Prop. 1981/82:199

om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m.m.

Prop. 1981/82: 199

Regeringens proposition 1981/82: 199

om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m.;

beslutad den 18 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringSprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN KARIN SÖDER

1 Inledning

Socialförsäkringssystemet är till större delen samordnat inom den allmän- na försäkringen. som omfattar folkpensioneringen. den allmänna tilläggs- pensiOneringen (ATP) och sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen). Bestämmelser härom finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Lagen kompletteras bl.a. av bestämmelser om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt av lagar om arbetsskadeförsäkring och delpensionsför- säkring.

Socialförsäkringarnå finansieras genom arbetsgivaravgifter och egenavgif- ter samt statsbidrag. Fr.o.m. utgiftsåret 1982 gäller förenklade regler om beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Bestämmelserna om avgiftsberäkningen finns i lagen (1981:691) om socialavgifter.

I en departementspromemoria (Ds S 1981: 14). Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m.m.. behandlas frågor om förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystcmet för arbetstagare som av sin arbetsgivare sänts ut för att arbeta utomlands. En sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag behandlar i det följande några frågor som föranleds av förslagen i promemorian.

I detta sammanhang tar jag också upp en fråga om avgiftsskyldighet för arvoden för skiljernannauppdrag i fall där parterna är av utländsk nationa- litet.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82:199 12

Vidare tar jag upp en fråga om val av karenstid inom sjukpenningförsäk- ringen för de egenföretagare som är födda åren 1924-1926 och som vid utgången av år 1981 var undantagna från ATP. Jag tar dessutom upp frågor om dels uppgiftsskyldighet för myndigheter m.fl. till försäkringskassorna i ärenden om allmänna barnbidrag och bidragsförskott. dels tillsättande av assessorstjänster hos försäkringsrätterna.

Slutligen anmäler jag en fråga om behandlingen av vissa uppdragsin- komster vid beräkningen av delpension.

2 Socialförsäkring för utlandsanställda. m.m.

3 Avgiftsskyldighet för arvoden för skiljemannauppdrag

Jag skall här behandla en framställning från Stockholms Handelskammare och Stockholms lIandelskammares skiljedomsinstitut om avgiftsfrihet för arvoden för skiljemannauppdrag i fall där en eller båda parter är av utländsk nationalitet.

len fråga av tvistemals beskaffenhet. om vilken förlikning kan träffas. kan parterna överenskomma att tvisten skall avgöras av en eller flera skiljemän. Även frågor om ersättning för skada på grund av brott kan hänskjutas till

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82zl99 24

avgörande av skiljemän. Parterna i skiljeförfarandet är i socialförsäkrings- hänseende att anse som uppdragsgivare i förhållande till skiljemännen. I överensstämmelse med vad som gäller i fråga om lön vid anställningsförhål- landen skall uppdragsgivarna betala arbetsgivaravgifter på utgivna ersätt- ningar för uppdrag som har utförts här i riket. Både svenska och utländska uppdragsgivare är skyldiga att betala avgifter. Har uppdraget utförts av en person som ett led i en av honom bedriven förvärvsverksamhet. t.ex. advokatverksamhet. skall arbetsgivaravgifter emellertid betalas endast om uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommit överens härom genom ett s.k. likställighetsavtal. Om i sistnämnda fall likställighetsavtal inte har träffats. skall uppdragstagaren betala egenavgifter.

I framställningen från Stockholms Handelskammare och dess skiljedoms- institut har anförts bl.a. följande. Sverige har under senare år i allt större utsträckning kommit att tilldra sig intresse i internationella skiljedomssam- manhang. I ett stort antal affärskontrakt mellan utländska parter — särskilt i öst/Västhandeln — har intagits skiljeklausuler som hänvisar parterna till att lösa eventuella tvister genom skiljeförfarande i Sverige. Ofta hänvisas därvid till Stockholms Handelskammare och dess skiljedomsinstitut. Den positiva syn som man ilandra länder har på Sverige i skiljedomssammanhang kan emellertid komma att skadas till följd av de svenska avgiftsbestämmelserna. Parter i skiljeförfaranden upplever sig knappast som uppdragsgivare i förhållande till skiljemännen. Skiljeförfarandets domstolsliknandc karaktär. sättet på vilket skiljemännen utses. kostnadsfördelningen mellan parterna etc. gör att lagstiftningens konstruktion avseende relationen uppdragsgivare! uppdragstagare inte passar in på förhållandet mellan parter och skiljemän. Åtskilliga kunde säkerligen också uppleva krav från de svenska myndighe- terna som icke önskvärd statlig befattning med skiljeförfarandet liksom många kunde känna oro ur sekretessynpunkt. Det finns därför anledning befara att utländska parter. särskilt parter från statshandelsländcr och andra länder med skatte- och avgiftssystem som avviker från det svenska, om de konfronteras med krav från de svenska myndigheterna, i framtiden skulle undvika att förlägga skiljeförfarandet till Sverige.

För egen del vill jag framhålla följande. Det är självfallet i linje med Sveriges utrikespolitiska strävanden om svenska organ kan spela en aktiv roll som instrument för att slita internationella tvister. I socialförsäkringshänse— ende gäller som redan nämnts att parterna i skiljeförfarandet är att anse som uppdragsgivare i förhållande till skiljemännen. Utländska parter i skiljeför- faranden är. i likhet med svenska parter. skyldiga att betala arbetsgivarav- gifter på utgivna ersättningar till skiljemännen för uppdrag som utförts här i riket. om inte uppdraget ingår som ett led i en av skiljemannen bedriven förvärvsverksamhet. En stor restriktivitet måste iakttas när det gäller att införa regler om undantag från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter pä utgivna uppdragsersättningar. Särskilt bör beaktas intresset av att bibehålla enhetliga regler i fråga om uppdragsgivarcs avgiftsskyldighet. Enbart den

• Sida 25
•  Original

Prop. l981/82: 199 25

omständigheten att utländska parter i skiljeförfaranden har svårt att se sig som uppdragsgivare är otillräcklig för att motivera ett undantag från huvudregeln.

Utgångspunkten i framställningen från Stockholms Handelskammare och dess skiljedomsinstitut är att de krav på arbetsgivaravgifter som framställs mot utländska parter i skiljeförfaranden motverkar strävandena att förlägga internationella skiljeförfaranden till Sverige. Jag anser. främst med hänsyn till skiljeförfarandets domstolsliknandc karaktär och det sätt på vilket skiljemännen utses, att avgiftsfrihet kan komma i fråga i fall där skiljeför— farandets anknytning till Sverige är svag. Jag avser då de fall där båda parter är av utländsk nationalitet men skiljeförfarandet anordnas så att det anses äga rum i Sverige. Som jämförelse kan nämnas att en uppdragsgivare redan enligt gällande rätt inte är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till svenska skiljemän för uppdrag som har utförts utom- lands.

Jag har från riksförsäkringsverket inhämtat att ett undantag av nu angiven innebörd inte skulle komplicera avgiftsdebiteringen.

Jag förordar således att vid bestämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter bortses från ersättningar för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet. Detta innebär att avgiftsbefrielsen inte gäller i fall där en av parterna är svensk. Vad jag här har anfört föranleder ändring i 2 kap. 4 .5 lagen (1981:691 ) om socialavgifter. De nya reglerna bör tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982.

4 Val av karenstid för egenföretagare

Jag avser här att ta upp en fråga om val av karenstid i sjukpenningförsäk- ringen för egenföretagare som är födda åren 1924—1926 och vid utgången av år 1981 hade undantagande från ATP.

En egenföretagare hade före år 1982 möjlighet att begära undantagande från ATP såvitt avsåg inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Undantagandet omfattade. förutom försäkringen för tilläggspension. även sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen.

I enlighet med förslag i prop. 198l)/81:178 om förenklade regler för socialförsäkringsavgifter beslutade riksdagen att möjligheten för egenföre- tagare att stå utanför ATP skulle avskaffas vid utgången av år 1981 (SfU 1980/81 :28. rskr 406). De personer som är födda år 1923 eller tidigare och som under år 1981 haft undantagande från ATP har dock möjlighet att också i fortsättningen stå utanför försäkringen om de så önskar.

De egenföretagare som är födda år 1924 eller senare och som varit undantagna från ATP har alltså obligatoriskt anslutits till försäkringen för tilläggspension samt till sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäk- ringcn. Ifråga om sjukpenningförsäkringen gäller enligt huvudregeln i 3 kap.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82zl99 26

11 % AFL en karenstid av 93 dagar för den som tidigare har haft undantagande. Den som inte har fyllt 55 år samt har god hälsa har enligt gällande regler möjlighet att välja en försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid. Denna valmöjlighet har med hänsyn till åldersgränsen 55 år inte stått öppen för de egenföretagare som är födda åren 1924—1926 och sont- till utgången av år 1981 haft undantagande från ATP.

