankomst granskade kommittén underkom-

ringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden samt underkommitténs förslag till slutsatser i detta ämne.

Mr. J. Woolgar (regeringsledamot, Storbritannien; underkommitténs ordförande) anförde att underkommittén efter en debatt, som tidvis varit besvärlig, kommit fram till en modellkompromiss genom att enhälligt anta slutsatserna.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 95

Mr. H. Sananés (regeringsledamot, Frankrike; underkommitténs rap-

portör) påpekade att underkommitténs arbete i hög grad underrlättats av

den rapport som framställts av ILO. De problem som underkommittén haft att ta itu med hade varit långt ifrån enkla. I synnerhet hade det förelegat en väsentlig klyfta mellan arbetsgivar- och arbetstagarledamöternas synsätt. Medan arbetstagarledamöterna betonat den tekniska utvecklingens negativa effekter på sysselsättning och arbetsförhållanden, hade arbeisgivarna

betonat den tekniska förändringens totala inverkan, vilket i praktiken kunde vara positivt. Samtliga parter hade betonat behovet av konsultationer och förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna samt behovet av breda diskussioner på nationell nivå. Det hade allmänt erkänts, att alla

ansträngningar skulle göras för att minska det tekniska framåtskridandets negativa verkningar. Underkommitténs medlemmar hade kommit till slutsatsen, att ILO i framtiden effektivt skulle kunna bidra till att förverkliga detta mål genom att hålla tekniska sammanträden, företa vetenskapliga

undersökningar samt vid behov anta nya normer på området.

Mr. K. Boeykens (arbetstagarledamot, Belgien; underkommitténs vice

ordförande) uttalade, att fastän underkommitténs slutsatser inte innehöll

allt. som atbetstagarledamöterna önskade, utgjorde de ändå en överenskommelse som samtliga parter kunde acceptera. Han påpekade att paragraf 24 (g) i slutsatserna beträffande bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122), speciellt gällde paragraf 20 12) i rekommendationen om arbetstidsförkortning utan löneminskning samt längre betald semester. Beträffande paragraf 27 i slutsatserna, som gällde åtgärder för att ”undvika eller såvitt möjligt begränsa” personalminskningar, anförde han att arbetstagarledamöterna ville prioritera åtgärder ägnade att undvika personalminskningar före ät-

gärder för att begränsa sådana minskningar. Han uttryckte förhoppningen,

att tresidiga eller trepartsbaserade förhandlingar om den nya teknikens konsekvenser för sysselsättning och arbetsförhållanden skulle hållas i

samtliga berörda länder.

Mr. W. Taylor (arbetsgivarledamot. Storbritannien; underkommitténs vice ordförande) påpekade att underkommittén tilldelats en svår uppgift, men att den lyckats med att tillfredsställande avsluta sitt arbete. Rapporten utgjorde en sanningsenlig redovisning av de förda diskussionerna. Slutsat-

serna återspeglade helt den samförståndsanda som rått under diskussionerna. Arbetsgivarledamöterna accepterade den kompromisstext som tillställts den rådgivande kommittén. Rapporten och förslaget till slutsatser från underkommittén om effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anstäliningsförhållanden antogs enhälligt.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 96

4.3 Slutsatser (nr 82) beträffande effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens anställnings- och arbetsförhållanden, med

betoning på arbetsförhållandens förbättring och framförallt på förbättringar

i arbetarskydd och ergonomi

Efter att ha sammanträtt i Geneve för sin åttonde sammankomst, mellan

den 13—22 januari 1981. samt efter att ha granskat den rapport, som

framlagts av ILO beträffande effekterna och tekniska samt strukturella

idag, den 22 januari 1981. ILO:s rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister antagit följande slutsatser:

Allmänna synpunkter

1. Handel, finanssektorn samt kontorsområdet har under de senaste

Förändringstakten kan öka under kommande är till följd av tekniska inno-

vationer baserade på mikroeletronik och datakommunikationsteknik. Nya utrustningar såsom automatiska kassaapparater i handeln, uttagsautomater. kassaterminaler, datanät med direktåtkomst till data inom finans-

sektorn samt ordbehandlingsmaskiner inom kontorsområdet håller på att

väsentligt förändra innehållet i de tjänster som erbjöds inom dessa sektorer samt det sätt på vilket dessa tjänster presenteras.

2. Fastän dessa nya teknologier har spritts bara gradvis och deras ge-

nomslagskraft varierat en hel del i de länder, verksamhetsbranscher och

företag som berörts, är det sannolikt att deras tillämpning kommer att bli alltmer urbredd i de industrialiserade länderna. Ett företag. som inte inför lämpliga tekniska innovationer. kommer i verkligheten att riskera en försämrad konkurrenskraft som kan hota dess existens.

3. Den nya teknologin kommer sannolikt att påverka alla verksamhetsgrenar samt i det långa loppet förändra ekonomiska strukturer såväl nationellt som internationellt.

4, Trots att tillräckliga data inte finns tillgängliga beträffande u-länderna och införandet av ny teknologi inom tjänstesektorn i dessa länder medför

mycket speciella problem, kan även u-länderna på sikt förväntas uppleva

en del av de innovationer, som för närvarande intrtroduceras i de industri-

aliserade länderna, och därmed även ställas inför liknande problem. S. Den nya teknologin kan få mycket positiva ekonomiska verkningar och vara mycket positiv för företag och anställda samt för konsumenter

och serviceavnämare. Dess tillämpning kan också få negativa verkningar

som bör undvikas eller såvitt möjligt begränsas.

6. Det är därför önskvärt att införandet av den nya teknologin får

försiggå på ett sådant sätt. att företag, anställda, konsumenter och avnä-

mare smidigt kan anpassa sig till den. Införandet bör därför planeras noggrant och verkställas med varsamhet.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 97

7. Det är också önskvärt att fördelarna och nackdelarna med tekniska förändringar fördelas rättvist mellan företagen, de anställda, konsumenterna och medborgarna,

står till buds, bör debatteras så brett som möjligt på alla nivåer. En klar insikt bör råda beträffande de ekonomiska, sociala, mänskliga och kultu-

rella konsekvenserna av ett beslut.

9. Regeringarna spelar en viktig roll vad gäller debattens inriktning, eftersom de har att befatta sig med ekonomins konkurrensläge och därför

kan behöva uppmuntra införandet av ny teknik. Deras uppgift är också att

trygga konsumentintressena och livskvaliteten samt garantera tillräcklig sysselsättning. Alla dessa förhållanden kan påverkas av den nya tekniken.

10. Regeringarna bör om nödvändigt företa och främja forskning och

informationsverksamhet beträffande utvecklingen och konsekvenserna av ny teknologi. De bör ställa sådan information till förfogande för arbetsgivare, arbetstagare och deras organisationer samt vidare för samtliga intresserade personer och organisationer så att debatten och beslutsprocessen

inom området underlättas.

11. Regeringarna bör, i den mån det är nödvändigt, uppmuntra till en dialog och rådgivning mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras

organisationer beträffande de sociala problem som följer med tekniska och

strukturella förändringar. Exempelvis kan båda sidorna inom industrin ges

tillgång till de handlednings- och rådgivningstjänster som kan hjälpa dem

att lösa dessa problem

12. Arbetsgivarna inom varje företag har att fatta konkreta beslut beträffande införandet av tekniska och strukturella förändringar. Innan de

fattar beslut. som kan påverka personalens arbets- och anställningsförhållanden, bör de ta hänsyn inte bara till ekonomiska och tekniska faktorer utan också till sociala och mänskliga faktorer.

13. Arbetstagarna och deras representanter bör ha möjlighet att påverka beslut beträffande införandet av tekniska och strukturella förändringar för att kunna lindra eventuella negativa konskvenser för arbetstagarna.

14. Sättet på vilket detta inflytande utövas kan variera enligt olika

länders lagstiftning och praxis. Arbetstagarna och deras representanter bör i alla händelser rådfrågas innan beslut fattas, som kan påverka deras anställnings- och arbetsförhållanden. Det kan dessutom vara lämpligt att de får delta i beslutsprocessen på det sätt som är lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden. | 15. Det väsentliga är, att ett intimt samarbete och en effektiv kommunikation råder under hela processen med att införa förändringarna för att

man, såvitt möjligt, skall komma fram till slutsatser som är acceptabla för

båda parter.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 98

16. Regering, arbetsgivare och anställda borde ha ett gemensamt intresse av att de personer, som direkt berörs av införandet av system baserade

på den nya teknologin. får utbildning. Denna utbildning bör syfta till att

bibringa förståelse för förändringarna, möjliggöra ett deltagande i utveck-

mera effektivt arbete med att använda systemen.

17. Innan beslut fattas bör arbetsgivarna förse arbetstagarna, deras

representanter och/eller organisationer med så fullständig och tydlig infor-

mation som möjligt. Arbetstagarnas representanter eller organisationer bör

vidare vara medvetna om möjligheten av att anlita experthjälp.

Sysselsättningseffekterna

18. Det är inte lätt att renodla de tekniska förändringarnas inverkan på sysselsättningsvolymen, eftersom de totala sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåerna också påverkas av andra faktorer som det ekonomiska läget samt variationer i tillgången på arbetskraft.

19. Fastän tekniska förändringar till helt nyligen gick hand i hand med en stark ekonomisk tillväxt och skapandet av många nya arbetstillfällen inom handel. finanssektorn och kontorsområdet, är det risk för att en sådan situation inte kommer att upprepas i framtiden. Anledningen härtill är beskaffenheten, omfattningen och hastigheten av de pågående tekniska

förändringarna, det nuvarande ekonomiska klimatet och arbetslösheten. 20. Tekniska förändringar kommer såsom tidigare att ge upphov både

till förluster och tillkomst av nya jobb, utan att det nödvändigtvis skapa arbetstillfällen inom samma företag eller verksamhetssektor, vid en tidpunkt eller i tillräckligt stort antal för att uppväga de arbetstillfällen som

går förlorade. Förändringarna kommer dessutom att förändra arten och

nivån av erforderliga kvalifikationer. |

21. Av dessa skäl och trots att man inte säkert kan förutse förändringarnas inverkan på sysselsättningens volym och kvalitet, vore det klokt att begrunda de frågeställningar som kan bli aktuella.

22, Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sysselsättningsproblemen

bland vissa kategorier anställda, vars arbeten kan väntas försvinna till följd av ny teknologi. Dessa arbetstagare utgörs bl. a. av kvinnor, ungdomar och äldre. Kvinnorna kan t.ex. ha särskilda problem. De är i många fall

underutbildade. Materiella och psykiska svårigheter hindrar ofta deras

geografiska rörlighet och dem själva från att utnyttja de utbildnings- och flyttningstillfällen som skulle kunna vara tillgängliga. De ungdomar som nu träder ut på arbetsmarknaden riskerar att inte längre finna de ingångsarbe-

ten inom handeln, finanssektorn och kontorsområdet, som intill sen tid varit tillgängliga för dem. Denna situation kommer dessutom att förvärras

av en växande arbetslöshet. Vissa äldre och handikappade arbetstagare kommer sannolikt att få allt svårare att finna annan sysselsättning om de

blir arbetslösa.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 99

verkningar på sysselsättningen kan en serie åtgärder övervägas. Regering-

ar, arbetsgivare, arbetstagare och deras organisationer på olika nivåer

skulle kunna vidta dem i enlighet med nationella och lokala förhållanden.

24. Inom ramen för en politik. som syftar till ekonomisk expansion och

full sysselsättning, i enlighet med konventionen och rekommendation om sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122), bör regeringarna särskilt:

(a) med alla lämpliga medel uppmuntra företagen att använda de teknologier, som har de bästa förutsättningarna att skapa nya produkter och nya tjänster samt att öka sysselsättningsvolymen:

(b) där det är lämpligt. utveckla socialt nyttiga tjänster inom den offentliga sektorn. eventuellt genom att utnyttja ny teknologi:

(c) tillämpa en arbetskraftsplanering och planeringspolitik som tar hänsyn till den tekniska utvecklingen, när det gäller att upprätta kvantitativa och kvalitativa prognoser i samarbete med intresserade arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och även på grundval av material från andra

källor;

(d) tillämpa en politik beträffande utbildning, yrkesvägledning och yr-

kesutbildning, vars syfte är att utveckla varje individs förmåga att ständigt

intimt samordnas med prognos- och planeringspolitik beträffande arbets-

kraften; .

(e) inträtta en effektiv ordning för att hjälpa de arbetstagare, som förlo-

rat sina anställningar på grund av tekniska eller strukturella förändringar

att finna lämplig alternativ sysselsättning:

(f) ge tillräckligt ekonomiskt stöd till de arbetstagare, som åsyftas i

föregående moment, i enlighet med nationell lagstiftning samt dessutom medelst lämpliga sysselsättningsprogram underlätta för de arbetstagare, som påverkas av tekniska förändringar, att genomgå utbildning eller omskolning eller att omplaceras för att finna lämplig sysselsättning;

(g) biträda arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i sökandet efter lösningar på de problem, som medföljer införandet av ny teknik, med hänsyn till bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om sysselsättningspolitik, 1964 (nr 122).

25. Inom varje företag bör såväl det nödvändiga antalet anställda som den typ av uppgifter och kvalifikationer som behövs, sedan tekniska för-

ändringar införts, såvitt möjligt planeras i förväg för att utgöra underlag för beslut beträffande rekrytering, utbildning, omskolning och karriärutveckling. 26. Arbetsgivarna bör i mån av möjlighet försöka trygga sysselsättning-

en för sina anställda genom att hjälpa dem att förvärva de nya färdigheter. som de tekniska förändringarna kräver, och erhålla de befattningar som dessa förändringar ger upphov till. Arbetstagarna bör å sin sida acceptera en viss rörlighet samt nödvändigheten att byta arbetsuppgifter och utveck-

la färdigheter för att anpassa sig till tekniska förändringar.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I | 100

27. De åtgärder, som arbetsgivarna bör vidta i samråd med arbetstagarnas representanter för att undvika eller sävitt möjligt begränsa personal-

minskningar, skall om möjligt inkludera bl. a.: — noggrann planering av förändringarnas införande: — restriktioner beträffande nyanställningar: — användning av naturlig avgång;

— omplacering inom företaget, tillsammans med utbildning eller omskolning om så behövs;

— frivillig förtida pensionering för äldre arbetstagare med tillfredsställande pensionsförmåner i enlighet med nationell praxis:

— begräsning av övertidsarbete.

Effekter på arbetsorganisation och arbetsförhållanden

28. De pågående tekniska och strukturella förändringarna inom handeln, finanssektorn och kontorsområdet inverkar på arbetsinnehåll, kvalifikationer, arbetstillfredsställelse och arbetsförhållanden. 29. I vissa fall kan detta leda till att arbetsinnehållet förbättras. arbetet

blir både mer intressant och mindre ansträngande samt att kunderna får en bättre service. I andra fall kan det emellertid uppstå negativa inverkningar såsom alltför stor splittring och specialicering inom arbetet, förlust av möjligheten att kontrollera det egna arbetet, en stegring av arbetstakt och intensitet, ökad övervakning samt en utarmning av mänskliga relationer.

Detta kan leda till stress och missnöje, en sänkning av kvalifikationsnivån

samt en minskning av karriärutsikterna för de berörda arbetstagarna. Det kan också leda till en försämring av de tjänster, som tillhandahålles kunderna. 30. För att undvika många av dessa negativa verkningar bör hänsyn tas till former för arbetsorganisation, som främjar arbetstillfredsställelse och högre färdigheter, genom att utnyttja de möjligheter den nya tekniken bjuder. 31. Regeringarna bör samarbeta med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. när så är lämpligt, för att främja forskning om konstruktion av arbetssystem och utrustning baserad på den nya tekniken. System och utrustning bör fullt ut ta hänsyn till arbetstagarnas och användarnas behov. 32. Det är angeläget, att berörda arbetstagare och användare deltar i konstruktionen av arbetssystem för att garantera, att dessa system fungerar effektivt samt till fullo motsvarar behoven hos de berörda. 33, Det kan vara tillrådligt att prioritera former av arbetsorganisation,

där den anställde: — åtnjuter en viss grad av självständighet och ansvar: — förstår sig på arbetsprocessen som helhet:

— inte utsätts för en alltför högt uppdriven arbetstakt eller för ständig övervakning; — får tillräcklig variation i arbetet;

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 101

— får tillfällen till mänsklig kontakt; .

—- får utrymme för att höja sina kvalifikationer samt förbättra sina karriär-

och löneutsikter: — kan lita på att personuppgifter förvaras på betryggande sätt.

34. Nattarbete och skiftarbete, som kan skada den anställdes hälsa, bör såvitt möjligt undvikas. När sådant arbete är ofrånkomligt, bör man överväga lämpliga åtgärder för att övervinna de komplikationer, som det föror-

sakar de anställda och deras familjer.

35. Produktivitetsökningen, som resulterar från införandet av tekniska

förändringar, bör komma också den anställde till godo.

36. Arbetsvärderings- och arbetsklassificeringssystem bör regelbundet omprövas för att garantera att de tillämpade kriterierna fortlöpande anpas-

sas till den förändrade tekniken.

37. Införandet av prestationslönesystem i samband med tekniska för-

ändringar kan leda till en alltför högt uppdriven arbetstakt. Detta bör såvitt möjligt undvikas genom lämpliga överläggningar mellan arbetsgivare, ar-

betstagare och deras organisationer.

Effekter på arbetsmiljön och arbetarskyddet

positiva effekter på arbetsmiljön och på arbetarskyddet inom handeln och

kontorsområdet. I många fall innebär de t. ex. ökad komfort på arbetsplatsen, mindre buller och en minskad fysisk arbetsbelastning. De kan emeller-

tid även få negativa effekter på de anställdas hälsa. 39. De negativa verkningarna bör inte tillskrivas själva tekniken, utan

det sätt på vilken tekniken tillämpas och arbetet organiseras.

40. Det ligger i såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas intresse att negativa verkningar minskas och tekniska förändringar såvitt möjligt an-

vänds för att förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena.

41. Under vissa omständigheter kan problemen lösas genom gemensamma överläggningar mellan arbetsgivarna, arbetstagarna och deras organisationer. Dessa kan i sin tur leda till förhandlingar om detta är i linje med nationell praxis.

42. Regeringarna bör i samarbete med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer överväga att initiera studier och forskning beträffande de ergonomiska problem som tekniska förändringar medför. Regeringarna bör kunna överväga möjligheten att i detta syfte inrätta speciella institutioner eller organ, vars uppgift skulle vara att råda arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer beträffande de åtgärder, som bör vidtas för att såvitt möjligt begränsa de tekniska förändringarnas negativa verkningar och förbättra arbetsförhållandena och arbetsmiljöerna.

43. Resultatet av sådana studier och forskningsaktiviteter bör tillställas arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer..

44. I tillämpliga fall kan de också tjäna som underlag vid formuleringen

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 102

av lagstiftade eller konventionsbaserade normer. Efterlevnaden skulle på

lämpligt sätt kunna övervakas av yrkesinspektionen eller personalhälso-

vården.

45. Vid införandet av ny utrustning och nya arbetsmetoder i gamla

lokaler bör man försäkra sig om, att lokalernas planlösning såvitt möjligt fortlöpande anpassas till de anställdas behov och att behövliga ändringar

genomförs.

46. Vid utformningen av arbetsplatser, där dataskärmar kommer att användas, bör särskild uppmärksamhet ägnas följande punkter: — Ögonansträngning: anställda, vars uppgifter omfattar arbete vid data-

skärmar bör genomgå synkontroll, innan de tilldelas sådant arbete samt

om nödvändigt med jämna mellanrum därefter:

— trötthet: arbetet bör organiseras på så sätt att dataskrämar inte behöver

användas under alltför långa perioder. Anställda som arbetar vid data-

skärmar kan behöva rejäla avbrott: — arbetsplatsernas planlösning: denna bör vara sådan, att synproblem och

stelhet undviks. Skärmarna bör kontrolleras regelbundet.

47. Arbetsplatser vid detaljandelns kassor bör konstrueras och organi-

seras på så sätt att stelhet och oacceptabel trötthet undviks. De anställda bör ha tillgång till lämpliga stolar. Rejäla avbrott eller ombyten kan behövas i arbetet.

Åtgärder som ILO bör vidta

48. Utbyte av information på alla nivåer beträffande de sociala problem, som medföljer tekniska och strukturella förändringar, utgör ett viktigt bidrag till problemens lösning.

49. ILO bör utöka sin verksamhet på området samt systematiskt för-

söka insamla och regelbundet sprida information om problemen och åtgär-

der som medlemsländerna vidtar för att lösa dessa.

50. Organisationen bör lansera ett forskningsprogram omfattande såväl

vetenskapliga undersökningar av sociala effekter och hälso- och säkerhets-

risker, som de nya teknologierna medför inom olika sektorer och yrken, som prognoser beträffande den nya teknologiernas kvantitativa verkningar

i ett medellångt perspektiv. 51. ILO bör ägna särskild uppmärksamhet åt de problem som uppstår i

samband med införandet av ny teknologi i u-länderna.

52. ILO bör också företa en studie av ländernas rådfrågnings-, medbe-

stämmande- och förhandlingsmaskineri vad gäller att lösa de problem som

följer med införandet av ny teknologi. 53. ILOs styrelse bör överväga möjligheten att på dagordningen för en senare sammankomst för International Labour Conference införa en punkt

angående ”de tekniska förändringarnas sociala effekter” med sikte på att normer skall antas beträffande de apsekter som inte redan täcks av existerande 1LO dokument.

Bilaga 2

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 |

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Petri

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser justitiede-

partementets verksamhetsområde

Fastighetsdataverksamheten, m. m.

1 Inledning

Fastighetsförhållandena i vårt land har av hävd varit föremål för offentlig insyn och registrering. Redan under medeltiden utvecklades ett inskrivningsväsende genom att äganderätt till och panträtt i fast egendom registrerades hos domstol genom lagfart och inteckning. Under 1500-talet lades grunden till den moderna fastighetsregistreringen genom att fastigheterna för beskattningsändamål antecknades i jordeböcker.

Fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet har under årens lopp reformerats och omorganiserats åtskilliga gånger. Det grundläggande syftet att bringa ordning och reda och att ge insyn i fastighetsförhållandena är . emellertid oförändrat.

Fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet har till helt nyligen byggt på registerföringsmetoder och arbetsrutiner som utvecklades under de första årtiondena av 1900-talet (fastighetsregistreringen) och 1930-talet (inskrivningsväsendet). Under 1960-talet väcktes emellertid tanken att använda automatisk databehandling (ADB) som hjälpmedel vi registerföringen och under 1970-talet togs ett ADB-system i bruk för begränsade delar av landet.

I det följande skall jag redogöra för den manuella registrering som fortfarande sker för det stora flertalet fastigheter i landet. Därefter skall jag

redovisa den hittillsvarande verksamheten med att införa ett ADB-baserat fastighetsdatasystem och föreslå riktlinjer för systemets framtida utveck-

ling. |

I avsnitt 6 kommer jag att något beröra arbetet med datalagstiftningskommitténs förslag i promemorian (Ds Ju 1981: 15-16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen.

9 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 123, Bilaga 2

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 ra

2¶De manuella systemen

2.1 Fastighetsregistreringen

Jord- och stadsregister, som med en gemensam beteckning kallas fastighetsregister, förs av fastighetsregistermyndigheterna. Registret bildar underlag för fastighets- och tomträttsböckerna, beskattningsväsendet i fråga om fast egendom och tomträtt, lantmäteriväsendet samt bebyggelse-,

bostads- och annan samhällsplanering.

Det finns f.n. 57 fastighetsregistermyndigheter i landet. Fastighetsregistreringen är i princip en statlig angelägenhet som åvilar de 24 länsstyrelserna i egenskap av fastighetsregistermyndigheter. Därutöver finns f.n. 33 kommunala fastighetsregistermyndigheter. De sistnämnda svarar i de fles-

ta fall för fastighetsregistreringen inom en begränsad del av kommunen

(vanligtvis stadsregisterområden) medan länsstyrelsen har ansvaret för registreringen inom kommunen i övrigt. Statens lantmäteriverk (LMV) samordnar och leder verksamheten med fastighetsregistreringen och har tillsyn över fastighetsregistermyndigheterna. Inom regeringskanslict är bostadsdepartementet ansvarigt för fastighetsregisterverksamheten. Antalet anställda totalt i landet i fastighetsregisterverksamheten är ca 200 (hel-

årsarbetskrafter). | De registerböcker som används inom fastighetsregistreringen är i all-

mänhet bundna och medger endast handskrift. I viss utsträckning finns lösbladsband som gör det möjligt att använda skrivmaskin.

2.2 Inskrivningsväsendet Inskrivningsväsendet regleras i första hand i jordabalken (19—23 kap.). Inskrivning enligt jordabalken sker i fastighetsböcker och tomträttsböcker, som förs av inskrivningsmyndigheterna. Inskrivningsväsendets främsta uppgift är att ge publicitet och rättsligt skydd åt rättsförvärv i fråga om fast egendom samt att garantera trygghet och effektivitet åt fastighetsomsättningen och fastighetskrediten. Inskrivningsärendena handläggs på inskriv-

ningsdag, som hålls en gång i veckan (onsdagar). Inskrivningsväsendet är sedan gammalt knutet till de allmänna underrät-

terna. Med tre undantag (Enköpings tingsrätt. Tierps tingsrätt och Han-

dens tingsrätt) finns vid var och en av landets 97 tingsrätter en inskrivningsmyndighet, som organisatoriskt utgör en del av domstolskansliet. Central myndighet är det år 1975 inrättade domstolsverket. Inom rege-

ringskansliet är justitiedepartementet ansvarigt för inskrivningsväsendet.

Inskrivningsväsendet sysselsätter, räknat i helårsarbetskrafter, f.n. ca 650 personer. Fastighetsböckerna och tomträttsböckerna utgörs som regel av lösbladsband. Endast ett obetydligt antal böcker förs numera i bundna band.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 3

3¶Fastighetsdataverksamheten

3.1¶Bakgrund |

År 1968 beslöt riksdagen om en reform av fastighetsregistreringen (prop.

1968:1 bil. 4 s. 10, SU 1968:2, 3 LU 1968:5, rskr 1968: 80). Ett nytt, för

land och stad enhetligt fastighetsregister skulle läggas upp. Registret skulle föras centralt med hjälp av ADB. Vidare skulle ett enhetligt fastighetsbe-

teckningssystem införas (den s.k. beteckningsreformen) och fastigheternas ' läge anges med koordinater. Arbetet på reformen skulle påbörjas omedelbart och genomförandet föregås av viss försöksverksamhet. Det skulle

ankomma på regeringen att närmare bestämma hur det fortsatta utred-

ningsarbetet och genomförandet av registerreformen skulle organiseras.

År 1970 beslöt riksdagen om en reform också av inskrivningsväsendet (prop. 1970:1 bil. 4 s. 44, SU 1970:2, 3 LU 1970:8, rskr 1970: 96), enligt vilken ett nytt inskrivningsregister skulle införas. Registret skulle föras centralt med hjälp av ADB. Handläggningen av inskrivningsärenden skulle ske hos lokala inskrivningsmyndigheter, knutna till en eller fléra tingsrätter

i varje län. Inskrivningsdag skulle hållas varje arbetsdag. Möjligheterna till

en teknisk samordning med fastighetsregistret skulle undersökas närmare.

Det praktiska reformgenomförandet skulle i första hand ankomma på den i anslutning till 1968 års beslut inrättade centralnämnden för fastighetsdata (CFD). CFD fick till en början i huvudsak samma ställning som en statlig kommitté men omvandlades efter riksdagsbeslut år 1971 (prop.

1971:1 bil. 4 s. 10, CU 1971:5, rskr 1971:49) till en statlig myndighet. Nämnden, som sedan år 1973 är lokaliserad till Gävle, har f.n. 86 anställda. | :

"&. Under år 1971 påbörjades i Uppsala län praktiska försök med ett ADBsystem. Efter en första försöksetapp lade CFD i april 1972 fram ”System- -

förslag — driftsystem 1”. Enligt detta förslag borde den inledda försöks-

verksamheten fortsätta även under åren 1972—1974 och under år 1973 -

utvidgas till att omfatta samtliga fastigheter i Uppsala län. I mitten av år ' 1974 borde ADB-register helt ersätta den manuella registerföringen i länet. Enligt en preliminär långtidsplan skulle driftsystem 1 (Ds 1) därefter successivt utvidgas till att omfatta totalt ca 960000 av landets närmare 4 milj. fastigheter och i slutet av år 1976 avlösas av ett rikssystem, driftsystem 2.

År 1973 beslöt riksdagen att Ds I skulle införas för begränsade delar av

landet (prop. 1973:1 bil. 4 s. 24, CU 1973:8, rskr 1973:79). Det skulle

ankomma på regeringen att bestämma inom vilka områden systemet skulle

tillämpas. Samma år antogs också den lagstiftning i fråga om inskrivnings-

väsendet och fastighetsregistreringen som Ds 1 förutsatte (prop. 1973:13,

CU 1973:9, rskr 1973:80, SFS 1973:98-101).

Efter ytterligare försöksverksamhet togs. Ds 1 i drift med rättsverkan i Uppsala län den I januari 1976. |

År 1974 ändrade riksdagen riktlinjerna för beteckningsreformen (prop.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 4

1974:48, CU 1974: 30, rskr 1974: 252). Beslutet medförde en viss försening

av fastighetsdatareformen men innebar inte något ändrat ställningstagande till hur registreringen skulle anordnas.

Samma år uppdrogs åt fastighetsdatakommittén (FADAK) att pröva frågan om ett riksomfattande system för fastighetsregistreringen och in-

skrivningsväsendet. FADAK avlämnade i september 1976 betänkandet

(SOU 1976:56 och 57) Fastighetsdata. Ett huvudförslag i betänkandet var

att ADB-reformen i första hand skulle inriktas på fastighetsregistreringen.

I februari 1978 beslöt riksdagen om ändrade riktlinjer för fastighetsdataverksamheten (prop. 1977/78:15, CU 1977/78:5, rskr 1977/78:134). FA-

DAK:s förslag om ett uppskov med ADB-reformen inom inskrivningsvä-

sendet avvisades i enlighet med regeringens förslag. 1 stället skulle under en första femårsetapp. som omfattar tiden t.o.m. budgetåret 1981/82, skilda ADB-system för fastighetsregister och inskrivningsregister skapas genom utbrytning ur Ds 1. Under denna etapp skulle verksamheten med

Ds 1 fortsätta i Uppsala län och utvidgas till delar av Gävleborgs och Stockholms län. De överförda uppgifterna avseende dessa områden skulle efter ombyggnadsarbetet konverteras till de nya systemen. För den första

etappen beräknades det samlade medelsbehovet för fastighetsdataverksamheten vid de i projektet deltagande myndigheterna till 135 milj. kr. i

1976 års prisnivå. Inom denna kostnadsram beräknades drygt 600000

fastigheter kunna bli överförda till de nya systemen.

Regeringen uppdrog i mars 1978 åt CFD, domstolsverket och LMV att

lämna förslag till skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregister. Myndigheterna redovisade i december 1978 sitt uppdrag i rapporten

"”Systemförslag. Skilda system för fastighets- och inskrivningsregister — utbrytning ur driftsystem 1”. Systemförslaget behandlades våren 1979 i en proposition (1978/79: 114) med förslag till anslag för CFD för budgetåret 1979/80. I propositionen föreslog regeringen att arbetet under den första

etappen på att verkställa principbeslutet om skilda system för fastighetsre-

gister och inskrivningsregister skulle fullföljas med vissa närmare preciseringar.

Riksdagen intog emellertid en annan ståndpunkt (CU 1978/79:36, rskr

1978/79: 358). I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde civilutskottet bl. a. följande.

Utskottet har för sin del inte funnit att effekterna av en systemdelning

enligt propositionsförslaget belysts tillräckligt för att delningsåtgärder skall

få börja vidtas. Detta gäller bl.a. de i propositionen inte direkt berörda följderna av ett sådant beslut i fråga om förläggning av driften till en eller två datacentraler eller en faktisk regionalisering. Dit hör också en kon-

kretisering av de frågor som har samband med utbyggnad och utnyttjande av ett allmänt datanät. Utskottet har inte heller övertygats om att samtliga anförda principiella datapolitiska överväganden har tillräcklig tyngd när det gäller befintliga system och system som i stora delar tjänar syftet att ge

offentlighet och tillgång till de ingående uppgifterna. Denna tveksamhet förenas med den i sak obestridda uppfattningen att nuvarande system

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 5

fungerar väl och att en delning är en i praktiken oåterkallelig bindning. En

delning är däremot möjlig att genomföra även av ett avsevärt vidgat drift-

system 1. Detta leder i sin tur till uppfattningen att riksdagen inte bör

beräkna medel för några faktiska delningsåtgärder förrän en mer fullständig redovisning getts av de handlingsalternativ som står till buds. Detta

förutsätter i sin tur att bl.a. den aviserade utredningen först bör göras så att

därpå grundade ställningstaganden till bl.a. konkreta regionaliseringsalter-

nativ kan presenteras riksdagen. Utskottet förutsätter att detta utredningsarbete sker skyndsamt och i kontakt även med användarintressena. Riksdagen bör med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen

tillkänna vad utskottet anfört om att åtgärder för att verkställa en delning

nu inte bör företas.

Enligt regeringens beslut den 16 augusti 1979 tillkallades en kommitté för

att utreda den fortsatta fastighetsdataverksamheten — Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittén (FADIR). I direktiven erinrades om huvud-

punkterna i civilutskottets betänkande år 1979 och om vissa utgångspunkter i 1979 års datapolitiska proposition (prop. 1978/79:121, FiU 1978/79: 34,

rskr 1978/79: 339). Vidare anfördes bl. a följande.

Kommittén skall utreda skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregister men även undersöka andra lösningar. däribland naturligen

även sådana som bygger på driftsystem 1, vilket ju är i drift i en dei av

landet. I samband härmed bör kommittén pröva frågan om en regionalise-

ring eller annan geografisk spridning av datordriften. Den bör, med beaktande bl.a. av sårbarhets- och integritetssynpunkter, undersöka och bedöma olika alternativ i detta hänseende. Kommittén bör vara oförhindrad att föreslå de åtgärder och förändringar i gällande regler som kan vara påkal-

lade.

FADIR avlämnade i mars 1981 betänkandet (Ds Ju 1981: 1) Den framtida

fastighetsdataverksamheten. Jag återkommer med en redogörelse för be-

tänkandets innehåll och dess remissbehandling längre fram (avsnitt 4).

3.2 Fastighetsdatasystemets utformning

Som tidigare nämnts är det CFD som i första hand har anförtrotts genomförandet av ADB-reformen inom fastighetsregistreringen och in-

skrivningsväsendet. CFD skall i sitt arbete samråda med: LMV och dom-

stolsverket, som svarar för införandet av Ds 1 inom lantmäterimyndigheterna resp. inskrivningsmyndigheterna.

Innehållet i fastighetsregistret och inskrivningsregistret regleras av fastighetsregisterkungörelsen (1974: 1059, omtryckt 1979:11) och inskriv-

ningsregisterkungörelsen (1974: 1061). Enligt fastighetsdatakungörelsen

(1974:1058) redovisas 1 fastighetsdatasystemet även vissa uppgifter från länsstyrelsens fastighetslängd (fastighetstaxeringsuppgifter) och personband (lagfaren ägares postadress, civilstånd m. m.).

Ds I är ett s.k. onlinesystem med terminaler placerade hos fastighetsre-

gistermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna. Den egentliga handläggningen av ärendena sker hos dessa myndigheter. Myndigheternas ter-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 6

minaler är över telenätet anslutna till den dator som datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) har placerad i Gävle i anslutning till CFD:s lokaler. Myndigheterna utnyttjar datorn i ärendebehandlingen och deras beslut registreras via terminalerna i datorn. ADB-systemet framställer maskinellt dels föreskrivna bevis och underrättelser i samband med ärendehandläggningen, dels olika utdrag ur fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Handlingarna expedieras genom CFD:s försorg. CFD svarar även för uppbörd av stämpelskatt och expeditionsavgft.

I fastighetsregistret ingår ett koordinatregister. Den information från länsstyrelsens fastighetslängd som skall finnas i Ds I uppdateras via koordinatregistersystemet. Koordinaterna. och det övriga innehållet i fastighetsregistret och inskrivningsregistret används också för att framställa fastighetsförteckningar och kartor för samhällsplaneringsändamål.

Myndigheter, banker och andra användare av registren kan genom avgiftsbelagda s.k. presentationsterminaler ansluta sig till systemet. Härigenom blir registrens innehåll lätt tillgängliga för användarna.

3.3 Reformgenomförandet under den första etappen

Arbetet med övergång till ADB-drift har under etapp 1 (budgetåren 1977/78—1981/82) bedrivits i Gävleborgs, Stockholms och Malmöhus län. Regeringen har den 21 januari 1982 beslutat att förberedelser för övergång till ADB-drift får påbörjas även i Göteborgs och Bohus län.

Det nya fastighetsdatasystemet kommer vid utgången av etapp I att vara i drift i hela Uppsala och Gävleborgs län samt i de kommuner som ingår i Stockholms, Sollentuna, Södra Roslags, Norrtälje och Malmö domsagor. Detta innebär att ca 600000 fastigheter eller 15 procent av landets fastighetsbestånd omfattas av ADB-systemet. Till ADB-systemet kommer dä att vara anslutna 200 terminaler för ärendehandläggning och 75 s.k. presentationsterminaler. ee

Överföringstakten har fortlöpande höjts från beräknade 120000 fastigheter om året till f.n. ca 215 000. .

I sin nyligen till regeringen lämnade långtidsbedömning för budgetåren 1982/83—1986/87 har CFD konstaterat att resursåtgången under den snart gångna femårsperioden (1977/78—- 1981/82) kommer att stanna vid 85 procent av den ursprungligen fastställda ramen på 135 milj. kr. i 1976 års penningvärde. |

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 7

4¶FADIR

4.1 FADIR:s betänkande (kommitténs sammanfattning) 4.1.1 Systemfrågor

När statsmakterna beslutade om införande av ADB inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet var datorer dyra och datordriften i

sig personalkrävande. Några rationaliseringsvinster genom att införa ADB ansågs då inte kunna uppnås. Mot denna bakgrund var det helt följdriktigt att beslut fattades om ett för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet gemensamt ADB-system med central datordrift.

Utvecklingen inom ADB-området sedan 1960-talet har varit oerhört

snabb. Den kapacitet som då fanns hos stora och kostsamma datorer finns i dag hos små och billiga. Driften har blivit relativt sett mindre personalkrä-

vande.

Utvecklingen inom ADB-området har bl.a. inneburit att spridning av datordriften alltmer kommit att framstå som ett medel att minska de : olägenheter i fråga om säkerhet och därav följande sårbarhet vilka man

efterhand funnit vara förenade med systemlösningar som innebär koncent-

ration av all datordrift för riksomfattande verksamhet till en datacentral.

Stätsmakterna hart. ex. våren 1979 lagt fast den generella principen att vid

centrala driftslösningar har svagheter i nyss angivna hänseenden.

Fastighetsdatasystemet är ett samhällsviktigt system. Informationen i systemet är av betydelse för beslut inom ett flertal olika samhällsområden. Ett fullt utbyggt system betjänar direkt cirka 150 fastighetsregister- och

inskrivningsmyndigheter och indirekt ungefär lika många fastighetsbildningsmyndigheter. Nämnda myndigheter har sammanlagt mer än 19000

anställda. Vid fandets inskrivningsmyndigheter handläggs årligen mer än 2 milj. ärenden. Mot denna bakgrund är det givetvis angeläget att konse-

kvenserna av ett driftavbrott i systemet blir så små och hanterbara som möjligt. Systemet måste med andra ord ha låg sårbarhet.

Som nyss konstaterades är spridning av datordriften ett medel att sänka

ett oundvikligt krav att datordriften i ett fullt utbyggt fastighetsdatasystem sker decentralt för såväl fastighetsregistret som inskrivningsregistret. Att driftsekonomin i ett centralt fastighetsdatasystem — med utgångspunkt från dagens teknik och kostnader — är något bättre än i decentrala leder ej

till en annan bedömning. De kostnadsskillnader som redovisas är små sett i relation till verksamhetens omfattning. Härtill kommer att den utveckling inom ADB-området som är att förvänta innebär att skillnaderna i kostnads-

avseende mellan centrala och decentrala driftslösningar successivt minskar. Dessutom bör framhållas att det normalt är lättare att ta till vara den

tekniska utvecklingen och tillföra systemen nya, för särskilda användare

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 8

önskvärda funktioner i decentrala än i centrala systemlösningar. Det kan därför antas att ett decentralt fastighetsdatasystem på sikt t. o. m. kan få en

bättre driftsekonomi än ett centralt.

Fastighetsdatareformen är lönsam. Lönsamheten stiger med ökad takt i överföringsarbetet. Mot denna bakgrund är det enligt kommitténs mening

angeläget att överföringsarbetet i fortsättningen och till dess omläggningen är klar bedrivs i en avsevärt högre takt än för närvarande. Förutsättningar-

na för att klara detta kan i förstone synas vara gynnsammast om inga förändringar vidtas nu, dvs. om regionaliseringen av datordriften sker först

när reformen är genomförd i hela landet. Mot en sådan lösning talar

emellertid flera avgörande omständigheter.

Datainspektionen har lätit meddela kommittén att det uppenbarligen

brister i fråga om ADB-säkerheten vid installationen i Gävle och att det är

nödvändigt att för fastighetsdatasystemet meddela kompletterande före-

skrifter i dessa avseenden. Det kan även konstateras att effekterna av

störande händelser, dvs. systemets särbarhetsbetydelse, ökar i takt med

en fortsatt utbyggnad. Dessutom bör framhållas att det nuvarande driftsys-

temet är både omodernt och komplicerat. |

I dag omfattar driften av Ds I cirka tio procent av landets fastigheter. Med nuvarande överföringstakt är reformen genomförd omkring år 2020.

Reformen är lönsam och det är angeläget att överföringsarbetet fr.o.m.

budgetåret 1982/83 och till dess reformen är genomförd i hela landet bedrivs i en avsevärt högre takt än för närvarande. Det är enligt kommitténs mening ofrånkomligt att det vid en kraftig och relativt snabb utbyggnad av fastighetsdatasystemet måste ställas höga krav på systemet i fräga

om säkerhet, sårbarhet och teknisk lösning. Enligt kommitténs bedömning är det uppenbart att Ds I i nämnda avseenden inte svarar upp mot kraven. Den fortsatta utbyggnaden av fastighetsdatasystemet måste därför snarast möjligt ske inom ramen för en lösning som bygger på spridning av datordriften för både fastighetsregistret och inskrivningsregistret samt på modern teknik. .

När det gäller hur mycket datordriften skall spridas ger enligt kommitténs mening en principiell bedömning vid handen att varje myndighet bör

få sin egen dator. Ekonomiska faktorer lägger emellertid f.n.. hinder i

vägen för detta. Målet nu bör därför vara att finna en lösning som har en godtagbar driftsekonomi och samtidigt innefattar så långtgående spridning av datordriften att avståndet till den principiellt sett önskvärda spridningsnivån är kort. |

Den främsta anledningen till att regionala eller decentrala driftslösningar

normalt får en sämre driftsekonomi än centrala är att behovet av driftsper-

sonal ökar ju mer datordriften sprids. Det går emellertid att mildra de

ekonomiska effekterna av sambandet mellan behov av driftspersonal och

spridning av datordrift genom en driftsamordning mellan två eller flera

regionala ADB-system. Enligt kommitténs bedömning kan inte några in-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 9

vändningar resas mot en samordning i vissa avseenden mellan å ena sidan

den del av ADB-systemet för folkbokföring och beskattning (AFB-syste-

met) som drivs regionalt på länsstyrelsernå och å andra sidan ADB-systemen för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. En lösning som innefattar regionalisering av driften av fastighetsregistret och inskrivningsregistret till länsnivå med datorer placerade vid länsstyrelsernas datacnheter har en godtagbar driftsekonomi om fastighetsregistret och inskrivningsregistret har gemensamma system och databaser.En så-

dan lösning innebär samtidigt, vad avser den del av fastighetsregistreringen för vilken staten svarar, att datordriften och registreringsverksamheten

sker på samma organisatoriska nivå, dvs. länsstyrelsen. Beträffande den

registreringsverksamhet för vilken olika kommuner svarar och i fråga om inskrivningsväsendet kan konstateras att steget från datordrift på länsnivå

till datordrift på myndighetsnivå är kort. Härtill kommer att verksamhetsområdena för samtliga registermyndigheter och fastighetsbildningsmyndigheter inom ett län och även för den regionala samhällsplaneringen

sammanfaller med länsgränsen. Kommittén föreslår därför att driften av fastighetsregistret och inskrivningsregistret sprids till länsnivå med ”egna” datorer placerade vid länsstyrelsernas dataenheter och att system och databaser för registren är gemensamma.

Den fortsatta utbyggnaden av fastighetsdatasystemet kan inte, enligt vad

kommittén nyss uttalat, ske inom ramen för nuvarande driftsystem. Det

nya systemet skall — visavi användarna — i huvudsak fullgöra samma

funktioner som dagens system. Detta får dock inte hindra angelägna ändringar som t.ex. användarna framställt önskemål om eller förenklingar av driften (t.ex. att utdataprodukterna expedieras via registermyndigheterna). Konverteringsarbetet skall även omfatta utveckling av program för

konvertering av de databaser och register som drivs med Ps I i Gävle.

Omläggningen av de databaser som drivs med Ds I när det nya systemet tas i drift bör dock anstå till dess överföringsarbetet är klart i övriga delar av landet.

4.1.2 Omläggningstakt

Innan en ny teknisk lösning står klar att tas i drift bör fastighetsdataverksamheten vad avser registeromläggning och drift fortsätta i hittills tilläm-

pade former. Med hänsyn till att reformen är lönsam föreslår dock kommittén att takten i omläggningsarbetet höjs redan fr.o.m. budgetåret 1982/83. I

fortsättningen bör takten vara sådan att överföringen till ADB-medium kan

avslutas under budgetåret 1988/89.

4.1.3 Ansvars- och organisationsfrågor

Om man bortser från vissa moment som ingår i registeromläggningen vilar hela ansvaret för fastighetsdataverksamheten på CFD. Detta stäm-

mer inte överens med de principer som statsmakterna antagit för använd-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 10

ning av ADB inom statsförvaltningen. Kommittén föreslår därför att an-

svaret för fastighetsdataverksamheten läggs över på domstolsverket och LMV som är huvudmän för resp. verksamhetsområde.

Beträffande organisationsfrågorna vill kommittén erinra om att stats-

makterna uttalat att myndigheter med omfattande användning av ADB i

regel bör ombesörja en stor del av själva utvecklingsarbetet med cgen

personal. När fråga är om ADB-projekt där ansvaret är gemensamt helt eller delvis för två eller flera myndigheter är det emellertid ofta befogat att låta utvecklingsarbetet utföras av en för ändamålet särskilt tillskapad pro-

jektorganisation. En sådan organisation får dock inte innebära att huvud-

männen fråntas möjligheten att leva upp till sitt formella ansvar för verksamheten i fråga. Vidare är det olämpligt om det i en sådan organisation låses ADB-resurser I form av personal som av huvudmännen skulle kunna användas för rationalisering av annan verksamhet.

För fastighetsdataprojektets vidkommande kan konstateras att CFD.

som förfogar över samtliga ADB-resurser, är en i förhållande till huvud-

männen, domstolsverket och LMV, självständig organisation med en i realiteten dominerande ställning. Härigenom har .domstolsverket och LMV svårt att leva upp till sitt formella huvudmannaskap och verken kan inte använda de resurser som finns inom CFD för rationalisering av andra

delar av sin verksamhet. Detta är en ordning som inte är godtagbar. Kommittén föreslår därför att personal som sysslar med utveckling och

underhåll av fastighetsdatasystemet överförs till domstolsverket och

LMV. Det nyss förda resonemanget träffar inte den CEFD-personal som sysslar

med överföring till ADB-medium, utbildning av registerpersonal m. m. Kommittén har erfarit att överföringsarbetet hittills fungerat bra under etapp 1. Det är angeläget att detta arbete inte störs av att dess organisation förändras, särskilt om takten höjs i enlighet med kommitténs förslag.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att ifrågavarande personal tillhör CFD även i fortsättningen.

Uppdragsverksamheten har mycket gemensamt med den verksamhet

som i dag bedrivs vid LMV. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att den personal inom CFD som sysslar med denna verksamhet överförs till LMV. Sammanfattningsvis föreslår kommittén att CFD:s ställning och organisation förändras enligt följande: I. CFD blir fr. o. m. den 1 juli 1983 en uppdragsmyndighet med uppgift att på uppdrag av LMV och domstolsverket medverka i registeromläggningen. De tjänster vid nämnden vilka inte erfordras för arbete med datafångst och utbildning m.m. överförs till domstolsverket och LMV eller

avvecklas enligt följande (a—d).

a. CFD:s tjänster vid inskrivningsenheten överförs till domstolsverket.

b. CFD:s tjänster vid tekniska enheten överförs till domstolsverket och LMV.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 11

c. CFD:s tjänster vid fastighetsregister- och utvecklingsenheterna överförs till LMV.

d. Vissa tjänster vid den administrativa enheten överförs till domstolsverket och LMV. Övriga tjänster avvecklas.

2. CFD upphör som myndighet när registeromläggningen är klar eller

omkring den 1 juli 1990.

Ovan under I a—d angivna förändringar innebär att arbetsmarknaden i Gävle går miste om ca tio arbetstillfällen. Enligt kommitténs mening bör

emellertid datafångsten av arbetsmarknadsskäl ske i Gävle även under det

fortsatta reformarbetet. Om takten i arbetet höjs på sätt kommittén föresla-

git kan således effekten för Gävle under genomförandeperioden snarare bli ett tillskott än en förlust av arbetstillfällen.

Det ankommer inte på FADIR-kommittén att i detalj utreda vilka övriga

organisationsförändringar m.m. som kan ifrågakomma vid ett genomförande av kommitténs förslag. Kommittén föreslår att denna uppgift åläggs en särskild organisationskommitté.

4.1.4 Reservation och särskilt yttrande

Två ledamöter i kommittén förordar att Ds 1 behålls och att frågorna om spridning av driften och om en lämplig organisation får övervägas i slutske-

det av fastighetsdatareformen.

Den sakkunnige i kommittén föreslår i ett särskilt yttrande att Ds 1 behålls och att driften av systemet delas upp på sex regioner.

4.2 Remissbehandlingen

4.2.1 Remissinstanserna

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av domstolsverket, CFD, datainspektionen, överbefälhavaren, televerket, statens vägverk, statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA). riksrevisionsverket (RRV)., riksskatteverket (RSV), statens planverk, statens lantmätertverk (LMV), expertgruppen för forskning om regional utveckling, länsstyrelsernas or-

ganisationsnämnd, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Sol-

lentuna, Stockholms, Uppsala, Malmö och Sandvikens tingsrätter. över-

lantmätarmyndigheterna i Västernorrlands och Gävleborgs län, fastighetsbildningsmyndigheterna i Östhammars, Linköpings, Sundsvalls och Vet-

landa distrikt, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Hal-

lands, Göteborgs och Bohus — som har bifogat ett yttrande från fastighetsregistermyndigheten i Göteborgs kommun —, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980: 03), ADB—-beredningsgruppen (C 1973:06), Sollen-

tuna, Stockholms, Uppsala, Kalmar, Gotlands, Lunds, Malmö, Västerås och Gävle kommuner, kommunala fastighetsbildningsmyndigheten och

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 12

fastighetsregistermyndigheten i Sundsvalls kommun. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Domareförbund, Sveriges Ad-

vokatsamfund, Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) — som har yttrat sig

tillsammans med Sveriges Industriförbund —, Sveriges Föreningsbankers förbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR — som instämt i ett

yttrande av förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK) — Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska Bankföreningen. Ko-

nungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges Fastighetsägareför-

bund, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Auktoriserade fastighets-

mäklares riksförbund. Sveriges lantmätareförening, Föreningen Sveriges

länsdatachefer samt Riksdataförbundet.

