Prop. 1981/82:88

om åtgärder for att förbättra försäkringsdomstolarnas arbetsläge m.m.

Regeringens proposition 1981/ 82: 88

om åtgärder för att förbättra försäkringsdomstolarnas arbetsläge m. m.;

beslutad den 10 december 1981.

Regeringen föreslar riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN SÖDER

1 Inledning

Den I januari l979 infördes en ny" besvärsorganisation inom socialförsäk- ringen. Den innebar att tre regionala förvaltaingsdomstolar. benämnda försäkringsrätter. inrättades för att fungera som besvärsinstans mellan de allmänna försäkringskassorna och försäkringsdomstolen. Namnet pä den senare domstolen ändrades samtidigt till försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsrätterna har alltsedan de inledde sin verksamhet haft en ständigt stigande mältillstt'iiimning som väsentligt har överstigit vad som beräknades da rätterna inrättades. Vidare motsvarade avverkningen av mal under den första tiden inte fullt ut vad som förväntades vid deras tillkomst. Detta sammantaget har lett till att försäkringsrättcrna trots att de har erhållit viss pcrsonalförstärkning inte har kunnat avverka mail i takt med tillström- ningen. X-"äntetidcn för att fa ett ärende avgjort har därmed successivt ökat och uppgär nu genomsnittligt till närmare tre är.

För att komma till rätta med denna otilIfredsställande situation tillsatte regeringen under är NSU en kommitté med uppdrag att överväga olika atgärder för att förkorta väntetiderna för ärenden hos försäkringsrättcrna. Kommittén '. som antog namnet försäkringsdomstolskommitten_ har redo- visat resultatct av sitt arbete i delbetänkandet (Ds S l9b'lz9') l"örs;'ikrings- domstolarnas arbetslägc. Förslag till atgärder. litt sammandrag av betän- kandet bör fogas till prt'vtokollet i detta ärende som bilaga I.

' Ledamöter: Presidenten Lcif Ekberg. ordföramlc. försäkringsrättsradcn och cheferna for försäkringsrätt Albert Bengtsson. l.;trs ("irömvall och florjc Wilhelmsson samt övcrdil'cktörcn Marianne Sjönell.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82:88 17

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försäkringsöver- domstolen. försäkringsrätten för Mellansverige. försäkringsrätten för Södra Sverige, fi.")rsäkringsrätten för Norra Sverige. riksförsäkringsverket. kam- marrätten i Stockholm. länsrätten i Stockholms län, domstolsverket. riksskatteverket. statskontoret. riksrevisionsverket, arbetsmarknadsstyrel- sen. justitiekanslern. Försäkringskasseft'jrbundet. landstingsförlmndet. Svenska arbetsgivareföreningcn. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/ SR. Sveriges domareförbund. Sveriges advokatsamfund och Sveriges folkpensionärers riksförbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttran- den från de allmänna försäkringskassorna.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Allmänna överväganden

4 Specialmotivering

1. Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande] över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar.

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (19712291).

3. lag om ändring i lagen (196?:381) om allmän försäkring.

4. lag om ändring i lagen (1959552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

5. lag om ändring i lagen (1959z551) om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Lagrådet har uttalat att beslut som meddelas med stöd av 20 kap. 10 a & lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) — dvs. enligt reglerna om omprövning av uppenbart oriktiga beslut — bör kunna överklagas direkt till försäkringsrätten och således utan att dessförinnan behöva på nytt omprt'jvas enligt 10 &. Jag instämmer i denna bedömning.

Den lagtekniska lösning som lagrådet har förordat innebär inget direkt förbud för den försäkrade att begära omprövning enligt 10 & av ett beslut som har meddelats med stöd av 10 a ;. om han föredrar det framför att genast klaga till försäkringsrätten. För min del anser jag inte att det finns något

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid rcgcringssammanträde den 19 november 1981.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82188 39

behov av en sådan valmöjlighet. Det skulle också skapa förvirring hos allmänheten med en fullföljdshänvisning som anger att beslutet antingen kan omprövas av kassan eller överklagas direkt till försäkringsrt'itten. Jag förordz'tri stället att 10 & utformas så att från prövning enligt den paragrafen undantas beslut som har meddelats med stöd av 10 a &. Därmed kommer beslutet också att undantas från inskränkningen i besvärsrätten i 11 & första stycket andra meningen. Detta får vidare den konsekvensen att rättsmedlet blir besvär i fråga om samtliga omprövningsbeslut.

Lagrådet har vidare ifrågasatt om det inte i 20 kap. 13 äAFL borde införas en regel som gör det möjligt för försäkringskassan att inhibera ett beslut som den f("irsäkrade har begärt att få omprövat. särskilt i vissa fall där kassans första beslut är av förpliktande natur. Med anledning härav vill jag erinra om att nu gällande omprt'åvningsregler i och för sig också skulle kunna fordra en sådan regel. Vid omprifwning enligt nuvarande regler har något sådant behov emellertid inte visat sig i praktiken. Dock förekommer det, om än i mycket begränsad omfattning. att det i en besvi'irsinlt'tga framställs ett inhibitionsyr- kande. Enligt anvisningar av riksförsäkringsverket skall kassan i den situationen omedelbart eller senast inom tre veckor fullgöra den nuvarande omprövningen enligt 20 kap. 11 s och sedan sända över handlingarna till försäkringsrätten. som då får pröva bl. a. inhibitionsfrågan. Denna ordning har visat sig fungera väl i praktiken.

De omprövningsregler som har upptagits i det remitterade förslaget fordrar visserligen mer ingående ("överväganden från kassans sida än de nuvarande reglerna. Jag vill emellertid understryka att utredningen självfal- let skall vara avslutad redan när det första beslutet fattas. På omprövnings— stadiet bör det därför normalt inte finnas behov av att komplettera utredningen. [ vart fall bör en sådan komplettering klaras av så snabbt att hela omprövningsproceduren är slutförd inom den tidsram på tre veckor som enligt det tidigare sagda gäller i dag när det har framställts ctt inhibitions— yrkande. Mot den bakgrunden bör ett inhibititmsyrkande lika snabbt komma under försäkringsrättens prövning med de regler som har upptagits i det remitterade förslaget som i det nuvarande systemet. En möjlighet till inhibition redan i kassan är därför enligt min mening inte påkallad.

2. Övriga författningsfrågor

I fråga om ett flertal ärenden i kassor och försäkringsdomstolar återfinns de materiella reglerna i annan lagstiftning än AFL. Det gäller t. ex. arbetsskador och delpension. som regleras i lagen (1976:380) om arbetsska- deförsäkring resp. lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring. Andra exem- pel är ärenden om barnbidrag och bidragsförskott. Gemensamt för dessa lagar är att de innehåller en föreskrift om att bestämmelserna i 20 kap. 10—13 äs' AFL om ändring av beslut samt talan mot försäkringskassas och f("irsäkringsrätts beslut skall tillämpas på även dessa ärenden. 10—13 åå —

• Sida 40
•  Original

Prop. 198 1/82z88 41")

inbegripet 10 a å—i ny lydelse skall alltså tillämpas på ifrågz'tvarant'le ärenden. l-Iänvisningarna kan därför kvarstå oförändrade.

När det gäller hänvisningarna till AFL i 13 och 14 åå lagen (1978:40) om införande av lagen (197828) om försäkringsdomstolar. m. m.. är ft.")rhållan- det något annorlunda. Dessa bestämmelser. som reglerar riksförsäkringsver- kets handläggning av ärenden enligt den äldre yrkesskadelagstiftningen. innebär att verkets beslut kan omprövas endast med stöd av nuvarande 20 kap. 10 & AFL och alltså inte enligt 11 % tredje stycket samma kapitel. Någon utvidgad omprövningsrätt i fråga om dessa beslut är inte åsyftad genom tlen nu föreslagna lagstiftningen. Hänvisningen till 10 & skall därför ändras till att avse 10 a s". Motsvarande ändring skall ske i 8 5.

3. Resursförstärkningar

Vid min anmälan av anslagen till försäkringsrätterna i budgetpropositio- nen för budgetåret 1982/83 avser jag att föreslå rcsursförstärkningar för försäkringsrätterna. Förslagen kommer att innebära att två nya avdelningar kan inrättas vid försäkringsrätten för Södra Sverige och en ny avdelning vid försäkringsrätten för Mellansverige samt viss förstärkning till befintliga avdelningar vid försäkringsrätten för Norra Sverige.

Tillsammans med de åtgärder jag föreslår i denna proposition bör ifrågavarande resursförstärkningar medföra att man på några års sikt kan komma till rätta med nuvarande arbetsbalanser och därmed väntetiderna för att få ärenden avgjorda hos försäkringsrätterna. Mot bakgrund bl. a. av vad som anförts i några remissyttranden över försäkringsdomsttnskommittens betänkande bör i det fortsatta arbetet prövas vilka för- och nackdelar som kan finnas med en anknytning av försäkringsrätterna till domstolsverket som central förvaltningsmyndighet.

4. Hemställan

Med hänvisning till var jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (197828) om försäkringsdomstolar.

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971291).

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

5. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (19621381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (1978z40) om införande av lagen (197828) om försäkringsdomstolar. m.m.

De under 1—5 angivna förslagen har granskats av lagrådet.

• Sida 41
•  Original

Prop. BSI/82:88 41 Det under 2 angivna förslaget ltar upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 42
•  Original

Prop. NSI/82:88 42

Sammanfattning av försäkringsdomstolskommitténs betänkande (Ds S 198139) Försäkringsdomstolarnas arbetsläge. Förslag till åtgärder

1 Näg 'a bakgrundsfakta

Den nuvarande besvärsorganisatit>nen pa socialförsäkringsonu'adet till- kom den 1 januari 1979. Reformen innebari korthet att den besvärsprt'ivning som tidigare hade utövats av riksförsäkringsverkets (RFV:s) besvärsm'del- ning och av försäkringsrfulet övertogs av tre nybildade försäkringsrätter. näntligen en för lN-lellansverige (l-"RNI ). en för Södra Sverige (l-'RS) och en för Norra Sverige (FRN).

Storleken pa de tre försäkringsrätterna bestämdes med ledning av den beräkning som utredningen angaende översyn av besvärstn'ganisationen inom socialft'irsäkringen m. m. (i fortsättningen benämnd besvärsutredning- en) hade gjort i betänkandet Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol (SOL-' 197053). l.!tredningen räknade med att försäkringsrätterna skulle få handlägga minst 1—1 (11111 mal per ar. Dessa mal fördelade utredningen pä de tre försäkringsrätterna med ledning av folkmängden inom resp. domkrets. l-"RM beräknades dock få ca 2 ”(11.1 mal extra till följd av att den rätten skulle handlägga några speciella mälkategorier (de flesta mål om _vrkesskada samt mal om arbetsgivaravgift. egenavgift och pensionsgrundande inkomst). som de andra bada rätterna skulle slippa. l—"ördelningen innebar följande för varje försäk ri ngsrätt.

FRM FRS l-"RN 'l'otalt

Antal mal 7 Stltt 4 71") l Still 1—1 llUll

linder bearbetningen i regeringskansliet av besvärsutredningens förslag utvidgade man försäkringskassornas möjlighet att ompröva sitta beslut (nuvarande 21.1 kap. 11 s* tredje stycket AFL). Den utökade omprr'ävnings— rätten beräknades enligt regeringens proposition ( 1977'781311 s. 132) medfö- ra ett bortfall av 2 tltltl mal per år. De :"tterstäende malen bedömdes enligt propositionen bli fördelade enligt följande.

l-"RNl FRS FRN 'l'otalt

Antal |na| nano .t ooo Jono Ilona

Bedömningen av mältillströmningen grumlade besvärsutredningen i huvudsak på antalet inkomna ärenden vid RFV:s besvärsavdelning och vid

försakringsradet. '

• Sida 43
•  Original

Prop. NSI/82:88 43

Antalet inkomna mal till försäkringsrätterna blev fran första stund Väsentligt större än beräknat. Antalet ltar också hela tiden visat en stigande utveckling som framgår av följande.

