Prop. 1981/82:123

om samordnad datapolitik

Prop. 1981/82: 123

Regeringens proposition 1981/82: 123

om samordnad datapolitik

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollct för de åtgärder och de ändamål som framgår av före- dragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN OLOF JOHANSSON

Utdrag

BU DGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik

1 Inledning

Den svenska samhällsekonomin är för sin utveckling mycket beroende av hur utrikeshandeln förändras. Av bruttonationalprodukten för år l98l svarade utrikeshandeln för ca 30 % I den ekonomiska utvecklingen under tiden efter andra världskriget har Sverige haft stora fördelar av den relativt fria handeln. Inte minst i nuvarande ekonomiska läge med ett stort import- beroende även för exportindustrin och en värdemässigt omfattande import av energi är den svenska samhällsekonomin mycket beroende av exportin- dustrins marknadsframgångar. Det är mot denna bakgrund vitalt för vår ekonomi att näringslivet kan utveckla sin internationella konkurrenskraft.

Sveriges ekonomi präglas i början av 1980-talet av en ansträngd bytesba- lans. en omfattande utlandsupplåning. en för våra förhållanden hög arbets- löshet (ca 2.5 % av arbetskraften under år l98l) samt en långsiktigt mins- kande industrisysselsättning. Sverige befinner sig i denna svåra situation tillsammans med flertalet övriga OECD-länder. Sammanlagt beräkna ar- betslösheten vid årsskiftet 1981/1982 inom OECD-området till 27 miljoner. motsvarande 78%. av den arbetande befolkningen.

De flesta OECD-länder är enligt vad som framgår av olika rapporter överens om nödvändigheten av att satsa på mikroelcktronikcn med åtgär- der av typen: information. omskolning. stöd till forskning och utveckling. offentlig upphandling m.m. Detta uttrycker en strävan att vidareutveckla industrin till att bli mer kunskapsintensiv.

I det sammanhanget kan det finnas skäl att varna för vad resultatet kan bli. om alla länder i en stagnerande världsekonomi följeri stort sett identis- ka strategicr för användningen av mikroelektroniken.

Sverigeär ett av världens rikaste länder med en rationellt uppbyggd industriapparat. Vi har ett socialt välfärdssystem och en arbetsmarknad där vi försöker att skapa trygghet för de enskilda människorna. Sveriges ställning som industrination. vår sociala välfärd. den fulla sysselsättningen och omsorgen om de enskilda medborgarna måste värnas. Mikroelektroni- kens utveckling och användning måstc i Sverige få en sådan inriktning att 2 Riksdagen IOM/82. [ .ruml. Nr123. Bilaga I

• Sida 12
•  Original

l.)

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1

fortsatt social och ekonomisk utveckling understöds. ] ett internationellt perspektiv bör detta vara en tillgång för Sverige.

Datatekniken har ofta presenterats som ett hjälpmedel för olika företag och myndigheter. Valet att satsa på datateknik har främst motiverats med den förbättrade produktivitet som kan erhållas och nya eller förbättrade tjänster som skulle kräva stora personella resurser utan användning av ny teknik. Utveckling och användning av datateknik har ofta beskrivits som en teknisk/ekonomisk fråga.

Under 1970-talet har både i Sverige och i andra länder uppmärksammats att utveckling och användning av datateknik aktualiserar en rad frågor om denna tekniks positiva eller negativa konsekvenser. I Sverige behandlar bl.a. de politiska partierna i riksdagen. arbetsmarknadens parter. en rad olika utredningar samt datadelegationen i sina program och rapporter olika frågeställningar i anslutning till datateknikens utveckling och användning i samhället.

Datadelegationen har i rapporten Samordnad datapolitik (Ds B 1981: 20) framhållit. att det hittillsvarande datapolitiska arbetet kan ses som en första etapp i utformningen av en samordnad datapolitik. Denna etapp karakteriseras av att flera grundläggande områden har blivit föremål för utredningar och undersökningar. Ett stort antal rapporter och betänkanden har avgivits och åtskilliga förslag har presenterats.

Många av dessa frågor och förslag behandlas i mitt anförande samt i anföranden av chefen förjustitiedepartcmentet. chefen för utbildningsde- partementet samt statsrådet Tillander. chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet och chefen för industridepartementet.

Jag lämnar i avsnitt 2 . med hänvisning till bilaga ].I, en redovisning av internationella frågor på dataområdet. [ avsnitt 3 summeras arbetet under den första etappen.

Arbetet med att utforma en samordnad datapolitik bör nu fortsätta i en andra etapp. Det är lämpligt — för att ge en viss långsiktighet och stabilitet ät arbetet liksom för att underlätta samordningen — att den andra etappen sträcker sig fram t.o.m. budgetåret 1984/85, dvs. en treårsperiod. I avsnitt 4 redovisas en översiktlig plan för åtgärder och en översiktlig plan för utredningsarbetet under den andra etappen. Ytterligare förslag till åtgärder och utredningar redovisas i mina kollegors anföranden.

1 avsnitt 5 redovisas ett översiktligt förslag till innehåll i en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. Främst be- handlas institutionella och organisatoriska frågor.

] därpå följande avsnitt redovisar jag avslutningsvis vissa frågor om den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m.m.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1

'.:J

2 Internationella frågor

I samtliga industriländer är data- och elektronikområdet föremål för statliga åtgärder av olika slag. Även de internationella organisationerna har uppmärksammat och engagerat sig i problemställningar på dataområdet. Jag anser därför att en kortfattad redovisning bör lämnas över detta. Redovisningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga l.].

I avsnitt ] i bilagan lämnas en redovisning av datapolitiska åtgärder som har vidtagits i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Data- politiska ståndpunkter och insatser på olika områden i internationella organisationer redovisas i avsnitt 2 .

Lagstiftningsskyddet av den personliga integriteten redovisas i avsnitt 3 i bilagan. Att integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksam- mats i ett stort antal länder redan på ett tidigt stadium.

I avsnitt 4 i bilagan redovisas en översättning av ett protokoll från åttonde sessionen ijanuari 198] i lL():s rådgivande kommitté för tjänste— män och specialister. Den åttonde sessionen behandlade effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och an— ställningsvillkor. med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållan— den, framför allt arbetarskydd. hälsa och ergonomi.

3 Etapp I i utformningen av en datapolitik 3.1 Utredningar och beslut av regeringen och riksdagen under senare år

Registreringen av personuppgifter i det växande antalet register ledde under l960-talets senare del till en omfattande debatt om konsekvenserna härav för den enskildes integritet. Datateknikens roll för samhällets säker— het. för näringsliv och arbetsliv samt dess påverkan på människors infor— mationsmöjligheter utgjorde nya inslag i riksdagsdebatten under [970— talets senare hälft. Regering och riksdag fattade då också ett stort antal beslut i datafrågor.

Fr.o.m. år 1976 inleddes en intensiv utredningsperiod om olika datafrå- gor. Våren 1976 tillkallades en av riksdagen begärd utredning för översyn av datalagen. datalagstiftningskommittén (DALK). Flera andra offentliga utredningar har tillkallats åren efter 1976. Ett betydande utredningsarbete har bedrivits av myndigheterna. främst statskontoret. Ofta har det skett på uppdrag av regeringen.

I årets budgetproposition (1981/82: 100). bilaga 3 Gemensamma frågor (s. 35—48) ges en översikt över pågående och under budgetåren 1980/81 och l981/82 avslutat utredningsarbete på dataområdet. Redovisningen gör inte anspråk på att vara fullständig. Utredningar som har bedömts vara av . mindre brett intresse har inte medtagits. Jag hänvisar till denna bilaga och lämnar därför inte nu någon separat redovisning av utredningsarbetet.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: [23 Bilaga I 4

3.2 Datadelegationen och dess verksamhet

Jag övergår nu till att ge en redogörelse för delegationen för datafrågor (datadelegationen) och dess verksamhet.

3.2.1 Bukgrund

] prop. 1978/79:121 om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen behandlades flera olika datafrågor. främst om systemutveckling och datordrift. l utskottets behandling av denna proposi- tion (FiU 1978/79134) koncentrerades bl.a. uppmärksamheten på riksda- gens möjligheter att på ett tillfredsställande sätt följa och påverka utveck- lingen av ADB i statsförvaltningen.

Utskottet konstaterar att i samtliga de motioner som väckts med anled- ning av propositionen understryks behovet av ökat parlamentarikerinfly- tande över ADB-frågorna i stort. ] syfte att åstadkomma detta föreslås i flera av motionerna att någon form av datadelegation eller dataråd inrättas. Även föredraganden har i propositionen uttryckt förståelse för tankarna på någon form av dataråd som lämpligt forum för att diskutera större frågor av allmänt intresse när det gäller ADB. men inte ansett att det nu är rätt . tidpunkt att tillsätta ett organ av denna typ.

Utskottet har vid sin beredning av frågan funnit starka skäl tala för att en datadelegation kntltcn till regeringskansliet inrättas. Inrättandet av en så- dan delegation skulle möjliggöra för representanter för riksdagspartierna. för arbetsmarknadens parter. kommunförbundcn m.fl. att på ett övergri- pande sätt kunna följa datafrågorna. inkl. ADB i st:.ttsförvaltningen.

Enligt utskottet bör delegationens huvuduppgift vara att bevaka utveck- lingen av datoriseringen. främja kunskapsutvecklingen på området och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändning- cn i samhället under demokratisk styrning och kontroll. Häri kan ingå att ta initiativ till utredningsarbete och andra åtgärder som bedöms erforderliga i syfte att bättre kunna följa ADB-utvecklingen inom statsförvaltningen och i samhället i stort. Delegationen bör även kunna få i uppgift att medverka i beredningen av viktigare beslut rörande statlig ADB-verksamhet.

3.2.2 Dutaa'elegarionens direktiv och uppgifter

Med anledning härav har regeringen genom beslut den 13 mars 1980 inrättat en delegation för datafrågor (datadelegationen. B 198013) samt förordnat mig att vara dess ordförande.

Delegationen utgör en kommitté med högst 15 ledamöter (Dir 1980: 15). I delegationen ingår företrädare för samtliga riksdagspartier. för arbets- marknadens parter (SAF. LO, SACO/SR och TCO). för Landstingsförbun- det och Svenska kommunförbundet samt för regeringskansliet. 'l'ill delega- tionen är som sakkunniga knutna företrädare för kommunikations- och industridepartementet. användarorganisationer på dataområdet samt som

• Sida 15
•  Original

'-Jl

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1

experter företrädare för utbildningsdepartementet. datainspektionen, statskontoret. styrelsen för teknisk utveckling (STU). statens industriverk. televerket m.fl. Delegationen biträds av ett kansli.

Datadelegationen skall främst — bevaka utvecklingen av datoriseringen. främja kunskapsutvecklingen på

området och föreslå åtgärder för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen i samhället under demokratisk styrning och kontroll. — utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. — verka för att samarbete mellan bl.a. pågående utredningar på dataområ- det underlättas samt att deras förslag kan samordnas. Därmed skapas förutsättningar för en mera samlad datapolitik. Delegationen bör vidare för sitt arbete översiktligt granska och utvärde- ra effekterna av större investeringar på dataområdet som gjorts inom statsförvaltningen. Utbildningsfrågor i vid mening och forskning kring datateknikens framtida användning och konsekvenser bör ägnas stor upp- märksamhet.

Datadelegationen är utifrån sina direktiv och sin sammansättning både ett berednings-. utrednings— och samordningsorgan knutet till regerings- kansliet och ett informationsorgan för bl.a. riksdagen. Denna konstruktion och relativt unika roll skapar speciella förutsättningar för delegationens arbete. Delegationen skall utöver att följa det pågående utredningsarbetet ta initiativ till annat utredningsarbete och andra åtgärder som behövs för att följa ADB- och clektronikutvecklingen såväl nationellt som internatio- nellt. Delegationen bör även vara remissorgan i viktigare ADB-frågor.

Datadelegationen har också möjlighet att på eget initiativ ta till sig aktuella frågor av datapolitiskt intresse för diskussion och eventuella åt- gärder.

En redogörelse bör varje år lämnas till regeringen avseende verksamhe- ten under det föregående budgetåret.

En viktig uppgift för delegationen är att svara för viss bevakning av datoriseringen i samhället och även kunna stå till tjänst med upplysningar. Delegationen har därför etablerat ett omfattande kontaktnät och inhämtar systematiskt information om datateknikens utveckling och användning från olika källor. Företrädare för delegationen har deltagit med presenta- tioner vid konferenser etc.

Det aktuella utredningsläget i pågående utredningar. som bedrivs på uppdrag av regeringen. har löpande följts och periodiskt redovisats för berörda intressenter som ett led i utredningssamordningen.

Under hösten 1981 har inom delegationen pågått arbete med en översikt- lig datapolitisk rapport som bl.a. innehåller förslag till principer och rikt- linjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. Rapporten Samordnad datapolitik har överlämnats till statsministern den 7 januari 1982. Jag återkommer senare till denna rapport (avsnitt 3.3).

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 6

3.2.3 'I'eknikupphandling på dataområdet

] rapporten Samordnad datapolitik anges fyra insatsområden. på vilka det enligt datadelegationen är omedelbart aktuellt att föreslå och genomfö- ra datapolitiska åtgärder. Dessa är forskning. utbildning. användarinfly- tande/medbestämmande och teknikupphandling. Det sistnämnda området bereds f.n. inom datadelegationen och förslag till åtgärder utarbetas vad gäller teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn.

Med teknikupphandling avses en beställning av utveckling av ny eller förfinad teknik, nya system m.m. som inte finns på marknaden och som baseras på krav från beställaren.

[ rapporten föreslås att teknikupphandling bör stödjas av statsmakterna och användas som ett medel i en aktiv samordnad datapolitik för att utveckla produkter och system som uppfyller användarnas krav bl.a. på effektivitet. god arbetsmiljö och högt användarinflytande samt för att främja den svenska dataindustn'ns konkurrenskraft. Med hänsyn till den svenska dataindustrins utveckling och med hänsyn till de användarbehov som kan föreligga föreslås vidare att teknikupphandling bör igångsättas på områden som utbildning (både datautbildning och utbildning där datatek- nik är ett hjälpmedel). kontorsfunktioner. verkstadsindustri. processindu— stri och massmediateknik. Pågående teknikupphandling inom sjukvårdens område bör fullföljas.

Vid datadelegationens behandling av teknikupphandlingsfrågor har det framkommit att teknikupphandlingens huvudsakliga funktion som en dam- palitiskt instrument består av de nära kontakter som uppstår mellan kvali- ficerade beställare och leverantörer'i ett utvecklingsarbete på ett så kun- skapsintensivt och kompetenskrävande område som dataområdct är. Där- med har beställarna möjlighet att få tillgång till leverantörens kunskap och erfarenheter samt få produkter och tjänster utvecklade som motsvarar beställarnas önskemål och krav. Detta kan medverka till ett reellt inflytan- de över utvecklingen för de anställda hos beställarna. För leverantörernas del kan teknikupphandling ge en viktig inblick i användarfrågor och goda möjligheter att pröva och testa nyutvecklade produkter hos kompetenta och intresserade beställare.

'l'cknikupphandling kan även vara ett viktigt damindusrripolitiskr instru- ment. I flera sammanhang har teknikupphandling bedömts vara ett av de mera verkningsfulla medlen för att åstadkomma industriella utvecklings- projekt med inriktning på speciella krav.

Särskilda bestämmelser finns för offentlig upphandling i syfte att uppnå affärsmässighet och konkurrens på lika villkor. Sverige har träffat interna- tionella handelspolitiska överenskommelser (bl.a. GATT—överenskommel- sen) på detta område. Mot bakgrund av gällande bestämmelser och över- enskommelser bör teknikupphandling delas upp i utvecklingsupphandling och i serieupphandling. Utvecklingsupphana/ling som kan riktas mot en leverantör avses resultera i prov i begränsad! skala med produkter och

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 7

system som utvecklats på detta sätt. Serieupphåzmlling genomförs vid en anskaffning för drift av systemen. Den är då öppen för alla anbudsgivare i vanlig ordning. Beställarkraven bör så långt som möjligt formuleras i funktionella och prestandamässiga termer.

En framgångsrik teknikupphandling kräver aktiva insatser från beställa- rens sida. Beställaren bör ha en framförhållning i sina krav med hänsyn till den tid som åtgår för en tcknikupphandlings alla faser. ca 2—4 år. innan det nya systemet kan tas i reguljär drift.

För många statliga myndigheter. kommuner och landsting kan det vara sVårt att få en sådan framförhållning och insikt om kommande krav och önskemål. Dessa krav och önskemål bör vara så klart beskrivna att de kan vara utgångspunkt för meningsfulla och intressanta diskussioner om indu- striella utvecklingsuppdrag. Om detta inte skulle vara fallet är beställar- kontakten mindre värdefull från leverantörens sida. Statliga. kommunala och landstingskommunala myndigheter kan därför komma att behöva stöd i sitt arbete att skapa den nämnda framförhållningen. Det kan behövas ett ekonomiskt stöd för arbetet att formulera krav och önskemål men framför allt är det fråga om ett samordnings- och expertstöd för att ge beställaren bättre möjligheter att samverka med andra beställare samt att utarbeta sin egen framförhållning. Ett sådant stöd kan avse hur planering av rationali- sering genomförs. hur långsiktiga verksamhetsbehov kan klarläggas och hur man därefter analyserar utvecklingsbehov och tidsmässiga frågor. Stödet kan få formen av utbildning. rådgivning. handböcker och direkta arbetsinsatser av konsultativ art. En annan typ av stöd på beställarsidan kan gälla frågor om databranschen. avtal ochjuridiska förhållanden.

Stödet kan även ges under själva utvecklingsarbetct. såväl till bestäl- laren som till leverantören för att minska utvecklingskostnaderna.

För att teknikupphandlingen ska bli framgångsrik krävs även i många fall att flera beställares krav kan samordnas och sammanjämkas. Det kan särskilt gälla om kraven kommer från beställare som var för sig endast kan beställa små kvantiteter. Med samordnade krav kan leverantören i dessa fall bedöma att marknadspotentialen för den nyutvecklade produkten eller systemet är tillräckligt intressant.

För leverantörer torde det i allmänhet vara av intresse att medverka i teknikupphandlingsprojekt om den utveckling som där sker ligger i linje med den produktstrategi som leverantören har. Leverantören förutsätts nämligen satsa sina ofta mycket begränsade utvecklingsresurser på projek- tet varvid leverantörcn får minskade möjligheter att satsa på andra utveck- lingsidéer.

Även för denna typ av frågeställningar kan ett kvalificerat samordnings— och expertstöd bistå såväl beställare som leverantör.

Jag redovisar mina förslag vad gäller teknikupphandling på dataområdet i avsnitt 4.3 .

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 8

3.3 Rapporten "Samordnad datapolitik”

Datadelegationen har uppdragit åt sitt kansli att utarbeta en översiktlig datapolitisk rapport Samordnad datapolitik. Med rapporten har delegatio- nen velat nå flera syften: — identifiera de datapolitiska "problemområden" som de närmaste åren kan förväntas bli de dominerande i samhället '

— göra en inventering av styrmedel och ge underlag för att åstadkomma önskvärd styrning av datateknikens utveckling och användning — ge underlag för att utforma en svensk modell för datoriseringen i samhäl- let

—ge underlag för fortsatta överväganden och förslag i en samordnad datapolitik —ge underlag för och stimulera till en fördjupad debatt om den fortsatta datoriseringens möjligheter och risker. [ rapporten redovisas att perspektivet på datafrågorna under 1970-talet har vidgats till att numera omfatta en rad skilda områden. Detta beror på den ökade användningen av datateknik. men också på den successivt breddade och fördjupade kunskap om de positiva och negativa konsekven- ser som datateknikens utveckling och användning har för enskilda männi- skor. organisationer och för samhället som sådant.

Riksdagspartierna och huvudorganisationerna på arbetsmarknaden har intresserat sig allt mer för datafrågorna och i flera fall utarbetat handlings- program. riktlinjer eller förslag i övrigt. I rapportens kapitel 2 ges en kortfattad nulägesbeskrivning av detta.

De redovisningar. analyser och bedömningar som görs i kapitel 3—7 leder till slutsatsen i kapitel 8 att en samordnad datapolitik behöver utfor— mas för det svenska samhället för att utveckling och användning av data- tekniken skall kunna ske under demokratisk styrning och kontroll.

I kapitel 8 framhålls att datafrågornas behandling bör ske med utgångs- punkt frän ett tvärpolitiskt synsätt. Samhällets datapolitik måste relateras till och vara underordnad övergripande samhällsmål såsom demokrati. ekonomisk tillväxt. full sysselsättning. ekonomisk. social och kulturell jämlikhet. regional balans. god arbetsmiljö. medbestämmande i arbetslivet samtjämställdhet mellan kvinnor och män.

I kapitel 8 redovisas hur en samordnad datapolitik kan vara utformad i sina huvuddrag.

I kapitel 9 ges förslag till innehåll i datapolitiken genom de där redovi- sade principerna och riktlinjerna för datateknikens utveckling och använd- ning i samhället. '

I kapitel 1() lämnas förslag på områden till vilka det datapolitiska arbetet bör koncentreras på kort sikt. Där lämnas också förslag till särskilda åtgärder.

Datadelegationen framhåller att den anser det vara mycket angeläget att

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 9

en samordnad datapolitik utformas bl.a. för att tillvarata datateknikens positiva möjligheter. Delegationen anser att kapitlen 3—7 utgör en värde- full genomgång av datapolitiska frågeställningar. Delegationen anser vi- dare att kapitel 8 och kapitel 9 anvisar väsentliga utgångspunkter för det fortsatta datapolitiska arbetet och ställer sig bakom den allmänna inrikt- ning som finns i dessa kapitel.

Delegationen ansluter sig i princip till de förslag som redovisas i kapitel 1() och framhåller särskilt följande.

Inom ramen för en samordnad datapolitik kan och bör den datapolitiska styrningen utföras av många organisationer. grupper och enskilda i sam- hället. En av statsmakternas uppgifter vid utformningen av datapolitiken är att lägga fast datapolitiska mål och ange principer och riktlinjer. På vissa områden kan sedan statsmakternas styrning ta sig mera direkta former. Statsmakterna får då avgöra — område för område — hur styrningen bör äga rum.

De datapolitiska principerna och riktlinjerna kan komma att påverka attityder och värderingar kring datateknikens utveckling och användning i samhället i takt med att allt fler människor sätter sig in i datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan vara underlag för fortsatta överväganden om en mera detaljerad datapolitisk styrning och konkreta åtgärder på skilda områden. '

Att utforma en samordnad datapolitik bör ses som en process. där det hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och utredningar är en vär- defull grund. Arbetet i datadelegationen med föreliggande rapport kan då ses som en första etapp. När ytterligare erfarenheter och kunskaper om datafrågorna erhålls kommer det att krävas omformulering av berörda principer och riktlinjer eller formulering av nya.

Datadelegationen understryker att Sverige har goda förutsättningar för att utforma och tillämpa en modell för datateknikens positiva utveckling och användning i samhället. vilken utmärks av:

— att man försöker tillämpa en helhetssyn på datafrågorna — att många parter. grupper och enskilda ges möjlighet att påverka utveck- ling och användning av datatekniken — att aktuella problem löses i samverkan mellan berörda parter. grupper och enskilda

— att det är ett gemensamt intresse för samhället. för företag och myndig- heter. för fackliga organisationer och för enskilda människor att en bred utbildning med en för dessa syften lämplig inriktning genomförs. Ansträngningarna att utforma en samordnad datapolitik bör inlednings- vis ha tyngdpunkt på utbildningens område. forskningens område. frågor som gäller medbestämmande och användarinllytande samt frågor som gäller teknikupphandling.

Förslagen i kapitel 10 bygger på det som enligt datadelegationen är utmärkande för en svensk modell för datateknikens utveckling och an-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 lt)

vändning i samhället. De redovisade förslagen utgår från de principer och riktlinjer som utarbetats.

Delegationen framhåller särskilt utbildning som en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll. En bred utbildning i datafrågor till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang. Datadelegationen anser därför att de i rapportens bilaga 7 föreslagna åtgärderna är starkt motiverade.

'l'ill rapporten har fogats särskilda yttranden.

3.4 Redovisning av vad som uppnåtts under etapp l

3.4.l Datadelegationens arbete

[datadelegationens skrivelse till statsministern som ovan refererats sägs att utformningen av en samordnad datapolitik bör ses som en process. där det hittillsvarande arbetet hos olika organisationer och utredningar är en värdefull grund. Arbetet i datadelegationen med rapporten Samordnad datapolitik kan då ses som en första etapp.

Datadelegationen kan inte fatta beslut som gäller för andra utredningar. Det är därför inte möjligt för delegationen att påverka utredningarnas arbete i annan mån än att lämna förslag till anpassningar och förändringar. Delegationens samordningsarbete har därför till stora delar varit av infor- mell karaktär och har bl.a. inriktats på att från olika utredningar få fram utredningsmaterial till hösten 1981 för att möjliggöra en samordnad be- handling i regeringskansliet. Till vissa delar har detta uppnåtts. i andra fall har utredningsförslag behandlats i särskild ordning eller samordnats med andra förslag. Flera utredningar har slutfört sitt arbete under år 1981 och endast ett begränsat antal nya utredningar har tillsatts.

Jag kommer att i avsnitt 4.4 lämna en översiktlig redovisning över det utredningsbehov som identifierats och som avser den kommande treårs- perioden. Även om nya utredningsbehov senare kan tillkomma resp. vissa nu angivna kan förändras eller falla bort bör redovisningen vara värdefull. Den möjliggör en diskussion om utredningsbehovet och bör kunna Linder- lätta utredningssamordningen. bl.a. för datadelegationens del.

När det gäller datadelegationens funktion att "bevaka utvecklingen av datoriseringen m.m." kan jag konstatera att tillgången på information om datafrågor är utomordentligt omfattande. Den stora spridningen av data- tekniken, de många nya tillämpningsområden som växer fram. den pris/ prestandamässiga utvecklingen och en ökande insikt om de positiva och negativa konsekvenser som datateknikens utveckling och användning kan leda till. gör det omöjligt för datadelegationen att bevaka frågorna fullstän- digt.

Datadelegationen bör också enligt sina direktiv utarbeta förslag till prin- ciper och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhäl-

• Sida 21
•  Original

Prop.-1981/82: 123 Bilaga 1 l l

let. I den nämnda rapporten Samordnad datapolitik redovisas i 50 rekom- mendationer förslag till principer och riktlinjer.

Delegationen ställer sig bakom den allmänna inriktningen i de principer och riktlinjer som där redovisas. Jag återkommer i avsnitt 4.2 med kom- mentarer till dessa rekommendationer.

Rapporten ger en bred översikt över ett stort _antal datafrågor och beskriver hur en samordnad datapolitik kan vara utformad i sina huvud- drag. Därmed möjliggörs fortsatt detaljerat datapolitiskt arbete på enskilda områden utan att för den skull förlora överblick och sammanhang med de många andra frågor som också är aktuella. Det ärjust detta som enligt min mening är den huvudsakliga fördelen med en samordnad datapolitik jäm- fört mcd en sektorsuppdelad datapolitik av den typ som Sverige haft alltsedan det datapolitiska arbetet började växa fram.

En av de huvudfrågor som behandlas i rapporten är rätten för den enskilde att värdera teknik utan att behöva ha specialistkunskaper.

l datadelegationen har ett betydande arbete lagts ned på att beskriva och bedöma de positiva och negativa konsekvenser som datateknikens an- vändning kan leda till. Styrningen av teknikens utveckling och användning bör utgå från sådan konsekvenskunskap. Det har visat sig vara svårt att bedöma dessa konsekvensfrågor. Detta beror bl.a. på hur den svenska forskningen på dataområdet för närvarande är inriktad. Samhället satsar förhållandevis mycket på dataforskning men den dominerande delen satsas på datatekniska frågor. relativt lite på användarfrågor kring datatekniken och praktiskt taget inget alls på att belysa och bedöma konsekvenser av datateknikens användning för enskilda medborgare. organisationer och för samhället.

Detta har också belysts i propositionen om forskning m.m. (prop 1981/ 82:106) där chefen för utbildningsdepartementet bl.a. anger samhällsve- tenskapligt inriktad forskning kring mikroelcktronikens olika konsekven- ser som ett högt prioriterat område.

Av stor betydelse för att underlätta en teknikvärdering. där många kan deltaga. är att den utbildning i datafrågor som föreslås. i det följande ( avsnitt 4.3 ) avses ge såväl kunskaper i teknik som kunskaper om använd- ning och konsekvenser.

3.4.2 Arbetet i vissa utredningar

Många utredningar har verkat på dataområdet sedan år 1976. Det har funnits flera skäl för detta. I Sverige liksom i andra länder hade man i mitten av 1970-talet börjat uppmärksamma särskilda frågor om datateknik och dataanvändning, näringslivets utveckling och arbetslivsfrågor kring datateknik och dataanvändning. En betydande osäkerhet rådde kring des- sa frågor och regeringen utfärdade mot denna bakgrund brett upplagda direktiv till utredningen (I 1978:04) om datateknikens och elektronikens effekter på näringslivets utveckling (DEK) samt till dataeffektutredningen (A 1978105).

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 12

Ett annat utvecklingsområde. där många samhällsfrågor upplevdes som oklara och svårbemästrade. gällde de effekter som nya elektronik-basera- de medier som text-TV. teledata och telefax skulle kunna medföra för enskilda. organisationer och samhället. 1nformationsteknologiutredningen (U 1978: 12) gavs år 1978 direktiv att studera utvecklingsmöjligheter och problem i anslutning till att allmänheten skulle använda dessa nya medier.

Utret'1ningsarbctet vad gäller den personliga integriteten har pågått kon- tinuerligt sedan våren 1976. då datalagstiftningskommittén (Ju 1976:()5). DALK. tillsattes för att utvärdera datalagen och datainspektioncns verk- samhet. Vid flera tillfällen sedan dess har DALK fått tilläggsdirektiv att utreda olika frågor i anslutning till personlig integritet och datalagen. F.n. har DALK i uppdrag att utreda frågan om en generell personregisterlag— stiftning.

År 1977 tillsattes sårbarhetskommittén (l—"ö 1977:t)2). SÅRK för att utreda sårbarheten hos det datoriserade samhället och föreslå åtgärder för att minska denna. SÄRK:s kartläggning redovisades i betänkanden åren 1978 och 1979. Den ledde fram till den allmänna slutsatsen att sårbarheten är oacceptabelt hög i dagens "ADB-samhälle". Efter remissbehandling av SÄRKzs slutbetänkande har regeringen är 1981 tillsatt en beredning för säkerhet och sårbarhet på dataområdet (Il—"ö 198.1z02). SÄRB. Beredningen ska vara remissinstans och rådgivande organ samt utreda vissa sårbarhet's- frågor. Arbetet är tidsbegränsat att avslutas senast den [juli 1984. Bered- ningen har i december 1981 till statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet överlämnat den handlingsplan. som regeringen i direktiven (Dir 1981z48) anmodade beredningen att avge före årsskiftet 1981/82.

Flera utredningar och satsningar har även gjorts på utbildningens och forskningens område. Här kan nämnas insatser av styrelsen för teknisk utveckling (STU) vad gäller tillskapandc av särskilda ramprogram på da- taområdet. insatser av skolöverstyrelsen (SÖ) vad gäller datorn i skolan (DIS) samt insatser av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) vad gäller utbyggnad av utbildning i datafrågor på högskolenivå.

Statens industriverk (SlND) och utvecklingsfonderna har i samarbete med STU, näringslivsorganisationer och arbetsmarknadens parter genom- fört en mikroelcktronikkampanj riktad mot mindre och medelstora företag inom verkstadsindustrin.

Flera stora statliga datasystem har blivit föremål för utredning under senare år. Regeringen har tillsatt kommittéer för att utreda olika frågor rörande gemensamma eller skilda databaser och system för fastighetsdata- verksamheten (Ju 1979:07). FADlR. resp. för allmänna försäkringens da- tasystem (S 1977: 10). ALLFA. En särskild utredare har tillkallats för att lämna förslag vad gäller kronofogdemyndighcternas ADB-system (Kn 1980: 02). REX.

I dessa tre sistnämnda fall har ingått ] direktiven att utreda hur en framtida drift kan organiseras. En grundläggande utgångspunkt för utred-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 13

ningarna har varit riksdagens ställningstagande år 1979 till prop. 1978/ 79: 121. där föredraganden föreslog att datordriften i stora ADB-system skall baseras på principerna om dedicering och spridning. Samtliga utred- ningar har också funnit skäl att föreslå sådana lösningar. När det gäller REX-utredningen föreslog dock utredningsmannen att REX-systemet först skulle införas i en central driftmiljö för att först senare kunna komma att spridas.

Utöver dessa utredningar har även många andra utredningar med an- knytning ti11 datafrågor genomförts. Många är avslutade. andra pågår.

Jag anser att utredningsarbetet under de gångna åren har lett fram till ett värdefullt och mycket omfattande utredningsmaterial med många förslag. Bl.a. har flera av utredningarna föreslagit att utbildning i datafrågor och datateknik skall genomföras. Flera utredningar speglar i sitt arbete en större osäkerhet beträffande datafrågorna i samhället under senare hälften av 1970—talet än nu. Osäkerheten förklaras delvis av de generellt hållna direktiven. I arbetet med att modernisera stora statliga datasystem fanns ofta en stark koncentration på driftfrågor. På senare år har utvccklingsfrå- gorna kommit avsevärt mer i fokus. Bl.a. bör användarna av datasystem få ett reellt inflytande över utvecklingsarbetet. Ett annat skäl är att det ofta är utvecklingsarbetet som svarar för en stor och växande andel av ett data- systems totalkostnader.

De vidgade insikter som vi har fått om datafrågorna i samhället är till en betydande del utredningarnas förtjänst. Men också det arbete som utförts av t.ex. de politiska partierna och arbetsmarknadens parter har varit betydelsefullt. Det internationella samarbetet har varit en viktig kunskaps- källa.

Jag anser därför att det nu finns en god grund att stå på inför den andra etappen i arbetet att utforma och tillämpa en samordnad datapolitik.

4 Etapp II i utformningen av en samordnad datapolitik

4.1 Principiella frågor

Jag har nämnt i det inledande anförandet att ett antal frågor om datatek- nikens positiva eller negativa konsekvenser har aktualiserats på senare år. Datadelegationen bör enligt sina direktiv ägna stor uppmärksamhet åt den ökade användningen av ADB. telekommunikation och elektronik inom en lång rad användningsområden samt effekterna härav för effektivitet. eko— nomi. sysselsättning. arbetsmiljö. integritet, sekretess. säkerhet, sårbar- het. inflytandc. kompetensutveckling. jämställdhet mellan kvinnor och män samt frågor om landets försörjning under beredskap och krig.

1 den diskussion om datateknikens positiva eller negativa konsekvenser som för närvarande förs 1yfts ytterligare en rad frågor fram. Detta behand- las i rapporten Samordnad datapolitik.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 14

Att listan med konsekvenser är lång kan ses som ett uttryck för datatek- nikens stora räckvidd. utvecklingstakt och potential. Det är detta förhål- lande som är det huvudsakliga motivet för att utforma och tillämpa en samhällspolitik på just dataområdet.

De uttalanden som riksdagen har gjort. främst i FiU 1978/79z34. innebär somjag ser det. att datadelegationen skulle få i uppdrag att ge förslag till en datapolitik för att garantera en positiv utveckling av datoranvändningen ( samhället luzder derna/transit styrning och kontroll. Denna policyskapande roll som delegationen fått. har föranlett mig att tillkalla en datadelegation med en mycket bred sammansättning. Jag konstaterar också att det är unikt att en sådan beställning ges. Det vanliga är att politiken på ett samhällsområde växer fram i takt med att olika beslut i konkreta frågor fattas samt i samband med beslut om utredningar m.m.

Jag övergår nu till att ge min principiella syn på utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik. I mitt inledande anförande har jag redovisat vissa grundläggande frågor i anslutning till detta.

Enligt min mening kan den fortsatta användningen av datatekniken inte vara en fråga om att säga ja eller nej. I stället kan de relevanta frågorna vara: Hur skall tekniken användas? I vilka sammanhang? I vilken takt? Vem skall medverka och besluta"? Vilka kunskaper behövs? Hur skall kostnaderna för och vinsterna av teknikanvändningen fördelas?

Datapolitikens huvudfråga bör då bli: Hur kan vi stimulera till en för samhället positiv användning av datatekniken och samtidigt undvika de negativa konsekvenserna?

Erfarenheten visar att det är svårt för företag och myndigheter att handla sa att detta mål för styrningen uppfylls. Det är svårt för enskilda människor att veta om ett framtida samhälle med omfattande datateknikanvändning fungerar väl eller inte. bl.a. när det gäller de konsekvensområden som jag nyss har redovisat. Det är likaså svårt för statsmakterna att förutse hur dagens investeringsbeslut i datateknik kommer att utfalla och vilka sam- hällsekonsekvenserna blir. på kort och framför allt på längre sikt.

När kunskaperna och förmågan att förutse konsekvenserna är bristfäl- liga. förefaller många att utgå från förhoppningar om att en fortsatt ökning av datateknikens användning leder till flera positiva konsekvenser än negativa. Detta har behandlats utförligt i rapporten Samordnad datapolitik. avsnitt 6.2.2.2 Produktivitet och lönsamhet.

Den snabba datatekniska utveckling. som bl.a. leder till ökad kapacitet och funktionsrikedom i datasystem samt lägre kostnader för de elektronis- ka komponenterna. kommer helt visst att öka utbudet av datateknik både inom nuvarande användningsområden och inom helt nya användningsom- råden. Många företag. myndigheter och enskilda människor kommer där- för att ställas inför åtskilliga beslut om datateknik skall tas i bruk samt hur det skall ske. o.s.v. Datapolitikens främsta syfte är att ge vägledning inför sådana valsituationer och beslut.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 15

En datapolitik har växt fram i Sverige på många olika områden. Här kan nämnas den personliga integriteten. dataindustrins lönsamhet och utveck- ling. den statliga ADB-användningen. sysselsättning och arbetsförhållan- den. forskning och utveckling.

I rapporten Samordnad datapolitik från datadelegationen redovisas att så gott som samtliga departement i regeringskansliet handläggerdatafrågor med anknytning till sina myndigheter. [ riksdagen behandlar enligt rappor- ten samtliga riksdagsutskott. med något undantag. anslagsfrågor och har att ta ställning till olika frågor om myndigheternas egen användning av datateknik. Med nuvarande fördelning av ärenden mellan utskotten kan l3 av 16 utskott komma att behandla datafrågor i annan mening än att pröva anslagsfrågor till resp. myndigheter. .

Enligt min mening innebär detta att datafrågorna sammantaget har berö- ringspunkter med en rad sektorspolitiska områden. Datafrågorna bör där- för bchandlas med utgångspunkt från ett tvärpolitiskt synsätt.

En samordnad datapolitik skall visa på samband och sammanhang mel- lan olika områden där datateknikens utveckling och användning kan leda till konsekvenser. l formuleringen av datapolitiska krav och åtgärder på ett område. exempelvis integriteten. kan man med hjälp av den samordnade datapolitiken se samband och sammanhang med andra datapolitiska kon- sekvensområdcn, exempelvis samhällskontroll av enskilda människor och företag.

Många enskilda datafrågor har också beröring med andra politikområ- den. Frågor om investeringar i ADB-teknik har beröring med industripoli- tik. med arbetsmarknadspolitik och med utbildningspolitik för att nämna några områden.

Hänsynstagande till datapolitiska frågor om arbetsförhållanden och per- sonalutveckling kan i investeringssammanhang leda till att investeringsbe- loppen blir något högrejämfört med om renodlat tekniskt/ekonomiska skäl får avgöra investeringsnivån. Den intressanta frågan blir då i vad mån verksamhetens totalkostnad blir högre eller lägre.

I arbetet med datafrågor görs därmed många avvägningar mellan skilda intressen. Det är inte datapolitiken ensam som kan anvisa hur dessa intresseavvägningar skall lösas. Jag anser att gränsen för datapolitiken bör sättas vid att den ska tillhandahålla kunskaper och erfarenheter av betydel- se för lämpliga avvägningar i det enskilda fallet. ] den politiska verksamhe- ten l'år sådana avvägningar göras utifrån en politisk helhetssyn. inte genom att ett politikområde. t.ex. datapolitiken "tar över”.

Effekterna av datapolitiken påverkas därför av de kunskaper och erfa- renheter som denna politik grundas på. Är dessa ytliga och osammanhäng- ande blir naturligtvis effekterna ringa.

Genom datateknikens stora spridning i samhället kommer många männi- skor. organisationer och parter att påverka beslut i datafrågor eller med- verka i sådana beslut. Med den principiella utformning av datapolitiken

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 lo

som jag har redovisat blir det därmed angeläget att de kunskaper och erfarenheter som bildar grund för datapolitiken sprids till de många som berörs.

Som jag tidigare framhållit har vi i Sverige haft en sektorsorienterad datapolitik utan närmare inbördes samband. Jag vill framhålla att det behövs en övergripande datapolitik som visar på sammanhangen och som kan vara vägledande för tillämpningen av politiken på enskilda områden.

Datadelegationen skall enligt sina direktiv utarbeta förslag till principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning i samhället. Delegationen har i sin rapport redovisat 50 sådana rekommendationer. Delegationen ställer sig bakom den allmänna inriktning som dessa har.

Delegationen framhåller även att de datapolitiska principerna och rikt- linjerna kan komma att påverka attityder och värderingar kring datatekni- kens utveckling och användning i samhället i takt med att allt fler männi- skor sätter sig in i datafrågor. Principerna och riktlinjerna kan vara under- lag för fortsatta överväganden om en mer detaljerad datapolitisk styrning och konkreta åtgärder på skilda områden. Jag delar denna uppfattning.

l avsnitt 3.3 redovisade jag översiktligt den av dtjttadelcgationen före- slagna svenska modellen för datateknikens utveckling och användning i samhället. i modellen ingår att det är ett gemensamt intresse för många att en bred utbildning med lämplig inriktning genomförs. Jag anser att de nämnda principerna och riktlinjerna kan spela en väsentlig roll genom att påverka inriktningen på denna breda utbildning.

4.2 Behandling av datadelegationens "principer och riktlinjer"

De föreslagna principerna och riktlinjerna för datateknikens utveckling och användning berör bl.a. integritet. sårbarhet. sysselsättning. regional utveckling, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. De har indelats i tre områden: — den enskilde medborgaren — näringsliv. förvaltning och arbetsliv — samhället

l fördelningen mellan dessa tre områden redovisas frågor som hänför sig till enskilda människor under det första området. Näringsliv. förvaltning och arbetsliv behandlas i ett sammanhang. Med förvaltning menas i stort organisationer som inte verkar i den s.k. konkurrensutsatta sektorn. Det tredje området är samhället. Där behandlas frågor som berör större med- borgargruppcr. nationella frågor. vissa överordnade datafrågor m.m.

Med hänsyn till rckommendationcrnas aktualitetsgrad och den fortsatta hanteringen av rekommendationerna vill jag dessutom dela in dessa i följande tre kategorier:

Kategori I innehåller de rekommendationer som bör leda till åtgärder av olika slag under etapp ll (1982— 1985). Det betyder enligt min mening att

• Sida 27
•  Original

Prop. _1981/82: 123 Bilaga ] ”

dessa rekommendationer redan nu kan börja påverka datapolitikcns tillämpning. Försök eller experiment kan igångsättas på vissa områden. I andra fall kan närmare preciseringareller tillämpningsanvisningar behöva utarbetas.

Kategori,? innehåller de rekommendationer som bör leda till utredning- ar. En anledning till att utredning förordas kan vara. att det råder delade meningar om den närmare innebörden av rekommendationen eller att den bedöms vara beroende av hur andra rekommendationer skall tolkas. I kategori ; placeras dock endast sådana rekommendationer där det bedöms vara angeläget och finns möjligheter att under etapp II initiera en utredning av värde för det fortsatta datapolitiska arbetet.

Kategori _3 slutligen innehåller rekommendationer där den vidare be- handlingen med fördel kan hänskjutas till etapp III. dvs. efter år 1985.

Några av rekommendationerna är sådana till sin karaktär eller till sitt innehåll att de motiverar både åtgärder och utredning. I dessa fall redovi- sas rekommendationen i både kategori 1 och kategori 2.

I det följande redovisas rekommendationerna med den exakta formule- ring de har i rapporten Samordnad datapolitik. De har numrerats löpande såsom de förekommer i rapporten (kap. 9). Efter varje grupp med rekom- mendationer redovisarjag i förekommande fall klargöranden med avseena de på den fortsatta hanteringen och prioriteringen.

Datadelegationen har ställt sig bakom denna allmänna inriktningen i rekommendationerna och anser att de anvisar väsentliga utgångspunkter för det fortsatta datapolitiska arbetet. För egen del ärjag inte nu beredd att förorda att rekommendationerna får någon annan innebörd än vad som delegationen har framhållit. Det datapolitiska arbetet avses fortsätta under en kommande treårsperiod och flera av rekommendationerna kan under denna period komma att behöva preciseras.

4.2.I Den enskilde medborgaren — kategori I

PERSONLIG INTEGRI'I'ET .

l. _Skyddet av den personliga integriteten i samband med databehandling av personinformation måste vidmakthållas.

OFFENTLIGH ET OCH ADB

4. Datasystem hos myndigheter måste framöver konsekvent utformas med beaktande av tryckfrihetsförordningens krav på att ge allmänheten tillgång till allmänna. offentliga handlingar som är lagrade på ADB- medium. Aven för befintliga datasystem måste tryckfrihetsförordning- en uppfyllas.

INFORMATION TILL M EDBORGARNA

5. Datasystem hos myndigheter som används för att ge information till medborgarna i olika ärenden bör utformas så att de ger en för motta- garen sakligt riktig. nödvändig och förståelig information. Informatio- nen bör nå mottagaren vid en tidpunkt då behovet härav föreligger.

• Sida 28
•  Original

Prop. ]981/82:123 Bilaga 1 18

Myndigheten bör kunna använda datasystemen för att olika mottagar- grupper skall kunna få riktad information som är anpassad till och kan förstås av olika kategorier av mottagare. I-Iänsyn bör tas till att många människor har svårt att läsa och förstå byråkratiskt språk.

RÄTT ATT VÄRDERA TEKNIK

6. Alla medborgare bör ha rätt till information och kunskap om informa- tionssamhällets möjligheter och risker. Därmed får många människor möjlighet att delta i värderingen av den datateknik som kommer att användas eller redan används.

Personlig integritet har varit vårt först utvecklade datapolitiska område (rekommendation I). Det är i dag relativt väl behandlat genom tillämpning- en av datalagen och datainspektionens verksamhet. Olika utredningar och enkäter visar att allmänhetens oro för att integriteten urholkas trots detta inte har minskat. Den ADB-registrerade informationen om medborgarna fortsätter också att öka. Enligt datainspektionen finns det f.n. ca 45000 personregister i Sverige.

Vad gäller de frågor som behandlas i rekommendation 4 har DALK utrett frågan om tillgången till allmänna handlingar i samband med ADB och under hösten 1980 överlämnat sina" förslag. Frågan har remissbehand- lats och regeringen har lämnat en proposition (prop. t98l/82: 37) till riksda- gen. I propositionen föreslås vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) och i sekretesslagen. De senare innebär bl.a. att myndigheter som använder ADB i sin verksamhet skall ordna denna med beaktande av den i TF stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. "Propositionen har ännu inte slutligt behandlats av riksdagen (KU 1981/82: 21).

Rekommendation 5 om information till medborgarna från offentliga da- tasystem berör enligt min mening ett mycket viktigt område. Många offent— liga organ använder datasystem för att samla in information från medbor- garna. ge information till medborgarna eller förmedla beslut. ALLFA- kommittén som behandlade ADB inom den allmänna försäkringen formu- lerade generella krav i dessa sammanhang som återfinns i rekommendatio- nen (nr 5).

Jag har redan tidigare redogjort för min uppfattning att rätten för varje medborgare att värdera teknik är grundläggande. Rekommendation 6 är därmed en av de centrala i den samordnade datapolitiken. Information och kunskap lyfts här fram för att ge en grund för medborgarnas möjlighet att delta i värderingen av teknik. Men det krävs även att viktiga teknikfrågor på dataområdet blir föremål för politiska beslut i valda församlingar och att politikerna sätter sig in i dessa framtidsfrågor. Naturligtvis krävs även att beslutsunderlaget är redovisat så att det kan förstås av icke-specialister.

• Sida 29
•  Original

Prop. 198l/82:123 Bilaga 1 l9

4.2.2 Den enskilde medborgaren -- kategori 2

') ...

IO.

ll.

INTEGRITET PÅ ARBETSPLATSEN De anställdas integritet på arbetsplatsen kräver särskild uppmärksam- het. Prestationsmätning med datasystem bör inte förekomma utan medgivande av berörd personal och berörd facklig organisation.

DATAKVALITET

. Behovet och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrera- de informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet bör ägnas särskild uppmärksamhet.

DEN POLITISKA BESLUTSPROCESSEN

. Datatekniken bör användas för att öka medborgarnas insyn i den politiska beslutsprocessen och därmed ge dem bättre möjligheter att delta i denna process.

JÄMSTÄLLDHET

. Datatekniken bör användas på ett sådant sätt att jämställdhet mellan kvinnor och män främjas i arbetslivet. i hemmet och i samhället i övrigt. Särskilda studier av konsekvenser och tänkbara åtgärder bör genomföras för att få fram förslag i dessa sammanhang.

HANDIKAPPADE

. Datatekniken bör användas på ett sådant sätt att handikappades möj—

ligheter till arbete och förbättrad samhällsservice främjas. Det behöver utredas på vilket sätt detta kan ske.

BETALNINGSSYSTEM

Ny teknik bör inte användas inom servicesektorn på ett sådant sätt att väsentliga konsumentintressen eller integriteten åsidosätts. Ekonomiska. sociala och andra samhälleliga konsekvenser bör under- sökas innan elektroniska betalningssystem genomförs i stor skala.

NYA MEDIA

. Nya media som baseras på datateknik bör utformas på ett sätt som

främjar social gemenskap. . Nya media bör användas för att öka tillgängligheten till och mångsi-

digheten av information för stora grupper i samhället. Särskilda studier och försök bör genomföras för att undersöka och pröva olika åtgärder som kan verka i dessa riktningar.

Rekommendation 2 tar upp frågan om de anställdas integritet på arbets- platsen vid prestationsmätning med datasystem. Från olika håll har redovi- sats exempel på hur man i datasystem byggt in möjligheter till individuell sådan mätning. Denna fråga är reglerad i datalagen och omfattas i övrigt av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det finns många olika uppfattningar i denna fråga. Det föreligger därför ett behov av en bättre faktaredovisning.

Frågorna om datakvalitet som tas upp i rekommendation 3 har hittills inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Till följd av att allt mer information

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 20

om medborgarna lagras i dataregister. finns det en uppenbar risk på olika områden att den bild av verkligheten som datorerna ger. i debatten ibland kallad dataskuggan. räknas som mer relevant för beslutsfattarna än upp- gifter som medborgarna själva tillhandahåller.

Datatekniken kan på ett genomgripande sätt komma att förändra demo- kratins villkor. Beslut i organisationer och politiska partier. i företag. kommuner. landsting. regering och riksdag kommer att i allt större ut- sträckning ske med hjälp av faktaunderlag och analyser som tagits fram (rekommendation 7) med datorer som hjälpmedel.

Datatekniken bör kunna användas för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. i hemmet och samhället i övrigt (rekommen- dation 8). Det råder dock osäkerhet om hur detta konkret kan förverkligas.

Ett annat område där datatekniken anses rymma en stor positiv potential är åtgärder för att främja handikappades delaktighet i samhället (rekom- mendation 9). Här behövs konkreta insatser för att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas.

En ökad automatisering inom handeln och servicesektorn i övrigt liksom införandet av elektroniska betalningssystem kan komma att medföra bety- dande konsekvenser för medborgarna i deras roll som konsumenter. Re- kommendationerna 10— || bör beaktas i detta sammanhang.

Rekommendationerna lZ—l4 innehåller enligt min mening väsentliga utgångspunkter vid bedömningen av de samhällsåtgärder som kan behöva vidtas för att åstadkomma en socialt önskvärd användning av nya media som t.ex. teledata.

4.2.3 Den enskilde medborgaren — kategori 3 KONTROLL AV INFORMATIONSMÄNGDEN

. Behovet och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för att kunna kontrollera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrerade informationsmängden bör prövas. Frågorna om datakvalitet bör ägnas särskild uppmärksamhet. '.')

Rekommendation 3 tar i sin första del upp frågeställningar kring utveck- lingen på lång sikt med en ständigt ökande mängd av ADB-registrerad information. Nya datatekniska tillämpningar. ökade möjligheter till och krav på samkörning mellan register samt ett växande datallöde över grän- serna gör sammantaget att det finns anledning att pröva behovet och lämpligheten av regelverk och åtgärder på längre sikt för att kunna kontrol- lera tillväxten av eller begränsa den ADB-registrerade informationsmäng- den.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 21

4.2.4 Näringsliv,förvaltning och arbetsliv — kategori 1

15

16.

17.

18.

lx) lx)

N w

SAMSPEL MELLAN OLIKA FAKTORER

Datasystem bör utvecklas i nära samspel med verksamhetens mål. organisationen och de människor som arbetar i den. System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra. Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och använ- darnas arbetstillfredsställelse.

PRODUKTIVITET OCH LÖN SAM H ET

Företag och myndigheter bör investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de sammanhang där denna rationaliseringsme- tod bedöms vara den lämpliga lösningen för de problem som linns. Organisationer som avser att investera i datateknik bör noga beakta de erfarenheter som finns vad gäller att få lönsamma investeringar. Åtgär- der som t.ex. rationaliseringsplanering. begränsning av datasystemens tillämpningsområde. ett val av enkla tekniska lösningar och relativt korta projektperioder. ett brett engagemang från användarna har visat sig på ett bra sätt kunna uppfylla krav på tid, kostnader och föränd-. ringsambitioner i enskilda. projekt.

DATATEKNIK — EN STÖDTEKNIK ] företag och myndigheter bör datatekniken ses som en stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter. Dessa anställda bör få kompletterande datakunskap och det bör efter- strävas att de kan ansvara för utveckling och användning av datasys- tem som de utnyttjar.

SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

. Samhället bör fortsätta att aktivt stimulera de små och medelstora företagen att rätt utnyttja datateknik. Kunskaper om datateknikens användning, effektivitet och konsekvenser i övrigt bör spridas till dessa företag.

ARB E'l'SINN EHÄLL OCH ARBETSMILJÖ

. Arbetsmiljö Datasystem skall vara utformade så att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska besvär beroende på brister i arbetsmiljön. t.ex. i samband med terminalarbcte. . Användarnas arbetstillfredsställelse

"För arbetstillfredsställelse är det i allmänhet fördelaktigt om ar- betstagaren kan: , — överblicka den egna insatsens bidrag till slutprodukten och den egna arbetsuppgiftens betydelse för den samlade organisationens verk- samhet — variera arbetsmetoder och arbetstakt — påverka ordningsföljden mellan olika arbetsmoment — påverka mängden av arbete och när det skall utföras — påverka kvaliteten av sitt arbete

— kontrollera resultatet av sitt arbete."

De psykosociala förhållandena på en arbetsplats påverkar också den enskildes arbetstillfredsställelse. För de flesta människor är gemen- skap med arbetskamraterna viktig.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 77

28.

Medvetenheten om att verksamheten är effektiv och målinriktad är också väsentlig för arbetstillfredsställelsen.

Vid utformning av datasystem och organiserande av arbetet bör stor hänsyn tas till sådana faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen.

KOMPETENSUTVECKLING, INFLYTANDE OCH MEDBE- STAMMANDE

. Utbildning av användare

Användarna av datasystem bör av arbetsgivaren ges utbildning in- nan systemutveckling inleds eller i anslutning till tidiga faser i denna utveckling. Utbildningen bör syfta till att ge användarna möjligheter att utöva sitt inflytande genom att kunna förstå innebörden av föränd- ringar. medverka i utvecklingsarbetet. bedöma föreslagna förändring- ar och sedan arbeta mera effektivt vid användningen av det kommande systemet. . Användarnas inflytande över datasystemen

Användarna bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveck- ling och användning.

Om dct är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner över stora användargrupper är det svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant inflytande. Därvid bör prövas om det stora datasystemet kan indelas i mindre och självständiga delar (delsystem) som mera avgränsade användargrupper har inflytande över. Minskad systemintegration och minskad samordning får då avvägas mot de fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av effektivare genomförande. ett bättre fungerande system och minskat underhåll. Medbestämmande '

Den av ett datasystem berörda personalen och dess organisationeri ett företag eller en myndighet bör ha ett medbestämmande i fråga om utveckling och användning av datasystem.

För olika delfrågor i anslutning till detta hänvisas till dataeffekt— utredningens bedömning beträffande vikten av: — att medbestämmandeprocessen kommer i gång i ett tidigt skede av datasystemutvecklingen. —att medbestämmandeprocessen innebär en reell delaktighet i be— slutsfattandet från de anställdas sida. — att de speciella problem som uppstår i koncernföretag i medbestäm- mandefrågor löses. — att fackliga förtroendemän ges ökad möjlighet till utbildning och förhandlingsförberedelser. — att de anställda ges ökade möjligheter till utbildning. —att de problem som finns för lokala fackliga organisationer att få assistans av ombudsmän och konsulter löses. Dessa frågor kan lösas antingen genom förhandlingar mellan arbets- marknadens parter eller genom den översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen som f.n. pågår inom Nya arbetsrättskommittén (NARK). Dataeffektutredningen har behandlat dessa frågor utifrån sina utgångspunkter och föreslagit en förändring av arbetsrättslagstift- ningen.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 23

UTVECKLING OCH INFÖRANDE AV DATASYSTEM

29. Datateknikernas kunskapsbas Datatekniker bör ha kunskaper om såväl datateknikfrågor, använd- ningsfrågor och konsekvensfrågor även om tyngdpunkten för den en- skilde kan ligga på ett av områdena. 30. Samverkan mellan datatekniker och användare Användarna av datasystem bör få ett reellt inflytande över datasys- temens utveckling och drift. Det kommer att påverka relationen mel- lan datateknikerna och användarna. Man bör eftersträva en sådan projektorganisation att användarna får ansvaret för utvecklingsprojek- ten medan datateknikerna utför sitt arbete på uppdrag av användarna. Sådana arbetsmetoder och -tekniker bör väljas (eller utvecklas) så att användarna kan utföra en ökad del av systemutvecklingen själva var- vid datateknikerna i ökad utsträckning kan vara metodexperter. rådgi-

vare samt svara för de mera komplexa delarna av systemutvecklingen. Frågor om systemavgränsning. systemintegration och systemkom- plexitet bör få en lösning som bidrar till att användarna successivt kan få en ökad roll i arbetet. 3]. Etappindelning av utveckling och införande För att öka användarnas inflytande över datasystemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmäsigt styra och påverka utvecklingen bör man välja att utveckla och införa ett system i flera etapper där varje etapp innebär en begränsad föränd- ringsambition. Detta bör ske i stället för att dela in arbetet i färre etapper där varje etapp leder till en större förändringsambition. An- vändningen av experimentella metoder för systemutveckling ger möj- lighet för användarna att pröva alternativa lösningar och därigenom understödja en successiv och stegvis systemutveckling. 32. Beslut om investeringar i datasystem För att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut krävs följande: — att de olika medverkande i en systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en kravspeciflkation där de skilda önskemålen som man vill uppfylla finns redovisade. — att det tas successiva beslut under en systeminvestering, -— att det inför olika beslutstillfällen tas fram bedömningar av hur olika önskemål uppfylls (s. k. konsekvensbedömningar).

Datafrågorna i näringslivet. förvaltningen och i arbetslivet är relativt väl utredda och diskuterade. Bland annat har såväl DEK och dataeffektutred- ningen som en rad andra utredningar behandlat detta. Jag kan därför konstatera att ett stort antal rekommendationer på detta område grundas på betydande kunskap och erfarenhet samt att de väl lämpar sig för konkreta åtgärder. försök m.m.

l datadelegationens arbete har studerats olika förutsättningar för att utveckla och använda datateknik i en organisation. Det har därvid befun- nits angeläget att behandla de rekommendationer som berör verksamheten och de som berör arbetslivet i ett sammanhang. Detta följer av rekommen- dation l5 vars innebörd är att de goda lösningar står att finna. när man i ett sammanhang behandlar frågor om verksamheten, organisationen. tekniken

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 24

och människorna. Där sägs att systemutveckling och organisationsutvcck- ling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra. ' l rekommendation lö framhålls betydelsen av att organisationer bör investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten i de sam- manhang där denna metod bedöms vara den lämpliga lösningen.

Rekommendation 18 är av framtidskaraktär men relativt brett accepte- rad. Den antyder en ändrad ansvarsfördelning mellan användare och data- specialistcr jämfört med vad som synes vara vanligt för närvarande. Den datatekniska utvecklingen och pris/prestandautvecklingen vad gäller mik- roclektronik skapar förutsättningar för att datateknik bör kunna ses som en stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbets- uppgifter.

Genom dcn tekniska orientering. som är vanlig vad gäller systemutveck- ling. har det varit svårt i projektarbetet att formulera krav på arbetstill- fredsställelse. ] en rapport från Chalmers Tekniska Högskola (SYSLAB Rapport nr 7. l981-l0-30) visas att sådana krav förekommer i liten omfatt- ning i kravspecitlkationerna i praktiken. I rekommendation 24 lyfts några faktorer fram som normalt kan medverka till arbetstillfredsställelse. Det blir sedan viktigt att omsätta dessa krav i organisations- och systemlös- ningar. .

På senare år har i datapolitiken lagts stort avseende vid frågor om utbildning. användarinflytande och medbestämmande (rekommendation 26—28). I datadelegationens arbete har betonats att inflytandet måste spridas till användarna. En rad åtgärder behövs för detta. Delegationen har främst betonat det lokala inflytandet. För att detta ska kunna realiseras krävs brett upplagd utbildning. För många datasystem med mera avgränsa- de användargruppcr är detta relativt lätt att genomföra när det gäller att organisera projekt eller utforma datasystem. Det är avsevärt svårare att genomföra vid större datasystem som spänner över stora användargrup- per. Olika åtgärder för detta ändamål beskrivs i rekommendation 27. Frågan om medbestämmande vid användningen av ADB kommer senare att behandlas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Rekommendation 29—32 innehåller formuleringar som är relativt all- mänt accepterade. Utgångspunkten i rekommendation 18 om stödteknik återkommer i rekommendation 30. I rekommendation 31 anges åtgärder för att öka användarnas inflytande över datasystemutvecklingen och be- slutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt styra och påver- ka utvecklingen.

Jag vill avslutningsvis framhälla att rekommendationerna i denna kate- gori redan nu kan börja tillämpas hos organisationer där datasystem ut- vecklas och tas i drift. När det gäller den. statliga verksamheten återkom- merjag med ytterligare preciscringar. [ övrigt får tillämpningen av rekomf mendationcrna ske på frivillig _väg. Det kan vara svårt att omsätta rekom-' mcndationerna i praktiken. inte minst beroende på cftersläpande utbild-

• Sida 35
•  Original

l .) !Jl

Prop. 1981/82: 123 Bilaga ]

ning. Utöver utbildning krävs det även att de metodstödjande organen tar fram hjälpmedel. handböcker. checklistor m.m. för att underlätta system- utveckling och -drift hos företag och myndigheter.

4.2.5 Näringsliv.förvaltning och arbetsliv — kategori 2 ORGANISATION ENS NYSKAPANDE

19. Datasystem bör få en sådan utformning i det konkreta fallet att det — både på kort och på lång sikt — understödjer innovationsbenägcnhet. kompetensutveckling och förändringsbenägenhet i organisationen.

SÄKERHET OCI—I SÅRBARHET

20. Sårbarhetsfrågorna bör ägnas kontinuerlig uppmärksamhet. inte minst inför generationsskifte av datorer och databehandlingssystem. Vid generationsskiften bör man tillvarata den tekniska utveckling som under vissa förutsättningar kan möjliggöra mindre sårbara lösningar. ofta i decentraliserad form. Zl. Ett företag eller en myndighet bör utforma sina datasystem och organi- sera driften på ett sådant sätt att det inte uppstår starka beroendeför- hållanden till vissa nyckelpersoner inom eller utom organisationen vad gäller utveckling och drift av datasystemen.

KOMPETENSUTVECKLING OCH INFLYTANDE 25. Att få lära och utvecklas i arbetet

Datasystemen bör vara utformade så att de stimulerar användarna till att stegvis lära sig mera och utvecklas i arbetet. 27. Användarnas inflytande över datasystemen

Användarna bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveck- ling och användning.

Om det är fråga om att utveckla ett större datasystem som spänner över stora användargrupper är det svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant inflytande. Därvid bör prövas om det stora datasystemet kan indelas i mindre och självständiga delar (delsystem) som mera avgränsade användargrupper har inflytande över. Minskad systemintegration och minskad samordning får då avvägas mot de fördelar som ett ökat användarinflytande kan ge i form av effektivare genomförande. ett bättre fungerande system och minskat underhåll.

Företag och myndigheter har använt datateknik en förhållandevis kort tidsperiod. Det finns knappast nägra säkra undersökningar som visar i vad mån utnyttjade datasystem i en organisation understödjer eller försvårar organisationens nyskapande (rekommendation 19). Det har ibland framhål- lits att datatekniken medför att enklare vcrksamhetsförändringar underlät- tas kraftigt medan större förändringar kan försvåras. Jag konstaterar att delegationen har nöjt sig med att formulera en allmänt hållen rekommenda- tion som bör föranleda särskilda utredningar och studier.

I rekommendation 20 och 21 behandlas frågor som säkerhet och sårbar- het för enskilda organisationer. Sårbarhetsberedningen har i uppgift att behandla sådana frågor.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 26

Rekommendation 25 behandlar ett krav som kan te sig självklart men som av mänga upplevs vara svårt att uppfylla. Det finns relativt få under- sökningar om hur användarnas kunskap påverkas av utnyttjade data- system. I många sammanhang påpekas risken för att användarnas kunska- per utarmas om dessa kunskaper byggs in i systemen när systemen utveck- las. Rekommendationen säger att datasystemen bör stimulera användarna att stegvis lära sig mera. ! avsnitt 4.4 lämnar jag förslag till utredning vad gäller detta.

Jag har i kommentaren till rekommendation 27 i kategori ] framhållit att användarinllytande är svårt att realisera vid större datasystem som spän- ner över stora användargrupper. Jag avser att ge statskontoret i uppdrag att belysa olika frågor om utveckling och drift av statliga riksomfattande datasystem. Därvid bör bl.a. behandlas de åtgärder som ingår i rekommen- dation 27.

4.2.6 .S'unt/zä/lel — kategori I DATA- OCH ELEKTRONIKINDUSTRIN

33. Det är angeläget att vidmakthålla och utveckla en livskraftig svensk dataindustri — för att skapa förutsättningar för Sveriges oberoende. — för att öka möjligheterna att företag och myndigheter. som använ- dare av datateknik. ska kunna få tillgång till produkter och tjänster som är anpassade till svenska förhållanden. Teknikupphandling på dataområdet bör därvid utnyttjas. Den svenska dataindustrin bör därigenom kunna få ökade exportmöjligheter — för att förbättra kunskapsöverföringen från dataindustrin till företag och myndigheter som utnyttjar datateknik.

SYSSELSÄTTNING

38. Förändringar på arbetsmarknaden som en följd av datorisering bör stimuleras där detta kan ske under socialt acceptabla former och där datoriseringen bidrar till en totalt sett långsiktigt ökad sysselsättning i samhället. Datoriseringen i näringsliv och förvaltning får därmed inte leda till att samhällsmälet angående full sysselsättning på lång sikt försvagas. 39. En rationaliscringsplanering bör genomföras där förändringar i arbets- uppgifter och sysselsättning belyses på ett tidigt stadium. 40. Företag och myndigheter bör bedriva en bred personalutbildning för att därmed underlätta nödvändiga förändringar i arbetslivet som en följd av datoriseringen. 4l. De anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av datasystem.

REGIONAL UTVECKLING

42. Datatekniken och datakommunikationen bör användas på ett sätt som främjar den regionala utvecklingen och ger olika regioner ökad varia- tion i näringsliv och ett bredare sysselsättningsutbud. 43. Datakraften och kunnandet om datatekniken bör spridas. En sådan decentralisering bör få en form som främjar arbetsinnehållet för de

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga ] 27

anställda. användarinflytandet och effektiviteten samt minskar sårbar- heten.

INFORMATIONSSAMHÄLLET

47. Helhetssyn på datatekniken Datatekniken och informationsteknologin måste värderas utifrån en helhetssyn på människan och samhället. Löpande konsekvensbe- dömning är nödvändig. Detta ger en kontroll över utvecklingen med bevarad flexibilitet. _

För att vi ska kunna försäkra oss om datateknikens positiva poten- tial och undvika de användningssvårigheter och låsningar som tekni- ken kan medföra. erfordras att vi — i möjligaste mån — i ett samman- hang betraktar tekniken. dess användning samt konsekvenserna av denna användning på människor, organisationer och samhället.

FORSKNING OCH UTBILDNING

50. Forskning på dataområdet skall. liksom utbildningen, kännetecknas av balans vad gäller tekniken. dess användning och konsekvenser.

I rekommendation 33 betonas det angelägna i att vidmakthålla och utveckla en livskraftig svensk dataindustri. Det ger förutsättningar för Sveriges oberoende och ger möjlighet för svenska beställare att få tillgång till produkter och tjänster som är anpassade till svenska förhållanden. En betydelsefull åtgärd för att åstadkomma detta är teknikupphandling. I avsnitt 4.3 lämnarjag förslag vad gäller teknikupphandling.

Sysselsättningsfrågan har diskuterats mycket i samband med datatek- nikutveckling och -användning. Många har hävdat att datoriseringen kan leda till ökad arbetslöshet medan andra framhållit att datoriseringen är en förutsättning för att behålla arbetstillfällen. I datadelegationens rapport liksom i dataeffektutredningens betänkande ”Industrins datorisering" (SOU l98l: l7) framhålls. att man inte med säkerhet kan härleda föränd- ringar av den totala sysselsättningen från åtgärder innebärande att utnyttja eller att inte utnyttja datateknik. I stället påverkas sysselsättningen av en rad faktorer där den ekonomiska politiken och konkurrensförmågan i näringslivet är av stor betydelse. Rekommendationerna 38—41 anger där- för att datateknik bör utnyttjas för att få en framtida ökad sysselsättning i samhället. För att omställningarna ska kunna ske under socialt acceptabla former, krävs en långsiktighet i planeringen och en bred personalutbildning för att underlätta nödvändiga förändringar i arbetslivet.

Det är enligt min mening en angelägen uppgift att informera och utbilda om sysselsättning och datateknik. Den oro. som många människor känner för att datorerna kan ta bort jobben. kan då vändas till mera aktiva åtgärder för att rätt utnyttja de förändringar som av resursskäl är nödvändiga att genomföra. Företag och myndigheter har ett stort ansvar för att å sin sida förbereda för och underlätta omställningar. ] detta ligger även att kunna anpassa takten i de förändringar, som man vill genomföra. till de förutsätt- ningar (planering och utbildning m.m.) som företag och myndigheter själva skapat genom sina åtgärder.

• Sida 38
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga | 28

I rekommendationerna 42 och 43 behandlas viktiga frågor om regional utveckling och decentralisering. Olika åtgärder bör vidtas för att med datateknik och datakommunikation stimulera regional utveckling.

Kraven på decentralisering av datasystem har förändrats på senare år. Det var tidigare vanligt att betona spridningen av själva utrustningen. bl.a. för att minska datasystemens sårbarhet mot störningar. Regeringens pro-. position l978/79:121 med sina krav på dedicering och spridning av dator- driften är ett utryck för detta. På senare är har frågor om användarinlly- tande fått en avsevärt mycket större betydelse än de tidigare har haft. Därmed har intresset mera fokuserats på att sprida själva kunnandet kring datasystemen för att möjliggöra ett användarintlytande. [ många samman- hang har därför decentralisering av datordrift och datakunnande blivit ett viktigt medel för att uppnå användarinflytande. [ rekommendation 43 har även andra mål angetts som bör uppfyllas med hjälp av sådan decentrali- sering.

Rekommendation 47 beskriver en helhetssyn på datatekniken. Den utgår från människans förutsättningar-i samhället. Det grundläggande är att i ett sammanhang betrakta tekniken. dess användning samt konsekvenserna av denna användning för människor. organisationer och samhället. I datadele- gationens förslag till svensk modell återkommer denna helhetssyn.

Rekommendation 50 har samma utgångspunkter som rekommendation 47. Relativt stora resurser har hittills satsats på teknikfrågor. avsevärt mycket mindre på användarfrägor och praktiskt taget inget alls på konse- kvensfrågor. Den svenska forskningen och utbildningen är därför för när— varande inte inriktad i enlighet med dessa rekommendationer. Detta har berörts ovan ( avsnitt 3.4.1 ) där de uttalanden. som chefen för utbildnings— departementet har gjort i forskningspolitiska propositionen. referades.

4.2.7 Samhället — kategori.? SAMHÄLLSKONTROLL

. Som en allmän princip bör gälla att uppgifter i register inte bör använ- das för andra ändamål än dem som de är avsedda för. 35. Uppgifter i olika dataregister bör kunna användas för kontroll. t.ex. vid bekämpande av ekonomisk brottslighet. i de fall detta bedöms vara en effektiv metod. Sådan användning av registeruppgifter får dock inte innebära en försvagning av integritetsskyddet för breda medborgar- grupper. Kontrollen genom samkörning bör därför koncentreras till dem som misstänks för brott. 36. Information om kontrollåtgärder bör i förväg ges till allmänheten om kontrollens bakgrund, syfte. tillvägagångssätt. sanktioner vid överträ- delse m.m. ' 37. Vid överväganden om att registrera nya uppgifter i dataregister som kan användas för kontrolländamål bl.a. genom'samkörning bör hänsyn tas till den samlade mängden registrerade uppgifter som uppkommer. Ett gradvis utökande av registrerade uppgifter till följd av fristående beslut kan oavsiktligt ha negativa konsekvenser på sikt från integri- tetssynpunkt. ' ' ' '_'—J .t—

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 29

SYSSELSÄTTNING 41. De anställda bör inte ges försämrade arbetsuppgifter som en följd av införande och utnyttjande av datasystem.

DATABROTT

44. Studier av databrottslighet bör genomföras för att belysa möjliga kon- sekvenser och behov av åtgärder.

SÅRBARHET

45. Det fortsatta arbetet med sårbarhetsfrågorna måste syfta till att återge samhället så mycket som möjligt av den motståndskraft mot störningar som fanns före datoriseringen.

DATAFLÖDEÖVERGRÄNSERNA

46. Arten och konsekvenserna av dataflöden över de svenska gränserna bör snarast utredas och analyseras. I detta sammanhang bör önskvärd- heten och behovet av olika metoder för övervakning och reglering av dessa dataflöden prövas. Det arbete som pågår i internationella organi- - sationer bör beaktas. Strävan bör vara att nå fram till internationella överenskommelser på området.

INFORMATIONSSAMHÄLLETS"UTVECKLING

48. Datasystem bör vara väl dokumenterade så att'användarna kan ta del av och förstå systemets funktioner. Datasystem med funktioner för kunskapsbearbetning måste i anslutning till sina rekommendationer erbjuda tolkningar. förklaringar och presentera de resonemang som ligger bakom. '

Rekommendationerna 34—37 behandlar olika frågor kring samhällskon- troll av medborgare och organisationer med användande av ADB-register och datateknik. Detta har på senare år blivit en allt mera aktuell fråga genom att kontrollbehoven ansetts vara angelägna och samhällskontroll med ADB-register bedömts som en enkel och föga personalkrävande me- tod. Delegationen har därför formulerat fyra rekommendationer som bör ses i ett sammanhang. De söker finna en avvägning mellan kraven på samhällskontroll och kraven på integritetsskydd. De frågor som där be- handlas är dock så komplicerade — inte minst i ett långsiktigt perspektiv — att de bör bli föremål för fortsatt utredningsarbete. Dessförinnan bör någon definitiv ställning inte tas av statsmakterna.

Rekommendation 4l behandlar ett angeläget önskemål i samband med införande och utnyttjande av datasystem. som det kan vara svårt att uppfylla. Frågan bör därför utredas närmare.

Frågan om databrottslighet behandlas i rekommendation 44. Frågan utreds f.n. av förmögenhetsbrottsutrcdningen i enlighet med dess direktiv. ] SÄRBs handlingsplan anges att SÄRB också avser att arbeta med dessa frågor. SÄRB bör även behandla utredningar i anslutning till rekommenda- tion 45.

En betydelsefull framtidsfråga i ett samhälle med en omfattande använd—

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 - 30

ning av datateknik är hur dataflödet över gränserna påverkar samhället, organisationer och medborgare (jfr med rekommendation 46"). Det är ange- läget att man skaffar sig en god överblick i dessa vittomfattande frågor. Grundläggande för detta arbete skall vara att endast åtgärder som står i överensstämmelse med de demokratiska fri- och rättigheterna bör övervä- gas.

Rekommendation 48 behandlar en annan framtidsfråga. nämligen ut- vecklingen mot s.k. kunskapsbearbetande datasystem. Särskilda krav måste ställas på dessa.

4.2.8 S(mthället — kategori 3

lN FORMATION SSAMH ÄLLETS UTVECKLING

49. Studier av konsekvenser av ett kommande informationssamhälle bör intensifieras. Det gäller att i tid motverka en utveckling som leder till en ökad isolering inom den egna sfären och se till att det kommande informationssamhället främjar sociala kontakter.

[ Sverige liksom i flera andra länder sker en successiv utveckling mot vad som kan kallas ett informationssamhälle. Främst har detta behandlats av ett antal författare. Det är fråga om relativt långsiktiga frågor. Många har hävdat att ett sådant samhälle kommer att innebära stora förändringar jämfört med dagsläget. Det är dock knappast aktuellt att under den kom- mande treårsperioden inleda mera samlade studier kring dessa frågor. Dessa frågor bör därför skjutas upp till en kommande etapp i datapolitikut- formningen.

4.2.9 Åtgärder och utredningar

Den indelning av rekommendationerna i tre kategorier som redovisats i det föregående kan användas för att inför etapp 11 i utformningen av en samordnad datapolitik ta fram och redovisa planer på datapolitiska åtgär- der resp. planer på datapolitiska utredningar.

De båda planerna är mycket översiktligt skisserade. Normalt anges inte hur eller av vem en åtgärd ska genomföras och inte heller ges några detaljerade uppgifter om de olika utredningsbehov som beskrivs.

Avsikten med att på ett tidigt stadium redovisa en översiktlig åtgärds- plan tavsnitt 4.3) resp. utredningsplan ( avsnitt 4.4 ) för den kommande etappen ll (under tre år) är att ge tillfälle till kommentarer och bedömning- ar som bör vara av värde i anslutning till att åtgärder ska genomföras eller utredningar organiseras och igångsättas. Därmed skapas förutsättningar för att under etapp Il bedriva ett samordnat datapolitiskt arbete både när det gäller konkreta åtgärder och det utredningsarbete som kan bli aktuellt.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 31

4.3 Översiktlig plan för datapolitiska åtgärder under etapp 11

De förslag till åtgärder somjag nu kommer att redovisa i kortfattad form har framkommit bl. a. ur arbetet med att bereda datadelegationens rekom- mendationer och förslag.

Förslagen redovisas områdesvis i huvudsak enligt den uppställning som finns för rekommendationerna till kategori I ( avsnitt 4.2.1 . 4.2.4 samt 4.2.6).

(1. ()_f_'f'cntlighct och ADB

Regeringen har i proposition 198 l/82: 37 föreslagit riksdagen vissa åtgär- der för att stärka tillgången till offentliga handlingar som lagras på ADB- medium. l propositionen har anmälts vissa åtgärder som inte kräver riks- dagens medverkan. Dessa åtgärder avser rådgivning till myndigheterna om tilllämpningen av tryckfrihetsförordningcns och sekretesslagens krav på utformningen av ADB-system samt en förstärkt serviceverksamhet gent- emot allmänheten. Efter samråd med justitieministern kan jag upplysa att denne har för avsikt att senare under våren 1982 lämna förslag på dessa punkter.

b. Begrip/ig information till medborgtmiafrån offentliga datasystem

De krav som redovisas i rekommendation 5 vad gäller utformningen av information som framställs i offentliga datasystem till medborgargrupper kanjag ansluta mig till. Jag avser att ta initiativ till en närmare kartläggning av vilka åtgärder som behöver vidtas.