4.2.2 Remissutfallet

RRV, Svea hovrätt, Sollentuna tingsrätt, länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län, Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund samt Riksdataförbundet tillstyrker eller är allmänt positiva till förslaget.

Merparten av remissinstanserna förordar en fortsatt samordning mellan fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Förutom kostnadsskäl anför ett flertal remissinstanser fördelen av samtidig tillgång till innehållet i

fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Några remissinstanser anmärker att FADIR inte närmare utrett denna fråga.

Av de 68 remissinstanserna är 25 i och för sig positiva till en ny teknisk lösning och en regionalisering av fastighetsdatasystemet men förordar att

sådana förändringar får anstå till dess att ADB-reformen är helt genom-

förd. RSV, statens planverk, LMV. Stockholms tingsrätt, länsstyrelserna i

Värmlands och Gävleborgs län, flertalet hörda kommuner, Svenska kom-

munförbundet, landstingsförbundet, LO, TCO samt SACO/SR hör till de

remissinstanser som har uttalat sig 1 denna riktning. Härvid åberopas att

det av reformen samt att de ekonomiska insatserna i första hand bör inriktas på en högre genomförandetakt.

En mindre grupp om 18 remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran

mot FADIR:s förslag beträffande teknisk lösning och regionalisering. Ut-

över dem som är positiva till FADIR:s förslag i dess helhet finns i denna

grupp bl.a. SCB, hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län samt SAF och Sveriges industriförbund.

Domstolsverket anser att FADIR:s förslag inte bör läggas tili grund för

beslut om vare sig regionalisering, ny ADB-teknisk lösning eller ny organisation. Tillgängliga och helst ökade resurser bör i 'stället satsas på ett snabbare reformgenomförande inom ramen för nuvarande ordning. Ett utvecklingsprojekt bör emellertid komma till stånd i vilket domstolsverket, LMV och CFD i samverkan utreder hur en framtida regionalisering bör

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 13

ske, vilka systemlösningar som därvid bör eftersträvas och hur organisato-

ringar i dessa hänseenden behöver anstå till dess reformen är genomförd i hela landet. Tvärtom bör det anses angeläget att pröva nya lösningar under tiden.

CFD anser att FADIR:s argument om sårbarhet, teknisk utveckling

m. m. inte utgör godtagbara grunder för att förslagen i betänkandet skall

genomföras. Driften av Ds I kan anordnas regionvis utan några systemom-

byggnadsarbeten eftersom datamaterialet ligger länsvis i systemet. Enkel-

heten att regionalisera driften i det nuvarande driftsystemet medför att denna fråga kan prövas när som helst. En fortsatt utbyggnad av Ds I

medför inga låsningar i detta avseende.

Datainspektionen finner det föreslagna regionala systemet lämpligt men anser det mindre tilltalande att det under överföringsperioden kommer att finnas — det manuella systemet inbegripet — tre olika system i drift samtidigt.

Televerket och DAFA förordar en spridning av driften med färre driftställen än enligt FADIR:s förslag. Liknande synpunkter anförs av bl.a.

statens vägverk samt Uppsala och Malmö tingsrätter, Några remissinstanser påpekar riskerna för och nackdelarna av regiona-

la variationer mellan registren. SCB förutsätter att ett decentraliserat ADB-system blir centraliserat i den meningen att system och program för den reguljära verksamheten utarbetas centralt.

För att inte ytterligare fördröja ett reformgenomförande är det enligt Statskontoret nödvändigt att beslut nu fattas om ett genomförande av Ds 1.

Det är visserligen inte den lämpligaste lösningen men den är klart rimligare

än FADIR:s huvudförslag.

Några remissinstanser avstår från att ta ställning i frågan men är på olika grunder positiva till en spridning av driften.

Drygt hälften (däribland LMV, RSV, hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges domareförbund) av de remissinstanser som har uttalat sig i

frågorna om ansvar och organisation har anfört att frågan om organisatoriska förändringar bör avgöras först när ADB-reformen är genomförd.

Härvid anförs bl. a. att reformarbetet inte bör störas av sådana förändring-

ar. Domstolsverket anser, som tidigare nämnts, att FADIR:s förslag inte

heller i organisationsdelen bör godtas.

CFD, Uppsala tingsrätt, Gävle kommun samt kommunala fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsregistermyndigheten i Sundsvalls

kommun avstyrker FADIR:s förslag i fråga om ansvar och organisation.

Datainspektionen, fastighetsbildningsmyndigheten i Vetlanda distrikt samt länsstyrelserna i Örebro och Kopparbergs län tillstyrker eller är

positivt inställda till FADIR:s förslag i denna del. Härtill kommer de remissinstanser som är allmänt positiva till förslagen i betänkandet.

Statskontoret anför bl. a. att mycket starka skäl talar för att en organisa-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 14

tion, som bör styras gemensamt av LMV och domstolsverket, har ansvaret för drift och underhåll så länge fastighetsregistret och inskrivningsregistret

hålls samman som ett system.

Stor enighet råder om att omläggningstakten bör höjas.

5¶Överväganden

5.1¶Allmänna utgångspunkter

Som framgår av den tidigare redogörelsen fyller fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet viktiga samhällsfunktioner. De båda verksam-

hetsområdena har grundläggande anknytningspunkter som medför att viss samordning är nödvändig både i ett manuellt system och i ett ADB-system.

Med tanke på detta och med beaktande av de tekniska förutsättningar som förelåg vid ADB-reformens inledning är det naturligt att reformarbetet har utgått från ett centralt och gemensamt system för fastighetsregister och

inskrivningsregister (Ds 1).

Sedan reformgenomförandet kom i gång på allvar efter 1978 års riks-

dagsbeslut har ADB-systemet inom den uppsatta ekonomiska ramen utvidgats och kommer den 1 juli 1982 att omfatta ca 600 000 fastigheter, dvs. ca

15 procent av landets fastighetsbestånd på 4 milj. fastigheter. Omlägg-

ningstakten har successivt kunnat öka genom rationaliseringar och är nu

215 000 fastigheter om året mot de år 1978 kalkyterade 120 000.

Av FADIR:s betänkande och remissutfallet framgår att systemet funge-

rar väl i drift, är högt uppskattat av dem som använder det och är lönsamt

jämfört med den manuella hanteringen. Det står klart att systemet är ekonomiskt fördelaktigt. Inom inskrivningsväsendet kan man med avsevärt lägre personalåtgång handlägga fler ärenden betydligt snabbare än tidigare. Vid de större inskrivningsmyndigheterna beräknas personalbe-

ADB-systemet kan man dessutom möta avsevärt ökade ärendemängder utan personaltillskott. Lönsamheten ökar således med stigande ärendevo-

lym. De problem med långa expeditionstider som förekommer i de manuellt förda registren är eliminerade vid inskrivningsmyndigheter med ADBdrift. Det förhållandet att inskrivningsdag hålls varje arbetsdag har innebu-

rit en väsentlig förbättring av servicen till inskrivningsväsendets kunder.

Det finns också anledning att understryka den förbättring av arbetsmiljön och arbetsinnehållet som ADB-systemet medför främst för inskriv-

ningsväsendets personal. Arbetet med de tunga och ohanterliga fastighetsböckerna försvinner. Tidskrävande men enformiga arbetsmoment sköts

maskinellt, samtidigt som en omfattande delegering av beslutsbefogenheter från jurister till den mestadels kvinnliga biträdespersonalen har kunnat ske.

Dessa omständigheter sammantagna talar enligt min mening entydigt för

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 15

en fortsatt ADB-reform inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.

Jag skall i det följande behandla fastighetsdataverksamheten sedd i ett

längre tidsperspektiv och därefter ta upp frågan om reformarbetets vidare uppläggning och inriktning.

Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för bostadsdeparte-

mentet.

5.2¶Fastighetsdataverksamheten på längre sikt

Det finns alla skäl att räkna med att den snabba datatekniska utveckling

som har skett under 1970-talet fortsätter under överskådlig tid. Kostnaderna för datorutrustning kommer att minska, samtidigt som utrustningens

prestanda förbättras. Myndigheter och organisationer blir därigenom

mindre beroende av teknik och kostnader vid utformningen av sina data-

system. De rationaliseringsvinster som kan stå att vinna med stora, gemen-

samma och centrala datasystem kommer sannolikt att minska.

Vid utformningen av ADB-system är användarnas behov av grundläggande betydelse. Systemen bör utformas till verkliga hjälpmedel för använ-

reellt inflytande över utveckling och drift av ADB-systemen samt att de i möjlig mån själva utformar systemen. Den datatekniska utvecklingen kom-

mer helt visst att underlätta detta.

Vid sidan om en långtgående anpassning av ADB-systemen till den datorstödda verksamhetens behov, organisation, ansvarsgränser och beslutsformer är det av största vikt att de ADB-system som väljs är ekonomiskt fördelaktiga och allmänt sett rationella. Detta är en synpunkt som framträder med särskild styrka i dagens ekonomiska läge men som också under överskådlig framtid kommer att spela en avgörande roll.

En annan viktig princip för utformningen av ADB-system är att de bör förena hög driftsäkerhet med låg sårbarhet. För fastighetsdataverksamhe-

ten tillkommer det särskilda kravet på rättssäkerhet i ärendehandläggning-

en och registerhållningen.

Utformningen av fastighetsdataverksamheten på lång sikt bör enligt min mening ske med utgångspunkt i de principer som jag nyss har redovisat och under beaktande av vunna erfarenheter.

Fastighetsdataverksamheten omfattar två organisatoriskt helt åtskilda verksamhetsområden. Inskrivningsärendena handläggs av inskrivnings-

myndigheterna med domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Fastighetsregistreringen ombesörjs av statliga och kommunala fastighetsregistermyndigheter med LMV som centralt ansvarig myndighet. Det finns inte f.n. anledning att räkna med några större verksamhetsmässiga eller

organisatoriska förändringar när det gäller dessa två verksamheter. Det ter sig därför naturligt att det långsiktiga utvecklingsarbetet sker med utgångs-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 16

punkt i de förutsättningar som gäller för var och en av de två verksamheterna.

Fullt utbyggt kommer datorstödet att omfatta ett stort antal enskilda myndigheter inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. I det system som nu genomförs (Ds 1) är myndigheterna via terminaler anslutna till en central dator i Gävle. Detta system fungerar bra. På sikt finns det emellertid anledning att söka sig fram till en annan lösning, En spridning av

datordriften torde för framtiden från många utgångspunkter vara önsk-

värd.

Hur en spridd drift skall utformas bör givetvis främst bestämmas av vad som är bäst för verksamheten. Det skulle enligt min mening vara önskvärt att varje handläggande lokal myndighet har sin egen dator. Det allmänna datanät som televerket nu bygger ut bör kunna göra det möjligt att även i

ett spritt system behålla informationsåtkomsten på den nivå som det nuvarande systemet erbjuder. Det allmänna datanätet planeras nämligen tillåta

anslutning mellan terminaler och datorer runt om i landet. Denna teknik torde också komma att göra det möjligt att på ett enkelt sätt föra över nödvändiga uppgifter från ett register till ett annat.

Riksdagen fattade år 1978 ett principbeslut om att fastighetsdatasyste-

met skulle detas upp på ett system för fastighetsregister och ett för inskrivningsregister. Som jag tidigare har anfört bör man i det längsiktiga utveck-

lingsarbetet utgå från de särskilda förutsättningar som gäller för fastighets-

registerverksamheten och inskrivningsväsendet. Om man gör en långtgående spridning av driften finns det enligt min mening mycket som talar för att man också gör en uppdelning i ett system för fastighetsregister och ett för inskrivningsregister. En förutsättning för en uppdelning är enligt min mening att det nödvändiga informationsutbytet mellan registren kan ske över det allmänna datanätet samt att delningen — liksom för övrigt också spridningen — är ekonomiskt och rationellt motiverad.

5.3 Reformarbetets vidare uppläggning och inriktning

Jag har i det föregående föreslagit riktlinjer för utformningen av fastighetsdataverksamheten på längre sikt. Frågan är nu om någon betydande

förändring bör komma till stånd på mera kort sikt och i så fall vilken

innebörd förändringen bör ha.

Som framgått har FADIR ansett att det finns ett behov av en snar förändring av fastighetsdatasystemet. FADIR:s förslag går ut på en ny systemteknisk lösning och en spridning av datordriften till länsnivå med

datorer placerade vid länsstyrelsernas dataenheter. Systemet skall enligt förslaget vara gemensamt för fastighetsregister och inskrivningsregister.

Mot förslaget kan till en början — i belysning av de principiella syn-

punkter jag nyss har fört fram — riktas den invändningen att tanken på att

använda länsstyrelsernas datacentraler för driften är en kompromiss som

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 17

bygger på förutsättningen att en önskvärd spridning av driften till de enskilda registermyndigheterna f.n. inte är ekonomiskt möjlig. På sikt kommer emellertid som jag tidigare har anfört tekniska och ekonomiska faktorer att spela en underordnad roll vid överväganden av detta slag. Att i dag välja den lösning FADIR förespråkar innebär därför enligt min mening en alltför tidig låsning i systemfrågan och en omväg mot den mera slutliga utformningen av fastighetsdataverksamheten. Samtidigt skulle organisa-

tionsstrukturen kompliceras på ett sätt som skulle försvåra en önskvärd

renodling av ansvarsförhållandena.

En annan följd av att realisera FADIR:s förslag skulle bli att överföringsarbetet sannolikt skulle störas väsentligt. Kostnader och tidsutdräkt skulle uppstå för systemutveckling och intrimning av det nya systemet. Erfarenhetsmässigt drar sådant mer tid och kostnader än man från början beräk-

nar. Det kan inskjutas att innebörden av FADIR:s förslag till systemtek-

nisk lösning inte närmare framgår av kommitténs betänkande. I slutskedet skulle kostnader uppstå för att konvertera Ds 1 till det nya systemet. Under hela överföringsperioden skulle man få arbeta med och underhålla tre skilda system: det manuella systemet, Ds 1 och det nya systemet. Så mycket står också klart att FADIR:s förslag — förutom systemutvecklingsoch konverteringskostnader samt kostnader för försöksverksamhet före drift med rättsverkan — skulle ge en dyrare drift (enligt FADIR:s beräkningar 36 milj. kr. om året mot 20 milj. kr. i ett utbyggt Ds D).

Vad jag har sagt nu leder mig över till det mera allmänna konstaterandet att frågan om fastighetsdataverksamhetens framtida utformning måste ses mot bakgrund av att reformen efter en omfattande utvecklings- och försöksperiod har övergått i ett skede av framgångsrikt genomförande. Som

jag tidigare angett har t. ex. omläggningstakten kunnat öka från 120 000 till

215 000 fastigheter per år inom en oförändrad ekonomisk ram. Med nuvarande takt kan reformen vara helt avslutad inom en 15-årsperiod. I fråga

om system som redan är i drift är det självfallet — inte minst med tanke på

det statsfinansiella läget — av största intresse att så långt som möjligt ta till vara redan nedlagda kostnader.

Min slutsats blir att den lösning som FADIR har föreslagit inte bör

läggas till grund för det fortsatta reformarbetet. Detta bör i stället inriktas

på en snabb och säker övergång till ADB enligt i huvudsak samma riktlinjer som nu och med utnyttjande av de redan gjorda investeringarna. Hittillsvarande erfarenheter av Ds I tyder också på att särbarhets- och

datasäkerhetsaspekterna för fastighetsdatasystemets vidkommande har kunnat beaktas på ett tillfredsställande sätt. Som framgått är det emellertid också min uppfattning att det näturliga på sikt är att successivt anpassa organisationen och resursanvändningen till

den driftinriktade verksamhet som kommer att avlösa reformgenomförandet. Samtidigt som det inte finns något behov av större systemförändringar under den närmaste tiden finns det förutsättningar att för den mera slutliga 10 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 123, Bilaga 2

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 18

utformningen av fastighetsdataverksamheten tillgodogöra sig den tekniska utveckling på dataområdet som kan förväntas ske under genomförandeti-

den.

Jämsides med överföringsverksamheten bör därför ett utvecklingsarbete

bedrivas för att förbereda en systemteknisk lösning för den mera slutliga

utformningen av fastighetsdataverksamheten. I det arbetet. som bör ankomma på domstolsverket och LMV i samarbete med CFD. bör de riktlinjer som jag har dragit upp för den långsiktiga utvecklingen vara vägledande. Inriktningen bör vara att en sådan mera slutlig lösning kan börja tas i bruk inom en tioårsperiod. Jag avser att senare detta år föreslå regeringen att lämna myndigheterna ett uppdrag av denna innebörd.

5.4 Planeringen av det fortsatta reformgenomförandet

Vad gäller det mera närliggande reformgenomförandet anser jag det vara

något av ett lyckokast att, som skedde i 1978 års riksdagsbeslut, etappin-

dela ADB-reformen tidsmässigt och ekonomiskt och driva den i en takt som möjliggör en fortlöpande anpassning till vunna erfarenheter och en stegvis höjning av organisationens kompetens. Detta har utan tvivel bidragit till den driftsäkerhet som omvittnat föreligger i fastighetsdatasystemet. Samtidigt har riksdagen fått en kontroll över kostnadsutvecklingen som

förmodligen skulle ha saknats vid ett mera forcerat genomförande. Enligt min uppfattning finns det all anledning att gå vidare på den inslagna vägen. En ny femårsetapp skulle med nuvarande överföringstakt

betyda att ytterligare drygt en miljon fastigheter kan överföras till ADBdrift. Därmed skulle ADB-systemet om fem år omfatta minst 1,6 milj. fastigheter.

I 1982 års budgetproposition har jag föreslagit att arbetet under budget-

Jag förordar nu att ett nytt principbeslut fattas för det fortsatta arbetet under en femårsperiod — budgetåret 1982/83 inbegripet — som bör omfatta

tiden t.o.m. budgetåret 1986/87. I det följande avsnittet skall jag närmare utveckla hur jag ser på det

fortsatta arbetet under den kommande femårsperioden.

5.5 Arbetet under den andra etappen

Som jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) bör överföringsarbetet prioriteras i det fortsatta arbetet med fastighetsdatareformen. F.n. är överföringstakten ca 215 000 fastigheter om året. FADIR har föreslagit att takten höjs till

500 000 fastigheter om året varigenom reformen skulle vara helt genomförd

före slutet av 1980-talet. CFD, domstolsverket och LMV föreslog i sina anslagsframställningar för budgetåret 1982/83 att takten skulle höjas till

300000 fastigheter om året.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 19

Det statsfinansiella läget ger f.n. inte något ekonomiskt utrymme för ökade resurser till överföringsarbetet. Härtill kommer att det även av andra skäl är önskvärt att inte bygga ut överföringsorganisationen alltför

mycket. För den andra etappen bör därför beräknas en ekonomisk ram

som utgår från oförändrade resurser för överföringsorganisationen. Fastighetsdataverksamheten skulle därmed med nuvarande överföringstakt vid etappens slut den I juli 1987 omfatta drygt 1,6 milj. fastigheter eller 40 procent av fastigheterna i riket.

I enlighet med de ursprungliga planerna för reformen bör överföringsar-

betet i första hand inriktas på Jän med ett fastighetsbestånd som ger

upphov till många ärenden för främst inskrivningsmyndigheterna. Det är nämligen där som de största rationaliseringsvinsterna kan göras. Genom en sådan inriktning kan också en större andel av de löpande ärendena hanteras med hjälp av ADB än som svarar mot antalet fastigheter inom

området. Även andra lönsamhetsfaktorer bör självfallet tas med när man prövar den geografiska inriktningen av projektet. Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att efter förslag från domstolsverket, LMV och CFD göra denna prövning.

Arbetet med den långsiktiga utvecklingen bör under den andra etappen bedrivas inom ramen för tillgängliga medel. Jag förutsätter därvid att någon särskilt kostnadskrävande försöksverksamhet inte kommer att bli aktuell under den etappen.

Under år 1984 bör de tre myndigheterna avge en rappon över det dittills bedrivna utvecklingsarbetet. De bör vidare i god tid före slutet av den andra etappen redovisa ett förslag till uppläggning av en kommande tredje etapp, som kan förutsättas omfatta tiden t.o.m. budgetåret 1991/92, Av förslaget bör framgå vilken uppläggning utvecklingsarbetet avses få under

den tredje etappen och vilken försöksverksamhet med, drift med rättsver-

kan av samt konvertering till de nya systemen som då kan komma i fråga.

5.6¶Organisatoriska frågor

För överföringsverksamheten finns sedan några år tillbaka en väl trim-

mad organisation vid de tre berörda myndigheterna. För att man skall kunna bibehålla och om möjligt höja överföringstakten bör några större förändringar inte göras i den nuvarande organisationen under överföringsperioden.

Med den principiella grundsyn på den långsiktiga uppläggningen av fastighetsdataverksamheten som jag tidigare har redovisat (avsnitt 5.2) bör

på sikt ansvaret för utveckling och drift av de båda dataregistren succes-

sivt föras över till domstoisverket resp. LMV. Inom CFD finns emellertid

en kompetens och en kunskap om datafrågor i allmänhet och fastighetsda-

taverksamheten i synnerhet som också på lång sikt kan behövas inom

verksamheten. I de tre myndigheternas utvecklingsarbete bör även ingå att

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 20

utreda och komma med förslag beträffande den framtida organisationen av fastighetsdataverksamheten.

5.7¶Kostnadsfrågor

I 1982 års budgetproposition har anslag till fastighetsdataverksamheten

under budgetåret 1982/83 begärts med utgångspunkt från att reformarbetet

drivs vidare med oförändrad takt och inriktning. Under de förutsättningar som jag har angett i det föregående räknar jag med ett ökat medelsbehov om sammanlagt 12,3 milj. kr. i prisnivån hösten 1981 för de fyra därpå

följande budgetåren av den kommande femårsetappen. De ökade kostna-

derna, som helt faller på CFD, är så gott som uteslutande hänförliga till den kraftiga utvidgningen av driften.

Riksdagen har hösten 1981 lagt fast att de kostnader för överföring och drift som hänför sig till inskrivningsregistret för framtiden skall räknas in i avgiftsunderlaget vid beräkningen av avgifter inom inskrivningsväsendet

(prop. 1981/82:31, SkU 1981/82:15. rskr 1981/82:62). Detta innebär att

trycket på statsbudgeten minskar med omkring 15 milj. kr. fr.o.m. den I

juli 1982. Inom bostadsdepartementet övervägs f.n. frågan om avgiftsfi-

nansiering av fastighetsregisterverksamheten.

Inom budgetdepartementet övervägs efter remissbehandling ett förslag

från statskontoret, enligt vilket CFD skall överta ansvaret för och driften av DAFA:s datacentral i Gävle.

6¶Reform av datalagen

Datalagstiftningskommittén (DALK) har i promemorian (Ds Ju

1981: 15—16) Tillstånd och tillsyn enligt datalagen lagt fram förslag till åtgärder för att på kort sikt rationalisera verksamheten vid datainspek-

tionen. Bakgrunden är att det enligt de nuvarande bestämmelserna i datalagen (1973: 289) i princip krävs tillstånd av datainspektionen för alla register som innehåller personuppgifter och som förs med hjälp av ADB.

DALK:s förslag innebär att kravet på tillstånd för att man skall få föra personregister med hjälp av ADB avskaffas för det stora flertalet register. I stället införs ett registrerings- och licensförfarande avseende alla registeransvariga. Tillståndskravet behålls emellertid för personregister som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

Motiven för DALK:s förslag är att datatnspektionens resurser med den nuvarande ordningen i allt större utsträckning har måst ägnas åt rutinärenden som normalt inte innefattar några risker för integritetsintrång. De föreslagna ändringarna gör det möjligt att koncentrera datainspektionens

arbete på prövning av sådana register som är särskilt känsliga från integri-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 21

tetsskyddssynpunkt. Resurser kommer också att frigöras för en ökad tillsynsverksamhet.

DALK:s förslag, som innebär omfattande ändringar i datalagen, har remissbehandlats. Remisstiden utgick den 15 december 1981. Förslagen bereds f.n. inom justitiedepartementet. Detta arbete är ännu inte helt avslutat. Jag räknar emellertid med att ett förslag på grundval av DALK:s promemoria skall kunna läggas fram för riksdagen senare under våren

1982, | |

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den fortsatta

fastighetsdataverksamheten.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 22

Innehåll

Sid

I INledniO2 oossooseseeereerreerrereer rer rr rss sr ers srt rr ers rss | 2 De manuella SYStemMeh ..ossorereresrrrererrrers ser ere rer rr ess 2 2.1 Fastighetsregistreringen 2 2.2 Inskrivningsväsendet 2

3¶Fastighetsdataverksamheten seder reererr res s ers rer ers rer rer sea 3

3.1¶Bakgrund seder sreeeerererersr ere rr es rer rss rer er rss ee ret 3

3.2 Fastighetsdatasystemets utformning —...sssosssssssross sr rs 5

4¶FADIR dooooooeeeeeresrererersrer reser rss ses srt ss ers s er sea 7

4.1 FADIR:s betänkande 7

4.1.1¶Systemfrågor 7

4.1.2 Omläggningstakt 9

4.1.3¶Ansvars- och organisationsfrågor 9

4.1.4 Reservation och särskilt yttrande 1 4.2 Remissbehandlingen 11

4.2.1¶Remissinstanserna 1

4.2.2 Remissutfallet sososoooseesesesresrrss rer rer rer rr ens 12

5¶Övervägande s..ssssssseseserereerrrerrs ere rss rss sr sr ess 14

5.1¶Allmänna utgångspunkter =osoossossessrssssserserso ss rr est 14

5.5¶Arbetet under den andra etäppel ososossossssssssessr ser era 18

5.6¶Organisatoriska frågOr oooooosseereererrerrsrr er rs rs ere ret 19

5.7¶KOstnadsfrågOr ssoossmoseeeserersseresrerrr rer rise rr re res 20

6 Reform av datalagen oossoososeererrerserrersrrr rr rer rer rer ret 20 7 Hemställäfl ooosooosoererrerrerersr reser er rer rr rer rer rer serb rs 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Bilaga 3

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 |

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Wikström såvitt avser punkterna I, 2.2.5. 3 och 4 statsrådet Tillander såvitt avser punkterna 2.1—2.4

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser utbildnings-

departementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Statens industriverk, försvarets rationaliseringsinstitut, data- och elektronikkommittén och dataeffektutredningen m. fl. som under åren arbetat

med frågor rörande data och elektronik har nästan undantagslöst tagit upp frågor rörande utbildningsbehoven inom området. Även datadelegationen har i sin rapport Samordnad datapolitik (DsB 1981:20) pekat på detta. Att

så är fallet finner jag helt naturligt eftersom utbildningsinsatser ger den nödvändiga grunden för medborgarnas förståelse för och kunskaper om den nya tekniken. Även inom utbildningsväsendet har olika myndigheter utrett frågan om data och elektronik. Skolöverstyrelsen (SÖ) har med

utgångspunkt från utredningen Datorn i skolan (DIS) föreslagit ett hand-

lingsprogram för införandet av datakunskap inom ungdomsskolan. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tillsatte hösten 1979 en referensgrupp

för forskning och utbildning inom dataområdet (Datareferensgruppen).

Denna Jade fram sin första rapport Förstärkning av högre utbildning och forskning inom dataområdet (UHÄ-rapport 1981:16) i juni 1981. Även forskningsrådsnämnden (FRN) arbetar med ett handlingsprogram inom

området.

Att flertalet utredningar innehåller förslag om utbildningsinsatser finner jag som jag tidigare sagt helt naturligt. Jag vill framhålla att utbildning, i den mån den riktar sig till ungdomar antingen i ungdomsskolan eller inom

högskolan, får effekter först efter relativt lång tid samtidigt som den varar länge sedan ungdomarna blivit aktiva på arbetsmarknaden. För att utbildningsinsatserna skall få snabba och omfattande effekter bör de rikta sig till vuxna. Samhällets insatser inom utbildningsområdet rörande dataområdet kan sägas röra sig på tre nivåer. Den första nivån innebär att alla medborgare

11 Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 123, Bilaga 3

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 ro

ges kunskaper om dataområdet för att kunna tillvarata sina intressen som

samhällsmedlemmar och förvärvsarbetande. Datafrågor får inte bli ett

experternas område där lekmannen blir utelämnad. En god allmän kunskapsnivå inom området är därför nödvändig inte endast för att snabbt

kunna införa datatekniken inom produktion och administration utan även för att kunna bevara ett demokratiskt samhällsliv inom olika områden.

Den andra nivån kan sägas motsvara den utbildning som ger kompetens att som anställd kunna använda datatekniken inom produktion och administration. Kunskaperna på denna nivå styrs i stor utsträckning utifrån

arbetslivets krav. Detta hindrar dock inte att sådana kunskaper också kan

stärka den enskildes egen ställning inom arbetslivet och samhället i stort.

Den tredje nivån kan. sägas utgöras av forsknings- och utvecklingsarbete

inom dataområdet. Jag avser här såväl det renodlade dataområdet som

tillämpade områden där data och elektronik utnyttjas för produktion och produktutveckling eller som ett led i rationaliseringsarbetet.

Det är nödvändigt att utbildningsåtgärderna inom de olika nivåerna

genomförs i olika takt och med olika effekter i tidshänseende. Åtgärder inom lärarutbildning får effekter först efter viss tid medan åtgärder inom fortbildning och folkbildningsarbetet får snabbare effekter. Den mest långsiktiga satsningen med avseende på effekterna är satsningen på forskning.

Karaktäristiskt är att kompetensuppbyggnad inom området tar tid och

kräver stora resurser. |

2¶Tidigare insatser

Regeringen har i olika sammanhang vidtagit åtgärder på samtliga tre nivåer. Jag vill peka på införandet av ny läroplan i grundskolan, insatser inom fortbildning av lärare, insatser beträffande utrustning inom gymnasieskolan, ökning av antalet platser inom grundläggande högskoleutbild-

ning på berörda linjer samt satsning inom forskningsområdet.

2.1¶Ny läroplan för grundskolan

Enligt den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, bör alla elever i

grundskolan inom ramen för i första hand kursplaner i samhälls- och

naturorienterande ämnen samt matematik orienteras om användningen av

datorer i samhället och om den snabba utvecklingen på området. Speciellt

gäller det att ge eleverna insikt om att datorer är tekniska hjälpmedel som

styrs av människor.

På grundskolans högstadium bör uppmärksammas datorfunktioner med tyngdpunkt i datorprogrammets uppgift och metoder för problemlösning liksom några olika databehandlingsområden, där betydelsen av den snabba tekniska utvecklingen särskilt uppmärksammas.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 3

2.2 Datafrågor inom gymnasieskolans kursplaner

Liksom i grundskolan kan datafrågor på gymnasieskolan behandlas inom ramen för kursplanerna i vissa ämnen. Enligt vad jag erfarit skall

datalära införas som huvudmoment i matematik och samhällskunskap i

samband med revisioner av kursplanerna i dessa ämnen. Detta har för övrigt redan skett i de kursplaneförslag som utarbetats i matematik på NToch SoEk-linjerna.

Försöksverksamhet med datateknisk variant av naturvetenskaplig linje

pågår f.n. vid ett 40-tal gymnasieskolor. Regeringen har uppdragit åt SÖ att senast den 15 september i år inkomma med en utvärdering av försöksverksamheten.

Jag vill vidare erinra om att gymnasieutredningen i sitt betänkande (SOU 1981:96) En reformerad gymnasieskola har föreslagit att ökade kunskaper

om datorer bör komma in på tre nivåer. 1. Datorkunskap för alla. 2.

Datorkunskap som en bland flera tekniker inom vissa branscher. 3. Datorkunskap för specialister. Vad beträffar nivå I' föreslås att datorkunskap ingår som inslag i olika ämnen som yrkesteknik, företagsekonomi, matematik, fysik och samhällskunskap. Gymnasieutredningens betänkande re-

missbehandias f. n. Goda kunskaper inom dataområdet är viktiga inte minst för flickor.

Deras linje- och yrkesval präglas i alltför stor utsträckning av tradition. Mot bakgrund av den redogörelse chefen för arbetsmarknadsdepartementet gör I bilaga 4 enligt vilken just de kvinnodominerade yrkena riskerar att drabbas av vikande sysselsättning framstår vikten av goda kunskaper inom dataområdet som väsentliga för att stärka kvinnans ställning på arbets-

marknaden.

2.3 Utrustningsfrågor inom gymnasieskolan

I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100, bil 12) föreslogs att 8 milj. kr. skulle avsättas för nyanskaffning av utrustning för dator- och mikrodatorteknik inom gymnasieskolan och för komplettering av utrustningslistorna för fyraårig teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet. Riksdagen biföll förslaget.

Genom beslut den 29 oktober 1981 har regeringen föreskrivit att 4 milj. kr. ur anslaget Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan

m. m. budgetåret 1981/82 får disponeras för kostnader för datorutrustning

och programvara i gymnasieskolan. Medlen används för upphandling av datorutrustning och programvara till kommuner för användningen inom ett teknikupphandlingsprojekt för utveckling av datorer till gymnasieskolan som styrelsen för teknisk utveckling bedriver. I projektet detar SÖ, statskontoret och Svenska kommunförbundet. Projektet syftar till att utveckla en för svensk gymnasieskola anpassad datorutrustning. En sådan utrust-

ning planeras vara utvecklad inom två är.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 4

I årets budgetproposition (prop. 1[981/82: 100, bil 12, s. 346) har jag beräknat 8 milj. kr. för statsbidrag till nyanskaffning av utrustning för

dator- och mikrodatorteknik i gymnasieskolan och för komplettering av

utrustning för fyraärig teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet.

I samma proposition föreslås att nuvarande bidragssystem upphör och

ersätts med ett nytt där kommunerna ges ett statligt stöd för förnyelse av

stadigvarande undervisningsmateriel inom de teknisk-industriella och 1ek-

nisk-naturvetenskapliga sektorerna. Därutöver föreslås ett särskilt bidrag

för att stimulera kommunerna att öka antalet platser inom gymnasieskolan

med yrkesinriktning. Detta bidrag föreslås utgå med upp till 100 &£ av

bidragsunderlaget, dvs. normalkostnaden för första uppsättningen under-

visningsmateriel på studievägar inom teknisk-industriell sektor och teknisk-naturvetenskaplig sektor. Den totala kostnaden för dessa åtgärder beräknas till ca 80 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

2.4 Personalutbildning för skolväsendets behov

I propositionen 1980/81:97 om skolforskning och personalutveckling

framlade statsrådet Mogård bl.a. förslag om prioriteringar och åtgärder inom skolans personalutbildning. Förslag om fortbildning inom dataområ-

det gavs därvid en framträdande plats. Riksdagen beslöt enligt förslagen (UbU 1980/81: 37, rskr. 1980/81: 385). Såsom ett särskilt angeläget behov för individinriktad personalutbildning

i grundskolan framhöll statsrådet Mogård den allmänbildande undervisningen om datorer och de nya huvudmomenten om detta som införts i högstadiets kursplaner. De nya huvudmomenten berörde 1 första hand undervisningen i samhälls- och naturorienterande ämnen samt i matema-

tik.

Avseende skolinriktad fortbildning för gymnasieskolans och vuxenutlbildningens lärare framhöll föredraganden i nyssnämnda proposition speciellt de behov som utvecklingen inom elektronik- och dataområdet föranleder för vissa lärarkategorier. Föredraganden underströk angelägenheten

av att personalutbildningen planeras så att berörda lärargrupper får möjlig-

heter att snabbt ta del av olika nyheter.

1 det av SÖ utarbetade handlingsprogrammet rörande datorn i skolan

förordade SÖ att fortbildningen av lärare inom datuområdet borde vara

genomförd till läsåret 1986/87.

Datadelegationen inkom i juni 1981 till regeringen med förslag till en utvidgad verksamhet i fråga om fortbildning på dataområdet. Delegationen

framhöll därvid betydelsen av att datautbildningen i ungdomsskolan igång-

sätts på bred front så snart som möjligt. Mot bakgrund härav förordade delegationen att vissa förberedande åtgärder skulle vidtas för att ästad-

komma en snabbare takt i genomförandet av SÖ:s handlingsprogram.

Delegationen förordade vidare att fler lärare skall komma i åtnjutande av

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 5

fortbildning om datorer och deras användning samt en viss kvalitetshöjning av denna fortbildning jämfört med SÖ:s handlingsprogram.

I propositionen 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget I till statsbud-

geten för budgetåret 1981/82 tog jag upp datadelegationens förslag och förordade en ambitionshöjning vad gäller såväl genomförandetakt som

kr. skulle disponeras för fortbildningsinsatser inom dataområdet under budgetåret 1981/82.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed (UbU 1981/82:7, rskr 1981/82: 124).

Inom den ram som för budgetåret 1982/83 i proposition 1981/82: 100. bil 12, under anslaget E 7 Utbildning för undervisningsyrken föreslås anvisas

för personalutbildning för skolväsendets behov kommer högskoleenheterna att kunna erbjuda ett stort antal kurser i datalära. Av kurskatalogerna

framgår att inom Stockholms högskolceregion erbjuds 7 kurser, inom Upp-

sala högskoleregion 13 kurser, inom Linköpings högskoleregion 4 kurser. inom Lund/Malmö högskoleregion 26 kurser och inom Umeå högskoleregion 10 kurser.

2.5 Högskoleutbildning och forskning

Högskoleutbildning inom dataområdet förekommer för närvarande inom sektorn för administrativa, ekonomiska och sociala yrken i form av två allmänna linjer, ADB-linjen (40 poäng) och systemvetenskapliga linjen (120 poäng). Inom sektorn förekommer dessutom ett antal kortare kurser med datainriktning.

Inom sektorn för tekniska yrken anordnas en allmän datateknisk linje

(160 poäng) och några lokala linjer (80 poäng). Vidare ingår datautbildning i matematikerlinjen och i flera civilingenjörsutbildningar.

I ärets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil 12) har jag strukit under att den snabba utvecklingen inom dataområdet kräver relativt stora utbildnings- och forskningsinsatser och att dessa insatser bör genomföras förhållandevis snabbt. Jag har därför förordat en kraftfull satsning för att säker-

ställa tillgången på personer med god utbildning inom dataområdet. Sålun-

da har jag förordat att antalet nybörjarplatser i den 4-åriga datatekniska utbildningen (civilingenjörsutbildningen) kommer att öka från 60 till 210

nästa budgetår. Jag har också förordat en stor ökning av vissa andra

civilingenjörsutbildningar som har anknytning till data- och elektronikom-

rådet. Vidare har jag lagt fram förslag om inrättande av en ny fyraårig datavetenskaplig linje med totalt 60 nybörjarplatser. Även planeringsra-

men för systemvetenskaplig linje föreslås öka med 150 platser. Inom ramen för anslaget till enstaka kurser poängterar jag vikten av att tillgodose utbildningsbehov inom dataområdet. Den fortsatta utvecklingen av

grundutbildningen får prövas i det årliga budgetarbetet.

När det gäller forskning inom detta område uttryckte jag i budgetpropo-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 6

sitionen tveksamhet till en alltför snabb utbyggnadstakt. Dels måste högskolans fasta forskningsresurser byggas upp planmässigt och i ett långsik-

tigt perspektiv och dels kan det vara svårt att rekrytera kompetenta innehavare till ett stort antal professurer inom ett relativt nytt vetenskapligt

område. Jag föreslog därför att man övergångsvis skulle söka nya former för att bygga upp den viktiga forskningen inom data- och elektronikområdet. Mot denna bakgrund föreslog jag att riktade forskningsmedel skuile ställas till vissa högskolors förfogande (ca I, 2 milj. kr.) samt att principbeslut nu skulle fattas om att inrätta fyra nya tjänster som professor inom dataområdet. Dessutom har jag föreslagit att en professur i datalogi inrät-

tas nästa budgetår. Avsevärda förstärkningar har således redan föreslagits för nästa budgetår.

3¶Allmänna överväganden

Den alltmer ökande användningen av datorer och mikroelektronik inom

produktion och administration kommer att ställa stora krav på utbildnings-

och forskningsinsatser. Medborgarna måste få goda kunskaper om datatekniken för att den skall kunna nyttiggöras på rätt sätt. Behovet av att

utveckla kunskap och kunnande inom området är stort. Jag vill erinra om

det utvecklingsarbete rörande datorer i undervisningen som SÖ har utfört för grundskolan och gymnasieskolan samt UHAÄ:s arbete rörande utbildning och forskning inom högskolan på dataområdet. I det senare sammanhanget har också observerats behovet av kunskaper om datateknikens effekter för såväl individ som samhälle. I proposition 1981/82: 106 om forskning m. m. har som en övergripande prioritering inom forskningsverksamheten tagits upp forskning som är en förutsättning för och konsekvens av den starka nationella satsningen på teknisk utveckling. I detta sammanhang betonade jag datateknikens betydelse för den tekniska utvecklingen

men också de effekter, ibland av icke önskvärt slag, som den kan få t. cx.

på arbetslivets område. Samhällsvetenskapligt inriktad forskning kring mikroclektronikens olika konsekvenser är här nödvändig och har också i detta sammanhang givits mycket hög prioritet. Självklart fordrar sådan forskning en samverkan mellan högskolan och berörda forskningsråd och

sektorsorgan. Datadelegationen har i sin rapport Samordnad datapolitik pekat på beho-

vet av ett samlat utbildningspolitiskt handlingsprogram inom datavomrädet.

Jag avser efter samråd med statsrådet Johansson att föreslå regeringen att

ge SÖ och UHÄ i uppdrag att framlägga förslag till handlingsprogram

beträffande utbildningsfrågor inom dataområdet.

Av min och statsrådet Tillanders redogörelse har framgått att flertalet av de förslag olika utredningar fört fram redan beaktats i andra sammanhang. Det enda område som inte varit föremål för riktade insatser är folkbild-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 7

ningsområdet. I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil 12, s. 547) meddelade jag att jag avsåg återkomma med förslag om riktade insatser. Jag vill därför ta upp detta till behandling.

4¶Bred utbildning i datafrågor

Rekommendation 6 i datadelegationens rapport behandlar allmänhetens

tillgång till information och kunskaper om informationssamhällets möjlig-

heter och risker.

Att åstadkomma och förmedla sådan information och utbildning är en mycket angelägen uppgift. Datadelegationen har framhållit att utbildning

är en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll. En bred utbildning till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet pekar i bilaga 4 på den grundläggande principen att arbetsgivaren skall ansvara för den utbildning i datateknik som är en konsekvens av införandet av tekniken. Jag delar denna uppfattning men anser att samhället har ett intresse av att alla medborgare har god allmänkunskap om datatekniken, dess möjligheter och konsekvenser.

Det finns enligt min mening flera olika vägar att gå fram på för att

åstadkomma denna breda utbildning till allmänheten. Studieförbunden, kommundepartementets referensgrupp för folkrörelsefrågor, forskningsrådsnämnden och utbildningsradion bör samtliga kunna spela en mycket

aktiv roll i sammanhanget. Det handlar bl. a. om att framställa utbildningsmaterial men framförallt att sprida kunskaper och information och arrange-

ra utbildning.

Jag vill nu anmäla min avsikt att vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att ge datadelegationen i uppdrag att utarbeta och lämna förslag till rege-

ringen om riktlinjerna för en sådan ökad satsning på bred utbildning om

datafrågor till allmänheten. Jag anser det vara angeläget att denna utbildning omfattar såväl elementära kunskaper i datateknik som användningen av tekniken och konsekvenserna av denna användning.

Med hänsyn till de samstämmiga och starka krav som rests på att snabbt

komma igång med en sådan bred utbildning till allmänheten bör för budget-

året 1982/83 anvisas ett reservationsanslag av 10000 000 kr. till Bred utbild-

ning i datafrågor. Dessa medel bör kunna användas såväl för framställning

av visst utbildningsmaterial. anskaffning av vissa läromedel samt för att

genomföra den breda utbildningen. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bred utbildning i datafrågor anvisa ett reservationsanslag om

10 000000 kr.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 8

Innehåll

£ 1 Inledning sosooeeeeererrerrrererrrererre rr rr rss ss ss sees na

1¶Tidigare insätser osossosssrerresrrserrrererssr rss esse ss orsa

2.1 Ny läroplan för grundskolan = oososssssrsssesssesss sosse ra 2.2 Datafrågor inom gymnasieskolans kursplaner

2.3¶Utrustningsfrågor inom gymnasieskolan = s.sssososso.ss...

2.4 Personalutbildning för skolväsendets behov RBWYUVJIAAR

2.5 Högskoleutbildning och forskning 3 Allmänna Övervägandefl osoosooeerereeeeresersrs rss ss rs rs sa

4¶Bred utbildning i datafrågor NANA

BILAGA 4

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 | |

- Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik

I Inledning

Riksdagen hemställde år 1977 (AU 1977/78:4, rskr 1977/78: 17), att rege-

ringen skulle låta utföra en kartläggning av datateknikens sysselsättningseffekter. Utskottet framhöll att det var nödvändigt för Sverige att även i fortsättningen ligga långt framme i användningen av datateknik och att det därför behövdes en bred kartläggning av denna tekniks effekter på arbetsliv och sysselsättning. En sådan kartläggning skulle utgöra en betydelsefull komplettering av annan utredningsverksamhet på dataområdet. Utskottet betonade att det ankom på regeringen att bestämma formerna för utredningsarbetet, men parlamentariska företrädare och arbetsmarknadsparter- . na borde medverka.

År 1978 uppdrog regeringen åt dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillsätta en kommitté för utredning av datateknikens effek-

ter på sysselsättning och arbetsmiljö, dataeffektutredningen (A 1978:05). . Samtidigt uppdrogs åt chefen för industridepartementet att tillsätta en kommitté för utredning av datateknikens och elektronikens effekter på

näringslivets utveckling, data- och elektronikkommittén (1 1978:04)

(DEK). De båda kommittérna skall enligt sina direktiv arbeta i nära samarbete med varandra.

Dataeffektutredningen har under är 1981 lagt fram ett delbetänkande och en interimsrapport. I delbetänkandet (SOU 1981: 17) Industrins datorisering, redovisas överväganden rörande effekter på sysselsättning och arbetsmiljö av datateknikens användning i industriproduktionen. Utredningen har därvid som underlag använt bl.a. de resultat som lagts fram av DEK. vars betänkanden senare i dag kommer att behandlas på föredragning av chefen för industridepartementet. Interimsrapporten har titeln

Kontorens datorisering — effekter på sysselsättning och arbetsmiljö (Ds A 1981:16) och bygger huvudsakligen på utförda studier av statsför-

valtningen och bank- och försäkringsbranschen och har genomförts på uppdrag av dataeffektutredningen. Branschstudien (Ds A 1981:15) Kon- 12 Riksdagen 198182. I saml. Nr 123, Bilaga 3

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 ro

torsautomation i statsförvaltningen — effekter på sysselsättning och arbetsmiljö har utförts av statskontoret. Studien (Dsa 1981: 13) Bankdatorisering i 80-talsperspektiv — några möjliga utvecklingsalternativ. konsekvenser och styrmedel har utförts av arbetslivscentrum och studien (Ds A 1981: 14) Datoriseringen i försäkringsbranschen av Ekonomiska forsk-

ningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm. Delbetänkandet

och interimsrapporten tillsammans med branschstudierna har remissbehandlats. Sammanställningar av avgivna remissvar bör fogas som bilagor

till protokollet (underbilagorna 4.1 och 4.2). Jag avser att i det följande behandla arbetsmarknadspolitiska frågor med anknytning till datatekniken

mot bakgrund av utredningsmaterialet och vad som har kommit fram vid dess remissbehandling.

Också i många andra länder har datateknikens sysselsättningseffekter tilldragit sig stort politiskt intresse. De flesta av OECD-ländernas regeringar har under de senaste åren låtit utföra utrednings- eller forskningsprojekt

för att försöka belysa sambanden mellan den nya tekniken och förhållandena på arbetsmarknaden. Jag skall kort beröra vissa utländska resultat

som jag bedömer kan vara av intresse för diskussionen här i landet.

2 Datatekniken i arbetslivet

2.1 Allmänt

Den materiella välfärden och sysselsättningen är beroende av näringsli-

vets utveckling och av statens och kommunernas tjänster. Marknadsekonomin, ett fritt handelsutbyte med vår omvärld och en hög effektivitet i varu- och tjänsteproduktionen är nödvändiga förutsättningar för att bäde välfärds- och sysselsättningsmålen skall kunna nås.

Åtgärder för ökad effektivitet, produktförbättringar och fortlöpande förnyelse i näringslivet har under lång tid varit utmärkande för industriländerna. Sverige intar härvidlag en framskjuten position. Den tekniska utveck-

lingen har gjort det möjligt att producera ett allt större och bredare utbud av varor på ett allt rationellare sätt. Datatekniken är ett viktigt bidrag till denna utveckling, även om den är långtifrån det enda. Den kan utnyttjas

både som inslag i nya produkter. för att rationalisera produktionen och för

en eftektivare administration. Tjänstesektorn svarar numera för en stor del av landets ekonomi och

sysselsättning. I Sverige som i många andra länder sköts denna sektor till

betydande del av offentliga organ. Anspråken på sådan service är mycket

stora och kan förutses öka ytterligare. Det beror bl. a. på ett stigande antal

på äldreomsorg och barnomsorg ökar. För att ökande anspråk på offentliga

tjänster skall kunna tillgodoses till rimliga kostnader måste offentliga myn-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 2

digheter lika väl som näringslivet ta till vara de möjligheter som kan finnas att rationalisera verksamheten.

Många känner oro inför de förändringar som datatekniken kan föra med

sig på arbetsmarknaden. Tekniken uppfattas ibland som ett hot mot den fulla sysselsättningen — i samhället som helhet, i vissa orter eller för en del yrkesgrupper. Datatekniken bedöms också kunna leda till försämringar i

arbetsmiljö och arbetsorganisation samt utgöra ett hot mot jämställdheten

på arbetsmarknaden. Dessutom uppfattas de ökade krav på omställningar som tekniken anses medföra som hot mot tryggheten. Människornas oro

för utvecklingen i arbetslivet förstärks av avmattningen i den allmänna

ekonomiska tillväxten. Sedan 1970-talets mitt har hela industrivärlden

präglats av ökande ekonomiska balansproblem. Datatekniken befaras därvid vara en av flera faktorer som tillsammans kan leda till en försämrad trygghet på arbetsmarknaden.

Dataceffektutredningen har studerat datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö och övervägt i vad mån det är motiverat för staten att

vidta särskilda åtgärder för ätt motverka sådana effekter som inte är

--önskvärda. Även andra utredningar i Sverige och utlandet har belyst: datateknikens effekter. Jag kommer scnare att ta upp några olika bedömningar av datateknikens betydelse för hela arbetsmarknaden. Därefter behandlar jag datateknikens användning i industrin och kontorssektorn.

Jag redovisar slutligen mina slutsatser och vissa förslag till åtgärder.

2.2 Arbetsmarknaden som helhet

Dataeffektutredningen sätter in datatekniken i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Sysselsättningen beror i hög grad av landets ekonomiska

och sociala utveckling i stort, av den internationella ekonomiska och

politiska utvecklingen liksom av vårt eget val av ekonomisk politik. Remissinstanserna har genomgående instämt i detta. Det är som utredningen

påpekar ofta inte möjligt att isolera just datateknikens effekter på syssel-

sättningen. Anledningen härtill är att införande av datorutrustning ofta endast utgör en del i en större förändring då arbetsmetoder och arbetsorganisation också berörs. Dessa svårigheter att renodla datateknikens effekter gör det föga meningsfullt att försöka kvantifiera dem, i vart fall för arbets-

marknaden i stort. I samband med min behandling av industrin resp.

kontorsarbetet kommer jag att beröra några försök som gjorts att mäta effekterna vissa slags utrustning för bestämda yrkesgrupper. Dessa kvantifieringar kan dock inte läggas till grund för en bedömning av teknikens effekter på hela arbetsmarknaden.

Sysselsättningens utveckling bestäms till övervägande del av andra fak-

torer än datatekniken. Arbetsproduktiviteten — dvs. produktionsvolymen per arbetstimme — ökar nu långsammare än exempelvis under 1960-talet. Det framstår som mindre sannolikt att den genomsnittliga produktivitets-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 : 4

tillväxten i Sverige under återstoden av [980-talet skulle kunna bli väsentligt högre än vad som har uppnåtts under efterkrigstiden. Det gäller även om datatekniken utnyttjas maximalt.