Antalet inkomna tttal

'l'idsperiod FRM FRS FRN Totalt 1071) Ssh) in?? 2144 131131 lvstt 7540 (1554 2412 11—512 jatt. — tttaj 19,70 : gun | wu sm 5 (ts? ”_ 1*)Htl 3 249 3 551 stan o ?(m "— lUtv'l 3 311) 31125 1 105 ? 5.10

Storleken på försäkringsrätterna bestätndcs ttaturligtvis ocksa med hänsyn till den förväntade avverkningsförma'igan. Vid den bedömningen utgick man från vad RFV:s besvärsavdelning och försäkringsradet hade avverkat. Avvet'kningstakten vid kammarrätterna. vilkas organisation utgjorde före- bild för försäkrittgsrätterna. påverkade ocksa bedömningen. L'tit'ran dessa förutsättrtingar beräknade man avverkningsl'örmägan till 135 mål per handläggare och är. Med handläggare avsags domare och föredragande. Den beräkningen har visat sig vara alltför optitttistisk och i praktiken har avverkningen blivit lägre. l ans'lagsfratnställttingartta för budgetaret 1981583 räkttar exempelvis försäkringsrätterna själva med en avverkningsförmåga på ca 111) mål per handläggare och är. De exakta avverkningssiffrorna är

följande. Antalet avgjorda mal

fidsperiod l-"RM FRS FRN Totalt 1971) 3 833 1 384 1 443 ? (111) 1981) -l 454 3 451) l 5011 ') 'lfl-l jan. -— tttaj ll)?” 1 451 *)?3 (le 31153 " [0311 : (Bl l -ll l—l (1va J. 1100 "— lUHl 1 Hö? : 351 Ull) F 137

Maltillströmningen har alltså blivit större och avverkningen mindre än beräknat. lnte under någon manad har försäkringsrätterna haft en avverk- ning sotn nätt upp till antalet ”)Ll tttal under sattnna tttänad. Mälbalanscn har därför ökat hela tiden. vilket närmare framgar av följande uppställning.

Antal mål i balans

'l'idpunkt FRM |?th ["RN tama bWU-lkw—Stt ' n :st 5 :o) 1 mm 13 5411 man:—31 o attt» : 351 lh nns IUHU-lltt-Ätl . H 17? : Hli 11.1811 test!-1231 11) 430 to (ut; ?— Zlh :; (m_s tust-ui-Jt 11 sw: tu nu? ."» in.: Jo att:

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82z88 4-1

De ökade malbalanserna ltar ocksä lett till en väsentlig förlängning av väntetiden föratt få ett ärende avgjort. Pa RFV:s besvärsavdelttittg var det ovanligt med en längre väntetid ätt sex månader. Dentta tid. om den räknas fratn genom att dividera mällmlansen ttted ZIVX'CI'lx'lllllgSfÖl'lllflgilli per ar. var f("it'dubblad redan när försäkrittgsrätterna inledde sin verksamhet. Efter ett års verksamhet hade väntetiden tttsträckts till omkring li är för att vid utgangen av är 1081) vara över två är.

Av statistiken kan tnatt utläsa en tendens till fortsatt ökning av mältillströtnningen. ls'ommittens bedömning är att den kommer att ligga pa ca 17 5111) mal redan är 1081. Med nuvarande avverkningsförmaga innebä- rande l l tltltl mal per är och nted beaktande av vissa personalförstärkningar fr. o. m. hösten 1981) blir följden att den totala mi'tlbalansen vid utgattgen av at 1981 katt antas kottttna att uppgå till f(ftljande.

l-"RM l—"RS FRN 'I'otalt

Beräknad balans vid utgangett av 1981 13 51111 13 (11111 3 ?tltl 31) 2111)

Om det inte skttlle vidtas nagra särskilda atgärder för att minska väntetidertta i fi'irsäkringsrätterna. skulle den genomsnittliga handläggnings— tiden i försäkrings"ätterna i slutet av är 1081 uppga till drygt tre är. Detta innebär självfallet inte att varje mål har tre års handläggningstid. Vissa mz'tlgrupper — t. ex. arbetsskador och pensiotter — skall nämligen behandlas med förtttr. l gengäld medför detta att andra tnalgrupper far en ännu längre handläggningstid.

Redovisningen ovan av målantalet har skett i totalsiffror. dvs. tttan att specificera pä olika malkategorier. Som framgår nedan visar en sådan specifikation att mal om sjukförsäkring. pension och _vrkesskadafarbetsskada är de dominerande mälgrupperna och uppgar till Stl—85 ": av det totala mälantalet. Därav utgör _vrkesskadefarbetsskademalen 25—35 'a'? i försäk- ringsrätten för Norra Sverige och försäkringsrätten för Mellansverige och drygt 111 "i- i försäkringsrätten för Södra Sverige. [ sistnätttnda rätt är sjukförsäkringsmälen dominerande och upptar en andel av över 5.1) ”.."-:?.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82z88 45

Inkomna mål 1980-07-01—12-30 fördelade på målgrupp ('.'r)

Malgrupp FRM' FRS FRN Arbetsgivaravgift 0.1.1 — — Pension 13.8 (21.5) 23.6 25.3 Sjukförst'ikring 28.6 (44.6) 50.7 36.8 Pensionsgrundande inkomst 3.11 — — Yrkesskada 11.6 ( 11.0) 1.11 3.11 Barnbidrag 11.6 ( 11.9) 1111 115 Arbetstnarknads- utbildning 3.1 ( -1.*)) 2.11 4.2 Dclpettsion 11.0 1 .3) 1.8 2.1 Arbetsskada 12.11 (lbib') 14.3 24.7 Bidragsförskott 4.5 ( 7.11) 5.1 -1.-1 Yrkesskada (fran RFV) 24.11 — _ 11111.1 (90.9) WA) torrt)

] lttottt parentes redov' ts de proeettttal som skttlle gälla ont l-"RM endast hade de t'nålgrupper sotn fittns vid övriga rätter.

Om rätternas balansprobletn skall lösas enbart nted persottalförstärkning— ar mäste ansenliga resurser avsättas för ättdatttälet. F.nligt rätternas egen bedt'imning som den kommit till uttryck i attslagsfratttställttittgartta för budgetåret läsk-"82 rör det sig om närmare 411ltattdl;"iggartjättster. Desstttottt tillkommer förstärkningar pä biträdessidan.

2 Kommitténs förslag till åtgärder 3.1 lill Utö/utr ompröt'ltt'lt_t:x_/'i'irfit)'intde i llt-).)”.S'tjf/x'I'f/lgSÅ'tIA'A'UI'If(I

Enligt nuvarande ordning är försäkringskassrn'na skyldiga att ompröva varje beslut mot vilket besvär anförs av en försäkrad. Vid otttprt'ivnittgen får dock beslutet ändras endast om klagattdetts yrkande helt katt bifallas.

Det fitttts flera skäl sotn talar fören mera lt'tttgtgt'tende omprövnittgsrätt för försäkringskassortta ätt för förvaltnittgsmyttdiglteter i allmänhet. litt skäl är att det vid kassorna fitttts ärenden sotn förekommer i betydande otttfattnittg och där besluten grundas på bestämmelser som ger ringa utrymme för skönstttässiga bedömningar. Detta ltittdrar dock inte att bestänttttelsertta katt vara ittvecklade och svårl'örstäeliga för gemene tttatt. Beslut av detttta typ katt av praktiska och ekonomiska skäl inte ges en sådan individuell utformning att alla försäkrade — ttted de olika förutsättningar som de ltar att tillgodogöra sig såväl skriftlig som muntlig ittforntation — förstar innehållet i eller motivet för dent.

Till bildett hör också att försäkt'ittgskassot'na delegerar beslutsfattandet till tjänstentän som inte har den överblick som behövs för att på ett övertygande sätt förklara varför tillämpningen av en viss bestättttttelse är riktig och

rimlig.

• Sida 46
•  Original

Prop. 198 1/82:88 46

Ett annat skäl är att många beslut tillställs de försäkrade genom skriftliga meddelanden som framställs maskinellt och som innehaller en begränsad mängd information eller är starkt schablonisetade. Detta katt naturligtvis ge uppltov till ntissförstfutd. lttont RFV pägår en verksamhet sotn syftar till att få kassornas beslut ntcra infl'trmativt utformade. Denna verksantltet kommer naturligtvis att få en positiv effekt. men ntan måste sattttidigt ha klart för sig att beslut sotn inte är utformade nted hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet alltid löper en särskild risk" att bli tttissf'örstådda. [En viss grupp f(.'>|'säkrade — i relativa tal liten men inte i absoluta tal — kotnttter därför troligen trots RFV:s ansträngningar att missförstt't försäkringskassornas beslut och anse sig ttödsakade att ("'tverklaga för att fa ""rätt". 1 tttåttga av dessa fall är det onödigt och resurskrävande att ta besvärsot'ganen i anspråk. ttär det främst är fråga om att bättre förklara eller motivera de beslut som ltar fattats. ("ienom ett utvidgat omprövttittgsl't"'tt'f:tt';ttttlc borde tttatt kutttta förklara besluten på ett sätt som är bättre anpassat till förhållandena i det enskilda fallet. Det är sannolikt att en viss andel av dent som är tttissnöjda ttted det första beslutet i realiteten är nöjda sedan de ltar fått en mera utförlig tttotivering efter t'ttttprövningen.

ls'omntitten föreslår en utvidgning av omprövningsinstitutet innebärande att kassan kan ändra sitt beslut även om ändringen inte medför fullt bifall till klagandens yrkande. F.nda ittskränknittgen blir att kassatt inte far ändra beslutet till ttackdel för den försäkrade. Samtidigt föreslår kommitten att besvärsrättett knyts till otttprövnittgsbeslutet och inte till kassans första beslut.

(En reservant i kommittén ft'treslz'ir att omprövningsreglertta utformas så att besvärsri'ttten knyts till kassans första beslut och att kassatt efter a_ttttprt'tvnittg bereder den fi'trsf'tkradc tillfälle att fullfölja besvären till försäkringsrätten.f

(')tttprt'jvningen bör på samma sätt som tttt utfr'tras av ett överordnad befattttingsltavare ittottt kassatt. Bcslutsntotiveringett i ttntpri'ivttittgsbeslutet katt i förhallande till det första beslutet göras utförligare och därför bli tttera informativt.

Kommittén räknar ttted att ett inte ringa antal klagande genom ompröv— "l'lfe'cn hll" ÖVC'Wgzlde om att beslutet är korrekt och därför avstår från att besvära sig.

J.] Öt't'rflt'llniligclz lill (le allmän/mförra/rningvdtmumlar/m (Il' t'i.v_vuut'lt_'1f/'1.s-

nm/ m. nt.

Vid försäkringsrätten för h-lellansvcrige handläggs i dag mål om arbetsgi— varavgiftcr. pettsi(_ntsgrundant'le inkomst och vissa egenavgifter. [första beslutsinstans är i fraga ont arbetsgivaravgiftertta riksf("ärsi'tkringsverket (RFV) och i fraga oltt de andra ntalgrupperna de lokala skattelttyndigheter— na. f—"örsäkringsöverdomstolen är slutinstans.

• Sida 47
•  Original

Prop. Wii]/82:88 47

Sedan länge ltar statsmakterna planerat att dessa mt'tlgrupper skall föras över till de allmänna förvaltnittgsdomstttlarna (länsrätt. katttntarrätt och regeringsrätten). när de lokala skattemyndigheterna i stället för RI—"V blir första beslutsinstans även för målen om at'betsgivaravgif'ter. Denna decen- tralisering kommer emellertid att dröja ännu flera är. Kotttmittett har därfö'tr undersökt ont målen katt flyttas över utatt att avvakta deeentraliserittgen. Kommittén har futtttit att så är tttöjligt. 1—"t'"'trs1aget innebär att mal om arbetsgivaravgifter skall överklagas frän RFV till kammarrätten i Stockholm med regeringsrätten som slutinstans. Besvärsordttingen för övriga tttal blir

( a as a e -ttit_ e — i" s'i' e — 'a :"i' e —l'CLt;'l'll£lSl'll ett. lik ] 'k thyl'lJllc'l n lttt t ttt n k ttttnttt ttt tt _. t_ tt

2.3 FÖrwz/rlt'ngar (n'/t rrtlimtult'scrt'ttgur (' urbctsmeto(ler/ttt

Kommitten diskuterar olika ätgärder som katt medföra ft'trettklittgar oclt ratiottaliserittgar i försäkringsrätternas verksamhet och som bör kutttta leda till en ökad avverkning. Bland åtgärderna katt nämnas följande.

1. Speciallt'tttnittg. Mål av likartad beskaffenhet förs samman på ett begränsat atttal rotlar i stället föratt som i dag spridas pa samtliga rotlar. En variant är att sådana mål föredras för samtidigt avgörande vid en och

samma session.

2. .lttstering av utkastctt till dottt. Kommittén föresli'tr att ordft'itandett som regel bör ktttttta avstä från en detaljkontroll av fakta i malen. Den kontroll som övriga domare redan gjort far anses till fyllest.

3. Dontskrivningen. Ett ökad avverkning katt uppnås genom en förkortad

domskrivning. t. ex. genom att kassans beslut och anttat material fogas sotn bilagor till dotttett. i stället för att en egen redogörelse för bakgrundsfakta (reeit) tas in i domen. Vid en försäkrittgst'ättsavdelnittg har först'äksvis praktiserats en metod som innebär att redovisningen av faktatttaterialet kraftigt beskärs. Detttta metod ökar möjligheterna att skriva dom efter mall. vilket förettklar domskrivningen. -l. Delgivningsrtttinerna. Domar och beslut delges med de klagattde men detta lyckas ibland först efter flera försök. Kommittén föreslår att försöken bör ktttttta avbrytas pä ett tidigare stadium ätt f. n. 3.4 I):mt/i'ir/telsreg/t'rntt fI/IÖI'Sffkl'fllyS'l't-flft'l'lltl

Enligt nuvarande regler skall tre domare delta i varje avgörande som försäkringsrätterna fattar. l omkring 1.53 av tttälen — i försäkringsrätten för Mellansverige närmare hälften — måste dessutom två nämndemän delta. Om avverkningen skall öka och kostnadskrävattde atgärder inte får föreslås. finner kommitten att tttatt måste ställa frågan om inte ett färre antal domare skulle kutttta delta i avgörattt'let. Enligt kommitten är da olika förslag tänkbara. bl. a. ft"tljattde.

• Sida 48
•  Original

Prop. NSI/82:88 48

1. Mål som i dag avgörs av tre domare utatt ttätttttd avgörs av ensamdomare. Nämndmälen får bcltålla nuvarande dotttförltetsregler.

3. Antalet domare minskar fran tre till två i a) alla tttål. b) nämndtttålen. c) mål där de två dotttarna är ense om slutet.

3. Ensamdomare i stället för tre dontarc a) vid prt'ftvning av besvär över beslut som inte ittttebär avgörande i saken. b) vid förordnande i avvaktan på målets avgörande samt vid en annan atgärd som avser endast tttålcts beredt-tnde. c) vid beslut genom vilket dotnstolctt skiljer sig från ntålet utan att detta ltar prövats i sak.

d) vid avgörande av ett mål där utgången är uppenbar.

Det första fÖl'SlngCt ger den största effekten och är det enda som ittottt ratnen för nuvatande dotttaruppsättttittg ökar avverkningen så att den når ttpp till och även överstiger tillströmningen av mål. Komntitten avvisar dock det alternativet. Anledningen är att socialförsäkringsärendcna måste garan— teras samma rättssäkerltet som andra jämförbara ärettdett. 1 skattetttål erbjuds exempelvis en prövning i fyra instanser varav tre är i dontstt'tlsmi'tssig form. litt attttat skäl är att ett ensantdomarsystem gör det omöjligt att införa ett fulIföljdsbegränstting i försäkringsöverdomstolen. Konsekvensen av en ökad avverkning i f't'ftrsäkringsrätterna blir därför att den domstolen maste byggas ut. litt ensamdttntarsystent skulle också innebära att fi'irsäkrittgsra'it— tertta måste organiseras om. vilket i sin tur skulle leda till att den Itattdli'tggande personalen -- i vart fall domarna — fick ändrade arbetsuppgif- ter. Vi. a rekryteringsproblem och effektivitetsförlnster skulle. åtminstone övergångsvis. bli följden av detta.

De invändningar som katt riktas tttot ettsamdt:ttttt'trf'öt'sl:tgen gäller i mer eller mindre grad också de tre tvadotttarfi'trslagett. Dessa alternativ ger inte heller samma effektivitetsvinster. l'in total sammanvägning leder därför till att ingetdera av tvådomarförslagen framstår som bättre ätt det andra.

Det tredje förslaget som gör det möjligt för en domare att ensam avgöra mål. då ej själva saken prövas. t. csn pröva en inbibitionsfrt'tga. avvisa eller avskriva ett tttal. satnt att avgöra ett tttal där tttgåttgett är uppenbar. innebär cttligt kommitten en lätttplig modifiering av domförheten. Förslaget tttedför ett inte obetydlig ökning av avverkningskapaeiteten. Kottttttittett föreslår en domförltetsregel av detta innehåll. dock med tttöjligltet att pröva målet i ft'it'sttttcn rätt om det fitttts särskild anledning till detta.

• Sida 49
•  Original

Prop. l981/82:88 49

3.5 Fu[Ifö/jäv!)('_tzrr'insning [ för.)"iikr'iltgsövert/omslult'n

Om försäkringsöv-erdtnttstolen skall ktttttta fortsätta som prejudikatbildare och samtidigt klara den ökade ntåltillstt'i'imning som måste följa av att försäkringsri'ttterna höjer sitt målavverkning. är en fu1lföljdsbegri'tttsning ni.")dvändig. Rättskipningen i försäkringsrätterna ltar också den kvalitet att en fullföljdsbegränsning är möjlig att införa.

Fullföljdsbegränsttingen föreslås få samma utformning som den som gäller i regeringsrätten. Försäkringsöverdomstolen skall alltså meddela prövnings- tillstånd för att målet skall få fullföljas. l-"örutsättningartta för att få sådant tillstånd skall dock vara något vidare ätt i regeringsrätten. som i princip endast tar upp mål av prejudikåtintresse. Förslaget innebär att försäkrings- överdomstolen också skall ge prt'tvningstillståttd om det finns anledning att ändra det slut som f't'irszfikringsrätten ltar kommit till.

Frågan om prövningstillständ skall prövas av två försi'tkringsdomare och en lekman. Riksförsäkringsverket undantas från kravet på prt'ivningstill- stånd.

3.0 En suntnmnfrnmmlt' lwdöntning

Kommittén beräknar den årliga tttaltillströtttttittgett till ca 17 51111. Ett ökad omprt'ivning i försi'ikringskassortta santt överflyttning till de allmänna förvaltningsdctmstolarna av vissa avgiftsmål nt. m. beräknas minska målan- talet nted 250!) resp. ltltlt). Antalet inkomna ntal per år skulle då bli 140110.

I fråga om avvcrkningsförmågan räknar kommitten nted att detttta för år räknat katt höjas ttted närmare lotltl mål till följd av ett ytterligare rationalisering av arbetsmetoderna och ttted ca 6111) mål genom ändrad dom förhet .

Kommittén bedöttter fördelningen på rätterna enligt följande

FRNl FRS FRN 'l'otalt

Beräknat antal inkomna mitt per år 5 sin () |)nt) : lit) 1.) ()(It) Beräknat antal avgjorda ntal per år ollut) 4 801) 2 251) 131150

De åtgärder som kommitten föreslår leder till att det blir i det ttärtttaste balans mellan måltillströmning och mt'ilavverkning i f("trsäkringsrätten för Mellansverige och f("irsäkringsrätten för Norra Sverige tttedatt tillströmning- en alltjämt kommer att överstiga avverkningen (ttted ca 1 21") tttal om året) i ft'irsäkrt'ngsratten för Södra Sverige. Åtgärderna kontttter inte heller att räcka till för någon avarbetnittg av redan uppkomna balanser. För att komma till

rätta ttted väntetiderna måste man därför tillföra rätterna ytterligare

4 Riksdagen [981581 I saml. Nr 88

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:88 SU

resurser. Några besparittgsttppslag inom rätternas verksamhetsonträde som katt finansiera kostttadsökttittgartta har kommitten inte kunnat peka på. Kommittén anser att tttatt i stället får leta tipp de erforderliga besparingarna ittottt socialförsäkringsotttrådet i dess ltelltet.

Kommittén framhåller att de kostttadsökttittgar sotn blir aktuella är tämligen måttliga. Den enda permanenta utbyggnaden är den sotn beltövs i försäkrittgsrättett för Södra Sverige och den motsvarar en avdelning. Genom en omorganisation av försi'tkringsri'ttten från sjumanna- till sexmannaavdel— ningar beräknar kommitten att kostnat'lsökningen stannar på 1.2 milj. kr. om året.

För arbetet med avverkning av balanserna behövs tillfälliga förstärkning- ar. Ont tttatt vill minska väntetiden till ca 8 månader. vilket är önskvärt att lta som rikttttärke. tnotsvarar inneliggande balanser årsavverkningen Itos 15. avdelningar. Ärskostnaden för varje avdelning katt beräknas till 2 ntilj. kr. Vill tttatt lta bort balattserna ittotn en treårsperiod tttåste man således för varje år tillfö'tra 10 milj. kr. i resurser för tillskapandet av fem extra avdelning- ar.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:88 51

Sammanställning av remissyttranden

Försäkringsdomstolarnas arbetsläge. Förslag till åtgärder (Ds S l98]:10)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försäkringsövcr- domstolen. försäkringsrätten för Mellansverige. försäkringsrätten för Södra Sverige. först'ikringsrätten för Norra Sverige. riksförsäkringsverket. kam- marrätten i Stockholm. länsrätten i Stockholms lätt. domstolsverket. riksskatteverket. statskontoret. riksrevisionsverket. arbetsntarknadsstyrel- sett. justitiekanslern. l-"örsäkringskasseförbundet. Landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen. 1_.andsorganisationen i Sverige (LO). Tjt'instemännens Centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/" SR. Sveriges dontareförbtutd. Sveriges advokatsatttfund och Sveriges

ft'tlkpensionärers riksförbund.

] Allmänt

Kommitténs förslag har i sitta huvuddrag fått ett positivt bemötande. De flesta remissinstanserna betonar hur otillfredsställattde det är nted de långa väntetiderna i f("irsäkringsrätterna och anser att åtgärder snarast måste vidtas för att rätta till tttissförltällattdetta. Tre remissinstanser framför vissa särskilda synpunkter på httr instattsordttingett bör vara på socialförsäkrings- omrädet. Kammarrätten i Stockholm. lz't'nsrätten i Slockltolm och domstols- verket anser saledes att försäkringsdomstolarna bör integreras med de allmänna förvaltnittgsdomstolarna.

Kammarrätten i Stockholm anför att socialförsäkringsdomstolsorganisa- tionen ltar fått en utformning som inte är ändamålsenlig. Trots att försäkringsrätterna i allt väsentligt ltar att fylla funktioner av satttnta art som en länsrätt har sålunda deras santtttansättnittg oclt arbetsformer huvudsak- ligen utformats ef'ter kammarrättsntodell. Kantntarrätten föreslår att det titan dröjsmål anförtros åt en särskild kommitté att tttreda integrationsfrå- gor.

Även lt't'nsrt'illen i Slock/mlms [än anser att frågorna om en ändrad ittstattsordttittg bör bli föremål för en skyndsam utredning. 1..änsrätten finner att det katt starkt ifrågasättas inte minst av ekonomiska skäl om det är lämpligt att släppa frattt ett så stort antal mål som ttted nuvarande ordning överklagas till försäkringsrätterna. direkt från prövning ittont försäkrings- kasseorgattisationen till en prt'tvning ttted tre lagfarna domare. delvis också med ttätttttd.

Det är enligt länsrättens uppfattning långt ifrån osannolikt att en dotttstolsinstans före först'ikringsrt'ittsnivån bestående av en lagfarett domare med nämnd och ttted ltattdläggttittgsfornter tttotsvarattde länsrättens både

• Sida 52
•  Original

'Jl lx.)

Prop. l98|/82:88

skulle leda till att flertalet mål blev sttabbare slutligt avgjorda ätt f. n. och att de totala kostnaderna skttlle minska. lnttebörden av en sådan lösning skulle vara att det tillskapades en mellaninstans för prövning av den stora massan av besvär tnedatt försäkringsrättsnivån skttlle förbehållas ett mera begränsat antal mål och i stället ktttttta förbättras kvalitativt för att i realitetett kuttna bli slutinstatts i flertalet mål och möjliggöra en (.tmvandling av försäkringsövcr- dontstolsnivån till en renodlad prejudikatsniva med prövttittgstillståttd utatt möjlighet till ättdringsdispetts.

[)(mzrmlrt'erker anför'att det mot en integration skulle kttttna anföras att arbetssituationen visserligen är ttnder kontroll i katttntarrättertta men att den allmänna förvaltttittgsdomstolsorgattisationett f. n. har tillräckliga problem till följd av balansläget i lättsrättertta. Emellertid torde ett organisatt'trisk ändring av besvi'trsprövningen. efter principbeslut. kräva ett t'tntfattande utredningsarbete. Det är rimligt att anta att lättsrätterna nått ett normalt arbetsläge vid den tidpunkt då en integrering katt kontttta till stånd.

2 Möjligheterna att begränsa måltillströmningen i försäkrings- rätterna

2.l Allmänt

Kommittén anser att det inte är lämpligt att begränsa maltillströmnittgen i försäkringsrättertta på annat sätt än genom att utöka försäkringskassornas omprövningsrätt och genom att flytta över mål om arbetsgivarat-"gifter m. nt. till de alltnänna förvaltttingsdt'tmstolarna. Den uppfattningen delas av' de flesta remissinstansertta. Några anser emellertid att ytterligare åtgärder katt övervägas för att reducera tillströmningen av tttål och anför följande.

Försöktingsrättenför Södra Sverige attför att de besvärshänvisningar nt. m. som finns på meddelattden fran försäkringskassatt torde både genom förekomsten och innehållet många gånger vara ett ittcitatttettt för den enskilde i detta sammanhang.

Eftersom kommitten på olika sätt nänttter arbetsskadeförsäkrittgen som en bidragande orsak till balansproblemen i försäkrittgsrätterna. anser rätten att detta jätnte i betänkandet angivet förhållande tttellatt atttalet arbetsskade- ärenden och övriga delegationsärenden hos försäkringskassortta bör föratt— leda en närmare utredning om handläggningen av ärenden enligt 1976 års lag om arbetsskadeförsäkring.

DOHIA'lO/A'VFF/(Fl framhåller att kt'tmmittens f("irslag till åtgärder enligt kommitténs egen bedömning nätt och jämnt räcker till för att klara av den förväntade ntåltillstrt'ftmningen till försäktingsrätterna_ än mindre att ned— bringa balanserna. Även om goda skäl talar för komntittens försiktighet vid valet av f("treslagna åtgärder måste tttatt starkt ifrågasätta om inte den uppkomna situationen. som väl ttärntast far betecknas som en krissitttatiott. påkallar extraordinära atgärder. Rejäla resurstillskott är ni'tt'lvi'tnt'liga för det

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82z88 53

fall kommitténs förslag anses utgöra gränsen för ntöjliga förettklingsåtgär- der. Förutsättnittgarna för att tillföra domstolarna betydande resttrsförstärk- ningar torde emellertid vara begränsade i det budgetläge som f. n. råder. Det är därför rimligt att även sådana åtgärder övervägs som i ett normalläge skulle lta ansetts mindre tilltalande.

En utväg skulle kttnna vara att reducera tillströmningen av tttål till försäkringsrätterna genom att begränsa rätten att föra talan mot vissa beslut i försäkringskassa. Kommittén nämner detta uppslag men avvisar sådana lt'isningar med hänvisning till att ett fullft'iljdslt'ftrbud står i strid nted de principer som fitttts i förvaltningen i övrigt och som tillåter ett överklagande i Vart fall i en ittstans. För att göra uttdatttag bör speciella skäl finnas oclt sådana ltar kommitten inte kunnat fitttta i fråga om någon målgrupp. F.nligt domstolsverkets ntetting katt det dock starkt ifrågasättas om inte problemet med de stora ärendebalanserna utgör tillräckligt skäl för en inskrättktting i fullföljdsrättcn. Den föreslagna utvidgningen av försäkringskassornas otttprövningsrätt borde dessutom minska betänkliglteterna tttot ett fullföljds-

begränsning.

2.2 l-"örsäkringskassornas omprövningsrätt

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller läntnar tttatt erinran ettdera av de båda alterttativ till ändrade omprt'ivningsregler som kommitten redovisar. Med de undantag som redovisas i det följande ltar rentissittstansertta genomgående delat kommittemajoritetens uppfattning att alternativ 2 ittttebär den bästa lösningen.

Försiikringsrälten för Mellansverige anser i likhet med kommitten att fördelarna nted ett omprövningsförfarande enligt alternativ 3 är klart större än nted ett förfarande enligt alternativ 1. Någon anledning att — som teservanterna befarar — attta att antalet överklagningar skulle öka genom alternativ 1 torde inte föreligga. Reservanternas farltågor för att nted detta alternativ allmänheten skulle kontttta att uppfatta kassans första beslut som tttera prelitttinärt torde vara ("överdrivna. Tanken att kassatjänstentäntten skulle bli tttindre noggranna därför att ntan inför ett vidgat omprt'ftvningssys— tem ter sig inte sannolik.

Rätten framhåller också att tnatt nted alternativ 2 kontmer att undanröja nuvarande oklarltet ttär det gäller att bestämma när ett mål är anltängiggjort i rätten. nagot sotn f. n. vållar problcttt.

Rätten framhåller att det bör kotnttta till uttryck i författning att otttprövttittg av tjänstemannabeslut skall göras av överordnad tjänsteman. llelst bör denna omprövning ske på försäkringskassans centralkontor som — då det gäller medicinska och (_tdontologiska frågor— har tillgång till medicinsk och odontologisk sakkunskap. I många fall uppkomttter också frågor av juridisk natur. Det vore därför önskvärt att sattttliga centralkotttor hade jurister (t. ex. lagkonsttlter oclt biträdett till dessa) sotn vid beltov kuttde

5 Riksdagen [981581 ] .t'uml. Nr 88

• Sida 54
•  Original

Prop. DS]/82:88 54

medverka vid omprt'ivningen. Detta skttlle bidra till att kassornas ompröv- ttittgsbeslttt blev av högre kvalitet. l—"örsäkringsrätten understryker vikten av att omprövttingsbeslutet tttformas så att det framgår vilka frågor som prövats och vilka skäl och bestämtttelscr som legat till grttttd för kassatts ställnings- tagande och även i övrigt skrivs på ett ttttötntttattde och enkelt sätt. Ett väl underbyggt och utformat omprövnittgsbcslttt torde medverka till att antal besvär minskas. I de fall besvär anförs. skttlle kopia av ett sådant beslut kutttta bifogas försäkrittgsri'tttens dom i större utsträckning ätt som tttt sker och därigenom underlätta dontskrivningen. Detta skttllc bidra till att öka nti'tlavverknittgett hos försäktingsrätterna.

Fh"rs'äkringsriincn för Sör/ra Sverige fratnltåller att både den rättssi'ikande allmänheten och rätten är betjänta av ettltetliga prittciper och ltandläggnings- rutiner på jämförbara sektorer ittottt rättsväsendet. Den i alternativ 1 övervägda ordningen komttter att många gånger skapa svårigheter genom att klagandens ursprungliga besvär avserett beslut som i rcalitetett ltar ersatts av ett settare ttted annat innehåll. Besvärsskrivelsens yrkanden. grunder och övriga argument kan nämligen ltelt eller delvis komma att framstå som förfallna samtidigt som rclevattta yrkanden. grunder och argument sakttas i den tttån försäkringskassan vid omprt'ftvningen inte ltar bifallit de ursprungv liga besvären. l sådana fall är besvärsskrivelsen inte längre inriktad på det som katt återstå att pröva hos försäkringsrätten. Detta katt leda till rättsfiftrluster.

Alternativ 2 torde innebära en ökad effektivitet även när det gäller att vid dontskrivttittgen använda sig av den s. k. dombilagemetod som kommitten förordar i annat sammanhang.

Länsrätten i Stockholms län anser inte att det föreligger någon beaktans— värd risk för att försäkringskassornas första beslut blir sämre eller att allmänhetens förtroende för besltttett mittskar på grund av att dessa beslut inte förenas med besvärsrätt tttatt bara med ompri'tvningsrätt.

.S'vcrigcs dontare/Firlmrul anser alternativ 2 vara det tttest raka och konsekventa. eftersottt tttatt här undviker den satttntattblattdttittg mellan ompri'tvning och besvär sotn alternativ l skttlle innebära.

Riks'fi'irsiikringvvcrket. statskontoret och l'i'irviikringrkassa/örlnm(lt-t utta- lar i likhet med vad som görs i en reservation till betänkandet sitt stöd för alternativ ]. De skäl som anförs för alternativ 1 är ft'iljandc.

Vid bedömningen av de administrativa konsekvenserna av de båda alternativen tttåstc man enligt rik_v_/'('ir.v('ikringsverkets tttcnittg också beakta försäkringskassornas arbetssituation. (')m försäkringskassatts första beslut i ärendet förses nted omprt'ivningshänvisnittg fitttts det risk för att den försäkrade uppfattar det första bcsltttet sont preliminärt. vilket katt leda till att ett antal försäkrade som annars nöjt sig med försäkringskassans beslut begär omprövning. Fin omprövning enligt alternativ 2 torde vidare innebära en större arbetsbelastning på kassorna ätt ett ('ttttprövning cttligt alternativ 1 eller nuvarande ordning. I den mån de försäkrade låter sig ttöja med

• Sida 55
•  Original

'Jl

Prop. l981/82:88 5

omprövningsbeslutet uppvägs detta av den minskade belastningen hos besvärsinstansen. Leder ett _vrkande både till ett omprt'ivningsbeslut och — efter besvär över detta beslut - ett beslut av besvt'irsmvndigheten innebär detta inte en f("irenkling av handläggningen utan tvärtom en ökning av den administrativa belastningen.

Verket framhåller att det är vanligt att en försäkrad. som är missnöjd med kassans beslut. kontaktar denna. Kassan har då möjlighet att ge honom en utförlig och till den speciella situationen anpassad motivering. även om n_vtt beslutinte utfärdas. Enligt verkets tneningfinns det inte grttnd för att anta att det av kommittén förordade alternativet skttlle leda till att ett färre antal ärenden förs till försäkringsrätterna än enligt alternativ ]. Tvärtom kan kanske en ordning. som innebär att besvär inte får anföras förrän (')mprt'övning skett. leda till att förtrt')endet för försäkringskassorna minskar. vilket i sin tur kan leda till att antalet besvär hos försäkringsrätterna ökar.

Försäkringskasseförbunt'let finner det tveksamt om alternativ 2 totalt sett leder till önskad effekt. Den försäkrade kommer att uppfatta det första beslutet som ett preliminärt beslut och man kan med stor säkerhet förutse att flertalet avslagsbeslut kotnmer att bli f("äremål för (.umbrt'övning. l-lt'trigc'nom skulle kassorna kotnma att drabbas av ett väsentligt merarbete.

Den närmare utformningen av kommitténs förslag till omprt'ivningsregel tas upp av några remissinstanser.

Förstå/t'ringsöt'erdrmtxtolen ifrågasätter lämpligheten av att från sådan omprt'")vning undanta beslut. vilka redan omprövats med stöd av den i förslaget i 20 kap. ll) a s lagen om allmän försäkring (AFI,) intagna bestämmelsen. Sistnämnda form av omprt'ivning ft.")rekommer i ett stort antal variatitmer. Enligt domstolens mening utgör ft'_')rekomsten av en smärre rättelse i ett av försäkringskassan redan fattat beslut inte skäl att undanta beslutet från det av kommittén föreslagna omprt'ävningsförfarattdet. Dom- stolen finner det vidare sakligt motiverat att även beslut som innebär ställningstagande till fråga om ändring enligt 2!) kap. lll as' AlfL i fall av missnöje blir föremål för omprövningsft'.'>rfarandet i lll &. Det är önskvärt att det föreslagna omprövningsförfarandet tttan undantag appliceras på samtliga de av försäkringskassan fattade beslut sotn inte redan varit föremål för sådan prövning.

Domstolen utgår från att en för sent inkommen begäran om omprövning enligt 20 kap. lll s* AFL inte tas tipp till prövning men att l)eslutet liksom f. n. sker blir föremål för omprt'åvning enligt [(t a & samma kapitel satnt att beslut i dessa hänseenden tillställs den ft'ärsäkradc.

Domstolen utgår vidare från att försäkringsrätterna vid prövning av talan mot försäkringskassas ("tmprövningsbeslttt har att tillämpa vanliga processu- ella regler och att det således i alla avseenden är försäkringsrätten och inte ft'."n'säkringskassan som självmant prövar hurttvida förutsättningar föreligger för prövning av besvären. Det är emellertid angeläget med ett klarläggande i

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:88

'Jl os.

vilken utsträckning försäkringsrätten skall beakta huruvida förutsättningar för sakprövning förelegat vid försäkringskassans (om-)prt'ftvning.

Riksjörsr'ikrt'ngxrerkel anser liksom kommitten att besvär som anft'örs av verket bör tas upp av först'ikringsri'ttten direkt utan föregaende omprövning av försi'tkringskassan. Har både verket och den försäkrade "överklagat" leder detta emellertid till att samma beslttt samtidigt kan bli anhängigt hos försäkringskassan och försäkringsrätten. För att undvika de problem som detta kan leda till anser verket att i dessa fall ocksa den försäkrades "överklagning" skall tas upp direkt av rätten tttan föregående omprt'ivning av kassan. Riksft'ftrsäkringsverket anser vidare att omprtfwning bör kunna ske. även om ärendet tidigare omprövats enligt motsvarigheten till bestämmel- serna i Ett kap. ltlä AFL.

Verket påpekar att kommitten inte klargjort i vilken mån formella krav på bcsvärsrätt m. m. skall vara uppfvllda för att kassan skall kunna göra en mnprövning i sak. [__ltformningen av lagtexten kan dock t_vda pa att även icke ("h-"erklagbara beslut kan omprövas. men att den personkrets som kan begära omprt'iv'ning är begränsad. Verket understryker att dessa frågor bör klargöras. Verket pekar vidare påatt det kan förekomma fall då någon annan än den försäkrade har ett beaktansvärt intresse av utgången.

2.3 Överflyttningen till (1' allmänna l'örvaltningsdomstolarna av mål om

arbetsgivaravgil'ter m. m.

Kommitténs förslag att fl_vtta över mål om arbetsgivaravgifter. pensions- grundande inkomst och vissa egenavgifter till de allmänna förvaltningsdom- stolarna får genomgående ett positivt mottagande av remissorganen. I fråga om den närmare utformningen av reglerna framhåller några remissinstanser följande.

RiijÖrsäkringsverket påpekar att förslaget är oklart ifråga om de mål som övertagits från verket i samband med inrättandet av försäkrittgsri'ttterna. Verket anser att det är motiverat att inte göra den nya ordningen tillämplig på dessa mål. som redan en gång varit föremål för en ('.'werllvttning.

Enligt såväl förslaget sotn gällande regler kan besvär över beslut om debitering och erläggande av egenavgift till till;"tggspensioncringen komma att handläggas av tre olika besvärsmvndigheter. Enligt verkets mening bör därför dessa avgiftsbestämmelser utredas.

Kaninmrrt't'tten t' .S'tuek/m/tn anför att så små ändringar sotn möjligt bör göras i avgiftsregletna i avvaktan på socialavgiftsutredningens arbete för att undvika dubbla ändringar.

Arbetsläget i kammarrätten är f. n. så pass tillfrcdsställande att domstolen är beredd att titan resttrsförstärkning ta på sig målgruppen ifråga. Detta gäller även de mål som redan är anhängiga i försäkringsrätten för Mellansverige. Man far dock räkna med att en måttlig ökning av balanserna i

kammarrätten blir följden.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82:88 57

Det är emellertid angeläget att ändringen sker s'" snart som möjligt så att de mål som ingår i balansen hos först'ikringstätten för Mellansverige hinner tas omhand innan de besvär som hänför sig till årets alltnänna fastighetstaxering börjar komtna in till kammarrätten mot slutet av år 1982.

Kommittén har föreslagit att besvärshandlingen i fortsättningen skall tillställas besvärsinstansen så som är normalt i skatteprocessen. Med anledning härav vill kammarrätten erinra om att förvaltningst'ättsutredning- en i sitt betänkande (SOU 1981146) föreslår att förvaltningsprocesslagen skall ändras så att besvärshandling alltid skall tillställas den domstol eller den förvaltningsmyndighet som har fattat beslutet. Kammarrätten sätter därför i fråga om det inte i detta läge ligger närmast till hands att för de nu aktuella målkategorierna behålla den nuvarande regeln om var besvärshandling skall inges.

Även länsrätten i Stockholms län framhåller att nuvarande besvt'irsregler bör behållas. med det undantaget att besvi'trshandlingen tillställs den domstol som har att pröva besvären. Behandlingen av frågan om var besvärshandling på längre sikt bör lämnas torde få samordnas med behandlingen av motsvarande fråga i förvaltningsrättstttredningens betänkande.

Beträffande de organisatoriska konsekvenserna för länsrätterna med denna överflyttning av mål biträder länsrätten förslaget att målen om pensionsgrundande inkomst och egenavgifter sprids ut på samtliga länsrät- ter. I förhållande till den totala gcnt'nnströmningen av mål i länsrätterna måste detta tillskott betraktas som marginellt och inte kräva några ytterligare resurser.

[)mrtstolsrerket (DV) finneri likhet med kt'nnmitten övervägande skäl tala för att riksförsäkrittgsverkets beslut om at'bctsgivaravgifter prövas av kammt'trrätten i Stockholm. Best-';'irsprövningen i mål om pensionsgrundande inkomst och egenavgifter bör titan nämnvärda svårigheter kunna överlåtas på länsrätterna. Den föreslagna besvärsordningen kan. såsom kommitten framhåller. medföra att ett mål om arbetsgivaravgift och ett mål om pensionsgrundande inkomst handläggs i olika kammarrätter. trots att de rör en och samma ersättning. Situationen. som torde bli sällsynt. kan redan nu uppkomma inom skattetitmrådet. Besvären skall då handläggas vid en av kammarrätterna. Dmnstolsverket förordar att förordningen om kammarrät— ternas domkretsar kompletteras så att mål vid olika kammarrätter rörande en och samma ersättning skall handläggas vid en av kamtnarrätterna ("såvida inte särskilda skäl talar mot detta).

Domstolsverket delar kommitténs uppfattning att ('n-'erflyttningen bör föranleda så få ingrepp sotn möjligt i de bestämmelser som reglerar förfarandet och att en samlad och tner genmngripande översyn bör göras i samband med decentraliseringen av bcslutsfunktionen beträffande arbetsgi- varavgifterna. Således bör nuvarande best-"årstider behållas. Som stöd för detta talar även den omständigheten att riksskatteverkets ÖBO-projekt

• Sida 58
•  Original

Prop. NSI/82:88 58

föreslår ändringar av de i skatteprocessen nu gällande besvårstiderna. Verket tillstyrker dock kommitténs förslag att besvärsförfarandet anpassas till reglerna inom skatteproccssen att besvärshandling skall ges in till den domstol sotn har att pröva besvären.

Verket anser att även om de flesta länsrätter f. n. har en stor arbetsbe- lastning kan de nya ärendegrupperna tillföras länsrätterna utan resursför- stärkningar. Inte heller när det gäller kammarrätterna torde överföringen medföra någon nämnvärt ökad arbetsbelastning.

Sveriges dotnarejörbuml ifrågasätter om det inte vore bättre att redan nu låta samtliga avgiftsmål och mål om pensionsgrundande inkomst handläggas av länsrätterna även om decentraliseringen till lokal skattemyndighet av beslutsfunktionen beträffande avgiftsmålen kommer att dröja något.

3 Förenklingar och rationaliseringar i arbetsmetoderna

Kommittén behandlar några olika åtgärder som bör leda till förenklingar och rationaliseringar. De flesta retnissinstanserna ställer sig positiva till vad kommittén anför. Några anser emellertid att mera ingående undersökningar av försäkringsrätternas effektivitet bör göras.

Kammarrätten i Stockholm finner att det klart framgår att rutinerna och arbetsformerna i övrigt i försäkringsrätterna är i starkt behov av en mera djupgående och fortlöpande översyn än vad som torde vara möjligt för kommitten. Den naturliga lösningen är enligt kammarrättens mening att domstolsverket så snabbt som möjligt görs till huvudman i administrativt hänseende för försäkringsdomstolsorganisationen.

Länsrätten i Stockholms län anför liknande synpunkter. Statskontoret anser att det finns ett överordnat behov av jämförande effektivitets- och produktivitetsbedömningar mellan försäkringsrätterna. Vid större olikheter mellan rätterna i fråga om produktiviteten. dvs. antalet slutbehandlade mål/ärenden i förhållande till befintliga resurser. bör orsakerna till skillnaderna analyseras och i förekt'mtmande fall lämpliga åtgärder genomföras för att höja effektiviteten/produktiviteten. Enligt statskontorets uppfattning är det en viktig uppgift för kommitten i det fortsatta arbetet att föreslå lämpliga former för hur rationaliseringsarbetet inom ft'trst'tkringsri'ttternas område skall kunna bedrivas med erforderlig samordning och hur önskvärda effektivitetshöjande åtgärder skall initieras och genomföras.

Kommitténs förslag i fråga om s p e ci a l l ot t n i n g och om s a mm a n - föring av mål av likartad beskaffe nhet till gemensam före- dragning tillstyrks helt eller delvis eller lätnnas titan erinran.Fr'jrsäkringsrät— ten för Mellansverige förklarar sig beredd att pröva möjligheterna till speciallottning av målgrupper som kan finnas lämpliga. Rätten anser dock att en sådan speciallottning inte skulle öka avverkningen annat än marginellt. Större effektivitetsvinster och ökad avverkningsförmåga torde man enligt rättens uppfattning kunna uppnå. om man för samman likartade mål till

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82:88 59

behandling i en och samma session. l rätten har man redan prövat detta system med gott resultat.

Försäkringsrätten för Södra Sverige anser de skäl som kommittén har redovisat mot en speciallottning av mål vara tungt vägande. Rätten anser sig emellertid ändå med hänsyn till omständigheterna kunna godta att inled- ningsvis en försöksverksamhet med speciallottning genomförs i enlighet med närmare regler som rätten själv har att bestämma.

Sådana specialsessitmer som kommittén förordar har redan förekommit i några fall och försäkringsrätten är även i detta avseende beredd att pröva en mera utvecklad metod i syfte att öka målavverkningen.

Försökringsrt'itten för Norra Sverige ställer sig tveksam till om s. k. speciallottning av mål av likartad beskaffenhet till en eller ett par rotlar skulle vara gynnsam för avverkningsft'irmågan. Rätten anser däremot att den modell. som innebär att mål av likartad beskaffenhet i möjligaste män förs samman till handläggning vid ett och samma sessirmstillfälle, kan ha en större effekt på avverkaingsförmågan. Rätten har—om än i begränsad omfattning— tillämpat den föreslagna modellen och därvid funnit att förfarandet är tidsbesparande såväl vid uppsättandet av målen som vid föredragningen.

Utredningens förslag i fråga om antalet s e s s i o n e r o c h s e s - sionstide ns längd har berörts av de tre försäkringsrätterna. Bl. a. redovisas olika åtgärder för att öka målm'verkningcn.

I fråga om förberedelserna inför en session samt föredrag- ningen anför försäkringsrätten för illa!/ansvarige att man kommer att pröva sig fram för att finna de effektivaste arbetsformerna. En möjlighet kan vara att övergå till det system. som tillämpas i försäkringsöverdomstolen. dvs. ett relativt utförligt tryck delas ut i förväg till ledamöter och nämndemän. varvid föredragningen i större utsträckning än som nu är fallet begränsas.

Försäkringsrätten för Södra Sverige anser liksom kommittén att man bör fortsätta att pröva sig fram för att finna de effektivaste arbetsformerna. Rätten vill också redan nu ge till känna att önskemål inte finns om att med en annan personalstruktur gå över till en rutin som i princip innebär att ledamöterna förutsätts enskilt läsa handlingar på tjänsterummet i stället för att tillsammans lyssna på en föredragning. som ersätter en domstolsförhand- ling.

Försäkringsrätten för Norra Sverige uppger att det f. n. pågår försök att i nämndmål tillställa ledamöterna visst aktmaterial i förhand. Härigenom förväntas föredragningarna kunna göras mera summariska och till följd därav ett större antal mål kunna avgöras vid varje sammanträdcstillfällc.

L("insrätten i Stockholms län anför att målen föredras relativt utförligt vid försäkringsrätterna trots att domare och nämndemän synes förberedas inför en session genom att de tilldelas visst aktmaterial. Systemet förefaller innefatta onödigt dubbelarbctc. domarna borde i och för sig vara tillräckligt kompetenta för att kunna avgöra flertalet mål utan att ta del av material i förväg. Antingen borde man tilldela ledamöterna ett material med förslag till

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82z88 60

dom i förväg och begränsa föredragningarna till en presentation eller också borde ledamöterna komma oförberedda till sessionerna och där få en utförlig föredragning. Det måste även finnas en mängd mål där utgången är fullständigt klar. l dessa mål får inte tryckskrivning eller föredragning bli ett självändamål.

Statskontoret finner den uppläggning av föredragningen som man enligt betänkandet gått in för i försäkringsöverdomstolen vara en rationell lösning som med fördel bör kunna tillämpas även hos försäktingsrätterna.

De flesta remissinstanserna uttalar sitt stöd för vad kommitten anför om domskrivningen.

Försäkringsrätten för Södra Sverige framhåller att en förenklad domskriv- ning är i sig inte önskvärd men har prövats hos rätten med hänsyn till att målbalanserna snart är oacceptabla och för att biträda kommitten med uppslag till möjliga lösningar på balansproblemen. Beroende på hur långt förenklingar drivs under hänsynstagande till olika intressen framstår det som sannolikt att en ökning av betydelse kan uppnås i malavverkningen. Rätten vill också framhålla att den fi'irsöksvis använda mallsamlingen bara har syftat till att snabbt få till stånd åtminstone en undersökning av effekterna och att ett mera allmänt användande av domsmallar bör f("iregås av ett så brett samråd som möjligt i frågan om mallarnas utformning.

Med anledning av att kommittén ansett att riksförsäkringsverket borde kunna utgå från att mål som har avgjorts genom förenklade domar inte behöver föras upp till prövning i försåkringsöverdomstolen anför försäk— ringsrätten att den anser sig 'arken kunna eller böra lämna garantier av innebörd att målets utgång har bedömts uppenbar e. d. bara därför att domskrivningen är förenklad. Rätten vill för sin del i stället sätta i fraga om det inte med nuvarande målbalanser är ett viktigare rättssäkerhetsintresse på socialförsäkringsområdet att målavverkningen hålls på en hög nivå med bibehållen kvalitet i fråga om domsluten och att de försäkrades väntetider snarast bringas ned till acceptabel längd än att andra organ inom socialför- säkringen och klagandena tillfredsställs med fylligare domskäl. Under normala förhållanden får sammanvägningen av olika intressen ett annat resultat.

Försökringsrätten för Norra Sverige anser att förslaget om en förenklad domskrivning är den åtgärd jämte koncentrerade föredragningar som torde få störst betydelse för en ökning av försäkringsrätternas avverkningsförma- ga. Eftersom försäkringskassornas yttrande redan i dag i ett stort antal mål är av godtagbar standard såväl beträffande innehåll som utformning och det dessutom kan förväntas en förbättring därvidlag. förordar försäkringsrätten att den s. k. dombilagemctoden bör användas så långt möjligt. I ett icke ringa antal mål torde reciten även kunna helt utelämnas. Däremot är det. som påpekats. angeläget att de s. k. egentliga domskälen utformas med större precision än f. n. Även med hänsyn härtill bedömer försäkringsrätten att den

• Sida 61
•  Original

Prop. l981/82:88 61

nu rekommenderade förenklingen kan medföra en väsentlig ökning av avve rknin gsförmå ga n .

Kammarrz'itten i Stockholm och länsrätten i Stockholm ansluter sig i stort sett till vad kommitten anför om domskrivningen i försäkringsrätterna.

Sveriges domareförhttnd betonar vikten av att domskrivningen förenklas. Den omfattande redogörelse för bakgrundsfakta som förekommer i försäk- ringsrätterna bör med fördel kunna beskäras väsentligt eller fogas till domen i bilagor. Ett sådant förfaringssätt praktiseras nu på de flesta av våra övriga domstolar. Om förslaget att försäkringskassorna skall ompröva samtliga beslut blir verklighet. torde dessutom kvaliteten på dessa beslut komma att öka. vilket bör få till följd att försäkringsrätterna oftare än hittills kan underlåta att skriva nya domskäl när ett beslut fastställs.

Några remissinstanser redovisar dock viss tvekan inför förslaget eller för fram reservationer eller andra särskilda synpunkter.

Försäkringsöverdomxtolen understryker vikten av att försäkringsrättens domar utformas med särskild hänsyn till den enskildes möjligheter att förstå innehållet i domen och utgången av prövningen. Detta ter sig särskilt viktigt om den av kommittén föreslagna fullföljdsbegränsningen hos försäkrings- övcrdomstolen skulle komma att förverkligas. Detta skulle medföra att försäkringsrättens prövning i många fall skulle komma att bli den enda fullständiga prövning som sker i domstolsmässiga former.

Riksförsr'ikringsverket framhåller att en minskning av redovisningen av bakgrundsfakta i domen i och för sig inte behöver innebära nackdelar. om de delar som behövs för att motivera utgången i målet redovisas på annat sätt. Den bästa lösningen är naturligtvis om de egentliga domskälen kan utformas så att särskilda faktareferat blir obehövliga. En sådan lösning skulle innebära en fördel från klagandens. försäkringskassornas och verkets synpunkt. l—"örsäkringsrätternas arbetsbörda torde emellertid inte minska härigenom. eftersom en sådan domskrivning. även om den kan blir mindre omfångsrik. dock är tner krävande än ett rent referat av fakta. En annan möjlighet är att som bilagor till domen foga handlingar som redogör för bakgrunden. Enligt förslaget till lagtext föreligger inte längre en skyldighet för kassan att yttra sig över besvären. ('.)m avsikten är att kassorna endast skall avge yttrande då rätten begär det. skulle det innebära att bakgrundsfakta och motivering normalt redovisas endast i kassans omprövningsbeslut. Även om utform- ningen av kassornas beslut och yttranden successivt förbättras kan man inte räkna med att kassorna alltid har möjlighet att uppfylla så högt ställda krav. som detta förutsätter. Verket vill därför starkt understryka att en förkortad domskrivning inte får leda till att man av domen inte kan utläsa på vad avgörandet grundas. En sådan ordning kan också befaras ge upphov till fler besvär.

Lan(lsorganisationen i Sverige understryker att en förkortad domskrivning inte får leda till att man av domen inte kan utläsa på vad avgörandet grundas. liknande synpunkter förs fram av Förriikringxkasxejl'irlnmdet.

6 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 88

• Sida 62
•  Original

Prop. l98l/82:88 62

Kommitténs förslag att delgivningsfi'irsöken vid e s' p c d ie ri n g en av d om ar oc h be slut bör kunna avbrytas tidigare än f. n. tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Fänrikri/tgxkusse/örlnmdet anser dock att delgivningsrutinerna bör ändras mera radikalt. Förbundet anser att det är fullt motiverat att snarast ändra det omständliga och arbetskrävande delgivningsförfarandet på grund av det ansträngda arbetsläge rätternas kanslier befinner sig i. För kassorna skulle det dessutom innebära en betydande fördel genom att akterna skulle kunna atersändas till dem fran rätterna samtidigt som domarna expedieras. F. n. är det inte ovanligt att kassorna får vänta ett halvår på att återfå akter efter det att domar

avkunnats.

4 Domförhetsreglerna i försäkringsrätterna

Kommittén föreslär som enda ingrepp i domförhctsreglerna att en domare ensam skall kunna pröva frågor som inte rör själva saken samt avgöra mål där utgangen är uppenbar. De remissorgan som uttryckligen tillstyrker förslaget gör det under f("iljande motivering.

Försökringsrätten för :l-Iellunsvcrige varnar för tanken på att försämra domförheten jämfört med framför allt kammarrätterna. Sådana atgärder skulle kunna leda till att man — i mål på det för snart sagt alla människor viktiga socialförsäkringsomrädet — skulle få en domstolsprövning med lägre standard än i mål på andra samhällstnnråden.

Ett enligt rättens mening avgörande skäl mot en f("irsämring av domför- heten är att det skulle omöjliggöra en fullföljdsbegränsning i försäkrings- överdomstt'ilen. Rätten kan inte heller underlåta att varna för de negativa rekryteringseffekter som ändrade domförhetsregler skttlle medföra för rätterna. Det finns t. o. m. anledning att befara en viss personalflykt från försäkringsrättermi till mer gynnade domstolar med de konsekvenser detta skttlle föra med sig för mt'ilbalansermt.

Ft'irsäkringsrätten är ense med kommitten att socialförsäkringsmäl måste garanteras samma rättssäkerhet som andra jämförbara mål och att ingen annan ändring hör vidtas i dt'nnförhetsreglerna än den av kommittén föreslagna som gör det möjligt för en domare att ensam avgöra vissa mal.

Försökringsrätten för Södra Sverige redovisar de skäl som regering och riksdag anförde till stöd för nuvarande domförhetsregler när nuvarande besvärsorganisationen infördes. Dessa skäl för inrättandet av en kollegialt uppbyggd domstolsorganisation har samma eller ökad styrka i dag. lin återgång till den tidigare ordningen synes vara omöjligt att motivera.

Rätten framhåller bl. a. att skälighetsuppskattningar och skälighctsbe- dömningar är mycket vanliga i målen och att ocksä detta är ett starkt skäl att behålla ett kollegialt dömande av dagens modell.

Även från personalpolitisk synpunkt är genomgripande försämringar av rättens karaktär oacceptabla. i synnerhet om de skall getmmföras redan

• Sida 63
•  Original

Prop. [%!/82:88 63

några är efter rättens tillkomst på grund av att verkligheten i fråga om främst måltillströmningen inte motsvarar statsnu'tkternas beräkningar.

I fråga om alternativet med tvådt'nnarmål påpekar försäkringsrätten att effekten på avverkningssidan bedöms bli mycket begränsad i förhållande till det stora ingrepp i arbetsformer och personalförhållanden som detta domförhetsalternativ kommer att innebära. Den ökning i avverkningen som kan beräknas ske i försäkringsrätten för Södra Sverige skulle stanna vid ca 101) mål per avdelning och år. En så begränsad ökning kan enligt rättens mening hellre åstadkmnmas genom en vidareutveckling av andra förslag i betänkandet.

Försäkringsrätten för Norra Sverige anser att endast den domförhetsänd- ring som tillstyrkts av kommitténs majoritet kan accepteras som en realistisk åtgärd för att nedbringa försäkringsrätternas balanser. Rätten delar därvid helt de motiv mot mera långtgående ingrepp i domförhetsreglerna som kommitten redovisat i betänkandet. För försäkringsrätterna bör liksom för andra domstolen" gälla att rimliga kvalitativa krav skall kunna ställas på deras rättskipning. Stor enighet rådde när försäkringsrätterna inrättades. om att de, domförhetsregler som gäller för kammarrätterna skulle tjäna som förebild. Nuvarande balanser beror inte på ineffektiva domförhetsregler utan främst på att antalet inktnnmande mål varit betydligt större än vad man ursprung- ligen räknat med.

Riksfl'irsäkringsverket tillstyrker förslaget att en domare ensam kan avgöra mål, i vilka själva saken inte prövas m. m. Verket anser och understryker vidare i likhet med kommittén att längre gående ändringar i nuvarande domförhetsregler— främst med hänsyn till rättssäkerheten och mot bakgrund av förslaget om införande av en fullföljdsbegränsningi försäkringsöverdom- stolen — inte skall göras. Liknande synpunkter förs fram av Centra/organi- sationen Sf-l COISR.

Sveriges domareförbund ansluter sig till kommitténs resonemang på denna punkt. men vill betona att förslaget knappast kan medföra annat än en mycket begränsad ökning av avverkningstakten. De mål som föreslås bli avgjorda av ensz'tmdomare är av den karaktären att de normalt tar lite tid i anspråk. En ytterligare utökning av möjligheten att låta en eller t -'å domare avgöra vissa eller samtliga mål i försäkringsrätterna skulle dock försvaga dessa domstolar på ett sätt som inte är acceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt eller vid en jämförelse med andra domstolar av liknande karaktär.

Några remissorgan avstyrker helt eller delvis förslaget och menar att det innebär ett alltför långtgående ingrepp i domförhetsreglerna.

Försiikringsriii'w'zlt.wr.vlnle/1 (majoriteten). som instämmer i kommitténs bedömningar i övrigt om alternativa domförhetsregler. kan inte biträda förslaget att försäkringsrätt i fall som avses med 3 5 andra stycket lagen om försäkringsdomstolar skulle vara domför med en ledamot om det inte av särskild anledning är påkallat att målet prövas av fullsutten rätt. Frågor om t. ex. avvisning på grund av bristande talerätt eller besvärsrätt eller om

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82z88 64

förordnanden enligt 28 & f("irvaltningsproccsslagen kan ofta vara av invecklad och svår beskaffenhet. gälla avsevärda rättsansprak och givetvis ha utomordentlig betydelse för den enskilde.

Enligt domstolens mening föreligger dessutom skäl att avvakta resultatet av (len pågående översynen av dcmiförhctsreglerna i bl. a. htwrätterna innan någon ändring förutom möjligen beträflande rena beredningsåtgärder och avskrivning av återkallade mål. företas i gällande domförhetsregler för försäkringsrätterna.

Kumlnarrt'itten i Stock/mln: finner att den föreslagna regleringen ligger nära vad som gäller för länsrätterna. Situationen är emellertid en annan för försäkringsrätterna. som endast har en instans över sig. till vilken dessutom enligt förslaget fullföljdsrätten skall vara begränsad. Det ligger därför närmare till hands att följa den modell som gäller för kammarrätt. Man måste ha klart för sig att exempelvis en fråga om inhibition inte sällan inrymmer intrikata rättsliga spörsmål och har stor praktisk betydelse. I fråga om regeln att ensamdomare får avgöra mål där saken är uppenbar måste observeras att vad som för den ena domaren framstår som uppenbart kan vara tveksamt för den andre. Samtmintaget finner kammarrätten att sa pass starka skäl föreligger från principiell synpunkt mot förslaget i aktuellt hänseende att de överväger de ganska begränsade vinster som står att göra ur arbetsteknisk synvinkel. Rent rutinbetonade åtgärder. 1. ex. avskrivning efter återkallelse. bör dock kunna handläggas av en ensamdomare.

Länsrätten i Stockholms län framhåller att det inom var och en av de grupper av mål som föreslagits få avgöras av ensamdmnare döljer sig mål ellerfrågor som enligt länsrättens uppfattning inte lämpar sig för att anförtros till en enskild ledamot av en domstol med försäkringsrättermis placering i instansordningen. lvlerbelastningen för försäkringsrätterna av att handlägga målet i kollegial sammansättning är tämligen liten. Besparingarna genom enmanshandläggning uppväger enligt länsrättens uppfattning inte uppoff- ringarna från rättssäkerhetssynpunkt. Avskrivningsbeslut efter återkallelse och andra rent rutinbetonade beslut borde dock rimligen kunna fattas av en lagfaren domare.

Land.vorganisationen i Sverige ('LO) tillstyrker att en domare ensam kan avgöra mål som inte prövas i sak. Ensamdomare bör dock inte enligt l.():s uppfattning kunna avgöra mål som prövas i sak även om utgangen av ensamdomaren bedöms vara uppenbar.

Sveriges Fo[kpensionärers Riksförbund anser det tveksamt om en domare ensam skall få fatta beslut i en inhibitionsfräga.

Andra remissorgan anser däremot att mera långtgående ingrepp bör göras i domförhetsreglerna och anför följande.

Kanmmrrätten i Stock/mhn ifrågasätter om inte det nuvarande balansläget gör det motiverat att överväga att redan nu närma domförhetsreglerna till vad som gäller för länsrätterna i syfte att komma till rätta med missförhål—

• Sida 65
•  Original

'Jl

Prop. l981/82:88 6

landena utan att organisationen ytterligare byggs ut. Kammarrätten sätter alltså i fråga om inte utan dröjsmål domft'fn'hetsrcglerna för försäkringsrät- terna bör i stort sett utformas efter den ordning med yrkesdomare och nämnd som gäller för länsrätterna. Om det är nödvändigt kan sammansättningen förstärkas med ytterligare yrkesdomare i mål där saken har prövats av pensitmsdelegation eller försäkringsnämnden.

[)mnsmivwrkel anser att om tillströmningen av mål till försäkringsrätterna inte kan reduceras utöver vad kommitten föreslår bör övervägas att genom ändringar i domförhctsreglerna öppna någon sorts möjlighet till "massav- verkning". Detta skulle kunna gälla ärenden som förekommer i betydande omfattning och där besluten grundas på bestämmelser som ger ringa utrymme för skönsmässiga bedömningar. Verket anför att i skatteprocessen avgörs mål som gäller mindre värden i mycket stor utsträckning av ensamdomare. Verket ifrågasätter om inte en liknande ordning kan etableras inom st:)cialförsäkringens område.

Sammszattningsvis anser drunstolsverket att det i rådande läge finns mycket som talar för ett större ingrepp i doinförhetsreglerna än vad kommitten föreslår. Hur långt man skall gå hänger intimt samman med frågan om en begränsning av maltillströnmingcn till försäkringsrätterna genom någon form av fullf('.'>ljdsf("n'bud.

Stats/((numer bedömer arbetsläget hos försäkringsrätterna vara sa krisartat att det krävs extraordinära åtgärder för att komma tillrätta med situationen. Det är därför nödvändigt med större ingrepp i domförhetsreglcrna än vad kommitten ansett sig kunna föreslå. Statskontm'et delar kommitténs bedömning att man inte ens för en övergångsperiod bör införa ett system med ensamdomare i samtliga de mål som i dag avgörs med tre juristdomare. Däremot anser statskontoret i likhet med en av kommitténs experter att det bör vara möjligt att ändra domtörhetsreglerna så att försäkringsrätten blir domför med två juristdomare. Denna huvudregel bör kompletteras med en bestämmelse att om de två juristdomarna inte är ense skall en tredje domare delta i avgörandet i mål som inte än nämndmål. Med en sådan komplette- ringssregel synes det från rättssäkerhetssynpunkt inte kunna riktas några befogade invändningar mot den ifrågavarande ändringen. .

Riksrevisions'i"er/(t'! framhåller önskvärdheten av likartade lösningar för de allmänna och de administrativa domstolarna. inbegripet försäkringsdtnnsto- larna. I nuvarande statsfinanisella läge är det därvid angeläget att skyndsamt pröva olika tänkbara möjligheter att begränsa resursi'ttgz'tngen inom dom- stolsväsendet utan att därvid kravet på rättssäkerhet åsidosätts. För försäkringsrätternas vidkommande medför detta att möjligheten att införa ett tvadon'tarsystem i alla typer av mål bör övervägas ytterligare. Ett sådant system kan lämpligen kompletteras med en regel om att en tredje domare skall tillkallas vid oenighet mellan de båda "ursprungliga" domarna. Vidare bör enligt verkets mening frågan om behovet av lekmannamcdverkan i försäkringsrätterna ånyo prövas.

• Sida 66
•  Original

Prop. Håll/82:88 66

Justitiekanslern tillstyrker kommitténs förslag om ensamdomare i frågor som inte rör själva saken och i uppenbara fall. Det bör dock i fråga om domförhetsreglerna vara möjligt att vidta ytterligare åtgärder i resursska- pande syfte. Det torde därvid vara lämpligt att i fall. då domstolen inte är domför med endast en domare. minska antalet juristdotnare från tre till två. En sådan ordning medför givetvis att i mål där nämnd ej deltar en tredje juristdomare måste tillkallas vid oenighet. Detta bör dock inte utgöra någon avgörande olägenhet.

Även Försiikringskassq/örlmndet anser att ytterligare åtgärder bör vidtas för att förkorta de försäkrades väntetid och förordar att antalet juristdomare vid sessionerna minskas från tre till två.

5 llt'ullföljdsbegränsning i försäkringsöverdomstolen

Kommitténs förslag i fråga om fullföljdsbegränsningar i försäkringsöver— domstolen får nästan genomgående ett positivt mottagande. Endast L() och en raseri-'on! i_fk'irsiikringsöran/omstalm avstyrker helt. Övriga remissorgan ansluter sig till kommitténs bedömning med vissa undantag främst ifråga om lekmannamedverkan. Försäkringsöverdomstolen är dock något splittrad i frågan. Majoriteten framhåller att det knappast finns något utrymme för att med oförändrad personalstyrka och med bibehållna möjligheter att tillgo- dose kraven på försäkringsöverdomstolens prejudikatbildande verksamhet höja avverkningen därutöver. Om man vidare måste utgå från att några nämnvärda ytterligare resurser i form av tillskott av personal i princip inte kommer att tillföras försäkringsöverdomstolen. måste atgärder av annat slag vidtas för att undvika uppkomsten av besvärande balanseri försi'tkringst'över- domstolen.

För domstolen står det klart att möjligheterna är mycket små att med det föreslagna fullföljdsinstitutet nå de avverkningssiffror som kommitten förutskickat. Möjligheten att uppnå någon förbättring av avverkningen efter införandet av fullföljdsbegränsning är avhängig av utformningen av reglerna för dispensförfarant'let.

(')m fullföljdsbegränsning skall införas anser domstolen i likhet med kommittén att vid ett system med prövningstillstånd möjlighet till s. k. ändringsdispens måste finnas. Domstolen godtar de överväganden som lett fram till den av kommittén föreslagna sammansättningen vid dispenspröv- ning. Vad däremot avser omröstningsreglerna anser domstolen att rättssä— kcrhetsskäl påkallar att endast enhälliga beslut skall kunna föranleda avslag vid s. k. ändringsdispens. Praktiska skäl talar för att denna (_)mröstningsregel får gälla också vid beslut avseende övriga dispensgrunder.

Domstolen efterlyser ett uttalande om hur 8 & första stycket förvaltnings- processlagen skall tillämpas i dispensförfarandet. En närliggande aspekt gäller tillämpningen av 37 :$ första stycket samma lag i det föreslagna dispensförfarandct i försäkringsöverdmnstolen. Med hänsyn till tnöjligheten

• Sida 67
•  Original

Prop. NSI/82:88 67

till s. k. ändringsdispens i försäkringsöverdomstolcn är nämnda bestämmelse enligt domstolens mening här inte berättigad. Kommitten har vidare förutsatt att dispensfrågan som regel torde kunna avgöras utan yttrande från riksförsäkringsverket. Möjlighet att regelmässigt underlåta kommunicering av besvär fran enskild med tiksförsäkringsverket synes påkalla ändring av 20 kap. 12 s'sista stycket AFL. Riksförsäkringsverkets partsställning i samband med besvär av enskild hos försäkringsöverdomstolen bör därvid knytas till beviljat ptövningstillstånd ellertill särskilt förordnande från försäkringsöver- domstolen.

Sz'tmmanfattningsvis ser domstolen betydligt mer pessimistiskt än kommit- ten på möjligheterna att med det föreslagna prij'tvningstillst;"indssystemet klara av den ökade maltillströmning som måste påräknas. Domstolen vill därvid särskilt understryka att möjligheterna att utan ytterligare personal- förstärkning klara den ökade belastningen ter sig nära nog obefintliga.

Domstolen ifrågasätter om inte i samband med införandet av ett dispenssystem domförhetsregeln i 3; andra stycket lagen om försäkrings- domstolar kan tas bort. Dispenssammansättningen skulle då ges behå'n'ighet att avgöra också frågor som väckts först i försäkringsöverdomstolen. Något hinder mot att olika voteringsprinciper därvid tillämpas i dispensfrågor resp. övriga frågor synes inte föreligga.

Länsrätten i Stockholms län avstyrker en fullföljdsbeglänsning utan möjlighet till ändringsdispens. Länsrätten vill dock icke motsätta sig en fullföljdsbegränsningsregel som innefattar möjlighet till ändringsdispens under f("fn'utsättning att dispensprt'ivningcn kan ske i former som åtminstt'yne medför sådana effektivitetsvinster som väger över olägenheterna från rättsvårdssynpunkt.

[ frågan om lekmän skall delta i dispensprt'jvningen är nagra remissinstan- ser av skiljaktig uppfattning.

Ix'amnmrrätten [ Stock/mhn framhåller att lekmän normalt inte deltar med hänsyn till att prövningen är av renodlat juridisk karaktär. Praktiska skäl talar för att prövningen endast företas av yrkcsdmnare. [ så fall synes en lämplig lösning vara att prövningen ankommer på två domare och att dispens meddelas om någon av dem uttalar sig härför.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om det finns behov av medverkan av en leknmntmdtnnare vid behandling av fråga om prövningstillstånd. Ett alternativ är att domstolen i detta fall är domför med två juristdotmtre. varvid prövningstillstånd beviljas om en av dem röstar för sådant tillstånd.

.S'reriges (ltnnare/Yirlnmd anser att de skäl som normalt kan åberopas för lekmannamedverkan inte är bärkraftiga vid dispensprövningen. En lösning som innebär att dispenspri'ävningen görs av enbart lagfarna ledamöter ter sig därför naturligare.

I.() som helt avstyrker en fullföljdsbegränsning framhåller att frågan om en fullföljdsbegiänsning tidigare har övervägts av besvärsutredningen som dock avvisade en sådan begränsning. l.() vidhåller denna uppfattning. En

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82:88 68

ändring skulle innebära en allvarlig försvagning av bl. a. lekmannamcdver- kan i ärenden av stor betydelse för den enskilde. Effektivitetsvinsten med den föreslagna ordningen begränsas också av att de mål där pri'n-ningstill— stånd ges måste föredras och prövas på nytt.

6 Effekterna av kommitténs förslag och frågan om resursför- stärkningar

De flesta remissinstanserna delar i huvudsak kommitténs bedömning i fråga om effekten av förslagen och behovet av resursförstärkningar.

Färsr'ikringsrätten för Mel/ansvarige finner att de av kommittén föreslagna åtgärderna borde kunna leda till att det blir i det närmaste balans mellan måltillströmning och målavverkning i försäkringsrätten för Mellansverige. Detta under förutsättning att måltillströmningen inte blir större än den kommitten räknat med i sitt förslag. Åtgärderna kommer däremot inte att räcka till för någon avarbetning av den redan uppkomna balansen. För att komma till rätta med väntetiderna måste man därför såsom kommitten konstaterat tillföra rätten ytterligare resurser.

försäkringsrätten för Södra Svt-'rige vill med skärpa framhålla att nuvarande balanssituation och arbetsläge är allvarliga och snart oacceptabla för både de försäkrade och för rättens personal.

Försäkringsrätten för Norra Sverige anför att det står klart att förordade åtgärder inte kan nedbringa målbalanserna. endast fördröja ökningen därav. I ett sådant läge återstår endast att tillföra försäkringsrätterna ytterligare resurser i form av personalförstärkningar. Det måste här bli en fråga om fördelning och prioritering av tillgängliga ekonomiska resurser inom socialförsäkringen.

Riksförsäkringsverketfinner att de i betänkandet redovisade förslagen kan leda till att avverkningstakten bättre motsvarar måltillströmningen. De stora balanser som f. n. finns hos försäkringsrätterna torde dock inte minskas härigenom. Riksft'irsäkringsverket vill därför i likhet med kommitten understryka. att det är angeläget att rätterna tillförs förstärkningar. Ett absolut krav är att de i vart fall tillförs tillfälliga sådana för att möjliggöra att balanserna nedbringas.

Verket understryker också att den översyn i förenklingssyfte av hela socialförsäkringslagstiftningen som pågår f. n. är mycket angelägen för att förbättra för försäkringsrätterna.

.S'tatskonmrt't delar kommitténs uppfattning att försäkringsrätterna måste få resurser för tillfällig personalft'irstärkning för att kunna avarbeta de befintliga balanserna. En rimlig utgångspunkt synes vara att balanserna skall kunna z'tvarbctas på 4—5 år så att väntetiden minskas till omkring % l.-"'2 månader.