('. Folkbildning bl.a. för att möjliggöra en bred teknikw'irdcring

Rekommendation 6 behandlar allmänhetens tillgång till information och kunskaper om informationssamhällets möjligheter och risker.

Att åstadkomma och förmedla sådan information och utbildning är en mycket angelägen uppgift. Datadelegationen har framhållit att utbildning är en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll. En bred utbild- ning till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer i bilaga 3 att lämna förslag till åtgärder på området bred utbildning i datafrågor till allmänheten.

d. Råd och stöd för enfi'jrbiittrad s_vslem- och organisationsult'cckling Som jag tidigare har anfört ( avsnitt 4.2.4 ) finns det en rad rekommenda- tioner som placerats i kategori 1 och som bedöms vara lämpliga att ligga till grund för åtgärder. Flera av dessa är av sådan natur att det nu främst är fråga om att i lämplig projektform samla in och systematisera erfarenheter och kunskaper från näringsliv och förvaltning samt att använda dessa

• Sida 42
•  Original

Prop. l98l/82: 123 Bilaga 1 32

exempel och erfarenheter som grund för råd och anvisningar. Jag avser främst följande rekommendationer: 15. 18. 23—24. 26—32. De grundläg- gande utgångspunkterna ges i rekommendation 15. 18 och 27. l rekommen- dation 15 sägs att datasystem bör utvecklas i nära samspel med verksam- hetens mål. organisationen och de människor som arbetar i den. System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i samverkan med varandra. Syftet är att öka verksamhetens effektivitet och användar- nas arbetstillfredsställelse.

l rekommendation 18 sägs att i företag och myndigheter bör datatekni- ken ses som en stödteknik för anställda med sakansvar och sakkunskap för vissa arbetsuppgifter.

] rekommendation 17 sägs att användarna bör ha ett reellt inflytande över ett datasystems utveckling och användning.

Jag föreslår att de nämnda rekommendationernz't nu omsätts i praktisk vägledning. rådgivning. påverkan på utbildningsinnehäll m.m. samt att en vidgad personalutbildning ges. bl.a. för att kunna åstadkomma nödvändiga förändringar i det praktiska vardagsarbetet hos företag och myndigheter. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer i sitt anförande att re- dovisa förslag till ett projekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verk- samhet för detta ändamål.

c. Produktivitet och lr'jnsamhct av ADB-invcstcringar

l rekommendation 16 sägs att företag och myndigheter bör investera i och utnyttja datateknik för att höja produktiviteten. Rekommendationen avser de sammanhang där denna rationaliseringsmetod bedöms vara den lämpliga lösningen för de problem som finns. [ rekommendation 17 sägs att organisationer som avser att investera i datateknik bör beakta de blandade erfarenheter som finns vad gäller att få lönsamma investeringar. Flera åtgärder nämns som erfarenhetsmässigt visat sig resultera i att krav på tid. kostnader och förändringsambitioner uppfylls på ett bra sätt.

Jag anser att rekommendationerna behandlar ett angeläget område efter- som datatekniken sprids allt mera till företag och myndigheter. befintliga användningsomräden fördjupas och nya tillkommer. En omfattande sprid- ning äger rum till små och medelstora företag.

Jag avser därför att ta initiativ till att det systematiskt insamlas beskriv- ningar av "goda exempel" på datorisering samt att ge olika rådgivande organ tillgång till detta för vidare förmedling till intresserade företag resp. myndigheter. För företagens del bör prövas om de regionala utvecklings- fonderna i större utsträckning än hittills skulle kunna fylla sin funktion att informera företag i det egna länet. Jag har samrått med chefen för industri- departementet i denna fråga. För statens del finns flera vägar att gå fram pa.

f. Teknikupphandling på dataområdet

Jag har tidigare (avsnitt 3.2.3) redovisat de bedömningar vad gäller

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 33

teknikupphandling på dataområdet som gjorts i rapporten Samordnad da- tapolitik från datadelegationen. En del uppgifter från det pågående arbetet med teknikupphandlingsfrågor i delegationen har även redovisats. l rap- porten sägs att teknikupphandling bör stödjas av statsmakterna och använ- das som ett medel i en aktiv samordnad datapolitik. Vad gäller teknikupp- handling inom den landstingskommunala och kommunala sektorn har che- fen för industridepartementet redan tagit initiativ till överläggningar med företrädare för landsting och kommuner om åtgärder för att öka den landstingskommunala och kommunala teknikupphandlingen. I samband härmed har förslag lämnats till inrättande av två teknikupphandlings- fonder. Utrymme för dessa fonder. som delvis skall finansieras med stat- liga medel. har skapats inom ramen för de medel som står till regeringens förfogande för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete under industridepartementets huvudtitel. Enligt vad jag har erfarit har också förhandlingar inletts mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) som statens representant och landstingsförbttndet om de närmare for- merna för en sådan fond.

Regeringen har vidare i enlighet med riksdagens beslut inrättat tre stat- liga aktiebolag för teknikupphandling på transport-. energi- och miljöområ- dena.

Jag är nu beredd att lämna förslag till ytterligare åtgärder för att från statens sida främja teknikupphandling pä dataområdet för den offentliga sektorn. Jag har samrått med chefen för industridepartementet i denna fråga.

Det har framkommit i det hittillsvarande arbetet att för en framgångsrik teknikupphandling krävs att beställarna kan formulera långsiktiga krav på produkter och tjänster som underlag för teknikupphandlingen. Det krävs också att det kan etableras ett konstruktivt samarbete mellan beställare och leverantör där många svåra frågor om beställarkrav. datafrågor. juri- dik och avtal behandlas.

Det har också framkommit att både för beställare och för leverantörer behövs ett ekonomiskt stöd för att understödja teknikupphandling och vinna de fördelar som därmed kan erhållas. Staten bör svara för ett sådant stöd.

För arbetsuppgifter i anslutning till detta och för att leda och samordna teknikupphandlingen på dataområdet anser jag att det krävs ett särskilt organ knutet till regeringskansliet. Ett nära samarbete med de planerade teknikupphandlingsfonderna för kommuner och landsting förutsätts ske.

Det hittillsvarande arbetet med teknikupphandling har även visat att det inte är tillräckligt med ett ekonomiskt stöd till teknikupphandling för att denna ska fungera på ett framgångsrikt sätt. Det krävs även betydande personella insatser med särskild kompetens i vad som kan kallas ett sam- ordnings- och expertstöd.

Detta samordnings- och expertstöd riktar sig både till beställare och 4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr l23, Bilaga 1

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 34

leverantörer. l samordningen ingår t.ex. att medverka till samordning och sammanjämkning av flera beställares krav för att de ska bli mera slagkrafti- ga. En viktig uppgift är att bistå beställarna i arbetet med att formulera de framtida krav och önskemål som är själva grunden för teknikupphandling- en. Jag har tidigare redovisat detta ( avsnitt 3.2.3 ).

Staten bör enligt min mening vara beredd att delfinansiera beställarar- bete vad gäller kravspeciflkationer. visst beställararbete under utveck- lingsfasen samt leverantörens utvecklingsarbete. Det är angeläget att såväl beställare som leverantör satsar egna resurser i teknikupphandlingsprojek- tet. Det statliga stödet skall utformas i enlighet med Sveriges internationel- la förpliktelser gcnom GATT och OECD.

Ett beslut att skapa ett statligt stöd till teknikupphandling bör ha en viss långsiktighet. Projekten kommer troligen att sträcka sig över flera år och för att ge tillräckliga erfarenheter för framtiden bör det särskilda organet verka åtminstone i fem år.

Som jag framhållit bör det särskilda organet främja teknikupphandling på dataområdet där den offentliga sektorn är beställare. Jag vill i det sammanhanget framhålla att det ankommer på varje beställare att själv- ständigt fatta beslut i fråga om upphandlingar.

Jag avser att ta initiativ till överläggningar med företrädare för kom- muner och landsting om lämpliga former för att komma igång med teknik- upphandling på dataområdet med hela den offentliga sektorn som beställa- re.

Det är enligt min mening rimligt att räkna med att en stor del av första året kommer att åtgå för att utarbeta förslag till regler m.m. angående teknikupphandling samt att komma igång med några nya projekt. lnled- ningsvis ligger tyngdpunkten i ett projekt på beställarens arbete med sin kravspecif'tkation. Resursanspråken för det nya organet bör då vara rcla- tivt blygsamma. Efter ett första sådant år torde resursanspråken komma att stiga. En sådan modell möjliggör en successiv uppbyggnad av teknik- upphandlingen vilket bör vara av värde.

Jag anser att statskontoret och STU bör kunna fylla en mycket viktig roll som samordnings- och expertstöd för olika beställare. SlPU. som är sta- tens centrala organ för bl.a. personalutbildning. bedriver redan idag en utbildning i teknikupphandling och kommer här att få en än viktigare roll i fortsättningen.

Med hänsyn till betydelsen av att teknikupphandling på dataområdet medverkar till ett förstärkt användarinflytande finner jag det naturligt. att företrädare för arbetsgivare och arbetstagare på den offentliga sektorn erbjuds att delta i verksamheten. Jag avser i övrigt att föreslå regeringen att ge datadelegationen i uppdrag att utarbeta förslag om det särskilda organets organisation. sammansättning. arbetsuppgifter och verksamhets- former.

Med hänsyn till vad jag har anfört beräknarjag att medelsbehovet för det statliga ekonomiska stödet till teknikupphandling uppgår till 10 milj. kr. för

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 35

budgetåret 1982/83 samt 15 milj. kr. för vart och ett av de fyra därpå följande budgetåren. således ca 70 milj. kr. fram till och med budgetåret l986/87.

När det gäller finansieringen av dessa medel för teknikupphandling på dataområdet för den offentliga sektorn förordarjag. att ungefär hälften av medelsbehovet finansieras genom motsvarande omfördelningar från reser- vationsanslaget för ADB—anskaffning till statsförvaltningen.

Ett nytt reservationsanslag. benämnt Tekm'quiphund/ing inom dataom- rådet. bör tas upp i statsbudgeten för denna ändamål. För budgetåret [982/ 83 bör medelsbehovet beräknas till 10 milj. kr. Samtidigt bör förslaget i - prop. l98l/82:lOO bil. ll om anvisning av medel till reservationsanslaget Anskaffning av ADB-utrustning, som disponeras av statskontoret. mins- kas med 5 milj. kr.

Jag vill avslutningsvis något beskriva karaktären på den omfördelning jag tidigare förordat. Reservationsanslaget för ADB-anskaffning tas i an- språk vid enskilda anskaffningar av utrustning. De användande myndighe- terna erlägger sedan årliga avgifter för utnyttjandet av utrustningen mot- svarande avskrivning av erlagd köpeskilling. Statskontorets begäran om medel till reservationsanslaget görs med utgångspunkt från en bedömning av anskaffningsbehov totalt sett. Normalt har inte framställningen om medel föranlett annan åtgärd än att begärda medel har beviljats.

Om den verkliga anskaffningen sedan skulle avvika mot den planerade, om prisutvecklingen skulle se annorlunda ut kan anspråken på reserva- tionsanslagct visa sig blir större eller mindre än beräknat. För större utgifter från anslaget beslutar regeringen. ] övrigt fattar statskontoret beslut om användning av medlen.

Den omfördelningjag har förordat medför främst att man förskjuter 5 ""0 av utbetalningarna framöver några år. Omfördelningen är således inte direkt avsedd att vara en besparing.

För statens del bör väl genomförda teknikupphandlingar kunna leda till produkter och system som är bättre anpassade efter beställarnas krav och med stor hänsyn tagen till de anställdas krav. Jag räknar därför med att sådana produkter får en längre ekonomisk livslängd och således kan ge statliga myndigheter ekonomiska fördelar jämfört med beställningar vid konventionell upphandling.

g. Nordiskt damindustrisamarbete

I olika sammanhang har förts fram förslag om ett nordiskt samarbete på dataindustriområdet. Sålunda har t.ex. dataeffektutredningen i sitt betän- kande pekat på tillverkning av elektronikkomponenter som ett lämpligt nordiskt industriellt utvecklingsprojekt.

Jag anser det vara mycket angeläget att vi i Norden samordnar våra insatser på data- och elektronikens område. Konkreta åtgärder av detta slag utreds f.n. av en särskild arbetsgrupp under Nordiska ministerrådet. Datateknologigruppen.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 36

h. Sysselsättning (n'/1 datateknik

Ett omfattande utredningsarbete har bedrivits när det gäller att söka klarlägga effekterna på sysselsättningen inom landet av fortsatt datorise- ring. Chefen för arbetsmarknadsdepartcmentet kommer i sitt anförande att framhålla att det inte går att närmare klarlägga de direkta sambanden mellan datoranvändning och den totala sysselsättningsnivån. Andra fakto- rer avgör detta.

Därmed sätts åtgärder för att underlätta nödvändig omställning i arbets- livet i fokus. Som framgår av rekommendationerna 38—4l liksom av data- cffektutredningens utredningsarbete kan företag och myndigheter genom- föra många åtgärder för att underlätta och även stimulera nödvändiga omställningar.

i. Regional utveckling och datateknik

Rekommendation 42 anger att datateknik och datakommunikation bör användas för att främja den regionala utvecklingen. Detta kan ske på olika sätt. Ett sätt har varit etableringen av SlGA (servicecentralen i Gällivare). SlGA skiljer sig från de utgångspunkter som ligger bakom t.ex. grann- skapscentralen där skilda former av specialisering eller utlokalisering dis- kuteras. SlGA erbjuder ett brett utbud av servicetjänster. Dessa tjänster kan även kombineras vilket ger underlag för nya produkter. Detta ger flera fördelar. Bl.a. innebär det möjligheter för personalen att utveckla skilda kompetenser. Enligt vad jag erfarit innebär denna verksamhetsinriktning att personalen vid SlGA idag anser sig tillfredsställda med sin arbetssitua- tion. lnom ramen för SlGAs verksamhetsområde har krav på nya pro- dukter framkommit. Exempel på detta är utrustning vilken medger korn- munikation mellan skilda typer av ordbehandlingsutrustning. Tillsammans med statskontoret pågår f.n. ett sådant utvecklingsarbete. Resultaten av detta bör leda till positiva effekter även för statsförvaltningen i övrigt. SlGA kan sägas vara ett exempel på de möjligheter som modem tele- och datateknik öppnar när det gäller att skapa sysselsättning inom områden med särskilda regionalpolitiska problem.

En åtgärd som ofta diskuteras är att etablera särskilda datateknikorien- terade arbetsplatser på orter för att bl.a. minska arbetsresor. ge lokal service. utveckla grannskapet. En praktisk åtgärd som hittills har vidtagits är bl.a. etableringen av försöksverksamheten med det s.k. Grannskap 90 i Nykvarn utanför Södertälje. Denna verksamhet avses igångsättas efter sommaren l982. En av de effekter som eftersträvas är att minska på arbetsresorna till Stockholm genom att personer från Nykvarnsområdet ett par dagar i veckan slipper pendla till Stockholm och i stället kan arbeta i grannskapscentralen.

Från olika håll har föreslagits andra former av grannskapseentraler. Bl.a. har Bo Hedberg och Marilyn Mehlman i rapporten Computer Power to the People: Computer Resource Centres or Home Terminals. Two

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: l23 Bilaga 1 37

Scenarios, Stockholm 1981. pekat på en form där centralen har en viktig funktion att ge service till småföretag, lokala offentliga organ samt till medborgare som bor i ett visst område. Utöver detta kan även centralen utföra olika uppdrag för företag och myndigheter på andra orter. Det kan gälla ord- och textbehandling. dataregistrering. bearbetning av enkäter m.m. Denna form av central skulle organiseras som ett företag med an- ställd personal som bor i grannskapet.

I detta sammanhang kan nämnas att ett omfattande projekt inletts i syfte att skapa nya företag och sysselsättningstillfällen i Gällivare och Kiruna kommuner. En viktig del är att stimulera utvecklingen av den kunskap som finns vad avser datateknik och elektronik. Detta sker på olika sätt dels genom direkta insatser. exempelvis genom att stimulera etableringar. dels genom att ge en bredare insikt i skilda datatillämpningar. Resultaten av detta är bl.a. etablering av en datacentral i Kiruna. På sikt kan detta medföra ca 100 nya arbetstillfällen i Malmfälten. Vidare har industriminis- tern nyligen föreslagit särskilda insatser inom rymdforskningen (prop. 1981/82: IB). I samband med nyss nämnda projektverksamhet bedrivs vidare särskilda insatser där datatekniken används för att möjliggöra en ökad utbildning av företagare. Detta sker till viss del genom s.k. program- merad utbildning. Tekniken kommer även att prövas för att utbilda perso- ner i glesbygd.

Industriministern hari särskild ordning ( prop. 1981/82: 1 13) föreslagit att statligt stöd skall kunna lämnas för byggande av en kommunal industrilo- kal i Kiruna. lndustrilokalen skall utnyttjas främst av skilda typer av serviceföretag m.m. Ett verksamhetsområde härvid kan vara att med stöd av internationella teknikdatabaser förmedla nya teknologier till företag i Norrbotten.

Jag anser det angeläget att nämnda insatser stöds samt att skilda förslag angående grannskapscentraler samordnas i syfte att nå ökad kunskap om hur datateknik och datakommunikation på detta sätt kan bidraga till regio- nal utveckling. Jag avser därför att. efter samråd med chefen för industri- departementet. ta initiativ till att ytterligare försök planeras. Härvid kom- mer det av Hedberg och Mehlman beskrivna alternativet att bedömas.

j. Du'entralisering av datakraften och datakunnandet.

l rekommendation 43 betonas att datakraften och datakunnandet bör spridas men detta bör ske med vissa bestämda syften. Det framgår att decentralisering därmed blir ett viktigt medel för att främja arbetsinnehål- let för de anställda. användarinflytandet och effektiviteten samt för att minska sårbarheten. l datasammanhang har decentralisering tidigare ofta handlat om att sprida datorerna. bl.a. för att minska sårbarheten.

För att närmare belysa dessa frågor och hur olika åtgärder vad gäller systemutveckling och datordrift kan bidraga till vad som eftersträvas i rekommendationen. avser jag att senare föreslå regeringen att ge decen-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 38

traliseringsdelegationen i uppdrag att inbjuda olika forskare och praktiker att systematisera erfarenheter och forskningsresultat på området. Resulta- tet bör bl. a. kunna ligga till grund för vidare åtgärder.

k. Helhetssyn på datatekniken

I rekommendation 47 finns en allmänt hållen men klart inriktad formule- ring vad gäller hclhetssyn på datatekniken. Den lyfter fram människan i (teknik)samhället. Den betonar att frågor om teknik och användning samt konsekvenser av denna användning för människor. organisationer och samhället måste betraktas i ett sammanhang.

Jag anser det vara angeläget att denna syn på datatekniken sprids och beaktas. Jag vill särskilt betona betydelsen av att utbildningsmaterial i datafrågor innehåller dessa tre moment. Det är också angeläget att forsk- ningsprojekt på dataområdet — så långt möjligt — innehåller kvalificerad kompetens vad gäller datateknik. användning och konsekvenser även om tyngdpunkten i det enskilda fallet kan väga över åt något håll. Som tidigare framhållits (rekommendation 15) bör datasystem utvecklas i nära samspel med verksamhetens mål. organisationen och de människor som arbetar i den. Genom den kunskapsmässiga breddningen av forskningen. som jag förordar bör forskningsresultaten bli mera användbara för att stödja den datasystemutveckling som beskrivs i rekommendation 15.

Rekommendation 50 anger att forskningen måste vara balanserad vad gäller storlek m.m. på insatser om teknik. användning och konsekvenser. Med hänsyn till den obalans som finns för närvarande Uämför avsnitt 4.2 ) är det angeläget att fortsatta satsningar på forskning inom dataområdet inriktas på att minska denna obalans.

4.4 Översiktlig plan för datapolitiska utredningar under etapp Il

De planerade utredningar. som jag nu kommer att kortfattat redovisa. har framkommit ur arbetet med att bereda datadelegationens rekommen- dationer och förslag.

Utredningarna redovisas områdcsvis i huvudsak enligt den uppställning som finns för rekommendationerna till kategori 2 ( avsnitt 4.2.2 . 4.2.5 samt 4.2.7).

Det är angeläget att betona att i de flesta fall några förslag till hur och i vilka sammanhang utredningarna bör genomföras inte lämnas. Sådana överväganden bör göras i anslutning till att utredningarna skall initieras. Det kan t.ex. förekomma att de datapolitiska frågeställningarna bör utre- das i anslutning till att andra verksamhetsmässiga eller lagstiftningsmäs- siga frågor behandlas.

a. Anställdas integritet på arbetsplatsen

En fortsatt kraftig ökning av datateknikanvändningen på arbetsplatserna

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 39

kommer att öka möjligheterna att med hjälp av tekniken mäta enskildas arbetsprestationer. Många är oroade över en sådan utveckling. För att ge berörda ytterligare underlag för eventuella åtgärder bör en faktaredovis- ning tas fram.Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att ta upp frågan i samband med sin bedömning av ett forskningsprojekt kring arbetsmiljö, medbestämmande och arbetsorganisation som föreslås bli knutet till arbetarskyddsfonden.

b. Datakvalitet

Som en följd av att allt mer information om medborgarna lagras i datare- gister finns det en risk på olika områden att den bild datorerna ger av verkligheten, i debatten kallad dataskuggan. kan räknas som mera relevant vid ärendehandläggning än uppgifter som medborgarna själva hävdar som riktiga.

Olika frågor behöver belysas i detta sammanhang. I vilken mån har allmänheten fått det lättare eller besvärligare till följd av datarutinerna? Finns tillräckliga rutiner och resurser för rättelser av fel? Om myndigheter lagrar s.k. mjukdata på ADB-medium, vilka åtgärder har då vidtagits för att se till att de inte missbrukas och hur kontrolleras kvaliteten?

Mot denna bakgrund är det angeläget att inleda ett utredningsarbete för att i första hand studera den befintliga datakvaliteten och inventera beho- vet av åtgärderi enlighet med rekommendation 3.

('. Insyn i och medverkan i de politiska beslutsproeesserna

I takt med att allt fler beslut i olika sammanhang grundas på faktaunder- lag och analyser. som tagits fram med hjälp av datorer, finns det en risk att medborgarnas möjligheter till insyn i de politiska processerna kraftigt försvåras. Datateknikens ökade användning för att understödja planering och beslutsfattande kan också komma att ytterligare öka avståndet mellan experter och politiker å ena sidan och medborgarna å den andra sidan. Samtidigt har också hävdats att datatekniken ger möjligheter till ökad insyn och deltagande i beslutsprocessen för breda medborgargrupper.

Enligt min mening finns det starka skäl för att inleda ett utrednings- och forskningsarbete i denna viktiga fråga. Rekommendation 7 anger därvid en utgångspunkt.

d. Jämställdhet mellan kvinnor och män samtfrågor om handikappade

Efter samråd med arbetsmarknadsministern kan jag upplysa att denne i sitt anförande idag kommer att föreslå vissa utredningsinsatser vad gäller jämställdhetsfrågor samt frågor om handikappade.

e. Konsumentinflytande

Kommunikationsteknologins utveckling är en av de avgörande datapoli- tiska frågorna. Datoriseringen inom handeln. banker och servicesektorn i

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 40

övrigt tillsammans med utvecklingen mot elektroniska betalningssystem är områden som kräver skärpt uppmärksamhet bl.a. från ett konsumentpoli- tiskt perspektiv.

Konsumentverket som är central förvaltningsmyndighet för konsument- frågor följer uppmärksamt utvecklingen på detta område. När det gäller butiksdatorerna (EAN-systemet) enades verket och handeln år 1979 om vissa minimikrav för den prisinformation som skall lämnas i butiker och på kassakvitton. F.n. arbetar konsumentverkct med frågan om hur denna information skall utformas i praktiken.

Jag avser senare i samråd med handelsministern att återkomma till frågan om betalningssystemen och den personliga integriteten m.m.

f. Fältpror med teledata

Frågor kring införande och användning av nya medier har behandlats av informationsteknologiutredningen. som (överlämnande sitt slutbetänkande Nya medier (SOU l98lz45) ijuni [98]. l betänkandet föreslogs fortsatt verksamhet med text-TV (på TV—nätet utsänd textinformation) och fri etableringsrätt för teledata (på telenätet överförd textinformation) dock med förbud mot reklam. _

Dessa frågor har behandlats i budgetpropositionen (prop. l98|/82:1()() Bilaga 12) varvid utbildningsministern i enlighet med utredningens förslag förordar permanentning av text-TV. Beträffande teledata hänvisar han till en kommande massmediautredning som sammantaget skall bedöma nya teknikers konsekvenser på mediaomrädet.

InformationsteknoIogiutredningen förde i sitt betänkande ett långtgåen- de resonemang om önskvärdheten av att genomföra praktiska fältprov med teledata. dock utan att lägga något konkret kostnadskrävande förslag. Tanken var att man skulle välja ut en lämplig kommun och där engagera hushållen. folkrörelser. kommunala myndigheter och organ. folkbibliote- ken m.tl. Ett sådant lokalt teledata-system skulle kunna fungera som en "anslagstavla" eller "mötesplats" för många människor.

Ett flertal praktiska fältprov med teledata genomförs för närvarande (bl. a. vid televerket) där industriföretag. banker och personalorganisatio- ner är intressenter.

I Sverige finns det relativt få försök som genomförts med teledata och som riktar sig mot allmänheten. ] flera andra länder har mera omfattande försök genomförts. exempelvis i Frankrike. Storbritannien. Japan och USA. TV-industrin och annan angränsande elektronikindustri håller påatt förbereda sig för en relativt kraftig expansion med delvis nya produkter och tjänster som riktar sig mot allmänheten.

De kommersiellt inriktade försöken av den typ som beskrivits i det föregående blir ofta marknadsorienterade med kanske främsta syfte att bedöma marknadsutvecklingen.

För samhällets del bör det vara angeläget att få fram konsekvensbedöm-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 41

ningar och analyser av hur olika medborgargrupper kan utnyttja de nya teknikerna och vilka fördelar och nackdelar det kan vara fråga om.

Det kan vara svårt att få sådana analyser och bedömningar genomförda på ett tillfredsställandc sätt genom att följa olika kommersiella försök som pågår. ] stället kan det krävas att samhället initierar ett nytt försök med teledata i hushåll och knyter en särskild utvärderingsgrupp till projektet.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbiIdningsdepartementet. Han avser att senare föreslå regeringen ett sådant projekt i anslutning till arbetet i den aviserade kommittén.

g. Nyskapande i organisationen — lärande i arbetet

Arbetsmarknadens parter och de utredningar som tagit upp frågor kring datoriseringen i arbetslivet. framför allt DEK och dataeffektutredningen. redovisar en samstämmig uppfattning att datatekniken [råde kan ge upphov till ett sätt att organisera arbetet som gör att organisationen stelnar och användas på ett sätt som främjar innovationsbenägenhet. kompetensut- veckling och förändringsbenägenhet i organisationen.

Datatekniken kan leda till utarmning av arbetsinnehållet och försämrade yrkesroller. om man inte medvetet strävar efter att finna lösningar som stimulerar användarna av datasystem till att stegvis lära sig mera och utvecklas i arbetet.

Även om många är överens om inriktningen. t.ex. i rekommendationer- na 19 och 25. är det svårt att veta vilka åtgärder som skall genomföras. Ett utrednings- och forskningsarbete bör därför initieras för att beskriva och bedöma olika åtgärder.

h. Användariruflytunde över stora datasystem

Som jag redovisat i det föregående ( avsnitt 4.2.5 ) avserjag att ge stats- kontoret i uppdrag att belysa olika frågor om användarinflytande i sam- band med riksomfattande statliga datasystem. Bl. a. är avsikten att för den riksomfattande verksamheten finna lösningar som väl uppfyller kraven på rättssäkerhet och lika lagtillämpning samtidigt som datasystemen är utfor- made på ett sådant sätt att användarna har ett ökat inflytande över system- utveckling och datordrift.

i. Samhällskontrull — integritet

Krav på ökad kontroll av medborgarna. exempelvis i samband med bekämpande av ekonomisk brottslighet. kommer ofta i konflikt med krav på skydd av den personliga integriteten vid användning av ADB. Dessa frågor har sedan länge uppmärksammats i den allmänna debatten och statsmakterna har också vidtagit ett flertal åtgärder inom detta område. Regler och principer för lösning av dessa motstående intressen finns främst i sekretesslagen och i datalagen. Datalagstiftningskommittén arbetar också med frågorna inom ramen för uppgiften att lägga fram förslag om en

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 43

generell personregisterlagstiftning. Ämnet har också behandlats inom and- ra samhällsorgan. Särskilt viktigt är det arbete som f.n. bedrivs av den arbetsgrupp inom brottsförebyggandc rådet (BRÅ) som har till uppgift att se över bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet mellan myndigheter.

Särskild uppmärksamhet bör visas de konkreta fall där på senare år ADB-register använts eller föreslagits användas för samhällskontroll. Konsekvenserna härav i olika avseenden bör belysas.

j. Dafajiödc' över gränserna

Få länder är så beroende som Sverige av det internationella dataflödet. Detta kommer att ha en väsentlig betydelse för den svenska industrins val av långsiktig utvecklingsstrategi liksom för utvecklingen på en rad andra sektorer av svenskt närings- och samhällsliv.

De dataflöden jag närmast tänker på rör bl. a. teknisk/vetenskaplig information. handel med datatjänster. företagens egen information. plats- bokningssystem för flyget. internationella banksystem. meteorologiska in- formationssystem m.m.

Internationellt utredningsarbete om effekterna av de växande dataflö— dena över gränserna pågår bl. a. inom OECD och inom andra internatio- nella organ där Sverige ingår. I anslutning till detta arbete anser jag det angeläget med ytterligare insatser för att ta fram material som belyser dessa frågor för svenskt vidkommande.

Vissa utredningsinsatser pågår redan bl.a. beträffande sårbarhetsfrågor m.m. Jag ser det dock som angeläget att ett mer heltäckande material utarbetas som underlag för den allmänna debatten rörande dessa för nä- ringsliv och samhälle viktiga framtidsfrågor.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att presentera ett brett utredningsmaterial om dataflödena över de svenska gränserna. vilken betydelse de har för närvarande samt underlag för bedömningen av utvecklingen på sikt. Jag finner det särskilt angeläget att utredaren belyser hur utvecklingen av det internationella datautbytet påverkar förutsättningarna för svensk exportindustri. små och medelstora företag. etc. Det är också angeläget att belysa inom vilka branscher som denna utveckling kommer att ha störst genomslagskraft.

Det är emellertid också väsentligt att redovisa hur det växande interna- tionella dataflödet kommer att utnyttjas för andra samhällsfunktioner samt hur det kan komma att påverka möjligheterna till service för medborgarna. förvaltningens effektivitet. sysselsättning m.m.

Utredningen ska ge en bred kartläggning över området och ge underlag för överväganden om hur vi skall fortsätta arbetet med att utarbeta natio- nella ställningstaganden till frågor om internationellt datautbyte.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/822123 Bilaga 1 43

k. Teknikens påverkan på post- och telesert'ic'e

Utvecklingen på datakommunikationsområdet med nya datatjänster som elektronisk post. postfax. teletex. elektroniska betalningssystem m.m. påverkar post- och teleservicen i framtiden.

Det är därför angeläget att de förändrade förutsättningar som den tek- niska utvecklingen innebär för post- och teleservicen granskas främst i ett längre tidsperspektiv.

Jag utgår ifrån att postverket och televerket noga följer utvecklingen och är beredda att gemensamt redovisa olika tänkbara utvecklingsalternativs påverkan på befintliga och nya post- och teletjänster.

5 Framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnad- datapolitik

Datatekniken är somjag inledningsvis konstaterade en relativt ny teknik med snabbt växande användning. Mycket talar för att vi sett i ett längre perspektiv bara står i början av en utveckling som saknar motstycke i historien. Det framväxande informationssamhället kan visa sig vara en av de största utmaningar mänskligheten någonsin mött.

Jag har i det föregående (avsnitten 4.3 och 4.4) redovisat mina bedöm- ningar av de åtgärder som behöver vidtas under den kommande treårspe- rioden i form av en översiktlig åtgärdsplan resp. översiktlig utrednings- plan.

För en tredje etapp i utformningen och tillämpningen av en samordnad datapolitik har jag pekat på två av datadelegationens rekommendationer: rekommendation 3 om kontroll av den snabbt växande. ADB-registrerade informationsmängden och rekommendation 49 om informationssamhällets utveckling. Samtidigt måste man på goda grunder anta. att merparten av de frågor som idag är aktuella i den datapolitiska debatten kommer att kräva ställningstaganden och åtgärder av olika slag från samhällets sida även om 3—4 år.

Jag vill också understryka att det har varit en målsättning inför den andra datapolitiska etappen att finna en lämplig avvägning mellan kraven på hög grad av styrning av datateknikens utveckling och användning och rakt motsatta krav på att låta utvecklingen ha sin fria gång. Det är min. förhoppning att det föreliggande förslaget till åtgärder präglas av en sådan avvägning att vi i de reglerande åtgärderna bevarar en hög grad av flexibili- tet. I den mån detta inte visar sig leda till målet om en positiv utveckling och användning av datatekniken under demokratisk styrning och kontroll. kan det inför den tredje etappen i datapolitiken finnas skäl att pröva mer direkt verkande och kraftfullare styrmedel.

[ det sammanhanget kommer också frågan om den institutionella ramen för den samordnade datapolitiken upp. Den samordning som regering och

• Sida 54
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilagal 44

riksdag så här långt har funnit ändamålsenlig. och som utövas av datadele- gationen i enlighet med dess direktiv. utgören administrativt mjuk form. I direktiven sägs också att delegationens verksamhet skall utvärderas efter 3—4 år.

Jag är inte nu beredd att uttala mig om hur styrningen på samhällsnivä och samordningen av datapolitiken skall organiseras i ett längre perspek- tiv. ] ett kortare perspektiv är det innehållet i den praktiska politiken och strävandena att forma en svensk modell för datateknikens användning i samhället som bör engagera alla krafter.

6 Den fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen m. m.

6.1 Inledning

Frågor om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats för riksdagen i olika sammanhang bl.a. i prop. 1978/79: |2l om användningen av ADB i statsförvaltningen. prop. l979l80: 124 om den centrala organisationen för rationalisering och ADB i statsft'irvaltningen och i-de senaste årens budget- propositioner.

I förevarande sammanhang redovisas vissa kompletterande principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och användning inom statsför- valtningen. Vidare redovisas vissa ytterligare åtgärder som har vidtagits och som planeras av regeringen. För att ge en samlad bild lämnas en relativt omfattande redogörelse för regeringens tidigare ställningstaganden bl.a. iprop. l978/79zl21.

6.2 Principer och riktlinjer, m. m.

Bakgrund

I prop. 1978/79: lll om användningen av ADB i statsförvaltningen anges ett antal riktlinjer och regler som bör gälla inom områdena systemutveck- ling, datordrift m.m. Som en grundläggande utgångspunkt anges att ADB är ett hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet för användningen av ADB i statsförvaltningen måste därför vara att ADB skall bidra till att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verk— samheten förbättras i andra avseenden.

Ansvaret för användningen av ADB bör normalt knytas till den myndig- het i vars verksamhet ADB används. Det gäller även systemutvecklingsar- betet och datordriften.

De ändamål för vilka ADB används i administrativ verksamhet och de förbättringar som därvid eftersträvas kan sammanfattas i följande punkter: — lägre kostnader och mindre resursuppoffringar — bättre information och beslutsunderlag

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 45

— snabbare ärendebehandling

— bättre uppföljning och kontroll

— bättre arbetsförhållanden

— bättre prestationer och service

— nya organisations- och arbetsformer.

Ofta kan flera förbättringar åstadkommas samtidigt. Höjd ambitionsnivå leder dock ofta till att kostnaderna ökar. I samband med utveckling av ADB-system måste därför noggranna analyser och avvägningar göras i fråga om syftena med och ambitionsnivån på datorstödet.

ADB är ett hjälpmedel av mycket speciell karaktär genom sina vitt- gående konsekvenser i olika avseenden. Även en rad andra förhållanden än ambitionsnivåcr och kostnader påverkar därför hur ADB bör få använ- das och hur ADB-funktioner bör organiseras. Viktiga sådana förhållanden är bl. a.:

— samhällets och förvaltningens sårbarhet — rättssäkerhet och integritetsskydd

— arbetsförhållanden och sysselsättning — medbestämmande för personalen

— decentralisering

— insyn i förvaltningen.

Vid riksdagens behandling av propositionen konstateras (FiU 1978/ 79: 34, rskr 1978/79: 339) att det råder betydande enighet i fråga om vissa av de utgångspunkter och huvudlinjer som kan avläsas i propositionen. Dit hör den grundläggande utgångspunkten att ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. varvid ADB skall bidra till att utnyttja till- gängliga resurser effektivare eller förbättra verksamheten i andra avseen- den. Till de utgångspunkter varom betydande enighet synes råda hör också principen att ansvaret för användningen av ADB normalt bör knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB används liksom de i propositionen angivna huvudlinjerna för systemutvecklingsarbete och datordrift.

Riksdagen konstaterar emellertid att på vissa av områdena är riktlinjerna mycket allmänt angivna. varför det kan vara svårt att få en uppfattning om hur de kommer att tillämpas. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen och vid behov precisera eller ompröva de angivna riktlinjer- na. På andra områden saknas i huvudsak riktlinjer i propositionen. bl.a. gäller detta frågor om hur allmänheten berörs. arbetsmiljöfrågor. effekter på sysselsättning och på de anställdas möjligheter till inflytande samt frågor om utbildning och kompetensuppbyggnad. I propositionen påpekas att flertalet av dessa frågor är föremål för särskilda utredningar och att regeringen avser att redovisa sina ställningstaganden i takt med att utred- ningarna redovisar sina resultat. Riksdagen finner det angeläget att så sker. varvid den mer fullständiga bilden av ADB-verksamhetens förutsättningar och verkningar i statsförvaltningen torde komma att framträda.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 46

Föredragendens överväganden

De principiella utgångspunkter som redovisades av regeringen våren 1979 i prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen bör nu kompletteras med hänsyn till resultatet av det utredningsarbete som bedrivits av bl. a. datadelegationen. Delegationen har som jag tidigare har redovisat i sin rapport Samordnad datapolitik (Ds B l981:20) i form av rekommendationer redovisat ett antal principer och riktlinjer för datatekni- kens utveckling och användning i samhället. l tillämpliga delar bör dessa principer och riktlinjer enligt min mening gälla även för den statliga utveck- lingen och användningen av datatekniken. Med hänsyn till vad statsmak— terna beslöt våren 1979 vill jag nu särskilt nämna följande. speciellt med tanke på utveckling och drift av datasystem: — information till medborgarna från offentliga ADB-system — systemutveckling och organisationsutveckling

— ADB-tekniken som stödteknik

— arbetsmiljö och arbetsinnehåll — utbildning och användarinflytande

— medbestämmande

— offentlighetsprincipen och ADB

— sysselsättning.

Information till medborgarnafrån Q/_72')1t1i_ea ADB-system. Fler och fler myndigheter och andra offentliga organ använder ADB för att insamla. lagra och bearbeta information till samhällsmedborgarna. Denna informa- tion utgör många gånger underlag för beslut som rör enskilda medborgare.

De ADB-system. vars syfte är att meddela uppgifter till medborgarna. bör utformas på ett sådant sätt att mottagaren får en sakligt riktig och förståelig information. ADB-systemen bör kunna användas för att ge rik- tad och anpassad information till olika kategorier av mottagare. Stora ansträngningar måste göras för att undvika ett onödigt "byråkratiskt" språk.

Systema!veckling och organisationsutvcckling. En viktig utgångspunkt för utvecklingen och användningen av datatekniken är det be- roendeförhållande som finns mellan en viss verksamhets mål. organisatio- nen av verksamheten, de människor som arbetar i organisationen och den teknik som utnyttjas. Förändringar av en faktor — t.ex. införande av (data-) teknik — påverkar direkt de andra faktorerna.

Utveckling av ADB-system bör ske samordnat med utveckling av verk- samhetens mål. dess organisation och de människor som arbetar i den. System- och organisationsutveckling bör genomföras samtidigt och i sam- verkan med varandra. Personalutveckling och personalutbildning spelar ofta en betydelsefull roll i sammanhanget.

ADB-tekniken som stödteknik. I dag är kunskapen om datatekniken i stor utsträckning koncentrerad till dem som är yrkesverksamma inom själva datateknikområdet. t. ex. tekniker. systemmän och programmerare.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 47

De personer som använder ADB—systemen kan i regel ganska lite om själva datatekniken.

Denna kunskapskoncentration har lett till att den teknikorienterade per- sonalen fått ett betydande inflytande över utvecklingen och driften av datasystemen och därmed ibland också över själva organisationens ut- veckling.

lnom databranschen pågår ett omfattande arbete med att utveckla mer användarinriktade programeringsspråk och s.k. programpaket. En sådan utveckling gör det enklare för användarna att tillgodogöra sig och få inflytande över datatekniken. Datatekniken blir en stödteknik som kan hanteras också av de sakansvariga. Datateknikernas roll och arbete för- ändras härigenom och ett närmare samspel mellan teknikerna och de sakansvariga kan etableras.

Arbetsmiljö och arbetsinm'håll. Införande av datateknik kan i många fall leda till stora förändringar av arbetsinnehållet och arbetsmiljön. För de anställda kan dessa förändringar leda till både försämringar och förbätt- ringar. Datatekniken kan användas på ett sätt som gör att arbetsinnehållet utarmas och att arbetet blir mer monotont. Men tekniken kan också användas så att arbetsinnehållet berikas och den enskilde får mer kvalifice- rade uppgifter och ökad stimulans i sitt arbete.

Vid utformningen av ADB-system och organiserandet av arbetet bör stor hänsyn tas till sådana faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen. ADB-system skall vidare vara så utformade att användarna inte drabbas av fysiska eller psykiska besvär beroende på brister i arbetsmiljön.

Faktorer som exempelvis möjligheterna för berörda arbetstagare att överblicka den egna insatsens bidrag till slutprodukten. variera arbetsme- toder och arbetstakt och att påverka ordningsföljden mellan olika arbets- moment bör särskilt beaktas. Detsamma gäller möjligheterna till gemen- skap i arbetet med arbetskamrater och andra. Strävan bör vara att med hjälp av tekniken åstadkomma omväxlande och stimulerande arbetsmiljö- er.

Utbildning och användarin/Iymnde. En grundläggande tanke i datapoli- tiken är att de som använder ADB-system måste få ett ökat inflytande över utvecklingen och användningen av dessa. För att nå detta ökade inflytande krävs emellertid ökade kunskaper. Användarna bör därför helst redan innan systemutvecklingen inleds ges en ändamålsenlig utbildningi syfte att öka möjligheterna till inflytande genom att bl.a. kunna förstå och bedöma föreslagna förändringar samt att aktivt medverka i utvecklingsarbetet och i den senare användningen av systemet.

Vid utveckling av större ADB-system. som spänner över stora använ- dargrupper. kan det vara svårt för enskilda användare att kunna utöva ett sådant inflytande. I sådana fall bör det prövas om ADB-systemet kan indelas i mindre, självständiga delar (delsystem). Minskad systeminte- ' gration och minskad samordning får vägas mot de fördelar som ett ökat

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 48

anvz'indarinflytande kan ge i form av ett effektivare genomförande. ett bättre fungerande system och ett minskat underhåll.

ll-Ied/n-nrtiimmmrdc. Rätten till de fackliga organisationernas medbestäm- mande m.m. regleras främst i lagen (19762580) om medbestämmande i arbetslivet samt i med stöd av lagen träffade avtal.

Arhetsmarknadsministern kommer senare att lämna en utförligare redo- visning av de lagar och avtal som finns inom detta område.

I fråga om Q/fen[liglrersprincipwr och ADB har till riksdagen redan i annat sammanhang lämnats vissa förslag. Datalagstiftningskommittén (DALK) har i delbetänkandet (SOU 1981z3ll Offentlighetsprincipen och ADB utrett frågan om en förstärkning av den s. k. offentlighetsprincipen i fråga om upptagningar för ADB. Principen innebär att enskilda enligt bestänrmelser i 2 kap. tryckfrihetsförordningen har rätt att ta del av all- männa handlingar hos myndigheterna. DALKzs förslag har legat till grund för den proposition om offentlighetsprincipen och ADB (prop. 1981/821371 som lämnades till riksdagen i november 1981. I propositionen. som ännu inte har slutligt behandlats av riksdagen (KU 1981/82z21), inskärps att myndigheterna skall beakta offentlighetsprincipen i sin ADB-användning. Sålunda föreslås en bestämmelse i 15 kap. sekretesslagen. som komplet- terar tryckfrihetsförordningens föreskrifter om allmänna handlingar. om att myndigheter som använder ADB skall ordna databehandlingen med beaktande av den i tryekfrihctsförordningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar. Myndigheterna skall vidare ordna databehandlingen med beaktande av det intresse som enskilda kan ha att själva utnyttja terminal eller annat tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för att ta del av allmänna handlingar. '

Vidare föreslås regler om rätt för allmänheten att använda myndigheter- nas terminaler. skyldighet att upprätta dokumentation av ADB-använd- ningen m. m.

Sysselsc'imring. Statliga myndigheter bör generellt eftersträva en hög personaladministrativ handlingsbcredskap, inte bara med hänsyn till de problem som kan uppstå i samband med ett ökat utnyttjande av ADB i statsförvaltningen titan också mot bakgrund av de pågående bcsparings- strävandena och de årliga begränsningarna av medel till myndigheternas verksamhet. Det omfattande besparings- och rationaliseringsz-rrbetc som pågår ställer ökade krav på att omplaceringsverksamheten fungerar effek- tivt. såväl lokalt inom myndigheterna som centralt genom medverkan av i första hand statens arbetsmarknadsnämnd.

Aktiva åtgärder måste vidtas som också i ett längre tidsperspektiv bred- dar de anställdas kompetens m.m. och underlättar en ökad rörlighet mel- lan olika arbetsuppgifter. För att underlätta nödvändiga omställningar är det ur pcrsonalpolitisk synpunkt angeläget att de planeras långsiktigt och genomförs med god framförhållning.

I samband med 1981 års avtalsrörelse kom parterna överens om att

• Sida 59
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga [ 49

fortsätta en redan påbörjad översyn av bl.a. gällande trygghetsregler med syfte att snarast möjligt sluta ett nytt trygghetsavtal. Parterna slog samti- digt fast vissa principer som avses vara en grundval för fortsatta förhand- lingar om trygghetsreglerna. Bl.a. sägs där att förändringar bör ske så att en övergång till ny verksamhet underlättas för berörda arbetstagare. För- ändringarna skall genomföras så att en eventuell personalavvcckling sker genom naturlig avgång. omplacering och andra personaladministrativa åt- gärder. Staten skall som arbetsgivare så långt möjligt med hjälp av olika personaladministrativa åtgärder medverka till att trygghetsmålet förverkli- gas. Det innebär inte en utfästelse att därutöver garantera fortsatt syssel- sättning. Ätgärderna skall dock ske med den övergripande personalpoli- tiska inriktningen att ingen arbetstagare mot sin vilja skall bli utan arbete. I avtalet har staten som arbetsgivare givit trttryck för vilka personalpolitiska principer som skall vara vägledande i samband med förändringsarbetet.

I det fortsatta arbetet avser parterna att behandla frågor om omplacering och lokal samverkan vid omplacering. inkomsttrygghet och regler för planering samt frågor om medbestämmande och inflytande. Vidare be- handlas bl.a. personaladministrativa åtgärder vid övertalighet såsom infor- mation om lediga platser. anställningsstopp och andra rekryteringsbegrän- sade åtgärder. omskolning och annan utbildning. tjänstledighet samt av- gång från myndigheten med — i förekommande fall — pension. avgångsbi- drag eller årlig ersättning.

6.3 Planering, beslut och systemutveckling

Bakgrund

I prop. 1978/79: 121 om användningen av ADB i statsförvaltningen redo- görs för regeringens syn på användningen av ADB för administrativa ändamål i statsförvaltningen. I propositionen anges bl.a. ett antal åtgärder som behöver vidtas för att förbättra planeringen. styrningen och samord- ningen när det gäller ADB-användningen.

Åtgärder bör enligt propositionen vidtas för att stärka statsmakternas faktiska möjlighet att påverka användningen av ADB. Frågor som rege- ringen och i viktigare fall riksdagen bör ta ställning till är ADB-systemets ändamål. ambitionsnivån i datorstödet. system- och driftstrukturerna samt i vilken takt ADB skall införas på olika områden. För att statsmakterna skall ges bättre möjlighet att följa och påverka användningen av ADB krävs också ökad enhetlighet i den formella handläggningen.

Åtgärder bör vidare vidtas för att få till stånd ökad effektivitet i myndig- heternas användning av ADB. såväl i utvecklingsarbetet som i datordrif- ten. Detta är angeläget med hänsyn till bl. a. de stora resurser som numera används för utveckling och drift av ADB-system.

Åtgärder behövs också för att ge användarna och andra som berörs av 5 Riksdagen I98l/82. [sam/. Nr 123. Bilaga ! '

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 50

systemen bättre möjligheter till insyn och inflytande samt för att öka även allmänhetens insyn i hur ADB används i statsförvaltningen.

Handläggningwrdning m. m.

Beträffande handläggning av systeminvesteringar framhålls i propositio- nen att frågor som rör utveckling av ADB-system ägnats för liten uppmärk- samhet. särskilt i förhållande till den uppmärksamhet som ofta ägnas frågor om val av själva utrustningen. Intresset bör i högre grad än f.n. inriktas på de tidigare leden i ADB-systemens tillkomst. eftersom möjlig- heterna till styrning och annan påverkan är störst under de tidiga skedena. Kostnaderna för utrednings- och utvecklingsarbetet är dessutom ofta bety- dande.

För att ge beslutsfattare och andra intressenter bättre möjligheter till styrning och kontroll bör formella regler utarbetas och fastställas för etappindelning. beslutspunkter och beslutsunderlag vid utveckling och införande av större eller på annat sätt viktiga ADB-system inom statsför- valtningen. De regler som skall gälla för beslutsgäng och beslutsunderlag i samband med sådana systeminvesteringar bör samlas i ett särskilt doktr— ment. en s.k. handläggningsordning. Av denna bör framgå vilket ansvari hithörande frågor som åvilar regeringen. de centrala rationaliseringsor- ganen och övriga berörda myndigheter.

Enligt föredragandens mening är det angeläget att statsmakterna i högre grad än hittills uttryckligen tar ställning till frågor om ambitionsnivå o.d. i samband med datorstöd. dvs. frågor om bl.a. grad och typ av service i olika avseenden. till utvecklings- och genomförandeplaner och till de fak- tiska och tänkbara effekterna av ADB-system i vid mening.

Regeringens och i viktigare fall riksdagens direkta medverkan i besluts- processen bör normalt dock kunna begränsas till större och viktigare systeminvesteringar och till några från styrningssynpunkt särskilt viktiga etappövergångar i dessa.

Regeringens medverkan är angelägen bl.a. vid granskningen av förstu- dien. då beslut fattas om utredningsarbetets närmare inriktning. Vidare bör den ges tillfälle att granska huvudstudien eftersom ett heltäckande material då skall föreligga men mer kostnadskrävande aktiviteter normalt inte har påbörjats. Innan ett större och viktigare system tas i drift bör regeringen slutligen få tillfälle att kontrollera hur systemet uppfyller ställda krav och att det får rimliga effekter i övrigt.

De systeminvesteringar som följer den särskilda handlz'iggningsordning- en förutsätts på lämpligt sätt bli anmälda för riksdagen i samband med för- eller huvudstudien samt i övrigt om förutsättningarna väsentligt förändras.

Avslutningsvis i detta avsnitt framhåller föredraganden att det är en angelägen uppgift att på alla områden inom statsförvaltningen bekämpa byråkratiseringen. Detta måste självfallet även prägla den närmare utform-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 51

ningen av handläggningsordningen och de sätt på vilka olika instanser avses medverka i arbets- och beslutsprocessen på ADB-området. Myndig- heterna måste få stöd. så att de kan uppfylla de krav som ställs utan onödigt merarbete. De centrala rationaliseringsorganen har här en viktig uppgift.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anfördes (FiU 1978/79: 34. s. 17) följande beträffande styrningen av ADB i statsförvaltningen:

”Utskottet vill beträffande vad som sägs i dessa frågor instämma i vad som understryks såväl i propositionen som i flera av motionerna. nämligen att det är angeläget att förbättra planeringen. styrningen och samordningen av ADB-användningen i statsförvaltningen. Utskottet vill i sammanhanget särskilt framhålla nödvändigheten av att förbättra statsmakternas insyn i användningen av ADB och av att ge statsmakterna bättre möjligheter att påverka inriktningen av ADB—användningen. Detta kräver att statsmak- terna kommer in redan i ett tidigt skede av beslutsprocessen för större och viktigare projekt och att ett lämpligt utformat beslutsunderlag tas fram vid flera olika tillfällen. Vidare krävs att myndigheterna i sin planering tar hänsyn till att statsmakterna kan komma att förändra förtrtsättningarna för ADB-projekt. Som påpekas såväl i propositionen som i flera av motioner- na så kan emellertid en ökad reglering i detta syfte medföra risk för byråkratisering. Utskottet är medvetet om att vissa sådana effekter kan vara svåra att undgå om statsmakterna vill få ett fastare grepp på dessa problem vid utformningen av beslutsprocessen.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att den tilltänkta ordningen för beslut rörande ADB-projekt i statsförvaltningen utformas med hänsyn tagen till riksdagens särskilda behov. Riksdagen bör ges tillfälle att ta ställning till större och viktigare systeminvesteringar innan mer kostnads- krävande aktiviteter. som skulle riskera att inskränka riksdagens hand- lingsfrihet vid deSs ställningstagande. har inletts i ett ADB-projekt. ] normalfallet bör riksdagens ställningstagandc följa när resultatet av en s.k. huvudstudie föreligger, men innan systemkonstruktionen påbörjats. Givet- vis bör riksdagen underställas ärendet på nytt för den händelse det fortsat- ta arbetet visar att huvudstudiens förutsättningar förändrats i viktiga hän- seenden. Utskottet vill också understryka det angelägna i att arbetet plane- ras så att beslutstidpunkterna i så stor utsträckning som möjligt anpassas till budgetprocessen och till beslutsordningen i riksdagen."

Regeringen har den 2 april 1981 utfärdat en särskild förordning (1981:266) om investeringar i statliga ADB-system. den s.k. handlägg- nings- och beslutsordningen. Till förordningen finns en bilaga med före- skrifter. råd och upplysningar för myndigheternas handläggning av frågor om investeringar i ADB-system. Föreskrifterna bygger på riktlinjerna i prop. 1978/79:121 samt riksdagens beslut (FiU 1978/79z34. rskr 1978/ 79: 339) med anledning härav.

M_vndiglwternas årliga anslagsframställningar nr. m.

Även frågor om omfattningen och utformningen av underlag för beslut rörande utveckling och drift av ADB-system i de årliga anslagsframställ-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga l 5 |.)

ningarna eller andra framställningar till regeringen behandlas i prop. 1978/ 79: IZI. Av propositionen framgår att det grundläggande kravet på redovis- ningen i anslagsframställningarna måste vara att myndigheterna skall pre- sentera användningen av ADB på ett sådant sätt att statsmakterna får överblick över de ADB-inriktade aktiviteterna i sin helhet. En samlad presentation av ADB-användningen bör alltid göras. I anslagsfrz'tmställ- ningarna bör därför lämnas en kort redogörelse för vilka system som är i drift eller under utveckling. För att helheten skall framgå bör alltså även de systemutvecklingsprojekt som följer den särskilda handläggningsordning- en tas med. Omständigheter av betydelse för ADB-användningen och den service som lämnas bör belysas. Vidare bör i en ekonomisk översikt de sammantagna ADB-kostnaderna redovisas.

S_vsrwnurt'er'It/ing — organisation. arbetsformer m. m.

lprop. 1978/79: IZI konstateras att arbetet med att utveckla och förbere— da genomförandet av ADB-system för administrativa ändamål i statsför- valtningen sker i olika organisatoriska former. Som huvudregel kan dock sägas gälla att myndigheterna själva svarar för systemutvecklingen i enlig- het med principen att myndigheterna själva är ansvariga för hur deras verksamhet bedrivs.

] några fall. när flera myndigheter berörs. har särskilda organ inrättats för utveckling och införande av ADB-system. Som exempel nämns bilre- gisternämnden och centralnämnden för fastighetsdata. I andra fall svarar statskontoret för utvecklingen av system främst sådana där naturlig huvud- man saknas eller där det är fråga om viss försök.—,verksamhet. Exempel på detta är utvecklingen av ett informationssystem för de vetenskapliga bib- lioteken (LIBRIS) och av ett generellt Iöneutrz'ikningssystem (SLÖR).

Vidare kan nämnas att upphandling av "nyckelfärdiga" ADB-system från maskinleverantör. konsultföretag e.d. förekommer. Detta gäller en- bart mindre system och innebär att systemen är helt färdiga och kan tas i bruk utan särskild anpassning.

An1'ändarinflylande m. m.

För att ADB-system skall fungera väl måste enligt prop. l978f'79: IZI den kunskap och erfarenhet som finns bland personalen nyttiggöras i systemut- vecklingsarbetet. Vidare torde systemen komma att utnyttjas effektivare om de olika användarna får reella möjligheter att påverka ADB-systemens utformning. I de fall ADB-system även direkt påverkar arbetet inom andra myndigheter måste även dessa få möjlighet att påverka systemen. Särskilt när det är fråga om ett samordnat datorstöd för flera uppgifter i verksam- heter som bedrivs regionalt och lokalt och i vilket flera personalkategorier berörs. ställs stora krav på det utredningsarbete som skall läggas till grund för beslut om ambitionsnivå för och utformning av datorstödet.

I propositionen framhålls vidare i detta sammanhang att ADB-systemen

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 53

inte bara skall utformas med hänsyn till vad som är bra för arbetet inom den statliga förvaltningen. Systemen måste också utformas med tanke på vilka konsekvenser de får för andra intressenter. t.ex. kommuner. lands- ting. näringsliv och enskilda eller grupper av individer. Dessa kan beröras på flera sätt. t.ex. som uppgiftslämnare eller mottagare av datorfram- ställda meddelanden eller annan information. Självklart skall också dator- framställda meddelanden utformas så att de lätt kan förstås av de enskilda människorna.

Genom den rätt till medbestämmande i arbetslivet som tillkommer de anställda enligt medbestämmandelagen (l976: 580) m.m. och de avtal om medbestämmande som har träffats i enlighet med denna lag har de anställ- da möjligheter att genom sina fackliga organisationer påverka beslut om att utveckla och införa ADB-system. Det är viktigt att man finner lämpliga former för de anställdas medverkan i utrednings-. utvecklings- och genom- förandearbete avseende ADB-system.

Datorstödets utformning för enhetliga administrativa verksam/leter

Enligt prop. l978/79:121 finns starka skäl för en gemensam. centralt styrd och sammanhållen systemutveckling när det gäller datorstöd för sådana administrativa verksamheter som inte är regionalt eller lokalt av- gränsade och som måste vara enhetliga i hela riket. De lagar och materiella regler i övrigt som ligger till grund för dessa system är gemensamma för hela landet. Det är angeläget att tillämpningen av lagar och regleri sådana fall blir så enhetliga som möjligt. så att individer. företag etc. så långt möjligt behandlas lika oavsett var i landet de befinner sig. Flera av de faktorer som starkast styr innehållet i och användningen av ADB-system på ett verksamhetsområde är således gemensamma för hela landet.

Ekonomiska skäl talar också för en samlad systemutveckling för dessa system. Alternativet skulle nämligen innebära avsevärt dubbelarbete i form av parallell utveckling av ADB-tillämpningar för samma arbetsupp- gifter.

Gemensam. centralt styrd och sammanhållen systemutveckling innebär inte att alla regionala och lokala enheter skall ha samma datorstöd. Man kan tänka sig variationer på flera sätt. Det torde för det första inte i alla verksamheter vara nödvändigt eller ens önskvärt med datorstöd till alla regionala eller lokala enheter som sysslar med en viss verksamhet. De största behoven av datorstöd finns i regel hos de större enheterna. Man kan vidare tänka sig olika lösningar för datorstödet inom samma verksam- hetsområde. var och en avsedd för enheter av olika storlek eller karaktär. En möjlighet kan härvid vara att bygga upp ADB-stödet i form av relativt självständiga delsystem varvid något eller några delsystem endast används av större enheter som har särskilda behov härav. Likaså kan man tänka sig speciella delsystem för vissa typer av regioner. t.ex. storstäder eller gles- bygdskommuner.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 54

Om datorstödet skall variera. är det dock viktigt att de olika systemlös- ningarna verkligen är samordnade så att underhållet av dem blir enkelt och billigt. Där så är lämpligt bör det gå lätt att utbyta data mellan enheter med olika former av datorstöd. att sammanställa data m. m. Det bör också vara enkelt att övergå från en form av datorstöd till en annan.

Lokalisering av system"!veckling

Vad gäller lokaliseringen av systemutvecklingen framgår av prop. 1978/ 79: l2| att den hittills nästan helt varit koncentrerad till Stockholmsområ- det. Utflyttningen av verk eller delar av verk har dock i flera fall även berört ADB-enheter.

Det torde i flera avseenden vara fördelaktigt att ha systemutvecklingen förlagd till Stockholmsområdet. Där finns bl.a. stor tillgång till kvalifi- cerad arbetskraft och konsultföretag. Likaså har flertalet utrustningsleve- rantörer sina huvudkontor där.

Regionalpolitiska skäl och regeringens allmänna önskan att öka decen- traliseringen inom förvaltningen talar emellertid för att nuvarande koncen- tration av systemutvecklingen till Stockholmsområdet bör minskas. Det kan därför finnas skäl att pröva olika sätt att sprida systemutvecklingen. Ett sätt kan vara att. som redan har skett i flera fall. flytta ut enheter som svarar för utveckling och drift av ADB-system från Stockholmsområdet. Detta torde av hänsyn till personalen i så fall få ske stegvis och i ett längre perspektiv. En sådan spridning blir givetvis lättare att genomföra i de fall det är fråga om en expanderande verksamhet och där det således kan bli fråga om att låta utbyggnaden ske på annan ort.

För ADB-användande myndigheter med stora utvecklingsresurser och med regionalt spridd verksamhet bör man undersöka möjligheterna att permanent förlägga systemutveckling och underhåll till två eller flera platser. En sådan spridning måste dock ske inom ramen för en sammanhål- len systemutveckling samt med bibehållen effektivitet och till rimliga kost- nader. Exempelvis bör prövas om den kvalificerade tekniska personalen. samordningspersonal samt personal för utveckling och underhåll för några tillämpningsområden kan finnas på en viss ort medan personal som svarar för andra väl avgränsade tillämpningsområden stationeras på annan ort. När det är fråga om att utveckla eller anpassa mindre ADB-system eller om regionala och lokala kompletteringar till större ADB-system är det från här behandlade aspekter en fördel om resurserna på den egna orten eller i den egna regionen kan användas.

Under senare år har skett en positiv utveckling i vad avser förekomst av personal med kunskaper i och erfarenheter av administrativ utveckling och ADB regionalt och lokalt.

Det är viktigt att den statliga regionala och lokala förvaltningens behov av kunskaper i administrativ utveckling och ADB beaktas av de organ som svarar för den statliga pcrsonalutbildningen på detta område.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 55

Ökad förekomst av personal med kompetens i administrativ utveckling och ADB i den statliga regionala och lokala förvaltningen är även ett regionalpolitiskt intresse. I den mån det även föreligger behov av utomstå- ende specialistkompetens och om detta tillgodoses med hjälp av regionalt och lokalt placerade resurser kan vidare arbetsmarknaderna för sådan personal vidgas på många orter.

föredragandens överväganden Planeringen och användningen av ADB

Användningen av ADB redovisas i myndigheternas årliga anslagsfram- ställningar till regeringen. Närmare regler om hur redovisningen skall utformas återfinns i regeringens årliga anvisningar för myndigheternas an- slagsframställningar. [ dessa anvisningar avseende budgetåret l983/84 pe- kas bl.a. på att även ADB-system i drift måste förnyas och förändras med tiden. Det är därför angeläget att myndigheterna gör en långsiktig bedöm- ning av tidpunkten då större förändringar måste genomföras samt tidpunk- ten då dctta förändringsarbete måste initieras.

Planeringen av användningen av ADB bör. enligt min mening. även förbättras på annat sätt. Som jag senare mer i detalj återkommer till har statskontoret efter samråd med sex av de större ADB-användande myndig- heterna sedan i maj 1981 regeringens uppdrag att utarbeta anvisningar för utformning av en särskild ADB-redovisning för de myndigheter som har en mer omfattande ADB-verksamhet. Denna redovisning bör. enligt min me- ning. successivt inriktas på analys av problemen i nuvarande ADB-an- vändning samt på planeringen av den fortsatta utvecklingen och driften av ADB-systemen. Denna ADB-planering bör kopplas till den allmänna ratio- naliserings- och verksamhetsplaneringen. Även andra myndigheter som utnyttjar datateknik i betydande utsträckning bör sträva efter att förbättra sin ADB-planering. Jag förutsätter att statskontoret kommer att ha en viktig roll i detta arbete.

Summanslällning av resln'sbehm'

Som jag nyss redovisade skall myndigheterna i sina anslagsframställ- ningar för budgetåret 1983/84 redovisa tidpunkten då större förändringar av befintliga ADB-system måste genomföras samt då förberedelsearbetet måste initieras.

En sammanställning och analys av systemförändringsbehoven kommer att göras genom budgetdepartementets försorg vad gäller bl. a. behov av personella och ekonomiska resurser.

Det huvudsakliga ändamålet med sammanställningen är att på ett samlat sätt belysa förutsättningarna att genomföra de systemmoderniseringar m.m. som kan komma att krävas under 1980-talet. Bl.a. bör sammanställ- ningen kunna utgöra underlag för en tidsplan för moderniseringsarbetet och en prioritering mellan olika systemförändringsbehov med hänsyn bl. a.

• Sida 66
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga] 56

till de ekonomiska förutsättningarna. tillgång till datateknisk personal hos de centrala rationaliseringsorganen. myndigheter som t.ex. DAFA samt hos de stora ADB-användande myndigheterna.

Kusmadsbedömningar av s_vsteminvesteringar

Det är självfallet angeläget att ADB-investeringar inom den statliga förvaltningen leder till rationaliseringar av verksamheten. Dessa rationali- seringar kan tas ut i form av ökad verksamhetsvolym. bättre service till olika grupper. bättre beslutsunderlag. bättre planering m.m. ADB-investe- ringar kan och bör även göras med syftet att åstadkomma direkta ekono- miska besparingar. Den ekonomiska utvecklingen med stora budget- och bytesbalansunderskott innebär att stor betydelse mäste tillmätas kostnads- och besparingsaspekterna i rationaliseringssammanhang.

Inom bl.a. industrin och handeln finns en typ av besparingsobjekt som sällan kan utnyttjas av statsförvaltningen, nämligen styrning av produkter i arbete och styrning av lagernivån. De besparingar som är vanliga inom statsförvaltningen gäller i stor utsträckning personalminskningar. För att sådana besparingar skall kunna realiseras krävs i regel en rad åtgärder vid sidan om själva den tekniska ADB-investeringen. Det kan handla om omorganisation. ändrad fördelning av arbetsuppgifter. personalutveckling och personalutbildning m.m. De omställningskostnader som detta föranle- der bör komma till uttryck för att kunna beaktas i samband med bedöm- ningarna.

En viktig utgångspunkt vid kostnadsbedömning av systeminvesteringar måste enligt min mening vara att det är verksamhetens totalkostnader som skall minskas. I samband med rationaliseringar koncentreras intresset ofta på vissa. direkt mätbara kostnader som t. ex. kostnader för central utrust- ning och terminaler medan andra mer svårgripbara kostnader förbises eller utelämnas ur kalkylerna. Det kan leda till att det alternativ som har den lägsta direkt mätbara kostnaden föredras framför andra. som ur mer över- gripande kostnadsaspekt vore att föredra.

Mikroelektronikens utveckling har lett till att kostnaden för själva elek- troniken inte längre är den trånga sektorn i investeringen. Det blir då av mindre vikt att ] investeringssammanhang särskiltlhålla nere utrustnings- kostnaderna. I stället bör intresset kunna fokuseras mot den totala investe- ringskostnaden.

Enligt min mening behöver metoderna för kostnadsbedömning av sy- steminvesteringar utvecklas vidare. Jag avser att föreslå regeringen att ta initiativ till ett vidgat metodutvecklingsarbete som skall kunna leda fram - till rekommendationer om beslutsunderlag. kalkylmetoder m.m. som bätt- re motsvarar de krav som måste ställas när det gäller rationaliseringspro- jekt av besparingskaraktär.

• Sida 67
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga] 57

Utveckling och införande av ADB-system

Erfarenheten visar att utveckling och införande av ADB-system i en organisation många gånger för med sig en rad svårigheter. l utvecklingens inledande faser är det svårt att avgöra om systemet kommer att fungera på planerat sätt eller ej. Ett system kan i ett visst sammanhang fungera väl medan liknande system i andra sammanhang fungerar sämre. Ofta kan den slutliga bedömningen inte göras förrän systemet varit i drift en tid.

Under de senaste 20 åren har stora personella resurser med hög datatek- nisk kompetens satsats på att lösa datatekniska problem. både hos datorle- verantörerna och användarorganisationerna. De tekniska problemen hari många avseenden varit styrande.

Somjag lidigare denna dag har anfört vid min behandling av datadelega- tionens principer och riktlinjer bör datatekniker i framtiden ha kunskaper om såväl datateknikfrågor och användarfrågor som konsekvensfrågor. även om tyngdpunkten för den enskilde teknikern kan ligga på ett av områdena. Vidare bör förutsättningarna efterhand öka för användarna av ADB-system att få ett ökat inflytande över systemens utveckling och drift. Detta kommer i sin tur att påverka relationen mellan datatekniker och användare.

Man bör därför. i samband med införande av ADB-system i fortsättning- en eftersträva en projektorganisation som medger att den personal som skall använda ADB-stödet. får ett ökat inflytande på ledningen av det direkta projektarbetet. Sådana arbetsmetoder och arbetstekniker bör väl- jas (eller utvecklas.) att användarna kan utföra en ökad del av systemut- vecklingen själva. Även behandlingen av frågor om systemavgränsning. systemintegration och systemkomplexitet bör ske så att detta bidrar till att användarna successivt kan få en ökad roll i arbetet.

För att öka användarnas inflytande över ADB-systemutvecklingen och beslutsfattarnas möjligheter att ekonomiskt och tidsmässigt styra och på- verka utvecklingen bör utveckling och införande av ett system ske i flera etapper. Det är då viktigt. enligt min mening. att man i varje etapp har en begränsad förändringsambition.

För att underlätta ställningstaganden vid investeringsbeslut är det nöd- vändigt att de olika medverkande i en systeminvestering ges möjligheter att utarbeta en kravspecifikation där de skilda kraven och önskemålen finns redovisade. Vidare är det nödvändigt att besluten tas successivt och att det inför varje beslutstillfälle görs en bedömning av hur olika mål och krav uppfylls (s.k. konsekvensbedömningar).

6.4 Metodstöd m. m.

I prop. 1978/79: IZI om användningen av ADB i statsförvaltningen och prop. 1979/80: 124 om den centrala organisationen för rationalisering och

• Sida 68
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga 1 58

ADB i statsförvaltningen framhålls bl.a. behovet av metodstödjande och andra insatser på ADB-området till vägledning för myndigheterna.

Regeringen uppdrog ijuni 1979 åt statskontoret och försvarets rationali- seringsinstitut (FRI) att gemensamt utreda vissa frågor rörande anvisning- ar för ADB samt ett handlingsprogram för metodstöd. I maj 1980 överläm- nade de båda verken ett förslag till ett handlingsprogram som anger inrikt- ningen i stort av de centrala rationaliseringsorganens insatser i fråga om metodutveckling. metodstöd och vägledning i övrigt till myndigheterna på ADB-området.

Inom ramen för uppdraget har statskontoret och FRI också utarbetat och publicerat en försöksutgåva av en ADB-handbok för statsförvaltning- en.

I propositionen 1979/801124 anges att ett råd för metodfrägor inom området rationalisering. administrativ utveckling och ADB borde inrättas vid statskontoret. Metodrådet borde kunna bli ett verksamt forum såväl för att fånga upp och värdera behov av insatser av normgivande och stödjande natur som när det gäller att planera och skapa former för denna verksamhet.

Den kommitté (Dir. 1980z43). som efter riksdagsbehandlingen (FiU 1979/80226. rskr 1979/80: 308) tillkallades för att se över statskontorets organisation fick därför i uppdrag att lämna förslag angående ett dylikt råds ställning, uppgifter och sammansättning samt till de åtgärder som be-x hövdes för inrättandet.

Kommittén har föreslagit (Ds B 1980: 16) att generaldirektören vid stats- kontoret eller den som denne utser skall vara rådets ordförande. I övrigt bör rådet omfatta högst tolv ledamöter som förordnas för en tid av tre år. Till rådet bör även knytas företrädare för de fackliga huvudorganisationer- nu på den statliga arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen ijuni 1981 åt statskontoret att i samråd med FRI bedriva metodstöd på ADB-området. Regeringen före- skrev vidare att ett råd för metodfrågor skulle inrättas vid statskontoret i enlighet med förslaget. Ett sådant råd har nu inrättats.

6.5 Information om statsförvaltningens användning av ADB m. m.

I prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen bc- handlas bl.a. frågor om effektiviteten vid statliga datacentraler. Därvid anförs att stor uppmärksamhet måste ägnas dessa frågor med hänsyn till den stora omfattning som datordriften vid statliga datacentraler numera har och de kostnader den för med sig. För att underlätta för verks- och ADB-ledningarna vid myndigheterna att planera och styra ADB-produk- tionen behövs enligt propositionen en förbättrad intern och extern rappor- tering. Myndigheter med mer omfattande datordrift bör därför åläggas att årligen lämna en kombinerad verksamhetsberättelse och verksamhetsplan.

• Sida 69
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga 1 59

I propositionen behandlas även frågan om behovet av och tillgången till översiktlig information om den statliga databehandlingen. Bl.a. påtalas svårigheten för allmänheten. massmedia. politiker m.fl. att snabbt och enkelt skaffa sig en överblick över området. Riksdagen har dessutom speciella behov utöver en allmän överblick — bl. a. uppgifter om planerade förändringar och sådant utredningsarbete som kan föranleda beslut av riksdagen.

Regeringen gav mot denna bakgrund i september 1979 statskontoret i uppdrag att utreda och lämna förslag till åtgärder för att förbättra informa- tionen om användningen av ADB i statsförvaltningen. Uppdraget bestod av två delar, "Allmän. översiktlig information" och "Vcrksämhetsplaner och verksamhetsberättelser vid statliga datacentraler".

Beträffande "Allmän. översiktlig information" överlämnade statskon- toret ijuli 1980 ett förslag till regeringen. Verket förklarade sig samtidigt berett att årligen utarbeta en redovisning — bl.a. baserad på de uppgifter myndigheterna lämnar i enlighet med regeringens årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar — över den statliga ADB-verksam- heten som skulle kunna bifogas budgetpropositionen.

Regeringen gav statskontoret i uppdrag att utarbeta en redogörelse till 1981 års budgetproposition i huvudsak enligt det angivna förslaget. En sådan redogörelse "Användningen av ADB i statsförvaltningen" infoga- des sedermera i bilaga 3. som behandlar för flera huvudtitlar gemensamma frågor. i 1981 års budgetproposition.

Denna redovisning tillgodosåg enligt riksdagens mening (FiU 1980/ 81: 23. rskr 1980/81: 205) de informationsbehov i detta avseende som riks- dagen gett uttryck för i olika sammanhang. Riksdagen förutsatte att en motsvarande redovisning varje år bifogas budgetpropositionen.

Regeringen har därefter uppdragit åt statskontoret att årligen utarbeta en redogörelse för användningen av ADB i statsförvaltningen. Den senaste redovisningen framgår av budgetpropositionen l981/82:100. bil. 3 (s. 51 — 110). '

Vad gäller deluppdragct "Verksamhetsplaner och verksamhetsberättel- ser" anser statskontoret i ett förslag lämnat i november 1980 att verksam- hetsberättelscr och verksamhetsplaner bör utformas enligt en särskild disposition. För att få underlag för sitt förslag har statskontoret i samarbe- te med riksförsäkringsverket. DAFA, riksskatteverket och Uppsala data- central utarbetat verksamhetsberättelser eller modeller till sådana för bud- getåret 1979/80 för resp. myndighet.

I utredningsarbetet har statskontoret vidare övervägt vilka myndigheter som bör lämna den föreslagna redovisningen. Verket föreslår att redovis- ningen begränsas till myndigheter med egna datacentraler och en volym- mässigt omfattande produktion som påverkar stora grupper i samhället. sammanlagt 15 myndigheter.

Mot bakgrund av statskontorets förslag uppdrog regeringen i maj 1981 åt

• Sida 70
•  Original

Prop. l981/82: 123 Bilaga 1 60

statskontoret att — efter samråd med riksförsäkringsverket. statistiska centralbyrån. DAFA. riksskatteverket. universitets- och högskoleämbetet samt arbetsmarknadsstyrelsen -— utarbeta anvisningar för utformning av en särskild ADB-redovisning för sådana statliga myndigheter som har en omfattande verksamhet avseende utveckling och drift av ADB-system. Dessa samrådsmyndigheter skall med ledning av statskontorets anvisning- ar upprätta en särskild ADB-redovisning över sin verksamhet med början för budgetåret 1982/83.

6.6 Utbildning i datafrågor

Utbildning i ADB inom statsförvaltningen arrangeras av bl.a. statens institut för personaladministration och personalutbildning (SlPU). SlPU:s ADB-utbildning täcker ett brett fält inom ADB- och kontorsautomations- området och vänder sig till olika användargrupper inom myndigheterna. Verksamheten sker i nära samarbete med bl. a. statskontoret och datain- spektionen. Utbildningen genomförs dels som centrala/öppna kurser. dels som myndighetsanpassad utbildning.

Utbildningsutbudet omfattar f. n. 12 kurstyper. Spännvidden på kursut- formningen är stor. Som exempel kan nämnas tre dagars ADB-orienteran- de kurs. tre veckors ADB-grundkurs för bland andra användarrepresen— tanter i ADB-projektgrupper och olika kurser riktade mot speciella grup- per inom myndigheten bl. a. ADB för löneadtninistratöfer. ADB för per- sonaladministratörer. ADB — informationssökning i bibliotek m.fl. Denna utbildningsverksamhet kompletteras med temadagar och seminarier som behandlar aktuella frågor för statsförvaltningen samt av produktion av utbildningsmaterial inom ADB-området.

Vid sidan av reguljär utbildning finns bl.a. statskontorets externa semi- narier. Syftet med seminarierna är inte primärt utbildning utan snarare att stimulera till erfarenhetsutbyte och kontakter mellan myndigheter och mellan myndigheter och statskontoret. Vidare att informera om resultat och verka för att erfarenheter och metoder kommer till användning i myndigheternas verksamhet samt att inhämta myndigheternas synpunkter och idéer. Seminarierna är normalt knutna till statskontorets metodverk- samhet. Under våren 1982 planeras seminarier inom ett It)-tal ämnesområ- den.

Bland övriga centrala utbildningsanordnare som rekryterar kursdeltaga- re även från statsförvaltningen återfinns bl.a. Statskonsult AB.