Dataeffektutredningen har i betänkandet Industrins datorisering (SOU 1981: 17) skisserat fyra alternativa utvecklingslinjer för Sveriges ekonomi och sysselsättning under 1980-talet. I tre av dessa scenarier antas landet

fortsätta sin frihandelsvänliga politik. De skillnader i fråga om sysselsätt-

ningsutvecklingen som anges antas främst bero på utrikeshandelns utveckling och olika strukturella förändringar inom landet. Dessa strukturella

förändringar gäller bl.a. användningen av ny teknik. I det fjärde scenariet antas Sverige gå över till en mera protektionistisk politik, vilket ger upphov till ännu större förändringar av hela ekonomin. Väsentliga skillnader

antyds i fråga om datateknikens användning och produktivitetsutvecklingen i de olika scenarierna, men dessa skillnader diskuteras inte isolerat. De

framstår i utredningens presentation som sekundära i förhållande till utrikeshandelns utveckling och landets allmänna strategi för att möta den

internationella konkurrensen.

I långtidsutredningen 1980 (SOU 1980:52) (LU 80) och i den bedömning

av den svenska ekonomin som nyligen utförts inom ckonomidepartementet Tillväxt eller stagnation (SOU 1982:14) presenteras olika scenarier för

utvecklingen under perioden fram till år 1985. Någon kvantifiering av

datateknikens betydelse för produktivitetsutveckling anges inte i dessa.

Däremot förutsätts att teknikens bidrag till den samlade produktivitetstillväxten i de olika alternativen skall vara detsamma och motsvara genom-

- snittet för 1970-talet. Produktivitetsutvecklingen antas emellertid totalt sett bli lägre än genomsnittet för 1970-talet. I ckonomidepartementets senaste bedömning antas den genomsnittliga produktivitetstillväxten vara densamma i samtliga tre presenterade kalkylalternativ, och hamna nägonstans mellan den produktivitetstillväxt som uppvisades under 1970-talets första resp. dess andra hälft.

Med de utgångspunkter och syften som långtidsutredningens och ckono-

midepartementets kalkyler har är det inte möjligt och inte heller relevant att försöka bedöma just datateknikens sysselsättningseffekter. Grundkalkylerna är uppbyggda utifrån förutsättningen att svensk ekonomi under perioden skall återföras till inre och yttre balans, dvs. fullt kapacitetsut-

nyttjande, full sysselsättning, dämpad inflationstakt och en avsevärd minskning av bytesbalansunderskottet. Intresset fokuseras därför på de

krav som måste ställas på den ekonomiska politiken för att dessa mål skall nås samt vilka strukturförändringar som blir nödvändiga under perioden, dvs. de faktorer som har avgörande betydelse för att balansproblemen skall kunna lösas och full sysselsättning upprätthållas. Ett alternativ i ekonomidepartementets senaste bedömning belyser i vilken grad balansmålen inkl. den fulla sysselsättningen måste uppges om resursomfördelningen i ekonomin hindras av olika trögheter i anpassningsprocessen. Ett

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 5

annat alternativ visar att en mer expansiv inriktning av den ekonomiska politiken i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera

i princip kan klara den fulla sysselsättningen på medellång sikt. Det sker

emellertid till priset av kraftigt växande bytesbalans- och budgetunderskott samt en ökning av inflationstakten och ränteläget. De kraftigt förvärrade obalanserna kan enligt ekonomidepartementets utredning tvinga fram en snar-omläggning av den ekonomiska politiken som kan medföra att den

fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas. Jag återkommer senare till dessa långtidsbedömningar. Dataeffektutredningen har i sitt hittillsvarande arbete i huvudsak stude-

rat vissa delar av arbetsmarknaden, nämligen industrins produktion och vissa delar av kontorssektorn. Frånsett de tidigare nämnda scenarierna i dataeffektutredningens industribetänkande, har ingen svensk utredning

försökt bedöma datateknikens totala sysselsättningseffekter i landet. Så-

dana bedömningar har emellertid gjorts i flera andra länder på uppdrag av resp. regeringar. Det har i de flesta fall varit fråga om s.k. makrockonomiska beräkningar som bara i begränsad utsträckning har grundats på

överväganden om skilda slags datorutrustning. En alternativ uppläggning. som har använts bl.a. i Förbundsrepubiken Tyskland, är att beräkna

datateknikens effekter i ett stort antal branscher var för sig och därefter addera resultaten.

Utredare i andra länder har i allmänhet — liksom dataeffektutredningen

— funnit det svårt att isolera och kvantifiera just datateknikens effekter. En del försök har dock gjorts att kvantifiera sysselsättningseffekterna av datateknik liksom av teknisk utveckling i mer generell mening. Utgångspunkten har därvid i de flesta länder varit en befarad allmän tendens mot ökad arbetslöshet under 1980-talet som följd av att utbudet av arbetskraft

väntas öka snabbare än efterfrågan. Dessa dystra utsikter beror huvudsak-

"ligen på helt andra faktorer än datatekniken.

Utländska studier av en produktivitetsöknings sysselsättningseffekter

för vissa branscher eller ett helt land har gjorts med utgångspunkt i t. ex.

nationalräkenskaperna. En naturlig inledning har då ofta varit att med en enkel räknceoperation ange hur stort sysselsättningsbortfallet blir om en given produktivitetsökning uppnås vid oförändrad produktionsvolym. Det är svårare att ange hur många nya arbeten som kan tänkas tillkomma som följd av datatekniken — såväl direkt som indirekt genom dess effekter på

välståndet och efterfrågan. Utredningar och forskare i olika länder har:

kommit till varierande resultat, vilket till stor del synes bero på skillnader i de antaganden som har gjorts beträffande allmänekonomiska faktorer. I

synnerhet har utrikeshandeln på många håll bedömts spela en sådan nyck-

elroll, att datateknikens effekter på sysselsättningen närmast har uppfat-

tats som en följd av hur resp. land lyckas utnyttja den nya tekniken för att

förbättra sin handelsbalans. Jag skall här i korthet beröra några utländska

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 . | 6

utredningsresultat i fråga om datateknikens effekter utifrån ett makroekon-

omiskt perspektiv! .

Utrikeshandelns helt avgörande betydelse för den slutliga sysselsätt-

ningsutvecklingen framhålls särskilt i två av dataeffektutredningen

nämnda brittiska rapporter (J D Whitley: Employment in the late 1980's: a

provisional study, 1981, och den mera officiella s.k. Sleigh-rapporten Manpower Implications of Microprocessor Technology, 1980). De nega-

tiva sysselsättningseffekterna av ny teknik beräknas i dessa bli små jämfört

med det tillskott av arbetstillfällen som kan nås om datatekniken används för att förbättra det brittiska näringslivets internationella konkurrensförmåga (drygt en halv miljon nya arbeten till 1990 enligt Whitley). I en

nederländsk statlig utredning (Rathenau-rapporten, The Social Impact of Microelectronics. 1980) bedöms likaledes att datatekniken ger de gynnsammaste effekterna på sysselsättningen om den används systematiskt för att förbättra Nederländernas konkurrensförmåga. Dess författare varnar "dock för att det inte är säkert att de nya arbeten som tillkommer räcker för att skapa full sysselsättning.

I en annan brittisk rapport, skriven av de till fackförbundet för tjänste-

män ASTMS knutna C Jenkins och B Sherman (The Collapse of Work,

1979) förutses datatekniken ge upphov till mycket stora sysselsättningsproblem under flera decennier. Denna bedömning grundar sig likaså bl. a.

på antaganden om Storbritanniens. utsikter att klara den internationella

konkurrensen. Till skillnad från Whitley och den statliga brittiska utred-

ningen räknar Jenkins och Sherman med att Storbritannien inte kan hänga med i konkurrensen och därför inte heller kommer att kunna klara sysselsättningen.

En österrikisk rapport (Österreichisches Institut för Wirtschaftsforschung: Anwendungen, Verbreitung und Auswirkungen der Mikroelektronik in Oesterreich. 1981) innehåller fem scenarier av vilka kan utläsas att datatekniken beräknas få negativa sysselsättningseffekter i Österrike om landet tvingas importera all datautrustning. Om däremot Österrike kan öka sin inhemska tillverkning av datatutrustning anses sysselsättningsbor tfallet kunna undvikas. |

Nägra kanadensiska forskare (ZP Zeman och R J Rahn: Labour Force Impact of Microelectronics, 1980) har försökt simulera en makroekonomisk modell med olika antaganden om datateknikens effekter på produktiviteten i dels tillverknings- och dels tjänstesektorn. Resultaten antyder att : sysselsättningseffekterna i industrin totalt sett blir relativt små oavsett vilka antaganden som görs om möjliga produktivitetsvinster. För tjänste-

! Merparten av det omnämnda utländska materialet — som också har tagits upp i rapporten (DsA 1981:16) Kontorens datorisering av dataeffektutredningen — har presenterats och kommenterats genom OECD: s försorg i samband med konferenser åren 1979 och 1981. Framställningen i detta avsnitt bygger delvis på material som OECD avser att publicera inom kort.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 7

sektorns del beräknas däremot en viss minskning av sysselsättningen

kunna uppstå om produktivitetsökningen där blir mycket kraftig. Denna beräknade skillnad mellan tjänste- och industrisektorerna synes bero på att

tjänstesektorn inte kan kompensera bortfall av sysselsättning genom ökad

produktion för export. Alla de nu nämnda rapporterna har haft en mer eller mindre uttalad

makroekonomisk utgångspunkt. Två västtyska undersökningar har genomförts med en helt annan metod. Efter omfattande studier av ett stort antal branscher och företag, har resultaten aggregerats och sammanfattats

för hela landet. De två utredningarna påbörjades år 1978 med likalydande

direktiv av västtyska regeringen och publicerade hösten 1979 var för sig sina resultat under titeln Technischer Fortschritt — Auswirkungen auf Wirtschaft und Arbeitsmarkt. I den ena rapporten. som är författad av

Prognos AG och Mackintosh Consultants Co, dras slutsatsen att man totalt

sett inte bör räkna med några stora sysselsättningsförändringar under 1980-talet som följd av datateknik. I den andra rapporten, som har gjorts av forskningsinstituten IFO, Fraunhofer och Infratest Wirschaftsfor-

schung. anförs däremot att de nya arbeten som skapas till följd av datatek-

niken sannolikt inte kommer att räcka till för att ersätta det bortfall. som rationaliseringarna ger upphov till. Att de båda undersökningarna har gett

något olika resultat för landet som helhet är kanske av mindre intresse och

närmast ett uttryck för svårigheterna att göra makrekonomiska bedöm-

ningar med utgångspunkt i ett stort antal detaljstudier. Värdet av sådana

studier ligger snarare i den kunskap som nås om utvecklingen i olika branscher, vilket jag skall återkomma till senare vid min behandling av kontorssektorn.

Ett annat sätt att studera sambandet mellan teknik och sysselsättning är

att studera den historiska utvecklingen i olika länder av sysselsättning

resp. produktivitet. OECD har gjort en sådan jämförelse för tio länder under 1970-talet (ännu inte publicerad). Av den framgår att länder som under 1970-talet hade relativt snabb sysselsättningsökning (Canada, USA

och Österrike) också hade en ganska låg produktivitetsökning. Det omvän-

da förhållandet gällde för Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Japan som redovisade långsam sysselsättningsökning men snabb produktivitetsökning. |

Det framgår också att låg produktivitetsökning kan vara förbunden med varierande sysselsättningsutveckling. Österrike och Storbritannien har

båda haft förhållandevis svag produktivitetsökning, men Österrike har till

skillnad från Storbritannien haft en kraftig produktionsökning och sysselsättningsökning under 1970-talet. Sambanden blir mer komplicerade om man också tar hänsyn till utbudet av arbetskraft. De länder som har haft snabb produktivitetsökning och samtidigt svag sysselsättningsökning har sålunda också haft en ganska svag utveckling av arbetskraftsutbudet. Det gäller t.ex. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, där industrin i rela-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 8

tivt stor utsträckning har lidit brist på arbetskraft. Det är således svårt att av dessa statistiska samband dra någon slutsats om sambandet mellan

produktivitet och sysselsättning. En intressant iakttagelse är emellertid att det finns länder som t.ex. Österrike som har uppvisat en snabb produktionsökning utan att utnyttja datatekniken så mycket, men de flesta länder

som har haft snabb BNP-tillväxt har också investerat relativt mycket i ny

teknik.

2.3 Datateknikens betydelse i olika samhällssektorer

2.3.1 Allmänt

Datateknikens användningsområden är i det närmaste obegränsade. Utrustning med mikroelektroniska komponenter förekommer på arbetsplatser i alla näringsgrenar liksom i hemmen. Dataeffektutredningen har som jag nämnt valt att närmare studera två stora områden där datatekniken bedöms ha särskild betydelse, nämligen industriproduktionen och kontors-

sektorn. Inom dessa båda områden används några av de vanligaste slagen

av datateknisk utrustning. Det gäller främst numeriskt styrda verktygsma-

skiner, industrirobotar, produktions- och processtyrsystem, administrativa datasystem samt ord- och textbehandlingsmaskiner. Jag finner det naturligt att särskilt uppehålla mig vid dessa viktiga tillämpningar, men jag.

vill framhålla att datatekniken kan päverka sysselsättning och arbetsmiljö

även på andra sätt. Industrins utveckling kan exempelvis påverkas i hög

grad av i vad mån den använder datateknik för att förbättra sina produkter,

vilket jag skall beröra senare. Data- och elektronikbranschen är sålunda ett

av tillväxtområdena i svenskt näringsliv, och dess betydelse för landets framtid som industrination bör inte underskattas. Handelns datorisering medför också stora förändringar som f.n. studeras i särskild ordning på uppdrag av dataeffektutredningen. -

I ett något längre perspektiv är det naturligt att tekniktillämpningar som idag är föga kända kan få stor betydelse. För att kunna diskutera sannolikheten av att framtida tekniska genombrott kommer att förändra arbetsmarknaden har forskare föreslagit vissa modeller för teknikens utveckling

och spridning. Det antas i allmänhet ta åtskilliga år från det tillfälle då en uppfinning görs till dess den har slagit igenom och används i så stor

omfattning att den på avgörande sätt påverkar arbetsmarknaden. Någon säker kunskap om hur teknisk utveckling och spridning går till finns dock inte. En arbetsmarknadspolitisk slutsats av detta, som jag senare skall

återkomma till, är att både staten, arbetsmarknadens parter och enskilda

inte kan förutses. Jag övergår emellertid nu till att redovisa vilken betydelse de idag kända tekniktillämpningarna väntas få inom industrin resp.

kontorsområdet.

Prop. 1981/82: 123 : Bilaga 4 9

2.3.2 Industrin Olika tillämpningars spridning och betydelse för arbetslivet

Motivet för att installera datorstödd produktionsutrustning är enligt DEK nästan alltid primärt att öka lönsamheten. En lönsamhetskalkyl grundas vanligen på många faktorer, däribland arbetskraftskostnader, kapitalkostnader, råvaru- och energiförbrukning samt produktens egenskaper. Till arbetskraftskostnaderna hör inte bara direkta lönekostnader utan

också utbildningskostnader och sådana extra kostnader som kan hänga

samman med svårigheter att rekrytera personal till vissa arbetsuppgifter.

Att försöka minska personalomsättningen genom att eliminera tunga, far-

liga eller monotona arbetsmoment kan exempelvis vara väl förenligt med ett företags strävan att öka lönsamheten. Av DEK:s analyser framgår att

motiven varierar för investeringar i NC-maskiner, industrirobotar resp.

produktions- och processtyrsystem.

Numeriskt styrda verktygsmaskiner, s.k. NC-maskiner (numerical control), anskaffas vanligen därför att företagen önskar öka produktiviteten i

metallbearbetande arbetsmoment. Syftet är således ofta att minska beho-

vet av arbetskraft i något av yrkena svarvare. fräsare, borrare eller slipare. En bidragande orsak är att det är svårt för företagen att få tag på yrkeskun-

nig arbetskraft för sådana uppgifter. Eftersom en maskininvestering oftast

görs I samband med cen produktionsökning eller annan omställning är det sällan möjligt att direkt hänföra en personalförändring till en viss maskin. Sannolikt betraktas ofta en NC-maskin som nödvändig för att en planerad produktionsökning skall kunna genomföras.

Jämfört med motsvarande äldre utrustning kräver NC-maskinen mindre insatser av traditionellt yrkesarbete (svarvning, fräsning, borrning osv.)

från maskinoperatörens sida. Arbetet består i stället i ökande utsträckning

av inställning, reparation och liknande. Av arbetarna krävs för detta allt båttre teoretiskt och tekniskt kunnande och förmåga att ta ansvar för de relativt stora värden som en NC-maskin och dess produktion representerar. Dessa förändringar medför också att sysselsättningen blir mindre direkt relaterad till produktionsvolymen än tidigare. Vid konjunkturella eller andra tilifälliga produktionsminskningar sysselsätts ofta lika många som normalt trots att maskinerna inte utnyttjas fullt ut. Vid toppar i

arbetsbelastningen kan företagen å andra sidan öka produktionen tillfälligt

utan att drabbas av kostnader för snabbrekrytering och upplärning av extra personal.

Enligt DEK fanns år 1979 ca 3650 NC-maskiner i Sverige. Antalet beräknas ha ökat med 3096 per år i början av 1970-talet och med 2092 per

år mot slutet av decenniet. Maskinernas kapacitet har ökat fortlöpande. Till en början var det huvudsakligen ett antal större företag som använde

NC-maskiner, men spridningen har ökat avsevärt. År 1979 förekom NC-maskiner enligt DEK på 1496 av verkstadsindustrins arbetsställen

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 10

med tio eller fler anställda. Av kommitténs analys framgår att det är långt ifrån alla verkstadsföretag som har nytta av sådana maskiner: trämst är det vid tillverkning av investeringsvaror inom maskinindustrin och metallvaruindustrin som metall bearbetas på sådant sätt och i sådan omfattning att NC-maskiner kommer till nytta. Det är sannolikt att NC-maskinerna redan idag täcker en väsentlig del, kanske huvuddelen, av sitt potentiella användningsområde. Användningsområdet kan dock växa som resultat av bl. a. att produkternas utformning anpassas till NC-teknik. Enligt DEK kan antalet NC-maskiner komma att ungefär fördubblas eller möjligen tredubblas till år 1990. Det framstår inte som troligt att enbart NC-teknikens utveckling kan komma att minska verkstadsindustrins totala rekryteringsbehov annat än högst marginellt.

Industrirobotarnas användning är fortfarande —i högre grad än NC-maskinernas — koncentrerad till ett antal stora företag. År 1979 fanns

enligt DEK 940 industrirobotar i Sverige, ett tal som sett i relation till

verkstadsindustrins storlek är större än i något annat land, möjligen med undantag av Japan. De flesta av dessa robotar är tillverkade i Sverige. Sverige exporterar också relativt många sådana apparater. Antalet installerade industrirobotar här i landet har under senare år ökat med ca 40 % per år. Industrirobotarna används mest vid tillverkning av standardiserade komponenter inom metallvaruindustrin samt för svetsning, sprutmålning o.d. vid tillverkning av standardiserade färdigvaror såsom bilar och kylskåp.

Industrirobotar utför rutinmässiga rörelser vid t.ex. löpande band och kan därmed bidra till att minska behovet av okvalificerad arbetskraft för tempoarbete. De kan också göra det möjligt att eliminera hälsovådliga arbetsmoment, 1. ex. vid sprutmälning. varvid verksamheten dessutom ofta organiseras effektivare än vad som kan vara möjligt om en människa befinner sig i rummet. Robotarna ger emellertid också upphov till vissa nya olycksfallsrisker, särskilt i samband med omställning och reparation. Dessa risker hänger samman med att det kan vara svårt att förutse en robots rörelser. Enligt en undersökning vid Tekniska högskolan i Stockholm inträffade år 1977 ett olycksfall med var 40: e robot: det var i de flesta fall fråga om klämning i samband med justering eller rengöring. Japanska studier visar att det främst är under inkörningsperioder och vid feljusteringar och felprogrammeringar som sådana olyckor förekommer.

Tekniska förbättringar av industrirobotarna väntas göra det möjligt att stegvis vidga dessas användningsområde och minska riskerna med dem. Antalet industrirobotar kan förutses öka mer än antalet NC-maskiner, särskilt om tillverkarna så småningom lyckas utveckla robotar med effektiva sensorer (sinnesorgan). Det är troligt att svensk industri mot slutet av 1980-talet kan ha bruk för 6 000—9 000 industrirobotar, vilket skulle medföra en avsevärd produktivitetshöjning på många håll. De användningsområden som nu kan förutses för industrirobotar är ändå inte på långt när så

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 1

stora att de — i den mån jämförelsen är relevant — kan motsvara mer än en

liten del av industrins totala sysselsättning.

CAD-system (computer aided design) används för ritning och annat

konstruktionsarbete, vilket eljest utförs av tekniker. I Sverige fanns enligt

DEK är 1979 ca 60 CAD-system, varav hälften I elektronikindustrin. Ett CAD-system kan medföra en stor relativ arbetsbesparing och ökad snabbhet vid vissa avgränsade arbetsuppgifter: En jämförelse med arbetskrafts-

behovet på ett kontor utan CAD är inte relevant eftersom CAD:s snabbhet gör det möjligt att utföra åtskilliga beräkningar som över huvud taget inte

kommer till stånd där ett sådant system saknas. Inom elektronikindustrin anses CAD-system vara oumbärliga för vissa uppgifter. Även om CADtekniken utvecklas snabbt kan den förutses ha mindre relativ betydelse för

personalbehovet under 1980-talet än NC-maskiner och industrirobotar.

Datorstödda transportsystem och lagersystem kan bidra till att behovet av arbetskraft minskar för relativt okvalificerade uppgifter. Den viktigaste funktionen med sådana system är att de gör det möjligt att binda mindre kapital i materiallager och varor i arbete. Transport-och lagersystem ingår därför ofta i samordnade material- och produktionsstyrsystem (MPS).

vilkas huvudfunktion är att säkra ett ekonomiskt flöde av material snarare än att ersätta arbetskraft. De organisatoriska förändringar som förknippas

med dessa system kan emellertid innebära betydande ändringar av arbets-

skiftar från anläggning till anläggning. Hittillsvarande begränsade erfaren-

heter tyder snarast på att dessa system vid behov kan anpassas till olika organisatoriska lösningar. Ett exempel på detta är AB Volvo som utnyttjar

likartade produktionsplaneringssystem såväl i Kalmar som vid flera av

företagets övriga anläggningar trots att arbetet har organiserats olika.

I verkstadsindustrin sker enligt DEK en gradvis förskjutning av automatiseringen från enskilda maskiner till. hela maskinsystem. Antalet system i Sverige för produktion med begränsad bemanning (PBB-system) var är 1979 ca 250 och beräknas av DEK komma att fördubblas till mitten av 1980-talet. I början på 1990-talet räknar DEK med att antalet installera-

de PBB-system skall uppgå till ca 1500. Dessa system kan t. ex. göra det : möjligt att vid behov införa nya natt- eller kvällsskift utan att extra personäl behöver anställas för detta. De leder också till en fortsatt förskjutning av arbetsinnehållet för yrkesarbetare i riktning mot tillsyn, inställning,

reparation och andra uppgifter som kan koncentreras till ordinarie arbetstid och vilkas omfattning inte har direkt samband med produktionsvoly-

mens kortsiktiga variationer.

De större produktions- och processtyrsystemen (PSS-system) används i

den traditionella processindustrin såsom massa- och pappersindustrin, järn- och stålindustrin och den kemiska basindustrin. De får anses ha liten omedelbar betydelse för sysselsättning och arbetsmiljö, eftersom tillverk-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 12

ningen i dessa branscher länge har haft. karaktär av processindustri. Äldre reläbaserade eller mekaniska styrsystem ersätts efterhand med datorer som möjliggör en bättre hushållning med råvaror och energi och bidrar till att höja produkternas kvalité. Styrningen av anläggningarna sker vanligen

alt bildskärmar o. d. ersätter äldre slags instrumentering. De ekonomiska fördelarna är så stora och uppenbara att företagen i fråga knappast har

något alternativ till att utnyttja bästa möjliga datateknik. I processindustrin finns exempel på hur en omfattande produktion kan bedrivas med liten

bemanning. Särskilt nattetid är det inte ovanligt att en person ensam från

ett kontrollrum övervakar eller styr en hel produktionsprocess. Detta har liksom annat liknande ensamarbete visat sig kunna innebära en rad arbetsmiljöproblem.

PSS-system för medelstora och mindre företag förknippas med relativt omfattande strukturella förändringar i bl. a. delar av livsmedels- och träin-

dustrin. Enligt dataeffektutredningen har antalet sysselsatta i mindre företag i livsmedelsindustrin (mindre än fem anställda) under perioden 1970—

1978 minskat med ca 5 000, vilket av utredningen anses kunna bero på bl. a. att möjligheten att införa PSS-system ökar de större företagens konkurrensfördelar. Något entydigt samband mellan datatekniken och den på- -.gående strukturomvandlingen i dessa eller andra branscher har dock inte

kunnat påvisas.

Antal berörda arbeten

Sveriges industri sysselsätter drygt en miljon personer eller ungefär en fjärdedel av arbetskraften, om industriföretagens kontor räknas med. Därav svarar verkstadsindustrin för drygt en tredjedel, en andel som under 1970-talet har ökat något. I yrkesgruppen tillverkningsarbete sysselsätts ca 900 000 personer.

Industrisysselsättningen är starkt konjunkturkänslig och visar sedan länge en långsiktigt minskande trend. Från är 1975 till år 1981 minskade

antalet sysselsatta med 140000 i industrin och med 90000 i yrkesgruppen

tillverkningsarbete. Med hänsyn till att även produktionsvolymen har

minskat något jämfört med den nivå som nåddes år 1975 innebär den

redovisade sysselsättningsutvecklingen sedan dess en årlig ökning av indu-

strins totala produktion per sysselsatt med i genomsnitt ca 24 per år. Andelen kollektivanställda är omkring två tredjedelar i verkstadsindustrin och ännu högre i de flesta andra industrigrenar. Bland verkstadsindu-

strins kollektivanställda betecknas ungefär hälften som yrkesarbetare. Enligt dataeffektutredningen har andelen yrkesarbetare i verkstadsindustrin under 1970-talet ökat inom en rad yrkesgrupper, särskilt i några av de grupper som närmast berörs av NC-maskiner såsom svarvare och fräsare /hyvlare. :

Antalet arbetade timmar har enligt dataeffektutredningen under 1970-ta-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 13

let minskat med ca 172 per år i verkstadsindustrin, cellulosaindustrin och

den kemiska industrin och med 2—3 Z per år i övrig processindustri. Inom verkstadsindustrin redovisas någon eller några procentenheter större minskningar än genomsnittligt i befattningsgrupperna svarvare, borrare, fräsare och maskinslipare, dvs. för arbetsuppgifter som berörs av NC-maskiner. De minskningar av arbetsvolymen som det här rör sig om innebär ett

bortfall under decenniet av något eller några tusental arbetstillfällen mer än

vad som motsvarar genomsnittet för alla arbetargrupper i branschen. En något ökad arbetsvolym redovisas å andra sidan för bl.a. hopsättare och

instruktörer/ställare.

Den minskning av antalet arbetstimmar som redovisades för verkstadsindustrin under 1970-talet gällde främst sådant arbete som i branschens

lönestatistik betecknas som okvalificerat. Det är osäkert i vad mån detta

avspeglar reella förändringar i samband med t. ex. ny teknik och i vad mån

det beror på att arbetsuppgifter har klassificerats om. Det är emellertid att

märka att kvinnorna, som bara utför en sjättédel av alla arbetstimmar i verkstadsindustrin, svarade för ungefär hälften av arbetet i den lägsta kvalifikationsgraden. Mot den här bakgrunden står det klart att kvinnorna i stor utsträckning är den grupp som i första hand berörs när ny teknik införs. Vad som egentligen har inträffat med de anställda vilkas arbetsupp-

gifter datoriserats saknas det dock tillräcklig kunskap om. Har arbetsupp-

gifterna klassificerats om till följd av sin ändrade karaktär eller har de försvunnit? Vad har då hänt med berörda arbetstagare? Dataeffektutredningen konstaterar att det saknas statistiskt underlag för att beskriva bruttoeffekterna. En sådan beskrivning skulle annars kunna belysa omställningsproblemen. Av arbetskraftsundersökningarna framgår emellertid att antalet sysselsatta kvinnor i verkstadsindustrin under 1970-talet ökade

med inte mindre än en tredjedel. Antalet av kvinnor utförda arbetstimmar i

denna bransch ökade samtidigt med 13 ec dvs. med drygt 14 per år.

För de enskilda människorna är bruttoeffekterna avgörande. De belyser de förändringar på arbetsmarknaden som de enskilda människorna mäste anpassas till. För sysselsättningen totalt är dock det dock nettoeffekterna som är avgörande. En ständig strukturomvandling är nödvändig för ett effektivt resursutnyttjande. Men ökad kunskap om vilka arbetsuppgifter som försvinner resp. tillkommer skulle ge bättre kunskap om vilka grupper

som utsätts för krav på omställningar och vilka problem som uppstår. Jag

delar därför dataeffektutredningens uppfattning att statistiken på detta

område måste förbättras. Jag återkommer senare härtill. Sysselsättningssiffrorna från 1970-talet ger i viss mån stöd för vad jag i

föregående avsnitt anförde om datateknikens sannolika effekter. Sålunda har sysselsättningen minskat något mer än genomsnittligt i de traditionella

verkstadsbefattningar som närmast berörs av NC-maskinerna, samtidigt som andelen yrkesarbetare har ökat särskilt mycket i de befattningarna.

Dessa förändringar är dock marginella. Hur stor del av den relativt kraftiga

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 14

minskningen av industrins totala sysselsättning som har skett sedan år 1975 som främst beror på datateknikens införande är inte möjligt att

särredovisa. Enligt min mening är i stället den internationella lågkonjunk-

turen, industrins försämrade konkurrensförmåga och därmed minskade marknadsandelar av avgörande betydelse för hur antalet industrisysselsatta utvecklats under senare hälften av 1970-talet.

Det som blir avgörande för sysselsättningsutvecklingen under 1980-talet kommer inte att vara frågan om hur många arbetsuppgifter som försvinner i och med datateknikens fortsatta utveckling utan den ekonomiska utveck-

lingen under 1980-talet. Som såväl dataetffektutredningen som flera remiss-

instanser påpekar, är sysselsättningseffekterna av rationaliseringar framför allt beroende av om de genomförs i en tillväxtekonomi eller stagne-

rande ekonomi. Å andra sidan är våra möjligheter i det korta perspektivet

begränsade. Att avstå från att utnyttja tillgängliga rationaliseringsinstrument skulle utgöra det verkliga hotet 'mot den fulla sysselsättningen. De fortsatta rationaliseringsmöjligheter som NC-tekniken, industrirobotar och

olika slags styrsystem för tillverkning och materialflöden innebär kommer

sannolikt att i samma omfattning som under 1970-talet medföra att andelen yrkesarbetare ökar. Bortfallet av sysselsättningstillfällen drabbar således främst okvalificerade arbetsuppgifter. Det innebär att de som har en dålig utbildningsbakgrund och en svag ställning på arbetsmarknaden ställs inför de största kraven på omställningar och att de nytillträdandes problem på

arbetsmarknaden förstärks. |

Den viktigaste sysselsättnineseftekt som datateknik i industriproduk-

stora utvecklingsmöjligheter som tekniken innebär. Svensk industri har trots många svårigheter i andra avseenden under 1970-talet lyckats skaffa sig en klart ledande position i fråga om användning av datateknik i produktionen. Detta ger vårt närtngsliv goda möjligheter att under 1980-talet

successivt förbättra sin internationella konkurrenskraft. Gehom sin mångsidighet kommer dessutom datatekniken — 1 synnerhet de -avancerade

material-, produktions- och processtyrsystemen — att innebära ökade möj-

ligheter att organisera arbetet i industriföretagen så att mänga av dagens

arbetsmiljöproblem elimineras. Samtidigt finns det, som jag senare åter- : kommer till, risk för att nya typer av problem i fråga om sysselsättning och

arbetsmiljö kan uppstå.

Datateknik i produkter

Elektronikindustrin är som nämnts ett av tillväxtområdena i svensk

industri. De företag som svarade för landets produktion av elektronik

sysselsatte enligt en undersökning av statens industriverk (Elektronikindustrin i Sverige, del 2 och 7, SIND 1980:20 resp. 1981:5) totalt 123000 personer vid slutet av 1970-talet. Av dessa arbetade 48000 direkt med elektronikprodukter. Därtill kommer ett okänt antal sysselsatta i andra

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 15

industrigrenar, främst verkstadsindustrin, som tillverkar produkter som

delvis består av elektronik. År 1980 utnyttjade enligt industriverket verkstadsföretag utanför elektronikindustrin med tillsammans ca 200000 sys-

selsatta elektronik i sina produkter i varierande utsträckning. För 45'Z av

de verkstadsföretag som inte räknades till elektronikindustrin bedömdes år 1980 möjligheterna till produktutveckling heit eller delvis ligga i ett ökat

utnyttjande av elektroniska komponenter. Detta bedömdes i de flesta fall vara nödvändigt eller näst intill nödvändigt för att säkra resp. företags framtid. Inom clektronikindustrin har expansionen hittills varit särskilt snabb i

områdena kommunikationselektronik, industriell elektronik, komponent-

tillverkning och medicinsk elektronik. Dessa områden svarar för en fjärde-

del av branschens totala produktion. Övriga områden. såsom tillverkning av datorer och terminaler samt konsumentelektronik. har på senare är minskat sin andel av branschens produktion. De expansiva delarna av elektronikindustrin domineras av små företag. Under 1970-talets andra hälft utvecklade enligt industriverket de mindre elektronikföretagen ca 500

nya produkter per år samtidigt som de ökade sin sysselsättning med 874

per år. .

Enligt industriverket är det realistiskt att räkna med att elektronikindustrin som helhet under 1980-talet skall kunna växa ännu snabbare än hittills. Verket bedömer att branschens produktion fram till år 1990 bör kunna öka med 10—15 97 per år. Produktiviteten ökar hela tiden varför sysselsättning-

en inte kan väntas öka lika mycket.

Övergången till elektroniska produkter har i flera fall också lett till stort bortfall av sysselsättning. I fråga om sådana produkter som helt eller

nästan helt kan bestå av elektronik — t. ex. räknemaskiner och kassaapparater — har omställningen i allmänhet redan ägt rum. men inom vissa indus-

trigrenar med mera blandade produkter kan betydande omställningar åter-

stå. .

För industrisysselsättningen som helhet bör man dock enligt industriverket inte räkna med någon minskning till följd av övergång till elektroniska

produkter. Industriverket räknar tvärtom med att dessa produkter skall

medföra en begränsad ökning av sysselsättningen. Dataeffektutredningen har emellertid bedömt att en satsning på elektronik i produkter inte ger

några nya möjligheter att öka sysselsättningen.

2.3.3¶Kontorsarbete ' 1960- och 1970-talen innebar uppbyggnad av stora system för automatisk

databehandling (ADB). Försäkringsbolag och banker var tidigt ute liksom ett antal myndigheter med stora mängder standardiserade data, t.ex. riksförsäkringsverket, trafiksäkerhetsverket, statistiska centralbyrån och riks-

skatteverket. Äldre metoder för att förvara och behandla data såsom

kartotek och hålkort ersattes efter hand med datorer. Dessa äldre metoder

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 16

hade ofta varit förenade med avsevärda mängder rutinarbete som till stor del kunde elimineras genom datoriseringen. I gengäld fordrades åtminstone till en början ett relativt omfattande planerings- och utvecklingsarbete liksom vissa nya former av rutinbetonat arbete, t. ex. dataregistrering vid

terminal och kodning. Datorsystemen som efterhand har blivit effektivare

ingår nu som nödvändiga delar av resp. verksamhet.

Många av de tjänster som banker, försäkringsbolag och myndigheter nu erbjuder hade över huvud taget inte varit möjliga utan de administrativa datorsystemen. Det är därför av begränsat intresse att försöka kvantifiera

det bortfall av sysselsättning som systemen kan ha medfört. Vissa sådana

beräkningar gjordes ändå i mitten av 1970-talet av bl. a. statistiska central-

byrån (SCB). SCB fann då att landets kontor för att manuellt kunna utföra

samma arbetsvolym som då utfördes med hjälp av datorer — i den mån det var möjligt — antagligen hade behövt sysselsätta ytterligare flera tiotal tusen personer. De stora ADB-systemen infördes i ett skede då statsförvaltningen liksom de flesta övriga tjänstesektorer av andra skäl fortlö-

pande ökade sin verksamhet.

Statskontoret har i sin rapport (Ds A 1981:15) till dataeffektutredningen

Kontorsautomation i statsförvaltningen —effekter på sysselsättning och

arbetsmiljö framhållit att en stor del av den verksamhet inom statsförvaltningen som karakteriseras av stora volymer och enkla bearbetningar redan har datoriserats. Utvecklingen under 1980-talet kommer enligt statskontoret att innebära en successiv förändring av nuvarande system. I en del

fall kan mera decentraliserade system komma att övervägas. De personalbesparingar som uppnäddes vid den initiala övergången från manuella till

datoriserade rutiner bör enligt statskontoret rimligen ha varit betydligt större än de ytterligare besparingar som kan nås genom ersättning eller förbättring av befintliga system. Vad som nu har sagts om större ADB-system i statsförvaltningen gäller sävitt framgår av dataeffektutredningens övriga material också för liknande datorsystem i andra samhällssektorer, exempelvis i banker och försäkringsbolag. Utvecklingen i fråga om de större datorsystemen innebär f. n. att bearbetnings- och minneskapaciteten i större utsträckning sprids ut. Detta medför större möjligheter att sprida arbetsplatserna på många orter. och det ger också ökade möjligheter till lokalt utformade tillämpningar inom ramen för ett stort datorsystem.

En av de f.n. snabbast expanderande tillämpningarna av datortekniken

inom kontorsområdet är ord- och textbehandlingsutrustning (OT-utrustning). Dessa används i första hand för att rationalisera av maskinskriv-

ningsarbetet och kallas därför också skrivautomater. De kan i varierande

utsträckning användas för redigering och överföring av text till tryckeri eller andra mottagare. Till denna grupp räknas även teletex-apparater. vilka även kan ersätta telex-systemet för kommunikation mellan olika kontor.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 17

Enligt en beräkning som Statskonsult gjorde (Erfarenhetsstudie ord- och textbehandling, 1981) fanns år 1981 ca 5500 skrivautomatarbetsplatser i Sverige. Av dessa fanns ungefär 550 i den civila statsförvaltningen exkl. affärsverken. Skrivautomaterna har f. n. större spridning i näringslivet än i statsförvaltningen.

Olika beräkningar som har gjorts av skrivautomaternas möjliga spridning och rationaliseringseffekter under 1980-talet har gett starkt motstridiga resultat. Vissa utländska bedömningar som kommenteras i statskon-

torets rapport förutsätter avsevärda bortfall av arbetstillfällen under 1980-talet som följd av skrivautomaternas införande. Det gäller dels två uppsätser som har publicerats av den brittiska fackföreningen APEX (Association of Professional, Executive, Clerical, and Computer staff: Office

Technology — the trade union response, 1979. samt Automation and the Office Worker, 1980), dels också uppgifter från vissa tillverkare av datorutrustning. Enligt dessa källor skulle rationaliseringseffekter i storleksordningen 25-409 av all kontorspersonal kunna uppnås på relativt kort tid. De resultat man kommer fram till beror naturligtvis på i vilken takt ordbehandlingsmaskinerna antas införas, vilken produktivitetsökning som antas, och huruvida produktivitetsökningarna antas resultera I ökad efterfrågan på berörda tjänster. Flera av de undersökningar som presenterats har

t.ex. inte beaktat den volymökning av skrivarbetet som erfarenhetsmäs-

sigt sker. I stället består undersökningarna oftast av teoretiska beräkningar av potentiella rationaliseringsvinster. Mot bakgrund av bl.a. statskontorets räkneexempel, som jag skall redovisa i korthet. framstår det som mest

sannolikt att såväl APEX som ifrågavarande datortillverkare har kraftigt

överdrivit skrivautomaternas kapacitet — och i synnerhet den andel av kontorens totala arbetsvolym som kan utföras med hjälp av skrivauto-

mater.

Statskontoret har gjort vissa bedömningar och räkneexempel rörande skrivautomaternas tänkbara användning i statsförvaltningen under 1980-talet. Av totalt drygt en halv miljon anställda på statligt reglerade tjänster har ungefär en fjärdedel, dvs. ca 130000 personer, beräknats utföra administrativt eller ekonomiskt arbete. Av dessa har drygt 6092 beräknats vara sekreterare, maskinskrivare o. d., medan en fjärdedel utför annat administrativt arbete och de återstående tillhör mera specialiserade: handläggarkategorier. Gruppen sekreterare, maskinskrivare m.fl. — som således utgör ca 1596 av alla som har statligt reglerade tjänster — kan i sin

tur delas upp i undergrupper. Sålunda har mellan en tredjedel och hälften

av gruppen i fråga ett specialiserat kontorsarbete med litet inslag av

maskinskrivning. Lika många sysselsätts i allmänt kontorsarbete med in-

slag av maskinskrivning, medan bara drygt 10000 statsanställda kan beräk-

nas ha stort inslag av maskinskrivning i sitt arbete. — Om således ca 40 000

statsanställda skriver maskin under i genomsnitt 25 2 av sin arbetstid. och om skrivautomaterna ger en tidsvinst på 25 26, så är den teoretiskt möjliga 13 Riksdagen 19811/82. I saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 18

personalbesparingen 2500 heltidsanställda. Om samma 40000 personer i

stället antas ägna i genomsnitt hälften av sin arbetstid ät maskinskrivning,

och om skrivautomaterna antas kunna ge cen tidsvinst på 50, så blir den teoretiskt möjliga besparingen 10000 heltidsanställda. Statskontoret be-

dömer att de nu nämnda antagandena i och för sig ligger inom rimliga gränser, men beräkningarna förutsätter dels att staten skaffar 10000 skrivautomater dels att allt skrivarbete kan utföras med dessa, vilket kan

ifrågasättas.

Statskontoret framhåller att det avgörande för vilka rationaliseringsvinster som kan uppnås är hur arbetet organiseras. Till detta återkommer jag senare. Statskontoret framhåller vidare att ny teknik bara är ett av flera medel att åstadkomma besparingar i förvaltningen. Kontorsautomationen bedöms i själva verket av statskontoret spela en underordnad roll för det

totala besparingsarbetet och därmed för sysselsättningen.

Även om statskontorets undersökning enbart avser statsförvaltningen saknas f.n. anledning att anta att skrivautomaternas användningsområde skulle te sig väsentligt annorlunda inom kommunal och enskild kontorsverksamhet.

Statskontorets bedömning att skrivautomaterna sannolikt kommer att

spela en förhållandevis liten roll för den totala sysselsättningen i administ-

rativ verksamhet finner stöd i ett antal utländska undersökningar. En norsk statlig utredning Sysselsetting og arbeidsmiljp i 80-årene. (NOU

1980: 33) har sålunda med åberopande av bl. a. amerikanska källor funnit

att ord- och textbehandlingsutrustning kan ge upphov till inbesparing av

högst ca 296 av företagens lönekostnader. varför det inte är realistiskt att

vänta någon dramatisk minskning av sysselsättningen i kontorssektorn under de närmaste åren. (Sekreterargrupperna kan nämligen enligt dessa källor beräknas utgöra 13 72 av de anställda i ett genomsnittligt företag, och skrivarbetet anses utgöra 26 Z av sekreterarnas uppgifter; i själva skrivarbetet anses ord- och textbehandlingsutrustning kunna ge produktivitetsökningar på mellan 10: och 4026.) De båda västtyska undersökningar som

jag nämnde i avsnittet om datateknikens effekter på arbetsmarknaden som

helhet innehåller också bedömningar av effekter av att skrivautomater tas i

bruk. I den ena (1FOÖ-Fraunhofer-Infratest) framhålls att datatekniken i

kontor under 1970-talet har införts utan väsentliga ändringar av företagens organisation. Det är framförallt växande företag som har utnyttjat datatekniken. Enligt denna undersökningsrapport bedöms industrins tjänsteman-

nasektor kunna rationaliseras med upp till 3-5 Z per år, dvs. nästan lika

snabbt som tillverkningsarbetet. I den andra västtyska undersökningen

(Prognos-Mackintosh) beräknas datatekniken i kontorssektorn kunna medföra att arbetsvolymen för kontorspersonal minskar med ca 87 fram till år 1990 jämfört med vad som annars skulle bli fallet. Denna beräkning avser enbart anställda med relativt smala yrkeskunskaper för kontorsarbete.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 19

En förutsättning för att skrivautomaterna skall innebära någon avsevärd rationalisering av det slag som jag nyss har beskrivit är enligt statskontoret att omfattande organisatoriska förändringar genomförs. Sådana är ofta svåra att åstadkomma och de förutsätter betydande kunskaper liksom en ingående planering och samråd med de berörda. Behovet av effektivare

arbetsorganisation är emellertid inte begränsat till de situationer då ny teknik införs. Statskontoret har sålunda självt "under lång tid haft till

uppgift att verka för en effektivare organisation av statlig verksamhet, och de flesta organisatoriska lösningar i kontor har fortlöpande omprövats oavsett vilken teknik som har använts. De viktigaste arbetsorganisatoriska frågorna i detta sammanhang är dels arbetsfördelningen mellan handlägga-

re och biträden och dels frågan om införande av s.k. skrivcentraler, en

lösning som innebär att maskinskrivarna koncentreras till särskilda organisatoriska enheter i stället för att vara mer jämnt fördelade i organisationen.

Trots att båda dessa frågor var aktuella på många håll redan innan skriv-

automaterna fanns att tillgå har maskinerna ofta uppfattats som ett medel att möjliggöra t. ex. en arbetsutvidgning för sekreterare — som fått ansvar

för redigering, layout m. m. — eller ett ökat deltagande från handläggarnas

sida i utskriftsarbetet. Vissa leverantörer av ordbehandlingsmaskiner har

särskilt framhållit fördelarna av att införa skrivcentraler. Erfarenheterna

hittills visar emellertid inte att skrivautomaterna skulle nödvändiggöra en

utveckling i denna riktning. Tvärtom framgår det av Statskonsults förut nämnda rapport att ett antal undersökta arbetsplatser på några få undantag

när hade samma arbetsorganisation en tid efter införandet av skrivauto-

mater som de hade redan tidigare. Det framgår vidare att skilda organisatoriska lösningar var företrädda bland de undersökta företagen såväl före

som efter den tekniska förändringen. Den nya tekniken har således i allmänhet visat sig kunna anpassas till den arbetsorganisation som resp. företag tidigare hade valt. Detta innebär å andra sidan enligt Statskonsult att den nya teknikens effekter på lönsamhet och effektivitet antagligen inte alltid har varit särskilt stora. |

Förutom större datorsystem samt ord- och textbehandling förekommer i

ökande utsträckning datorstödd kontorsservice av skilda slag, t.ex. i sam-

band med registrering och arkivering. i bibliotek, telefonväxel, personaladministration osv. Det är då vanligen fråga om små-datorer. Statskontoret har i sin rapport beräknat de personalbesparingar som kan uppnås genom

ytterligare datorisering av dessa funktioner till i storleksordningen 1500 personer inom statsförvaltningen under 1980-talet. Det är i första hand de

mera rutinbetonade arbetsmomenten inom resp. område som kan komma

att elimineras. | NS

Datorer väntas vidare I ökande utsträckning komma till användning för

sådana arbetsuppgifter som brukar betecknas som handläggande. Som

tidigare har nämnts har statskontoret räknat med att drygt en fjärdedel av de anställda inom statlig administration är handläggare. Det motsvarar

"Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 20

drygt 30000 personer. Dessutom utförs handläggande arbetsuppgifter i varierande utsträckning av många som formellt hänförs till andra kategori-

er. Statskontoret har bedömt att de personalbesparingar som kan genomfö-

ras under 1980-talet med hjälp av datorstöd är lika stora i handläggande verksamhet som vid internadministration och skrivarbete. dvs. i.storleksordningen 5000—-10000 heltidsanställda i statsförvaltningen. Beräkningarnas osäkerhet är emellertid ännu större i detta avseende än beträtfande

skrivarbetets rationalisering.

Som framgår av det föregående räknar statskontoret med att kontorsautomation i vid mening under 1980-talet kan komma att möjliggöra rationäliseringar motsvarande sammanlagt mellan 10000 och 20000 arbetstillfällen. Jämförelsen gäller förutsatt att samma .arbetsvolym skulle utföras utan kontorsautomation — vilket dock inte kan antas vara möjligt eftersom

det delvis rör sig om ny verksamhet. Dessa tal motsvarar ca 2—3 7 av alla

som har statligt reglerade tjänster och ungefär en tiondel av de statsanställ-

da som arbetar med kontorsarbete. Fördelade på en tioårsperiod ter sig

dessa teoretiskt möjliga förändringstal som små — både i jämförelse med den normala personalomsättningen och i förhållande till de många andra

förändringar som görs i rationaliseringssyfte eller för att förbättra de tjänster som produceras. Till skillnad från den hittillsvarande datoriseringen -

dvs. främst större. ADB-system — kommer emellertid kontorsautomationen att införas under en period då den statliga administrationen inte kan

tillåtas växa utan tvärtom mäste vidta åtgärder av skilda slag för att minska

kostnaderna. Avgörande för sysselsättningen är i detta läge inte -valet av teknik utan den sammanvägning som statsmakterna gör av å ena sidan de anspråk som ställs på statlig verksamhet och å andra sidan behovet av sparsamhet.

Möjligheterna till personalbesparingar genom kontorsautomation i stats-

förvaltningen väntas i första hand beröra de centrala myndigheterna. Det

är nämligen enligt statskontoret lättare att:automatisera central förvaltning

än lokal verksamhet, vilken oftare innebär direkt kontakt med allmänheten. I den mån som kontorsautomationen leder till minskande sysselsättning kan detta således i första hand väntas inträffa i Stockholm och i vissa andra större städer. Endast de centrala myndigheterna är nämligen enligt statskontoret tillräckligt stora för att tekniken skall ge reella möjligheter till personalbesparingar. Nya datorbaserade kommunikationsmöjligheter vän-

tas dessutom enligt statskontoret tillåta en större valfrihet vid lokalisering. av arbetsplatser, åtminstone i fråga om vissa funktioner såsom skriv- och

redigeringsarbete. |

Vad som nu har sagts om sysselsättningseffekternas storlek och regiona-

la fördelning inom statsförvaltningen gäller sannolikt i huvudsak också för

kontor med andra huvudmän. Som LO, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har påpekat i sina remissvar finns visserligen inte något

material motsvarande statskontorets bedömningar i fråga om kommunala

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 21

eller enskilda kontor i Sverige, men de beräkningar för kontor i allmänhet

som har redovisats i de nyss nämnda norska och västtyska utredningsrap-

porterna ligger väl i linje med vad statskontoret har kommit fram till för

den svenska statsförvaltningens del.