Jag anser att även egenföretagare födda åren 1924—1926 övergångsvis bör ges en valmöjlighet i fråga om karenstid i sjukpenningförsäkringen till följd av att ett undantagande från ATP obligatoriskt har upphört att gälla. För dessa egenföretagare bör till utgången av år 1982 den i 3 kap. 11 & AFL angivna åldersgränsen 55 år inte tillämpas. Väljer egenföretagaren att frångå den längre karenstiden. blir — om de i lagrummet föreskrivna villkoren i övrigt är uppfyllda — ändringen gällande fr.o.m. månadsskifte-t efter det att framställningen gjordes hos försäkringskassan. Den begränsade grupp egenföretagare som det gäller bör underrättas av försäkringskassorna om denna valmöjlighet.

Vid tillämpningen av 3 kap. 11 åAFL bör således till utgången av år 1982 åldersgränsen 55 år inte gälla för de egenföretagare som är födda åren 1924—1926 och som vid utgången av år 1981 hade undantagande från ATP. Vad jag nu har anfört föranleder ändring i punkt 2 övergångsbestämmelser- na till lagen ( 1981:692 ) om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring.

5 Skyldighet för myndigheter m.fl. att lämna uppgifter till försäkringskassorna i ärenden om barnbidrag och bidragsförskott

I 20 kap. 9 & lagen ('l962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs en skyldighet för statliga och kommunala myndigheter. arbetsgivare och försäkringsinrättningar att på begäran lämna försäkringsdomstolar. riksför- säkringsverket. allmänna försäkringskassor och lokala skattemyndigheter uppgifter för namngivna personer rörande förhållanden. som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Ifrågavarande bestämmelse är en sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet. som enligt 14 kap. 1 & sekretesslagen (1980: 100) bryter sekretess hos en myndighet.

De alltnänna försäkringskassorna administrerar — förutom de förmåner . som AFL reglerar — bl.a. även barnbidrag och bidragsförskott. Varken lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller lagen (1964:143) om bidragsför- skott innehäller någon motsvarighet till 21) kap. 9 & AFL.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till socialdepartementet anfört att försäkringskassorna har stora problem i de fall kassorna behöver uppgifter i barnbidrags- och bidragsförskottsärenden. Verket föreslår därför att bcstämtnelser motsvarande den i 20 kap. 9 & AFL skall införas i lagarna om barnbidrag och bidragsförskott.

• Sida 27
•  Original

Prop. l981/82: 199 - 27

Riksförsäkringsverket framhåller att försäkringskassorna i samband med handläggningen av bidragsförskottsärenden måste ta ställning till huruvida det fastställda underhållsbidraget är skäligt i förhållande till den underhålls- skyldiges betalningsförmåga. Detta kan vara aktuellt dels när en ansökan om bidragsförskott skall prövas första gången. dels när kassan fått kännedom om att förhållandena ändrats. 1 de fall underhållsbidragct har fastställts genom medverkan av socialförvaltningen finns enligt riksförsäkringsverket betydel- sefulla uppgifter hos kommunen. Dessa uppgifter är till följd av sekretess- reglerna inom socialtjänsten (7 kap. 4ä sekretesslagen) i praktiken regel- mässigt inte åtkomliga för försz'ikringskassan om inte den underhållsskyldige lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Den underhållsskyldige saknar å sin sida oftast anledning att ge sitt samtycke med hänsyn till syftet med kassans begäran om uppgifter. Om kassan finner att underhållsbidraget är för lågt med tanke på hans betalningsförmåga. kan nämligen resultatet bli att talan om högre underhållsbidrag väcks mot honom.

I samband med ansökan om eftergift av försäkringskassans återkrav av underhållsbidrag behöver vidare försäkringskassan uppgifter från kommu- nen om den underhållsskyldiges ekonomiska och framför allt sociala förhållanden. Dessutom finns behov av att ta del av den underhållsskyldiges självdeklaration. Enligt riksförsäkringsverket tolkas sekretesslagen på sådant sätt att försäkringskassan i regel inte får del av deklarationshandling- arna utan deklarantens samtycke. Även i eftergiftssammanhang är de underhållsskyldiga ointresserade av att lämna sådant samtycke. På grund av de svårigheter som sekretesslagen medför tvingas kassorna att fatta beslut på ett (')tillfredsställande underlag.

När det gäller barnbidragsårenden'anser riksförsäkringsverket att proble- men inte är lika stora. I flertalet fall behöver några vidlyftiga utredningar inte företas. men de fall som kräver en noggrann utredning medför behov av att inhämta uppgifter från många myndigheter. varvid svårigheter uppstår.

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsverkets skrivelse avgetts av socialstyrelsen. riksskatteverket. Svenska kommunförbundet och ensamför- älderkommittén.

Riksskatteverket. kommunförbundet och ensamförälderkommitten till- styrker riksförsäkringsverkets förslag. Riksskatteverket anser att såväl praktiska skäl som rättvisekrav påkallar att reglerna för informt-ttionsutbytet klargörs. Kommunförbundet vitsordar att sekretesslagen i allmänhet lägger hinder i vägen för de kommunala myndigheterna att lämna försäkringskas- sorna uppgifter som behövs i ärenden om barnbidrag och bidragsförskott. Ensamförälderkommittén framhåller att om försäkringskassan inte får tillgång till de uppgifter som motiverat ett lågt underhållsbidrag så löper barnet risk att inte få det utfyllnadsbidrag från kassan som annars skulle utgå.

Socialstyrelsen däremot avstyrker riksförsäkringsverkets förslag och hänvisar till de riktlinjer och allmänna råd som socialstyrelsen utfärdat i

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82zl99 33

samråd med riksförsäkringsverket för att underlätta samarbetet mellan kommunerna och försäkringskassorna. I dessa framhålls att den enskilde genom ett medgivande katt efterge sekretessen. Vidare kan försäkringskas- san begära av vårdnadshavaren att denne med stöd av sin rätt till partsinsyn hos kommunen införskaffar de uppgifter försäkringskassan behöver. Även ärenden om barnbidrag äri första hand en fråga mellan de bidragsberättigade och försäkringskassan. När det gäller ansökan om eftergift av försäkrings- kassans återkrav av underhållsbidrag ligger det enligt socialstyrelsen i den enskildes eget intresse att lämna erforderliga uppgifter. Beträffande inhämtande av samtycke kan man vidare reducera arbetet genom införande av vissa rutiner. .

För egen del vill jag anföra följande. Uppgifter som är av betydelse för försäkringskassornas tillämpning av bestämmelserna om bidragsförskott och allmänna barnbidrag är ofta sckretesskyddade hos andra myndigheter och kan för närvarande i många fall inhämtas först efter samtycke från berörda enskilda personer. I och för sig ligger det enligt min mening i den enskildes intresse att samtycka till att behövliga uppgifter inhämtas. Om han vägrar att lämna sådant samtycke måste det nämligen beaktas i ärendet. och medför vägran att lämna samtycke att utredningen i ärendet blir ofullständig måste detta enligt sakens natur gå ut över den som bär ansvaret för ofullständig- heten. Om en person exempelvis ansöker om eftergift av återbetalningsskyl- dighet för bidragsförskott men genom vägran att lämna samtycke hindrar försäkringskassan att inhämta behövliga uppgifter om de ekonomiska förhållandena bör den normala följden bli att eftergift inte medges. Motsvarande gäller givetvis vid ansökan om en förmån. Som socialstyrelsen anför i sitt remissyttrande bör det därför i och för sig normalt vara möjligt att få erforderliga uppgifter på frivillig väg.

Enligt riksförsäkringsverket har försäkringskassorna dock stora problem med att inhämta samtycken från enskilda och att argumentera med andra myndigheter. En prövning måste vidare göras av varje enskild begäran om utlämnande av uppgifter. Detta innebär — förutom risk för att bedömningen katt variera från fall till fall — en kostsam och tidsödande procedur. Införs en uppgiftsskyldighet åstadkommer man en angelägen förenkling av arbetsru- tinerna inom försäkringskassorna. Några integritetssynpunktcr som talar emot förslaget föreligger enligt min mening inte. Mot bakgrund av vad jag förut framhållit om verkan av att utredningen i ett ärende blir ofullständig ligger det tvärtom i själva verket ofta i dens intresse. som uppgifterna gäller. att de inhämtas.

Av praktiska skäl förordar jag därför att bestämmelser om uppgiftsskyl- dighet motsvarande den i 20 kap. 9 äAFL införsi lagarna om bidragsförskott respektive barnbidrag.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82zl99 29

6 Tillsättning av assessorstjänster hos försäkringsrätterna

Den 1 januari 1979 infördes en ny besvärsorganisation inom socialförsäk- ringen. Den innebar att tre regionala försäkringsrätter inrättades för att fungera som besvärsinstans mellan de allmänna försäkringskassorna och försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsrätterna är kollegiala domstolar som är indelade i avdelningar. Varje avdelning består av sex eller sju domare — varav två försäkringsrättsråd och fyra eller fem försäkringsrättsassessorcr — . ett antal föredragande och kanslipcrsonal. Avdelningens arbete leds av ett av försäkringsrättsråden som ordförande. med biträde av det andra rådet som vice ordförande.

Enligt 55 lagen ( 1978:28 ) om försäkringsdomstt.)lar. tillsätts tjänsterna som försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor av regeringen. Asses- sorstjänsterna tillsätts enligt försäkringsrz'ittsinstruktionen (19781633) efter förslag från respektive försäkringsrätt. Dessa tjänster ledigförklaras i vanlig ordning.

Försäkringsrätterna har nu varit i funktion i drygt tre år. Förfarandet för tillsättning av assessorstjänsterna. med förslag från försäkringsrätten. avvaktande av besvärstid och regeringsbeslut. innebär en tidsödande procedur som hämmar rätternas möjligheter att arbeta rationellt. Särskilt med hänsyn till rätternas besvärande balanssituation är det angeläget att undvika sådan tidsutdräkt. Erfarenheten visar också att regeringen i allmänhet har följt försäkringsrätternas förslag vid tillsättningen av asses- sorstjänsterna. '

Jag förordar av dessa skäl — och mot bakgrund av de allmänna decentraliseringssträvandena i statsförvaltningen — att det skall ankomma på försäkringsrätterna att själva tillsätta tjänster som försäkringsrättsasses- sor.

Enligt 55 lagen om försäkringsdomstolar skall även andra än jurister kunna få tjänst som yrkesdomare i försäkringsrätt om det föreligger särskilda skäl. Iden proposition (prop. 1977/78z20). som låg till grund för inrättande av de nuvarande försäkringsrätterna, framhöll dåvarande departementschefen att han fann det värdefullt att ha en möjlighet att till försäkringsrätt knyta personer med erfarenhet av handläggningen. i försäkringskassa som domare. oavsett att de inte var jurister. Även kvalificerade tjänstemän hos t.ex. riksförsäkringsverket utan juridisk utbildning borde kunna komma i fråga. Mitt förslag om delegering till försäkringsrätterna innebär inte någon ändring i detta avseende. Jag ansluter mig till den tidigare bedömningen att det är värdefullt att till försäkringsdomstolarna få en bred rekrytering såväl från andra domstolar som från förvaltningen i övrigt. främst riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Detta gäller givetvis i hög grad redan vid rekryteringen av föredragande till försäkringsrätterna.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82zl99 30

7 Delpensionsbestämmelserna för uppdragstagare

Jag vill här också anmäla en fråga om behandlingen av vissa uppdragsin- komster vid beräkningen av delpension.

Delpension kan beviljas den som har fyllt 60 år och minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar minst 17 timmar per arbetsvecka. Den som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar enbart som anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. Egenföretagare och uppdragstagare har inte möjlighet till samma fingraderade minskning av arbetstiden utan får endast minska arbetstiden med minst hälften. Vid beräkning av delpension för en arbetstagare utgör pensionsunderlaget skillnaden mellan förvärvsinkomsten under normal arbetstid före övergången till deltidsarbetet och den beräknade inkomsten av deltidsarbetet. Skillnaden i förvärvsinkomst får inte beräknas högre än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomst före och efter arbetstidsminskningen. För egenföretagare och uppdragstagare beräknas pensionsunderlaget till hälften av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för de tre åren närmast före arbetstidsminskningen. För uppdragstagare vars inkomst är att hänföra till inkomst av tjänst beräknas dock underlaget till hälften av den sjukpenninggrundande inkomsten före arbetstidsminskningen. Den som har ett uppdrag som bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga förvärvsarbete kan på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan. Detta förutsätter bl.a. att arbetsti- den för uppdraget beräknas uppgå till i genomsnitt högst tio timmar per arbetsvecka.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte i betänkandet 1979/80: 19 bifall till en motion om sådant tillägg i 6 & lagen (1979:84) om delpcnsionsförsäkring att med förvärvsarbete som anställd skulle jämställas fackliga och politiska förtroendeuppdrag som arbetstagare utför under tid då de åtnjuter ledighet från sitt ordinarie arbete och får vidkännas inkomstavdrag. Utskottet erinrade om att en likalydande motion avslagits vid behandlingen av propositionen l978/79:69 om delpension för egenföretagare och uppdragsta- gare. I en reservation yrkades bifall till motionen. Riksdagen biföll reservationen (rskr 1979/80:337). .

Riksdagsskrivelscn överlämnades till riksförsäkringsverket som i sin rapport Erfarenheter av delpensioneringen t.o.m. augusti 1980 redovisar de svårigheter som är förenade med olika uppdragstagares rätt till delpension. Dessa svårigheter avser främst avgränsning av personkretsen och bestäm- mande av normal arbetstid för dessa yrkesutövare. Verket framhåller att det inte finns något samband mellan den tid som går åt för att utföra fackligt eller politiskt förtroendearbcte och tiden för ledighet från det vanliga arbetet. I rapporten lägger verket fram ett förslag som avviker från motionens. nämligen att allt arbete som en anställd utför på grund av fackligt eller politiskt förtroendeuppdrag i delpensionshänseende skall anses som arbete som anställd. Verket anför samtidigt att de svårigheter som var motivet till att

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82zl99 31

uppdragstagare skulle behandlas som egenföretagare kvarstår. Verket överlämnar åt regeringen att utfärda bestämmelser om avgränsning av de kategorier av fackliga och politiska förtroendemän som skall omfattas.

När delpensionsförsäkringen infördes omfattade den enbart anställda. Det förutsattes att den försäkrades arbetstid samt inkomsten efter övergången till deltidsarbete med god säkerhet kunde fastställas. När försäkringen utvid- gades till att omfatta egenföretagare och uppdragstagare framhölls att dessa inte utgjorde någon homogen grupp utan bestod av personer som arbetade under vitt skilda betingelser. Svårigheter förelåg att fastställa såväl inkomster som arbetstider ( prop. 1978/79:69 ). Som nyss anförts gäller därför vissa särregler för dessa kategorier.

I den motion som låg till grund för tidigare nämnda riksdagsskrivelse anförs att de svårigheter som i allmänhet föreligger att fastställa den normala arbetstiden för uppdragstagare inte föreligger för de fackliga eller politiska förtroendemän som är lediga med löneavdrag från sitt ordinarie arbete för att utföra uppdrag. Man menar att den arbetstid som tagits i anspråk för uppdraget och som föreslås grunda rätt till delpension finns registrerad hos arbetsgivaren och dokumenterad på samma sätt som övrig arbetstid. Riksförsäkringsverket försökeri sin rapport att gå en annan väg. nämligen att hela tiden för ett uppdrag skall räknas som arbete som anställd. vilket — som verket framhåller — innebär att svårigheterna att fastställa inkomst och arbetstid kvarstår. Även om schablonregler skulle kunna användas anser jag inte att man skulle kunna uppnå tillfredsställande resultat vare sig med motionärernas eller verkets förslag till lösning. Härtill kommer — främst i fråga om politiska förtroendemän — svårigheterna att avgränsa personkretsen som skall kunna få rätten till delpension bedömd enligt de gynnsammare regler som gäller för anställda.

Frågan om de förtroendevaldas pensionsförhållanden har behandlats i det av kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) framlagda betänkandet (SOU 198225) Förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. som f.n. remissbehandlas. Även pensionsbestämmelserna för vissa politiskt tillsatta tjänster på den statliga sidan är föremål för övervägande.

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att nu lägga fram förslag om ändring av gällande bestämmelser. som är lika för alla uppdragstagare.

Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m. m, (Ds S l981:14)

Departementspromemorians sammanfattning av förslaget SAMMANFATTNING

I denna promemoria behandlas i huvudsak frågor om förmåner och avgifter för socialförsäkring för arbetstagare som sänds ut av sin arbetsgivare för arbete utanför Sveriges gränser.

Frågan om de utsändas förmåner och anslutande avgifter representerar problem både för den utsände och för arbetsgivaren. Problemen har accentuerats med hänsyn till den hårda konkurrens som svenska företag utsätts för av utländska företag i fråga om projekt utomlands. Det förefaller inte realistiskt att räkna med att arbetsgivarnas avgiftsproblem och förmånsfrågorna rörande de utsända skall lösas genom att konventioner skulle slutas med alla aktuella länder. Det kan därför övervägas om inte utsändningsregler som gäller när inte annat har bestämts genom konventiond bör införas i den svenska lagstiftningen.

Fr.o.m. den 1 januari 1982 gäller en ny lag om socialavgifter som innehåller enhetligare och enklare regler för beräkningen av bl. a. arbetsgi- varavgifter. De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräkningen av ATP-avgiften. I likhet med vad som f. n. gäller för övriga socialförsäkringsavgifter skall ATP-avgiften i fortsättningen beräknas på hela lönesumman. Tillkomsten av denna nya lagstiftning föranleder att de här ifrågavarande problemen bör lösas med förtur.

Här framläggs vissa förslag som, om de genomförs, innebär en uttrycklig reglering beträffande de utsända. I samband härmed tas upp vissa konsekvensfrågor rörande andra kategorier. Sålunda behandlas frågan om vissa s. k. utländska inkomster skall få ligga till grund för inkomstrelaterade förmåner från den svenska socialförsäkringen och vidare behandlas vissa frågor om innebörden av bosättningsbegreppet. Slutligen frågan om ersättning för sjukvård utomlands.

Utsända

Den svenska allmänna försäkringen tillhandahåller inte alltid det skydd som krävs för att utsänd arbetskraft skall få sitt försäkringsbehov täckt. Exempelvis ersätts sjukvård i utlandet med mycket låga schablonbelopp. Familjemedlemmarna till en utsänd behandlas, i enlighet med försäkringens grundregel att försäkringen är individuell. som självständiga individer. Detta kan leda till inkonsekvenser mellan den utsändes och familjemedlemmarnas rätt till samma förmån.

En arbetsgivare skall i allmänhet erlägga ATP-avgift för ersättning som

Prop. 1981/82zl99 34

utgått till av honom utomlands sysselsatta svenska medborgare. Beträffande övriga arbetsgivaravgifter gäller att avgift skall erläggas för den som är försäkrad enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF). Denna lag. och före den yrkesskadeförsäkringslagen. har således en nyckelfunktion för avgifts- plikten.

Därtill kommer att arbetsgivare som sänder ut personal för arbete utomlands uppger att avgift måste betalas inte endast till svensk socialför- säkring utan även till utländsk sådan. samt att det förekommer att också privat försäkring måste tecknas. Den utsända personalen skiljer sig väsentligt från andra grupper som vistas utomlands på tjänsteresa eller av annan orsak. Det synes därför motiverat att denna grupp behandlas i särskild ordning beträffande dess tillhörighet till den svenska försäkringen. Gruppen utsända har så stark anknytning till svenska villkor att det finns fog för att ge den gruppen en särskild status. Det överensstämmer med internationellt vedertagna principer i konventionsförhandlingar att utsänd arbetskraft särbehandlas i förhållande till övriga persongrupper.

Om man önskar särskilt skydda den personkrets av utsända arbetstagare som här åsyftas, behövs uttryckliga bestämmelser i bl. a. lagen om allmän försäkring (AFL).

Ofta åtföljs en utsänd till utlandet av familjemedlemmar, och i sådant fall synes det befogat att ge lika rätt åt medföljande make och barn.

Begreppet utsändning behöver begränsas i tiden. Den som är utomlands på grund av tjänsteresa kan ej betraktas som utsänd. Han uppbär under utlandsvistelsen. som väl i regel sträcker sig över högst några veckor. sin lön i vanlig ordning och får därtill ersättning för sina resekostnader. Om arbetsgivaren och arbetstagaren däremot träffar avtal om tjänstgöringsort, särskild lön, bostadsfrågor m.m. för en längre tid. torde parterna vara överens om uppdragets karaktär av utsändning. Någon fråga om minsta tid för att utsändning i detta sammanhang skall anses föreligga torde därför inte uppkomma. Å andra sidan bör det bestämmas hur långa utsändningstider som skall falla under särreglerna. Det föreslås beträffande andra än de av staten utsända en begränsning. nämligen att endast utsändningsperioder om högst 36 månader godtas.

Ersättning för läkar- och sjukhusvård i utlandet utgår f. n. med låga belopp. De utsända bör — mot bakgrund av tidigare lämnad motivering — få dessa försäkringsförmåner förbättrade, och det är naturligt att ersättningen bestäms till att utgå för faktiska kostnader. motsvarande nödvändiga kostnader vid reglering av arbetsskada. Samtidigt bör de utsända tillerkännas rätt till tandvård också i utlandet. Avdrag bör göras för de patientavgifter som skulle uttagits i Sverige. Detsamma gäller sjukpenningavdrag vid sjukhusvård.

Rätten till sjuk- och föräldrapenning bör också bestå under utsändnings- tiden.

Enligt praxis anses en utsänd vara försäkrad enligt LAF under första

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82:l99 35

utlandsåret. Med hänsyn till det föreslagna Utsändningsbegreppet bör LAF förses med en bestämmelse om att en utsänd är försäkrad enligt LAF under hela den tänkta skyddstiden för de utsända arbetstagarna.

Allmänt barnbidrag bör utgå, liksom övriga förmåner som tillkommer häri landet bosatta personer.

Arbetsgivare med utsänd personal erlägger f. n. avgift även på sådana delar av den anställdes lön som helt betingas av ökade levnadskostnader i sysselsättningslandet. Befogad kritik har framförts häremot. Därför bör man bortse från sådana lönedelar och basera avgiften på en lön för den utsände, beräknad i svenska kronor och i övrigt efter principer som gäller vid löneförhandlingar rörande värdet av en tjänst. Man kan påräkna ett rättvisande resultat efter sedvanliga diskussioner mellan arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Naturaförmåner tillkommer efter sedvanlig värdering. Pensionsgrundande inkomst beräknas också på den sålunda bestämda lönen. Samtidigt får arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter som grundas på nämnda lön.

Utsändningsbegreppet har konstruerats fakultativt så att arbetsgivare och arbetstagare genom kollektivavtal kan komma överens huruvida de tilltänkta särskilda reglerna för utsända skall utnyttjas eller inte.

Väljer de att använda det nya Utsändningsbegreppet. utgår förbättrade förmåner och arbetsgivaren erlägger avgifter under utsändningstiden. I motsatt fall erhåller arbetstagaren och dennes familj i princip inte förmåner från försäkringen, och arbetsgivaren erlägger inte avgifter. Några inskränk- ningar i nuvarande bestämmelser om ATP avses emellertid inte. En svensk medborgare som är utsänd av svensk arbetsgivare skall alltså även i det senare fallet tillhöra ATP-systemet och arbetsgivaren erlägga motsvarande ATP-avgift.

Den lösning av frågorna om socialförsäkring för utsänd arbetskraft som här redovisats har tillkommit efter samråd med en för LO. PTK och SAF gemensam arbetsgrupp som tillsatts för att överväga frågor om utlandsan- ställning.

Som en konsekvens av förslagen om särskilda regler för utsänd arbetskraft tas i promemorian upp vissa frågor som berör andra persongrupper än de utsända och där nuvarande regler inte är tillfredsställande. Frågorna är följande.

Utländsk inkomst

Fråga har uppkommit om svenska inkomstrelaterade förmåner skall kunna grundas även på utländska förvärvsinkomster som inte föranlett någon avgift till den svenska försäkringen och sannolikt samtidigt ger rätt till förmåner i annat land. I utländska socialförsäkringssystem grundas vanligen en persons rätt till exempelvis sjukpenning på själva anställningsförhållan- det. I Sverige är rätten till sådan förmån knuten till bosättningen.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82:199 36

Det kan nämnas att den här berörda dubbelförsäkringsfrågan är löst beträffande de mest närliggande fallen. De nordiska konventionsreglerna innebär nämligen att. om någon är bosatt i Sverige men har anställning i ett annat nordiskt land. den svenska försäkringen omfattar enbart sjukvårds- förmåner. Anställningsinkomsten ger sjukpenningskydd i sysselsättningslan- det. Har han inkomst av förvärvsarbete även i Sverige (bosättningslandet) fastställs sjukpenninggrundande inkomst (SGI) till att omfatta denna del av inkomsten.

Dubbelförsäkring bör emellertid förhindras även i övriga fall. I AFL bör därför införas en bestämmelse att SGI grundas endast på inkomst av förvärvsarbete i Sverige.

Bosättningsbegreppet

Införandet av begreppet utsänd i lagstiftningen aktualiserar vissa frågor om innebörden av bosättningsbegreppet. Den praxis härom som utformats har på olika grunder ifrågasatts.

En svensk, som lämnar Sverige för att arbeta i ett annat land. kan till följd av nu gällande praxis under första året vara försäkrad såväl i sysselsättnings- landet som i Sverige. Detta torde bl. a. i förhållande till länder med vilka Sverige har konvention strida mot vad motparten föreställt sig under förhandlingarna.

Genom tillkomsten av ett antal konventioner under senare år har ifrågavarande problem accentuerats och det kan ifrågasättas om denna praxis verkligen är motiverad. Dessutom behandlas svenska och utländska med- borgare olika, vilket rimmar illa med grundtanken om lika behandling i konventionssammanhang.

I fråga om rätten till barnbidrag har vid tillämpningen tveksamhet uppkommit om bosättningsbegreppet skall vara det skatterättsliga eller det som gäller inom AFL.

Det föreslås att det i författningsform bestäms att för en försäkrad. som lämnat Sverige för att vistas utomlands, bosättningen anses orubbad endast i det fall utlandsvistelsen är avsedd att vara kortare tid än ett år. Detta svarar mot den föreställning, som ligger till grund för ettårsregeln, nämligen att bosättningen inte bryts genom en kortare utlandsvistelse. men innebär att presumtionen vänds i förhållande till nu gällande praxis. Avsikten är att antalet kollisionsfall där dubbelförsäkring förekommer skall minskas genom ändringen.

Den tveksamhet som funnits i fråga av tillämpningen om bosättningsbe- greppet i barnbidragslagen undanröjs genom bestämmelse om att samma bosättningsbegrepp i princip gäller för rätten till barnbidrag som för förmåner inom AFL.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82zl99 37

Sjukvård utomlands

Utöver den förut nämnda utsända personalen är det många olika grupper som lämnar Sverige för längre eller kortare tid. Man kan resa utomlands exempelvis av familjeskäl. Därtill kommer den stora strömmen av turis- ter.

I den mån dessa personer fortfarande anses bosatta i Sverige kan det i förekommande fall utgå ersättning för sjukvård utom riket. Ersättningsbe- loppen har sedan länge legat stilla och är således låga. Ersättning utgår för läkarvård utom riket med endast 18 kr. 75 öre, och vid sjukhusvård uppgår den sammanlagda ersättningen för en vårdperiod med högst 35 kr. per dag. Någon ersättning för tandvård. som meddelats utomlands. utgår över huvud taget inte. För resor i samband med sjukvården utgår ej heller någon ersättning.

Som framgår av detta är de nuvarande ersättningarna så låga att de snarast framstår som meningslösa. Administrationskostnaderna är betydande i förhållande till utbetalda belopp. Om man på nyss angivet sätt genomför förbättringar av ersättningarna för de utsända, aktualiseras frågan om motsvarande förbättring för övriga sjukvårdsförsäkrade.

En så genomgripande ändring av ifrågavarande förmåner för nämnda heterogena grupp av utlandsresenärer skulle föranleda sådana ökade kostnader för försäkringen att den lösningen torde vara utesluten. Därtill kommer att man genom konventioner söker tillförsäkra samma personer sjukvårdsförmåner genom direkta bestämmelser och utan ersättningar mellan länderna. Detta har uppnåtts i de konventioner som gäller de nordiska grannländerna. Västtyskland, Österrike. Storbritannien. Portugal och Frankrike. Dessutom pågår konventionsförhandlingar i denna fråga med bl. a. Nederländerna och Israel.

Frågan om sjukvård utomlands torde därigenom få anses löst för flertalet av dem som berörs härav. Regelmässigt brukar f. 6. resenärer förse sig med en reseförsäkring. Därjämte kan i särskilda fall lämnas bistånd enligt lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att ersättningen för sjukvård utomlands slopas för andra än utsända och ombordanställda på svenska fartyg.

Ikraftträdande och kostnader

Med hänsyn till att lagen om socialavgifter träder i kraft den 1 januari 1982 föreslås de nya regler, som föranletts av denna lag. genomföras med verkan från samma dag. I övrigt avses förslagen träda i kraft den 1 juli 1982.

Det är svårt att överblicka kostnadsfrågan i brist på uppgifter om bl. a. vårdkostnader och vårdbehov för den personkrets som kan komma att beröras av förslagen, särskilt som den föreslagna utsändningsregeln givits en fakultativ avfattning. Det måste dock med hänsyn till det relativt ringa antalet personer som det gäller röra sig om marginella förändringar i försäkringens kostnader och intäkter.

• Sida 38
•  Original

Prop. l981/82zl99 38

Bilaga .? Sammanställning av remissyttranden

Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m.m. (Ds S l981:14)

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av försäkringsöverdomstolen. försäkringsrätten för Södra Sverige. riksförsäk- ringsverket. socialstyrelsen, kammarrätten i Stockholm. kommerskollegi- um, statskontoret. riksrevisionsverket, riksskatteverket. statens arbetsgivar- verk. statens löne- och pensionsverk, försäkringsinspektionen. centrala studiestödsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen. statens invandrarverk. För- säkringskasseförbundet, Landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföre- ningen (SAF), Kooperationens förhandlingsorganisation, Landsorganisatio- nen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralor- ganisationen SACO/SR (SACO/SR), Privattjänstemannakartellen (PTK), Sveriges industriförbund, Svensk industriförening. Företagareförbundet, Svenska personalpensionskassan (SPP). SIIIO-Familjeförctagen, Folksam. Utlandssvenskarnas förening, Svenska Bankföreningen och Sveriges Teknis- ka Attachéer. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från försäk- ringskassorna. SACO/SR har hänvisat till yttranden som kommit in från tre medlemsförbund.

Dessutom har yttranden kommit in från Svenska Missionsrådet och Föreningen Svensk Volontärsamverkan.

l Särregler för utsänd arbetskraft

Promemorians målsättning att i fråga om från Sverige utsänd arbetskraft uppnå en bättre överensstämmelse mellan den anställdes rätt till socialför- säkringsförmåner och arbetsgivarens skyldighet att betala avgifter vinner allmän anslutning bland remissinstanserna. Förslagen i promemorian om särregler för utsänd arbetskraft har dock fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Några remissinstanser har föreslagit delvis andra lösning- ar. Riksförsäkringsverket och försäkringsöverdomstolen har avstyrkt de föreslagna särreglerna med hänsyn bl.a. till de administrativa konsekvenser- na.

Riksförsäkringsverket understryker att det är angeläget att de i promemo- rian angivna problemen snarast får en lösning. Enligt verkets mening bör det föreliggande förslaget emellertid ej läggas till grund för en lagstiftning.

Verket konstaterar att de föreslagna särreglerna i flera avseenden innebär avsteg från socialförsäkringens grundprinciper. Verket vill särskilt peka på att starka invändningar kan resas mot förslaget om medföljande familjemed-I lemmar bl.a. med hänsyn till undantagsregeln. Denna innebär nämligen att en person som enligt huvudregeln är försäkrad kan undantas härifrån genom avtal slutet mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. även om han

• Sida 39
•  Original

Prop. l981/82:199 39

inte är medlem i den aktuella arbetstagarorganisationen eller arbetar på arbetsplats för vilken mellan organisationerna slutet avtal gäller.

Det föreliggande förslaget innebär enligt riksförsäkringsverket inte någon fullständig lösning på de problem för exportindustrin som följer av att avgiftsskyldighet till två olika socialförsäkringssystem kan föreligga. Tvärt- om kan dessa komma att öka genom att om kollektivavtal om undantagande inte träffas tillhörigheten till den svenska försäkringen förlängs.

Enligt riksförsäkringsverket innehåller det föreslagna systemet i flera avseenden särbestämmelser som förutsätter särskilda rutiner. De adminis- trativa kostnaderna per ärende blirjämförelscvis höga och det blir betydande utrednings— och kontrollsvårigheter. En generell bestämmelse av den art som föreslås, dvs. utsända anställda med medföljande familjemedlemmar skall vara försäkrade som om de var bosatta och sysselsatta i Sverige leder enligt verket till långtgående konsekvenser. som är mycket svåra att överblicka. Verket vill särskilt peka på att det är nödvändigt att förhållandet till de av Sverige ingångna konventionerna noggrant analyseras och ges konsekventa lösningar.

Försäkringsöverdomstolen uttalar inledningsvis principiell tveksamhet till de föreslagna särreglerna i promemorian. Visserligen kommer den utsände att bli garanterad svenska socialförsäkringsförmåner under utsändningstiden och arbetsgivaren häri landet får betala avgifter till den svenska försäkring- en. Domstolen påpekar emellertid att den dubbla rätten till förmåner för samma arbetsinkomst i utsändningslandet kommer man — såvitt kan utläsas av promemorian — inte till rätta med. Inte heller blir arbetsgivaren här i landet befriad från föreliggande skyldighet att betala avgifter också i utsändningslandet.

Enligt försäkringsöverdomstolen har de föreslagna reglerna om utsända administrativa brister. Administrationen av ersättningsfall inträffade i utsändningsfallen kommer att bli tidskrävande och besvärliga. I stor utsträckning kommer de allmänna försäkringskassorna att få svårt att genomföra den kontroll som eljest sker i ersättningsärenden. Kassorna kan därför tvingas att förlita sig på de uppgifter som den försäkrade själv och hans arbetsgivare lämnar. I vissa fall lär det enligt domstolen vara direkt omöjligt att i utsändningsfallen följa den svenska försäkringslagstiftningen. ehuru detta är förutsatt i förslaget.

Vill man komma till rätta med de problem som ligger i arbetsgivarnas dubbla avgiftsskyldighet eller skyldighet att betala avgifter då motsvarande förmåner ej utgår, bör man enligt försäkringsöverdomstolens mening pröva andra vägar. I stället för att föreslå en utvidgning av det svenska socialförsäkringsskyddet upp till tre år från utflyttningen från Sverige — som kan sägas strida direkt mot grundläggande principer för försäkringen — kan man inrikta sig på att avföra sådana försäkrade från försäkringen som avser att vistas utomlands mer än ett år i sträck. Hans arbetsgivare bör då i motsvarande mån bli befriad från att erlägga socialförsäkringsavgifter för

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:199 40

den anställdes förvärvsinkomster. För att tillförsäkra den utsände ett rimligt socialförsäkringsskydd under vistelsen utomlands bör man söka finna lösningar konventionsvägen.

Försäkringsrätten för Södra Sverige uttalar att den valda principiella lösningen i promemorian är ett resultat bl.a. av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och synes administrativt kunna bemästras. Försäk- ringsrätten anser sig med hänsyn härtill inte ha skäl för annat än ett tillstyrkande, även om en lösning som innebär att man inför en speciell ny kategori i försäkringen med alla de avgränsningsproblem detta kan komma att medföra kan inge betänkligheter ur administrativ synpunkt.

Socialstyrelsen delar den i promemorian framförda synpunkten att de utsända bör ges särskild status i den svenska socialförsäkringslagstiftningen samt att särskilda regler bör utformas för den gruppen eftersom det inte torde vara realistiskt räkna med att dessa frågor får en tillfredsställande lösning enbart genom konventioner.

Kammarrätten i Stockholm anser att de sakliga lösningar som förslagen i promemorian innehållet är väl värda att läggas till grund för lagstiftning.

Statskontoret anser att de föreslagna ändringarna i promemorian ger en god överensstämmelse mellan när arbetsgivarna är avgiftsskyldiga till den svenska socialförsäkringen och när de utlandsanställda är berättigade till förmåner från densamma. Det är däremot enligt_statskontoret svårare att bedöma hur ett genomförande av förslagen kommer att påverka storleken på de sociala avgifterna för arbetsgivare i Sverige som har arbetskraft utsänd för tidsbegränsad tjänstgöring i utlandet. Statskontoret pekar på att den föreslagna tidsgränsen tre år innebär en risk för ökad avgiftsbelastning. Arbetsgivaren kan således komma att debiteras socialavgifter under dessa tre år från såväl Sverige som sysselsättningslandet. De föreslagna förbättrade förmånerna torde dock enligt statskontoret vara av den klass att arbetsgi- varen ej skall behöva teckna privata tilläggsförsäkringar för sina utlandsan- ställda.

Om företagen kommer att åsamkas högre sociala avgifter för sina utsända finns det enligt statskontoret risk för vidgat utnyttjande av metoden med dotterbolag. Vid denna anställningsform blir de anställda under utlandsan- ställning kortare tid än ett år berättigade till vissa sociala förmåner från den svenska socialförsäkringen trots att berörd arbetsgivare inte är skyldig att betala några arbetsgivaravgifter i Sverige.

I syfte att eliminera risken för ökad avgiftsbelastning bör enligt stat-skon- torets mening närmare prövas förutsättningarna för att minska föreslagen tidsgräns från tre år till ett eller två år.

Riksrevisionsverket tillstyrker i princip förslagen i promemorian. Riksskatteverket finner de föreslagna åtgärderna vara väl motiverade. Verket anser dock att det av förslaget inte framgår vilka krav på utredning som bör ställas för bedömande av utsändningsperiodens avsedda längd. Inte heller framgår det av lagtext eller motivuttalanden i vad mån flera på

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 199 ' 41

varandra följande utsändingsperioder avses kunna medföra att förmåner och avgifter skall utgå. Om så är fallet bör det klart utsägas om utsändningspe- rioderna skall följas t.ex. av en viss tids vistelse i Sverige eller på annat sätt avgränsas.

Statens arbetsgivarverk har. med undantag ett par justeringer i föreslagen lagtext, inte något att invända mot de förslag som läggs fram i promemori- an.

Statens invandrarverk har begränsat sitt yttrande till gruppen utländska medborgare bosatta i Sverige. Verket konstaterar att det sker en förbättring för en utländsk medborgare. som utsänds av svensk arbetsgivare och som vid utsändningstillfället är bosatt i Sverige och omfattas av svenska socialförsäk- ringsförmåner. I fråga om rätten till ATP innebär ett genomförande av förslaget att den utsände har möjlighet att intjäna pensionspoäng om utsändningen varar eller avses vara högst tre år efter utresan från Sverige. Den nya utsändningsregeln har också betydelse för rätten till folkpension och delpension. Verket tillstyrker detta förslag. eftersom det skapar jämställdhet mellan svenska och utländska medborgare.

Å andra sidan pekar invandrarverket på att kollektivavtal kan upphäva utsändningsreglerna. I sådant fall tillförsäkras svenska medborgare ATP vid utlandstjänst hos svensk arbetsgivare. Övriga arbetstagare, dvs. utländska medborgare. faller utanför försäkringen enligt det föreslagna systemet. Verket anser att utländsk medborgare. som vill vara bosatti Sverige och som sänds ut till arbete utomlands. skall bli kvalificerad för ATP efter samma regler som svenska medborgare. För utländska medborgare tillkommer ett speciellt problem. De blir sannolikt avregistrerade ur svensk folkbokföring med stöd av bestämmelserna i folkbokföringsförordningen. Denna fråga måste enligt verket uppmärksammas så att utländska medborgare ej drabbas av rättsförluster vid återvändandet till Sverige.

Även LO, TCO. SACO/SR och PTK har gjort den invändningen att reglerna bör utformas så att utländska medborgare. som varit bosatta i Sverige och som sänts ut av svenska företag. skall jämställas med svenska medborgare.

Försäkringskasseförbzmdet anser att det är rimligt att de utsända och deras familjemedlemmar får samma försäkringsskydd som försäkrade bosatta i Sverige. Enligt försäkringskasseförbundet behandlar promemorian dock inte i tillräcklig omfattning de försäkringsmässiga problem som är förknip- pade med utlandsvistelser. Frågan måste därför utredas ytterligare.

SA Ffinner det välmotiverat att gruppen utsända skall ges en särskild status med en uttrycklig lagreglering om utvidgade förmåner. eftersom förutsätt- ningarna och villkoren vid utlandsarbete i många avseenden skiljer sig från svenska förhållanden. SAF motsätter sig dock att skyldigheten att betala avgifter utsträcks från ett till tre år. Detta skulle enligt SAF medföra en ytterligare avgiftsbelastning som inte kan accepterats. SAF anser i stället att huvudregeln skall ändras så att det efter det första året utomlands blir

• Sida 42
•  Original

Prop. l981/82zl99 42

frivilligt för en arbetsgivare att ansluta de anställda till det svenska socialförsäkringssystemet. Detta skulle tekniskt kunna lösas med en konstruktion motsvarande den som tillämpas vid en s.k. ATP-förbindelse med riksförsäkringsverket.

SAF är positiv till förslaget att försäkringsskyddet för den utsände även skall omfatta medföljande make och barn samt till att en möjlighet öppnas till undantag från svensk socialförsäkring. Möjligheten att utnyttja undantags- fallet bör dock enligt SAF stå öppen även för oorganiserade arbetstagare och arbetsgivare. Dessutom anser SAF att värdet av hela reformförslaget avsevärt förringas om inte utsända till konventionsbundna länder kan undantas. Ifråga om de sociala konventionerna uttalar SAF att dessa i många fall försvårar exportindustrins arbets- och konkurrensvillkor samt hemställer att konventionerna görs till föremål för en grundlig utvärdering.

Sveriges Industriförbund. SHIO-Familjeföretagen, Företagareförbundet och Svenska Bankföreningen har instämt i de synpunkter SAF har lämnat.

Kooperationens För/mndlingsorganisation anser tveksamhet råda huruvi- da de föreslagna åtgärderna är tillfyllest för att förbättra svenska företags konkurrenskraft utomlands. Förhandlingsorganisationen ifrågasätter exem- pelvis om inte arbetsgivare genom kollektivavtal också skulle kunna befrias från skyldigheten att betala ATP-avgift. Det bör även övervägas om inte utsända till konventionsbundna länder kan undantas från socialförsäkringen såvida kollektiva avtal tillåter detta.

LO tillstyrker i huvudsak förslagen till utvidgat socialförsäkringsskydd för utsända. — LO utgår från att man avtalsvägen skall kunna garantera de utsända anställda ett socialt skydd som är fullt ut likvärdigt med vad den svenska socialförsäkringen ger. För detta krävs ett centralt avtal som sedan. kan modifieras på förbundsnivå.

Även TCO utgår från att endast facklig huvudorganistion skall kunna sluta kollektivavtal som medför undantagande från den svenska socialförsäkring- en. Möjlighet att träffa överenskommelse om att den utsände ej skall vara socialförsäkrad i Sverige bör enligt TCO kunna finnas även i de fall Sverige träffat konvention med annat land.

TCO konstaterar att den svenska socialförsäkringens standard är i allmänhet totalt sett bättre än den i konventionsländerna. Det kan medföra att utsända som kvarstår i det svenska socialförsäkringssystemet kan få sämre sociala förmåner än kollegor från samma företag som utsänts till andra länder . med vilka Sverige inte ingått konventioner. I de senare fallen'tillförsäkras de utsända svensk socialförsäkringsstandard enligt förslaget. Även utsända som ej omfattas av kollektivavtal avseende undantag från socialförsäkringen enligt lag bör därför undantas från konventionerna.

PTK och SA CO/SR har i huvudsak framfört samma synpunkter som TCO. SA CO/SR anser det vidare vara en brist att förslaget inte omfattar svenskar anställda i FN-systemet och andra internationella organ.

• Sida 43
•  Original

Prop. l98l/82:199 43

SPP påpekar att den föreslagna möjligheten att "avtala bort" svensk socialförsäkring med undantag från ATP kan leda till olika behandling av olika grupper försäkrade. I fråga om rätten till ATP leder förslaget till olika behandling av svenska och utländska medborgare. Rent principiellt ifråga- sätts också om det är riktigt att en person som sänds ut för att arbeta i annat land skall kunna stå kvar i en del av de svenska socialförsäkringssystemen. men tas ut ur någon annan.

Folksam anser att det föreslagna systemet innebär ett väsentligt förbättrat skydd för utsända och tillstyrker därför detsamma.

Utlandssvenskarnas Förening välkomnar förslaget att svenskar som sänds ut att tjänstgöra i utlandet skall få sina socialförsäkringsförmåner förbätt- rade. Enligt föreningen bör clock regeln om tidsbegränsning utformas på ett annat sätt för den som ej är statligt anställd. Om en utlandsanställning avses pågå i exempelvis fem är. bör försäkringen kunna gälla under de tre första åren.

Svenska Missionsrådet och Föreningen Svensk Volontärsamverkan anser att en fyraårsgräns i fråga om utsändningstidens längd skulle vara mer ändamålsenlig för biståndsorganisationer. Svenska Missionsrådet anser vidare att en överenskommelse mellan arbetsgivaren och de anställda skall vara giltig även om dessa inte är anslutna till en huvudorganisation.

2 Bosättningsbegreppet m.m.

Promemorians förslag om ändrad innebörd av b 0 s å t t n i n g 5 b e g r e p - pet på socialförsäkringsområdet har i huvudsak inte föranlett några invändningar från remissinstanserna. Förslaget har uttryckligen tillstyrkts av bl.a. riksförsäkringsverket och försäkringsöverdomstolen. Kammarrätten i Stockholm anser det dock vara otillfredsställande med olika bosättningsbegrepp på det skatterättsliga området, på socialförsäkringsom- rådet och i folkbokföringsförordningen.

Några remissinstanser har kommenterat promemorians förslag om ändring av bosättningsbegreppet i lagen om allmänna b a r n b i d r a g .

Försäkringsöverdomstolen upplyser att domstolen i ett antal nyligen avkunnade domar förklarat att rätt till allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse skall bedömas med ledning av det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Domarna bygger på förarbetena till lagstiftningen om allmänna barnbidrag och den praxis som under en lång följd av år har varit gällande. Sakliga skäl kan dock enligt domstolen tala för att man tillämpar det socialförsäkrings- rättsliga bosättningsbegreppet vid tillämpning av lagstiftningen om barnbi- drag. Införandet av en sådan ordning måste enligt domstolen ske genom lagstiftning.

Pörsäkringskassejörbundet anser det vara angeläget att bosättningsbe- greppet i lagstiftningcn om barnbidrag kommer att överensstämma med det bosättningsbegrepp som gäller enligt AFL.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:199 44

Centrala studiestödsn("im/iden anser att om ändringarna i fråga om allmänna barnbidrag genomförs bör även reglerna om utgivande av förlängt barnbidrag ändras. Vidare anser studiestödsnämnden det bör klarläggas i vilken utsträckning svenska medborgare. som bedriver studier utomlands, skall kunna få studiehjälp och studiemedel.

Riksrevisionsverket påpekar att i fråga om barnbidrag och bidragsförskott föreligger inte något samband mellan förmän och avgift. eftersom barnbi- dragen är skattefinansierade. I den mån utsända ges rätt till barnbidrag och bidragsförskott kan det enligt verket även diskuteras om finansieringen av dessa förmåner bör ske på samma sätt som övriga förmåner. nämligen genom socialförsäkringsavgifter.

SAF— och de remissinstanser som instämmer i SAF:s synpunkter— kan inte acceptera promemorians beskrivning att det allmänna barnbidraget numera bör vara hänförligt till socialförsäkringsförmånerna. Eftersom barnbidrag utgår ur skattemedel. bör enligt SAF rätten till bidrag kopplas till det skatterättsliga bosättningsbegreppet.

Utlandssvenskarnas Förening anser att barnbidrag vid utlandsvistelse bör utgå under en treårsperiod.

3 Beräkningen av pensionsgrundande inkomst m.m.

Förslaget i promemorian om att man vid beräkningen av pensions— grundande inkomst och bestämmande av ATP-avgift skall bortse från de lönedelar som helt betingas av ökade levnadskostnader i sysselsättningslan- det har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Riksskatteverket uttalar att ett förtydligande är önskvärt om vilka lönedelar som skall anses betingade av ökade levnadskostnader.

SA F— och de remissinstanser som instämmeri SAF:s synpunkter—betonar vikten av att de föreslagna ändringarna av bcräkningsunderlagen för ATP i utsändningsfallen genomförs med verkan från och med den I. januari 1982. SAF anser att de föreslagna beräkningsgrunder'na skall omfatta även de fall då någon är anställd av ett utländskt dotterbolag för vilken en ATP- förbindelse med riksförsäkringsverket har tecknats.

Föreningen Svensk Volontärsamverkan anser att promemorian ensidigt utgår från förhållandena i industrin. där ersättningen i allmänhet är högre än vad som är fallet för anställda i Sverige. För den stora gruppen utlandsan- ställda i hurnanitär-, ideell- eller biståndstjänst är förhållandena ofta de motsatta. Om inte skyddet för biståndsarbetare skall urholkas. krävs enligt föreningen att den pensionsgrundande inkomsten och den sjukpenninggrun- dande inkomsten kan sättas till högre belopp än den formella utlandslönen. Arbetsgivaravgiften skulle kunna justeras i motsvarande grad.

Svenska Missionsrådet pekar på att för missionsorganisationerna gäller i de flesta fall en situation där ersättningen är lägre än motsvarande lön i Sverige. Det är enligt missionsrådet av vikt att vissa tillägg även i fortsättningen kan

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82zl99 45

inräknas i fråga om ATP för att lönen skall få en nivå som motsvarar den svenska. Slutmålet är enligt missionsrådet detsamma som angivits i promemorian. dvs. en jämförbarhet med svenska förhållanden.

4 Sjukförsäkringsförmåner

Förslaget att slopa nuvarande ersättningsbelopp för läkarvård och sjukhusvård i utlandet — 18 kr. 75 öre resp. 35 kr. per dag— lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna.

Försäkringsöverdomstolen betonar att utgående ersättningar framstår som helt meningslösa och att frågan får en bättre lösning genom konventioner och privata försäkringar.

Försäkringsrätten för Södra Sverige ifrågasätter om inte ändringen också borde få konsekvenser för de ombordanställda.

Statens invandrarverk erinrar om att konventioner saknas för flera av invandrarnas hemländer. Ett slopande av ersättningsbeloppen innebär således en försämring för vissa invandrargrupper som av familje- eller andra skäl vistas längre tid i hemlandet. Därför bör enligt verket arbetet med att få till stånd konventioner om möjligt intensifieras.