En del leverantörer. konsultfirmor och intresseorganisationer t. ex. Riksdataförbundet och Svenska Dataföreningen riktar också sina utbild- ningstjänster mot statsförvaltningen.

lårets budgetproposition (prop. 1981/82: 100. bil. 11. s. 128)framhölljag vikten av att en bred ADB-orientering för användare snarast utvecklas som täcker statsförvaltningens behov. Allt större grupper av statsanställda

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 61

berörs direkt eller indirekt av ADB-tekniken. Jag anförde dessutom som bakgrund att den statliga verksamheten i många avseenden är speciell när det gäller införande av datorer och ny teknik. Kraven på effektivitet kompletteras i statsförvaltningen med krav på rättssäkerhet, offentlighet, sekretess och högt ställda krav på kvalitet hos de statliga tjänsterna.

Regeringen har därför nyligen uppdragit åt SlPU att projektera en an- vändarinriktad orientering i ADB-frågor. Orienteringen skall ha sin ut- gångspunkt i den automatiska databehandlingens påverkan på arbetstagar- nas medbestämmanderätt samt arbetslivsfrågor i övrigt. Orienteringen skall rikta sig till de anställda inom statsförvaltningen som mer påtagligt berörs av datoriseringen samt vara så upplagd att den efter endast smärre modifieringar kan anpassas till olika myndigheter samt genomföras av myndigheterna själva.

6.7 Jämställdhet

SAMN:s utredning om hur kvinnor i statlig tjänst påverkas av datorise- ringen

Regeringen gav i april 1981 statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) i uppdrag att med utgångspunkt i de utredningar och de rapporter som finns belysa hur kvinnors arbetsmarknad inom den statligt lönereglerade sektorn kommer att påverkas av framtida datoriseringar (jfr prop. 1980/81: 100 bil. 3 p. 6).

] SAMN:S rapport till regeringen med anledning av uppdraget konstate- ras att arbetsmarknaden för män omfattar avsevärt fler yrkesområden och har större spännvidd vad gäller lönestruktur än arbetsmarknaden för kvin- nor. Bilden för den statliga arbetsmarknaden är densamma.

Inom statsförvaltningen återfinns 70% av alla kvinnor inom lönefältet T 1—F 5. För männen är motsvarande andel 44 %. Av alla statsanställda kvinnor finns 2.6% från lönegrad F 15 och över. Motsvarande andel för männen är 13.6 %. 58 862 kvinnor och 10932 män arbetar deltid.

SAMN pekar på att datoriseringen inom statsförvaltningen främst är inriktad på rutinbetonade arbetsmoment inom kontorsarbetet. dvs. upp- gifter som framför allt utförs av kvinnor i dag. Det traditionellt begränsade yrkesutbudet för kvinnor innebär också att omplaceringar vid rationalise- ring ofta görs till samma slags arbete. kanske hos en annan arbetsgivare. vilket många gånger är en kortsiktig lösning eftersom även det nya arbetet kan bli föremål för rationalisering.

SAMN framhåller emellertid att det mer är den samhällsekonomiska situationen och besparingssträvandena inom statsförvaltningen. än datori— seringen i sig som kan leda till problem med sysselsättningen. Den skärpta situationen för kvinnorna grundas således på en kombination av flera faktorer. bl.a. det traditionellt snäva yrkesvalet. det ekonomiska läget i landet och datateknikens karaktär med stora potentiella möjligheter till rationalisering inom kontorsyrkesomrädet.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 62

SAMN anser inte att målen för jämställdhetsarbetet inom statsförvalt- ningen och datoriseringen av arbetsuppgifter automatiSkt äri konflikt med varandra. Men datoriseringen medför att arbete med att bredda kvinnors traditionella utbildningsval och arbetsmarknad måste intensifieras.

Enligt SAMN:s bedömning bör man med god planering och effektiv styrning kunna klara 1980-talets strukturförändringar inom kontorsområ- det inom statsförvaltningen. Nya kompetenskrav kan emellertid medföra svårigheter på grund av bl.a. kvinnornas ofta låga grundutbildning. Spe- ciella problem kan finnas för deltidsarbetande.

För såväl statlig som för övrig arbetsmarknad saknas större kunskaper och samlade erfarenheter av att målmedvetet och metodiskt arbeta med. möta och planera för strukturförändringar på typiskt kvinnlig arbetsmark- nad. SAMN anser att en strategi för detta arbete inom statsförvaltningen måste utvecklas.

F öredragandens överväganden

Utnyttjandet av datatekniken måste underordnas det övergripande sam- hällsmålet jämställdhet mellan kvinnor och män. Tekniken bör så långt det är möjligt användas på ett sådant sätt att jämställdhetsmålen främjas.

Det är därför särskilt viktigt att uppmärksamhet ägnas åt datoriseringcns konsekvenser för kvinnorna inom statsförvaltningen. Det förhållandet att ADB-användningen inom den offentliga sektorn främst berör kontorsom- rådet. där det i dag huvudsakligen arbetar kvinnor, kan ställa krav på särskilda insatser när det gäller såväl planering och styrning av ADB- projekt som arbetets organisation. omplacering. pcrsonalutveekling och personalutbildning för berörda grupper. Kostnaderna för sådana särskilda insatser bör kunna beaktas i samband med beslut om ADB-projekt i statsförvaltningen.

Jag vill i sammanhanget erinra om att jag. senast i årets budgetproposi- tion (prop. 1981/82: 100 bil. 3 p. 4) påpekade att inom vissa områden kan den statliga arbetsmarknaden närmast förväntas minska och att kvinnorna i högre grad än männen kommer att beröras av att den statliga sektorn inte längre expanderar som tidigare. Jag anser det angeläget att aktiva åtgärder vidtas även i fortsättningen på de statliga arbetsplatserna för att bredda kvinnornas arbetsmarknad.

SAMN skall enligt sin instruktion (1979z579) bl.a. svara centralt inom statsförvaltningen för verksamhet med syfte att främjajämställdhet mellan kvinnor och män. Med utgångspunkt i myndigheternas årliga jämställd- hetsrapporter följer SAMN upp det arbete som bedrivs och planeras. Jag utgår från att SAMN inom ramen för detta arbete har goda möjligheter att särskilt bevaka effekterna för den kvinnliga arbetskraften av en ökad användning av ADB i statsförvaltningen.

SAMN:s rapport om kvinnors arbetsmarknad och datorisering inom statsförvaltningen bereds f. n. inom regeringskansliet. Jag avser att senare återkomma till regeringen i dessa frågor.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 63

6.8 Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter

Regeringen gav i februari 1981 statskontoret i uppdrag att utreda frågor rörande verksamheten vid DAFA. Utredningen skulle undersöka i vilken utsträckning och i vilket tidsperspektiv DAFAzs kunder själva bör få ta över datordriften samt utarbeta förslag till översiktlig tidsplan för utred- ning, utformning och genomförande av sådana förändringar. Utredningsar— betet skulle bedrivas i samarbete med DAFA och i nära kontakt med de kunder till DAFA som berörs.

I mitten av december 1981 avrapporterade statskontoret en första utredningsetapp till regeringen. I rapporten (1981 : 27) Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter görs ett antal bedömningar kring 13 av DAFAzs större kundmyndigheter i frågor avseende fortsatt drift vid DAFA respektive drift av samma system på egen dator. För tolv av kundmyndig— heterna redovisas översiktliga kostnadsjämförelser mellan drift vid DAFA och ett dediceringsalternativ.

Rapporten remissbehandlas f.n. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställerjag att regeringen 1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om principer och riktlinjer för datateknikens utveckling och använd- ning i samhället samt om uppläggningen av det datapolitiska arbetet

I») . föreslår riksdagen att godkänna att ett särskilt organ för teknik- upphandling inom dataområdet inrättas med de uppgifter som jag har angett ';) . föreslår riksdagen med återkallande av förslaget i prop. l981/ 83: 100. bil. 1 1 att till Anskaffning av ADB-utrustning för budget- året 1982/83 anvisa ett rcservationsanslag av 93 000000 kr.

4. föreslår riksdagen att till Teknikupph(md/ing inom dataområdet för budgetåret 1982/83 under åttonde huvudtiteln anvisa ett rc- servationsanslag av 10000 000 kr.

5. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den

fortsatta användningen av ADB i statsförvaltningen.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1

Innehåll

1 Inledning .................................................. 2 internationella frågor ....................................... 3 Etapp 1 i utformningen av en datapolitik ...................... 3.1 Utredningar och beslut av regeringen och riksdagen under se- nare år ................................................ 3.2 Datadelegationen och dess verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 2 .1 Bakgrund ........................................ 3.2.2 Datadelegationens direktiv och uppgifter ............. _ 3.2.3 Teknikupphandling på dataomradet .................. 3.3 Rapporten Samordnad datapolitik" ...................... 3.4 Redovisning av vad som uppnåtts under etapp 1 _ ............ 3.4.1 Datadelegationens arbete ........................... 3. 4.2 Arbetet | vissa utredningar ......................... 4 Etapp II | utformningen av en samordnad datapolitik ........... 4.1 Principiella fragor ...................................... 4.2 Behandling av datadelegationens "principer och riktlinjer" 4.2.1 Den enskilde medborgaren — kategori 1 . ............. 4.2.2 Den enskilde medborgaren — kategori 2 .............. 4.2.3 Den enskilde medborgaren -— kategori 3 .............. 4.2.4 Näringsliv. förvaltning och arbetsliv — kategori 1 4.2.5 Näringsliv. förvaltning och arbetsliv — kategori 2 ..... 4.2.6 Samhället — kategori 1 ............................. 4.2.7 Samhället— kategori.? ............................. 4... 7 .8 Samhället — kategori 3 ............................. 4.2.9 Åtgärder och utredningai ........................... 4. 3 Oversiktlig plan för datapolitiska atgärder under etapp ll 4.4 Oversiktlig plan för datapolitiska utredningar unde| etapp II 5 Framtida etapper i utformning och tillämpning av en samordnad datapolitik ................................................. 6 Den fortsatta användningen av ADB | statsfötvaltningcn m.m. . . . 6.1 Inledning .............. 6.2 Principer och riktlinjer m.m. . . . .. . . .. . . . . . . . ............. 6.3 Planering. beslut och systemutveckling . . . . . . . . . ........... 6.4 Metodstöd m.m. ....................................... 6.5 information om statsförvaltningens användning av ADB m.m. 6.6 Utbildningidatafrågor .......... 6.7 Jämställdhet .................................. ....... 6.8 Systemstruktur för DAFA och större kundmyndigheter ..... 7 Hemställan .........

64

20 21 25 26 28 30 30 31 38

43 44 44 44 49 57 58 60

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 65

Bilaga I.I

Internationell utblick

] samtliga större industriländer är data- och elektronikomrädet föremål för statliga åtgärder av olika slag. Även de internationella organisationerna har uppmärksammat och engagerat sig i problemställningar på dataområ- det.

1 avsnitt 1 lämnas en red0visning av datapolitiska åtgärder i de nordiska grannländerna samt i vissa andra länder. Förhållanden som sammanhänger med avtalsregleringen på teknik- och rationaliseringsområdet i de nordiska grannländerna beskrivs relativt detaljerat. Bakgrunden härtill är. att det är ett datapolitiskt område. som kan väntas få ännu större betydelse under närmast kommande år. än vad det har idag. I datadelegationens rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1981 : 20). appendix B redovisas översiktligt de specifika metoderna i olika länder för införandet av ny teknik.

Datapolitiska ståndpunkter och insatser inom vissa internationella orga- nisationer sammanfattas i avsnitt 2 .

Lagstiftningsskyddet av den personliga integriteten redovisas i avsnitt 3 . Att integritetsfrågorna behandlas beror på att de uppmärksammats i ett stort antal länder redan på ett tidigt stadium.

] avsnitt 4 presenteras en översättning av ett protokoll från åttonde sessionen för 11.05 rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister (CCETl/8/19. januari 1981). 1 protokollet beskrivs effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställnings- villkor med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållandena framför allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi. Av särskilt intresse är att representanter för stater. arbetsgivare och arbetstagare i 30 länder formu- lerade sina slutsatser av diskussionerna i form av 47 rekommendationer. Dessa återfinns i slutet av kapitel 4.

] De nordiska grannländerna och vissa andra länder

1.1 Danmark

I.I.l Övergripande datapolitiska åtgärder

1 Danmark pågår det för närvarande inget arbete med att åstadkomma en samlad datapolitik. Vid t1era tillfällen har ett förslag diskuterats i folketing- et om upprättandet av ett ADB-värderingsråd som skulle ha till uppgift att behandla datateknikens konsekvenser för sysselsättning. sårbarhet och beslutsprocesserna i ett demokratiskt samhälle. Något beslut har dock inte fattats.

Den danska regeringen tillsatte emellertid i februari 1981 "Embeds- 6 Riksdagen I98I/82. [ saml. Nr I23, Bilaga I

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 66

mandsgruppen vedrorende teknologi og arbejdsvilkår". Gruppen har till uppgift att skapa överblick över existerande kunskap om på vilket sätt den teknologiska utvecklingen kommer att påverka arbetsvillkoren. bl. a. sys- selsättningsmöjligheterna generellt eller för avgränsade områden. Gruppen skall vidare peka på vilka medel som kan användas för att skapa överens- stämmelse mellan den teknologiska utvecklingen och arbetstagarnas be- hov av trygghet i arbetet. Ämbctsmannagruppen förväntas lägga fram en rapport sommaren 1982.

De senaste årens allmänna debatt om den tekniska utvecklingens effek- ter för individ och samhälle har föranlett vissa initiativ. Bl. a. har Teknolo- girådet. som är ett statligt organ med uppgift att främja den tekniska utvecklingen till nytta för det danska samhället och dess företag. tillsatt en styrgrupp för pilotprojekt av teknikvärderingskaraktär. Ett av projekten. som beräknas vara avslutat år 1983, har som målsättning att värdera de sannolika konsekvenserna för den danska ekonomin av mikroclektroni- kens utbredning och användning.

I Danmark har vidare vidtagits en rad åtgärder som syftar till att främja företagens teknologiska och effektivitetsmässiga beredskap. Dessa åtgär- der ärinte formellt begränsade till vissa företagsstorlekar men blir i prakti- ken i första hand av betydelse för små och medelstora företag. Bland åtgärderna kan nämnas kontaktförmedling (mellan danska företag och offentliga myndigheter). lån för och bidrag till produktutveckling. finansie- ring av utvecklingskontrakt. stöd från konsulenter/konsulter (från arbets- marknads- och näringslivsorganisationer) samt bidrag till allmännyttiga projekt exempelvis finansiering av projekt gällande den teknologiska ut- vecklingen.

] .I .2 Arbetsmiljö och medhesrämmunde

För den fysiska arbetsmiljön finns det i Danmark inte några föreskrifter som särskilt gäller arbete där datateknologin är involverad. Problem som gäller ergonomi. ljusförhållande. strålning etc. i samband med bildskär- mar. kontrollpaneler m.m. omfattas däremot av olika branschutskotts överväganden och Vägledningar beträffande kontorsmiljöer. arbetspro- cesser och tekniska hjälpmedel.

Då det gäller den psykosociala arbetsmiljön prövar Arbetsmiljörådet ingående hur långt man kan tänja det s.k. utvidgade "sundhetsbcgrepp". som ligger till grund för lagen. då det gäller krav på arbetsmiljön för att skydda de anställda mot olyckshändelser och sjukdom.

Dessa överväganden har betydelse för frågeställningar vid initiativ från myndigheternas sida då det gäller arbetets organisation. arbetsinnehåll etc. Tills vidare kan man konstatera att dessa områden inte är aktuella för arbetsmiljöpolitiken. men att man följer utvecklingen för att ta upp fråge- ställningarna. när förhållandena på arbetsmarknaden — bl.a. sysselsätt- ningssituationen — talar för detta.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 67

Medbestämmande i privat och offentlig verksamhet i Danmark tillför- säkras de anställda i huvudsak genom arbetsmiljölagen och dess regler om säkerhetstjänst samt genom olika samarbetsutskott (samarbejdsudvalg). Även "tillitsmand"-funktionen och representation i bolagsstyrelser tillför- säkrar de anställda visst medbestämmande i de danska företagen.

Det mest omfattande '”medbestämmande-systemet"' är arbetsmiljöla— gens. [ alla verksamheter eller avdelningar med mer än 10 anställda skall personalen välja en säkerhetsrepresentant som tillsammans med arbetsle- daren bildar en säkerhetsgrupp. Säkerhetsrepresentanterna och arbetsle- daren väljer medlemmar i ett säkerhetsutskott med organisationens chef som ordförande.

Dessa grupper och utskott kan ställa omfattande krav på information och behandla alla arbetsmiljöproblem från planläggnings- och projektstu- dium till genomförande och daglig drift. Gruppen stöds av företagshälso- vårdens experter på medicinska. terapeutiska och tekniska frågor.

De fackliga organisationerna har vidare en framträdande plats i arbets- tillsynens högsta organisation genom regionala kontaktutskott. centrala branschsäkerhetsutskott och Arbetsmiljörådet samt i Arbetsmiljöfondens styrelse. Systemet har. när det är fullt utbyggt. goda möjligheter att fånga upp och behandla de mest skiftande arbetsmiljöproblem. Det är också möjligt att föreslå lagstiftning. om det skulle visa sig nödvändigt med hänsyn till de anställdas säkerhet och hälsa i vid mening.

Samarbetsutskotten är ej lagstadgade men bygger på avtal mellan arbets- marknadens parter — först och främst avtalet mellan danska LO och den danska arbetsgivarföreningen om samarbetsutskott. Avtalen ger persona- len i förctag med mer än 50 anställda rätt att bilda samarbetsutskott och slår i övrigt fast betydelsen av medbestämmandet för den enskilde medar- betaren och för grupper av anställda vid utformningen av den egna arbets- situationen.

I anslutning till avtalen om samarbetsutskotten har det under år 1981 träffats särskilda teknologiavtal. först för den privata sektorn och sedan också på det statliga området. Teknologiavtalen ger möjligheter att bilda särskilda teknologiutskott och skyldighet för företagsledningen att infor- mera utskottet. innan ny teknologi tas i bruk eller befmtlig teknologi ändras. Utskotten skall behandla tekniska. ekonomiska. personalmässiga och miljömässiga konsekvenser och vara medbestämmande då det gäller principer för utbildning och omskolning. Utskottet kan tillkalla särskilda sakkunniga från företaget eller. om man är enig härom. andra sakkunniga.

Om införandet av ny teknologi medför bortfall av arbetstillfällen. skall företaget försöka placera om den enskilde till annat arbete inom organisa- tionen. Anställda. som avskedas på grund av införandet av ny teknologi och får erbjudande om annan anställning. kan få ledigt för deltagande i relevanta kurser på högst 2 veckor med betalda kursavgifter och full lön.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 68

Oenighet mellan parterna kring teknologiavtalet kan hänföras till den nämnd som i övrigt behandlar frågeställningar rörande samarbetsavtalen. Kan inte enighet nås där. kan saken hänskjutas till en särskild teknologi- nämnd som kan döma den part. som brutit mot avtalet. att betala böter till den andra parten.

Ovanstående understryker den extraordinära vikt arbetsmarknadens parter lägger vid samarbete och medbestämmande i samband med införan- de av ny teknologi.

Det statliga teknologiavtalct innehåller bl. a. en närmare specifikation av vilka upplysningar ledningen skriftligt skall presentera för behandling i samarbetsutskott eller teknologiutskott.

Upplysningarna gäller följande områden: . Den nya teknologins mål. funktion. utformning. ekonomi och eventuella samband med andra system. . De av ny teknologi förväntade konsekvenserna för arbetsmiljö. arbets- organisation och -innehäll. personalbehov. personalanvändning (speci- ellt arbetsfördelning) samt utbildning.

Såväl organisationen som medarbetarna kan inhämta expertis utifrån i samband med värdering av konkreta projekt.

1.1.3 Ft'n'skrtiltgs- och industripolitik

ljämförelse med många andra länder har den danska industripolitiken en ringa omfattning vad gäller datateknologin. De industripolitiska åtgärderna är generellt. och därmed även inom clektronikområdet. inriktade på att främja forskning och utveckling samt teknikspridning. Detta sker via ett stort antal forskningsinstitut och informationscentraler samt genom hög- skolorna. Prioriteringen av teknikspridningsprocessen torde förklaras av att den danska industrin. ijämförelse med andra länder. har en mycket stor andel små och medelstora företag.

Den danska data- och elcktronikindustrin är i stort sett inriktad mot smala produktområden. där den utländska konkurrensen inte är så stor (marknaden är inte tillräckligt stor för att attrahera stora multinationella elektronikföretag). Med hänsyn härtill samt till att lönsamheten är relativt god i elektronikindustrin har man hittills inte funnit anledning att vidta industripoltiska åtgärder liknande dem som vidtagits i många andra länder.

I Danmark finns sex forskningsråd och ett planläggningsråd för forsk- ning. Dessa råd är rådgivande organ till regering och folketing i forsknings- politiska spörsmål och frågeställningar sammanhängande med den tekno- logiska utvecklingen. Generellt sett har de olika råden ansvar för att forskningspolitiken bedrivits utifrån faktisk och förväntad teknologisk ut- veckling och denna utvecklings verkningar i samhället.

Viktigt i detta sammanhang är också det stöd som administreras av Teknologirådet. Huvuddelen (ca 80 %) av de ca 200 milj. DKR. som rådet

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 69

årligen disponerar. utgår som stöd till Teknologisk institut i Köpenhamn, .lydsk Teknologisk Institut i Århus samt till det teknologiska servicenätet bestående av omkring 25 tekniska forskningsinstitut.

Den danska forskningspolitiken tar sikte på att Danmark skall bedriva forskning som ger möjligheter till en teknologisk utveckling i nivå med utvecklingen i de industriländer Danmark konkurrerar med. Därmed skall en rimlig balans uppnås mellan å ena sidan den användningsorienterade forskningen och den teknologiska utvecklingen är andra sidan grundforsk- ningen.

Den högre datateknologiska utbildningen har sin tyngdpunkt vid data- logiinstitutionerna vid Köpenhamns och Ärhus universitet. Även vid Roskilde universitetscenter finns motsvarande utbildning. Vidare ingår datateknik i varierande omfattning inom alla utbildningsområden vid Dan- marks tekniska högskola.

Enligt ett förslag från "det faglige landsudvalg for de naturvidenskabe- lige uddannelser" bör den årliga utbildningen av dataloger/dataingenjörer snarast ökas från nuvarande ca 50 till 100. Även den årliga utexaminerin- gen av licentiander i datalogi/datateknik bör fördubblas (från tre till sex). Vidare föreslås att lärarkåren utökas.

1.2 Finland

1.2.1 Övergripande datapolitiska åtgärder

Ett antal kommittéer har sedan mitten av l970-talet genomfört utred- ningar på dataområdet. Det mest omfattande arbetet har utförts av den s.k. teknologikommittén. Kommittén hade till uppgift att göra en upp- skattning av den tekniska utvecklingen och dess följdverkningar samt att föreslå åtgärder i syfte att öka de gynnsamma verkningarna. minska de negativa effekterna och höja det tekniska kunnandet. Kommittén överläm- nade i slutet av år 1980 sitt betänkande (Kommittébetänkande 1980: 55).

Huvudförslagen i betänkandet koncentreras till kraftiga insatser för att främja den tekniska utvecklingen. Automationens negativa konsekvenser ägnas mindre uppmärksamhet. l betänkandet betonas speciellt vikten av utbildning, forskning och produktutveckling i anslutning till ökad automa- tion. Landets totala forskningsanslag föreslås under 1980-talet öka från nuvarande en procent till två procent av bruttonnationalprodukten. Betän- kandet har remissbehandlats. Regeringsförslag förbereds för närvarande.

Den tekniska utvecklingens konsekvenser för den finska industrin har också uppmärksammats. Hösten 1981 föreslog den industridelegation, som verkar i anslutning till Handels- och lndustriministeriet. vissa åtgärder med tanke på den industriella utvecklingens behov på kort sikt.

Det finska finansministeriet har till sin hjälp en särskild ADB-delegation bestående av representanter för den offentliga sektorn, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna. Delegationen skall verka som en riksom- fattande samarbets- och expertorganisation i datafrågor.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 70

1.2.2 Arbetsmiljö och mc'dbcsrä/nnzande

Den centrala lagen om arbetarskydd i Finland är lagen om skydd i arbetet. Det är en ramlag som tillämpas på arbeten och arbetsplatser med avlönad arbetskraft. Lagen stadgar om allmänna förpliktelser för arbetsgi- vare och arbetstagare. Enligt lagen bör arbetsgivare bl. a. "noggrant iakt- taga allt. som med hänsyn till arbetets natur. arbetsförhållanden. arbetsta- garens ålder. kön. yrkesskicklighet och hans övriga förutsättningar skäli- gen är av nöden för att skydda arbetstagaren mot olycksfall i arbetet eller av arbetet förorsakad ohälsa".

Uttrycket "skäligen är av nöden" kan tolkas bl. a. i förhållande till ny teknik. kostnader och nya arbetshygieniska forskningsresultat. Enligt la- gen skall bl.a. tillverkare. importör och försäljare av teknisk anordning se till, att den är försedd med skyddsanordningar för sedvanligt bruk och att den inte heller annars i användning medför fara för arbetare. som arbetar med elleri närheten av den.

Lagen innehåller allmänna bestämmelser om bl.a. ventilation. belys- ning. temperatur och fuktighet. luftföroreningar. hälsofarliga ämnen. bul- ler och brandsäkerhet i arbetet. Lagens tolkningar preciseras närmare i förordningar och andra myndighctsbestämmelser. Lagen om skydd i arbe- tet omfattar inte arbetsplatsernas psykiska eller sociala miljö.

Lagen om hälsovård i arbetet stadgar. att arbetsgivaren skall ordna hälsovård i arbetet för att förhindra hälsofaror i arbetet. Hälsofaror i arbetet skall enligt lagen utredas. då arbetsutrymmen och arbetsmetoder planeras och vid behov också efter att arbetet har påbörjats. l utrednings- arbetet skall yrkespersonal inom hälsovården utnyttjas.

Lagen om tillsyn över arbetarskyddet bestämmer. hur lagar och bestäm- melser om arbetarskydd skall övervakas. Enligt lagen kan arbetarskydds- styrelsen besluta. att tillverkare. imponörer. försäljare osv. skall göra anmälan om vissa anordningar. För en del av anordningarna kan myndig- heten därtill kräva förhandsbesiktning. innan den marknadsförs samt även periodvis återkommande besiktning av ibruktagen anordning.

Lagen om samarbete inom företag bestämmer. att arbetsgivaren skall samarbeta med och informera arbetstagarna om frågor rörande bl. a. vä- sentliga ändringar i arbetsuppgifter och arbetsmetoder samt vid anskaff- ning av viktiga maskiner och anläggningar. Lagen gäller arbetsplatser med minst 30 anställda. Lagens avsikt är att öka arbetstagarnas möjligheter att bl. a. påverka utformningen av arbetsplatsen. Arbetstagarnas möjligheter att medverka vid utformningen av sitt arbete och sin arbetsplats har därtill beaktats i vissa ordningsföreskrifter som givits med stöd av lagen om skydd i arbetet.

Flera kollektivavtal omfattar frågor rörande arbetarskyddet samt avsnitt för att reglera införande av ny teknik på arbetsplatsen. Det kanske mest intressanta avtalet i detta avseende är kollektivavtalet mellan Grafiska industrins arbetsgivarförbund och Finlands bokarbetarförbund för peri-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 71

oden 1979-04—1982-04. 1 kollektivavtalet anges de principer. som bör tas i beaktande då gamla yrken inom branschen upphör och nya kommer i stället. Arbetare i gamla yrken bör då omskolas till nya yrken. För omskol- ning utväljs sådana personer. som till följd av sitt tidigare yrke har de bästa förutsättningarna att sätta sig in i en viss ny arbetsmetod och som får minskade arbetsuppgifter när den nya tekniken införs.

Kollektivavtalet innehåller ett ramavtal om användning av bildskärms- terminaler på redaktioner och vid textframställning. Det är ett trepartsav- tal mellan Grafiska industrins arbetsgivareförbund. Finlands bokarbetar- förbund och Finlandsjournalistförbund. Avtalsparterna konstaterar i avta- lets inledning bl.a. att införandet av tekniska förnyelser bör innebära visshet om fortsatt arbete. högre reallön. bättre skydd i arbetet. avskaffan- det av hälsofaror i arbetet och i trivselhänseende bättre arbetsförhållan- den. Enligt avtalet skall man i företaget göra upp ett långtidsprogram för sysselsättningen då bildskärmsterminaler införs. Införandet av bildskärms- terminaler kan inte användas som skäl för uppsägning av personal.

1.2.3 Forsknings— och industripolilik

1 Finland har Statens Vetenskapsråd det centrala. övergripande ansvaret för den statliga forskningspolitiken. En annan utövare av den övergripande statliga forskningspolitiken är forskningsrådsorganisaiionen med den sam- lade beteckningen Finlands Akademi. Akademins stöd till forskningen uppgick år 1981 till 105 milj. FMK. Finlands Akademi har en central position när det gäller långsiktiga och mer samhälleliga aspekter på den teknologiska utvecklingen.

Ansvaret för den finska industri- och teknologipolitiken ligger främst hos Handels- och lndustriminieteriet samt hos Statens tekniska forsknings- central (VTT). Det förras totala stöd till företagens forsknings- och utveck- lingsverksamhet (FoU) — såväl bidrag som olika typer av lån — uppgick år 1979 till ca 80 milj. FMK varav ca 25 % avsåg elektronikindustrin.

Statens tekniska forskningscentra] har 31 laboratorier med sammanlagt ca 2 100 anställda. De finansieras till hälften över statsbudgeten och utför forsknings- och utvecklingsarbeten både på eget initiativ och på uppdrag. Under år 1979 påbörjades bl.a. forskningsprogram avseende programva- ruutveckling. instrumentering och automation samt metoder för samhälls- planering. '

Den finska utvecklingsfonden för företag i stödområdena kan också finansiera projekt med anknytning till data och elektronik.

Av övriga myndigheter och organisationer som ger bidrag till forskning och utveckling är "Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967" (SlTRA-fonden) den viktigaste. Av de drygt 210 milj. FMK. som utgick från fonden under åren 1967—68. gick drygt en fjärdedel till projekt inom områdena datatillämpningar och kommunikationsteknik.

Den högre datateknologiska utbildningen bedrivs i Finland bl.a. vid

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 72

universiteten i Helsingfors. Äbo. 'l'ammerfors. Uleåborg och Jyväskylä samt vid de tekniska högskolorna i Helsingfors och Tammerfors.

1.3 Island

Island är det nordiska land där de datapolitiska aktiviteterna startade sist och hittills i huvudsak avsett integritetsfrågor. År 1980 fick landet en arbetsmiljölag. som i allt väsentligt motsvarar de övriga nordiska arbets- miljölagarna. och därmed vissa ramar för introduktion av ny teknik.

Under hösten 1981 har väckts ett förslag i alltinget om att tillsätta en kommitté för att utarbeta förslag om hur det isländska samhället bäst kan ta den nya tekniken i bruk för fortsatta framsteg på olika områden.

1.4 Norge

1.4.1 Övergripande datapolitiska åtgärder

Inte helleri Norge har den stundtals intensiva debatten om datorisering- en och dess effekter lett fram till någon samlad datapolitik. Utrednings- och forskningsverksamheten har dock varit omfattande.

År 1979 t.ex. tillsattes inom kommunal- og arbeidsdepartementet en projektgrupp med uppgift att analysera den ekonomiska och teknologiska utvecklingens verkningar på sysselsättning och arbetsmiljö. Projektgrup- pen lade i augusti 1980 fram sin första rapport "Sysselsetting og arbeids- miljö i 80-årene" (NOU 1980133). I rapporten understryks vikten av att tekniken sätts in i ett samhälleligt sammanhang. En plötslig nedgång i antalet anställda på grund av den nya tekniken bedöms som relativt osan— nolik. Däremot utgör den en allvarlig riskfaktor med tendenser till negativ inverkan på försöken att utveckla företagsdemokratin.

En datapolitisk "stortingsmelding" är aviserad till våren 1982.

I .4.2 Arbetsmiljö och medbestr'imm(mdc

1 Norge regleras arbetsmiljö- och medbestämmandeområdet i huvudsak av arbetsmiljölagen från år 1977 med tillhörande föreskrifter och ett dif- ferentierat avtalsverk mellan parterna i arbetslivet. Det i detta samman- hang speciella avtalsverket präglas av det år 1975 ingångna avtalet mellan landsorganisationen i Norge (LO) och den norska arbetsgivareföreningen (N.A.F.) — ramavtalet rörande datamaskinbaserade system. Motsvarande avtal har senare utvecklats inom de statliga och kommunala sektorerna samt för de delar av den privata sektorn som inte ingåri N.A.F:s avtalsom- råde (exempelvis handel. bank och försäkring). En förutsättning för tecknandet av ramavtalet mellan LO och N.A.F. var att det skulle bygga på de befintliga huvudavtalen mellan parterna. Såväl arbetsmiljölag som ovannämnda avtalsverk har både direkta och indirekta bestämmelser om användningen av datateknik. effekterna på fysisk och psykisk arbetsmiljö samt om medbestämmandet.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 73

Arbetsmiljölagen innehåller en rad bestämmelser om fysiska och psyko- sociala arbetsmiljöbetingelser. Lagen anger bl. a. följande mål: . Att säkra en arbetsmiljö som ger arbetstagarna full trygghet mot fysiska

och psykiska skadeverkningar . . Att säkra trygga arbetsförhållanden och en meningsfull arbetssituation för den enskilde

. Att säkra förutsättningarna för att företagen — med dessa olika parter — själva kan lösa sina arbetsmiljöproblcm i samarbete med arbetslivets organisationer och de offentliga myndigheterna Ovanstående generella mål försöker man allteftersom specificera ytterli- gare. Det förtjänar bl.a. nämnas. att det i en av lagens paragrafer krävs att teknologi. arbetsorganisation. arbetstid och lönesystem skall införas på ett sätt så att arbetstagarna inte utsätts för negativa fysiska och psykiska belastningar. Ett införande får ej heller leda till att arbetstagarnas möjlighe- ter att visa aktsamhet och iaktta säkerhetshänsyn minskas.

Vad gäller ytterligare specificering av arbetsmiljölagens generella mål kan observeras. att Statens arbeidstilsyn avser utge föreskrifter för att reglera arbetet vid dataskärmsterminaler. Förslaget till föreskrifterna inne- håller långtgående bestämmelser avseende dels rent fysiska förhållanden (ljud. ljus. åtskild tastatttr från bildskärmen m.m.) dels organisationen av terminalarbctet — maximalt 2 timmar mellan varje paus och maximalt 50 % av den totala arbetstiden vid terminalen.

Arbetsmiljölagen föreskriver vidare. att arbetstagarna och deras för- troendemän skall ges information om de system som används vid planlägg- ning och genomförande av arbetet. att de skall tillförsäkras nödvändig utbildning och att de skall delta i utformningen av systemen.

Avtalsverket präglas av det tidigare nämnda ramavtalet. Bland avtalets huvudmål kan särskilt observeras att det tar sikte på att tillrättalägga olika förhållanden i företagen i samband med användningen av datateknologi. Bl.a. skall arbetstagarna ges en rimlig möjlighet till yrkesmässig och per- sonlig utveckling genom arbetet. Ramavtalet har vidare som mål att enga- gera berörda grupperi arbetet med utvecklingen av system och tillförsäkra de anställda och deras organisationer medinflytande.

Avtalet slår fast rätten till information och utbildning för de anställda. möjligheter att välja en speciell förtroendeman (tillitsmann). som särskilt skall bevaka datateknologiområdet. samt rätten att kräva att lokala avtal upprättas på enskilda företag om detta är ändamålsenligt. Motsvarande bestämmelser finns även i andra avtal inom områden och sektorer som inte omfattas av ramavtalet.

I enlighet med ramavtalet har man valt och utbildat ett relativt stort antal datatillitsmenn med datateknologispörsmål som huvudarbetsområde.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 74

1.4.3 Forsknings- och industripolitik

Den norska elektronikindustrin erhåller olika former av stöd inom ramen för den allmänna industripolitiken. Den viktigaste organisationen härvid är Industrifonden. För elektronikindustrin är också forskningen och stödet från försvarsdepartementet via Försvarets forskningsinstitut (FFI) och Televerket, via dess utvecklingsinstitut. av stor betydelse.

Det statliga forsknings- och utvecklingsstödet inom data- och elektronik- området går huvudsakligen via forskningsråden. Norges teknisk naturvi- tenskapelige forskningsråd (NTNF) är speciellt betydelsefullt i samman- hanget. NTNF fördelar i sin tur stödet till olika forskningsinstitut och företag. Vissa institut är etablerade av NTNF. Andra är fristående. De viktigaste forskningsinstituten inom data-. elektronik- och automatise- ringsområdet är: . Sentralinstitut for industriell forskning (SI) inom NTNF . Selskapet for industriell og teknisk forskning (SINTEF) . Ch Michelsens Institut. Avdelning for naturvitenskap og teknologi

(CMI)

o Norsk Regnesentral (NR) inom NTN F.

År 1978 uppgick NTNFs stöd till elektronikindustrin och forskning inom området automatisering och databehandling till drygt 45 milj. NKR. Inom området verkstadsteknik avsåg närmare 10 milj. NKR av stödet områden med anknytning till databehandling och elektronik. NTNF har vidare — på uppdrag av statsministern — lagt fram ett förslag till handlingsprogram för mikroelektronik och datateknik. Programmet är i storleksordningen 16 milj. NKR om året under de närmaste tre åren för information. undervis- ning. forskning etc.

Även Norges almenvitenskapelige forskningsråd (NAVF) behandlar problemställningar inom datateknologiområdet. För närvarande pågår bl.a. inom NAVF diskussioner om ett forskningsprogram inom området datateknologins samhällsmässiga konsekvenser.

Den högre datateknologiska utbildningen hari Norge sin tyngdpunkt vid universiteten i Oslo. Bergen. Tromsö och Trondheim med undervisning i bl.a. informations- och databehandling. Vid Oslo Universitet har man sedan 1970 ett särskilt institut för juridik och ADB.

1.5 Frankrike

Frankrike hör till de länder som redan tidigt fokuserade och försökte utveckla en politik kring datafrågorna. Under åren 1966—74 formulerades den i "Plan Calcul". Huvudsyftet med denna plan var att främja utveck- lingen av en oberoende fransk dataindustri.

Mot bakgrund av bedömningen att datoriseringen skulle leda till en radikal förändring av det ekonomiska och politiska livet. intensifierades under 1970-talets senare del regeringens satsningar på data- och elektro-

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 75

nikområdet. Programmet omfattade utöver stöd till data- och elektronikin- dustrin åtgärder som bl.a. syftade till teknikspridning i första hand till mindre och medelstora företag. användning av telefonnätet för data- och informationstjänster samt förstärkt datautbildning i skolorna. Denna vilja till en stark utveckling av den egna industrin och spridning av elektroniken kombinerad med en önskan om att höja den allmänna medvetenheten om datatekniken och dess möjligheter ledde till att flera större projekt igång- sattes.

Det s. k. Velizy-projektet innebar att flera tusen hemterininaler skulle utplaceras i en förort väster om Paris och anslutas till en centralanläggning till vilken företag. organisationer och myndigheter skulle bidra med lö- pande information. I ett annat projekt skulle en datoriserad telefonkatalog införas med hjälp av upp till 30 miljoner hemterminaler. Syftet vara bl. a. att få till stånd en bättre ekonomisk lösning än den traditionella katalogen erbjöd. De ökade ansträngningarna på utbildningssidan gällde utbyggd undervisning i datafrågor både på högskole- och gymnasienivån. Bl.a. skulle ett mycket stort antal mikrodatorer utplaceras i skolorna för att användas i undervisningen.

Regimskiftet våren 1981 har delvis inneburit en datapolitisk kursändring. Strävan att nationalisera företag inom data- och elektroniksektorn har förstärkts i syfte att skapa en nationell strategi för hela denna industrisek- tor. Den tidigare avsaknaden av en sådan bedöms ha lett till ett alltför stort importberoende. förlorad dynamik och eftersatta FoU-satsningar. Den nya regimen betonar starkt forskningens roll i sammanhanget. En spridning och ett utnyttjande av tekniken på alla nivåer i samhället bedöms som ett medel för att uppnå en högre välfärd. Arbetstagarnas och medborgarnas möjlighet att nå inflytande skall säkras via decentralisering. På denna punkt skiljer sig den nuvarande franska datapolitiken från de tidigare mer centralistiska strävandena. Stora ansträngningar görs för att underlätta de små och medelstora företagens möjligheter att utnyttja ny teknik.

För de tidigare nämnda datoriseringsprojekten har regimskiftet medfört vissa förändringar. Användarnas erfarenheter och synpunkter från de två datakommunikationsproiektens inledande fas ges en större tyngd i den fortsatta utvecklingen. Exempelvis torde marknadens efterfrågan bli sty- rande vid det fortsatta införandet av en datoriserad telefonkatalog. Utrust- ning. som utplacerats i skolorna. har tagits i bruk under innevarande läsår. Utbildningsministern har emellertid begärt en särskild redovisning av hur utbildningen på dataområdet utvecklas.

1.6 Holland

Holland utgör exempel på ett land där statsmakterna tagit sig an frågan om mikroelektronikens påverkan på samhället. Under år 1981 pågick i det holländska parlamentet en intensiv debatt kring förslagen från den rådgi-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 76

vande s.k. Rathenau-kommittén som arbetade på uppdrag av ministern med ansvar för vetenskapsfrågor. Kommittén publicerade sina förslag i rapporten The Social Impact of Micro-Electronics. Report of the Rathenau Advisory Group. 1979. Kommitténs mest konkreta förslag gällde bl.a. inrättandet av en informations- och rådgivningsfunktion på mikroelcktro- nikområdet främst till hjälp för de små och medelstora företagen.

Parlamentsdebatten utmynnade i beslutet att ett belopp motsvarande cirka 180 milj. svenska kronor skulle avsättas för att i första hand stimulera till en ökad användning av tekniken.

Beslutet innebär att tre nationella centra upprättas för utveckling och rådgivning inom industrin. rådgivning och tillämpning inom den offentliga sektorn samt produktion av mikroelcktronikproduktcr. Det ledande hol- ländska elektronikföretaget Philips avses fungera som fristående rådgiva- re. Åtgärdcr för att komma till rätta med det minskade antalet arbetstillfäl- len och utarmningen av arbetsinnehållet — farhågor som Rathenau-kom— mittén uttalade — avser man däremot inte vidta. förrän riktlinjer utvecklats i samarbete med arbetstagarorganisationerna.

1.7 Storbritannien

I Storbritannien har regeringen sedan drygt ett år tillbaka vidtagit en rad åtgärder på det datapolitiska området. Bakgrunden härtill är att den nya tekniken betraktas som mycket väsentlig för en utveckling av landets industri. Datapolitikcn eller "the information technology policy" är av starkt industripolitisk karaktär. De vidtagria och planerade åtgärderna syftar ytterst till att öka konkurrenskraftcn samt etablera nya marknader genom dels kvalitetsmässigt förbättrade och nya produkter dels en förbätt- rad produktionsapparat. En effektiv användning av tekniken bedöms ock- så öka kvalitetcn och effektiviteten hos såväl den privata som den offent- liga sektorns service.

På förslag av regeringens rådgivande kommitté för forskning och utveck- ling (ACARD: Report on Information Technology. l980) har regeringen är 1981 inrättat en särskild enhet inom industridepartementet med ansvar för frågor på informationsteknologiområdet under chefsskap av en biträdande minister. För att försäkra sig om att politiken och åtgärderna grundas på marknadens behov och möjligheter har regeringen dessutom till sig knutit en rådgivande grupp bestående av representanter för landets industri. En nyinrättad enhet (Information Technology Unit.) inom Cabinet Office har, utöver ett allmänt övergripande samordningsansvar. till uppgift att fungera som en länk mellan denna grupp och de enheter. som arbetar med frågor på informationsteknologiområdet och då främst industridepartementet.

År l982 har av regeringen rubricerats som "Informationstcknologiåret'” (The Year of Information Technology). För perioden fram till år 1985 har regeringen beviljat drygt 800 milj. svenska kronor för att främja utveckling

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 77

och tillämpning av informationsteknologin. Olika former av statligt stöd ges till den del av den brittiska industrin som befinner sig i en tillväxt- och utvecklingsfas. Exempelvis har medel avsatts till stöd för robotisering av den brittiska industrin. Ett informationsprogram om mikroproccssorernas praktiska användbarhet har pågått i två år i syfte att aktivt främja en ökad användning av mikroelektronik i företagen.

Ett ytterligare led i regeringens satsning utgör de medel som avsatts för att alla högstadie- och gymnasieskolor skall ha möjlighet att skaffa mikro- datorutrustning. ] utbildningssyfte har också industridepartementet i sam- arbete med Manpower Services Commission (motsvarar den svenska ar- betsmarknadsstyrelsen) initierat uppbyggnaden av ett 20-tal utbildnings- centra via vilka arbetstlösa ungdomar skall få dels en grundläggande ar- betsmarknadsutbildning dels en utbildning i hur den nya tekniken används och utnyttjas. Genom informationskampanjer. utställningar etc. strävar man dessutom efter att höja den allmänna medvetenheten om informa- tionsteknologins betydelse. En omfattande utbildnings- och informations- verksamhct i datafrågor bedrivs också via den statliga radio- och TV- koncernen BBC.

För att stimulera utvecklingen på telekommunikationsområdet inleddes under år 1981 en liberalisering av det statliga telemonopolet. I princip innebär upphävandet av monopolet. att privata företag på licensbasis skall kunna installera sekundär telekommunikationsutrustning. om den upp- fyller vissa bestämda standardkrav. Liberaliseringsprocessen beräknas ta cirka tre år att genomföra fullt ut. Diskussioner pågår om att eventuellt även upphäva monopolet beträffande de primära telekommunikationerna som nu handhas av det statliga bolaget British Telecom.

2 Aktiviteter inom vissa internationella organ

2.1 Nordiska rådet

Nordiska rådet rekommenderade under år [980 Nordiska ministerrådet att. i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. skyndsamt inleda ett utredningsarbete om datateknikens effekter på näringsliv. sysselsättning och arbetsmiljö. Ministerrådet tillsatte i början av år l98| en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram förslag till åtgärder med anledning av rådets rekommendationer om nordisk samverkan kring utredning och forskning på området.

Arbetsgruppen har i slutet av år l98| presenterat en delrapport (NU l98lz9) som redovisar den första etappen av gruppens utredningsarbete. Mot bakgrund av en analys av datateknikens utveckling och användning samt effekter på produktivitet och konkurrensförmåga. arbetsmarknaden. arbetsmiljö och medbestämmande ges ett antal för-slag till styråtgärder på några åtgärdsområden som bedömts särskilt angelägna. Bl.a. föreslås att

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 78

ministerrådet bör initiera aktiviteter som fastställer behov och möjligheter av en samordnad nordisk policy för teknikanvändningen inom dels indu- striproduktionen dels den offentliga förvaltningen. Föreskrifter. som gäller arbetsmiljön i samband med användning av tekniken, bör också i största möjliga utsträckning harmoniseras i de nordiska länderna.

Man framhåller behovet av ett samordnat nordiskt forskningsprogram kring teknikens olika effekter och avser att i nästa utredningsetapp närma- re behandla problemställningar kring ett sådant program. Angelägna områ- dcn bedöms exempelvis vara likheter och skillnader mellan de nordiska ländernas näringslivs- och förvaltningsstruktur vad gäller datateknikens betydelse och framtida användning. Detsamma gäller de små och medel- stora företagens speciella förutsättningar. möjligheter och problem i sam- band med ett utnyttjande av datatekniken.

2.2 EG (Europeiska Gemenskapen)

EGs strategi på informationsteknologiområdet avser att uppmuntra initi- ativ i och samarbete mellan medlemsländerna. enskilda företag och EG- institutioner.

I syfte att förstärka den europeiska data- och elektronikindustrins kon- kunenskraft på världsmarknaden antog EGs ministerråd år 1979 ett sär- skilt program föratt stimulera utveckling av bl.a. gemensamma standarder på data- och telekommunikationsområdet. grundläggande mikroelektro- teknik och ett europeiskt datanät för överföring av information i digital form. Ett exempel på strävandena på telekommunikationsområdet är det ramavtal. som i december 1981 undertecknades mellan Sverige och EG. rörande sammankoppling av Euronet (EGs datanät för informationsför- sörjningsändamål) med det svenska tcleverkets motsvarande tjänst Tele— pak. Avsikten med samarbetet är att användare på ömse håll skall kunna ges en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt kontakta ett stort antal datacentraler. till vilka datoriserade databaser med offentlig faktainforma- tion är anslutna.

EGs ministerråd beslöt år 1978 att initiera ett femårigt forskningspro- gram "FAST" (Forecasting and Assessment in the Field of Science and Technology). Programmets huvudsyfte är att formulera en långsiktig. sam- ordnad forsknings- och teknologipolitik med utgångspunkt i angelägna forsknings- och utvecklingsobjekt på lång sikt. Ett av FAST-programmets tre underprogram avser informationssamhällets villkor under de närmaste tjugo åren. Totalkostnaderna för denna del av programmet beräknas till ett belopp motsvarande ca 6.9 milj. svenska kronor. Europakommissionen bidrar med 56% och medlemsstaterna med resterande 44 % av beloppet. Inom informationsteknologiprogrammets ram bedrivs sju forskningspro- jekt. Projekten avser bl.a. sysselsättningsfrågor. nya maktstrukturer. kon- takten mellan människa och maskin samt vardagslivets förändring. FAST-

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 79

programmets aktiviteter beskrivs i Europakommissionens rapporter ( 1980) EUR 7102 och 7104.

2.3 OECD (Organisation for Economic Co-Operation and Development)

Inom OECD följs sedan början av 1970-talet utvecklingen på dataområ- det. (.)ECDs Committee for Scientific and Technological Policy (CSTP) tillsatte år 1977 en arbetsgrupp. the Working Party on Information. Com- puter and Communications Policy. ICCP. ICCP behandlar bl.a. frågor om dataflöde över gränserna. integritetsskydd. informationssektorns ekono- miska Omfattning. datanätspolitik. nationell datapolitik i skilda länder. information för industrins behov. sociala effekter av informationsteknolo- gin samt överföring av information till utvecklingsländer. Med anledning av den vikt dessa frågor tillmäts av medlemsländer pågår för närvarande diskussioner om att upphöja ICCP till en kommitté inom OECD.

En expertgrupp, Linder ICCP har utarbetat riktlinjer (Guidelines on the Protection of Privacy and Transbordcr Flows of Personal Data) avseende dataflödet över gränserna och skyddet för persondata och personlig inte- gritet. Riktlinjerna antogs år 1980 av OECDs råd. Syftet med riktlinjerna är att de skall bidra till en harmonisering av lagstiftningsåtgärder bland med- lemsländerna och skapa en gemensam miniminivå för integritetsskyddet. Riktlinjerna följs upp löpande. Expertgruppen har också inlett ett arbete i syfte att undersöka de ekonomiska och juridiska problem. som kan upp- komma. när andra typer av data än persondata överförs länder emellan. ICCP har också utfört studier av offentliga och privata datanät i Europa samt av internationell datatrafik. bl. a. med biträde av det svenska telever- ket.

Sedan ICCP bildades år 1977 har ett antal specialsessioner ägt rum inom olika områden. Utöver integritetsfrågorna har man vid dessa bl.a. studerat informationsöverföring till u-länderna och datateknikens effekter på pro- duktivitet. sysselsättning och arbetsmiljö. Våren 1981 hölls en specialses- sion orn datateknik och samhällets sårbarhet. den första i sitt slag. som visade att medvetenheten och oron för det datoriserade samhällets sårbar- het på senare tid ökat starkt bland medlemsländerna. Specialsessionen rekommenderade fortsatt OECD-arbete på området. Det svenska arbetet på området har varit ett viktigt underlag för diskussionerna i OECD och även lett till att liknande arbete initierats i andra medlemsländer.

2.4 ILO (International Labour Organisation)

Datoriseringen och dess effekter för arbetslivet tillhör de frågor som fortlöpande följs av ILO såväl av styrelse och sekretariat som av speciella kommittéer och arbetsgrupper.

Det ILO-möte som mest konkret tagit sig an datoriseringsfrågorna var

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 80

det åttonde mötet med lLOs rådgivande kommitté för frågor rörande tjänstemän och specialister som ägde rum i början av är 1981. Konferens- tema var effekterna av teknologiska och strukturella förändringar på tjäns- temännens sysselsättning och arbetsförhållanden. Kommittéarbetet grun- dades på sammanställt befintligt material och begärd information från medlemsstaternas regeringar.

Kommitténs diskussioner och slutsatser samt inriktningen av lLOs fort- satta agerandc på området redovisas i kapitel 4.

3 Datalagstiftning i ett internationellt perspektiv

Den tekniska utvecklingen ledde under 1960-talet till att en stor mängd databaserade register med information om enskilda personer byggdes upp. Allteftersom det växande antalet register började uppmärksammas. ökade intresset för de konsekvenser denna utveckling skulle kunna få för den enskilda individens möjligheter att förhindra insyn och andra intrång i privatlivet. En debatt om behovet av en särskild lagstiftning till skydd bl. a. för den personliga integriteten började växa fram. Detta skedde först i USA. där den bl.a. hade sin grund i problemen kring registrering och användning av persondata för kreditupplysning.

Vägledande för lagstiftningsarbetet på dataområdet i syfte att skydda den personliga integriteten har varit den verksamhet som sedan 1970-talets början bedrivits inom Europarådet och OECD. Särskild betydelse tick Europarådets två resolutioner (res. 73: 22 och 74: 29) rörande den enskil- des rättsskydd när det gäller ADB. Resolutionerna omfattar riktlinjer för databanker inom såväl den enskilda som den offentliga sektorn.

Mellan de nordiska datainspektionerna eller utredningskommittéerna förekommer ett löpande samarbete. EG. Europaparlamentet (församling inom EG bestående av parlamentariska representanter för medlemslän- derna). Förenta Nationerna (FN) och Intergovernmental Bureau for Infor- matics (IBI) har också intresserat sig för integritetsfrågorna.

Sedan hösten 1980 föreligger en Europarådskonvention om skydd av enskilda individer vid databehandling av personuppgifter med i stort sett samma innehåll som de tidigare nämnda riktlinjerna från OECD. Drygt ett tiotal länder har signerat konventionen. Väsentligt fler kan emellertid beräknas ratificera den. Även länder som inte är medlemmar av Europarå- det har möjlighet att tillträda.

Av OECDs 24 medlemsstater har Australien. Irland och Kanada inte anslutit sig till de riktlinjer. som år 1980 antogs av OECDs råd. i avvaktan på närmare nationella ställningstaganden.

De länder. som redan lagstiftat eller är i färd med att lagstifta. har anpassat arbetet till Europarådets resolutioner och övriga tankegångar i konventionsarbetet samt annan internationell verksamhet. Trots det har lagar och lagförslag mycket varierande innehåll. Anledningen härtill är att

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 81

de måste harmonisera med övrig nationell lagstiftning. Lagarna tillämpas trots detta emellertid på ett förvånansvärt likartat sätt.

I datadelegationens rapport Samordnad datapolitik (Ds B 1980: 20). Ap- pendix B redovisas hur långt lagstiftningsarbetet framskridit i olika länder. Av redovisningen framgår. att flertalet industrialiserade länder har eller står i begrepp att anta en datalag. Exempel ges även på att utvecklingslän- derna börjat intressera sig för frågan. Beträffande de nordiska grannländer- na gäller att i såväl Danmark. Island som Norge har man antagit dataiagar som till en del även täcker manuellt förda personregister. Den finska dataskyddslzommittén har nyligen avgivit sitt betänkande med förslag om en personregisterlag som uppvisar stora likheter med de övriga nordiska ländernas.

4 Åttonde sessionen för ILOs rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister

4.1 Rapport framlagd av underkommittén angående effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsför- hållanden

Medlemmar i rmderkommirrén och dess arbetsgrupp

l. Underkommittén angående effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden be- stod av 24 regeringsledamöter. 24 arbetsgivarrepresentanter och 25 arbets- tagarrepresentanter.

2. Underkommittén utsåg följande befattningshavare: Ordförande: Mr J. Woolgar (regeringsrepresentant. Storbritannien) Vice ordförande: Mr W. Taylor (arbetsgivarrepresentant. Storbritanni- en). Mr K. Boeykens (arbetstagarreprcsentant, Belgien) Föredragande: Mr H. Sananes (rcgeringsledamot. Frankrike).-

3. Underkommittén höll åtta sammankomster.

4. Vid sin sjätte sammankomst utsåg kommittén en arbetsgrupp som skulle förbereda utkastet till slutsatserna. Arbetsgruppen hade följande medlemmar:

Regeringsrepresentanter:

Ordinarie ledamöter:

Tyska förbundsrepubliken: Mr G. Amlinger USA: Mr J. Mark Indien: Mr R. Madan

• Sida 92
•  Original

Prop. 198l/82:123 Bilaga 1 . sz

Suppleanter: Australien: Mr F. Burke

Finland: Mr M. Salmenpera Ghana: Mr S. Arthur

Arbetsgivarledamöter:

Ordinarie ledamöter: Mr ]. De Bruyn (Belgien) Mr E. Mussil (Tyska förbundsrepubliken) Mr W. 'l'aylor (Storbritannien)

Suppleanter: Mr A. Bennet (Australien)

Mr T. Harkema (Holland) Mr C. Tydén (Sverige)

Arbetstagarledamöter:

Ordinarie ledamö/er: Mr K. Boeykens (Belgien) Mr J. Golodner (USA) Mr K. Harvey (Australien)

Suppleanter:

Mr J. Furstenborg (Finland) Mr H. Gartz (Tyska förbundsrepubliken) Mr T. Lyle (Storbritannien) Underkommittens ordförande. Mr G. Woolgar, ledde arbetsgruppen och Mr H. Sananes deltog i förhandlingarna som underkommitténs rapportör.

Underkammitténx uppdrag

5. Undcrkommitte'ns uppdrag bestod i att diskutera den andra punkten på den rådgivande kommitténs dagordning som hade följande lydelse: "Effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsvillkor med särskild betoning på förbättring av arbetsförhållandena framför allt arbetarskydd samt hälsa och ergonomi". Underkommittén hade som grund för arbetet fått en inom ILO upprättad rapport rörande dessa frågor.

Underkammilléns (överläggningar

Allmän diskussion

6. Underkommittén ansåg att lLOs rapport gav en fullständig och tydlig bild av dels de pågående strukturella och tekniska förändringarna inom

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 83

handeln, finanssektorn och kontorsarbetet dels de möjligheter och pro- blem som dessa förändringar innebär för de anställda inom dessa sektorer. Underkommittén valde som grund för diskussionen de i slutet på rapporten uppräknade punkterna.

7. Det betonades under loppet av debatten. att världen befinner sig på tröskeln till långtgående förändringar till följd av de tekniska förändringar som beror på mikroelektroniken. Denna utveckling bedömdes kunna på- verka alla sektorer samt förändra såväl dessas som de nationella ekonomi- ernas och världsekonomins struktur.

8. Av diskussionen framgick att denna utveckling för närvarande fram- för allt påverkade de industrialiserade marknadsekonomierna. Åtskilliga talare ansåg att man med hänsyn till vad som hittills åstadkommits, kost— nadsminskningen och den nya teknologiernas ömsesidiga beroende. kunde vänta sig att sådan teknologi snabbt skulle komma att bli mer generell under de närmaste åren.

9. U-länderna tycks inte ha blivit nämnvärt påverkade hittills av den nämnda utvecklingen. Några regeringsrepresentanter från u-länderna be— tonade den vikt som deras länder fäste vid underkommitténs arbete samt ländernas önskan. att tillgodogöra sig den erfarenhet som mer avancerade länder vunnit inom detta område.

De tekniska jörändringarnas införande

10. Underkommittén konstaterade att den nya teknologins införande var såväl oumbärlig som oundviklig. Ett land. som skulle ställa sig vid sidan om ett sådant framåtskridande. skulle oundvikligen upptäcka att dess konkurrenskraft underminerades. Den därmed åtföljande försämring— en av betalningsbalansen och valutaställningen skulle slutligen bli ett hot mot dess sysselsättning. Företagen befinner sig i en liknande situation. Länder och företag bör därför utnyttja de möjligheter. som den nya tekno— login erbjuder, för att förbättra sin konkurrenskraft. stimulera den ekono- miska tillväxten och höja levnadstandardcn.

ll. Detta innebär på intet vis att dylika förändringar kan införas utan problem och svårigheter. Många exempel på detta nämndes under diskus- sionens gång. Många talare framförde åsikten. att problem av detta slag i allmänhet inte härrör från själva teknologin utan från det sätt på vilket den tillämpas. Den allmänna meningen var. att förändringar bör införas så harmoniskt som möjligt. så att dels alla berörda ges möjlighet att anpassa sig till förändringarna dels den negativa inverkan på samhället och indivi- den blir så liten som möjligt.

12. Arbetstagarledamöterna och ett antal regeringsledamöter betonade nödvändigheten av styrning och kontroll av tekniska förändringar samt en planering av införandet på samtliga nivåer med hänsyn till alla relevanta faktorer. dvs. såväl de sociala och mänskliga faktorerna som de ekonomis- ka och tekniska. De var vidare av den meningen att ett sådant val torde

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 84

debatteras så brett som möjligt. eftersom valet av teknik också utgjorde ett val av samhälle. På så vis skulle alla berörda kunna inse valets konsekven- ser samt vara beredda att klara dessa.

13. Åtskilliga talare underströk regeringarnas roll i sammanhanget. Så- som ansvariga för ekonomins funktion. måste regeringarna uppmuntra införandet av ny teknologi för att stimulera tillväxt. säkra betalningsbalan- sen och trygga sysselsättningen. I egenskap av det allmännas väktare måste de också garantera. att införandet av den nya teknologin inte leder till en oacceptabel försämring eller avpersonalisering av den service som erbjuds konsumenterna samt att teknologins fördelar och nackdelar förde- las rättvist i hela samhället. Man uppmärksammade vidare behovet av ett värn mot den risk som ett okontrollerat införande av den nya teknologin skulle kunna ge upphov till i form av polarisering i samhället. En sådan polarisering innebär att en elit. som är fullt kapabel att behärska och draga nytta av teknologin. lever tillsammans med den stora massan av människor som varken kan anpassa sig till teknologin eller får någon större del av dess fördelar. Slutligen måste respektive regering såsom arbetsgivare fatta be- slut rörande införandet av tekniska förändringar i sin egen sektor. Dessa beslut kan i hög grad påverka motsvarande beslut inom den privata sek- torn. 14. l diskussionen framhävdes regeringarnas väsentliga uppgift inom områdena forskning. information och utbildning. Några regeringsledamö- 'ter nämnde de studier. som bedrivits i de egna länderna på statligt initiativ. beträffande den nya teknologins natur och konsekvenser. Dylika tanke- väckande studier borde uppmuntras. eftersom de kan bidra till att lösa problem som sammanhänger med ny teknologi. De borde ingå i en omfat- tande utbildningssatsning med ambitionen att kontinuerligt anpassa sam— hället och dess medlemmar till en teknisk utveckling. 15. Arbetstagarledamöterna betonade nödvändigheten av full delaktig- het för arbetarna och deras representanter vid beslut rörande införandet av tekniska förändringar. Formerna för en sådan delaktighet kan variera mellan olika länder. I en del länder har arbetstagarna redan genom med- bestämmandeorgan blivit delaktiga i företagens beslutsprocess. 1 andra länder kan det kanske bli nödvändigt med ett obligatorium beträffande rådfrågning av arbetstagarna i samband med införandet av den nya tekno- login. Alternativt borde de fackliga organisationerna försöka uppnå över- enskommelser om tekniska förändringar på företags- eller sektorsnivå eller avseende den totala ekonomin. Man beklagade. att arbetsgivarna alltför ofta fattade beslut utan tillräcklig hänsyn till mänskliga faktorer.

16. Arbetsgivarledamöterna erinrade om att det inom marknadsekono— mier var arbetsgivarens sak att fatta beslut på området. eftersom han skulle bli den första som drabbades av konsekvenserna. Nödvändighcten av att ta hänsyn till sociala och mänskliga faktorer betonades. Frågan om hur bestämmande dessa skulle vara måste emellertid variera med de lokala

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 85

och nationella förutsättningarna. Arbetsgivarledamöterna medgav vidare önskvärdheten av att arbetstagarna och deras representanter eller fackliga organisationer skulle rådfrågas men vidhöll. att det inte gällde för under- kommittc'n att rekommendera specifika former för rådgivning än mindre för medbestämmande. Detta borde bestämmas i enlighet med nationella förhållanden och traditioner.

17. Åtskilliga talare nämnde exempel på de inflytande-. medbestäm- mande- eller förhandlingsproeedurer som tillämpas i deras hemland i sam- band med införandet av tekniska förändringar. 18. En regeringsledamot beklagade. att ILOs rapport inte innehöll mer information om procedurerna för information. rådfrågning. medbestäm- mande eller förhandling i olika länder. Sådana uppgifter skulle kunna vara användbara vid utformningen av ett lämpligt förfaringssätt. 19. En annan regeringsledamot riktade uppmärksamheten mot rekom- mendationen beträffande samarbete på företagsnivå. 1952 (nr 94). samt rekommendation beträffande uppsägning. 1976 (nr 119). vilka enligt hans mening borde tjäna som underlag på detta område. Det påpekades. att rekommendation nr 119 höll på att revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen samt utvecklingen av förhållandena mellan arbetsmarkna- dens parter. 20. Bred enighet rådde om behovet av en dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras representanter inom företaget och/eller fackliga organisationer för att uppnå beslut beträffande införandet av tekniska förändringar. En sådan dialog borde bidra till att undvika eller lindra de negativa verkningarna. som tekniska förändringar skulle ha för arbetsta- garna. Dialogen skulle också kunna öka effektiviteten av de åtgärder som vidtas genom att dels skingra de farhågor. som förändringarna kan ge upphov till bland arbetstagarna. dels hjälpa dessa att förstå förändringar- nas inverkan och. där så behövs. lindra denna inverkan. 21. Arbetstagarledamöterna ansåg tillsammans med en del av regerings- representanterna. att regeringarna borde uppmuntra en sådan dialog. Detta kan t.ex. ske med hjälp av lämplig lagstiftning. garanti för att det lagstif- tade inflytande eller medbestämmandet verkligen tillämpas eller genom regeringarnas erbjudande om medling. om så erfordras. 22. Bred enighet uppnåddes också beträffande det nödvändiga i att arbetsgivare förser arbetstagare. arbetstagarrepresentanter och/eller fack- liga organisationer med tydlig och fullständig information om planerade förändringar och konsekvenserna härav för arbetstagarna. Sådan informa— tion skall tillhandahållas innan beslut fattas. 23. Arbetstagarledamöterna ansåg, att arbetstagarrepresentanterna borde få tillräckliga utbildningsmöjligheter för att effektivt kunna deltaga i diskussioner om införande av ny teknologi. De skulle också vid behov kunna anlita utomstående expertis.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 ' 86

Effekterna av tekniska förändringar på _rysselsz'iltningen

24. Den nya teknologins inverkan på sysselsättningen debatterades mycket utförligt. Speciellt var detta en väsentlig punkt för arbetstagarleda- möterna. Dessa påpekade. att den höga arbetslöshet. som för närvarande råder i många länder. sammanfaller med en snabb utveckling av den nya teknologin. De nämnde olika exempel på personalminskningar inom han- deln och finanssektorn pågrund av denna utveckling. Enligt deras mening skulle situationen bara förvärras under kommande år. Detta beror inte bara på att de tekniska förändringar. som mikroelcktronikcn orsakar. är helt annorlunda och inträffar i mycket snabbare takt än tidigare. utan att de sker mot bakgrunden av en ihållande lågkonjunktur och växande arbetslös- het. Det finns sålunda skäl dels för oron att förändringarna kan skapa allvarliga sysselsättningsproblem dels för en beredskap för att undvika och eventuellt lösa sådana problem. 25. Arbetsgivarledamöterna hävdade. att den nya teknologins påstådda negativa inverkan på sysselsättningsvolymen var långtifrån bevisad. De erinrade om. att tekniska förändringar till helt nyligen hade lett till talrika nya arbetstillfällen inom handeln. finanssektorn och kontorsområdet ge- nom tillskapandet av nya tjänster och utvidgad verksamhet. De ansåg vidare att de personalminskningar. som inträffat inom handeln och finans- sektorn i vissa länder. berodde på dessa länders besvärliga ekonomiska läge under de senaste åren. Man borde inte i onödan dramatisera en debatt som borde baseras på objektiva fakta. 26. Åtskilliga regeringsledamöter pekade på svårigheten att skilja de tekniska förändringarnas inverkan på sysselsättningsvolymen från inver- kan av andra faktorer såsom det allmänna ekonomiska läget eller variatio- ner i arbetskraftstilIgången. En ännu större svårighet ansågs vara att med någorlunda säkerhet förutsäga framtida trender inom sysselsättningsvoly- men. Den nya teknologins eventuella negativa verkningar i det nuvarande läget vitsordades emellertid. Det tillrådliga i att förvägsplancra behövliga åtgärder för att undvika eller så mycket som möjligt nedbringa dessa verkningar påtalades också. Sådana åtgärder skulle kunna variera avsevärt och anpassas till nationella förhållanden och praxis. 27. Arbetstagarledamöterna betonade emellertid. att de tekniska för- ändringarnas negativa effekter blev än tydligare. när de inte betraktades globalt. utan på företagsnivå. Erfarenheterna visade. att nya teknologier skapades och infördes i syfte att höja produktiviteten och inbespara arbets- kraft. Det var oundvikligt att detta också skulle återspeglas på den makro- ekonomiska nivån.

28. Det erkändes allmänt att införandet av tekniska förändringar inte endast inverkade på sysselsättningen på företagsnivå. 29. Arbetstagarledamöterna betonade att arbetsgivarna inte enbart borde eftersträva att trygga sysselsättningen för sina anställda utan även ta hänsyn till de återverkningar. som införandet av tekniska förändringar.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 87

kan få på hela arbetsmarknaden. Enligt arbetstagarledamöternas uppfatt- ning resulterade metoden att åstadkomma personalminskningar genom naturlig avgång enbart i att arbetslösheten vältras över på de unga debutan- terna på arbetsmarknaden samt andra arbetssökande. Arbetsgivarna bör därför om möjligt alltid försöka höja sysselsättningen genom utökad pro- duktion eller tjänstevolym eller genom en diversifiering av verksamheten.

30. Arbetsgivarledamöterna förklarade att eftersom de hade ett ansvar gentemot sina egna anställda försökte de också upprätthålla sysselsättning- en i möjligaste mån. Samtidigt kunde de inte acceptera ett ansvar för andra anställda eller arbetssökande. Det borde vara regeringens sak att ta hand om dessa senare kategorier. 31. Arbetsgivarledamöterna anmärkte tillsammans med en del av rege- ringsledamöterna. att den nya teknologin utan tvivel skapade sysselsätt- ning, fast inte nödvändigtvis i samma företag eller sektorer där arbets- kraftsbesparingarna åstadkoms. Exempelvis bedöms utsikterna till en ex- pansion inom den sociala sektorn. utbildningsväsendet och kulturområdet som goda. Lämpliga åtgärder borde därför vidtas för att främja arbetsta- garnas rörlighet och anpassningsförmåga.

32. Åtskilliga talare refererade till åtgärder som ankom på regeringarna. Dessa borde framför allt försöka skapa ett klimat av ekonomisk tillväxt. där införandet av tekniska förändringar sannolikt skulle få minsta möjliga negativa inverkan på sysselsättningen. Företagen borde uppmuntras att införa de tekniska förändringar som bäst skulle kunna främja en etablering av nya tjänster och arbetstillfällen. De kunde själva skapa nya arbetstillfäl- . len i sin egen sektor. Det borde dessutom ankomma på företagen att följa tillämpliga riktlinjer för arbetskraftsprognoser. arbetsplanering. utbild- ning. handledning och yrkesutbildning för att garantera arbetskraftens kontinuerliga anpassning till de nya krav. som de tekniska förändringarna gav upphov till. Det borde också falla på deras ansvar att vidtaga de nödvändiga åtgärderna — särskilt vad gäller arbetsförmedling och inkomst- trygghet — för att hjälpa enskilda individer att klara av sysselsättnings- problem orsakade av tekniska förändringar. 33. Bland de åtgärder. som arbetsgivarna skulle kunna vidtaga för att undvika eller såvitt möjligt minska de tekniska förändringarnas negativa inverkan på sysselsättningen. betonade arbetstagarledamöterna särskilt arbetstidsminskningcn. Åtgärder som 35-timmars arbetsvecka med oför- minskad lön. 3-dagars weekend. 5 eller 6 veckors årlig semester samt förtidspensionering med tillfredsställande inkomst skulle kunna utgöra ett sätt att skapa såväl ytterligare arbetstillfällen som en möjlighet att rättvist fördela företagets vinst av de tekniska förändringarna. Ledamöterna ut- tryckte förhoppningen att arbetsgivarna i överenskommelse med facket skulle överväga möjligheten att införa nya arbetsorganisationsformer och arbetstider för att dels möta arbetstagarnas behov dels hjälpa till att upp- rätthålla sysselsättningsnivån.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 88

Man betonade också att deltidsarbete inte skulle användas som ett medel att undvika rekrytering av heltidsanställda. Korttidsanställning och anlitande av underleverantörer borde också begränsas.

34. Arbetsgivarledamöterna vidhöll att arbcstidsminskningen inte kun- de betraktas som en lösning på sysselsättningsproblem som uppkommit på grund av tekniska förändringar. Sådana åtgärder kunde endast vidtagas globalt och skulle dessutom kunna leda till en kostnadsstegring. vilken i sin tur skulle resultera i en produktionsminskning och marknadssvårighcter. Detta skulle medföra än mer långtgående rationaliseringar och sysselsätt- ningsminskningar. 35. Arbetstagarledamöterna ansåg också. att en planering av kvantita- tiva och kvalitativa arbetskraftsbehov på företagsnivå i samarbete med arbetstagarnas representanter eller organisationer utgjorde ett viktigt in- strument för att undvika negativa sysselsättningseffekter i samband med införandet av tekniska förändringar. En regeringsledamot sade sig vara positiv till en sådan planering men beklagade. att företagen alltför ofta införde viktiga tekniska förändringar utan tillräcklig planering av de ar— betskraftsbchov som sådana förändringar medför. 36. Den allmänna meningen var att tekniska innovationer med säkerhet förvandlar arbetsuppgifter och kvalifikationer. Sådana förändringar borde därför studeras noga. så att lämpliga åtgärder kan vidtagas inom yrkesråd— givningen. yrkes- och arbetsmarknadsutbildningcn. En regeringsledamot anmärkte att offentliga organ ansvariga för yrkesrådgivning och yrkesut- bildning var beroende av företagens uppgifter på området. De ansvariga organen kan endast hålla sig ajour med tekniska trender genom ett intimt samarbete med såväl arbetsgivare som arbetstagarnas organisationer. 37. Underkommittén debatterade frågan om strukturella och kvalitativa förändringar resulterade i en höjning ellcr sänkning av kvalifikationsni- våerna. Arbetstagarledamöterna och en del av regeringsledamöterna var av meningen att det fanns en tendens till polarisering av kvalitikationerna. eftersom databehandling och den nya teknologin å ena sidan medför ett stort antal okvalificerade och montona administrativa uppgifter å andra sidan ett litet antal högt kvalificerade poster med ett kreativt och verkstäl- lande ansvar. Arbetstagarledamöterna uttryckte sin oro över de återverk- ningar som dessa trender skulle kunna få på arbetstagarnas inkomst- och bcfordringsutsikter. 38. Arbetsgivarledamöterna betvivlade existensen av en sådan polari- sering. De konstateradc att kvalitikationskrtwen i många fall hade ökat vad gäller arbeten påverkade av tekniska förändringar. Datoriseringen. i syn- nerhet. hade gjort det möjligt för många anställda att förbättra sin ställning inom företaget. 39. Flera talare underströk problemets komplexitet och relativitet. En regeringsledamot riktade uppmärksamheten mot undersökningar beträf- fande tekniska förändringars kvalitativa inverkan. vilka visat att kvalifika-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 89

tionernas genomsnittliga nivå i själva verket knappast hade påverkats i de sektorer. där tekniska förändringar genomförts. Arbetstagarledamötcrna påtalade tillsammans med en del regeringsledamöter den inverkan som valet av arbetsorganisation kan få på kvaliftkationernas natur och nivå. De hävdade att det var både möjligt och önskvärt att utnyttja ny teknik för en höjning av kvalifikationsnivån bland de anställda som berörs.

40. Underkommitten uttalade enhälligt. att det med tanke på de verk- ningar. som tekniska förändringar kunde få på sysselsättningsnivå och arbetsinnehåll. var angeläget att varje företag och varje arbetstagare gjorde speciella försök till anpassning. Alla möjliga åtgärder skulle också vidtagas för att underlätta sådan anpassning. 41. Arbetsgivarledamöterna betonade att arbetstagarna måste vara be— redda att acceptera ett visst mått av rörlighet och förändring beträffande arbetsuppgifter och kvalifikationer för att kunna anpassa sig till tekniska och strukturella förändringar. De uttryckte sin beredvillighet att såvitt möjligt ge sina anställda de kontinuerliga utbildnings- och omskolnings- möjligheter som krävs för att garantera denna rörlighet. 42. Arbetstagarledamöterna ansåg. att arbetsgivarna borde bära kostna- derna för utbildning. omskolning och omlokaliseringsåtgärder eftersom dessa drog mest nytta av det tekniska framåtskridandet. Arbetsgivarna borde också hjälpa sina anställda att finna alternativsysselsättning. 43. Arbetstagarledamöterna påpekade tillsammans med ett antal rege- ringsledamöter de speciella svårigheter som generaliseringar av den nya teknologin skulle kunna innebära för vissa kategorier anställda. 44. Kvinnornas situation påtalades flera gånger. Det påpekades. att den kvinnliga representationen var särskilt stor i sektorer och yrken. där sys- selsättningen mest sannolikt skulle minska genom införandet av ny tekno- logi. Kvinnor är ofta lågutbildade. Man kan av olika skäl vänta sig att de kan ställas inför större svårigheter. när det gäller att utnyttja den utbild- ning. omskolning och omplacering. som organiseras för de anställda för att underlätta deras anpassning till strukturella och tekniska förändringar. Arbetstagarledamöterna och en del regeringsledamöter uttryckte farhågor för att införandet av ny teknik skulle kunna aeeentuera den underlägsna ställning som kvinnorna fortfarande intar på arbetsmarknaden. Enligt deras mening borde särskild uppmärksamhet ägnas dessa problem inom ramen för de åtgärder regeringarna bör vidta för att garantera jämställdhe- ten.

45. Flera talare uttryckte sin oro för den nya teknologins konsekvenser för unga debutanter på arbetsmarknaden. De påpekade att handels- och finanssektorn i en del länder inte längre erbjöd arbetstillfällen för ungdo- mar. vilket gjorde arbetslöshetsproblemet än värre. 46. Äldre arbetstagare och handikappade utgör en grupp som ansågs vara särskilt i riskzonen. Man befarade att deras problem kunde hänga samman med de större svårigheter de möter vid anpassning till nya arbets- metoder och i sökandet efter ny sysselsättning i arbetslöshetstider. 8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 123. Bilaga I

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 90

47. Arbetsgivarledamöterna delade uppfattningen att äldre och handi- kappade anställda kunde få brottas med större svårigheter än andra för att finna alternativ sysselsättning om de förlorade sina jobb till följd av tek- niska förändringar. Ä andra sidan fanns ingen anledning att misstänka. att kvinnor och ungdomar skulle drabbas hårdare av tekniska förändringar än övriga anställda. Det väsentliga för framtiden var anpassningsförmågan.