Genom s.k. hemterminaler är det möjligt 'att helt eller delvis utföra

arbete i hemmet. Statskontoret har dock bedömt att hemterminaler inte

kommer att användas I nämnvärd utsträckning för statligt anställd skrivpersonal under 1980-talet. Däremot kan handläggande personal med själv-

ständiga arbetsuppgifter komma att arbeta hemma mer än f. n. Ett alternativ till hemarbete kan vara s.k. grannskapscentraler med tillgång till ord-

och textbehandling, dataregistrering, mikrofilmning m. m., där företag och organisationer kan hyra in sig. Fördelen med en grannskapscentral jämfört

med hemterminaler har ansetts vara att den ger de anställda större möjligheter till sociala kontakter. Exempel på företag med omfattande och kvali-' ficerad uppdragsverksamhet av detta slag är Stiftelsen Servicecentralen i

Gällivare (SIGA) och Stiftelsen Servicecentralen i Kiruna (SIKA). Dataef-

fektutredningen konstaterar att det inte finns någon större erfarenhet av

hemterminalarbete och grannskapscentraler, men ger vissa principiella

synpunkter. Utredningen betonar att i kraven på en god arbetsorganisation ingår bl.a. möjligheter för de anställda att utvecklas i sitt arbete och

möjligheter till överblick-och inflytande. Vid utlokalisering av arbetsupp-

gifter till grannskapscentraler måste dessa aspekter enligt utredningen beaktas. Jag återkommer inom kort till dessa frågor. - Bunker och försäkringsbolag har varit föremål för särskilda undersökningar (Ds A 1981: 13 och 14) på dataeffektutredningens uppdrag. Dessa

båda sektorer, som tillsammans sysselsätter ca 50000 personer, kännetecknas av att stora mängder information (huvudsakligen om pengar) hanteras i standardiserad form. De har tidigt utnyttjat moderna hjälpmedel för

databehandling — förut hålkortmaskiner och liknande och sedan slutet av

1950-talet datorer av allt mer avancerade slag. Båda branscherna har under 1960- och 1970-talen koncentrerats till färre och större företag. Trots de fortlöpande rationaliseringarna har såväl banker som försäkringsbolag under lång tid ökat sin sysselsättning. Verksamhetens omfattning har nämligen ökat snabbt vare sig den mäts i omslutning. inlåning eller antal ären-

den. Som framhålls i de båda rapporterna finns det omständigheter som kan leda till att banker och försäkringsbolag — liksom den offentliga tjän- . stesektorn — inte kan väntas expandera sin verksamhet i samma takt som

hittills. De möjligheter som kan uppstå till fortsatt rationalisering förutsätts

ändå bli tillvaratagna. Åtminstone för bankernas del kan det enligt den

ifrågavarande rapporten komma att finnas tlera nya tillämpningar av datateknik under 1980-talet. Detta kan eventuellt innebära att datateknikens

sysselsältningseffekter i bankerna relativt sett (men inte i absoluta tal) blir

större än i övriga delar av kontorsområdet. Denna slutsats i rapporten har

emellertid kritiserats starkt av Bankföreningen, som i sitt remissvar istället

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 22

bedömer att datateknikens viktigaste sysselsättningseffekter ir bankerna”

redan har ägt rum. -

SCB har i en rapport till datadelegationen (B 1980:03) redovisat en undersökning av sysselsättningen i ADB-yrkena. Enligt denna sysselsattes år 1980 ca 25000 personer i ADB-yrken, varav två tredjedelar inom området systemarbete/programmering, en fjärdedel med drift av datoranlägg-

ningar och återstoden som företagare och arbetsledare. Den övervägande delen var anställda i enskilda företag, särskilt i serviceföretag och industri-

företag. Ca 4000 var offentligt anställda. Hälften av ADB-personalen

arbetar i Stockholmsområdet. De är till 80 5£ män och genomsnittligt sett

yngre än i de flesta andra grupper. Mer än en tredjedel har eftergymnasial utbildning.

I den definition av ADB-personal som SCB använt utesluts de som är sysselsatta med dataregistrering. Dessa uppgår till 9 000— 10000 och utgörs till 9676 av kvinnor. De rent dataregistrerande arbetsuppgifterna kommer

emellertid på sikt allt mer ersättas av olika automatiska, varför antalet

sysselsatta med enbart dataregistrering kommer att minska.

2.4 Arbetets innehåll, miljö och organisation

Som framgår av det föregående är datatekniken förknippad med förändringar av arbetets innehåll och karaktär på många sätt. Både den fysiska

och den psykosociala arbetsmiljön påverkas direkt av den tekniska utrustningens konstruktion. Utvecklingen är förknippad med en fortlöpande förändring av olika yrkesroller och därmed förbundna krav på yrkeskunskaper. Arbetets innehåll och den psyko-sociala arbetsmiljön liksom de anställdas möjligheter till inflytande påverkas emellertid inte enbart av den tekniska utrustningen utan i minst lika hög grad av den arbetsorganisation som väljs. Jag ska i detta avsnitt redovisa några erfarenheter och utveck-

lingstendenser inom detta område vilka berör arbetslivet som helhet.

Det har ofta hävdats att kraven på yrkeskunskaper minskar genom den uppdelning av arbetsuppgifter i fler och fler delar som har ansetts känneteckna industrialismen. De organisationsläror som-uppstod vid 1900-talets början främst genom taylorismen utgick från tankegångar somi hög grad byggde på arbetsuppdelning. Även MTM-metoden som introducerades i

Sverige på 1940-talet byggde på att arbetet skulle brytas ner i korta mo-

ment, som vart och ett skulle prissättas vid löne- och effektivitetsberäk-

ningar. Inte minst vissa marxistiska författare har brukat framhålla denna

utvecklingstendens (se t.ex. Harry Braverman: Arbete och monopolkapital). Många har personligen upplevt hur arbetsuppgifter förlorat sitt gamla

innehåll till följd av denna utveckling. Kraven på yrkeskunskaper har

emellertid inte minskat allmänt sett jämfört med tidigare skeden — tvärtom

är yrkeskraven nu större än någonsin i både industrin och tjänstesektorn.

Den tendens till utarmning av yrkesroller som följt av den tekniska utveck-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 : 23

lingen i vissa delar av arbetslivet, motsvaras sålunda av en tendens som

verkar i motsatt riktning, dvs. mot allt större krav på yrkeskunskaper. Den senåre tendensen hänger sannolikt samman med att samhället under lång

tid har blivit alltmer komplicerat i fråga om både teknik och sociala

förhållanden.

Den förut nämnda norska utredningen (NOU 1980:33) har ansett sig finna att det i samband med teknisk utveckling. och särskilt vid datorisering, sker en ”polarisering” av yrkesstrukturen på så sätt att yrkesinnehållet blir fattigare för dem som har okvalificerade uppgifter samtidigt som

kvalifikationskraven höjs alltmer i övriga befattningar. Den norska utred-

ningen har också anfört att både offentliga och privata arbetsgivare inför

allt fler formella utbildningskrav som gör det svårare för anställda i under-

ordnade befattningar att befordras till högre nivåer. Såvitt jag kan bedöma

finns emellertid inte något starkt belägg för att en ”polarisering” som resultat av datateknik eller annan teknisk utveckling skulle vara en gene-

rellt giltig tendens, även om det finns exempel som pekar i denna riktning.

Enligt den tidigare nämnda OECD-rapporten har det tillgängliga materi-

alet från OECD-länderna — med undantag av Norge — i allmänhet inte

givit något stöd för att vare sig utarmning av yrkesroller eller ”polarise-

ring” skulle vara någon påtaglig effekt av datoriseringen. Tvärtom fram-

håller OECD-rapportens författare att ett överväldigande material ger vid

handen att kraven på yrkeskunskaper generellt sätt ökar. Det material som har redovisats av dataeffektutredningen om bl.a. verkstadsindustrin och

försäkringsbranschen, liksom Statskonsults studie av kontorens datorisering, tyder likaså på att de arbetsuppgifter på en arbetsplats som berörts av en datorisering oftast är minst lika kvalificerade som dem som tidigare

funnits på arbetsplatsen. I vart fall ger det tillgängliga svenska materialet inte stöd för uppfattningen att arbetena i allmänhet skulle ha blivit fattigare

på innehåll. Så t. ex. framgår av EFI: s studie om försäkringsbranschen att andelen kvinnor som sysselsätts med rutinmässiga arbetsuppgifter sjunkit

avsevärt under 1970-talet. Detta är enligt min mening huvudsakligen ett resultat av att rutinarbetsuppgifterna minskat i omfattning. Jag är samtidigt medveten om att minskningen delvis också kan förklaras av att arbetsuppgifterna uppvärderats och därmed hamnat i ett högre befattningsskikt.

Jag bedömer för min del att kraven på yrkeskunskaper med stor sanno-

hikhet kommer att fortsätta att öka för det stora flertalet grupper på arbets-

marknaden. Behoven av utbildning av skilda slag kan förutses bli alit större. Kraven på teoretisk förståelse och förmåga till överblick ökar för

många grupper. Antalet tempoarbeten och andra rutinmässiga uppgifter får samtidigt minskad omfattning i både industrin och kontorsarbetet. Den traditionella uppdelningen på arbetare och tjänstemän kan väntas få mindre betydelse. Kraven på teoretiska kunskaper och förmåga att ta ansvar

ökar för arbetarnas del. samtidigt som ett antal traditionella industriarbe-

taryrken av manuellt slag får minskad betydelse i likhet med vad som

tidigare har skett med en rad hantverksyrken.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 | 24

Vikten av att de berörda arbetstagarna har en teoretisk förståelse för hela arbetsprocessens innebörd är särskilt stor i de fall då det är aktuellt att

ändra arbetsorganisationen. Det är sannolikt att många av de största

rationaliseringsvinster som är möjliga kan nås just genom eneffektivare

arbetsorganisation, oavsett vilken teknisk utrustning som används. DEK

har visat att en omställning från s. k. funktionell gruppering till fllödesgrup-

pering av verkstadsmaskiner kan höja produktiviteten avsevärt, och både

statskontoret och Statskonsult har pekat på möjligheterna att rationalisera kontor genom omgruppering av maskinskrivarpersonalen. Sådana organi-

satoriska förändringar, som också har stor betydelse för arbetsmiljön. är

sällan en nödvändig följd av att dateknik tas i bruk — lika litet som datatek-

niken måste användas för att en viss omorganisation skall kunna genomrfö-

ras. Men det är sannolikt att de effektivitetsvinster som en organisations-

förändring medför ofta ter sig särskilt stora om den förenas med en datori-

sering.

Eftersom datatekniken till sin karaktär är generell finns åtminstone på

längre sikt stora möjligheter att förena datatekniken med de mest skilda

former av arbetsorganisation. På kort sikt kan dock bristen på kunskaper

och resurser för systemutveckling medföra att företag installerar datorsys-

tem som inte är funktionella med hänsyn till de organisatoriska konsekvenserna. Risken för detta är särskilt stor om de anställda som berörs saknar

tillräckliga kunskaper och formella möjligheter att påverka systemutform-

ningen innan denna beslutas. Datacffektutredningen har med instämmande av åtskilliga remissinstanser framhållit riskerna med att de anställda inte ”

kopplas in på ett tillräckligt tidigt stadium i systemutvecklingsarbetet.

Förutsättningarna för att de anställda skall kunna hävda sitt medbestämmande har således utomordentligt stor betydelse. Enligt min bedömning kan sådana arbetsorganisatoriska frågor som jag nyss har berört inte vän-

tas få en tillfredsställande lösning om inte de anställda på ett tidigt stadium

deltar aktivt i att utveckla dåtorsystemen och de organisatoriska lösningar som väljs. Uppläggningen av ett komplicerat datorsystem förutsätter en omfattande kartläggning av hela arbetsplatsen, varvid många personers

kunskaper om olika delar av arbetsprocessen bör tas till vara. Vissa japanska företag har enligt uppgift kunnat uppnå stora effektivitetsvinster just genom att i systemutvecklingen ta till vara de anställdas kunskaper och idéer bättre än vad som har varit vanligt i Europa.

När datorsystem tas i bruk ändras ofta beslutsformerna. I större företag

och koncerner fattas ofta beslut om datorsystem på högre nivåer än andra

beslut som rör arbetsförhållandena. Ofta köps datorsystem från fristående

leverantörer, vilket kan leda till att de anställdas reella inflytande över systemutformningen blir otillräckligt. Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

Dataeffektutredningen har också diskuterat vilka effekter datorsystemen kan ha på arbetsgemenskapen och i vad män datoriseringen innebär

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 ta "An

att förutsättningarna för mänskliga kontakter i arbetet förändras. Utred-

ningen har bl. a. pekat på att antalet arbetskontakter mellan de anställda

kan minska till följd av en striktare planering ochuppdelning av arbetsuppgifterna. Denna effekt förstärks om ett datorsystem byggs upp så att

arbetsuppgifterna formaliseras, i synnerhet om beslutsfunktioner och ordergivning byggs in i datorsystemet. Utredningen har emellertid också

framhållit att datorisering kan innebära ökade kontaktmöjligheter. t.ex. när yrkesroller utvidgas och andelen rutinmässiga uppgifter minskar.

Datatekniken ger möjligheter för företag att införa en mer omfattande

kontroll av enskilda anställdas eller arbetslags prestationer. I vad mån och på vilket sätt företagen utnyttjar denna möjlighet är bl.a. beroende av

vilken arbetsorganisation som väljs. De fackliga organisationernas roll i systemutvecklingsarbetet är särskilt viktigt när det gäller frågor av detta

slag.

Som jag tidigare har nämnt kan ensamarbete och andra former av

glesare bemanning i vissa fall bli vanligare som följd av industrins datorisering. Det kan eventuellt också komma att inträffa på kontorsområdet,

t.ex. om arbete vid terminaler i hemmen skulle bli vanligare. Datacffektut-

redningen anser att risken för fler ensamarbeten ökar I samband med

installationer av datorstyrd teknik. Arbetarskyddsstyrelsen följer emellertid utvecklingen i det avseendet. Även för dessa frågor har parterna visat stort intresse.

En undersökning som utförts av DEK har givit resultat som tyder på att

datorstyrd utrustning i verkstadsindustrin som regel är avsedd att användas i minst två skift. Bl.a. det faktum att sådana maskiner är relativt dyra kan föranleda företagen att införa skiftarbete i ökad utsträckning. Å andra

sidan kan de allt vanligare datorsystemen för produktion med begränsad bemanning förutsättas kunna medföra att färre personer berörs av skiftarbetet. Dataeffektutredningen har därför bedömt att tekniken åtminstone på

längre sikt kan väntas medföra ett minskat behov av skiftarbete. För dem

som berörs kan nattskiftsarbetena emellertid bli ensamma och psykiskt

påfrestande.

Det torde också finnas ett samband mellan datatekniken och arbets-

marknadsparternas val av löneformer. Motiven för att ha ackordslöner är sannolikt svagare om en arbetsprocess är så organiserad att den enskilde eller ett arbetslag inte direkt kan påverka sin produktionsvolym.

Datatekniken kan på väsentliga punkter förbättra den fysiska arbetsmiljön. En allt större del av det tyngre arbetet övertas av maskiner. Industrirobotar och processtyrsystem kan eliminera många hälsovådliga arbetsmoment. Det har emellertid också visat sig uppstå nya risker för olycksfall

och yrkesskador, främst vid de tillfällen då personal måste ställa om apparater som har placerats i miljöer som normalt är obemannade. Ergonomiska, fysiska och psykosociala problem i samband med bildskärmsar-

bete och liknande är som nämnts föremål för omfattande studier. Det har

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 26

visats att sådant arbete inte innebär någon risk för strålskador eller ögonskador. Någon säker kunskap om i vilken mån det finns andra risker som är förknippade med bildskärmsarbete finns f.n. inte. Däremot vet man att

längre tids terminalarbete med nuvarande teknik medför påfrestningar på framförallt ögon och axel-nackparti. Dessa frågor tar jag upp senare i

samband med behandlingen av arbetsmiljölagen.

3¶Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

Jag övergår nu till att behandla de arbetsmarknadspolitiska slutsatser

som enligt min mening bör dras av vad som har kommit fram om datatekni-

kens betydelse för sysselsättningen. Låt mig först i likhet med dataeffekt-

utredningen och så gott som alla remissinstanser slå fast att datateknikens användning måste ses i sitt samhällsekonomiska sammanhang. Sysselsättningen bestäms nämligen främst av sådana faktorer som den internationel-

la ekonomiska utvecklingen, vårt näringslivs konkurrenskraft och förmåga

till förnyelse, vår ekonomiska politik och sammansättningen av den in-

hemska efterfrågan på varor och tjänster. Den ekonomiska tillväxt som har ägt rum hittills har till övervägande del berott på en ökande produktivitet, som har åstadkommits av såväl ökad kapitalmängd, som strukturella för-

ändringar i näringslivet och teknisk utveckling. Datatekniken är således en

av många faktorer som medverkar till förändringar.

Jag har tidigare redovisat att datateknikens direkta effekter på den totala sysselsättningen sannolikt är små i jämförelse med den totala omsättningen på arbetskraft och övriga förändringar på arbetsmarknaden. Under de närmaste ären väntas datateknikens största rationaliseringseffekter inträffa i kontorssektorn. Datatekniken medför där en effektivering inom ett flertal funktioner som 1. ex. maskinskrivningsarbete, orderhantering, fakturering och redovisning och — något senare — uckså av vissa slags handläggande arbete. Hindustrin kan vi förutse en fortsatt minskning av behovet

av okvalificerad arbetskraft, något som bl.a. beror på att industrirobotar

och olika styrsystem för produktion och lager minskar tempoarbetets omfattning. De numeriskt styrda verktygsmaskinerna innebär en fortsatt förändring av arbetsinnehållet för svarvare, fräsare, borrare m. fl. grupper.

Vidare måste vi räkna med att den allmänna strukturella förnyelsen

fortsätter i hela näringslivet, vilket är nödvändigt av många skäl. Datutekniken kan förutses påskynda strukturomvandlingen i främst två avseen-

den, nämligen dels genom en ökad användning av elektronik i produkter och dels genom att de allt bättre styrmöjligheter som datatekniken erbjuder kan bidra till en koncentration av färre och större anläggningar. Det sist-

nämnda gäller enligt dataeffektutredningen inom processindustrin bl. a. för

delar av livsmedelsindustrin. Å andra sidan kan datatekniken i vissa fall t.ex inom verkstadsindustrin ge nya möjligheter till decentralisering. Jag

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 27

vill dock betona att datatekniken inte är den viktigaste anledningen till strukturella förändringar i näringslivet. De f.n. största omställningsproblemen hänger samman med ändrade marknadsförhållanden för stål-, gruvoch tekoindustrin, vilka har orsakats av helt andra omständigheter än datatekniken.

Att försöka kvantifiera de bortfall av arbetstillfällen som kan förknippas

med datatekniken är som tidigare nämnts-förenat med stora svårigheter. Dels är det svårt att isolera datateknikens effekter från andra förändringar som ofta genomförs samtidigt t.ex. förändringar av arbetsfördelning och arbetsorganisation, dels saknas statistiskt underlag för att belysa bruttocffekterna för de anställda. Ur vissa aspekter kan det anses vara föga intressant att försöka kvantifiera just datateknikens sysselsättningseffekter eftersom det är utvecklingen av det totala antalet sysselsatta som är det

väsentliga. En fortlöpande strukturförändring innebär att resurserna ut-

nyttjas så effektivt som möjligt och är en förutsättning för bibehållen och ökad ckonomisk standard. Temporära arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och andra omställningsproblem kan därmed uppstå. beträffande den totala sysselsättningsutvecklingen finns det däremot ingen anledning

till oro om en viss bransch stagnerar eller minskar sin sysselsättning så

länge det finns andra näringsgrenar i landet som expanderar. Ur andra aspekter är det utan tvekan en allvarlig brist att det är förenat med sådana

svårigheter att få en realistisk bedömning av just datateknikens effekter eftersom det skulle ge kunskap om omfattningen av omställningsproblem

och en bättre beredskap för att kunna lösa dem. |

Min syn på den arbetsmarknadspolitiska forskningen har jag senast givit uttryck för i regeringens proposition (1981/82: 106) om forskning m. m. som nyligen lagts fram. Delegationen (A 1982:01) för arbetsmarknadspolitisk forskning, EFA, har som främsta uppgift att initiera och samordna forsk-

ning på detta område samt se till att forskningsresultaten blir kända och

tillgängliga för beslutsfattare, planerare och andra intressenter. Av EFA:s forskningsprogram, som regeringen har godkänt, framgår att den fortsatta

forskningen bör omfatta två huvudområden

— grundläggande forskning kring arbetsmarknadens funktionssätt — utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken.

Enligt min mening är det angeläget att inom ramen för dessa huvudområden initiera forskningsprojekt rörande bl. a. arten resp. omfattningen av de

omställningsproblem på arbetsmarknaden som datatekniken medför.

Det finns också anledning att erinra om att när det talas om bortfall av

arbetstillfällen p.g.a. datatekniken så är det inte liktydigt med att dessa arbetstillfällen hade funnits kvar om datatekniken inte introducerats. Al-

ternativet för det företag som genom införande av ny teknik reducerade sin arbetsstyrka med ett visst antal personer kunde ha varit att företaget

p-g.a. bristande konkurrensförmåga fått lägga ner sin verksamhet helt och hållet.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 28

De prognoser som hittills gjorts beträffande datateknikens sysselsättningseffekter är alltså oftast teoretiska räknecxempel som i bästa fall pekar på den nya teknikens potentiella rationaliseringsvinster utan hänsyn till att omgivningen ständigt förändras. Att göra realistiska prognoser av datoriseringens effekter på sysselsättningen är alltså förenat med stora svårigheter om det över huvud taget är möjligt. Däremot kan man skissera olika : tänkbara handlingsalternativ och ange under vilka förutsättningar dessa

alternativ kan uppnås. En sådan förutsättning är kravet på en viss produk-

tivitetstillväxt, som sannolikt kan uppnås med olika rationaliseringsinstrument. Datatckniken är ett sådant. Dessa handlingsalternativ som alltså inte : får förväxlas med prognoser kan tjäna som beslutsunderlag för politiker.

Det förtjänar att påpekas att framtiden i viss utsträckning kan väljas även

om valfriheten begränsas på grund av Sveriges stora utlandsberoende.

Jag har i ett tidigare avsnitt redovisat beräkningar av datateknikens

potentiella användningsområde i olika näringsgrenar. Även om värt nu

tillgängliga faktamaterial är mycket ofullständigt anser jag att materialet inte ger något stöd för farhågor om att datatekniken i sig skulle kunna ge

upphov till någon betydande ökning av arbetslösheten under 1980-talet. Jag vill dock erinra om att datoriseringen hittills genomförts i ett ekonomiskt klimat som kännetecknats av ökad efterfrågan på varor och tjänster

men att 1980-talet snarare kommer att kännetecknas av svag ekonomisk

tillväxt. Det är klart att sysselsättningskonsekvenserna blir annorlunda om kraftiga rationaliseringar genomförs i en tillväxtekonomi jämfört med en

ekonomi med svag tillväxt. Därtill kommer att den informationsteknologi

som nu sprids i stor omfattning under 1986-talet i sina effekter sannolikt väsentligt skiljer sig från 1960-talets stordatorsystem. De sammanlagda

sysselsättningseffekterna av olika slags rationaliseringar och strukturför-

ändringar i arbetslivet kommer sannolikt att innebära stora påfrestningar

på arbetsmarknaden. Också demografiska faktorer har självfallet betydel-

se för sysselsättningen. Jag vill betona att alla framtidsbedömningar av

detta slag är behäftade med stor osäkerhet. Vi måste hela tiden vara beredda på att utvecklingen kan bli en helt annan än vad vi har förutsett.

Som jag har anfört tidigare i bl.a. propositionen (1980/81: 126) om arbets-

marknadspolitikens framtida inriktning skall arbetsmarknadspolitiken

präglas av stor flexibilitet och beredskap inför även oväntade förändringar.

Arbetsmarknadspolitikens viktigaste del'är platsförmedlingen och åtgärder i samband därmed som syftar till att i varje läge främja en anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är också en viktig arbets-

marknadspolitisk uppgift att underlätta omställningar med arbetsmark-

nadsutbildning, som jag skall återkomma till senare. Samtidigt mäste sär-

skilda insatser göras för att trygga de svagaste gruppernas ställning på

arbetsmarknaden. Datateknikens utveckling är en av många fäktorer som bidrar till att öka behovet av arbetsmarknadspolitisk beredskap. Jag vill emellertid framhålla att det är arbetsgivarna som har det primära ansvaret

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 29

för sin personal. De omställningar som kan bli följden av datateknikens

utveckling är till övervägande delen av sådan art att de enligt min mening

bör kunna genomföras med naturlig avgång eller genom utbildningsinsat-

ser. | - Även om datoriseringens sysselsättningseffekter hittills totalt sett varit begränsade kan de vara ojämnt fördelade såväl mellan olika grupper på

arbetsmarknaden som över landet. Industrins strukturomvandling kan så-

ledes drabba vissa orter förhållandevis hårt. På samma sätt kan t.ex. nytillträdande och äldre arbetstagare få särskilda problem. Även om andra

faktorer som nämnts har större betydelse än datatekniken som orsak till strukturella förändringar så vill jag erinra om att ett antal större företags-

nedläggningar har genomförts under senare år till följd av att mekaniska produkter ersatts av elektronik. Datateknikens användning i produktionsoch processystem bedöms vidare som jag nyss har nämnt kunna påskynda

strukturella omvandlingar i fråga om mindre företag. vilket kan medföra svårigheter på små orter. Beträffande kontorssektorn delar jag statskontorets uppfattning att det däremot sannolikt bara är på relativt stora arbetsplatser som rationaliseringseffekterna kan bli så stora att de medför någon mera betydande personalbesparing. De nya datorbaserade kommunikationsformerna kan ge större valfrihet vid lokalisering av arbetsplatser. Kontorsautomation och ny kommunikationsteknik kan således i viss mån verka utjämnande på den regionala obalansen.

Flera andra omständigheter utan samband med datatekniken kan kom-

ma att medföra ökade svårigheter på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Det gäller för det första ungdomskullarnas storlek, som i Sverige liksom i många andra OECD-länder medför en avsevärd ökning av ar-

betskraftsutbudet under flera år. Samtidigt kvarstår ett traditionellt yrkes-

valsmönster. Det gäller vidare de strukturella obalanserna i näringslivet och nödvändigheten av att begränsa de offentliga utgifternas ökning. Även

dessa problem är gemensamma för de flesta OECD-länder. Dessutom har

den allmänna ekonomiska tillväxten försvagats. Sverige har med hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser lyckats förhindra att dessa förhållanden behövt leda till arbetslöshet i samma utsträckning som i vissa länder. Som

jag anförde I'årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100, bil. 15) väntas en

internationell konjunkturförbättring gradvis komma att förbättra arbets-

marknadssituationen i Sverige mot slutet av år 1982 och under år 1983. Skulle emellertid denna förbättring utebli kan läget bli allvarligt.

Jag har tidigare skisserat uppläggningen och syftet med de kalkyler som .

nyligen utförts inom ekonomidepartementet. De belyser tre alternativa

utvecklingsvägar för svensk ekonomi 1981— 1985. Särskilt intressant i detta sammanhang är kalkylernas sysselsättningskonsekvenser och betydelsen av tröghetstendenserna på den svenska arbetsmarknaden.

Alternativ I visar ett utvecklingsförlopp där det är möjligt att komma till

rätta med balansbristerna. Resursanvändningen mäste styras från privat .

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 30

och offentlig konsumtion till industrins investeringar och export. Industrin

måste ges möjlighet att expandera och arbetskraft måste överföras från

andra krympande sektorer (särskilt byggnadsverksamhet) samt genom ny-

tillträdande på arbetsmarknaden. Därmed uppnås full sysselsättning och industrisysselsättningen ökar med i genomsnitt 19000 personer per år.

Alternativ II visar vilka svårigheter som uppstår på arbetsmarknaden

när industrins investeringar och export inte kommer till stånd samtidigt

som det sker en åtstramning av privat och offentlig konsumtion. Resultatet blir svag tillväxt, ökade bytesbalans- och budgetunderskott, en minskning

av sysselsättningen i det privata näringslivet med drygt 40000 personer per år och en arbetslöshet på 300000 personer eller 772 av arbetskraften år 1985.

I alternativ HT stimuleras den offentliga sektorns konsumtion, investeringar och transfereringsutgifter. Därmed kan full sysselsättning upprätt-

hållas i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera

mer än i alternativ II. Sysselsättningen i näringslivet faller med totalt 80000 personer medan den stiger med 240000 personer i den offentliga

sektorn (kommunerna). Samtidigt försämras bytesbalans- och budgetunderskotten kraftigt och inflationstakten höjs. Som jag tidigare redovisat

anser långtidsutredningen att de förvärrade obalanserna tvingar fram en snar omläggning av den ekonomiska politiken, som medför att den fulla.

sysselsättningen inte blir möjlig att upprätthålla.

Enligt min mening måste arbetsmarknadspolitiken i första hand inriktas

på åtgärder som kan tillgodose de krav på en flexibel arbetsmarknad som

det industriexpansiva utvecklingsförloppet i alternativ I förutsätter. I detta perspektiv kommer den datatekniska utvecklingen inkl. de arbetskraftsbesparande konsekvenserna av den datorisering inom tjänstesektorn som kan förutses under 1980-talets första hälft, inte att utgöra något hot mot sysselsättningen. Istället medför fortsatt datorisering en stigande produktivitet, förbättrad konkurrenskraft, höjda reallöner, etc. I en stagnerande ekonomi kan datoriseringens negativa sysselsättningseffekt däremot inte kompenseras av en tillräckligt stor sysselsättningsexpansion inom andra delar av ekonomin. Ett sådant bortfall av sysselsättningstillfällen synes

dock marginellt inför det allvarliga arbetslöshetshot som enligt den senaste långtidsutredningen kan bli verklighet om inte den svenska ekonomin styrs

in på exportledd industriell expansionsväg.

Dataeffektutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:17) om industrins datorisering — med instämmande av flera remissinstanser — ansett

sig inte kunna utesluta risken för en sämre allmänckonomisk utveckling än

vad som LU 80 bedömde. Utredningen har vidare funnit vissa omständig-

heter tala för att industrins datorisering kan komma att fortskrida i ungefär

samma takt oavsett hur konjunkturläget utvecklas. I sin rapport (Ds A 1981: 16) om kontorens datorisering har utredningen framhållit att fortsatta krav på besparingar kan komma att prägla myndigheternas ansträngningar

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 31

att rationalisera sin verksamhet. Som utredningen liksom statskontoret har -

påpekat kan datatekniken dock inte ens under sådana förhållanden betrak-

tas som någon huvudorsak till ökande arbetslöshet. Besparingsmålen är dock inte det enda motivet för myndigheters införande av kontorsautomation; den offentliga sysselsättningen bestäms av statens resp. kommuner-

nas sammanvägda ambitioner i fråga om utbud av tjänster å ena sidan samt

effektivitet och besparingar å andra sidan. Näringslivets' sysselsättning styrs främst av efterfrågan på produkterna. Enligt de bedömningar som jag har redovisat, framstår de tänkbara rationaliseringseffekterna av just data-

tekniken som begränsade i jämförelse med den samlade sysselsättningsut-

vecklingen inom industriproduktionen och kontorssektorn. De har enligt

min mening samma omfattning oavsett hur det ekonomiska läget i stort utvecklas, även om de totala rationaliseringseffekterna naturligtvis påver-

kar sysselsättningen olika beroende av hur cfterfrågan utvecklas.

LO och TCO har i sina yttranden hävdat att staten bör se till att de

rationaliseringsvinster som datatekniken ger upphov till används för att skapa nya arbetstillfällen. Enligt TCO bör detta ske genom arbeten i den offentliga tjänstesektorn. Jag uppfattar dessa uttalanden som uttryck för organisationernas höga prioritering av den ekonomiska politikens syssel-

sättningsmål, något som jag helt instämmer i. Jag vill emellertid framhålla att alla åtgärder från statens sida som syftar till att hävda sysselsättningsmålet, om de skall vara effektiva, måste utformas inom ramen för vårt

marknadsekonomiska system och med beaktande av de risker för sysselsättningen som är förenade med en bristande samhällsekonomisk balans.

Behoven av ytterligare samhällsinsatser är stora. Därför är det i nuvarande samhällsekonomiska läge särskilt viktigt att ta till vara de möjligheter till ' rationalisering som finns i den offentliga sektorn. Vi har nu förutsättningar för att gradvis återställa balansen i samhällsekonomin. Som chefen för

budget- och ekonomidepartementet anförde i årets finansplan (prop. 1981/82: 100, bil. 1) har devalveringen av kronan i höstas och därmed sammanhängande åtgärder ge Sverige goda förutsättningar för att successivt förbättra sin ekonomi och sysselsättning. För att denna förbättring inte skall äventyras är det nödvändigt att besparingsarbetet i den

offentliga sektorn drivs vidare och att de resurser som behövs för investe-

ringar i näringslivet och för förstärkning av bytesbalansen inte tas i an-

språk för andra ändamål. På längre sikt kan de rationaliseringsvinster som datatekniken ger upp-

hov till också utnyttjas för att möjliggöra angelägna förkortningar av ar-

betstiden. Den möjligheten har hittills utnyttjats i liten utsträckning och

främst på så sätt att behovet av övertidsarbete har kunnat minskas med

hjälp av t.ex. NC-maskiner och kontorsautomation. I vissa andra länder

har också allmänna förkortningar av arbetstiden använts som medel för att

reglera sysselsättningsnivån. Något sådant är enligt min mening f.n. inte

aktuellt här i landet.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 32

Dataeffektutredningen har också behandlat behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med anledning av datateknikens införande. Utredningens ställningstaganden härvidlag har till övervägande del karaktär av allmänna värderingar och rekommendationer snarare än av utarbetade förslag. Anledningen härtill är att utredningen hittills inte funnit behov av att

föreslå några särskilda åtgärder utan att datoriseringen enligt utredningen

snarare förstärker behovet av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser

inom den åtgärdsarsenal som redan finns. Flertalet av de ätgärder som . utredningen diskuterar faller inom områdena utbildning, arbetsmiljö och

medbestämmande. vilka jag strax skall ta upp i särskilda avsnitt.

Utredningen har alltså förordat att den allmänna arbetsmarknadspolitis-

ka beredskapen skall förstärkas genom dels ytterligare resurser till arbets-

förmedlingen och dels införande av planeringsträffar i länsarbetsnämnder-

nas regi med företrädare för arbetsmarknadsparterna i resp. län. Remissinstanserna har i betydande utsträckning ställt sig positiva till dessa båda

förslag. SAF och Landstingsförbundet har dock tagit avstånd från bedömningen att datateknikens införande motiverar att arbetsförmedlingen tillförs ökade resurser. Frågan om arbetsförmedlingens resurser behandlades av regeringen se-

nast i årets budgetproposition, vari jag bl. a. anmälde förslag av AMS om

avsevärda tillskott av främst personal till arbetsförmedlingen. Som jag dä anförde medger inte det statsfinansiella läget någon fortsatt kraftig ökning

av arbetsförmedlingens personalresurser, även om jag delar bedömningen alt en sådan i och för sig skulle vara värdefull. Verket föreslogs genom omprioritering få tillföra förmedlingen 60 tjänster utöver budgetens huvudförslag. Jag är inte beredd att frångå mitt i budgetpropositionen redovisade förslag i fråga om arbetsförmedlingens resurser. Jag är inte heller beredd att tillstyrka utredningsförslaget om planeringsträffar i länsarbetsnämndernas regi i den mån dessa träffar har avsetts få en formaliserad karaktär. Förutsättningarna för förtroendefulla samtal om eventuella framtida förändringar på olika arbetsplatser, vilka kanske ännu inte har beslutats av resp. företag. torde ofta vara större om sådana kontakter tas informellt. I den mån som frågor av detta slag behöver behandlas i formella sammanträ-

den i länen bör detta med hänsyn till länsarbetsnämndernas eHer länsstyrelsernas sammansättning kunna ske i deräs ordinarie verksamhet. Jag vill erinra om att regeringen i propositionen om regionalpolitik (prop.

1981/82: 113) efter föredragning av chefen för industridepartementet har föreslagit att länsstyrelserna skall svara för viss planeringsverksamhet som

delvis fyller det behov som dataeffektutredningen har pekat på. Dataeffektutredningen har vidare förordat att regeringen skall tå upp överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att främja en sådan

icknikanvändning att inte de nytillträdandes möjligheter att finna arbete försämras. Förslaget torde ha betydelse särskilt för de nytillträdande och då främst de unga kvinnorna som har dälig utbildning och liten yrkeserfa-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 33

renhet. Efter det att utredningen lade fram sin interimsrapport har regeringen efter överläggningar med arbetsmarknadens parter utfärdat en särskild förordning (SFS 1982: 20) om ungdomsplatser. Däri ges möjligheter

för arbetsmarknadsparterna att på särskilda villkor under återstoden av detta budgetår ordna beredskapsarbeten för 16- och 17-åringar som inte går

i gymnasieskolan. Bestämmelserna är så utformade att de stimulerar parterna att undersöka möjligheterna att ordna särskilda arbetstillfällen som passar denna grupp av arbetslösa. Parterna har visat stort intresse för dessa frågor, och jag avser att senare i år ta upp överläggningar med dem om hur verksamheten skall organiseras i fortsättningen. Jag kommer i det ' sammanhanget att särskilt ta upp hur de unga kvinnornas arbetslöshetsproblem skall angripas. I sammanhanget vill jag också nämna de möjlighe- ” ter som det s.k. jämställdhetsbidraget kan erbjuda vid ur könsrollssyn-

punkt otraditionell rekrytering.

Datacffektutredningen har vidare förordat åtgärder för att öka tillgången på statistiskt faktamaterial om datateknikens användning. SCB har i sitt yttrande instämt i detta och yrkat att regeringen skall ge SCB i uppdrag att

utarbeta förslag i fråga om förbättringar av den löpande statistiken på

dataområdet. SCB anser sig vidare ha goda förutsättningar för att utföra specialundersökningar som kan behövas för att komplettera den löpande statistiken.

Dataeffektutredningen har också förordat ökade forskningsinsatser på

främst arbetsmiljöområdet rörande datateknikens användning. I regeringens proposition (1981/82: 106) om forskning m.m. som jag tidigare i dag

refererat till slås fast att forskning kring arbetslivets villkor utgör en viktig del i det prioriterade problemområdet. Det faller bl. a. inom arbetarskydds-

fondens verksamhetsområde att finansiera sådan forskning och jag skall i

ett senare avsnitt tå upp frågan om fondens insatser på detta område.

Därutöver finns det emellertid behov av att stimulera mindre forskningsoch utredningsprojekt som kan ge regeringen beslutsunderlag i frågor med anknytning till effekterna av teknisk utveckling. Jag är beredd att efter ansökan från SCB positivt pröva att medel för utvecklingsarbete beviljas i syfte att få till stånd förbättringar av den löpande statistiken för att bättre

kunna belysa datoriseringens effekter på arbetsmarknaden. Vidare är jag

beredd av särskilt stödja projektverksamhet som belyser hur arbetsmarknadspolitiken bäst bör anpassas till de allt större krav på omställningar som kan förväntas. Jag beräknar att kostnaderna härför kan rymmas inom de medel under anslaget A2. Kommittéer m.m. som jag förordade i årets

budgetproposition.

14 Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 34

4¶Utbildning

En fortsatt strukturomvandling innebär krav på yrkesmässig rörlighet.

Många kan förutses behöva byta yrke en eller flera gånger under sin yrkesverksamma tid. Datoriseringen kan som nämnts dessutom bidra till att förstärka de utvecklingstendenser som har varit rådande under 1970-talet. Detta kan innebära ökade sysselsättningssvårigheter för nytillträdande, handikappade och andra personer som har begränsningar i sitt arbetsutbud, t.ex. de personer som saknar eller har bristande yrkesutbildning. Datatekniken bidrar inom både industrin och kontorsomrädet till att minska omfattningen av det okvalificerade rutinarbetet. Tekniken är en av

många samverkande faktorer som kan förutses medföra allt större krav på

utbildning. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad chefen för utbild-

ningsdepartementet och statsrådet Tillander har anfört i fråga om på-

gående och planerade förändringar inom det reguljära skolväsendet och

Järarutbildningen till följd av datateknikens införande inom arbetslivet.

Övergång till datateknik inom olika arbetsområden ställer dessutom

krav på återkommande fortbildning och vidareutbildning för både besluts-

fattare och personer som har att använda de nya hjälpmedlen. Även specialister som utvecklar och inför datatekniska hjälpmedel behöver fort-

löpande bygga upp sin kompetens och — inte minst — bredda sina kunskaper inom andra ämnesområden för att bättre kunna förstå teknikens funk-

tion i en ofta komplicerad arbetsorganisation.

Utbildning av redan anställda för nya arbetsuppgifter i samband med införande av datateknik och därmed hörande organisationsförändringar

faller som dataeffektutredningen anför huvudsakligen inom arbetsgivarens

ansvarsområde. Det gäller såväl fortbildning av beslutsfattare och utveck-

lingspersonal som användarnas behov av kunskaper. För att fortbildningen inte skall bli alltför snäv bör företagen dock kunna utnyttja den utbildning

som samhället tillhandahåller på olika nivåer. I delbetänkandet (SOU

1981: 17) Industrins datorisering anser dataeffektutredningen att fortbildningsbehov för redan anställda inom industrin bör kunna lösas dels genom kommunal vuxenutbildning (komvux) och dels genom att företagen skall kunna köpa utbildningskapacitet från AMU. Vad gäller AMU: s möjlighe-

ter till försäljning av kurser bedömer AMS i silt remissyttrande att det i

vissa lägen kan finnas förutsättningar för detta, särskilt när kapacitetsut-

nyttjandet är lågt. I dagsläget torde det dock inte vara aktuellt i så stor

utsträckning, eftersom NC-maskiner och annan utrustning bara finns vid

ett fåtal AMU-center i landet. Å andra sidan finns det kontorsdatorer på samtliga AMU-center där det bedrivs kontorsutbildning.

Utredningen framhåller att det är angeläget att de redan anställda i sin fortbildning inte endast ges en teknisk påbyggnad utan även garanteras bredare kunskaper om t. ex. datoriseringens effekter på arbetsorganisation och arbetsmiljö. Utredningen menar i rapporten (Ds A 1981: 16) Kontorens

' 'n

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4

datorisering att en god och allsidig fortbildning av redan anställda skulle kunna säkerställas genom att AMS och SÖ i samarbete med arbetsmarkna-

dens parter utarbetar mallar för företagens interna fortbildning. LO har i

sitt remissyttrande över delbetänkandet Industrins datorisering framhållit vikten av en bredare fortbildning än den som idag ges av konsulter och dataleverantörer. LO föreslår likaledes att AMS och SÖ ges i uppdrag att tillsammans med de avtalsslutande parterna utarbeta mallar för hur fortbildningen bör ske för olika yrkesgrupper. Landstingsförbundet å andra sidan framhåller att förslaget är oklart och att de anställdas fortbildning i :' huvudsak är en angelägenhet för arbetsgivaren.

För egen del anser jag de av utredningen och LO framförda synpunk- | terna i fråga om förbättringar av de redan anställdas fortbildning i samband med datorisering vara värdefulla. Det bör dock överlåtas på arbetsmarkna-

dens parter att själva utforma riktlinjer och mallar för den företagsinterna

fort- och vidareutbildningen. Jag menar att den kompetens och de erfaren-

heter som de avtalsslutande parterna har byggt upp i fråga om läroplansut-

formning m.m. genom medverkan i bl.a. partssammansatta organ för

arbetsmarknadsutbildningen kan utgöra en god grund vid utformningen av . sådana riktlinjer för företagens fortbildning av anställda inom-resp. yrkesområde. . |

Fortbildning av yrkesverksamma vuxna kan också anordnas inom ramen för komvux. Där bedrivs utbildningen enligt kursplaner som fastställs av SÖ efter samråd med arbetsmarknadens parter.-. Komvux utnyttjar för

sådan utbildning ofta lokaler och utrustning i företag, men utbildningen

står öppen även för andra deltagare än företagets anställda. Jag vill i detta sammanhang erinra om att komvux-utredningen (U 1978:04) bl.a. har i uppdrag att uppmärksamma problem beträffande gränsdragningar mot så-

dan utbildning som bör bedrivas av företag. Komvux-utredningen skall

föreslå en gränsdragning mellan arbetsmarknadsinriktad kommunal vuxenutbildning och företagsintern utbildning samt anger 1 vilka avseenden ctt

samarbete bör förekomma. ee

Dataceffektutredningen har diskuterat möjligheten att inrätta särskilda företagsanknutna utbildningsfonder för omskolning och fortbildning av redan anställda till nya yrkesroller bl. a. till följd av datorisering eller för annan utbildning inom datorområdet. TCO stöder utredningens' förslag men anser att de mindre företagens utbildningsbehov måste tillgodoses genom andra lösningar. Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) har i tilläggsdirektiv (Dir. 1980:65)

fått i uppdrag att pröva frågan om utbildningsfonder i företag i syfte att

utnyttja konjunkturnedgångar för utbildning av personal som alternativ till

permittering eller uppsägning. I den mån KAFU finner sådana utbildningsfonder möjliga bör självfallet även utbildning i datateknik och därmed

sammanhängande ämnen kunna ges. Den av chefen för industrideparte-

mentet tillsatta kommittén (1 1981:03) av vissa frågor rörande trygghets-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 36

fonder har i uppgift alt utreda ett system med frivilliga trygghetsfonder. Syftet är att göra-det möjligt för företag att reservera medel för framtida

utgifter i samband med driftinskränkningar eller övergång till annan verk-

samhet. Jag vill i detta sammanhang även erinra om riksdagens beslut

(prop. 1978/79: 210, SkU 1978/79:57, rskr 1978/79: 389) att allmän investeringsfond i företag som bedriver industriell tillverkning får tas i anspråk

bl. a. för utbildning.

Som jag tidigare har framhållit ligger ansvaret för utbildning av redan

yrkesverksamma som berörs av omställningar i första hand på resp. ar-

betsgivare. Erfarenheterna visar att större företag liksom offentliga arbetsgivare har förutsättningar att ordna sådan utbildning på ett tillfredsställan-

de sätt. Jag har i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till propositionen om småföretag (prop. 1981/82: 118. bil. 3) konstaterat att de mindre och

medelstora företagen har svårare att finna lämpliga utbildningsformer och

samtidigt också svårare att avvara personal eller anställa ersättare. Det kan därför inte uteslutas att mindre och i viss mån medelstora företag har 'så bristfälliga kunskaper eller resurser för utbildning att .en annars möjlig produktivitetsökning inte kommer till ständ. Jag bedömer att datatekniken medför så stora fördelar för samhället som helhet att staten under en övergångstid bör vara beredd att med ett ekonomiskt stöd stimulera sådan utbildning som är ägnad att underlätta en datorisering av mindre och medelstora företag. Bidraget bör avse utbildning som direkt motiveras av att anställda får ändrat yrkesinnehåll till följd av datatekniken och därmed sammanhängande ändringar av arbetsorganisationen. Det bör syfta till att dels motverka uppkomst av flaskhalsproblem i företagen som följd av bristande kunskaper och dels stödja personer vilkas sysselsättning kan vara I fara. AMS bör bemyndigas att betala ett bidrag av 20 kr. per utbildningstimme för högst 180 timmars utbildning av varje anställd i företag med högst 200 anställda. Bidragsvillkoren bör i övrigt vara desamma som för andra former av arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidraget bör få lämnas under de närmaste tre budgetären. Jag beräknar att kostnaderna härför kan rymmas inom de medel under anslaget B 2. Arbets-

marknadsutbildning som jag förordade i ärets budgetproposition. Arbetsmarknadsutbildningen är vid sidan av platsförmedlingen det vikti-

gaste medlet för att underlätta omställningar i arbetslivet. Den mäste som dataeffektutredningen och ett flertal remissinstanser framhåller. hälla en hög beredskap och snabbt kunna anpassas till ändrade behov. AMS fram-

håller i sitt remissvar att arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet prövas

fortlöpande och att det nyss införda budgetsystemet ökar möjligheterna att planera utbildningen. Dataeffektutredningen framhåller i interimsrapporten att flexibiliteten i AMU skulle öka genom en utökad samverkan med företag. Jag vill erinra om vad jag tidigare har anfört i denna fråga i propositionen (1980/81: 126, AU 1980/81:404, rskr 1980/81:21) om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning och i budgetpropositionen 1982.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 37

Dataeftfektutredningen framhåller också att flexibiliteten i arbetsmarknads-

utbildningen skulie kunna öka genom samverkan med andra utbildningsanordnare. Utredningen anför vidare att en decentralisering av beslut om läroplanernas utformning skulle kunna leda till en snabbare anpassning av utbildning till arbetsmarknadens behov. I dessa frågor vill jag avvakta förslag från bl.a. KAFU som har i uppgift att med särskilt beaktande av

flexibilitetsaspekter pröva såväl frågan om samordning mellan samhällets olika utbildningsanordnare som möjligheterna att decentralisera befogenheter och ansvar för verksamheten. Jag vill i detta sammanhang även

erinra om vad statsrådet Tillander anfört i budgetpropositionen (prop.

1981/82: 100, bil. 12 s. 227) om samordningsfrågor mellan gymnasieskolan,

kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning samt om att en särskild arbetsgrupp skall analysera olika alternativ.

Jag instämmer i vad utredningen anför om bristyrkesutbildningens betydelse för redan anställda som vill förbättra sina möjligheter att behålla eller byta arbete. Eftersom bristyrkesutbildningen står öppen även för personer som har anställning menar utredningen att ett lämpligt utbud av sådan

utbildning på orter med sysselsättningsproblem skulle kunna medverka till

att öka såväl den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten. Utredningen föreslår att bristyrkesutbildning i större utsträckning får bestämmas

lokalt eller regionalt. AMS ger i sitt remissvar stöd för denna uppfattning och framhåller att en sådan: möjlighet redan finns. Utvecklingen torde

också enligt utredningen ställa krav på en nivåhöjning av arbetsmarknadsutbildningen för att underlätta de kontorsanställdas övergång till andra

befattningar och andra yrkesområden. Det bör ankomma på AMS att i samråd med arbetsmarknadens parter planera och besluta om arbetsmark-

nadsutbildningens inriktning och att vidta de åtgärder som bedöms nöd-

vändiga med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Kursernas innehåll måste fortlöpande anpassas till datatekniken och annan teknisk utbildning. vilket innebär stora krav på flexibilitet i arbetsmarknadsutbildningen. Jag

vill i detta sammanhang erinra om de försök som AMS med regeringens bemyndigande bedriver med fortbildningskurser för kontorsanställda kvinnor i syfte att underlätta övergång till mer avancerade arbetsuppgifter, bl.a. i samband med datorisering.

Såväl planering av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfattning som utformning av läroplaner sker i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Läroplanerna revideras fortlöpande och hålls aktuella i takt

med förändringarna i arbetslivet. Så är även fallet inom de yrkesutbild-

ka vikten av att kursdeltagarna inte står främmande för den nya tekniken när de kommer ut i arbetslivet.

Enligt min uppfattning bör arbetsmarknadsutbildningen inom berörda” yrkesområden i första hand ge grundläggande kunskaper i datateknik och

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 38

datoranvändning. Mer avancerad utbildning inom speciella yrkesområden bör ges i påbyggnadskurser, något som sker inom t. ex. det verkstadsmekaniska utbildningsblocket där verkstadsmekaniker kan genomgå en kurs i NC-teknik. Anskaffningen av avancerad och dyrbar utrustning måste av ekonomiska skäl ske etappvis. Enligt min uppfattning bör SÖ och AMS liksom hittills under de närmaste åren koncentrera anskaffningen av NC-maskiner till några få AMU-center. Möjligheten till samverkan med andra utbildningsanordnare eller förhyrning av utrustning måste också övervägas. En framställning från SÖ om att få revidera vissa läroplaner för att införa utbildning med NC-maskiner behandlas f. n. inom regeringskansliet.

5 Arbetsmiljö och medbestämmandefrågor m. m.

5.1 Allmänt

Jag har i det föregående berört hur datateknologin påverkar arbetsförhållandena för allt fler människor. Historiskt sett har den industriella utvecklingen hämtat sin dynamik från tekniska landvinningar som stegvis har ändrat produktionsförutsättningarna. Användningen av ängkraft och elektricitet är klassiska exempel på detta. Ett utmärkande drag i industrisamhällets framväxt har också varit en ökande komplexitet och en alltmer långtgående specialisering av samhällsfunktioner och arbetsuppgifter. Ny teknik har på ctt ofta genomgripande sätt påverkat förutsättningarna för praduktionens uppläggning, förläggning och storlek. Förändringarna har sedan fått organisatoriska konsekvenser — bl.a. via nya organisations- | läror — som påverkat människornas sociala arbetssituation.