Några remissinstanser har haft invändningar mot förslaget om e rs ä t t — ning för faktiska vårdkostnadersomuppkommerunderutsänd- ningstiden i sysselsättningslandet. Riksförsäkringsverkets och försäkrings- överdomstolens inställning i fråga om förslagets administrativa konsekvenser har redovisats under avsnitt 1.

landstingsförbundet noterar att utlandsanställda i många fall återvänder till hemlandet för att söka vård vid mer omfattande vårdbehov och vid förlossning. Enligt de avgiftsregler som tillämpas av sjukvårdshuvudmännen kan utlandssvensk under vissa förutsättningar få vård till inomlänspris. 40 kr. per dag i december 1981. Men i en del fall. och det gäller bl.a. utlandssvensk som är bosatt i land med vilket Sverige har konvention som gäller sjukvårdsförmåner. blir patientavgiften ] 280 kr. eller mer per dag. Det framgår enligt landstingsförbundet inte av förslaget att en sådan vårdkostnad skall ersättas genom försäkringen.-Inte heller ersätts sjuktransporten till hemlandet. Med dessa förutsättningar kan antas att arbetsgivare måste. teckna kompletterande försäkring för de utlandsanställda.

Inom den allmänna försäkringen går utvecklingen enligt landstingsförbun— det mot en alltmer schabloniserad hantering av ersättningar för vård-, __ läkemedels- och sjukresekostnadcr. En reglering av sådana vårdkostnader som uppkommit utomlands måste i det sammanhanget bli administrativt betungande. De ersättningsbelopp som kan bli aktuella är vidare betydligt högre än de vårdkostnader försäkringen ersätter här i Sverige. I många länder är det sjukförsäkringen som svarar för den större delen av vårdkostnaderna. Mot den angivna bakgrunden finns det enligt landstings- förbundet anledning att se över förslaget i denna del. Ett alternativ kan vara

• Sida 46
•  Original

Prop. l981/82zl99 46

att den allmänna försäkringen enbart ersätter sådana vårdkostnader för utlandsanställda som uppkommer här i landet. Det bör då förutsättas att arbetsgivare och arbetstagare träffar avtal om enskild försäkring även för vårdkostnader m.m. som uppkommer utomlands.

Försäkringskasseförbundet framhåller att det bör införas olika maxime- ringsregler både vad beträffar storleken på ersättningen och längsta vård- eller behandlingstid i utlandet.

SPP tillstyrker att den svenska sjukförsäkringen skall ersätta de faktiska kostnaderna i utsändningsfallen med avdrag för patientavgift. SPP anser dock att bestämmelserna bör utformas så att de gäller även för dem som sänds ut till länder med vilka Sverige har socialförsäkringskonvention.

Försäkringsrätten för Södra Sverige tar upp en fråga om översyn av reglerna om rätten att uppbära försäkringsförmåner vid vistelser utomlands, t.ex. under kortare semestervistelse. Det ligger enligt försäkringsrätten i sakens natur att de administrativa bekymren och kontrollinstanserna måste bli stora i ärenden av detta slag. En oproportionerligt stor andel av överklagandena till försäkringsrätten berör rätten till sjukpenning vid semestervistelse utomlands.

5 Utländsk inkomst

Förslaget att inkomst som åtnjutits utomlands inte skall medräknas vid fastställande av den sjukpenninggrundande inkomsten har kommenterats av ett par remissinstanser.

Riksförsäkringsverket anser att förslaget måste närmare analyseras och preciseras.

Försäkringsrätten för Södra Sverige anser att såvitt gäller förmåner enligt lagen om allmän försäkring inger förslaget inga betänkligheter. När det däremot gäller förmåner enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. vars syfte är att gottgöra all den inkomstförlust som uppkommit genom arbetsskadan. medför den föreslagna ändringen att detta syfte inte alltid uppnås.

6 Kostnadsmässiga konsekvenser

Riksförsäkringsverket anser att de föreslagna särbestämmelserna förutsät- ter särskilda rutiner och att de administrativa kostnaderna per ärende blir jämförelsevis höga (jfr. redogörelsen under avsnitt 1 ).

Riksrevisionsverket konstaterar att det i promemorian saknas underlag för kostnadsberäkningar och pekar på behovet att belysa dessa i ärendets fortsatta handläggning.

Statskontoret noterar att kostnadsökningarna för förmåner till utsänd personal får ställas mot de kostnadsminskningar som uppkommer för vissa andra kategorier. Utöver kostnader i form av utbetalningar måste här även tas hänsyn till de administrativa kostnaderna. Enligt statskontorets mening

• Sida 47
•  Original

Prop. l981/82zl99 . 47

torde dessa senare bli större för utlandsärenden än för motsvarande ärenden som enbart berör svenska förhållanden. Med de begränsade möjligheter till analys av kostnadsutfallet som stått till buds har statskontoret dock inte kommit fram till några skäl som talar mot promemorians bedömning att de nya reglerna inte torde föranleda någon egentlig merkostnad för försäkring-

en.

7 Övriga frågor

I fråga om adm i nistr atione n anser statskontoret att alla ärenden rörande utsänd personal bör handläggas av en och samma försäkringskassa. På det sättet kan handläggande personal så snabbt som möjligt få erfarenhet och rutin för handläggning av nämnda ärendetyper. Vidare underlättas utbildning av berörd personal liksom en uppföljning av verksamheten. Statskontoret föreslår att berörda ärenden skall handläggas av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. där det redan finns en särskild utlandsav- delning.

Försäkringskasseförbundet anser att ärendena bör handläggas av den försäkringskassa där den försäkrade var inskriven vid utsändningen.

Försäkringsrätten för Södra Sverige. som erinrar om de svårigheter som uppkommit i fråga om forum för sjömännens socialförsäkringsförmåner. framhåller att eventuella forumregler bör ges i lag eller med stöd därav.

Riksrevisionsverket tar upp frågan om en u tv ä r d e ri n g a v r e fo r - men. Enligt verket bör det vara naturligt att omgående från reformens ikraftträdande följa resultaten av de föreslagna ändringarna. Frågan om ' vilket organ som skall följa reformen och utvärdera den bör lösas innan reformen träder i kraft.

Svenska Missionsrådet anser att eftersläpningen vid åte r i n t r ä d et i det svenska trygghetssystemet efter hemkomsten till Sverige innebär stora kostnader för organisationerna eller de enskilda. De största problemen enligt missionsrådet gäller rätten till barnbidrag och föräldrapen- ning.

Folksam anser att det för närvarande inte finns någon klar och entydig praxis i fråga om rätten till sjukpenning efter hemkomsten från ett utlandsuppdrag.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 199

Innehåll Propositionen .............................................. Propositionens huvudsakliga innehåll ..........................

Lagförslag .................................................

1 Förslag till lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring .............................................

2 Förslag till lag om ändringi lagen (19762380) om arbetsskadeför- säkring ................................................ 3 Förslag till lag om ändring i lagen (]981:691) om socialavgifter 4 Förslag till lag om ändring i lagen (l98lz692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ......................... 5 Förslag till lag om ändring i lagen (19472529) om allmänna barnbidrag ............................................. 6 Förslag till lag om ändringi lagen (1964zl43) om bidragsförskott 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdom- stolar ................................................. Protokoll från regeringssammanträde 1982-03-18 ................ 1 Inledning .............................................. 2 Socialförsäkring för utlandsanställda. m.m. ................ 2.1 Allmänt om förmåner och avgifter för svenska företags anställda i utlandet ................................ 2.2 Bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet . . . . 2.3 Pensionsgrundande inkomst vid arbete utomlands. m.m. 2.4 Sjukpenning m.m. på grundval av utländska inkomster 2.5 Ersättningsbeloppen för sjukvård utomlands ......... 2.6 Kostnader ....................................... 3 Avgiftsskyldighct för arvoden för skiljemannauppdrag ...... 4 Val av karenstid för egenföretagare ....................... 5 Skyldighet för myndigheter m.fl. att lämna uppgifter till försäk- ringskassorna i ärenden om barnbidrag och bidragsförskott . . 6 Tillsättning av assessorstjänster hos försäkringsrätterna ...... 7 Delpensionsbestämmelserna för uppdragstagare ' ............ 8 Upprättade lagförslag ................................... 9 Hemställan ............................................ 10 Beslut ................................................. Bilagor 1. Sammanfattning av departementspromemorian (Ds S l981:14) Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m.m. ............ 2. Sammanställning av remissyttranden ......................

GOTAB HMS Stockholm IQRZ

48

10 11 1.1 12

I—ll—l U'llx)

(omtumla— ytbäwNODo

33

38