Även riksret'isionsw'rket anser att det med all sannolikhet inte går att undvika att tillföra försäkringsrätterna tillfälliga personalförstärkningar om

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82z88 ' (39

man skall kunna komma till rätta med de nuvarande synnerligen betänkliga målbalanserna. Riksrevisionsverket förutsätter emellertid att motsvarande besparingar görs på andra håll inom socialförsäkringsomradet.

LO frz'rmhäller att man på längre sikt hör eftersträva att väntetiderna genomsnittligt kommer att ligga under det riktmärke på åtta månader som utredningen förordat. l.(") vill därför starkt understryka att lt'irsäkringsrät— terna måste tillföras förstärkningar". delvis tillfälliga. för att balanserna skall kunna nedbringas och väntetiderna förkortas.

Förxiikrings/tasse/örbmrdt'r tillstyrker kommitténs förslag om resursför— stärkningar. Förbundet är emellertid tveksamt till om effekterna av de föreslagna organisatoriska åtgärderna och förslagen om tillfälliga förstärk— ningar är tillräckliga för att avarbeta redan uppkomna balanser. Förbundet anser därför att man bör överväga en mera permanent lösning exempelvis i form av en ny försäkringsrätt. Förbundet hänvisar till att temporära åtgärder för att avverka balanser kan ske genom att försäkringsrätterna lånar in personal från försäkringskassorna och därmed får förstärkta föret'lragamle— resurser. Även om formerna för och konsekvenserna av en sådan åtgärd inte nu kan överblickas och bedömas anser förbundet att denna möjlighet bör närmare studeras. Balanssituationen är alltför svår och antalet redovisade möjliga åtgärder alltför litet för att något konstruktivt förslag skall få lämnas oprövat .

Tjiinsrmrärmatt ("en(ra/argimitation (TCO) framhåller att man i en högre grad än i dag bör ta till vara den resurs som den icke rättsbildade personalen utgör vid försäkringsrätterna. Genom en delegering av arbetsuppgifter till denna persotutlkategori. t. ex. mer utredningsarbete. mer ingående gransk! ning av inkomna mål. protokollföring samt föredragningar i enklare mål. skulle föredragande personal kunna användas effektivare och en större avverkning blir möjlig.

De föreslagna rationaliseringsåtgärderna torde endast få marginella effekter på avverkningen av mål. Den enda möjligheten att öka avverkning- en i väsentlig grad är att tilldela försäkringsrätterna större resurser.

• Sida 70
•  Original

Prop. l981/82:88

3 Förslag till

70

ring|

Lag om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring

Hi'irigenom föreskrivs i fråga om lagen (l9öZ:3h'l) om allmän försäk—

dels att 20 kap. 10% skall betecknas 20 kap. it) a ;. dels att EU kap. ltt a—l3 äs' skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 20 kap. lt) 5. av nedan angivna

lydelse.

rNitlt't'tranrlt' lyric/.vc Fr'irt'slagr'n lvl/else

Zl) kap. ill.—$

lila år

skall

ändra beslut i äre/ide angående för-

.-'lllmän _/'r';r.täkringskassa säkring enligt denna lag. som har fattats av kassan och ej har prövats av I/i'irxäkrings-rätt.

]. om beslutet på grund av skriv— fel. räknefel eller annat sådant förbi- seende innehållcr uppenbar oriktig- het.

' l_,agen omtryckt !( ?7zoBt). : Senaste lydelse tll) s') WSUS—li.

Bes/ta av en allmän _/'('ir.rt'ikrin_g.r— kassa i ärenden om l/i'a'rsiikring enligt denna lag skall ont/m'iwts at' kassan. om de! begärs av en enskild som lnävlu/et angrir.

Vid ompröt'ningen _liir bur/atv! inte ändras till dennes nackdel.

()m omprövning begärs ar ett hav/at (n'/t rikAj/örxiikringst't'rkel an— _/'ör besvär över samma ber/al. .rkall _Ik'ilts'iikringskassan .rända över ären- dt'l lilljörxäkringxrr'ila'n alan föregri— t'nde mnpröt—ning. Begäran om om— prr'it'ning skall därvid ijörsiikringr—

rätten a/zsex som en Initvarsin/aga.

Älven om begäran om onrpriivning inn-' har./"rarmail/t.v. .vkal/j't'irväkringr— karsan ändra sådana beslut i ärenden om försäkring enligt denna lag som har fattats av kassan och ej har prövats av j'örväkringsräla'n.

1. om beslutet på grund av skriv— fel. räknefel eller annat sadant förbi- seende innehåller uppenbar oriktig- het.

• Sida 71
•  Original

Prop. l98|/82:88

Mn't'irande lydelse

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats pä uppenbart felaktigt eller ofullstän- digt underlag.

3, om beslutet har blivit oriktigt pä grund av uppenbart felaktig rätts- tillämpning eller annan liknande orsak.

Ändring fiir under/ålar om den uriktigliet som ridläder hes/nm är av ringa betydelse.

Beslut får ej ändras tillji'irw'ikrtnlx nackdel sävitt gäller förman som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om s_vnnerligt't skäl äro däremot.

Fräga om ändring enligt denna paragraf fär ej tagas upp sedan mer än tvä är förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring fär dock ske även efter utgången av denna tid. om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats pa uppenbart felaktigt eller ofull— ständigt underlag eller om annat synnerligt skäl _li'ireligger.

7l

l—Virexlagen lydelse

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats pä uppenbart felaktigt eller ofttllstän- digt underlag.

3. om beslutet har blivit oriktigt pä grund av uppenbart felaktig rätts- tillämpning eller annan liknande orsak.

Ändring he/törer inte göras om oriktig/teten är av ringa betydelse.

Beslut far ej ändras till denji'irxäk- rades nackdel savitt gäller förmän som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om de! finns synnerliga skäl mot det.

Frågor om ändring enligt denna paragraf fär ej tagas upp sedan mer än tvä är förflutit från den dag dä beslutet meddelades. Ändring fär dock ske även efter utgången av denna tid. om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats pä uppenbart felaktigt eller ofull— ständigt underlag eller om derjinnx andra synnerliga skäl.

11.57x

Talan men beslut av allmän försäk- ringskassa eller riksförsäkringsver- ket i ärende angående försäkring enligt denna lag _l'örex hos försäk- ringsräll genom besvär.

3 Senaste lydelse 107830.

Beslut av allmän försäkringskassa eller riksförsäkringsverket i ären— 'den om försäkring enligt denna lag får överklagas hos l/i'jrxäkringsränen genom besvär. Tin-silkringskasxans' lveslal ]iir daek inle riirerk/agax av en enskild innan kassan ltar mnpräral sin hes/ni enligt IUQ Bext'är som anj'ärx ar en enskild innan hex/nte] har (wrp/"(iran .s'kall anser som en enligt begäran om ont/.)rt'jvning

nämnda paragraf.

• Sida 72
•  Original

Prop. 198 l/82:88

Nuvarande lydelse

All

beslut [öres genom besvär hos för-

talan mot _/i')'rsäkringsrälls säkringsöverdomstt'slen framgår av förvaltningsprocessla- gen ( 197129] ).

.:Niär besvär mal allmän _lörsäk- ringskassas bes/nl anfr'irls av enskild. skall kassan taga upp det överklagtale beslutet till n_v prövning även om (.nnsa'indigltei som anges i ll) sfförsia .vt_veker ej föreligger. .--fndring fär därvid göras endast i enlig/n'! med Sker ändring. skola besvären ansesji'ir/all-

klagandens _vrkande. sädan na. ! annaljall skall kassan ört-'rs'än- da besvären med eget _vnrande till 'li'irsäkrings'ränen.

Riksförsäkringsverket har att ver- ka för att bestämmelserna om den allmänna försz'ikringen tillämpas lik- formigt och rättvist. Verket fär. även till förmän för enskild part. _l'ära talan mot f("irst'ikringsrätts och all- män först'fikringskassas beslut samt begära ändring enligt I!) s*.

[ mäl. där enskild part ari/ör besvär hos j'örsäkringsrän mot all- män försäkringskassas beslut. be- stämmer riksförsäkringsverket Iza— rnvida verket skall vara part i malet. Även om riksförsäkringsverket be- slutat att ej vara part. fär försäk- ringsrätten förelägga verket att svara i målet. om särskilda skäl _l'örelig- ga.

Den omständigheten att riksför— säkringsverket icke varit part ij'ör— väkrings'rän n/gt'ir ej hinder /'r')'r ver—

4 Senaste lydelse 107830.

I'i'irevlagen lydelse

Att jörsäkringsränens beslut överklagas genom besvär hos försäk- ringsöverdomstoleu framgar av för- valtningsprocesslagen (1971 :291 ).

Riksförsäkringsverket har att ver- ka för att bestämmelserna om den allmänna försäkringen tillämpas lik— formigt och rättvist. Verket fär. även till förmän för enskild part. överkla— ga försäkringsrätts och allmän för- säkringskassas beslut samt begära ändring enligt II) a s".

1 mäl. där en enskild part Itos I/"örsäkringsränen överklagar en all- män försäkringskassas beslut. be- stämmer riksförsäkringsvcrket om verket skall vara part i målet. Även om riksförsäkringsverket beslutat att ej vara part. fär försäktingsrätten f("trclägga verket att svara i mälet. ont de! finns särskilda skäl.

Den omständigheten att riksför- säkringsverket icke varit part flör- väkrings/"ätten hindrar ej verket att

• Sida 73
•  Original

Prop. l98|/82:88

Mtvarande lydelse

ket attjöra talan mot försäkringsrät- tens beslut. .—ln_/'ör enskild part bes'vär över _/"(')'rsäkringsrät/s beslut. är verket alltid motpart.

73

Föreslagen lydelse

överklaga försäkringsrättens beslut. Om en enskild part överklagar l/i'ir— säkringsrättens beslut. är verket all- tid motpart.

13.55

Besvärshandling skall tillställas den myndighet sotn meddelat beslutet. llar besvärslutndlingen före besvärstidens utgäng kommit in till en försäkringsdomstol. riksförsäkringsverket eller en allmän försäkringskassa. sotn ej är rätt myndighet enligt första stycket. skall besvärshandlingen översändas till den rätta myndigheten och anses inkommen i rätt tid.

Vid besvär över beslut i mal eller ärende angäende försäkring enligt denna lag skall besvärslutndlingen vara inkommen inom tvä manader frän den dag dä klaganden erltäll del besvären av beslutet eller. om

anförts av riksförsäkringsverket. inom tvä manader fran den dag dä beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas. riks- försäkringsverkets och försäkrings- rätts beslut lända till mnedelbar eller- rättelse. om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.

Vid besvär över beslttt i mal eller ärenden om försäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara in— kommen inom tva mänader frän den dag da klagandenjiek del av beslutet eller. om besvären anförts av riksför- säkringsverket. inom tva manader fran den dag dä beslutet medde- lades.

l-"'ad som sägs i denna paragra/"nm besvär skall i tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt I!) 9.

Allmän försäkringskassas. riks— försäkringsverkets och försäkrings- rätts beslut skall omedelbart gälla. om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestäms av den domstol som har att pröva beslutet.

Denna lag träderi kraft den 1 april l982. I fråga om ny prövning av besvär över beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmel—

561".

5 Senaste lydelse 1980315.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82z88

Innehåll Proposition ................................ ' ................. Prtirpositionens huvudsakliga innehåll .......................... Propositionens lagförslag ..................................... Utdrag av regeringsprotokollet den 19 november 1981 med beslut om lagrådsremiss ............................................... 1 Inledning ............................................... 2 Allmänna överväganden ................................. 2.1 Allmänna synpunkter .............................. 2.2 Försäkringskassormts omprövning ................... 2.3 Överflyttning till de allmänna förvaltningsdomstolarmt av mäl om arbetsgivaravgifter m. m ..................... 2.4 Förenklingar och ratitmaliseringar i arbetstnetoderna 2.5 Domförhetsreglerna i försäkringsrätterna ............. 2.0 Fullföljdsbegränsning i försäkringsi'iverdotnstolen ...... 3 Upprättadc lagförslag .................................... 4 Speeialtnotivering ....................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (197828) om försäkringsdomstolar ............................... 4.2 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen ('19711291") ........................................ 4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962381 ) om allmän försäkring ........................................ 4.4 Förslagen till lag om ändring i dels lagen (19592552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (19811191) om socialavgifter. dels lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundandc inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring .................................. 5 llemställan ............................................. (3 Beslut ................................................. Utdrag av lagradets protokoll den 311 november 1981 ............ Utdrag av regeringsprotokollet den 111 december 1981 med beslut om proposition ................................................. Bilagor 1 . Sammanfattning av försäkringsdomstolskommittens betänkande (Ds S 19819) Försäkringsdomstolarnas arbetsläge. Förslag till ätgärder ................................................ 2. Sammanställning av remissyttranden .......................

3. l.:tgl'örslag ..............................................

74

[u.—_.

211) 7 1

77

”s

') ) .'.t

28

48 67