Det primära motivet för investeringar i datorstödd och annan utrustning inom olika sektorer på arbetsmarknaden är att effektivera, förbilliga och öka produktionen-av varor och tjänster. Användning av datateknologi är endast ett bland flera led i de ständigt pågående förändringarna i produktionsprocesserna. Som ett exempel på en annan teknik som vid sidan av datateknologin medfört celler kan väntas medföra snabba förändringar på . arbetsplatserna kan nämnas utvecklingen av s.k. kompositmaterial inom bl.a. flyg- och bilindustri. Andra exempel är den mycket snabba utvecklingen inom den kemiska industrin, särskilt när det gäller substanser baserade på oljeprodukter samt introduktionen av s.k. hybrid-DNA-tcknik. Den sistnämnda tekniken innebär att man genom påverkan på genstruk-. turen hos vissa bakterier kan tillverka läkemedel, livsmedel etc. på ett i grunden nytt sätt. |

Från samhällets synpunkt är möjligheterna att tillvarata datateknologins möjligheter av väsentligt värde för att bibehålla en konkurrenskraftig varuproduktion. Det är självfallet också viktigt med en effektivering av privat och offentlig service.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 39

I det föregående har jag mer utförligt behandlat vissa effekter för arbetsmiljö och arbetsinnehåll som datoriseringen kan föra med sig. Det är enligt

min mening teknikens konsekvenser för arbetsorganisationen som har

störst betydelse för hur den skall bedömas med hänsyn till arbetsmiljö och

arbetsinnehåll.

I de fall datoriseringen ger förändringar i den tekniska delen av ett produktionssystem förknippas detta också ofta med förändringar av arbetsorganisationen och i vissa fall hela det sociala systemet på en arbets-

plats. Hur organisationen utformas är beroende av beslutsfattarens värderingar och kunskaper i bl. a. arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Något en-

kelt samband mellan utrustning och organisation i den meningen att en viss teknisk utrustning gör det nödvändigt med en speciell arbetsorganisation

finns som regel inte. Däremot kan en viss organisationsform i kombination med en given teknisk utrustning ge särskilt hög produktivitetsvinst.

ka och psykiska arbetsmiljöfaktorer innebär det risker för 5r arbetsmiljöpro-

blem. Resultatet av brister I den organisatoriska anpassningen kan också bli att de berörda arbetstagarnas möjligheter till utveckling i arbetet etc. får stå tillbaka. Som jag tidigare har redovisat tyder emellertid inte erfarenhe-

terna hittills på att datorisering i någon större utsträckning fått sådana

negativa påföljder. Detta bör dock inte hindra att man uppmärksammar riskerna och söker motverka oönskade effekter. Detta kan ske genom att arbetsmiljö-och arbetslivsfrågorna beaktas på ett tidigt stadium i plane-

ringsprocessen. Parterna på den svenska arbetsmarknaden har av tradition haft en posi-

tiv syn på tekniska förändringar. Inte minst har detta gällt fackföreningsrörelsen genom dess solidariska lönepolitik och stödet för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. När den tekniska utvecklingen lett till negativa konsekvenser för de anställda har problemen ofta blivit föremål för diskussioner och kanske reglering genom kollektivavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. I andra fall har samhället trätt in med reglerande åtgärder t.ex.

lagstiftning på arbetstidens och arbetarskyddets områden. Andra samhälls-

insatser på arbetsmiljöområdet är skapandet av tillsynsmyndigheter som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Genom denna utveckling har arbetsmarknaden fått en rad styr- och

skyddsmekanismer. Ju större konsekvenser den tekniska utvecklingen för med sig för det sociala systemet och därmed förde anställda, desto

starkare krav kan dessa förväntas resa på medinflytande och på utform-

ningen av arbetsmiljön. En förutsättning för att den tekniska utvecklingens

landvinningar skall kunna utnyttjas optimalt är att arbetstagarna tillförsäk-

ras ett inflytande så att deras arbetsmiljö- och sociala krav kan tillgodoses

på arbetsplatserna. Jag återkommer i det följande med förslag som syftar till att främja en sådan utveckling.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 40)

5.2 Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens författningar

Frågan hur datatekniken påverkar arbetsmiljön bestäms bl. a. av om den

utnyttjas punktvis eller i syfte att knyta ihop flera arbetsmoment till inte-

grerade processer.

Dataeffektutredningen har gett uttryck för uppfattningen att arbetsmiljölagstiftningen bör förstärkas genom att bestämmelser övervägs om bl. a. vissa minimikrav avseende arbetsinnehåll och möjligheter till påverkan på

den egna arbetssituationen. Vidare anser utredningen att arbetarskydds-

styrelsen bör prioritera en översyn av de föreskrifter m.m. som har tillämpning på bl.a. industrirobotar. Utredningen anser vidare att det är

väsentligt att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete får en

sådan utformning att förekomsten av ensamarbete reduceras i samband med tillämpning av ny teknik.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. TCO anser det väsentligt att minimivillkor om arbetsinnehåll, kontaktmöjligheter och möjligheter till påverkan av den egna arbetssituationen släs fast t lagstiftningen. Enligt TCO bör också arbetarskyddsstyrelsen utforma föreskrifter om minimivillkor på de aktuella områdena.

LO framhåller att en föreskrift bör utarbetas och riktas mot den framtida tekniska förändringen inom arbetslivet bl.a. I samband med datorisering av tillverkningsutrustning och processtyrsystem. Arbetarskyddsstyrelsens anvisning om bildskärmsarbete bör också enligt 1.O omarbetas till föreskrift.

SAF och SHIO-Familjeföretagen avvisar förslagen att via lagstiltning

och föreskrifter ställa minimikrav på arbetets innehåll.

Landstingstförbundet varnar för en övertro på möjligheterna att lagstittningsvägen åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Det finns enligt förbundet inte belägg för att arbetsmiljölagen har sådana brister eller är så ofullständig att ytterligare regler måste tillföras.

Televerket påpekar att det är svårt att formulera exakta krav inom

arbetsmiljöområdet. Problematiken är komplex varför det varken är lämp-

ligt eller önskvärt med bindande föreskrifter.

Arbetarskyddsstyrelsen anger att frågan om datoriseringens effekter på

arbetsmiljön f.n. ägnas stor uppmärksamhet. Styrelsen överväger också

att i den mån det är praktiskt möjligt utforma bestämmelser om minimikrav

betr. arbetsinnehåll m. m. Styrelsen hänvisar till en rad pågående författ-

ningsprojekt. BL. a. är arbetet med föreskrifter om ensamarbete inne i en slutfas. |

Med anledning av utredningens tankegångar och de synpunkter remiss-

instanserna redovisat vill jag uppehålla mig något vid arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens — författningsverksamhet. I propositionen

(1976/77: 149) med förslag om arbetsmiljölag understryker föredraganden särskilt vikten av att lagen skall tjäna som ett instrument för att komma till

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 41

rätta med negativa sociala effekter som är förknippade med ny teknik och ökad automatisering.

Lagen är en ramlag. Detta innebär att den innehåller allmänna bestäm-

melser som översiktligt anger kraven beträffande olika arbetsmiljöfaktorer. Arbetsmiljölagen säger också hur arbetsmiljösynpunkter skall tillgo-

doses vid planering och upplåtelse av arbetslokaler m.m. tiksom vid tillverkning och försäljning av produkter som kan användas yrkesmässigt.

Arbetsmiljölagen anger vidare hur efterlevnaden av lagens krav skall främjas genom samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Bestämmelserna bildar utgångspunkt för den närmare regleringen av arbetsmiljön. Detta sker genom de författningar som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar.

En grundläggande bestämmelse i arbetsmiljölagen i kapitlet om arbetsmiljöns beskaffenhet stadgar att arbetsförhällandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så att arbetstagare själva kan påverka sin

arbetssituation. Arbetsmiljöutredningen gick i förarbetena till lagen bl. a. in på frågor om arbetets uppläggning och dess psykiska och sociala innehåll. Som särskilt kritiska inslag i arbetets organisation framhölls bl.a. .

ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment, systemstyrd arbetstakt särskilt i kombination med höga krav på uppmärksamhet, i detalj förutbestämda rörelsemönster och arbetsmetoder. utnyttjande av i huvudsak endast motoriska funktioner hos den arbetande och bristande möjligheter till social kontakt. Lagens bestämmelser om arbetets anpassning syftar enligt utredningen till att fungera som stöd vid samråd och förhandlingar mellan parterna. Utredningen fann det naturligt att bedömningar av vilka arbetsformer som bör tillämpas i första hand görs av parterna men med möjlighet för dem att hänskjuta även frågor av detta slag till yrkesinspektionen.

Frågor om förhållandet mellan överordnade och underordnade och om

andra relationer mellan människorna på arbetsplatsen inryms enligt utredningen i den bedömning från psykisk och social synpunkt som skall ske av arbetsmiljön och arbetets uppläggning. Föredraganden delade utredningens bedömning i dessa frågor.

I propositionen med lagförslaget anknöt föredraganden också till den då relativt nya lagen om medbestämmande i arbetslivet. Han pekade bl. a. på att löntagarorganisationerna även med medbestämmandelagen som grund skall kunna verka för en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön omfattas sålunda helt och hållet av medbestämmandelagen. Detta gäller såväl psykiska som

sociala aspekter på arbetsmiljön.

Ensamarbete är av särskilt stor betydelse i detta sammanhang. Arbets-

miljöfrågorna vid ensamarbete ägnades stor uppmärksamhet av arbetsmil-

jöutredningen. Utredningen framhöll bl.a. att övergången till processindustri medförde att många arbetsuppgifter av kontrollerande art fullgörs av ensamarbetare. Föredraganden delade utredningens. syn på frågorna om ensamarbete och menade att starka skäl fanns att genom en särskild

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 42

bestämmelse i lagen fästa uppmärksamheten på att ogynnsamma verkningar av ensamarbete måste förhindras. Han uttryckte vidare det angelägna i att närmare föreskrifter angående ensamarbetet utarbetades på olika områ-

den. I kapitlet om arbetsmiljöns beskaffenhet finns i övrigt allmänna bestämmelser om fysiska arbetsmiljöfaktorer såsom luft-, ljus- och ljudförhållan-

den, maskiner, redskap och andra tekniska anordningar samt farliga äm-

nen. Jag har tidigare nämnt att ramlagstiftningen förutsätter att tuillämpningsförfattningar utfärdas. Datacffektutredningen har pekat på behovet av

särskilda tillämpningsbestämmelser angående datoriseringens effekter. Ut-

redningen har särskilt uppmärksammat ensamarbete och industrirobotar.

Arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete inom ett visst område kan schematiskt delas i faser som omfattar | — identifiering av problem, utvecklingstendenser etc.. — inittering och förankring av projekt.

— utarbetande av föreskrifter.

också svårare med hänsyn till arbetslivets snabba utveckling. Styrelsens

utåtriktade kontakter med internationella organ, tillverkare, leverantörer samt arbetsmarknadens parter, branschorganisationer och andra är av avgörande betydelse. Vid identifiering av problem och utarbetande av författningar behövs ofta en omfattande informationsinhämtning och informationsbearbetning. I vissa fall krävs kompletterande forskning och utvecklingsarbete. Arbetet förankras i arbetsgrupper inom styrelsen i vilka ingår företrädare för olika kunskaps-, erfarenhets- och intresseområden. Arbetsmarknadens parter är regelmässigt representerade i grupperna. Det slutliga beslutet om att utfärda föreskriften fattas av den partssammansaätta verksstyrelsen.

Inom arbetarskyddsstyrelsen bedrivs författningsarbetet enligt såväl

kortsiktiga som långsiktiga planer. Äldre författningar uppdateras och nya” problemområden täcks in. Prioriteringen av föreskriftsarbetet fastställs i

samråd med arbetsmarknadens parter och andra intressenter. Arbetar-

skyddsstyrelsen har i detta arbete kommit att ägna uppmärksamhet åt en

rad frågor och problemområden som direkt eller indirekt följer av datori-

sering, användning av robotar och en allmänt sett ökad och avancerad automatisering. I arbetarskyddsstyrelsens plan ingår också ökat arbete med frågor som rör den psykosociala arbetsmiljön. Som exempel på styrelsens insatser kan nämnas den pågående omarbetningen av 1978 års anvis-

ningar om bildskärmsarbete till föreskrifter. Allmänna räd 'beträffande

psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön har nyligen färdigställts. Vidare pågår arbete med att uppdatera de allmänna maskinanvisningarna

med hänsyn bl.a. till den ökande förekomsten av 'indistrirobotar. Dessutom pågår färdigställandet av föreskrifter rörande ensamarbete. I ett särskilt författningsprojekt behandlas arbetsmiljöproblem vid datorisering.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 i 43

Mot bakgrund av vad jag nu anfört finns enligt min mening inte anledning att ändra arbetsmiljölagen. Jag utgår från att arbetarskyddsstyrelsen även i framtiden nära följer datateknikens effekter för arbetsmiljön i vidaste mening och därvid bedriver det fortsatta författningsarbetet med utgångspunkt i de problem som bl.a. arbetsmarknadens parter upplever som angelägnast att reglera.

En av de väsentligaste frågorna som regleras i arbetsmiljölagen är, som

jag nyss nämnde, den om parternas samverkan i arbetsmiljöfrågor. Detta

gäller inte minst frågor som rör arbetets sociala sida. Jag berörde då även

kopplingen mellan arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. Jag vill

uppehålla mig ytterligare något vid samverkansfrågan. Enligt arbetsmiljölagen skall skyddsombudet delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa

eller olycksfall. Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om föränd-

ringar av betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets område. Ar-

betsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning. Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet .:

Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet vid arbets-

stället. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. I skyddskommittén skall behandlas frågor om företagshälsovård. frågor

om plancring av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser

och arbetsmetoder liksom om användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt frågor om upplysning och utbildning rörande

arbetsmiljön m. m.

Arbetsmiljölagen föreskriver alltså samverkan mellan arbetsgivare och

arbetstagare också då ny teknik utnyttjas. Det finns emellertid nägra frågor med anknytning till arbetsmiljölagens samverkansregler som kan utgöra

problem i samband med utnyttjandet av datateknologi. Jag syftar på frågor som gäller reglernas begränsade räckvidd inom koncerner, produktansvaret och samordningen med medbestämmandelagen.

Inom cen koncern utgör varje företag en självständig juridisk person som är arbetsgivare i förhållande till sina anställda. Lagens bestämmelser om samverkan gäller för arbetsgivare och arbetstagare och omfattar därmed

bara den planering som bedrivs inom varje enskilt företag i en koncern. Koncernledningens övergripande planering t.ex. i fråga om större investeringar omfattas sålunda inte av lagens regler om samverkan i arbetsmiljöfrågorna. Inom större koncerner finns inte sällan särskilda konsultföretag”

med specialinriktning på t.ex. datafrägor. Inom sådana företag utvecklas datasystem för bruk inom koncernföretagen. Genom sådana specialföretag inom koncernen kan beslut om säväl upphandling som systemutveckling

hamna utanför tillämpningsområdet för samverkansreglerna. Visserligen

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 44

förhåller det sig så att arbetsmiljölagens produktansvarsregler alltjämt gäller. Det är emellertid tveksamt i vilken mån de omfattar ett datasystems s.k. mjukvarudel t. ex. programmet som styr datorn. Denna del är särskilt

intressant med hänsyn till de sociala konsekvenserna. De problem jag här

har berört beträffande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt arbetsmiljölagen när ett företag ingär i en koncern, gäller också för tillämpningen av lagen om medbestämmande. Jag återkommer därför strax

till detta.

5.3¶Medbestämmandefrågor och viss utbildning

Liksom t arbetsmiljölagen. regleras i medbestämmandelagen endast de fackliga organisationernas rättigheter gentemot den egna arbetsgivaren.

Arbetsgivare åläggs i 118 medbestämmandelagen s.k. primär förhand-

lingsskyldighet gentemot kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation innan beslut fattas om viktigare förändringar av verksamheten eHer av

arbets- eller anställningsförhållanden för arbetstagare som tillhör organisa-

tionen. Om inte synnerliga skäl föreligger får en arbetsgivare inte fatta eller -

verkställa beslut innan förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Lagen anger

inte närmare när den primära förhandlingsskyldigheten skall fullgöras i förhållande till det tilltänkta beslutet. I lagmotiven tramhälls vikten av att förhandling tas upp tidigt under planeringsstadiet. Särskilt gäller detta i mer omfattande och komplicerade frågor. Förhandlingarna bör sedan kunna bedrivas återkommande under det att frågan bearbetas och beslutet

förbereds. Införande av ny teknik torde i många fall vara exempel på

sådana mer omfattande och komplicerade förändringar. Därför bör det också ligga i arbetsgivarens eget intresse att inleda förhandlingar i ett tidigt skede för att inte onödiga förseningar skall uppstå. Paragrafen tillförsäkrar arbetstagarna, genom sina organisationer, vissa grundläggande möjligheter

till inflytande. Arbetsgivaren har dock kvar rätten att fatta sitt beslut sedan

förhandlingsskyldigheten fullgjorts.

Enligt 12§ medbestämmandelagen har arbetstagarorganisationerna rätt att begära förhandling i varje fråga beträffande vilken arbetsgivaren står i

begrepp att fatta beslut och som rör medlem i organisationen. Även denna paragraf ger följaktligen arbetstagarna rätt till inflytande över frågor som

rör införande av ny teknik. Medbestämmandelagens regler om information är också av stor betydelse i sammanhanget. Där föreskrivs bl. a. skyldighet för arbetsgivaren att hälla arbetstagarorganisation underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt. Med hjälp av den informationsskyldighet som föreskrivs i lagen får arbetstagarorgani-

sationerna bl. a. också möjlighet att på eget initiativ förhandla om frågor

som rör införande av ny teknik. .

Medbestämmandelagens 32§ rekommenderar parter som träffar kollcktivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor att även träffa kollektiv-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 45

avtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor om bl. a. ledning och fördelning av arbetet. Initiativet tas av arbetstagarorganisationerna

och det ankommer på arbetstagarna och deras organisationer att bestämma

i vilken takt och på vilka särskilda områden avtal om medbestämmanderätt

bör komma till stånd.

Avtal om medbestämmande har på central nivå träffats bl.a. inom den

statliga sektorn (MBA-S), inom den kommunala sektorn (MBA-KL). Vi-

dare har centrala avtal träffats för statsföretagen (SFO) och inom koopera-

tionen (KFO). I kapitlet om rationalisering och administrativ utveckling i

MBA-S ges t. ex. de lokala fackliga organisationerna rätt att inom en given ram anlita extern arbetstagarkonsult vid rationalisering inom myndigheten. För innevarande budgetår har fyra milj. kr. reserverats för ändamålet. Vidare kan de lokala fackliga organisationerna sluta avtal med arbetsgiva-

ren om rationaliseringsarbetets inriktning och uppläggning samt om arbetstagarorganisationernas och berörd personals medverkan. Utbildning av lokala fackliga företrädare som skall medverka i visst utredningsarbete kan också regleras. Medbestämmandeavtalen inom SFO- och KFO-områdena

ger också arbetstagarna rätt att på arbetsgivarens bekostnad utse och anlita arbetstagarkonsult. Inom bl. a. områdena planering och organisation kan medbestämmande införas vid företagen om lokal facklig organisation

så begär. | |

Det är angeläget att medbestämmandeavtal kommer till stånd över hela arbetsmarknaden. Först härigenom kan en anpassning av den lagligt grun-

dade rätten till medbestämmande för de anställda ske till olika branschers

skilda förutsättningar. Genom särskilda avtal är det också möjligt att bättre än hittills reglera de anställdas medverkan. integritetstrågor m.m. vid

införande av ny teknik celler vid större organisationsförändringar.

Avtal om ny teknik finns i dag inom både den privata och den offentliga sektorn. Som exempel kan nämnas att Tidningarnas arbetsgivareförening har teknikavtal med Grafiska fackförbundet, Svenska journalistförbundet och med Handelstjänstemannaförbundet. Televerket har i dagarna träffat ett lokalt teknikavtal med berörda löntagarorganisationer. Vid statens

löne- och pensionsverk har ett övergripande avtal träffats om rationalise-

ring. I avtalen regleras frågor om anställningstrygghet, utbildning, vissa frågor om förhandlingsskyldighet. förhandlingsordnig m. m.

De anställdas inflytande i frågor om införande av ny teknik stöds även av andra lagar än arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. Jag tänker här

främst på förtroendemannalagen och lagstiftningen om styrelserepresentation för de anställda. I förtroendemannalagen regleras arbetstörhållandena för fackliga för-

troendevalda. Enligt lagen ges förtroendeman rätt till ledighet för fullgörande av det fackliga uppdraget. Denna rätt gäller inte enbart det fackliga arbetet på den egna arbetsplatsen utan kan också avse studier och annat fackligt arbete. Ledighetens omfattning och förläggning bestäms i första hand genom avtal.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 46

Lagstiftningen om styrelserepresentation ger de anställda rätt att utse två ledamöter och två suppleanter i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 25 anställda. Anställda i statliga myndigheter har också rätt att utse personalföreträdare i myndighetens styrelse. I det kommunala medbestämmandeavtalet, MBA-KL, ges de anställda möjligheter till insyn och påverkan av viktiga beslut. Enligt avtalet kan således partssammansatta organ inrättas efter beslut av fullmäktige. Ett sådant organ kan ha berednings-, förvaltnings- och verkställighetsuppgifter.

Dataeffektutredningen och DEK har pekat på ewu antal frågor som man :

anser centrala för de anställdas medbestämmande. Utredningarna har inte presenterat några konkreta förslag vad gäller lagstiftningsfrågor, eftersom detta inte ligger inom utredningarnas uppdrag. Dataeffektutredningen konstaterar dock att vissa förändringar av arbetsrättslagstiftningen bör över-

vägas. Bl.a. måste man skapa förutsättningar för att medbestämmandeprocessen skall komma igång i ett mycket tidigt skede av systemutvecklingen. Likaså måste en bred information ges till alla berörda. Medbestämmandeprocessen måste också innebära en reell delaktighet för de anställda i beslutsfattandet. Vidare bör enligt utredningen de speciella problemen

rörande medbestämmandefrågor i koncernföretag lösas. och fackliga för-

troendemän ges ökad möjlighet till utbildning och förhandlingsförberedelser. Avslutningsvis anser utredningen att de problem som finns för

lokala fackliga organisationer att få hjälp av ombudsmän och konsulter

måste lösas samt att de anställda bör ges ökade möjligheter till utbildning.

Till frågan om information återkommer jag strax. Arbetarskyddsstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande arbetsmiljölagens betydelse för medbestämmandet och erinrar om att de anställdas rätt

till inflytande i ett tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrågor har stöd i lagen. LO pekar bl. a. på att medbestämmandeavtal för hela arbetsmarknaden är en viktig förutsättning för att utredningens målsättningar skall kunna uppnås och betonar att möjligheterna till fackligt arbete i de

små företagen ofta är begränsade. Därför bör enligt LO det förslag om regionala förtroendemän som Nya arbetsrättskommittén (IA 1976:02)

(NARK) har lagt fram snarast genomföras. LO framhåller också vikten av att medbestämmandet i koncernföretag säkerställs genom förändringar av MBL. LO stöder utredningens förslag om förändringar i arbetsrätten och

anser att arbetsrättskommittén i sitt fortsatta arbete bör prioritera de

frågor utredningen tagit upp. Även TCO stöder utredningens förslag i dessa delar. TCO erinrar om att vissa av dessa frågor redan behandlats av

Nya arbetsrättskommittén och att organisationen tillstyrkt de förslag som

kommittén lämnat om bl. a. fackliga förtroendemäns ställning och 'regionala förtroendemän. TCO efterlyser åtgärder från statsmakternas sida för att

lösa dessa för det fackliga arbetet och medbestämmandet viktiga problem.

SACO/SR anser att dataeffektutredningen gjort fel när den först konstaterat att den inte har kompetens att se över arbetsrättslagstiftningen och

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 47

därefter ändå rekommenderat vissa arbetsrättsliga förändringar. SACO/SR motsätter sig dock inte en översyn av lagstiftningen utan anser tvärtom att det är angeläget att regelbundet granska hur tekniken ändrar förutsättningarna för lagstiftningen. SAF anser att de av utredningen föreslagna förändringarna i den arbetsrättsliga lagstiftningen inte är tillräckligt underbyggda. Föreningen avvisar bestämt dataeffektutredningens förslag till ytterligare

lagreglering av de anställdas medbestämmande i företagen. Detta bör

enligt SAF i stället regleras genom avtal mellan parterna. Liknande syn-

punkter framförs av SHIO-Familjeföretagen.

För egen del anser jag att de förslag som förts fram av utredningen är så

viktiga att de förtjänar att övervägas närmare. Vid vilken tidpunkt i ett

utvecklingsskede som medbestämmandeprocessen skall komma igång och hur medbestämmandefrågorna skall lösas i koncernföretag är frågor av

stor vikt för de anställdas möjligheter att påverka utvecklingen vid införandet av ny teknik. Ett sätt att angripa problemen är att ändra i lagstiftning-

en. Emellertid har dataeffektutredningen som jag tidigare nämnt inte läm-

nat några konkreta förslag. Förslagen från utredningen bör främst ses som

allmänna rekommendationer om viktiga insatser på medbestämmandeom-

rådet. Problemområdena ingår också i Nya arbetsrättskommitténs utred-

ningsuppdrag, som också omfattar många andra väsentliga frågeställningar inom medbestämmandeområdet. Kommitténs arbete beräknas bli slutfört under innevarande år. Det är därför lämpligt att invänta arbetsrättskom-

mitténs förslag så att behovet av ändringar kan prövas i ett sammanhang. Alt de anställda och deras företrädare ges tillräckliga möjligheter till utbildning och förhandlingsförberedelser är också mycket väsentligt för

medinflytandet vid införandet av ny teknik.

Jag övergår nu till de förslag rörande utbildning som Data- och elektronikkommittén (DEK) lagt fram och som chefen för industridepartementet överlåtit till mig att behandla.

Både LO och TCO anordnar idag kurser i datoranvändning. Kurserna bedrivs huvudsakligen i studiecirkelform. DEK anser det önskvärt att utbildningsverksamheten byggs ut i syfte att möjliggöra ökat inflytande för de fackliga representanterna vad gäller företagens val av produktionstek-

nik. Målsättningen bör enligt kommittén vara att på relativt kort-tid nå ut

med sådan utbildning till hela industrin. Som riktmärke anger kommittén

alt 65000 fackliga representanter inom industrin bör utbildas under en fyraårsperiod. Kostnaderna beräknas av DEK till 75 milj. kr. DEK föreslår att finansieringen skall'ske med statliga medel och administreras av arbetarskyddsfonden som ju har erfarenheter bl.a. från bidraget till MBL-ut-

bildning.

Dataeffektutredningen har för sin del föreslagit att de fackliga organisationer som vill utveckla och genomföra egna utbildningar bör få ekonomiskt stöd till detta. Utredningen har inte preciserat vilka kostnader förslaget skulle innebära.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 48

Arbetsmarknadens parter redovisar tämligen olikartade uppfattningar om hur frågan om facklig utbildning bör lösas. TCO konstaterar att DEK: s förslag om utbildning av fackliga representanter är angeläget men begränsat till industrin. TCO framhåller vidare att utbildningen av fackliga representanter måste styras av de fackliga organisationerna. Denna typ av utbildning skall ses som ett inslag i en utvidgning av den utbildnings- och informationsverksamhet som sker inom medbestämmandeområdet.

LO ser DEK:s förslag till facklig utbildning som en nödvändig satsning och som ett nytt stort åtagande från de fackliga organisationernas sida. Enligt LO bör de fackliga organisationerna svara för innehållet i och

uppläggning/omfattning av utbildningen samt urvalet av deltagare. SACO/SR delar utredningens bedömning om det angelägna i att en kunskapsutveckling sker på detta område men vill på grundval av det oprecisa förslag som lämnats inte ta ställning till den föreslagna mycket

stora resursinsatsen. Organisationen konstaterar också att det redan nu

görs betydande insatser på detta område från de fackliga organisationernas

sida och anser det naturligt att organisationerna själva finansierar sådana verksamheter som man finner angelägna och är beredda att prioritera.

SAF delar DEK: s uppfattning att det kan föreligga ett särskilt behov av utbildning av fackliga företrädare i ny teknik och därmed sammanhängan-

de frågor. För att en sådan utbildning skall bli bra är det enligt SAF viktigt

atl den företagsanpassas och probleminriktas så mycket som möjligt. SAF anser det vara fördelaktigt om utbildningen är partsgemensam och så längt möjligt genomförs företagsinternt. När det gäller kostnader och omfattning

av föreslagen utbildning anser SAF att en närmare prövning bör ske. 65 000

fackliga representanter framstår som ett alltför högt antal. Mot bakgrund av det stora statliga budgetunderskottet bör nya medel inte avsättas för ändamålet. Med hänsyn till företagens besvärliga kostnadsläge bör inte: heller de belastas med nya utgifter. I stället bör-en omfördelning av

arbetarskyddsfondens medel kunna ske. |

Kooperativa förbundet och SHIO-Familjeföretagen anser båda att utbildningsinsatser av den typ DEK skisserat är en fråga som i första hand bör diskuteras mellan arbetsmarknadens parter. |

I denna fråga vill jag anföra följande. DEK:s förslag omfattar som framgått av vad jag tidigare anfört endast industrisektorn. Om kostnaderna för utbildning av fackliga representanter på den övriga arbetsmarknaden står I samma förhållande till antalet sysselsatta som inom industrisektorn

skulle DEK: s förslag totalt innebära utbildningskostnader på mer än 200

milj. kr. I rådande statsfinansiella läge finns det inte utrymme för statliga insatser av den storleksordningen. Det är också principiellt tvivelaktigt med ett utbildningsbidrag som enbart inriktas :på datafrågorna. Kostnaderna för utbildning av förtroendemän och anställda i ny teknik bör istället bestridas antingen genom att staten tar ut en avgilt av arbetsgivaren och

med influtna medel finansierar sådan utbildning eller genom att varje

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 49

arbetsgivare själv bekostar nödvändiga utbildningsinsatser och låter kostnaderna inräknas i övriga investeringskostnader i samband med införande

av ny teknik. För egen del förordar jag det senare alternativet. Liksom vid .

arbetsmiljöinvesteringar bör således kostnaderna för införande av ny teknik, varav utbildning utgör en del, bäras av produktionen. Detta ställnings-

tagande hindrar dock inte att statsmakterna från tid till annan kan stödja

utbildningsaktiviteter inom denna sektor, om detta anses önskvärt av t. ex. arbetsmarknadspolitiska, näringspolituska, industri- eller regionalpolitiska skäl. När det gäller arbetsmiljöinvesteringar har liknande undantag från principen skett genom de s.k. arbetsmiljöfonderna och genom garantilånen för arbetsmiljöförbättringar (AG-lånen) som fanns under 1970-talets

senare del. |

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att arbetsmiljölagen föreskriver att arbetsgivaren och arbetstagarna gemensamt svarar för att

skyddsombuden får erforderlig utbildning. |

Jag delar dataeffektutredningens uppfattning att det bör finnas möjlighet för de lokala fackliga organisationerna att anlita biträde genom sitt fackförbund eller genom konsulter. De lokala fackliga organisationerna är i många

fall i stort behov av stöd såväl från ombudsmän som från särskilda konsulter för att kunna tillvarata de anställdas intressen när det gäller frågor om införande av ny teknik. Särskilt stort är behovet av sådant stöd för

anställda i mindre företag. För arbetsmiljöfrågor finns idag regionala skyddsombud vilkas uppgift är att bistå anställda i mindre företag i frågor

som gäller arbetsmiljön. Jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle bl. a.

föreslå regeringen att lägga fram förslag till sådana ändringar i förtroendemannalagen att de fackliga organisationerna får rätt till tillträde på arbetsplatserna. Härigenom bör de frågor om bl. a. facklig verksamhet vid mindre arbetsplatser som utredningen behandlat kunna lösas.

5.4 Informations- och nomenklaturfrågor

Informationsfrågorna har behandlats tämligen ingående av både DEK och dataeffektutredningen. I båda utredningarna betonas betydelsen av att

de anställda får sådan information och sådana kunskaper om ny teknik att

de kan få ett reellt medinflytande när tekniken införs på arbetsplatserna.

Även jag vill betona att kraven på information till de anställda om förändringar i arbetsmiljön, arbetsinnehåll och organisation som hör samman med att datateknik införs inte principiellt skiljer sig från kraven när det gäller andra slag av tekniska förändringar. Vad frågan i stället ytterst gäller är hur de anställda, när datatekniska lösningar övervägs, skall kunna få information i ett sådant skede av planeringen att de kan få medinflytande och reella påverkansmöjligheter bl. a. på utformningen av nya arbetsplatser, arbetsrytm, arbetsinnehåll m. m. En förutsättning för detta torde vara att de som berörs på arbetsplatserna fortlöpande informeras om den tek- IS Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 50

niska utveckling som kan komma att påverka den egna arbetsplatsen och därigenom arbetsinnehåll. arbetsmiljö etc. Endast genom en sådan bred information och utbildning i datafrågor kan arbetstagarna ges möjlighet att själva värdera och påverka utvecklingen. Det skulle också innebära att

berörda arbetstagare lättare kan beakta och hantera förändringar som

uppstår genom nya produktionssystem och nya risker i arbetsmiljön. När risker och fördelar med en ny teknologi kan värderas mera allsidigt och i

ett sådant skede att riskerna kan beaktas redan i samband med planeringen

torde också de anställda bli mera benägna att acceptera en förändring. Om de anställda genom ökad information ges en överblick över vilka föränd-

ringar som kan uppstå och möjlighet att förstå dem kan de också bättre

möta de snabba förändringar som kan väntas under de kommande decennierna.

Jag har här betonat betydelsen av att de anställda tidigt informeras om

möjliga förändringar. Som dataeffektutredningen har framhållit finns bety-

dande risker för att datorsystemens snabba utveckling medför begränsningar av arbetstagarnas möjligheter att i god tid förutse tekniska och

därmed organistoriska förändringar. Karaktäristiskt för datateknologin är

dess bredd, som gör att den får effekter över hela arbetsmarknaden. Den utvecklas inte i första hand utifrån förutsättningarna i en viss bransch eller en viss arbetsplats. I stället sker utvecklingen i hög grad inom särskilda ofta multinationella utvecklingsföretag, som inte sällan är knutna till de

företag, också ofta multinationella, som svarar för tillverkningen av de

färdiga datasystemen. Sedan nya system för databehandling utvecklats

inom sådana organisationer sker anpassningen till olika branscher eller

nationella krav i ett andra led. Planeringstiden från det att ett företag offereras ett datorsystem till dess systemet sätts i praktisk användning blir därigenom kort. Eftersom den grundläggande utvecklingen av systemet

redan är gjord blir också ofta de ekonomiska förutsättningarna för alterna-

tiva lösningar starkt begränsade. Härigenom blir också de anställdas reella

påverkansmöjligheter avsevärt försvagade. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse att de anställda har sådana kunskaper om datateknik att de kan ge sina synpunkter i god tid innan teknikupphandlingen sker.

För ctt litet land som Sverige är det dessutom viktigt att man utvecklar en nationell strategi för hanteringen av dessa frågor. Utformningen av en

sådan nationell politik måste ske i samverkan mellan staten, arbetsmarknadens parter, forskningsinstitutioner m. fl. I detta arbete måste vi. som jag strax ska återkomma till, hålla oss informerade om och mycket nära följa

utvecklingen av nya organisationsläror samt produktionstekniker och sy-

stem så att dessa kan anpassas till vår svenska modell för att bl.a. nå

målen full sysselsättning, regional balans, medbestämmande och en god arbetsmiljö samt jämställdhet mellan könen. Grundförutsättningen för detta arbete är att Sverige kan bibehålla sin höga teknologiska utvecklingsnivå

och därmed internationella konkurrenskraft. Är 1978 väcktes i riksdagen

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 51

en motion (Mot. 1977/78:705) om att en statlig utredning borde tillsättas

med uppgift att se över möjligheterna till en väsentligt snabbare informa-

tion om nya arbetsmiljörisker till dem som berörs av dessa ute på arbetsplatserna. I första hand torde motionen ha avsett möjligheterna till en

bättre information om kemiska hälsorisker. År 1979 tillsattes så utredning-

en (A 1979:01) rörande information om risker 1 arbetsmiljön (INRA) som

beräknas slutföra sitt arbete under innevarande vår. Enligt vad jag inhäm-

tat kommer utredningen att belysa ett brett spektrum av frågor som också gäller information om arbetsmiljöproblem till följd av ny teknologi. Särskilt torde frågeställningarna vara sammanfallande när det gäller behovet och formerna för att föra ut information om arbetsmiljörisker. Det gäller exempelvis frågor som rör information om och registrering av arbetsmiljöforskning i Sverige och i utlandet samt rådgivning och utbildningsverksamhet till bl. a. anställda. Vidare avser utredningen att behandla vissa sckretessfrågor, t.ex. frågan om lokala fackliga företrädare bör ges ökade möjligheter att få anlita biträde från experter i sin centrala huvudorganisation.

Dataeffektutredningen har i sitt betänkande om kontorens datorisering

bl. a. pekat på det önskvärda i att arbetarskyddsstyrelsen samlar information inom datorområdet och också sammanställer erfarenheter som vunnits i samband med projekt kring datorisering ur såväl forsknings- som tillsynssynpunkt. Även här väntas INRA redovisa vissa tankegångar som har nära anknytning till vad datacffektutredningen diskuterat. Vidare avser INRA att behandla en rad frågor som rör arbetsmiljöinformation inom

skolväsendet samt universitet och högskolor m.fl. Särskilt gäller detta sambandet mellan arbetsmiljö och den allmänna teknologiska utvecklingen m.m. Uppmärksamhet kommer också att ägnas sambandet mellan arbetsmiljö och arbetsorganisation och de små och medelstora företagens problem i informationshänseende. INRA väntas också beröra informaticnens

tillgäng”zhet samt åtgärder för att förbättra informationen till vissa grupper såsom invandrare, handikappade m. fl.

Mot bakgrund av att INRA:s betänkande inom kort kommer att överlämnas till regeringen anser jag att tidpunkten nu inte är lämplig att närma-

re gå in på de särskilda informationsåtgärder inom arbetsmiljö- och med-

bestämmandeområdet som cv. motiveras av användandet av datateknik. Som jag tidigare nämnt ser jag inga principiella skillnader när det gäller informationsbehov till följd av ökad användning av datateknik i förhållan-

de till vad som gäller beträffande tekniska förändringar över huvud taget. Jag anser det därför lämpligt att återkomma till dessa frågor i samband med

behandlingen av INRA:s betänkande.

Jag vill också framhålla att frågan om förbättrad information till de

anställda i samband med införande av ny teknik enligt vad jag erfarit kommer att behandlas i ett stort upplagt program kring arbetsorganisation m.m, vid utnyttjande av datorer i arbetslivet som jag strax kommer att

behandla.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 in ta

Dataeffektutredningen har framhållit att informations- och erfarenhetsutbyte mellan företag, fackliga organistioner. enskilda anställda m.fl. i frågor som bl.a. gäller användning av datastödd tillverkningsutrustning och: styrsystem skulle underlättas genom en mer enhetlig terminologi. Utredningen anser därför att en enhetlig nomenklatur vore önskvärd. | Enligt vad jag erfarit förbereds f.n. i samarbete mellan Standardiseringskommissionen i Sverige och Tekniska nomenklaturcentralen en ny utgåva av Standardiseringskommissionens dataordbok. | |

Som jag senare kommer att beröra-är det emellertid bl. a. ur medbestäm-

mandesynpunkt angeläget med särskilda satsningar kring systemutvecklingsmodeller. Det vore särskilt värdefullt om dessa satsningar kunde kombineras med insatser för att utveckla en mer enhetlig terminologi inom områdena datateknik och organisation. Jag är därför beredd att förorda att

vissa medel ställs till förfogande för ändamålet. Medlen bör utgå som stöd till projekt som drivs av organisationer med särskilt ansvar inom nomen-

klaturområdet. Finansieringen bör ske över arbetsmarknadsdepartemen-

tets kommittéanslag.

5.5 Systemutveckling, organisation och offentlig upphandling

Dataeffektutredningen konstaterar att användningen av datateknik i många fall har bedömts så uppenbart lönsam att teknikens möjligheter snarare än väl underbyggda rationaliseringsbedömningar fått bilda under- '

lag för dess införande. Konsekvenserna av ofullständiga beslutsunderlag har i vissa fall lett fram till föga ändamålsenliga eller dåligt fungerande system. Datoriseringen har också ofta mött motstånd bland de anställda

en förklaring härtill anger dataeffektutredningen att de traditionella systemutvecklingsmodeller som tillämpas kan ses som alltför expertinrik- .

tade. Den berörda personalen har som jag tidigare också berörde då jag

behandlade informationsfrågorna hittills ofta kommit in i utvecklingsarbetet i ett alltför sent skede av systemutvecklingsprocessen. Möjligheterna att påverka utformningen av systemen har därför varit små.

Den arbetsmetodik som används vid utveckling och införande av dator-

system är enligt dataeffektutredningen också en betydelsefull faktor förde

anställdas medbestämmande. Bland de komponenter som påverkar hur ett datorsystem kommer att tas emot av de anställda anger utredningen bl. a. den beslutsgång som tillämpas, omfattningen av konsekvensanalyser och informations- och utbildningsinsatser. Utredningen betonar att konse-

kvensanalyser förutom tekniska och ekonomiska aspekter också bör om-

fatta konsekvenser för arbetsinnehåll, omplacerings- och utbildningsbehov, ensamarbete, arbetstider. löneformer etc. När det gäller datoriseringen inom kontorssektorn, anser utredningen att den önskvärda arbetsorganisationen bör vara utgångspunkt för systemutformningen. Utredningen

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 53

föreslår att anslag till forskning om systemutvecklingsmodeller bör prioriteras. Framför allt gäller det hur konsekvensanalyser kan integreras i utvecklingsmodellerna. Särskilt viktigt bedöms vara hur personalutvecklingsplaner ska kunna integreras i systemutvecklingsmodeller. . Flertalet av de remissinstanser som behandlat frågan om ökade forskningsinsatser kring systemutvecklingsmodeller stöder utredningens förslag. När det gäller konsekvensanalyser ställer sig arbetarskyddsstyrelsen . bakom förslaget men anser att utredningen inte angett hur detta arbete praktiskt skall gå till, var sakkunskap finns att hämta. vem som avgör om

analysresultat är rimliga osv. LO betonar att användarinflytandet måste

utvecklas och förstärkas. Forskningen bör därför enligt LO utifrån en helhetssyn behandla frågor som gäller analys av datateknik och dess konsekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö. TCO betonar behovet av en

viss formalism i systemutvecklingsarbetet och förordar också att frågan

om integrering av konsekvensanalyser i systemutvecklingsmodeller blir föremål för forskning i nära samarbete med de anställda och deras fackliga

organisationer. |

Det är självfallet viktigt, påpekar SAF, att de anställda och de fackliga ' Organisationerna engageras I utvecklingsarbete i företagen vilket normalt

också sker. Någon generell modell för systemutvecklingsarbete och medbestämmande finns knappast. I stället måste man utgå från typen av

datoriseringsobjekt och de speciella förutsättningar som gäller det enskilda fallet. SAF påpekar att konsekvensanalyser visat sig vara en metod som i praktiken är mycket svår att använda och därför har ett begränsat värde.

För egen del anser jag utredningens förslag välgrundade. Om datateknikens möjligheter till effektivering av produktionen skall kunna tas till vara fullt ut är det viktigt att organisationen kring den datoriserade utrustningen

utformas på ett sådant sätt att effekterna på arbetsmiljö och arbetsinnehåll

blir positiva varvid den förväntade rationaliseringseffekten ökar. En förutsältning för att datatekniken skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt är

sålunda att de som berörs av datoriseringen har kunskaper om datatekni- : kens möjligheter och risker. För detta behövs utbildning. För att effektiva

system skall kunna utvecklas är det därför viktigt att inte enbart beslutsfattare och tekniska experter deltar i utvecklingsarbetet. Även den personal

som direkt berörs av datoriseringen och deras fackliga företrädare bör

delta och kunna utöva ett reellt inflytande över utvecklingsprocessen.

Enligt min mening bör breda konsekvensanalyser göras under olika

skeden av ett systemutvecklingsarbete. Härigenom bör det bli möjligt att

bättre förutse eventuella komplikationer. Dessutom öppnas möjligheter att redan i ett tidigt skede anpassa utvecklingsarbetet så att det planerade

systemet och organisationen runt detta blir så bra som möjligt sett från

arbetstagarnas synpunkt. De invändningar som vissa remissinstanser rest

mot utredningens förslag kan framför allt ha sin grund i att det i dag inte finns någon väl utvecklad och allmänt accepterad modell för hur konsck-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 54

vensanalyser bör inordnas i systemutvecklingsarbeten och hur medbestämmande och användarinflytande skall kunna utövas. Utredningens för-

slag syftar primärt till att ta fram en sådan modell. I sin rapport om kontorens datorisering konstaterar dataeffektutredningen att det råder osäkerhet om den nuvarande spridningen av datorsystem inom kontorssektorn. Enligt utredningen befinner sig dock utveckling-

en i ett initialskede vilket skapar ett visst handlingsutrymme. Dataeffektutredningen konstaterar att det finns ett starkt samband mellan lyckade

satsningar på kontorsinformationssystem och organisationsutveckling och föreslår ökade forskningsinsatser på området. Dessa bör främst inriktas på

att undersöka vilka möjligheter tekniken ger att decentralisera sammanhållna verksamheter med syfte att åstadkomma sådana organisatoriska lösningar som på en gång ger goda arbetsmiljöer och möjligheter till beslutsformer med ett decentraliserat inflytande.

Utredningens förslag bygger på konstaterandet att en decentralisering av datorresurser hittills inte nödvändigtvis följts av en decentraliserad beslutanderätt annat än i detaljfrågor. Utredningen ser dock en möjlighet att med hjälp av ord- och textbehandlingsutrustning och flerfunktionsterminalter sprida skrivfunktioner som idag är samlade på skrivcentraler. Förbätt-

rad kommunikationsteknik och billigare utrustning kombinerat med en långsiktig lönsamhetsbedömning, som även tar hänsyn till arbetsmiljöa-

spekterna bör I ett längre tidsperspektiv skapa möjligheter till sådana decentrala skrivfunktioner. :Kortsiktiga lönsamhetskrav kan emellertid styra utvecklingen i motsatt riktning, vilket enligt dataeffektutredningen skulle vara olyckligt. | :

Utredningen tar också upp hemterminalarbete och arbete i grannskapscentraler och de möjligheter som dessa erbjuder att geografiskt flytta kontorsfunktioner utanför den traditionella kontorsmiljön. Idag finns enligt utredningen ingen större erfarenhet av sådana organisationsformer och det är därför svårt att bedöma vilken spridning sådana kan komma att få. Verksamhet med grannskapscentraler bör enligt utredningen främst avse sammanhållna verksamheter med decentrala beslutsfunktioner så att man

undviker att de utvecklas till utlokaliserade skrivcentraler. Regionalpolitiska hänsyn bör också tas när man väljer organisatorisk lösning för grann-

skapscentraler. Med tanke på den ringa kunskap som idag finns beträffande hemterminaler och grannskapscentraler förordar utredningen en satsning på forskning om de möjligheter och begränsningar dessa organisa-

tionsformer för med sig. | : Bara ett mindre antal remissinstanser har behandlat utredningens förslag

om en ökad forskning kring sambanden mellan kontorsinformationssystem och organisationsutveckling resp. hemterminaler och grannskapscentraler.

Arbetarskyddsstyrelsen, statskontoret och televerket tillstyrker utredning-

ens förslag. Televerket anser sig ha en central roll i sammanhanget. Inom sektorn för kontorens automatisering avser STU att under innevarande

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 'n 'n

budgetår starta en undersökning av möjligheterna att åstadkomma en användarnära försöksmiljö för experiment med datorbaserade hjälpmedel i

arbetslivet. STU fäster vid sin planering stor vikt vid bl. a. kontorsmiljöfrå-

gorna i termer av organisation, sociala relationer, centralisering, decentralisering etc. Arbetarskyddsfonden stöder f.n. en undersökning om arbetsmiljö- och organisationsfrågor i samband med grannskapsterminaler. "TCO anser det viktigt att ta tillvara de möjligheter som en kombination av

data- och kommunikationsteknik ger att fysiskt decentralisera tjänstepro-

duktionen. Enligt TCO krävs även betydande forskningsinsatser för att finna lämpliga former för en sådan decentralisering. Ett självklart krav skall dock vara att inte bara enskilda funktioner i en verksamhet skall beröras. TCO konstaterar att utredningen ser mycket små möjligheter att organisera hemarbete och arbete vid fjärrkontor på ett sådant sätt att de krav kan uppfyllas som ett utvidgat effektivitetsbegrepp omfattar. I effekti-

vitetsbegreppet bör enligt utredningen inkluderas faktorer som den fysiska arbetsmiljön, arbetets organisation, arbetsinnehåll och arbetsgemenskap. SAF anser att hemterminalarbete kan öka sysselsättningsmöjligheterna för bl.a. vissa arbetshandikappade. Grannskapscentraler har vissa nackdelar bl.a. i form av svårigheter för facklig verksamhet anser LO.

Enligt min mening är forskning kring organisatoriska lösningar i samband med kontorsautomation angelägen. Särskilt gäller detta frågan om hur organisationsutformningen påverkar möjligheterna till medbestämmande och därmed sammanhängande frågor bl. a. rörande integritet. När det gäller arbete i grannskapscentraler och hemterminalarbete vill jag påpeka att dessa principiellt inte är några nya verksamhetsformer. S.k. hemarbetscentraler har sedan lång tid organiserats i glesbygden där arbetsuppgifter utförts såväl inom kontors- och kontorsservicesektorn som inom

den varuproducerande sektorn. Bl. a. har sådan verksamhet bedrivits inom

ramen för den skyddade sysselsättningen och glesbygdsstödet. Hemarbetscentralerna har vanligtvis haft fem till tjugo anställda inkl. arbetsledningspersonal. Vid en jämförelse med dessa verksamheter skiljer sig arbetsformerna vid s.k. grannskapscentraler främst genom att bildskärmsteknik och annan datoriserad utrustning används. Erfarenheterna från hemarbetscentralerna visar också att viktiga arbetsmiljöaspekter som bl. a. : kraven på kontakter och möjligheter till utveckling i arbetet samt facklig verksamhet går att lösa tillfredsställande. Man bör därför inte utesluta att

sådana lösningar under vissa förhållanden kan innebära betydelsefulla sysselsättningsmöjligheter t. ex. för arbetshandikappade och människor i glesbygd som har svårigheter att klara långa arbetsresor. Som utredningen

anger är dock erfarenheterna begränsade när det gäller användning av

datateknik i sådana sammanhang. Jag anser därför att de forskningsinsatser som utredningen föreslagit på detta område är angelägna. Även

hemterminalarbete torde i vissa undantagsfall kunna erbjuda en lösning på arbetsfrågan för dessa grupper även om en sådan lösning bl. a. inte tillgo-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 56

doser de sociala aspekterna på arbetet. Jag vill även här peka på att det

redan i dag sysselsätts tusentals människor I hemarbete 1 Sverige. Detta gäller såväl i privat som samhälleligt driven verksamhet bl. a. inom ramen för glesbygdsstödet och Stiftelsen Samhällsföretag. De arbetsuppgifter

som förekommer är av varterande slag. Förutom tillverknings- och monteringsarbeten förekommer kontors- och Kontorscervicearbete, hemslöjd m.m. se

Jag kommer senare att behandla de speciella jämställdhetsaspekter som är förknippade med grannskapscentraler och hemterminaler.