Effekter på arbetsinnehåll. arbetsorganisation samt arbet.s'ji">'rhållundt'n

48. Arbetstagarlcdamöterna ansåg. att tekniska förändringar i en del fall hade resulterat i påtagliga förbättringar beträffande arbetsinnehåll och arbetsförhållanden exempelvis avskaffandet av vissa monotona uppgifter eller försök att göra arbetet mindre fysiskt ansträngande. Samtidigt vidhöll de. att beträffande ett alltför stort antal arbetare skulle införandet av sådana förändringar leda till en avhumanisering av arbetet. lägre kvalifika- tionsnivå och en försämrad kundservice. Olika undersökningar citerades. som visar att införandet av tekniska förändringar inom handeln, bankvä- sendet och försäkringsväsendet mycket ofta resulterat i förlorad självstän- dighet, arbetssplittring. högre arbetstakt. ökad övervakning och en utarm- ning vad gäller dc personella kontakterna. Arbetstagarledamöterna ut- tryckte sin övertygelse om att dessa negativa verkningarna kunde undvi- kas genom val av andra arbetsorganisationsmetoder samt genom ett delta- gande från de anställdas sida i planeringen av arbetsorganisationen.

49. Arbetsgivarledamöterna fann det överdrivet att tala om arbetets

avhumanisering och sänkning av kvaliftkationskrzwen. Sådana företeelser hörde snarare till undantagen. Den tekniska utvecklingen hade enligt deras mening i många fall möjliggjort en förbättring av arbetsinnehållet och arbetsförhållandena. De instämde i att en omdömeslös användning av teknik eller arbetsorganisation skulle kunna medföra en del negativa kon- sekvenser. Det ligger därför i såväl arbetsgivarnas som de anställdas intresse att undvika en sådan användning. En del konsekvenser är dock oundvikliga och måste godtas. Vad gäller arbetstagarnas deltagande i planeringen av arbetsorganisationen och arbetssystemet. ansåg arbetsgi- varledamöterna att beslutet borde fattas av arbetsgivaren även om det skulle kunna vara nyttigt att rådfråga de berörda arbetstagarna. ] varje fall fordrar beslutet en teknisk kompetens som de anställda inte alltid besitter.

50. Flera regeringsledamöter ansåg att frågor om arbetsorganisation och arbetsförhållanden borde överenskommas mellan arbetsgivare och anställ- da. Regcringarna borde inom den industriella sektorn kunna hjälpa de två parterna att utveckla arbetssystem. som kunde leda till förbättrat innehåll och förbättrade kvalifikationskrav. genom att initiera eller stimulera forsk- ning på detta område. Det vore önskvärt att användarna deltog vid kon- struktionen av dessa system så att systemen motsvarar behoven och fungerar effektivt.

51. Arbetstagarledamöterna tycktes särskilt oroas av den ökande cen-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 91

traliseringen och den ökade personalövervakningen som den nya teknolo- gin möjliggör. De nämnde exemplet med den ständiga övervakningen. som kan utövas gentemot kassapersonal tack vare de elektroniska kassaappara- terna. Man uttryckte farhågor. att en sådan övervakning skulle kunna leda till alltför hård arbetsintensiiiering och psykisk stress samt införande av datoriserad disciplin är övervakning av berörda anställda. Man nämnde också hotet mot den personliga integriteten som en omfattande registrering av personuppgifter hos arbetsgivaren utgör. _

52. Arbetsgivarledamöterna förklarade. att övervakningen av de an- ställdas arbete var en nödvändighet och en rättighet. som ingen arbetsgiva- re kan göra avkall på. De tillstod dock att åtgärder skulle kunna behövas för att förhindra att obehöriga får tillgång till de persondata som finns hos arbetsgivaren. Åtskilliga regeringsledamöter nämnde den nationella lag- stiftning som tillkommit för att skydda persondata.

53. Arbetstagarledamöterna antydde. att en sänkning av kvalifikations- nivåer på grttnd av införandet av tekniska förändringar skulle kunna få allvarliga återverkningar på berörda anställdas lön. [ en del fall återspeg- lade lönen inte de stigande kvalifikationskrav som följde med sådana förändringar. De hävdade. att de anställdas löner inte skulle få sänkas till följd av tekniska förändringar samt att de anställda borde åtnjuta en löne- förbättring vid en höjning av kvalifikationskraven. De krävde också en stark begränsning av prestationslönesystem med tanke på den högre ar- betstakt dessa kan framtvinga. 54. Arbetsgivarledamöterna förklarade att samma lönenivå inte kunde garanteras om en befattning fick en lägre arbetsvärdering till följd av tekniska förändringar. Det enda de kunde göra var att ge den berörda arbetstagaren tillfälle till utbildning för övergång till ett mer kvalificerat arbete. 55. Enligt den allmänna meningen borde arbetsvärderingssystem stän- digt tagas under omprövning för att garantera en anpassning till den tek- niska utvecklingen. 56. Arbetstagarledamöterna krävde att de produktivitetsvinster. som följde med införandet av tekniska förändringar. skulle komma även de anställda till godo i form av högre löner. kortare arbetstid eller längre semester.

57. Beträffande en förlängning av arbetstiden uttryckte arbetstagarleda- möterna oro över det ökade bruket av nattarbete. skiftarbete och obekvä- ma arbetstider. som kan följa med ny tekonologi. De krävde. att sådana effekter skulle begränsas så mycket som möjligt med tanke på åtföljande problem för arbetstagarnas hälsa och familjeliv. 58. Arbetsgivarledamöterna anförde att de inte kunde garantera att så- dana arbetstider inte skulle förekomma. Exempelvis möjliggjorde sådana tidschema större flexibilitet i serviceinrättningarnas öppethållande. De hade själva visat sig positiva till flextid vilket. enligt deras egen mening. svarade mot såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas behov.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga I 92

Effekter på arbetsmiljö och arbetarskydd

59. Arbetstagarledamöterna förklarade att särskild uppmärksamhet mäste ägnas de ergonomiska principerna i samband med utformningen av arbetsplatser vad gällde såväl den fysiska miljön som inredningen. 60. En regeringsledamot påpekade. att när ny utrustning installerades i gamla arbetslokaler kunde lokalerna behöva modifieras. eftersom de inte längre svarade mot arbetstagarnas behov. 6l. Arbetstagarledamöterna underströk den hälsofarliga inverkan som vissa former av arbetsorganisation kunde medföra för de anställda. Enligt deras åsikt hotades arbetstagarnas hälsa av den högt uppdrivna arbetstak- ten. de monotona uppgifterna och den ständiga övervakningen. som före- kom på vissa arbetsplatser. där den nya teknologin användes. Arbetsgivar- na borde tillsammans med de anställda och de fackliga organisationerna organisera arbetet på ett sätt så att återverkningar av denna art kunde undvikas.

62. En del regeringsledamöter betonade också den fara som en del intensiva. monotona och strängt övervakade uppgifter innebär för arbets- tagarnas hälsa. En regeringsmedlem ansåg att det skulle vara värdefullt om eventuellt stressframkallande uppgifter kunde klassificeras för att möjlig- göra rådgivning om deras organiserande. 63. Arbetsgivarledamöterna menade att man inte borde överdriva den nya teknologins negativa inverkan på arbetstagarnas hälsa. De förbättring- ar. som den nya teknologin innebär. bedömdes dessutom som mycket större än nackdelarna. De senare borde emellertid mildras så mycket som möjligt. Arbetsgivarna var av eget intresse beredda att göra allt vad som. låg i deras makt i detta syfte. [ många fall berodde farorna inte på själva teknologin. utan på det sätt den infördes och användes. 64. Bred enighet förelåg beträffande behovet att planera arbetslokaler och arbetsplatser samt att organisera arbetet på ett sätt så att de anställdas hälsa skyddas så mycket som möjligt och att arbetsmiljön om möjligt förbättras.

65. Några talare nämnde behovet av vilopauser för att undvika onormal trötthet vid arbetsplatser med ett nervöst påfrestande arbete. "Det påpe- kades att i vissa länder hade man hanterat denna fråga genom överenskom- melser mellan arbetsgivare och de anställdas organisationer. 66. Flera talare refererade till den forskning och de undersökningar som gjorts i deras länder beträffande vissa arbeten. där ny teknologi användes och om den nya teknologiska inverkan på arbetstagarnas hälsa. Det fram- hölls att sådana undersökningar kunde vara mycket värdefulla och att de möjligen kunde utgöra grund för hälso- och säkerhetsnormer. Dessa skulle i sin tur antingen kunna tjänstgöra som riktlinjer och rekommendationer eller göras tvingande alltefter tillämplighet. Arbetsgivarledamöterna beto- nade. att hälso- och säkerhetsnormer borde baseras på vetenskapliga stu- dier och inte vara alltför stelt utformade.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga] 93

67. Flera ledamöter underströk kraftigt den roll som personalhälsovår- den borde tilldelas. Denna skulle kunna bidra till studier av tekniska förändringar rörande arbetstagarnas hälsa. Den skulle kunna ge råd till arbetsgivare och arbetstagare på området och dessutom medverka i över- vakningen av hälso- och säkerhetsförhållandena. 68. Underkommittén ägnade särskild uppmärksamhet åt de ergono- miska problem som hänger samman med arbete vid dataskärmar samt vid kassorna i detaljhandeln. 69. Beträffande arbete vid dataskärmar riktade såväl arbetstagarleda- möterna som flera regerings- och arbetsgivarledamöter uppmärksamheten mot de problem med ögonansträngning och trötthet som kan följa med sådant arbete. Sådana problem föreföll ofta hänga samman med långa pass vid skärmarna. Arbetstagarledamöterna krävde. att anställda som arbe- tade vid dataskärmar skulle ha rätt till täta synkontroller på arbetsgivarens bekostnad samt till regelbundna och ofta återkommande pauser. De ansåg att arbetet borde organiseras på så sätt, att användningen av dataskärmar hölls inom rimliga gränser. Skärmarna borde motsvara bestämda normer och kontrolleras regelbundet. Dessutom borde eventuella strålningsrisker undersökas. Flera deltagare nämnde undersökningar och rekommendatio- ner i sina egna länder beträffande användningen av dataskärmar. 70. Beträffande arbete vid kassaapparater i detaljhandeln ansåg arbets- tagarledamöterna. att införandet av elektroniska kassaapparater och den därmed följande arbetsintensitieringen gjorde det än mera angeläget att formulera ergonomiska normer om arbetsplatsernas utformning. De krävde att krav framfördes på tillfredsställande stolar. täta pauser och regelbundna läkarundersökningar för berörd personal. Vidare skulle de effektivt skyddas mot drag.

[LOS åtgärder

7]. Under hela diskussionen framhölls värdet av ett regelbundet utbyte av åsikter och information på det internationella planet om erfarenheter av och problem med införandet av tekniska och strukturella förändringar.

72. Åtskilliga regeringsledamöter ansåg att det skulle vara värdefullt med internationella normer för att underlätta lösningen på de problem som förknippas med införandet av tekniska förändringar. Arbetstagarledamö- terna uttryckte förhoppningen att arbetskonferensen skulle anta ett doktr- ment i ämnet. ' 73. Arbetstagarledamöterna begärde att ILO skulle utveckla forskning och informationsverksamhet på området och framlade förslag om detta till arbetsgruppen. Arbetsgruppen tog hänsyn till förslagen vid upprättandet av förslag till slutsatser. '

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 94

Diskussion och antagande av förslagen

74. Dagordningen vid underkommitténs sjunde sammankomst omfat- tade de förslag till slutsatser som upprättats av arbetsgruppen. 75. När förslagen diskuterades föreslogs ett antal mindre ändringar vilka infördes i texten.

76. På förslag från en regeringsledamot införde underkommittén en ny paragraf (paragraf 16). Paragrafen indikerar att regeringar. arbetsgivare och arbetstagare har ett ömsesidigt intresse av att den personal. som direkt berörs av införandet av nya tekniska system. skall få utbildning och trä- ning. 77. Beträffande paragraf 14, som behandlar arbetstagarnas och arbets- tagarrepresentanternas deltagande i beslutsprocessen. betonade arbetsgi- varnas vice ordförande å sin grupps vägnar. att arbetsgivarna förblev ensamt ansvariga för själva beslutsfattandet. 78. En arbetstagarledamot förklarade att hon inte kunde acceptera para- graf 26. Den geografiska rörligheten drabbade enligt hennes mening inte bara arbetstagarna genom att stimulera familjernas förskingring. Den ledde också till störningar i de regionala ekonomierna. 79. Beträffande de åtgärder som rekommenderas i paragraf 27 för att "undvika eller såvitt möjligt minska" personalminskningar. påpekade ar- betstagarnas vice ordförande. att huvudsyftet med sådana åtgärder, som arbetstagarna såg det. var att undvika personalminskningar. Dessutom borde åtgärder för att reducera sådana minskningar till ett minimum endast bli aktuella. om det visade sig vara omöjligt att helt undvika sådana minskningar. 80. De föreslagna slutsatserna antogs enhälligt av underkommittén.

Under/mmmitténs antagande av rapporten

81. Underkommittén antog enhälligt sin rapport vid sin åttonde sam- mankomst. Geneve den 22 januari 1981. (undertecknat) J. Woogar. ordförande. H. Sananes. rapportör.

4.2 Den rådgivande kommitténs diskussion av underkommitténs rapport och förslag

Vid sin nionde plenarsammankomst granskade kommittén underkom- mitténs rapport beträffande effekterna av tekniska och strukturella föränd- ringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden samt under- kommitténs förslag till slutsatser i detta ämne.

Mr. J. Woolgar (regeringsledamot. Storbritannien; underkommitténs ordförande) anförde att underkommittén efter en debatt. som tidvis varit besvärlig. kommit fram till en modellkompromiss genom att enhälligt anta slutsatserna.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 123 _ Bilaga 1 95

Mr. H. Sananes (regeringsledamot. Frankrike: underkommitténs rap- portör) påpekade att underkommitténs arbete i hög grad underrlättats av den rapport som framställts av ILO. De problem som underkommittén haft att ta itu med hade varit långt ifrån enkla. I synnerhet hade det förelegat en väsentlig klyfta mellan arbetsgivar- och arbetstagarledamöternas synsätt. Medan arbetstagarledamöterna betonat den tekniska utvecklingens nega- tiva effekter på sysselsättning och arbetsförhållanden. hade arbetsgivarna betonat den tekniska förändringens totala inverkan. vilket i praktiken kunde vara positivt. Samtliga parter hade betonat behovet av konsulta- tioner och förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna samt behovet av breda diskussioner på nationell nivå. Det hade allmänt erkänts. att alla ansträngningar skulle göras för att minska det tekniska framåtskridandets negativa verkningar. Underkommitténs medlemmar hade kommit till slut- satsen, att lLO i framtiden effektivt skulle kunna bidra till att förverkliga detta mål genom att hålla tekniska sammanträden. företa vetenskapliga undersökningar samt vid behov anta nya normer på området.

Mr. K. Boeykens (arbetstagarledamot. Belgien: underkommitténs vice ordförande) uttalade, att fastän underkommitténs slutsatser inte innehöll allt. som atbetstagarledamöterna önskade. utgjorde de ändå en överens- kommelse som samtliga parter kunde acceptera. Han påpekade att para- graf 24 (g) i slutsatserna beträffande bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om sysselsättningspolitik. 1964 (nr l22). speciellt gäll— de paragraf 20 (2) i rekommendationen om arbetstidsförkortning utan löneminskning samt längre betald semester. Beträffande paragraf 27 i slutsatserna. som gällde åtgärder för att "undvika eller såvitt möjligt begränsa" personalminskningar. anförde han att arbetstagarledamöterna ville prioritera åtgärder ägnade att undvika personalminskningar före åt- gärder för att begränsa sådana minskningar. Han uttryckte förhoppningen, att tresidiga eller trepartsbaserade förhandlingar om den nya teknikens konsekvenser för sysselsättning och arbetsförhållanden skulle hållas i samtliga berörda länder.

Mr. W. Taylor (arbetsgivarledamot. Storbritannien: underkommitténs vice Ordförande) påpekade att underkommittén tilldelats en svår uppgift. men att den lyckats med att tillfredsställande avsluta sitt arbete. Rapporten utgjorde en sanningsenlig redovisning av de förda diskussionerna. Slutsat- serna återspeglade helt den samförståndsanda som rätt under diskussio- nerna. Arbetsgivarledamöterna accepterade den kompromisstext som till— ställts den rådgivande kommittén.

Rapporten och förslaget till slutsatser från underkommittén om effekter- na av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens arbets- och anställningsförhållanden antogs enhälligt.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 96

4.3 Slutsatser (nr 82) beträffande effekterna av tekniska och strukturella förändringar på tjänstemännens anställnings- och arbetsförhållanden, med betoning på arbetsförhållandens förbättring och framförallt på förbättringar i arbetarskydd och ergonomi

Efter att ha sammanträtt i Geneve för sin åttonde sammankomst. mellan den l3—22 januari 1981. samt efter att ha granskat den rapport, som framlagts av lL() beträffande effekterna och tekniska samt strukturella förändringar på tjänstemännens anställnings- och arbetsförhållanden. har idag. den 22 januari 1981. ILO:s rådgivande kommitté för tjänstemän och specialister antagit följande slutsatser:

Allmänna synpunkter

l. Handel. finanssektorn samt kontorsområdet har under de senaste årtiondena genomgått långtgående tekniska och strukturella förändringar. Förändringstakten kan öka under kommande år till följd av tekniska inno- vationer baserade på mikroeletronik och datakommunikationsteknik. Nya utrustningar såsom automatiska kassaapparater i handeln. uttagsauto- mater. kassaterminaler. datanät med direktåtkomst till data inom finans- sektorn samt ordbehandlingsmaskiner inom kontorsområdet håller på att väsentligt förändra innehållet i de tjänster som erbjöds inom dessa sektorer samt det sätt på vilket dessa tjänster presenteras.

2. Fastän dessa nya teknologier har spritts bara gradvis och deras ge- nomslagskraft varierat en hel del i de länder. verksamhetsbranscher och företag som berörts. är det sannolikt att deras tillämpning kommer att bli alltmer urbredd i de industrialiserade länderna. Ett företag. som inte inför lämpliga tekniska innovationer. kommer i verkligheten att riskera en för- sämrad konkurrenskraft som kan hota dess existens.

3. Den nya teknologin kommer sannolikt att påverka alla verksamhets- grenar samt i det långa loppet förändra ekonomiska strukturer såväl natio- nellt som internationellt.

4. Trots att tillräckliga data inte finns tillgängliga beträffande u-länderna och införandet av ny teknologi inom tjänstesektorn i dessa länder medför mycket speciella problem, kan även u-länderna på sikt förväntas uppleva en del av de innovationer. som för närvarande intrtroduceras i de industri- aliserade länderna. och därmed även ställas inför liknande problem.

5. Den nya teknologin kan få mycket positiva ekonomiska verkningar och vara mycket positiv för företag och anställda samt för konsumenter och serviceavnämare. Dess tillämpning kan också få negativa verkningar som bör undvikas eller såvitt möjligt begränsas.

6. Det är därför önskvärt att införandet av den nya teknologin får försiggå på ett sådant sätt. att företag, anställda. konsumenter och avnä- mare smidigt kan anpassa sig till den. Införandet bör därför planeras noggrant och verkställas med varsamhet.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 1 97

7. Det är också önskvärt att fördelarna och nackdelarna med tekniska förändringar fördelas rättvist mellan företagen, de anställda. konsumen— terna och medborgarna.

Iry'örandet av förändringar

8. Införandet av tekniska förändringar och frågan om de alternativ som står till buds. bör debatteras så brett som möjligt "på alla nivåer. En klar insikt bör råda beträffande de ekonomiska. sociala, mänskliga och kultu- rella konsekvenserna av ett beslut.

9. Regeringarna spelar en viktig roll vad gäller debattens inriktning. eftersom de har att befatta sig med ekonomins konkurrensläge och därför kan behöva uppmuntra införandet av ny teknik. Deras uppgift är också att trygga konsumentintressena och livskvaliteten samt garantera tillräcklig sysselsättning. Alla dessa förhållanden kan påverkas av den nya tekniken. 10. Regeringarna bör om nödvändigt företa och främja forskning och intorntationsverksamhet beträffande utvecklingen och konsekvenserna av ny teknologi. De bör ställa sådan information till förfogande för arbetsgiva- re, arbetstagare och deras organisationer samt vidare för samtliga intresse- rade personer och organisationer så att debatten och beslutsprocessen inom området underlättas.

11. Regeringarna bör. i den mån det är nödvändigt. uppmuntra till en dialog och rådgivning mellan arbetsgivare och arbetstagare samt deras organisationer beträffandede sociala problem som följer med tekniska och strukturella förändringar. Exempelvis kan båda sidorna inom industrin ges tillgång till de handlednings- och rådgivningstjänster som kan hjälpa dem att lösa dessa problem 12. Arbetsgivarna inom varje företag har att fatta konkreta beslut be- träffande införandet av tekniska och strukturella förändringar. Innan de fattar beslut. som kan påverka personalens arbets- och anställningsförhål- landen. bör de ta hänsyn inte bara till ekonomiska och tekniska faktorer utan också till sociala och mänskliga faktorer. 13. Arbetstagarna och deras representanter bör ha möjlighet att påverka beslut beträffande införandet av tekniska och strukturella förändringar för att kunna lindra eventuella negativa konskvenser för arbetstagarna. ' 14. Sättet på vilket detta inflytande utövas kan variera enligt olika länders lagstiftning och praxis. Arbetstagarna och deras representanter bör i alla händelser rådfrågas innan beslut fattas. som kan påverka deras anställnings- och arbetsförhållanden. Det kan dessutom vara lämpligt att de får delta i beslutsprocessen på det sätt som är lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden.

15. Det väsentliga är. att ett intimt samarbete och en effektiv kommuni- kation råder under hela processen med att införa förändringarna för att man. såvitt möjligt. skall komma fram till slutsatser som är acceptabla för båda parter.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 98

16. Regering. arbetsgivare och anställda borde ha ett gemensamt intres- se av att de personer. som direkt berörs av införandet av system baserade på den nya teknologin. får utbildning. Denna utbildning bör syfta till att bibringa förståelse för förändringarna. möjliggöra ett deltagande i utveck- lingsarbetet och värdering av förändringsförslagen samt bidraga till ett mera effektivt arbete med att använda systemen. 17. Innan beslut fattas bör arbetsgivarna förse arbetstagarna. deras representanter och/eller organisationer med så fullständig och tydlig infor- mation som möjligt. Arbetstagarnas representanter eller organisationer bör vidare vara medvetna om möjligheten av att anlita experthjälp.

S_vsselsätmingxejjékterna

18. Det är inte lätt att renodla de tekniska förändringarnas inverkan på sysselsättningsvolymen, eftersom de totala sysselsättnings- och arbetslös- hetsnivåerna också påverkas av andra faktorer som det ekonomiska läget samt variationeri tillgången på arbetskraft. 19. Fastän tekniska förändringar till helt nyligen gick hand i hand med en stark ekonomisk tillväxt och skapandet av många nya arbetstillfällen inom handel. finanssektorn och kontorsområdet, är det risk för att en sådan situation inte kommer att upprepas i framtiden. Anledningen härtill är beskaffenheten. omfattningen och hastigheten av de pågående tekniska förändringarna. det nuvarande ekonomiska klimatet och arbetslösheten. 20. Tekniska förändringar kommer såsom tidigare att ge upphov både till förluster'_och tillkomst av nya jobb, utan att det nödvändigtvis skapa arbetstillfällen inom samma företag eller verksamhetssektor. vid en tid- punkt eller i tillräckligt stort antal för att uppväga de arbetstillfällen som går förlorade. Förändringarna kommer dessutom att förändra arten och nivån av erforderliga kvalifikationer. .

21. Av dessa skäl och trots att man inte säkert kan förutse förändringar- nas inverkan pä sysselsättningens volym och kvalitet. vore det klokt att begrunda de frågeställningar som kan bli aktuella.

22. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sysselsättningsproblcmen bland vissa kategorier anställda, vars arbeten kan väntas försvinna till följd av ny teknologi. Dessa arbetstagare utgörs bl.a. av kvinnor. ungdomar och äldre. Kvinnorna kan t.ex. ha särskilda problem. De är i många fall underutbildade. Materiella och psykiska svårigheter hindrar ofta deras geografiska rörlighet och dem själva från att utnyttja de utbildnings- och tiyttningstillfällen som skulle kunna vara tillgängliga. De ungdomar som nu träder ut på arbetsmarknaden riskerar att inte längre finna de ingångsarbe- ten inom handeln. finanssektorn och kontorsområdet. som intill sen tid varit tillgängliga för dem. Denna situation kommer dessutom att förvärras av en växande arbetslöshet. Vissa äldre och handikappade arbetstagare kommer sannolikt att få allt svårare att finna annan sysselsättning om de blir arbetslösa.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82:12?» Bilaga 1 99

23. För att såvitt möjligt begränsa de tekniska förändringarnas negativa verkningar på sysselsättningen kan en serie åtgärder övervägas. Regering- ar. arbetsgivare. arbetstagare och deras organisationer på olika nivåer skulle kunna vidta dem i enlighet med nationella och lokala förhållanden. 24. Inom ramen för en politik. som syftar till ekonomisk expansion och full sysselsättning. i enlighet med konventionen och rekommendation om sysselsättningspolitik. 1964 (nr 122"). bör regeringarna särskilt: (a) med alla lämpliga medel uppmuntra företagen att använda de tekno- logier. som har de bästa förutsättningarna att skapa nya produkter och nya tjänster samt att öka sysselsättningsvolymen: (b) där det är lämpligt. utveckla socialt nyttiga tjänster inom den offent- liga sektorn. eventuellt genom att utnyttja ny teknologi; (c) tillämpa en arbetskraftsplanering och planeringspolitik som tar hän- syn till den tekniska utvecklingen. när det gäller att upprätta kvantitativa och kvalitativa prognoser i samarbete med intresserade arbetsgivar— och arbetstagarorganisationer och även på grundval av material från andra källor: (d) tillämpa en politik beträffande utbildning. yrkesvägledning och yr- kesutbildning. vars syfte är att utveckla varje individs förmåga att ständigt anpassa sig till tekniska och strukturella förändringar: en sådan politik bör intimt samordnas med prognos- och planeringspolitik beträffande arbets- kraften:

(e) inträtta en effektiv ordning för att hjälpa de arbetstagare. som förlo- rat sina anställningar på grund av tekniska eller strukturella förändringar att finna lämplig alternativ sysselsättning:

(f) ge tillräckligt ekonomiskt stöd till de arbetstagare. som åsyftas i föregående moment. i enlighet med nationell lagstiftning samt dessutom medelst lämpliga sysselsättningsprogram underlätta för de arbetstagare. som påverkas av tekniska förändringar. att genomgå utbildning eller om- skolning eller att omplaceras för att finna lämplig sysselsättning;

(g) biträda arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i sökandet efter lösningar på de problem. som medföljer införandet av ny teknik. med hänsyn till bestämmelserna i konventionen och rekommendationen om sysselsättningspolitik. 1964 (nr 122).

25. Inom varje företag bör såväl det nödvändiga antalet anställda som den typ av uppgifter och kvalifikationer som behövs. sedan tekniska för- ändringar införts, såvitt möjligt planeras i förväg för att utgöra underlag för beslut beträffande rekrytering. utbildning. omskolning och karriärutveek- ling. 26. Arbetsgivarna bör i mån av möjlighet försöka trygga sysselsättning- en för sina anställda genom att hjälpa dem att förvärva de nya färdigheter. som de tekniska förändringarna kräver. och erhålla de befattningar som dessa förändringar ger upphov till. Arbetstagarna bör å sin sida acceptera en viss rörlighet samt nödvändigheten att byta arbetsuppgifter och utveck- la färdigheter för att anpassa sig till tekniska förändringar.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 . 100

27. De åtgärder. som arbetsgivarna bör vidta i samråd med arbetstagar- nas representanter för att undvika eller såvitt möjligt begränsa personal- minskningar. skall om möjligt inkludera bl. a.: —— noggrann planering av förändringarnas införande: — restriktioner beträffande nyt-inställningar: —— användning av naturlig avgång: — omplacering inom företaget. tillsammans med utbildning eller omskol— ning om så behövs: — frivillig förtida pensionering för äldre arbetstagare med tillfredsställande pensionsförmåner i enlighet med nationell praxis:

—- begräsning av övertidsarbete.

Effekter på arlwtsorgunisution och arbetsför/zålinndvn

28. De pågående tekniska och strukturella förändringarna inom han- deln. finanssektorn och kontorsområdet inverkar på arbetsinnehåll. kvali- fikationer. arbetstillfredsställelse och arbetsförhållanden. 29. I vissa fall kan detta leda till att arbetsinnehållet förbättras. arbetet blir både mer intressant och mindre ansträngande samt att kunderna fåren bättre service. I andra fall kan det emellertid uppstå negativa inverkningar såsom alltför stor splittring och specialicering inom arbetet. förlust av möjligheten att kontrollera det egna arbetet. en stegring av arbetstakt och intensitet. ökad övervakning samt en utarmning av mänskliga relationer. Detta kan leda till stress och missnöje. en sänkning av kvalifikationsnivån samt en minskning av karriärutsikterna för de berörda arbetstagarna. Det kan också leda till en försämring av de tjänster. som tillhandahålles kun- derna.

30. För att undvika många av dessa negativa verkningar bör hänsyn tas till former för arbetsorganisation. som främjar arbetstillfredsställelse och högre färdigheter. genom att utnyttja de möjligheter den nya tekniken bjuder. 31. Regeringarna bör samarbeta med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. när så är lämpligt. för att främja forskning om konstruktion av arbetssystem och utrustning baserad på den nya tekniken. System och utrustning bör fullt ut ta hänsyn till arbetstagarnas och användarnas behov. 32. Det är angeläget. att berörda arbetstagare och användare deltar i konstruktionen av arbetssystem för att garantera, att dessa system funge- rar effektivt samt till fullo motsvarar behoven hos de berörda. 33. Det kan vara tillrådligt att prioritera former av arbetsorganisation. där den anställde:

— åtnjuter en viss grad av självständighet och ansvar". — förstår sig på arbetsprocessen som helhet: — inte utsätts för en alltför högt uppdriven arbetstakt eller för ständig övervakning:

— får tillräcklig variation i arbetet:

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 101

— får tillfällen till mänsklig kontakt; — får utrymme för att höja sina kvalifikationer samt förbättra sina karriär- och löneutsikter:

— kan lita på att personuppgifter förvaras på betryggande sätt.

34. Nattarbete och skiftarbete. som kan skada den anställdes hälsa. bör såvitt möjligt undvikas. När sådant arbete är ofrånkomligt. bör man över- väga lämpliga åtgärder föratt övervinna de komplikationer, som det föror- sakar de anställda och deras familjer. 35. Produktivitetsökningen. som resulterar från införandet av tekniska förändringar. bör komma också den anställde till godo. 36. Arbetsvärderings- och arbetsklassificeringssystem bör regelbundet omprövas för att garantera att de tillämpade kriterierna fortlöpande anpas— sas till den förändrade tekniken.

37. Införandet av prestationslönesystem i samband med tekniska för— ändringar kan leda till en alltför högt uppdriven arbetstakt. Detta bör såvitt möjligt undvikas genom lämpliga överläggningar mellan arbetsgivare. ar- betstagare och deras organisationer.

Effekter på arbetsmiljön och arbetarskyddet

38. Tekniska och strukturella förändringar har förvisso lett till en del positiva effekter på arbetsmiljön och på arbetarskyddet inom handeln och kontorsområdet. I många fall innebär de t. ex. ökad komfort på arbetsplat- sen. mindre buller och en minskad fysisk arbetsbelastning. De kan emeller- tid även få negativa effekter på de anställdas hälsa. 3.9. De negativa verkningarna bör inte tillskrivas själva tekniken. utan det sätt på vilken tekniken tillämpas och arbetet organiseras. 40. Det ligger i såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas intresse att negativa verkningar minskas och tekniska förändringar såvitt möjligt an- vänds för att förbättra arbetsmiljön och arbetsförhållandena. 4l . Under vissa omständigheter kan problemen lösas genom gemensam- ma överläggningar mellan arbetsgivarna. arbetstagarna och dcras organisa- tioner. Dessa kan i sin tur leda till förhandlingar om detta är i linje med nationell praxis. 42. Regeringarna bör i samarbete med arbetsgivarnas och arbetstagar- nas organisationer överväga att initiera studier och forskning beträffande de ergonomiska problem som tekniska förändringar medför. Regeringarna bör kunna överväga möjligheten att i detta syfte inrätta speciella institutio- ner eller organ. vars uppgift skulle vara att råda arbetsgivarnas och arbets- tagarnas organisationer beträffande de åtgärder. som bör vidtas för att såvitt möjligt begränsa de tekniska förändringarnas negativa verkningar och förbättra arbetsförhållandena och arbetsmiljöerna. 43. Resultatet av sådana studier och forskningsaktiviteter bör tillställas arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.. 44. I tillämpliga fall kan de också tjäna som underlag vid formuleringen

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 1 102

av lagstiftade eller konventionsbaserade normer. Efterlevnaden skulle på lämpligt sätt kunna övervakas av yrkesinspektionen eller personalhälso- värden.

45. Vid införandet av ny utrustning och nya arbetsmetoder i gamla lokaler bör man försäkra sig om. att lokalernas planlösning såvitt möjligt fortlöpande anpassas till de anställdas behov och att behövliga ändringar genomförs. 46. Vid utformningen av arbetsplatser, där dataskärmar kommer att användas. bör särskild uppmärksamhet ägnas följande punkter: — ögonansträngning: anställda. vars uppgifter omfattar arbete vid data— skärmar bör genomgå synkontroll. innan de tilldelas sådant arbete samt om nödvändigt med jämna mellanrum därefter: —- trötthet: arbetet bör organiseras på så sätt att dataskrämar inte behöver användas under alltför långa perioder. Anställda som arbetar vid data- skärmar kan behöva rejäla avbrott". —- arbetsplatsernas planlösning: denna bör vara sådan. att synproblem och stelhet undviks. Skärmarna bör kontrolleras regelbundet. 47. Arbetsplatser vid detaljandelns kassor bör konstrueras och organi- seras på så sätt att stelhet och oacceptabel trötthet undviks. De anställda bör ha tillgång till lämpliga stolar. Rejäla avbrott eller ombyten kan behö- vas i arbetet.

Åtgärder som ILO bör vidta

48. Utbyte av information på alla nivåer beträffande de sociala problem. som medföljer tekniska och strukturella förändringar. utgör ett viktigt bidrag till problemens lösning. 49. [LG bör utöka sin verksamhet på området samt systematiskt för- söka insamla och regelbundet sprida information om problemen och åtgär— der som medlemsländerna vidtar för att lösa dessa.

50. Organisationen bör lansera ett forskningsprogram omfattande såväl vetenskapliga undersökningar av sociala effekter och hälso- och säkerhets- risker. som de nya teknologierna medför inom olika sektorer och yrken. som prognoser beträffande den nya teknologiernas kvantitativa verkningar i ett medellångt perSpektiv. 51. lLO bör ägna särskild uppmärksamhet åt de problem som uppstår i samband med införandet av ny teknologi i u-länderna. 52. ILO bör också företa en studie av ländernas rådfrägnings-. medbe- stämmande- och förhandlingsmaskineri vad gäller att lösa de problem som följer med införandet av ny teknologi. 53. lLOs styrelse bör överväga möjligheten att på dagordningen för en senare sammankomst för International Labour Conference införa en punkt angående "de tekniska förändringarnas sociala effekter" med sikte på att normer skall antas beträffande de apsektcr som inte redan täcks av existe- rande ILO dokument.

• Sida 113
•  Original

Bilaga 2

• Sida 114
•  Original

• Sida 115
•  Original

Utdrag JUSTI'I'IEDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Petri

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser justitiede- partementets verksamhetsområde

Fastighetsdataverksamheten, m. m.

1 Inledning

Fastighetsförhällandena i vårt land har av hävd varit föremål för offent- lig insyn och registrering. Redan under medeltiden utvecklades ett inskriv- ningsväsende genom att äganderätt till och panträtt i fast egendom registre- rades hos domstol genom lagfart och inteckning. Under 1500-talet lades grunden till den moderna fastighetsregistreringen genom att fastigheterna för beskattningsändamål antecknades ijordeböcker.

Fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet har under årens lopp reformerats och omorganiserats åtskilliga gånger. Det grundläggande syf- tet att bringa ordning och reda och att ge insyn i fastighetsförhållandena är _ emellertid oförändrat.

Fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet har till helt nyligen byggt på registerföringsmetoder och arbetsrutiner som utvecklades under de första årtiondena av 1900-talet (fastighetsregistreringcn) och 1930-talet (inskrivningsväsendet). Under l960-talet väcktes emellertid tanken att an- vända automatisk databehandling (ADB) som hjälpmedel vi registerföring- en och under 1970-talet togs ett ADB—system i bruk för begränsade delar av landet.

I det följande skall jag redogöra för den manuella registrering som fortfarande sker för det stora flertalet fastigheter i landet. Därefter skalljag redovisa den hittillsvarande verksamheten med att införa ett ADB-baserat fastighetsdatasystem och föreslå riktlinjer för systemets framtida utveck- ling. '

I avsnitt 6 kommer jag att något beröra arbetet med datalagstiftnings- kommitténs förslag i promemorian (Ds Ju l98l: 15—16) Tillstånd och till- syn enligt datalagen.

9 Riksdagen l98I/82. I saml. Nr 123. Bilaga 2

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2

I'J

2 De manuella systemen 2.1 Fastighetsregistreringen

Jord— och stadsregister. som med en gemensam beteckning kallas fas- tighetsregister, förs av fastighetsrcgistermyndigheterna. Registret bildar underlag för fastighets- och tomträttsböckerna, beskattningsväsendet i fråga om fast egendom och tomträtt. lantmäteriväsendet samt bebyggelse-. bostads- och annan samhällsplanering.

Det finns f.n. 57 fastighetsregistermyndigheteri landet. Fastighetsregis- treringen är i princip en statlig angelägenhet som åvilar de 24 länsstyrelser- na i egenskap av fastighetsregistermyndigheter. Därutöver finns f.n. 33 kommunala fastighetsregistermyndigheter. De sistnämnda svarar i de fles- ta fall för fastighetsregistreringen inom en begränsad del av kommunen (vanligtvis stadsregisterområden) medan länsstyrelsen har ansvaret för registreringen inom kommunen i övrigt. Statens lantmäteriverk (LMV) samordnar och leder verksamheten med fastighetsregistreringen och har tillsyn över fastighetsregistermyndigheterna. Inom regeringskansliet är bostadsdepartementet ansvarigt för fastighetsregisterverksamheten. Anta- let anställda totalt i landet i fastighetsregisterverksamheten är ca 200 (hel- årsarbetskrafter). "

De registerböcker som används inom fastighetsregistreringen är i all- mänhet bundna och medger endast handskrift. I viss utsträckning finns lösbladsband som gör det möjligt att använda skrivmaskin.

2.2 lnskrivningsväsendet

lnskrivningsväsendet regleras i första hand ijordabalken (19—23 kap.). lnskrivning enligtjordabalken sker i fastighetsböcker och tomträttsböcker. som förs av inskrivningsmyndigheterna. Inskrivningsväsendets främsta uppgift är att ge publicitet och rättsligt skydd åt rättsförvärv i fråga om fast egendom samt att garantera trygghet och effektivitet åt fastighetsomsätt- ningen och fastighetskrediten. Inskrivningsärendena handläggs-på inskriv- ningsdag. som hålls en gång i veckan (onsdagar).

lnskrivningsväsendet är sedan gammalt knutet till de allmänna underrät- terna. Med tre undantag (Enköpings tingsrätt. Tierps tingsrätt och Han- dens tingsrätt) finns vid var och en av landets 97 tingsrätter en inskriv- ningsmyndighet. som organisatoriskt utgör en del av domstolskansliet. Central myndighet är det år 1975 inrättade domstolsverket. Inom rege- ringskansliet är justitiedepartementet ansvarigt för inskrivningsväsendet. lnskrivningsväsendet sysselsätter, räknat i helårsarbetskrafter, f.n. ca 650 personer.

Fastighetsböckerna och tomträttsböckerna utgörs som regel av lösblads- band. Endast ett obetydligt antal böcker förs numera i bundna band.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 -3

3 Fastighetsdataverksamheten

3.1 Bakgrund

År 1968 beslöt riksdagen om en reform av fastighetsregistreringen (prop. 196821 bil. 4 s. 10. SU 19682, 3 LU 1968z5. rskr 1968z80). Ett nytt. för land och stad enhetligt fastighetsregister skulle läggas upp. Registret skulle föras centralt med hjälp av ADB. Vidare skulle ett enhetligt fastighetsbe- teckningssystem införas (den s.k. beteckningsreformen) och fastigheternas ' läge anges med koordinater. Arbetet på reformen skulle påbörjas omedel- bart Och genomförandet föregås av viss försöksverksamhet. Det skulle ankomma på regeringen att närmare bestämma hur det fortsatta utred- ningsarbetet och genomförandet av registerreformen skulle organiseras.

År 1970 beslöt riksdagen om en reform också av inskrivningsväsendet (prop. 1970:1 bil. 4 s. 44. SU l970:2. 3 LU 1970:8. rskr l970:96). enligt vilken ett nytt inskrivningsregister skulle införas. Registret skulle föras centralt med hjälp av ADB. Handläggningen av inskrivningsärenden skulle ske hos lokala inskrivningsmyndigheter. knutna till en eller flera tingsrätter i varje län. Inskrivningsdag skulle hållas varje arbetsdag. Möjligheterna till en teknisk samordning med fastighetsregistret skulle undersökas närmare.

Det praktiska reformgenomförandet skulle i första hand ankomma på den i anslutning till 1968 års beslut inrättade eent'ralnämnden' för fastighets- data (CFD). CFD fick till en början i huvudsak samma ställning som en statlig kommitté men omvandlades efter riksdagsbeslut år 1971 ("prop. 197l:l bil. 4 s. 10. CU 197115, rskr 197lz49) till en statlig myndighet. Nämnden. som sedan år 1973 är lokaliserad till Gävle. har f.n. 86 anställ- da. ' -

' ., Under år 1971 påbörjades i Uppsala län praktiska försök med ett ADB- lsystem. Efter en första försöksetapp lade CFD i april 1972 fram ”System- -- förslag — driftsystem 1". Enligt detta förslag borde den-inledda försöks- verksamheten fortsätta även under åren 1972—1974 och under år 1973 - utvidgas till att omfatta samtliga fastigheter i Uppsala län. I mitten av år" 1974 borde ADB-register helt ersätta den manuella registerföringen i länet. Enligt en preliminär långtidsplan skulle driftsystem 1 (Ds l) därefter suc- cessivt utvidgas till att omfatta totalt ca 960000 av landets närmare 4 milj. fastigheter och i slutet av år 1976 avlösas av ett rikssystem. driftsystem 2.

År 1973 beslöt riksdagen att Ds 1 skulle införas för begränsade delar av . landet (prop. 1973zl bil". 4 s. 24. CU 197318, rskr 197379). Det skulle ankomma på regeringen att bestämma inom vilka områden systemet skulle tillämpas. Samma år antogs också den lagstiftning i fråga om inskrivnings- väsendet och fastighetsregistreringen som Ds 1 förutsatte (prop. 1973zl'3, CU l973z9. rskr 1973z80. SFS 1973198—101). '

Efter ytterligare försöksverksamhet togst 1 i drift med rättsverkan i- Uppsala län den 1 januari 1976. ' .

År 1974 ändrade riksdagen riktlinjerna för beteckningsreformen (prop.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 4

1974: 48. CU 1974: 30, rskr 1974: 252). Beslutet medförde en viss försening av fastighetsdatareformen men innebar inte något ändrat ställningstagande till hur registreringen skulle anordnas.

Samma år uppdrogs åt fastighetsdatakommittén (FADAK) att pröva frågan om ett riksomfattande system för fastighetsregistreringen och in- skrivningsväsendet.FADAK avlämnade i september 1976 betänkandet ( SOU 1976:56 och 57) Fastighetsdata. Ett huvudförslag i betänkandet var att ADB—reformen i första hand skulle inriktas på fastighetsregistreringen.

[ februari 1978 beslöt riksdagen om ändrade riktlinjer för fastighetsdata- verksamheten ( prop. 1977/78:15 , CU 1977/78z5. rskr 1977/782134). FA- DAKzs förslag om ett uppskov med ADB-reformen inom inskrivningsvä- sendet avvisades i enlighet med regeringens förslag. 1 stället skulle under en första femårsetapp. som omfattar tiden t.o.m. budgetåret 1981/82. skilda ADB-system för fastighetsregister och inskrivningsregister skapas genom utbrytning ur Ds 1. Under denna etapp skulle verksamheten med Ds 1 fortsätta i Uppsala län och utvidgas till delar av Gävleborgs och Stockholms län. De överförda uppgifterna avseende dessa områden skulle efter ombyggnadsarbetet konverteras till de nya systemen. För den första etappen beräknades det samlade medelsbehovet för fastighetsdataverk- samheten vid de i projektet deltagande myndigheterna till 135 milj. kr. i 1976 års prisnivå. Inom denna kostnadsram beräknades drygt 600000 fastigheter kunna bli överförda till de nya systemen.

Regeringen uppdrog i mars 1978 åt CFD. domstolsverket och LMV att lämna förslag till skilda system för fastighetsregister och inskrivningsregis- ter. Myndigheterna redovisade i december 1978 sitt uppdrag i rapporten "Systemförslag. Skilda system för fastighets- och inskrivningsregister — utbrytning ur driftsystem l". Systemförslaget behandlades våren 1979 i en proposition (1978/79: 114) med förslag till anslag för CFD för budgetåret 1979/80. I propositionen föreslog regeringen att arbetet under den första etappen på att verkställa principbeslutet om skilda system för fastighetsre- gister och inskrivningsregister skulle fullföljas med vissa närmare precise- ringar.

Riksdagen intog emellertid en annan ståndpunkt (CU 1978/79:36. rskr 1978/79: 358). I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde civilutskot-

tet bl. a. följande.

Utskottet har för sin del inte funnit att effekterna av en systemdelning enligt propositionsförslaget belysts tillräckligt för att delningsätgärder skall få börja vidtas. Detta gäller bl.a. de i propositionen inte direkt berörda följderna av ett sådant beslut i fråga om förläggning av driften till en eller två datacentraler eller-en faktisk regionalisering. Dit hör också en kon- kretisering av de frågor som har samband med utbyggnad och utnyttjande av ett allmänt datanät. Utskottet har inte heller övertygats om att samtliga anförda principiella datapolitiska överväganden har tillräcklig tyngd när det gäller befintliga system och system som i stora delar tjänar syftet att ge offentlighet och tillgång till de ingående uppgifterna. Denna tveksamhet förenas med den i sak obestridda uppfattningen att nuvarande system

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 5

fungerar väl och att en delning är en i praktiken oåterkallelig bindning. En delning är däremot möjlig att genomföra även av ett avsevärt vidgat drift- system 1. Detta leder i sin tur till uppfattningen att riksdagen inte bör beräkna medel för några faktiska delningsåtgärder förrän en mer fullstän- dig rcdovisning getts av de handlingsalternativ som står till buds. Detta förutsätter i sin tur att bl.a. den aviserade utredningen först bör göras så att därpå grundade ställningstaganden till bl.a. konkreta regionaliseringsalter- nativ kan presenteras riksdagen. Utskottet förutsätter att detta utrednings- arbete sker skyndsamt och i kontakt även med användarintressena. Riks- dagen bör med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört om att åtgärder för att verkställa en delning nu inte bör företas.

Enligt regeringens beslut den 16 augusti 1979 tillkallades en kommitté för att utreda den fortsatta fastighetsdataverksamheten — Fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommittén (FADIR). I direktiven erinrades om huvud- punkterna i civilutskottets betänkande år 1979 och om vissa utgångspunk- teri 1979 års datapolitiska proposition (prop. 1978/79: 121. FiU 1978/79: 34. rskr 1978/79: 339). Vidare anfördes bl. a följande.

Kommittén skall utreda skilda system för fastighetsregister och inskriv- ningsregister men även undersöka andra lösningar. däribland naturligen även sådana som bygger på driftsystem 1, vilket ju är i drift i en del av landet. I samband härmed bör kommittén pröva frågan om en regionalise- n'ng eller annan geografisk spridning av datordriften. Den bör. med beak- tande bl.a. av sårbarhets- och integritetssynpunkter. undersöka och bedö- ma Olika alternativ i detta hänseende. Kommittén bör vara oförhindrad att föreslå de åtgärder och förändringar i gällande regler som kan vara påkal- lade.

FADIR avlämnade i mars 1981 betänkandet (Ds Ju 1981: 1) Den framtida fastighetsdataverksamheten. Jag återkommer med en redogörelse för be- tänkandets innehåll och dess remissbehandling längre fram ( avsnitt 4 ).

3.2. Fastighetsdatasystemets utformning

Som tidigare nämnts är det CFD som i första hand har anförtrotts genomförandet av ADB-reformen inom fastighetsregistreringen och in- skrivningsväsendet. CFD skall i sitt arbete samråda med- LMV och dom- stolsverket. som svarar för införandet av Ds 1 inom lantmäterimyndighe- terna resp. inskrivningsmyndigheterna.

Innehållet i fastighetsregistret och inskrivningsregistret regleras av fas— tighetsregisterkungörelsen (1974: 1059, omtryckt 1979: 11) och inskriv- ningsregisterkungörelsen (1974: 1061 ). Enligt fastighetsdatakungörelsen ( 1974:1058 ) redovisas i fastighetsdatasystemet även vissa uppgifter från länsstyrelsens fastighetslängd (fastighetstaxeringsuppgifter) och person- band (lagfaren ägares postadress, civilstånd m.m.).

Ds 1 är ett s.k. onlinesystem med terminaler placerade hos fastighetsre- gistermyndigheterna och inskrivningsmyndigheterna. Den egentliga hand- läggningen av ärendena sker hos dessa myndigheter. Myndigheternas ter-

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 6

minaler är över telenätet anslutna till den dator som datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) har placerad i Gävle i anslutning till CFDzs lokaler. Myndigheterna utnyttjar datorn i ärendebehandlingen och deras beslut registreras via terminalerna i datorn. ADB-systemet fram- ställer maskinellt dels föreskrivna bevis och underrättelser i samband med ärendehandläggningen. dels olika utdrag ur fastighetsregistret och inskriv- ningsregistret. Handlingarna expedieras genom CFD:s försorg. CFD sva- rar även för uppbörd av stämpelskatt och expeditionsavgift. '

I fastighetsregistret ingår ett koordinatregister. Den information från länsstyrelsens fastighetslängd som skall finnas i Ds ] uppdateras via koor- dinatregistersystemet. Koordinaterna. och det övriga innehållet i fastig- hetsregistret och inskrivningsregistret används också för att framställa fastighetsförteckningar och kartor för samhällsplaneringsändamål.

Myndigheter. banker och andra användare av registren kan genom av- giftsbelagda s.k. presentationsterminaler ansluta sig till systemet. Härige- nom blir registrens innehåll lätt tillgängliga för användarna.

3.3 Reformgenomförandet under den första .etappen

Arbetet med övergång till ADB—drift har under etapp ] (budgetåren 1977/78—1981/82) bedrivits i Gävleborgs. Stockholms och. Malmöhus län. Regeringen har den 21 januari 1982 beslutat att förberedelser för övergång till ADB-drift får påbörjas även i Göteborgs och Bohus län.

Det nya fastighetsdatasystemet kommer vid utgången av etapp 1 att vara i drift i hela Uppsala och Gävleborgs län samt i de kommuner som ingår i Stockholms. Sollentuna. Södra Roslags. Norrtälje och Malmö domsagor. Detta innebär att ca 600000 fastigheter eller 15 procent av landets fastig- hetsbestånd omfattas av ADB-systemet. Till ADB-systemet kommer då att vara anslutna 200 terminaler för ärendehandläggning och 75 s.k. presenta- tionsterminaler. ' '

Överföringstakten har fortlöpande höjts från beräknade 120 000 fastighe— ter om året till f.n. ca 215000.

I sin nyligen till regeringen lämnade långtidsbedömning för budgetåren 1982/83—1986/87 har CFD konstaterat att resursåtgången under den snart gångna femårsperioden (1977/78—1981/82) kommer att stanna vid 85 pro- cent av den ursprungligen fastställda ramen på 135 milj. kr. i 1976 års penningvärde. '

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 7

4 FADIR

4.1 F ADIR:s betänkande (kommitténs sammanfattning)

4.1.1 Systemfrågor

När statsmakterna beslutade om införande av ADB inom fastighetsre- gistreringen och inskrivningsväsendet var datorer dyra och datordriften i sig personalkrävande. Några rationaliseringsvinster genom att införa ADB ansågs då inte kunna uppnås. Mot denna bakgrund var det helt följdriktigt att beslut fattades om ett för fastighetsregistreringen och inskrivningsvä- sendet gemensamt ADB-system med central datordrift.

Utvecklingen inom ADB-området sedan 1960-talet har varit oerhört snabb. Den kapacitet som då fanns hos stora och kostsamma datorer finns idag hos små och billiga. Driften har blivit relativt sett mindre personalkrä- vande.

Utvecklingen inom ADB-området har bl.a. inneburit att spridning av datordriften alltmer kommit att framstå som ett medel att minska de ' olägenheter i fråga om säkerhet och därav följande sårbarhet vilka man efterhand funnit vara förenade med systemlösningar som innebär koncent- ration av all datordrift för riksomfattande verksamhet till en datacentral. Statsmakterna har t.ex. våren 1979 lagt fast den generella principen att vid användning av ADB inom statsförvaltningen driften bör spridas därför att centrala driftslösningar har svagheter i nyss angivna hänseenden.

Fastighetsdatasystemet är ett samhällsviktigt system. Informationen i systemet är av betydelse för beslut inom ett flertal olika samhällsområden. Ett fullt utbyggt system betjänar direkt cirka 150 fastighetsregister- och inskrivningsmyndigheter och indirekt ungefär lika många fastighetsbild- ningsmyndigheter. Nämnda myndigheter har sammanlagt mer än 1000 anställda. Vid landets inskrivningsmyndigheter handläggs årligen mer än 2 milj. ärenden. Mot denna bakgrund är det givetvis angeläget att konse- kvenserna av ett driftavbrott i systemet blir så små och hanterbara som möjligt. Systemet måste med andra ord ha låg sårbarhet. '

Som nyss konstaterades är spridning av datordriften ett medel att sänka sårbarhetsnivån i ett ADB-system. Enligt kommitténs mening är det därför ett oundvikligt krav att datordriften i ett fullt utbyggt fastighetsdatasystem sker decentralt för såväl fastighetsregistret som inskrivningsregistret. Att driftsekonomin i ett centralt fastighetsdatasystem — med utgångspunkt från dagens teknik och kostnader — är något bättre än i decentrala leder ej till en annan bedömning. De kostnadsskillnader som redovisas är små sett i relation till verksamhetens omfattning. Härtill kommer att den utveckling inom ADB-området som är att förvänta innebär att skillnaderna i kostnads- avseende mellan centrala och decentrala driftslösningar successivt mins- kar. Dessutom bör framhållas att det normalt är lättare att ta till vara den tekniska utvecklingen och tillföra systemen nya. för särskilda användare

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 8

önskvärda funktioner i decentrala än i centrala systemlösningar. Det kan därför antas att ett decentralt fastighetsdatasystem på sikt t. o. m. kan få en bättre driftsekonomi än ett centralt.

Fastighetsdatareformen är lönsam. Lönsamheten stiger med ökad takt i överföringsarbetet. Mot denna bakgrund är det enligt kommitténs mening angeläget att överföringsarbetet i fortsättningen och till dess omläggningen är klar bedrivs i en avsevärt högre takt än för närvarande. Förutsättningar- na för att klara detta kan ] förstone synas vara gynnsammast om inga förändringar vidtas nu. dvs. om regionaliseringen av datordriften sker först när reformen är genomförd i hela landet. Mot en sådan lösning talar emellertid flera avgörande omständigheter."

Datainspektionen har låtit meddela kommittén att det uppenbarligen brister i fråga om ADB-säkerheten vid installationen i Gävle och att det är nödvändigt att för fastighetsdatasystemet meddela kompletterande före- skrifter i dessa avseenden. Det kan även konstateras att effekterna av störande händelser. dvs. systemets sårbarhetsbetydelse. ökar i takt med en fortsatt utbyggnad. Dessutom bör framhållas att det nuvarande driftsys- temet är både omodernt och komplicerat. .

1 dag omfattar driften av Ds 1 cirka tio procent av landets fastigheter. Med nuvarande överföringstakt är reformen genomförd omkring år 2020. Reformen är lönsam och det är angeläget att överföringsarbetet fr.o.m. budgetåret 1982/83 och till dess reformen är genomförd i hela landet bedrivs i en avsevärt högre takt än för närvarande. Det är enligt kommit- téns mening ofrånkomligt att det vid en kraftig och relativt snabb utbygg- nad av fastighetsdatasystemet måste ställas höga krav på systemet i fråga om säkerhet. sårbarhet och teknisk lösning. Enligt kommitténs bedömning är det uppenbart att Ds 1 i nämnda avseenden inte svarar upp mot kraven. Den fortsatta utbyggnaden av fastighetsdatasystemet måste därför snarast möjligt ske inom ramen för en lösning som bygger på spridning av dator- driften för både fastighetsregistret och inskrivningsregistret samt på mo- dcrn teknik. .

När det gäller hur mycket datordriften skall spridas ger enligt kommit- téns mening en principiell bedömning vid handen att 'varje myndighet bör få sin egen dator. Ekonomiska faktorer ,lägger emellertid f.n..hinder i vägen för detta. Målet nu bör därför vara att finna en lösning som har en godtagbar driftsekonomi och samtidigt innefattar så långtgående spridning av datordriften att avståndet till den principiellt sett önskvärda spridnings- nivån är kort. .

Den främsta anledningen till att regionala eller decentrala driftslösningar normalt får en sämre driftsekonomi än centrala är att behovet av driftsper- sonal ökar ju mer datordriften sprids. Det går emellertid att mildra de ekonomiska effekterna av sambandet mellan behov av driftspcrsonal och spridning av datordrift genom en driftsamordning mellan två eller flera regionala ADB-system. Enligt kommitténs bedömning kan inte några in-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 9

vändningar resas mot en samordning i vissa avseenden mellan å ena sidan _den del av ADB-systemet för folkbokföring och beskattning (AFB-syste- met) som drivs regionalt på länsstyrelserna och å andra sidan ADB-syste- men för fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet.

En lösning som innefattar regionalisering av driften av fastighetsregistret och inskrivningsregistret till länsnivå med' datorer placerade vid länsstyrel- sernas dataenheter har en godtagbar driftsekonomi om fastighetsregistret och inskrivningsregistret har gemensamma system och databaser.En så- dan lösning innebär samtidigt. vad avser den del av fastighetsregistrering- en för vilken staten svarar. att datordriften och registreringsverksamheten sker på samma organisatoriska nivå. st. länsstyrelsen. Beträffande den registreringsverksamhet för vilken olika kommuner svarar och i fråga om inskrivningsväsendet kan konstateras att steget från datordrift på länsnivå till datordrift på myndighetsnivå är kort. Härtill kommer att verksamhets- områdena för samtliga registermyndigheter och fastighetsbildningsmyn- digheter inom ett län och även för den regionala samhällsplaneringen sammanfaller med länsgränsen. Kommittén föreslår därför att driften av fastighetsregistret och inskrivningsregistret sprids till länsnivå med ”egna" datorer placerade vid länsstyrelsernas dataenheter och att system och databaser för registren är gemensamma.

Den fortsatta utbyggnaden av fastighetsdatasystemet kan inte. enligt vad kommittén nyss uttalat, ske inom ramen för nuvarande driftsystem. Det nya systemet skall — visavi användarna — i huvudsak fullgöra samma funktioner som dagens system. Detta får dock inte hindra angelägna änd- ringar som t.ex. användarna framställt önskemål om eller förenklingar av driften (t.ex. att utdataproduktcrna expedieras via registermyndighe- terna). Konverteringsarbetet skall även omfatta utveckling av program för konvertering av de databaser och register som drivs med Ds l i Gävle. Omläggningen av de databaser som drivs med Ds 1 när det nya systemet tas i drift bör dock anstå till dess överföringsarbetet är klart i övriga delar av landet.

4.1.2 Omläggningslakr

Innan en ny teknisk lösning står klar att tas i drift bör fastighetsdataverk- samheten vad avser registeromläggning och drift fortsätta i hittills tilläm- pade former. Med hänsyn till att reformen är lönsam föreslår dock kommit- tén att takten i omläggningsarbetet höjs redan fr.o.m. budgetåret 1982/83. I fortsättningen bör takten vara sådan att överföringen till ADB-medium kan avslutas under budgetåret 1988/89.

4.1.3 Ansvarx- och organisatitmsfrågor

Om man bortser från vissa moment som ingår i registeromläggningen vilar hela ansvaret för fastighetsdataverksamheten på CFD. Detta stäm- mer inte överens med de principer som statsmakterna antagit för använd-

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 10

ning av ADB inom statsförvaltningen. Kommittén föreslår därför att an- svaret för fastighetsdataverksamheten läggs över på domstolsverket och LMV som är huvudmän för resp. verksamhetsområde.

Beträffande organisationsfrågorna vill kommittén erinra om att stats- makterna uttalat att myndigheter med omfattande användning av ADB i regel bör ombesörja en stor del av själva utvecklingsarbetet med egen personal. När fråga är om ADB-projekt där ansvaret är gemensamt helt eller delvis för två eller flera myndigheter är det emellertid ofta befogat att låta utvecklingsarbetet utföras av en för ändamålet särskilt tillskapad pro- jektorganisation. En sådan organisation får dock inte innebära att huvud- männen fråntas möjligheten att leva upp till sitt formella ansvar för verk- samheten i fråga. Vidare är det olämpligt om det i en sådan organisation låses ADB-resurser i form av personal som av huvudmännen skulle kunna användas för rationalisering av annan verksamhet.

För fastighetsdataprojektets vidkommande kan konstateras att CFD. som förfogar över samtliga ADB-resurser. är en i förhållande till huvud- männen, domstolsverket och LMV. självständig organisation med en i realiteten dominerande ställning. Härigenom har domstolsverket och LMV svårt att leva upp till sitt formella huvudmannaskap och verken kan inte använda de resurser som finns inom CFD för rationalisering av andra delar av sin verksamhet. Detta är en ordning som inte är godtagbar. Kommittén föreslår därför att personal som sysslar med utveckling och underhåll av fastighetsdatasystemet överförs .till domstolsverket och LMV.

Det nyss förda resonemanget träffar inte den CFD-personal som sysslar med överföring till ADB-medium. utbildning av registerpersonal m.m. Kommittén har erfarit att överföringsarbetet hittills fungerat bra under etapp 1. Det är angeläget att detta arbete inte störs av att dess organisation förändras. särskilt om takten höjs ] enlighet med kommitténs förslag. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att ifrågavarande personal tillhör CFD även i fortsättningen.

Uppdragsverksamheten har mycket gemensamt med den verksamhet som i dag bedrivs vid LMV. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att den personal inom CF D som sysslar med denna verksamhet överförs till LMV.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén att CFDzs ställning och organi- sation förändras enligt följande:

1. CFD blir fr.o.m. den 1 juli 1983 en uppdragsmyndighet med uppgift att på uppdrag av LMV och domstolsverket medverka i registeromlägg- ningen. De tjänster vid nämnden vilka inte erfordras för arbete med data- fångst och utbildning m.m. överförs till domstolsverket och LMV eller avvecklas enligt följande (.a—d). a. CFDzs tjänster vid inskrivningsenheten överförs till domstolsverket. b. CFDzs tjänster vid tekniska enheten överförs till domstolsverket och LMV.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 11

c. CFD:s tjänster vid fastighetsregister- och utvecklingsenheterna över- förs till LMV.

d. Vissa tjänster vid den administrativa enheten överförs till domstols— verket och LMV. Övriga tjänster avvecklas.

2. CFD upphör som myndighet när registeromläggningen är klar eller omkring den ljuli 1990. Ovan under 1 a—d angivna förändringar innebär att arbetsmarknaden i Gävle går miste om ca tio arbetstillfällen. Enligt kommitténs mening bör emellertid datafångsten av arbetsmarknadsskäl ske i Gävle även under det fortsatta reformarbetet. Om takten i arbetet höjs på sätt kommitten föresla- git kan således effekten för Gävle under genomförandeperioden snarare bli ett tillskott än en förlust av arbetstillfällen.

Det ankommer inte på FADIR-kommittén att i detalj utreda vilka övriga organisationsförändringar m.m. som kan ifrågakomma vid ett genomföran- de av kommitténs förslag. Kommittén föreslår att denna uppgift åläggs en särskild organisationskommitté.

4.1.4 Reservation och särskilt _vffrande

Två ledamöter i kommittén förordar att Ds ] behålls och att frågorna om spridning av driften och om en lämplig organisation får övervägas i slutske- det av fastighetsdatareformen.

Den sakkunnige i kommittén föreslår i ett särskilt yttrande att Ds 1 behålls och att driften av systemet delas upp på sex regioner.

4.2 Remissbehandlingen

4.2.I Remissinsmuserna

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av domstols- verket. CFD. datainspektionen. överbefälhavaren. televerket, statens väg- verk, statistiska centralbyrån (SCB). statskontoret. datamaskinccntralen för administrativ databehandling (DAFA). riksrevisionsverkct (RRV). riksskatteverket (RSV). statens planverk, statens lantmäteriverk (LMV). expertgruppen för forskning om regional utveckling. länsstyrelsernas or- ganisationsnämnd. Svea hovrätt. hovrätten över Skåne och Blekinge. Sol- lentuna. Stockholms. Uppsala. Malmö och Sandvikens tingsrätter. över- lantmätarmyndigheterna i Västernorrlands och Gävleborgs län. fastighets- bildningsmyndigheterna i Östhammars. Linköpings. Sundsvalls och Vet- landa distrikt. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Malmöhus. Hal.- lands. Göteborgs och Bohus — som har bifogat ett yttrande från fastighets- registermyndigheten i Göteborgs kommun —. Skaraborgs. Värmlands. Örebro. Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. 1980 års lantmä— teriutredning (Bo 1980103). ADB—bcredningsgruppen (C 1973106). Sollen- tuna. Stockholms. Uppsala. Kalmar. Gotlands. Lunds. Malmö. Västerås och Gävle kommuner. kommunala fastighetsbildningsmyndigheten och

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 12

fastighetsregistermyndigheten i Sundsvalls kommun. Svenska Kommun- förbundet. Landstingsförbundet. Sveriges Domareförbund. Sveriges Ad- vokatsamfund. Svenska arbetsgivarförcningen (SAF) — som har yttrat sig tillsammans med Sveriges Industriförbund —. Sveriges Föreningsbankcrs förbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. 'l'jänstemännens central- organisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR — som instämt i ett yttrande av förbundet förjurister. samhällsvetare och ekonomer (JUSEK) — Landsorganisationen i Sverige (LO). Svenska Bankföreningen. Ko- nungariket Sveriges stadshypotekskassa. Sveriges Fastighetsägarcför- bund. Svenska kommunal-tekniska föreningen. Auktoriserade fastighets- mäklares riksförbund. Sveriges lantmätareförening. Föreningen Sveriges länsdatachcfer samt Riksdataförbundet.

4.2.2 Remissutfallet

RR V. Svea hovrätt. Sollentuna tingsrätt. lt'insstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län. Auktoriserade Fastighets"!iiklares Riksjifirbuna' samt Riksdatctfc'irbtmdet tillstyrker eller är allmänt positiva till förslaget.

Merparten av remissinstanserna förordar en fortsatt samordning mellan fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Förutom kostnadsskäl anför ett flertal remissinstanser fördelen av samtidig tillgång till innehållet i fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Några remissinstanser an- märker att FADlR inte närmare utrett denna fråga.

Av de 68 remissinstanserna är 25 i och för sig positiva till en ny teknisk lösning och en regionalisering av fastighetsdatasystemet men förordar att sådana förändringar får anstå till dess att ADB-reformen är helt genom— förd. RSV, stutens planverk. LMV. Stot'kholms tingsrätt. länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län. flertalet hörda kommuner. S venskn kont- munförbundet. landstingsförbundet, LO. TCO samt SACO/SR hör till de remissinstanser som har uttalat sig i denna riktning. Härvid åberopas att förändringar av systemuppbyggnaden sannolikt skulle störa genomföran- det av reformen samt att de ekonomiska insatserna i första hand bör inriktas på en högre genomförandetakt.

En mindre grupp om 18 remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot FADlR:s förslag beträffande teknisk lösning och regionalisering. Ut- över dem som är positiva till FA'lezs förslag i dess helhet finns i denna grupp bl.a. SCB. hovrätten över Skåne ()("ll Blekinge. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala, Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Örebro. Väst- manlands och Kopparbergs län samt SAF och Sveriges industri/örbmzd.

Domstolsverket anser att FADles förslag inte bör läggas till grund för beslut om vare sig regionalisering. ny ADB-teknisk lösning eller ny organi- sation. Tillgängliga och helst ökade resurser bör i "stället satsas på ett snabbare reformgenomförande inom ramen för nuvarande ordning. Ett utvecklingsprojekt bör emellertid komma till stånd i vilket domstolsverket. LMV och CFD i samverkan utreder hur en framtida regionalisering bör

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 13

ske, vilka systemlösningar som därvid bör eftersträvas och hur organisato- riska förändringar i sinom tid bör genomföras. Det är inte givet att föränd- ringar i dessa hänseenden behöver anstå till dess reformen är genomförd i hela landet. Tvärtom bör det anses angeläget att pröva nya lösningar under tiden.

CFD anser att FADIR:s argument om sårbarhet. teknisk utveckling m.m. inte utgör godtagbara grunder för att förslagen i betänkandet skall genomföras. Driften av Ds ] kan anordnas regionvis utan några systemom- byggnadsarbeten eftersom datamaterialet ligger länsvis i systemet. Enkel- heten att regionalisera driften i det nuvarande driftsystemet medför att denna fråga kan prövas när som helst. En fortsatt utbyggnad av Ds 1 medför inga låsningar i detta avseende.

Datainspektionen finner det föreslagna regionala systemet lämpligt men anser det mindre tilltalande att det under överföringsperioden kommer att finnas — det manuella systemet inbegripet — tre olika system i drift samtidigt.

Televerket och DAFA förordar en spridning av driften med färre drift- ställen än enligt FADIR:s förslag. Liknande synpunkter anförs av bl.a. statens vägverk samt Uppsala och Malmö tingsrätter.

Några remissinstanser påpekar riskerna för och nackdelarna av regiona- la variationer mellan registren. SCB förutsätter att ett decentraliserat ADB-system blir centraliserat i den meningen att system och program för den reguljära verksamheten utarbetas centralt.

För att inte ytterligare fördröja ett reformgenomförande är det enligt statskontoret nödvändigt att beslut nu fattas om ett genomförande av Ds 1. Det är visserligen inte den lämpligaste lösningen men den är klart rimligare än FADIR:s huvudförslag.

Några remissinstanser avstår från att ta ställning i frågan men är på olika grunder positiva till en spridning av driften.

Drygt hälften (däribland LMV. RSV, hovrätten över Skärte och Blekinge samt Sveriges domareförbund) av de remissinstanser som har uttalat sig i frågorna om ansvar och organisation har anfört att frågan om organisato- riska förändringar bör avgöras först när ADB-reformen är genomförd. Härvid anförs bl.a. att reformarbetet inte bör störas av sådana förändring- ar. Domstolsverket anser. som tidigare nämnts. att FADIR:s förslag inte heller i organisationsdelen bör godtas.

CFI). Uppsala tingsrätt. Gävle kommun samt kommunala fastighets- bila'ningsmyndigheten och fattig/1etsregistermvndiglteten i Sundsvalls kommun avstyrker FADIR:s förslag i fråga om ansvar och organisation.

Datainspektionen. fastighetsbildningsmyndiglzeten [ Vetlanda distrikt samt länsstyrelserna i Örebro och It'opparbergs län tillstyrker eller är positivt inställda till FADIR:s förslag i denna del. Härtill kommer de remissinstanser som är allmänt positiva till förslagen i betänkandet.

Statskontoret anför bl. a. att mycket starka skäl talar för att en organisa-

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 2 14

tion. som bör styras gemensamt av LMV och domstolsverket. har ansvaret för drift och underhåll så länge fastighetsregistret och inskrivningsregistret hålls samman som ett system.

Stor enighet råder om att omläggningstakten bör höjas.

5 Överväganden 5.1 Allmänna utgångspunkter

Som framgår av den tidigare redogörelsen fyller fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet viktiga samhällsfunktioner. De båda verksam- hetsområdena har grundläggande anknytningspunkter som medför att viss samordning är nödvändig både i ett manuellt system och i ett ADB-system. Med tanke på detta och med beaktande av de tekniska förutsättningar som förelåg vid ADB-reformens inledning är det naturligt att reformarbetet har utgått från ett centralt och gemensamt system för fastighetsregister och inskrivningsregister (Ds 1).

Sedan reformgenomförandet kom i gång på allvar efter 1978 års riks- dagsbeslut har ADB—systemet inom den uppsatta ekonomiska ramen utvid- gats och kommer den 1 juli 1982 att omfatta ca 600000 fastigheter. dvs. ca 15 procent av landets fastighetsbestånd på 4 milj. fastigheter. Omlägg- ningstakten har successivt kunnat öka genom rationaliseringar och är nu 215000 fastigheter om året mot de år 1978 kalkylerade 120000.

Av FADIR:s betänkande och remissutfallet framgår att systemet funge- rar väl i drift. är högt uppskattat av dem som använder det och är lönsamt jämfört med den manuella hanteringen. Det står klart att systemet är ekonomiskt fördelaktigt. lnom inskrivningsväsendet kan man med aVse- värt lägre personalåtgång handlägga fler ärenden betydligt snabbare än tidigare. Vid de större inskrivningsmyndigheterna beräknas personalbe- sparingen uppgå till omkring 50 procent vid oförändrad ärendevolym. Med ADB-systemet kan man dessutom möta avsevärt ökade ärendemängder utan personaltillskott. Lönsamheten ökar således med stigande ärendevo- lym. De problem med långa expeditionstider som förekommer i de manu- ellt förda registren är eliminerade vid inskrivningsmyndigheter med ADB- drift. Det förhållandet att inskrivningsdag hålls varje arbetsdag har innebu- n't en väsentlig förbättring av servicen till inskrivningsväsendets kunder.

Det finns också anledning att understryka den förbättring av arbetsmil- jön och arbetsinnehållet som ADB-systemet medför främst för inskriv- ningsväsendets personal. Arbetet med de tunga och ohanterliga fastighets— böckerna försvinner. Tidskrävande men enformiga arbetsmoment sköts maskinellt. samtidigt som en omfattande delegering av beslutsbefogen- heter från jurister till den mestadels kvinnliga biträdcspersonalen har kun- nat ske.

Dessa omständigheter sammantagna talar enligt min mening entydigt för

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 15

en fortsatt ADB-reform inom fastighetsregistreringen och inskrivningsvä- sendet.

Jag skall i det följande behandla fastighetsdataverksamheten sedd i ett längre tidsperspektiv och därefter ta upp frågan om reformarbetets vidare uppläggning och inriktning.

Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för bostadsdeparte- mentet.

5.2 Fastighetsdataverksamheten på längre sikt

Det finns alla skäl att räkna med att den snabba datatekniska utveckling som har skett under 1970—talet fortsätter under överskådlig tid. Kostna- derna för datorutrustning kommer att minska. samtidigt som utrustningens prestanda förbättras. Myndigheter och organisationer blir därigenom mindre beroende av teknik och kostnader vid utformningen av sina data- system. De rationaliseringsvinster som kan stå att vinna med stora, gemen- samma och centrala datasystem kommer sannolikt att minska.

Vid utformningen av ADB-system är användarnas behov av grundläg- gande betydelse. Systemen bör utformas till verkliga hjälpmedel för använ- darna i deras verksamhet. Det är därför naturligt att användarna har ett reellt inflytande över utveckling och drift av ADB-systemen samt att de i möjlig mån själva utformar systemen. Den datatekniska utvecklingen kom- mer helt visst att underlätta detta.

Vid sidan om en långtgående anpassning av ADB-systemen till den datorstödda verksamhetens behov. organisation, ansvarsgränser och be- slutsformer är det av största vikt att de ADB—system som väljs är ekono- miskt fördelaktiga och allmänt sett rationella. Detta är en synpunkt som framträder med särskild styrka i dagens ekonomiska läge men som också under överskådlig framtid kommer att spela en avgörande roll.

En annan viktig princip för utformningen av ADB—system är att de bör förena hög driftsäkerhet med låg sårbarhet. För fastighetsdatavcrksamhe- ten tillkommer det särskilda kravet på rättssäkerhet i ärendehandläggning- en och registerhållningen.

Utformningen av fastighetsdataverksamheten på lång sikt bör enligt min mening ske med utgångspunkt i de principer som jag nyss har redovisat och under beaktande av vunna erfarenheter.

Fastighetsdataverksamheten omfattar två organisatoriskt helt åtskilda verksamhetsområden. Inskrivningsärendena handläggs av inskrivnings- myndigheterna med domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Fastighetsregistreringen ombesörjs av statliga och kommunala fastighets- registermyndigheter med LMV som centralt ansvarig myndighet. Det finns inte f.n. anledning att räkna med några större verksamhetsmässiga eller organisatoriska förändringar när det gäller dessa två verksamheter. Det ter sig därför naturligt att det långsiktiga utvecklingsarbetet sker med utgångs-

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 16

punkt i de förutsättningar som gäller för var och en av de två verksamhe- terna.

Fullt utbyggt kommer datorstödet att omfatta ett stort antal enskilda myndigheter inom fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. 1 det system som nu genomförs (Ds 1) är myndigheterna via terminaler anslutna till en central dator i Gävle. Detta system fungerar bra. På sikt finns det emellertid anledning att söka sig fram till en annan lösning. En spridning av datordriften torde för framtiden från många utgångspunkter vara önsk- värd.

Hur en spridd drift skall utformas bör givetvis främst bestämmas av vad som är bäst för verksamheten. Det skulle enligt min mening vara önskvärt att varje handläggande lokal myndighet har sin egen dator. Det allmänna datanät som televerket nu bygger ut bör kunna göra det möjligt att även i ett spritt system behålla informationsåtkomsten på den nivå som det nuva- rande systemet erbjuder. Det allmänna datanätet planeras nämligen tillåta anslutning mellan terminaler och datorer runt om i landet. Denna teknik torde också komma att göra det möjligt att på ett enkelt sätt föra över nödvändiga uppgifter från ett register till ett annat.

Riksdagen fattade är 1978 ett principbeslut om att fastighetsdatasyste- met skulle delas upp på ett system för fastighetsregister och ett för inskriv- ningsregister. Som jag tidigare har anfört bör man i det långsiktiga utveck- lingsarbetet utgå från de särskilda förutsättningar som gäller för fastighets- registerverksamheten och inskrivningsväsendet. Om man gör en långtgå- ende spridning av driften finns det enligt min mening mycket som talar för att man också gör en uppdelning i ett system för fastighetsregister och ett för inskrivningsregister. En förutsättning för en uppdelning är enligt min mening att det nödvändiga informationsutbytet mellan registren kan ske över det allmänna datanätet samt att delningen —_. liksom för övrigt också spridningen — är ekonomiskt och rationellt motiverad.

5.3 Reformarbetets vidare uppläggning och inriktning

Jag har i det föregående föreslagit riktlinjer för utformningen av fastig- hetsdataverksamheten på längre sikt. Frågan är nu om någon betydande förändring bör komma till stånd på mera kort sikt—och i så fall vilken innebörd förändringen bör ha.

Som framgått har FADlR ansett att det finns ett behov av en snar förändring av fastighetsdatasystemet. FADIR:s förslag går ut på en ny systemteknisk lösning och en spridning av datordriften till länsnivå med datorer placerade vid länsstyrelsernas dataenheter. Systemet skall enligt förslaget vara gemensamt för fastighetsregister och inskrivningsregister.

Mot förslaget kan till en början — i belysning av de principiella syn- punkter jag nyss har fört fram — riktas den invändningen att tanken på att använda länsstyrelsernas datacentraler för driften är en kompromiss som

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 17

bygger på förutsättningen att en önskvärd spridning av driften till de enskilda registermyndigheterna f.n. inte är ekonomiskt möjlig. På sikt kommer emellertid som jag tidigare har anfört tekniska och ekonomiska faktorer att spela en underordnad roll vid överväganden av detta slag. Att i dag välja den lösning FADlR förespråkar innebär därför enligt min mening en alltför tidig låsning i systemfrågan och en omväg mot den mera slutliga utformningen av fastighetsdataverksamhcten. Samtidigt skulle organisa- tionsstrukturen kompliceras på ett sätt som skulle försvåra en önskvärd renodling av ansvarsförhållandena.

En annan följd av att realisera FADlR:s förslag skulle bli att överförings- arbetet sannolikt skulle störas väsentligt. Kostnader och tidsutdräkt skulle uppstå för systemutveckling och intrimning av det nya systemet. Erfaren- hctsmässigt drar sådant mer tid och kostnader än man från början beräk- nar. Det kan inskjutas att innebörden av FADlR:s förslag till systemtek- nisk lösning inte närmare framgår av kommitténs betänkande. ] slutskedet skulle kostnader uppstå för att konvertera Ds 1 till det nya systemet. Under hela överföringsperioden skulle man få arbeta med och underhålla tre skilda system: det manuella systemet. Ds 1 och det nya systemet. Så mycket står också klart att FADlR:s förslag — förutom systemutvecklings- och konverteringskostnader samt kostnader för försöksverksamhet före drift med rättsverkan — skulle ge en dyrare drift (enligt FADlR:s beräk- ningar 36 milj. kr. om året mot 20 milj. kr. i ett utbyggt Ds l).

Vadjag har sagt nu leder mig över till det mera allmänna konstaterandet att frågan om fastighetsdataverksamhetens framtida utformning måste ses mot bakgrund av att reformen efter en omfattande utvecklings- och för- söksperiod har övergått i ett skede av framgångsrikt genomförande. Som jag tidigare angett har t. ex. omläggningstakten kunnat öka från 120000 till 215000 fastigheter per år inom en oförändrad ekonomisk ram. Med nuva- rande takt kan reformen vara helt avslutad inom en 15-årsperiod. ] fråga om system som redan är i drift är det självfallet — inte minst med tanke på det statsfinansiella läget — av största intresse att så långt som möjligt ta till vara redan nedlagda kostnader.

Min slutsats blir att den lösning som FADlR har föreslagit inte bör läggas till grund för det fortsatta reformarbetet. Detta bör i stället inriktas på en snabb och säker övergång till ADB enligt i huvudsak samma rikt- linjer som nu och med utnyttjande av de redan gjorda investeringarna. Hittillsvarande erfarenheter av Ds ] tyder också på att sårbarhets- och datasäkerhetsaspekterna för fastighetsdatasystemets vidkommande har kunnat beaktas på ett tillfredsställande sätt.

Som framgått är det emellertid också min uppfattning att det naturliga på sikt är att successivt anpassa organisationen och resursanvändningen till den driftinriktade verksamhet som kommer att avlösa reformgenomföran- det. Samtidigt som det inte finns något behov av större systemförändringar under den närmaste tiden finns det förutsättningar att för den mera slutliga 10 Riksdagen l98l/82. I saml. Nr 123. Bilaga 2

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 18

utformningen av fastighetsdataverksamheten tillgodogöra sig den tekniska utveckling på dataområdet som kan förväntas ske under genomförandeti- den.

Jämsides med överföringsverksamheten bör därför ett utvecklingsarbete bedrivas för att förbereda en systemteknisk lösning för den mera slutliga utformningen av fastighetsdataverksamheten. I det arbetet. som bör an- komma på domstolsverket och LMV i samarbete med CFD. bör de rikt- linjer som jag har dragit upp för den långsiktiga utvecklingen vara vägle- dande. lnn'ktningen bör vara att en sådan mera slutlig lösning kan börja tas i bruk inom en tioårsperiod. Jag avser att senare detta år föreslå regeringen att lämna myndigheterna ett uppdrag av denna innebörd.

5.4 Planeringen av det fortsatta reformgenomförandet

Vad gäller det mera närliggande reformgenomförandet anserjag det vara något av ett lyckokast att. som skedde i 1978 års riksdagsbeslut. etappin- dela ADB-reformen tidsmässigt och ekonomiskt och driva den i en takt som möjliggör en fortlöpande anpassning till vunna erfarenheter och en stegvis höjning av organisationens kompetens. Detta har utan tvivel bidra- git till den driftsäkerhet som omvittnat föreligger i fastighetsdatasystemet. Samtidigt har riksdagen fått en kontroll över kostnadsutvecklingen' som förmodligen skulle ha saknats vid ett mera forcerat genomförande.

Enligt min uppfattning finns det all anledning att gå vidare på den inslagna vägen. En ny femårsetapp skulle med nuvarande överföringstakt betyda att ytterligare drygt en miljon fastigheter kan överföras till ADB- drift. Därmed skulle ADB-systemet om fem år omfatta minst l.6 milj. fastigheter.

] l982 års budgetproposition harjag föreslagit att arbetet under budget- året 1982/83 drivs vidare i oförändrad takt och med oförändrad inriktning. Jag förordar nu att ett nytt principbeslut fattas för det fortsatta arbetet under en femårsperiod — budgetåret l982/83 inbegripet — som bör omfatta tiden t.o.m. budgetåret 1986/87.

1 det följande avsnittet skall jag närmare utveckla hur jag ser på det fortsatta arbetet under den kommande femårsperioden.

5.5 Arbetet under den andra etappen

Som jag tidigare anfört (avsnitt 5.3) bör överföringsarbetet prioriteras i det fortsatta arbetet med fastighetsdatareformen. F.n. är överföringstak- ten ca 215000 fastigheter om året. FADIR har föreslagit att takten höjs till 500 000 fastigheter om året varigenom reformen skulle vara helt genomförd före slutet av 1980-talet. CFD, domstolsverket och LMV föreslog i sina anslagsframställningar för budgetåret 1982/83 att takten skulle höjas till 300 000 fastigheter om året.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 19

Det statsfinansiella läget ger f.n. inte något ekonomiskt utrymme för ökade resurser till överföringsarbetet. Härtill kommer att det även av andra skäl är önskvärt att inte bygga ut överföringsorganisationen alltför mycket. För den andra etappen bör därför beräknas en ekonomisk ram som utgår från oförändrade resurser för överföringsorganisationen. Fas- tighetsdataverksamheten skulle därmed med nuvarande överföringstakt vid etappens slut den ljuli l987 omfatta dryg't l,6 milj. fastigheter eller 40 procent av fastigheterna i riket.

I enlighet med de ursprungliga planerna för reformen bör överföringsar- betet i första hand inriktas på län med ett fastighetsbestånd som ger upphov till många ärenden för främst inskrivningsmyndighetcrna. Det är nämligen där som de största rationaliseringsvinsterna kan göras. Genom en sådan inriktning kan också en större andel av de löpande ärendena hanteras med hjälp av ADB än som svarar mot antalet fastigheter inom området. Även andra lönsamhetsfaktorer bör självfallet tas med när man prövar den geografiska inriktningen av projektet. Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att efter förslag från domstolsverket. LMV och CFD göra denna prövning.

Arbetet med den långsiktiga utvecklingen bör under den andra etappen bedrivas inom ramen för tillgängliga medel. Jag förutsätter därvid att någon särskilt kostnadskrävande försöksverksamhet inte kommer att bli aktuell under den etappen.

Under år l984 bör de tre myndigheterna avge en rapport över det dittills bedrivna utvecklingsarbetet. De bör vidare i god tid före slutet av den andra etappen redovisa ett förslag till uppläggning av en kommande tredje etapp. som kan förutsättas omfatta tiden t.o.m. budgetåret l99l/92. Av förslaget bör framgå vilken uppläggning utvecklingsarbetet avses få under den tredje etappen och vilken försöksverksamhet med. drift med rättsver- kan av samt konvertering till de nya systemen som då kan komma i fråga.

5.6 Organisatoriska frågor

För öve[föringsverksamheten finns sedan några år tillbaka en väl trim- mad organisation vid de tre berörda myndigheterna. För att man skall kunna bibehålla och om möjligt höja överföringstakten bör några större förändringar inte göras i den nuvarande organisationen under överförings- perioden.

Med dcn principiella grundsyn på den långsiktiga uppläggningen av fastighetsdataverksamheten somjag tidigare har redovisat ( avsnitt 5.2 ) bör på sikt ansvaret för utveckling och drift av de båda dataregistren succes- sivt föras över till domstolsverket resp. LMV. Inom CFD finns emellertid en kompetens och en kunskap om datafrågor i allmänhet och fastighetsda- taverksamheten i synnerhet som också på lång sikt kan behövas inom verksamheten. I de tre myndigheternas utvecklingsarbete bör även ingå att

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 20

utreda och komma med förslag beträffande den framtida organisationen av fastighctsdataverksamheten.

5. 7 Kostnadsfrågor

I 1982 års budgetproposition har anslag till fastighetsdataverksamhcten under budgetåret 1982/83 begärts med utgångspunkt från att reformarbetet drivs vidare med oförändrad takt och inriktning. Under de förutsättningar som jag har angett i det föregående räknar jag med ett ökat medelsbehov om sammanlagt 12.3 milj. kr. i prisnivån hösten 1981 för de fyra därpå följande budgetåren av den kommande femårsetappen. De ökade kostna- derna. som helt faller på CFD. är så gott som uteslutande hänförliga till den kraftiga utvidgningen av driften.

Riksdagen har hösten 1981 lagt fast att de kostnader för överföring och drift som hänför sig till inskrivningsregistret för framtiden skall räknas in i avgiftsunderlaget vid beräkningen av avgifter inom inskrivningsväsendet ( prop. 1981/82:31 . SkU 1981/82115. rskr 1981/82:62). Detta innebär att trycket på statsbudgeten minskar med omkring 15 milj. kr. fr. o. m. den 1 juli 1982. lnom bostadsdepartementet övervägs f.n. frågan om avgiftsfi- nansiering av fastighetsregisterverksamheten.

Inom budgetdepartementet övervägs efter remissbehandling ett förslag från statskontoret. enligt vilket CFD skall överta ansvaret för och driften av DAFA:s datacentral i Gävle.

6 Reform av datalagen

Datalagstiftningskommittén (DALK) har i promemorian (Ds Ju l981zlS—161 Tillstånd och tillsyn enligt datalagen lagt fram förslag till åtgärder för att på kort sikt rationalisera verksamheten vid datainspek- tionen. Bakgrunden är att det enligt de nuvarande bestämmelserna i datala— gen (1973: 289) i princip krävs tillstånd av datainspektionen för alla register som innehåller personuppgifter och som förs med hjälp av ADB.

DALK:s förslag innebär att kravet på tillstånd för att man skall få föra personregister med hjälp av ADB avskaffas för det stora flertalet register. I stället införs ett registrerings- och licensförfarande avseende alla register- ansvariga. Tillståndskravet behålls emellertid för personregister som inne- bär särskilda risker för otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet.

Motiven för DALK:s förslag är att datainspektionens resurser med den nuvarande ordningen i allt större utsträckning har måst ägnas åt rutinären- den som normalt inte innefattar några risker för integritetsintrång. De föreslagna ändringarna gör det möjligt att koncentrera datainspektionens arbete på prövning av sådana register som är särskilt känsliga från integri-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 2 21

tetsskyddssynpunkt. Resurser kommer också att frigöras för en ökad tillsynsverksamhet.

DALK:s förslag, som innebär omfattande ändringar i datalagen. har remissbehandlats. Remisstiden utgick den 15 december 1981. Förslagen bereds f.n. inom justitiedepartementet. Detta arbete är ännu inte helt avslutat. Jag räknar emellertid med att ett förslag på grundval av DALK:s promemoria skall kunna läggas fram för riksdagen senare under våren 1982. ' '

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår . riksdagen att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för den fortsatta fastighetsdataverksamheten.

• Sida 136
•  Original

Prop. 198l/82: 123 Bilaga 2 22 Innehåll

Sid.

1 Inledning .................................................. l 2 De manuella systemen ....................................... 2 2.1 Fastighetsregistreringen .................................. 2 2.2 lnskrivningsväsendet ................................... 2 3 Fastighetsdataverksamheten ................................. 3 3.1 Bakgrund .............................................. 3 3.2 Fastighetsdatasystemets utformning ...................... 5 3.3 Reformgenomförandet under den första etappen ............ 6 4 FADlR ................................................... 7

4.1 FADlR:s betänkande ................................... 7 4.1.1 Systemfrågor ..................................... 7 4.1.2 Omläggningstakt .................................. 9 4.1.3 Ansvars- och organisationsfrågor .................... 9 4.1.4 Reservation och särskilt yttrande .................... 11 4.2 Remissbehandlingen .................................... 11 4.2.1 Remissinstanserna ................................ 11

4.2.2 Remissutfallet .................................... 12 5 Överväganden ............................................. 14 5.1 Allmänna utgångspunkter ................................ 14

5.2 Fastighetsdataverksamheten på längre sikt ................. 15 5.3 Reformarbetets vidare uppläggning och inriktning .......... 16 5.4 Planeringen av det fortsatta reformgenomförandet .......... 18 5.5 Arbetet under den andra etappen ......................... 18 5.6 Organisatoriska frågor .................................. 19 5.7 Kostnadsfrågor ......................................... 20 6 Reform av datalagen ........................................ 20

7 Hemställan ................................................ 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

• Sida 137
•  Original

Bilaga 3

• Sida 138
•  Original

• Sida 139
•  Original

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEM ENTE'I' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-03-08

Föredragande: statsrådet Wikström såvittavser punkterna 1. 2. 2.5. 3 och 4 statsrådet 'I'illander såvitt avser punkterna 2.1—2.4

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser utbildnings- departementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Statens industriverk. försvarets rationaliseringsinstitut. data- och elek- tronikkommittén och dataeffektutredningen m.fl. som under åren arbetat med frågor rörande data och elektronik har nästan undantagslöst tagit upp frågor rörande utbildningsbehoven inom området. Även datadelegationen hari sin rapport Samordnad datapolitik (DsB 1981 : 20) pekat på detta. Att så är fallet finner jag helt naturligt eftersom utbildningsinsatser ger den nödvändiga grunden för medborgarnas förståelse för och kunskaper om den nya tekniken. Även inom utbildningsväsendet har olika myndigheter utrett frågan om data och elektronik. Skolöverstyrelsen (SÖ) har med utgångspunkt från utredningen Datorn i skolan (DIS) föreslagit ett hand- lingsprogram för införandet av datakunskap inom ungdomsskolan. Univer- sitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tillsatte hösten 1979 en referensgrupp för forskning och utbildning inom dataområdet (Datareferensgruppen). Denna lade fram sin första rapport Förstärkning av högre utbildning och forskning inom dataområdet (UHÄ-rapport 1981116) ijuni 1981. Även forskningsrådsnämnden (FRN) arbetar med ett handlingsprogram inom området.

Att flertalet utredningar innehåller förslag om utbildningsinsatser finner jag som jag tidigare sagt helt naturligt. Jag vill framhålla att utbildning. i den mån den riktar sig till ungdomar antingen i ungdomsskolan eller inom högskolan. får effekter först efter relativt lång tid samtidigt som den varar länge sedan ungdomarna blivit aktiva på arbetsmarknaden. För att utbild- ningsinsatserna skall få snabba och omfattande effekter bör de rikta sig till vuxna.

Samhällets insatser inom utbildningsområdet rörande dataområdet kan sägas röra sig på tre nivåer. Den första nivån innebär att alla medborgare ll Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr I23, Bilaga 3

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3

I—J

ges kunskaper om dataområdet för att kunna tillvarata sina intressen som samhällsmedlemmar och förvärvsarbetande. Datafrågor får inte bli ett experternas område där lekmannen blir utelämnad. En god allmän kun- skapsnivå inom området är därför nödvändig inte endast för att snabbt kunna införa datatekniken inom produktion och administration utan även för att kunna bevara ett demokratiskt samhällsliv inom olika områden.

Den andra nivån kan sägas motsvara den utbildning som ger kompetens att som anställd kunna använda datatekniken inom produktion och admini- stration. Kunskaperna på denna nivå styrs i stor utsträckning utifrån arbetslivets krav. Detta hindrar dock inte att sådana kunskaper också kan stärka den enskildes egen ställning inom arbetslivet och samhället i stort.

Den tredje nivån kan- sägas utgöras av forsknings- och utvecklingsarbete inom dataområdet. Jag avser här såväl det renodlade dataområdet som tillämpade områden där data och elektronik utnyttjas för produktion och produktutveckling eller som ett led i rationaliseringsarbetet.

Det är nödvändigt att utbildningsåtgärderna inom de olika nivåerna genomförs i olika takt och med olika effekter i tidshänseende. Åtgärder inom lärarutbildning får effekter först efter viss tid medan åtgärder inom fortbildning och folkbildningsarbetet får snabbare effekter. Den mest lång- siktiga satsningen med avseende på effekterna är satsningen på forskning. Karaktäristiskt är att kompetensuppbyggnad inom området tar tid och kräver stora resurser. '

2 Tidigare insatser

Regeringen har i olika sammanhang vidtagit åtgärder på samtliga tre nivåer. Jag vill peka på införandet av ny läroplan i grundskolan. insatser inom fortbildning av lärare. insatser beträffande utrustning inom gymna- sieskolan. ökning av antalet platser inom grundläggande högskoleutbild- ning på berörda linjer samt satsning inom forskningsområdet.

2.1 Ny läroplan för grundskolan

Enligt den nya läroplanen för grundskolan. Lgr 80. bör alla elever i grundskolan inom ramen för i första hand kursplaner i samhälls- och naturorienterande ämnen samt matematik orienteras om användningen av datorer i samhället och om den snabba utvecklingen på området. Speciellt gäller det att ge eleverna insikt om att datorer är tekniska hjälpmedel som styrs av människor.

På grundskolans högstadium bör uppmärksammas datorfunktioner med tyngdpunkt i datorprogrammets uppgift och metoder för problemlösning liksom några olika databehandlingsområden. där betydelsen av den snabba tekniska utvecklingen särskilt uppmärksammas.

• Sida 141
•  Original

'_'-J

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3

2.2 Datafrågor inom gymnasieskolans kursplaner

Liksom i grundskolan kan datafrågor på gymnasieskolan behandlas inom ramen för kursplanerna i vissa ämnen. Enligt vad jag erfarit skall datalära införas som huvudmoment i matematik och samhällskunskap i samband med revisioner av kursplanerna i dessa ämnen. Detta har för övrigt redan skett i de kursplaneförslag som utarbetats i matematik på NT- och SoEk-linjerna.

Försöksverksamhet med datateknisk variant av naturvetenskaplig linje pågår f.n. vid ett 40-tal gymnasieskolor. Regeringen har uppdragit ät SÖ att senast den 15 september i år inkomma med en utvärdering av försöks- verksamheten.

Jag vill vidare erinra om att gymnasieutredningen i sitt betänkande (SOU 1981 : 96) En reformerad gymnasieskola har föreslagit att ökade kunskaper om datorer bör komma in på tre nivåer. l. Datorkunskap för alla. 2. Datorkunskap som en bland flera tekniker inom vissa branscher. 3. Dator- kunskap för specialister. Vad beträffar nivå l'föreslås att datorkunskap ingår som inslag i olika ämnen som yrkesteknik. företagsekonomi. mate- matik. fysik och samhällskunskap. Gymnasieutredningens betänkande re- missbehandlas f. n.

Goda kunskaper inom dataområdet är viktiga inte minst för flickor. Deras linje- och yrkesval präglas i alltför stor utsträckning av tradition. Mot bakgrund av den redogörelse chefen för arbetsmarknadsdepartemen- tet göri bilaga 4 enligt vilkenjust de kvinnodominerade yrkena riskerar att drabbas av vikande sysselsättning framstår vikten av goda kunskaper inom dataområdet som väsentliga för att stärka kvinnans ställning på arbets- marknaden.

2.3 Utrustningsfrågor inom gymnasieskolan

l budgetpropositioncn 1981 ( prop. 1980/81:100 . bil 12) föreslogs att 8 milj. kr. skulle avsättas för nyanskaffning av utrustning för dator- och mikrodatorteknik inom gymnasieskolan och för komplettering av utrust- ningslistorna för fyraårig teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet. Riksdagen biföll förslaget.

Genom beslut den 29 oktober 1981 har regeringen föreskrivit att 4 milj. kr. ur anslaget Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m.m. budgetåret 1981/82 får disponeras för kostnader för datorutrustning och programvara i gymnasieskolan. Medlen används för upphandling av datorutrustning och programvara till kommuner för användningen inom ett teknikupphandlingsprojekt för utveckling av datorer till gymnasieskolan som styrelsen för teknisk utveckling bedriver. I projektet deltar SÖ. stats- kontoret och Svenska kommunförbundet. Projektet syftar till att utveckla en för svensk gymnasieskola anpassad datorutrustning. En sådan utrust- ning planeras vara utvecklad inom två år.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 4

I årets budgetproposition (prop. l98li821l00. bil lZ. s. 346) har jag beräknat 8 milj. kr. för statsbidrag till nyanskaffning av utrustning för dator— och mikrodatorteknik i gymnasieskolan och för komplettering av utrustning för fyraårig teknisk linje främst vad gäller elektronikområdet.

I samma proposition föreslås att nuvarande bidragssystem upphör och ersätts med ett nytt där kommunerna ges ett statligt stöd för förnyelse av stadigvarande undervisningsmateriel inom de teknisk-industriella och lek— nisk-naturvetenskapliga sektorerna. Därutöver föreslås ett särskilt bidrag för att stimulera kommunerna att öka antalet platser inom gymnasieskolan med yrkesinriktning. Detta bidrag föreslås utgå med upp till IOO Ci. av bidragsunderlaget. dvs. normalkostnaden för första uppsättningen under- visningsmateriel på studievägar inom teknisk-industriell sektor och tek- nisk-naturvetenskaplig sektor. Den totala kostnaden för dessa åtgärder beräknas till ca 80 milj. kr. under budgetåret 1982/83.

2.4 Personalutbildning för skolväsendets behov

l propositionen 1980/81:97 om skolforskning och personalutveckling framlade statsrådet Mogård bl.a. förslag om prioriteringar och åtgärder inom skolans personalutbildning. Förslag om fortbildning inom dataområ- det gavs därvid en framträdande plats. Riksdagen beslöt enligt förslagen (UbU l980/8lz37, rskr. 1980/811385).

Såsom ett särskilt angeläget behov för individinriktad personalutbildning i grundskolan framhöll statsrådet Mogård den allmänbildande undervis- ningen om datorer och de nya huvudmomenten om detta som införts i högstadiets kursplaner. De nya huvudmomenten berörde i första hand undervisningen i samhälls- och naturorienterande ämnen samt i matema- tik.

Avseende skolinriktad fortbildning för gymnasieskolans och vuxenut- bildningens lärare framhöll föredraganden i nyssnämnda proposition speci- ellt de behov som utvecklingen inom elektronik- och dataområdet föranle- der för vissa lärarkategorier. Föredraganden underströk angelägenheter. av att personalutbildningen planeras så att berörda lärargrupper får möjlig- heter att snabbt ta del av olika nyheter.

1 det av SÖ utarbetade handlingsprogrammet rörande datorn i skolan förordade SÖ att fortbildningen av lärare inom dataområdet borde vara genomförd till läsåret 1986/87.

Datadelegationen inkom ijuni 1981 till regeringen med förslag till en utvidgad verksamhet i fråga om fortbildning på dataområdet. Delegationen framhöll därvid betydelsen av att datautbildningen i ungdomsskolan igång- sätts på bred front så snart som möjligt. Mot bakgrund härav förordade delegationen att vissa förberedande åtgärder skulle vidtas för att åstad- komma en snabbare takt i genomförandet av SÖ:s handlingsprogram. Delegationen förordade vidare att fler lärare skall komma i åtnjutande av

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 5

fortbildning om datorer och deras användning samt en viss kvalitetshöj- ning av denna fortbildning jämfört med SÖ:s handlingsprogram.

[ propositionen 1981/82: 25 med förslag till tilläggsbudget 1 till statsbud- geten för budgetåret 1981/82 tog jag upp datadelegationens förslag och förordade en ambitionshöjning vad gäller såväl genomförandetakt som kvalitet på fortbildningsinsatserna. Jag föreslog därför att ytterligare 3 milj. kr. skulle disponeras för fortbildningsinsatser inom dataområdet ttnder budgetåret 1981/82.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed (UbU 1981/82: 7. rskr 1981/82: 124). Inom den ram som för budgetåret 1982/83 i proposition 1981/82: 100. bil 12. under anslaget E 7 Utbildning för undervisningsyrken föreslås anvisas för personalutbildning för skolväsendets behov kommer högskoleenhe- terna att kunna erbjuda ett stort antal kurser i datalära. Av kurskatalogerna framgår att inom Stockholms högskoleregion erbjuds 7 kurser, inom Upp- sala högskoleregion 13 kurser. inom Linköpings högskoleregion 4 kurser. inom Lund/Malmö högskoleregion 26 kurser och inom Umeå högskolere- gion 10 kurser.

2.5 Högskoleutbildning och forskning

Högskoleutbildning inom dataområdet förekommer för närvarande inom sektorn för administrativa. ekonomiska och sociala yrken i form av två allmänna linjer. ADB-linjen (40 poäng) och systemvetenskapliga linjen (120 poäng). lnom sektorn förekommer dessutom ett antal kortare kurser med datainriktning.

lnom sektorn för tekniska yrken anordnas en allmän datateknisk linje (160 poäng) och några lokala linjer (80 poäng). Vidare ingår datautbildning i matematikerlinjen och i flera civilingenjörsutbildningar.

lärets budgetproposition ( prop. 1981/82: 100 . bil 12) harjag strukit under att den snabba utvecklingen inom dataområdet kräver relativt stora utbild- nings- och forskningsinsatser och att dessa insatser bör genomföras förhål- landevis snabbt. Jag har därför förordat en kraftfull satsning för att säker- ställa tillgången på personer med god utbildning inom dataområdet. Sålun- da har jag förordat att antalet nybörjarplatser i den 4-äriga datatekniska utbildningen (civilingenjörsutbildningen') kommer att öka från 60 till 210 nästa budgetår. Jag har också förordat en stor ökning av vissa andra eivilingenjörsutbildningar som har anknytning ti1l data- och elektronikom- rådet. Vidare har jag lagt fram förslag om inrättande av en ny fyraårig datavetenskaplig linje med totalt 60 nybörjarplatser. Även planeringsra- men för systemvetenskaplig linje föreslås öka med 150 platser. lnom ramen för anslaget till enstaka kurser poängterarjag vikten av att tillgodo- se utbildningsbehov inom dataområdet. Den fortsatta utvecklingen av grundutbildningen får prövas i det årliga budgetarbetet.

När det gäller forskning inom detta område uttryckte jag i budgetpropo-

• Sida 144
•  Original

Prop. 'l981/82: 123 Bilaga 3 6

sitiqnen tveksamhet till en alltför snabb utbyggnadstakt. Dels måste hög- skolans fasta forskningsresurser byggas upp planmässigt och i ett långsik- tigt perspektiv och dels kan det vara svårt att rekrytera kompetenta inne- havare till ett stort antal professurer inom ett relativt nytt vetenskapligt område. Jag föreslog därför att man övergångsvis skulle söka nya former för att bygga upp den viktiga forskningen inom data- och elektronikområ- det. Mot denna bakgrund föreslog jag att riktade forskningsmedel skulle ställas till vissa högskolors förfogande (ca 1. 2 milj. kr.) samt att principbe- slut nu skulle fattas om att inrätta fyra nya tjänster som professor inom dataområdet. Dessutom har jag föreslagit att en professur i datalogi inrät- tas nästa budgetår. Avsevärda förstärkningar har således redan föreslagits för nästa budgetår.

3 Allmänna överväganden

Den alltmer ökande användningen av datorer och mikroelektronik inom produktion och administration kommer att ställa stora krav på utbildnings- och forskningsinsatser. Medborgarna måste få goda kunskaper om data- tekniken för att den skall kunna nyttiggöras på rätt sätt. Behovet av att utveckla kunskap och kunnande inom området är stort. Jag vill erinra om det utvecklingsarbete rörande datorer i undervisningen som SÖ har utfört för grundskolan och gymnasieskolan samt UHÄzs arbete rörande utbild- ning och forskning inom högskolan på dataområdet. [ det senare samman- hanget har också observerats behovet av kunskaper om datateknikens effekter för såväl individ som samhälle. 1 proposition 1981/82: 106 om forskning m.m. har som en övergripande prioritering inom forskningsverk- samheten tagits upp forskning som är en förutsättning för och konsekvens av den starka nationella satsningen på teknisk utveckling. I detta samman- hang betonade jag datateknikens betydelse för den tekniska utvecklingen men också de effekter. ibland av icke önskvärt slag. som den kan få t.ex. på arbetslivets område. Samhällsvetenskapligt inriktad forskning kring mikroelektronikens olika konsekvenser är här nödvändig och har också i detta sammanhang givits mycket hög prioritet. Självklart fordrar sådan forskning en samverkan mellan högskolan och berörda forskningsråd och sektorsorgan.

Datadelegationen hari sin rapport Samordnad datapolitik pekat på beho- vet av ett samlat utbildningspolitiskt handlingsprogram inom dataområdet. Jag avser efter samråd med statsrådet Johansson att föreslå regeringen att ge SÖ och UHÄ i ttppdrag att framlägga förslag till handlingsprogram beträffande utbildningsfrågor inom dataområdet.

Av min och statsrådet Tillanders redogörelse har framgått att flertalet av de förslag olika utredningar fört fram redan beaktats i andra sammanhang. Det enda område som inte varit föremål för riktade insatser är folkbild-

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 3 7

ningsområdet. ! årets budgetproposition (prop. 198l/82: 100. bil 12. s. 547) meddelade jag att jag avsåg återkomma med förslag om riktade insatser. Jag vill därför ta upp detta till behandling.

4 Bred utbildning i datafrågor

Rekommendation 6 i datadelegationens rapport behandlar allmänhetens tillgång till information och kunskaper om informationssamhällets möjlig- heter och risker.

Att åstadkomma och förmedla sådan information och utbildning är en mycket angelägen uppgift. "Datadelegationen har framhållit att utbildning är en av de avgörande förutsättningarna för en utveckling och användning av datatekniken ttnder demokratisk styrning och kontroll. En bred utbild- ning till allmänheten och de anställda i företag och myndigheter är en hörnsten i detta sammanhang.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet pekar i bilaga 4 på den grund- läggande principen att arbetsgivaren skall ansvara för den utbildning i datateknik som är en konsekvens av införandet av tekniken. Jag delar denna uppfattning men anser att samhället har ett intresse av att alla medborgare har god allmänkunskap om datatekniken. dess möjligheter och konsekvenser.

Det finns enligt min mening flera olika vägar att gå fram på för att åstadkomma denna breda utbildning till allmänheten. Studieförbunden. kommundepartementets referensgrupp för folkrörelsefrågor. forsknings- rädsnämnden och utbildningsradion bör samtliga kunna spela en mycket aktiv roll i sammanhanget. Det handlar bl.a. om att framställa utbildnings- material men framförallt att sprida kunskaper och information och arrange- ra utbildning.

Jag vill nu anmäla min avsikt att vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att ge datadelegationen i uppdrag att utarbeta och lämna förslag till rege- ringen om riktlinjerna för en sådan ökad satsning på bred utbildning om datafrågor till allmänheten. Jag anser det vara angeläget att denna utbild- ning omfattar saväl elementära kunskaper i datateknik som användningen av tekniken och konsekvenserna av denna användning.

Med hänsyn till de samstämmiga och starka krav som rests på att snabbt komma igång med en sådan bred utbildning till allmänheten bör för budget- året 1982/83 anvisas ett rcservationsanslag av l0000 000 kr. till Bred utbild- ning i datafrågor. Dessa medel bör kunna användas såväl för framställning av visst utbildningsmaterial. anskaffning av vissa läromedel samt för att genomföra den breda utbildningen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bred utbildning [ datafrågor anvisa ett rcservationsanslag om 10000000 kr.

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 3 8

P.)

torsautomation i statsförvaltningen — effekter på sysselsättning och ar- betsmiljö har utförts av statskontoret. Studien (Dsa 1981: 13) Bankdatori- sering i 80-talsperspektiv —några möjliga utvecklingsaltcrnativ. konse- kvenser och styrmedel har utförts av arbetslivscentrum och studien (Ds A 1981: 14) Datoriseringen i försäkringsbranschen av Ekonomiska forsk- ningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm. Delbetänkandct och interimsrapporten tillsammans med branschstudierna har remissbe- handlats. Sammanställningar av avgivna remissvar bör fogas som bilagor till protokollet (tlndcrbilagorna 4.1 och 4.2). Jag avser att i det följande behandla arbetsmarknadspolitiska frågor med anknytning till datatekniken mot bakgrund av utredningsmaterialet och vad som har kommit fram vid dess remissbehandling.

Också i många andra länder har datateknikens sysselsättningseffekter tilldragit sig stort politiskt intresse. De flesta av OECD-ländernas regering- ar har under de senaste åren låtit utföra utrednings- eller forskningsprojekt för att försöka belysa sambanden mellan den nya tekniken och förhållan- dena på arbetsmarknaden. Jag skall kort beröra vissa utländska resultat som jag bedömer kan vara av intresse för diskussionen här i landet.

2 Datatekniken i arbetslivet

2.1 Allmänt

Den materiella välfärden och sysselsättningen är beroende av näringsli- vets utveckling och av statens och kommunernas tjänster. Marknadseko- nomin. ett fritt handelsutbyte med vår omvärld och en hög effektivitet i varu- och tjänsteproduktionen är nödvändiga förutsättningar för att både välfärds- och sysselsättningsmålen skall kunna nås.

Åtgärder för ökad effektivitet. produktförbättringar och fortlöpande för- nyelse i näringslivet har under lång tid varit utmärkande för industriländer- na. Sverige intar härvidlag en framskjuten position. Den tekniska utveck- lingen har gjort det möjligt att producera ett allt större och bredare tttbttd av varor på ett allt rationellare sätt. Datatekniken är ett viktigt bidrag till denna utveckling. även om den är långtifrån det enda. Den kan utnyttjas både som inslag i nya produkter. för att rationalisera produktionen och för en effektivare administration.

Tjänstesektorn svarar numera för en stor del av landets ekonomi och sysselsättning. I Sverige som i många andra länder sköts denna sektor till betydande del av offentliga organ. Anspråken på sådan service är mycket stora och kan förutses öka ytterligare. Det beror bl.a. på ett stigande antal äldre medborgare och att allt fler föräldrar förvärvsarbetar varför kraven på äldreomsorg och barnomsorg ökar. För att ökande anspråk på offentliga tjänster skall kunna tillgodoses till rimliga kostnader måste offentliga myn-

'_'J

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4

digheter lika väl som näringslivet ta till vara de möjligheter som kan finnas att rationalisera verksamheten.

Många känner oro inför de förändringar som datatekniken kan föra med sig på arbetsmarknaden. Tekniken uppfattas ibland som ett hot mot den fulla sysselsättningen — i samhället som helhet. i vissa orter eller för en del yrkesgrupper. Datatekniken bedöms också kunna leda till försämringar i arbetsmiljö och arbetsorganisation samt utgöra ett hot mot jämställdheten på arbetsmarknaden. Dessutom uppfattas de ökade krav på omställningar som tekniken anses medföra som hot mot tryggheten. Människornas oro för utvecklingen i arbetslivet förstärks av avmattningen i den allmänna ekonomiska tillväxten. Sedan 1970-talets mitt har hela industrivärlden präglats av ökande ekonomiska balansproblem. Datatekniken befaras där- .vid vara en av flera faktorer som tillsammans kan leda till en försämrad trygghet på arbetsmarknaden.

Dataeffektutredningen har studerat datateknikens effekter på sysselsätt- ning och arbetsmiljö och övervägt i vad mån det är motiverat för staten att vidta särskilda åtgärder för att motverka sådana effekter som inte är -"önskvärda. 'Även andra utredningar i Sverige och utlandet har belyst- datateknikens effekter. Jag kommer senare att ta upp några olika bedöm- ningar av datateknikens betydelse för hela arbetsmarknaden. Därefter behandlar jag datateknikens användning i industrin och kontorsscktorn. Jag redovisar slutligen mina slutsatser och vissa förslag till åtgärder.

2.2 Arbetsmarknaden som helhet

Dataeffektutredningen sätter in datatekniken i ett santhällsekonomiskt sammanhang. Sysselsättningen beror i hög grad av landets ekonomiska och sociala utveckling i stort. av den internationella ekonomiska" och politiska utvecklingen liksom av vårt eget val av ekonomisk politik. Re- missinstanserna har genomgående instämt i detta. Det är som utredningen påpekar ofta inte möjligt att isolera just datateknikens effekter på syssel- sättningen. Anledningen härtill är att införande av datorutrustning ofta endast utgör en del i en större förändring då arbetsmetoder och arbetsorga- nisation också berörs. Dessa svårigheter att renodla datateknikens effekter gör det föga meningsfullt att försöka kvantifiera dem. i vart fall för arbets- marknaden i stort. I samband med min behandling av industrin resp. kontorsarbetet- kommer jag att beröra några försök som gjorts att mäta effekterna vissa slags utrustning för bestämda yrkesgrupper. Dessa kvanti- fieringar kan dock inte läggas till grund för en bedömning av teknikens _ effekter på hela arbetsmarknaden.

Sysselsättningens utveckling bestäms till övervägande del av andra fak- torer än datatekniken. Arbetsproduktiviteten — dvs. produktionsvolymcn per arbetstimmeF ökar nu långsammare än exempelvis under 1960-talet. Det framstår som mindre sannolikt 'att den genomsnittliga produktivitets-

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 - . 4

tillväxten i Sverige under återstoden av 1980-talet skulle kunna bli väsent- ligt högrc än vad som har uppnåtts under efterkrigstiden. Det gäller även om datatekniken utnyttjas maximalt.

Dataeffektutredningen har i betänkandet industrins datorisering (SOU 1981: 17) skisserat fyra alternativa utvecklingslinjer för Sveriges ekonomi och sysselsättning under l980-talet. I tre av dessa scenarier antas landet fortsätta sin frihandelsvänliga politik. De skillnader i fråga om sysselsätt- ningsutvecklingen som anges antas främst bero på utrikeshandelns utveck— ling och olika strukturella förändringar inom landet. Dessa strukturella förändringar gäller bl.a. användningen av ny teknik. I det fjärde scenariet antas Sverige gå över till en mera protektionistisk politik. vilket ger upp- hov till ännu större förändringar av_ hela ekonomin. Väsentliga skillnader antyds i fråga om datateknikens användning och produktivitetsutveckling- en i de olika scenarierna. men dessa skillnader diskuteras inte isolerat. De framstår i utredningens presentation som sekundära i förhållande till utri- keshandelns utveckling och landets allmänna strategi för att möta den internationella konkurrensen.

I Iångtidsutredningen 1980 (SOU 1980: 52) (LU 80) och i den bedömning av den svenska ekonomin som nyligen utförts inom ekonomidepartemen- tet Tillväxt eller stagnation (SOU 1982: 14) presenteras olika scenarier för utvecklingen under perioden fram till år 1985. Någon kvantifiering av datateknikens betydelse för prodttktivitetstttvcckling anges inte i dessa. Däremot förutsätts att teknikens bidrag till den samlade produktivitetstill- växten i de olika alternativen skall vara detsamma och motsvara genom- .. snittet för 1970-talet. Produktivitetsutvecklingen antas emellertid totalt sett bli lägre än genomsnittet för 1970-talet. I ckonomidepartementcts senaste bedömning antas den genomsnittliga produktivitetstilIväxten vara densamma i samtliga tre presenterade kalkylalternativ. och hamna någon- stans mellan den produktivitetstillväxt som uppvisadcs under 1970-talets första resp. dess andra hälft.

Med de utgångspunkter och syften som Iångtidsutrcdningens och ekono- midepartementets kalkyler har är det inte möjligt och inte heller relevant att försöka bedöma just datateknikens sysselsättningseffekter. Grundkal- kylerna är uppbyggda utifrån förutsättningen att svensk ekonomi under perioden skall återföras till inre och yttre balans. dvs. fullt kapacitetsut- nyttjande. full sysselsättning. dämpad inflationstakt och en avsevärd minskning av bytesbalansttnderskottet. Intresset fokuseras därför på de krav som måste ställas på den ekonomiska politiken för att dessa mål skall nås samt vilka strukturförändringar som blir nödvändiga under perioden. dvs. de faktorer som har avgörande betydelse för att balansproblemen skall kunna lösas och full sysselsättning upprätthållas. Ett alternativ i ekonomidepartementets senaste bedömning belyser i vilken grad balans- målen inkl. den fulla sysselsättningen måste uppges om resursomfördel- ningen i ekonomin hindras av olika trögheter i anpassningsprocessen. Ett

• Sida 153
•  Original

'.II

Prop. 1981/82:123 Bilaga4

annat alternativ visar att en mer expansiv inriktning av den ekonomiska politiken i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera i princip kan klara den fulla sysselsättningen på medellång sikt. Det sker emellertid till priset av kraftigt växande bytesbalans- och budgetunder- skott samt en ökning av inflationstakten och ränteläget. De kraftigt förvär- rade obalanserna kan enligt ekonomidepartementets utredning tvinga fram en snar-omläggning av den ekonomiska politiken som kan medföra att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas. Jag återkommer senare till dessa långtidsbedömningar.

Dataeffektutredningen har i sitt hittillsvarande arbete i huvudsak stude- rat vissa delar av arbetsmarknaden. nämligen industrins produktion och vissa delar av kontorsscktorn. Frånsett de tidigare nämnda scenarierna i dataeffektutredningens industribetänkande. har ingen svensk utredning försökt bedöma datateknikens totala sysselsättningseffekter i landet. Så- dana bedömningar har emellertid gjorts i flera andra länder på uppdrag av resp. regeringar. Det har i de flesta fall varit fråga om s. k. makroekono- miska beräkningar som bara i begränsad utsträckning har grundats på överväganden om skilda slags datorutrustning. En alternativ uppläggning. som har använts bl.a. i Förbundsrepubiken Tyskland. är att beräkna datateknikens effekter i ett stort antal branscher var för sig och därefter addera resultaten.

Utredare i andra länder har i allmänhet — liksom dataeffektutredningen — funnit det svårt att isolera och kvantifiera just datateknikens effekter. En del försök har dock gjorts att kvantifiera sysselsättningseffekterna av datateknik liksom av teknisk utveckling i mer generell mening. Utgångs- punkten har därvid i de flesta länder varit en befarad allmän tendens mot ökad arbetslöshet under 1980-talet som följd av att tltbudct av arbetskraft väntas öka snabbare än efterfrågan. Dessa dystra utsikter beror huvudsak- ' ligen på helt andra faktorer än datatekniken.

Utländska studier aven produktivitetsöknings sysselsättningseffekter för vissa branscher eller ett helt land har gjorts med utgångspunkt i t. ex. nationalräkenskapcrna. En naturlig inledning har då ofta varit att med en enkel räkncoperation ange hur stort sysselsättningsbortfallet blir om en ' given produktivitetsökning uppnås vid oförändrad produktionsvolym. Det är svårare att ange hur många nya arbeten som kan tänkas tillkomma som följd av datatekniken — såväl direkt som indirekt genom dess effekter på välståndet och efterfrågan. Utredningar och forskare i olika länder har- kommit till varierande resultat. vilket— till stor del synes bero på skillnader i de antaganden som har gjorts beträffande allmänekonomiska faktorer. I synnerhet har utrikeshandeln på många håll bedömts spela en sådan nyck- elroll. att datateknikens effekter på sysselsättningen närmast har uppfat- tats som en följd av hur resp. land lyckas utnyttja den nya tekniken för att förbättra sin handelsbalans. Jag skall här i korthet beröra några utländska

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 _ ' 6

utredningsresultat i fråga om datateknikens effekter utifrån ett makroekon- omiskt perspektiv.'

Utrikeshandelns helt avgörande betydelse för den slutliga sysselsätt- ningsutvecklingen framhålls särskilt i två av dataeffektutredningen nämnda brittiska rapporter (J D Whitley: Employment in the late l980's: a provisional study. 1981. och den mera officiella s.k. Sleigh-rapporten Manpower Implications of Microprocessor Technology. 1980). De nega— tiva sysselsättningseffekterna av ny teknik beräknas i dessa bli smäjämfört med det tillskott av arbetstillfällen som kan nås om datatekniken används för att förbättra det brittiska näringslivets internationella konkurrensför- måga (drygt en halv miljon nya arbeten till 1990 enligt Whitley). I en nederländsk statlig utredning (Rathenau-rapporten. The Social Impact of Microelectronics. 1980) bedöms likaledes att datatekniken ger de gynn- sammaste effekterna på sysselsättningen om den används systematiskt för att förbättra Nederländernas konkurrensförmåga. Dess författare varnar

" dock för att det inte är säkert att de nya arbeten som tillkommer räcker för att skapa full sysselsättning.

I en annan brittisk rapport. skriven av de till fackförbundet för tjänste- män ASTMS knutna C Jenkins och B Sherman (The Collapse of Work. 1979) förutses datatekniken ge upphov till mycket stora sysselsättnings- problem under flera decennier. Denna bedömning grundar sig likaså bl.a. på antaganden om Storbritanniens.utsikter att klara den internationella konkurrensen. Till skillnad från Whitley och den statliga brittiska utred- ningen räknar Jenkins och Sherman med att Storbritannien inte kan hänga med i konkurrensen och därför inte heller kommer att kunna klara syssel- sättningen.

En österrikisk rapport (Österreichisches Institut för Wirtschaftsfor- schung: Anwendungen. Verbreitung und Auswirkungen der Mikroelek- tronik in Oesterreich. l981) innehåller fem scenarier av vilka kan utläsas att datatekniken beräknas få negativa sysselsättningseffekter i Österrike om landet tvingas importera all datautrustning. Om däremot Österrike kan öka sin inhemska tillverkning av datatutrustning anses sysselsättningsbort- fallet kunna undvikas.

Några kanadensiska forskare (Z P Zeman och R .l Rahn: Labour Force Impact of Microelectronics. 1980) har försökt simulera en makroekono- misk modell med olika antaganden om datateknikens effekter på produkti- viteten i dels tillverknings- och dels tjänstesektorn. Resultaten antyder att ' sysselsättningseffektcrna i industrin totalt sett blir relativt små oavsett vilka antaganden som görs om möjliga produktivitetsvinster. För tjänste-

' Merparten av det omnämnda utländska materialet — som också har tagits upp i rapporten (DsA l98l: lö) Kontorens datorisering av dataeffektutredningen — har presenterats och kommenterats genom OECD: s försorg i samband med konferenser åren 1979 och l981. Framställningen i detta avsnitt bygger delvis på material som OECD avser att publicera inom kort.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 7

sektorns del beräknas däremot en viss minskning av sysselsättningen ktlnna uppstå om produktivitetsökningen där blir mycket kraftig. Denna beräknade skillnad mellan tjänste- och industrisektorerna synes bero påatt tjänstesektorn inte kan kompensera bortfall av sysselsättning genom ökad produktion för export.

Alla de nu nämnda rapporterna har haft en mer eller mindre uttalad makroekonomisk utgångspunkt. Två västtyska "undersökningar har ge- nomförts med en helt annan metod. Efter omfattande studier av ett stort antal branscher och företag, har resultaten aggregerats och sammanfattats för hela landet. De två utredningarna påbörjades år 1978 med likalydande direktiv av västtyska regeringen och publicerade hösten 1979 var för sig sina resultat under titeln Technischer Fortschritt— Auswirkungen auf Wirtschaft und Arbeitsmarkt. I den ena rapporten. som är författad av Prognos AG och Mackintosh Consultants Co. dras slutsatsen att man totalt sett inte bör räkna med några stora sysselsättningsförändringar under l980-talet som följd av datateknik. ] den andra rapporten. som har gjorts av forskningsinstituten IFO. Fraunhofer och lnfratest Wirschaftsfor- schung. anförs däremot att de nya arbeten som skapas till följd av datatek- niken sannolikt inte kommer att räcka till för att ersätta det bortfall-som rationaliseringarna ger upphov till. Att de båda undersökningarna har gett något olika resultat för landet som helhet är kanske av mindre intresse och närmast ett uttryck för svårigheterna att göra makrekonomiska bedöm- ningar med utgångspunkt i ett stort antal detaljstudier. Värdet av sådana studier ligger snarare i den kunskap som nås om utvecklingen i olika branscher. vilket jag skall återkomma till senare vid min behandling av kontorsscktorn.

Ett annat sätt att studera sambandet mellan teknik och sysselsättning är att studera den historiska utvecklingen i olika länder av sysselsättning resp. produktivitet. OECD har gjort en sådan jämförelse för tio länder under 1970—talet (ännu inte publicerad). Av den framgår att länder som under l970—talet hade relativt snabb sysselsättningsökning (Canada. USA" och Österrike) också hade en ganska låg produktivitetsökning. Det omvän- da förhållandet gällde för Förbundsrcpubliken Tyskland. Italien och Japan som redovisade långsam sysselsättningsökning men snabb produktivitets- ökning.

Det framgår också att låg produktivitetsökning kan vara förbunden med varierande sysselsättningsutveckling. Österrike och Storbritannien har båda haft förhållandevis svag produktivitetsökning. men Österrike har till skillnad från Storbritannien haft en kraftig produktionsökning och syssel- sättningsökning under 1970-talet. Sambanden blir mer komplicerade om man också tar hänsyn till utbudet av arbetskraft. De länder som har haft snabb produktivitetsökning och samtidigt svag sysselsättningsökninghar sålunda också haft en ganska svag utveckling av arbetskraftsutbudet. Det gäller t.ex. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. där industrin i rela-

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 8

tivt stor utsträckning har lidit brist på arbetskraft. Det är således svårt att av dessa statistiska samband dra" någon slutsats om sambandet mellan produktivitet och sysselsättning. En intressant iakttagelse är emellertid att det finns länder som t.ex. Österrike som har uppvisat en snabb produk- tionsökning utan att utnyttja datatekniken så mycket. men de llcsta länder som har haft snabb BNP-tillväxt har också investerat relativt mycket i ny teknik.

2.3 Datateknikens betydelse i olika samhällssektorer

2.3.1 Allmänt

Datateknikens användningsområden är i det närmaste obegränsade. Ut- rustning med mikroelektroniska komponenter förekommer på arbetsplat- ser i alla näringsgrenar liksom i hemmen. Dataeffektutredningen har som jag nämnt valt att närmare studera två stora områden där datatekniken bedöms ha särskild betydelse. nämligen industriproduktionen och kontors- sektorn. Inom dessa båda områden används några av de vanligaste slagen av datateknisk utrustning. Det gäller främst numeriskt styrda verktygsma- skiner. industrirobotar, produktions- och processtyrsystem. administrati- va datasystem samt ord- och textbehandlingsmaskiner. Jag finner det naturligt att särskilt uppehålla mig vid dessa viktiga tillämpningar. menjag. vill framhålla att datatekniken kan påverka sysselsättning och arbetsmiljö även på andra sätt. Industrins utveckling kan exempelvis påverkas i hög grad av i vad mån den använder datateknik för att förbättra sina produkter. vilketjag skall beröra senare. Data- och elektronikbranschen är sålunda ett av tillväxtområdena i svenskt näringsliv. och dess betydelse för landets framtid som industrination bör inte underskattas. Handelns datorisering medför också stora förändringar som f.n. studeras i särskild ordning på uppdrag av dataeffektutredningen. -

I ett något längre perspektiv är det naturligt att tekniktillämpningar som idag är föga kända kan få stor betydelse. För att kunna diskutera sannolik- heten av att framtida tekniska genombrott kommer att förändra arbets- marknaden har forskare föreslagit vissa modeller för teknikens utveckling och spridning. Det antas i allmänhet ta åtskilliga år från det tillfälle då en uppfinning görs till dess den har slagit igenom och används i så stor omfattning att den på avgörande sätt påverkar arbetsmarknadenf Någon säker kunskap om hur teknisk utveckling och spridning går till finns dock inte. En arbetsmarknadspolitisk slutsats av detta. som jag senare skall återkomma till. är att både staten. arbetsmarknadens parter och enskilda måste hålla en fortlöpande beredskap också inför sådana förändringar som inte kan förutses. Jag övergår emellertid nu till att redovisa vilken betydel- se dc idag kända tckniktillämpningarna väntas få inom industrin resp. kontorsområdet.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82: 123 - Bilaga 4 9

2.3.2 Industrin Olika tillänzpningars spridning ()('ll hetytlelseför arbetslivet . Motivet för att installera datorstödd produktionsutrustning är enligt DEK nästan alltid primärt att öka lönsamheten. En lönsamhetskalkyl grundas vanligen på många faktorer. däribland arbetskraftskostnader. ka- pitalkostnader. råvaru-_och energiförbrukning samt produktens egenska- per. Till arbetskraftskostnaderna hör inte bara direkta lönekostnader utan också utbildningskostnader och sådana extra kostnader som kan hänga samman med svårigheter att rekrytera" personal till vissa arbetsuppgifter. Att försöka minska personalomsättningen genom att eliminera tunga. far- liga eller monotona arbetsmoment kan exempelvis vara väl förenligt med ett företags strävan att öka lönsamheten. Av DEK: s analyser framgår att . motiven varierar för investeringar i NC-maskiner. industrirobotar resp. produktions- och processtyrsystem. Numeriskt styrda verktygsmaskiner. s. k. NC—maskiner (numerical con- trol). anskaffas vanligen därför att företagen önskar öka produktiviteten i metallbearbetande arbetsmoment. Syftet är således ofta att minska beho- vet av arbetskraft i något av yrkena svarvare. fräsare. borrarc eller slipare. En bidragande orsak är att det är svårt för företagen att få tag på yrkeskun- nig arbetskraft för sådana uppgifter. Eftersom en maskininvestering oftast görs i samband med en produktionsökning eller annan omställning är det sällan möjligt att direkt hänföra en personalförändring till en viss maskin. Sannolikt betraktas ofta en NC-maskin som nödvändig för att en planerad produktionsökning skall kunna genomföras. Jämfört med motsvarande äldre utrustning kräver NC-maskinen mindre insatser av traditionellt yrkesarbete (svarvning. fräsning. borrning osv.) från maskinoperatörens sida. Arbetet består i stället i ökande utsträckning av inställning. reparation och liknande. Av arbetarna krävs för detta allt bättre teoretiskt och tekniskt kunnande och förmåga att ta ansvar för de relativt stora värden som en NC-maskin och dess produktion represen- terar. Dessa förändringar medför också att sysselsättningen blir mindre direkt relaterad till produktionsvolymen än tidigare. Vid konjunkturella eller andra tillfälliga produktionsminskningar sysselsätts ofta lika många som normalt trots att maskinerna inte utnyttjas fullt ut. Vid toppar i arbetsbelastningen kan företagen å andra sidan öka produktionen tillfälligt utan att drabbas av kostnader för snabbrekrytering och upplärning av extra personal. Enligt DEK fanns år 1979 ca 3650 NC-maskiner i Sverige. Antalet beräknas ha ökat med 30 %: per år i början av 1970-talet och med 20 % per år mot slutet av decenniet. Maskinernas kapacitet har ökat fortlöpande. Till en början var det huvudsakligen ett antal större företag som använde NC-maskiner. men spridningen har ökat avsevärt. Är l979 förekom NC-maskiner enligt DEK på 14% av verkstadsindustrins arbetsställen

• Sida 158
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 10

med tio eller fler anställda. Av kommitténs analys framgår att det är långt ifrån alla verkstadsföretag som har nytta av sådana maskiner: främst är det vid tillverkning av investeringsvaror inom maskinindustrin och metallvaru- industrin som metall bearbetas på sådant sätt och i sådan omfattning att NC-maskiner kommer till nytta. Det är sannolikt att NC-maskinerna redan idag täcker en väsentlig del. kanske huvuddelen, av sitt potentiella använd- ningsområde. Användningsområdct kan dock växa som resultat av bl.a. att produkternas utformning anpassas till NC-teknik. Enligt DEK kan antalet NC-maskiner komma att ungefär fördubblas eller möjligen tredubb- las till år 1990. Det framstår inte som troligt att enbart NC-teknikens utveckling kan komma att minska verkstadsindustrins totala rekryterings- behov annat än högst marginellt.

Industrirobotarnus användning är fortfarande —i högre grad än NC-maskinernas — koncentrerad till ett antal stora företag. Är l979 fanns enligt DEK 940- industrirobotar i Sverige. ett tal som sett i relation till verkstadsindustrins storlek är större än i något annat land. möjligen med undantag av Japan. De flesta av dessa robotar är tillverkade i Sverige. Sverige exporterar också relativt många sådana apparater. Antalet installe- rade industrirobotar häri landet har under senare år ökat med ca 40 % per år. lndustrirobotarna används mest vid tillverkning av standardiserade komponenter inom metallvaruindustrin samt för svetsning. sprutmålning o.d. vid tillverkning av standardiserade färdigvaror såsom bilar och kyl- skåp.

lndustrirobotar utför rutinmässiga rörelser vid t.ex. löpande band och kan därmed bidra till att minska behovet av okvalificerad arbetskraft för tempoarbete. De kan också göra det möjligt att eliminera hälsovådliga arbetsmoment. t.ex. vid sprutmålning. varvid verksamheten dessutom ofta organiseras effektivare än vad som kan vara möjligt om en människa beftnner sig i rummet. Robotarna ger emellertid också upphov till vissa nya olycksfallsrisker. särskilt i samband med omställning och reparation. Des- sa risker hänger samman med att det kan vara svårt att förutse en robots rörelser. Enligt en undersökning vid Tekniska högskolan i Stockholm inträffade år 1977 ett olycksfall med var 40: e robot: det var i de flesta fall fråga om klämning i samband med justering eller rengöring. Japanska studier visar att det främst är under inkörningsperioder och vid feljusterin- gar och felprogrammeringar som sådana olyckor förekommer..

Tekniska förbättringar av industrirobotarna väntas göra det möjligt att stegvis vidga dessas användningsområde och minska riskerna med dem. Antalet industrirobotar kan förutses öka mer än antalet NC-maskiner. särskilt om tillverkarna så småningom lyckas utveckla robotar med effekti- va sensorer (sinnesorgan). Det är troligt att svensk industri mot slutet av 1980-talet kan ha bruk för 6000—9000 industrirobotardvilkct skulle medfö- ra en avsevärd produktivitetshöjning på många håll. De användningsområ- den som nu kan förutses för industrirobotar är ändå inte på långt när så

• Sida 159
•  Original

Pr0p. 1981/82: 123 Bilaga 4 11

stora att de — i den månjämförelsen är relevant — kan motsvara mer än en liten del av industrins totala sysselsättning.

CAD-system (computer aided design) används för ritning och annat konstruktionsarbete. vilket eljest utförs av tekniker. I Sverige fanns enligt DEK år l979 ca 60 CAD-system. varav hälften i elektronikindustrin. Ett CAD-system kan medföra en stor relativ arbetsbesparing och ökad snabb- het vid vissa avgränsade arbetsuppgifter; En jämförelse med arbetskrafts- behovet på ett kontor utan CAD är inte relevant eftersom CAD:s snabbhet gör det möjligt att utföra åtskilliga beräkningar som över huvud taget inte kommer till stånd där ett sådant system saknas. lnom elektronikindustrin anses CAD-system vara oumbärliga för vissa uppgifter. Även om CAD- tekniken utvecklas snabbt kan den förutses ha mindre relativ betydelse för personalbchovet ttnder 1980-talet än NC-maskiner och industrirobotar.

Datorstödda transpm'tsvstetn och Iagarsystetn kan bidra till att behovet av arbetskraft minskar för relativt okvalificerade uppgifter. Den viktigaste funktionen med sådana system är att de gör det möjligt att binda mindre kapital i materiallagcr och varor i arbete. Transport-och lagersystem ingår därför ofta i samordnade nmtcrial- och produktionsstyt'.s_v._ctc'tn (MPS). vilkas huvudfunktion är att säkra ett ekonomiskt flöde av material snarare än att ersätta arbetskraft. De organisatoriska förändringar som förknippas med dessa system kan emellertid innebära betydande ändringar av arbets- innehåll och arbetsmiljö. Omfattningen och arten av dessa förändringar skiftar från anläggning till anläggning. Hittillsvarande begränsade erfaren- heter tyder snarast på att dessa system vid behov kan anpassas till olika organisatoriska lösningar. Ett exempel på detta är AB Volvo som utnyttjar likartade produktionsplaneringssystem såväl i Kalmar som vid flera av företagets övriga anläggningar trots att arbetet har organiserats olika.

I verkstadsindustrin sker enligt DEK en gradvis förskjutning av auto- matiseringen från enskilda maskiner tillhela maskinsystem. Antalet sy- stem i Sverige för produktion med begränsad hetnunning (PRB-system) var år 1979 ca 250 och beräknas av DEK komma att fördubblas till mitten av 1980-talet. I början på 1990-talet räknar DEK med att antalet installera- de PBB-system skall uppgå till ca l 500. Dessa system kan t.ex. göra det ' möjligt att vid behov införa nya natt- eller kvällsskift utan att extra perso- nal behöver anställas för detta. De leder också till en fortsatt förskjutning av arbctsinnehållet för yrkesarbetare i riktning mot tillsyn. inställning. reparation och andra uppgifter som kan koncentreras till ordinarie arbets- tid och vilkas omfattning inte har direkt samband med produktionsvoly- mens kortsiktiga variationer.

De större produktions- och prat'essrvrsystcmen ( PSS-system) används i den traditionella processindustrin såsom massa- och pappersindustrin. järn- och stålindustrin och den kemiska basindustrin. De får anses ha liten omedelbar betydelse för sysselsättning och arbetsmiljö. eftersom tillverk-

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 ll

ningen i dessa branscher länge har haftkaraktär av processindustri. Äldre reläbaserade eller mekaniska styrsystem ersätts efterhand med datorer som möjliggör en bättre hushållning med råvaror och energi och bidrar till att höja produkternas kvalité. Styrningen av anläggningarna sker vanligen liksom tidigare från kontrollrum. där arbetsmiljön förändras bl. a. såtillvida att bildskärmar o.d. ersätter äldre slags instrumentering. De ekonomiska fördelarna är så stora och uppenbara att företagen i fråga knappast har något alternativ till att utnyttja bästa möjliga datateknik. l processindustrin finns exempel på hur en omfattande produktion kan bedrivas med liten bemanning. Särskilt nattetid är det inte ovanligt att en person ensam från ett kontrollrum övervakar eller styr en hel produktionsprocess. Detta har liksom annat liknande ensamarbete visat sig kunna innebära en rad arbets- miljöproblem.

PSS-system för medelstora och mindre företag förknippas med relativt omfattande strukturella förändringar i bl.a. delar av livsmedels- och träin- dustrin. Enligt dataeffektutredningen har antalet sysselsatta i mindre före- tag i livsmedelsindustrin (mindre än fem anställda) under perioden 1970— l978 minskat med ca 5000, vilket av utredningen anses kunna bero på bl.a. att möjligheten att införa PSS-system ökar de större företagens konkur- rensfördelar. Något entydigt samband mellan datatekniken och den på- .gående strukturomvandlingen i dessa eller andra branscher har dock inte kunnat påvisas.

Antal berörda arbeten

Sveriges in_dustri sysselsätter drygt en miljon personer eller ungefär en fjärdedel av arbetskraften. om industriföretagens kontor räknas med. Där- av svarar verkstadsindustrin för drygt en tredjedel. en andel som under 1970-talet har ökat något. I yrkesgruppen tillverkningsarbete sysselsätts ca 900 000 personer.

Industrisysselsättningen är starkt konjunkturkänslig och visar sedan länge en långsiktigt minskande trend.. Från år 1975 till år ]98I minskade antalet sysselsatta med 140000 i industrin och med 90000 i yrkesgruppen tillverkningsarbete. Med hänsyn till att även produktionsvolymen har minskat något jämfört med den nivå som nåddes år 1975 innebär den redovisade sysselsättningsutvecklingen sedan dess en årlig ökning av indti- strins totala produktion per sysselsatt med i genomsnitt ca 2555. per år.

Andelen kollektivanställda är omkring två tredjedelar i verkstadsindu- strin och ännu högre i de flesta andra industrigrcnar. Bland verkstadsindu- strins kollektivanställda betecknas ungefär hälften som yrkesarbetare. En- ligt dataeffektutrcdningen har andelen yrkesarbetare i verkstadsindustrin under l970-talet ökat inom en rad yrkesgrupper. särskilt i några av de grupper som närmast berörs av NC-maskiner såsom svarvare och fräsare /hyvlare.

Antalet arbetade timmar har enligt dataeffektutredningen under 1970-ta-

• Sida 161
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 13

let minskat med ca 1 % per år i verkstadsindustrin, cellulosaindustrin och den kemiska industrin och med 2—3 (% per år i övrig processindustri. lnom verkstadsindustrin redovisas någon eller några procentenheter större minskningar än genomsnittligt i befattningsgrupperna svarvare. borrarc. fräsare och maskinslipare. dvs. för arbetsuppgifter som berörs av NC-mas- kiner. De minskningar av arbetsvolymen som det här rör sig om innebär ett bortfall under decenniet av något eller några tusental arbetstillfällen mer än vad som motsvarar genomsnittet för alla arbetargrupper i branschen. En något ökad arbetsvolym redovisas a andra sidan för bl.a. hopsättare och instruktörer/ställare.

Den minskning av antalet arbetstimmar som redovisades för verkstads- industrin under 1970-talet gällde främst sådant arbete som i branschens lönestatistik betecknas som okvalificerat. Det är osäkert i vad mån detta avspeglar reella förändringar i samband med t. ex. ny teknik och i vad mån det beror på att arbetsuppgifter har klassificerats om. Det är emellertid att märka att kvinnorna. som bara utför en sjätte'del av alla arbetstimmar i verkstadsindustrin. svarade för ungefär hälften av arbetet i den lägsta kvalifikationsgraden. Mot den här bakgrunden står det klart att kvinnorna i stor utsträckning är den grupp som i första hand berörs när ny teknik införs. Vad som egentligen har inträffat med de anställda vilkas arbetsupp- gifter datoriserats saknas det dock tillräcklig kunskap om. Har arbetsupp- gifterna klassificerats om till följd av sin ändrade karaktär eller har de försvunnit? Vad har då hänt med berörda arbetstagare? Dataeffektutred- ningen konstaterar att det _ saknas statistiskt underlag för att beskriva bruttoeffekterna. En sådan beskrivning skulle annars kunna belysa om- ställningsproblemen. Av arbetskraftsundersökningarna framgår emellertid att antalet sysselsatta kvinnor i verkstadsindustrin under 1970-talet ökade med inte mindre än en tredjedel. Antalet av kvinnor utförda arbetstimmar i denna bransch ökade samtidigt med l3 % dvs. med drygt 192-- per år.

För de enskilda människorna är bruttoeffekterna avgörande. De belyser de förändringar på arbetsmarknaden som de enskilda människorna måste anpassas till. För sysselsättningen totalt är dock det dock nettoetfekterna som är avgörande. En ständig strukturomvandling är nödvändig för ett effektivt resursutnyttjande. Men ökad kunskap om vilka arbetsuppgifter som försvinner resp. tillkommer skulle ge bättre kunskap om vilka grupper som utsätts för krav på omställningar och vilka problem som uppstår. Jag delar därför dataeffektutredningens uppfattning att statistiken på detta område måste förbättras. Jag återkommer senare härtill.

Sysselsättningssiffrorna från 1970-talet ger i viss mån stöd för vad jag i föregående avsnitt anförde om datateknikens sannolika effekter. Sålunda har sysselsättningen minskat något mer än genomsnittligt i de traditionella verkstadsbefattningar som närmast berörs "av NC-maskinerna. samtidigt som andelen yrkesarbetare har ökat särskilt mycket i de befattningarna. Dessa förändringar är dock marginella.- Hur stor del av den relativt kraftiga

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 14

minskningen av industrins totala sysselsättning som har skett sedan år 1975 som främst beror på datateknikens införande" är inte möjligt att särredovisa. Enligt min mening är i stället den internationella lågkonjunk- turen. industrins försämrade konktlrrensförmåga och därmed minskade" marknadsandelar av avgörande betydelse för hur antalet industrisyssel- satta utvecklats under senare hälften av l970-talet.

Det som blir avgörande för sysselsättningsutvecklingen under l980-talet kommer inte att vara frågan om hur många arbetsuppgifter som försvinner i och med datateknikens fortsatta utveckling utan den ekonomiska utveck- lingen under 1980-talet. Som såväl dataeffektutredningen som llera remiss- instanser påpekar. är sysselsättningseffekterna av rationaliseringar fram- för allt beroende av om de genomförs i en tillväxtekonomi eller stagne- rande ekonomi. Å andra sidan är våra-möjligheter i det korta perspektivet begränsade. Att avstå från att utnyttja tillgängliga rationaliseringsinstru- ment skulle utgöra det verkliga hotet 'mot den fulla sysselsättningen. De fortsatta rationaliseringsmöjligheter som NC-tekniken. industrirobotar och olika slags styrsystem för tillverkning och materialflöden innebär kommer sannolikt att i samma omfattning som under l970-talet medföra att andelen yrkesarbetare ökar. Bortfallet av sysselsättningstillfällen drabbar således främst okvalificerade arbetsuppgifter. Det innebär att de som har en dålig utbildningsbakgrund och en svag ställning på arbetsmarknaden ställs inför de största kraven pålomställningar och att de nytillträdandes problem på arbetsmarknaden förstärks. _

Den viktigaste sysselsättningseffekt som datateknik i industriproduk- tionen kan ge under 1980-talet ligger därför enligt min mening i stället i de stora utvecklingsmöjligheter som tekniken innebär. Svensk industri har trots många svårigheter i andra avseenden under 1970-talet lyckats skaffa sig en klart ledande position i fråga om användning av datateknik i produk- tionen. Detta ger vårt näringsliv goda möjligheter att under l980-talet successivt förbättra sin internationella konkurrenskraft. Genom sin mång- sidighet kommer dessutom datatekniken — i synnerhet de avancerade material-. produktions- och processtyrsystemen — att innebära ökade möj- ligheter att organisera arbetet i industriföretagen så att många av dagens arbetsmiljöproblem elimineras. Samtidigt finns det. som jag senare åter- ' kommer till. risk för att nya typer av problem i fråga om sysselsättning och arbetsmiljö kan uppstå.

Datateknik i produkter

Elektronikindustrin är som nämnts ett av tillväxtområdena i svensk industri. De företag som svarade för landets produktion av elektronik sysselsatte enligt en undersökning av statens industriverk ('Elektronikin- dustrin i Sverige. del 2 och 7. SlND l980120 resp. l98l15) totalt l23000 personer vid slutet av l970-talet. Av dessa arbetade 48000 direkt med elektronikprodukter. Därtill kommer ett okänt antal" sysselsatta i andra

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 15

industrigrenar, främst verkstadsindustrin. som tillverkar produkter som delvis består av elektronik.'Är 1.980 utnyttjade enligt industriverket verk- stadsföretag utanför elektronikindustrin med tillsammans ca 200000 sys- selsatta elektronik i sina produkteri varierande utsträckning. För 45 % av de verkstadsföretag som inte räknades till elektronikindustrin bedömdes år l980 möjligheterna till produktutveckling helt eller delvis ligga i ett ökat utnyttjande av elektroniska komponenter. Detta bedömdes i de flesta fall vara nödvändigt eller näst intill nödvändigt för att säkra resp. företags framtid.

lnom elektronikindustrin har expansionen hittills varit särskilt snabb-i områdena kommunikationselektronik. industriell elektronik. komponent- tillverkning och medicinsk elektronik. Dessa områden svarar för en fjärde- del av branschens totala produktion. Övriga områden. såsom tillverkning av datorer och terminaler samt konsumentelektronik. har på senare år minskat sin andel av branschens produktion. De expansiva delarna av elektronikindustrin domineras av små företag. Under 1970-talets andra hälft utvecklade enligt industriverket de mindre elektronikföretagen ca 500 nya produkter per år samtidigt som de ökade sin sysselsättning med 23% per år. .

Enligt industriverket är det realistiskt att räkna med att elektronikindus- trin som helhet under 1980-talet skall kunna växa ännu snabbare än hittills. Verket bedömer att branschens produktion fram till år l990 bör kunna öka med lO— 15 9? per år. Produktiviteten ökar hela tiden varför sysselsättning- en inte kan väntas öka lika mycket.

Övergången till elektroniska produkter har i flera fall- också lett till stort bortfall av sysselsättning. ] fråga om sådana produkter som helt eller

' nästan helt kan bestå av elektronik — t. ex. räknemaskiner och kassaappar- ater — har omställningen i allmänhet redan ägt rum. men inom vissa indus- trigrenar med mera blandade produkter kan betydande omställningar äter- stå.

För industrisysselsättningen som helhet bör man dock enligt industriver- ket inte räkna med någon minskning till följd av övergång till elektroniska produkter. industriverket räknar tvärtom med att dessa produkter skall medföra en begränsad ökning av sysselsättningen. Dataeffektutredningen har emellertid bedömt att en satsning på elektronik i produkter inte ger några nya möjligheter att öka sysselsättningen.

2.3.3 Kontorsarbete '

1960- och l970-talen innebar uppbyggnad av stora system för automatisk databehandling (ADB). Försäkringsbolag och banker var tidigt ute liksom ett antal myndigheter med stora mängder standardiserade data. t. ex. riks- försäkringsvcrket. trafiksäkerhetsverket. statistiska centralbyrån och riks- skatteverket. Äldre metoder för att förvara och behandla data såsom kartotek och hålkort ersattes efter hand med datorer. Dessa äldre metoder

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 16

hade ofta varit förenade med avsevärda mängder rutinarbete som till stor del kunde elimineras genom datoriseringen. I gengäld fordrades åtminsto- ne till en början ett relativt omfattande planerings- och utvecklingsarbete liksom vissa nya former av rutinbetonat arbete. t. ex. dataregistrering vid terminal och kodning. Datorsystemen som efterhand har blivit effektivare ingår nu som nödvändiga delar av resp. verksamhet.

Många av de tjänster som banker. försäkringsbolag och myndigheter nu erbjuder hade över huvud taget inte varit möjliga utan de administrativa datorsystemen. Det är därför av begränsat intresse att försöka kvantifiera det bortfall av sysselsättning som systemen kan ha medfört. Vissa sådana beräkningar gjordes ändåi mitten av 1970-talet av bl. a. statistiska central— byrån (SCB). SCB fann då att landets kontor för att manuellt kunna utföra samma arbetsvolym som då utfördes med hjälp av datorer— i den mån det var möjligt— antagligen hade behövt sysselsätta ytterligare fiera tiotal tusen personer. De stora ADB-systemen infördes i ett skede då statsför- valtningen liksom de flesta övriga tjänstesektorer av andra skäl fortlö— pande ökade sin verksamhet.

Statskontoret har i sin rapport (DsA 1981: 15) till dataeffektutrcdningen Kontorsautomation i statsförvaltningen —effekter på sysselsättning och arbetsmiljö framhållit att en stor del av den verksamhet inom statsförvalt- nin'gen som karakteriseras av stora volymer och enkla bearbetningar redan har datoriserats. Utvecklingen under 1980-talet kommer enligt statskon- toret att innebära en successiv förändring av nuvarande system. i en del fall kan mera decentraliserade system komma att övervägas. De personal- besparingar som uppnåddes vid den initiala övergången från manuella till datoriserade rutiner bör enligt statskontoret rimligen ha varit betydligt större än de ytterligare besparingar som kan nås genom ersättning eller förbättring av befintliga system. Vad som nu har sagts om större ADB-sy— stem i statsförvaltningen gäller såvitt-framgår av dataeffektutredningens övriga material också för liknande datorsystem i andra samhällssektorer. exempelvis i banker och försäkringsbolag. Utvecklingen i fråga om de större datorsystemen innebär f. n. att bearbetnings- och minneskapaciteten i större utsträckning sprids ut. Detta medför större möjligheter att sprida arbetsplatserna på många orter. och det ger också ökade möjligheter till lokalt utformade tillämpningar inom ramen för ett stort datorsystem.

En av de f.n. snabbast expanderande tillämpningarna av datortekniken inom kontorsomrädet är ord— och 1art/n'handlingxutrustning ( (II"-utrust- ning). Dessa används i första hand för att rationalisera av maskinskriv- ningsarbetet och kallas därför också skrivautomater. De kan i varierande utsträckning användas för redigering och ("överföring av text till tryckeri eller andra mottagare. Till denna grupp räknas även telctex-apparater. vilka även kan ersätta telex-systemet för kommunikation mellan olika kontor.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 17

Enligt en beräkning som Statskonsult gjorde (Erfarenhctsstudie ord- och textbehandling. 1981) fanns år 1981 ca 5500 skrivautomatarbetsplatser i Sverige. Av dessa fanns ungefär 550 i den civila statsförvaltningen exkl. affärsverken. Skrivautomaterna har f.n. större spridning i näringslivet än i statsförvaltningen.

Olika beräkningar som har gjorts av skrivautomaternas möjliga sprid- ning och rationaliseringscffekter under 1980-talet har gett starkt motstri- diga resultat. Vissa utländska bedömningar som kommenteras i statskon- torets rapport förutsätter avsevärda bortfall av arbetstillfällen under 1980-talet som följd av skrivautomaternas införande. Det gäller dels två uppsatser som har publicerats av den brittiska fackföreningen APEX (As- sociation of Professional. Executive. Clerical. and Computer staff: Office Technology— the trade union response. 1979. samt Automation and the Office Worker. 1980). dels också uppgifter från vissa tillverkare av dator- utrustning. Enligt dessa källor skulle rationaliseringseffekter i storleksord- ningen 25—40% av all kontorspersonal kunna uppnås på relativt kort tid. De resultat man kommer fram till beror naturligtvis på i vilken takt ordbe- handlingsmaskinerna antas införas. vilken produktivitetsökning som an- tas. och huruvida produktivitetsökningarna antas resultera i ökad efterfrå- gan på berörda tjänster. Flera av de undersökningar som presenterats har t. ex. inte beaktat den volymökning av skrivarbetet som erfarenhetsmäs- sigt sker. i stället består undersökningarna oftast av teoretiska beräkningar av potentiella rationaliseringsvinster. Mot bakgrund av bl.a. statskonto- rets räkneexempel. som jag skall redovisa i korthet. framstår det som mest sannolikt att såväl APEX som ifrågavarande datortillverkare har kraftigt överdrivit skrivautomaternas kapacitet —och i synnerhet den andel av kontorens totala arbetsvolym som kan utföras med hjälp av skrivauto- mater.

Statskontoret har gjort vissa bedömningar och räkneexempel rörande skrivautomaternas tänkbara användning i statsförvaltningen under 1980-talet. Av totalt drygt en halv miljon anställda på statligt reglerade tjänster har ungefär en fjärdedel.-dvs. ca 130000 personer. beräknats utföra administrativt eller ekonomiskt arbete. Av dessa har drygt 60% beräknats vara sekreterare. maskinskrivare o.d.. medan en fjärdedel utför annat administrativt arbete och de återstående tillhör mera specialiserade- handläggarkategorier. Gruppen sekreterare. maskinskrivare m.fl. — som således utgör ca 15% av alla som har statligt reglerade tjänster— kan i sin tur delas upp i undergrupper. Sålunda har mellan en tredjedel och hälften av gruppen i fråga ett specialiserat kontorsarbete med litet inslag av maskinskrivning. Lika många sysselsätts i allmänt kontorsarbete med in- slag av maskinskrivning. medan bara drygt 10000 statsanställda kan beräk- nas ha stort inslag av maskinskrivning i sitt arbete. — Om således ca 40000 statsanställda skriver maskin under igenomsnitt 25 (i av sin arbetstid. och om Skrivautomaterna ger en tidsvinst på 25 %. så är den teoretiskt möjliga 13 Riksdagen 1981/82. I sami. Nr 123. Bilaga 4

• Sida 166
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 18

pcrsonalbesparingen 2500 heltidsanställda. Om' samma 40000 personer i stället antas ägna i genomsnitt hälften av sin arbetstid åt maskinskrivning. och om skrivautomaterna antas kunna ge en tidsvinst på 50%. så blir den teoretiskt möjliga besparingen l0000 heltidsanställda. Statskontoret be- dömer att de nu nämnda antagandena i och för sig ligger inom rimliga gränser, men beräkningarna förutsätter dels att staten skaffar l0000 skri- vautomater dels att allt skrivarbete kan utföras med dessa. vilket kan ifrågasättas.

Statskontoret framhåller att det avgörande för vilka rationaliseringsvins- ter som kan uppnås är hur arbetet organiseras. Till detta återkommerjag senare. Statskontoret framhåller vidare att ny teknik bara är ett av fiera medel att åstadkomma besparingar i förvaltningen. Kontorsautomationen bedöms i själva verket av statskontoret spela en underordnad roll för det totala besparingsarbetet och därmed för sysselsättningen.

Även om statskontorets undersökning enbart avser statsförvaltningen saknas f.n. anledning att anta att skrivautomaternas användningsområde skulle te sig väsentligt annorlunda inom kommunal och enskild kontors- verksamhet.

Statskontorets bedömning att skrivautomaterna sannolikt kommer att spela en förhållandevis liten roll för den totala sysselsättningen i administ- rativ verksamhet finner stöd i ett antal utländska undersökningar. En norsk statlig utredning Sysselsetting og arbeidsmiljo i 80-årene. (NOU 1980: 33) har sålunda med åberopande av bl.a. amerikanska källor funnit att ord- och textbehandlingsutrustning kan ge upphov till inbesparing av högst ca 2172 av företagens lönekostnader. varför det inte är realistiskt att vänta någon dramatisk minskning av sysselsättningen i kontorssektorn under de närmaste åren. (Sekreterargrupperna kan nämligen enligt dessa källor beräknas utgöra l3 % av de anställda i ett genomsnittligt företag. och skrivarbetet anses utgöra 26 % av sekreterarnas uppgifter; i själva skrivar- betet anses ord- och textbehandlingsutrustning kunna ge produktivitetsök- ningar på mellan 10% och 40 %.) De båda västtyska undersökningar som jag nämnde i avsnittet om datateknikens effekter på arbetsmarknaden som helhet innehåller också bedömningar av effekter av att skrivautomater tas i bruk. ] den ena (lFO-Fraunhofer-lnfratest) framhålls att datatekniken i kontor under 1970-talet har införts utan väsentliga ändringar av företagens organisation. Det är framförallt växande företag som har utnyttjat datatek- niken. Enligt denna undersökningsrapport bedöms industrins tjänsteman- nasektor kunna rationaliseras med upp till 3—5% per år. dvs. nästan lika snabbt som tillverkningsarbetet. [ den andra västtyska undersökningen (Prognos-Mackintosh) beräknas datatekniken i kontorssektorn kunna medföra att arbetsvolymen för kontorspersonal minskar med ca R% fram till år l990jämfört med vad som annars skulle bli fallet. Denna beräkning avser enbart anställda med relativt smala yrkeskunskaper för kontorsar- bete.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 19

En förutsättning för att skrivautomaterna skall innebära någon avsevärd rationalisering av det slag somjag nyss har beskrivit är enligt statskontoret att omfattande organisatoriska förändringar genomförs. Sådana är ofta svåra att åstadkomma och de förutsätter betydande kunskaper liksom en ingående planering och samråd med de berörda. Behovet av effektivare arbetsorganisation är emellertid inte begränsat till de situationer då ny teknik införs. Statskontoret har sålunda självt *under lång tid haft till uppgift att verka för en effektivare organisation av statlig verksatnhet. och de fiesta organisatoriska lösningar i kontor har fortlöpande omprövats oavsett vilken teknik som har använts. De viktigaste arbetsorganisatoriska frågorna i detta sammanhang är dels arbetsfördelningen mellan handlägga- re och biträden och dels frågan om införande av s. k. skrivcentraler. en lösning som innebär att maskinskrivarna koncentreras till särskilda organi- satoriska enheter i stället för att vara mcrjämnt fördelade i organisationen". Trots att båda dessa frågor var aktuella på många håll redan innan skriv- automaterna fanns att tillgå har maskinerna ofta uppfattats som ett medel att möjliggöra t. ex. en arbetsutvidgning för sekreterare — som fått ansvar för redigering. layout m. m. — eller ett ökat deltagande från handläggarnas sida i utskriftsarbetet. Vissa leverantörer av ordbehandlingsmaskiner har särskilt framhållit fördelarna av att införa skrivcentraler. Erfarenheterna hittills visar emellertid inte att Skrivautomaterna skulle nödvändiggöra en utveckling i denna riktning. Tvärtom framgår det av Statskonsults förut nämnda rapport att ett antal undersökta arbetsplatser på några få undantag när hade samma arbetsorganisation en tid efter införandet av skrivauto- mater som de hade redan tidigare. Det framgår vidare att skilda organisato- riska lösningar var företrädda bland de undersökta företagen såväl före som efter den tekniska förändringen. Den nya tekniken har således i allmänhet visat sig kunna anpassas till den arbetsorganisation som resp. företag tidigare hade valt. Detta innebär å andra sidan enligt Statskonsult att den nya teknikens effekter på lönsamhet och effektivitet antagligen inte alltid har varit särskilt stora. '

Förutom större datorsystem samt ord- och textbehandling förekommer i ökande utsträckning datorstödd kontorsseri'ice av skilda slag. t. ex. i sam- band med registrering och arkivering. i bibliotek. telefonväxel. personalad- ministration osv. Det är då vanligen fråga om små-datorer. Statskontoret har i sin rapport beräknat de personalbesparingar som kan uppnås genom ytterligare datorisering av dessa funktioner till i storleksordningen l5.00 personer inom statsförvaltningen under 1980-talet. Det är i första hand de mera rutinbetonade arbetsmomenten inom resp. område som kan komma att elimineras. ' '

Datorer väntas vidare i ökande utsträckning komma till användning för sådana arbetsuppgifter som brukar betecknas som hand/tiggande. Som tidigare har nämnts har statskontoret räknat med att drygt en fjärdedel av de anställda inom statlig administration är handläggare. Det motsvarar

• Sida 168
•  Original

' Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 20

drygt 30000 personer. Dessutom utförs handläggande arbetsuppgifter i varierande utsträckning av många som formellt hänförs till andra kategori- er. Statskontoret har bedömt att de personalbesparingar som kan genomfö- ras under 1980-talet med hjälp av datorstöd är lika stora i handläggande verksamhet som vid internadministration och skrivarbete. dvs. i.storleks= ordningen 5000—10000 heltidsanställda i statsförvaltningen. Beräkningar- nas osäkerhet är emellertid ännu större i detta avseende än beträffande skrivarbetets rationalisering.

Som framgår av det föregående räknar statskontoret med att "kontors- automation i vid mening under 1980-talet kan komma att möjliggöra ratio- naliseringar motsvarande sammanlagt mellan 10000 och 20000 arbetstill- ' fällen. Jämförelsen gäller förutsatt att sammaarbetsvolym skulle utföras utan kontorsautomation — vilket dock inte kanantas vara möjligt eftersom det delvis rör sig om ny verksamhet. Dessa tal motsvarar ca 2—3 ':i'f- av alla som har statligt reglerade tjänster och ungefär en tiondel av de statsanställ- da som arbetar med kontorsarbete. Fördelade på en tioårsperiod ter sig dessa teoretiskt möjliga förändringstal som små — både ijämförelse med den normala personalomsättningen och i förhållande till de många andra förändringar som görs i rationaliseringssyfte eller för att förbättra de tjäns- ter som produceras. Till skillnad från den hittillsvarande datoriseringen - dvs. främst större, ADB-system — kommer emellertid kontorsautoma- tionen att införas under en period då den statliga administrationen inte kan tillåtas växa utan tvärtom måste vidta åtgärder av skilda slag för att minska kostnaderna. Avgörande för sysselsättningen är i detta läge inte valet av teknik utan den sammanvägning som statsmakterna gör av å ena sidan de anspråk som ställs på statlig verksamhet och å andra .sidan behovet av sparsamhet.

Möjligheterna till personalbesparingar genom.kontorsautomation i stats- förvaltningen väntas i första hand beröra de centrala myndigheterna. Det är nämligen enligt statskontoret lättare att-automatisera central förvaltning än lokal verksamhet. vilken oftare innebär direkt kontakt med allmänhe- ten. 1 den mån som kontorsautomationen leder till minskande sysselsätt- ning kan detta således i första hand väntas inträffa i Stockholm och i vissa andra större städer. Endast de centrala myndigheterna är nämligen enligt statskontoret tillräckligt stora för att tekniken skall ge reella möjligheter till personalbesparingar. Nya datorbaserade kommunikationsmöiligheter vän- tas dessutom enligt statskontoret tillåta en större valfrihet vid lokalisering. av arbetsplatser, åtminstone i" fråga om vissa funktioner såsom skriv- och redigeringsarbcte. '

Vad som nu har sagts om sysselsättningscffekternias storlek och regiona- la fördelning inom statsförvaltningen gäller sannolikt i huvudsak också för kontor med andra huvudmän. Som LO. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har påpekat i sina remissvar finns visserligen inte något material motsvarande statskontorets bedömningar i fråga om kommunala

• Sida 169
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 21

eller enskilda kontor i Sverige. men de beräkningar för kontor i allmänhet som har redovisats i de nyss-nämnda norska och västtyska utredningsrap- porterna ligger väl i linje med vad statskontoret har kommit fram till för den svenska statsförvaltningens del.

Genom s.k. hemterminaler är det möjligt "att helt eller delvis utföra arbete i hemmet. Statskontoret har dock bedömt att hemterminaler inte kommer att användas i nämnvärd utsträckning för statligt anställd skriv- personal under 1980-talet. Däremot kan handläggande personal med själv- ständiga arbetsuppgifter komma att arbeta hemma mer än f. n. Ett alterna- tiv till hemarbete kan vara s.k. grannskapscentraler med tillgång till ord- och textbehandling, dataregistrcring, mikroftlmning m. m.. där företag och organisationer kan hyra in sig. Fördelen med en grannskapscentraljämfört med hemterminaler har ansetts vara att den ger de anställda större möjlig- heter till sociala kontakter. Exempel på företag med omfattande och kvali-' ftcerad uppdragsverksamhet av detta slag är Stiftelsen Servicecentralen i Gällivare (SlGA) och Stiftelsen Servicecentralen i Kiruna (SIKA). Dataef- fektutredningen konstaterar att det inte finns någon större erfarenhet av hemterminalarbete och grannskapscentraler. men ger vissa principiella synpunkter. Utredningen betonar att i kraven på en god arbetsorganisation ingår bl.a. möjligheter för de anställda att utvecklas i sitt arbete "och möjligheter till överblicknoch inflytande. Vid utlokalisering av arbetsupp- gifter till grannskapscentraler måste dessa aspekter enligt utredningen beaktas. Jag återkommer inom kort till dessa frågor. -

Banker och försäkringsbolag har varit föremål för särskilda undersök- ningar (DsA 19815 13 och 14) på dataeffektutredningens uppdrag. Dessa båda sektorer. som tillsammans sysselsätter ca 50000 personer. känne- tecknas av att stora mängder information (huvudsakligen om pengar) han- teras i standardiserad form. De har tidigt utnyttjat moderna hjälpmedel för databehandling —- förut hålkortmaskiner och liknande och sedan slutet av 1950-talet datorer av allt mer avancerade slag. Båda branscherna har under 1960- och 1970-talen koncentrerats till färre och större företag. Trots de fortlöpande rationaliseringarna har såväl banker som försäkringsbolag un- der lång tid ökat sin sysselsättning. Verksamhetens omfattning har nämli- gen ökat snabbt vare sig den mäts i omslutning. inlåning eller antal ären- den. Som framhålls i de båda rapporterna finns det omständigheter som kan leda till att banker och försäkringsbolag — liksom den offentliga tjän- . stcsektorn — inte kan väntas expandera sin verksamhet i samma takt som hittills. De möjligheter som kan uppstå till fortsatt rationalisering förutsätts ändå bli tillvaratagna. Åtminstone för bankernas del kan det enligt den ifrågavarande rapporten komma att finnas t1era nya tillämpningar av data- ' teknik under 1980-talet. Detta kan eventuellt innebära att" datateknikens sysselsättningseffekter i bankerna relativt sett (men inte i absoluta tal) blir större än i övriga delar av kontorsområdet. Denna slutsats i rapporten har emellertid kritiserats starkt av Bankföreningen. som i sitt remissvar istället

• Sida 170
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 22

bedömer att datateknikens viktigaste sysselsättningseffekter i_ bankerna" redan har ägt rum. _ '

SCB har i en rapport till datadelegationen (B 1980:03) redovisat en undersökning av sysselsättningen i ADB-yrkena. Enligt denna sysselsattes' år 1980 ca 25000 personer i ADB-yrken. varav två tredjedelar inom områ- det systemarbete/programmering. en fjärdedel med drift av datoranlägg- ningar och återstoden som företagare och arbetsledare. Den övervägande delen var anställda i enskilda företag. särskilt i serviceföretag och industri- företag. Ca 4000 var offentligt anställda. Hälften av ADB-personalen arbetar i Stockholmsområdet. De är till 80% män och genomsnittligt sett yngre än i de flesta andra grupper. Mer än en tredjedel har eftergymnasial utbildning.

I den definition av ADB-personal som SCB använt utesluts de som är sysselsatta med dataregistrering. Dessa uppgår till 9000— 10000 och utgörs till 96% av kvinnor. De rent dataregistrerandc arbetsuppgifterna kommer emellertid på sikt allt mer ersättas av olika automatiska. varför antalet sysselsatta med enbart dataregistrering kommer att minska.

2.4 Arbetets innehåll, miljö och organisation

Som framgår av det föregående år datatekniken förknippad med föränd- ringar av arbetets innehåll och karaktär på många sätt. Både den fysiska och den psykosociala arbetsmiljön påverkas direkt av den tekniska utrust- . ningens konstruktion. Utvecklingen är förknippad med en fortlöpande förändring av olika yrkesroller och därmed förbundna krav på yrkeskun- skaper. Arbetets innehåll och den psyko-sociala arbetsmiljön liksom de anställdas möjligheter till inflytande påverkas emellertid inte enbart av den tekniska utrustningen utan i minst lika hög grad av den arbetsorganisation som väljs. Jag ska i detta avsnitt redovisa några erfarenheter och utveck- lingstendenser inom detta område vilka berör arbetslivet som helhet.

Det har ofta hävdats att kraven på yrkeskunskaper minskar genom den uppdelning av arbetsuppgifter i fler och fler delar som har ansetts känne- teckna industrialismen. De organisationsläror som-uppstod vid 1900-talets början främst genom taylorismen utgick från tankegångar somi hög grad byggde på arbetsuppdelning. Även MTM-metoden som introducerades i Sverige på 1940-talet byggde på att arbetet skulle brytas ner i korta mo- ment. som vart och ett skulle prissättas vid löne- och effektivitetsberäk- ningar. Inte minst vissa marxistiska författare har brukat framhålla denna utvecklingstendens (se t.ex. Harry Braverman: Arbete och monopolkapi- tal). Många har personligen upplevt hur arbetsuppgifter förlorat sitt gamla innehåll till följd av denna utveckling. Kraven på yrkeskunskaper har emellertid inte minskat allmänt settjämfört med tidigare skeden — tvärtom är yrkeskraven nu större än någonsin i både industrin och tjänstesektorn. Den tendens till utarmning av yrkesroller som följt av den tekniska utveck-

• Sida 171
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 . 23

lingen i vissa delar av arbetslivet. motsvaras sålunda av en tendens som verkar i motsatt riktning, dvs. mot allt större krav på yrkeskunskaper. Den senare tendensen hänger sannolikt samman med att samhället under lång tid har blivit alltmer komplicerat i fråga om både teknik och sociala förhållanden.

Den förut nämnda norska utredningen (NOU 1980133) har ansett sig finna att det i samband med teknisk utveckling. och särskilt vid datorise— ring. sker en "polarisering” av yrkesstrukturen på så sätt att yrkesinnehål— let blir fattigare för dem som har okvalificerade uppgifter samtidigt som kvalifikationskraven höjs alltmer i övriga befattningar. Den norska utred— ningen har också anfört _att både offentliga och privata arbetsgivare inför allt fler formella utbildningskrav som gör det svårare för anställda i under— ordnade befattningar att befordras till högre nivåer. Såvittjag kan bedöma finns emellertid inte något starkt belägg för att en "polarisering" som resultat av datateknik eller annan teknisk utveckling skulle vara en gene- rellt giltig tendens. även om det finns exempel som pekar i denna riktning.

Enligt den tidigare nämnda OECD-rapporten har det tillgängliga materi- alet från OECD-länderna —-med undantag av Norge — i allmänhet inte givit något stöd för att vare sig utarmning av yrkesroller eller ”polarise- ring" skulle vara någon påtaglig effekt av datoriseringen. Tvärtom fram- håller OECD-rapportens författare att ett överväldigande material ger vid handen att kraven på yrkeskunskaper generellt sätt ökar. Det material som har redovisats av dataeffektutredningen om bl. a. verkstadsindustrin och försäkringsbranschen. liksom Statskonsults studie av kontorens datorise- ring. tyder likaså påatt de arbetsuppgifter på en arbetsplats som berörts av en datorisering oftast är minst lika kvalificerade som dem som tidigare funnits på arbetsplatsen. I vart fall ger det tillgängliga svenska materialet inte stöd för uppfattningen att arbetena i allmänhet skulle ha blivit fattigare på innehåll. Så t. ex. framgår av EFI: s studie om försäkringsbranschen att andelen kvinnor som sysselsätts med rutinmässiga arbetsuppgifter sjunkit avsevärt under 1970-talet. Detta är enligt min_mening huvudsakligen ett resultat av att rutinarbetsuppgifterna minskat i omfattning. Jag är samtidigt medveten om att minskningen delvis också kan förklaras av att arbetsupp- gifterna uppvärderats och därmed hamnat i ett högre befattningsskikt.

Jag bedömer för min del att kraven på yrkeskunskaper med stor sanno- likhet kommer att fortsätta att öka för det stora flertalet grupper på arbets- marknaden. Behoven av utbildning av skilda slag kan förutses bli allt större. Kraven på teoretisk förståelse och förmåga till överblick ökar för många grupper. Antalet tempoarbeten och andra rutinmässiga uppgifter får samtidigt minskad omfattning i både industrin och kontorsarbetet. Den traditionella uppdelningen på arbetare och tjänstemän kan väntas få mind- re betydelse. Kravcn på teoretiska kunskaper och förmåga att ta ansvar ökar för arbetarnas del. samtidigt som ett antal traditionella industriarbe- taryrken av manuellt slag får minskad betydelse i likhet med vad som tidigare har skett med en rad hantverksyrken.

• Sida 172
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 ' 24

Vikten av att de berörda arbetstagarna har en teoretisk förståelse för hela arbetsprocessens innebörd är särskilt stor i de fall då det är aktuellt att ändra urbetsorganisationen. Det är sannolikt att många av de största rationaliseringsvinster som är möjliga kan nås just genom eneffektivare arbetsorganisation. oavsett vilken teknisk utrustning som används. DEK har visat att en omställning från s.k. funktionell gruppering till llödesgrup- pering av verkstadsmaskiner kan höja produktiviteten avsevärt. och både statskontoret och Statskonsult har pekat på möjligheterna att rationalisera kontor genom omgruppering av maskinskrivarpersonalen. Sådana organi- satoriska förändringar. som också har stor betydelse för arbetsmiljön. är" sällan en nödvändig följd av att dateknik tas i bruk — lika litet som datatek- niken måste användas för att en viss omorganisation skall kunna genomfö- ras. Men det är sannolikt att de effektivitetsvinster som en organisations- förändring medför ofta ter sig särskilt stora om den förenas med en datori- sering.

Eftersom datatekniken till sin karaktär är generell finns åtminstone på längre sikt stora möjligheter att förena datatekniken med de mest skilda former av arbetsorganisation. På kort sikt kan dock bristen på kunskaper och resurser för systemutveckling medföra att företag installerardatorsys- tem som inte är funktionella med hänsyn till de organisatoriska konsekven- serna. Risken för detta är särskilt stor om de anställda som berörs saknar tillräckliga kunskaper och formella möjligheter att påverka systemutform- ningen innan denna beslutas. Datacffektutredningen har med instämmande av åtskilliga remissinstanser framhållit riskerna med-att de anställda inte ' kOpplas in på ett tillräckligt tidigt stadium i systemutvccklingsarbetet.

Förutsättningarna för att de anställda skall kunna hävda sitt filed/)().t'täm- mande har således utomordentligt stor betydelse. Enligt min bedömning kan sådana arbetsorganisatoriska frågor som jag nyss har berört inte vän- tas fä en tillfredsställande lösning om inte de anställda på ett tidigt stadium deltar aktivt i att utveckla datorsystemen och de organisatoriska lösningar som väljs. Uppläggningen av ett komplicerat datorsystem förutsätter en omfattande kartläggning av hela arbetsplatsen. varvid många personers kunskaper om olika delar av arbetsprocessen bör tas till vara. Vissa japanska företag har enligt uppgift kunnat uppnå stora cffektivitetsvinster just genom att i systemutvecklingen ta till vara del'anställdas kunskaper och idéer bättre än vad som har varit vanligt i Europa.

När datorsystem tas i bruk ändras ofta beslutsformerna. 1 större företag och koncerner fattas ofta beslut om datorsystem på högre nivåer än andra beslut som rör arbetsförhållandena. ()fta köps datorsystem från fristående leverantörer. vilket kan leda till att de anställdas reella inflytande över systemutformningen blir otillräckligt. Jag återkommer i det följande till deSsa frågor.

Dataeffektutredningen har också diskuterat vilka effekter datorsyste- men kan ha på arbetsgemmiska/mn och i vad mån datoriseringen innebär

• Sida 173
•  Original

I») 'J't

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4

att förutsättningarna för mänskliga kontakter i arbetet förändras. Utred- ningen har bl. a. pekat på att antalet arbctskontakter mellan de anställda kan minska till följd av en striktare planering ochuppdelning av arbetsupp- gifterna. Denna effekt förstärks om' ett datorsystem byggs upp så att arbetsuppgifterna formaliseras. i synnerhet om beslutsfunktioner och or- dergivning byggs in i datorsystemet. Utredningen har emellertid också framhållit att datorisering kan innebära ökade kontaktmöjlighcter. t.ex. när yrkesroller utvidgas och andelen rutinmässiga uppgifter minskar.

Datatekniken ger möjligheter för företag att införa en mer omfattande kontroll av enskilda anställdas eller arbetslags prestationer. I vad mån och på vilket sätt företagen utnyttjar denna möjlighet är bl.a. beroende av vilken arbetsorganisation som väljs. De fackliga organisationernas roll-i systemutvccklingsarbetet är särskilt viktigt när det gäller frågor av detta slag.

Som jag tidigare har nämnt kan ensamarbete och andra former av glesare bemanning i vissa fall bli vanligare som följd av industrins datori- sering. Det kan eventuellt också komma att inträffa på kontorsområdet. t. ex. om arbete vid terminaler i hemmen skulle bli vanligare. Dataeffektut- redningen anser att risken för fler ensamarbeten ökar i samband med installationer av datorstyrd teknik. Arbetarskyddsstyrelsen följer emeller- tid utvccklingen i det avseendet. Även för dessa frågor har parterna visat stort intresse.

En undersökning som utförts av DEK har givit resultat som tyder på att datorstyrd utrustning i verkstadsindustrin som regel är avsedd att använ- das i minst två skift. Bl.a. det faktum att sådana maskiner är relativt dyra kan föranleda företagen att införa skiftarbete i ökad utsträckning. Å andra sidan kan de allt vanligare datorsystemen för produktion med begränsad bemanning förutsättas kunna medföra att färre personer berörs av skiftar— betet. Dataeffektutredningen har därför bedömt att tekniken åtminstone på längre sikt kan väntas medföra ett minskat behov av skiftarbete. För dem som berörs kan nattskiftsarbetena emellertid bli ensamma och psykiskt påfrestande.

Det torde också finnas ett samband mellan datatekniken och arbets- marknadsparternas val av Iöngfiwmer. Motiven för att ha ackordslöner är sannolikt svagare om en arbctsprocess är så organiserad att den enskilde eller ett arbetslag inte direkt kan påverka sin produktionsvolym.

Datatekniken kan på väsentliga punkter förbättra denjysiska arbetsmil- jön. En allt större del av det tyngre arbetet övertas av maskiner. lndustri- robotar och processtyrsystem kan eliminera många hälsovådliga arbetsmo- ment. Det har emellertid också visat sig uppstå nya risker för olycksfall och yrkesskador. främst vid de tillfällen då personal måste ställa om apparater som har placerats i miljöer som normalt är obemannade. Ergo- nomiska. fysiska och psykosociala problem i samband med bildskärmsar- bete och liknande är som nämnts föremål för omfattande studier. Det har

• Sida 174
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 26

visats att sådant arbete inte innebär någon risk för strålskador eller ögon- skador. Någon säker kunskap om i vilken mån det finns andra risker som är förknippade med bildskärmsarbete finns f.n. inte. Däremot vet man att längre tids terminalarbete med nuvarande teknik medför påfrestningar på framförallt ögon och axel-nackparti. Dessa frågor tar jag upp senare i samband med behandlingen av arbetsmiljölagen .

3 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik

Jag övergår nu till att behandla de arbetsmarknadspolitiska slutsatser som enligt niin mening bör dras a_v vad som har kommit fram om datatekni- kens betydelse för sysselsättningen. Lät mig först i likhet med dataeffekt- utredningen och sä gott som alla remissinstanser slå fast att datateknikens användning måste ses i sitt samhällsekonomiska sammanhang. Sysselsätt- ningen bestäms nämligen främst av sådana faktorer som den internationel- la ekonomiska utvecklingen. värt näringslivs konkurrenskraft och förmåga till förnyelse. vår ekonomiska politik och sammansättningen av den in- hemska efterfrågan på varor och tjänster. Den ekonomiska tillväxt som har ägt rum hittills har till övervägande del berott på en ökande produktivitet. som har åstadkommits av såväl ökad kapitalmängd. som strukturella för- ändringar i näringslivet och teknisk utveckling. Datatekniken är således en av många faktorer som medverkar till förändringar.

Jag har tidigare redovisat att datateknikens direkta effekter på den totala sysselsättningen sannolikt är små ijämförelse med den totala omsättningen på arbetskraft och övriga förändringar på arbetsmarknaden. Under de närmaste åren väntas datateknikens största rationaliseringseffekter inträf- fa i kontorssektorn. Datatekniken medför där en effektivcring inom ett flertal funktioner som t. ex. maskinskrivningsarbete. orderhantering. fak- turering och redovisning och — något senare — också av vissa slags hand— läggande arbete. l industrin kan vi förutse en fortsatt minskning av behovet av okvalificerad arbetskraft. något som bl.a. beror på att industrirobotar och olika styrsystem för produktion och lager minskar tempoarbetets omfattning. De numeriskt styrda verktygsmaskinerna innebär en fortsatt förändring av arbetsinnehållet för svarvare. fräsare. borrarc m.fl. grupper.

Vidare måste vi räkna med att den allmänna strukturella förnyelsen fortsätter i hela näringslivet. vilket är nödvändigt av många skäl. Datatek- niken kan förutses påskynda strukturomvandlingen i främst två avseen- den. nämligen dels genom en ökad användning av elektronik i produkter och dels genom att de allt bättre styrmöjligheter som datatekniken erbjuder kan bidra till en koncentration av färre och större anläggningar. Det sist- nämnda gäller enligt dataeffektutredningen inom processindustrin bl.a. för delar av livsmedelsindustrin. Å andra sidan kan datatekniken i vissa fall t. ex inom verkstadsindustrin ge nya möjligheter till decentralisering. Jag

• Sida 175
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 27

vill dock betona att datatekniken inte är den viktigaste anledningen till strukturella förändringar i näringslivet. De f.n. största omställningsproble- men hänger samman med ändrade marknadsförhållanden för stål-. gruv- och tekoindustrin. vilka har orsakats av helt andra omständigheter än datatekniken.

Att försöka kvantifiera de bortfall av arbetstillfällen som kan förknippas med datatekniken är som tidigare nämnts—förenat med stora svårigheter. Dels är det svårt att isolera datateknikens effekter från andra förändringar som ofta genomförs samtidigt t.ex. förändringar av arbetsfördelning och arbetsorganisation, dels saknas statistiskt underlag för att belysa bruttoef- fekterna för de anställda. Ur vissa aspekter kan det anses vara föga intressant att försöka kvantifierajust datateknikens sysselsättningseffekter eftersom det är utvecklingen av det totala antalet sysselsatta som är det väsentliga. En fortlöpande strukturförändring innebär att resurserna ut- nyttjas så effektivt som möjligt och är en förutsättning för bibehållen och ökad ekonomisk standard. Temporära arbetsmarknadspolitiska. regional- politiska och andra omställningsproblem kan därmed uppstå. beträffande den totala sysselsättningsutveeklingen finns det däremot ingen anledning till oro om en viss bransch stagnerar eller minskar sin sysselsättning så länge det finns andra näringsgrenar i landet som expanderar. Ur andra aspekter är det utan tvekan en allvarlig brist att det är förenat med sådana svårigheter att få en realistisk bedömning av just datateknikens effekter eftersom det skulle ge kunskap om omfattningen av omställningsproblem och en bättre beredskap för att kunna lösa dem. '

Min syn på den arbetsmarknadspolitiska forskningen harjag senast givit uttryck för i regeringens proposition ( l98l/82: 106) om forskning m.m. som nyligen lagts fram. Delegationen (A 198210l) för arbetsmarknadspolitisk forskning. EFA. har som främsta uppgift att initiera och samordna forsk- ning på detta område samt se till att forskningsresultaten blir kända och tillgängliga för beslutsfattare. planerare och andra intressenter. Av EFA: s forskningsprogram. som regeringen har godkänt. framgår att den fortsatta forskningen bör omfatta två huvudområden — grundläggande forskning kring arbetsmarknadens funktionssätt — utvärdering och uppföljning av arbetsmarknadspolitiken. Enligt min mening är det angeläget att inom ramen för dessa huvudområ- den initiera forskningsprojekt rörandebl. a. arten resp. omfattningen av de omställningsproblem på arbetsmarknaden som datatekniken medför.

Det finns också anledning att erinra om att när det talas om bortfall av arbetstillfällen p.g.a. datatekniken så är det inte liktydigt med att dessa arbetstillfällen hade funnits kvar om datatekniken inte introducerats. Al— ternativet för det företag som genom införande av ny teknik reducerade sin arbetsstyrka med ett visst antal personer kunde ha varit att företaget p. g. a. bristande konkurrensförmåga fått lägga ner sin verksamhet helt och hållet.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 28

De prognoser som hittills gjorts beträffande datateknikens sysselsättv ningseffekter är alltså oftast teoretiska räknecxempel som i bästa fall pekar på den nya teknikens potentiella rationaliseringsvinster utan hänsyn till att omgivningen ständigt förändras. Att göra realistiska prognoser av datori- seringens effekter på sysselsättningen är alltså förenat med stora svårighe- ter om det över huvud taget är möjligt. Däremot kan man skissera olika ' tänkbara handlingsalternativ och ange under vilka förutsättningar dessa alternativ kan uppnås. En sådan förutsättning är kravet på en viss produk- tivitetstillväxt. som sannolikt kan uppnås med olika rationaliseringsinstru- ment. Datatekniken är ett sådant. Dessa handlingsalternativ som alltså inte ' får förväxlas med prognoser kan tjäna som beslutsunderlag för politiker. Det förtjänar att påpekas att framtiden i viss utsträckning kan väljas även om valfriheten begränsas på grund av Sveriges stora utlandsberoende.

Jag har i ett tidigare avsnitt redovisat beräkningar av datateknikens potentiella användningsområde i olika näringsgrenar. Även" om värt nu tillgängliga faktamaterial är mycket ofullständigt anser jag att materialet inte ger något stöd för farhågor om att datatekniken i sig skulle kunna ge upphov till någon betydande ökning av arbetslösheten under 1980-talet. Jag vill dock erinra om att datoriseringen hittills genomförts i ett ekono- miskt klimat som kännetecknatsav ökad efterfrågan på varor och tjänster men att 1980-talet snarare kommer att kännetecknas av svag ekonomisk tillväxt. Det är klart att sysselsättningskonsekvenserna blir annorlunda om kraftiga rationaliseringar genomförs i en tillväxtekonomi jämfört med en ekonomi med svag tillväxt. Därtill kommer att den informationsteknologi som nu sprids i stor omfattning under l98t'l-talet i sina effekter sannolikt väsentligt skiljer sig från l96t)—talets stordatorsystem. De sammanlagda sysselsättningseffekterna av olika slags rationaliseringar och strukturför- ändringar i arbetslivet kommer sannolikt att innebära stora påfrestningar på arbetsmarknaden. ()cksä demografiska faktorer har självfallet betydel- se för sysselsättningen. Jag vill betona att alla framtidsbedömningar av detta slag är behäftade med stor osäkerhet. Vi måste hela tiden vara beredda på att utvecklingen kan bli en helt annan än vad vi har förutsett. Som jag har anfört tidigare i bl.a. propositionen (1980/81: 126) om arbets- marknadspolitikens framtida inriktning skall arbetsmarknadspolitiken präglas av stor flexibilitet och beredskap inför även oväntade förändringar. Arbetsmarknadspolitikens viktigaste del 'är platsförmedlingen och åtgärder i samband därmed som syftar till att i varje läge främja en anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är också en viktig arbets- marknadspolitisk uppgift att underlätta omställningar med arbetsmark- nadsutbildning. som jag skall återkomma till senare. Samtidigt måste sär- skilda insatser göras för att trygga de svagaste gruppernas ställning på arbetsmarknaden. Datateknikens utveckling är en av många faktorer som bidrar till att öka behovet av arbetsmarknadspolitisk beredskap. Jag vill emellertid framhålla att det är arbetsgivarna som har det primära ansvaret

• Sida 177
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 29

för sin personal. De omställningar som kan bli följden av datateknikens utveckling är till övervägande delen av sådan art att de enligt min mening bör kunna genomföras med naturlig avgång eller genom utbildningsinsat- ser. '

Även om datoriseringens sysselsättningseffekter hittills totalt sett varit begränsade kan de vara ojämnt fördelade såväl mellan olika grupper på arbetsmarknaden som över. landet. Industrins strukturomvandling kan så- ledes drabba vissa orter förhållandevis hårt. På samma sätt kan t.ex. nytillträdande och äldre arbetstagare få särskilda problem. Även om andra faktorer som nämnts har-större betydelse än datatekniken som orsak till strukturella förändringar så vill jag erinra 'om att ett antal större företags— nedläggningar har genomförts under senare är till följd av att mekaniska produkter ersatts av elektronik. Datateknikens användning i produktions— och processystem bedöms vidare som jag nyss har nämnt kunna påskynda strukturella omvandlingar i fråga om mindre företag. vilket kan medföra s_vårigheter på små orter. Beträffande kontorssektorn delarjag statskonto- rets uppfattning att det däremot sannolikt bara är på relativt stora arbets- platser som rationaliseringseffekterna kan bli så stora att de medför någon mera betydande personalbesparing. De nya datorbaserade kommunika- tionsformerna kan ge större valfrihet vid lokalisering av arbetsplatser. Kontorsautomation och ny kommunikationsteknik kan således i viss mån verka utjämnande på den regionala obalansen.

Flera andra omständigheter utan samband med datatekniken kan kom- ma att medföra ökade svårigheter på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Det gäller för det första ungdomskullarnas storlek. som i Sverige liksom i många andra OECD-länder medför en avsevärd ökning av ar- betskraftsutbudet under flera år. Samtidigt kvarstår ett traditionellt yrkes- valsmönster. Det gäller vidare de strukturella obalanserna i näringslivet och nödvändigheten av att begränsa de offentliga utgifternas ökning. Även dessa problem är gemensamma för de flesta OECD-länder. Dessutom har den allmänna ekonomiska tillväxten försvagats. Sverige har med hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser lyckats förhindra att dessa förhållanden behövt leda till arbetslöshet i samma utsträckning som i vissa länder._Som jag anförde i'årets budgetproposition (prop. l98l/82: lOO. bil. IS) väntas en internationell konjunkturförbättring gradvis komma att förbättra arbets- marknadssituationen i Sverige mot slutet av är 1982 och under år 1983. Skulle emellertid denna förbättring utebli kan läget bli allvarligt.

Jag har tidigare skisserat uppläggningen och syftet med de kalkyler som nyligen utförts inom ekonomidepartementet. De belyser tre alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi l98l — l985. Särskilt intressant i det- ta sammanhang är kalkylernas sysselsättningskonsekvenser och betydel- sen av tröghetstendenserna på den svenska arbetsmarknaden.

Alternativ l visar ett utvecklingsförlopp där det är möjligt att komma till rätta med balansbristerna. Resursanvändningen måste styras från privat .

• Sida 178
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 _ 30

och offentlig konsumtion till industrins investeringar och export. Industrin måste ges möjlighet att expandera och arbetskraft måste överföras från andra krympande sektorer (särskilt byggnadsverksamhet) samt genom ny- tillträdande på arbetsmarknaden. Därmed uppnås full sysselsättning och industrisysselsättningen ökar med i genomsnitt 19000 personer per år.

Alternativ Il visar vilka svårigheter som uppstår på arbetsmarknaden när industrins investeringar och export inte kommer till stånd samtidigt som det sker en åtstramning av privat och offentlig konsumtion. Resultatet blir svag tillväxt, ökade bytesbalans- och budgetunderskott. en minskning av sysselsättningen i det privata näringslivet med drygt 40000 personer per år och en arbetslöshet på 300000 personer eller 7% av arbetskraften år 1985.

I alternativ lll stimuleras den offentliga sektorns konsumtion. investe- ringar och transfcreringsutgifter. Därmed kan full sysselsättning upprätt- hållas i ett läge då den konkurrensutsatta sektorn inte förmår expandera mer än i alternativ ll. Sysselsättningen i näringslivet faller med totalt 80000 personer medan den stiger med 240000 personer i den offentliga sektorn (kommunerna). Samtidigt försämras bytesbalans- och budgetun- derskotten kraftigt och inflationstakten höjs. Som jag tidigare redovisat anser långtidsutredningen att de förvärrade obalanserna tvingar fram en snar omläggning av den ekonomiska politiken. som medför att den'fulla. sysselsättningen inte blir möjlig att upprätthålla.

Enligt min mening måste arbetsmarknadspolitikcn i första hand inriktas på åtgärder som kan tillgodose de krav på en flexibel arbetsmarknad som det industriexpansiva utvecklingsförloppet i alternativ I förutsätter. I detta perspektiv kommer den datatekniska utvecklingen inkl. de arbetskraftsbe- sparande konsekvenserna av den datorisering inom tjänstesektorn som kan förutses under 1980-talets första hälft. inte att utgöra något hot mot sysselsättningen. Istället medför fortsatt datorisering en stigande produkti- vitet, förbättrad konkurrenskraft. höjda reallöner. etc. 1 en stagnerande ekonomi kan datoriseringens negativa sysselsättningseffekt däremot inte kompenseras av en tillräckligt stor sysselsättningsexpansion inom andra delar av ekonomin. Ett sådant bortfall av sysselsättningstillfällen synes dock marginellt inför det allvarliga arbetslöshetshot som enligt den senaste långtidsutredningen kan bli verklighet om inte den svenska ekonomin styrs in på exportledd industriell expansionsväg.

Dataeffektutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981: 17) om indti- strins datorisering — med instämmande av flera remissinstanser— ansett sig inte kunna utesluta risken för en sämre allmänekonomisk utveckling än vad som LU 80 bedömde. Utredningen har vidare funnit vissa omständig- heter tala för att industrins datorisering kan komma att fortskrida i ungefär samma takt oavsett hur konjunkturläget utvecklas. 1 sin rapport (DsA 1981: 16) om kontorens datorisering har utredningen framhållit att fortsatta krav på besparingar kan komma att prägla myndigheternas ansträngningar

• Sida 179
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 31

att rationalisera sin verksamhet. Som utredningen liksom statskontoret har - påpekat kan datatekniken dock inte ens under sådana förhållanden betrak- tas som någon huvudorsak till ökande arbetslöshet. Besparingsmålen är dock inte det enda motivet för myndigheters införande av kontorsautoma- tion; den offentliga sysselsättningen bestäms av statens resp. kommuner- nas sammanvägda ambitioner i fråga om utbud av tjänster å ena sidan samt effektivitet och besparingar å andra sidan. Näringslivets"sysselsättning styrs främst av efterfrågan på produkterna. Enligt de bedömningar somjag har redovisat. framstår de tänkbara rationaliseringseffekterna av just data- tekniken som begränsade ijämförelse med den samlade sysselsättningsut- vecklingen inom industriproduktionen och kontorssektorn. De har enligt min mening samma omfattning oavsett hur det ekonomiska läget i stort utvecklas. även om de totala rationaliseringseffekterna naturligtvis påver- kar sysselsättningen olika beroende av hur efterfrågan utvecklas.

LO och TCO har i sina yttranden hävdat att staten bör se till att _de rationaliseringsvinster som datatekniken ger upphov till används för att skapa nya arbetstillfällen. Enligt TCO bör detta ske genom arbeten i den offentliga tjänstesektorn. Jag uppfattar dessa uttalanden som uttryck för organisationernas höga prioritering av den ekonomiska politikens syssel- sättningsmål. något somjag helt instämmer i. Jag vill emellertid framhålla att alla åtgärder från statens sida som syftar till att hävda sysselsättnings- målct. om de skall vara effektiva. måste utformas inom ramen för vårt marknadsekonomiska system och med beaktande av de risker för syssel- sättningen som är förenade med en bristande samhällsekonomisk balans. Behoven av ytterligare samhällsinsatser är stora. Därför är det i nuvarande samhällsekonomiska läge särskilt viktigt att ta till vara de möjligheter till ' rationalisering som finns i den offentliga sektorn. Vi har nu förutsättningar för att gradvis återställa balansen i samhällsekonomin. Som chefen för budget- och ekonomidepartementet anförde i årets finansplan (prop. 1981/82: 100. bil. 1) har devalveringen av kronan i höstas och där- med sammanhängande åtgärder gett Sverige goda förutsättningar för att successivt förbättra sin ekonomi och sysselsättning. För att denna förbätt- ring inte skall äventyras är det nödvändigt att besparingsarbetet i den offentliga sektorn drivs vidare och att de resurser som behövs för investe- ringar i näringslivet och för förstärkning av bytesbalansen inte tas i an- språk för andra ändamål.

På längre sikt kan de rationaliseringsvinster som datatekniken ger upp- hov till också utnyttjas för att möjliggöra angelägna förkortningar av ar- betstiden. Den möjligheten har hittills" utnyttjats i liten utsträckning och främst på så sätt att behovet av övertidsarbete har kunnat minskas med hjälp av t.ex. NC-maskiner och kontorsautomation. I vissa andra länder har också allmänna förkortningar av arbetstiden använts som medel för att reglera sysselsättningsnivån. Något sådant är enligt min mening f. n. inte aktuellt häri landet.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 _ 32

Dataeffektutredningen har också behandlat behovet av arbetsmarknads- politiska åtgärder med anledning av datateknikens införande. Utredning- ens ställningstaganden härvidlag har till övervägande del karaktär av all- männa värderingar och rekommendationer snarare än av utarbetade för- slag. Anledningen härtill är att utredningen hittills inte funnit behov av att föreslå några särskilda åtgärder utan att datoriseringen enligt utredningen snarare förstärker behovet av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser inom den åtgärdsarsenal som redan finns. Flertalet av de åtgärder som . utredningen diskuterar faller inom områdena utbildning. arbetsmiljö och medbestämmande. vilkajag strax skall ta upp i särskilda avsnitt.

Utredningen har alltså förordat att den allmänna arbetsmarknadspolitis- ka beredskapen skall förstärkas genom dels ytterligare resurser till arbets-- förmedlingen och dels införande av planeringsträffari Iänsarbetsnämnder— nas regi med företrädare för arbetsmarknadsparterna i resp. län. Remissin— stanserna. har i betydande utsträckning ställt sig positiva till dessa båda förslag. SAF och Landstingsförbundet har dock tagit avstånd från bedöm— ningen att datateknikens införande motiverar att arbctsförmedlingen till- förs ökade resurser.

Frågan om arbetsförmedlingens resurser behandlades av regeringen se- nast i årets budgetproposition. vari jag bl. a. anmälde förslag av AMS om avsevärda tillskott av främst personal till arbetsförmedlingen. Som jag då anförde medger inte det statsfinansiella läget någon fortsatt kraftig ökning av arbetsförmedlingens personalresurser. även om'jag delar bedömningen att en sådan i och för sig skulle vara värdefull. Verket föreslogs genom omprioritering få tillföra förmedlingen 60 tjänster utöver budgetens huvud- förslag. Jag ärinte beredd att frångå mitt i budgetpropositioncn redovisade förslag i fråga om arbetsförmedlingens resurser. Jag är inte heller beredd att tillstyrka utredningsförslaget om planeringsträffari Iänsarbetsnämnder- nas regi i den mån dessa träffar har avsetts få en formaliserad karaktär. Förutsättningarna för förtroendefulla samtal om eventuella framtida för- ändringar på olika arbetsplatser. vilka kanske ännu inte har beslutats av resp. företag. torde ofta vara större om sådana kontakter tas informellt. ] den mån som frågor av detta slag behöver behandlas i formella sammanträ- ' den i länen bör detta med hänsyn till länsarbetsnämndernas eller länssty- relsernas sammansättning kunna ske i deras ordinarie verksamhet. Jag vill erinra om att regeringen i propositionen om regionalpolitik (prop. l98l/82: ll3) efter föredragning av chefen för industridepartemcntet har föreslagit att länsstyrelserna skall svara för viss plancringsverksamhet som delvis fyller det behov som dataeffektutredningen har pekat på.

Dataeffektutredningen har vidare förordat att regeringen skall ta upp överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte att främja en sådan teknikanvändning att inte de nytillträdandes möjligheter att finna arbete försämras. Förslaget torde ha betydelse särskilt för de nytillträdande och då främst de unga kvinnorna som har dålig utbildning och liten yrkeserfa-

• Sida 181
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 33

renhet. Efter det att utredningen lade fram sin interimsrapport har rege- ringen efter överläggningar. med arbetsmarknadens parter utfärdat en sär- skild förordning (SFS l982: 20) om ungdomsplatser. Däri ges möjligheter för arbetsmarknadsparterna att på särskilda villkor under återstoden'av detta budgetår ordna beredskapsarbeten för l6- och l7—åringar som inte går i gymnasieskolan. Bestämmelserna är så utformade att de stimulerar par- terna att undersöka möjligheterna att ordna särskilda arbetstillfällen som passar denna grupp av arbetslösa. Parterna har visat stort intresse för dessa frågor. och jag avser att senare i år ta upp överläggningar med dem om hur verksamheten skall organiseras i fortsättningen. Jag kommer i det ' sammanhanget att särskilt ta upp hur de unga kvinnornas arbetslöshets- problem skall angripas. I sammanhanget villjag också nämna de möjlighe- ' ter som det s.k. jämställdhetsbidraget kan erbjuda vid ur könsrollssyn- punkt otraditionell rekrytering.

Dataeffektutredningen har vidare förordat åtgärder för att öka tillgången på statistiskt faktamaterial om datateknikens användning. SCB har i sitt yttrande instämt i detta och yrkat att regeringen skall ge SCB i uppdrag att utarbeta förslag i fråga om förbättringar av den löpande statistiken på dataområdet. SCB anser sig vidare ha goda förutsättningar för att utföra specialundersökningar som kan behövas för _att komplettera den löpande statistiken.

Dataeffektutredningen har också förordat ökade forskningsinsatser på främst arbetsmiljöområdet rörande datateknikens användning. l regering- ens proposition (l98l/82: 106) om forskning m.m. som jag tidigare i dag refererat till slås fast att forskning kring arbetslivets villkor utgör en viktig del i det prioriterade problemområdet. Det faller bl.a. inom arbetarskydds- fondens verksamhetsområde att finansiera sådan forskning och jag skall i ett senare avsnitt ta upp frågan om fondens insatser på detta område. Därutöver finns det emellertid behov av att stimulera mindre forsknings- och utredningsprojekt som kan ge regeringen beslutsunderlag i frågor med anknytning till effekterna av teknisk utveckling. Jag är beredd att efter ansökan från SCB positivt pröva att medel för utvecklingsarbete beviljas i syfte att få till stånd förbättringar av den löpande statistiken för att bättre kunna belysa datoriseringens effekter på arbetsmarknaden. Vidare är jag beredd att särskilt stödja projektverksamhet som belyser htlr arbetsmark- nadspolitikcn bäst bör anpassas till de allt större krav på omställningar sotn kan förväntas. Jag beräknar att kostnaderna härför kan rymmas inom de medel under anslaget A 2. Kommittéer m.m. som jag förordade i årets budgetproposition.

14 Riksdagen 1981/82. I mln/. Nr le'. Bilaga 4

• Sida 182
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 34

4 Utbildning

En fortsatt strukturomvandling innebär krav på yrkesmässig rörlighet. Många kan förutses behöva byta yrke en eller flera gånger under sitt yrkesverksamma tid. Datoriseringen kan som nämnts dessutom bidra till att förstärka de utvecklingstendenser som har varit rådande under 1970-ta- let. Detta kan innebära ökade sysselsättningssvårigheter för nytillträ- dande. handikappade och andra personer'som har begränsningar i sitt arbetsutbud, t. ex. de personer som saknar eller har bristande yrkesutbild- ning. Datatekniken bidrar inom både industrin och kontorsområdet till att minska omfattningen av det okvalificerade rutinarbetet. Tekniken är en av många samverkande faktorer som kan förutses medföra allt större krav på utbildning. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad chefen för utbild- ningsdepartementet och statsrådet Tillander har anfört i fråga om på- gående och planerade förändringar inom det reguljära skolväsendet och lärarutbildningen till följd av datateknikens införande inom arbetslivet.

Övergång till datateknik inom olika arbetsområden ställer dessutom krav på återkommande fortbildning och vidareutbildning för både besluts- fattare och personer som har att använda de nya hjälpmedlen. Även specialister som utvecklar och inför datatekniska hjälpmedel behöver fort- löpande bygga upp sin kompetens och — inte minst — bredda sina kunska- per inom andra ämnesområden för att bättre kunna förstå teknikensfunk- tion i en ofta komplicerad arbetsorganisation.

Utbildning-av redan anställda för nya arbetsuppgifter i samband med införande av datateknik och därmed hörande organisationsförändringar faller som dataeffektutredningen anför huvudsakligen inom arbetsgivarens ansvarsområde. Det gäller såväl fortbildning av beslutsfattare och utveck- lingspersonal som användarnas behov av kunskaper. För att fortbildningen inte skall bli alltför snäv bör företagen dock kunna utnyttja den utbildning som samhället tillhandahåller på olika nivåer. l delbetänkandet (SOU l98l: l7) Industrins datorisering anser dataeffektutredningen att fortbild- ningsbehov för redan anställda inom industrin bör kunna lösas dels genom kommunal vuxenutbildning (komvux) och dels genom att företagen skall kunna köpa utbildningskapacitct från AMU. Vad gäller AMU'. s möjlighe— ter till försäljning av kurser bedömer AMS i sitt remissyttrande att det i vissa lägen kan finnas förutsättningar för detta. särskilt när kapacitetsut- nyttjandet är lågt. I dagsläget torde det dock inte vara aktuellt i så stor utsträckning. eftersom NC-maskiner och annan utrustning bara finns vid ett fåtal AMU-center i landet. Å andra sidan finns det kontorsdatorer på samtliga AMU.-center där det bedrivs kontorsutbildning.

Utredningen framhåller att det är angeläget att de redan anställda i sin fortbildning inte endast ges en teknisk påbyggnad utan även garanteras bredare kunskaper om t. ex. datoriseringens effekter på arbetsorganisation och arbetsmiljö. Utredningen menari rapporten (Ds A 198]: 16) Kontorens

• Sida 183
•  Original

'.'-J 'Jl

Prop. 1981/82: [23 Bilaga 4

datorisering att en god _och allsidig'fortbildning av redan anställda skulle kunna säkerställas genom att AMS och SÖ i samarbete med arbetsmarkna- dens parter utarbetar mallar för företagens interna fortbildning. LO har i sitt remissyttrande över delbetänkandet Industrins datorisering framhållit vikten av en bredare fortbildning än den som idag ges av konsulter och dataleverantörer. LO föreslår likaledes att AMS och SÖ ges i uppdrag att tillsammans med de avtalsslutande parterna utarbeta mallar för hur fort- _ bildningen bör ske för olika yrkesgrupper. Landstingsförbundet å andra sidan framhåller att förslaget är oklart och att de anställdas fortbildning i ' huvudsak är en angelägenhet för arbetsgivaren. ,

För egen del anser jag de av utredningen och LO framförda synpunk- _ terna i fråga om förbättringar av de redan anställdas fortbildning i samband. med datorisering vara värdefulla. Det bör dock överlåtas på arbetsmarkna- dens parter att själva utforma riktlinjer och mallar för den företagsinte'rna fort- och vidareutbildningen. Jag menar att den kompetens och de erfaren-_ heter som de avtalsslutande parterna har byggt upp i fråga om läroplans'ut- formning m.m. genom medverkan i bl.a. partssammansatta organ för arbetsmarknadsutbildningen kan utgöra en god grund vid utformningen av . sådana riktlinjer för företagens fortbildning av anställda inom-resp. yrkes- område. . .

Fortbildning av yrkesverksamma vuxna kan också anordnas inom ra- men för komvux. Där bedrivs utbildningen enligt kursplaner som fastställs av SÖ efter samråd med arbetsmarknadens parter.- Komvux utnyttjar för sådan utbildning ofta lokaler och utrustning i företag. men utbildningen står öppen även för andra deltagare än företagets anställda. Jag vill i detta sammanhang erinra om att komvux-utredningen (U l978:04) bl.a. har i uppdrag att uppmärksamma problem beträffande gränsdragningar mot så- dan utbildning som bör bedrivas av företag. Komvux-utredningen skall föreslå en gränsdragning mellan arbetsmarknadsinriktad kommunal vuxen- utbildning och företagsintern utbildning samt anger i vilka avseenden ett samarbete bör förekomma. . '

Dataeffektutredningen har diskuterat möjligheten att inrätta särskilda företagsanknutna utbildningsfonder för omskolning och fortbildning av redan anställda till nya yrkesroller bl.a. till följd av datorisering eller för annan utbildning inom datorområdet. TCO stöder utredningens" förslag men anser att de mindre företagens utbildningsbehov måste tillgodoses genom andra lösningar. Kommittén (A 1980: 02) för arbetsmarknadsutbild- ning och företagsutbildning (KAFU) har i tilläggsdirektiv (Dir. l98t):65) fått i uppdrag att pröva frågan om utbildningsfonder i företag i syfte att utnyttja konjunkturnedgångar för utbildning av personal som alternativ till permittering eller uppsägning. l den mån KAFU finner sådana utbildnings- fonder möjliga bör självfallet även utbildning i datateknik och därmed sammanhängande ämnen kunna ges. Den av chefen för industrideparte- mentet tillsatta kommitte'n (1 1981103) av vissa frågor rörande trygghets-

• Sida 184
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 36

fonder har i uppgift att utreda ett system med frivilliga trygghetsfonder. Syftet är att göra-det möjligt för företag att reservera medel för framtida utgifter i samband med driftinskränkningar eller övergång till annan verk- samhet. Jag vill i detta sammanhang även erinra orn riksdagens beslut (prop. 1978/79: 210. SkU 1978/79: 57. rskr 1978/79: 389) att allmän investe- ringsfond i företag som bedriver industriell tillverkning får tas i anspråk bl. a. för utbildning.

Som jag tidigare har framhållit ligger ansvaret för utbildning av redan yrkesverksamma som berörs av omställningar i första hand på'resp. ar- betsgivare. Erfarenheternå visar att större företag liksom offentliga arbets- givare har förutsättningar att ordna sådan utbildning på ett tillfredsställan- de sätt. Jag har i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till propositionen om småföretag ( prop. 1981/82: 118 . bil.3) konstaterat att de mindre och medelstora företagen har svårare att finna lämpliga utbildningsforrner och samtidigt också svårare att avvara personal eller anställa ersättare. Det kan därför inte utcslutasatt mindre och i viss mån medelstora företag har så bristfälliga kunskaper eller resurser för utbildning att .en annars möjlig produktivitetsökning inte. kommer till stånd. Jag bedömer att datatekniken medför så stora fördelar för samhället som helhet att staten under en övergångstid bör vara beredd att med ett ekonomiskt stöd stimulera sådan utbildning som är ägnad att underlätta en datorisering av mindre och medelstora företag. Bidraget bör avse utbildning som direkt motiveras av att anställda får ändrat yrkesinnehåll till följd av'datatekniken och därmed sammanhängande ändringar av arbetsorganisationen. Det bör syfta till att dels motverka uppkomst av liaskhalsproblem i företagen som följd av bristande kunskaper och dels stödja personer vilkas sysselsättning kan vara i fara. AMS bör bemyndigas att betala ett bidrag av 20 kr. per uthildningstimmc för högst 180 timmars utbildning av varje anställd i företag med högst 200 anställda. Bidragsvillkoren bör i övrigt vara de- samma som för andra former av arbetsmarknadsutbildning i företag. Bidra- get bör få lämnas under de närmaste tre budgetåren. Jag beräknar att kostnaderna härför kan rymmas inom de medel under anslaget B 2. Arbets- marknadsutbildning som jag förordade i årets budgetproposition.

Arbetsmarknadsutbildningen är vid sidan av platsförmedlingen det vikti- gaste medlet för att underlätta omställningar i arbetslivet. Den måste som da'taeffcktutredningen och ett flertal remissinstanser framhåller. hålla en hög beredskap och snabbt kunna anpassas till ändrade behov. AMS fram- håller i sitt remissvar att arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet prövas fortlöpande och att det nyss införda budgetsystemct ökar möjligheterna att planera utbildningen. Dataeffektutredningen framhåller i interimsrappor- ten att flexibiliteten i AMU skulle öka genom en utökad samverkan med företag. Jag vill erinra om vad jag tidigare har anfört i denna fråga i propositionen (1980/81: 126. AU 1980/81:404. rskr 1980/81 : 21) om arbets- marknadspolitikens framtida inriktning och i budgetpropositionen 1982.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 37"

Dataeffektutredningen framhåller också att flexibiliteten i arbetsmarknads- utbildningen skulle kunna öka genom samverkan med andra utbildningsan- ordnare. Utredningen anför vidare att en decentralisering av beslut om läroplanernas utformning skulle kunna leda till en snabbare anpassning av utbildning till arbetsmarknadens behov. [ dessa frågor vill jag avvakta förslag från bl. a. KAFU som har i uppgift att med särskilt beaktande av flexibilitetsaspekter pröva såväl frågan om samordning mellan samhällets olika utbildningsanordnare som möjligheterna att decentralisera befogen- heter och ansvar för verksamheten. Jag vill i detta sammanhang även erinra om vad statsrådet 'fillander anfört i budgetpropositionen ( prop. 1981/82: 100 , bil. 12 s. 227) om samordningsfrågor mellan gymnasieskolan. kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning samt om att en särskild arbetsgrupp skall analysera olika alternativ.

Jag instämmer i vad utredningen anför om bristyrkesutbildningens bety- delse för redan anställda som vill förbättra sina möjligheter att behålla eller byta arbete. Eftersom bristyrkesutbildningen står öppen även för personer som har anställning menar utredningen att ett lämpligt utbud av sådan utbildning på orter med sysselsättningsproblcm skulle kunna medverka till att öka såväl den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten. Utred- ningen föreslår att hristyrkesutbildningi större utsträckning får bestämmas lokalt eller regionalt. AMS ger i sitt remissvar stöd för denna uppfattning och framhåller att en sådan-möjlighet redan finns. Utvecklingen torde också enligt utredningen ställa krav på en nivåhöjning av arbetsmarknads- utbildningen för att underlätta de kontorsanställdas övergång till andra befattningar och andra yrkesområden. Det bör ankomma på AMS att i samråd med arbetsmarknadens parter planera och besluta om arbetsmark- nadsutbildningens inriktning och att vidta de åtgärder som bedöms nöd- vändiga med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Kursernas innehåll måste fortlöpande anpassas till datatekniken och annan teknisk utbildning. vilket innebär stora krav på flexibilitet i arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i detta sammanhang erinra om de försök som AMS med regeringens bemyndigande bedriver med fortbildningskurser för kontorsanställda kvin- nor i syfte att underlätta övergång till mer avancerade arbetsuppgifter. bl. a. i samband med datorisering.

Såväl planering av arbetsmarknadsutbildningens inriktning och omfatt- ning som utformning av läroplaner sker i nära samarbete med arbetsmark- nadens parter. Läroplanerna revideras fortlöpande och hålls aktuella i takt med förändringarna i arbetslivet. Så är även fallet inom de yrkesutbild- ningsområden som berörs av datatekniska förändringar. Jag vill understry- ka vikten av att kursdeltagarna inte står främmande för den nya tekniken när de kommer ut i arbetslivet.

Enligt min uppfattning bör arbetsmarknadsutbildningen inom berörda" yrkesområden i första hand ge grundläggande kunskaper i datateknik och

• Sida 186
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 . 38

datoranvändning. Mer avancerad utbildning inom speciella yrkesområden bör ges i påbyggnadskurser. något som sker inom t. ex. det verkstadsme- kaniska utbildningsblocket där verkstadsmekaniker kan genomgå en kurs i NC-teknik. Anskaffningen av avancerad och dyrbar utrustning måste av ekonomiska skäl ske etappvis. Enligt min uppfattning bör SÖ och AMS liksom hittills under de närmaste åren koncentrera anskaffningcn av NC-maskiner till några få AMU-center. Möjligheten till samverkan med andra utbildningsanordnare eller förhyrning av utrustning" måste också övervägas. En framställning från SÖ om att få revidera vissa läroplaner för att införa utbildning med NC-maskiner behandlas f.n. inom regeringskans- liet.

5 Arbetsmiljö och medbestämmandefrågor m. m.

5.1 Allmänt

Jag har i det föregående berört hur datateknologin påverkar arbetsför- hållandena för allt fler människor. Historiskt sett har den industriella Utvecklingen hämtat sin dynamik från tekniska landvinningar som stegvis har ändrat produktionsförutsättningarna. Användningen av ångkraft och elektricitet är klassiska exempel på detta. Ett utmärkande'drag i industri- samhällets framväxt har också varit en ökande komplexitet och en alltmer långtgående specialisering av samhällsfunktioner och arbetsuppgifter. Ny teknik har på ett ofta genomgripande sätt påverkat förutsättningarna för produktionens uppläggning. förläggning och storlek. Förändringarna har sedan fått organisatoriska konsekvenser —bl.a. via nya organisations- ' läror - som påverkat människornas sociala arbetssituation.

Det primära motivet för investeringar i datorstödd och annan utrustning inom olika sektorer på arbetsmarknaden är att effektivcra. förbilliga och öka produktionen-av varor och tjänster. Användning av datateknologi är endast ett bland flera led i de ständigt pågående förändringarna i produk- tionsprocesserna. Som ett exempel på en annan teknik som vid sidan av datateknologin medfört eller kan väntas medföra snabba förändringar på. . arbetsplatserna kan nämnas utvecklingen av s. k. kompositmaterial inom bl. a. flyg- och bilindustri. Andra exempel är den mycket snabba utveck- lingen inom den kemiska industrin, särskilt när det gäller substanser base- rade på oljeprodukter samt introduktionen av s.k. hybrid-DNA-teknik. Den sistnämnda tekniken innebär att man genom påverkan på genstruka turen hos vissa bakterier kan tillverka läkemedel. livsmedel etc. på ett i grunden nytt sätt. "

Från samhällets synpunkt är möjligheterna att tillvarata datateknologins möjligheter av väsentligt värde för att bibehålla en konkurrenskraftig varu- produktion. Det är självfallet också viktigt med en effektivering av privat och offentlig service.

• Sida 187
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 39

I det föregående harjag mer utförligt behandlat vissa effekter för arbets- miljö och arbetsinnehåll som datoriseringen kan föra med sig. Det är enligt min mening teknikens konsekvenser för arbetsorganisationen som har störst betydelse för hur den skall bedömas med hänsyn till arbetsmiljö och arbetsinnehåll.

1 de fall datoriseringen ger förändringar i den tekniska delen av ett produktionssystem förknippas detta också ofta med' förändringar av ar- betsorganisationen och i vissa fall hela det sociala systemet på en arbcts- plats. Hur organisationen utformas är beroende av bcslutsfattarens värdc- ringar och kunskaper i bl.a. arbetslivs- o'ch arbetsmiljöfrågor. Något en- kelt samband mellan utrustning och organisation i den meningen att en viss teknisk utrustning gör det nödvändigt med en speciell arbetsorganisation finns som regel inte. Däremot kan en viss organisationsform i kombination med en given teknisk utrustning ge särskilt hög prot'luktivitetsvinst.

Om organisationsförändringen genomförs utan hänsynstagande till fysis- ka och psykiska arbetsmiljöfaktorer innebär det risker för arbetsmiljöpro- blem. Resultatet av brister i den organisatoriska anpassningen kan också bli att de berörda arbetstagarnas möjligheter till utveckling i arbetet etc. får stå tillbaka. Som jag tidigare har redovisat tyder emellertid inte erfarenhe- terna hittills på att datorisering i någon större utsträckning fått sådana negativa påföljder. Detta bör dock inte hindra att man uppmärksammar riskerna och söker motverka oönskade effekter. Detta kan ske genom att arbetsmiljö-och arbetslivsfrågorna beaktas på" ett tidigt stadium i plane- ringsprocessen.

Parterna på den svenska arbetsmarknaden har av tradition haft en posi- tiv syn på tekniska förändringar. Inte minst har detta gällt fackföreningsrö- relsen genom dess solidariska lönepolitik och stödet för den aktiva arbets- marknadspolitiken. När den tekniska utvecklingen lett till negativa konse- kvenser för de anställda har problemen ofta blivit föremål för diskussioner och kanske reglering genom kollektivavtal mellan parterna på arbetsmark- naden. 1 andra fall har samhället trätt in med reglerande åtgärder t.ex. lagstiftning på arbetstidens och arbctarskyddets områden. Andra samhälls- insatser på arbetsmiljöområdet är skapandet av tillsynsmyndigheter som arbetarskyddsstyrclsen och yrkesinspektionen.

Genom denna utveckling har arbetsmarknaden fått en rad styr- och skyddsmekanismer. Ju större konsekvenser den tekniska utvecklingen för med sig för det sociala systemet och därmed för *de anställda. desto starkare krav kan dessa förväntas resa på medinflytande och på utform- ningen av arbetsmiljön. En förutsättning för att den tekniska utvecklingens landvinningar skall kunna utnyttjas optimalt är att arbetstagarna tillförsäk- ras ett inflytande så att deras arbetsmiljö- och sociala krav kan tillgodoses på arbetsplatserna. Jag återkommer i det följande med förslag som syftar till att främja en sådan utveckling. '

• Sida 188
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 40

5.2 Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens författningar

Frågan hur datatekniken påverkar arbetsmiljön bestäms bl. a. av om den utnyttjas punktvis eller i syfte att knyta ihop flera arbetsmoment till inte- grerade processer.

Dataeffektutredningen har gett uttryck för uppfattningen att arbetsmiljö- lagstiftningen bör förstärkas genom att bestämmelser övervägs om bl. a. vissa minimikrav avseende arbetsinnehåll och möjligheter till påverkan på den egna arbetssituationen. Vidare anser utredningen att arbetarskydds- styrelsen bör prioritera en översyn av de föreskrifter m.m. som har tillämpning på bl.a. industrirobotar. Utredningen anser vidare att det är väsentligt att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ensamarbete får en sådan utformning att förekomsten av ensamarbete reduceras i samband med tillämpning av ny teknik.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanser- na. 'l'CO anser det väsentligt att minimivillkor om arbetsinnehåll. kontakt- möjligheter och möjligheter till påverkan av den egna arbetssituationen slås fast i lagstiftningen. Enligt TCO bör också arbetarskyddsstyrelsen utforma föreskrifter om minimivillkor på de aktuella områdena.

LO framhåller att en föreskrift bör utarbetas och riktas mot den framtida tekniska förändringen inom arbetslivet bl.a. i samband med datorisering av tillverkningsutrustning och processtyrsystem. Arbetarskyddsstyrelsens anvisning om bildskärmsarbete bör. också enligt 1.0 omarbetas till före- skrift.

SAF och SHIO-Familjeföretagen avvisar förslagen att via lagstiftning och föreskrifter ställa minimikrav på arbetets innehåll.

Landstingsförbundet varnar för en övertro på möjligheterna att lagstift- ningsvägen åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Det finns enligt förbun- det inte belägg för att arbetsmiljölagen har sådana brister eller är så ofullständig att ytterligare regler måste tillföras.

Televerket påpekar att detär svårt att formulera exakta krav inom arbetsmiljöområdet. Problematiken är komplex varför det varken är lämp- ligt eller önskvärt med bindande föreskrifter.

Arbetarskyddsstyrelsen anger att frågan om datoriseringens effekter på arbetsmiljön f.n. ägnas stor uppmärksamhet. Styrelsen överväger också att i den mån det är praktiskt möjligt utforma bestämmelser om minimikrav betr. arbetsinnehåll m.m. Styrelsen hänvisar till en rad pågående författ- ningsprojekt. Bl. a. är arbetet med föreskrifter om ensamarbete inne i en slutfas. .

Med anledning av utredningens tankegångar och de synpunkter remiss- instanserna redovisat vill jag uppehålla mig något vid arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrclsens författningsverksamhet. I propositionen (1976/77: 149) med förslag om arbetsmiljölag understryker föredraganden särskilt vikten av att lagen skall tjäna som ett instrument föratt komma till

• Sida 189
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 41

rätta med negativa sociala effekter som är förknippade med ny teknik och ökad automatisering.

Lagen är en ramlag. Detta innebär att den innehåller allmänna bestäm- melser som översiktligt anger kraven beträffande olika arbetsmiljöfak- torer. Arbetsmiljölagen säger också hur arbetsmiljösynpunkter skall tillgo- doses vid planering och upplåtelse av arbetslokaler m.m. liksom vid till- verkning och försäljning av produkter som kan användas yrkesmässigt. Arbetsmiljölagen anger vidare hur efterlevnaden av lagens krav skall främ- jas genom samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Bestämmel- serna bildar utgångspunkt för den närmare regleringen av arbetsmiljön. Detta sker genom de författningar som arbetarskyddsstyrelsen utfärdar.

En grundläggande bestämmelse i arbetsmiljölagen i kapitlet om arbets- miljöns beskaffenhet stadgar att arbetsft'irhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så att arbetstagare själva kan påverka sin arbetssituation. Arbetsmiljöutredningen gick i förarbetena till lagen bl.a. in på frågor om arbetets uppläggning och dess psykiska och sociala inne- håll. Som särskilt kritiska inslag i arbetets organisation framhölls bl.a. . ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment. systemstyrd arbetstakt särskilt i kombination med höga krav på uppmärksamhet. i detalj förutbe- stämda rörelsemönster och arbetsmetoder. utnyttjande av i huvudsak en- dast motoriska funktioner hos den arbetande och bristande möjligheter till social kontakt. Lagens bestämmelser om arbetets anpassning syftar enligt utredningen till att fungera som stöd vid samråd och förhandlingar mellan parterna. Utredningen fann det naturligt att bedömningar av vilka arbets- . former som bör tillämpas i första hand görs av parterna men med möjlighet för dem att hänskjuta även frågor av detta slag till yrkesinspektionen. Frågor om förhållandet mellan överordnade och underordnade och om andra relationer mellan människorna på arbetsplatsen inryms enligt utred- ningen i den bedömning från psykisk och social synpunkt som skall ske av arbetsmiljön och arbetets uppläggning. Föredraganden delade utredning- ens bedömning i dessa frågor. _

I propositionen med lagförslaget anknöt föredraganden också till den då relativt nya lagen om medbestämmande i arbetslivet. Han pekade bl. a. på att löntagarorganisationerna även med medbestämmandelagen som grund skall kunna verka för en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön omfattas sålunda helt och hållet av medbestämmandelagen. Detta gäller såväl psykiska som soeiala aspekter på arbetsmiljön.

Ensamarbete är av särskilt stor betydelse i detta sammanhang. Arbets- miljöfrågorna vid ensamarbete ägnades stor uppmärksamhet av arbetsmil- jöutredningen. Utredningen framhöll bl.a. att övergången till processin- dustri medförde att många arbetsuppgifter av kontrollerande art fullgörs av ensamarbetare. Föredraganden delade utredningenssyn på frågorna om ensamarbete och menade att starka skäl fanns att genom en särskild

• Sida 190
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 42

bestämmelse i lagen fästa uppmärksamheten på att ogynnsamma verkning- ar av ensamarbete måste förhindras. Han uttryckte vidare det angelägna i att närmare föreskrifter angående ensamarbetet utarbetades på olika områ- den.

[ kapitlet om arbetsmiljöns beskaffenhet finns i övrigt allmänna bestäm- melser om fysiska arbetsmiljöfaktorer såsom luft-. ljus- och ljudförhållan- den. maskiner. redskap och andra tekniska anordningar samt farliga äm- nen.

Jag har tidigare nämnt att ramlagstiftningen förutsätter att tillämpnings- författningar utfärdas. Dataeffektutredningen har pekat på behovet av särskilda tillämpningsbestämmelser angående datoriseringens effekter. Ut— redningen har särskilt uppmärksammat ensamarbete och industrirobotar.

Arbetarskyddsstyrelsens författningsarbete inom ett visst område kan schematiskt delas i faser som omfattar '

- identifiering av problem. utvecklingstendenser etc.. —— initiering och- förankring av projekt. — utarbetande av föreskrifter.

Att varsebli problem och förändringar i tid blir allt nödvändigare men också svårare med hänsyn till arbetslivets snabba utveckling. Styrelsens utåtriktade kontakter med internationella organ. tillverkare. leverantörer samt arbetsmarknadens parter. branschorganisationer och andra är av avgörande betydelse. Vid identifiering av problem och utarbetande av författningar behövs ofta en omfattande informationsinhämtning och infor- mationsbearbetning. I vissa fall krävs kompletterande forskning och ut- vecklingsarbete. Arbetet förankras i arbetsgrupper inom styrelsen i vilka ingår företrädare för olika kunskaps-. erfarenhets- och intresseområden. Arbetsmarknadens parter är regelmässigt representerade i grupperna. Det slutliga beslutet om att utfärda föreskriften fattas av den partssammansatta verksstyrelsen.

lnom arbetarskyddsstyrelsen bedrivs författningsarbetet enligt såväl kortsiktiga som långsiktiga planer. Äldre författningar uppdateras och nya problemområden täcks in. Prioriteringen av föreskriftsarbctet fastställs i samråd med arbetsmarknadens parter och andra intressenter. Arbetar- skyddsstyrelsen har i detta arbete kommit att ägna uppmärksamhet åt en rad frågor och problemområden som direkt eller indirekt följer av datori- sering. användning av robotar och en allmänt sett ökad och avancerad automatisering. l arbetarskyddsstyrelse'ns plan ingår också ökat "arbete med frågör som rör den psykosociala arbetsmiljön. Som exempel på styrel- sens insatser kan nämnas den pågående omarbetningen av 1978 års anvis- ningar om bildskärmsarbete till föreskrifter. Allmänna råd "beträffande psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön har nyligen färdigställts. Vidare pågår arbete med att uppdatera de allmänna maskinanvisningarna med hänsyn bl. a. till den ökande förekomsten av'indistrirobotar. Dessut- om pågår färdigställandet av föreskrifter rörande ensamarbete. [ ett sär- skilt författningsprojekt behandlas arbetsmiljöproblem vid datorisering.

• Sida 191
•  Original

Prop. l981/82:123' Bilaga 4 ' 43

Mot bakgrund av vad jag nu anfört finns enligt min mening inte anled- ning att ändra arbetsmiljölagen . Jag utgår från att arbetarskyddsstyrelsen även i framtiden nära följer datateknikens effekter för arbetsmiljön i vi- daste mening och därvid bedriver det fortsatta författningsarbetet med utgångspunkt i de problem som bl.a. arbetsmarknadens parter upplever som angelägnast att reglera.

En av de väsentligaste frågorna som regleras i arbetsmiljölagen är. som jag nyss nämnde. den om parternas samverkan i arbetsmiljöfrågcm Detta gäller inte minst frågor som rör arbetets sociala sida. Jag berörde då även kopplingen mellan arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. Jag vill uppehålla mig ytterligare något vid samverkansfrågan.

Enligt arbetsmiljölagen skall skyddsombudet delta vid planering av nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom vid planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om föränd— ringar av betydelse för skyddsförhållandena inom ombudets område. Ar— betsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning. Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.-

Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet vid arbets— stället. Den skall noga följa utvecklingen i frägor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. l skyddskommittén skall behandlas'frågor om företagshälsovård. frågor om planering av nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser och arbetsmetoder liksom om användning av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt frågor om upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön m. m.

Arbetsmiljölagen föreskriver alltså samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare också då ny teknik utnyttjas. Det finns emellertid några frågor med anknytning till arbetsmiljölagens samverkansregler som kan utgöra problem i samband med utnyttjandet av datateknologi. Jag syftar på frågor som gäller reglernas begränsade räckvidd inom koncerner. produktan- svaret och samordningen med medbestämmandelagen.

lnom en koncern utgör varje företag en självständigjuridisk person som är arbetsgivare i förhållande till sina anställda. Lagens bestämmelser om samverkan gäller för arbetsgivare och arbetstagare och omfattar därmed bara den planering som bedrivs inom varje enskilt företag i en koncern. Koncernledningens övergripande planering t.ex. ifråga om större "investe- ringar omfattas sålunda inte av lagens regler om samverkan i arbetsmiljö; frågorna. lnom större koncerner finns inte sällan särskilda konsultföretag med specialinriktning på t. ex. datafrågor. lnom sådana företag utvecklas datasystem för bruk inom koncernföretagen. Genom sådana specialförctag inom koncernen kan beslut om såväl upphandling som systemutveckling hamna utanför tillämpningsområdet för samverkansreglerna. Visserligen

• Sida 192
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 44

förhåller det sig så att arbetsmiljölagens produktansvarsregler alltjämt gäller. Det är emellertid tveksamt i vilken mån de omfattar ett datasystems s.k. mjukvarudel t. ex. programmet som styr datorn. Denna del är särskilt intressant med hänsyn till de sociala konsekvenserna. De problem jag här har berört beträffande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt arbetsmiljölagen när ett företag ingår i en koncern. gäller också för tillämpningen av lagen om medbestämmande. Jag återkommer därför strax till detta.

5.3 Medbestämmandefrågor och viss utbildning

Liksom i arbetsmiljölagen.regleras i medbestämmandelagen endast de fackliga organisationernas rättigheter gentemot den egna arbetsgivaren. Arbetsgivare åläggs i lls' medbestämmandelagen s.k. primär förhand- lingsskyldighet gentemot kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation innan beslut fattas om viktigare förändringar av verksamheten eller av arbets- eller anställningsförhållanden för arbetstagare som tillhör organisa— tionen. Om inte synnerliga skäl föreligger får en arbetsgivare inte fatta eller - verkställa beslut innan förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Lagen anger inte närmare när den primära förhandlingsskyldigheten skall fullgöras i förhållande till det tilltänkta beslutet. l lagmotiven framhålls vikten av att förhandling tas upp tidigt under planeringsstadiet. Särskilt gäller detta i mer omfattande och komplicerade frågor. Förhandlingarna bör sedan kan- na bedrivas återkommandc under det att frågan bearbetas och beslutet förbereds. Införande av ny teknik torde i många fall vara exempel på sådana mer omfattande och komplicerade förändringar. Därför bör det också ligga i arbetsgivarens eget intresse att inleda förhandlingar i ett tidigt skede för att inte onödiga förseningar skall uppstå. Paragrafen tillförsäkrar arbetstagarna. genom sina organisationer. vissa grundläggande möjligheter till inflytande. Arbetsgivaren har dock kvar rätten att fatta sitt beslut sedan förhandlingsskyldigheten fullgjorts.

Enligt l2å medbestämmandelagen har arbetstagarorganisationerna rätt att begära förhandling i varje fråga beträffande vilken arbetsgivaren står i begrepp att fatta beslut och som rör medlem i organisationen. Även denna paragraf ger följaktligen arbetstagarna rätt till inflytande över frågor som rör införande av ny teknik. Medbestämmandelagens regler om information är också av stor betydelse i sammanhanget. Där föreskrivs bl.a. skyldighet för arbetsgivaren att hålla arbetstagarorganisation underrättad om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt. Med hjälp av den informationsskyldighet som föreskrivs i lagen får arbetstagarorgani- sationerna bl.a. också möjlighet att på eget initiativ förhandla om frågor som rör införande av ny teknik.

Medbestämmandelagens 32% rekommenderar parter som träffar kollek- tivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor att även träffa kollektiv—

• Sida 193
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 45

avtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor om bl. a. ledning- och fördelning av arbetet. Initiativet tas av arbetstagarorganisationerna och det ankommer på arbetstagarna och deras organisationer att bestämma i vilken takt och på vilka särskilda områden avtal om medbestämmanderätt bör komma till stånd.

Avtal om medbestämmande har på central nivå träffats bl. a. inom den statliga sektorn (MBA-S). inom den kommunala sektorn (MBA-KL). Vi- dare har centrala avtal träffats för statsföretagen (SFO) och inom koopera- tionen (KFO). I kapitlet om rationalisering och administrativ utveckling i MBA-S ges t. ex. de lokala fackliga organisationerna rätt att inom en given ram anlita extern arbetstagarkonsult vid rationalisering inom myndigheten. För innevarande budgetår har fyra milj. kr. reserverats för ändamålet. Vidare kan de lokala fackliga organisationerna sluta avtal med arbetsgiva- ren om rationaliseringsarbetets inriktning och uppläggning samt om arbets- tagarorganisationernas och berörd personals medverkan. Utbildning av lokala fackliga företrädare som skall medverka i visst utredningsarbete kan också regleras. Medbestämmandcavtalen inom SFO- och KFO—områdena ger också arbetstagarna rätt att på arbetsgivarens bekostnad utse och anlita arbetstagarkonsult. Inom bl.a. områdena planering och organisation kan medbestämmande införas vid företagen om lokal facklig organisation så begär. _

Det är angeläget att medbestämmandcavtal kommer till stånd över hela arbetsmarknaden. Först härigenom kan en anpassning av den lagligt grun- dade rätten till medbestämmande för de anställda ske till olika branschers skilda förutsättningar. Genom särskilda avtal är det också möjligt att bättre än hittills reglera de anställdas medverkan. integritetsfrågor m.m. vid införande av ny teknik eller vid större organisationsförändringar.

Avtal om ny teknik finns i dag inom både den privata och den offentliga sektorn. Som exempel kan nämnas att Tidningarnas arbetsgivareförening har teknikavtal med Grafiska fackförbundet. Svenska journalistförbundet och med Handelstjänstemannaförbundet. Televerket har i dagarna träffat ett lokalt teknikavtal med berörda Iöntagarorganisationer. Vid statens löne- och pensionsverk har ett övergripande avtal träffats om rationalise- ring. I avtalen regleras frågor om anställningstrygghet. utbildning. vissa frågor om förhandlingsskyldighet. förhandlingsordnig m. m.

De anställdas inflytande i frågor om införande av ny teknik stöds även av andra lagar än arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. Jag tänker här främst på förtroendemannalagen och lagstiftningen om styrelserepresenta- tion för de anställda.

] förtroendemannalagen regleras arbetsförhållandena för fackliga för- troendevalda. Enligt lagen ges förtroendeman rätt till ledighet för fullgö- rande av det fackliga uppdraget. Denna rätt gäller inte enbart det fackliga arbetet på den egna arbetsplatsen utan kan också avse studier och annat fackligt arbete. Lcdighetens omfattning och förläggning bestäms i första hand genom avtal.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 46

Lagstiftningen om styrelserepresentation ger de anställda rätt att utse två ledamöter och två suppleanter i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 25 anställda. Anställda i statliga myndigheter har också rätt att utse personalföreträdarc i myndighetens styrelse. 1 det kommunala medbe- stämmandeavtalet, MBA-KL. ges de anställda möjligheter till insyn och påverkan av viktiga beslut. Enligt avtalet kan således partssammansatta organ inrättas efter beslut av fullmäktige. Ett sådant organ kan ha bered- nings-, förvaltnings- oeh verkställighetsuppgifter. .

Dataeffektutredningen och DEK har pekat på ett antal frågor som man - anser centrala för de anställdas medbestämmande. Utredningarna har inte presenterat några konkreta förslag vad gäller lagstiftningsfrågor, eftersom detta inte ligger inom utredningarnas uppdrag. Dataeffektutredningen kon- staterar dock att vissa förändringar av arbetsrättslagstiftningen bör över- vägas. Bl.a. måste man skapa förutsättningar för att medbestämmande- processen skall komma igång i ett mycket tidigt skede av systemutveck- _ lingen. Likaså måste en bred information ges till alla berörda. Medbestäm- mandeprocessen måste också innebära en reell delaktighet för de anställda i beslutsfattandet. Vidare bör enligt utredningen de speciella problemen rörande medbestämmandefrägor i koncernföretag lösas. och fackliga för- troendemän ges ökad möjlighet till utbildning och förhandlingsförbere— delser. Avslutningsvis anser utredningen att de problem som finns för lokala fackliga organisationer att få hjälp av ombudsmän och konsulter måste lösas samt att de anställda bör ges ökade möjligheter till utbildning. "fill frågan om information återkommer jag strax.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande arbetsmiljöla- gens betydelse för mcdbestämmandet och erinrar om att de anställdas rätt till inflytande i ett tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrågor har stöd i lagen. LO pekar bl.a. på att medbestämmandeavtal för hela arbets- marknaden är en viktig förutsättning för att utredningens målsättningar skall kunna uppnås och betonar att möjligheterna till fackligt arbete i de små företagen ofta är begränsade. Därför bör enligt LO _det förslag om regionala förtroendemän som Nya arbetsrättskommittén tA l976: 02) (N ARK) har lagt fram snarast genomföras. LO framhåller ocksä vikten av att medbestämmandet i koncernföretag säkerställs genom förändringar av MBL. LO stöder utredningens förslag om förändringari arbetsrätten och anser att arbctsrättskommittén i sitt fortsatta arbete bör prioritera de frågor utredningen tagit tipp. Även TCO stöder utredningens förslag i dessa delar. TCO erinrar om att vissa av dessa frågor redan behandlats av Nya arbctsrättskommittén och att organisationen tillstyrkt de förslag som kommittén lämnat om bl. a. fackliga förtroendemäns ställning och'regiona- la förtroendemän. TCO efterlyser åtgärder från statsmakternas sida för att lösa dessa för det fackliga arbetet och medbestämmandet viktiga problem. SACO/SR anser att dataeffektutredningen gjort 'fel när den först konstate— rat att den inte har kompetens att" se över arbetsrättslagstiftningen och

• Sida 195
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 47

därefter ändå rekommenderat vissa arbetsrättsliga förändringar. SACO/SR motsätter sig dock inte en översyn av lagstiftningen utan anser tvärtom att det är angeläget att regelbundet granska hur tekniken ändrar förutsättning- arna för lagstiftningen. SAF anser att de av utredningen föreslagna föränd- ringarna i den arbetsrättsliga lagstiftningen inte är tillräckligt underbyggda. Föreningen avvisar bestämt dataeffektutredningens förslag till ytterligare lagreglering av de anställdas medbestämmande i företagen. Detta bör enligt SAF i stället regleras genom avtal mellan parterna. Liknande s'yn- punkter framförs av SHlO-Familjeföretagen.

För egen del anserjag att de förslag som förts fram av utredningen är" sa viktiga att de förtjänar att övervägas närmare. Vid vilken tidpunkt i ett utvecklingsskede som medbestämmandeprocessen skall komma igång och hur medbestämmandefrågorna skall'lösas i koncernföretag är frågor av stor vikt för de anställdas möjligheter att påverka utvecklingen vid införan- det av ny teknik. Ett sätt att angripa problemen är att andra i lagstiftning- en. Emellertid har dataeffektutredningen som jag tidigare nämnt inte läm- nat några konkreta förslag. Förslagen från utredningen bör främst ses som allmänna rekommendationer om viktiga insatser på medbestämmandcom- rådet. Problemområdena ingår också i Nya arbetsrättskommittens utred- ningsuppdrag, som också omfattar många andra väsentliga frågeställningar inom medbestämmandeområdet. Kommitténs arbete beräknas bli slutfört under innevarande år. Det är därför lämpligt att invänta arbctsrättskom- mitténs förslag så att behovet av ändringar kan prövas i ett sammanhang.

Att de anställda och deras företrädare ges tillräckliga möjligheter till utbildning och förhandlingsförberedelser är också mycket väsentligt för medinflytandet vid införandet av ny teknik.

Jag övergår nu till de förslag rörande utbildning som Data- och elektro- nikkommittén (DEK) lagt fram och som chefen för industridepartementet överlåtit till mig att behandla.

Både LO och TCO anordnar idag kurser i datoranvändning. Kurserna - bedrivs huvudsakligen i studiecirkelform. DEK anser det önskvärt att utbildningsverksamheten byggs ut i syfte att möjliggöra ökat inflytande för de fackliga representanterna vad gäller företagens val av produktionstek- nik. Målsättningen bör enligt kommitten vara att på relativt kort-tid nå ut med sådan utbildning till hela industrin. Som riktmärke anger kommitten att 65000 fackliga representanter inom industrin bör utbildas under en fyraårsperiod. Kostnaderna beräknas av DEK till 75 milj. kr. DEK föreslår att finansieringen skall'ske med statliga medel och administreras av arbe- tarskyddsfonden som jtl har erfarenheter bl.a. från bidraget till MBL-ut- bildning.

Dataeffektutredningen har för sin del föreslagit att de fackliga organisa- tioner som vill utveckla och genomföra egna utbildningar bör få ekono- miskt stöd till detta. Utredningen har inte preciserat vilka kostnader försla- get skulle innebära.

• Sida 196
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 48

Arbetsmarknadens parter redovisar tämligen olikartade uppfattningar om hur frågan om facklig utbildning bör lösas. TCO konstaterar att DEK: s förslag om utbildning av fackliga representanter är angeläget men begrän- sat till industrin. TCO framhåller vidare att utbildningen av fackliga repre- sentanter måste styras av de fackliga organisationerna. Denna typ av utbildning skall ses som ett inslag i en utvidgning av den utbildnings- och informationsverksamhet som sker inom medbestämmandeområdet.

LO ser DEK: s förslag till facklig utbildning som en nödvändig satsning och som ett nytt stort åtagande från de fackliga m-ganisationernas sida. Enligt LO bör de fackliga tn'gz'tnisationerna svara för innehållet i och uppläggning/omfattning av utbildningen samt urvalet av deltagare.

SACO/SR delar utredningens bedömning om det angelägna" i att en kunskapsutveckling sker på detta område men vill på grundval av det oprecisa förslag som lämnats inte ta ställning till den föreslagna mycket stora resursinsatscn. Organisationen konstaterar också att det redan nu görs betydande insatser på detta område från de fackliga organisationernas ' sida och anser det naturligt att orgz'tnisationerna själva finansierar sådana verksamheter som man finner angelägna och är beredda 'att prioritera.

SAF delar DEK: s uppfattning att det kan föreligga ett särskilt behov av utbildning av fackliga företrädare i ny teknik och därmed sammanhängan- de frågor. För att en sådan utbildning skall bli bra är det enligt SAF" viktigt att den företagsanpassas och probleminriktas så mycket som möjligt. SAF anser det vara fördelaktigt om utbildningen är partsgemensam och så långt möjligt genomförs företagsinternt. När det gäller kostnader och omfattning av föreslagen utbildning anser SAF att en närmare prövning bör ske. 65 000 fackliga representanter framstår som ett alltför högt antal. Mot bakgrund av det stora statliga budgetunderskottet bör nya medel inte avsättas för ändamålet. Med hänsyn till företagens besvärliga kostnadslägc bör inte- hcller de belastas med nya utgifter. I stället bör -en omfördelning av arbetarskyddsfondens medel kunna ske. .

Kooperativa förbundet och SHIO—Familjeföretagen anser båda att ut- bildningsinsatser av den typ DEK skisserat är en fråga som i första hand bör diskuteras mellan arbetsmarknadens parter. _

I denna fråga vill jag anföra följande. DEKzs förslag omfattar som framgått av vad jag tidigare anfört endast industrisektorn. Om kostnaderna för utbildning av fackliga representanter på den övriga arbetsmarknaden står i samma förhållande till antalet sysselsatta som inom industrisektorn skulle DEK: s förslag totalt innebära utbildningskostnader på mer än 200 milj. kr. I rådande statslinansiella läge finns det inte utrymme för statliga insatser av den storleksordningen. Det är också principiellt tvivelaktigt med ett utbildningsbidrag som enbart inriktas 'på datafrågorna. Kostna- derna för utbildning av förtroendemän och anställda i ny teknik bör istället bestridas antingen genom att staten tar ut en avgift av arbetsgivaren och med influtna medel finansierar sadan utbildning eller genom att varje

• Sida 197
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 49

arbetsgivare själv bekostar nödvändiga utbildningsinsatser och låter kost- naderna inräknas i övriga investeringskostnader i samband med införande av ny teknik. För egen del förordarjag det senare alternativet. Liksom vid . arbetsmiljöinvesteringar bör således kostnaderna för införande av ny tek- nik. varav utbildning utgör en del. bäras av produktionen. Detta ställnings- tagande hindrar dock inte att statsmakterna från tid till annan kan stödja utbildningsaktiviteter inom denna sektor. om detta anses önskvärt av t. ex. arbetsmarknadspolitiska. näringspolitiska. industri- eller rcgionalpolitiska skäl. När det gäller arbetsmiljöinvesteringar har liknande undantag från principen skett genom de s.k. 'arbetsmiljöfonderna och genom garanti- lånen för arbetsmiljöförbättringar (AG-lånen) som fanns under 1970-talets senare del. ' '

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att arbetsmiljölagen före- skriver att arbetsgivaren och arbetstagarna gemensamt svarar för att skyddsombuden får erforderlig utbildning. ' '

Jag delar dataeffektutredningens uppfattning att det bör finnas möjlighet för de lokala fackliga organisationerna att anlita biträde genom sitt fackför- bund eller genom konsulter. De lokala fackliga organisationerna äri många fall i stort behov av stöd såväl från ombudsmän som från särskilda kon- sulter för att kunna tillvarata de anställdas intressen när det gäller frågor om införande av ny teknik. Särskilt stort är behovet av sådant stöd för anställda i mindre företag. För arbetsmiljöfrågor finns idag regionala skyddsombud vilkas uppgift är att bistå anställda i mindre företag i frågor som gäller arbetsmiljön. Jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle bl.a. föreslå regeringen att lägga fram förslag till sådana ändringar i förtroende- mannalagen att de fackliga organisationerna får rätt till tillträde på arbets- . platserna. "Härigenom bör de frågor om bl.a. facklig verksamhet vid mind- re arbetsplatser som utredningen behandlat kunna lösas.

5.4 Informations- och nomenklaturfrågor

Informationsfrågorna har behandlats tämligen ingående av både DEK och dataeffektutredningen. i båda utredningarna betonas betydelsen av att de anställda får sådan information och sådana kunskaper om ny teknik att de kan få ett reellt medinflytande när tekniken införs på arbetsplatserna.

Även jag vill betona att kraven på information till de anställda om förändringar i arbetsmiljön. arbetsinnehåll och organisation som hör sam- man med att datateknik införs inte principiellt skiljer sig från kraven när det gäller andra slag av tekniska förändringar. Vad frågan i stället ytterst gäller är hur de anställda. när datatekniska lösningar övervägs. skall kunna få information i ett sådant skede av planeringen att de kan få medinflytande och reella påverkansmöjligheter bl.a. på utformningen av nya arbetsplat- ser. arbetsrytm. arbetsinnehåll m.m. En förutsättning för detta torde vara att de som berörs på arbetsplatserna fortlöpande informeras om den tek-

15 Riksdugt'n [98/182. ] sum/. Nr 123 . Bilaga 4

• Sida 198
•  Original

Prop. 1981/82": 123 Bilaga 4 50

niska utveckling som kan komma att påverka den egna arbetsplatsen och därigenom arbetsinnehåll. arbetsmiljö etc. Endast genom en sådan bred information och utbildning i datafrågor kan arbetstagarna ges möjlighet att själva värdera och påverka utvecklingen. Det skulle också innebära att berörda arbetstagare lättare kan beakta och hantera förändringar som uppstår genom nya produktionssystem och nya risker i arbetsmiljön. När risker och fördelar med en ny teknologi kan värderas mera allsidigt och i ett sådant skede att riskerna kan beaktas redan i samband med planeringen torde också de anställda bli mera benägna att acceptera en förändring. Om de anställda genom ökad information ges en överblick över vilka föränd- ringar som kan uppstå och möjlighet att förstå dem kan de också bättre möta de snabba förändringar som kan väntas under de kommande decen- nierna.

Jag har här betonat betydelsen av att de anställda tidigt informeras om möjliga förändringar. Som dataeffektutredningen har framhållit finns bety- dande risker för att datorsystemens snabba utveckling medför begräns- ningar av arbetstagarnas möjligheter att i god tid förutse tekniska och därmed organistoriska förändringar. Karaktäristiskt för datateknologin är dess bredd. som gör att den får effekter över hela arbetsmarknaden. Den utvecklas inte i första hand utifrån förutsättningarna i en viss bransch eller en viss arbetsplats. ] stället sker utvecklingen i hög grad inom särskilda ofta multinationella utvecklingsföretag. som inte sällan är knutna till de företag. också ofta multinationella. som svarar för tillverkningen av de färdiga datasystemen. Sedan nya system för databehandling utvecklats inom sådana organisationer sker anpassningen till olika branscher eller nationella krav i ett andra led. Planeringstiden från det att ett företag offereras ett datorsystem till dess systemet sätts i praktisk användning blir därigenom kort. Eftersom den grundläggande utvecklingen av systemet redan är gjord blir också ofta de ekonomiska ft'irutsz'ittningarna för alterna- tiva lösningar starkt begränsade. Härigenom blir också de anställdas reella påverkansmöjligheter avsevärt försvagade. Det är mot denna bakgrund av avgörande betydelse att de anställda har sådana kunskaper om datateknik att de kan ge sina synpunkter i god tid innan teknikupphandlingen sker.

För ett litet land som Sverige är det dessutom viktigt att man utvecklar en nationell strategi för hanteringen av dessa frågor. Utformningen av en sådan nationell politik måste ske i samverkan mellan staten. arbetsmarkna- dens parter. forskningsinstitutioner m.fl. I detta arbete måste vi. som jag strax ska återkomma till. hålla oss informerade om och mycket nära följa utvecklingen av nya organisationsläror samt produktionstekniker och sy- stem så att dessa kan anpassas till vår svenska modell för att bl.a. nå målen full sysselsättning. regional balans. medbestämmande och en god arbetsmiljö samtjämställdhet mellan könen. Grundförutsättningen för det- ta arbetc är att Sverige kan bibehålla sin höga teknologiska utvecklingsnivå och därmed internationella konkurrenskraft. Är l978 väcktes i riksdagen

• Sida 199
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 Sl

en motion. (Mot. 1977/78: 705) om att en statlig utredning borde tillsättas med uppgift att se över möjligheterna till en väsentligt snabbare informa- tion om nya arbetsmiljörisker till dem som berörs av dessa ute på arbets- platserna. 1 första hand torde motionen ha avsett möjligheterna till en bättre information om kemiska hälsorisker. Är l979 tillsattes så utredning- en (A l979201) rörande information om risker i arbetsmiljön (INRA) som beräknas slutföra sitt arbete under innevarande vår. Enligt vad jag inhäm- tat kommer utredningen att belysa ett brett spektrum av frågor som också gäller information om arbetsmiljöproblem till följd av ny teknologi. Särskilt torde frågeställningarna vara sammanfallande när det gäller behovet och formerna för att föra ut information om arbetsmiljörisker. Det gäller exem- pelvis frågor som rör information om och'registrering av arbetsmiljö- forskning i Sverige och i utlandet samt rådgivning och utbildningsverksam- het till bl.a. anställda. Vidare avser utredningen att behandla vissa- sekre- tessfrågor. t. ex. frågan om lokala fackliga företrädare bör ges ökade möj- ligheter att få anlita biträde från experter i sin centrala huvudorganisation. Dataeffektutredningen har i sitt betänkande om kontorens datorisering bl. a. pekat på det önskvärda i att arbetarskyddsstyrelsen samlar informa- tion inom datorområdet och också sammanställer erfarenheter som "vun- nits i samband med projekt kring datorisering ur såväl forsknings- som tillsynssynpunkt. Även här väntas INRA redovisa vissa tankegångar som har nära anknytning till vad dataeffektutredningen diskuterat. Vidare avser INRA att behandla en rad frågor som rör arbetsmiljöinformation inom skolväsendet samt universitet och högskolor m.fl. Särskilt gäller detta sambandet mellan arbetsmiljö och den allmänna teknologiska utvecklingen m.m. Uppmärksamhet kommer också att ägnas sambandet mellan arbets- miljö och arbetsorganisation och de små och medelstora företagens pro- blem i informationshänseende. INRA väntas också beröra informationens tillgäng'ighet samt åtgärder för att förbättra informationen till vissa grup- per såsom invandrare. handikappade m.fl.

Mot bakgrund av att INRA: s betänkande inom kort kommer att över- lämnas till regeringen anserjag att tidpunkten nu inte är lämplig att närma- re gå in på "de särskilda informationsåtgärdcr inom arbetsmiljö- och med- bestämmandeområdet som ev. motiveras av användandet av datateknik. Som jag tidigare nämnt ser jag inga principiella skillnader när det gäller informationsbehov till följd av ökad användning av datateknik i förhållan- de till vad som gäller beträffande tekniska förändringar över huvud taget. Jag anser det därför lämpligt att återkommatill dessa frågor i samband med behandlingen av lN RA: s betänkande.

Jag vill också framhålla att frågan om förbättrad information till de anställda i samband med införande av ny teknik enligt vad jag erfarit kommer att behandlas i ett stort upplagt program kring arbetsorganisation m.m. vid utnyttjande av datorer i arbetslivet som jag strax kommer att behandla.

• Sida 200
•  Original

|.)

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 5

Dataeffektutredningen har framhållit att informations- och erfarenhets- utbyte mellan företag. fackliga organistioner. enskilda anställda m.fl. i frågor som bl.a. gäller användning av datastödd tillverkningsutrustning och- styrsystem skulle underlättas genom en mer enhetlig terminologi. Utredningen anser därför att en enhetlig nomenklatur vore önskvärd.

. Enligt vadjag erfarit förbereds f. n. i samarbete mellan Standardiserings- kommissionen i Sverige och Tekniska nomenklaturcentralen en ny utgåva av Standardiseringskommissionens dataordbok. _ . Som jag senare kommer att beröra-är det emellertid bl.a. ur medbestäm- mandesynpunkt angeläget medsärskilda satsningar-kring systemutveck- lingsmodeller. Det vore särskilt värdefullt om dessa satsningar kunde kombineras med insatser för att utveckla en mer enhetlig terminologi inom områdena datateknik och organisation. Jag är därför beredd att förorda att vissa medel ställs till förfogande för ändamålet. Medlen bör utgå som stöd till projekt som drivs av organisationer med särskilt ansvar inom nomen- klaturområdet. Finansieringen bör ske över arbetsmarknadsdepartemen- tets kommittéanslag.

5.5 Systemutveckling, organisation och offentlig upphandling

Dataeffektutredningen konstaterar att användningen av datateknik i- många fall har bedömts så uppenbart lönsam att teknikens möjligheter snarare än väl underbyggda rationaliseringsbedömningar fått bilda under- ' lag för dess införande. Konsekvenserna av ofullständiga beslutsunderlag har i vissa fall lett fram till föga ändamålsenliga eller dåligt fungerande system. Datoriseringen har också ofta mött motstånd bland de anställda som känt sig påtvingade förändringar som de bedömt som negativa. Som en förklaring härtill anger dataeffcktutredningen att de traditionella systemutvecklingsmodeller. som tillämpas kan ses som alltför expertinrik- . tade. Den berörda personalen har som jag tidigare också berörde då jag behandlade informationsfrågorna hittills ofta kommit in i utvecklingsarbe- tet i ett alltför sent'skede av systemutvecklingsproccssen. Möjligheterna att påverka utformningen av systemen har därför varit små.

Den arbetsmetodik som används vid utveckling och införande av dator- system är enligt dataeffektutredningen också en betydelsefull faktor för-de anställdas"medbestämmande. Bland de komponenter som påverkar hur ett datorsystem kommer att tas emot av de anställda anger utredningen bl.a. den beslutsgång som tillämpas. omfattningen av konsekvensanalyser och informations- och utbildningsinsatser. Utredningen betonar att konse— kvensanalyser förutom tekniska'och ekonomiska aspekter också bör om- fatta konsekvenser för arbetsinnehåll. omplacerings- och utbildningsbe— hov. ensamarbete. arbetstider. löneformer etc. När-det gäller datorisering- en inom kontorssektorn. anser utredningen att den önskvärda. arbetsorga- nisationen bör vara utgångspunkt för systemutformningen. Utredningen

• Sida 201
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 53

föreslår att anslag till forskning om systemutvecklingsmodeller bör priori- teras. Framför allt gäller det hur konsekvensanalyser kan integreras i utvecklingsmodellerna. Särskilt viktigt bedöms vara hur pcrsonalutveek- lingsplaner ska kunna integreras i systemutvecklingsmodeller.

. Flertalet av de remissinstanser som behandlat frågan om ökade forsk- ningsinsatser kring systemutvecklingsmodeller stöder utredningens för- slag. När det gäller konsekvensanalyser ställer sig arbetarskyddsstyrelsen _ bakom förslaget men anser att utredningen inte angett hur detta arbete- praktiskt skall gå till. var sakkunskap finns att hämta. vem som avgör om analysresultat är rimliga osv. LO betonaratt användarinflytandet måste utvecklas och förstärkas. Forskningen bör därför enligt LO utifrån en helhetssyn behandla frågor som gäller analys av datateknik och dess kon- sekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö. TCO betonar behovet av en viss formalism i systemutvecklingsarbetet och förordar också att frågan om integrering av konsekvensanalyser i systemutvecklingsmodeller blir föremål för forskning i nära samarbete med de anställda och deras fackliga organisationer. ' Det är självfallet viktigt. påpekar SAF. att de anställda och de fackliga ' Organisationerna engageras i utvecklingsarbete i företagen vilket normalt också sker. Någon generell modell för systemutvecklingsarbete och med- bestämmande linns knappast. ! stället måste man utgå från typen av datoriseringsobjekt och de speciella förutsättningar som gäller det enskilda fallet. SAF påpekar att konsekvensanalyser visat sig vara en metod som i praktiken är mycket svår att använda och därför har ett begränsat värde.

För egen del anserjag utredningens förslag välgrundade. Om datatekni- kens möjligheter till effektivering av produktionen skall kunna tas till vara fullt ut är det viktigt att organisationen kring den datoriserade utrustningen utformas på ett sådant sätt att effekterna på arbetsmiljö och arbetsinnehåll blir positiva varvid den förväntade rationaliseringscffekten ökar. En förut- sättning för att datatekniken skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt är sålunda att de som berörs av datoriseringen har kunskaper om datatekni- - kens möjligheter och risker. För detta behövs utbildning. För att effektiva system skall kunna utvecklas är det därför viktigt att inte enbart beslutsfat- tare och tekniska experter deltar i utvecklingsarbetet. Även den personal som direkt berörs av datoriseringen och deras fackliga företrädare bör delta och kunna utöva ett reellt-inflytande över utvecklingsprocessen.

Enligt min 'mening bör breda konsekvensanalyser göras under olika skeden av ett systemutvecklingsarbete. Härigenom bör det bli möjligt att bättre förutse eventuella komplikationer. Dessutom öppnas möjligheter att redan i ett tidigt skede anpassa utvecklingsarbetet så att det planerade systemet och organisationen runt detta blir så bra som möjligt sett från arbetstagarnas synpunkt. De invändningar som vissa remissinstanser rest mot utredningens förslag kan framför allt ha sin grund i att det i dag inte finns någon väl utvecklad och allmänt accepterad modell för hur konsek-

• Sida 202
•  Original

Prop. l98l/82:123 Bilaga 4 54

vensanalyser bör inordnas i systemutvecklingsarbeten och hur medbe— stämmande och användarinflytande skall kunna utövas: Utredningens för- slag syftar primärt till att ta fram en sådan modell.

1 sin rapport om kontorens datorisering konstaterar dataeffektutred- ningen att det råder osäkerhet omden nuvarande spridningen av datorsys- tem inom kontorssektorn. Enligt utredningen befinner sig dock utveckling- en i ett initialskede vilket skapar ett visst handlingsutrymme. Dataeffektu- tredningen konstaterar att det finns ett starkt samband mellan lyckade satsningar på kontorsinformationssystem och organisationsutveckling och föreslår ökade forskningsinsatser på området. Dessa bör främst inriktas på att undersöka vilka möjligheter tekniken ger att decentralisera samman- hållna verksamheter med syfte att åstadkomma sådana organisatoriska lösningar som på en gång ger goda arbetsmiljöer och möjligheter till be- slutsformer med ett decentraliserat inflytande. .

Utredningens förslag bygger på konstaterandet att en decentralisering av datorresurser hittills inte nödvändigtvis följts av en decentraliserad beslu- tanderätt annat än i detaljfrågor. Utredningen ser dock en möjlighet att med hjälp av_ord- och textbehandlingsutrustning och flerfunktionstermin- aler sprida skrivfunktioner som idag är samlade på skrivcentraler. Förbätt- rad kommunikationsteknik och billigare utrustning kombinerat med en långsiktig lönsamhetsbedömning. som även tar hänsyn till arbetsmiljöa- spekterna bör i ett längre tidsperspektiv skapa möjligheter till sådana decentrala skrivfunktioner. 'Kortsiktiga lönsamhetskrav kan emellertid styra utvecklingen i motsatt riktning. vilket enligt dataeffektutredningen skulle vara olyckligt. ' '

Utredningen tar också upp hemterminalarbete och arbete i grannskaps- centraler och de möjligheter som dessa erbjuder att geografiskt flytta kontorsfunktioner utanför den traditionella kontorsmiljön. Idag finns enligt utredningen ingen större erfarenhet av sådana organisationsformer och det är därför svårt att bedöma vilken spridning sådana kan komma att få. Verksamhet med grannskapscentraler bör enligt utredningen främst avse sammanhållna verksamheter med decentrala beslutsfunktioner så att man undviker att de utvecklas till utlokaliserade skrivcentraler. Regionalpolitis- ka hänsyn bör också tas när man väljer organisatorisk lösning för grann— skapscentraler. Med tanke på den ringa kunskap som idag finns beträffan- de hemterminalcr Och grannskapscentraler förordar utredningen en sats— ning pä forskning om de möjligheter och begränsningar dessa organisa- tionsformer för med sig. '

Bara ett mindre antal remissinstanser har behandlat utredningens förslag om en ökad forskning kring sambanden mellan kontorsinformationssystem och organisationsutveckling resp. hemterminaler och grannskapscentraler. Arbetarskyddsstyrelscn. statskontoret och televerket tillstyrker utredning- ens förslag. Televerket anser sig ha en central roll i sammanhanget. lnom sektorn för kontorens automatisering avser STU att under innevarande

• Sida 203
•  Original

'Jl 'Jl

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4

budgetår starta en undersökning av möjligheterna att åstadkomma en användarnära försöksmiljö för experiment med datorbaserade hjälpmedel i arbetslivet. STU fäster vid sin planering stor vikt vid bl. a. kontorsmiljöfrä- gorna i termer av organisation. sociala relationer. centralisering. decen- tralisering ctc. Arbetarskyddsfonden stöder f.n. en undersökning om ar— betsmiljö- och organisationsfrågor i samband med grannskapsterminaler. TCO anser det viktigt att ta tillvara de möjligheter som en kombination av data- och kommunikationsteknik ger att fysiskt decentralisera tjänstepro- duktionen. Enligt TCO krävs även betydande forskningsinsatser för att finna lämpliga former för en sådan decentralisering. Ett självklart krav skall dock vara att inte bara enskilda funktioner i en verksamhet skall beröras. 'l'CO konstaterar att utredningen ser mycket små möjligheter att organisera hemarbete och arbete vid ljärrkontor på ett sådant sätt att de krav kan uppfyllas som ett utvidgat effektivitetsbegrepp omfattar. [effekti- vitetsbegreppet bör enligt utredningen inkluderas faktorer som den fysiska arbetsmiljön. arbetets organisation. arbetsinnehåll och arbetsgemenskap. SAF anser att hemterminalarbete kan öka sysselsättningsmöjligheterna för bl. a. vissa arbetshandikappade. Grannskapscentraler har vissa nackdelar bl. a. i form av svårigheter för facklig verksamhet anser LO.

Enligt min mening är forskning kring organisatoriska lösningar i sam- band med kontorsautomation angelägen. Särskilt gäller detta frågan om hur organisationsutformningen påverkar möjligheterna till medbestäm- mande och därmed sammanhängande frågor bl. a. rörande integritet. När det gäller arbete i grannskapscentraler och hemterminalarbete vill jag påpeka att dessa principiellt inte är några nya verksamhetsformer. S.k. hemarbetscentraler har sedan lång tid organiserats i glesbygden där arbets- uppgifter utförts såväl inom kontors- och kontorsservicesektorn som inom den varuproducerande sektorn. Bl. a. har sådan verksamhet bedrivits inom ramen för den skyddade sysselsättningen och glesbygdsstödet. Hemar- betscentralerna har vanligtvis haft fem till tjugo anställda inkl. arbetsled- ningspersonal. Vid en jämförelse med dessa verksamheter skiljer sig ar- betsformerna vid s.k. grannskapscentraler främst genom att bildskärms- teknik och annan datoriserad utrustning används. Erfarenheterna från hemarbetscentralerna visar också att viktiga arbctsmiljöaspekter som bl. a. - kraven på kontakter och möjligheter till utveckling i arbetet samt facklig verksamhet går att lösa tillfredsställande. Man bör därför inte utesluta att sådana lösningar under vissa förhållanden kan innebära betydelsefulla sysselsättningsmöjligheter t. ex. för arbetshandikappadc och människor i glesbygd som har svårigheter att klara långa arbetsresor. Som utredningen anger är dock erfarenheterna begränsade när det gäller användning av datateknik i sådana sammanhang. Jag anser därför att de forskningsin- satser som utredningen föreslagit på detta område är angelägna. Även hemterminalarbete torde i vissa undantagsfall kunna erbjuda en lösning på arbetsfrågan för dessa grupper även om en sådan lösning bl. a. inte tillgo-

• Sida 204
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 5.6

doser de sociala aspekterna på arbetet. Jag vill även här peka pa att det redan i dag sysselsätts tusentals människor i hemarbete i Sverige. Detta gäller såväl i privat som samhälleligt driven verksamhet bl.a. inom ramen för glesbygdsstödet och Stiftelsen Samhällsföretag. De arbetsuppgifter som förekommer är av varierande slag. Förutom tillverknings- och mon- teringsarbeten förekommer kontors- och kontorscervicearbete. hemslöjd m.m. .

Jag kommer senare att behandla de speciellajämställdhetsaspekter som är förknippade med grannskapscentraler och hemterminaler.

I detta sammanhang vill jag anmäla att styrelsen för arbetarskyddsfon- den i en skrivelse till regeringen den 20 januari 1982 hemställt om att få utnyttja vissa fonderade medel för finansiering av ett utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer och mikroelektronik i arbetslivet. Fondens hemställan grundas på ett ge- mensamt förslag från LO. 'l'CO och SAF. Programmet skall syfta till att genom utvecklingsarbete och försöksverksamhet samt insatser för utbild- ning ge ett mer konkret underlag för att utnyttja datorer i produktionen under socialt acceptabla villkor. Utvecklingsprogrammet skall ses som ett komplement till och ett fullföljande av de insatser för forskning och ut- veckling som sker på området. Stort avseende skall läggas vid praktiska erfarenheter och krav som kan hämtas ur dessa från näringslivet. de anställda och organisationerna på arbetsmarknaden. Programmet avses innefatta ett begränsat antal praktiska projekt som knyts direkt till produk- __ tionslivet och i första hand omfattar utvecklingsarbete och försöksinves- teringar i samband med introduktion av den nya tekniken. Målet för arbetarskyddsfondens program är att i näringsliv och förvaltning utarbeta exempel på datorstödda lösningar som samtidigt tillgodoser krav på en rationell och effektiv produktion av varor och tjänster och krav som de anställda ställer på arbetsmiljö. medbestämmande och arbetsorganisation. Enligt förslaget bör programmet knytas till arbetarskyddsfonden som ett särskilt utvecklingsprogram vid sidan av fondens ordinarie stöd till forsk- ning och utveckling. Beträffande programmets organisation kan Sägas att det förutsätter att ett ledningsorgan inrättas med företrädare för arbets- marknadens parter. näringsliv och förvaltning. Programmet är tänkt att påbörjas vid halvårsskiftet 1982 och beräknas pågå under fem år. I en preliminär kalkyl har de totala kostnaderna uppskattats till ca 50 milj. kr. 1 sin skrivelse till regeringen hemställer styrelsen för arbetarskyddsfondcn om att för finansiering av programmet få ta medel i anspråk som ackumule- rats hos fonden för bidrag till medbestämmande- och styrelsereprcsentan- tutbildning. Sammantaget skulle från dessa källor disponeras 35 milj. kr. Resterande medel. l5 milj. kr.. skulle enligt arbetarskyddsfondens finan- sieringskalkyl utgå ur fondens kapitalbehållning.

Jag noterar med tillfredsställelse det initiativ som parterna på arbcts- marknaden och arbetarskyddsfonden tagit i denna fråga. Vidare anserjag

• Sida 205
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 ' _. .57

att sammansättningen av den ledningsgrupp som föreslagits för program- met bör garantera att utvecklingsarbetet får en inriktning som svarar mot behoven inom arbetslivet. Samtidigt vill jag betona att problem som upp- står då ny teknik tas i bruk inte alltid beror på att kunskaper saknas om hur problemen skall bemästras utan snarare på att befintlig kunskap inte tilläm- pas. Skälen till detta kan vara av praktisk eller ekonomisk natur. Bl. a. mot denna bakgrund syns den inriktning mot praktiska projekt som angetts för utvecklingsprogrammet som särskilt värdefull. STU har också enligt vad jag erfarit uttryckt intresse för eventuell samverkan med programmet. Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att vidta sådana ändringar i reglerna för dispositionen av medel för medbestämmande- och styrelserepresentantutbildningen att medlen kan nyttjas för det föreslagna utvecklingsprogrammet. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter för "medlens disposition.

Jag har i det föregående understrukit hur viktiga frågorna om arbetsmiljö och medbestämmande är i systemutveeklingsarbetet. Datadelegationen. dataeffektutredningen m. [T. har också poängterat behovet av satsning på forskning och utveckling av modeller för systemutvecklingsarbete som kan ge ett ökat inflytande för de anställda. Studier av hur konsekvensanalyser kan ingå i utvecklingsmodellerna har bedömts som särskilt värdefulla. Jag har tidigare redovisat de fördelar som en ökad användning av konsekven- sanalyser kan föra med sig. Jag har också ställt mig bakom dataeffektutred- ningens förslag om ökade forskningsinsatser i syfte att utveckla konsek- vensanalyser som kan integreras i systemutvecklingen. Arbetarskyddsfon- den och STU har finansierat ett antal projekt inom området. men någon heltäckande bild som gör det'möjligt att analysera hur långt forskningen kommit föreligger inte. Jag föreslår därför att särskilda resurser satsas för att dels sammanställa befintliga forskningsresultat och-vunna erfarenheter när det gäller systemutvecklingsarbete och dels främja ytterligare forsk- ning och försök kring alternativa systemutvecklingsmodeller. Enligt min mening är det lämpligt att resurserna tillförs arbetarskyddsfonden för att användas inom det planerade utvecklingsprogrammet för bättre arbetsmil- jö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet. Genom den samordning som härigenom kan komma till stånd med bl.a. praktiska försök och tillämpningar bör resultaten av insatserna få en snabbare sprid- ning ut i arbetslivet. Särskilda medel bör därför tillföras fonden för insatser med en sådan inriktning som jag här har angivit. Enligt min bedömning bör 4.5 milj. kr. avsättas under en treårsperiod. Medlen bör tillföras fonden via arbetsmarknadsdepartementets kommittéanslag. För budgetåret 1982/83 beräknarjag kostnaderna till I 500 000 kr. för ändamålet. För att erfarenhe- terna från denna systemutveckling" skall kunna föras vidare inom rege- ringskansliet anser jag det angeläget att en representant för detta på nära håll kan följa arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram. För att ge par-

• Sida 206
•  Original

Prop. 198l/82: l23 Bilaga 4 58

terna på arbetsmarknaden bättre underlag för förhandlingar om avtal om de anställdas integritetsskydd bör också enligt min mening en faktaredo- visning om integritetsproblemen tas fram inom ramen för fondens projekt.

Jag har i det tidigare redovisat min positiva syn på dataeffektutred- ningens förslag om ökade forskningsinsatser kring möjligheterna att decen- tralisera sammanhållna verksamheter samt möjligheter och begränsningar vid arbete i grannskapscentraler. Det är enligt min mening viktigt att de forskningsstödjande organen främst arbctarskyddsfonden och STU även i framtiden noga följer behoven av forskning och utveckling i samband med kontorsautomationen. Jag utgår också från att de nämnda frågeställningar- na liksom integritetsfrågorna för de anställda kommer att ägnas uppmärk- samhet i bl.a. arbetarskyddsfondens utvecklingsprogram.

Jag vill i detta sammanhang behandla dataeffektutredningens förslag att staten genom offentlig upphandling bör stödja framtagandet och introduk- tionen av ny teknik. [ det föregående harjag framhållit hur arbetsmiljö- och ' medbestämmandefrågorna bör beaktas i samband med planering och intro- duktion av ny teknik inom hela arbetslivet. Med de förbättringar i detta system som jag där diskuterat bör kraven avseende arbetsmiljö och med- bestämmande kunna tillgodoses. Mot denna bakgrund anser jag inte att statens normer för offentlig upphandling bör ändras. I sammanhanget vill jag också peka på de förslag som jag nyss framfört beträffande statligt stöd bl. a. till alternativa systemutvecklingsmodeller.

5.6 Vissa frågor rörande arbetshandikappade

När man gör överväganden om datoriseringens effekter på arbetsmark- nad och arbetsliv finns anledning att särskilt överväga de möjligheter och risker som den kan innebära för handikappade personer. Frågan har redan uppmärksammats både internationellt och häri Sverige. Så har exempelvis EG-kommissionen i en rapport l98| Problems of the Handicapped fram- hållit att ny teknik kan ge arbetstillfällen för handikappade och underlätta återanp'assningen av arbetsskadade genom att tunga moment övertas av t. ex. en industrirobot. Kommissionen har också pekat på betydelsen av ny teknik när det gäller att utveckla nya och alltmer förfinade arbetshjälpme- del åt handikappade. I Storbritannien finns sedan flera år en särskild kommitté. British Computer Society. som sysslar med verksamhet för handikappade. Också i Sverige arbetar man med dessa frågor. Samhälls- 'företag har bedrivit en försöksverksamhet — Projekt Datatjänster— som syftat till att finna nya verksamhetsområden för gravt rörelsehindrade ungdomar. De 15 ungdomar. som var anställda i projektet har sysslat med dataregistrering av fastighetstaxeringsuppgifter. Handikappforskningen vid Göteborgs universitet har fått medel av arbetsmarknadsdepartementet för ett projekt som syftar till att genom praktisk verksamhet skaffa erfaren- het av och studera hur datautbildning bör utformas för ungdomar med svåra rörelsehinder eller andra svåra handikapp.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1981/82: [23 Bilaga 4 59

Utvecklingsarbete bedrivs även när det gäller hjälpmedel åt handikappa- de. Så stöder exempelvis STU ett projekt. vars första etapp inneburit en kartläggning av elektronisk utrustning på hjälpmedelsområdet. I en andra etapp har typarbetsplatser för synskadade. hörselskadade och rörelsehind- rade arbetats fram. Som ett exempel på avancerad elektronisk utrustning på sådana typarbetsplatser kan nämnas utrustning för talstyrning av en dator. dvs. datorn styrs genom talade instruktioner. Handikappinstitutet har nyligen med stöd från arbetsmarknadsdepartementet och arbetar- skyddsfonden givit ut en idébok om arbetsanpassning kallad Anpassad arbetsplats. som redovisar flera exempel på hur arbetsplatsdatorer och annan elektronisk utrustning kan öka handikappade personers möjligheter att förvärvsarbeta. Boken distribueras till samtliga skyddskommittéer och anpassningsgrupper.

Enligt min mening finns all anledning att ta fasta på och söka utveckla de positiva möjligheter som ny teknik på detta sätt kan innebära för handikap- pades situation på arbetsmarknaden. Datatekniken möjliggör styrsystem som kan kompensera förlust av mänsklig muskelkraft och rörelseförmåga". Införande av datateknik kan således medföra minskade inslag av fysisk aktivitet i arbetet. vilket i sin tur kan ge ökade möjligheter för t. ex. svårt" rörelsehindrade att få arbete. Detta har framhållits av televerket som i sitt remissyttrande över dataeffektutredningens förslag också pekar på de möjligheter som datoriseringen ger rörelsehindrade att fullgöra arbetsupp- gifter genom bl.a. telefon/TV-konferenser. och genom bekväm åtkomst av information via terminal. Datatekniken kan i ökande utsträckning bli an- vänd för att utveckla nya och alltmer sofistikerade hjälpmedel för handi- kappade. bl.a. sådan talstyrning som jag nyss nämnt eller system för optisk läsning eller syntetiskt tal m.m. lnom dataområdet förekommer ocksa arbetsuppgifter av skiftande slag som kan vara lämpliga för eller anpassas till handikappades förutsättningar

Samtidigt finns ocksa anledning att uppmärksamma de negativa effekter som datatekniken kan ha för arbetshandikappade och äldre. Ny teknik. nya organisationsformer och nytt arbetsinnehåll innebär krav på omställ- barhet och flexibilitet hos arbetstagarna. som många äldre och arbetshan- dikappade kan ha svårt att svara mot. ?

Rationaliseringsverksamheten i företagen har i hög grad gått ut på att minska den s.k. kollektiva spilltiden. Detta har inneburit hårdare arbets- tempo och fler ensidiga arbetsmoment. Samtidigt har sådana enkla arbets- uppgifter som inte ställer så höga prestationskrav på arbetstagarna. auto- matiserats eller rationaliserats bort. Möjligheterna till rcträttarbeten av t.ex. underhållstyp eller som stödarbetare har härigenom minskat. Ord- och textbehandlingsutrustning ersätter alltmer enklare maskinskrivnings- arbete och andra kontorsgöromål. Samma utveckling kan iakttas inom t.ex. handeln och transportväsendet. Det ökade bruket av robotar inom näringslivet har också lett till att andelen efterarbeten till maskinerna har

• Sida 208
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 60

minskat. Tidigare former av" automatiserade produktionskedjor gav som regel möjligheter till enklare former av efterarbeten. Det kunde t. ex. gälla arbetsuppgifter som gradning. paketering. kvalitetskontroll och enklare montering. Dessa arbeten har ofta varit mycket lämpliga för människor med lättare begåvningshandikapp. Genom robotteknikens utveckling har arbetsuppgifter av dessa slag också i betydande grad kunnat automati- seras. Utvecklingen har också minskat möjligheterna till omplaceringar av redan anställda. som behöver lättare arbetsuppgifter. Den försvårar också för bl.a. människor med nedsatt psykisk prestationsförmåga att finna en plats i arbetslivet. Utvecklingen har inte bara påverkat arbetshandikap- pades möjligheter på den ordinarie arbetsmarknaden utan också inneburit ökade svårigheter för t. ex. verkstäder för skyddat arbete att finna lämpliga legoarbetsuppgifter för den stora grupp av arbetstagare som har nedsatt intellektuell kapacitet. För att belysa problemets omfattning kan nämnas att omkring l5—20 9? av de totalt ca 22 500 arbetshandikappade som syssel— sätts vid Samhällsföretags ca 370 verkstäder har förståndshandikapp.

Jag har här givit exempel på några positiva och negativa effekter för de handikappade som den nya tekniken innebär. Jag anser att dessa frågor bör studeras närmare. I sitt fortsatta arbete bör dataeffektutredningen därför särskilt uppmärksamma de arbetshandikappadcs ställning. För att tillföra utredningen särskilda kunskaper inom detta område harjag för avsikt att inbjuda Handikappförbundens Centralkommitté (HCK) och De Handikap- pades Riksförbund (DHR) att gemensamt utse en expert i utredningen. Det finns således anledning att återkomma till denna fråga sedan utredningens arbete har. avslutats.

6 Datoriseringens effekter för kvinnornas ställning på arbetsmark- naden

Jag övergår nu till att behandla frågan om vilka effekter datoriseringen kan få för kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Andersson. Med begreppet jämställdhet avses bl.a. att kvinnor skall ha samma inflytande i arbetslivet som män och ha tillgång till arbetsmarknaden på samma villkor som de. Mycket återstår dock innan detta mål har nåtts. Den svenska arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. Kvinnornas arbetsmarknad är betydligt mer begränsad än männens. 75 ?? av kvinnorna arbetar inom 30 yrken medan flertalet män arbetar inom 200 olika yrken. 40% av alla kvinnor arbetar som sjukvårds- biträden. affärsbiträden. kontorister eller lokalvårdare. Av dessa berörs främst kontorister och affärsbiträden av datoriseringen. 70??- av de för- värvsarbetande kvinnorna finns inom den offentliga sektorn. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) arbetar 47 '? av kvinnorna deltid mot 6% av männen. Även om man korrigerar för arbetstid har kvinnorna

• Sida 209
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 61.

väsentligt lägre lön än männen, vilket har samband med att de arbetsupp- gifter som i allmänhet utförs av kvinnor värderas lägre än de uppgifter som män utför. I de yrken där både kvinnor och män arbetar finns kvinnorna på de låga. obefordrade nivåerna.

Arbetslösheten är också fortfarande ojämnt fördelad mellan kvinnor och män. även om skillnaderna-har minskat. Enligt AKU var under år 198] i medeltal 14% av männen arbetslösa och 2.6% av kvinnorna. Av ungdo- - marna i åldern l6—19 är var 10.5% av flickorna arbetslösa och 8.2 % av pojkarna.

Eftersom kvinnor i så stor utsträckning återfinns i lågt avlönade yrken och befattningar kan det antas att kvinnor antingen huvudsakligen utbildar sig till yrken med rutinarbetsuppgifter. Det är också möjligt att de utbildar sig i så ringa grad eller så föga anpassat efter arbetsmarknadens krav att de blir tvungna att acceptera rutinarbeten. Detta är dock inte någon tillräcklig förklaring till varför kvinnor har mindre kvalificerade arbetsuppgifter än män. När man jämför kvinnor och män med samma utbildning. har de flesta av dessa kvinnor ändå lägre lön och mer rutinartade arbetsuppgifter än vad männen har. Detta förhållande kvarstår även när man jämför antal år i yrkeslivet och bara studerar de heltidsarbetandes situation. Många kvinnor kommer också sent ut i arbetslivet eller återvänder till det efter att ha ägnat sig åt hem och barn. I den mån dessa kvinnor besitter utbildning och yrkeserfarenhet kan denna vara föråldrad när de kommer ut på arbets- marknaden varför endast mindre kvalificerade arbetsuppgifter står dem till buds. Mönstret håller visserligen på att ändras så att kvinnor som får barn inte längre lämnar yrkeslivet utan i stället minskar sin arbetstid. Detta medför emellertid ofta att utbudet av arbetsuppgifter begränsas.

Datateknikens användning medför bl.a. att vissa enkla. monotona ar- betsuppgifter försvinner. Samtidigt skapar datoriseringen även nya enkla och monotona arbetsuppgifter. typ dataregistrering. Som jag redan har visat finns det inga säkra belägg för att detta innebär att antalet arbetstill- fällen i en ren tillväxtekonomi minskar. men däremot att de nya arbetsupp- gifterna i allmänhet ställer större krav än tidigare på utbildad och i synner- het på tekniskt utbildad personal. Dataeffektutredningen framhåller i sitt delbetänkande om industrins datorisering att det ofta är så att de personer som förlorat sina arbetsuppgifter vid en övergång till databaserade system inte är desamma som får de nya arbetsuppgifterna. Om inte de traditionella könsbundna utbildnings- och yrkesvalen ändras är risken uppenbar att kvinnorna inte kan hävda sig vid rekryteringen till de nya arbetstillfällen som följer i datoriseringens spår. Det är som tidigare nämnts inte möjligt att belysa detta med den statistik som finns tillgänglig. lnom verkstadsin- dustrin svarar kvinnorna för 16.3 %; av. totala antalet arbetstimmar utförda av arbetare men för'över hälften av antalet arbetade timmar i den minst kvalificerade befattningsgruppen. Antalet sysselsatta kvinnor i verkstads- industrin har. emellertid ökat kraftigt under l970-talet.

• Sida 210
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 62

Det pågår åtskillig forskning kring kvinnornas situation på arbetsmark- naden. Ett exempel-är det s.k. KATA-projektet som bedrivs av Arbets— livscentrum. Det syftar bl.a. till att öka kunskapernalom kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och att klarlägga kvinnornas roll i den tek— niska förändringsprocessen och hur denna påverkar strävanden mot jäm- ställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Nordiska rådet stöder också forskningsprojekt som rör jämställdheten inom arbetslivet, bl.a. datateknikens effekter för kvinnorna.

[ studien om datoriseringen iförsäkringsbranschen (DsA 1981: 14) fram- går att andelen kvinnor inom denna traditionellt kvinnodominerade bransch har minskat med S% under åren 1967—.t979. alltså under den period då datatekniken började tillämpas. Samtidigt framgår att andelen kvinnor med rutinarbete sjunkit från ca 79 % år [970 till ca 48 % år l979. Sedan år 1958 har gruppen mycket unga kvinnor (under 20 år) reducerats från att ha utgjort en femtedel av alla kvinnor i branschen till att utgöra en på hundra. visar studien. Minskningen har främst gått ut över de yngre korttidsutbildade kvinnorna. Andelen unga män bland de nyrekryterade har också minskat men inte i samma omfattning. _

När datoriseringen ökar sker en förskjutning av arbetstillfällena inom och mellan branscherna. Yrken med rutinarbetsuppgifter försvinner me- dan datayrkena ökar. Datoriseringen ställer alltså krav på kvalificerad, datatekniskt utbildad personal såväl inom berörda företag som i själva dataindustrin. Enligt SCB: s rapport till datadelegationen om ADB-perso- nalens sammansättning så utgör kvinnorna endast 20%. Inom den privata sektorn är bara 3672.- av den ADB-ledande personalen kvinnor. Andelen kvinnor som sysslar med dataregistrering (räknas ej som ADB-personal enligt SCB) utgör däremot 96%.

ADB-utbildningens tidigare anknytning till matematiska utbildningar kan vara en förklaring till att datayrkena kommit att bli mansdominerade. Någon förändring är inte att vänta på kort sikt eftersom endast 20 "( av dem som studerar på ADB-linjerna vid universitet och högskolor är kvin- nor.

En växande grupp utgör de som arbetar med dataterminaler. För detta arbete krävs i allmänhet fackkunskaperjämte viss kunskap om datorhan- tering. Behovet av personal för mindre kvalificerat arbete såsom datare- gistrering minskar däremot efter hand eftersomdessa uppgifter allt mer automatiseras. Denna personal består nästan uteslutande av kvinnor.

Jämställdhetsombudsmannen. JämO. har informerat sig om databran- schen dels genom att hålla två s. k. hearings med företrädare för dem som sysslar med kontorens datorisering som leverantörer, arbetsledare och anställda. dels genom att sända ut en enkät till olika dataföretag. JämO fann därvid anledning att i olika avseenden rikta kritik mot både dataföre- tagcn och de företag som använde datautrustning. JämO fann t.ex. att leverantörsföretagen inte alls hade beaktatjämställdhetsfrägor vid försälj-

• Sida 211
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 63

ning och installation av utrustning och system. Minskningen av personal var ett försäljningsargument. Problemen med eventuellt övertalig personal och utbildningen av denna var enligt leverantörerna en fråga för kunderna. JämO avser att inom kort publicera en rapport om hittillsvarande erfaren- heter.

Datoriseringen inom industrin innebär i många fall att tunga och farliga arbetsmoment försvinner. Detta är naturligtvis fördelaktigt för alla och kan för kvinnornas del innebära ller arbetstillfällen inom denna sektor. Det behövs dock attitydpåverkan och utbildningsinsatser för att kvinnor skall efterfråga och klara av industriarbete. Arbetsgivarna måste också ändra sina attityder och vara beredda att ta emot kvinnor i sådana arbeten. Jag vill här peka på detjämställdhetsbidrag som utgår till företag som utbildar nyanställd personal till yrken med ojämn könsfördelning. Detta bidrag föreslås i årets budgetproposition kombineras med bidraget för utbildning av anställda i samband med anställning av ersättare. vilket ytterligare bör stimulera arbetsgivare till otraditionell rekrytering. Allmänt gäller att det är önskvärt att ensidiga och repetitiva arbetsuppgifter försvinner och er- sätts av mer sammansatta och kvalificerade uppgifter. som utförs av både kvinnor och män.

Strukturomvandlingen. som i bl.a. livsmedelsindustrin delvis hänger samman med datorisering. koncentrerar arbetstillfällena till färre orter. Inom handeln finns också tecken på centralisering. t. ex. av lagerhållning- en. Som jag tidigare nämnt studeras handelns datorisering i särskild ord- ning på uppdrag av dataeffektutredningen. Gifta och sammanboende kvin- . nor drabbas särskilt när arbetstillfällen llyttas. eftersom de ofta är lokalt bundna och också vanligtvis har lägre inkomst än sina män. Om mannen inte arbetar inom samma företag kan han som regel inte flytta när kvinnans arbetsuppgifter omlokaliseras.

Datatekniken ger också nya möjligheter att lokalisera arbetsplatser till orter med behov av arbetstillfällen. Det är därvid av stor betydelse att de arbetsuppgifter som decentraliseras är tillräckligt varierade för att arbetet skall kunna upplevas som stimulerande för de berörda. Jag har tidigare som exempel på försök med decentraliserade arbetsplatser nämnt Stiftel- sen Serviceeentralen i Gällivare (SlGA) och Stiftelsen Servicecentralen i Kiruna (SIKA). vilka erbjuder ett brett urval av tjänster inom kontors- och dataområdena. SlGA startade dels med utgångspunkt i friställd tekoper- sonal dels för att motverka den stora kvinnliga arbetslösheten i Malmfäl- ten. 5. k. grannskapscentraler med vissa avgränsade arbetsuppgifter kom- mer sannolikt att etableras på kontorsomrädet. Man kan anta att grann- skapscentralerna kommer att domineras av kvinnliga arbetstagare. Det är viktigt att arbetet organiseras så att det tillgodoser krav på överblick. arbetsutvidgning och decentralisering av vissa beslutsfunktioner. Om så- dana krav tillgodoses innebärtillämpningar av datatekniken ett värdefullt tillskott av sysselsättning pa berörda orter.

• Sida 212
•  Original

Prop. 1981/82: l23 Bilaga 4 64

Som alternativ till grannskapscentraler och liknande lösningar har ibland nämnts möjligheten att placera dataterminaler i-hemmen för främst rutin- betonat kontorsarbete. Som jag tidigare har nämnt förekommer sedan länge hemarbete av olika slag såväl i stiftelsen Samhällsföretags regi som inom ramen för det s.k. glesbygdsstödet. "Datatekniken kan i framtiden tänkas ge nya möjligheter att organisera hemarbete. Enligt min mening kan ett arbete varaktigt förlagt till arbetstagares bostad ofta inte fylla de krav som bör ställas på en god arbetsmiljö. 1 en sådan ingår ju bl. a. att man har insyn i hela arbetsprocessen och kan påverka sitt arbete samt att man har arbetsgemenskap. Det är sannolikt att det är småbarnsmödrar utan yrkes- erfarenhet som skulle erbjudas och acceptera arbete vid hemterminaler. Även om det i Sverige saknas erfarenheter av arbete med hemterminaler så visar erfarenheter från USA att denna typ "av arbete kan ha olyckliga" effekteri form av framförallt isolering och små möjligheter att utvecklas i arbetet eller ställa krav på arbetsgivarna. Det kan förmodas att motsvaran- de effekter kan uppkomma i Sverige om hemterminaler införs. Dataeffekt- utredningen bör därför i sitt fortsatta utredningsarbete speciellt belysa riskerna med hemterminaler.

Som jag tidigare har utvecklat kommer datoriseringen att innebära krav på omställningar. Det behövs utbildning av skiftande slag och insikter i datateknikens användning. Dessa krav kommer i hög grad att riktas mot kvinnorna. Det är därför viktigt att. såsom statsrådet Tillander anfört i bilaga 3 och som också SÖ och STU framför i sina remissvar. de unga kvinnorna påverkas till yrkesval inom tekniska områden och att samtliga elever i grund- och gymnasieskola får undervisning i datateknik. SÖ hänvi- sar i sitt remissvar till en egen rapport från I980. Av den framgår att antalet arbetslösa arbetssökande ungdomar mellan åren l978 och [980 ökat med ca 5000, varav 90 (..??- kvinnor. Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gymnasieskolans traditionellt kvinnodominerade studievä- gar.

Regeringen har nyligen anvisat medel till dels SÖ delsjämställdhetskom- mitten (Ju l976108) för att dessa såväl rikstäckande som i några utvalda kommuner skall bedriva en kampanj för att påverka ungdomarna. i första hand flickorna. till mer realistiska yrkesval. De som gör otraditionella yrkesval har ofta större möjligheter att få arbete i sin hemort. Den prak- tiska arbetslivsorienteringcn (praon) i grundskolan är en metod att stimule- ra eleverna till otraditionella yrkesval.

Kvinnorna måste stimuleras att utbilda sig till och acceptera kvalificera- de datatekniska yrken. Bl.a. är det betydelsefullt att de'får fler förebilder i kvinnor med sådana yrken. Arbetsgivarna har också ansvar för att kvin- norna kommer i fråga för kvalificerade"arbetsuppgifter inorn dataområdet.

Jag har redan behandlat frågan om utbildning för dem vars arbetsuppgif- ter påverkas av en datorisering. Arbetsmarknadsutbildningen (AM U) har stor betydelse för kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden. AM U-kur-

• Sida 213
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 65

serna anpassas fortlöpande efter utvecklingen i arbetslivet. AMS kommer att intensifiera informationen 'till kvinnorna om nödvändigheten att bredda yrkesvalet. Jag vill också understryka vikten av att de anställda i företag som inför datorisering skall ges samma möjligheter till utbildning och arbete på dataområdet oavsett om de arbetar hel- eller deltid. Arbetsgivare och fackliga företrädare har en viktig uppgift när det gäller att stimulera kvinnorna att genomgå sådan utbildning.

Jag har i det föregående tagit upp frågor om medbestämmande och fackligt inflytande. ] detta sammanhang villjag framhålla betydelsen av att kvinnorna deltar aktivt i det fackliga arbetet. Det är i stor utsträckning kvinnornas arbetsuppgifter som kommer att förändras på grund av datori- seringen, varför detär angeläget att de fackliga organisationerna stimulerar kvinnorna att äta sig fackliga förtroendeuppdrag.

Datoriseringen har många gånger genomförts utan att konsekvenserna har blivit tillräckligt beaktade. De som redan är anställda i företag som berörs av datoriseringen har ändå ett bättre utgångsläge än de nytillträ- dande på arbetsmarknaden. Bland dessa utgör kvinnorna en särskilt ömtå- lig grupp eftersom datatekniken i första hand automatiserar de arbetsupp- gifter som tidigare kunde kombineras med traditionellt kvinnliga yrkesval. Trots detta anser jag att datoriseringen rätt genomförd kommer att vara fördelaktig även för kvinnorna. Det fordras dock omfattande insatser i form av utbildning. attitydpåverkan och bättre information om följderna av olika yrkesval för kvinnornas del för att kvinnorna skall uppnå några fördelar genom datoriseringen. För såväl kvinnor som män mäste vidare krävas att datoriseringen utnyttjas till att göra arbetsuppgifterna intressan- tare och mindre ansträngande.

Dataeffektutredningen har i sitt fortsatta arbete en särskilt viktig uppgift att studera datoriseringens följder för kvinnornas arbetsmarknad och att lämna förslag till åtgärder. Intressanta områden är t. ex. vilka yrken som förändras eller försvinner genom datoriseringen och i vilken omfattning detta gäller traditionella kvinnoyrken. och vad som i så fall sker med de kvinnor vars arbetsuppgifter förändras eller upphör. Vidare kan man stu- dera elektronikindustrin och hur man skall förbättra rekryteringen av kvinnor dit. Arbetet bör bedrivas i nära samarbete med JämO.

7 Det fortsatta utredningsarbetet

Dataeffektutredningens direktiv är mycket vida. Jag avser därför föreslå regeringen att ge utredningen tilläggsdirektiv som preciserar vilka områden som behöver kartläggas eller fördjupas inför arbetet med huvudbetänkan- det. Som en information till riksdagen ges i det följande en presentation av vad tilläggsdirektiven i huvudsak kommer att innehålla.

Som dataeffektutredningen själv konstaterar och som också har noterats m Riksdagen 1981/82. ] salu/. _Nr 133. Bilaga 4

• Sida 214
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 66

av flera remissinstanser återstår det att belysa viktiga delar av arbetsmark- naden. Vissa studier som inte kunnat beaktas i propositionsarbetet år dock i det närmaste avslutade och får beaktas i slutbetänkandet. Andra har ännu inte påbörjats. Det senare gäller landsting och kommuner. Statskontoret har på förfrågan från dataeffektutredningen i skrivelse den 26januari 1982 sagt sig vara berett att i samarbete med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet genomföra en studie av datoriseringens effekter inom kommuner och landsting. Jag avser att i samråd med statsrådet Johansson föreslå regeringen att ge statskontoret i uppdrag att utföra nämnda studie. Arbetet skall fortlöpande avrapporteras till dataeffektutredningen.

[ den allmänna debatten. särskilt den internationella. har det ibland hävdats att datoriseringen i ett längre tidsperspektiv skulle ge sådana produktivitetsökningar att den fulla sysselsättningen skulle hotas. Hittills har några sådana effekter inte kunnat konstateras men utredningen bör när hela arbetsmarknaden belysts försöka göra en bedömning av de produkti- vitetsvinster som kan åstadkommas i samband med datorisering och möj- ligheten att upprätthålla den fulla sysselsättningen. ] motsatt riktning talar aktuella befolkningsprognoser för Sverige. I ett längre perspektiv pekar dessa på behov av kraftiga produktivitetsökningar för att den minskande förvärvsarbetande befolkningen skall kunna producera varor och tjänster i tillräcklig omfattning. Särskilt bör möjliga produktivitetsvinster inom tjän- stesektorn uppmärksammas då det i andra sammanhang hävdats att en generell arbetstidsförkortning är för kostsam p. g. a. de små möjligheterna att inom tjänstesektorn kompensera sig genom produktivitetsökningar.

Dataeffektutredningen har konstaterat att valet av systemutvecklings- modeller kan ha stor betydelse för hur datatekniken utnyttjas i den enskil- da organisationen och därmed också för dess effekter på personalens medbestämmande, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Dataeffektutred- ningen har föreslagit ökade forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta område. Mot den här bakgrunden har jag tidigare idag föreslagit att 4.5 milj. kr. avsätts under en treårsperiod för att kartlägga och stimulera forskningen inom detta område. Det synes lämpligt att den organisation som arbetarskyddsfonden upprättar tillsammans med parterna på arbets- marknaden för att genomföra utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer i arbetslivet också kan utnyttjas för att finna alternativa systemutvecklingsmodeller. Dataeffekt- utredningen bör för sin del göra en inventering av nuvarande forskning inom området och undersöka hur kunskap om systemutvecklingsmodeller i dag sprids och tillämpas i arbetslivet.

Utbildningsbehovet i vid mening är ett område dataeffektutredningen ägnat stort intresse. Även datadelegationen och DEK har pekat på utbild- ningens betydelse. I första hand är det naturligt att dataeffektutredningen vidareutvecklar förslag som rör utbildning av de yrkesverksamma då främst internutbildning i företagen. arbetsmarknadsutbildning. utbildning

• Sida 215
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 67

av arbetsförmedlare och skyddsombud liksom facklig utbildning. Själv- klart måste utvecklingen inom ungdoms- och högskolan följas och påver- kas. För att utvidga dataeffektutredningens kompetens inom det senare området avser jag att tillföra utredningen en expert på utbildningsfrågor. Jag har som jag tidigare nämnt för avsikt att återkomma till dessa frågor i samband med behandlingen av de förslag som inom kort väntas från utredningen (A l979101) om information om risker i arbetsmiljön (INRA).

Dataeffektutredningen har hittills inte speciellt belyst jämställdhetsas- pekterna på datoriseringen även om utredningens kontorsrapport i hög grad belyser kvinnornas arbetssituation. Vi vet alltså att det i stor utsträck- ning är rutinarbetsuppgifterna som berörs när datatekniken gör sitt intåg på arbetsplatserna. arbetsuppgifter som innehas av kvinnorna. Det finns risk att kvinnors arbeten i betydande omfattning kommer att försvinna eller väsentligt förändras av datoriseringen och särskilda insatser behövs för att motverka en sådan utveckling. Dataeffektutredningen bör särskilt studera de här förhållandena närmare och lämna förslag till åtgärder. Arbetet bör som jag nämnt tidigare bedrivas i nära samarbete med JämO.

Den nya datatekniken med sina små flexibla system möjliggör en decen- tralisering även geografiskt. De nya kommunikationssystcm som därmed skapas kan utgöra ett instrument för att bibehålla/skapa sysselsättning i glesbygd. Viss försöksverksamhet pågår inom kontorsområdet och även inom industrin finns viss erfarenhet av den nya teknikens möjligheter i det avseendet. Hittills har dock beslutsfunktione'n funnits kvar centralt och de anställda har små möjligheter att påverka sina arbetsförhållanden. Jag anser att den nya teknikens möjligheter till decentralisering bör studeras ytterligare. Jag utgår från att den försöksverksamhet inom det tidigare nämnda utvecklingsprogrammet hos arbetarskyddsfonden särskilt beaktar vilka beslutsfunktioner som kan decentraliseras och vilka effekterna blir härav.

Dataeffektutredningen har hittills inte ägnat de handikappades situation på arbetsmarknaden någon särskild uppmärksamhet. Det är angeläget att dataeffektutredningen i sitt fortsatta arbete kartlägger hur datoriseringen påverkar de handikappades ställning på arbetsmarknaden. Som jag nyss har anfört bör utredningen tillföras expertis inom området.

De små och medelstora företagen har ännu inte i någon större utsträck- ning börjat tillämpa den nya tekniken. Men idag ligger kostnaderna för ett kontorsdatorsystem på en sådan nivå att det utgör ett realistiskt alternativ till att t.ex. använda bokföringsbyrå. Det är därför sannolikt att en bety- dande andel av de nytillkommande datoranvändarna kommer att ha sin verksamhet i små och medelstora företag. Dataeffektutredningen bör kart- lägga den nuvarande och överväga den framtida användningen av datorer bland dessa företag och belysa hur införandeprocessen skiljer sig från större företag och vilka effekterna blir på sysselsättning och arbetsmiljö.

Kartong: S. 68. näst sista raden Står: 4. att till A 2 Rättat till: 4. utöver — — — bil. l5

• Sida 216
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 68

8 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen de'/s l. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om datatek- nikens betydelse för arbetsmarknad och arbetsmiljö. dels föreslår riksdagen att 2. godkänna vad jag har anfört om statsbidrag till utbildning i mind- re och medelstora företag i samband med datorisering, 3. godkänna vad jag har anfört om disposition av medel för medbe- stämmande och styrelserepresentantsutbildning, 4. utöver vad som föreslagits i prop. 1981/82: 100 bil. 15 till Kom— mittéer m.m. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1982/83 anvisa ett rcservationsanslag om | 500000 kr.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 Innehåll ] inledning .................................................. 2 Datatekniken i arbetslivet ................................... 2.1 Allmänt ............................................... 2.2 Arbetsmarknaden som helhet ............................ 2.3 Datateknikens betydelse i olika samhällssektorer ........... 2.3.1 Allmänt .......................................... 2.3.2 Industrin ......................................... 2.3.3 Kontorsarbete .................................... 2.4 Arbetets innehåll, miljö och organisation .................. 3 Sysselsättning och arbetsmarknadspolitik ..................... 4 Utbildning ................................................. 5 Arbetsmiljö och medbestämmandefrågor m. m. ................ 5.1 Allmänt ............................................... 5.2 Arbetsmiljölagen och arbetarskyddsstyrelsens författningar . . 5.3 Medbestämmandefrågor och viss utbildning ................ 5.4 Information och nomenklaturfrågor ....................... 5.5 Systemutveckling, organisation och offentlig upphandling 5.6 Vissa frågor rörande arbetshandikappade .................. 6 Datoriseringens effekter för kvinnans ställning på arbetsmarknaden 7 Det fortsatta utredningsarbetet ............................... 8 Hemställan ................................................

69

'N |») ro —-

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 71 Billiga 4 .]

Remissammanställning över dataeffektutredningens (DEUs) delbetänkande ”Industrins datorisering” (SOU 1981: 17)

Yttrandena över betänkandet har efter remiss avgivits av: Datainspektionen. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). Skolöver- styrelsen (SÖ). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). arbetarskyddsstyrelsen (ASS). styrelsen för teknisk utveckling (S'l'U). Nya arbctsrättskommittén (NARK). Centralorganisationen SACO/SR ("SACO/SR). Landsorganisa- tionen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivareförcningen (SAF). Sveriges Industriförbund (SI). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SHlO- Familjeföretagen.

Två särskilda yttranden har avlämnats. Ett gemensamt från ledamöterna Lindeberg och Gustafsson och ett från ledamoten Wennerfors. Båda ytt- randena avser DEUs förslag till förändringar av den arbetsrättsliga lagstift- ningen.

Allmänna synpunkter

AMS anser de positiva och negativa konsekvenser som användningen av datorteknik inom verkstads- och processindustri kan innebära beskrivs på ett nyanserat sätt. De åtgärder som föreslås är dock något diffust beskriv- na. ASS efterlyser en definiering av de styrmedel som DEU åberopar.

STU anser att beskrivningen av effekterna på arbetsmiljön av industrins datorisering är utmärkt.

TCO anser att utredningen på ett förtjänstfull. sätt tar upp de problem och risker som kan följa av en datorisering utan inflytande från de anställ- da.

RRVmenar att DEU är beroende av vad DEKs arbete leder till. Därför borde utredningen ha avvaktat DEK:s förslag innan man analyserade effekterna på sysselsättning och arbetssmiljö. RRV anser följaktligen att de båda utredningarna borde ha samordnat sina utredningsresultat. RRV menar vidare att det finns risk för att DEU har underskattat de negativa effekterna på sysselsättningen. RRV påpekar också att DEUs övervägan- den och förslag borde ha kopplats till de senare som presenteras. Slutligen anser RRV att förslagen till åtgärder är alltför allmänna och vaga.

Även LO är kritisk mot den bristande samordningen mellan DEK och DEU. LO anser att förslagen från de båda utredningarna inte kan bedömas var för sig utan måste bedömas tillsammans varför LO valt att utforma ett gemensamt remissvar till de båda utredningarna.

LO påpekar också att de förslag som nu föreligger endast gäller produk- tionen inom verkstads- och processindustrin och att förslag snarast måste tas fram som baserar sig på en analys av samtliga sektorer inom industrin.

• Sida 220
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 72

.S'ratskmzmret anser att konsekvenserna av båda utredningarnas förslag måste vägas samman för att en helhetsbedömning av detateknikens ut- veckling inom industrin skall bli möjlig. Därför bör utredningarna samord- nas vid utarbetandet av slutförslagen. Vid en sådan sammanvägning är det enligt statskontorets uppfattning också viktigt att ta med effekterna av datoriseringen av administrativa rutiner inom industrin. Statskontoret me- nar alltså att det finns betydande osäkerheter i det material dataeffektut— redningen utgår ifrån och att detta sannolikt är en av orsakerna till den bristande kopplingen mellan analysen och åtgärdsförslagen. Åtgärdsförsla— gcn är alltför allmänt formulerade och behöver dcls konkretiseras bl.a. i fråga om de ekonomiska satsningarna dels sättas in i det totala paket av de åtgärder båda utredningarna föreslår.

Sysselsättning, näringspolitik

DEUs uppfattning att satsningar på datorteknik är en nödvändighet för industrins konkurrenskraft och att en eftersläpning i utnyttjandet skulle ge större sysselsättningsproblcm än de problem den nya tekniken i sig eventu- ellt skapar delas av samtliga remissinstanser som kommenterat frågan nämligen AMS. LO. RRV. SACO/SR. SAF. SHIO. Sl. Statskontoret. TCO.

En del remissinstanser gör dessutom vissa markeringar vad gäller sys- selsättningspolitiken. AMS framhåller således betydelsen av att de om- ställningsproblem för berörd perssonal. som kan bli följden av datorise- ringen. ägnas ingående uppmärksamhet och att åtgärder vidtas så att omställningen kan ske i socialt acceptabla former.

LO betonar att en direkt förutsättning för att omställningarna på arbets- marknaden skall kunna genomföras under acceptabla former är att de sker kontrollerat och att det totala antalet arbetstillfällen är tillräckligt

LO betonar också att full sysselsättning i betydelsen arbete åt alla. måste vara målsättningen. Med detta avses då full sysselsättning totalt sett - inte att strukturen på sysselsättningen nödvändigtvis bevaras på nuvaran- de sätt. Utrymme ftnns för sysselsättningsökningar inom en rad sektorer såväl inom industriproduktionen som i den offentliga sektorn.

Investeringar måste ske i produktiva verksamheter. vilket förutsätter ökad kapitalbildning. vilket i sin tur kräver ett ökat löntagarinflytande över kapitalbildningen. Skattesystemet måste förändras så att en del av vinster- na från exempelvis investeringari ny teknik kan överföras till investeringar i den offentliga sektorn. LO framhåller också att omställningar inte ensi- digt får belasta de svagaste grupperna eller svagaste regionerna på arbets- marknaden. DEUs förslag om teknikupphandling för att få tillstånd ökade investeringar anser LO som mycket värdefullt. LO betonar dock att upp- handlingsarbetet måste organiseras så att ett verkligt löntagarinflytande garanteras. '

• Sida 221
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 73

Såväl SACO/SR som SAF framhåller produktivitetens betydelse: SACO/SR ifrågasätter. mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter. om det svagare sysselsättningssläget inte mer har sin grund i en för svag produktivitetsutveckling än i negativa effekter från rationaliseringar. SA- CO/SR menar att det är helt uppenbart att den alltför låga framväxten av konkurrenskraftig industriproduktion inom landet har utgjort en begräns- ning när det gäller möjligheterna att med en expansiv ekonomisk politik hålla en hög sysselsättning.

SAF framhåller att det idag finns starka skäl att betona att datatekniken är en källa till produktivitetsökning och stigande realinkomster. som vi inte kan undvara. Den försämring av realinkomsterna som skett sedan mitten av l970-talet gör en stark produktivitetsökning under 1980-talet särskilt angelägen menar SAF.

Såväl SHIO-Famil/"q/i'ireragcn som Sl understryker den möjlighet till nyföretagande med avancerade konkurrenskraftiga produkter som den moderna elektroniken ger. Erfarenheter från USA visar att nystartade företag har svarat för en betydande del av nysysselsättningen. Allmänna näringspolitiska åtgärder som stimulerar nyföretagandet i Sverige borde därför kunna vara en viktig sysselsättningsskapande faktor. SHIO- Famil- jeföretagcn har inget att erinra beträffande förslagen om utvecklings- branscher och teknikupphandling. Förslagen borde dock kompletteras med åtgärder för att stimulera tillkomsten av nya elektronik- och databa- serade företag.

3] anser att utredningens sysselsättningsresonemang är för statisk och därmed leder till alltför negativa slutsatser. Utredningen underskattar möj- ligheterna att sprida verkligt avancerad industri- och konsultverksamhet. något som emellertid redan börjar bli praktisk verklighet. Mot bakgrund av att DEU anser att ungdomar särskilt drabbas när arbetstillfällen faller bort framhåller SI att det samtidigt är uppenbart att uppväxande generationer har klara fördelar genom "datavana" och förhoppningsvis bättre datakun- nande. vilket kan ge dem försteg på arbetsmarknaden.

TCO uttrycker oro för möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen under l98()-talet. då man som ett inre orealistiskt perspektiv ser kombina- tionen av en markant höjning från nivån på produktiviteten under senare delen av 1970-talet och i en låg tillväxt.

Enligt TCO är det därför en nyckelfråga på vilket sätt de rationalise- ringsvinster som uppstår i industrin kan överföras till andra sektorer av ekonomin. En utbyggnad av den offentliga sektorn är enligt TCO en absolut förutsättning för att trygga sysselsättningen i framtiden. Genom en sådan expansion skulle också behov inom barnomsorg. åldringsvård, sjuk- vård. undervisning samt forskning och utveckling bättre kunna tillgodoses. TCO är samtidigt medveten om att på kort sikt denna expansion inte kan bli så omfattande som i och för sig vore motiverat på grund av rådande obalanser i samhällsekonomin.

• Sida 222
•  Original

Prop. 1981/82:12!) Bilaga4 74

TCO framhåller vidare att stora krav kommer att ställas på skattesyste- met föratt få tillstånd den nödvändiga resursöverföringen. TCO anser att utredningen inte helt är klargörande på denna punkt då man bara säger att de resurser som skapas i industrin genom ökad datoranvändning skall användas till investeringar samt privat och offentlig konsumtion.

TCO framhåller också att sysselsättningsnivån inom den offentliga sek- torn måste bevaras men betonar samtidigt att det krävs åtgärder för en effektiv överföring av rationaliseringsvinster mellan olika delar av offent- liga sektorn. Även utnyttjande av rationaliseringsvinster för ökad upp- handling eller andra former av industristöd bör vara möjligt.

TCO anser att utredningen inte tillräckligt beaktar de regionala syssel- sättningseffekterna i sina förslag i samband med att den konstaterar att processindustrin sannolikt kommer att centraliseras ytterligare.

TCO avvisar resonemang som går ut på att man i det korta perspektivet accepterar en hög arbetslöshet av konjunkturella. strukturella och teknolo- giska skäl. TCO vill inom ramen för en accepterad yrkesmässig och geo- grafisk rörlighet ställa större krav på arbetsgivaren att svara för omställ- ningsutbildning så att de vars arbeten helt eller delvis upphör vid införande av ny teknik erhåller nya arbetsuppgifter.

Möjligheterna för företagen att uppfylla dessa krav kan enligt TCO variera med de bakomliggande skälen till att omställningsutbildning aktua- liseras. Sådana skäl kan vara av principiellt två olika slag. Dels kan företaget vara framgångsrikt och investera i ny teknik för att hänga med i konkurrensen. Även i detta fall kan svåra sysselsättningsproblem uppstå. om nyinvesteringen förutses vara starkt produktionshöjande. samtidigt som den inte leder till volymexpansion. I detta senare fall bör kraven på företagen att helt eller delvis finansiera omställningsutbildning vara starka. I de fall då företagen befinner sig i en krissituation måste på traditionellt sätt samhället träda in och svara för att arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätts in för berörda individer. TCO saknar den här formen av resonemang i utredningens betänkande. De bör därför närmare utredas i vilka former de ovan anförda kraven på företag som befinner sig i situationen att investera i ny teknik skall realiseras. Frågan bör enligt TCO behandlas inom ramen för kommittén för arbetsmarknads- och företagsutbildning (KAFU).

TCO delar utredningens konstaterande att det föreligger stora risker för att kunnandet överförs till dem som bygger systemen. Med hänsyn härtill är det enligt TCO synnerligen angeläget att svensk industris möjligheter att hävda sig gentemot utländska leverantörer stärks. Utredningens förslag om tillverkning av elektroniska komponenter som ett lämpligt samnordiskt utvecklingsprojekt tillstyrks av TCO. Vidare anser TCO i likhet med utredningen att upphandling bör utnyttjas i högre grad än hittills. Genom offentliga beställningar till inhemska leverantörer blir det i högre grad möjligt att konstruera system som bygger på aktuella krav på svensk arbetsmarknad och i samhället i övrigt. TCO nämner som exempel på detta

• Sida 223
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 75

det upphandlingsprojekt avseende datautrustning i skolan som datadelega- tionen haft en aktiv roll i.

Arbetsmarknadspolitik

Utredningens åtgärdsförslag . flexibel AMU . förstärkt arbetsförmedling framför allt platsförmedling . förbättringar i arbetsmarknadsstatistiken . planeringsdiskussioner mellan företag. fackföreningar och samhällsor-

gan på regional och lokal nivå . regional bevakning av bransch/företagsberoende . fortsatta branschstudier t.ex. livsmedels- och sågverksindustri

AMS delar utredningens uppfattning om behovet av en förstärkt plats- förmedling för att effektivt kunna möta obalanser på arbetsmarknaden. AMS hänvisar till att man f.n. genomför den s.k. PLOG-utredningens förslag till förändrad organisation och arbetsförmedling inom arbetsför- medlingen som just syftar till att förstärka platsförmedlingens roll. AMS menar dock att behovet av resursförstärkning inom arbetsförmedlingen är avsevärt. vilket också framgått av styrelsens anslagsframställningar under de senaste åren. Möjligheterna att öka flexibiliteten vad gäller resursut— nyttjande inom arbetsmarknadsutbildningen prövas fortlöpande. Som ex- empel härpå nämner AMS den förändring av budgetsystemet för AMU som genomförts och som gett förutsättningar för en bättre planering av resursutnyttjandet.

AMS delar DEUs uppfattning att den branschspecifika yrkesklassifice- ringen måste förbättras. AMS menar att en mer enhetlig yrkesterminologi är nödvändig både för arbetsvägledning och som verktyg för yrkesstatis- tiska sammanställningar. AMS delar också DEUs krav på bättre statistik över arbetsgivarbyten och yrkesbyten. DEUs förslag att ge SCB i uppdrag att utreda möjligheterna till en förbättrad statistik i nämnda avseenden delas av AMS. som också hänvisar till EFAM där diskussioner om färbätt- rad statistik fortlöpande förs.

LO betonar att de åtgärder som föreslås av DEU snabbt måste förverkli- gas. LO framhäver också beredskaps- och planeringsbehovet. och menar att det är nödvändigt att i tid planera och bygga upp den beredskap som behövs. LO hänvisar till att man i den engelska motsvarigheten till AMS inrättat en speciell enhet för att förbereda och planera de åtgärder som man förväntar kan bli aktuella på grund av datoriseringen.

Dataeffektutredningcns förslag till överläggningar mellan företag. sam- hälle och löntagarorganisationer understryks av LO.

RRV ifrågasätter däremot DEUs förslag att de regionala sysselsättnings— problem som datatekniken kan föra med sig skulle kunna mötas med regionala och lokala planeringsdiskussioner mellan företag. fackföreningar

• Sida 224
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 76

och samhällsorgan. RRV anser i och för sig att en sådan planering kan vara lämplig, men att förslaget måste vidareutvecklas innan ställning kan tas. RRV menar att planeringen måste omfatta alla sysselsättningsproblem. inte bara dem som kan hänföras till datoriseringen. RRV efterlyser vidare en diskussion om vilka planeringsinstrument som kan tillhandahållas samt vad planeringen skall syfta till.

Vad beträffar den yrkesmässiga rörligheten anser RRV att DEU delvis för ett motsägelsefullt resonemang och pekar på att DEU dels pekar på att såväl andelen tjänstemän som andelen yrkesarbetare ökar dels pekar på att de nya arbetsuppgifterna kommer att kräva mindre av yrkeskunnande. RRV anser därför liksom DEU att fördjupade studier måste initieras avse- ende förändring i struktur. sysselsättning och arbetsmiljö inom vissa bran- scher, för att man bättre skall kunna bedöma kravet på yrkesmässig och geografisk rörlighet.

SACO/SR instämmer i de arbetsmaknadspolitiska förslagen och betonar personalplaneringen inom företagen. SACO/SR pekar även på lönsätt- ningsproblematiken för personer inom högskolan resp. industrin. Det mås- te enligt organisationen finnas en rimlig balans i lönesättningen mellan personal inom dessa sektorer såväl inom landet som internationellt sett.

SHIO anser inte att platsförmedlingen bör ges utökade resurser utan anser att platsförmedlingen kan förstärkas inom befintliga resurser. SHIO ifrågasätter om förslagen beträffande arbetsmarknadsstatistik. information och planering. regional bevakning och fortsatta branschstudier har någon större betydelse för att öka den arbetsmarknadspolitiska beredskapen.

Även 5! anser att produktivitetshöjande åtgärder inom arbetsförmed- lingssystemet kan ske inom ramen för nuvarande resurser. Sl avvisar förslaget om planering mellan företag. samhälle och fack med hänvisning till det nedlagda DIS-systemet och hävdar att länsmyndigheternas informa- tionsbehov kan tillgodoses genom informella kontakter med de viktigare företagen. Sl ifrågasätter också värdet av att vidareutveckla branschana- lyser med regionala konsekvensbedömningar.

Statskontoret däremot stöder i princip förslagen om förstärkt platsför- medling och planeringssamarbete företag. fackföreningar och samhällsor- gan men framhåller att innan definitiv ställning kan tas till förslaget måste syftet med. formerna för och omfattningen av planeringen preciseras.

TCO instämmer i förslagen om förstärkt arbetsförmedling och planering mellan företag. samhälle och fackliga organisationer. Enligt TCOs princi- piella uppfattning bör kostnaderna för dessa arbetsmarknadspolitiska åt- gärder ses som en del av rationaliseringskostnaderna. TCO saknar i betän- kandet ett resonemang huruvida den tekniska utvecklingen aktualiserar nya former av arbetsmarknadspolitiska instrument. Det är TCOs förhopp- ning att utredningen i sitt fortsatta arbete tar upp denna frågeställning.

Beträffande utredningens förslag om planeringsdiskussioner på regional och lokal nivå mellan företag. fackliga organisationer och samhällsorgan

• Sida 225
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 77

efterlyser TCO förslag till åtgärder som skulle säkerställa att regelbundna överläggningar i dessa frågor verkligen kommer tillstånd.

Arbetsmiljö och arbetsorganisation

Utredningens förslag:

. forskning om arbetsorganisation och yrkeskunnande o översyn av föreskrifter . enhetlig nomenklatur . upphandling av arbetsmiljövänlig teknik.

ASS delar uppfattningen att forskningsinsatser om hur en god arbetsor- ganisation utformas i olika miljöer behövs. Forskningen bör enligt ASS belysa hur datoriseringen kan styras och tillämpas så att nya arbetsmiljö- problem inte skapas utan i stället förutsättningarna för en god arbetsorga- nisation förbättras. ASS framhåller vidare att de principer för god arbets- organisation som anges i ASS allmänna råd AFS 1980: 14 "Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön" redan är väl dokumenterade. Skälen till att de inte alltid tillämpas är enligt ASS snarare av praktisk och ekonomisk natur. Huvudproblemet är således inte alltid att forskningsresultat saknas utan att befintlig kunskap inte tillämpas.

Beträffande olycksfallsriskerna i samband med användning av dator- styrd tillverkningsutrustning och datorstödda processystem samt behov av ökade skyddsåtgärder hänvisar ASS till de bestämmerlser som f. n. gäller för skydd mot farlig maskinrörelse m.m. vid maskin med automatisk drift. lnom ASS pågår vidare ett författningsprojekt som syftar till att struktu- rera om nu gällande maskinanvisningar för anpassning till arbetsmiljöla- gen. De övergripande ergonomiska kraven tas tipp i ett annat författnings- projekt "Arbetsställningar. arbetsrörelser och fysisk belastning".

Beträffande ASS föreskrifter om ensamarbete har DEU betonat att dessa får en sådan utformning att förekomsten av ensamarbete reduceras eller i varje fall inte ökas i samband med införande av ny teknik. Arbetet med denna kungörelse är nu inne i en slutfas och problemet har beaktats i arbetet. '

DEU föreslår att arbetsmiljölagstiftningen förstärks med bestämmelser om vissa minimikrav avseende arbetsinnehåll. kontaktmöjligheter och möjlighet att påverka den egna arbetssituationen. Med anledning härav påpekar ASS att man ägnar frågan om datoriseringens effekter på arbets- miljön stor uppmärksamhet och att man i detta sammanhang kommer att överväga i vad mån det är praktiskt möjligt att utforma bestämmelser om minimikrav i de avseenden som utredningen nämner.

LO delar DEUs uppfattning att framtagande av datorstödd tillverknings- utrustning där arbetsmiljöaspekter ur såväl fysisk som social synvinkel beaktas. ska främjas i forskningen men också genom offentlig upphand- ling. Här har enligt LO samhället ett mycket stort ansvar för att främja en

• Sida 226
•  Original

Prop. 1981/82:12?) Bilaga 4 78

positiv utveckling på det datatekniska området. De kan enligt LO göras exempelvis i samband med anskaffning av utrustning till skolorna. till sjukvård och av de statliga bolagen. LO delar också DEUs synpunkter om att det är väsentligt att föreskrifter utarbetas riktade mot den framtida tekniska förändringen inom arbetslivet. Det gäller bl.a. olycksfall i sam— band med datorstyrd tillverkningsutrustning och datorstyrda processtyr— system. Där finns behov av ökade skyddsåtgärder för både industrirobo- tens utformning och utformning av arbetsplatsen kring roboten. LO anser vidare att ASS och yrkesinspektionen måste öka sin kompetens inom det datatekniska området för att kunna klara tillsynsverksamheten.

SAF och SHIO biträder utredningens förslag att öka forskningsinsat- serna om arbetarorganisation och yrkeskunnande.

Statskontoret anser att det är viktigt att öka kunskaperna om de organi- satoriska förändringarna vid införandet av datateknik. Statskontoret efter- lyser en mer ingående analys av dessa frågeställningar än den utredningen redovisat. Man stöder därför förslaget om ökade forskningsinsatser på detta område.

Beträffande upphandling av arbetsmiljövänlig teknik. pekar STU på det förnämliga kunnande som ackumulerats hos svensk dataindustri. STU framhåller att man under budgetåret 1981/82 avser undersöka möjligheter- na att åstadkomma en användarnära försöksmiljö med möjligheter att utföra experiment med datoriserade hjälpmedel för arbetslivet. exempelvis för kontor. för att på detta sätt bidra med kunnande och teknik för att ur olika synpunkter få en bättre arbetsmiljö och samtidigt ge impulser till industriell utveckling.

Med hänsyn till den svenska dataindustrins utomordentliga kunnande beträffande fysisk. såväl som psykisk arbetsmiljö; vore de enligt STU värdefullt om det fortsatta utredningsarbetet kunde diskutera konkreta förslag visavi upphandling av arbetsmiljövänlig datateknik.

TCO anser det väsentligt att minimivillkor avseende arbetsinnehåll. kontaktmöjligheter och möjligheter att påverka den egna arbetssituationen slås fast i lagstiftningen. TCO föreslår dessutom att regeringen ger ASS i uppdrag att närmare utforma föreskrifter om minimivillkor i ovan angivna avseenden. TCO vill också framhålla att föreskrifter eller dylikt under inga villkor kan vara en ersättning vare sig för de förstärkningar av den arbets- rättsliga lagstiftningen eller för medbestämmandeavtal. Forskningen kring datoriseringen i arbetslivet har enligt TCO hittills varit starkt konsekvens- inriktad. I viss mån har forskningen också varit förändringspåverkande. Men enligt TCOs uppfattning bör forskningen i framtiden få en mer offen- siv prägel. Hur de fackliga kraven på arbetsorganisation och arbetsmiljö skall integreras i teknikutvecklingen är enligt TCO en grundläggande fråge- ställning. Enlig TCOs uppfattning är det angeläget med en kraftig öknirg av denna typ av forskning.

• Sida 227
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 79

Medbestämmande, systemutvecklingsprocessen

Utredningens förslag: . förändringar av arbetsrättslagstiftningen . FoU om modeller för systemutvecklingsarbete . kunskapsuppbyggnad av de anställda.

Vad gäller arbetsrättslagstiftningen framhäver ASS arbetsmiljölagens betydelse för medbestämmandet och erinrar om att de anställdas inflytan- de i ett tidigt skede av behandlingen av arbetsmiljöfrågorna har stöd i arbetsmiljölagen. Det är enligt ASS viktigt att lagens grundläggande inten— tioner utnyttjas av berörda parter. I detta avseende bör enligt ASS en fortsatt utveckling kunna ske. Kommande föreskrifter från ASS bör enligt verket kunna underlätta för arbetstagarna att ta del i behandlingen av arbetsmiljöfrågor på planeringsstadiet.

LO bedömer att medbestämmandeavtal på hela arbetsmarknaden dvs. även SAF-området är en viktig förutsättning för att uppnå de målsättningar som DEU anser väsentliga. LO hävdar att i de små företagen är ofta de fackliga arbetsmöjligheterna besvärliga. NARKs förslag om regionala för- troendemän bör därför enligt LO snarast genomföras. LO anser det också viktigt att medbestämmandemöjligheterna i koncernföretag säkerställs. LO/TCO har tidigare framfört krav på förändringar av MBL för att komma tillrätta med problemet. Vidare stöder LO DEUs förslag om förstärkningar av arbetsrätten vad gäller att medbestämmandeprocessen kommer igångi ett tidigt skede. att den fackliga medverkan ska innebära en reell delaktig- het, att information skall lämnas i god tid och att de fackliga organisatio- nerna skall ha möjlighet att få assistans av konsulter. LO anser att NARK bör prioritera detta i sitt arbete.

NARK menar att det finns behov av lagändringar eller andra åtgärder för att komma tillrätta med de problem och brister som dataeffektutredningen har sammanfattat i sina slutsatser. Eftersom NARK inte har slutfört sitt utredningsuppdrag kan man inte uttala sig om hur dessa ändringskrav skall tillgodoses.

NARK hänvisar också angående fackliga förtroendemän till förslagen i sitt delbetänkande OSA 1977: 4.

SACO/SR instämmer med ledamöterna Gustafssons och Lindebergs särskilda yttrande. Utredningen gör sig enligt SACO/SR skyldig till ett tankefel genom att först konstatera att den inte har kompetens att se över arbetsrättslagstiftningen och omedelbart därefter rekommendera principer för arbetsrättsliga förändringar. SACO/SR motsätter sig dock inte en över- syn av arbetsrättslagstiftningen. Tvärtom är det mycket angeläget att re- gelbundet granska hur tekniken ändrar förutsättningarna för lagstiftningen.

SAF biträder också Gustafssons och Lindebergs särskilda yttrande. SAF avvisar bestämt DEUs förslag till ytterligare lagreglering av de an- ställdas medbestämmande i företagen. Medbestämmandet bör i stället

• Sida 228
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 80

enligt SAF regleras via avtal mellan parterna. SAFs förslag till medbestäm- mandeavtal från år [980 beaktar flertalet av de medbestämmandefrågor som utredningen tar upp.

Även SHIO-Fanziqu/örctagmi anser att de frågor som utredningen tar upp bör regleras via ett medbestätnmanderättsavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Arbetsgivareföreningens förslag till medbestämmande- rättsavtal från år 1980 beaktar enligt organisationen flertalet av de medbe- stämmandefrågor som utredningen tar upp.

TCO anser att utredningen på ett insiktsfullt sätt behandlat de frågor som rör de anställdas medbestämmande vid införande av ny teknik, TCO stöder de krav på förstärkning av arbetsrättslagstiftningen som DEU före- slår,

TCO erinrar om att de särskilda frågor som rör problem i koncernföre- tag, fackliga förtroendemäns ställning och möjligheterna att få assistans av ombudsmän och konsulter har behandlats av NARK och att TCO tillstyrk- te NARKs förslag på dessa punkter. Men åtgärder från statsmakternas sida saknas ännu för att lösa dessa för det fackliga arbetet och medbestäm- mandet så väsentliga problem påpekar TCO.

Vad gäller systemutveckling ställer ASS sig positiv till förslaget om konsekvensanalyser men anser att DEU inte angett hur detta arbete rent praktiskt skall gå till. var sakkunskap finns att hämta. vem som avgör om analysresultatet är rimligt osv.

Datainspektionen efterlyser integritetsaspekterna och utgår från att ut.- redningen i sitt fortsatta utredningsarbete även kommer att belysa de effekter som industrins datorisering kan ha från integritetssynpunkt.

LO betonar att användarinflytande måste utvecklas och förstärkas. Forskningen bör enligt LO därför i stor utsträckning behandla frågor som gäller datateknikens användning och konsekvenser för sysselsättning och arbetsmiljö och denna helhetssyn bör också förankras i pågående projekt. Det är också viktigt att de medel för forskningsinitiering som de fackliga organisationerna idag har permanentas för att även användas på detta område. DEUs förslag att en forskningsgrupp bildas kring användarorien- terad systemutveckling anser LO angeläget.

SACO/SR är positivt till konsekvensanalyser och betonar att systemut- vccklingsarbetet måste förändras. Enligt SACO/SR är det betydelsefullt att bedriva forskning och experimentverksamhet om utvecklings- och in? förandeprocessen av datateknik.

SAF däremot anser att DEUs systemutveeklingsmodell är alltför kom- plicerad. SAF menar att det knappast finns någon generell modell för systemutvecklingsarbete och medbestämmande utan att den måste grun- das på typen av datoriseringsprojekt och de speciella förutsättningarna i det enskilda fallet. Beträffande kravet på konsekvensanalyser påpekar SAF att det visat sig vara en metod som i praktiken är mycket svår att använda och därför har ett begränsat värde.

• Sida 229
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 81

TCO betonar behovet av en viss formalism i systemutvecklingsarbetet. Och konstaterar att DEUs förslag är väl grundade.

Utbildningen för de som direkt arbetar med systemutveckling måste enligt TCO väsentligt breddas. Utbildningen måste skapa medvetenhet om datateknikens politiska och sociala karaktär. Denna breddning måste ske såväl på gymnasie- och högskolenivå som i den fackutbildning som sker direkt i arbetslivet. TCO erinrar om att man nyligen i skrivelse till ASS utbildningsdelegation påtalat behovet av arbctsmiljöutbildning för de som arbetar med systemutveckling. Finansieringsfrågan i samband med sådan utbildning måste också enligt TCO lösas. Utredningens förslag om anslag till FoU om modeller för systemutvecklingsarbete tillstyrks av TCO. Så- dan forskning måste för att ge användbara resultat ske i nära samarbete med de anställda och deras fackliga organisationer.

TCO menar vidare att det är nödvändigt att formulera och integrera konsekvensanalyser i utvecklingsprocessen. TCO pekar emellertid på vis- sa förhållanden av betydelse vid en bedömning av konsekvensanalysens roll i utvecklingsarbetet: konsekvensanalyser kan ytterligare fokusera intresset kring de tekniska lösningarna. TCO anser att initialt måste öppen- het linnas för andra lösningar än sådana som innebär införande av ny teknik. TCO framhåller också att förekomsten av utvidgade konsekvens- analyser inte minskar kraven på kompetensuppbyggnad inom de fackliga organisationerna. TCO stöder förslaget om forskning kring konsekvens- analysens integration i utvecklingsmodellen och hänvisar till det s.k. DASlS-projektcts modell.

Utbildning

Utredningens förslag . påskynda införandet av datalära i ungdomsskolan . breddad utbildning på högskolan . samutnyttjande av utrustning . fortbildnig på KOMVUX och AMU . facklig utbildning . ökad rörlighet.

Många remissinstanser betonar kraftigt de förslag till åtgärder som DEU lagt fram. Detta gäller exempelvis kravet på ett skyndsamt införande av datalära i ungdomsskolan och fortbildning av lärare i anslutning därtill. Bl. a. tar LO. SACO/SR. SAF. SHIO. Sl och TCO upp detta. TCO uttalar förhoppningen att de åtgärder som redan vidtagits av datadelegationen leder till en önskvärd påskyndning. SACO/SR påpekar att DEUs förslag till åtgärder borde ha påbörjats lång tidigare. LO och även TCO framhäver att även UHÄzs förslag för forskning och utbildning på högskolorna måste genomföras skyndsamt. LO menar vidare att utbildningen mäste förmedla kunskaper om olika sätt att utnyttja datorstöd och vilka konsekvenser och

l7 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr l23, Bilaga 4

• Sida 230
•  Original

Prop. l981/82:123 Bilaga4 82

möjligheter det kan ha på exempelvis arbetsmiljö. arbetsinnehåll och ar- betsorganisation. LO stöder förslaget att kommunerna skall få statligt bidrag för att kunna genomföra en modernisering av utrustning i skolorna.

Även SAC (.)/SR stöder förslaget om statsbidrag till modernisering av maskinparken. SACO/SR påpekar att i den juridiska utbildningen bör teknikens rättsliga aspekter beaktas.

SAF framhäver att man biträder förslaget att i större utsträckning förläg- ga yrkesförberedande utbildning i gymnasieskolan till företagen för att säkerställa att eleverna får utbildning på en modern maskinpark.

SI anser att det i anslutning till utbildningsåtgärderna också kan finnas skäl att närmare undersöka förutsättningarna för datorstödd undervisning. såväl på dataområdet som i andra ämnen. Utrustning för datorstödd under- visning kan enligt Sl vara ett potentiellt viktigt område för statlig tcknik- upphandling.

Beträffande den tekniska utrustningen i undervisningen pekar utredning- en på två möjligheter 0 ökad företagsförläggning av utbildningen . medel till investeringari modern utrustning

Båda lösningarna innehåller enligt SÖ komplikationer. Det är inte själv- klart menar SÖ att kravet att eleverna skall få utbildning på en modern maskinpark säkerställs genom en ökad företagsförläggning av utbildning.- en.

SÖ erinrar om att man i petita för budgetåret l981/82 har anmält ett behov av kompletterande utrustning till befintliga skolor med fjärde års- kursen av fyraårig teknisk linje enligt en femårsplan. Att försörja skolorna med programvara för olika utbildningsändamål är. som DEU också påpe- kar. ett komplicerat problem. En lösning är på väg genom det arbete som utförts inom projektet PRODlS (programvara och datorutrustning i skolan") och dess uppföljning.

SÖ delar utredningens uppfattning att kunskaper om datateknik i många av de utbildningar som berörs är ett nytt kompetensområde för lärarna. Det krävs därför såväl fortbildning för de redan yrkesverksamma lärarna som förändringar i lärarutbildningen. Eftersom datatekniken ständigt ut- vecklas är det väsentligt att utbildningen får en återkommande karaktär. Viss typ av fortbildning måste med dagens system efterfrågas av lärarna för att nå fram. att erbjuda den är inte tillräckligt. Det är därför angeläget att bygga ut resurserna till den obligatoriska fortbildningenjl

I det nyligen avslutade SÖ-projektet Datorn i skolan tDlS) föreslås bl. a. en omfattande fortbildning av lärare. För budgetåret 1981/82 disponeras ca ! Mkr för fortbildningsinsatser enligt DIS-programmet.

I samband med omorganisationen av den statliga skoladministrationen kommer också lärarfortbildningen att organiseras i andra former. Bl.a. skall verket göra förteckningar över utbildningar för olika lärarkategorier som SÖ finner angelägna och därför bör berättiga lärare till tjänstledighet

• Sida 231
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 83

med B-avdrag för sådana studier. Fortbildning inom dataområdet kommer därvid att prioriteras högt.

Vad gäller utbildning av de redan yrkesverksamma bedömer AMS att deti vissa lägen kan finnas förutsättningar för försäljning av utbildningska- pacitet inom AMU. Detta gäller främst i sådana konjunkturlägen då kapa- citetsutnyttjandet är lågt.

ASS anser att det finns behov av en instans för opartisk sakkunskap och rådgivning. En bred kunskapsuppbyggnad på alla nivåer är enligt ASS viktig. inte minst för ledamöter i skyddskommittér och andra som handläg- ger arbetsmiljöfrågor. Den tekniska utvecklingen inom datorområdet är emellertid så snabb att kunskapsbehovet knappast kan täckas enbart ge- nom breda utbildningsinsatser. Behovet av en instans för opartisk sakkun- skap och rådgivning bör enligt styrelsens mening också uppmärksammas.

LO pekar på att den fortbildning som idag ges i företagen av bl.a. olika konsulter och dataleverantörer är djupt otillfredsställande. LO föreslår att SÖ och AMS ges i uppdrag att tillsammans med de avtalsslutande parterna utarbeta mallar för hur fortbildningen bör ske för olika yrkesgrupper.

RRV ifrågasätter om inte industrin själv har bättre resurser för fortbild- ning än vad AMU har. Kunskapen om datateknik torde enligt RRV vara större i industrin. särskilt inom den kunskaps- och kapitalintensiva verk- stads- och processindustrin. än inom AMU.

SACO/SR instämmer i LO:s kritik av den nuvarande utbildningen på företagen. SACO/SR framhäver dessutom utbildningsförberedelserna så att berörd personal verkligen har tid att deltaga i utbildningen.

När det gäller de redan anställdas fortbildning betonar SAF att den viktigaste utbildningen är den som sker företagsinternt och med direkt anknytning till det egna arbetet -även om detta inte alltid kallas för utbild- ning.

Vad gäller facklig utbildning är många positiva till en ökad kompetens på dataområdet. Det framhävs av LO. SACO/SR. SAF och TCO. SACO/SR betonar att utbildningen bör koncentreras till förändringsprocessen och inte till datatekniken.

SAF framhåller att även för lokala fackliga företrädare den företagsin- terna utbildningen bör vara viktigast. En aktiv medverkan i systemutveck- lingsarbetet underlättas av goda kunskaper om den konkreta verksamhe- ten i företaget. de praktiska problem som skall lösas och de datortillämp- ningar som är aktuella i det enskilda fallet. SAF anser att ekonomiskt stöd för facklig utbildning om datorer och datoranvändning bör förordas genom omfördelning inom ramen för det statliga utbildningsstöd som redan utgår. SAF framhåller dessutom att den aktuella utbildningen om datorer och datoranvändning till stora delar borde kunna genomföras partsgemensamt.

SHIO-Familjef'öretang anser att finansieringen av facklig utbildning bör behandlas i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Om statligt stöd likväl skulle utgå för sådan utbildning bör detta enligt organisa-

• Sida 232
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 84

tionen ske genom en omfördelning inom ramen för det statliga utbildnings- stöd som redan utgår till de fackliga organisationerna.

TCO har också synpunkter på finansieringen av den fackliga utbildning- en och betonar att det bör ske som en förstärkning av de medel som samhället ställer till de fackliga organisationernas förfogande för facklig utbildning.

Synpunkter på det fortsatta utredningsarbetet

RR V anser det väsentligt att det fortsatta utredningsarbetet inom DEU och DEK ger utrymme att relatera datatekniken till sådana bredare analy- ser av industrisamhället och Sveriges roll(er) som liten industrination. I annat fall riskerar åtgärdsförslagen att leda till suboptimeringar eller endast få karaktären av legitimering av en spontan utveckling som länge pågått. RRV menar att sådana bredare analyser är ett effektivare utnyttjande av utredningsresurserna än partiella åtgärdsprogram utformade på grundval av analyserade delproblem. En sammanvägning av olika tänkbara åtgärder är ju aviserad till den kommande datapolitiska proposition. inför vilken också den särskilt inrättade datadelegationen har tilldelats en beredande roll._

TCO förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete belyser följderna för samtliga anställda inom privat och offentlig sektor för att därigenom beslutsunderlag inför datapolitiska ställningstaganden skall bli så likvärdigt som möjligt.

TCO vill inför utredningens fortsatta arbete understryka att slutsatsen om behov av teknikutveckling och teknikspridning inte med nödvändighet blir desamma på alla tillämpningsområden för datortekniken. [ själva ver- ket finns enligt TCO skäl som talar för en tckniksyn -dvs. syn på behovet av teknikutveckling och teknikspridning- som varierar allt efter vilka tillämpningsområden som studeras.

Att t.ex. generellt tillämpa samma rationaliseringssyn på alla delar av arbetsmarknaden är enligt TCOs uppfattning felaktigt. TCO vill därför bestämt varna för att utan vidare lägga utredningens slutsatser om behovet av teknikspridning till grund för likartade slutsatser vad gäller tjänstesek— torn i allmänhet. Naturligtvis föreligger också ett behov av att rationalisera tjänsteproduktion. Hittillsvarande erfarenheter på kontorsområdet visar enligt TCO att de rationaliseringsvinster som beräknas med utgångspunkt i olika kontorstekniska hjälpmedels prestanda visar föga överensstämmelse med de faktiska uppnådda rationaliseringsvinsterna.

• Sida 233
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 85

Bilaga 4.2

Sammanställning av remissvaren över DEU:s interims- rapport Kontorens datorisering — effekter på sysselsätt- ning och arbetsmiljö (Ds A 1981: 16)

Datainspektionen (DI). statistiska centralbyrån (SCB). statskontoret, riksrevisionsverket (RRV). statens arbetsgivarverk (SAV). statens arbets- miljönämnd (SAN), statens institut för personaladministration och perso- nalutbildning (SlPU.). statens arbetsdmarknadsnämnd (SAMN), universi- tets- och högskoleämbetet (UHÄ). Skolöverstyrelsen (SÖ). arbetsmark- nadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen (ASS). styrelsen för arbetar- skyddsfonden (ASF). styrelsen för teknisk utveckling (STU), forsknings- rådsnämnden (FRN), Nya arbctsrättskommittén (NARK). Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU). Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön (INRA). televerket. svenska kommunförbundet, landstingsförbundet (Lt). Sveriges industriförbund (Sl), SHIO-Familjeföretagen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Landsorganisationen i Sve- rige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Riksdataförbundet (RDF), Svenska Bankföreningen.

Flera av remissinstanserna hänvisar till sitt yttrande över det tidigare delbetänkandet.

Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Lendenius vad gäller s.k. grannskapscentraler.

Allmänt

Kommunförbundet konstaterar att betänkandet inte baseras på förhål- landena i kommuner eller landsting. Vidare framhålls att såväl den konkur- rensutsatta industrin som den offentliga sektorn kommer att utsättas för cffektivitetskrav på ett helt annat sätt än tidigare, där utnyttjandet av datateknik kommer att vara ett medel att öka effektiviteten.

Lfanser att rapporten är intressant men att den lider av brister. Så t. ex. anser Lf det anmärkningsvärt att stora och sysselsättningsmässigt bety- dande områden som kommuner och landsting inte alls har studerats. RDF anser det "beklagligt att stora delar av näringslivet undantagits och att rapporten härigenom i första hand belyser situationen inom statsförvalt- ningen". LO anser att "en mer heltäckande bedömning borde varit möjlig att åstadkomma från utredningens sida".

LO och Statskontoret anser att förslagen i stort sett är desamma som i det tidigare betänkandet och LO beklagar att det inte finns mer detaljerade åtgärdsförslag. LO förutsätter att staten i framtiden aktivt bevakar och påverkar den datatekniska utvecklingen. "Detta kan ske exempelvis ge- 18 Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 123. Bilaga 4

• Sida 234
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 86

nom att datadelegationen får riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda departement genomföra rullande femårsplaner över utvecklingen på data— och elektronikområdet för olika branscher. SAV anser att de föreslagna åtgärderna är alltför allmänna för att läggas till grund för någon detaljerad och konkret planering. "Det åtgärdspaket som utredningen diskuterat kan närmast sägas utgöra rekommendationer till beredskap inför befarade bieffekter". SAC O-SR anser att förslagen är för diffust formulerade.

Enligt STU:s mening präglas rapporten av en relativt statisk och något onyanserad bild av kontorsinformationens användarpotential. den snabba teknikutvecklingen och möjligheterna att i Sverige utveckla sådana sy- stem. STU hänvisari sammanhanget till SlNDs elektronikutredningar och STU:s rapporter. bl. a. STU-information nr 240 "Informationsbehandling — STU:s program".

RDF anser att rapporten inte tillräckligt väl belyser den dynamik som följer av teknisk framsynthet. "Det är snarast så att rapporten ger ett intryck av att vi är så illa tvungna att använda avancerad teknik". Enligt RDF är användningen av avancerad teknik — tillsammans med andra faktorer — en förutsättning och en möjlighet för svenskt näringsliv att expandera och skapa en dynamisk utveckling. Nya marknader. produkter I och tjänster kan utvecklas. SAF anser att datatekniken är ett nyckelom- räde när det gäller konkurrenskraft och stigande reallöner.

RRV anser att det saknas en samlad syn på statens ansvar inför fortsatt datorisering. Denna fråga menar RRV innehåller åtminstone tre delfrågor: bevakningsansvar. rollen gentemot företagen samt statligt stöd för lika investeringsinsatser i samband med datoriseringen. Bevakningsansvaret bör enligt RRV röra alternativa framtidsbilder av samlade effekter inom olika områden innehållande bl.a. konsekvensstudier. När det gäller sta- tens roll bör i initialskedet denna i huvudsak inriktas på en normerande roll och därvid ange ramar för företagens agerande samt företagens sociala ansvar i samband med fortsatt datorisering. I övrigt bör företagens eget ansvar för teknikval och investeringar markeras. RRV fortsätter: "Hittills- varande erfarenheter tyder på att staten ej skall vara drivkraft. utan snarast verka som en återhållande kraft. så att tidsutrymme skapas för optimala teknikval. där hänsyn tas till såväl rationaliseringsaspekter som sysselsätt- ning och arbetsmiljö. samtidigt som erforderlig planering och beredskap hinner beaktas inom berörda samhällsområden".

Statskontoret anser att utredningen bör skaffa sig en helhetssyn på kontorsautomation och så utförligt som möjligt bedöma i vilka fall integra- tion bör och kan uppnås med användande av '”allterminaler" och när funktionsdatorer är lämpligare. En med integrationen sammanhängande viktig fråga gäller datakommunikation.

• Sida 235
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 87

Sysselsättningseffekter och arbetsmarknad

Kommmtft'irbuml'et delar utredningens förslag om förstärkta arbetsmark- nadspolitiska resurser liksom att regionalpolitiken behöver förstärkas. Samtidigt menar förbundet att de stora potentiella rationaliseringsmöjlig- heter som DEU anser föreligga på kontor inte gäller på den kommunala verksamheten där endast 5— 10 procent av kontorsarbetet uppskattas som skrivarbete. Förbundet betonar också behovet av konsekvensanalyser som en viktig del i lönsamhetsbedömningarna vid införandet av ny teknik.

SAF anser att utredningen inte övertygande visat att datoriseringen — eller den kontorsautomation som behandlas — kommer att medföra drama- tiska sysselsättningseffekter eller omställningsproblem på arbetsmarkna- den under 80-talet. Snarare anser SAF att utredningsmaterialet tyder på att effekterna blir mer begränsade än vad som förväntas. "SAF finner sålunda inte att utredningen i föreliggande rapport visat att datoriseringens effekter motiverar föreslagna åtgärder på arbetsmarknadsområdet."

_' Angående åtgärderna inom arbetsmarknadsområdet anser Lfatt diskus- sionen förs i "allmänna termer. för okritiskt och utan koppling till huvud- frågan dvs. datoriseringens effekter på sysselsättningen". Utredningen slår t. ex. fast att det under 80-talet "kommer att krävas väsentligt tillskott av förmedlingsresurser om arbetsförmedlingen skall kunna sköta sina upp- gifter på ett tillfredsställande sätt". Lf anser dock att utredningen inte visat vilken effekt kontorsdatoriseringen har på sysselsättningen under 80-talet. Det finns enligt Lf inte heller stöd för antagandet att datoriseringen indi- rekt bidrar till att öka de nytillträdandes problem på arbetsmarknaden. "Med utgångspunkt i utredningens material kan förbundet inte dela den allmänna slutsatsen att datoriseringen generellt kommer att kräva för- stärkta arbetsmarknadspolitiska insatser".

SHIO-Fanzilieföretagen tillstyrker förslaget om att arbetsförmedlingar- na bör förstärka sina insatser för platsförmedling. "Detta bör dock ske i första hand genom omprioriteringar inom ramen för redan tillgängliga resurser”.

AMS delar utredningens förslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken bl.a. "att det kommer att krävas ett väsentligt tillskott av förmedlingsre- surser . . När det gäller den ekonomiska kompensationen vid flyttning har AMS i sin senaste anslagsframställning pekat på hur denna skall kunna förbättras. När det gäller den lokala anpassningen av briStyrkesutbiIdning anser AMS att denna möjlighet redan finns.

Enligt Statskontoret saknas mera offensiva och långsiktiga förslag till åtgärder, som kan underlätta övergången till en förändrad framtida arbets- marknad. "Detta bör övervägas i det fortsatta arbetet". Andra frågor som statskontoret anser det vara intressant och viktigt att få belysta i det fortsatta arbetet är: Finns det olika förutsättningar och drivkrafter bakom datoriseringen i de båda sektorerna (privat och offentlig)? Hur ser samban-

• Sida 236
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 88

den ut"mellan produktivitet och konkurrensförmåga i resp. sektor”? Finns det olika förutsättningar för styrning inom sektorerna?

RR V pekar för sin del på de bristande empiriska grunderna för parallella resonemang rörande villkor för och konsekvenser av åt ena sidan industrin och å andra sidan kontorsverksamhetens datorisering. RRV anser också att spännvidden mellan utbudet av lediga platser och arbetslösa tenderar att bli större än vad som är hanterbart med nuvarande arbetsmarknads- och utbildningspolitik. "Hittillsvarande erfarenheter tyder på att denna arbetsmarknadsproblematik förstärkts av kontorsdatoriseringen samt att problemen främst kommer att beröra de grupper som redan idag har en svag ställning på arbetsmarkmaden. nämligen kvinnor och ungdomar . . . Att som DEU föreslår enbart satsa på förstärkt platsförmedling är ej adekvat mot bakgrund av problemens utseende och sannolika utveckling". RRV anser det angeläget att DEU noga beaktar att hittillsvarande erfaren- heter av kontorsautomation hänför sig till en tid av allmän expansion. vilket till viss del kan ha bidragit till att mildra datoriseringens negativa effekter på sysselsättning och arbetsmiljö.

STU anser det "klart att kvinnorna kommer att drabbas av datorisering- en mer än män" mot bakgrund av att kontorsvärlden domineras kvantita- tivt av kvinnor. STU ser detta som en viktig jämställdhetsfråga och som bör beaktas inom arbetsmarknadsutbildningen och vid de utvecklingsstu- dier för framtida kontor som utredningen föreslår.

SÖ anser att man av utredningsmaterialet kan dra slutsatsen att —- datoriseringen medför minskat personalbehov som i första hand regleras

genom minskad rekrytering. inte genom friställningar — nyrekryteringsbehovet på området främst kommer att avse mer kvalifi-

cerad arbetskraft med yrkesutbildning och/eller arbetslivserfarenhet. SÖ finner därför skäl att befara en kraftig ökning av svårigheterna på arbetsmarknaden för kvinnor och ungdomar. För dessa kategorier har framför allt kontors-. handels- och vårdyrken varit inkörsport till arbetsli- vet. Av en SÖ-rapport framgår t. ex. att bland 23-åriga kvinnor med enbart grundskoleutbildning var år 1978 de vanligaste yrkena sekreterare/konto- rist. sjukvårdsbiträde och affärsbiträde. En uppföljningsstudie av elever som avslutat arbetsmarknadsutbildningen andra kvartalet 1980 visar att drygt 75 procent av de kvinnor som fullföljt studierna genomgått utbildning inriktad på vård- eller kontorsområdet. Av en SÖ-rapport framgår att antalet arbetssökande ungdomar mellan åren l978 och 1980 ökat med cirka 5000 individer (14 %). Av dessa var drygt 4500 eller cirka 90 procent kvinnor. Ökningen föll dessutom nästan helt på dem som genomgått gym- nasieskolans traditionellt ”kvinnodominerade” studievägar. SÖ linner därför att det är mycket viktigt att kvinnor kan påverkas till att välja en studieinriktning utanför de traditionella kvinnliga utbildningsvägarna och yrkena. både i skolan och arbetsmarknadsutbildningen. Annars befarar man att kvinnors situation på arbetsmarknaden sannolikt avsevärt kommer att försämras.

• Sida 237
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 89

SAMN anger att man fått i uppdrag av regeringen (1981-04-30) att med utgångspunkt i de utredningar och de rapporter som finns tillgängliga belysa hur kvinnors arbetsmarknad inom den statliga sektorn kommer att påverkas av framtida datoriseringar. Uppdraget skall redovisas till rege- ringen l982-02-Ol.

Enligt SIPU förbilligas datakraften och blir ekonomiskt tillgänglig i en ojämnförligt större. omfattning än tidigare. Tillsammans med statsmakter- nas skärpta krav på besparingar kommer dessa förhållanden sannolikt att påskynda en utveckling mot en kraftigt ökad rationalisering av kontorsar- betsmiljöerna bl. a. med hjälp av datorer. "Det innebär att datoriseringen av den offentliga förvaltningen kan få ett hastigt. okontrollerbart och dramatiskt förlopp”.

SA V anser att rationaliseringsvinsterna finns att hämta inom det traditio- nella kontorsarbetet. men även på längre sikt framför allt inom handlägg- ningsarbetet.

Televerket betonar starkt att de ökade möjligheterna till telekommunika- tion kan påverka den regionala sysselsättningen positivt. "Detta bör beak- tas redan nu i olika regionalpolitiska överväganden". Televerket anser också att kontorsdatoriseringen kan ge andra grupper ökade möjligheter. exempelvis kan rörelsehindrade på enklare sätt fullgöra olika arbetsuppgif- ter genom bl.a. telefon/TV-konferenser. bekväm åtkomst av information via terminal. mindre krav på fysisk förflyttning till speciell arbetsplats.

SAV anser att utredningen i försöken att klarlägga datoriseringens effek- ter på sysselsättningen förefaller ha mött de största svårigheterna. Men "det kanske trots allt är på detta område som detär mest angeläget med ett gott underlag för förebyggande åtgärder. Det vore därför önskvärt att utredningen i det fortsatta arbetet på denna punkt kunde göra djupare gående analyser av olika teknikalternativ".

Spridning

STU anger att i laboratorier världen över och speciellt de resursstarka multinationella dataföretagen pågår en intensiv utprovning av framtidens kontorsinformationssystem. Utvecklingen av datanät, datagrafi, databas- system, programmeringshjälpmedel. artificiell intelligens och slutligen di- rekt verbal kommunikation mellan människa och maskin exemplifierar aktuella utvecklingssteg. STU pekar på behovet av ett samspel mellan leverantörer och användare och menar att detta förutsätter kompetens på bägge sidor. STU medverkar idag i ett flertal viktiga projekt för sådan datateknisk tillämpningsutveckling bl.a. DASIS. ISOK (lnformationsbe- handling för samhällsplanering och kommunalteknik) och DiS. STU:s stöd gäller framtagande av kravspecifikationer. teknisk utveckling och teknik- upphandling. STUzs erfarenhet är att nuvarande planerings- och besluts- system inom offentlig förvaltning ibland kan verka hindrande för utveck- ling av önskad teknik.

• Sida 238
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 90

Stutskonroret anser att leverantörer och tekniken i sig är de starkaste och mest svårstyrda drivkrafterna bakom datoriseringen.

Bankerna har för sin del angett att en faktor som kommer att verka dämpandc på spridningshastigheten är bristen på erfarna specialister inom många av de områden som kan väntas bli högaktuella under SO-talet (datakommunikation mellan olika system. kryptering. distribuerade sy- stem m. m.).

I detta sammanhang kan noteras att Suns-kommer anser att det finns flera skäl att diskutera ADB-specialisternas roll i samband med införandet av kontorsinformationssystem och andra mindre ADB-system. "Utveck- lingsansvaret bör läggas på ordinarie linjepersonal. som vid behov kan stödjas av AR-specialister och inte på ADB-specialister. Dessa bör istället utnyttjas i första hand för de mer tekniska delarna av utvecklingsarbetet. För detta talar såväl den allmänna bristen på ADB-specialister. som att man kan ifrågasätta om det är möjligt för en och samma person att utveckla hela den komplexa kompetens som efterfrågas".

Beträffande möjligheten att mäta produktiviteten i tjänstesektorn har EFI på STU:s uppdrag genomfört en undersökning. STU bedömer det som mycket svårt att göra sådana mätningar.

Enligt TCO saknas i utredningen en analys av de större leverantörsföre- retagens satsningar på området kontorsautomation. "I den mån de planer dessa företag står för realiseras blir sysselsättningseffekterna väsentligt mer drastiska än de av utredningen antydda". TCO anser det angeläget att utredningen i sitt fortsatta arbete ingående granskar de faktorer som even- tuellt förhindrar en sådan snabb expansion i införandet av ny kontorstek- nisk utrustning. TCO saknar vidare i rapporten en sammanfattning av tillgänglig datatekniks nuvarande användningsområden och sannolika ut- vecklingstendenser. T.ex. borde den sannolika omfattningen av hänvis- ningssystem. av integration mellan kontors- och tryckerifunktioner närma- re ha analyserats. liksom förändringar vad avser tekniken för datafångst och datalagring. Eventuella integrationsvinster vid olika kombinationer av kontorstekniska hjälpmedel borde också närmare ha behandlats. TCO förutsätter att ovan nämnda områden tas upp i utredningens slutbetän- kande.

Statistik

SHIO-Familje örerugen avstyrker förslaget om en särskild investerings- statistik bl. a. mot bakgrund av att det torde medföra betydande uppgifts- Iämnarkostnader.

Televerket är tveksamt till om det är möjligt och lönsamt att införa en alltför avancerad investeringsstatistik. Detta med hänsyn till bl.a. den snabba tekniska utvecklingen på området.

SAC O—SR anser att en förbättrad arbetsmarknadsstatistik om brutto-

• Sida 239
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 91

strömmar behövs helt oberoende av de förändringar somjust datorisering- en kan medföra.

Med hänsyn till bristen på statistiskt material och svårigheterna att mäta och tolka åtskilligt sådant material på dataområdet anser SCB att utred- ningen "på ett insiktsfullt sätt behandlat statistikfrågorna inom sitt områ- de". Verket är väl medvetet om bristerna" i den statistiska belysningen av. olika aspekter på datatekniken och har också vidtagit åtgärder med anled- ning härav. bl.a. pekas på en förstudie ("Grus i maskineriet"). SCB för sedan en lång och intressant diskussion om hur dessa brister skall kunna avhjälpas. "Det stora behovet av en bättre löpande "statistik om datatekni- kens användning och effekter motiverar enligt SCB att regeringen ger verket i uppdrag att inkomma med förslag till innehåll och former för en löpande statistik på detta område . . . Eftersom verket inte har möjlighet att finansiera arbetet med egna medel måste dock särskilda medel ställas till verkets förfogande vid ett eventuellt uppdrag".

Arbetsmiljö

Lf vill varna för en övertro på möjligheterna att åstadkomma reella arbetsmiljöförbättringar via skärpt lagstiftning. "Det finns inte belägg för att nu gällande arbetsmiljölag har sådana brister eller är så ofullständig att ytterligare regler måste tillföras". ' Lf vill så långt möjligt undvika detaljregleringar i arbetsmiljölagen men tillstyrker att föreskrifter på dataområdet utarbetas. "Det finns dock up- penbara risker i att alltför snabbt forcera föreskriftsarbetet på detta områ- de. Insamling och värdering av forskningsrön och praktiska erfarenheter av datoranvändning är naturliga led som måste föregå eventuella beslut om föreskrifter".

Televerket anser att det varken är lämpligt eller önskvärt med bindande föreskrifter inom arbetsmiljöområdet med hänsyn till områdets komplexi- tet.

SACO-SR vill än en gång betona betydelse av skyndsamma insatser från ASS inom arbetsmiljöområdet.

LO anser att den anvisning om bildskärmsarbete som nu finns snarast bör omarbetas till en föreskrift.

SAV påpekar att i arbetstidsavtalet på det statliga området sägs: "[ den utsträckning som påkallas av arbetsförhållandena, skall arbetstagare ha särskilda arbetspauser" och som exempel på sådant arbete nämns läsning av löpande text från bildskärmar.

ASS instämmer i allt väsentligt i de målbeskrivningar. krav och värde- ringar som kommer till uttryck i rapporten. ASS efterlyser dock fortfaran- de en analys av de möjligheter och begränsningar som samhällets styrme- del har för att förverkliga intentionerna. "Styrelsen är för sin del beredd att så långt det är praktiskt möjligt utarbeta regler för användande av dator-

• Sida 240
•  Original

Prop. 1981/82: [23 Bilaga 4 92

teknik. Styrelsen är dock medveten om begränsningarna i genomslagskraft av styrmedel av typ allmänna råd”. ASS hänvisar också till sitt tidigare yttrande.

LO anser att datatekniken inte får utnyttjas som ett instrument för kontroll och övervakning av arbetet. "Här kan samhället bidra bl.a. ge- nom att förbättra ASS möjligheter att medverka till förhandsgranskning av teknisk utrustning och i standardiscringsverksamheten". LO anser också att facket måste få tillgång till egna konsulter för att förbättra fackets medverkan i den datatekniska utvecklingen.

När det gäller stöd till utvecklingen av arbetsmiljövänlig teknik anser SHIO-Familjejöretagen att ett särskilt stöd till fackliga organisationers arbete med specificering och utveckling av alternativ teknik inte bör utgå.

.S'tutskontoret anser att kostnader för åtgärder i samband med att förbätt- ra arbetsmiljön bör försöka uppskattas och vägar att finansiera dessa bör anges.

SACO-SR anser att utredningen borde ha ägnat större uppmärksamhet åt hur kvalificerade arbetsuppgifter påverkas av datoriseringen. "Det före- ligger risk för att den fortsatta utvecklingen medför möjligheter att auto- matisera olika slag av handläggningsrutiner Utrymmet för kreativitet och initiativ får inte minska . . . Man måste vara speciellt kritisk till system där risk finns att kontakter handIäggare-klienter-kunder ersätts med data- tekniska lösningar".

SAF anser att "en ensidig satsning på arbetsvidgning kan försvåra för de nytillträdande på arbetsmarknaden att få ett arbete som passar".

STU anser att "förutsättningarna finns till positiva effekter av sådant slag som exempelvis ökad individuell valfrihet vid planering och genomfö- rande av arbetet. bättre arbetsorganisation med ökat personligt ansvar, bättre arbetsmiljö och vidgning av de handikappades arbetsmarknad".

lnotn sektorn för kontorens automatisering avser STU att under bå 1981/82 påbörja en undersökning av möjligheterna att åstadkomma en användarnära försöksmiljö för experiment med datorbaserade hjälpmedel i arbetslivet. Syftet är att bidra med kunnande och teknik för att ur olika synpunkter få en bättre svensk industri.

I anslutning till utredningens diskussion om stöd till arbetsmiljövänlig teknik erinrar STU om att man under lång tid arbetat med utveckling av dylika projekt. 1 STU:s planering av det framtida tillämpningsprogrammet övervägs insatser av just det slag utredningen nämner på sid. l23— 124.

STU fäster vid sin planering stor vikt vid bl.a. kontorsmiljöfrågorna i termer av organisation, sociala relationer. decentralisering och centralise- ring. arbetsinnehåll m.m. ”Teknikutvecklingen inom dataområdet går snabbt. varför det är nödvändigt att frigöra sig tankemässigt från dagens tekniska utbud av datateknik". Mot denna bakgrund pågår förstudier i syfte att om möjligt formulera kompletterande krav på teknikutveckling för olika applikationer.

• Sida 241
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga4 - 93

ASS instämmer i att "Vid forskning om framtidens kontor bör därför önskvärda samhällsstrukturer bilda utgångspunkt för bedömningen av tek- nikens möjligheter" och "den önskvärda arbetssituationen bör således vara en utgångspunkt för systemutformningen”.

Televerket tillstyrker ökade forskningsinsatser beträffande framtidens kontor och anser sig ha en central roll i detta sammanhang.

SAF anser att "i stället för att ensidigt betona de problem och avigsidor som datateknikenkan tänkas föra med sig bör utbildningen och forskning- en om datoriseringseffekter i ökad utsträckning också belysa dels datori- seringens betydelse för en gynnsam produktivitetsutveckling. dels de nya möjligheter att skapa ett bra arbetsliv och ett bra samhällsliv som datatek- - niken kan ge upphov till".

Företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet är beredda att åt utredningen ta fram en katalog över angelägna forskningsobjekt kring de problem som är aktuella för dataeffektutredningen.

Regeringen har uppdragit åt FRN (1980-0440) att utarbeta ett samlat program för forskning rörande datateknikens framtida användning m.m. Detta utredningsförslag beräknas kunna redovisas för regeringen kring årsskiftet 1982/83. '

_ Utredningen rörande information om risker i arbetkmiiiön (INRA) har i sitt arbete konstaterat att det finns behov av rådgivning vad gäller god teknikanvändning. INRA överväger därför förslag omförsöksverksamhet med sådan rådgivning, bl.a. vad gäller teknik i kontorsarbete. INRA konstaterar vidare att "den tekniska utvecklingen sker inom många områ- den så snabbt att dokumenterad erfarenhet sällan finns att tillgå. Dessutom är praktisk verksamhet med att tillhandahålla och sprida saklig och opar- tisk information om erfarenheter av ny teknikanvändning begränsad".

Statskontoret anser att förslag bör läggas fram hur en datorisering kan möjliggöra ökad decentralisering" av olika såväl kontorsservicefunktioner som ”sakverksamheter".

TCO anser att de möjligheter- en kombination av data- och kommunika- tionsteknik ger att fysiskt decentralisera tjänsteproduktion skall tillvara- tas. Enligt TCO krävs dock betydande forskningsinsatser för att finna lämpliga former för sådan decentralisering. Ett självklart krav i detta sammanhang bör vara att en decentralisering skall avse sammanhållna verksamheter och inte enbart enskilda funktioner i en verksamhet.

SAF anser att hemterminalsarbete kan vara ett.-alternativ 'som ökar möjligheterna i vissa sysselsättningssvaga regioner och för vissa handikap- pade.

LO anser att grannskapscentraler har nackdelar i form av bl. a. svårighe— ter för facklig verksamhet. .

DI anser att de eventuella säkerhetsproblem som kan vara förknippade med hemterminaler och grannskapscentraler i och för sig kan diskuteras men DI anser för sin del att underlag för närvarande saknas för att göra en

• Sida 242
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 4 94

närmare analys av dessa frågor. "Inspektionen vill endast påpeka att den datorisering som sker ofta leder till en ökad registrering och kontroll av den berörda personalen beträffande tillträde till lokaler. behörighet att manövrera terminaler, loggning av vidtagna åtgärder osv. —— vilket allt givetvis får konsekvenser från integritetssynpunkt".

ASS konstaterar med tillfredsställelse att utredningen ställer samma krav på arbetsmiljön när det gäller hemterminalarbete.

TCO konstaterar med tillfredsställelse att utredningen ser mycket små möjligheter att organisera hemarbete och arbete vid fjärrkontor (t.ex. SlGA) på ett sådant sätt att det utvidgade effektivitetsbegreppet kan upp- fyllas. Som en konsekvens av detta synsätt borde emellertid enligt TCO utredningen ha diskuterat åtgärder för att förhindra att en sådan utveckling kommer till stånd.

Däremot anser TCO att utredningen redovisar en principiellt alltför positiv syn på s. k. grannskapscentraler. TCO instämmer här i de syn- punkter som framförts av ledamoten Lendenius i ett särskilt yttrande.

Medbestämmande -— systemutveckling

Kommunförbundet hänvisar till det centrala medbestämmande avtal som slöts 1980. Det avtalet ger möjligheter att sluta lokala avtal bl. a. om organisations- och rationaliseringsverksamhet. [ dessa avtal skall obligato- riskt ingå följande: "Om införande eller utvidgning av datorisering eller annan ny teknik och därmed sammanhängande systemutveckling aktuali- seras har lokala arbetstagarorganisationer rätt att delta i utrednings- och plancringsarbetet samt genomförande av de åtgärder som följer därav."

SAF avvisar bestämt en utvidgning av den arbetsrättsliga lagstiftningen och ifrågasätter "den i många sammanhang aktuella tendensen att utan närmare analyser göra datafrågorna till förevändning för att på olika områ- den föreslå statliga ingrepp och resursförstärkningar".

L() och TCO understryker starkt behovet av att förstärkningar kommer till stånd inom den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Enligt TCO måste lagstiftningen ålägga arbetsgivaren en skyldighet att redan i det skede då planer som rör teknikanvändning börjar utarbetas informera de fackliga organisationerna. Vidare måste en förutsättning för utredningsprocessen vara att avtal träffas. TCO anser att dessa frågor måste regleras i den arbetsrättsliga lagstiftningen. så att en verklig och effektiv medbestämmanderätt garanteras.

LO förutsätter att staten i framtiden aktivt bevakar och påverkar den datatekniska utvecklingen. "Detta kan ske exempelvis genom att datadele- gationen får riksdagens uppdrag att i samarbete med berörda departement genomföra rullande femårsplaner över utvecklingen på data- och elektronikområdet för olika branscher. _

ETF hade sett det som positivt om utredningen fört några resonemang om för- och nackdelar med fackligt veto vid införandet av ny teknik.

• Sida 243
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 4 95

Statskontoret anser att utredningen bör förtydliga sin ståndpunkt röran- de datoriseringen och arbetsrättslagstiftningen.

RRV anser att diskussionen rörande koncernproblematiken är en gene- rell fråga om tillämpningen av medbestämmandelagen och annan arbets- rättslig lagstiftning. som ej enbart eller ens i första hand bör ta sin utgångs- punkt i datoriseringen.

SACO/SR anser att en förutsättning för att påverka datoriseringen är att en övergripande målsättning med datoriseringen formuleras.

Statskontoret anser att "varje datorbeslut bör ske i enlighet med en för hela organisationen gemensan "ADB-policy" och en övergripande ratio- naliseringsplan".

SF understryker att skyddskommittéorganisationen har en given plats i samband med systemutveckling.

STU delar helt utredningens bedömning av vikten av goda systemut- vecklingsförfaranden och har för sin del inom sitt program för kunskapsut- veckling lämnat stöd till skapandet av två stycken systemutvecklings- Iaboratorier. dels vid CTH och dels vid KTH. STU stöder utredningens förslag om ökade insatser för att i större omfattning i systemutvecklings- modellerna kunna inkludera konsekvensanalys. organisationsanalys och personalutvecklingsplaner.

RDF instämmer i "nödvändigheten av ett starkt användarinflytande i systemutvecklingsarbetet". Frågan om metoder för utveckling av system för kontorens datorisering bör sannolikt ses över. De metoder som normalt används vid administrativ systemutveckling är med hänsyn till kontorsda- toriseringens speciella egenskaper möjligen inte direkt tillämpbara". För den fortsatta utvecklingen av kontorens datorisering torde skapandet av en infrastruktur för kommunikation och gemensamma funktioner t. ex. elek— troniska arkiv vara av fundamental betydelse. Detta ställer enligt RDF helt andra krav på beslutsfattande än tillskapandet av isolerad utrustning t. ex. skrivautomater som hittills varit rådande.

Statskontoret anger att man håller på att utveckla ett generellt system för datorbaserad diarieföring.

Utbildning

Kommunförbundet delar DEUs syn på utbildning och kompetens och att det krävs stora insatser för att höja kompetensnivån och få en teknikan- vändning som är behovsanpassad. Det är följaktligen viktigt att såväl parternas. användarnas som specialisternas olika behov av kompetens tillgodoses. För redan yrkesverksamma bör utbildning kunna ske som bristyrkesutbildning.

Lf anser förslaget att AMS och SÖ tillsammans med parterna på arbets- marknaden skall utarbeta mallar att användas i internutbildning för anställ- da som berörs av datoriseringen är oklart. ”Det är dessutom principiellt

• Sida 244
•  Original

Prop. 1981/82: [23 Bilaga 4 %

diskutabelt. De anställdas utbildningsbehov är i huvudsak en arbetsgivar- angelägenhct". För att möta det stora utbildningsbehtwet i'datafrägor som finns på den kommunala arbetsmarknaden har Lfinlett ett samarbete med ' Riksdataförbundet om framtagning av ett utbildningsmaterial i datalära. Kommuner och landsting skall använda materialet i olika kombinationer för utbildning av olika målgrupper.

LO anser att SÖ och de avtalsslutande parterna bör få i uppdrag att utarbeta mallar för fortbildningskurser och läroplaner för olika grupper i företagen. LO anser också att en "kraftig ökad satsning måste göras av utbildning för fackliga förtroendevalda inom olika områden".

Televerket tillstyrker att fackliga företrädare ges utbildning enligt betän- kandets inriktning.

SACO/SR anser att utredningen bör precisera vilka resurser som behövs för att genomföra den nödvändiga utbildningen i ekonomiska och personel- la termer. ' '

SAF anser att förslaget om utbildningsfonder ännu är så oklart att det inte finns någon möjlighet att ta ställning till det.

TCO anser att utredningens förslag om företagsanslutna utbildnings- fonder bör genomföras. Detta ser TCO som en naturlig väg att inkludera kostnaden för utbildning i de kostnader som kalkyleras för investeringar i ny teknik. Dock är TCO tveksam till sådana fonder vad avser de mindre företagen. "Eftersom dessa företags resurser i många fall inte svarar mot de verkliga utbildningsbehoven bör andra lösningar prövas. t.ex. genom att viss del av avgifterna till utbildningsfonder avsätts till en central utjäm- ningsfond".

RRV anser att KOMVUX utbildningsutbud bör vända sig till anställda i mindre företag samt övriga målgrupper eftersom de större företagen vanli- gen har egna resurser för utbildning. '

ASS understryker att utbildningen även bör riktas till arbetsmiljöansva- riga t. ex. skyddskommittéledamöter. beslutsfattare i fråga om arbetsmiljö och inköp samt skyddsombud.

SIPU noterar med tillfredsställelse den utbildningsmedvetenhet som präglar rapporten. SIPU delar i huvudsak de uppfattningar inom dessa områden som framförs i rapporten och ställer sig bakom utredningens bedömningar och åtgärdsförslag. Det senare gäller speciellt för de avsnitt som behandlar utbildning. "Kunskap om den nya tekniken och dess effek- ter är en förutsättning för att man skall kunna använda sig av denna på ett framgångsrikt sätt".

SIPU anser att bristen på utbildade lärare är ett problem inom den ' statliga sektorn. SIPU hävdar att för att förverkligade utbildningsmäl som utredningen anger och som SIPU ställer sig bakom krävs att lärarresursfrå- gan löses på ett tillfredSställande sätt. Ett sätt'att minska behovet" av lärarinsatser inom den grundläggande lärarutbildningen är att utveckla och genomföra en bred användarutbildning som utredningen rekömmendcrar

• Sida 245
•  Original

Prop. l981/82: l23 Bilaga 4 97

SlPU att ta fram. Ett omfattande utvecklingsarbete med detta syfte pågår redan inom SlPU.

UHÄ räknar med att i nästa års anslagsframställning kunna föreslå hur grundläggande datainriktad utbildning inom den administrativa. ekonomis- ka och sociala sektorn bör förstärkas. Vidare räknar UHÄ med att åter- komma med förslag om förstärkning av resurserna för forskning inom området datorsamhällets utveckling på grundval av ett pågående bered- ningsarbete i nära samarbete med berörda högskoleenheter.

• Sida 246
•  Original

• Sida 247
•  Original

BILAGA 5

• Sida 248
•  Original

• Sida 249
•  Original

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om samordnad datapolitik såvitt avser industride- partementets verksamhetsområde.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 tillkallade chefen för industridcparementet en kommitté för att utreda datateknikens effekter på näringslivets utveckling. Kommittén'. som antog namnet data- och elcktronikkommitte'n (DEK) (l l978:tl4). avlämnade i augusti 1981 delbetänkandet (SOU l981z59) Datateknik i industriproduktionen. Tidi- gare har kommittén publicerat rapporterna (SOU l980: l7) Datateknik och industripolitik. Datateknik. ekonomisk tillväxt och sysselsättning (Liber förlag 1980). (SOU l98l: IO) Datateknik i verkstadsindustrin. (SOU 1981: ll) Datateknik i processindustrin. samt (Ds I l980:7) lndustri- och forskningspolitiska program inom data- och elektronikområdct. Reserap- porter från USA. Finland. Storbritannien. Västtyskland. Japan och Frank- rike.

Kommitténs direktiv (dir. [978166] bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5: [.

Betänkandet Datateknik i industriproduktionen innehåller bl.a. förslag om samordnade teknikspridningsinsatser. åtgärder för att främja teknikut— veckling och långsiktig kompetensuppbyggnad vid de tekniska högskolor- na. stöd till industriellt utvecklingsarbete samt främjande av bred spridning av datorstödd produktionsteknik.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgctts av försvarets forskningsanstalt (FOA). televerket. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) som bifogat yttranden

' Ledamöter: Nils Mårtensson. ordf.. t.f. professor. Gunnar Du Rietz. ek.dr.. Gunnar Eliasson. docent. Birgitta Frejhagen. sekr.. Arne Gadd. riksdagsled. Wil- liam lngberg. dep.sekr.. Torkel Lindahl. riksdagsled. Sören Lindebro. ing.. Roland Petersson. dir.ass.. (."-unnar Ribrant. dep.räd.. Bertil Thorngren. docent. Experter: Bertil Brodén. dep.sekr.. Bengt Lundberg. avd.dir.. Anders Reuter- swärd. kansliråd. Torsten Löfgren. dep.sekr.

19 Riksdagen 1981/82. 1 sant!. Nr 123. Bilaga 5

• Sida 250
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5

[N)

från universiteten i Uppsala och Lund. Kungl. Tekniska Högskolan (KTH), Tekniska Högskolan i Linköping. Chalmers Tekniska Högskola (CTH). Högskolan i Luleå samt styrelsen för Uppsala högskoleregion. utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH). skolöverstyrcl- scn (SÖ). kommerskollegium som bifogat yttrande från Svenska Handels- kammarförbundet. överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbcts- marknadsstyrclsen (AMS). arbetarskyddsstyrelsen. statens industriverk (SlND). statens vattenfallsverk. styrelsen för teknisk utveckling (STU). länsstyrelsen i Södermanlands län efter hörande av utvecklingsfonden. handelskammaren. länsskolnämnden samt L()-, TCO- och SACO/SR—or- ganisationernai länet. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus. Västernorr- lands och Norrbottens Iän. lngenjörsvctenskapsakademien (IVA). Norr- landsfonden. de regionala utvecklingsfonderna i Stockholms. Söderman- lands och Göteborgs och Bohus län. Landstingsförbundet. Sveriges civil- ingenjörsförbund (CF). Sveriges industriförbund. Lantbrukarnas Riksför- bund (LRF). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisa- tionen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO) som bifogat yttran- den från Svenska Transportarbetareförbundet. Handelsanställdas För- bund. Svenska Träindustriarbetareförbundet. Svenska Byggnadsarbetare- förbundet. Svenska Fabriksarbetareförbundet. Statsanstalldas Förbund (SF) och Svenska Metallindustriarbetareförbundet. Svenska Arbetsgivare- föreningen (SAF). Kooperativa förbundet (KF). Sveriges Mckanförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation-Familjeföretagen (Sl—llO-Fa- miljeföretagen). Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV). Institutet för verkstadsteknisk forskning (lVF). Stiftelsen institutet för Företagsut- veckling (SlFU). Svenska 'l'räforskningsinstitutet (STFI) och Svenska Ccl- lulosa- och Pappersbruksföreningen (SCPF) gemensamt. Stiftelsen för Mc- tallurgisk Forskning (MEFOS). riksdataförbundet (RDF). Boliden AB. Sandvik AB. Saab-Scania AB. Volvo AB samt dataeffektutredningen (DEU) (A l978:05).

En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.2.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrunden

Regeringens beslut om tillkallande av data- och elektronikkommittén (DEK) grundade sig på bedömningen att datateknik och elektronik redan kommit att få stor betydelse inom vissa områden men snabbt också kom- mer att bli allt mer generellt tillämpbar inom praktiskt taget all verksamhet. Mot denna bakgrund har DEK som tidigare angivits framlagt ett antal rapporter samt ett betänkande (SOU l98lz59) med förslag gällande verk- stads- och processindustrin som jag nu avser att delvis behandla.

• Sida 251
•  Original

Prop. 1981/82:123 Bilaga 5

'N

På många sätt innebar 1970-talet ett nytt utvecklingsskede för svensk industri. Från 1960-talets mitt minskade också industriproduktionens till— växttakt för att under några år mot slutet av l970-talet t.o.m. bli negativ. Även vad gäller industrisysselsättningen har. med undantag för några år i början av l970-talet. en långsam minskning ägt rum sedan mitten av l96()- talet. Också den genomsnittliga produktivitetsökningen inom industrin var sjunkande under 1970-talet. Till stor del kan den förklaras av dåligt kapaci- tetsutnyttjande inom de industriella basnäringarna.

lngen enskild faktor kan dock förklara dessa problem. Snarare är det en kombination av faktorer inom och utom landet som samverkat och bidragit till att problemen slagit igenom och vuxit i omfattning. En av de faktorer som påverkar konkurrensförutsättningarna och som också framhålls av DEK är den snabba teknikutvecklingen. De allt kortare produktcyklerna i kombination med ökad teknisk komplexitet höjer bl.a. kraven på kortare återbetalningstider. Industrins utveckling och förutsättningar under l980- talet präglas därför av en tendens till ökad osäkerhet om marknaden vilket ökar företagens risksituation, Samtidigt med behovet av ökat risktagande och satsningar i immateriella tillgångar. vilka först på sikt beräknas ge avkastning. har industrins förmåga till egenlinansiering försämrats inom vissa branscher. Till detta kommer att den svenska industrin också blivit alltmer internationellt beroende.

Den långsamma produktivitetsökningstakten inom industrin är ett ge- mensamt drag för det helt övervägande antalet ()ECD-länder. [ den nuva- rande internationella ekonomiska situationen. som kännetecknas av hög arbetslöshet och låg tillväxttakt kombinerat med en relativt hög inflations- nivå. framstår en höjning av produktiviteten som ett viktigt sätt att förbätt- ra industrins internationella konkurrenskraft. För Sveriges del är en kon- kurrenskraftig industri av avgörande betydelse när det gäller att komma till rätta med de ekonomiska balansproblemen.

2.2 DEK:s förslag

Enligt DEK:s mening kan satsningar på datateknik i industriproduk- tionen bidra till en önskvärd höjning av effektiviteten i industrin. Tillämp- ningar av datateknik kan också enligt DEK utgöra produkteri sig eller som medel att öka försäljning av andra produkter t.ex. systemleveranser till industri- och anläggningsprojekt.

DEK föreslår bl. a.

. att regionala verkstadstekniska utvecklingscentra inrättas med syfte att komplettera högskoleforskningen. främja forskningssamverkan mellan högskolor och industrin. bedriva industriellt utvecklingsarbete samt genomföra teknikspridningsprogram . att ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin byggs upp i samma syfte som de verkstadstekniska utvecklingscentra.

• Sida 252
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 4

Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas av DEK för en femårsperiod uppgå till 210 milj. kr. varav (80 milj. kr. till verkstadstekniska utveck- lingscentra. 30 milj. kr. till ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin. En utförlig redovisning av DEK:s förslag återfinns i SOU l98lz59.

2.3 Allmänna överväganden

De övergripande utgångspunkter och målsättningar som DEK redovisat delas av nära nog samtliga remissinstanser. RRV anser dock att DEK inte belyst hur bästa teknikval skall göras. dvs. teknikval där industrins mark- nadsförutsättningar stärks samtidigt som eventuella negativa effekter på yrkeskunskaper. sysselsättning och arbetsmiljö minimeras.

LO biträder förslaget till statliga satsningar i syfte att stimulera utnytt- jandet av datateknik och elektronik under förutsättning att användarnas inflytande över utvecklingen förstärks genom att kunskapsbasen i företa- gen stärks.

TCO framför liknande synpunkter. TCO framhåller bl.a. att de anställda måste få en central plats i beslutsfattandet och integreras i hela föränd- ringsprocessen. Skulle detta inte ske tror inte TCO att svensk industri kommer att kunna klara den strukturomvandling som är nödvändig för att öka indudtrins konkurrenskraft. TCO anser att strukturomvandlings- processen däiför blir en av industripolitikens allra viktigaste arbetsuppgif— ter under kommande år.

Duraeff-(”kfll'l't'dllfIUZCHI (DI—Im framhåller att det i varje fall på kort sikt inte finns något realistiskt alternativ till att industrin satsar påatt utnyttja den avancerade teknik som är tillgänglig men att detta gör det desto viktigare att finna vägen att styra hur datorstödet skall utvecklas och användas i industrin.

Swix/contura! finner det sannolikt att flera faktorer medverkar till att utvecklingen kommer att skilja sig från den tidigare rationaliseringsrörel— sen eftersom rationaliseringar kommer samtidigt inom såväl industri. ser- vice och förvaltning. Därmed skulle enligt statskontoret direkta effekter på den totala sysselsättningsnivän inträffa. inte heller DEK:s slutsatser be- träffande den teknologiska arbetslöshetens storlek finner statskontoret välgrundade utan menar att man bör studera faktorerna produktionsvolym och produktivitet var för sig för att kunna analysera om ett teknikinförandc leder till telnologisk arbetslöshet.

För egen del finner jag DEK:s utgångspunkter och program välmotive- rade. RRV:s kritik om brist på belysning av hur optimalt teknikval skall göras utgår enligt min mening i huvudsak från DEK:s redovisningar som i detta skede enbart omfattar verkstads- och processindustrins direkta pro- duktionsavsnitt. och utan hänsyn till att också DEU i enlighet med sina direktiv framlagt kompletterande förslag. DEU:s förslag och de övervä-

• Sida 253
•  Original

(J!

Prop. 198l/82:123 Bilaga 5

ganden chefen för arbetsmarknadsdcpartementet redovisar framgår av bilaga 4.

I likhet med LO och TCO anserjag det angeläget att de anställda ges en central plats i förändringsprocessen och beslutsfattandet i företagen. Lik- som TCO ifrågasätterjag om det över huvud är möjligt att genomföra en framgångsrik strukturomvandling och rationaliseringsprocess utan de an- ställdas medverkan. Förslag till åtgärder för att stärka de anställdas kom- petens inom området återfinns därför efter samråd med chefen för arbets- marknadsdepartementet i bilaga 4. Förslagen ligger också i linje med vad DEU redovisat i sitt yttrande över DEK:s betänkande samt med av data- delegatimtens kanslis förslag i (Ds B l98l: 20) Samordnad datapolitik.

Vad slutligen gäller statskontorets synpunkter kan jag instämma i att den nuvarande tekniska utvecklingen skiljer sig från tidigare rationaliserings- rörelser men å andra sidan har ingen rationaliseringsrörelse varit den andra lik. Det har dessutom inte primärt varit DEK:s uppgift att studera om tcknikinförande leder till teknologisk arbetslöshet. Denna uppgift har en- ligt utredningsdirektiven ålegat DEU som också i detta sammanhang re- dovisat sina slutsatser.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Medel för tillämpad forskning för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett rcservationsanslag av 15 000000 kr.

• Sida 259
•  Original

Prop. 1981/82: 123 Bilaga 5 lt

3 De enskilda förslagen

3.1 Behov av samordnade teknikinsatser

Flera av remissinstanserna understryker vikten av att teknikspridnings— insatser samordnas och att de kollektiva forskningsinstituten kan ha vikti— ga funktioner att fylla när det gäller forskning. information och erfa— renhetsförmedling. Svenska Träjiirsknirigsinstimtct (STFI) konstaterar ut- ifrån sina erfarenheter att det finns ett gap mellan industritillämpningar och grundläggande forskning och utveckling vid tekniska högskolor/universi- tet. Mot bakgrund av erfarenheterna inom massa- och pappersindustrin framhåller institutet att de kollektiva forskningsinstitutens ställning och kompetens ger

"unika möjligheter att förmedla forskningsbehov till högskolor/universi- tet och att bidra till att teknik som framtagits inom "den vetenskapliga världen" kommer till snabb industriell tillämpning."

Förslaget att ge de kollektiva forskningsinstituten en mer aktiv roll i samband med industripolitiska åtgärder stöds endast av Tekniska Högsko- lan i Stm-klwlm (KTH) vars yttrande bifogats UHÄ:s remissvar. Sveriges industriförbund. Sveriges Mekanjö'rbund och SHIO—Familjtiföratagen däremot avvisar detta förslag och menar att institutens roll måste förbli klar så att man kan behålla företagens förtroende.