Prop. 1984/85:145

om närradio

Prop. 1984/85: 145

Regeringens proposition '1984/85: 145

om närradio: beslutad den 7 mars l985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

lNGVAR CARLSSON

BO HOLMBERG I

4 Ställningstaganden med motiveringar

Närradians roll

Närradioverksamheten är i dag ett välkänt inslag i vårt medieutbud. På de orter som har närradiosändningar utgör dessa ett tillskott till den all- männa debatten. Närradion ökar på så sätt mångfalden och vidgar den

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 145 8

enskildes möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Den utformning som närradion fått kan i stora drag anses vara väl lämpad för ändamålet att vara en lokal föreningsradio. Den kombinerar en stor frihet när det gäller möjligheter att. utforma programmen efter den egna verksamhetens inrikt- ning med en viss stabilitet genom anknytningen till föreningslivet. För föreningarna har närradioverksamheten ofta inneburit en vitalisering av verksamheten i övrigt och ett intresse för denna från nya grupper. För- eningarnas engagemang i närradio innebär att medlemmarna samlas kring en ny och intressant arbetsuppgift. Det innebär också en möjlighet till en . ökad kontaktyta och ett förhållandevis billigt sätt att nå ut med information om verksamheten.

Jag anser att närradioverksamheten bör få fortsätta. väsentligen i sin nuvarande form. Den bör få byggas ut i den takt och på de orter där intresse och förutsättningar finns. Jag föreslår emellertid vissa ändringar av lagreglerna för närradioverksamheten. Dessa förslag grundar sig i hu- vudsak på närradiokommitténs förslag och på remissreaktionen på dessa. I några fall anserjag att det inte går att genomföra de förslag som kommittén har lagt fram. Det utesluter inte att vissa förändringar kan bli aktuella senare. Närradioverksamheten är av den arten att en fortlöpande översyn bör ske.

Jag redovisar i detta avsnitt i korthet de frågor som behandlats av kommittén eller remissinstanserna. Därefter tar jag i avsnitt 5 mera utför- ligt upp kommitténs viktigaste förslag till lagändringar och mina ställnings- taganden till dessa.

Närradion permanentas

Utbyggnaden av närradioverksamheten har hittills delvis styrts av öns- kemålet att vinna erfarenheter av en varierad verksamhet. Jag föreslår nu att verksamhetens karaktär av försök skall upphöra och att den i stället övergår till permanent form. Därmed bör också vissa villkor för utbyggna- den upphöra att gälla. som att utbyggnaden ska omfatta olika typer av orter och ges god geografisk spridning med viss förtur åt mindre tätorter och glesbygd. Syftet med närradion skall. som jag nyss anfört. inte vara att bygga upp en rikstäckande föreningsradio utan att ge de föreningar som är intresserade av detta en möjlighet att nå ut med sitt budskap via etern. Utbyggnaden bör i fortsättningen styras främst av föreningarnas engage- mang och önskemål.

Förutsättningarför allfå inrätta sändare Närradiokommittén har föreslagit att vissa krav skall vara uppfyllda för att en sändare skall få inrättas på en ort. nämligen att minst tre olikartade sammanslutningar inom sändningsområdet beslutat om medverkan med egen sändningsrätt och att en närradioförening bildats. Jag delar kommit-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 145 9

tens uppfattning att det är viktigt att föreningarna på en ort på ett överty- gande sätt kan visa att de är beredda att ta ansvar för att närradioverksam— hetcn får en viss kontinuitet och stabilitet för att tillstånd att inrätta sändare på orten skall beviljas. Det finns dock enligt min mening inte tillräckligt starka skäl att i lagstiftning formulera så precisa villkor för utbyggnaden som kommittén föreslagit. Jag avser att i avsnitt 5.1 åter- komma till denna fråga.

Vilka får sända?

När det gäller frågan om vilka som ska få sändningstillstånd konstaterar kommittén att den nuvarande avgränsningen i stort sett tillgodoser kravet på en närradio i det idéburna föreningslivets regi. Kommittén föreslär dock en viss vidgning av kretsen tillståndsberättigade föreningar. Det bör vara möjligt att ge sändningstillstånd även till vissa typer av ekonomiska för— eningar. som bygdegårdar och folketsparkföreningar. samt till lokala kyrk- liga samfälligheter. Vidare bör enligt kommittén bostadsrättsföreningar och stiftelser kunna komma i fråga. För egen del anserjag att bygdegårds- och folketsparkföreningar och liknande föreningar bör ha sändningsrätt i närradion och även att det inte behövs någon särskild lagregel om deras rätt. När det gäller lokala kyrkliga samfälligheter. bostadsrättsföreningar och stiftelser ärjag inte beredd att följa kommitténs förslag. Jag behandlar dessa frågor utförligt i avsnitt 5.2 .

Kommittén diskuterar också frågan om sändningsrätt för kommuner men avvisar denna möjlighet. Detta stöds av flertalet remissinstanser. Jag delar denna uppfattning. En kommunal sändningsrätt skulle enligt min mening äventyra närradions karaktär av föreningsradio.

Beslut om tidsfördelning

1 dag fastställs tidsfördelningen mellan olika föreningar på en orts sända- re av närradiokommittén. Som underlag för sitt beslut har kommittén vanligtvis ett av närradioföreningen på orten upprättat förslag. Denna ordning har tillämpats sedan år 1982. Kommittén har i regel kunnat fast- ställa sändningsscheman enligt närradioföreningarnas förslag. Kommittén föreslår nu att närradioföreningarna skall anförtros uppgiften att besluta om sändningstider. För egen del anser jag inte att denna förändring bör genomföras i nuvarande skede. Jag kommer i avsnitt 5.3 att redovisa remissinstansernas inställning och motiven för mitt ställningstagande. I korthet är min inställning följande.

1 och för sig är principen om ett decentraliserat ansvar tilltalande. Närradioföreningarna har hittills kunnat komma fram till tidsfördelnings- förslag som i stort sett har tillgodosett olika intressenters behov. Att lägga fram sådana förslag bör även i fortsättningen vara en av närradioförening- arnas viktigaste uppgifter. En formell delegering av beslutanderätten till närradioföreningarna skulle emellertid medföra att föreningarna i detta

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 145 10

avseende anförtros uppgifter som innebär myndighetsutövning samt också att föreningarnas beslut i frågan skall kunna överklagas. Olika frågor om närradioföreningarna och deras verksamhet måste i sådant fall övervägas närmare. Bl.a. kan deras sammansättning. handläggning och beslutsfattan- de behöva regleras. Detta skulle innebära en betydande formalisering av närradioföreningarnas arbete. I stället för att delegera beslutsfattandet till närradioföreningarna bör enligt min mening närradiomyndigheten även i fortsättningen besluta om tidsfördelningen. Närradioföreningarnas viktiga roll kvarstår dock när det gäller att lokalt sammanjämka olika önskemål och upprätta förslag till tidsfördelning.

Reglerför tidsfi'irdclning

Frågan om regler för tidsfördelningen tar jag upp i avsnitt 5.3 . I korthet går mitt förslag ut på att närradionämnden ges befogenheten att i fall av motstridiga önskemål väga den ena sammanslutningens intresse av att sända vid en viss tidpunkt mot en annans och ge endera förtur. Vidare behandlas bl. a. frågor om sändningar under natten och minimitid.

Programrcgler

Närradioverksamheten präglas av en stor frihet när det gäller programin- nehållet. De begränsningar som finns är bl. a. förbud mot kommersiell reklam och s. k. sponsring. Vidare skall programutbudet till den helt över- vägande delen vara producerat för den egna verksamheten och alltså inte utgöras av centralt producerat material. Som framgår av propositionen 1981/82: 127 gäller mindre stränga krav för invandrarorganisationer. Kom- mittén föreslår att reglerna om reklam. sponsn'ng och lokalt producerade program skall bestå. Jag delar kommitténs uppfattning i dessa frågor.

Sändningsrätten kan enligt de regler som gäller i dag även återkallas om en förening har sänt program som i lagakraftvunnen dom befunnits innefat- ta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av ytt- randefriheten i närradio.

I fråga om denna återkallelsegrund redovisar kommittén de olägenheter som nuvarande regler medför. Kommittén framhåller främst det otillfreds- ställande i att en förening som sänder ett program med förgripligt innehåll kan fortsätta att sända till dess att en dom i sista instans avkunnats. För att motverka detta har kommittén föreslagit en särskild bestämmelse om att en sammanslutning inte får sända program som kränker principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Jag har stor sympati för syftet med den föreslagna bestämmelsen. Kritik har dock framförts avjuridiska remissinstanser mot detta förslag. Jag delar deras uppfattning. Mitt förslag till lösning innebäri stället att ett sändnings- tillstånd skall kunna återkallas interimistiskt redan efter dom i tingsrätt. Detta innebär att ett relativt snabbt ingripande blir möjligt. Jag tar särskilt upp denna fråga i avsnitt 5.4.1 .

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 145 I 1

R(lglprjör närrmlioji'ircningurnus sändningar

Kommittén föreslår vissa förändringar som innebär att särskilda pro- gramregler skall gälla för närradioföreningarna. Den fråga som väckt störst intresse i detta sammanhang är möjligheten att sända information om kommunala angelägenheter på närradioföreningens sändningstid. Jag an— ser att denna möjlighet bör finnas. men det bör understrykas att det inte får leda till att närradion får karaktären av kommunradio. Den möjlighet som ges att på närradioföreningarnas sändningsansvar informera om kommuna- la angelägenheter bör begränsas.

Närradioföreningarna är sedan länge en välkänd företeelse. När nu vissa regler införs för deras sändningar bör den vedertagna beteckningen kunna användas i lagtexten. Jag föreslår därför att beteckningen upplysningsvis införs i 4 s; 5 närradiolagen.

Kommittén föreslår vidare begränsningar av sammanslutningarnas rätt att upplåta programtid åt andra sammanslutningar. Jag återkommer i av- snitt 5.4 till dessa och andra förslag som rör sammanslutningarnas sänd- ningar.

Etiska regler

Utöver de programregler som jag nu har nämnt anser jag inte att närra- diosändningarnas innehåll ska regleras. Frågan om bindande etiska regler för verksamheten har diskuterats sedan närradioförsökens början. Den frihet som föreningarna har att själva utforma innehållet i sina sändningar grundar sig på jämförelser med tidningar och tidskrifter. Det har därför bedömts som önskvärt om föreningarna på samma sätt som pressen kunde ta ansvaret för verksamhetens etiska regler. Detta har också skett genom att närradioföreningarnas gemensamma riksorganisation. Sveriges Närra- dioförbund. antagit etiska regler för verksamheten och tillsatt en etisk nämnd för att övervaka reglernas efterlevnad. Jag anser att det är att föredra om närradion på detta sätt kan svara för en självsanerande verk- samhet utan ingrepp utifrån.

Rejbrc'nSbandning

Vad beträffar referensbandning av närradioprogram föreslår kommittén några mindre förändringar. I dag åligger det de sändande föreningarna att göra referensbandningar av samtliga program. Banden skall bevaras i sex månader. Kommittén föreslår att de s. k. programslingor som repeteras i oförändrat skick skall referensbandas vid endast ett tillfälle. Ny referens- bandning skall ske vid varje förändring av programslingan. Kommittén föreslår också att den tid som referensbanden skall bevaras förkortas till tre månader.

Den nuvarande regeln för referensbandning motiveras framför allt av att preskriptionstiden för åtal är sex månader. Jag anser därför att referensin-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85:145 12

spelningarna måste bevaras i minst sex månader och föreslår alltså ingen förändring av nuvarande regel. Inte heller i övrigt ärjag beredd att förorda någon ändring av dessa regler. Jag har i dessa frågor samrått med chefen förjustitiedepartementet.

Kommittén diskuterar rätten att överklaga vissa beslut av närradiomyn- digheten och kammarrätten. 1 ett avseende föreslår den en ändring av den nuvarande lagstiftningen. nämligen när det gäller beslut om föreläggande av vite för att förmå en förening att för granskningsändamål ställa referens- inspelning till förfogande. Enligt 8 5 lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio är en sammanslutning skyldig att inge referensinspelning till när— radiomyndigheten för granskningsändamål. Beslut om vitesföreläggande för att förmå en förening att efterleva denna bestämmelse kan i dag över- klagas. Enligt kommitténs förslag skall denna rätt upphöra. Kommittén anför att den prestation som kan avkrävas en förening genom ett vitesföre- läggande är föga ingripande. Eftersom ett vite kan omprövas ellerjämkas i samband med att talan förs om utdömandet anser kommittén att överkla- ganderätten kan undvaras. Kammarrätten i Stockholm har tillstyrkt kom- mitténs förslag. Jag finner förslaget välgrundat och föreslår att fullföljds- reglerna i 15 å närradiolagen ändras så att rätten att överklaga vitesföreläg- gande upphör.

Pliktexemplur

Kommittén har också berört frågan om leveranser av inspelade program till arkivet för ljud och bild (ALB). Närradioprogrammen omfattas inte av lagen (1978: 487) om pliktexemplar av skrifter och ljud och bildupptagning- ar. ALB har genom frivilliga överenskommelser med närradions tillstånds- havare fått tillgång till programinspelningar. Närradiokommittén föreslår nu att ALB ges rätt att rekvirera delar av närradions sändningar. ALB framhåller i sitt remissvar att ett inordnande av närradion i pliktexemplars- systemet vore att föredra. För egen del är jag inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon förändring av det nuvarande systemet. Frågan om bevarandet av närradions program kräver ytterligare överväganden och bör bedömas i ett större sammanhang där bl. a.frågan om program i lokala kabelsystem ingår.

Sändare

Den tekniska utrustning som behövs för närradiosändning är dels en studio. som kan vara gemensam för flera föreningar. dels ledningar. even- tuell omkopplingsutrustning och sändare. Föreningarna svarar själva för utrustningen av studion, och standarden varierar från mycket enkla an- läggningar till avancerad utrustning med professionell kvalitet. Det ligger i närradions natur att föreningarna själva väljer ambitionsnivå även i detta sammanhang.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 145 13

Programledningar och sändare sköts av telcverket som hyr ut dem till en enhetlig taxa. Föreningarna på en ort delar sedan på kostnaden. Samarbe- tet mellan televcrket och de sändande föreningarna har i stort sett fungerat väl. Närradiokommittén föreslår att den nuvarande ordningen även fort- sättningsvis skall tillämpas. Jag ansluter mig till den uppfattningen. Tele- verkets monopol på detta område har föranlett principiella invändningar. men de fördelar som det innebär att sändarna ägs och sköts av telcverket överväger enligt min mening.

En fråga med anknytning till denna är sändarnas användning vid bered- skap och krig. Kommittén pekar på att denna fråga - som inte ingick i kommitténs utredningsuppdrag — bör utredas ytterligare. Jag räknar med att detta skall komma att ske i samverkan mellan berörda parter. Det äri första hand tcleverkets ansvar att efter samråd med beredskapsnämnden för psykologiskt försvar planera för sändarnas användning i detta samman- hang.

Närradioprogrammen skall enligt prop. 1981/82: 127 kunna tas emot med god hörbarhet inom ett område på ca 5 km från sändaren. Under försöks- verksamhcten har vissa försök påbörjats med avsteg från denna regel för att uppnå en täckning som stämmer bättre överens med föreningslivets struktur. Närradiokommittén föreslår ingen ändring av huvudregeln. men framhåller att sändarnas räckvidd bör kunna varieras efter föreningslivets behov och ortens förutsättningar. För egen del anser jag att det är viktigt att närradion behåller sin lokala karaktär. Huvudregeln bör alltså vara oförändrad. Närradionämnden bör dock på enstaka orter kunna medge vissa avsteg från huvudregeln. Framför allt bör glesbygdsorter kunna komma i fråga för en sådan prövning. Frågor om sändarnas placering. utformning och sändarstyrka bör avgöras efter samråd med telcverket.

Administration

Närradiokommittén föreslår att en permanent närradiomyndighet. när— radionämnden. inrättas från den 1 juli 1985. Nämnden föreslås få parla— mentarisk sammansättning. Kostnaderna för nämnden och dess kansli beräknas till 2.1 milj. kr. per år. Nämndens arbetsuppgifter skall vara att besluta om sändningstillstånd och sändare. att följa verksamheten och övervaka efterlevnaden av programreglerna. att svara för viss informa- tionsverksamhet och att upprätthålla internationella kontakter.

Förslaget om en permanent närradiomyndighet stöds av de flesta remiss- instanser som uttalat sig i frågan. Några uttrycker dock en oro över den dimensionering av nämnden och dess kansli som kommittén föreslagit. Statskontoret föreslår en komplettering av beslutsunderlaget där möjlighe- ten att decentralisera administrationen till länsstyrelserna undersöks.

För egen del anserjag att närradioverksamheten är betjänt av en central administration som garanterar en enhetlig tillämpning av regelsystemet i hela landet. Det är dock viktigt att närradionämndens uppgifter begränsas

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 145 14

så att de endast omfattar vad som är nödvändigt för att närradioverksam- heten skall kunna fungera smidigt. Nämndens uppgifter skall främst vara att pröva frågor om tillstånd att sända närradio och om tidsfördelning samt att administrera timavgifterna för sändningarna. Nämndens arbete kom- mer att ha betydande inslag av juridiska uppgifter på bl.a. yttrandefrihe- tens område. Nämndens beslut kommer att innebära att en praxis utformas som blir vägledande för uttolkningen av de regler som gäller för närradio- verksamheten. Det är därför nödvändigt att nämnden besitter juridisk kompetens. Jag förordar därför att nämndens ordförande och vice ordfö- rande skall ha domarerfarenhct. En bestämmelse därom bör tas in i närra- diolagen. Det bör i övrigt få ankomma på regeringen att besluta om nämn- dens sammansättning. Det bör också få ankomma på regeringen att besluta om nämndens organisation och lokalisering. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

Jag räknar inte med att nämnden skall kunna påbörja sitt arbete förrän ca ett halvår efter ett riksdagsbeslut om den framtida närradioverksamheten. Under en övergångsperiod bör därför närradiokommittén få i uppdrag att fortsätta administrationen av verksamheten. Det bör få ankomma på rege- ringen att närmare bestämma övergångsperiodens längd.

Finansiering

I propositionen 1981/82: 127 om närradioverksamhet framhöll dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att närradion är en möjlighet för för- eningslivet att nå ut med sitt budskap. kommunicera med sina medlemmar och med allmänheten och att föreningarna i den mån de vill utnyttja denna möjlighet själva skall svara för kostnaderna. Detta bör enligt min mening även i fortsättningen vara en av förutsättningarna för verksamheten. I dag betalar föreningarna själva sina kostnader för programverksamheten. De bidrar också till finansieringen av närradiokommittén. Enligt närradiokom- mitténs direktiv skall hela kostnaden för närradiomyndigheten finansieras med avgifter fr. o. m. budgetåret 1986/87. Kommittén framhåller i sitt be- tänkande att detta skulle innebära en fördubbling av den nuvarande avgif- ten som är 12 kr. per sändningstimme.

Flertalet av de föreningar som deltar i närradion tillhör Sveriges Närra- dioförbund. Förbundet svarar för uppgifter av samhällsnyttig karaktär. som t.ex. övervakning av att de etiska reglerna för verksamheten följs. Närradiokommittén föreslår att ett statligt bidrag skall lämnas till förbun— det.

Många remissinstanser. främst olika organisationer samt några kom- muner har vänt sig mot att nämnden i dess helhet skall finansieras med avgifter.

För egen del anser jag att principen att närradionämnden skall finansi- eras genom avgifter bör stå fast. Kostnaderna för nämnden bör hållas så låga som möjligt och nämndens uppgifter bör därför i huvudsak begränsas

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/851145 15 till nödvändiga, rent administrativa funktioner. När det gäller avgiftens storlek anser jag att närradiokommitténs beräkningar ligger i överkant. Med hänsyn till den ökning av antalet sändande föreningar som kan för- väntas bli resultatet av en permanentning av närradion ökar också inkoms- terna. Även om utbyggnaden fortsätter i ungefär samma takt som hittills bör avgiftsökningarna kunna hållas på en ganska låg nivå. Med en snab- bare utbyggnad än i dag ökar inkomsterna ytterligare vilket minskar beho- vet av att höja avgifterna. Avgiften bör beräknas med hänsyn tagen till att hela kostnaden för närradionämnden skall finansieras fr.o. m. budgetåret 1986/87.

Avgifter” konstruktion

Avgift utgår i dag per påbörjad sändningstimme. F. n. meddelar regering- en med stöd av 12 & närradiolagen föreskrifter om avgifternas utformning. Närradiokommittén har inte föreslagit någon ändring på denna punkt. Också enligt min mening bör denna ordning gälla även fortsättningsvis.

Återkallelse av tillstånd vid bristande betalning

När det gäller sammanslutningar som inte betalar den avgift nämnden debiterat föreslår närradiokommittén att en ny regel införs i närradiolagen som ger närradionämnden rätt att återkalla sändningstillståndet. Förslaget har inte mött några invändningar från remissinstanserna och är väl grundat på praktiska erfarenheter. Jag förordar därför att det genomförs. En förut- sättning för återkallelse av tillstånd i detta fall bör vara att sammanslut- ningen vid debiteringen av avgiften upplysts om att tillståndet kan dras in vid utebliven betalning.

Återkallelse när sändningsrätten ej utnyttjas.

Om en förening inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra följande månader kan dess tillstånd återkallas. Kommittén föreslår att denna tid förkortas till tre månader. Jag anser att detta förslag bör genom- föras. Detta innebär emellertid inte att tillståndet måste dras in efter denna tid. Närradionämnden skall givetvis pröva varje enskilt fall. Kan sam- manslutningen i fråga ge en tillfredsställande förklaring till uppehållet i sändningarna bör dess tillstånd inte dras in.

Allemansradio

Försöksverksamheten med närradio förlängdes är 1982 i syfte att ytterli- gare bredda verksamheten och ge den ett så varierat innehåll som möjligt. 1 tilläggsdirektiven till närradiokommittén (Dir. 1983z32) nämnde jag. för- utom uppdraget att följa verksamheten och pröva regelsystemets ända- målsenlighet. också att kommittén skulle följa och för närradions del utvärdera erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi. Kom- mittén redovisar de försök som har genomförts med föreningssändningar

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 145 16

inom den s. k. allemansradion i Lokalradions och i några fall i Utbildnings- radions regi. Kommittén konstaterar att sådana försök innebär att radio— mediets tillgänglighet ökar för såväl föreningar som enskilda och uttalar en förhoppning att sådana sändningar kan ges ökat utrymme inom ramen för lokalradions sändningar. Sveriges Radio AB påpekar i sitt remissvar att frågan om allemansradio behandlats knapphändigt i kommitténs betänkan- de och kompletterar sitt remissvar med en redogörelse för denna verksam— het. utarbetad av Sveriges Lokalradio AB. Enligt denna redogörelse inne- bär allemansradion en möjlighet för grupper och enskilda att utnyttja radiomediet inte bara som konsumenter utan också som producenter. Ett samarbete mellan lokalradiostationer och organisationer håller på att ut- vecklas. ofta i samarbete med Utbildningsradion. Verksamheten omfattar utbildning och träning av intresserade allemansradioproducenter inom skolor. folkbildningsorganisationer och allemansradioföreningar. Produk- tionen av allemansradioprogrammen sker i ökad utsträckning utanför lo- kalradiostationen. främst i radioföreningar. medan lokalradion har pro- gramansvaret för sändningarna.

Jag anser att allemansradion och närradion bör ha skilda roller i vårt samhälle. Den verksamhet som har pågått de senaste åren styrker mig i denna uppfattning. Lokalradion och Utbildningsradion kan inom sin verk- samhet rymma inslag av program som produceras av enskilda eller av sammanslutningar. Dessa program lyder dock under samma regler som Sveriges Radiokoncernens sändningar i övrigt.

Närradions karaktär av mycket lokalt medium och språkrör för det lokala föreningslivet gör att produktion och sändning av program sker under helt andra betingelser. För närradion gäller inte regler om opartisk- het och balans mellan olika åsiktsriktningar. Närradion är till sin natur partisk och pläderande på ett sätt som Sveriges Radiokoncernens samlade utbud inte får vara.

Det finns enligt min mening ingen motsättning mellan de två radiofor- merna. De fyller olika behov och arbetar på skilda villkor. Allemansradio- programmen ingår i dag som ett naturligt och intressant inslag i Lokalra- dions ordinarie verksamhet. Närradio å sin sida kan. med de förslag som jag nu presenterar. byggas ut på de orter och i den takt som de lokala föreningarna önskar.

När-TV

l tilläggsdirektiven till närradiokommittén behandlades också frågan om när-TV och kommittén fick i uppdrag att avrapportera den försöksverk- samhet med när-TV som administrerats av kommittén. Detta har skett i rapporten NärffV för föreningar. Ett av de två när-'l'V-försök som star- tades har fortsatt med stöd av en övergångsbestämmelse till närradiolagen enligt vilken lokala när-TV-sändningar som pågick vid utgången av juni 1982 får äga rum till utgången av år 1985. Frågor om "PV-sändningar i lokala

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 145 17

kabelnät i övrigt har behandlats av massmediekommitte'n (U 1982: 07) som lagt fram förslag till lagstiftning på detta område. Frågan om huruvida de sändningar som pågår enligt övergångsbestämmelsen till närradiolagen bör förlängas får prövas i samband med behandlingen av det lagförslaget.

Jag övergår nu till att utförligare behandla följande delfrågor. nämligen — förutsättningar för att få inrätta sändare på en ort (avsnitt 5.1). — kretsen av tillståndsberättigade (avsnitt 5.2), — regler för tidsfördelning (avsnitt 5.3), — programregler (avsnitt 5.4).

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslaget1 till lag om ändring i närradiolagen (19821459). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

I det remitterade lagförslaget har statsrådet Göransson förordat att i 11 % förs in ett nytt andra stycke med ett uttryckligt förbud för en sammanslut- ning att upplåta sin sändningstid åt annan sammanslutning. Lagrådet pekar i sitt yttrande på att man med ett så utformat förbud inte klarlägger hur situationen rättsligt skall bedömas när sammanslutningar obehörigen förfo- gar över tilldelade sändningstider. Lagrådet menar också att det genom förbudet inte görs tydligt vilka förfaranden som faktiskt avses.

Jag delar lagrådets uppfattning att det förbjudna förfarandet bättre be- skrivs som ett otillåtet bruk av den tilldelade Sändningstiden. Som lagrådet angett bör därför det föreslagna andra stycket i 11 å utgå och en ny återkallelsegrund i stället tas in i 13 s. I sammanhanget vill jag dessutom redovisa ytterligare något om bakgrunden till denna lagändring. Enligt vad jag erfarit har vissa sammanslutningar, bl. a. närradioföreningar, låtit andra under längre perioder "sända på deras tider". Förfarandet har uppstått efter hand och pågått under flera år. Det har inte för de berörda parterna gjorts helt klan hur rättsläget i olika hänseenden ter sig vid ett sådant förfarande. Det har sålunda inte angetts för parterna att förfarandet är otillåtet, och att man kunde ingripa mot det — med åberopande av lagstift- ningens grunder — genom att återkalla tillståndet för den sammanslutning som "upplåtit" sin tid. Inte heller har det diskuterats om det inte i vissa fall kunde ha varit fråga om att den som sänt program bedrivit olovlig rundra- dioverksamhet och därför hade kunnat straffas enligt bestämmelserna i

* Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 31 januari 1985.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 145 40

radiolagen. ] stället har förfarandet fått fortgå. Den "upplåtande" sam- manslutningen har upplysts om att förfarandet, låt vara inte önskvärt, innebär att sammanslutningen fortfarande fullt ut ansvarar för den faktiskt sändande sammanslutningens program. såväl enligt ansvarighetslagen som närradiolagen.

Med den av lagrådet föreslagna bestämmelsen om att en sammanslut- nings sändningstillstånd kan återkallas om sammanslutningen låter annan i dess ställe utnyttja sändningstid. som tilldelats sammanslutningen, klar- görs också tydligare än i lagrådsremissen innebörden av gällande rätt, dvs. att tillståndshavaren inte kan överlåta någon del av de rättigheter eller skyldigheter som följer med sändningstillståndet. Olika överenskommelser mellan tillståndshavaren och någon annan sammanslutning om hur sänd- ningstiden skall utnyttjas eller om ansvarsfördelningen dessa parter emel- lan ändrar inte heller på det förhållandet. att tillståndshavarcn förblir den i rättslig mening sändande.

Vid tillämpningen av 13 5 första stycket 2 måste hänsyn bl. a. tas till hur lyssnarna uppfattar programmen. Av vikt är om det för lyssnaren framstår som om programmet är framställt av den faktiskt sändande sammanslut- ningen eller av tillståndshavaren. Det är självfallet möjligt för tillståndsha- varen att låta en annan sammanslutning medverka i tillståndshavarens eget radioprogram som särskilt inbjuden eller på annat osjälvständigt sätt. Jag vill erinra om att enligt 4 & ansvarighetslagen skall varje sändning avslutas med uppgift om vem som sänder.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört instämmer jag också i den av lagrådet föreslagna förtydligande skrivningen av 11 a & 4. Bestämmelserna i denna paragraf bör lämpligen utgöra ett nytt andra stycke i 11 ä.

I fråga om övergångsbestämmelserna har jag ingen erinran mot vad lagrådet föreslagit och föreslår således en förtydligande bestämmelse med den av lagrådet föreslagna lydelsen.

Vissa redaktionellajämkningar har företagits i det remitterade förslaget.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra- ganden lagt fram.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 145 41

Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande (SOU 1984: 53) Föreningarnas radio

Bakgrund

Riksdagen beslöt ijuni 1982 att ge närradioverksamheten fastare former från den ljuli samma år. då närradiolagen (1982: 459) trädde i kraft. Denna lag ersatte lagen (1978: 479) om försöksverksamhet med närradio och sam- tidigt genomfördes en del ändringar i förutsättningarna för närradioverk- samheten. Under hösten 1982 beslöt den nya regeringen att försöksverk- samheten skulle fortsätta och att närradiokommittén (U l979:11) skulle administrera verksamheten ytterligare någon tid.

Betänkandet (SOU 1984z53) Föreningarnas radio är närradiokommit- téns slutgiltiga förslag rörande villkoren för närradio i Sverige.

Motsvarande radiofarmer utomlands

I en översikt över den internationella utvecklingen uppehåller sig kom- mittén särskilt vid erfarenheterna från Belgien. Danmark. Frankrike och Norge. En internationell ”närradioorganisation". World Conference of Community Oriented Broadcasters. har bildats.

Närradioverksamheten under försökslagarna 1980—1982

Den försöksverksamhet som kommittén redovisade i sitt förra betänkan- de (SOU 1981: 13) Närradio fullföljdes fram till närradiolagen trädde i kraft den 1 juli 1982. Vissa nya rutiner för tidsfördelningen infördes under den fortsatta försöksverksamhcten. Sålunda har närradioföreningarna i olika omgångar anförtrotts att bereda ärendenas slutliga handläggning inom kommittén. Samarbetet tillståndsinnehavama emellan i närradioföreningar ökade i omfattning under perioden. Flertalet närradioföreningar disponera- de öppen tid, på vilken föreningarna kunde sända extraprogram. provsänd- ningar och gemensam slinga med programinformation o.d. -

Några föreningar anmäldes för yttrandefrihetsbrott till justitiekanslern. Öppet Forum, Stockholm. anmäldes sex gånger. En av dessa anmälningar föranledde fängelsedom mot Öppet Forums programutgivare.

Etiska regler för närradioverksamheten förbereddes av Arbetsgruppen för Sveriges Närradioförening (föregångare till Sveriges Närradioförbund).

Överträdelser av reklamförbudet kan föranleda kommittén att fria, kn'ti- sera eller fälla en sammanslutning. Fram till den 1 juli 1982 behandlade kommittén elva reklamärenden. varav ett medförde indragning av sänd- ningstillståndet.

Modellavtalet 1980 mellan Svenska tonsättares internationella musik- byrå (STIM) som företrädare för upphovsrättsorganisationerna på musik-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85 : 145 43

området och de sändande sammanslutningarna fullföljdes med nya för- handlingar våren 1981. Vissa rabatter infördes i avtalet. Vidare infördes särskild taxa för musik som används i bandslinga i samband med program— information. 98% av sammanslutningarna hade våren 1982 tecknat avtal. Stickprov visade att användningen av musik i programmen sjönk från 45 till 26% då musiken avgiftsbelades. Avtalssåret 1980/81 erhöll upphovs- rättsorganisationerna netto 582000 kr. från närradion. Avtalsåret 1981/82 inbetalades netto 687000 kr.

Allemansradion

Försök med allemansradio har pågått inom flera lokalradioområden. År 1983 beslöt lokalradiostyrelsen att allemansradio skall ingå reguljärt i 10- kalradion. Närradiokommittén ser gärna att allemansradion utökas, och att olika samarbetsformer mellan allemansradio och närradio varit möjliga att pröva innan statsmakterna beslutar om föreningsradions slutliga ställning. I april 1983 gav regeringen närradiokommittén tilläggsdirektiv.

Erfarenheter av närradioverksamheten 1982— 1984 och förslag

I betänkandet redovisar kommittén erfarenheterna av närradiolagen och av närradions successiva utbyggnad. Kommittén motiverar varför närra- dion behövs och lägger fram förslag om ändringar i lagen.

Närradion permanentas

Med sitt förslag vill kommittén tillförsäkra medborgarna att genom sina _ folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för information. utbild— ning och agitation. Förslaget kan ses som ett led i arbetet på att ständigt öka medborgarnas möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Tusentals fria stationer har upprättats världen runt vid sidan av de nationella radioföreta— gen. En radiokanal för föreningslivet i Sverige faller in i ett internationellt mönster.

Den tekniska utvecklingen har gjort radiomediet billigt och lättillgäng- ligt. Närradioproduktion kostar i genomsnitt 7 600 kr. per år för en förening som vill sända en timme i veckan. Radiolyssnandet har också ändrat karaktär och ofta blivit en bisyssla till andra aktiviteter. Lyssnarna har vant sig vid att växla mellan olika kanaler.

Närradion ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som kan ge och stärka ett folkligt inflytande över medierna.

Denfemårigaförsöksverksamheten med närradio föreslås bli ersatt med en permanent verksamhet från den I juli 1985. Föreningarna har i huvud- sak varit positiva till erfarenheterna av närradion. Våren 1984 sändes 1 262.5 timmar per vecka i landet. 565 föreningar på 47 orter hade sändnings- tillstånd. Den genomsnittliga sändningstiden per tillståndsinnehavare var vid samma tidpunkt 2.23 timmar i veckan.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 145 43

Lyssnandet

[ bilaga till betänkandet sammanfattas resultaten av de lyssnarundersök- ningar som genomförts på kommitténs uppdrag av Lowe Hedman och Lennart Weibull. Mellan 9 och 24% av befolkningen lyssnade år 1980 regelbundet på närradion. Lyssnandet är av delvis annan karaktär än annat radiolyssnande då det i första hand vänder sig till särskilda målgrupper. Hur närradion används av föreningslivet redovisas i en särskild rapport av Bernt Stenmark (Ds U 1984: 9) Så använder föreningSIiVet närradion.

Fler får medverka

Kretsen av sammanslutningar som kan få sändningstillstånd föreslås utökad med kyrkliga samfälligheter, folkparks-. folketshus- och bygde- gårdsföreningar. Efter prövning i varje särskilt fall föreslås även bostads- rättsföreningar och stiftelser som bedriver verksamhet av ideellt slag kun- na få sändningstillstånd. Kravet att en sökande förening skall bedriva ”annan huvudsaklig verksamhet” modifieras till ”annan verksamhet". Kravet på att en sammanslutning skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år kvarstår.

Kommunerna och närradion

Kommuner har ofta gett verksamheten stöd och på indirekta vägar medverkat i försöksverksamhcten. Sändande sammanslutningar har kun- nat upplåta sin sändningstid till kommunala program. Detta föreslås änd- rat så att endast denför sammanslutningarna gemensamma närradioföre- ningen får denna möjlighet. Programmen skall följa de allmänna reglerna för samhällsinfortnation. De kommunala programmen får inte bli så omfat- tande att närradions karaktär av föreningsradio ändras. Kommunalt stöd till närradioförening skall inte räknas som sponsring.

Tidsfördelningen

Närradioföreningarna har under försökstidens senare del vanligen berett förslagen till tidsfördelning inför kommitténs beslut. Erfarenheten av den- na decentralisering har mestadels varit god.

Närradioförening föreslås därför kunna få rätt att besluta om sänd- ningstiderna. Närradiomyndigheten skall dock kunna återta detta uppdrag efter överklaganden, anmälningar eller om det av andra skäl bedöms att handläggningen hos närradioföreningen fungerar otillfredsställande. Sändningstidens omfattning eller placering på schemat får inte vara up- penbart oförmånlig. Varje tillståndsinnehavare får en garanterad minimi- sändningstid om 15 minuter per vecka. Sändningstid på natten får endast upplåtas för tillfälliga sändningar, för att garantera möjlighet till variation i programmet under de mest attraktiva sändningsnätterna. De hittillsvaran- de reglerna om förtur för olikartade sammanslutningar m. m. föreslås utgå. [ stället skall närradiomyndigheten kunna utfärda allmänna råd. vars efter-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 145 44

följd skall vara fn'villig. Rättssäkerheten fordrar att närradiomyndigheten kontinuerligt får tillgång till alla beslut om sändningstider. Tillståndsinne- havarna måste därför se till att myndigheten underrättas om tidsbesluten. Inrapportering av sändningstider skall ske omedelbart efter beslutet i när- radioföreningen. Vid bristande rapportering ska närradiomyndigheten kunna återta uppdraget att fördela sändningstid. Om en sammanslutning inte rapporterar sin sändningstid skall sändningstilIStåndet kunna återkal- las.

Närradions lokala organisation

Samarbetet i en närradioförening har oftast blivit fastare ju längre närra- dioverksamheten framskridit. Närradioföreningarna har ansvarat för för- slagen till årligt sändningsschema och på många håll även varit remissin- stans i övriga ärenden om sändningstider. Närradioföreningen har också oftast samredovisat avgifterna till STIM och telcverket. 33 av 40 närradio- föreningar har även haft eget sändningstillstånd. Dessa har disponerat all ledig programtid (öppen tid) och ofta även producerat egna program. Många har sänt programslinga och ansvarat för provsändningar från för- eningar som saknat eget sändningstillstånd. Flertalet närradioföreningar har samtliga tillståndsinnehavare på orten som medlemmar.

Närradioföreningarna har sedan hösten 1982 en riksorganisation, Sveri- ges Närradioförbund. Förbundet har antagit etiska regler för närradioverk- samheten och har tillsatt en etisk nämnd för att övervaka efterlevnaden av reglerna. Närradioförbundet har träffat avtal med STIM om avgifterna för musik och har överlagt med telcverket i frågor om villkoren för sändare och ledningar. Hösten 1983 höll kommittén tillsammans med förbundet regionala konferenser om närradions framtidsfrågor.

Inget obligatorium

Medlemskap i närradioförening blir också fortsättningsvis frivilligt. Det förutsätts att närradioföreningarna vid tidsfördelningen inte missgynnar tillståndsinnehavare som står utanför.

Närradioföreningarnas sändningsrätt

Närradioföreningarnas sändningsrätt begränsas till slingor med pra- gram- och närradioinformation, provsändningar om högst en månad, program i anslutning till evenemang som är av gemensamt intresse för tillståndsinnehavarna. samt en rätt att upplåta sändningstid för kommunal information och sändningar av kommunfullmäktiges sammanträden. Möj— ligheten att under längre perioder upplåta programtid åt föreningar som saknar sändningstillstånd upphör.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 145 45

Regler för programinnehållet

År 1982 infördes i närradiolagen en bestämmelse att sändningstillstånd fick återkallas av närradiomyndigheten om en sammanslutnings program- utgivare i en lagakraftvunnen dom dömts för yttrandefrihetsbrott. Avsik- ten var bl. a. att kunna påtala uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp. Bestämmelsen fick inte avsedd verkan. Yttrandefrihetsbrott har förekommit. Sålunda har tre programutgivare för en förening dömts för hets mot folkgrupp och sändningarna har kunnat fortsätta med likartat innehåll, eftersom domarna överklagats. Det har tagit minst ett år innan det blivit möjligt att återkalla tillståndet. En regel om att ett program inte får kränka principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet föreslås därför. Överträdelse av regeln kan följas av återkallelse av sändningstillståndet på samma sätt som vid överträdelse av reklamförbudet.

Tre reklamärenden har bedömts. I ett fall återkallades sammanslutning- ens sändningstillstånd på tre månader. Närradion skall också fortsätt- ningsvis hållas fri från reklam, så att kommersiella finansiärers intressen av att nå större publik inte orienterar närradioprogrammen bort från det för föreningslivet genuina innehållet. Även internationella erfarenheter talar för fortsatt reklamförbud i närradio.

Förbudet att sända program som inte har producerats enbart för den egna verksamheten (riksförbudetl föreslås bestå. Dessutom föreslås en bestämmelse om begränsning i rätten att upplåta sin sändningstid. Såväl lyssnarna som närradiomyndigheten måste kunna veta vilken sammanslut-

ning som står för varje sändning. "Bulvanförhållanden" och tillfälliga ansvarskonstruktioner bör därför undvikas.

Sändarna i krig

En arbetsgrupp i vilken närradiomyndigheten föreslås bli representerad skall studera frågan om närradiosändarnas användning under beredskaps- tillstånd och krig.

Sändarnas räckvidd och ägare

Ytterligare frekvenser för närradio beräknas bli tillgängliga efter interna- tionella beslut om användningen av banden 100—104 och 104—108 MHz. Det finns eterutrymme för fler närradiosändarc än vad som tidigare angi- vits. Det är också möjligt att variera sändarnas styrka, som hittills varit generellt 10 W. efter föreningslivets önskemål och behov från ort till ort. En försöksverksamhet med starkare sändare har inletts av kommittén på fem orter. Närradion skall behålla sin karaktär med tonvikt på närhet. Generell kommuntäckning avvisas även för att det är svårt att nå fram till de sämst belägna hushållen. Intresset för närradiosändningarna förutses komma att öka om sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt. En

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 145 46

differentiering av sändarräckvidden är viktig för att nå detta mål. särskilt för glesbygden. Televerkets sändarmonopol föreslås bestå. Härigenom åstadkoms i princip enhetliga prisnivåer över hela landet. Televerket skall kunna avtala med tillståndsinnehavarna om att dessa själva svarar för viss service på sändaren.

Utbyggnaden

Den successiva utbyggnaden av närradion inleddes sommaren 1982 och har sedan pågått kontinuerligt. Verksamheten omfattade i maj 1984 beslut om sändare på 63 orter. varav 47 hade startat våren 1984. Kommittén har vid sina beslut om nya sändare prioriterat orter där ett samlat önskemål om närradio kommit till uttryck. Under utbyggnadsperioden har informatio- nen från kommittén varit omfattande. Bl. a. har en omfattande produktion och distribution av egna trycksaker skett. Den fortsatta utbyggnaden föreslås ske successivt på varje ort där minst tre olikartade sammanslut- ningar begär en sändare. Om sammanslutningarna på en sändare varak- tigt sjunker till färre än tre föreslås att sändaren skall kunna stängas av.

Referensbandningsplikt

Tiden för skyldigheten att förvara referensband föreslås minskad från sex månader till tre månader. Även programslingor och andra slingor skall bevaras i ett referensexemplar denna tid.

Avtal med upphovsrättsorganisationerna

Under den fortsatta verksamheten har STIM lämnat ytterligare rabatter på musikavgifterna i närradion. Avtalsåret 1982/83 uppgick dessa rabatter till 22% av bruttoersättningen. 1 127000 kr., till upphovsrättsorganisatio- nerna. Från den 1 juli 1984 har Sveriges Närradioförbund förhandlat fram nytt avtal med STIM efter nya principer.

Arkivetför ljud och bild

Arkivetför ljud och bildföreslåsfå laglig rätt, rekvisitionsrätt, att kräva in vissa närradioprogram.

Utbildning

Ett samarbete med samtliga studieförbund i utbildningsfrågor gällande närradioverksamheten har inletts.

Avgifter

Tillständsavgifterna som infördes den i juli 1982 gjordes om efter ett år, så att avgifterna sjönk för sammanslutningar med kort sändningstid och steg för sammanslutningar med lång sändningstid. Den tredelade avgiften - för tillståndför den månatliga registerhållningen och sändningstiden -— ersattes den I juli 1984 ( I984:463) med en enda avgift, nämligen för

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 145 47

sändningstiden. Denna avgift skall vara fast och utgå med 12 kr. för varje sändningstimme. Budgetåret 1982/83 finansierades 24% av närradiomyn- dighetens kostnader med avgifter. Budgetåret 1983/84 beräknas avgifts- täckningen till 35 % eller ca 430000 kr.

Administration

Närradion föreslås administrerad av en statlig myndighet, närradio- nämnden. Den skall ha parlamentarisk representation och kunna adjun- gera representanter för de sändande sammanslutningarna. Nämnden skall ha till uppgift att besluta om sändningstillstånd. Den ska besluta om sändare och tillse att reglerna för programinnehållet efterlevs. Den ska debitera sändningsavgifter och svara för information. Årskostnaden be- räknas till 2,1 milj.kr.. vilket vid full avgiftsfmansiering i enlighet med tidigare riksdagsbeslut från och med budgetåret 1986/87 fordrar att sändn- ingsavgifterna till dess i det närmaste fördubblas.

Sveriges Närradioförbund som fullgör en samhällsnyttig funktion på närradioområdet föreslås kunna få statsbidrag.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 145

48

Närradiokommitténs lagförslag i betänkandet (SOU 1984: 53) Föreningarnas radio

Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982: 459) dels att 4, 7, 8, 10, 11, 13 och IS 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 9 a. 1] a och 13 a 55, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar som ärjuridis- ka personer, dock inte till andra än:

1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sänd- ningsområdet. Om särskilda skäl inte föranleder till annat, får till- ståndet ges endast under förutsätt- ning att verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.

]. Lokala ideella föreningar eller. om det finns särskilda skäl, andra lokala organisationer som bedriver verksamhet inom sändningsområ- det. Om särskilda skäl inte föranle- der till annat, får tillståndet ges en- dast under förutsättning att verk- samheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.

2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under förutsättning att riksor- ganisationen har bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.

3. Församlingar inom svenska kyrkan.

3. Församlingar och lokala kyrk- liga samfälligheter inom svenska kyrkan.

4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.

5. Sammanslutningar av flera till- ståndshavare för gemensamma när- radioändamål (närradioförening- ur).

5. Sammanslutningar av flera till- ståndshavare för gemensamma när- radioändamål.

7 & För varje sändare bestämmer närradiomyndigheten vilka sammanslut- ningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske. Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.

Närradiomyndigheten får upp- dra åt närradioförening att besluta om sändningstid. En sammanslut-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 145

Nuvarande lydelse

Om flera sammans/ritningar vill sända under samma tid, skall förtur ges åt den sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet olik- artade sändande sammanslutning- ar eller åt den sammanslutning som har ett särskilt intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

I annat fall skall turordningen fastställas genom lottning.

49 Föreslagen lydelse

ning som har tilldelats sändningstid genom ett sådant beslut skall tillse att närradiomyndigheten underrät- tas därom.

Fördelningen av sändningstid skall så långt det är möjligt ske i enlighet med sammanslutningar- nas önskemål. Om önskemålen ej kan förenas. skall tillses att en sam- manslutning inte tilldelas en tid som framstår som uppenbart oför- månlig och att var och en erhåller en tid om minst femton minuter i veckan.

Tiden mellan klockan 00.00 och 06.00 järförbehållas tillfällig pro- gramverksamhet.

921?"

En sammanslutning får inte sän- da ett program eller programinslag som kränker principen om alla människors lika värde och den en- skilda människans frihet och vår- dighet.

10 & Kommersiell reklam får inte sändas i närradio.

Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds.

Ett program eller programinslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds. Detta gäller ej program som enligt 11 då ställts till förfogande av kommun.

11%

Sammanslutningens programut- bud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamnheten.

En sammanslutnings programut- bud får inte, annat än i begränsad omfattning. innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten.

I övrigt får en närradio/?irenings programutbud. utöver sändningar som avses i 1] a &. innehålla endast

]. uppgifter om program och pro- gramtider samt andra upplysningar

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 145

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om närradioverksamheten på or- ten. 2.enstaka program av gemen- samt intresseför tillståndshavarna på orten.

llaå

En sammanslutning får inte, an- nat än i undantagsfall. upplåta pro- gramtidjör sändningar av utomstå- ende sammanslutning. Dock får en närradioförening upplåta tid för

].provsändningar av en sam- manslutning under högst en må- nad.

2. sändningar av program som ställts till förfogande av kommun.

135

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen ]. inte längre uppfyller kraven enligt 4 5,

2. bryter mot beslut om sändningstid.

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersät- tare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närra- dio frnns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av

yttrandefriheten i närradio.

5.bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 5 eller

6.inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra följande må— nader.

5. bryter mot föreskrifterna i 7 å andra stycket andra meningen, 9 a, 10, I! eller 1] a 5,

6. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må- nader, eller

7. inte erlägger avgifter i ärenden om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningenförelagts att erlägga dem vid påföljd att tillstån- det eljest återkallas.

När ett tillstånd återkallas får närradiomyndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte får söka nytt tillstånd.

1335

Om antalet sammanslutningar som sänder över en viss sändare varaktigt understiger tre, får närra- diomyndigheten bestämma att sändningarna över den sändaren skall upphöra.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 145

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

[Så

Närradiomyndighetens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 55. fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 515 eller vite enligt 14 äfår överklagas hos kammarrät- ten genom besvär. Andra beslut en— ligt denna lag får inte överklagas.

Närradioförenings beslut i frågor om fördelning av sändningstid en- ligt 7 och 8 5,5 får överklagas hos närradiomyndigheten genom be- svär. Närradiamyndighetens beslut isådanafrågor och ifrågor om till- stånd enligt4 och 13 ååfår överkla- gas hos kammarrätten genom be- svär. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1985.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 145 ;o

Sammanställning av remissyttranden över närradio- kommitténs betänkande (SOU 1984: 53) Föreningarnas radio

Efter remiss av betänkandet har yttranden avgivits av Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm. justitiekanslern (JK). telcverket. arkivet för ljud och bild (ALB). radionämnden. statens invandrarverk (SIV). stats- kontoret, riksrevisionsverket (RRV). upphovsrättsutredningen (.lu 1976: 02). massmedickommittén (U 198207). diskrimineringsutredningen (A l978z06). informationsdelegationen (C l982:0l). Svenska kommunför- bundet. Landstingsförbundet. Stockholms kommun, Norrtälje kommun, Linköpings kommun. Nybro kommun. Lunds kommun. Sveriges Radio AB (SR). SVeriges närradioförbund, Hyresgästernas riksförbund (HSB). Folkets Husföreningarnas riksorganisation (FHR). Kooperativa förbundet (KF). Svenska kyrkans centralråd för Evangelisation och Församlingsar- bete (SKC). Frikyrkliga Studieförbundet. Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna samfundens råd. Sveriges Nykterhetssällskaps representantför- samling (SNR). Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Landsorganisationen i Sverige (LO). Centralorganisationen SACO/SR. Tjänstemännens central- organisation (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Företagare- förbundet. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Sveriges Förenade Stu- dentkårer (SFS), Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Folkbildningsförbundet. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). Tjänste- männens bildningsverksamhet ('I'BV). Studieförbundet Vuxenskolan, - Medborgarskolan, IOGT-NTO, Riksförbundet Hem och Skola, Pensionä- rernas Riksorganisation (PRO). Sveriges Folkpensionärers Riksförbund. Svenska Samernas Riksförbund (SSR), Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige, Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL). Handikapp- förbundens Centralkommitté (HCK), Konstnärliga och litterära yrkesut- övares samarbetsnämnd (KLYS). Svenska Artisters och Musikers Intres- seorganisation (SAMI). Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM).

Härutöver har skrivelser kommit in från Hudiksvalls kommun, Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU). Sveriges Socialdemokratiska Ungdoms- förbund (SSU). Stockholms Universitets Studentkår, Svenska Journalist- förbundet, Danderyd-Täby Närradio, Järva närradioförening. Radio Kla- ra, Svalans dx-club.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 145 53

1 Närradions framtida organisation

K om m ittens förslag

Den femåriga försöksverksamhcten med närradio föreslås övergå till permanent verksamhet från den ljuli 1985.

Med sitt förslag vill kommittén tillförsäkra medborgarna att genom sina folkrörelser och föreningar utnyttja radiomediet för information. utbild- ning och agitation. Förslaget kan ses som ett led i arbetet på att öka medborgarnas möjligheter att utnyttja yttrandefriheten.

Närradion ger föreningar och folkrörelser en ny kanal som kan innebära ett starkare folkligt inflytande över medierna.

Remissinstansernas inställning

62 myndigheter och organisationer har kommit in med yttranden och skrivelser. Av dessa tar drygt hälften ställning till förslaget om närradions permanentning.

Förslaget tillstyrks av flertalet av dessa remissinstanser nämligen stars- kontoret. kammarrätten i Stockholm, Landstingsförbundet. SR. FHR. KF. Folkbildningsförbundet. RIO. SKC, SNR. RF, LO. SAF. Företagar- _/örbundet, ABF. TB V. Frikyrkliga Studieförbundet. Sveriges Frikyrkoråd, IOGT-NTO. Riksförbundet Hem och Skola. PRO. Riksförbundet Finska Föreningar i Sverige. RFSL, KL YS, Stockholms kommun, Nybro kom— mun. Sveriges närradioförbund, TU. Sveriges sociuldemokratiska ung- domsförbund. Järva närradiiv'örening och Danderyd-Täby närradio.

Flera remissinstanser ansluter sig till synsättet att närradioverksamhe- ten är ett sätt att främja yttrandefriheten och att närradion stärker det folkliga inflytandet över medierna. Andra framhåller särskilt närradions betydelse för folkbildningen. Närradions betydelse när det gäller utbild- ning och information betonas av flera organisationer.

Frikyrkliga Studieförbundet framhåller att närradion bidragit till kon- takter med nya grupper. Samtidigt understryks att närradions livskraft är helt beroende av dess förmåga att bli något mer än en intern föreningsra- dio. I regel har föreningarna i stället ett gemensamt intresse av att göra närradion till ett "brett fungerande lokalt massmedium".

Några remissinstanser som stöder tanken på en permanentning gör det med vissa förbehåll eller kritiska synpunkter. Statskontoret uttrycker nu liksom tidigare vissa betänkligheter inför förslaget om att inrätta en sär- skild myndighet. Statskontoret anser att beslutsunderlaget borde komplet- teras med ett utredningsmaterial som belyser förutsättningar och möjlighe- ter att administrera tillståndsprövning för närradiosändning genom länssty- relserna.

PRO framhåller att närradion kan bidra till att sprida information om den egna organisationen och dess aktiviteter lokalt och även samhällsinforma- tion till många äldre som av olika skäl ofrivilligt isolerats. Närradion bör

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 145 54

även kunna bidra till att förmedla information mellan olika generationer och på så sätt medverka till att minska generationsklyftorna. Närradion får dock aldrig ersätta föreningsaktiviteter. KL YS godtar förslaget men anser att närradioproblematiken är en del av hela etermediapolitiken. "Ett slut- ligt ställningstagandc till om och i vilken utsträckning vi skall ha en närra- dio kan tas endast i samband med att beslut fattas om den svenska eterme- diapolitiken i stort.”

SNR. lOGT—NTO och Riksförbundet Hem- och Skola framför att de i dagsläget inte i någon större utsträckning utnyttjar närradion men vill ändå uttrycka sin tillfredsställelse över förslaget om permanentning.

SFS framhåller att närradion betytt mycket för studentkårerna i deras arbete med att nå ut med information till medlemmarna.

SSR framhåller att närradion inte praktiskt och tekniskt motsvarar samer— nas behov av radioverksamhet. Detta innebär i sig inte en negativ inställ— ning till närradioverksamheten.

För LRF har deltagande i närradioförsöken inte varit meningsfullt. LRF finner dock ingen anledning att motsätta sig permanentning.

RRV motsätter sig inte förslaget om permanentning men framhåller att frågan om inrättande av en särskild närradiomyndighet samt avgifternas konstruktion måste omprövas.

Hyresgästernas Riksförbund framhåller att erfarenheterna i de hyres- gästföreningar som deltagit eller som nu deltar i närradioverksamheten är övervägande negativa. De anser dels att närradion är ett kostsamt och resursslukande medium — om sändningarna skall ha någon kvalitet —. dels att lyssnandet är mycket begränsat. Förbundet anser sig dock inte ha någon anledning att hindra de organisationer som så önskar att få sända närradio men framhåller samtidigt att dessa själva måste bekosta verksam- heten.

KF protesterar skarpt mot att kooperativa föreningar inte ges möjlighet att söka sändningstillstånd. KF ser detta som en diskriminering av denna gren av folkrörelserna och menar att det utan närmare analys är orimligt att utestänga kooperativa föreningar från närradion.

HSB framhåller att de aldrig kan tillstyrka ett förslag till permanentning av närradion som innebär att de kooperativa folkrörelserna utestängs.

2 Förutsättningar för att få inrätta sändare på en ort

Kommitténs förslag

Som villkor för tillstånd för närradiosändare krävs att minst tre olikar- tade sammanslutningar inom sändningsområdet har beslutat om medver- kan med egen sändningsrätt. Sammanslutningarna skall samverka i en närradioförening. Medlemskap i närradioförening skall även i fortsättning- en vara frivilligt. Ledamoten Knutson har reserverat sig mot det först- nämnda kravet.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85: 145 55

Remissinstansernas inställning

ABF stöder förslaget och sätter stort värde på kravet att tre föreningar skall samverka i närradioföreningen.

Fler remissinstanser är kritiska mot förslaget Företagarförbundet och TU anser att det bör räcka med en förening för att sändningstillstånd skall kunna ges på en ort. Vuxenskolan anser att kraven missgynnar många organisationer och orter. inte minst mindre orter och glesbygd. Förbundet framhåller att det på sju orter förekommit att mindre än tre organisationer bedriver närradioverksamhet och att de inte heller är "olikartade”. Vux- enskolan. anser att kravet skall utgå ur lagförslaget. Sveriges närradioför— bund anser att det på orter där förutsättningar saknas att samla minst tre föreningar ändå bör finnas möjlighet att ge sändningstillstånd. Detta under förutsättning att dokumenterade försök gjorts att engagera andra förening- ar.

Några remissinstanser har yttrat sig om förslaget angående frivilligt medlemskap i närradioförening. RF. SNR och IOGT-NTO tillstyrker för- slaget. medan SKC och Danderyd-Täby närradio anser att — eftersom samverkan i närradioförening är ett krav för att få sändare — bör även medlemskap i denna förening vara ett krav. SKC menar att ett obligato- riskt medlemskap gör kontrollen fastare när det gäller tillståndsgivning och efterlevnad av de etiska reglerna. Det skulle också underlätta för den lokala närradioföreningen och närradioförbundet att överta uppgifter som nu ligger på närradiokommittén.

3 Kretsen av tillståndsberättigade

3.1 Kretsen av sammanslutningar som kan få sändningstillstånd föreslås utökad

Kommitténs förslag

Förutom lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sänd- ningsområdet föreslås att också andra organisationer, nämligen folkparks- och folketshus- och bygdegårdsföreningar samt kyrkliga samfälligheter skall kunna få sändningstillstånd. Även bostadsrättsföreningar och stif- telser som bedriver verksamhet av ideellt slag skall kunna få sändningstill- stånd efter prövning i varje särskilt fall.

Remissinstansernas inställning

Ett tiotal remissinstanser har yttrat sig om förslaget att även andra lokala organisationer än ideella föreningar skall få tillstånd att sända närradio.

JK anser inte att uttrycket "andra lokala organisationer" i lagtexten har tillräcklig precision. JK föreslår att uttrycket ersätts med de av kommittén angivna slagen av juridiska personer nämligen ”andra lokala föreningar eller stiftelser".

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 145 56

Kammarrätten i Stockholm anser att de föreslagna reglerna om förut- sättningar för att få sändningstillstånd är otillfredsställande och avstyrker förslaget. Rättssäkerheten kräver att det framgår direkt av lagen vilka sammanslutningar som skall kunna få sändningstillstånd och under vilka förutsättningar tillstånd skall beviljas. Kammarrätten motsätter sig därför utvidgningen till bostadsrättsföreningar och stiftelser.

TU anser det svårt att bedöma räckvidden av förslaget. l klarhetens intresse kan det finnas anledning att före ett lagfästande precisera vilka typer av ekonomiska föreningar som åsyftas utöver bostadsrätts-. bygde- gårds-. folkparks- och folketshusföreningar.

KF och HSB anser det utgöra en klar diskriminering att utestänga kooperativa föreningar från möjligheten att använda närradion som medi- um för information, utbildning och agitation. KF motsätter sig med skärpa förslaget och anser att kooperativa föreningar inklusive bostadsrättsföre- ningar skall kunna få sändningstillstånd utan särskild tillståndsprövning. KF framhåller det som anmärkningsvärt att kommittén inte analyserar och argumenterar för sin gränsdragning och menar att detta beror på bristande insikt om den konsumentkooperativa rörelsens mål och grundsatser. KF pekar också på utvecklingen mot det ökade inslaget av olika former av kooperativ i samhället och det ofta uttalade samhällsintresset bakom en sådan utveckling.

Enligt HSB bör samtliga kooperativa folkrörelseorganisationer som är anslutna till internationella Kooperativa Alliansen kunna erhålla sänd- ningsrätt eftersom en av de kooperativa grundsatserna för alliansens med- lemsorganisationer är upplysningsverksamhet. HSB pekar på gränsdrag- ningsproblemen när det gäller information och reklam men anser att deSsa kan lösas genom reglerna om reklamförbud och närradions etiska regler. HSB framhåller slutligen att om inte de kooperativa organisationerna ges ett generellt tillstånd att få sända så förutsätter HSB att lagen utformas på ett sådant sätt att HSB-förening och bostadsrättsförening ansluten till HSB-förening skall erhålla sändningstillstånd utan särskild prövning.

FHR. LO. SAF. Frikyrkliga Studieförbundet, SAMI och SSU tillstyrker förslaget.

FHR kommenterar reservantens argumentation och framhåller att de namngivna organisationerna (Folkparkerna. folketshus- och HSB-för- eningarna) inte är kommersiella i den bemärkelsen att de som mål för sin verksamhet har att arbeta för så stort enskilt vinstintresse som möjligt. Samtliga lokalorganisationer är föreningar av idccll och kulturell karaktär till skydd för yttrandefrihet och demokrati.

LO är positiv till att kretsen av sammanslutningar utökas att även omfatta bostadsrättsföreningar och menar att den lokala kontaktverksam- heten i bostadsområdena har stor social betydelse. Man bör således visa hänsyn till verksamhetens ideella karaktär vid behandlingen av ansökning- ar om sändningstillstånd.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 145 57

SAF tycker inte att det finns skäl för de begränsningar kommittén gör. Det borde inte vara uteslutet att finna former för att också rörelsedrivande företag skulle kunna få komma till tals i närradio. Därmed skulle det enligt SAF också finnas anledning att ompröva inställningen till reklamfmansie- n'ng.

Kammarrätten i Stockholm delar kommitténs mening att det inte skall krävas att den verksamhet som en sammanslutning bedriver förutom när- radiosändningar skall kunna visas vara dess huvudsakliga uppgift.

Folkbildningsförbundet och TBV anser att kravet att en förening för att vara sändningsberättigad skall bedriva "annan huvudsaklig verksamhet" bör behållas. Det för att behålla närradioverksamhetens folkrörelsekarak- tär.

SKC understryker kravet på att en sammanslutning för att vara sänd- ningsberättigad skall bedriva annan verksamhet än närradiosändningar och att denna verksamhet skall kunna dokumenteras.

SNR och IOGT-NTO anser det vara viktigt att en förening tillåts sända närradio endast om den bedriver annan verksamhet som sin huvudsakliga uppgift. Närradioverksamheten måste vara en integrerad del av förenings verksamhet för att den skall motsvara grundtanken med närradion.

Vuxenskolan anser att det uttryck skall väljas som säkrast garanterar att organisationer inte bildas med det huvudsakliga syftet att bedriva närradio- verksamhet. En sådan utveckling skulle strida mot målsättningen att närra- dion skall vara en ”föreningarnas radio”. Vuxenskolan förordar att den hittillsvarande formuleringen ”annan huvudsaklig verksamhet" bibehålls.

Kammarrätten i Stockholm och SKC delar kommitténs förslag att för- utom församlingar även lokala kyrkliga samfälligheter inom svenska kyr- kan skall kunna få tillstånd att sända närradio. SKC framhåller att ordet "lokal” bör utgå ur lagförslaget eftersom det ligger i samfälligheters väsen att de är lokala.

SSU anser inte att kyrkliga samfälligheter skall kunna erhålla sändnings- rätt.

SFS anser att inte bara obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor utan även frivilliga sådana skall ha möjlighet att delta i närradiosändningarna.

Beträffande närradioföreningarnas sändningsrätt anser kammarrätten i Stockholm att tillägget (närradioföreningar) i 4 5 5 "sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål” är en förbätt- n'ng. Kammarrätten påpekar dock att denna tillskapade definition på en närradioförening inte helt stämmer överens med verkligheten. Åtskilliga närradioföreningar har åtminstone delvis en annan sammansättning än lagrummet anger.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 145 58

3.2 Ettårsregeln

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att regeln om att en ideell förening skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år före ansökningsdagen skall behållas.

Remissinstansernas inställning

Kammarrätten iStockholm delar kommitténs uppfattning. Frikyrkliga Studieförbundet och Sveriges frikyrkoråd är tveksamt till den begränsning som ligger i kravet att en sammanslutning skall ha bedrivit verksamhet i minst ett år för att kunna få sändningstillstånd. Detta innebär ett hinder för föreningar som uppstår i anslutning till speciella behov och opinioner på orten. Att sådana föreningsbildningar inte kan komma till tals i närradion är en onödig begränsning av möjligheterna att använda närradio för lokal kommunikation och lokala opinionsyttringar och ett omotiverat stöd till det etablerade föreningslivet.

RFSL är tveksamt till den föreslagna ettårsregeln. Rörligheten får inte i sig bli ett självändamål. Med hänsyn till det omfattande merarbete ettårsre- geln medför (omprövning av beslut, administrativ handläggning av beslu- ten, utskrifter etc.) kan det ifrågasättas om denna är nödvändig. Särskilt mot bakgrund av att föreningarna skall bära alla administrativa kostnader för närradion måste dessa inskränkas i så stor utsträckning som möjligt.

3.3 Kommunernas medverkan

Kommitténs förslag

Endast närradioföreningarna skall ha rätt att upplåta sändningstid till kommunala program (11 å). Kommunal sändningsrätt avvisas.

Remissinstansernas inställning

Följande remissinstanser tillstyrker — i vissa fall med förbehåll eller kommentarer — förslaget: SIV, informationsdelegationen, Svenska kom- munförbundet, Landstingsförbundet, Studieförbundet Vuxenskolan. TU, Sveriges närradioförbund, Järva närradioförening och Danderyd-Täby närradio.

SI V framhåller att kommunal information på minoritetsspråk är angelä- gen, särskilt till i kommunen nyinflyttade flyktingar.

Informationsdelegationen framhåller att det redan nu förekommer ett inofficiellt samarbete mellan kommuner och närradioföreningar. På flera orter sänds kommunal information — konsument- och invandrarinfonna- tion samt allmän serviceinformation — inom ramen för föreningarnas sänd- ningstillstånd.

Kommunförbundet framhåller att kommunerna under försöksverksam- heten inte har medgetts egen sändningsrätt för kommunal information med

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 145 59

motiveringen att närradion skall vara förbehållen frivilliga sammanslut- ningar av ideell karaktär. Många sammanslutningar har dock visat stort intresse för att sända kommunal information och även referat av kommun- fullmäktiges sammanträden. Dessa program har rönt relativt stort lyssnar- intressc. Förbundet menar dock att det kan te sig förvirrande för lyssnarna att kommunal information förmedlas i den ena sammanslutningens pro- gram men inte i den andra. F.n.finns dock inget skäl att hävda någon kommunal sändningsrätt utan förbundet ansluter sig till kommitténs för- slag till kommunal sändningsmöjlighet via närradioföreningarna. En förut— sättning är dock att närradioföreningarna disponerar sådana sändningsti— der som gör ett kommunalt engagemang meningsfullt.

Landstingsförbundet framhåller att den landstingskommunala informa- tionen är en viktig angelägenhet för en orts samtliga invånare. Förbundet förutsätter därför att sådan information i fortsättningen skall kunna sändas genom samarbete med den lokala närradioföreningen och dess medlem- mar. En förutsättning är att föreningar med sändningstillstånd samarbetar via den lokala närradioföreningen och att denna disponerar sådan sänd- ningstid att landstingskommunalt engagemang blir meningsfullt.

Sveriges närradioförbund är positivt till att kommunerna får sändnings- möjlighet och ser det som naturligt att den finns via närradioföreningarna. Förbundet förutsätter dock att en enskild förening inte hindras från att sända från kommunfullmäktigesammanträden.

Vuxenskolan understryker att det är viktigt att kommunernas medver- kan sker med urskiljning och måtta så att inte närradions karaktär av lokal föreningsradio går förlorad.

TU delar kommitténs uppfattning att kommunal sändningsrätt bör avvi- sas men har ingen erinran mot att en närradioförening ges möjlighet att upplåta tid för sändningar av program som ställts till förfogande av en kommun. TU förutsätter att den kommunala informationen skall vara faktabaserad, neutral i politiska frågor och — i de flesta fall — icke pläde- rande. Det måste vidare i sådana fall klart framgå att det är kommunen som står för informationen. TU vill starkt understryka vikten av att kommunala programinslag inte får bli av sådan omfattning att närradions karaktär av föreningsradio ändras.

SNR och IOGT-NTO anser att varje sändande förening själv skall ha rätt att avgöra om kommunen ska erbjudas programmedverkan eller ej. En organisation som är verksam på kulturområdet har rätt att i sina program upplåta tid åt t.ex. kulturnämnden eller kommunens bibliotekarie eller annan representant från kommunen som genom sin medverkan kan ge ytterligare belysning av det ämnesområde som avhandlas. SNR framhåller att direktsändning från kommunfullmäktiges sammanträden på olika närra- dioorter klart har visat att de finns ett mycket stort intresse för kommunala frågor. För närradion är det också mycket angeläget att kunna erbjuda lyssnarna/kommunmedborgama denna service i framtiden. SNR ser inget

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 145 60

hinder för att sändningsrätt kan beviljas också kommuner. Om så sker är det dock angeläget att denna sändningsrätt begränsas i tid och ges klara regler. En kommunal anslagstavla med information till kommuninnevå- narna borde rymmas inom närradioverksamhetens ram. "[ likhet med vad som sker i många kommunala tidsskrifter förutsätter vi att kommunerna i sådana sändningar tar ansvar för att sådana närradiosändningar överens- stämmer med de riktlinjer för kommunal information som normalt gäller". SNR anser att det för lyssnarna kan vara mera förvillande om kommunal information ges på en särskild organisations programtid. För lyssnarna måste det vara betydligt klarare om man också i programtablån ser att programmet heter t. ex. ”Kommunal anslagstavla". ] de fall då kommunal information sänds av en förening anser SNR. liksom närradiokommittén, att ekonomisk ersättning för den tillhandahållna programtiden inte får betraktas som reklam eller sponsring.

De fyra kommuner som beretts tillfälle att yttra sig är kritiska till försla- get.

Stockholms kommun framhåller att decentraliseringen av den kommuna- la verksamheten också påverkar den kommunala informationen. Den mås- te få en mer lokal inriktning. De lokala organen kommer att behöva nya informationskanaler för att nå medborgarna. Här har närradion betydelse. Det är värdefullt att kommunen får delta i närradioverksamheten på sam- ma villkor som de lokala föreningarna. Den för de sändande organisatio- nerna gemensamma närradioföreningen bör få ansvaret att fördela sänd- ningstiden så att en kommun som önskar delta i närradioverksamheten kan göra det utan att föreningslivet för den skull missgynnas. [ Stockholms kommun finns flera närradiosändarc. [ de fall där informationen rör alla kommuninvånare, är det viktigt att kunna sända samma program över flera sändare. Kommunal medverkan i närradion för Stockholms del är först och främst en uppgift för de nya distriktsnämndema och för kommundels- råden. De senare har som direktiv för den fortsatta försöksperioden att de skall syssla med lokal information i samarbete med distriktsnämndema.

Norrtälje kommun anser att risken för att kommunens medverkan i närradion uppfattas som partisk är mindre om den sker på närradioföre- ningens sändningstid än på en enskild förenings. Det vore emellertid bättre om kommunen medgavs egen sändningsrätt. Kommunens oberoende ställ- ning kan då icke ifrågasättas. Genom att maximera kommunens rätt till sändningstid kan man undvika att kommunens inslag i närradioprogram- men dominerar. Det är viktigt att kommunen kan disponera en sådan sändningstid att tillräckligt många lyssnare kan nås för att det ska vara någon mening med sändningen. Om kommunen får egen sändningsrätt. dvs.blir jämställd med föreningarna, får den också enligt utredningens förslag garantier för att den — i likhet med föreningarna — får viss pro- gramtid som inte är uppenbart oförmånlig.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 145 (ml

Linköpings kommun anser att det system som föreslås är krångligt. Man framhåller vidare att utvärderingen visar på ett överlag mycket kraftigt intresse från kommunernas sida. Kommunerna har på olika sätt stött närradioverksamheten, antingen genom egna sändningar eller också med hjälp för att sändningsverksamheten skulle kunna komma till stånd. Kom- munernas programinslag med samhällsinformation och konsumentväg- ledning har varit uppskattade. Även om det primära syftet med närradio är att ge föreningar ökade möjligheter att nå ut med information. bör detta inte hindra att en kommun likaledes äger rätt att förmedla information av allmänt intresse för kommuninvånarna. Sålänge uppenbar strid inte råder om sändningstiderna. bör kommunerna därför äga samma rätt till sänd- ningstillstånd.

Nybro kommun framhåller att det hade varit värdefullt om kommittén belyst ytterligare aspekter på kommunal medverkan i närradion som t. ex. skolans möjligheter att använda radio som ett led i svenskundervis- ningen.

Förslaget aVStyrks av kammarrätten i Stockholm. SR, SSU och Radio Klara.

Kammarrätten hyser betänkligheter mot förslaget av principiella skäl och avstyrker det. Kommunal medverkan skulle strida mot grundtanken att närradion skall vara ett fritt språkrör för föreningslivet och ingenting annat. De krav på opartiskhet och saklighet som gäller för riksradion gäller inte för närradion. Lyssnarna vet att för de åsikter som framförs i närra- dion ansvarar endast den sammanslutning som sänder programmet. För det juridiska ansvaret finns en särskild programutgivare. En kommun är däremot enligt l kap. 9 & regeringsformen skyldig att i sin verksamhet iaktta saklighet och opartiskhet, och allmänheten har rätt att vänta sig att en kommuns information sker sakligt och opartiskt. Även om det i allmän- het inte finns någon anledning att tro att dessa principer skulle frångås är detta dock ej uteslutet. Någon möjlighet till effektiv kontroll av att ett sådant informationsprogram blir sakligt och opartiskt torde inte finnas. Närradioföreningens programutgivare är endast ansvarig för att yttrande- frihetsbrott inte begås.

SR anser att kommunernas medverkan föreslås ske i former som avviker från den idé och det syfte som hittills gällt för närradioverksamheten. Därför är det angeläget att kommunala sändningar inom närradioförening- arnas ansvar genomförs på sådant sätt att de av publiken lätt kan identifi- eras som myndighetsinformation.

SS U framhåller att det är viktigt och bra att våra kommuner på olika sätt anstränger sig för att öka och vidga sitt informationsutbud till kommun- invånarna. SSU ser det också som angeläget att kommunerna intresserar sig för folkrörelsernas roll i samhällsbyggandet. SSU avvisar dock kommu- nernas medverkan i närradion och menar att närradion måste ses som ett uttrycksmedel för det lokala föreningslivet. och därmed fylla en funktion

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85:145 62

som folkrörelsernas och föreningarnas angelägenhet. Detta syfte får inte förfuskas genom närradiokommitténs förslag, som också håller dörren öppen för såväl statlig som landstingskommunal medverkan. SSU vill därmed inte avvisa tanken om myndigheters möjligheter att använda eter- mediet.Det finns inga skäl som talar mot att nya. speciella frekvenser för sändare med lokal räckvidd skulle kunna tas i anspråk för myndigheternas informationsbehov.

Radio Klara uttrycker sin skepsis mot att släppa in kommunerna i närradion. Av principiella skäl är det olyckligt om närradion kan komma att betraktas som en myndighetsmegafon och få sin identitet som det fria föreningslivets röst utsuddad. Radio Klara anser att lagförslaget i denna fråga är olyckligt genom att kommunernas ekonomiska bidrag till närradio- föreningarna kan komma att betraktas som en form av betald reklam, Som underminerar motståndet mot reklam i närradion. Man kan heller inte bortse från risken att ett samarbete mellan närradion och kommunen kan leda till att sändande organisationer medvetet eller omedvetet uttrycker sig mindre kritiskt om kommunens göranden och låtanden. Den kommunala information som närradions sändande föreningar bedömer som viktig kan dessa själva svara för under egen sändningstid. Det gäller inte minst de partier som sitter i kommunfullmäktige. Radio Klara framhåller att man ofta informerar om kommunens kulturevenemang, konsumentvägledning, stadsplaneutställningar m. m.

4 Frågor om tidsfördelning

4.1 Beslutanderätt

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att närradiomyndigheten får uppdra åt närradioföre- ning att besluta om sändningstid. Närradioföreningarna har under försöks- tidens senare del ofta berett förslagen till tidsfördelning inför kommitténs beslut. Erfarenheten av denna decentralisering har mestadels varit god. Om det visar sig att närradioföreningens handläggning är otillfredsställan- de skall myndigheten kunna återta uppdraget.

Remissinstansernas inställning

FHR, SKC, Vuxenskolan, RFSL, SAMI, Sveriges närradioförbund, Järva Närradioförening och Danderyd-Täby närradio tillstyrker förslaget.

Kammarrätten i Stockholm avstyrker förslaget av principiella och prak- tiska skäl. Det är visserligen möjligt att med stöd av lag anförtro uppgifter som innebär myndighetsutövning åt en förening men kammarrätten anser att denna möjlighet bör utnyttjas endast om synnerligen starka skäl förelig- ger och det är inte fallet här. Dessutom kan praktiska problem uppstå eftersom varken förvaltningslagen , tryckfrihetsförordningen eller sekre-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 145 63

tesslagen skulle bli tillämplig på närradioföreningens handläggning. För att avhjälpa dessa brister krävs särskilda lagregler. Kammarrätten föreslår i stället att 7 & formuleras så att närradiomyndigheten beslutar om tillstånd och under vilken tid sändningarna får ske.

4.2 Regler för tidsfördelning

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att nuvarande regler ersätts med en ny bestämmelse som anger att sändningstidens omfattning eller placering på schemat inte får vara uppenbart oförmånlig. Vidare skall varje tillståndshavare garante- ras en minimisändningstid om 15 min/vecka och sändningstid på nätter får upplåtas endast för tillfälliga sändningar. Nuvarande regler om förtur för olikartade sammanslutningar eller sammanslutningar med särskilt intresse av att sända vid en viss tidpunkt samt om turordning genom lottning föreslås utgå. I stället skall närradiomyndigheten kunna utfärda allmänna råd. vars efterföljd skall vara frivillig.

Remissinstansernas inställning

Kammarrätten i Stockholm, SNR, IOGT-NTO, SAMI och SSU tillstyr- ker förslaget eller har ingen erinran.

RFSL kan inte godta kommitténs förslag om fördelning av sändningstid i de fall flera sammanslutningar konkurrerar om samma tid. Svea hovrätt framhåller att den föreslagna lagtexten tar sikte på hur fördelningen inte får ske och ger därför ingen vägledning för tillämpningen. Hovrätten ifrågasät- ter om grunderna för fördelning av sändningstid alls bör anges i lagtexten. De kan i stället komma till uttryck i närradiomyndighetens praxis. Om grunderna skall anges i lagtexten bör den ges en positiv utformning. Det anser även RFSL som anser att huvudregeln skall vara att förtur skall ges till den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att sända vid en viss tidpunkt.

Några remissinstanser har invändningar mot förslaget att programtid på natten bara skall upplåtas för tillfälliga sändningar.

Svea hovrätt anser inte att lagtexten har fått en riktig utformning utan förutsätter endast fakultativ användning av tillfällig programverksamhet under angiven tid.

Sveriges närradioförbund anser att programtid mellan kl. 00.00—06.00 natt mot vardag skall behandlas som annan programtid. Förbundet fram- håller att nattsändningar på de flesta orter sällan förekommer. På större orter är det dock vanligt. Det finns därför inte något skäl för en generell regel. Det skapar bara onödig administration.

Radio Klara anser att förtur till attraktiv sändningstid skall ges till sammanslutningar vars medverkan ökar antalet olikartade sammanslut- ningar.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 145 64

RIO vänder sig mot förslaget och anser att förslaget begränsar nuvaran- de frihet. Centralstyming och godkännande av sändningstid är inte önsk- värd. Föreningarnas fria val att sända på för dem passande tid är en av hömpelama i närradioverksamheten. RIO vänder sig också mot förslaget beträffande nattsändningar. De sändande organisationerna skall själva be- döma behovet av nattsändningar för att nå deras särskilda målgrupper.

4.3 Rapporteringsskyldighet

Kommitténs förslag

Rättssäkerheten kräver att närradiomyndigheten kontinuerligt får till- gång till alla beslut om sändningstider. Kommittén föreslår därför en skyldighet för tillståndshavarna att rapportera tidsbesluten till myndighe- ten. Inrapportering skall ske omedelbart efter beslutet i närradioförening- en. Vid bristande rapportering skall myndigheten kunna återta uppdraget att fördela sändningstid och återta sammanslutnings sändningstillstånd.

Remissinstansernas inställning

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga anser det_vara naturligare och mer rationellt att närradioförening som beslutar om sänd- ningstid också fullgör rapporteringen till närradiomyndigheten.

Sålunda avstyrks förslaget av JK, Svea hovrätt. kammarrätten i Stock- holm, RFSL, Sveriges närradioförbund, SSU, Järva närradioförening och Danderyd-Täby närradio.

5 Programregler

Innehållet i närradioprogrammen regleras genom — lagen om ansvarighet för närradio — närradiolagen — etiska regler som de närradiosändande föreningarna inom Sveriges När-

radioförbund kommit överens om.

Regelverket påminner både om det som gäller för tryckta skrifter och det som gäller för SR-koncemens företag. För SR: s programföretag gäller och förutom radiolagen. särskilda avtal mellan staten och företagen. Special- reglerna för programföretagen är dessutom många fler än de som gäller för närradion. För närradion gäller f. n. endast reklamförbud och det 5. k. riks- förbudet, dvs. förbud att sända program som inte producerats enbart för den egna verksamheten. Kommittén föreslår att dessa skall bestå och kompletteras med en bestämmelse mot diskriminering samt förbud att upplåta programtid åt en annan sammanslutning.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 145 _ 65

5.1 Yttrandefrihetsbrott

Kommitténs förslag

För att motverka programinslag som är uttryck för rasdiskriminering föreslår kommittén att en ny bestämmelse (9 a &) förs in i närradiolagen. Bestämmelsen innebär att ett program inte får kränka principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Överträdelse av denna bestämmelse innebär att närradiomyndigheten omedelbart kan återkalla sändningstillståndet på samma sätt som när re- klam- och riksförbuden överträds.

År 1982 infördes i närradiolagen en bestämmelse (13 5) att sändningstill- stånd frck återkallas av närradiomyndigheten om en sammanslutnings pro- gramutgivare i en lagakraftvunnen dom dömts för yttrandefrihetsbrott. Avsikten var bl. a. att kunna påtala uttryck för rasdiskriminering eller hets mot folkgrupp. Bestämmelsen har inte fått avsedd verkan. Yttrandefrihets- brott har förekommit. Tre programutgivare för en förening har dömts för hets mot folkgrupp men sändningar med likartat innehåll har kunnat fort- sätta eftersom domarna överklagats. Mål av detta slag dras ofta genom alla instanser och normalt dröjer det minst ett år innan det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i 13 &. Kommittén finner det stötande att en sam- manslutning i väntan på en lagakraftvunnen dom i mål om yttrandefrihets- brott skall kunna fortsätta att sända inslag som strider mot de grundläggan— de värderingarna i vårt samhälle.

Det är mot denna bakgrund kommittén föreslår en ny bestämmelse om programinnehållet. Kommittén framhåller att förslaget ligger i linje med FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, som Sverige tillträtt. Enligt artikel 4 i denna konvention åtar sig konventions- staterna att förbjuda bl.a. ”allt spridande av på rasöverlägsenhet eller rashat grundade idéer" och "uppmaning till rasdiskriminering".

Kommittén anser att den bestämmelse som nu gäller för yttrandefrihets- brott bör kvarstå trots den nya regeln. Detta för att den är tillämplig vid andra yttrandefrihetsbrott än diskriminering exempelvis ärekränkning eller

uppvigling.

Remissinstansernas inställning

Ett tjugotal remissinstanser har yttrat sig om förslaget och flertalet tillstyrker det, dvs. radionämnden, diskrimineringsutredningen, FHR, RIO. Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd, SNR, LO, TCO. ABF, Vuxenskolan, IOGT-NTO, PRO, RFSL, KLYS, Sveriges närradio- förbund, SS U. Svenska journalistförbundet och Danderyd Täby närradio.

Radionämnden anser kommitténs förslag till en ny 9 a 5 i närradiolagen som bl.a. riktar sig mot rasistiska inslag i hög grad motiverat. Nämnden föreslog en sådan bestämmelse i sitt remissyttrande över kommitténs tidigare betänkande (SOU 198]: 13). Den nu föreslagna paragrafen har 5 Riksdagen 1984/85 . [ saml. Nr 145

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85 : 145 66

enligt nämndens mening fått en tillfredsställande utformning och nämnden har ingen erinran mot kommitténs överväganden i denna del.

Diskrimineringsutredningen refererar till Förenta Nationernas konven- tion, ratiflcerad av Sverige år 1971, om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Utredningen anser att den närradioverksamhet som Öppet Forum bedrivit under de senaste åren innehållit flagranta brott mot såväl konventionens anda och bokstav som mot svensk lag, utan att föreningens sändningstillstånd kunnat dras in. Diskrimineringsutredningen anser detta djupt otillfredsställande och välkomnar därför förslaget. Utred- ningen framhåller att det visserligen från en principiell yttrandefrihetssyn- punkt kan hävdas att beslut om indragen sändningsrätt endast bör få fattas efter lagakraftvunnet domstolsbeslut. Eftersom det finns möjlighet att överklaga närradiomyndighetens beslut hos kammarrätten och beslutet bara gäller för högst ett år och eftersom beslut om återkallelse inte skall grundas på annat än ett ensidigt diskriminerande utbud "av närmast propa- gandistisk karaktär”, behöver man inte ha några farhågor för otillbörliga ingrepp i yttrandefriheten.

FHR hälsar förslaget med tillfredsställelse och framhåller att samhället måste finna effektiva regler för att snabbt kunna dra in sändningstillståndet för föreningar vars målsättning är att i program ge uttryck för rasdiskrimi- nering och hets mot folkgrupp.

LO framhåller att ett högt deltagande av ideella föreningar i närradio- verksamheten stärker demokratin. Flera grupper och vanliga människor får bättre möjligheter att utnyttja yttrandefriheten. Mot den bakgrunden anser LO det ytterst beklagligt att rent rasistiska program har kunnat sändas. Avsaknaden av lagliga möjligheter att omedelbart, inom överskåd- lig tid eller ens över huvud taget stoppa sådan sändning ståri strid med det allmänna rättsmedvetandet.

Vuxenskolan önskar att kommittén hade föreslagit klarare, mer entydiga och snabbare verkande sanktioner mot diskriminerings- och yttrandefri- hetsbrott än de nu föreslagna. Ett upprepande av rättsliga procedurer av det slag som följde kring ett antal av Öppet Forums program måste för- hindras.

KLYS framhåller att regeln strider mot grundläggande villkor för yttran- defriheten och att det ligger nära till hands att vägra ge myndigheterna ett instrument för reglering på det sätt som nu föreslagits. Erfarenheterna har dock varit sådana att man inte fullt ut kan betro närradiosändama med samma frihet under ansvar som rundradion. Eftersom närradioverksamhe- ten under alla förhållanden är beroende av sändningstillstånd anser KLYS det acceptabelt att bland villkoren för tillstånd ställa kravet att sändningar- na hålls fria från rasism och annan diskriminering av enskilda människor och befolkningsgrupper.

Sveriges närradioförbund ger förslaget sitt fulla stöd och refererar till Malmö närradioföreningens remissvar "Vi konstaterar att inträffade — och

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 145 67

påtalade — händelser visserligen är få, men att dessa i gengäld måste uppfattas som högst stötande. Att införa nämnda nya bestämmelse i närra- diolagen uppfattar vi som ett bestämt uttryck för närradions avsikt att förhålla sig 'ren' i berörda avseenden."

SSU konstaterar med stor tillfredsställelse att närradiokommittén gjort allvarligt menade ansträngningar att komma till rätta med de missförhållan- den som förekommit på yttrandefrihetens område inom närradion. Gene- rellt sett kan man inte göra gällande att yttrandefrihetsbrott eller överträ- delse av programregler förekommit i nämnvärd utsträckning. Inte desto mindre är de övertramp som gjorts illa nog, och har enligt SSU:s uppfatt- ning inte alltid nog beivrats. En orsak till detta har helt enkelt varit att lagrum saknats. Visserligen har flera skärpningar av tillämpliga lagrum gjorts. men ytterligare regleringar är tyvärr av nöden. Detta gälleri synner- het i strävan att stävja brott som hets mot folkgrupp, som det finns flera flagranta exempel på.Förslaget måste dock förtydligas eller förses med motiveringar.

Flera remissinstanser anser det inte vara en godtagbar lösning att i lagen införa ett diskrimineringsförbud som skall tillämpas av en myndighet. Prövning av brott mot yttrandefrihet skall göras av domstol. JK, SIV, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm och TU avstyrker därför förslaget. Enligt JK. SIV och Svea hovrätt skulle ett alternativ vara att införa en möjlighet att interimistiskt dra in sändningstillståndet när fällande dom föreligger i första instans och i avvaktan på att domen vinner laga kraft.

JK framhåller följande: Förslaget innebär i själva verket en gränsdrag- ning kring yttrandefriheten utöver den som följer av brottskatalogen i 7 kap. 4 & tryckfrihetsförordningen. Med den av kommittén föreslagna ord- ningen ligger det nära till hands att frågan om återkallelse av sändningstill- stånd och därmed också frågan om vad som får yttras eller ej blir en fråga om smakbedömning som lätt kan påverkas av olika tillfälliga opinions- strömningar. För att få en fasthet i bedömningen av denna viktiga fråga, som ytterst rör den grundlagsfästa yttrandefriheten, är det nödvändigt att upprätthålla principerna om att yttrandefrihetsbrott skall utgöra grunden för återkallelse av sändningsrätt och att prövningen skall göras av domstol. Enligt JK bör således något sådant diskrimineringsförbud som föreslagits inte komma i fråga. Det huvudsakliga motivet för förslaget i denna del är att den nu gällande bestämmelsen i 13 & första stycket 4 närradiolagen ansetts vara otillräcklig. Till stöd härför har åberopats vissa åtal och fällande domar mot närradioföreningen Öppet Forum. JK: s erfarenhet är att denna förening hittills är ensam i att framhärda i brottslig verksamhet och att i övrigt något behov av en förstärkning av den föreslagna bestäm- melsen inte kan anses ha framkommit. Beträffande nämnda förening kan en lagakraftvunnen dom väntas föreligga inom en snar framtid varefter möjligheten att dra in tillståndet att sända närradio föreligger. JK utesluter inte att nya förhållanden kan göra det av behovet påkallat att förstärka

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 145 68

bestämmelsen i 13 5 första stycket 4 närradiolagen men menar att en annan och mera generell lösning än den-av kommittén föreslagna bör väljas. Ett intermistiskt återkallande av sändningstillståndet skulle innebära att en domstolsprövning med jury ligger till grund för återkallelsen. Med ett sådant förfarande skulle tidsutdräkten kunna minskas väsentligt. Den före- slagna lösningen knyter även an till yttrandefrihetsprocessen i övrigt.

SI V delar kommitténs bedömning att det är viktigt att med kraft ingripa mot föreningar som i närradion bedriver hets mot folkgrupp och anser det otillfredsställande att en sammanslutning som Öppet Forum under lång tid kunnat fortsätta sina sändningar. Frågan om yttrandefrihetens gränser är emellertid en svår avvägning i ett öppet och demokratiskt samhälle och av en helt annan principiell innebörd än att bedöma om brott mot reklamför- bud föreligger. Enligt SIV: s mening bör all nödvändig inskränkning i yttrandefriheten beslutas av domstol. För att förhindra att missbruk pågår lång tid under den rättsliga prövningen bör närradiomyndigheten få möjlig- het att tillfälligt dra in sändningstillståndet i avvaktan på lagakraftvunnen dom. För att så skall.kunna ske bör krävas att åklagare beslutat att väcka talan i ärendet. Diskrimineringsutredningen har i betänkandet (SOU 1984: 55) 1 rätt riktning föreslagit att förbud införs mot organisationer vars verksamhet främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk grund. SIV förespråkar inte ett sådant förbud men om det införs skulle det sannolikt kunna tillämpas på en sammanslutning som Öppet Forum. Därmed skulle också förutsättningar för sammanslutningens sändningstillstånd bortfalla.

Svea hovrätt framhåller följande: Den svenska lagstiftningen om yttran- defrihet i massmedier bygger på principerna att yttrandefrihetsbrott före- ligger endast om brottet särskilt upptagits i yttrandefrihetslagstiftningen samt att det påtalas och bestraffas endast i den ordning nyssnämnda lagstiftning föreskriver. När det gäller närradion är detta angivet i lagen om ansvarighet för närradio. Lagen hänvisar till radioansvarighetslagen 2 5 enligt vilken missbruk av yttrandefriheten i radioprogram medför ansvar och skadeståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihets- brott. Detsamma gäller även i fråga om förverkande av egendom och annan särskild rättsverkan av brott. Kommitténs förslag till en särskild lagregel (9 a 5) för att motverka framför allt rasdiskriminerande programin- slag i närradion bör ses mot denna bakgrund. Både regelns formulering och uttalandena i motiven ger vid handen att man avser att införa en bestäm- melse, som begränsar yttrandefriheten och som skall kunna medföra på— följd i form av återkallelse av sändningstillstånd ifall den överträds. En sådan bestämmelse torde strida mot nyssnämnda föreskrifter i lagen om ansvarigth för närradio liksom mot principerna för lagregleringen av yttrandefriheten över huvud taget. Hovrätten finner därför att förslaget i denna del inte kan godtas. Anledningen till kommitténs förslag är de olägenheter som uppkommer genom den långa tid som förflyter innan en lagakraftägande dom i mål om ansvarighet för yttrandefrihetsbrott kan

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 145 69

komma till stånd. Kommittén har på grund härav varit oförmögen att ingripa mot sammanslutning som sänder program med inslag av rasdiskri- minerande natur. Hovrätten har förståelse för de olägenheter som orsakas av de långa handläggningstidema i domstolarna. För att möjliggöra ett snabbare ingripande i sådana fall kan man enligt hovrättens mening disku- tera att införa en möjlighet för närradiomyndigheten att temporärt dra in sändningstillstånd när en icke lagakraftägande dom angående yttrandefri- hetsbrott från tingsrätt föreligger. Sändningstillstånd skulle då kunna dras in snabbare utan att man därmed frångår principen att missbruk av yttran- defriheten skall prövas endast av vederbörlig domstol.

Kammarrätten i Stockholm anför följande. Den i förslaget till 9 aå angivna principen återfinns i 1 kap. 2 & första stycket regeringsformen och i 6 5 andra stycket radiolagen. Även om denna princip kan anses vara av betydelse som allmänt rättesnöre för offentlig maktutövning liksom för ett monopolföretags radiosändningar. måste den anses otjänlig som regel för att dra upp gränserna för den yttrandefrihet som är tillåten för en förening för att denna skall få behålla sin rätt att sända närradio. Den föreslagna bestämmelsen är alltför vag och svår att tillämpa. (Jfr. t. ex. stadgandet i 16 kap. 8 & brottsbalken om hets mot folkgrupp.) Om nu ifrågavarande förslag genomfördes, skulle det bli möjligt att tillämpa bestämmelserna godtyck- ligt. Det kan inte accepteras från rättssäkerhetssynpunkt. Kammarrätten avstyrker redan på denna grund vad kommittén föreslagit. Vad beträffar behovet av särskilda bestämmelser för att kunna effektivt motverka ras— diskriminerande program i närradio vill kammarrätten anföra följande syn- punkter. Kommittén synes alltför ensidigt ha blivit fixerad vid de problem som uppkommit genom att en enstaka förening har sänt rasistiska pro- graminslag. Enligt kammarrättens mening bör detta inte leda till att i lagen förs in Specialregler för just ett sådant fall. Andra slags missbruk av yttrandefriheten i närradio kan tänkas i framtiden. t.ex. upprepat grovt förtal eller uppvigling. Dessa brott kan visa sig vålla lika stor eller större skada än de nu aktuella rasistiska programmen. Man får enligt kammarrät- tens mening försöka komma till rätta med alla slags yttrandefrihetsbrott genom åtal och straff enligt brottsbalken. Det finns anledning att tro att denna sanktionsform skall ha avsedd verkan åtminstone på sikt.

5.2 Reklamförbud

Kommitténs förslag

Kommittén anser att det reklamförbud som gällt för närradion sedan dess start skall bestå. Förbudet innebär att kommersiell reklam inte får sändas i närradio. Vidare får ett program eller programinslag inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet sänds. Kommittén fram- håller att närradioverksamheten fungerat väl utan reklamfinansiering och 6 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr l45

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85:145 70

att det inte varit svårt för föreningarna att efterleva bestämmelsen mot sponsring. Viss oklarhet har emellertid rått bland de sändande om olika kommunala bidrag som avsett sändning av särskilda program skulle falla under sponsringsbestämmelsen. Dessa har dock vanligen helt andra syften än kommersiella och faller därför inte under bestämmelsen.

Remissinstansernas inställning

Frågan om förbud mot reklam och sponsring behandlas av ett femtontal remissinstanser. De flesta ansluter sig till ett fortsatt reklamförbud nämli- gen FHR, Hyresgästernas riksförbund. KF, LO, TCO. SAF, ABF, Vux- enskolan, IOGT-NTO, PRO, KLYS och Stockholms kommun.

RIO anser att förslaget om reklam i närradion måste nyanseras. Det är en förenkling att förbjuda närradion att sända kommersiell reklam efter- som böcker, skivor, kassetter m. rn. som produceras och saluförs av sän- dande organisationer ofta är något helt annat än kommersiella produkter. Föreningarna bör ha rätt att "göra reklam” för sådana produkter. Det kan vara ett sätt att föra ut ett ideellt budskap.

Företagareförbundet anser att om folkparker. HSB-föreningar och fol- kets husföreningar som också bedriver kommersiell verksamhet får sänd- ningstillstånd så kan reklamförbudet lätt komma att överskridas. I så fall bör hela reklamförbudet i närradion omprövas. Förbundet skulle positivt notera att reklam i närradion blev tillåtet men det måste då gälla alla.

SFS är negativ till reklamförbudet. Reklam skulle vara ett bra sätt för ekonomiskt svaga föreningar att förstärka sin ekonomi. SFS finner det märkligt att reklamförbudet inte gäller kommunerna.

Järva närradioförening anser att motiven för reklamförbud är svaga. Föreningen framhåller också att föreningarna nu till stor del finansierar tryckning av olika föreningsblad med annonsintäkter. ] rättvisans namn bör därför denna möjlighet till finansiering också gälla för de föreningar som sänder i närradio.

5.3 Riks- och upplåtelseförbud

Kommitténs förslag

Riksförbudet bör bestå. dvs. det skall fortfarande vara förbjudet att använda centralproducerade program om de är avsedda för flera samman- slutningar och att sända samma program över flera sändare om dessa finns i olika kommuner. För att hindra "bulvansändningar" föreslår kommittén en bestämmelse ( 11 å) som innebär att en sammanslutning inte får upplåta sin programtid åt någon annan sammanslutning.

Ett undantag från riksförbudet har gällt för invandrarorganisationer. Kommittén anser att det fortfarande skall gälla. Undantaget motiveras av invandrarnas utspridda bosättning och särskilda behov att hålla kontakt med den egna gruppens språk och kultur.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 145 71

Kommittén föreslår vidare att närradioföreningarnas sändningsrätt be- gränsas till program som innehåller uppgifter om program och program- tider, provsändningar om högst en månad, enstaka program av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten och program som ställs till förfogan- de av kommun.

Remissinstansernas inställning

Förslaget om förbud mot rikssändningar tillstyrks av JK , kammarrätten i Stockholm, radionämnden, SNR, TC O, Vuxenskolan, IOGT-NTO, RFSL, TU och Sveriges Journalistförbund.

SI V och radionämnden tillstyrker förslaget att invandrarorganisationer- na även i fortsättningen skall undantas från riksförbundet. Radionämnden ifrågasätter om inte detta också bör skrivas in i 11 &.

SNR framhåller att de ansluter sig till syftet med riksförbudet, nämligen att förebygga och förhindra systematiskt missbruk av närradiosändama. Detta får dock inte hindra tillståndshavarna att, vid samma tidpunkt över flera sändare, sända för medlemmarna attraktiva program.

LO anser att avsteg från riksförbudet bör kunna medges om medlems- strukturen motiverar detta.

Hudiksvalls kommun uppfattar förslaget om närradioföreningamas sändningsrätt så att de små föreningarna utesluts från närradion. Man framhåller att det bland mindre kulturföreningar i kommunen finns ett stort intresse att sända närradio men att det för dessa inte är möjligt att ansvara för eget sändningstillstånd och regelbundna sändningar. I och med att närradioföreningarnas ”öppna tid” försvinner begränsas också de små föreningarnas möjligheter att utnyttja närradion, vilket kommunen anser ytterst beklagligt.

RFSL och Radio Klara anser att förslaget om att paraplyorganisationer- na inte längre skall få tillstånd att sända närradio är olyckligt och avstyrker därför den föreslagna lydelsen i 11 a &. Paraplyorganisationerna har stor betydelse för små organisationers möjlighet att delta i närradioverksamhe- ten. Det är en smidig och obyråkratisk organisation som underlättar ett differentierat radioutbud. Svalans dx-club anser att lagförslaget om upplå- telseförbud är synnerligen olyckligt. Det hindrar samverkan och kommer att utestänga många föreningar särskilt de små från närradion.

Några remissinstanser framhåller att begränsningen av provsändningar till högst en månad är för kort tid. RIO, Frikyrkliga studieförbundet och Danderyd-Täby närradio anser att skälen för begränsning till endast en månads prövotid är få och svaga. Sveriges närradioförbund menar att en ny sändande förening inte på så kort tid kan bilda sig en uppfattning om hur närradioarbetet bedrivs. Än mindre hinner föreningen under samma tid fatta beslut om sändning, söka tillstånd hos myndigheten och få det bekräf- tat. Förbundet föreslår en tidsgräns på sex månader.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 145 72

Vuxenskolan anser att vissa skäl talar för att tiden för provsändningar skulle vara längre. Man anser dock att problemen med upphovsersättning- ar skulle bli svåra med längre provperioder.

5.4 Etiska regler

TCO och Svenska Journalistförbundet anser att närradions etiska regler har en svag ställning jämfört med de i övrigt i branschen vedertagna spelreglema för press, radio och TV. I stort sett saknas sanktionsmöjlighe- ter. Tillståndshavaren är i många fall inte ens medlem i närradioförening- en. TCO menar att samma spelregler bör gälla för närradion som för branschen i övrigt. 1 programreglerna bör slås fast att den sändande för- eningen skall tala om vad som sänds och vad föreningen står för såväl före som efter programmet. Lyssnaren måste ha rätt att veta vems budskap som förs ut och vart man kan vända sig med anmärkningar mot programin- nehållet.

SKC anser att de etiska reglerna är viktiga. Kontrollen av efterlevnaden är dock vag och ett fastare grepp skulle behövas över det etiska fältet. Eftersom medlemskap i närradioförening är frivilligt kan inte ens något avtal om referensband till Etiska nämnden tecknas. Från Etiska nämndens synpunkt bör medlemskap i lokal närradioförening vara obligatoriskt.

5.5 Varning och erinran

Närradiokommittén diskuterar men avvisar en komplettering av nä- radiolagens sanktionssystem med föreskrifter om varning och erinran. Endast en remissinstans kammarrätten i Stockholm behandlar denna fråga och förordar en uttrycklig regel om varning. Kammarrätten anser att påföljdssystemet inte skall vara informellt reglerat av intern praxis hos närradiomyndigheten. Med hänsyn till rättssäkerheten bör det i varje fall framgå av närradiolagen vilka komponenter sanktionssystemet består av. Kammarrätten anser att näradiolagens sanktionssystem bör kompletteras med föreskrifter om varning.

6 Sändarna — utrymme, räckvidd och ägare

6.1 Sändarutrymme

Kommitténs förslag

Ytterligare frekvenser för närradio beräknas bli tillgängliga efter interna- tionella beslut hösten 1984. Det finns eterutrymme för fler närradiosändare än vad som tidigare angivits. Det är också möjligt att ändra sändarnas styrka, som hittills generellt varit 10 W. efter föreningslivets önskemål och behov från ort till ort.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85:145 73

Remissinstansernas inställning

SR understryker att ett utbyggt FM-band måste planeras och användas med utgångspunkt från public service-radions behov och planer. SR avvi- sar tanken på att lokalradion och närradion skall samutnyttja vissa sändare (frekvenser) därför att det även från teknisk synpunkt är nödvändigt att säkerställa klara gränser mellan lokal- och närradio. Sambruk av sändare gör det ytterligt svårt för radiolyssnarna att särskilja sändningarnas ur- sprung. Detta kan äventyra allmänhetens tilltro till public service-radions sätt att fullgöra sitt grundläggande uppdrag beträffande bl. a. opartiskhet och saklighet. Sambruk av teknisk utrustning, studior etc. sker bäst genom överenskommelser på lokal nivå.

Sveriges närradioförbund anser att televerkets frekvensplanering måste ge utrymme både för Sveriges Radios och närradions behov. F.n. är sändningarna på några närradioorter så omfattande att det uppstått brist på ledig sändningstid.

6.2 Räckvidd

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att sändarna anpassas till varje orts förutsättningar och föreningslivets behov så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Generell kommuntäckning avvisas dock dels för att det är svårt att nå fram till de sämst belägna hushållen. dels för att närradion skall behålla sin karaktär med tonvikt på närhet.

Remissinstansernas inställning

Televerket meddelar att provverksamhet nyligen påbörjats med närra- diosändarc med högre effekt än den hittills generellt tillämpade och där- med större täckning.

Förslaget angående differentierad räckvidd tillstyrks av Landstingsför- bundet, SNR, RF. LO, SFS, Vuxenskolan och IOGT-NTO.

Flera remissinstanser är kritiska mot att kommittén avvisar kommun- täckning som norm för sändarstyrka.

Kommunförbundet framhåller att det är önskvärt och värdefullt att närradion kan nå alla kommuninnevånare. Det bör vara ett önskemål som sammanfaller med föreningslivets ambitioner och intressen.

RIO, Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd och Sveriges närradioförbund anser att glesbygdskommuner med en centralort behöver en närradio som när hela kommunen. Det gäller även andra kommuner eftersom föreningslivet oftast är organiserat kommunvis. RIO framhåller också att många folkhögskolor ligger så till att de inte kan nås av tätorts- sändare med låg effekt. Närradioförbundet anser liksom kommittén att närradion skall behålla sin lokala karaktär men framhåller att närradion

kommer att bli mindre attraktiv om sändningarna inte täcker hela kom- munen.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 145 74

Några remissinstanser ifrågasätter förslaget om differentierad sändar- styrka.

TCO och Svenska journalistförbundet framhåller att idén med närradio är att lokala föreningar ska kunna sända över mycket begränsade geogra- fiska områden till en begränsad målgrupp av lyssnare. Idén kan ifrågasät- tas med starkare sändare än 10 W. Remissinstansema framhåller vidare att ökad sändarstyrka och sändarutrymme på vissa håll kan innebära svårig- heter att ostört ta emot riks- och lokalradiosändningar. J oumalistförbundet anser därför att gränsen för högsta tillåtna sändareffekt fortfarande skall vara 10 W. TCO menar att allemansradion kan vara ett alternativ. Dande- ryd-Täby närradio anser slutligen att det primära måste vara fullgod hör- barhet i det tänkta täckningsområdet.

6.3 Televerkets monopol

Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att televerkets monopol skall bestå. Detta för att prisnivån skall bli enhetlig. Televerket skall dock enligt förslaget kunna avtala med tillståndshavarna om att de själva svarar för viss service på sändaren.

Remissinstansernas inställning

Några remissinstanser tillstyrker förslaget. nämligen televerket. Kom- munförbundet, SK C och SNR, IOGT-NTO tillstyrker också men förutsät- ter att beslutet om televerkets monopol kan upphävas. Instansema befarar att televerket undan för undan höjer avgifterna så att det blir mycket

' dyrare än om föreningarna själva fått bygga och använda av någon myndig- het godkända sändare.

RFSL och SS U framhåller att televerket måste åta sig att ge service och utföra reparationer även utanför arbetstid om ett monopol skall vara befo- gat även i framtiden.

Enligt FolkbiIdningsförbundet och TBV och bör telcverket pröva och godkänna men inte nödvändigtvis ha monopol på de aktuella sändarna.

Flera remissinstanser är negativa till förslaget om televerkets monopol. JK, SAF, Företagareförbundet, SFS, Vuxenskolan och Järva närradio- förening menar att skälen inte är tillräckligt starka och anser därför att monopolet bör brytas. Konkurrens skulle förbättra och förbilliga.

Televerket meddelar att överläggningarna med Sverigs närradioförbund om en utvidgad service vid driftavbrott fortsätter under hösten.

6.4 Sändare i krig

Frågan om närradioverksamheten i krig har inte ingått i kommitténs uppdrag. Televerket har emellertid i mars 1984 begärt närradiokommitténs

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 145 75

yttrande rörande vissa förslag om användningen av radiosändare under krig m.m. För att närmare studera frågan föreslås att en särskild arbets- grupp tillsätts med representanter för telcverket. SR, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, rikspolisstyrelsens säkerhetskommitté och närra- diokommittén. Närradiokommittén anser det lämpligt att också en repre— sentant för Sveriges närradioförbund bereds tillfälle att delta i arbetsgrup- pen.

Remissinstansernas inställning

Televerket understryker vikten av att närmare studera närradions verk- samhet i krig och beredskapstillstånd. Televerket föreslår att närradiokom- mittén tar initiativ till fortsatt behandling av frågan och är beredd medver- ka.

Sveriges närradioförbund konstaterar att frågan om närradiosändamas användning i krig kommer att behandlas i annat sammanhang och förklarar sig beredda att ingå i den föreslagna arbetsgruppen.

7 Referensbandning och leveranser till arkivet för ljud och bild

7.1 Referensbandning

Kommitténs förslag

Närradiokommittén föreslår att varje sändande förening skall svara för referensbandning av de egna sändningarna och att banden skall bevaras under tre månader. Enligt gällande regler skall banden bevaras i sex månader.

Remissinstansernas inställning

SNR. SFS , Vuxenskolan och IOGT-NTO ansluter till förslaget eftersom det minskar kostnaderna och administrationen.

JK och radionämnden avstyrker förslaget att referensbanden endast skall bevaras i tre månader. Även Svea hovrätt ifrågasätter förslaget. Remissinstansema framhåller att preskriptionstiden för yttrandefrihets- brott i radioprogram är sex månader. Med hänsyn till att referensbanden måste finnas tillgängliga intill dess preskription inträtt är det inte möjligt att begränsa tiden på det sätt som kommittén föreslagit.

JK anser vidare att det vore en klar fördel om referensbandning kunde göras centralt genom t. ex. televerkets försorg. I samma riktning uttalar sig ALB.

ALE har bedömt förslaget med utgångspunkt från att kommittén föreslår rekvisitionsrätt för ALB. Enligt ALB är det inte möjligt att göra ett meningsfullt urval under den starka tidspress som den föreslagna tremåna- ders liggetiden skulle innebära. ALB anser därför att referensbanden bör ligga i minst sex månader. om rekvisitionsrätt skulle införas.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 145 76

7.2 Leveranser till arkivet för ljud och bild

Kommitténs förslag

Närradiokommittén redovisar de negativa erfarenheter som ALB har av att genom frivilliga överenskommelser få in material från närradioförening- arna. Kommittén uttalar förståelse för att de sändande sammanslutningar- na har svårigheter att ta på sig ökade arbetsuppgifter. Man anser det dock angeläget att forskning kan bedrivas kring närradioverksamheten. Kom- mittén föreslår därför att ALB skall ges laglig rätt att kräva in delar av närradions sändningar. en s. k. rekvisitionsrätt. Kommittén utgår från att ALB inte kommer att utnyttja denna rätt annat än i begränsad omfattning, eftersom närradioutbudet är så stort.

Remissinstansernas inställning

Radionämnden, SNR, IOGT-NTO ansluter sig till förslaget. Sveriges närradioförbund anser det viktigt för närradions historieskriv- ning att ALB ges laglig rätt att kräva in delar av närradions sändningar på det sätt som närradiokommittén föreslår. Förbundet utgår vidare ifrån att det också innebär att närradions föreningar ges rätt till ersättning för de omkostnader som de åsamkas.

SFS och Nybro kommun är tveksamma till förslaget eftersom det inne- bär ökade arbetsuppgifter vilka kan vara betungande särskilt för små föreningar.

ALB kritiserar närradiokommittén för att ha en för snäv uppfattning om ALB: s roll. ALB: s samlingar måste ses som en källa för forskning inom alla discipliner. ALB skall garantera att det nationella kulturarvet bevaras. Eftersom information som i dag förmedlas via föreningsblad och liknande tryck — och som bevaras i sju exemplar — i fortsättningen kommer att spridas via närradion är det fullt motiverat att överväga att inordna närra- dion i pliktexemplarssystemet.

ALB vill således inte tillstyrka kommitténs förslag om en rekvisitions- rätt. ALB framhåller att om en rekvisionsrätt skall bli meningsfull så måste helt andra krav ställas på dokumentation av programmen. I sitt remissvar redovisar ALB vidare översiktliga kostnadsberäkningar för ett inordnande av närradion i pliktexemplarsystemet.

8 Upphovsrätt

Ersättningar till rättighetshavare på musikområdet är reglerat genom ett avtal mellan STIM och Sveriges Närradioförbund. Avtalet gäller från den 1 juli 1984.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 145 77

Remissinstansernas inställning

Upp/rovsrättsutredningen, SNR. IOGT-NTO och STIM anser att frågan är tillfredsställande löst genom avtalet. SFS anser STIM-avgifterna för betungande och att de skall tas bort.

9 Organisation, kostnader och finansiering

Kommitténs förslag

Organisation

Utredningen föreslår-att en permanent närradiomyndighet — närradio- nämnden -— inrättas från den 1 juli 1985 med uppgift att —- besluta om sändningstillstånd och sändare, — se till att programreglerna följs. —- ge information till allmänheten, tillståndshavare och deras organisatio- ner och myndigheter om närradioverksamheten samt upprätthålla vissa internationella kontakter.

Närradionämnden föreslås få parlamentarisk representation och ett kansli med inledningsvis 7—8 och senare högst 10 tjänster. Kostnaderna har beräknats till 2,1 milj. kr.

Kommittén förutsätter att ett samarbete kan komma att behövas mellan den föreslagna närradionämnden och en eventuellt kommande kabel- TV-administration.

Kostnader och finansiering

Enligt kommitténs direktiv bör närradioverksamheten vara totalfinan- sierad genom avgifter senast fr.o.m. budgetåret 1986/87. Programverk- samheten inkl. ersättning till upphovsmän. kostnader för studio, sändare och programledning samt i princip också närradiomyndigheten skall då bekostas av de sändande föreningarna.

Ett nytt avgiftssystem infördes den 1 juli 1984. Detta innebär att den tredelade avgiften - engångsavgift för sändningstillstånd, fast månadsavgift och avgift för sändningstid - ersattes med en enda avgift, nämligen för sändningstiden. Denna är f. n. 12 kr./sändningstimme och total avgiftsfr- nansiering kan innebära en höjning till 21—23 kr./tim. Kommittén hävdar att de höjda avgifterna kan bli så betungande för en del tillståndshavare att de tvingas minska sin närradioverksamhet. Kommittén menar dock att detta kan uppvägas av den förkortade plikttiden för bevarande av referens- band. Förslaget om differentierad sändarräckvidd kan också öka intresset för föreningsmedverkan så att avgiftsunderlaget ökar.

Kommitténs minoritet framhåller att det råder partipolitisk enighet om att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av sammanslutning- 7 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 145

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85:145 78

arna själva. Några statliga medel skall inte tas i anspråk för produktion eller sändning av program i närradion. Minoriteten delar däremot inte uppfattningen att de ideella sammanslutningarna också skall svara för finansieringen av närradiomyndighetens hela verksamhet. Minoriteten hänvisar till att tidsfördelning i sin helhet uppdragits åt de lokala närradio- föreningarna och att dessa utan krav på ersättning åtar sig uppgifter som annars skulle åligga närradiomyndigheten. Det innebär att kostnader som bör belasta statskassan övervältras på de ideella sammanslutningarna. Ledamoten Knutson framhåller härutöver att närradiomyndighetens uppgifter kan anses bestå dels av myndighetsutövning, dels av service. Han anser det rimligt att en kostnadsuppdelning sker så att de förra bestrids av statsverket, de senare av föreningarna. Knutson anser förslaget stötande eftersom föreningarna inte kan styra närradiomyndighetens kost- nader.

Remissinstansernas inställning Organisation

Ett trettiotal remissinstanser har yttrat sig angående förslaget att inrätta en särskild myndighet. De flesta av dessa tillstyrker detta men många är kritiska till finansieringsförslaget.

Förslaget att inrätta en permanent närradiomyndighet får stöd av Svea hovrätt och kammarrätten i Stockholm. Dessa framhåller att eftersom närradionämnden skall handlägga många juridiskt svåra frågor är det från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att nämnden har tillgång tilljuridisk exper- tis. Enligt dessa remissinstansers mening bör ordförande och vice ordfö- rande i nämnden båda vara lagfarna och ha domarerfarenhet. Kammarrät- ten anser detta vara så viktigt att det bör skrivas in i närradiolagen. Hovrätten framhåller att även kansliet bör tillföras juridisk sakkunskap. Eventuellt skulle man kunna kräva att även kanslichefen skall vara lag- faren och ha domarerfarenhet.

Radionämnden, FHR, RIO, SNR, Frikyrkliga Studieförbundet, Sveri- ges frikyrkoråd, IOGT-N TO, STIM, Sveriges närradioförbund och Järva närradioförening tillstyrker förslaget men ifrågasätter dimensioneringen av myndigheten.

FHR framhåller att eftersom mycket av tillståndshandläggning och - beviljande decentraliserats till närradioföreningarna borde det gå att hålla den centrala administrationen inom nuvarande ram. FHR anser att Sveri- ges närradioförbund bör få statsbidrag och att förbundet i så fall skall arbeta med service, utbildning m.m.

RIO. Frikyrkliga studieförbundet och Sveriges frikyrkoråd anser att närradionämnden med hänsyn till kostnaderna bör begränsas till att pröva och besluta om sändningstillstånd och sändare samt se till att programinne- hållet följs. Informationsuppgifterna bör föreningarna. de lokala närradio- föreningarna och närradioförbundet sköta själva.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 145 79

SNR och IOGT-NTO uttalar oro för att den permanenta närradiomyn- digheten kan komma att driva upp närradiokostnadema om inte restriktivi- tet iakttas när det gäller myndighetsstruktur. SNR förutsätter att regering- en beaktar detta när det gäller att tillsätta tjänster på närradiomyndigheten.

Sveriges närradioförbund ser det inte som självklart att alla de arbets- uppgifter som närradiokommittén haft under försöksperiden skall över- föras på den nya närradiomyndigheten. Eftersom det är fria och självstän- diga föreningars och organisationers närradioverksamhet det gäller, skall föreningarna själva svara för information likaväl som utbildning lokalt men även allmän information på regional- och riksplanet. Det lokala föreningsli- vet har till största delen anknytning till regionala och rikstäckande organi- sationer.

Närradioförbundet framhåller vidare att man klart skall definiera närra- diomyndighetens. närradioförbundets och närradioföreningarnas arbets- uppgifter. Man ser med oro på kommitténs bedömning av behovet av kansliresurser och de ökade kostnader detta medför för föreningarna.

Några remissinstanser uttrycker tveksamhet inför organisationsförslaget och anser att kommittén borde prövat andra lösningar.

RRV föreslår att man prövar om inte redan nu existerande organ kan fullgöra de uppgifter som kan komma i fråga. En sådan prövning bör belysa alternativ som innebär — att tillstånd att sända närradio ändras till sändningsbevis för närradio-

verksamhet och hanteras av samma myndighet som tillhandahåller ut- givningsbevis för periodiska skrifter. dvs. patent— och registreringsver- ket, — att närradioföreningarna själva helt får bestämma tidsfördelningen inom sitt eget område och att televerket bevakar att gällande regler om minimitid iakttas,

— att radionämnden får granskningsansvar för närradion liknande det som gäller för rundradiosändningar.

Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande ifrågasätter starkt dimen- sioneringen av kanslifunktionen och anser inte att kommittén lyckats över- tyga om att det behövs så mycket personal som föreslås. Kommittén har inte heller prövat möjligheterna av att den föreslagna nämnden organisato- riskt knyts till en redan existerande myndighet. Därigenom kan de admini- strativa kostnaderna minskas. Om närradioföreningen får sköta inrappor- tering av sändningstider och om den s.k.ettårsregeln för sändningstill- stånd slopas så kommer nämndens arbetsuppgifter att kraftigt minskas.

Radionämnden, kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker i princip organisationsförslaget men framhåller behovet av samordning med den framtida kabel-TV-administrationen som föreslås i massmedie- kommitténs betänkande.

Enligt radionämnden skulle man vinna både administrativa och kost- nadsmässiga fördelar om radionämnden, en närradionämnd och en kabel-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/ 85: 145 80

nämnd samordnades lokalmässigt. Nämnderna skulle verka fristående och självständigt men förutom lokaler även samutnyttja telefonväxel, vaktmäs- tcri och viss maskinell utrustning. Möjligheter till avancemang och byte av arbetsuppgifter genom övergång till grannmyndighet skulle också öka bland de anställda eftersom de fick nämnare kännedom om vad grannmyn- digheten sysslade med.

Kommunförbundet har betänkligheter mot att inrätta en särskild central myndighet för handläggning av lokala radiofrågor när man står inför en utbyggnad av kabel-TV. Denna kommer att ha problem av likartad karak- tär som radiodistributionen.

Landstingsförbundet understryker vikten av att närradiokommitténs och massmediekommitténs förslag samordnas.

SS U har principiellt tagit ställning för en enhetlig tillsynsmyndighet — en mediamyndighet — med ansvar för all lokal föreningsanknuten mediapro- duktion. SSU delar därför inte kommitténs förslag utan anser att närra- dions administration kan samordnas med den förslagna kabelnämndens. SSU uttrycker också sin förvåning över den föreslagna utökningen av myndighetens kansli. särskilt som närradioföreningarna föreslås få ett vidgat ansvar för myndighetsutövningen.

Hyresgästernas Riksförbund ifrågasätter storleken på det föreslagna kansliet och konstnaderna för verksamheten. Förbundet framhåller att om statsmakterna anser det erforderligt med en myndighet av det föreslagna slaget så skall denna bekostas av de sändande föreningarna.

Statskontoret anser nu liksom tidigare att beslutsunderlaget borde kom- pletteras med ett utredningsmaterial som belyser förutsättningar och möj- ligheter att administrera prövning av tillstånd för närradiosändning genom länsstyrelserna i varje län. Statskontoret förutser också behov av samarbe- te och informationsutbyte mellan närradions administration och en eventu- ell kabel-TV-administration. Dessa frågor liksom personalbehovet för en närradionämnd bör bedömas i ett sammanhang, lämpligen i anslutning till den kommande departementala beredningen av massmediekommitténs be- tänkande.

Kostnader och finansiering

Relativt många har yttrat sig om förslaget till finansiering och är negativa nämligen RIO, SKC, RF. SFS, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Fri- kyrkliga Studieförbundet, Sveriges frikyrkoråd, PRO, RFSL, Norrtälje, Linköpings och Nybro kommuner, SSU, Sveriges närradioförbund, Radio Klara och Danderyd-Täby närradio. De anser att staten skall svara för kostnaderna för den myndighetsutövande delen av verksamheten och att de sändande sammanslutningarna skall svara för kostnader för produktion och sändning av program.

Flera remissinstanser anser att myndigheten är överdimensionerad och att kostnaderna bör bli mindre i framtiden. Detta därför att vissa utred-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 145 81

ningsuppgifter som kommittén nu har försvinner och att de lokala närra— dioföreningarna enligt förslaget skall ta över vissa myndighetsuppgifler samt att föreningarna lämpligen bör ta över de informationsuppgifter som kommittén föreslagit att myndigheten skall ha. Några framhåller också att statliga insatser inte får vara avgörande för närradions vara eller inte vara. Kostnaderna för den statliga myndigheten kan, om föreningarna skall bekosta den. vara avgörande för om mindre bemedlade föreningar skall kunna sända eller ej.

RIO, Frikyrkliga Studieförbundet och Sverigesfrikyrkoråd framhåller att det finns en djup om inom närradioföreningarna för de ökade kostna- derna. Man påpekar också att det ännu är ovisst vad televerkets monopol på sändarna innebär för sändningskostnaderna. För att få så bred lokal anslutning som möjligt där även små och resurssvaga föreningar kan få vara med och ha eget sändningstillstånd (utan eget tillstånd skall de inte få medverka) anser RlO att närradionämnden helt skall bekostas med statliga medel. Man anser vidare att nämndens uppgifter väsentligt kan begränsas bl.a. genom att informationsuppgiftena och arbetet med avgiftsärenden försvinner.

SKC anser det rimligt att ta en avgift för myndighetens administrativa uppgifter. Däremot anser SKC det orimligt att myndighetens kontrollfunk- tioner skall bekostas av sändande föreningar. SKC menar att närradion skulle bli det enda område där så sker. Kommitténs förslag kommer med stor säkerhet att resultera i att små föreningar med svag ekonomi tvingas sluta med närradiosändningar.

RF ifrågasätter finansieringsförslaget och undrar om det kan vara logiskt med hänsyn till strävandena att stimulera närradioverksamheten. Många föreningar har startat närradioverksamheten med stor ekonomisk insats utifrån de ekonomiska villkor som gällt hittills. För dessa skulle fördubb- lade avgifter komma som en obehaglig överraskning. Att sändande för- eningar står för kostnader som man själv kan påverka är helt naturligt. Slutligen framhåller förbundet att en helt avgiftsfrnansierad myndighet medför risker för växande byråkratisering och föreslår att statens andel av kostnaderna skall utgöra 35% som hittills eller minst 25%. Kostnaderna för föreningarna bör sedan inte höjas kraftigare än i takt med inflationen med avgiften för budgetåret 1984/85 som grund.

SFS anser det märkligt och oskäligt att tillståndsinnehavama skall betala för att staten skall se till att lagar och regler följs. SFS anser att detta är en angelägenhet för samhället i dess helhet och inte de övervakade. SFS framhåller också vikten av att finansieringsfrågan löses. Många mindre föreningar har ekonomiska problem och har anfört dessa som skäl till en positiv hållning till reklam i närradion.

PRO anser att finansieringen skall vara statlig för att ett jämlikt utnytt- jande skall kunna ske utan en alltför stor ekonomisk belastning på för- eningarna.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 145 82

RFSL anser också att man bör skilja på kostnader för myndighetsfunk— tionen, vilka skall stanna på statsverket. och nämndens servicefunktion, som kan bekostas med avgifter. För att närradion skall spegla en differenti- erad verksamhet är det viktigt att det inte bara är de rika föreningarna som har möjlighet att delta i närradion. Då kan det finnas risk för att verksam- heten till övervägande del kommer att bestå endast av program med religiöst innehåll. En sådan utveckling till ett ensidigt programinnehåll vore djupt olyckligt för närradion som ett demokratiskt inslag i det svenska samhället.

Sveriges närradioförbund framhåller att frågorna om närradiomyndighe- ten och dess kostnader engagerat så gott som samtliga närradioföreningar som svarat på förbundets underremiss. Motståndet mot förslaget är mas- sivt. Förbundet anser att nämndens uppgifter både av ekonomiska och idémässiga skäl skall begränsas. Kostnaderna för att delta i närradioarbe— tet är ganska stora och i många fall osäkra, t.ex. beträffande STIM-av- gifter och televerkets anspråk för sändare och ledning. Genom att begränsa närradiomyndighetens uppgifter begränsades också kostnaderna. Sveriges närradioförbund citerar några närradioföreningars synpunkter:

Karlskrona närradioförening: "Vi anser det vara mycket förödande för hela närradions framtid om avgifterna till myndigheten kommer att för- dubblas."

Malmö närradioförening: "Det måste emellertid framstå som självklart att närradioverksamheten som den part som skall stå för kostnaderna också måste ha inflytande över omfattning rn. nr. av myndighetens upp- gifter."

Piteå närradioförening: Närradioverksamheten är en ideell verksamhet, vilken är beroende av ideellt arbetande medlemmar i ekonomiskt pressade folkrörelsers lokalavdelningar. Förslaget om finansiering är därför synner- ligen illavarslande."

Stockholms närradioförening: "Om inte staten vill betala myndigheten måste dess bemanning hållas nere på ett absolut minimum och absolut inte sju till tio personer. Varför måste kansliet vara större än under uppbygg- nads- och utredningsskedet?"

Järva närradioförening: "Kommittén talar med kluven tunga. Å ena sidan vill man säkerställa möjligheterna för de ekonomiskt svaga förening- arna att sända närradio. Å andra sidan föreslår kommittén att kostnaderna inte får belasta statsverket och gör det därvid mycket svårt för ekonomiskt svaga föreningar att i framtiden delta i närradioverksamheten.”

Karlskrona närradioförening: Det är orimligt att kräva att de sändande föreningarna skall bära myndighetens kostnader när de inte ens har möjlig- heter att styra dem på något sätt.

SSU vill rikta allvarliga invändningar mot finansieringsförslaget och anser att myndighetsutövningen skall bestridas av statsverket och servicen av de sändande föreningarna. Detta är särskilt viktigt i ett läge då förening-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 145 83

arna föreslås få myndighetsutövande uppgifter. Annars är riskerna uppen- bara att ekonomiskt svaga föreningar inte har råd att utnyttja närradion. Det skulle leda till en utarmning av den utökade yttrandefrihet som närra- dion är ett led i.

Också Radio Klara anser att staten skall stå för kostnaderna för myn- dighetsutövande och föreningarna för service. Fem och ett halvt års egna erfarenheter och försök att engagera fier sammanslutningar i närradion visar att ekonomiska realiteter avhåller många från att delta.

Danderyd-Täby närradio framhåller att finansieringsfonnen väckt anstöt hos de sändande föreningarna på grund av att dessa inte kan påverka myndighetens utformning och bemanning. Det är också märkligt att man föreslår att antalet tjänster måste öka samtidigt som man lägger en stor del av kansliets arbetsuppgifter på den lokala närradioföreningen. Slutligen finner man det märkligt att den kontrollerade skall bekosta den som kon- trollerar.

Hyresgästernas Riksförbund tillstyrker förslaget om finansiering och understryker med kraft att kostnaderna helt och hållet måste bäras av de deltagande organisationerna. Förbundet motsätter sig också att statsbidrag till Sveriges närradioförbund.

Avgifter

FHR, SKC. SFS och SSU är positiv till det nya avgiftssystemet. Nybro kommun önskar behålla systemet med avgift för den tid sändning har skett och framhåller att närradioföreningen bör ha rätt att avgöra vilka avgiftsregler som skall gälla.

RRV framhåller att praxis i statsförvaltningen är att det totala avgiftsut- taget i en viss verkamhet fördelas på aktiviteter och intressenter och att motsvarande kostnader fördelas på samma sätt. Härigenom får varje akti- vitet och intressent bära de kostnader som förorsakas. Detta synsätt bör så långt möjligt tillämpas även på en närradionämnds avgiftsuttag. Kommit- tén har emellertid inte uppskattat hur arbetstiden vid närradionämnden kommer att fördelas mellan olika aktiviteter och intressenter. Under förut- sättning av att arbetet med nya tillstånd kommer att ta i anspråk endast en liten del av nämndens arbete, delar RRV uppfattningen att avgiften endast bör baseras på sändningstid. Om ellertid arbetet med tillståndsprövning kommer att bli inte alltför ringa. bör enligt RRV: s mening en engångsavgift tas ut för prövningen.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 145 84 10 Allemansradio

Kommitténs förslag

Närradiokommittén har haft i uppgift att utvärdera erfarenheterna av föreningssändningar i lokalradions regi och har i det syftet följt allemansra- dioprojekten inom lokalradion. Kommittén har det bestämda intrycket att allemansradion varit uppskattad och beklagar därför att den fått så ringa omfattning. Kommittén har förhoppningar om ett ökat samarbete mellan lokal- och närradion och att förutsättningar skapas för en ökning av före- ningsradioverksamheten också inom Sveriges Radio.

Remissinstansernas inställning

SR anser att närradiokommittén behandlat allemansradion alltför knapp- händigt. SR hänvisar till Sveriges Lokalradio AB som bl.a.framför föl- jande.

"Allemansradion skall ses som ett led i strävan att nå viktiga mål från informations- och yttrandefrihetssynpunkt. Allemansradioprojekt har ut- vecklats på många stationer och olika modeller har prövats under åren utifrån områdenas lokala förutsättningar. Alla erfarenheter har visat att allemansradion svarar mot ett behov hos organisationer och enskilda med- borgare att bruka mediet inte bara som konsumenter utan också som producenter.

Med utgångspunkt från dessa erfarenheter utarbetades för några år sedan en särskild utvecklingsplan för allemansradioverksamhetem i hela landet. Av ekonomiska skäl har den skrinlagts och efter beslut i lokalra- dions styrelsen bedrivs allemansproduktionen inom stationemas ordinarie - budgetramar. De senaste åren sker på flera håll i landet en utveckling mot ett ökat samarbete mellan lokalradiostationer och organisationer eller in- stitutioner för produktion av allemansradioprogram.”

Hyresgästernas Riksförbund beklagar att närradiokommittén inte mera utvecklat idéerna om allemansradion. Förbundets uppfattning är att försö- ken med allemansradio har en dimension som närradioprogrammen vanli- gen saknar, nämligen tillgång till professionella medarbetare. Både ut- ländska och svenska erfarenheter visar tämligen entydigt att program i etermedia fordrar professionell prägel för att bibehålla publiken.

TCO och Svenska Joumalistförbundet anser att allemansradion är ett bättre alternativ för den som vill sända program över större områden än att öka närradiosändamas räckvidd, bl. a. för att ökad sändningseffekt gör att karaktären av närradio kan sättas i fråga. Ökad sändarstyrka kan också störa riks- och lokalradiosändningar. Allemansradion innebär att förening- ar och enskilda inom lokalradions ram får ett större möjligheter att göra program med professionell hjälp. TCO anser också att närradion och allemansradion. där så är möjligt och lämpligt, skall samarbeta.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 145 85

Studieförbundet Vuxenskolan hoppas att föreningsradioverksamheten inom Sveriges Radio AB skall utvecklas och beklagar LRAB: s "ljumma inställning till försöken med allemansradio".

Radionämnden ställer sig tveksam till kommitténs förhoppning om en "tillväxt av föreningsradioverksamheten också inom Sveriges Radio". Inte minst i nuvarande oklara läge när det gäller SR koncernemas framtida organisation anser nämnden att den nu väl etablerade föreningsradion bör bedrivas i hittillsvarande former. Självfallet får detta inte innebära något minskat ansvar för lokalradion när de gäller att allsidigt spegla förhållan- dena inom respektive lokalradioområde.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85 : 145

Det remitterade lagförslaget

Förslag till

86

lydelse.

Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982: 459) dels att 2 och 3 åå, 45 5 samt 7, 8. 11 och 13—15551 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. ll a &, av nedan angivna

Nuvarande lydelse 7

..

Frågor om närradio prövas av den myndighet som regeringen be- stämmer (närradiomyndigheten).

Närradiomyndigheten skall även utöva tillsyn över närradioverksam- heten.

Närmare föreskrifter om närra- diomyndigheten meddelas av rege- ringen.

Föreslagen lydelse gl

För prövning avfrågor om närra- dio och för tillsyn över närradio- verksamheten finns en närradio- nämnd.

Nämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

Närmare föreskrifter om nämn- den meddelas av regeringen.

352

Närradio får inte sändas utan till- stånd av närradiomyndigheten.

Närradio får inte sändas utan till- stånd av närradionämnden

4 5

Tillstånd att sända närradio kan ges till sammanslutningar som ärjuridis- ka personer, dock inte till andra än:

1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings- området. Om särskilda skäl inte föranleder till annat. får tillståndet ges endast under förutsättning att verksamheten har bedrivits i minst ett år före ansökningsdagen.

2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsområdet. Tillståndet får ges under förutsättning att riksor- ganisationen har bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet ges även om verksamheten inte har bedrivits i minst ett år.

3. Församlingar inom svenska kyrkan.

4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor.

' Senaste lydelse 1982: 1247. 2 Senaste lydelse l982: 1247.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85:145

Nuvarande lydelse

5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål.

87

Föreslagen lydelse

5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare för gemensamma närradioändamål (närradioföre- ningar).

753

För varje sändare bestämmer närradiomyndigheten vilka sam- manslutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske. Beslutet om sändningstid gäller för högst ett år.

Om flera sammanslutningar vill sända under samma tid. skall förtur ges åt den sammanslutning vars medverkan skulle öka antalet olik- artade sändande sammanslutning- ar eller åt den sammanslutning som har ett särskilt intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

I annat fall skall turordningen fastställas genom lottning.

För varje sändare bestämmer närradionämnden vilka samman- slutningar som skall få sända och under vilken tid sändningarna får ske.

Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt samman- slutningarnas önskemål. Om deras önskemål ej kan förenas. skall för- tur ges åt den sammanslutning som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.

Varje beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år.

115

Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfatt- ning. innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verk- samheten.

Sammanslutningen får inte upp— låta sändningstid för sändningar av annan sammanslutning.

llaå

3 Senaste lydelse 1982: 1247.

Närradioföreningens programut- budfår innehålla endast

I. uppgifter om program och pro- gramtider samt andra upplysningar om närradioverksamheten på or- ten,

2. sändningarfrån evenemang av gemensamt intresse för tillstånds- havarna på orten,

3. information, i begränsad om- fattning, om kommunal verksamhet och

4. provsändningar av samman- slutningar som saknar sändnings- tillstånd, i varje enskilt fall under högst tre månader.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 145

Nuvarande lydelse

88

Föreslagen lydelse

13 ä'”

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 &.

2. bryter mot beslut om sändningstid,

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersät- tare för programutgivaren enligt lagen (1982: 460) om ansvarighet för närra- dio ftnns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4. har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av

yttrandefriheten i närradio,

5. bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 få eller

6. inte utnyttjar rätten att sända under sex på varandra följande må- nader,

När ett tillstånd återkallas får närradiomyndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken sam- manslutningen inte får söka nytt tillstånd.

5.bryter mot föreskrifterna i 10, 11 eller 11 a 5,

6. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må- nader eller

7. inte erlägger avgifter i ären- den om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har fö- relagts att erlägga dem vid påföljd att tillståndet annars kan återkal- las.

Innan dom som avses i första stycket 4 har vunnit laga kraft får närradionämnden återkalla till- ståndet interimistiskt.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken samman- slutningen inte får söka nytt till- stånd.

14 55

Sammanslutningen skall på upp- maning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspel- ning som avses i 8 5 lagen (1982: 460) om ansvarighet för när- radio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning. kan myndigheten förelägga vite.

Sammanslutningen skall på upp- maning av närradionämnden till- ställa nämnden sådan inspelning som avses i 8 & lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan nämnden förelägga vite.

15 56

Närradiomyndighetens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 åå. fördelning av sändningstid

** Senaste lydelse 1982: 1247. 5 Lydelse enligt prop. 1984/85: 96 . 6 Senaste lydelse 1982: 1247

Närradionämndens beslut i frå- gor om tillstånd enligt 4 och 13 åå eller fördelning av sändningstid en-

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 145 89 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt 7 och 8 åå eller vite enligt ligt 7 och 8 åå får överklagas hos 14 & får överklagas hos kammarrät- kammarrätten genom besvär. And- ten genom besvär. Andra beslut en- ra beslut enligt denna lag får inte ligt denna lag får inte överklagas. överklagas.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart. om inte annat förordnas.

!. Denna lag träderi kraft den ljuli 1985.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för närradiosändningar som har skett före utgången av juni l985.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut om vite, som meddelats före utgången av juni 1985.

4. Vad som sägs om närradionämnden i denna lag skall för tiden intill utgången av år 1985. eller den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. i stället gälla den tidigare närradiomyndigheten.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 145 90

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... ] Propositionens lagförslag ...................................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1985 . 6 1 Inledning .................................................. o 2 Bakgrund ................................................. 6 3 Verksamhetens omfattning och inriktning ..................... 7 4 Ställningstaganden med motiveringar ......................... 7 5 Delfrågor .................................................. 17 5.1 Förutsättningar för att få inrätta sändare ................... 17 5.2 Kretsen av tillständsberättigade .......................... 20 5.3 Frågor om tidsfördelningen .............................. 24 5.4 Programregler .......................................... 29 5.4.1 Yttrandefrihetsbrott ............................... 2 5.4.2 Upplåtelse av sändningstid och regler för närradioföre- ningarnas sändningar ............................... 31 6 Upprättat lagförslag ........................................ 33 7 Hemställan ................................................ 33 8 Beslut .................................................... 33 Utdrag av lagrådets protokoll den 15 februari 1985 ............... 34 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1985 . . . . 39 1 Anmälan av lagrådets yttrande ............................... 39 2 Hemställan ................................................ 40 3 Beslut .................................................... 40

Bilaga 1 Sammanfattning av närradiokommitténs betänkande (SOU 1984: 53) Föreningarnas radio .................. 41 Bilaga 2 Närradiokommitténs lagförslag ...................... 48 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över närradiokom- mitténs betänkande ................................. 52 Bilaga 4 Det remitterade lagförslaget ......................... 86

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985