I detta sammanhang vill jag anmäla att styrelsen för arbetarskyddsfonden i en skrivelse till regeringen den 20 januari 1982 hemställt om att få

utnyttja vissa fonderade medel för finansiering av ett utvecklingsprogram

för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer

och mikroelektronik i arbetslivet. Fondens hemställan grundas på ett ge-

mensamt förslag från LO, TCO och SAF. Programmet skall syfta till att genom utvecklingsarbete och försöksverksamhet samt insatser för utbildning ge ett mer konkret underlag för att utnyttja datorer i produktionen

under socialt acceptabla villkor. Utvecklingsprogrammet skall ses som ett komplement till och ett fullföljande av de insatser för forskning och ut-

veckling som sker på området. Stort avseende skall läggas vid praktiska

erfarenheter och krav som kan hämtas ur dessa från näringslivet, de

anställda och organisationerna på arbetsmarknaden. Programmet avses innefatta ett begränsat antal praktiska projekt som knyts direkt till produk- . tionslivet och i första hand omfattar utvecklingsarbete och försöksinves-

teringar i samband med introduktion av den nya tekniken. Målet för

arbetarskyddsfondens program är att i näringsliv och förvaltning utarbeta

exempel på datorstödda lösningar som samtidigt tillgodoser krav på en

rationell och effektiv produktion av varor och tjänster och krav som de anställda ställer på arbetsmiljö, medbestämmande och arbetsorganisation. Enligt förslaget bör programmet knytas till arbetarskyddsfonden som ett särskilt utvecklingsprogram vid sidan av fondens ordinarie stöd till forskning och utveckling. Beträffande programmets organisation kan sägas att det förutsätter att ett ledningsorgan inrättas med företrädare för arbets-

marknadens parter, näringsliv och förvaltning. Programmet är tänkt att påbörjas vid halvårsskiftet 1982 och beräknas pågå under fem år. I cn preliminär kalkyl har de totala kostnaderna uppskattats till ca 50 milj. kr. I

sin skrivelse till regeringen hemställer styrelsen för arbetarskyddstfonden om att för finansiering av programmet få ta medel i anspråk som ackumule-

rats hos fonden för bidrag till medbestämmande- och styrelserepresentan-

tutbildning. Sammantaget skulle från dessa källor disponeras 35 milj. kr. Resterande medel, I5 milj. kr., skulle enligt arbetarskyddsfondens finan-

sieringskalkyl utgå ur fondens kapitalbehållning.

Jag noterar med tillfredsställelse det initiativ som parterna på arbetsmarknaden och arbetarskyddsfonden tagit i denna fråga. Vidare anser jag

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 57

att sammansättningen av den ledningsgrupp som föreslagits för programmet bör garantera att utvecklingsarbetet får en inriktning som svarar mot behoven inom arbetslivet. Samtidigt vill jag betona att problem som uppstår då ny teknik tas i bruk inte alltid beror på att kunskaper saknas om hur problemen skall bemästras utan snarare på att befintlig kunskap inte tillämpas. Skälen till detta kan vara av praktisk eller ekonomisk natur. Bl. a. mot denna bakgrund syns den inriktning mot praktiska projekt som angetts för

utvecklingsprogrammet som särskilt värdefull. STU har också enligt vad

Jag erfarit uttryckt intresse för eventuell samverkan med programmet. Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att vidta sådana ändringar i reglerna för dispositionen av medel för medbestämmande- och styrelserepresentantutbildningen att medlen kan nyttjas för det föreslagna utvecklingsprogrammet. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter för 'medlens disposition.

Jag har i det föregående understrukit hur viktiga frågorna om arbetsmiljö

och medbestämmande är i systemutvecklingsarbetet. Datadelegationen. dataeffektutredningen m. fl. har också poängterat behovet av satsning på forskning och utveckling av modeller för systemutvecklingsarbete som kan ge ett ökat inflytande för de anställda. Studier av hur konsekvensanalyser kan ingå i utvecklingsmodellerna har bedömts som särskilt värdefulla. Jag

har tidigare redovisat de fördelar som en ökad användning av konsekven-

sanalyser kan föra med sig. Jag har också ställt mig bakom dataeffektutredningens förslag om ökade forskningsinsatser i syfte att utveckla konscekvensanalyser som kan integreras i systemutvecklingen. Arbetarskyddsfonden och STU har finansierat ett antal projekt inom området, men någon

heltäckande bild som gör det möjligt att analysera hur långt forskningen kommit föreligger inte. Jag föreslår därför att särskilda resurser satsas för

att dels sammanställa befintliga forskningsresultat och vunna erfarenheter när det gäller systemutvecklingsarbete och dels främja ytterligare forskning och försök kring alternativa systemutvecklingsmodeller. Enligt min mening är det lämpligt att resurserna tillförs arbetarskyddsfonden för att användas inom det planerade utvecklingsprogrammet för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet. Genom den samordning som härigenom kan komma till stånd med bl. a. praktiska försök och tillämpningar bör resultaten av insatserna få en snabbare spridning ut i arbetslivet. Särskilda medel bör därför tillföras fonden för insatser

med en sådan inriktning som jag här har angivit. Enligt min bedömning bör 4,5 milj. kr. avsättas under en treårsperiod. Medlen bör tillföras fonden via

arbetsmarknadsdepartementets kommittéanslag. För budgetåret 1982/83 beräknar jag kostnaderna till 1500 000 kr. för ändamålet. För att erfarenhe-

terna från denna systemutveckling skall kunna föras vidare inom rege-

ringskansliet anser jag det angeläget att en representant för detta på nära håll kan följa arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram. För att ge par-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 58

terna på arbetsmarknaden bättre underlag för förhandlingar om avtal om de anställdas integritetsskydd bör också enligt min mening en faktaredovisning om integritetsproblemen tas fram inom ramen för fondens projekt.

Jag har i det tidigare redovisat min positiva syn på datacffektutredningens förslag om ökade forskningsinsatser kring möjligheterna att decentralisera sammanhållna verksamheter samt möjligheter och begränsningar vid arbete i grannskapscentraler. Det är enligt min mening viktigt att de forskningsstödjande organen främst arbetarskyddsfonden och STU även i framtiden noga följer behoven av forskning och utveckling i samband med kontorsautomationen. Jag utgår också från att de nämnda frågeställningarnä liksom integritetsfrågorna för de anställda kommer att ägnas uppmärksamhet t bl. a. arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram.

Jag vill i detta sammanhang behandla dataeffektutredningens förslag att staten genom offentlig upphandling bör stödja framtagandet och introduktionen av ny teknik. I det föregående har jag framhållit hur arbetsmiljö- och : medbestämmandefrågorna bör beaktas i samband med planering och introduktion av ny teknik inom hela arbetslivet. Med de förbättringar i detta system som jag där diskuterat bör kraven avseende arbetsmiljö och medbestämmande kunna tillgodoses. Mot denna bakgrund anser jag inte att statens normer för offentlig upphandling bör ändras. I sammanhanget vill jag också peka på de förslag som jag nyss framfört beträffande statligt stöd bl. a. till alternativa systemutvecklingsmodeller.

5.6 Vissa frågor rörande arbetshandikappade

När man gör överväganden om datoriseringens effekter på arbetsmarknad och arbetsliv finns anledning att särskilt överväga de möjligheter och risker som den kan innebära för handikappade personer. Frågan har redan uppmärksammats både internationellt och här i Sverige. Så har exempelvis EG-kommissionen i en rapport 1981 Problems of the Handicapped framhållit att ny teknik kan ge arbetstillfällen för handikappade och underlätta återanpassningen av arbetsskadade genom att tunga moment övertas av t.ex. en industrirobot. Kommissionen har också pekat på betydelsen av ny teknik när det gäller att utveckla nya och alltmer förfinade arbetshjälpmedel åt handikappade. I Storbritannien finns sedan flera år en särskild kommitté, British Computer Society, som sysslar med verksamhet för handikappade. Också i Sverige arbetar man med dessa frågor. Samhälls- "företag har bedrivit en försöksverksamhet — Projekt Datatjänster — som syftat till att finna nya verksamhetsområden för gravt rörelsehindrade ungdomar. De 15 ungdomar, som var anställda i projektet har sysslat med dataregistrering av fastighetstaxeringsuppgifter. Handikappforskningen vid Göteborgs universitet har fått medel av arbetsmarknadsdepartementet för ett projekt som syftar till att genom praktisk verksamhet skaffa erfarenhet av och studera hur datautbildning bör utformas för ungdomar med svåra rörelsehinder eller andra svåra handikapp.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 59

Utvecklingsarbete bedrivs även när det gäller hjälpmedel åt handikappa-

de. Så stöder exempelvis STU ett projekt, vars första etapp inneburit en

kartläggning av elektronisk utrustning på hjälpmedelsområdet. I en andra etapp har typarbetsplatser för synskadade, hörselskadade och rörelsehind-

rade arbetats fram. Som ett exempel på avancerad elektronisk utrustning

på sådana typarbetsplatser kan nämnas utrustning för talstyrning av en

dator, dvs. datorn styrs genom talade instruktioner. Handikappinstitutet har nyligen med stöd från arbetsmarknadsdepartementet och arbetar-

skyddsfonden givit ut en idébok om arbetsanpassning kallad Anpassad

arbetsplats, som redovisar flera exempel på hur arbetsplatsdatorer och annan elektronisk utrustning kan öka handikappade personers möjligheter att förvärvsarbeta. Boken distribueras till samtliga skyddskommittéer och

anpassningsgrupper.

Enligt min mening finns all anledning att ta fasta på och söka utveckla de

positiva möjligheter som ny teknik på detta sätt kan innebära för handikap-

pades situation på arbetsmarknaden. Datatekniken möjliggör styrsystem

som kan kompensera förlust av mänsklig muskelkraft och rörelseförmåga. Införande av datateknik kan således medföra minskade inslag av fysisk

aktivitet i arbetet, vilket i sin tur kan ge ökade möjligheter för t. ex. svårt rörelsehindrade att få arbete. Detta har framhållits av televerket som i sitt remissyttrande över dataeffektutredningens förslag också pekar på de möjligheter som datoriseringen ger rörelsehindrade att fullgöra arbetsuppgifter genom bl. a. telefon/TV-konferenser, och genom bekväm åtkomst av information via terminal. Datatekniken kan i ökande utsträckning bli an-

vänd för att utveckla nya och alltmer sofistikerade hjälpmedel för handi-

kappade. bl.a. sådan talstyrning som jag nyss nämnt eller system för

optisk läsning eller syntetiskt tal m.m. Inom dataområdet förekommer också arbetsuppgifter av skiftande slag som kan vara lämpliga för eller

anpassas till handikappades förutsättningar.

Samtidigt finns också anledning att uppmärksamma de negativa effekter som datatekniken kan ha för arbetshandikappade och äldre. Ny teknik,

nya organisationsformer och nytt arbetsinnehåll innebär krav på omstiäll-

barhet och flexibilitet hos arbetstagarha. som många äldre och arbetshandikappade kan ha svårt att svara mot.

Rationaliseringsverksamheten i företagen har i hög grad gått ut på att minska den s.k. kollektiva spilltiden. Detta har inneburit hårdare arbets-

tempo och fler ensidiga arbetsmoment. Samtidigt har sådana enkla arbets-

uppgifter som inte ställer så höga prestationskrav på arbetstagarna, automatiserats eller rationaliserats bort. Möjligheterna till reträttarbeten av

t.ex. underhållstyp eller som stödarbetare har härigenom minskat. Ordoch textbehandlingsutrustning ersätter alltmer enklare maskinskrivnings-

arbete och andra kontorsgöromål. Samma utveckling kan iakttas inom

t.ex. handeln och transportväsendet. Det ökade bruket av robotar inom

näringslivet har också lett till att andelen efterarbeten till maskinerna har

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 60

minskat. Tidigare former av automatiserade produktionskedjor gav som regel möjligheter till enklare former av efterarbeten. Det kunde t. ex. gälla

arbetsuppgifter som gradning. paketering, kvalitetskontroll och enklare montering. Dessa arbeten har ofta varit mycket lämpliga för människor

med lättare begåvningshandikapp. Genom robotteknikens utveckling har

arbetsuppgifter av dessa slag också i betydande grad kunnat automatiseras. Utvecklingen har också minskat möjligheterna till omplaceringar av redan anställda, som behöver lättare arbetsuppgifter. Den försvårar också för bl. a. människor med nedsatt psykisk prestationsförmäga att finna en

plats i arbetslivet. Utvecklingen har inte bara påverkat arbetshandikap-

pades möjligheter på den ordinarie arbetsmarknaden utan också inneburit ökade svårigheter för 1. ex. verkstäder för skyddat arbete att finna lämpliga legoarbetsuppgifter för den stora grupp av arbetstagare som har nedsatt intellektuell kapacitet. För att belysa problemets omfattning kan nämnas

att omkring 15—2092 av de totalt ca 22500 arbetshandikappade som sysselsätts vid Samhällsföretags ca 370 verkstäder har förståndshandikapp. Jag har här givit exempel på några positiva och negativa effekter för de

handikappade som den nya tekniken innebär. Jag anser att dessa frågor bör studeras närmare. I sitt fortsatta arbete bör dataeffektutredningen därför särskilt uppmärksamma de arbetshandikappades ställning. För att tillföra utredningen särskilda kunskaper inom detta område har jag för avsikt att

inbjuda Handikappförbundens Centralkommitté (HCK) och De Handikappades Riksförbund (DHR) att gemensamt utse en expert i utredningen. Det finns således anledning att återkomma till denna fråga sedan utredningens arbete har avslutats.

6¶Datoriseringens effekter för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden |

Jag övergår nu till att behandla frågan om vilka effekter datoriseringen

kan få för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Andersson. Med begreppet jämställdhet avses bl.a. att kvinnor skall ha samma inflytande i arbetslivet som män och ha

tillgång till arbetsmarknaden på samma villkor som de. Mycket återstår dock innan detta mål har nåtts. Den svenska arbetsmarknaden är starkt

könsuppdelad. Kvinnornas arbetsmarknad är betydligt mer begränsad än männens. 75Z av kvinnorna arbetar inom 30 yrken medan flertalet män

arbetar inom 200 olika yrken. 40 av alla kvinnor arbetar som sjukvårdsbiträden, affärsbiträden, kontorister eller lokalvårdare. Av dessa berörs främst kontorister och affärsbiträden av datoriseringen. 70 av de för-

värvsarbetande kvinnorna finns inom den offentliga sektorn. Enligt SCB: s arbetskraftsundersökningar (AKU) arbetar 47 2£ av kvinnorna deltid mot 6976 av männen. Även om man korrigerar för arbetstid har kvinnorna

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 61

väsentligt lägre lön än männen, vilket har samband med att de arbetsuppgifter som i allmänhet utförs av kvinnor värderas lägre än de uppgifter som

män utför. I de yrken där både kvinnor och män arbetar finns kvinnorna på

de låga, obefordrade nivåerna.

Arbetslösheten är också fortfarande ojämnt fördelad mellan kvinnor och

män, även om skillnaderna :har minskat. Enligt AKU var under år 1981 i

medeltal 2,4 Z av männen arbetslösa och 2,6 96 av kvinnorna. Av ungdo- :-

marna i åldern 16—19 år var 10,5 26 av flickorna arbetslösa och 8,27 av

pojkarna.

Eftersom kvinnor i så stor utsträckning återfinns i lågt avlönade yrken

och befattningar kan det antas att kvinnor antingen huvudsakligen utbildar

sig till yrken med rutinarbetsuppgifter. Det är också möjligt att de utbildar

sig i så ringa grad eller så föga anpassat efter arbetsmarknadens krav att de blir tvungna att acceptera rutinarbeten. Detta är dock inte någon tillräcklig förklaring till varför kvinnor har mindre kvalificerade arbetsuppgifter än män. När man jämför kvinnor och män med samma utbildning. har de flesta av dessa kvinnor ändå lägre lön och mer rutinartade arbetsuppgifter än vad männen har. Detta förhållande kvarstår även när man jämför antal

år i yrkeslivet och bara studerar de heltidsarbetandes situation. Mänga

kvinnor kommer också sent ut i arbetslivet eller återvänder till det efter att ha ägnat sig åt hem och barn. I den mån dessa kvinnor besitter utbildning

och yrkeserfarenhet kan denna vara föråldrad när de kommer ut på arbets-

marknaden varför endast mindre kvalificerade arbetsuppgifter står dem till

buds. Mönstret håller visserligen på att ändras så att kvinnor som får barn

inte längre lämnar yrkeslivet utan i stället minskar sin arbetstid. Detta medför emellertid ofta att utbudet av arbetsuppgifter begränsas.

Datateknikens användning medför bl.a. att vissa enkla, monotona ar-

betsuppgifter försvinner. Samtidigt skapar datoriseringen även nya enkla

och monotona arbetsuppgifter. typ dataregistrering. Som jag redan har visat finns det inga säkra belägg för att detta innebär att antalet arbetstill-

fällen i en ren tillväxtekonomi minskar, men däremot att de nya arbetsupp-

gifterna i allmänhet ställer större krav än tidigare på utbildad och i synnerhet på tekniskt utbildad personal. Dataeffektutredningen framhåller i sitt delbetänkande om industrins datorisering att det ofta är så att de personer som förlorat sina arbetsuppgifter vid en övergång till databaserade system inte är desamma som får de nya arbetsuppgifterna. Om inte de traditionella könsbundna utbildnings- och yrkesvalen ändras är risken uppenbar att kvinnorna inte kan hävda sig vid rekryteringen till de nya arbetstillfällen

som följer i datoriseringens spår. Det är som tidigare nämnts inte möjligt

att belysa detta med den statistik som finns tillgänglig. Inom verkstadsindustrin svarar kvinnorna för 16.3 92 av totala antalet arbetstimmar utförda

av arbetare men för över hälften av antalet 'arbetade timmar i den minst

kvalificerade befattningsgruppen. Antalet sysselsatta kvinnor 1 verkstadsindustrin har emellertid ökat kraftigt under 1970-talet. |

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 62

Det pågår åtskillig forskning kring kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Ett exempel är det s.k. KATA-projektet som bedrivs av Arbetslivscentrum. Det syftar bl.a. till att öka kunskaperna om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och att klarlägga kvinnornas roll i den tek-

ställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Nordiska rådet stöder också forskningsprojekt som rör jämställdheten inom arbetslivet, bl.a. datateknikens effekter för kvinnorna.

I studien om datoriseringen i försäkringsbranschen (Ds A 1981: 14) framgår att andelen kvinnor inom denna traditionellt kvinnodominerade bransch har minskat med 5Z under åren 1967—1979, alltså under den period då datatekniken började tillämpas. Samtidigt framgår att andelen kvinnor med rutinarbete sjunkit från ca 7972 år 1970 till ca 4892 år 1979. Sedan år 1958 har gruppen mycket unga kvinnor (under 20 år) reducerats från att ha utgjort en femtedel av alla kvinnor i branschen till att utgöra en på hundra, visar studien. Minskningen har främst gått ut över de yngre korttidsutbildade kvinnorna. Andelen unga män bland de nyrekryterade har också minskat men inte i samma omfattning.

När datoriseringen ökar sker en förskjutning av arbetstillfällena inom och mellan branscherna. Yrken med rutinarbetsuppgifter försvinner medan datayrkena ökar. Datoriseringen ställer alltså krav på kvalificerad, datatekniskt utbildad personal såväl inom berörda företag som i själva dataindustrin. Enligt SCB:s rapport till datadelegationen om ADB-personalens sammansättning så utgör kvinnorna endast 2092. Inom den privata sektorn är bara 392 av den ADB-ledande personalen kvinnor. Andelen kvinnor som sysslar med dataregistrering (räknas ej som ADB-personal enligt SCB) utgör däremot 96 Zz.

ADB-utbildningens tidigare anknytning till matematiska utbildningar kan vara en förklaring till att datayrkena kommit att bli mansdominerade.

dem som studerar på ADB-linjerna vid universitet och högskolor är kvinnor.

En växande grupp utgör de som arbetar med dataterminaler. För detta arbete krävs i allmänhet fackkunskaper jämte viss kunskap om datorhantering. Behovet av personal för mindre kvalificerat arbete såsom dataregistrering minskar däremot efter hand eftersom dessa uppgifter allt mer automatiseras. Denna personal består nästan uteslutande av kvinnor.

Jämställdhetsombudsmannen, JämO, har informerat sig om databranschen dels genom att hålla två s.k. hearings med företrädare för dem som sysslar med kontorens datorisering som leverantörer, arbetsledare och anställda, dels genom att sända ut en enkät till otika dataföretag. JämO fann därvid anledning att i olika avseenden rikta kritik mot både dataföretagen och de företag som använde datautrustning. JämO fann t.ex. att leverantörsföretagen inte alls hade beaktat jämställdhetsfrägor vid försälj-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 63

ning och installation av utrustning och system. Minskningen av personal var ett försäljningsargument. Problemen med eventuellt övertalig personal och utbildningen av denna var enligt leverantörerna en fråga för kunderna. JämO avser att inom kort publicera en rapport om hittillsvarande erfarenheter.

Datoriseringen inom industrin innebär i många fall att tunga och farliga

arbetsmoment försvinner. Detta är naturligtvis fördelaktigt för alla och kan för kvinnornas del innebära fler arbetstillfällen inom denna sektor. Det behövs dock attitydpåverkan och utbildningsinsatser för att kvinnor skall

efterfråga och klara av industriarbete. Arbetsgivarna måste också ändra sina attityder och vara beredda att ta emot kvinnor i sådana arbeten. Jag vill här peka på det jämställdhetsbidrag som utgår till företag som utbildar

nyanställd personal till yrken med ojämn könsfördelning. Detta bidrag

föreslås i årets budgetproposition kombineras med bidraget för utbildning

av anställda i samband med anställning av ersättare, vilket ytterligare bör stimulera arbetsgivare till otraditionell rekrytering. Allmänt gäller att det är önskvärt att ensidiga och repetitiva arbetsuppgifter försvinner och ersälts av mer sammansatta och kvalificerade uppgifter, som utförs av både

kvinnor och män. . Strukturomvandlingen, som i bl.a. livsmedelsindustrin delvis hänger samman med datorisering. koncentrerar arbetstillfällena till färre orter. Inom handeln finns också tecken på centralisering, t.ex. av lagerhållning-

en. Som jag tidigare nämnt studeras handelns datorisering i särskild ord-

ning på uppdrag av dataeffektutredningen. Gifta och sammanboende kvin- .

nor drabbas särskilt när arbetstillfällen flyttas, eftersom de ofta är lokalt

bundna och också vanligtvis har lägre inkomst än sina män. Om mannen

inte arbetar inom samma företag kan han som regel inte flytta när kvinnans

arbetsuppgifter omlokaliseras.

Datatekniken ger också nya möjligheter att lokalisera arbetsplatser till

orter med behov av arbetstillfällen. Det är därvid av stor betydelse att de arbetsuppgifler som decentraliseras är tillräckligt varierade för att arbetet

skall kunna upplevas som stimulerande för de berörda. Jag har tidigare

som exempel på försök med decentraliserade arbetsplatser nämnt Stiftel-

sen Servicecentralen i Gällivare (SIGA) och Stiftelsen Servicecentralen i Kiruna (SIKA), vilka erbjuder ett brett urval av tjänster inom kontors- och dataområdena. SIGA startade dels med utgångspunkt i friställd tekopersonal dels för att motverka den stora kvinnliga arbetslösheten i Malmfäl-

ten. S.k. grannskapscentraler med vissa avgränsade arbetsuppgifter kommer sannolikt att etableras på kontorsomrädet. Man kan anta att grannskapscentralerna kommer att domineras av kvinnliga arbetstagare. Det är viktigt att arbetet organiseras så att det tillgodoser krav på överblick,

arbetsutvidgning och decentralisering av vissa beslutsfunktioner. Om sädana krav tillgodoses innebär tillämpningar av datatekniken ett värdefullt tillskott av sysselsättning på berörda orter.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 64

Som alternativ till grannskapscentraler och liknande lösningar har ibland

nämnts möjligheten att placera dataterminaler i' hemmen för främst rutinbetonat kontorsarbete. Som jag tidigare har nämnt förekommer sedan länge hemarbete av olika slag såväl i stiftelsen Samhällsföretags regi som inom ramen för det s.k. glesbygdsstödet. Datatekniken kan i frumtiden

tänkas ge nya möjligheter att organisera hemarbete. Enligt min mening kan

ett arbete varaktigt förlagt till arbetstagares bostad ofta inte fylla de krav som bör ställas på en god arbetsmiljö. I en sådan ingår ju bl. a. att man har insyn i hela arbetsprocessen och kan påverka sitt arbete samt att man har arbetsgemenskap. Det är sannolikt att det är småbarnsmödrar utan yrkeserfarenhet som skulle erbjudas och acceptera arbete vid hemterminaler. Även om det i Sverige saknas erfarenheter av arbete med hemterminaler så visar erfarenheter från USA att denna typ av arbete kan ha olyckliga” effekter i form av framför 'allt isolering och små möjligheter att utvecklas i

arbetet eller ställa krav på arbetsgivarna. Det kan förmodas att motsvaran-

de effekter kan uppkomma i Sverige om hemterminaler införs. Dataeffekt-

utredningen bör därför i sitt fortsatta utredningsarbete speciellt belysa

riskerna med hemterminaler.

Som jag tidigare har utvecklat kommer datoriseringen att innebära krav

på omställningar. Det behövs utbildning av skiftande slag och insikter i datateknikens användning. Dessa krav kommer i hög grad att riktas mot

kvinnorna. Det är därför viktigt att, såsom statsrådet Tillander anfört i bilaga 3 och som också SÖ och STU framför i sina remissvar, de unga

kvinnorna påverkas till yrkesval inom tekniska områden och att samtliga elever i grund- och gymnasieskola får undervisning i datateknik. SÖ hänvi-

sar i sitt remissvar till en egen rapport från 1980. Av den framgår att antalet

arbetslösa arbetssökande ungdomar mellan åren 1978 och 1980 ökat med

ca 5000, varav 9095 kvinnor. Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gymnasieskolans traditionellt kvinnodominerade studievä-

gar.

Regeringen har nyligen anvisat medel till dels SÖ dels jämställdhetskom-

mittén (Ju 1976:08) för att dessa såväl rikstäckande som i några utvalda

kommuner skall bedriva en kampanj för att påverka ungdomarna, I första hand flickorna. till mer realistiska yrkesval. De som gör otraditionelta yrkesval har ofta större möjligheter att få arbete i sin hemort. Den praktiska arbetslivsorienteringen (praon) i grundskolan är en metod att stimule-

ra eleverna till otraditionella yrkesval. Kvinnorna mäste stimuleras att utbilda sig till och acceptera kvalificerade datatekniska yrken. Bl.a. är det betydelsefullt att de får fler förebilder i

kvinnor med sådana yrken. Arbetsgivarna har också ansvar för att kvinnorna kommer i fråga för kvalificerade arbetsuppgifter inom dutaomrädet.

Jag har redan behandlat frågan om utbildning för dem vars arbetsuppgif-

ter påverkas av en datorisering. Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) har

stor betydelse för kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden. AMU-kur-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 65

serna anpassas fortlöpande efter utvecklingen i arbetslivet. AMS kommer att intensifiera informationen till kvinnorna om nödvändigheten att bredda yrkesvalet. Jag vill också understryka vikten av att de anställda i företag

som inför datorisering skall ges samma möjligheter till utbildning och arbete på dataområdet oavsett om de arbetar hel- eller deltid. Arbetsgivare och fackliga företrädare har en viktig uppgift när det gäller att stimulera

kvinnorna att genomgå sådan utbildning.

Jag har i det föregående tagit upp frågor om medbestämmande och

fackligt inflytande. I detta sammanhang vill jag framhålla betydelsen av att kvinnorna deltar aktivt i det fackliga arbetet. Det är i stor utsträckning kvinnornas arbetsuppgifter som kommer att förändras på grund av datoriseringen, varför det är angeläget att de fackliga organisationerna stimulerar kvinnorna att åta sig fackliga förtroendeuppdrag.

Datoriseringen har många gånger genomförts utan att konsekvenserna har blivit tillräckligt beaktade. De som redan är anställda i företag som

berörs av datoriseringen har ändå ett bättre utgångsläge än de nytillträdande på arbetsmarknaden. Bland dessa utgör kvinnorna en särskilt ömtålig grupp eftersom datatekniken i första hand automatiserar de arbetsuppgifter som tidigare kunde kombineras med traditionellt kvinnliga yrkesval.

Trots detta anser jag att datoriseringen rätt genomförd kommer att vara

fördelaktig även för kvinnorna. Det fordras dock omfattande insatser i form av utbildning, attitydpåverkan och bättre information om följderna av olika yrkesval för kvinnornas del för att kvinnorna skall uppnå några

fördelar genom datoriseringen. För såväl kvinnor som män måste vidare

krävas att datoriseringen utnyttjas till att göra arbetsuppgifterna intressantare och mindre ansträngande.

Dataeffektutredningen har i sitt fortsatta arbete en särskilt viktig uppgift

att studera datoriseringens följder för kvinnornas arbetsmarknad och att lämna förslag till åtgärder. Intressanta områden är t. ex. vilka yrken som

förändras eller försvinner genom datoriseringen och i vilken omfattning

detta gäller traditionella kvinnoyrken, och vad som i så fall sker med de kvinnor vars arbetsuppgifter förändras eller upphör. Vidare kan man studera elektronikindustrin och hur man skall förbättra rekryteringen av kvinnor dit. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med JämO.

7¶Det fortsatta utredningsarbetet

Dataeffektutredningens direktiv är mycket vida. Jag avser därför föreslå

regeringen att ge utredningen tilläggsdirektiv som preciserar vilka områden som behöver kartläggas eller fördjupas inför arbetet med huvudbetänkandet. Som en information till riksdagen ges i det följande en presentation av

vad tilläggsdirektiven i huvudsak kommer att innehålla.

Som dataeffektutredningen själv konstaterar och som också har noterats

16 Riksdagen 198482. I saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 66

av flera remissinstanser återstår det att belysa viktiga delar av arbetsmarknaden. Vissa studier som inte kunnat beaktas i propositionsarbetet är dock i det närmaste avslutade och får beaktas i slutbetänkandet. Andra har ännu inte påbörjats. Det senare gäller landsting och kommuner. Statskontoret

har på förfrågan från dataeffektutredningen i skrivelse den 26 januari 1982 sagt sig vara berett att i samarbete med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet genomföra en studie av datoriseringens effekter inom

kommuner och landsting. Jag avser att i samråd med statsrådet Johansson föreslå regeringen att ge statskontoret i uppdrag att utföra nämnda studie. Arbetet skall fortlöpande avrapporteras till dataeffektutredningen.

I den allmänna debatten, särskilt den internationella, har det ibland

hävdats att datoriseringen i ett längre tidsperspektiv skulle ge sådana produktivitetsökningar att den fulla sysselsättningen skulle hotas. Hittills

har några sådana effekter inte kunnat konstateras men utredningen bör när

hela arbetsmarknaden belysts försöka göra en bedömning av de produkti-

vitetsvinster som kan åstadkommas i samband med datorisering och möjligheten att upprätthålla den fulla sysselsättningen. I motsatt riktning talar

aktuella befolkningsprognoser för Sverige. I ett längre perspektiv pekar dessa på behov av kraftiga produktivitetsökningar för att den minskande förvärvsarbetande befolkningen skall kunna producera varor och tjänster i

tillräcklig omfattning. Särskilt bör möjliga produktivitetsvinster inom tjän-

stesektorn uppmärksammas då det i andra sammanhang hävdats att en generell arbetstidsförkortning är för kostsam p. g. a. de små möjligheterna att inom tjänstesektorn kompensera sig genom produktivitetsökningar.

Dataeffektutredningen har konstaterat att valet av systemutvecklingsmodeller kan ha stor betydelse för hur datatekniken utnyttjas i den enskil-

da organisationen och därmed också för dess effekter på personalens medbestämmande, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Dataeffektutredningen har föreslagit ökade forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta

område. Mot den här bakgrunden har jag tidigare idag föreslagit att 4,5 milj. kr. avsätts under en treårsperiod för att kartlägga och stimulera forskningen inom detta område. Det synes lämpligt att den organisation som arbetarskyddsfonden upprättar tillsammans med parterna på arbetsmarknaden för att genomföra utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö

och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet också kan utnyttjas för att finna alternativa systemutvecklingsmodeller. Dataeffektutredningen bör för sin del göra en inventering av nuvarande forskning

inom området och undersöka hur kunskap om systemutvecklingsmodeller i dag sprids och tillämpas i arbetslivet.

Utbildningsbehovet i vid mening är ett område datacffektutredningen

ägnat stort intresse. Även datadelegationen och DEK har pekat på utbild-

ningens betydelse. 1 första hand är det naturligt att dataeffektutredningen vidareutvecklar förslag som rör utbildning av de yrkesverksamma då främst internutbildning i företagen, arbetsmarknadsutbildning, utbildning

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 67

av arbetsförmedlare och skyddsombud liksom facklig utbildning. Självklart måste utvecklingen inom ungdoms- och högskolan följas och påverkas. För att utvidga dataeffektutredningens kompetens inom det senare området avser jag att tillföra utredningen en expert på utbildningsfrågor. Jag har som jag tidigare nämnt för avsikt att återkomma till dessa frågor i samband med behandlingen av de förslag som inom kort väntas från utredningen (A 1979:01) om information om risker i arbetsmiljön (INRA). Dataeffektutredningen har hittills inte speciellt belyst jämställdhetsaspekterna på datoriseringen även om utredningens kontorsrapport i hög grad belyser kvinnornas arbetssituation. Vi vet alltså att det i stor utsträck-

ning är rutinarbetsuppgifterna som berörs när datatekniken gör sitt intåg på arbetsplatserna. arbetsuppgifter som innehas av kvinnorna. Det finns risk

att kvinnors arbeten i betydande omfattning kommer att försvinna eller väsentligt förändras av datoriseringen och särskilda insatser behövs för att motverka en sådan utveckling. Dataeffektutredningen bör särskilt studera de här förhållandena närmare och lämna förslag till åtgärder. Arbetet bör som jag nämnt tidigare bedrivas i nära samarbete med JämO. Den nya datatekniken med sina små flexibla system möjliggör en decentralisering även geografiskt. De nya kommunikationssystem som därmed

skapas kan utgöra ett instrument för att bibehålla/skapa sysselsättning i glesbygd. Viss försöksverksamhet pågär inom kontorsområdet och även inom industrin finns viss erfarenhet av den nya teknikens möjligheter i det

avseendet. Hittills har dock beslutsfunktionen funnits kvar centralt och de

anställda har små möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden. Jag

anser att den nya teknikens möjligheter till decentralisering bör studeras ytterligare. Jag utgår från att den försöksverksamhet inom det tidigare nämnda utvecklingsprogrammet hos arbetarskyddsfonden särskilt beaktar vilka beslutsfunktioner som kan decentraliseras och vilka effekterna blir härav. Dataeffektutredningen har hittills inte ägnat de handikappades situation på arbetsmarknaden någon särskild uppmärksamhet. Det är angeläget att dataetfektutredningen i sitt fortsatta arbete kartlägger hur datoriseringen päverkar de handikappades ställning på arbetsmarknaden. Som jag nyss har anfört bör utredningen tillföras expertis inom området. De små och medelstora företagen har ännu inte i någon större utsträckning börjat tillämpa den nya tekniken. Men idag ligger kostnaderna för ett kontorsdatorsystem på en sådan nivå att det utgör ett realistiskt alternativ till att t.ex. använda bokföringsbyrå. Det är därför sannolikt att en betydande andel av de nytillkommande datoranvändarna kommer att ha sin verksamhet i små och medelstora företag. Dataeffektutredningen bör kartlägga den nuvarande och överväga den framtida användningen av datorer bland dessa företag och belysa hur införandeprocessen skiljer sig från större företag och vilka effekterna blir på sysselsättning och arbetsmiljö.

Kartong: S. 68, näst sista raden Står: 4. att till A 2 Rättat till: 4. utöver — — — bil. IS

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 68

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels

1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om datatek-

nikens betydelse för arbetsmarknad och arbetsmiljö, dels föreslår riksdagen att

2. godkänna vad jag har anfört om statsbidrag till utbildning i mind-

re och medelstora företag i samband med datorisering,

3. godkänna vad jag har anfört om disposition av medel för medbe-

stämmande och styrelserepresentantsutbildning,

4. utöver vad som föreslagits i prop. 1981/82: 100 bil. 15 till Kom-

mittéer m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1982/83

anvisa ett reservationsanslag om 1500 000 kr.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 69

Innehåll

I Inledning sosooesereeererrresrerrerrerr rr rr rr rer rr rer rr rr rss 1 2 Datatekniken i arbetslivet sossssosssseerssersreer rss see rs rr ns 2

2.1¶Allmänt oosoossoseerererrererererer rr rer rr rr sr e sees reta 2

2.2 Arbetsmarknaden som helhet sosssssoooersrreresr ere raser rs 3

2.3.1 Allmänt soooooosoresseseressrerrrerrer ere rss rester set 8

2.3.2 Industrift sososeeeesrserereseeeerr rer ere rr sr reser ra 9

2.3.3 Kontorsarbete sossossesssserersrsereeer ess sees er est 15

3 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik = ..sssoscssssssess sees 26 4 Utbildning oosososeserrrrrrerrer ers er srr rr rer ere rr rs rss ses 34

5¶Arbetsmiljö och medbestämmandefrågor m. M. s.sssossccsososs 38

S.1 Allmän oosoosoeeeeeerererraserer rr rer ere rr r rer reser bss 38

5.2¶Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens författningar .. 40

5.4¶Information och nomenklaturfrågor ..ssososesrsereerss rss 49

5.5¶Systemutveckling, organisation och offentlig upphandling ... 52

6¶Datoriseringens effekter för kvinnans ställning på arbetsmarknaden 60

7 Det fortsatta utredningsarbetet =o.ssossssseserrrrsrsr re rr rese rea 65 8 Hemställäf oooosososssreesereserrrr rese rerr rer ers rr rss sena 68

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 71

Bilaga 4.1

Remissammanställning över <dataeffektutredningens

(DEUs) delbetänkande ”Industrins datorisering” (SOU

1981: 17)

Yttrandena över betänkandet har efter remiss avgivits av:

Datainspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). arbetarskyddsstyrelsen (ASS), styrelsen för teknisk utveckling (STU), Nya arbetsrättskommittén (NARK)I, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges

Industriförbund (SD. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SHIO- Familjeföretagen. Två särskilda yttranden har avlämnats. Ett gemensamt från ledamöterna Lindeberg och Gustafsson och ett från ledamoten Wennerfors. Båda ytt-

randena avser DEUs förslag till förändringar av den arbetsrättsliga lagstift-

ningen.

Allmänna synpunkter

AMS anser de positiva och negativa konsekvenser som användningen av

datorteknik inom verkstads- och processindustri kan innebära beskrivs på ett nyanserat sätt. De åtgärder som föreslås är dock något diffust beskriv-

na. ASS efterlyser en defintering av de styrmedel som DEU åberopar.

STU anser att beskrivningen av effekterna på arbetsmiljön av industrins datorisering är utmärkt.

TC'O anser att utredningen på ett förtjänstfull. sätt tar upp de problem

och risker som kan följa av en datorisering utan inflytande från de anställ-

da.

RRYmenar att DEU är beroende av vad DEKS arbete leder till. Därför borde utredningen ha avvaktat DEK:s förslag innan man analyserade effekterna på sysselsättning och arbetssmiljö. RRV anser följaktligen att de båda utredningarna borde ha samordnat sina utredningsresultat. RRV menar vidare att det finns risk för att DEU har underskattat de negativa

effekterna på sysselsättningen. RRV påpekar också att DEUs övervägan-

den och förslag borde ha kopplats till de senare som presenteras. Slutligen anser RRV att förslagen till åtgärder är alltför allmänna och vaga.

Även LO är kritisk mot den bristande samordningen mellan DEK och DEU. LO anser att förslagen från de båda utredningarna inte kan bedömas var för sig utan måste bedömas tillsammans varför LO valt att utforma ett

gemensamt remissvar till de båda utredningarna. LO påpekar också att de förslag som nu föreligger endast gäller produktionen inom verkstads- och processindustrin och att förslag snarast måste tas fram som baserar sig på en analys av samtliga sektorer inom industrin.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 72

Statskontoret anser att konsekvenserna av båda utredningarnas förslag måste vägas samman för att en helhetsbedömning av detateknikens utveckling inom industrin skall bli möjlig. Därför bör utredningarna samordnas vid utarbetandet av slutförslagen. Vid en sådan sammanvägning är det enligt statskontorets uppfattning också viktigt att ta med effekterna av datoriseringen av administrativa rutiner inom industrin. Statskontoret menar alltså att det finns betydande osäkerheter i det material dataeffektutredningen utgår ifrån och att detta sannolikt är en av orsakerna till den bristande kopplingen mellan analysen och åtgärdsförslagen. Åtgärdsförslagen är alltför allmänt formulerade och behöver dels konkretiseras bl.a. i

fråga om de ekonomiska satsningarna dels sättas in i det totala paket av de

åtgärder båda utredningarna föreslår.

Sysselsättning, näringspolitik

DEUs uppfattning att satsningar på datorteknik är en nödvändighet för

industrins konkurrenskraft och att en eftersläpning i utnyttjandet skulle ge

större sysselsättningsproblem än de problem den nya tekniken i sig eventuellt skapar delas av samtliga remissinstanser som kommenterat frågan nämligen AMS, LO, RRV, SACO/SR, SAF, SHIO, SI, Statskontoret,

TCO.

En del remissinstanser gör dessutom vissa markeringar vad gäller sys-

selsättningspolitiken. AMS framhåller således betydelsen av att de omställningsproblem för berörd perssonal. som kan bli följden av datorise-

ringen, ägnas ingående uppmärksamhet och att åtgärder- vidtas så att omställningen kan ske i socialt acceptabla former.

LO betonar att en direkt förutsättning för att omställningarna på arbetsmarknaden skal! kunna genomföras under acceptabla former är att de sker

kontrollerat och att det totala antalet arbetstillfällen är tillräckligt LO betonar också att full sysselsättning i betydelsen arbete åt alla, måste vara målsättningen. Med detta avses då full sysselsättning totalt sett

- inte att strukturen på sysselsättningen nödvändigtvis bevaras på nuvarande sätt. Utrymme finns för sysselsättningsökningar inom en rad sektorer

säväl inom industriproduktionen som i den offentliga scktorn.

Investeringar måste ske i produktiva verksamheter. vilket förutsätter ökad kapitalbildning, vilket i sin tur kräver ett ökat löntagarinflytande över kapitalbildningen. Skattesystemet måste förändras så att en del av vinsterna från exempelvis investeringar i ny teknik kan överföras till investeringar i den offentliga sektorn. LO framhåller också att omställningar inte ensidigt får belasta de svagaste grupperna eller svagaste regionerna på arbets-

marknaden. DEUs förslag om teknikupphandling för att få tillstånd ökade

investeringar anser LO som mycket värdefullt. LO betonar dock att upp-

handlingsarbetet måste organiseras så att ett verkligt löntagarinflytande

garanteras. : |

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 73

Såväl SACO/SR som SAF framhåller produktivitetens betydelse: SACO/SR ifrågasätter, mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter,

om det svagare sysselsättningssläget inte mer har sin grund i en för svag produktivitetsutveckling än i negativa effekter från rationaliseringar. SA- CO/SR menar att det är helt uppenbart att den alltför låga framväxten av konkurrenskraftig industriproduktion inom landet har utgjort en begränsning när det gäller möjligheterna att med en expansiv ekonomisk politik hälla en hög sysselsättning.

SAF framhåller att det idag finns starka skäl att betona att datatekniken är en källa till produktivitetsökning och stigande realinkomster, som vi inte kan undvara. Den försämring av realinkomsterna som skett sedan mitten av 1970-talet gör en stark produktivitetsökning under 1980-talet särskilt angelägen menar SAF.

Såväl SHIO-Familjeföretager som SI understryker den möjlighet till nyföretagande med avancerade konkurrenskraftiga produkter som den moderna elektroniken ger. Erfarenheter från USA visar att nystartade företag har svarat för en betydande del av nysysselsättningen. Allmänna näringspolitiska åtgärder som stimulerar nyföretagandet i Sverige borde därför kunna vara en viktig sysselsättningsskapande faktor. SHIO- Familjeföretagen har inget att erinra beträffande förslagen om utvecklingsbranscher och teknikupphandling. Förslagen borde dock kompletteras med åtgärder för att stimulera tillkomsten av nya elektronik- och databaserade företag.

SI anser att utredningens sysselsättningsresonemang är för statisk och

därmed leder till alltför negativa slutsatser. Utredningen underskattar möj-

ligheterna att sprida verkligt avancerad industri- och konsultverksamhet. något som emellertid redan börjar bli praktisk verklighet. Mot bakgrund av att DEU anser att ungdomar särskilt drabbas när arbetstillfällen faller bort framhåller SI att det samtidigt är uppenbart att uppväxande generationer har klara fördelar genom ”datavana” och förhoppningsvis bättre datakunnande, vilket kan ge dem försteg på arbetsmarknaden.

TCO uttrycker oro för möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen under 1980-talet. då man som ett inre orealistiskt perspektiv ser kombinationen av en markant höjning från nivån på produktiviteten under senare delen av 1970-talet och i en låg tillväxt.

Enligt TCO är det därför en nyckelfråga på vilket sätt de rationaliseringsvinster som uppstår i industrin kan överföras till andra sektorer av ekonomin. En utbyggnad av den offentliga sektorn är enligt TCO en absolut förutsättning för att trygga sysselsättningen i framtiden. Genom en

sådan expansion skulle också behov inom barnomsorg, åldringsvård, sjuk-

vård. undervisning samt forskning och utveckling bättre kunna tillgodoses. TCO är samtidigt medveten om att på kort sikt denna expansion inte kan bli så omfattande som i och för sig vore motiverat på grund av rådande obalanser i samhällsekonomin.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 74

TCO framhåller vidare att stora krav kommer att ställas på skattesystemet för att få tillstånd den nödvändiga resursöverföringen. TCO anser att utredningen inte helt är klargörande på denna punkt då man bara säger att de resurser som skapas i industrin genom ökad datoranvändning skall användas till investeringar samt privat och offentlig konsumtion.

TCO framhåller också att sysselsättningsnivån inom den offentliga sek-

torn måste bevaras men betonar samtidigt att det krävs åtgärder för en

effektiv överföring av rationaliseringsvinster mellan olika delar av offentliga sektorn. Även utnyttjande av rationaliseringsvinster för ökad upphandling eller andra former av industristöd bör vara möjligt.

TCO anser att utredningen inte tillräckligt beaktar de regionala sysselsättningseffekterna i sina förslag i samband med att den konstaterar att

processindustrin sannolikt kommer att centraliseras ytterligare.

TCO avvisar resonemang som går ut på att man i det korta perspektivet accepterar en hög arbetslöshet av konjunkturella, strukturella och tekrologiska skäl. TCO vill inom ramen för en accepterad yrkesmässig och geo-

grafisk rörlighet ställa större krav på arbetsgivaren att svara för omställ-

ningsutbildning så att de vars arbeten helt eller delvis upphör vid införande av ny teknik erhåller nya arbetsuppgifter.

Möjligheterna för företagen att uppfylla dessa krav kan enligt TCO variera med de bakomliggande skälen till att omställningsutbildning aktualiseras. Sådana skäl kan vara av principiellt två olika slag. Dels kan företaget vara framgångsrikt och investera i ny teknik för att hänga med i

konkurrensen. Även i detta fall kan svåra sysselsättningsproblem uppstå,

om nyinvesteringen förutses vara starkt produktionshöjande, samtidigt som den inte leder till volymexpansion. I detta senare fall bör kraven på företagen att helt eller delvis finansiera omställningsutbildning vara starka. I de fall då företagen befinner sig i en krissituation måste på traditionellt sätt samhället träda in och svara för att arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för berörda individer. TCO saknar den här formen av resonemang i utredningens betänkande. De bör därför närmare utredas i vilka former de ovan anförda kraven på företag som befinner sig i situationen att investera i ny teknik skall realiseras. Frågan bör enligt TCO behandlas inom ramen

för kommittén för arbetsmarknads- och företagsutbildning (KAFU).

TCO delar utredningens konstaterande att det föreligger stora risker för att kunnandet överförs till dem som bygger systemen. Med hänsyn härtill

är det enligt TCO synnerligen angeläget att svensk industris möjligheter att hävda sig gentemot utländska leverantörer stärks. Utredningens förslag

om tillverkning av elektroniska komponenter som ett lämpligt samnordiskt

utvecklingsprojekt tillstyrks av TCO. Vidare anser TCO i likhet med

utredningen att upphandling bör utnyttjas i högre grad än hittills. Genom

offentliga beställningar till inhemska leverantörer blir det i högre grad möjligt att konstruera system som bygger på aktuella krav på svensk arbetsmarknad och i samhället i övrigt. TCO nämner som exempel på detta

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 75

det upphandlingsprojekt avseende datautrustning i skolan som datadelegationen haft en aktiv roll i.

Arbetsmarknadspolitik

Utredningens åtgärdsförslag

9 flexibel AMU

e förstärkt arbetsförmedling framför allt platsförmedling e förbättringar i arbetsmarknadsstatistiken e planeringsdiskussioner mellan företag, fackföreningar och samhällsor-

gan på regional och lokal nivå

e regional bevakning av bransch/företagsberoende

e fortsatta branschstudier t.ex. livsmedels- och sågverksindustri AMS delar utredningens uppfattning om behovet av en förstärkt plats-

förmedling för att effektivt kunna möta obalanser på arbetsmarknaden.

AMS hänvisar till att man f.n. genomför den s.k. PLOG-utredningens

förslag till förändrad organisation och arbetsförmedling inom arbetsförmedlingen som just syftar till att förstärka platsförmedlingens roll. AMS menar dock att behovet av resursförstärkning inom arbetsförmedlingen är avsevärt, vilket också framgått av styrelsens anslagsframställningar under de senaste åren. Möjligheterna att öka flexibiliteten vad gäller resursutnyttjande inom arbetsmarknadsutbildningen prövas fortlöpande. Som ex-

som genomförts och som gett förutsättningar för en bättre planering av

resursutnyttjandet.

AMS delar DEUS uppfattning att den branschspecifika yrkesklassifice-

ringen måste förbättras. AMS menar att en mer enhetlig yrkesterminologi är nödvändig både för arbetsvägledning och som verktyg för yrkesstatistiska sammanställningar. AMS delar också DEUs krav på bättre statistik över arbetsgivarbyten och yrkesbyten. DEUs förslag att ge SCB i uppdrag att utreda möjligheterna till en förbättrad statistik i nämnda avseenden delas av AMS, som också hänvisar till EFAM där diskussioner om färbättrad statistik fortlöpande förs.

LO betonar att de åtgärder som föreslås av DEU snabbt måste förverkligas. LO framhäver också beredskaps- och planeringsbehovet, och menar att det är nödvändigt att i tid planera och bygga upp den beredskap som

behövs. LO hänvisar till att man i den engelska motsvarigheten till AMS

inrättat en speciell enhet för att förbereda och planera de åtgärder som man

förväntar kan bli aktuella på grund av datoriseringen.

Dataeffektutredningens förslag till överläggningar mellan företag, sam-

hälle och löntagarorganisationer understryks av LO. RRV ifrågasätter däremot DEUSs förslag att de regionala sysselsättningsproblem som datatekniken kan föra med sig skulle kunna mötas med

regionala och lokala planeringsdiskussioner mellan företag, fackföreningar

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 76

och samhällsorgan. RRV anser i och för sig att en sådan planering kan vara lämplig, men att förslaget måste vidareutvecklas innan ställning kan tas. RRV menar att planeringen mäste omfatta alla sysselsättningsproblem, inte bara dem som kan hänföras till datoriseringen. RRV efterlyser vidare en diskussion om vilka planeringsinstrument som kan tillhandahållas samt

vad planeringen skall syfta till.

Vad beträffar den yrkesmässiga rörligheten anser RRV att DEU delvis

för ett motsägelsefullt resonemang och pekar på att DEU dels pekar på att säväl andelen tjänstemän som andelen yrkesarbetare ökar dels pekar på att

de nya arbetsuppgifterna kommer att kräva mindre av yrkeskunnande. RRV anser därför liksom DEU att fördjupade studier måste initieras avseende förändring i struktur, sysselsättning och arbetsmiljö inom vissa bran-

scher, för att man bättre skall kunna bedöma kravet på yrkesmässig och

geografisk rörlighet.

SACOISR instämmer i de arbetsmaknadspolitiska förslagen och betonar personalplaneringen inom företagen. SACO/SR pekar även på lönsättningsproblematiken för personer inom högskolan resp. industrin. Det mäste enligt organisationen finnas en rimlig balans i lönesättningen mellan

personal inom dessa sektorer såväl inom landet som internationellt sctt.

SHIO anser inte att platsförmedlingen bör ges utökade resurser utan

anser att platsförmedlingen kan förstärkas inom befintliga resurser. SHIO ifrågasätter om förslagen beträffande arbetsmarknadsstatistik, information och planering, regional bevakning och fortsatta branschstudier har någon större betydelse för att öka den arbetsmarknadspolitiska beredskapen.

Även SI anser att produktivitetshöjande åtgårder inom arbetsförmedlingssystemet kan ske inom ramen för nuvarande resurser. S1 avvisar förslaget om planering mellan företag, samhälle och fack med hänvisning till det nedlagda DIS-systemet och hävdar att länsmyndigheternas informationsbehov kan tillgodoses genom informella kontakter med de viktigare företagen. SI ifrågasätter också värdet av att vidareutveckla branschanalyser med regionala konsekvensbedömningar.

Statskontoret däremot stöder i princip förslagen om förstärkt platsförmedling och planeringssamarbete företag, fackföreningar och samhällsor-

gan men framhåller att innan definitiv ställning kan tas till förslaget måste

syftet med, formerna för och omfattningen av planeringen preciseras.

TCO instämmer i förslagen om förstärkt arbetsförmedling och planering mellan företag, samhälle och fackliga organisationer. Enligt TCOSs princi-

piella uppfattning bör kostnaderna för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder ses som en del av rationaliseringskostnaderna. TCO saknar i betänkandet ett resonemang huruvida den tekniska utvecklingen aktualiserar nya former av arbetsmarknadspolitiska instrument. Det är TCOs förhopp-

ning att utredningen i sitt fortsatta arbete tar upp denna frågeställning.

Beträffande utredningens förslag om planeringsdiskussioner på regional och lokal nivå mellan företag, fackliga organisationer och samhällsorgan

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 77

efterlyser TCO förslag till åtgärder som skulle säkerställa att regelbundna

överläggningar i dessa frågor verkligen kommer tillstånd.

Arbetsmiljö och arbetsorganisation

Utredningens förslag:

e forskning om arbetsorganisation och yrkeskunnande e översyn av föreskrifter e enhetlig nomenklatur

e upphandling av arbetsmiljövänlig teknik.

ASS delar uppfattningen att forskningsinsatser om hur en god arbetsorganisation utformas i olika miljöer behövs. Forskningen bör enligt ASS

belysa hur datoriseringen kan styras och tillämpas så att nya arbetsmiljö-

problem inte skapas utan i stället förutsättningarna för en god arbetsorga-

nisation förbättras. ASS framhåller vidare att de principer för god arbets-

organisation som anges i ASS allmänna råd AFS 1980:14 "Psykiska och

sociala aspekter på arbetsmiljön” redan är väl dokumenterade. Skälen till att de inte alltid tillämpas är enligt ASS snarare av praktisk och ekonomisk

natur. Huvudproblemet är således inte alltid att forskningsresultat saknas

utan att befintlig kunskap inte tillämpas.

Beträffande olycksfallsriskerna I samband med användning av dator-

styrd tillverkningsutrustning och datorstödda processystem samt behov av

ökade skyddsåtgärder hänvisar ASS till de bestämmerlser som f.n. gäller för skydd mot farlig maskinrörelse m. m. vid maskin med automatisk drift.

Inom ASS pågår vidare ett författningsprojekt som syftar till att struktu-

rera om nu gällande maskinanvisningar för anpassning till arbetsmiljölagen. De övergripande ergonomiska kraven tas upp I ett annat författningsprojekt ”Arbetsställningar, arbetsrörelser och fysisk belastning”.

Beträffande ASS föreskrifter om ensamarbete har DEU betonat att dessa får en sådan utformning att förekomsten av ensamarbete reduceras eller i varje fall inte ökas i samband med införande av ny teknik. Arbetet med denna kungörelse är nu inne i en slutfas och problemet har beaktats i

arbetet. |

DEU föreslår att arbetsmiljölagstiftningen förstärks med bestämmelser om vissa minimikrav avseende arbetsinnehåll. kontaktmöjligheter och möjlighet att påverka den egna arbetssituationen. Med anledning härav

påpekar ASS att man ägnar frågan om datoriseringens effekter på arbetsmiljön stor uppmärksamhet och att man i detta sammanhang kommer att

överväga i vad mån det är praktiskt möjligt att utforma bestämmelser om minimikrav i de avseenden som utredningen nämner.

LO delar DEUs uppfattning att framtagande av datorstödd tillverknings-

utrustning där arbetsmiljöaspekter ur såväl fysisk som social synvinkel beaktas, ska främjas i forskningen men också genom offentlig upphandling. Här har enligt LO samhället ett mycket stort ansvar för att främja en

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 78

positiv utveckling på det datatekniska området. De kan enligt LO göras

exempelvis i samband med anskaffning av utrustning till skolorna, till

sjukvård och av de statliga bolagen. LO delar också DEUs synpunkter om att det är väsentligt att föreskrifter utarbetas riktade mot den framtida

tekniska förändringen inom arbetslivet. Det gäller bl. a. olycksfall i samband med datorstyrd tillverkningsutrustning och datorstyrda processtyrsystem. Där finns behov av ökade skyddsåtgärder för både industrirobotens utformning och utformning av arbetsplatsen kring roboten. LO anser vidare att ASS och yrkesinspektionen måste öka sin kompetens inom det datatekniska området för att kunna klara tillsynsverksamheten.

SAF och SHIO biträder utredningens förslag att öka forskningsinsat-

serna om arbetarorganisation och yrkeskunnande.

Stutskontoret anser att det är viktigt att öka kunskaperna om de organisatoriska förändringarna vid införandet av datateknik. Statskontoret eftterlyser en mer ingående analys av dessa frågeställningar än den utredningen redovisat. Man stöder därför förslaget om ökade forskningsinsatser på

detta område.

Beträffande upphandling av arbetsmiljövänlig icknik, pekar STU på det

förnämliga kunnande som ackumulerats hos svensk dataindustri. STU

framhåller att man under budgetåret 1981/82 avser undersöka möjligheter-

na att åstadkomma en användarnära försöksmiljö med möjligheter att utföra experiment med datoriserade hjälpmedel för arbetslivet, exempelvis för kontor, för att på detta sätt bidra med kunnande och teknik för att ur olika synpunkter få en bättre arbetsmiljö och samtidigt ge impulser till

industriell utveckling.

Med hänsyn till den svenska dataindustrins utomordentliga kunnande beträffande fysisk, såväl som psykisk arbetsmiljö. vore de enligt STU värdefullt om det fortsatta utredningsarbetet kunde diskutera konkreta förslag visavi upphandling av arbetsmiljövänlig datateknik.

TCO anser det väsentligt att minimivillkor avseende arbetsinnehåll, kontaktmöjligheter och möjligheter att påverka den egna arbetssituationen

slås fast i lagstiftningen. TCO föreslår dessutom att regeringen ger ASS i

uppdrag att närmare utforma föreskrifter om minimivillkor i ovan angivna

avseenden. TCO vill också framhålla att föreskrifter eller dylikt under inga

villkor kan vara en ersättning vare sig för de förstärkningar av den arbets-

rättsliga lagstiftningen eller för medbestämmandeavtal. Forskningen kring

datoriseringen i arbetslivet har enligt TCO hittills varit starkt konsekvens-

Men enligt TCOs uppfattning bör forskningen i framtiden få en mer offen-

siv prägel. Hur de fackliga kraven på arbetsorganisation och arbetsmiljö

skall integreras i teknikutvecklingen är enligt TCO en grundläggande fråge-

ställning. Enlig TCOs uppfattning är det angeläget med en kraftig öknir p av denna typ av forskning.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 79

Medbestämmande, systemutvecklingsprocessen

Utredningens förslag: e förändringar av arbetsrättslagstiftningen 9 FoU om modeller för systemutvecklingsarbete e kunskapsuppbyggnad av de anställda.

Vad gäller arbetsrättslagstiftningen framhäver ASS arbetsmiljölagens betydelse för medbestämmandet och erinrar om att de anställdas inflytande i ett tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrågorna har stöd i arbetsmiljölagen. Det är enligt ASS viktigt att lagens grundläggande intentioner utnyttjas av berörda parter. I detta avseende bör enligt ASS en fortsatt utveckling kunna ske. Kommande föreskrifter från ASS bör enligt

verket kunna underlätta för arbetstagarna att ta del i behandlingen av

arbetsmiljöfrågor på planeringsstadiet.

LO bedömer att medbestämmandeavtal på hela arbetsmarknaden dvs. även SAF-området är en viktig förutsättning för att uppnå de målsättningar som DEU anser väsentliga. LO hävdar att i de små företagen är ofta de

fackliga arbetsmöjligheterna besvärliga. NARKSs förslag om regionala för-

troendemän bör därför enligt LO snarast genomföras. LO anser det också

viktigt att medbestämmandemöjligheterna i koncernföretag säkerställs.

LO/TCO har tidigare framfört krav på förändringar av MBL för att komma

tillrätta med problemet. Vidare stöder LO DEUs förslag om förstärkningar av arbetsrätten vad gäller att medbestämmandeprocessen kommer igång i ett tidigt skede, att den fackliga medverkan ska innebära en reell delaktighet, att information skall lämnas i god tid och att de fackliga organisationerna skall ha möjlighet att få assistans av konsulter. LO anser att NARK bör prioritera detta i sitt arbete.

NARK menar att det finns behov av lagändringar eller andra åtgärder för att komma tillrätta med de problem och brister som dataeffektutredningen har sammanfattat i sina slutsatser. Eftersom NARK inte har slutfört sitt utredningsuppdrag kan man inte uttala sig om hur dessa ändringskrav skall tillgodoses.

NARK hänvisar också angående fackliga förtroendemän ull förslagen i

sitt delbetänkande OSA 1977:4.

SACOISR instämmer med ledamöterna Gustafssons och Lindebergs

särskilda yttrande. Utredningen gör sig enligt SACO/SR skyldig till ett

tankefel genom att först konstatera att den inte har kompetens att se över

arbetsrättslagstiftningen och omedelbart därefter rekommendera principer för arbetsrättsliga förändringar. SACO/SR motsätter sig dock inte en över-

syn av arbetsrättslagstiftningen. Tvärtom är det mycket angeläget att regelbundet granska hur tekniken ändrar förutsättningarna för lagstiftningen.

SAF biträder också Gustafssons och Lindebergs särskilda yttrande. SAF avvisar bestämt DEUs förslag tll ytterligare lagreglering av de anställdas medbestämmande i företagen. Medbestämmandet bör i stället

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 80

enligt SAF regleras via avtal mellan parterna. SAFs förslag till medbestäm-

mandeavtal från år 1980 beaktar flertalet av de medbestämmandefrågor

som utredningen tar upp.

Även SHIO-Fuamiljeföretagen anser att de frågor som utredningen tar

upp bör regleras via ett medbestämmanderättsavtal mellan parterna på

arbetsmarknaden. Arbetsgivareföreningens förslag till medbestämmanderättsavtal från år 1980 beaktar enligt organisationen flertalet av de medbestämmandefrågor som utredningen tar upp.

TCO anser att utredningen på ett insiktsfullt sätt behandlat de frågor som

rör de anställdas medbestämmande vid införande av ny teknik. TCO

stöder de krav på förstärkning av arbetsrättslagstiftningen som DEU före-

slår. TCO erinrar om att de särskilda frågor som rör problem i koncernföre-

tag, fackliga förtroendemäns ställning och möjligheterna att få assistans av

ombudsmän och konsulter har behandlats av NARK och att TCO tillstyrk-

te NARKs förslag på dessa punkter. Men åtgärder från statsmakternas sida saknas ännu för att lösa dessa för det fackliga arbetet och medbestäm-

mandet så väsentliga problem påpekar TCO.

Vad gäller systemutveckling ställer ASS sig positiv till förslaget om konsekvensanalyser men anser att DEU inte angett hur detta arbete rent praktiskt skall gå till, var sakkunskap finns att hämta, vem som avgör om

analysresultatet är rimligt osv.

Datainspektionen efterlyser integritetsaspekterna och utgår från att utredningen i sitt fortsatta utredningsarbete även kommer att belysa de effekter som industrins datorisering kan ha från integritetssynpunkt.

LÖO betonar att användarinflytande måste utvecklas och förstärkas.

Forskningen bör enligt LO därför i stor utsträckning behandla frågor som

gäller datateknikens användning och konsekvenser för sysselsättning och

arbetsmiljö och denna helhetssyn bör också förankras i pågående projekt.

Det är också viktigt att de medel för forskningsinitiering som de fackliga organisationerna idag har permanentas för att även användas på detta område. DEUSs förslag att en forskningsgrupp bildas kring användarorienterad systemutveckling anser LÖ angeläget.

SACOISR är positivt till konsekvensanalyser och betonar att systemut-

att bedriva forskning och experimentverksamhet om utvecklings- och införandeprocessen av datateknik.

SAF däremot anser att DEUS systemutvecklingsmodell är alltför komplicerad. SAF menar att det knappast finns nägon generell modell för systemutvecklingsarbete och medbestämmande utan att den måste grundas på typen av datoriseringsprojekt och de speciella förutsättningarna i

det enskilda fallet. Beträffande kravet på konsekvensanalyser påpekar

SAF att det visat sig vara en metod som i praktiken är mycket svår att använda och därför har ett begränsat värde.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 81

TCO betonar behovet av en viss formalism i systemutvecklingsarbetet. Och konstaterar att DEUS förslag är väl grundade.

Utbildningen för de som direkt arbetar med systemutveckling måste enligt TCO väsentligt breddas. Utbildningen måste skapa medvetenhet om datateknikens politiska och sociala karaktär. Denna breddning måste ske såväl på gymnasie- och högskolenivå som i den fackutbildning som sker

direkt i arbetslivet. TCO erinrar om att man nyligen i skrivelse till ASS

utbildningsdelegation påtalat behovet av arbetsmiljöutbildning för de som

arbetar med systemutveckling. Finansieringsfrågan i samband med sådan

utbildning måste också enligt TCO lösas. Utredningens förslag om anslag

till FOU om modeller för systemutvecklingsarbete tillstyrks av TCO. Så-

dan forskning måste för att ge användbara resultat ske i nära samarbete

med de anställda och deras fackliga organisationer.

TCO menar vidare att det är nödvändigt att formulera och integrera konsekvensanalyser i utvecklingsprocessen. TCO pekar emellertid på vissa förhållanden av betydelse vid en bedömning av konsekvensanalysens roll i utvecklingsarbetet: konsekvensanalyser kan ytterligare fokusera

intresset kring de tekniska lösningarna. TCO anser att initialt måste öppen-

het finnas för andra lösningar än sådana som innebär införande av ny

teknik. TCO framhåller också att förekomsten av utvidgade konsekvens-

analyser inte minskar kraven på kompetensuppbyggnad inom de fackliga organisationerna. TCO stöder förslaget om forskning kring konsekvensanalysens integration i utvecklingsmodellen och hänvisar till det s.k. DASIS-projektets modell.

Utbildning

Utredningens förslag

e påskynda införandet av datalära i ungdomsskolan

e breddad utbildning på högskolan

e samutnyttjande av utrustning

« fortbildnig på KOMVUX och AMU e facklig utbildning

e ökad rörlighet.

Många remissinstanser betonar kraftigt de förslag till åtgärder som DEU lagt fram. Detta gäller exempelvis kravet på ett skyndsamt införande av datalära i ungdomsskolan och fortbildning av lärare i anslutning därtill.

Bl. a. tar LO. SACO/SR, SAF, SHIO, SI och TCO upp detta. TCO uttalar

förhoppningen att de åtgärder som redan vidtagits av datadelegationen

leder till en önskvärd påskyndning. SACO/SR påpekar att DEUs förslag till åtgärder borde ha påbörjats lång tidigare. LO och även TCO framhäver att även UHÄ:s förslag för forskning och utbildning på högskolorna måste

genomföras skyndsamt. LO menar vidare att utbildningen måste förmedla

kunskaper om olika sätt att utnyttja datorstöd och vilka konsekvenser och

17 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 82

möjligheter det kan ha på exempelvis arbetsmiljö. arbetsinnehåll och ar-

betsorganisation. LO stöder förslaget att kommunerna skall få statligt bidrag för att kunna genomföra en modernisering av utrustning i skolorna.

Även SACO/SR stöder förslaget om statsbidrag till modernisering av

maskinparken. SACO/SR påpekar att i den juridiska utbildningen bör teknikens rättsliga aspekter beaktas.

SAF framhäver att man biträder förslaget att i större utsträckning förlägga yrkesförberedande utbildning i gymnasieskolan till företagen för att säkerställa att eleverna får utbildning på en modern maskinpark.

SI anser att det i anslutning till utbildningsåtgärderna också kan finnas

skäl att närmare undersöka förutsättningarna för datorstödd undervisning,

såväl på dataområdet som i andra ämnen. Utrustning för datorstödd under-

visning kan enligt SI vara ett potentiellt viktigt område för statlig teknik-

upphandling.

Beträffande den tekniska utrustningen i undervisningen pekar utredning-

en på två möjligheter

e ökad företagsförläggning av utbildningen e medel till investeringar i modern utrustning

Båda lösningarna innehåller enligt SÖ komplikationer. Det är inte själv-

klart menar SÖ att kravet att eleverna skall få utbildning på en modern

maskinpark säkerställs genom en ökad företagsförläggning av utbildning-

en.

SÖ erinrar om att man i petita för budgetåret 1981/82 har anmält ctt behov av kompletterande utrustning till befintliga skolor med fjärde årskursen av fyraårig teknisk linje enligt en femårsplan. Att försörja skolorna

med programvara för olika utbildningsändamäl är. som DEU också påpe-

kar, ett komplicerat problem. En lösning är på väg genom det arbete som

utförts inom projektet PRODIS (programvara och datorutrustning i skolan)

och dess uppföljning.

SÖ delar utredningens uppfattning att kunskaper om datateknik i många av de utbildningar som berörs är ett nytt kompetensområde för lärarna. Det krävs därför såväl fortbildning för de redan yrkesverksamma lärarna

vecklas är det väsentligt att utbildningen får en återkommande karaktär.

Viss typ av fortbildning måste med dagens system efterfrågas av lärarna

att bygga ut resurserna till den obligatoriska fortbildningen.f

I det nyligen avslutade SÖ-projektet Datorn i skolan (DIS) föreslås bl. a.

en omfattande fortbildning av lärare. För budgetåret 1981/82 disponeras ca I Mkr för fortbildningsinsatser enligt DIS-programmet.

I samband med omorganisationen av den statliga skoladministrationen kommer också lärarfortbildningen att organiseras i andra former. Bl.a. skall verket göra förteckningar över utbildningar för olika lärarkategorier som SÖ finner angelägna och därför bör berättiga lärare till tjänstledighet

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 83

med B-avdrag för sådana studier. Fortbildning inom dataområdet kommer därvid att prioriteras högt.

Vad gäller utbildning av de redan yrkesverksamma bedömer AMS att det i vissa lägen kan finnas förutsättningar för försäljning av utbildningskapacitet inom AMU. Detta gäller främst i sådana konjunkturlägen då kapa-

citetsutnyttjandet är lågt.

ASS anser att det finns behov av en instans för opartisk sakkunskap och

rådgivning. En bred kunskapsuppbyggnad på alla nivåer är enligt ASS

viktig, inte minst för ledamöter i skyddskommittér och andra som handläg-

ger arbetsmiljöfrågor. Den tekniska utvecklingen inom datorområdet är

emellertid så snabb att kunskapsbehovet knappast kan täckas enbart genom breda utbildningsinsatser. Behovet av en instans för opartisk sakkun-

skap och rådgivning bör enligt styrelsens mening också uppmärksammas.

LO pekar på att den fortbildning som idag ges i företagen av bl.a. olika konsulter och dataleverantörer är djupt otillfredsställande. LO föreslår att SÖ och AMS ges i uppdrag att tillsammans med de avtalsslutande parterna utarbeta mallar för hur fortbildningen bör ske för olika yrkesgrupper.

RRV ifrågasätter om inte industrin själv har bättre resurser för fortbild-

ning än vad AMU har. Kunskapen om datateknik torde enligt RRV vara större i industrin, särskilt inom den kunskaps- och kapitalintensiva verk-

stads- och processindustrin, än inom AMU. SACOISR instämmer i LO:s kritik av den nuvarande utbildningen på

företagen. SACO/SR framhäver dessutom utbildningsförberedelserna så att berörd personal verkligen har tid att deltaga i utbildningen.

När det gäller de redan anställdas fortbildning betonar SAF att den

viktigaste utbildningen är den som sker företagsinternt och med direkt

anknytning till det egna arbetet - även om detta inte alltid kallas för utbildning.

Vad gäller facklig utbildning är många positiva till en ökad kompetens på

dataområdet. Det framhävs av LO, SACO/SR, SAF och TCO. SACO/SR

betonar att utbildningen bör koncentreras till förändringsprocessen och inte till datatekniken.

SAF framhåller att även för lokala fackliga företrädare den företagsinterna utbildningen bör vara viktigast. En aktiv medverkan i systemutvecklingsarbetet underlättas av goda kunskaper om den konkreta verksamheten i företaget, de praktiska problem som skall lösas och de datortillämpningar som är aktuella i det enskilda fallet. SAF anser att ekonomiskt stöd för facklig utbildning om datorer och datoranvändning bör förordas genom

omfördelning inom ramen för det statliga utbildningsstöd som redan utgår. SAF framhåller dessutom att den aktuella utbildningen om datorer och datoranvändning till stora delar borde kunna genomföras partsgemensamt. SHIO-Familjeföretagen anser att finansieringen av facklig utbildning

bör behandlas i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Om statligt stöd likväl skulle utgå för sådan utbildning bör detta enligt organisa-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 84

tionen ske genom en omfördelning inom ramen för det statliga utbildningsstöd som redan utgår till de fackliga organisationerna.

TCO har också synpunkter på finansieringen av den fackliga utbildning-

en och betonar att det bör ske som en förstärkning av de medel som

samhället ställer till de fackliga organisationernas förfogande för facklig utbildning.

Synpunkter på det fortsatta utredningsarbetet

RRV anser det väsentligt att det fortsatta utredningsarbetet inom DEU och DEK ger utrymme att relatera datatekniken till sådana bredare analy-

ser av industrisamhället och Sveriges roller) som liten industrination. I annat fall riskerar åtgärdsförslagen att leda till suboptimeringar eller endast

få karaktären av legitimering av en spontan utveckling som länge pågätt.

RRV menar att sådana bredare analyser är ett effektivare utnyttjande av utredningsresurserna än partiella åtgärdsprogram utformade på grundval av analyserade delproblem. En sammanvägning av olika tänkbara åtgärder är ju aviserad till den kommande datapolitiska proposition, inför vilken också den särskilt inrättade datadelegationen har tilldelats en beredande roll..

TCO förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete belyser följderna

för samtliga anställda inom privat och offentlig sektor för att därigenom

beslutsunderlag inför datapolitiska ställningstaganden skall bli så likvärdigt

som möjligt.

TCO vill inför utredningens fortsatta arbete understryka att slutsatsen om behov av teknikutveckling och teknikspridning inte med nödvändighet blir desamma på alla tillämpningsområden för datortekniken. I själva ver-

ket finns enligt TCO skäl som talar för en tekniksyn - dvs. syn på behovet

av teknikutveckling och teknikspridning- som varierar allt efter vilka tillämpningsområden som studeras.

Att t.ex. generellt tillämpa samma rationaliseringssyn på alla delar av arbetsmarknaden är enligt TCOs uppfattning felaktigt. TCO vill därför bestämt varna för att utan vidare lägga utredningens slutsatser om behovet

av teknikspridning till grund för likartade slutsatser vad gäller tjänstesek-

torn i allmänhet. Naturligtvis föreligger också ett behov av att rationalisera

tjänsteproduktion. Hittillsvarande erfarenheter på kontorsområdet visar

enligt TCO att de rationaliseringsvinster som beräknas med utgångspunkt i

olika kontorstekniska hjälpmedels prestanda visar föga överensstämmelse

med de faktiska uppnådda rationaliseringsvinsterna.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 85

Bilaga 4.2

Sammanställning av remissvaren över DEU:s interimsrapport Kontorens datorisering — effekter på sysselsättning och arbetsmiljö (Ds A 1981: 16)

Datainspektionen (DD, statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV)., statens arbetsgivarverk (SAV), statens arbets-

miljönämnd (SAN), statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU), statens arbetsdmarknadsnämnd (SAMN), universi-

tets- och högskoleämbetet (UHÄ)J, skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen (ASS). styrelsen för arbetarskyddsfonden (ASP), styrelsen för teknisk utveckling (STU), forsknings-

rådsnämnden (FRN), Nya arbetsrättskommittén (NARK). Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU), Utredningen

rörande information om risker i arbetsmiljön (INRA), televerket, svenska kommunförbundet, landstingsförbundet (Lf), Sveriges industriförbund (ST), SHIO-Familjeföretagen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Landsorganisationen i Sve-

rige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksdataförbundet (RDF), Svenska Bankföreningen.

Flera av remissinstanserna hänvisar till sitt yttrande över det tidigare delbetänkandet.

Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Lendenius vad gäller s.k. grannskapscentraler.

Allmänt

Kommunförbundet konstaterar att betänkandet inte baseras på förhål-

landena i kommuner eller landsting. Vidare framhålls att såväl den konkur-

rensutsatta industrin som den offentliga sektorn kommer att utsättas för

effektivitetskrav på ett helt annat sätt än tidigare, där utnyttjandet av

datateknik kommer att vara ett medel att öka effektiviteten.

Lf anser att rapporten är intressant men att den lider av brister. Så t. ex. anser Lf det anmärkningsvärt att stora och sysselsättningsmässigt betydande områden som kommuner och landsting inte alls har studerats. RDF anser det ”beklagligt att stora delar av näringslivet undantagits och att

rapporten härigenom i första hand belyser situationen inom statsförvalt-

ningen”. LO anser att ”en mer heltäckande bedömning borde varit möjlig

att åstadkomma från utredningens sida”. LO och Statskontoret anser att förslagen i stort sett är desamma som i

det tidigare betänkandet och LO beklagar att det inte finns mer detaljerade åtgärdsförslag. LO förutsätter att staten i framtiden aktivt bevakar och påverkar den datatekniska utvecklingen. "Detta kan ske exempelvis ge- 18 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123, Bilaga 4

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 86

nom att datadelegationen får riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda departement genomföra rullande femårsplaner över utvecklingen

på data- och elektronikområdet för olika branscher. SAV anser att de

föreslagna åtgärderna är alltför allmänna för att läggas till grund för någon detaljerad och konkret plancring. ”Det åtgärdspaket som utredningen diskuterat kan närmast sägas utgöra rekommendationer till beredskap inför befarade bieffekter". SACO-SR anser att förslagen är för diffust formulerade.

Enligt STU:s mening präglas rapporten av en relativt statisk och något

onyanserad bild av kontorsinformationens användarpotential, den snabba

teknikutvecklingen och möjligheterna att i Sverige utveckla sådana sy-

stem. STU hänvisar i sammanhanget till SINDs elektronikutredningar och STU:s rapporter, bl.a. STU-information nr 240 ”Informationsbehandling

— STU:s program”.

RDF anser att rapporten inte tillräckligt väl belyser den dynamik som följer av teknisk framsynthet. ”Det är snarast så att rapporten ger ett intryck av att vi är så illa tvungna att använda avancerad teknik”. Enligt RDF är användningen av avancerad teknik — tillsammans med andra faktorer — en förutsättning och en möjlighet för svenskt näringsliv att expandera och skapa en dynamisk utveckling. Nya marknader, produkter

och tjänster kan utvecklas. SAF anser att datatekniken är ett nyckelom-

råde när det gäller konkurrenskraft och stigande reallöner.

RRV anser att det saknas en samlad syn på statens ansvar inför fortsatt

datorisering. Denna fråga menar RRV innehåller åtminstone tre delfrågor:

bevakningsansvar, rollen gentemot företagen samt statligt stöd för lika investeringsinsatser i samband med datoriseringen. Bevakningsansvaret bör enligt RRV röra alternativa framtidsbilder av samlade effekter inom olika områden innehållande bl. a. konsekvensstudier. När det gäller sta-

tens roll bör i initialskedet denna i huvudsak inriktas på en normerande roll

och därvid ange ramar för företagens agerande samt företagens sociala ansvar I samband med fortsatt datorisering. I övrigt bör företagens eget ansvar för teknikval och investeringar markeras. RRV fortsätter: ”Hittillsvarande erfarenheter tyder på att staten cj skall vara drivkraft, utan snarast verka som en återhållande kraft, så att tidsutrymme skapas för optimala teknikval, där hänsyn tas till såväl rationaliseringsaspekter som syssclsätt-

ning och arbetsmiljö, samtidigt som erforderlig planering och beredskap

hinner beaktas inom berörda samhällsområden”.

Statskontoret anser att utredningen bör skaffa sig en helhetssyn på

kontorsautomation och så utförligt som möjligt bedöma i vilka fall integra-

tion bör och kan uppnås med användande av ”allterminaler” och när funktionsdatorer är lämpligare. En med integrationen sammanhängande viktig fråga gäller datakommunikation.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 87

Sysselsättningseffekter och arbetsmarknad

Kommunförbundet delar utredningens förslag om förstärkta arbetsmark-

nadspolitiska resurser liksom att regionalpolitiken behöver förstärkas.

Samtidigt menar förbundet att de stora potentiella rationaliseringsmöjligheter som DEU anser föreligga på kontor inte gäller på den kommunala

verksamheten där endast 5—10 procent av kontorsarbetet uppskattas som

skrivarbete. Förbundet betonar också behovet av konsekvensanalyser som en viktig del i lönsamhetsbedömningarna vid införandet av ny teknik.

SAF anser att utredningen inte övertygande visat att datoriseringen — eller den kontorsautomation som behandlas — kommer att medföra drama-

tiska sysselsättningseffekter eller omställningsproblem på arbetsmarkna-

den under 80-talet. Snarare anser SAF att utredningsmaterialet tyder på att

effekterna blir mer begränsade än vad som förväntas. ”SAF finner sålunda

inte att utredningen i föreliggande rapport visat att datoriseringens effekter

motiverar föreslagna åtgärder på arbetsmarknadsområdet.” Angående åtgärderna inom arbetsmarknadsområdet anser Lf att diskussionen förs i ”allmänna termer, för okritiskt och utan koppling till huvudfrågan dvs. datoriseringens effekter på sysselsättningen”. Utredningen

slår t. ex. fast att det under 80-talet ”kommer att krävas väsentligt tillskott av förmedlingsresurser om arbetsförmedlingen skall kunna sköta sina upp-

gifter på ett tillfredsställande sätt”. Lf anser dock att utredningen inte visat

vilken effekt kontorsdatoriseringen har på sysselsättningen under 80-talet. Det finns enligt Ef inte heller stöd för antagandet att datoriseringen indirekt bidrar till att öka de nytillträdandes problem på arbetsmarknaden. ”Med utgångspunkt i utredningens material kan förbundet inte dela den

allmänna slutsatsen att datoriseringen generellt kommer att kräva förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser”.

SHIO-Familjeföretagen tillstyrker förslaget om att arbetsförmedlingarna bör förstärka sina insatser för platsförmedling. ”Detta bör dock ske i första hand genom omprioriteringar inom ramen för redan tillgängliga resurser”.

AMS delar utredningens förslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken bl.a. ”att det kommer att krävas ett väsentligt tillskott av förmedlingsresurser ...”. När det gäller den ekonomiska kompensationen vid flyttning har AMS i sin senaste anslagsframställning pekat på hur denna skall kunna förbättras. När det gäller den lokala anpassningen av bristyrkesutbildning

anser AMS att denna möjlighet redan finns. Enligt Statskontoret saknas mera offensiva och långsiktiga förslag till åtgärder, som kan underlätta övergången till en förändrad framtida arbetsmarknad. ”Detta bör övervägas i det fortsatta arbetet”. Andra frågor som

statskontoret anser det vara intressant och viktigt att få belysta i det fortsatta arbetet är: Finns det olika förutsättningar och drivkrafter bakom datoriseringen i de båda sektorerna (privat och offentlig)? Hur ser samban-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 88

den ut'metlan produktivitet och konkurrensförmåga i resp. sektor? Finns det olika förutsättningar för styrning inom sektorerna”

RRV pekar för sin del på de bristande empiriska grunderna för parallella

resonemang rörande villkor för och konsekvenser av å ena sidan industrin

och å andra sidan kontorsverksamhetens datorisering. RRV anser också att spännvidden mellan utbudet av lediga platser och arbetslösa tenderar

att bli större än vad som är hanterbart med nuvarande arbetsmarknadsoch utbildningspolitik. ”Hittillsvarande erfarenheter tyder på att denna arbetsmarknadsproblematik förstärkts av kontorsdatoriseringen samt att problemen främst kommer att beröra de grupper som redan idag har en

svag ställning på arbetsmarkmaden, nämligen kvinnor och ungdomar ... Att som DEU föreslår enbart satsa på förstärkt platsförmedling är ej

adekvat mot bakgrund av problemens utseende och sannolika utveckling”. RRV anser det angeläget att DEU noga beaktar att hittillsvarande erfaren-

heter av kontorsautomation hänför sig till en tid av allmän expansion, vilket till viss del kan ha bidragit till att mildra datoriseringens negativa effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

STU anser det ”klart att kvinnorna kommer att drabbas av datoriseringen mer än män” mot bakgrund av att kontorsvärlden domineras kvantitativt av kvinnor. STU ser detta som en viktig jämställdhetsfråga och som bör beaktas inom arbetsmarknadsutbildningen och vid de utvecklingsstudier för framtida kontor som utredningen föreslår.

SÖ anser att man av utredningsmaterialet kan dra slutsatsen att — datoriseringen medför minskat personalbehov som i första hand regleras

genom minskad rekrytering, inte genom friställningar

— nyrekryteringsbehovet på området främst kommer att avse mer kvalifi-

cerad arbetskraft med yrkesutbildning och/eller arbetslivserfarenhet.

SÖ finner därför skäl att befara en kraftig ökning av svårigheterna på

arbetsmarknaden för kvinnor och ungdomar. För dessa kategorier har framför allt kontors-, handels- och vårdyrken varit inkörsport till arbetsli-

vet. Av en SÖ-rapport framgår t. ex. att bland 23-åriga kvinnor med enbart grundskoleutbildning var år 1978 de vanligaste yrkena sekreterare/konto-

rist, sjukvårdsbiträde och affärsbiträde. En uppföljningsstudie av elever

som avslutat arbetsmarknadsutbildningen andra kvartalet 1980 visar att

drygt 75 procent av de kvinnor som fullföljt studierna genomgått utbildning inriktad på vård- eller kontorsområdet. Av en SÖ-rapport framgår att antalet arbetssökande ungdomar mellan åren 1978 och 1980 ökat med cirka

5000 individer (14 46). Av dessa var drygt 4500 eller cirka 90 procent

kvinnor. Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gym-

nasieskolans traditionellt ”kvinnodominerade” studievägar. SÖ finner

därför att det är mycket viktigt att kvinnor kan påverkas till att välja en studieinriktning utanför de traditionella kvinnliga utbildningsvägarna och

yrkena, både i skolan och arbetsmarknadsutbildningen. Annars befarar

man att kvinnors situation på arbetsmarknaden sannolikt avsevärt kommer att försämras.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 89

SAMN anger att man fätt i uppdrag av regeringen (1981-04-30) att med utgångspunkt i de utredningar och de rapporter som finns tillgängliga

belysa hur kvinnors arbetsmarknad inom den statliga sektorn kommer att påverkas av framtida datoriseringar. Uppdraget skall redovisas till rege-

ringen 1982-02-01.

Enligt SIPU förbilligas datakraften och blir ekonomiskt tillgänglig i en ojämnförligt större omfattning än tidigare. Tillsammans med statsmakter-

nas skärpta krav på besparingar kommer dessa förhållanden sannolikt att

påskynda en utveckling mot en kraftigt ökad rationalisering av kontorsarbetsmiljöerna bl. a. med hjälp av datorer. ”Det innebär att datoriseringen av den offentliga förvaltningen kan få ett hastigt, okontrollerbart och

dramatiskt förlopp”.

SAV anser att rationaliseringsvinsterna finns att hämta inom det traditionella kontorsarbetet, men även på längre sikt framför allt inom handläggningsarbetet.

Televerket betonar starkt att de ökade möjligheterna till telekommunikation kan påverka den regionala sysselsättningen positivt. ”Detta bör beaktas redan nu i olika regionalpolitiska överväganden”. Televerket anser också att kontorsdatoriseringen kan ge andra grupper ökade möjligheter,

exempelvis kan rörelsehindrade på enklare sätt fullgöra olika arbetsuppgitter genom bl.a. telefon/TV-konferenser, bekväm åtkomst av information

via terminal, mindre krav på fysisk förflyttning till speciell arbetsplats.

SAV anser att utredningen i försöken att klarlägga datoriseringens effekter på sysselsättningen förefaller ha mött de största svårigheterna. Men

”det kanske trots allt är på detta område som det är mest angeläget med ett

gott underlag för förebyggande åtgärder. Det vore därför önskvärt att

utredningen i det fortsatta arbetet på denna punkt kunde göra djupare gående analyser av olika teknikalternativ”'.

Spridning

STU anger att i laboratorier världen över och speciellt de resursstarka multinationella dataföretagen pågår en intensiv utprovning av framtidens kontorsinformationssystem. Utvecklingen av datanät, datagrafi, databassystem, programmeringshjälpmedel. artificiell intelligens och slutligen di-

rekt verbal kommunikation mellan människa och maskin exemplifierar aktuella utvecklingssteg. STU pekar på behovet av ett samspel mellan leverantörer och användare och menar att detta förutsätter kompetens på bägge sidor. STU medverkar idag i ett flertal viktiga projekt för sådan datlateknisk tillämpningsutveckling bl.a. DASIS. ISOK (Informationsbe-

handling för samhällsplanering och kommunalteknik) och DiS. STU:s stöd

gäller framtagande av kravspecifikationer, teknisk utveckling och teknikupphandling. STU:s erfarenhet är att nuvarande planerings- och besluts-

system inom offentlig förvaltning ibland kan verka hindrande för utveck-

ling av önskad teknik.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 90

Statskontoret anser att leverantörer och tekniken i sig är de starkaste

och mest svårstyrda drivkrafterna bakom datoriseringen.

Bankerna har för sin del angett att en faktor som kommer att verka dämpande på spridningshastigheten är bristen på erfarna specialister inom

många av de områden som kan väntas bli högaktuella under 80-talet

(datakommunikation mellan olika system, kryptering, distribuerade system m. m.).

I detta sammanhang kan noteras att Statskontoret anser att det finns flera skäl att diskutera ADB-specialisternas roll i samband med införandet av kontorsinformationssystem och andra mindre ADB-system. ”Utveck-

lingsansvaret bör läggas på ordinarie linjepersonal, som vid behov kan

stödjas av AR-specialister och inte på ADB-specialister. Dessa bör istället

utnyttjas i första hand för de mer tekniska delarna av utvecklingsarbetet. För detta talar såväl den allmänna bristen på ADB-specialister, som att

man kan ifrågasätta om det är möjligt för en och samma person att utveckla hela den komplexa kompetens som efterfrågas”

Beträffande möjligheten att mäta produktiviteten i tjänstesektorn har

EFI på STU:s uppdrag genomfört en undersökning. STU bedömer det som mycket svårt att göra sådana mätningar.

Enligt TCO saknas 1 utredningen en analys av de större leverantörsföre-

retagens satsningar på området kontorsautomation. ”I den mån de planer

dessa företag står för realiseras blir sysselsättningseffekterna väsentligt

mer drastiska än de av utredningen antydda”. TCO anser det angeläget att

utredningen i sitt fortsatta arbete ingående granskar de faktorer som even-

tuellt förhindrar en sådan snabb expansion i införandet av ny kontorstek-

nisk utrustning. TCO saknar vidare i rapporten en sammanfattning av tillgänglig datatekniks nuvarande användningsområden och sannolika utvecklingstendenser. T.ex. borde den sannolika omfattningen av hänvisningssystem, av integration mellan kontors- och tryckerifunktioner närma-

och datalagring. Eventuella integrationsvinster vid olika kombinationer av kontorstekniska hjälpmedel borde också närmare ha behandlats. TCO förutsätter att ovan nämnda områden tas upp i utredningens slutbetän-

kande.

Statistik

SHIO-Familjeföretagen avstyrker förslaget om en särskild investerings-

statistik bl.a. mot bakgrund av att det torde medföra betydande uppgiftslämnarkostnader.

Televerket är tveksamt till om det är möjligt och lönsamt att införa en alltför avancerad investeringsstatistik. Detta med hänsyn till bl.a. den

snabba tekniska utvecklingen på området. SACO-SR anser att en förbättrad arbetsmarknadsstatistik om brutto-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 91

strömmar behövs helt oberoende av de förändringar som just datoriseringen kan medföra.

Med hänsyn till bristen på statistiskt material och svårigheterna att mäta

och tolka åtskilligt sådant material på dataområdet anser SCB att utredningen ”på ett insiktsfullt sätt behandlat statistikfrågorna inom sitt områ-

de”. Verket är väl medvetet om bristerna i den statistiska belysningen av. olika aspekter på datatekniken och har också vidtagit åtgärder med anledning härav, bl.a. pekas på en förstudie ("Grus i maskineriet). SCB för sedan en lång och intressant diskussion om hur dessa brister skall kunna

avhjälpas. ”Det stora behovet av en bättre löpande statistik om datatekni-

kens användning och effekter motiverar enligt SCB att regeringen ger

verket i uppdrag att inkomma med förslag till innehåll och former för en löpande statistik på detta område ... Eftersom verket inte har möjlighet att finansiera arbetet med egna medel måste dock särskilda medel ställas till

verkets förfogande vid ett eventuellt uppdrag”.

Arbetsmiljö

Lf vill varna för en övertro på möjligheterna att åstadkomma reella

arbetsmiljöförbättringar via skärpt lagstiftning. ”Det finns inte belägg för

att nu gällande arbetsmiljölag har sådana brister eller är så ofullständig att

ytterligare regler måste tillföras”.

"Lf vill så långt möjligt undvika detaljregleringar i arbetsmiljölagen men tillstyrker att föreskrifter på dataområdet utarbetas. ”Det finns dock uppenbara risker i att alltför snabbt forcera föreskriftsarbetet på detta områ-

de. Insamling och värdering av forskningsrön och praktiska erfarenheter av datoranvändning är naturliga led som måste föregå eventuella beslut om

föreskrifter”.

Televerket anser att det varken är lämpligt eller önskvärt med bindande

föreskrifter inom arbetsmiljöområdet med hänsyn till områdets komplexi-

tet.

SACO-SR vill än en gång betona betydelse av skyndsamma insatser från

ASS inom arbetsmiljöområdet.

LO anser att den anvisning om bildskärmsarbete som nu finns snarast bör omarbetas till en föreskrift.

SAV påpekar att i arbetstidsavtalet på det statliga området sägs: ”I den utsträckning som påkallas av arbetsförhållandena, skall arbetstagare ha särskilda arbetspauser” och som exempel på sådant arbete nämns läsning av löpande text från bildskärmar. ASS instämmer i allt väsentligt i de målbeskrivningar. krav och värderingar som kommer till uttryck i rapporten. ASS efterlyser dock fortfaran-

de en analys av de möjligheter och begränsningar som samhällets styrmedel har för att förverkliga intentionerna. "Styrelsen är för sin del beredd att så långt det är praktiskt möjligt utarbeta regler för användande av dator-

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 92

teknik. Styrelsen är dock medveten om begränsningarna i genomslagskraft

av styrmedel av typ allmänna råd”. ASS hänvisar också till sitt tidigare

yttrande.

LO anser att datatekniken inte får utnyttjas som ett instrument för

kontroll och övervakning av arbetet. ”Här kan samhället bidra bl.a. ge-

nom att förbättra ASS möjligheter att medverka till förhandsgranskning av teknisk utrustning och i standardiseringsverksamheten”. LO anser också att facket måste få tillgång till egna konsulter för att förbättra fackets medverkan i den datatekniska utvecklingen.

När det gäller stöd till utvecklingen av arbetsmiljövänlig teknik anser

SHIO-Familjeföretagen att et särskilt stöd till fackliga organisationers arbete med specificering och utveckling av alternativ teknik inte bör utgå.

Statskontoret anser att kostnader för åtgärder i samband med att förbättra arbetsmiljön bör försöka uppskattas och vägar att finansiera dessa bör

anges.

SACO-SR anser att utredningen borde ha ägnat större uppmärksamhet ät hur kvalificerade arbetsuppgifter påverkas av datoriseringen. "Det före-

ligger risk för att den fortsatta utvecklingen medför möjligheter att auto-

matisera olika slag av handläggningsrutiner ... Utrymmet för kreativitet

och initiativ får inte minska ... Man måste vara speciellt kritisk till system

där risk finns att kontakter handläggare-klienter-kunder ersätts med datatekniska lösningar”.

SAF anser att ”en ensidig satsning på arbetsvidgning kan försvåra för de

nytillträdande på arbetsmarknaden att få ett arbete som passar”.

STU anser att ”förutsättningarna finns till positiva effekter av sådant slag som exempelvis ökad individuell valfrihet vid planering och genomförande av arbetet, bättre arbetsorganisation med ökat personligt ansvar, bättre arbetsmiljö och vidgning av de handikappades arbetsmarknad”.

Inom sektorn för kontorens automatisering avser STU att under bå 1981/82 påbörja en undersökning av möjligheterna att åstadkomma en användarnära försöksmiljö för experiment med datorbaserade hjälpmedel i arbetslivet. Syftet är att bidra med kunnande och teknik för att ur olika

synpunkter få en bättre svensk industri. F anslutning till utredningens diskussion om stöd till arbetsmiljövänlig

teknik erinrar STU om att man under lång tid arbetat med utveckling av dylika projekt. I STU:s planering av det framtida tillämpningsprogrammet övervägs insatser av just det slag utredningen nämner på sid. 123—124.

STU fäster vid sin planering stor vikt vid bl.a. kontorsmiljöfrågorna i termer av organisation, sociala relationer, decentralisering och centralise-

ring, arbetsinnehåll m.m. ”Teknikutvecklingen inom dataområdet går

snabbt, varför det är nödvändigt att frigöra sig tankemässigt från dagens tekniska utbud av datateknik”. Mot denna bakgrund pågår förstudier i syfte att om möjligt formulera kompletterande krav på teknikutveckling för

olika applikationer.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 93

önskvärda samhällsstrukturer bilda utgångspunkt för bedömningen av teknikens möjligheter” och ”den önskvärda arbetssituationen bör således

vara en utgångspunkt för systemutformningen””. 2

Televerket tillstyrker ökade forskningsinsatser beträffande framtidens kontor och anser sig ha en central roll i detta sammanhang.

SAF anser att "i stället för att ensidigt betona de problem och avigsidor

som datatekniken kan tänkas föra med sig bör utbildningen och forskning-

en om datoriseringseffekter i ökad utsträckning också belysa dels datoriseringens betydelse för en gynnsam produktivitetsutveckling, dels de nya möjligheter att skapa ett bra arbetsliv och ett bra samhällsliv som datatek- niken kan ge upphov till".

Företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet är beredda att åt utredningen ta fram en katalog över angelägna forskningsobjekt kring de problem som är aktuella för dataeffektutredningen. :

Regeringen har uppdragit åt FRN (1980-04-10) att utarbeta ett samlat

program för forskning rörande datateknikens framtida användning m.m. Detta utredningsförslag beräknas kunna redovisas för regeringen kring

årsskiftet 1982/83. |

- Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön (INRA) har i

sitt arbete konstaterat att det finns behov av rådgivning vad gäller god

teknikanvändning. INRA överväger därför förslag om försöksverksamhet

med sådan rådgivning, bl.a. vad gäller teknik i kontorsarbete. INRA

konstaterar vidare att ”den tekniska utvecklingen sker inom många områden så snabbt att dokumenterad erfarenhet sällan finns att tillgå. Dessutom är praktisk verksamhet med att tillhandahålla och sprida saklig och opartisk information om erfarenheter av ny teknikanvändning begränsad”.

Statskontoret anser att förslag bör läggas fram hur en datorisering kan

möjliggöra ökad decentralisering av olika såväl kontorsservicefunktioner

som ”sakverksamheter"”. | TCO anser att de möjligheter en kombination av data- och kommunika-

tionsteknik ger att fysiskt decentralisera tjänsteproduktion skall tillvaratas. Enligt TCO krävs dock betydande forskningsinsatser för att finna lämpliga former för sådan decentralisering. Ett självklart krav i detta sammanhang bör vara att en decentralisering skall avse sammanhållna verksamheter och inte enbart enskilda funktioner i en verksamhet.

SAF anser att hemterminalsarbete kan vara ett..alternativ som ökar möjligheterna i vissa sysselsättningssvaga regioner och för vissa handikap-

pade.

LO anser att grannskapscentraler har nackdelar i form av bl. a. svårighe-

ter för facklig verksamhet. -

DI anser att de eventuella säkerhetsproblem som kan vara förknippade: med hemterminaler och grannskapscentraler i och för sig kan diskuteras men DI anser för sin del att underlag för närvarande saknas för att göra en

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 94

närmare analys av dessa frågor. ”Inspektionen vill endast påpeka att den datorisering som sker ofta leder till en ökad registrering och kontroll av den berörda personalen beträffande tillträde till lokaler, behörighet att manövrera terminaler, loggning av vidtagna åtgärder osv. — vilket allt givetvis får konsekvenser från integritetssynpunkt”.

ASS konstaterar med tillfredsställelse att utredningen ställer samma krav på arbetsmiljön när det gäller hemterminalarbete.

TCO konstaierar med tillfredsställelse att utredningen ser mycket små möjligheter att organisera hemarbete och arbete vid fjärrkontor (t.ex. SIGA) på ett sådant sätt att det utvidgade effektivitetsbegreppet kan uppfyllas. Som en konsekvens av detta synsätt borde emellertid enligt TCO utredningen ha diskuterat åtgärder för att förhindra att en sådan utveckling kommer till stånd.

Däremot anser TCO att utredningen redovisar en principiellt alltför positiv syn på s.k. grannskapscentraler. TCO instämmer här i de synpunkter som framförts av ledamoten Lendenius i ett särskilt yttrande.

Medbestämmande — systemutveckling

Kommunförbundet hänvisar till det centrala medbestämmande avtal som slöts 1980. Det avtalet ger möjligheter att sluta lokala avtal bl. a. om organisations- och rationaliseringsverksamhet. I dessa avtal skall obligatoriskt ingå följande: ”Om införande eller utvidgning av datorisering eller annan ny teknik och därmed sammanhängande systemutveckling aktualiseras har lokala arbetstagarorganisationer rätt att delta i utrednings- och planeringsarbetet samt genomförande av de åtgärder som följer därav.”

SAF avvisar bestämt en utvidgning av den arbetsrättsliga lagstiftningen och ifrågasätter ”den i många sammanhang aktuella tendensen att utan närmare analyser göra datafrågorna till förevändning för att på olika områden föreslå statliga ingrepp och resursförstärkningar”.

LO och TCO understryker starkt behovet av att förstärkningar kommer till stånd inom den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Enligt TCO måste lagstiftningen ålägga arbetsgivaren en skyldighet att redan i det skede då planer som rör teknikanvändning börjar utarbetas informera de fackliga organisationerna. Vidare måste en förutsättning för utredningsprocessen vara att avtal träffas. TCO anser att dessa frågor måste regleras i den arbetsrättsliga lagstiftningen, så att en verklig och effektiv medbestämmanderätt garanteras.

LO förutsätter att staten i framtiden aktivt bevakar och påverkar den datatekniska utvecklingen. ”Detta kan ske exempelvis genom att datadelegationen får riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda departement genomföra rullande femårsplaner över utvecklingen på data- och elektronikområdet för olika branscher. |

ETF hade sett det som positivt om utredningen fört några resonemang om för- och nackdelar med fackligt veto vid införandet av ny teknik.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 95

Statskontoret anser att utredningen bör förtydliga sin ständpunkt rörande datoriseringen och arbetsrättslagstiftningen.

RRV anser att diskussionen rörande koncernproblematiken är en gene-

rell fråga om tillämpningen av medbestämmandelagen och annan arbets-

rättslig lagstiftning, som ej enbart eller ens i första hand bör ta sin utgångspunkt i datoriseringen.

SACO/SR anser att en förutsättning för att påverka datoriseringen är att

en övergripande målsättning med datoriseringen formuleras.

Statskontoret anser att ”varje datorbeslut bör ske i enlighet med en för hela organisationen gemensan ”ADB-policy” och en övergripande rationaliseringsplan”.

SF understryker att skyddskommittéorganisationen har en given plats i samband med systemutveckling.

STU delar helt utredningens bedömning av vikten av goda systemut-

vecklingsförfaranden och har för sin det inom sitt program för kunskapsutveckling lämnat stöd till skapandet av två stycken systemutvecklingslaboratorier, dels vid CTH och dets vid KTH. STU stöder utredningens

förslag om ökade insatser för att i större omfattning i systemutvecklingsmodellerna kunna inkludera konsekvensanalys, organisationsanalys och personalutvecklingsplaner.

RDF instämmer i "nödvändigheten av ett starkt användarinflytande i systemutvecklingsarbetet”. Frågan om metoder för utveckling av system för kontorens datorisering bör sannolikt ses över. De metoder som normalt används vid administrativ systemutveckling är med hänsyn till kontorsda-

toriseringens speciella egenskaper möjligen inte direkt tillämpbara”. För

den fortsatta utvecklingen av kontorens datorisering torde skapandet av en infrastruktur för kommunikation och gemensamma funktioner 1. ex. elek-

troniska arkiv vara av fundamental betydelse. Detta ställer enligt RDF helt

andra krav på beslutsfattande än tillskapandet av isolerad utrustning t. ex.

skrivautomater som hittills varit rådande. Statskontoret anger att man håller på att utveckla ett generellt system för datorbaserad diarieföring.

Utbildning

Kommunförbundet delar DEUS syn på utbildning och kompetens och att det krävs stora insatser för att höja kompetensnivån och få en teknikanvändning som är behovsanpassad. Det är följaktligen viktigt att såväl

parternas, användarnas som specialisternas olika behov av kompetens tillgodoses. För redan yrkesverksamma bör utbildning kunna ske som

bristyrkesutbildning. |

Lf anser förslaget att AMS och SÖ tillsammans med parterna på arbets-

marknaden skall utarbeta mallar att användas i internutbildning för anställda som berörs av datoriseringen är oklart. ”Det är dessutom principiellt

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 96

diskutabelt. De anställdas utbildningsbehov är i huvudsak en arbetsgivar-

angelägenhet”. För att möta det stora utbildningsbehovet i datafrågor som finns på den kommunala arbetsmarknaden har Lf inlett ett samarbete med ' Riksdataförbundet om framtagning av ett utbildningsmaterial i datalära. Kommuner och landsting skall använda materialet i olika kombinationer

för utbildning av olika målgrupper. LO anser att SÖ och de avtalsslutande parterna bör få i uppdrag att

utarbeta mallar för fortbildningskurser och läroplaner för olika grupper i företagen. LO anser också att en ”kraftig ökad satsning måste göras av utbildning för fackliga förtroendevalda inom olika områden”

Televerket villstyrker att fackliga företrädare ges utbildning onligt betän-

kandets inriktning.

SACO/SR anser att utredningen bör precisera vilka resurser som behövs för att genomföra den nödvändiga utbildningen i ekonomiska och personel-

la termer. | |

SAF anser att förslaget om utbildningsfonder ännu är så oklart att det

inte finns någon möjlighet att ta ställning till det.

TCO anser att utredningens förslag om företagsanslutna utbildnings-

fonder bör genomföras. Detta ser TCO som en naturlig väg att inkludera kostnaden för utbildning i de kostnader som kalkyleras för investeringar i ny teknik. Dock är TCO tveksam till sådana fonder vad avser de mindre

företagen. ”Eftersom dessa företags resurser i många fall inte svarar mot

de verkliga utbildningsbehoven bör andra lösningar prövas, t.ex. genom

att viss del av avgifterna till utbildningsfonder avsätts till en central utjämningsfond”'.

RRV anser att KOMVUX utbildningsutbud bör vända sig till anställda i mindre företag samt övriga målgrupper eftersom de större företagen vanligen har egna resurser för utbildning.

ASS understryker att utbildningen även bör riktas till arbetsmiljöansva-

riga t.ex. skyddskommittéledamöter. beslutsfattare i fråga om arbetsmiljö

och inköp samt skyddsombud.

SIPU noterar med tillfredsställelse den utbildningsmedvetenhet som

präglar rapporten. SIPU delar i huvudsak de uppfattningar inom dessa

områden som framförs 1 rapporten och ställer sig bakom utredningens bedömningar och åtgärdsförslag. Det senare gäller speciellt för de avsnitt som behandlar utbildning. ”Kunskap om den nya tekniken och dess effek-

ter är en förutsättning för att man skall kunna använda sig av denna på ett framgångsrikt sätt”

SIPU anser att bristen på utbildade lärare är ett problem inom den ' statliga sektorn. SIPU hävdar att för att förverkliga de utbildningsmål som utredningen anger och som SIPU ställer sig bakom krävs att lärarresursfrå-

gan löses på ett tillfredsställande sätt. Ett sätt att minska behovet av

lärarinsatser inom den grundläggande lärarutbildningen är att utveckla och genomföra en bred användarutbildning som utredningen rekommenderar

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 97

SIPU att ta fram. Ett omfattande utvecklingsarbete med detta syfte pågår redan inom SIPU.

UHA räknar med att i nästa års anslagsframställning kunna föreslå hur grundläggande datainriktad utbildning inom den administrativa, ekonomiska och sociala sektorn bör förstärkas. Vidare räknar UHÄ med att återkomma med förslag om förstärkning av resurserna för forskning inom

området datorsamhällets utveckling på grundval av ett pågående beredningsarbete i nära samarbete med berörda högskoleenheter.

BILAGA 5

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 1

Utdrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser industride-

partementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 tillkallade chefen för industrideparementet en kommitté för att utreda datateknikens

effekter på näringslivets utveckling. Kommittén', som antog namnet dataoch celektronikkommittén (DEK) (1 1978:04), avlämnade i augusti 1981 delbetänkandet (SOU 1981:59) Datateknik i industriproduktionen. Tidi-

gare har kommittén publicerat rapporterna (SOU 1980: 17) Datateknik och industripolitik, Datateknik, ekonomisk tillväxt och sysselsättning (Liber förlag 1980), (SOU 1981:10) Datateknik i verkstadsindustrin. (SOU 1981: 11) Datateknik i processindustrin, samt (Ds I 1980:7) Industri- och forskningspolitiska program inom data- och elektronikområdet. Reserap-

porter från USA, Finland. Storbritannien, Västtyskland. Japan och Frankrike.

Kommitténs direktiv (dir. 1978:66) bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5:1.

Betänkandet Datateknik i industriproduktionen innehåller bl.a. förslag om samordnade teknikspridningsinsatser, åtgärder för att främja teknikutveckling och långsiktig kompetensuppbyggnad vid de tekniska högskolorna, stöd till industriellt utvecklingsarbete samt främjande av bred spridning av datorstödd produktionsteknik.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarets

forskningsanstalt (FOA). televerket. statskontoret, riksrevisionsverket

(RRV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) som bifogat yttranden

! Ledamöter: Nils Mårtensson, ordf., t.f. professor, Gunnar Du Rietz, ek.dr., Gunnar Eliasson. docent, Birgitta Frejhagen, sekr., Arne Gadd, riksdagsled.. William Ingberg, dep.sekr., Torkel Lindahl, riksdagsled.. Sören lindebro. ing., Roland Petersson, dir.ass., Gunnar Ribrant. dep.råd., Bertil Thorngren, docent. Experter: Bertil Brodén, dep.sekr., Bengt Lundberg, avd.dir.. Anders Reuterswärd, kansliråd. Torsten Löfgren, dep.sekr. 19 Riksdagen 198182. 1 saml. Nr 123. Bilaga 5

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 [AS

från universiteten i Uppsala och Lund, Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Tekniska Högskolan i Linköping, Chalmers Tekniska Högskola

(CTH), Högskolan i Luleå samt styrelsen för Uppsala högskoleregion,

utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH). skolöverstyrel-

sen (SÖ), kommerskollegium som bifogat yttrande från Svenska Handels-

kammarförbundet, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU),

länsstyrelsen i Södermanlands län efter hörande av utvecklingsfonden,

handelskammaren, länsskolnämnden samt LO-, TCO- och SACO/SR-organisationerna 1 länet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Norrlandsfonden, de regionala utvecklingsfonderna i Stockholms. Söderman-

lands och Göteborgs och Bohus län. Landstingsförbundet, Sveriges civil-

ingenjörsförbund (CF). Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (FCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO) som bifogat yttranden från Svenska Transportarbetareförbundet, Handelsanställdas Förbund, Svenska Träindustriarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Fabriksarbetareförbundet. Statsanställdas Förbund (SF) och Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Arbetsgivare-

föreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Mckanförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV), Institutet

för verkstadsteknisk forskning (IVF), Stiftelsen Institutet för Företagsut-

veckling (SIFU), Svenska Träforskningsinstitutet (STFID och Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF) gemensamt, Stiftelsen för Me-

tallurgisk Forskning (MEFOS). riksdataförbundet (RDF). Boliden AB, Sandvik AB, Saab-Scania AB, Volvo AB samt dataeffektutredningen (DEU) (A 1978: 05).

En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokoHet i detta ärende som bilaga 5.2.

2¶Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrunden

Regeringens beslut om tillkallande av data- och elektronikkommittén

(DEK) grundade sig på bedömningen att datateknik och elektronik redan kommit att få stor betydelse inom vissa områden men snabbt också kommer att bli allt mer generellt tillämpbar inom praktiskt taget all verksamhet. Mot denna bakgrund har DEK som tidigare angivits framlagt ett antal

rapporter samt ett betänkande (SOU 1981:59) med förslag gällande verk-

stads- och processindustrin som jag nu avser att delvis behandla.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 3

På många sätt innebar 1970-talet ett nytt utvecklingsskede för svensk

industri. Från 1960-talets mitt minskade också industriproduktionens tillväxttakt för att under nägra år mot slutet av 1970-talet t.o.m. bli negativ. Även vad gäller industrisysselsättningen har, med undantag för några år i början av 1970-talet, en långsam minskning ägt rum sedan mitten av 1960-

talet. Också den genomsnittliga produktivitetsökningen inom industrin var sjunkande under 1970-talet. Till stor del kan den förklaras av dåligt kapaci-

tetsutnyttjande inom de industriella basnäringarna.

Ingen enskild faktor kan dock förklara dessa problem. Snarare är det en

kombination av faktorer inom och utom landet som samverkat och bidragit till att problemen slagit igenom och vuxit i omfattning. En av de faktorer

som påverkar konkurrensförutsättningarna och som också framhålls av

DEK är den snabba teknikutvecklingen. De allt kortare produktcyklerna i kombination med ökad teknisk komplexitet höjer bl. a. kraven på kortare återbetalningstider. Industrins utveckling och förutsättningar under 1980-

talet präglas därför av en tendens till ökad osäkerhet om marknaden vilket

ökar företagens risksituation. Samtidigt med behovet av ökat risktagande

och satsningar i immateriella tillgångar, vilka först på sikt beräknas ge

avkastning, har industrins förmåga till egenfinansiering försämrats inom vissa branscher. Till detta kommer att den svenska industrin också blivit alltmer internationellt beroende.

Den långsamma produktivitetsökningstakten inom industrin är ett ge-

mensamt drag för det helt övervägande antalet OECD-länder. I den nuvarande internationella ekonomiska situationen, som kännetecknas av hög arbetslöshet och låg tillväxttakt kombinerat med en relativt hög inflations-

nivå, framstår en höjning av produktiviteten som ett viktigt sätt att förbätt-

ra industrins internationella konkurrenskraft. För Sveriges del är en konkurrenskraftig industri av avgörande betydelse när det gäller att komma till rätta med de ekonomiska balansproblemen.

2.2 DEK:s förslag

Enligt DEK:s mening kan satsningar på datateknik i industriproduk-

tionen bidra till en önskvärd höjning av effektiviteten i industrin. Tillämp-

ningar av datateknik kan också enligt DEK utgöra produkter i sig eller som medel att öka försäljning av andra produkter t.ex. systemleveranser till

industri- och anläggningsprojekt. DEK föreslår bl. a.

& att regionala verkstadstekniska utvecklingscentra inrättas med syfte att

komplettera högskoleforskningen, främja forskningssamverkan mellan

högskolor och industrin, bedriva industriellt utvecklingsarbete samt

genomföra teknikspridningsprogram GÖ att ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin

byggs upp i samma syfte som de verkstadstekniska utvecklingscentra.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 4

Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas av DEK för en femårsperiod uppgå till 210 milj. kr. varav 180 milj. kr. till verkstadstekniska utveck-

lingscentra, 30 milj. kr. till ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin. En utförlig redovisning av DEK:s förslag återfinns i

SOU 1981:59.

2.3 Allmänna överväganden

De övergripande utgångspunkter och målsättningar som DEK redovisat delas av nära nog samtliga remissinstanser. RRY anser dock att DEK inte

belyst hur bästa teknikval skall göras, dvs. teknikval där industrins mark-

nadsförutsättningar stärks samtidigt som eventuella negativa effekter på yrkeskunskaper, sysselsättning och arbetsmiljö minimeras.

LO biträder förslaget till statliga satsningar i syfte att stimulera utnytt-

jandet av datateknik och elektronik under förutsättning att användarnas

inflytande över utvecklingen förstärks genom att kunskapsbasen i företagen stärks.

TCO framför liknande synpunkter. TCO framhåller bl. a. att de anställda måste få en central plats i beslutsfattandet och integreras i hela föränd-

ringsprocessen. Skulle detta inte ske tror inte TCO att svensk industri kommer att kunna klara den strukturomvandling som är nödvändig för att öka indudtrins konkurrenskraft. TCO anser att strukturomvandlings-

processen därför blir en av industripolitikens allra viktigaste arbetsuppgifter under kommande år.

Dautaeffekturredningen (DEU) framhäller att det i varje fall på kort sikt

inte finns något realistiskt alternativ till att industrin satsar på att utnyttja den avancerade teknik som är tillgänglig men att detta gör det desto viktigare att finna vägen att styra fur datorstödet skall utvecklas och användas t industrin.

Statskontoret finner det sannolikt att flera faktorer medverkar till att utvecklingen kommer att skilja sig från den tidigare rationaliseringsrörelsen eftersom rationaliseringar kommer samtidigt inom såväl industri. service och förvaltning. Därmed skulle enligt statskontoret direkta effekter på den totala sysselsättningsnivån inträffa. Inte heller DEK:s slutsatser beträffande den teknologiska arbetslöshetens storlek finner statskontoret välgrundade utan menar att man bör studera faktorerna produktionsvolym och produktivitet var för sig för att kunna analysera om ett teknikinförande leder till telnologisk arbetslöshet.

För egen del finner jag DEK:s utgängspunkter och program välmotiverade. RRV:s kritik om brist på belysning av hur optimalt teknikval skall göras utgår enligt min mening i huvudsak från DEK:s redovisningar som i detta skede enbart omfattar verkstads- och processindustrins direkta produktionsavsnitt, och utan hänsyn till att också DEU i enlighet med sina direktiv framlagt kompletterande förslag. DEU:s förslag och de övervä-

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 5

ganden chefen för arbetsmarknadsdepartementet redovisar framgår av bilaga 4.

I likhet med LO och TCO anser jag det angeläget att de anställda ges en

central plats i förändringsprocessen och beslutsfattandet i företagen. Liksom TCO ifrågasätter jag om det över huvud är möjligt att genomföra en framgångsrik strukturomvandling och rationaliseringsprocess utan de anställdas medverkan. Förslag till åtgärder för att stärka de anställdas kom-

petens inom området återfinns därför efter samråd med chefen för arbets-

marknadsdepartementet i bilaga 4. Förslagen ligger också i linje med vad

DEU redovisat i sitt yttrande över DEK:s betänkande samt med av data-

delegationens kanslis förslag i (Ds B 1981: 20) Samordnad datapolitik.

Vad slutligen gäller statskontorets synpunkter kan jag instämma i att den nuvarande tekniska utvecklingen skiljer sig från tidigare rationaliseringsrörelser men å andra sidan har ingen rationaliseringsrörelse varit den andra lik. Det har dessutom inte primärt varit DEK:s uppgift att studera om teknikinförande leder till teknologisk arbetslöshet. Denna uppgift har en-

ligt utredningsdirektiven ålegat DEU som också i detta sammanhang redovisat sina slutsatser.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att jag delar DEK:s uppfattning att

salsningar på datateknik i industriproduktionen bidrar till en önskvärd

höjning av effektiviteten och produktiviteten. Tillämpningar av datateknik kan såväl ingå i produkter som utgöra medel att öka försäljning av andra produkter t. ex. systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt.

Vilka åtgärder regeringen via SIND och STU hitintills vidtagit framgår

bl.a. av vad statsrådet Iohansson föredragit samt av de av DEK avläm-

nade rapporterna.

Beträffande åtgärdernas inriktning och omfattning har ett stort antal remissinstanser anslutit sig till de åtgärder DEK föreslagit. Det gäller bl. a. televerket, ÖEF. arbetarskyddsstyrelsen, AMS. Norrlandsfonden, utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län, CF samt KF. Flera remissinstanser anser dock att förslagen i vissa avseenden är ofullständiga och därför kräver ytterligare utredningsarbete. Den snabba utvecklingen inom data- och elektronikområdet motiverar enligt bl.a. FOA, SIND, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, KF, Svenska Träforskningsinstitutet samt Handelskammarförbundet att förslagen ges en flexibel utformning och medger att olika alternativ prövas.

För egen del finner jag DEK:s förslag om åtgärdernas inriktning och

omfattning intressanta. På grund av det statsfinansiella läget bör de dock

t.v. genomföras endast på vissa områden. DERK har inte slutfört sin uppgift. DEK:s fortsatta arbete inriktas mot

bl.a. analyser av den totala datoranvändningen inom ett företag eller en koncern. Olika företagsstudier kommer därför att genomföras.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 6

2.4 Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC)

Inom området stöd till industriellt utvecklingsarbete har DEK förslagit

inrättande av regionala verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC), lokaliserade till orter med teknisk högskola. Dessa avses tjäna som en ”brygga” mellan högskolan och industrin och därigenom åstadkomma ett bättre utnyttjande av befintliga resurser både inom högskolan och mellan högsko-

lan och industrin. Syftet är vidare att höja den totala volymen forskning och industriellt utvecklingsarbete inom det verksatadstekniska området. DEK anger fem huvuduppgifter för verksamheten vid VUC: — samordna och komplettera högskoleforskningen — främja forskningssamverkan mellan högskolor och industri — industriellt utvecklingsarbetc — teknikspridning

— teknikbevakning och teknikvärdering. Ett teknikområde som snabbt håller på att få mycket stor betydelse för svensk verkstadsindustri är CAD/CAM. I datorstyrda konstruktionssy-

stem, s.k. CAD-system (Computer Aided Design), utnyttjas datorer för att rationalisera olika faser av rit- och konstruktionsarbetet. Med CAM avses datorstyrd beredning (Computer Aided Manufacturing): begreppet beredning innefattar alla arbetsmoment som ligger mellan konstruktionsarbetet och tillverkningen. För att främja kunskapsuppbyggnad, utvecklingsarbete

och en bred spridning av CAD/CAM har DEK föreslagit att den första

uppgiften för VUC skall vara att i samarbete med högskolorna inrätta regionala CAD/C AM-centraler.

Organisatoriskt föreslås att VUC byggs upp kring en existerande organisation, Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). Inom IVF bedrivs huvuddelen av den kollektiva forskningen inom det verkstadstekniska området. Institutet, som bildades 1964, har Sveriges Mekanförbund och

STU som huvudmän. IVF leds av en styrelse med representanter från

samhället, industrin och de fackliga organisationerna. Institutets forskningsprogram bedrivs inom ramen för femårsavtal som sluts mellan huvudmännen. Verksamheten finansieras med lika andelar från industrin och

staten via de resurser för teknisk utveckling och forskning som STU

disponerar. Genomförandet av forskningsprogrammen sker i nära samverkan med verkstadsindustrin, universitet och högskolor samt andra institut.

IVF har ca 75 anställda. varav drygt 60 tekniker. Verksamheten vid IVF

är organiserad i fem sektioner, varav fyra är lokaliserade till Göteborg och en till Stockholm. Forskning inom området datorstödd produktionsteknik

förekommer både i Göteborg och i Stockholm. Den sektion som utför större delen av denna forskning är placerad vid den tekniska högskolan i Stockholm. Denna sektion har ca 15 anställda.

De flesta remissinstanserna har ställt sig positiva till inrättande av VUC. Sveriges Mekanförbund anser dock att en ökning av den kollektiva verk-

Prop, 1981/82:123 Bilaga 5 7

stadstekniska forskningen endast är berättigad om industrin är beredd att stå för en väsentlig del av finansieringen. Flera remissinstanser är tveksamma till om VUC kan byggas upp i den takt som anges i betänkandet

främst mot bakgrund av tillgången på kvalificerad personal. Andra synpunkter som framförts är att verksamheten måste få en flexibel organisa-

tion och utgå från industrins behov. krav och vilja att finansiera verksamheten. Sistnämnda synpunkter anförs bl.a. av STU, Sveriges industriförbund och Svenska Metallindustriarbetareförbundet. 1 flera remisssvar framförs även tanken att uppbyggnaden av VUC inledningsvis bör begränsas till en eller två enheter tills ytterligare erfarenhet vunnits.

Av de remissinstanser som behandlat förslaget om CAD/CAM-centraler framhåller IVF det som väsentligt att en eventuell sänkning av ambitionsnivån i DEK:s förslag sker genom en minskning av antalet regionala

enheter och inte genom nedskärning av storleken på de föreslagna VUC-

centra och CAD/CAM-centralerna. Varje regional enhet måste enligt IVF

ha tillräcklig storlek för att vidmakthålla kontinuitet i kompetens och

inriktning. IVF framhåller vidare att man är beredd att åta sig att i samarbete med berörda parter närmare utveckla hur den önskvärda ökade sats-

ningen på ny teknik inom verkstadsindustrin praktiskt skall genomföras.

Boliden AB menar att den föreslagna uppdelningen på flera regionala utvecklingscentra för verkstadsteknisk forskning och centraler för CAD-

teknik kan bli underkritisk. Sverige har enligt Boliden AB inte råd att splittra sina mycket begränsade resurser på detta område. För att få god

verkningsgrad krävs enligt Boliden AB att ett minsta antal personer kan syssla med frågor av hithörande karaktär. Skall olika centra bildas på det spridda sätt som anges, krävs att varje centra är så stort att det fungerar väl. En undre gräns bör då enligt Boliden AB ligga på minst 10 personer.

För egen del vill jag anföra följande.

Behovet att bilda en länk mellan högskoleforskningen och den praktiska industriella verksamheten är enligt min mening påtagligt. Det synes mig vara möjligt att inom VUC-ramen tillgodose detta behov på ett smidigt och konstruktivt sätt. VUC som på ett flexibelt sätt tar till vara teoretiskt avancerade resultat och forskare och konfronterar deras samlade kunskap med företagens praktiska kunskap och behov är enligt min uppfattning en ändamålsenlig väg både till att föra ut avancerad forskning och utveckling

främst till de mindre och medelstora företagen och att i ökad utsträckning få in den praktiska industriella verkligheten i högskolorna. Möjligheterna

att utnyttja högskolornas och företagens utrusning och vice versa är också

enligt min mening ekonomiskt förnuftigt och rationellt. Lokaliseringen till orter med teknisk högskola synes också medverka till en positiv utveckling ur regionalpolitiskt perspektiv. Regionaliseringen får enligt min uppfatt-

ning till följd att resurserna blir praktiskt tillgängliga även för de mindre och medelstora företagen vilka inte av bl. a. ekonomiska och praktiska skäl kan avsätta personella resurser under alltför lång tid och alltför avlägset i

förhållande till företagens normala verksamhet.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 8

Jag ansluter mig således till förslaget att inrätta VUC. Mot bakgrund av

bl.a. nödvändigheten att få tillgång till kvalificerad personal anser jag det dock nödvändigt att både begränsa och koncentrera insatserna.

Vad beträffar uppbyggandet av CAD/CAM-centraler delar jag DEK:s

uppfattning om det angelägna i denna satsning men menar i likhet med IVF och Boliden AB att upprättande av flera centra för CAD/CAM-teknik kan innebära speciella svårigheter att skaffa personal om uppbyggnaden sker samtidigt på samtliga högskolcorter. Jag delar också uppfattningen att förutsättningen för god verkningsgrad är att ett tillräckligt stort antal

personer kan meningsfullt syssla med frågor av hithörande karaktär. Mot denna bakgrund anser jag att CAD/CAM-centraler i första hand bör byggas

upp vid högskoleorter som redan nu bedriver avancerad forskning och

utveckling inom området.

Jag förordar att uppbyggandet av VUC begränsas till Linköping, Stockholm och Göteborg.

Enligt min mening bör VUC byggas upp kring en existerande organisation i huvudsak på det sätt DEK föreslagit. IVF synes därvid vara den lämpligaste organisationen mot bakgrund av dess förankring i inudstrin, ramprogrammet tillsammans med STU och Mekanförbundet samt ramavtalet med IVF och arbetarskyddsfonden. IVF:s verksamhet är f.n. främst inriktad mot att sammanställa och referera nya forskningsresultat samt erfarenheter från forskningscentra och de ledande företagen inom verk-

stadsindustrin. Denna verksamhet är i och för sig värdefull men borde i betydligt större omfattning kunna kompletteras med säväl eget kvalificerat utvecklingsarbete som aktiva teknikspridningsinsatser, vilket inte minst

visat sig i de behov som framkommit i samband med den småföretagarservice som STU via IVF erbjuder mindre verkstadsföretag. En Komplette-

Hur den organisatoriska anknytningen till IVF av VUC och CAD/CAMcentralen i detalj skall se ut är ännu för tidigt att avgöra och bör ankomma på regeringen att bestämma. IVF är en självständig juridisk person och förhandlingar måste komma till stånd mellan huvudmännen om hur an-

knytningen till IVF skall ske, finansieringsfrågor m. m. Jag avser att förestå regeringen att ge STU i uppdrag att inleda sådana förhandlingar med syfte att få fram ett förslag till organisation för VUC och CAD/CAM-

centaler i enlighet med vad jag förordat samt ansvara för de praktiska arrangemang som uppbyggnaden av nämnda centra medför. Förhandling-

arna bör också avse industrins finansiella medverkan. De mer detaljerade

frågorna som sammanhänger med VUC:s uppbyggnad får överlämnas till 1YyF att bedöma. Detta bör också gälla den lämpligaste avvägningen av resurser mellan CAD/CAM-centra och VUC. Redan förekommande IVFsektioner i Stockholm och Göteborg gör emellertid att jag förordar att de medel som nu ställs till förfogande ull övervägande del destineras till

uppbyggnad av VUC i Linköping.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 9

Vidare förordar jag att uppbyggandet av CAD-CAM-centraler på grund

av svårigheter att skaffa kvalificerad personal endast sker i Stockholm och

Linköping där främst KTH respektive Linköpings tekniska högskola redan bedriver forskning och utveckling med stöd av STU.

Jag föreslår, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, att

utrustningsinvesteringarna vid CAD/CAM-centralerna delfinaniseras av högskolan. Detta bör förekomma i de fall högskolan bedömer att utrustningen i fråga är lämplig för den grundläggande högskoleutbildningen och

forskningen inom högskolan. Ansvaret för närmare specificeringar vad gäller CAD/CAM-centraler bör dock inte vara någon fråga för högskolan.

Jag beräknar medelsbehovet för VUC samt CAD/CAM-centraler till 14 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Medlen täcker viss utrustning och löner

för ett tiotal personer under det första året.

2.5 Produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin (PUP)

DEK har vidare föreslagit inrättande av ett produktionstekniskt utveck-

lingscentrum för processindustrin (PUP). Syftet är att öka effektiviteten vid utvecklingen och användningen av datorstödda tillämpningar samt att stödja de olika branschernas kunskapsuppbyggnad. Centret avses verka som en förmedlande länk mellan högskolor. branschforskningsinstitut och industri på områden är eller med viss komplettering och anpassning kan bli generellt tillämpbara. Organisatoriskt föreslås att centret skall vara en självständig, kollektivt finansierad organisation.

Förslaget har behandlats av ett 15-tal remissinstanser. Synpunkterna är i stora delar likartade med dem som lämnats på VUC. Det gäller bl.a.

uppbyggnadstakten och de fackliga organisationernas krav på inflytande. Med undantag för IVA och SIND är inställningen positiv till att förslaget genomförs. |

För egen del anser jag att ett PUP bör byggas upp med det syfte som DEK angivit. Då emellertid de praktiska svårigheterna med att utforma en organisation som inom sig inrymmer flera branscher inte närmare behandlats av DEK, anser jag att orgnisationsfrågan behöver övervägas ytterligare. Enligt min mening kan en anknytning till Svenska Träforskningsinstitutet eller andra av PUP berörda organ diskuteras. Jag avser att föreslå

regeringen att uppdra åt STU att ta upp förhandlingar med dessa organ och i samarbete med dem utarbeta förslag till en för PUP lämplig lokalisering. organisation, finansiering m.m. Jag kommer därefter att inför budgetåret 1983/84 pröva de anslagstrågor m.m. som kan beräknas bli följden av

nämnda uppdrag.

För budgetåret 1982/83 beräknar jag medelsbehovcet för arbetet med

PUP:s lokalisering, organisation m. m. till I milj. kr.

Som jag tidigare nämnt i min föredragning så sker en allt snabbare teknikutveckling. Enligt min mening är denna i huvudsak baserad på den

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 10

snabba utvecklingen inom datateknik- och elektronikområdet. Att Sverige med här föreslagna åtgärder skulle ges något längre andrum i förhållande till övriga industriländer måste därför anses som orcalisitiskt. Samstäm-

miga uppgifter talar också för att de ledande industriländerna i ökad

omfattning kommer att besluta om ytterligare kraftfulla åtgärder inom datateknik- och elektronikområdet. För Sveriges del måste en konsekvens av detta vara att så långt möjligt följa utvecklingen och vidtaga motsvarande åtgärder. För att erhålla underlag för en sådan följsamhet, avpassad till

Sveriges speciella förhållanden och den starka kopplingen mellan industri-

och arbetsliv, krävs enligt min mening en kontinuerlig bevakning. Dessutom krävs ett relativt snabbt framtaget men grundligt underlag för nödvändiga politiska och företagsmässiga beslut. För industridepartemnetets del

har detta hitintills till övervägande del tillgodosetts genom DEK:s och SIND:s arbete.

DEK har enligt min mening under sin verksamhetstid erhållit en. även vid internationell jämförelse, hög kompetens och byggt upp en omfattande informationsbas. Denna kunskap har också i olika sammanhang kunnat

föras ut och utnyttjas nationellt och internationellt både av samhällsorgan, organisationer och enskilda företag. Enligt min mening har det grundläg-

gande arbetet inom DEK också inneburit att andra länders planer, utveck-

Jing och kunskap kommit oss till del i en omfattning som i annat fall ej

skulle kunnat ske.

DEK:s arbete är inte avslutat. Kvarvarande arbetsuppgifter beräknas ta ungefär ett år i anspråk. Jag anser det viktigt att den informationsbas som

DEK representerar finns tillgänglig också i ett mera långsiktigt perspektiv.

Jag avser att i god tid innan DEK slutfört sitt arbete återkomma till denna

fråga.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen att till Medel för tillämpad forskning för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 15000 000 kr.

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 |

Innehållsförteckning

I Inledning sosooseseseerrerrerrerrrer ere rer sr rer rr rr KK ss rs saa 2 Föredragandens ÖVervägaNndeN sissosessereerrersrsrer rr rss ra IY tbI Bakgrundel sosoossseresererrrerr rer ere r rr rr rer rr rer ser es HR .2 DEK:sS fÖrSsläå8 sosoosesesrereerrrearer rr ere rer rss rer ers sea .3 Allmänna Övervägandefl sosososorssersreserreesers rss serna 4 Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC) ..sssssssosvss ss DRIV PR .5 Produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin

(PUP) sooooeereeeeeser ers re reser ere s reser reser esse reses 9

3¶Hemställäft osososoossereeeesreree rer e rss ere rests r rare r rear e sa 10

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 2

Bilaga 5.1

>

Kommittédirektiv

ee jaaa)

Dir 1978:66

Utredning om datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling

Dir 1978:66

Beslut vid regeringssammanträde 1978-07-20

T. f. departementschefen, statsrådet Johansson, anför.

Större tekniska genombrott kan ge upphov till så radikalt ändrade produktionsvillkor och nya produkter att de kan sägas påverka samhällsstrukturen i ston. De nya teknologier som förknippas med datorer och halvledarelektronik har otvivelaktigt sådan karaktär. Under det senaste decenniet har de på eu genomgripande sätt påverkat arbetet inom förvaltning och näringsliv och bidragit tillen snabb effektivisering av verksamheten. Den ökade effektiviteten har ofta varit förknippad med genomgripande omställningar. Utnyttjandet av ny halvledaneknik har också på et påtagligt sätt ändrat stora delar, av varusoruumentet. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta.

Datorerna fick i början sin huvudsakliga användning som hjälpmedel för matematiska beräkningar i tekniska och vetenskapliga sammanhang. På det administrativa området började datorer införas under 1950-talet. Genom transistorisering av datorerna under 1960-talet möjliggjordes lägre priser samtidigt som driftsäkerheten och prestanda kunde förbättras. Detta innebar också ett genombrott för produktion i långa serier.

De s.k, integrerade kretsarna -har de senaste åren fått sitt verkliga genombrott och inneburit ytterligare kraftigt förbättrade prestanda till lägre priser och ökat möjligheterna till decentralisering av databehandlingen. Samtidigt sker en mycket snabb teknisk utveckling inom komponentområdet i övrigt. Även inom näraliggande områden såsom optik, elektrooptik, laserteknik och mikrovågsteknik är den tekniska utvecklingen mycket snabb. Användningen av nya material kan också komma att ändra både produkter och arbetsprocesser på sådant sätt att olika automationsförfaranden underlättas.

Datorernas användningsområden har vidgats snabbt och har nu en omfattande tillämpning inom en mångfald sektorer, såsom industri, handel, förvaltning, forskning, sjukvård, utbildning, kommunikation och försvar.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 14

Användningen av datorer är störst inom området administrativ databehandling. Antalet nya tillämpningar inom detta område har ökat snabbt och utnyttjandet har även i övrigt blivit mer allmänt. Kontorsautomation väntas bii ett område med stor tillväxtpotential.

Även inom industrin har datatekniken fått ökad användning. Datorer

används exempelvis vid processkontroll inom pappers-, stål-, cement- och

kemisk industri. De utnyttjas för styrning av produktionslinjer inom bl. a.

varvs-, bil-, gruv- och tryckeriindustrin. Datorer används också i samband med s. k. numeriskt styrda verktygsmaskiner. De utgör även en viktig grundkomponent i industrirobotsystem. Vid sidan av detta har halviedartek-

niken fått ökad tillämpning bl. a. när det gäller mät- och styrutrustning. Även mängden mindre datorer — s. k. mini- och mikrodatorer — har ökat. Datorer används också för specialiserade uppgifter inom kommunikations-

sektorn, bl. a. för övervakning och styrning av luftfart, telekommunikationer

och järnvägstransporter. Även automation ombord på fartyg är en intressant

tillämpning av processtyrning.

Specialiserade datasystem används också inom sjukvården för t.ex. diagnostik och inom försvaret för t. ex. stridsledningssystem.

"De olika elektronikområdena har i Sverige nästan genomgående en hög

tillväxttakt. Dataindustrin har under efterkrigsperioden vuxit med ca 10 2

per år. Även för produktionselektroniken liksom mät- och styrutrustningar

väntas en hög tillväxttakt.

Statens industriverk har nyligen inom ramen för SIND:s dataindustriut-

redning publicerat en delrapport (SIND 1978:1) om den svenska dataindu-

strins utveckling och marknadsutvecklingen för datorer och datakommuni-

kationsutrustning - Datamarknaden inför 1980-talet. I rapporten finns bl. a. en prognos över marknadsutvecklingen för datorer i Sverige. Denna visar på

en årlig tillväxt på över 20 4,. Som en följd av en ökad inriktning mot terminalbaserade system väntas marknaden för terminaler växa snabbt.

Vidare beräknas andelen smådatorer öka. | Den snabba tekniska utvecklingen leder till en ökad produktförnyelse, där

produkterna kan ges allt bättre prestanda till lägre eller i stort sett oförändrade priser. Bl. a. till följd härav blir elektroniken allt mer ett konkurrenskraftigt

alternativ, både tekniskt och ekonomiskt, till konventionell teknik inom

skilda användningsområden.

De senaste fem åren har utvecklingen av industrirobotar gått mycket

snabbt. År 1970 fanns endast ca 100 industrirobotar installerade i svensk

industri. År 1977 hade antalet ökat till ca 600.

Industrirobotarna används i dag i första hand vid tunga och monotona arbeten eller där besvärliga arbetsmiljöproblem finns. Arbetsuppgifterna

omfattar främst hantering av arbetsstycken och maskinbetjäning av olika slag. Robotarna är ofta en länk mellan olika automatiskt styrda maskiner. I

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 15

viss omfattning utför de egna arbetsoperationer, t. ex. svetsning, slipning,

gradning och målning. Industrirobotar av den typ som finns i dag bedöms ha

ett mycket stort användningsområde inom verkstadsindustrin, men också inom andra branscher där man utför repetitiva arbetsmoment, t. ex. inom sågverksindustrin och livsmedelsindustrin.

Man kan förutse att de användningsområden där det är ekonomiskt

fördelaktigt att utnyttja robotsysiem kommer att öka. Sveriges Mekanförbund beräknar antalet robotar i Sverige år 1980 till ca I 200 och år 1985 till ca

5 000. Hindret för ett ökat utnyttjande bedöms ligga bl. a. i att det krävs

moderna automatiska verktygsmaskiner för att'kunna utnyttja robotar. Även

brist på utbildade produktionstekniker och svårigheter att konstruera lämpliga program framhålls som begränsande faktorer.

Sovjetunionen anges i dag ha mindre än 400 industrirobotar i bruk i hela landet. Man planerar att före utgången av år 1985 ha en tillverkningskapacitet av 7000 robotar och 10000 tillhörande styrsystem per år. Enligt ett

amerikanskt branschinstitut finns det f.n. 2 000-3 000 robotar inom industrin i Förenta Staterna. Antalet beräknas öka med ca I 500-1 800 per år under den närmaste framtiden.

I flera ledande industriländer, såsom Förenta Staterna, Sovjetunionen, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland ser man tillämpningen av en mycket långt driven automation som ett effektivt medel att öka produktiviteten i många branscher. I Nera av dessa länder finns statligt finansierade

program med syfte att underlätta produktutvecklingsarbetet. Automation

synes bli eu av de främsta hjälpmedlen i olika länders strävan att öka produktion och export. Snabbheten i att utnyttja de nya teknikerna kan

komma att avgöra möjligheterna att överleva för både enskilda företag och

hela branscher. Förändringarna kan få avgörande betydelse för hela industristrukturen och sysselsättningen.

Dessa skisserade utvecklingslinjer med datorer och annan elektronik innebär såväl fördelar och utvecklingsmöjligheter som problem för svenskt näringsliv. Andra länder har med ökad framgång börjat konkurrera inom

traditionella svenska produktområden såsom process- och verkstadsindustrin. För vissa näringsgrenar kan det visa sig svårt att behålla de tekniska försprång som behövs för att klara vårt relativt höga kostnadsläge. På lång sikt kan förändringar i olika branschers konkurrenskraft därför uppstå.

€£n ökande internationell skonkurtrens kommer naturligt att både skapa avsättningssvårigheter inom etablerade områden och behov av att finna nya avsälltningsområden för såväl exportindustrin som hemmamarknadsinriktad

industri. Det svenska näringslivet torde således, oavsett konjunkturföränd-

ringar under 1980-talet, stå inför stora omställningsproblem. Men utveck-

lingen mot mer automatiserade produktionssystem och effektivare administration bör kunna bidra till en snabb produktivitetsökning inom

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 16

berörda branscher. En sådan ökning är också en viktig förutsättning för att svenska industriföretag skall kunna överleva och expandera. I fråga om produktion av investeringsutrustning ligger svenska företag långt framme. Den eherfrågeökning som kan förutses inom dessa områden

bör kunna gynnsamt påverka utvecklingen i berörda företag. En växande

hemmamarknad bör för dessa företag kunna vara en viktig grund för export

av produktionsutrustning. Samtidigt kommer stora krav att ställas på

tekniskt utvecklingsarbete inom företagen. Inom detta internationellt hårt

konkurrensutsatta område beror skillnaden mellan framgång och stagnation

ofta på hur framgångsrikt utvecklingsarbetet är. Förevagen är här också i stor

utsträckning beroende av olika samhällsinsatser på forsknings- och utbildningsområdet.

Riksdagen har i olika sammanhang berört behovet att utreda datateknikens och elektronikens effekter på produktion och arbetsliv.

I betänkande med anledning av motioner om datafrågor inom arbetslivet

m. m. hemställde arbetsmarknadsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande kartläggning av datateknikens sysselsättningseffekter (AU 1977/78:4). Utskottet fann det angeläget att man gör en bred kartläggning av datateknikens framtida effekter på arbetsliv och sysselsättning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr

1977/78:17). Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare denna dag bemyndigats att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda datatek-

nikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö. I samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1977/78:17 om samarbete mellan staten och Saab-Scania på dataområdet m. m. föreslog näringsut-

skouet riksdagen att som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört beträffande utredning om svensk komponenttillverkning på dataom-

rådet (NU 1977/78:31). Utskottet anförde bl.a. att utvecklingen inom

datatekniken tyder på att en inhemsk tillverkning av komponenter inom vissa speciella områden kan visa sig betydelsefull för såväl dataindustrin som annan elektronikindustri. Mot bakgrund av att detta kan komma att kräva stora ekonomiska resurser hemstiälide utskottet om en utredning och analys av möjligheterna att bygga ut komponenttillverkningen, liksom en belysning av vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som kan komma att krävas. Med hänsyn till att frågan i viss mån redan uppmärksammats av styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk ansåg utskottet att utredningen borde kunna genomföras i samverkan mellan de båda myndigheterna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1977/78:98).

I betänkande med anledning av prop. 1977/78:100 (bil. 17) i vad avser Datasaab AB jämte motioner hemställde närmgsutskonuet att riksdagen som

sin mening skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört bewiffande utredning om svensk elektronikindustwri (NU 1977/78:58). Utskouet anförde

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 17

att en utredning som kartlägger elektronik- och databranschens nuläge och analyserar möjliga utvecklingsvägar bör komma till stånd. Särskilt bör utredningen uppmärksamma möjligheterna att främja en utveckling av produktion på eiektronikområdet inom Sverige. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1977/78:297).

Jag avser att senare denna dag föreslå att statens industriverk får i uppdrag

att i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling företa den branschutredning som riksdagen har uttalat sig för. I detta uppdrag ingår också som en

del att utreda frågor om komponenttillverkning. En fördjupad information som hur mindre och med Sverige jämförbara stater som t. ex. Nederländerna, Schweiz, Österrike och de nordiska länderna bedömer frågorna om självförsörjningsgrad och utlandsberoende är i detta sammanhang av stort intresse. Flera av de frågor som jag har berön i det föregående omfattas inte av de

angivna utredningsuppdragen. Enligt min bedömning bör övriga frågor rörande datateknikens och elektronikens olika effekter speciellt på näringsliv och samhälle bli föremål för en särskild utredning. Jag förordar att en

kommitté tillkallas för denna uppgift. Till närmare vägledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Kommittén bör först kartlägga i vilken utsträckning näringsliv och samhälle idag utnyttjar datorer eller annan utrustning för avancerad automa-

tion. I en andra fas bör kommittén söka bedöma på vilka områden och i vilket

tidsperspektiv ett utnyttjande av ny teknik bedöms vara tekniskt möjligt och

ekonomiskt fördelaktigt.

Med detta material som bakgrund bör kommittén söka bedöma vilka effekter på administration, produktion och produktivitet inom olika branscher och inom olika regioner som ett ökat utnyttjande av de aktuella

teknikerna kan få på fem, tio och femton års sikt. Vidare bör effekterna på investeringsbehovet och energiefterfrågan beräknas. Olika faktorer som

verkar hindrande eller stimulerande på denna utveckling bör belysas. Bl. a. bör behovet av forskning och utveckling i olika former och behovet av

speciella utbildningsinsatser särskilt bedömas. Det sistnämnda bör ske i nära samarbete med den nyssnämnda kommitté som chefen för arbetsmarknads-

departementet har fått bemyndigande att tillkalla. Kommittén bör också kartlägga vilken produktion av produktionsutrustning som finns inom landet och analvsera vilka utvecklingsmöjligheter tillverkare av sådan utrustning kan förväntas ha.

Kommittén bör mot bakgrund av detta utredningsmaterial också överväga

om och i vilken form åtgärder bör sättas in från samhällets sida antingen i syfte att stimulera ett ökat och effektivare utnyttjande av denna teknik eller

att förbättra möjligheterna att förutsäga och förbereda de omställningar som

kan behöva ske. Vidare bör övervägas om åtgärder bör sättas in för att

20 Riksdagen 198182. I saml. Nr 123. Bilaga 5

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 18

underlätta utvecklingen av nya och effektivare produktionsmetoder liksom användningen av nya material och ny utrustning. Här kan även material- och energibesparingseffekter vara av intresse att studera.

Sveriges stora beroende av omvärlden måste särskilt beaktas. Kommittén

bör därför i samarbete med samrådsgruppen för datafrågor också behandla möjligheterna att genom samordnade initiativ i internationella organisationer eller i redan inlett samarbete inom exempelvis OECD påverka utvecklingen. |

Den kartläggning och analys som jag nu har uttalat mig för bör bli ett värdefullt underlag för den framförhållning samhället måste ha vad gäller utvecklingen av näringslivet.

Kommittén bör samråda med den förut nämnda kommittén med uppdrag alt utreda datateknikens effekter på sysselsättning och arbetsmiljö och med

statens industriverk. Det material som kommittén tar fram bör utformas så att det kan tjäna

också som underlag för en närmare analys av effekterna på sysselsättningen.

Kommittén bör sträva efter att före 1978 års utgång ha ett första material att

överlämna till den nyssnämnda kommittén, som skall behandla dessa frågor.

Med hänvisning ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda

datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling.

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 19

Bilaga 5.2

Sammanställning av remissyttranden över data- och elektronikkommitténs betänkande (SOU 1981:59) Datateknik i industriproduktionen

1 Remissförfarandet

Närmare ett 50O-tal remissvar har avgivits över data- och elektronikkommitténs (DEK) betänkande. Till dessa kommer ett antal yttranden från olika underremissinstanser vilka bifogats remissvaren.

Ett knappt tiotal remissorgan har begränsat sina synpunkter till enskilda förslag medan övriga remissvar innehåller även mera övergripande syn-

punkter. Vissa remissinstanser har lämnat separata yttranden över utredningens två kartläggningsrapporter rörande verkstads- respektive process-

industrin!. Även synpunkter från sådana yttranden redovisas i denna sammanställning. Urvalet av synpunkter på kartläggningsrapporterna har främst inneburit att mer datatekniskt orienterade kommentarer inte tagils med.

Några remissinstanser har, mot bakgrund av utredningsarbetets uppläggning, valt att avge gemensamma yttranden över data- och elektronik-

kommitténs respektive dataeffektutredningens (DEU) betänkanden.

2¶Allmänna synpunkter

2.1¶Målsättningar, utgångspunkter för åtgärderna etc.

I stort sett samtliga remissinstanser som framfört mera övergripande synpunkter kan sägas dela DEK:s utgångspunkter och målsättningar för

åtgärdsförslagen nämligen att:

— svensk tillverkningsindustri måste, i så stor omfattning som möjligt,

söka utnyttja datateknik och elektronik för att stärka den internationella

konkurrenskraften, möjliggöra industriell expansion och trygga sin lång-

siktiga överlevnad

— ett uteblivet utnyttjande av datateknik ger sannolikt större negativa effekter för sysselsättning och arbetsmiljö än vad datatekniken i sig kan

ge upphov till — samhället har eti ansvar för att initiera och stimulera till offensiva

satsningar inom data- och elektronikområdet — frågor om kunskapsspridning, utbildning och information är de centrala

problemen/trösklarna i sammanhanget och måste prioriteras.

! SOU 1981: 10 och SOU 1981: 11.

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5 20

Denna samstämmighet är dock. enligt vad riksrevisionsverket (RRV) anför, inte ägnad att förvåna eftersom DEK och DEU i verkets ögon förenklat problematiken. Utredningarna har, enligt RRV, inte belyst hur

optimala teknikval skall fattas, dvs. teknikval där industrins marknadsför-

utsättningar stärks samtidigt som eventuella negativa effekter på yrkeskunskaper, sysselsättning och arbetsmiljö minimeras.

Främst från Landsorganisationens (LO) sida vill man också ställa olika villkor för att kunna biträda förslag om statliga satsningar i syfte att stimulera utnyttiandet av datateknik och elektronik. LO understryker starkt att:

"Sveriges största tillgång är en bred och djup kunskap hos alla grupper av anställda. Datatekniken som är en kunskapsteknologi får inte användas så att den urholkar denna tillgång. Det skulle bli fallet om den användes på

ett sådant sätt att kunskaperna efterhand tilläts koncentreras till ett fåtal.”

Beträffande vad som i DEK:s betänkande kallas ”kvalitativa aspekter”

på målsättningarna för åtgärderna (stärka användarnas inflytande över utvecklingen, stärka kunskapsbasen i företagen m. m.) vill LO

”understryka betydelsen av att detta måste vara utgångspunkten för samhällets åtgärder på det här området. Svenska samhällsåtgärder måste därför inriktas mot att finna olika modeller som tillvaratar datateknikens

möjligheter genom att garantera ett löntagar- och samhällsinflytande över

dess tillämpning. Detta ställer stora krav både på omfattningen av samhällsåtgärder och på hur dessa åtgärder organiseras och genomförs.”

Statsanställdas Förbund, vars yurande bifogats LÖ:s, har i sitt yttran-

de, bl.a. på grund av den ”extremt korta remisstiden”, avstått från att lägga nägra detaljerade synpunkter på DEK:s förslag till åtgärder. Förbun-

det ger i stället uttryck för sin principiella inställning till datautvecklingen i samhället och betonar därvid att:

"Det är viktigt ur samhällsekonomisk synvinkel att den nya tekniken tas

i anspråk i produktionen. Samhällets stimulansätgärder måste dock, enligt förbundets uppfattning, kombineras med skyldigheter för företag och myndigheter att applicera tekniken i den egna verksamheten så, att de anställ-

das intressen kan tillgodoses. Detta innebär krav om planering av hur sysselsättnings-, arbetsmiljö- och arbetsorganisatoriska problem i samband med rationaliseringar skall lösas på ett för de anställda godtagbart sätt. Förbundet kan inte acceptera att en arbetsgivare får besluta om en rationalisering utan att en sådan konsekvensplanering genomförts och

utgjort underlag för förhandlingar i frågan mellan berörda parter.”

Tjänstemännens centralorganisution (TCO) konstaterar att en ökad an-

vändning av datateknik och elektronik måste kombineras med en aktiv

sysselsättningspolitik då den medför en omfattande strukturomvandling inom industrin. Med utgångspunkt från detta menar TCO att: