Prop. 1985/86:159

om ändring i naturvårdslagen (1964:822) m.m.

Regeringens proposition % 1985/86: 159

om ändring i naturvårdslagen ( 1964: 822) Prop

m.m. 1985/86: 159

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regedngsprotokollet den 20 mars 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Bilaga

lag cm ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigencm föreskrivs i fråga att naturvårdslagen (l964:822)1

dels att 20 och 37 55 skall ha nedan angivna lydelse

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 18 c 5, av nedan

angivna lydelse . Nuvarande lydelse

18c5

l antryckt 1974:1o25 .

Föres lagen lydel se

Åtgärder san utförs för att awattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syf- tet med åtgärden är att varak— tigt öka en fastighets lämplig-— het för något visst ändamål (markawattning), får ej ske utan länsstEelsens tillstånd. Tillstånd till detaljdränering genen täckdikning krävs endast

cm det föreliger sannolika skäl att företaget leder till skador

& naturmiljön.

Nuvarande lEelse föreslagen Igelse Prop Tillstård behövs inte för mark- avvattning som sker i samband med täkt av torv vartill till— stånd har lämnats enligt lagen (1985:000) an vissa torvmig- heter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensnigar för att bibehålla vattnets dig eller läge.

Tillstånd till markawattning skall förenas ned de villkor som

behövs för att Eränsa eller motverka skador på naturmiljön av företaget.

20 52

Kan arbetsföretag, san ej anfat— tas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 &, karna att väsentligt förändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske ned länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestänmer kan föreskriva att incm landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga cm särskilda slag av ar— betsföretag.

2 senaste lydelse 1983 :654.

Kan arbetsföretag, scm ej anfat- tas av tillståndstvång enligt, 18, 18 c eller 19 5, kontra att

väsentligt förändra naturmiljön,

skall, innan företaget utföres, samråd ske ned länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet san regeringen bestänner kan före- skriva att inan landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga cm särskilda

slag av arbetsföretag.

• Sida 22
•  Original

Nuvarande lydelse Eöres lagen lydelse

Beträffande arbetsföretag san sägs i första stycket äger länssty— relsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder scm finnas erforderliga för att begränsa eller notverka skada på naturmiljön.

Bestännelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse incm cm-

råde, san ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnads— plan, odl ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vat- tenlagen (1983;291) eller miljöskyddslagen (1969 :387).

37 53

Till böter eller fängelse i högst sex månader diane: del san uppsåt— ligen eller av oaktsanhet

1. bryter mt förbud eller föreskrift san neddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 5, 16 å andra stycket eller 19 5,

bryter not 16 5 första stycket första punkten eller, en ej går- ningen är ringa, mot 16 5 första stycket andra pinnen,

bryter mot 17 å andra stycket, cm ej gärningen är ringa,

utför täkt i strid mot 18 5 4. utför täkt eller markawatt— eller åsidosätter villkor san ningsåggärd utan att ha till— är förenat ned tillstånd 1.1'_ll_ stånd enligt 18 eller 18c 5 &, eller brår not villkor

eller föreskrifter son har meddelats i samband ned sådant tillstånd.

. underlåter att fullgöra skyldighet san föreskrivits mai stöd av

18 a 5 eller 20 5 första stycket,

bryter not 22 5 första eller tredje stycket eller mot föreskrift san meddelats i samband med nedgivande enligt tredje stycket,

3 Senaste lydelse 1982:1097.

• Sida 23
•  Original

Nuvarande lydelse , Föreslagen lEelse

7. åsidosätter stadgandet i 23 5, en ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn,

eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a 5 eller åsidosätter villkor scm är förenat ned tillstånd till vilthägn.

Utbyte av brott san avses i Utbyte av brott san avss i första stycket 4 skall förklaras första stycket 4 skall förklaras förverkat, cm det ej är uppenbart förverkat, an det ej är uppen-

obilliä. bart oskälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Beträffande markawattningsföretag, för vilka ansöcan cm förordnan— de av förrättningsman att handlägga förrättning enligt vattenlagen (1983 :291) eller notsvarande äldre bestämnelser har inkonmit till länsstyrelsen före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre be- stämmelser.

• Sida 24
•  Original

2. Förslag till

Förordning en ändring i naturvårdsförordningen (1976z484)

Härigenom föreskrivs att 23 & naturvårdsförordningen (l976:484)

skall ha nedan angivna lydelse 2351

!uvaranöe lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan cm tillstånd enligt naturvårdslagen (1964:822) till markawattning för virkesprcduk—

tion skall inges till skogs- vårdsstyrelsen. Ansökan m tillstånd till markavvattning för jordbruksändamål skall inges

till lantbruksnämden. Pulsökan

om tillstånd till markawattning för annat ändamål skall inges

till länsstyrelsen. Skogsvårds—

styrelsen och lantbruksnännden skall med eget yttrande överläm—

na ansökan till länsstyrelsen.

• Sida 25
•  Original

Nuvarande lydelse

Den som ärr—nar företa våtmarks—

diklnirg för virkesprciiuktion

eller mrk'ceredning gena-:. hygges—

plöjning skall snarast .."jjligt och senast två månader i fön'äg anmäla detta till skogsvårdssty- relsen. Denna skall, med eget

trande crl företagets skogliga lärplighet, överlä'nna anmälan till länsstyrelsen för samråd enligt 20 5 första stycket natur— vårdslagen (l964:822) .

E'o'resl agen lydelse

Den san ämnar företa markbered— ning genom hyggesplöjnixg skall snarast nöjllgt och senast två månader i förväg anmäla detta till skogsvårdsstyrelsen. Denna skall, med eget yttrande an företagets sköjliga lämplighet, överlärma anmälan till länssty— relsen för samråd enligt 20 5

första stycket natarvårds lagen .

Den scn enligt gällande bestämnelser har underrättat

skogsvårdsstyrelsen crl awerkning som skall äga rum på hans nark skall anses ha gjort anmälan för samråd beträffande avverkningen enligt 20 & naturvårdslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1986.

• Sida 26
•  Original

1. Inledning 2 2. Inkomna skrivelser 4

3. Sveriges åtaganden enligt

"Convention m wetlands" 5 4. Naturvårdsverkets våtrrarksinventering 6 5. Gällande rätt 8 6. överväganden och förslag 10 7. Speciahrotivering 15

Bilaga lagförslag

• Sida 27
•  Original

FÖRORD

I samband med behandlingen av prop. 1981/82:130 med förslag till ny vattenlag m.m. har riksdagen hos regeringen hemställt en utredning och förslag cm tillståndsplikt för markavvattningsföretag i naturvårdslagen (JOU l982/83:30, rskr 274) . I anledning härav har denna pranermria upprättats 'incm jordbruksdepartementet.

• Sida 28
•  Original

l . Inledning

Frågan an att förstärka skyddet för landets våtmarker har aktuali— serats ]" olika samnanhang. Den togs upp bl.a. i den socialdenokra— tiska motionen 1977/78:79l cm miljövården m.m., i vilken föreslogs införande av en tillståndsplikt enligt naturvårdslagen för dik— ningsf'öretag.

Med anledning av nationen uttalade jordbruksutskottet bl.a. föl— jande (JoU l978/79:8 s. 12):

Utskottet vill för sin del med skärpa understryka att nan vid en samhällsutveckling san leder till ett ökat utnyttjande av våtmarker för bl.a. energiproduktion nåste ägna särskild umnärksamhet åt möjligheterna att hävda allmänna miljö— od": naturvårdsintressen. Med hänsyn härtill hälsar utskottet med tillfredsställelse den i olika samnanhang igångsatta inventerings— och utredningsverksamhet berörande våtmarksfrågor, vilken i korthet redovisats ovan. Bl.a. bör enligt utskottets mening naturvårdsverket; våtmarksinventering och i anslutning härtill påbörjade inventeringar av olika energi- källor med anknytning till våtmarker kunna ge ett värdefullt under— lag för de avvägningar av olika motstående intressen som kan bli nödvändiga att göra. Utskottet utgår sålunda från att riskerna för skador på miljön genom ett "ögat utnyttjande av våtmarker för olika ändamål likscm de positiva effekterna på lokalklimat och skogsbruk av dessas bevarande blir särskilt beaktade av regeringen i anslut- ning till pågående eller konmande överväganden rörande den inven— terings—och utredningsverksanhet som har anknytning till våtmarks- frågor. I samband därmed synes även b'öra prövas i vad mån de for— mella rättsreglema på förevarande område ger utlynme för det för— stärkta skydd av våtmarkerna scm framstår san nödvändigt vid ett ökat ianspråktagande av dessa narker för t.ex. ett intensifierat skogsbruk eller utveckling av nya energiformer.

Riksdagen beslutade i enlighet med jordbruksutskottets förslag (rskr DNB/79:63) .

Även i senare notioner har väckts frågan an lagändringar med syfte att förstärka skyddet av våtmarkerna. Motionerna har dock avslagits av riksdagen ned hänvisning till det pågående arbetet med en ny vattenlag (JOD 1980/81 :5).

Prop. 1985/86: 159

• Sida 29
•  Original

Regeringen lade i nars 1982 fram propositionen (1981/82:130) ned förslag till ny vattenlag. I förslaget till bestämmelser cm mark- avvattningsföretag wderströc departemntschefen betydelsen av skyddet av våtmarker. Med hänvisning till att den nya lagstift— ningen kmmer att nöjliggöra & friare bedömning av narkawatt— ningsföretagen än vad sun kunde ske ned den då gällande vatten— lagen, bed'c'mde departementschefen att vad riksdagen uttalat 1 an- ledning av nationen 1977/78:791 i allt väsentligt kunde tillgodoses vid tillämpningen av den nya lagen.

I sitt betänker—de över förslaget behandlade jordbnlksutskottet bl.a. ett i den socialdemkratiska miljömationen (1981/82zl921) på nytt framfört yrkande cm tillståndsprövnjxg enligt naturvårdslagen av narkavvattningsföretag. I nationen lades fram förslag till en ny paragraf i NVL ned följande innehåll

lBaS

Åtgärd för att avvattna översilningsnark, straniäng, kärr, nosse eller annan våtmark får inte utföras utan länsstyrelsens tillstånd.

Eh sådan åtgärd får inte tillåtas, an den medför olägenhet av större betydelse från naturvårdssynpunkt. Ar åtgärden av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får den dock tillåtas utan hinder av vad nu har sagts.

länsstyrelsen får förena ett tillstånd till narkawattning med de föreskrifter san behövs för att begränsa eller notverka skada på naturmiljön.

Sedan yttranden över motionen inhämtats från staters naturvårds— verk, lantbmksstyrelsen. Skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Skara- borgs, örebro och Värmlands län samt Lantbrukarnas riksförbund, anförde utskottet i sitt betänkande (JoU 1982/83:30) bl.a. följan- de:

Utskottet delar notionärernas uppfattning att våtmarker scm naturresurs ofta kan ha ett stort och mångsidigt bevarandevärde. Av naturvårdsverkets remissyttrande framgår att det i nånga fall

• Sida 30
•  Original

varit svårt att ned tillräcklig styrka hävda naturvårdsintressen i samband med torrläggningsföretag av olika slag. Samrådsplikten enligt 20 5 naturvårdslagen har inte alltid varit tillräcklig. De ovan redovisade bestänmelserna cm tillåtlighets— och tillståndsprövning av vattenföretag kanner att innebära förbättrade möjligheter att incm ramen för den vattenrättsliga bedömingen hävda naturvårdsintressen när ett markawattningsföretag skall prövas. Frågan med vilken styrka dessa intressen kan hävdas gentemot exploateringsintressen m.m. är dock i hög grad beroende av vilken praxis som kanner att utbildas i rättstillämpningen. Enligt utskottets mening kan alltjämt viss osäkerhet anses föreligga beträffande nöjligheten att ned stöd av nya vattenlagen få en tillfredsställande kontroll över de asyftade företagen. Utskottet anser därför att starka skäl talar för att det vattenrättsliga prövningssystemet kompletteras med bestännelser cm tillståndsprövning enligt naturvårdslagen. De förslag san framförts i nationen och i sanband med utskottsbehandlingen b'ör gencm regeringers försorg bli föremål för ytterligare prövning, varvid självfallet notimärernas synpunkter och avgivna renissyttranden kan tjäna som vägledning. Utskottet föreslår således att riksdagen ned anledning av moticn l981/82:1921 yrkande 13 hos regeringen beställer en utredning och förslag cm tillståndsplikt för markawattningsföretag i naturvårdslagen.

Riksdagen beslutade i enlighet med jordbruksutskottets förslag (rskr 1982/83:274) .

2 . Inkonna skrivelser

Till jordbruksdepartementet har den 10 april 1980 inkcmnit en skri- velse från Norrbottens läns naturvårdsförbund. I skrivelsen före— slås en ändring i 23 & naturvårdsförordningen (l976:484) samt be— rörs sekretesslagens tillämpning vad gäller anmälningar om dikning enligt nyssnämnda bestänmelse cd'! on awerkning enligt 17 S skogs— vårdslagen. Dessutcm har länsstyrelsen i Kronobergs län den 30 d& cember 1983 konmit in med en skrivelse angående naturvårdshänsyn vid våtmarksdikning Rör virkesproduktion. länsstyrelsen hemställer att-regeringen vidtar sådana åtgärder att det klarläggs att skogs- vårdsstyrelserna har ett ansvar för naturvårdshänsynen vid våt- marksdikning och att sålunda 21 & skogsvårdslagen även är tillänp— lig på sådana skogsskötselåtgärder.

Prop. 1985/86: 159

• Sida 31
•  Original

3. Sveriges åtaganden enligt "Convention on vätl'ånds"

Ett internationellt samarbete beträffande skyddet av våtmarker ledde till att en konvention (Convention cn Netlands) kunde träda i kraft år 1975. De länder, bl.a. Sverige, scm anslutit sig till konventionen har därigencm förbundit sig att värna cm våtmarker i allmänhet inan landets gränser men också att speciellt skydda vissa utpekade onråden. Sverige har för sin del angett 20 sådana särskilt skyddsvärda anråden. Q-nrådena har en areal an sairmanlagt 2700 10112. Beträffande en mindre del av denna areal har mrkutnyttjandet reg—

lerats genom bildande av nationalparker eller naturreservat.

De för Sverige i den s.k. (JN—listan upptagna cmrådena är

Falsterbo—Fotevikemm-ådet, M län Klingavälsån—Krankesjön, M län Helgeån, L län

Ottenby, H län

Södviken, H län

Otterön, N län

Kävsjön—Store Mosse, F län Grötlingbdnolme—Rave Ytterholme , I län lans holmar, I län

Skenholmen, I län

Hornborgasjön, P län

Tåkern, E län

Kvismaren, T län

Hjälstaviken, C län Ånnsjön, Z län

Gamnelstadsviken, BD län Persöfjärden. BD län

Tärnasjön, AC län

Sjaunja—Kaitum, BD län

Taavavuana , BD län

Med våtmarker förstås i konventionen sumpmarker, kärr, torvmossar

eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda,

• Sida 32
•  Original

permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stilla— stående eller rinnande, sött, bräckt eller salt.

4. Naturvårdsverkets våtmarksinventering

Med anledning av ett riksdagsbeslut den 1 juni 1977 uppdrog rege ringen den 30 juni sanma år åt statens naturvårdsverk att gencmföra en översiktlig inventerigg från naturvårdssynpudct av de svenska våtmarkerna. Inventeringen skulle redovisas till regeringen före den 1 november 1978. Naturvårdsverket fick vidare i uppdrag att i samarbete ned övriga statliga myndigheter utarbeta en plan för

fortsatt inventerig av våtmarkerna. Syftet med den fortsatta in— venteringen angavs vara att ge en mera detaljerad kunskap cm lan-

dets våtmarker, deras naturvärden och betydelse. Den fortsatta inventeringen har i ett antal län följts av regionala våtnarksin— venteringar.

Den översiktliga inventeringen utanför fjällregionen genanfördes år 1978. År 1979 kan en sanmanställning av litteraturuppgifter i samarbete med länsstyrelserna och redovisads av naturvårdsverket i rapporterna SNV PM 1181—1184.

I den översiktliga inventeringen redovisades 3600 våtmarkscmråden san skyddsvärda. Cnvrådena har en sanmanlagd yta på ca 800 000 ha, vilket är en tiondel av landets totala våmiarksareal. För omkring 12 % av antalet redovisade onråden, motsvarande 24 % av arealen, har med stöd av naturvårdslagen utfärdats någon form av skydd. Skyddet är av olika art och cmfattning, alltifrån nationalparksbe— stärmelser till bestänmelser cm samråd för arbeten som väsentligt kan ändra naturmiljön. Av de 3600 skyddsvärda cmrådena anges 300 scm särskilt skyddsvärda.

Naturvårdsverket konstaterar i sin redovisning att våtmarkerna är i

varierande utsträckning och grad påverkade av olika arbetsföretag såsen sjösänkning, dikning, torvtäkt och skogsodling. Särskilt har de areella näringarna medfört stora minskningar av våtmarksarealen och förändringar i övrigt av våtmarkskaraktären. Son exenpel anges att i Kävlingeåns vattensystem har genan dikning och andra former

• Sida 33
•  Original

av narkavvattning ca 90 % av våtmarkerna försvunnit från början av 1800—talet fram till 1970—talet. m likartad utveckling har skett även på Gotland och i Mellansveriges jordbrukscmråden.

Det största framtida hotet mot landets skyddsvärda våtmarker bed'c'ns härröra från skogsbruket i form av intensifierad dikning och göds— ling av både myrar och sumpskogar. Även energiskogsodling befaras kanna att ställa anspråk på användning av våtmarker, likscm en &ad brytning av torv san energiråvara. Man pekar också på det hot son vattenkraftutbyggnader innebär i form av överdärming av bl.a. myr-

marker för tillskapande av nya regleringsmagasin.

Den översiktliga inventeringen gav vid handen ett stort behov av ökade kunskaper cm våtmarkerna och deras betydelse för naturmiljön. Regeringen gav därför den 27 mrs 1980 naturvårdsverket i uppdrag att genomföra en fortsatt inventering av Sveriges våtmarker enligt ett nodifierat förslag till program san verket lagt fram för rege- ringen den 18 januari 1980. Inventeringen skulle i första hand inriktas på de områden där intresset att ta våtmarker i anspråk för skogs- oda. energiproduktion var störst.

En kartering av anspråken på våtmarkerna san publicerads av natur— vårdsverket 1980 i SNV PM 1364 visade att intresset att ta våtmar— ker i anspråk för'skogs— O(jl energiprodukticn var störst i en sär- skilt våtnarksrik region på den västra sidan av sydsvenska höglan- det. En inventering har också genomförts i denna del av landet. Resultaten har redovisats i rapporterna SNV PM 1680-1683.

Utöver inventeringen (son berör fen län) i sydvästra Sverige har verket utfört notsvarande arbete i Kalmar läns Snålandsdel i sam- verkan med länsstyrelsen i Kalmar län. Denna inventering är redo— visad i rapporterna SNV PM 1787—1788.

Inventeringen i sydvästra Sverige täcker ca 10 000 ha. Den redo— visar sanmanlagt 2 153 objekt större än ca 10 ha, varav 190 sär— skilt värdefulla. Inventeringen i det våtmarksfattigare Kalmar län tar upp 542 objekt, varav 50 särskilt värdefulla.

• Sida 34
•  Original

Inventeringarna cmfattar san'manlagt 16 typer av nossar, 23 typer av kärr, 15 typer av sumpskog, 4 typer av fuktig hed, 9 typer av fukt— ängar samt 16 typer av vegetation i sjöar och vattendrag. I den sydvästra regimen är mossar av olika form och slag vanligast, i Kalmar län kärr. Den största arealen särskilt värdefulla våtmarker upptas av nyrkmplex med inslag av mossar och kärr i sydvästra Sverige samt våtmarkskarplex i anslutning till sjöar cdl vattendrag i Kalmar län.

I samband med inventeringen har det framkcxrmit att mer cmfattande avvattning genom dikning förekatmer än vad tidigare varit känt. Andelen våtmarker son är opåverkade av arbetsföretag och andra ingrepp i de inventerade onrådena är försvinnande liten. De våt- marksobjekt vilka markeras san särskilt värdefulla eller värdefulla är dock väsentligen (påverkade norfologiskt—hydrologiskt1 . De representerar i stort sett den regionala variationen av våtmarkstyper.

Regionala inventeringar utförs eller har utförts i Uppsala, J'dn- köpings, Kalmar, Krmobergs, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs och Västerbotters län.

5. Gällande rätt m.m.

lagregler cm tillståndsprövrdng av markawattningsföretag finm i vattenlagen (1983z29l), VL. Bestämnelser i annan lagstiftning som kan bli aktuella att tillämpa på sådana företag finns även i natur- vårdslagen (l964:822), NVL., och naturvårdsförordningen (l976:484), NVF.

Markawattningsföretag hänförs till vattenföretag enligt VL. Med markawattning avses åtgärder som utförs för att awattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda not vatten, när syftet är att varaktigt 'åca en fastighets lämplighet för något visst ändamål (1 kap. 3 och 455). San huvudregel gäller att ett markawattningsföretag inte får utföras utan att tillstånd enligt VL inhämtas. Undantag från huvudregeln cm tillståndsplikt g'örs cm det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen ska-

ltill form- och vattenförhållanden

• Sida 35
•  Original

das genan företagets inverkan på vattenförhållandena. Likaså görs Prop. 1985/862 159 undantag för företag san avser detaljdränering genan täckdikning

och det inte finns sannolika skäl att allnänna eller enskilda in-

tressen skadas gencm företaget.

Ett narkawattningsföretag får inte gencmföras om det strider mot någon av tillåtlighetsreglerna i 3 kap. VL. Sålunda får det enligt 1 & genan valet av plats eller på något annat sätt inte möta hinder not företaget från allmänna planeringssynpunkter. Det får inte hel— ler strida mot fastställda planer enligt byggnadslagen (1947:385) . On det annars, i andra fall än san avses i 16, 18 0:31 20 95 NVL, gäller särskilda bestänmelser för bebyggande eller annan användning av ett nark- eller vattenanråde, skall företaget enligt 2 & utföras så att syftet med bestämnelserna inte motverkas. Sådana bestämmelser som avses torde vad gäller narkawattnings-

företag i regel utgöras av förordnanden enligt NVL cm naturreservat eller naturvårdsanråde. Eörordnanden cm naturreservat eller natur- vårdscmråden san omfattar våtmarker torde därför i regel starkt be- skära eller förhindra nöjligheterna till markavvattning. Även om det inte finrs andra hinder not företaget får det inte kan-ra till stånd cm det skulle leda till skador eller olägenheter av större betydelse för allnänna intressen, däribland naturvårdsintresset.

Regeringen kan dock meddela dispens vad gäller hinder av det sistnämnda slaget.

1 VL finns också en ekommisc tillåtlighetsregel (4 5) enligt vil-— ken ett vattenföretag får km till stånd bara du fördelarna från

allnän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna od1 olägenheterna av det.

Prövningen av markawattningsföretag sker vid förrättning. Förrätt— ningen handläggs av en förrättningsman san förordnas av länsstyrel— sen. Han biträds i regel av två gode män.

Enligt 7 & NVL kan ett område son är särskilt skyddsvärt från na— turvårdssynpunkt av länsstyrelsen förklaras som naturreservat. Naturreservat får inte bildas en syftet med åtgärden i allt väsent-

• Sida 36
•  Original

ligt kan tillgodoses gena-n att cmrådet i stället ned stöd av 19 5 NVL förklaras som naturvårdscmråde. Ett förordnande an naturvårds- cmråde får emellertid inte leda till så ingripande inskränkningar i markägarens rätt att förfoga över området att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras. Q'n ett förordnande an naturreservat nedför sådana inskränkningar blir narkägaren enligt 26 & NVL berättigad till ersättning av staten.

Enligt 18 & NVL får täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter inte bedrivas utan att tillstånd lämnats av

länsstyrelsen. Ett avslag på en tillståndsansökan leder inte till ersättningsrätt för sökanden.

cm ett arbetsföretag scm inte omfattas av tillståndstvång enligt 18 5 kan koma att väsentligt ändra naturmiljön skall enligt 20 5 samråd ske med länsstyrelsen. Beträffande sådant arbetsföretag får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder som be- hövs för att begränsa eller mtverka skador på naturmiljön. Rege- ringen eller myndighet scm regeringen bestämner får föreskriva att incm landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga cm särskilda slag av arbetsföretag. Med stöd av sistnämnda bestärmelse stadgas i 23 5 NVF att våtmarksdikning för virkespro— duktion skall senast två nånader i Mg amälas till vederbörande skogsvårdsstyrelse, son har att överlämna anmälan till länsstyrel— sen för samråd enligt 20 5.

Tillståndsplikten enligt 13 & NVL för torvtäkt föreslås enligt ett till lagrådet nyligen renitterat förslag till lag (1985:000) an vissa torvfyndigheter m.m. att uppl'l'öra. Tillståndsfrågan skall i stället prövas enligt den föreslagna lagen. Prövningsmyndighet blir länsstyrelsen.

6. ÖverväMen och förslag

Strävan efter att ta i anspråk ny nark för uwodling om att för- bättra odlingsbetingelserna på befintlig jordbruksmark har under

gångna tider lett till att mycket betydande arealer av för natur— miljön samt djur— och växtlivet värdefulla sjöar och andra våtmar—

• Sida 37
•  Original

ker har awattnats. En liknande utveckling har skett även inan skogsbruket. särskilt stor aufattning har markawattningen av naturliga skäl fått i de syd— och nellansvenska jordbnlksanrådena, inräknat Öland och Gotland. Denna avvat'mingsverksanhet har avse- värt begränsat förekcnsten av cpåverkade våtmarker. sålunda kmsta— terar naturvårdsverket i sin redovisning av uppdraget att inventera landets våtmarker, att det frankonmit att ner anfattande avvattning genan dikning förekumer än vad san tidigare varit känt. Andelen våtmarker son är (påverkade av arbetsföretag och andra ingrepp inan inventeringsanrådena sägs vara försvinnande liten. Föreliggarde prognoser tyder på att det även i framtiden krm-ner att ställas stora anspråk på exploatering av våtnerker, framför allt för skogs- bruks— och energiutvinningsändanål. I det sistnämnda hänseendet har intresset fränst riktats mt torvutvinning.

De åtgärder som utr-ars för narkawattning påverkar landskapsbilden samt förändrar naturmiljön på ett sådant sätt att livsbetirqelserna för djur och växter som är anpassade till våtmarlsmiljth förstörs eller försämras.

Riksdagen har san tidigare nämnts ansett att det vattenrättsliga prövningssystaret beträffande narkavvattningsföretag bör kanplet— teras med bestälmelser cm tillståndsprövning enligt NVL. Riksdagen har begärt att regeringen lägger fram ett förslag om tillstånds- plikt för narkawattningsföretag i NVL.

Mot bakgrund av det nu anförda föreslås att i NvL införs m ny bestärmelse, 18 c 5, an tillståndsprövning av markavvattningsföre— tag.

I fråga att prövningsskyldighetens räckvidd föreslås följande. För— prövningsplikt bör i princip gälla alla former av narkavvattning san anfattas av VL:s bestämnelser. Härigencm undviks dm svårighet san det kan irmebära att i lagtexten göra en avgränsning nellan prövningspliktiga och inte prövningspliktiga företag. Undantag bör emellertid göras för sådan narkawattning sannornalt inte innebär risk för Skador på naturmiljön nämligen detaljdränering av jord— bmksmark gencm täökdikning. Endast om det finns sannolika skäl att

• Sida 38
•  Original

ett dylikt företag skadar naturmiljö-1 bör tillståndsplikt förelig- ga. Prövningsplikten bör heller inte gälla sådana rensningar i ett vattendrag som utförs för att bibehålla avbördningsförmågan. s.k. skyddsdikning är en åtgärd san vidtas för att hindra grundvattnet att stiga efter en skogsawerkning och son därför underlättar åter— växten. Skyddsdikning torde inte anfattas av VL:s definitim av markavvattning i 1 kap. 3 5 första stycket punkt 4, efterscm kravet på att åtgärden skall varaktig öka en fastighets länplighet för något visst ändamål inte kan anses vara uppfyllt. Rån naturvårds— synpunkt torde skyddsdikning också i regel sakna betydelse.

Skyddsdikning bör alltså inte manfattas av NvL:s regler an till— ståndsplikt.

I anledning av det tidigare amännia förslaget till torvlagstift— ning, bör tillståndsplikten inte heller cmfatta dikning som sker för torvutvinning vartill tillstånd konner att krävas enligt nämnda lagstiftning. Erforderliga naturvårdshänsyn får länsstyrelsen ta vid sin prövning enligt den lagstiftningen.

Tillståndsprövningen enligt NVL av n—arkawattning b'ör liksan annan tillståndsprövning enligt NVL ske hos länsstyrelserna. I fråga an den ökade arbetsbelastning detta kan leda till kan sägas följande. länsstyrelserna är enligt 23 5 NVF redan samrådsmyndighet beträf— fande skogsdikning. Länsstyrelserna har dessutcm visst ansvar för att bevaka allnänna intressen beträffande bl.a. sådan narkavvatt— ning san prövas enligt VL. Visserligen är det kanmarkollegiet san skall föra talan för allmänna intressen i vattenhål, men kollegiet

torde oftast vara beroende av länsstyrelsens sakkunskap för att kunna föra denna talan.

Den ökade arbetsbelastning för länsstyrelsen scm en obligatorisk tillståndsprövning enligt NVL skulle leda till kan redan ned hänsyn till vad scm nu sagts bedömas bli måttlig. Den kan ytterligare minskas an skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämderna inlenmas aktivt i prövningsförfarandet. Redan enligt gällande regler skall all skogsdikning ann'a'las till skogsvårdsstyrelsen, san har att ned eget yttrande rörande företagets skogliga lämplighet överlämna anmälan till länsstyrelsen för samråd enligt 20 & NVL. Med hänsyn till de kunskaper och den erfarenhet san finns inan

• Sida 39
•  Original

skogsvårdsstyrelsema, torde dessa vara väl länpade att även wra bedömningar av dikningens inverkan på naturmiljön. Skogsvårdssty— relsernas befattning fred skogsdjltningsärenden torde kunna utvidgas på detta sätt utan att det leder till nämvärt merarbete.

Någm motsvarighet till samrådet enligt 23 5 NVF finns inte vid markavvattning för jordbruksändamål. Genau de ändringar san nyligen företagits i lagen (1979:425) an skötsel av jordbruksmark (skötsel— lagen) har enellertid lantbnlksnämnderna fått ett ögat ansvar för frågor cm naturvårdshänsyn inan jordbruket. Vad san sagts ovan angående skogsvårdsstyrelsernas roll i ifrågavarande prövningsför- farande bör därför även kunna gälla lantbruksnämnderna.

Eh länplig ordning skulle därför vara att al ansökan an markawatt— ning för skogsbruks- eller jordbruksändamål inges till vederbörande skogsvårdsstyrelse resp. lantbniksnänmd. Efter erforderlig utred— ning överlärmar därefter myndigheten areökningshandlingarna ned eget yttrande till länsstyrelsen. Yttrandet b'ör avse såväl länplig- heten från skogsvårds- resp. jordbrukssynpunkt som verkningarna på naturmiljön. länsstyrelse) b'ör vid den följande tillståndspröv— ningen normalt kuma grunda sitt beslut på den bedöming sun gjorts av skogsvårdsstyrelsen eller lantbmksnänlnden, varför förfarandet kan bli mycket enkelt i de fall då ansökan tillstyrks. Yttrandet bör givetvis även kunna innehålla förslag till försiktighetsåtgär— der Od'l begränsningar av företaget.

Den föreslagna tillståndspliktsregeln enligt er. innebär att nan i vissa fall inför en dubbelprövning av narkawattningsföretag. Det blir här fråga an en verklig dubbelprövning efterscm verkningarna av ett och salma företag från naturvårdssynpunkt skall bedöms enligt både VL och NVL. Denna dubbelprövning torde emellertid - såsa'n närmare utvecklas nedan - i praktiken inte bli särskilt be— tungande, förutsatt att tillstårxlsprövningen regelmässigt först sker enligt NVL. En sådan prövningsordning är att föredra, eftersom förfarandet hos länsstyrelsen blir väsentligt enklare och billigare för sökanden än en förrättning enligt VL.

• Sida 40
•  Original

vid den prövning enligt NvL san länsstyrelsen skall göra komer Prop uttönmande att behandlas företagets verkningar på naturmiljön. Häri

ligger även en bedöming av en företaget strider not antagna planer eller förordnanden san meddelats enligt NvL.

Av de mtstående intressen mn brukar förekonma i mål an markav— vattning är naturvårdsintresset det vanligaste. Mera sällan berörs fiskeintressen eller andra allmänna intressen. On prövningen enligt NvL utmynnar i ett tillstånd torde markägaren årför ofta kunna göra den bedömningen att det är uppenbart att inte allmänna intres- sen skadas. Innan han gör denna bedömning bör han samråda med läns-

styrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet enligt VL. Tillstånd enligt VL skulle då inte behöva sökas annat än cm det behövs enligt 4 kap. 2 5 andra stycket VL, dvs. när särskild tvångsrätt behövs eller när två eller flera skall deltaga i företaget och någon över—- enskomlelse inte har träffats cm delaktigheten. I de fall det sker en efterföljanie prövning enligt VL kcmner denna att förenklas genom att naturvårdsfrågorna i praktiken redan är avklarade.

ön tillstånd enligt NVL inte lämnas till ett företag, innebär detta att företaget inte får gencmföras, även cm en efterföljande pröv— ning enligt VL kunde tänkas leda till ett tillstånd. En påbörjad

förrättning enligt VL bör därför avbrytas så snart beslutet enligt NvL vunnit laga kraft.

Det förslag till tillståndsprölming enligt NvL av markawattnings— företag san nu läggs fram har till ändanål att förbättra skyddet av landets våtmarker. Det tilltänkta företagets inverkan på naumnil— jön blir därför av största betydelse vid länsstyrelsens prövning. Givetvis skall även hänsyn tas till narkägarens intresse av att få förbättra sin nark samt det sarrhällseköncmiska intresset av att jordbruks— och skogsmark skall kunna skötas rationellt och ge god avkastning. Detta framgår redan av 3 & NVL. För att en ansökan skall avslås bör det därför krävas att det framstår scm ett beak- tansvärt naturvårdsintresse att det berörda nark- eller vattenanrå- det bevaras q>åverkat för framtiden. Några tillåtlighetsregler utöver nännda stadgande behövs inte i NvL.

• Sida 41
•  Original

En ytterligare fråga mm bör tas upp i detta samanhang är den cm 31 markägare skall bli berättigad till ersättning få" det fall länsstyrelsen avslår en ansökan cm narkawattning.

On ett tillstånd till en förprövningspliktig verksamhet vägras, brukar detta i de flesta andra samanhang inte leda till att sökan-— den blir ersättningsberättigad. Detta gäller bl.a. verksanheter för vilka krävs tillstånd enligt 18 & NvL eller enligt VL.

Den nu föreslagna bestämnelsen innebär att det i NvL införs en generell tillståndsplikt för narkavvattning. Tillståndspliktens unfattning är bestånd på samna sätt son i VL. Markawattningsf'öre- tagen komer således att bli förprövningspliktiga enligt NvL i samma utsträckning san de redan nu är enligt VL. Den tillåtlighets— prövning san skall ske med avseende på företagets inverkan på naturmiljön blir också i princip densanna i de båda lagarna. Nämn rätt till ersättning bör därför inte tillkomna sökanden cm till- stånd till narkawattning vägras enligt NVL.

7. %ialnotivering Förslag till ändring i naturvårdslagen(1964:822)

ch5

Åtgärder san utförs för att awattna nark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller är att skydda not vatten. när syf— tet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets länplighet för något visst ändamål (narkavvattning), får ej ske utan läns— styrelsens tillstånd. Tillstånd till detaljdränering genan täck— dikning krävs e-ndast cm det föreligger sannolika skäl att företaget leder till skador på natumuilj'ön.

Tillstånd behövs inte för markavvattning san sker i sambani med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985 :000) cm vissa torvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor scm behövs för att begränsa eller mtverka skador på naturmiljön av företaget.

• Sida 42
•  Original

Paragrafen är ny . . Prop

I första stycket stadgas en generell skyldighet att ansöka cm till- stånd enligt NvL till markawattning. Undantag från förprövnings— plikten har emellertid gjorts för detaljdränering gencm täckdikning utcm när det föreligger sannolika skäl att skador uppstår på natur- miljön. Undantag har vidare gjorts i andra stycket för normalt underhåll i form av rensning av diken och vattendrag till tidigare djup eller läge. l fråga en tolkningen av vad scm skall förstås med sådana underhållsrensningar har jordbruksutskottet gjort några vägledande uttalanden i samband med tillkansten av den nya vatten— lagen, se JoU DBZ/83:30 s. 27. Undantag från prövningsplikten för sådana markawattningsåtgärder san sker i samband med täkt av torv har vidare gjorts. Denna fråga har behandlats i avsnitt 6. Undanta- get gäller endast för täkter som prövas enligt den föreslagna torv— lagstiftningen.

Scm har anförts i avsnitt 6 omfattas s.k. skyddsdikning inte av markawattningsdefinitionen i vare sig VL eller förevarande para-

graf. Skyddsdikning är således inte tillståndspliktig.

Eftersan prövningen enligt NvL kon'mer att ske genen ett enklare förfarande 'a'n prövningen enligt VL bör prövningen enligt NvL ske före prövningen enligt VL. Några särskilda bestämnelser cm pröv— ningsordningen torde inte behövas. Prövningen enligt NvL bör kunna ske på ett relativt tidigt stadium i planeringen och innan detalj- utredningar an utformning och kostnader gjorts. Med den kännedom om värdefullare våtmarksområden scm länsstyrelserna förvärvat, bl.a. genen naturvårdsverkets våtmarksinventering, torde de flesta läns— styrelser ha underlag för att ganska snabbt fatta beslut i till—

ståndsfrågan.

Scm tidigare franhållits kanner ett meddelat tillstånd enligt NvL ofta att leda till att prövningen enligt VL kan undvikas eller förenklas. Ett tillstånd av länsstyrelsen torde nämligen i regel kunna tolkas son att det är uppenbart att allmänna intressen inte skadas, åtminstone så vitt gäller naturmiljön.

• Sida 43
•  Original

Ett tillstånd enligt NvL skall enligt tredje" stycket kunna förenas med villkor eller föreskrifter för att begränsa ett företags verkningar på naturmiljön. Häri ligger även att länsstyrelsen bör kunna föreskriva begränsningar av företagets anfattning.

20 5 Kan arbetsföretag, scm ej anfattas av tillståndstvång enligt 18, ch eller 19 5, karma att väsentligt förändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet san regeringen besta'n'mer kan föreskriva att inan landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga cm särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag scm sägs i första stycket äger läns— styrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämnelselma i dema paragraf skola ej avse bebyggelse inan anråde, scm ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983 :291) eller miljöskyddslagen (1969: 387) .

Från det i paragrafen föreskrivna samrådsförfarandet har undantag även gjorts för markavvattningsföretag efterscm dessa skall till— ståndsprövas enligt den nya 18 c 5. Samrådsplikten kan däremot avse täckdikning, skyddsdikning och rensning, san inte omfattas av till- ståndsplikten enligt nämnda &.

37 5

Till böter eller fängelse i högst sex nånader äär-es den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot förbud eller föreskrift san meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 5, 16 5 andra stycket eller 19 5,

bryter mot 16 5 första stycket första putten eller, cm ej gär- ningen är ringa, mot 16 5 första stycket andra punkten,

bryter mot 17 å andra stycket, cm ej gärningen är ringa,

utför täkt eller markawattningsåtgärd utan att ha tillstånd enligt 18 eller 18 c 5 eller bryter not villkor eller föreskrif— ter san har meddelats i sanband ned sådant tillstånd,

underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet scm föreskrivits med stöd av 18 a 5 eller 20 5 första stycket

bryter mot 22 5 första eller tredje stycket eller not föreskrift som neddelats i samband ned medgivande enligt tredje stycket,

• Sida 44
•  Original

7. åsidosätter stadgandet i 23 6, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke-äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa. eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a 6 eller åsidosätter villkor son är förenat ned tillstånd till vilthägn.

Utbyte av brott som avss i första stycket 4 skall förklaras för- verkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

Ändringen i första stycket punkt 4 har gjorts för att ansvarsbt— stälmelsen skall bli tillämplig också på underlåtenhet att söka tillstånd enligt 18 c 5 eller brott not föreskrift scn meddelats enligt paragrafen.

I andra stycket har uttrycket "obilligt" bytts ut nlot "oskäligt". Någon saklig ändring åsyftas inte ned detta. Stadgandet kanter också att anfatta utbyte av en otillåten nencawattningsåtgäzd.

Prop. 1985/86: 159

• Sida 45
•  Original

BilagaZ Prop. 1985/86:159

Sammanställning av remissyttranden över - promemorian (Ds Jo 1985: 2) Förprövning av markavvattningsföretag enligt naturvårdslagen (1964: 822)

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarkollegiet. lantbruksstyrelsen. Skogsstyrelsen. fiskerislyrelsen. statens naturvårds- verk. slatens energiverk, domänverket. länsstyrelsernas organisations- nämnd, Svea hovrätt. Sveriges lantbruksuniversitet. länsstyrelserna i Kro- nobergs. Skaraborgs. Värmlands, Västerbottens och Örebro län, Lantbru- karnas riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska cellu- losa- och pappersbruksföreningcn.

Lantbruksstyrelsen har hört lantbruksnämnderna i Kristianstads. Malmöhus. Norrbottens. Skaraborgs, Södermanlands. Uppsala. Väster- bottens. Älvsborgs. Örebro och Östergötlands län. Skogsstyrelsen har hört skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs, Hallands. Kronobergs. Malmöhus. Skaraborgs. Stockholms. Södermanlands. Värmlands, Västmanlands och Örebro län. Fiskeristyrelsen har hört fiskeriintendenterna i övre norra distriktet. nedre norra distriktet. mellersta distriktet och nedre södra dis- triktet samt sötvattenslaboratoriet.

1. ALLMÄNT

Lantbruksstyrelsen: Under första hälften av l900-talet utfördes många sjösänkningar och valtenavledningar vars syfte till väsentlig del var att ta i anspråk markområden för uppodling till åker. Lantbruksstyrclsen vill på- peka att dessa typer av markavvattningsföretag tillhör en svunnen tid och har numera i praktiken upphört.

Markavvanningsförelag för jordbruksändamål kommer för överskådlig tid framöver att vara inriktade på att förbättra brukningsbctingclserna på idag befintlig brukningsvärd åkermark. Dessa markavvattningsföretag kommer enligt styrelsens bedömning endast i undantagsfall att beröra våtmarker som är av intresse ur naturvårdssynpunkt.

Styrelsen instämmer i den redovisade uppfattningen att det är den fram- tida markavvattningen för skogsbruk och energiutvinningsändamål som kan medföra risk för påverkan av skyddsvärda våtmarker. Enligt styrel- sens uppfattning borde detta kommit till uttryck i förslagel på så sätt att markavvattning för jordbruksändamål lämnats utanför förprövningen en- ligt naturvårdslagen.

Huvudregeln enligt vatienlagen är att för markavvattningsföretag krävs tillstånd enligt denna lag. Denna skärpning av tillståndsplikten leder enligt lantbruksstyrelsens bedömning till en väsentlig ökad frekvens av markav- vattningsföretag som framöver kommer att prövas enligt vattenlagen.

Vid handläggningen av markavvattningsärcnde vid lantbruksnämnderna

• Sida 46
•  Original

tar dessa vid misstanke om att naturvårdsintressen kan påverkas. kontakt med länsstyrelsens naturvårdsenhet för samråd enligt 20%? naturvårdsla- gen. Det har inte kommit till styrelsens kännedom att någon lantbruks— nämnd genomdrivit någon åtgärd som skulle strida mot länsstyrelsens samrådsställningstagande. 1 de fall då markägarna yrkat på mer omfat- tande åtgärder som kan påverka naturmiljön har parterna diskuterat en jämkning av företaget. I annat fall har ärendet hänskjutits till prövning enligt vattenlagen.

lnom lantbruksverket arbetar sedan några månader en grupp med att se över verkets handläggningsrutiner vid markavvattningsförrättningar. Sam- råds- och remissförfarandet vid tillåtlighetsprövningen uppmärksammas därvid särskilt.

Vid prövningen av markavvattningsföretag enligt vattenlagen tillmätes synpunkter från myndigheter som har att bevaka allmänna intressen myc- ket stor betydelse. Styrelsen kan ge exempel på flera förrättningar där förrättningsmannen på grund av motstående naturvårdsintressen förklarat företaget ej tillåtligt. 1 ett par fall har frågan om tillåtlighetsprövningen hänskjutits till regeringen för avgörande. Vad lantbruksstyrelsen erfarit har under senare är endast ett fall kunnat noteras där naturvårdsintresset fått stå tillbaka för ett starkt jordbruksintresse.

Den i departementspromemorian föreslagna förprövningen sträcker sig långt utöver vad som avsågs med ovan redovisat motionsförslag utan att närmare ha redovisat skäl utöver de som behandlades i motionen. Prome- morians förprövningsregler omfattar alla markavvattningsföretag med un- dantag för vissa uppräknade i den föreslagna lagparagrafen. Vidare före- slås att lantbruksnämnderna utan att det leder till nämnvärt merarbete skall svara för erforderliga utredningar och till länsstyrelsen lämna yttran- de över såväl markavvattningsföretagets lämplighet från jordbrukssyn- punkt som dess verkningar på naturmiljön.

Föreslagen tillståndspliktsregel i NVL innebär enligt lantbruksstyrcl- sens mening en dubbelprövning av nästan samtliga markavvattningsföre- tag som av någon anledning skall prövas enligt vattenlagen. Det är endast i något undantagsfall som en markavvattning prövas enligt vattenlagen av enbart skälet påverkan på naturvårdsintressen.

Lantbruksstyrelsen ställer sig mycket tveksam till om det föreslagna prövningsförfarandet verkligen leder till en uttömmande behandling av ett markavvattningsföretags verkningar på naturmiljön. Vid en sådan pröv- ning erfordras ingående hydrotekniska och ekonomiska bedömningar av i vattenfrågor kunnig och erfaren personal. Nästan alltid då allmänna intres- sen berörs erfordras en bedömning av alternativa åtgärder för att väga samman alla intressen som berörs vid förrättningen så att en för alla parter acceptabel lösning kan erhållas. De alternativa förslagens effekter på na- turmiljön mäste bedömas av i naturvårdsfrågor kunnig personal vid läns- styrelserna.

Enligt förslaget så skall länsstyrelsens förprövning behandla i huvudsak endast företagets verkningar pä naturmiljön. Vid prövning av ett markav- vattningsföretag förekommer nästan alltid flera allmänna intressen som måste sammanvägas till en helhet och bedömas i relation till nyttan och angelägenheten av den sökta förrättningen.

Prop. 1985/86: 159

• Sida 47
•  Original

Allmänna intressen utöver naturvård som kan förekomma vid en mark- avvattningsförrättning för jordbruksändamål är friluftsliv, påverkan på bebyggelse, fabrik. anläggningar. odlad jord till en efter ortsförhållandcn betydande omfattning samt säkerhets- och skyddsfrågor, liskeintressen. förändrade förhållanden för närboende och påverkan på allmänna hälsotill- ståndet m.fl.

Mot bakgrund av den erfarenhet som lantbruksstyrelsen har av markav- vattningsförrättningar gör styrelsen den bedömningen att nuvarande pröv- ningsförfarande enligt vattenlagen ger minst lika stor och ibland bättre möjlighet att ta hänsyn till naturvårdsintressen. Där utöver kan alternativa lösningar prövas som inte sällan kan leda till förbättrade förhållanden både för naturvården och markavvattningsintresset.

Det torde kräva mycket starka skäl för att införa en dubbelprövning av det slag som redovisas i departementspromemorian. Det kan enligt lant- bruksstyrelsens mening inte vara försvarligt att införa en dubbelprövning av alla markavvattningsföretag för att uppnå möjligheten att påverka det mindre antal företag för vilka ursprungligen avsikten var att stärka natur- vårdsskyddet.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker lantbruksstyrelsen i likhet med samtliga hörda lantbruksnämnder förslaget om att införa en förprövning av markavvattningsföretag för jordbruksändamål enligt natur- vårdslagen.

Fiskeristyrclsen: l promemorian framhålls bl. a. att de motstående intres- sen som brukar förekomma i mål om markavvattning är naturvårdsintres- set det vanligaste, samtidigt sägs att mera sällan berörs fiskeintressen eller andra allmänna intressen.

Enligt fiskeristyrelsens uppfattning är s.k. markavvattningsföretag praktiskt taget undantagslöst till men för fiskets intressen och därmed i princip oacceptabla för såväl fiskerinäringen som för sportfiskare och vattenägare.

De skador som uppkommer orsakas av uttorkning av lek- och uppväxt- områden för fisk. utsvämning av finkornigt material som minskar den biologiska produktionen, snabbare vattenståndsförändringar. förhöjda vat— tentemperaturer, risker för utsvämning av tungmetaller. försurnings- ehocker m. rn.

Fiskeristyrclsen har instruktionsmässig skyldighet att vårda och bevara de svenska fiskbestånden så att dessa dels kan ge underlag för ett bibehål- let fiske dels bestå som de oersättliga element de utgör i vår vattenfauna. Mot bakgrund härav måste fiskeristyrelsen ur såväl bevarande- som nytt- jandesynpunkt bevaka den ytterligare utslagningen av våtmarker. vare sig de utgörs av myrar. mossar. sjöar eller rinnande vatten. Att i detta läge endast låta skogsvårdsstyrelsen. lantbruksnämnden eller länsstyrelsen få avgöra tillåtligheten av dessa företags förprövningsansökningar enligt na- turvårdslagen är helt oacceptabelt från fiskets sida.

Från fiskerisynpunkt är det positivt att tillståndsprövning sker av mark- avvattningsföretag i enlighet med förslaget. Fiskeristyrclsen förutsätter dock att klart inskrivna regler tillförs om ett obligatoriskt hörande av fiskerimyndigheterna.

• Sida 48
•  Original

Skogsstyrelsen: I promemorian sägs att föreliggande prognoser tyder på att det även i framtiden kommer att ställas stora anspråk på exploatering av våtmarker framförallt för skogsbruks- och energiutvinningsändamål. Ge- nom en utredning 1979 har Skogsstyrelsen klarlagt skogsbrukets anspråk. Av den tillgängliga våtmarksarealen 7milj. ha skulle 21 % dikas under en 50-årsperiod sedan bl.a. våtmarker med särskilda naturvårdsvärden un- dantagits. Med den takt som skogsdikning nu bedrivs dröjer det 75— 100 år innan arealen är dikad.

Skogsstyrelsen anser av skäl som närmare utvecklas nedan att tillstånds- plikt inte kan förordas framför allt med hänsyn till det skydd för våtmar- kerna som hittills uppnåtts genom gällande samrådsplikt och det ökade skydd som en tillståndsprövning enligt nya vattenlagen (VL l983z29l) innebär.

För skogsdikning finns en obligatorisk samrådsskyldighet med länssty- relsen sedan 1980. Redan tidigare fanns i många län fungerande samrådsru- tiner. Efter det att samrådsskyldigheten tillkom har dessa rutiner ytterliga- re utvecklats vid för skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser gemensamma seminarier och exkursioner. Som ett led i arbetet har naturvårdsverket gett ut allmänna råd och riktlinjer (l980: 3) och Skogsstyrelsen har föreskrivit att statsbidrag inte får beviljas till dikning av våtmarker som bedöms ha särskilt värde ur naturvårdssynpunkt. Enligt skogsvårdsstyrelserna har samrådsskyldigheten utfallit väl och naturvårdshänsynen i regel beaktats vid dikningens utförande.

Genom VL har tillståndsplikt införts fr.o.m. ljanuari l984 för alla markavvattningsföretag utom då det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas. Tillämpat på skogsdikning innebär detta att tillstånd fordras bl. a. i alla de fall då länsstyrelsen i motsats till markägarna anser att en våtmark inte bör dikas alls eller att den avsedda dikningen bör modifieras så att skadeverkningarna mildras. Samtidigt som länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över VL får den också kännedom om alla planerade skogsdikningsföretag och kan effektivt tvinga fram en prövning enligt VL. Vid efterföljande förrättning åligger det förättningsmannen att höra berör- da myndigheter dvs. länsstyrelsen vad avser bl.a. naturvärdena hos våt- marken.

Man kan i och för sig tänka sig att prövning enligt VL ändå utmynnar i ett tillstånd för ett företag som inte skulle få tillstånd vid prövning enligt NVL. I sådana fall skulle våtmarkerna få ett sämre skydd enligt VL än enligt NVL. Skogsstyrelsen anser att sannolikheten för att detta inträffar är mycket liten och förutsätter att det vid prövning i överinstanser ganska snart skulle utbildas en rättspraxis som överensstämmer med den behand- ling ärendena skulle antas få vid en prövning enligt NVL. I varje fall borde den nuvarande ordningen kunna prövas under några år innan steget tas till ett tillståndstvång enligt NVL.

Den föreslagna tillståndsplikten innebär att markavvattningsföretag skall tillståndsprövas enligt både NVL och VL. Därigenom tas mera re- surser från det allmänna och den enskilde i anspråk än om företagen bara prövades enligt VL. Enligt promemorian skulle många företag inte behöva prövas enligt VL om de har fått tillstånd enligt NVL. Detta förhållande

• Sida 49
•  Original

gäller även vid nuvarande samrådsplikt eftersom länsstyrelsen då ger tillkänna sin åsikt om dikningsföretaget. Föreligger därvid inga anspråk från naturvårdshåll är prövning enligt VL i avseende på dessa inte aktuell. För närvarande skall skogsvårdsstyrelserna i samrådsförfarandet främst yttra sig om den skogliga lämpligheten av ett dikningsföretag. l promemo- rian föreslås en ändring så att styrelserna som ett led i tillståndsprövningen dessutom åläggs att bedöma dikningens inverkan på naturmiljön. Skogs- vårdsstyrelserna har kompetens att bedöma den naturvårdshänsyn som bör tas i samband med ett skogsdikningsföretag. dvs. de modifieringar av en diknings utförande som naturvärdena kan kräva. Detta motsvarar till- lämpningen av 21.5 skogsvårdslagen vad avser andra skogliga åtgärder. För att bedöma om en våtmarks naturvärden är så höga att en betydande del av dikningen bör förhindras behövs oftast en överblick på riksnivå och regional nivå. Denna överblick och kompetens besitter länsstyrelsen. Den formella hanteringen av eventuella tillståndsärenden med ovan redovisade kompetensområden tar Skogsstyrelsen i detta yttrande ej ställning till. Skogsstyrelsen anser slutligen att det ökade skydd för våtmarker som eftersträvas bäst kan tillgodoses om man jämsides med tillämpning av nuvarande regler ökar kunskaperna genom fortsatta inventeringar och samtidig klassificering av skyddsvärdet. Detta skulle tillsammans med den skogliga inventering och planläggning som pågår dels ge nödvändig över- blick och dels ge väl dokumenterat beslutsunderlag för den prövning av naturvärden som i olika sammanhang blir aktuell att utföra. Sammanfattningsvis anser Skogsstyrelsen att tillståndsplikt för skogsdikning enligt NVL inte kan förordas för närva- rande att nu gällande ordning med samrådsplikt och prövning enligt VL bör ge ett gott skydd för våtmarkerna att nu gällande rutiner inte bör ändras innan det visats att en för naturvär- dena ogynnsam rättspraxis utvecklats att den övergripande naturvärdesbedömningen i tillståndsärenden vad avser skogsdikning bör göras av länsstyrelsen att kunskaperna om våtmarkerna bör ökas genom inventering och klassifi- cering av skyddsvärdet.

Statens naturvårdsverk: Verket tillstyrker föreliggande förslag om till- ståndsprövning av markavvattningsföretag. liksom att detta införs som en ny bestämmelse i naturvårdslagen. l8cå. Alla markavvattningsföretag som omfattas av vattenlagens bestämmelser kommer därmed att vara underkastade en generell förprövningsplikt enligt NVL. Detta innebär också att frågan om prövning av tillstånd till ett markavvattningsföretag inte längre, som enligt VL: s bestämmelser, blir beroende av den bedöm- ning företagaren gör. Om denne exempelvis anser det uppenbart att företa- get inte Ieder till skador på naturmiljön erfordras ingen prövning.

Verket är berett att i samråd med länsstyrelserna anordna utbildning för personal på lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser om och hur natur- värden bör beaktas vid tillståndsprövning enligt NVL av markavvattnings- företag. Lantbruksnämnderna respektive skogsvårdsstyrelserna. torde

• Sida 50
•  Original

därigenom få goda förutsättningar att förse länsstyrelsen med bedömnings- underlag som också avser företagets inverkan på aktuella naturvärden.

Statens energiverk: Då våtmarkerna utgör en omistlig del av den svenska naturen är det av stor vikt att dessa bevaras så långt det är möjligt. På så sätt underlättar det tillståndsgivning för den lilla del av våtmarkerna som behövs tas i anspråk för annat ändamål. t. ex. energiproduktion.

En förprövning av markavvattningsföretag enligt naturvårdslagen kan därför enligt verkets uppfattning endast vara positivt ur energisynpunkt. Verket vill därmed tillstyrka det lagda förslaget.

Domänverket: Enligt framlagt förslag skall tillståndsplikt enligt NVL infö- ras titan att tillståndsprövningen enligt VL tas bort. alltså en dubbelpröv- ning enligt två olika lagar. Visserligen sägs att den senare kan förenklas eller t. o. m. inställas. Men detta måste egentligen vara möjligt även nu. om det vid samrådet enligt NVL står klart att inga allmänna intressen skadas. Vid införandet av nya vattenlagen anfördes också särskilt att lagen skulle utformas så att en helhetsbedömning skulle göras av domstolen i ett sammanhang och att samtidigt undvika en dubbelprövning.

Nu gällande samrådsmodell med skogsvårdsstyrelsens medverkan fun- gerar enligt domänverkets åsikt smidigt och bra. Genom bestämmelserna i nya vattenlagen har dessutom en säkerhetsspärr införts mot att naturvår- dens eller andra allmänna intressen skall lida skada. Verket anser. att en sådan koppling av de två lagarna är att föredra. En mera informell hand- läggning enligt den första lagen kan vid behov följas upp med en formell enligt den andra. Tid bör ges för att rutiner och praxis för detta skall utvecklas.

En formell tillståndsprövning enligt två olika lagar utan klara regler för samordning av lagarna framstår som en sämre lösning. Domänverket av- styrker därför det framlagda förslaget. Om detta ändå skulle genomföras. vill verket betona vikten av att s.k. skyddsdikning hålls utanför på det sätt. som föreslås. Några andra intressen kan inte gärna skadas av en tillfällig reglering av vattenförhållandcna i avvaktan på att det nya skogsbeståndet självt skall klara vattenbalansen.

Kammarkollegiet: För att tillvarata allmänna intressen skall kammarkolle- giet enligt 12 kap. 205 vattenlagen (1983: 291) föra talan vid förrättning för prövning av markavvattningsföretag. Denna uppgift för kollegiet är emel- lertid enligt lagen begränsad till fall där "det behövs". Frågan om ett sådant fall föreligger blir i praktiken beroende av förrättningsmannens bedömning. eftersom han enligt 12kap. 14.5 andra stycket skall sända kungörelsen om vattenföretaget till kollegiet "om allmänna intressen kan beröras".

Sker inte detta. får kollegiet i allmänhet inte kännedom om företaget. Sedan den nya vattenlagen trädde i kraft. har endast något mer än ett år förflutit. och äldre lag är fortfarande tillämplig vid en förrättning där ansökan om förrättningsman gjorts eller förordnande om syneförrättning meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Efter ikraftträdandet har

• Sida 51
•  Original

kollegiet fått kungörelse om markavvattningsföretag i endast två fall. Även enligt den äldre vattenlagen anmäldes bara något eller några enstaka fall årligen till kollegiet.

Om man skall utgå från förrättningsmännens bedömning. förekommer således endast ett ytterst litet antal markavvattningsföretag som kan berö- ra naturvårdsintressen eller andra allmänna intressen. Kollegiet kan inte avgöra riktigheten av denna bedömning. 1 promemorian synes man emel— lertid utgå från en annan bedömning i fråga om innebörden och förekoms- ten av allmänna intressen vid markavvattningsföretag. Frekvensen anmäl- ningar av sådana företag hos kollegiet kan också ställas samman med en iakttagelse som i promemorian redovisas från naturvårdsverkets invente- ring av våtmarkerna i sydvästra Sverige. nämligen att mer avvattning genom dikning förekommer än som tidigare varit känt och antalet opåver- kade våtmarker är försvinnande litet.

Bedömningen av naturvårdsintresset vid ett markavvattningsföretag kan vara svår. En sådan bedömning innefattar inte bara tekniska frågor utan förutsätter ibland ekologiska kunskaper och en överblick över naturvår- dens intressen som den enskilde saknar. Som rådgivare och förrättnings- män vid markavvattningsföretag anlitas i stor utsträckning anställda hos lantbruksverket eller jordbrukets organ resp. skogsvårdsstyrelserna. De har visserligen att iaktta även naturvårdens intressen men är naturligen primärt inriktade påjord- resp. skogsbrukets intressen.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till kammarkollegiets uppgift att vid markavvattningsföretag företräda allmänna intressen - varmed då avses intressen som står i motsatsförhållande till exploateringsintresset - har kollegiet inte något att erinra mot en lagstiftning som syftar till ökat skydd åt värdefulla våtmarker. Kollegiet anser sig därför i huvudsak kunna förorda de lagförslag som framläggs i promemorian.

inordningen av bestämmelsen om tillståndsplikt i naturvårdslagen har emellertid medfört att av bestämmelsen inte kommer att framgå vad som gäller för länsstyrelsens tillståndsprövning. Till skillnad från vattenlagen med sina utförliga regler för tillåtlighetsprövningen innehåller den föreslag- na paragrafen 18c ingen vägledning för vare sig sökande eller länsstyrelse. Samma förhållande gäller emellertid 185 naturvårdslagen. ] promemorian hänvisas till 3ä naturvårdslagen. ett stadgande som bara säger att länssty- relsen vid sin prövning skall ta tillbörlig hänsyn till övriga allmänna och enskilda intressen. som berörs av frågan. Det på s. 3 i promemorian in— tagna motionsförslaget till en ny 18:15 gav från denna synpunkt bättre ledning för tillämpningen.

På s. 14 i promemorian diskuteras förhållandet mellan naturvårdsintres- sena och andra allmänna intressen i samband med länsstyrelsens tillstånds— prövning. Det förutsätts där att länsstyrelsen, efter att ha prövat företaget enligt naturvårdslagen. skall kunna ge markägaren besked om de andra intressen än naturvårdsintressena, som berörs av företaget. Ett sådant förfarande innebär påtagliga risker för att andra allmänna intressen blir åsidosatta. Man tycks i promemorian - säkerligen med fog - utgå från att ett sådant besked i praktiken blir bestämmande för sökandens bedömning, om allmänna intressen kräver prövning även enligt vattenlagen. För att läns-

• Sida 52
•  Original

styrelsen skall kunna lämna ett besked. som sålunda praktiskt ersätter denna prövning, måste krävas att länsstyrelsen gör en tillfredsställande kontroll av att andra intressen inte föreligger. Sålunda bör länsstyrelsens uttalande förutsätta att länsstyrelsen har hört t.ex. vederbörande fiskeri- tjänsteman och att denne inte haft några yrkanden. Med hänsyn till att denne fiskeritjänsteman regelmässigt får uttala sig när markavvattnings- företaget prövas enligt vattenlagen borde det inte innebära någon administ- rativ omgång att också länsstyrelsen begär yttrande av fiskeritjänsteman- nen. Även företrädare för kulturminnesvården, som ibland kan ha ett väsentligt intresse i ett markavvattningsföretag. måste höras innan länssty- relsen lämnar ett besked.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd: Utifrån de synpunkter länsstyrelser- nas organisationsnämnd (LON) har att beakta. har LON ingen erinran mot förslaget.

LON vill dock peka på en smidigare lösning än den att tillståndsprövning införs. Problemet enligt gällande lag är att - såsom praxis har utvecklats - tolkningen av begreppet arbetsföretag i 20.5 naturvårdslagen innebär att länsstyrelsen samrådsvis inte kan totalförbjuda ett arbetsföretag. En lös- ning är att länsstyrelsen uttryckligen ges möjlighet, enligt 20å. att stoppa ett arbetsföretag samrådsvis. Ett annat alternativ är att begreppet markav- vattning. i detta sammanhang, definieras så att den specifika åtgärden inte innebär ett arbetsföretag utan att den endast skall ses som ett led i annat arbetsföretag, exempelvis skogsbruk.

Svea hovrätt: Ett dubbelt prövningsförfarande som förutsättning för till- stånd att vidta en åtgärd eller starta en verksamhet har alltid ansetts betungande, varför en sådan ordning om möjligt borde undvikas. Under senare är har detta lett till lagstiftningsåtgärder som eliminerat tidigare föreskriven tillåtlighetsprövning enligt såväl vattenlagen som miljöskydds- lagen av företag som muddring. fiskodling och värmeutvinningsanlägg- ningar. Det torde i detta läge få krävas särskilda skäl för att beträffande viss typ av vattenföretag införa en dubbelprövning som nu inte förekom- mer. - Hovrätten konstaterar att den motion som ligger till grund för riksdagens framställning om nu ifrågakommande lagstiftning avstyrkts av så gott som samtliga de instanser som fått den på remiss. att reservanter i jordbruksutskottet avstyrkt motionen samt att i departementspromemo- rian inte anförts några skäl utöver de av motionärerna åberopade för att en lagstiftning bör komma till stånd.

Det kan mot bakgrund av det anförda till en början vara motiverat att söka bilda sig en uppfattning om i vilken omfattning den framtida markav- vattningsverksamheten kan antas komma i konflikt med ett till våtmar- kerna knutet naturvårdsintresse.

] det utskottsutlåtande som låg till grund för riksdagens framställning underströks att man vid ett ökat utnyttjande av våtmarker måste ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att hävda allmänna miljö- och naturvårdsintressen. Det borde prövas i vad mån de formella rättsreglerna på området gav utrymme för det förstärkta skydd av våtmarkerna som

• Sida 53
•  Original

framstod som nödvändigt om våtmarkerna i ökad utsträckning skulle tas i anspråk för t. ex. ett intensifierat skogsbruk eller utveckling av nya energi- former.

Hovrätten är väl medveten om att de synnerligen omfattande rn a r k a v — vattningsföretag för jordbruksändamål. huvudsakligen sjö- sänkningar. som har förekommit tidigare många gånger har inneburit att våtmarker som med nutida betraktelsesätt har ett skyddsvärt miljövärdc har eliminerats eller utarmats. Denna verksamhet hade emellertid i allt väsentligt till syfte att skaffa fram ny åkermark. Markavvattningsverksam— het i detta syfte kan numera anses ha upphört. Framtida markavvattnings- företag för jordbruksändamål kommer i stället så gott som undantagslöst att beröra enbart redan odlad jord. Endast ett fåtal per år av dessa företag kan antas beröra våtmarker. De markavvattningsåtgärder som numera är helt dominerande för jordbruket är rörläggning av öppna diken och rens- ningar i markavvattningsföretagens avloppsdiken för att företagen skall kunna bibehållas vid avsett djup. Dessa markavvattningar saknar betydel- se för våtmarkerna. Vid organogena jordar kan det dessutom bli nödvän- digt att fördjupa avloppsdikena samt på sina ställen utföra kompletterande invallningar. I båda dessa fall kan skyddsvärda våtmarker tänkas bli berör- da men endast perifert.

Markavvattning för skogsbruk kan förväntas fortgå i ungefär samma omfattning som för närvarande och framtida ut vin ni ng av torv är knappast tänkbar utan markavvattning. Markavvattningsföretag för skogsbruk torde så gott som alltid påverka våtmarker liksom utdikning för torvtäkt.

Vad därefter angår de nuvarande rättsliga möjligheterna att beakta skyddsvärda naturvårdsintressan [ samband med markavvattning vill hov- rätten anföra följande. Jordbruksutskottet har i sitt betänkande velat ifrå- gasätta om de "formella rättsreglerna på förevarande område" är tillräck- ligt effektiva för att skydda våtmarkerna. Om därmed avses endast proces- suella eller även materiella författningsbestämmelser är ej helt klart. Den nya vattenlagen har emellertid infört en materiell tillåtlighets- prö v ni ng för dikningsföretag; denna typ av markavvattning ansågs tidi- gare så nyttig och ofarlig ur allmän synpunkt att någon tillåtlighetsbedöm- ning på grundval av beräknad båtnad och skada eller intrång på allmänt intresse inte behövdes. Vidare måste förutsättas att den mer allsidiga tillåtlighetsbedömningen som i den nya vattenlagen införts för alla typer av markavvattningsföretag ger ökat utrymme för hänsynstagande till all- männa intressen som naturvården. När det gäller att freda speciellt s k y d d s v ä rd a o bj e kt mot markavvattning föreligger redan nu omfat- tande rättsliga möjligheter. Våtmarker som redovisats i CW-listan förefal- ler lämpligen böra skyddas genom förordnande enligt naturvårdslagen. lngrepp i dessa liksom i varje annat skyddsvärt objekt kan vidare förbehål- las regeringens prövning enligt vattenlagen. - Hovrätten vill här ännu en gång understryka att de nya markavvattningsföretag som berör våtmarker enligt definitiönen i departementspromemorian kan förväntas inskränka sig till ett fåtal om året. Härtill kommer att hotet mot naturvårdsintresset enligt det tidigare anförda i allt väsentligt kommer från markavvattning för

'_II '.!—I

• Sida 54
•  Original

torvtäkt och skogsbruk. Den förstnämnda typen av företag har undantagits från den nu föreslagna prövningen av länsstyrelsen. eftersom sådan pröv- ning ändå skall ske enligt annan lagstiftning. Att markavvattning för skogs- bruk hittills i betydande omfattning genomförts tttan prövning enligt vat- tenlagen säger självfallet ingenting om möjligheterna att värna om natur- vårdsintresset vid en prövning av dessa företag enligt vattenlagen.

I departementspromemorian ges inget exempel på att naturvårdsintres- set i fråga om våtmarker under senare år på ett oriktigt sätt fått stå tillbaka för andra intressen vid tillståndsprövning enligt vattenlagen. Hovrätten har inte heller från sin erfarenhet något exempel på att tillåtligheten av ett markavvattningsföretag varit beroende av vilken vikt man tillmätt våt- marksintresset, annat än i mål där sistnämnda intresse varit knutet till mycket begränsade arealer i periferin av en omfattande våtmark som Kvismaren.

Jordbruksutskottet har emellertid uttalat att det är nödvändigt att för- stärka det rättsliga skyddet för våtmarkerna om dessa i ökad utsträckning skall tas i anspråk för exempelvis intensifierat skogsbruk eller utveckling av nya energiformer. Enligt hovrättens mening måste detta behov bedö- mas på grundval av den antagliga framtida markavvattningsverksamheten och dess förhållande till våtmarkernas naturvärden samt de redan nu existerande rättsliga möjligheterna att skydda dessa naturvärden vid mark- avvattning. Av vad ovan anförts torde framgå att hovrätten ansluter sig till utskottets bedömning att den framtida markavvattningen för skogsbruk och torvtäkt kan medföra risk för naturvårdsintresscn i anknytning till våtmarker. I anslutning härtill vill dock hovrätten understryka att få andra markavvattningsföretag medför någon sådan risk samt att ytterst få av de våtmarker som i promemorian bedöms som skyddsvärda lärer komma att beröras av framtida markavvattningsföretag. med undantag för mossar med utvinningsvärd torv. Hovrätten vill hävda att den av utskottet påta- lade nödvändigheten av förstärkt våtmarksskydd egentligen bara föreligger vid markavvattning för skogsbruk. Vid denna typ av markavvattning skul- le naturvårdsintresset säkerligen ha bättre möjligheter att hävda sig. om blott företaget prövades enligt vattenlagen. Att åstadkomma en ökad fre- kvens av sådan prövning liggeri linje med utskottets hemställan om över- syn av de ”formella” rättsreglerna men har ej upptagits i departementspro- memorian. Om nuvarande praxis att underlåta vattenlagsprövning av markavvattning för skogsbruk tillåts fortgå. kan självfallet en tillåtlighets- prövning av länsstyrelsen medföra ett förstärkt skydd för våtmarker.

Det kan enligt hovrättens mening inte vara rimligt att införa ett dubbelt prövningsförfarande för alla markavvattningsföretag - även dem som är helt utan betydelse ur nu aktuell naturvårdssynpunkt - bara för att göra det möjligt att påverka tillståndsgivning och utformning av det fåtal markav- vattningsföretag som skulle kunna komma i konflikt med verkligt skydds- värda vätmarksintressen. Det avsedda skyddet för våtmarkerna katt ernås på ett mer adekvat och enkelt sätt. exempelvis genom skyddsförordnande enligt naturvårdslagen eller förbehåll enligt vattenlagen om regerings- prövning beträffande de verkligt skyddsvärda objekten. Under angivna omständigheter framstår den föreslagna dubbelprövningen som onödig och

• Sida 55
•  Original

klart olämplig. Härtill kommer att länsstyrelsernas resurser inte torde medge någon reell prövning av projekt av någon omfattning. En sådan prövning fordrar ingående tekniska och ekonomiska utredningar. av mark- avvattningskunnig personal. av den art som framtas vid markavvattnings- förrättningar enligt vattenlagen. Med den i departementspromemorian för- utsatta handläggningsordningen skulle denna utredning göras först sedan länsstyrelsen träffat sitt avgörande.

Hovrätten kan inte heller ansluta sig till en värdering som sätter intresset av att bevara våtmarker framför varje annat legalt samhällsintresse att utnyttja dessa. Vid en markavvattningförrättning enligt vattenlagen. lik- som vid företagets eventuella fortsatta prövning i domstol. göres en avväg- ning mellan olika intressen. Härvid kan ifrågakomma att av hänsyn till naturvårdsintresset förklara företaget otillåtligt men även att av samma skäl ge det ett från ansökan inskränkt eller på annat sätt modifierat utföran- de. En tillståndsprövning av länsstyrelsen i enlighet med departements- förslaget däremot skulle uttryckligen ha till syfte att tillvarata naturvårds- intresset och kan förutsättas komma att ensidigt beakta detta intresse på andra intressens bekostnad. Hovrätten vill ifrågasätta om en sådan priori- tering av naturvårdsintresset verkligen åsyftas. För hovrätten framstår den som omotiverad och medförande risk för sakligt obefogade inskränkningar i möjligheten att på mest ändamålsenligt sätt utnyttja våtmarkerna.

Under hänvisning till det anförda avstyrker hovrätten departementsför- slaget om att införa en tillståndsprövning av länsstyrelsen för markavvatt- ningsföretag. I andra hand föreslår hovrätten att en sådan prövning begrän- sas till att avse markavvattning för skogsbruk.

Sveriges lantbruksuniversitet: Sveriges våtmarker är en tillgång för olika slag av användning likaväl som andra markslag. Många våtmarker har som kategori kommit att skattas särskilt högt som skyddsvärda naturvårdsob- jekt. De har därigenom också tilldelats ett lämpligt skydd. En förutsättning för att skyddsvärdet skall kunna bedömas är. att de olika objekten är väl kända och karakteriserade. För närvarande är detta endast delvis fallet. En förstärkning av natttrskyddet på detta område är därför mest betjänt av en starkt utökad. systematisk inventering av landets våta marker. Det förslag till komplettering av NVL som nu föreslås har föga effekt så länge kunska- perna om våtmarkernas kvalité är så tunn som i nuläget. Förslaget innebär i huvudsak bara en ökning av det regelsystem som redan är i funktion. utan att skapa någon nämn 'ärd förstärkning av naturskyddet. Med den måttliga omfattning som dikning för närvarande har inom jord- och skogsbruk. särskilt rörande objekt som omfattas av VL: s bestämmelser. är det ingen orsak att påskynda införandet av ytterligare regleringar. Det är väsentli- gare att följa och värdera effekterna av redan gällande förordningar.

SLU anser att den föreslagna dubbelprövningen av markavvattningsfö- retagen ej är förenlig med ett rationellt handläggningsförfarande. 1 första hand bör resultaten av de lagskärpningar som genomförts på området under l984 inom ramen för vattenlagen och lagen om skötsel avjordbruks- mark utvärderas.

Om det trots allt bedöms angeläget att ytterligare stärka länsstyrelsernas

• Sida 56
•  Original

möjligheter att bevaka skador på naturmiljön kan detta lämpligen ske genom att införa generell skyldighet att till länsstyrelsen anmäla planerad markavvattning. med undantag för detaljdränering genom täckdikning. om det föreligger sannolika skäl att företaget ej leder till skador på naturmil- jön. Lämpligen kan detta ske genom tillägg i naturvårdslagens 20%. Läns- styrelsen får därmed kännedom om all markavvattning och har möjlighet att fungera som rådgivande rörande naturmiljön. Länsstyrelsen kan då också meddela föreläggande om prövning enligt vattenlagen om de anser detta erforderligt. Tillståndsprövningen kan på så sätt ske i ett samman- hang inom vattenlagens ram och med samtidigt beaktande av alla berörda intressen. Länsstyrelsen slipper ifrån den övergripande bedömning som en tillståndsprövning enligt 35 naturvårdslagen medför enligt det framlagda förslaget. Markavvattningsföretag kan vara komplicerade och kräva om- fattande sakkunskap och tekniskt utredningsunderlag om ett avvägt beslut skall kunna fattas.

Om naturmiljön trots den skärpta vattenlagen anses för svagt hävdad. bör lagreglerna i den nyligen antagna vattenlagen skärpas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen gjorde den 30 december 1983 en framställning till regeringen om handläggningen av ärenden röran- de våtmarksdikningen för virkesproduktion. Bakgrunden till framställning— en var främst att de nuvarande bestämmelserna rörande våtmarksdikning för virkesproduktion uppfattades som orationella av både skogsvårdssty- relsen och länsstyrelsen. Därför föreslogs vissa åtgärder beträffande bl.a. regelsystemet. så att våtmarksdikning i skogsmark så långt möjligt skulle kunna prövas ur såväl skogsvårds- som naturvårdssynpunkt enligt skogs- vårdslagstiftningen.

Länsstyrelsen anser i konsekvens därmed att markavvattningsföretag som endast berör skogsmark enligt skogsvårdslagens definition bör kunna undantas från tillståndsplikten. Anmälningsskyldigheten till skogsvårds- styrelsen skulle dock kvarstå beträffande sådana företag. Detta system leder till avsevärt färre tillståndsärenden för länsstyrelsen. särskilt på längre sikt.jämfört med det remitterade förslaget.

Vad gäller markavvattningsföretag förjordbruksändamål bedömer läns- styrelsen att endast ett fåtal kommer att utföras utan prövning även enligt vattenlagen. eftersom de oftast berör även enskilda intressen. Det före- slagna systemet bör därför knappast innebära någon nackdel ur rationali- tetssynpunkt. eftersom länsstyrelsen ändå i regel måste ta ställning i dessa ärenden redan nu.

För markavvattningsföretag. som berör våtmark som inte är att hänföra till skogsmark eller jordbruksmark. bör tillståndsplikt enligt naturvårdsla- gen införas. I dessa ärenden. som med den av länsstyrelsen föreslagna ansvarsfördelningen skulle bli ganska få. skulle handläggningen bli avse- värt effektivare än vad som är möjligt med nuvarande bestämmelser.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att det nuvarande regelsyste- met för markavvattningsföretag inte fungerar bra och förändringar av det slag som framförs i det remitterade förslaget tillstyrks därför.

Länsstyrelsen föreslår dock. i likhet med vad som tidigare framförts. att

• Sida 57
•  Original

markavvattningsföretag i ren skogsmark undantas från tillståndsplikten. Skogsvårdslagen bör därför ändras så att dessa företag kan hanteras som anmälningsärenden enligt skogsvårdslagstiftningcn och att därvid skogs- vårdslagen 21 & om naturvårdshänsyn kommer att tillämpas.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot den slutliga utformningen av den föreslagna regleringen om tillståndsprövning av markavvattningsföretag. Lagförslaget tillstyrkes därför.

Länsstyrelsen vill dock föreslå att ett tillägg görs i 25% naturvårdsförord- ningen så att paragrafen (första stycket") även gäller markavvattningsföre- tag.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Att med de alltmer begränsade personella resurser som i dag står länsstyrelsen till buds behöva förordna om reservat i skyddsvärda våtmarker är orealistiskt. Förordnande kan endast bli förbe- hållet de allra mest skyddsvärda objekten.

Ett stort antal i och för sig skyddsvärda våtmarksområden löper därmed risk att negativt påverkas.

Mot bakgrund härav anser länsstyrelsen förslaget i föreliggande prome- moria välbetänkt och motiverat.

l promemorian föreslås att skyddsdikning inte skall omfattas av regler om tillståndsplikt. Länsstyrelsen delar denna uppfattning men vill samti- digt peka på att skyddsdikning i anslutning till översilningsmark. sump— skog. mosslagg etc. kan utgöra ett hot mot höga bcvarandevärden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker införandet av en förprövning av markavvattningsföretag i huvudsak i enlighet med förelig- gande förslag.

Beträffande s.k. skyddsdikning föreslår länsstyrelsen en mindre juste- ring av förslaget i enlighet med följande.

De gemensamma erfarenheter länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har av ca 5 års samråd enligt ZOå NVL om våtmarks- dikning för skogsproduktion är att det i många fall är svårt att dra skarpa gränser mellan skyddsdikning och produktionshöjande skogsdikning. Det har också visat sig att effekterna på nedströms liggande våtmarker. sjöar och vattendrag vid skyddsdikning i stort sett är av samma slag som de som uppkommer vid produktionshöjande dikningsföretag.

Länsstyrelsen föreslår med hänsyn till vad som ovan anförts att länssty- relsen ävcn ges möjlighet att föreskriva tillståndsprövning enligt lSCå NVL för skyddsdikning i de fall "det föreligger sannolika skäl att företaget leder till skador på naturmiljön".

Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen finner att det förslag till till- ståndsplikt som nu utarbetats på riksdagens uppdrag är ändamålsenligt utformat för att uppnå målet med ett förbättrat skydd för våtmarkerna utan alltför komplicerad prövning eller onödig dubbelprövning.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör handläggningen av tillståndsären- dena enligt naturvårdslagen kunna belysa även andra allmänna intressen

• Sida 58
•  Original

på ett sådant sätt att den sökande skall kunna bedöma om prövningsplikt enligt vattenlagen föreligger eller ej. I det stora flertalet fall kommer det sannolikt endast att erfordras prövning enligt naturvårdslagen om det inte finns motstående enskilda intressen. Eftersom prövning enligt naturvårds- lagen förutsätts kunna ske under enklare former och tidigare i planerings- processen än enligt vattenlagen. kan därigenom en förenkling uppnås samtidigt som naturvårdens möjligheter att bevaka de oskadade och värde- fulla våtmarkerna förbättras.

Länsstyrelsen tillstyrker att förprövning av vattenavledningsföretag in- förs i naturvårdslagen i enlighet med framlagt förslag.

Lantbrukarnas Riksförbund: LRF konstaterar att Sverige omfattar bety- dande våtmarksarealer. Enligt riksskogstaxcringen är arealen drygt 7 mil- joner hektar. ] statens naturvårdsverks våtmarksinventering utpekas 3 600 våtmarksområden såsom skyddsvärda. omfattande 800000 hektar. Cirka 300 av dessa områden är särskilt skyddsvärda.

Enligt förbundets bedömning kommer under l980-talet Sveriges åker- areal att hållas i stort sett oförändrad. Marginellt kan ske nyodling för att erhålla bättre arronderingsförhållanden. Torrläggning av våtmarker för att erhålla utökat produktionsunderlag för livsmedel erfordras inte. Däremot behövs ständigt ett underhåll och en förbättring av markavvattningen för att hålla landets nuvarande åkerareal i god hävd. Härvid berörs främst våtmarker i anslutning till åkermarker inom samlade jordbruksområden. LRF vill understryka det angelägna i att inte erforderliga torrläggningsåt- gärder avseende befintlig åkermark onödigtvis försvåras.

Dikning av våtmarker för skogsproduktion har sedan länge pågått i Sverige. Härigenom har åstadkommits en angelägen ökning av skogsarea- len ävensom av tillgången till vedråvaror. Skogsstyrelsen har bl.a. med utgångspunkt från virkesförsörjningsutredningen upprättat ett långsiktigt program för dikning inom skogsbruket. Härvid har naturvårdsintresset beaktats.

I samband med att riksdagen 1979 antog ny skogsvärdslag (19792429) beslutade regeringen om generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmäla våtmarksdikning till samråd enligt 20% naturvårdslagen och 23% naturvårdsförordningen. Dikning bör, enligt Skogsstyrelsens tillämpnings- föreskrifter. helt eller delvis undvikas på sådana våtmarker som är särskilt skyddsvärda. För sådana våtmarker utgår heller inget statsbidrag för skogsdikning. LRF konstaterar mot bakgrund av det sagda att väl funge- rande rutiner för samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelserna tillskapats och även vinner tillämpning så vitt gäller markavvattningsåt- gärder inom skogsbruket. Enligt förbundets förmenande är rådande ord- ning ur allmän synpunkt fullt tillfredsställande.

Någon motsvarighet till samrådet enligt 23.5 naturvårdsförordningen finns inte vid markavvattning för jordbruksändamål. Genom de ändringar som nyligen företagits i lagen (1979z425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). har emellertid lantbruksnämnderna fått ett ökat ansvar för frågor om naturvårdshänsyn inom jordbruket. Vattenlagens prövnings- regler och lantbruksnämndernas rådgivande verksamhet torde vara till-

• Sida 59
•  Original

räckligt skydd för de allmänna intressena härvidlag. LRF vill i samman- hanget peka på den tillståndsplikt för vattenföretag som återfinns i gällande vattenlag. ] vattendomstols prövning ingår att naturvårdsintresscn skall beaktas. Den föreslagna tillståndspliktsregeln enligt naturvårdslagen inne- bär att man inför en dubbelprövning av markavvattningsföretag. Det blir här fråga om en verklig dubbelprövning eftersom verkningarna av ett och samma företag från naturvårdssynpunkt skall bedömas både enligt vatten- lagen och naturvårdslagen. I motsats till förslagsställarna anser LRF att dubbelprövningen kan bli både betungande och byråkratisk. Därför skulle tillstånd enligt vattenlagen inte behövas annat än i speciella fall. LRF anser att grunderna härför är dåligt utvecklade.

Av utredningen framgår vidare att om prövning enligt naturvårdslagen utmynnar i ett tillstånd torde markägaren därför kunna göra den bedöm- ningen att det är uppenbart att inte allmänna intressen skadas. Innan han gör denna bedömning bör han samråda med länsstyrelsen i dess egenskap av tillsyningsmyndighet enligt vattenlagen.

Naturvårdsplaner upprättas löpande av landets länsstyrelser. Medels dessa rullande planer kan värdefulla våtmarker redovisas och kombineras med förslag till skyddsåtgärder med stöd av naturvårdslagen. Inventering- arna underlättar samtidigt länsstyrelsernas behandling av torvtäktsärenden och ärenden om samråd för dikning enligt naturvårdslagens 18 och 20%. Dessa planer möjliggör ställningstagande till separata skydd enligt exem- pelvis 7å naturvårdslagen (naturreservat).

Sammanfattningsvis konstaterar LRF att gällande lagstiftning och praxis ger vedebörande myndigheter fullgoda möjligheter att skydda angelägna våtmarker. Myndighetsinflytandet över markavvattningsföretag är redan i dag mycket betydande. Att införa ytterligare tillståndsregler leder således knappast till att våtmarksskyddet förbättras.

LRF kan för sin del heller inte acceptera att nya tillåtlighetsregler införs i naturvårdslagen med verkan att markägares rätt till ersättning för hinder i pågående markanvändning går förlorad. Enligt förbundets uppfattning ut- gör i vart fall normala rationaliseringsåtgärder - såsom t. ex. markavvatt- ning inom skogsbruket och jordbruket - ett led i pågående markanvänd- ning.

LRF avstyrker i promemorian upptaget lagförslag.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen: Skogliga våtmarker. dvs. relativt torra gräs- och rismyrar med ett befintligt någorlunda tätt träd- eller plantbestånd samt s.k. försumpad skogsmark. innehåller en betydan- de virkesproduktionspotential. Samtidigt behövs för frigörande av denna potential betydande ekonomiska insatser i form av kompletterande dik- ning. gödsling och iståndsättande beståndsåtgärder.

De aktuella arealerna är också i betydande grad redan tidigare dikade om än på ett sätt som ej varit fullt tillräckligt för beståndets utveckling. Efter olika inventeringar har man med förvåning konstaterat att sådana arealer förekommer långt vanligare än som tidigare varit känt. Det bör dock påpekas att för skogsbruket är detta förhållande naturligtvis inte obekant. Inventeringarna konstaterar också att våtmarker är ett vidsträckt och

• Sida 60
•  Original

synnerligen varierande begrepp. De våtmarkstypcr som är av intresse för skoglig virkesproduktion omfattar bara en viss del av dessa typer. Öppna blöta fågelmyrar och andra särcgna typer med särskilda naturvärden är inte av intresse ur skoglig synpunkt. En uppodling av sådana typer innebär betydande biologiska svårigheter med mycket osäkra resultat samt dessut- om orealistiska kostnadsinsalscr.

Det är vår uppfattning att dikning av skogliga våtmarker med redan befintligt men stagnerat plant- eller trädbestånd innebär en vitalisering och berikning av hela ekosystemet såväl ur fauna som florasynpunkt. För dessa våtmarkstypcr gäller därför inte det generaliserande påståendet på sidan ll i promemorian: "De åtgärder som utförs för markavvattning påverkar landskapsbilden samt förändrar naturmiljön på ett sådant sätt att livsbetingelserna för djur och växter som är anpassade till våtmarksmiljön förstörs eller försämras." Påståendet är naturligtvis fullt giltigt för flera andra våtmarkstypcr.

Beträffande de skogliga våtmarkerna finns idag en etablerad rutin inne- bärande samråd med länsstyrelserna via anmälning av objekt till skogs- vårdsstyrelsen. Det är vår erfarenhet att denna form fungerar utmärkt och att god kompetens för bedömning och rangordning av såväl naturvärden som skogsbruksvärden successivt etablerats på dessa myndigheter. Urval av objekt för anmälning sker i regel med stor hänsyn till redan utförda inventeringar och i förberedande samråd med berörda handläggare. Det är vår erfarenhet att hänsyn alltid tagits till de särskilda synpunkter och önskemål ur naturvårdssynpunkt som framförts. Vi utgår därför ifrån att när naturvårdsverket enligt sid. 3 menar ”att det i många fall varit svårt att med tillräcklig styrka hävda naturvårdsintressen i samband med torrlägg- ningsföretag" detta måste avse andra typer av företag än virkesproduktion på skogliga våtmarker. Om så ändå inte är fallet måste man tyda det så att naturvårdsintressena i dessa särskilda fall trots allt förmodlingen inte varit särskilt starka och välmotiverade.

Mot ovanstående bakgrund vill vi föreslå att undantag för föreslagen tillståndsprövning enligt NVL generellt skall ges för företag som avser virkesproduktion på skogliga våtmarker. Begreppet skogliga våtmarker bör härvid relativt enkelt kunna preciseras varvid ett kriterium t. ex. bör vara ett befintligt bestånd av viss definierad beskaffenhet.

Förslaget innebär att nuvarande väl fungerande former ej störs och att onödig byråkratisering undviks i en fråga där en lagändring i praktiken inte skulle medföra någon egentlig skillnad i de slutliga objektsvalen.

Svenska Naturskyddsföreningen: Föreningen konstaterar att förslaget till sin innebörd ligger mycket nära förslag som föreningen själv framfört i flera sammanhang. Föreningen välkomnar och tillstyrker förslaget.

2. RESURSER, KOSTNADER

Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen delar inte uppfattningen att lant- bruksnämndernas befattning med ovan redovisade yttranden kan ske utan nämnvärt merarbete. Enligt styrelsens bedömning medför förslaget på

Prop. 1985/86: 159

• Sida 61
•  Original

jordbrukets område att flera hundra ärenden per år skulle bli föremål för förprövning enligt naturvårdslagen till en arbetsinsats för lantbruksnämn- derna om 4—6 årsverken per år.

Kunskapen inom länen vad gäller naturvårdens intressen finns samlad hos länsstyrelserna. Det föreslagna utredningsförfarandet innebär att lant- bruksnämnderna i flertalet fall måste bedriva arbetet tillsammans med länsstyrelsens personal. Denna personal måste dessutom såvitt styrelsen förstår pröva nämndens yttrande innan länsstyrelsen fattar beslut. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är det att föredra att länsstyrelsen svarar för naturvårdsutredningen i ärendet. Styrelsen avstyrker därför det före- slagna utredningsförfarandet.

Skogsstyrelsen: l promemorian diskuteras arbetsbelastningen till följd av tillståndsplikten. Det anses att skogsvårdsstyrelsernas arbete med att be- döma även naturvärdena inte skulle leda till nämnvärt merarbete. Skogs- styrelsen delar inte denna uppfattning. Den skogliga lämpligheten kan i de flesta fall bedömas snabbt och utifrån uppgifter i t.ex. skogsbruksplaner vars omfattning ökar i snabb takt. Utkrävande av naturvårdshänsyn förut- sätter väl underbyggda skäl och alltid besök i fält. Skogsvårdsstyrelserna ägnar f.n. ca 400 tjänstgöringsdagar per år åt samrådsförfarandet vid ca 1500 dikningsföretag. Skogsstyrelsen bedömer att antalet dagar vid till- ståndsprövning måste minst fördubblas. kanske tredubblas. Kostnadsök- ningen blir ().5— 1 milj. kr. per år.

Eftersom inga avgifter föreslås får det antas att tillståndsprövningen enligt NVL skall betalas av det allmänna varvid tillståndet är förenat med en mindre avgift för sökanden enligt expeditionskungörelsen. Skogsvårds— styrelsernas dagar för samråd finansieras ur anslaget D3 Skogsvårdstyrel- serna: Myndighetsuppgifter. Enligt anvisningarna för AF [%%/87 skall för detta anslag redovisas en minskning med 5% under en treårsperiod dvs. med ca 5000 myndighetsdagar för skogsvårdsstyrelserna. Under dessa förhållanden anser inte Skogsstyrelsen att ett ytterligare behov av 400—800 dagar för tillståndsprövning är en rimlig prioritering med hänsyn till andra viktiga verksamheter som organisationen ålagts att utföra.

Domänverket: Enligt domänverkets mening underskattas i promemorian det merarbete. som tillståndsprövningen enligt NVL skulle medföra. En formell tillståndsprövning ställer trots allt andra krav på handläggningen och är mera arbetskrävande än ett enkelt samrådsförfarande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: En tillståndsprövning enligt naturvårdsla- gen av alla markavvattningsföretag. (uppskattningsvis ca 300 ärenden per år i Kronobergs län), skulle till en början innebära en avsevärt ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen.

På längre sikt kommer tillsynen över bl.a. efterlevnaden av lämnade tillstånd att kräva ökade resurser. Länsstyrelsen är angelägen om att framhålla skillnaden i behovet av tillsyn mellan tillståndsprövning och anmälningsförfarande.

• Sida 62
•  Original

Länsstyrelsen i Västerbottens län: De föreslagna ändringarna kommer att innebära viss ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen. Länsstyrelsen avser dock att tillsammans med skogsvårdsstyrelsen och lantbruksstyrelsen söka utveckla rationella och tidsbesparande rutiner för handläggning av markavvattningsföretag enligt NVL.

Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen bedömer att den föreslagna tillståndsprövningen kommer att kräva något större resurser än nuvarande samrådsförfarande. I gengäld kommer sannolikt länsstyrelsens insatser vid prövning av vattenavledningsföretag enligt vattenlagen att minska. varför den totala resursåtgångcn inte påverkas alltför mycket.

Prop. 1985/86: 159

• Sida 63
•  Original

De remitterade förslagen

] Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964: 822.)' dels att 5, 20 och 37 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 18 e &. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar regering- en.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger för var- je särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalparken eller el- jest vistas där ("it-'ensom angående ordningen i övrigt inom området. som finnas erforderliga för att tryg- ga ändamålet med nationalparken.

Föreslagen lydelse

Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar regering- en eller den myndighet som rege- ringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalparken eller annars vistas där och även an- gående ordningen i övrigt inom om- rådet. som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.

18cé

' Lagen omtryckt 1974: 1025.

Åtgärder som utförs för att av- vattna mark,för att sänka eller tap- pa ur en sjö ellerför att skydda mot vatten. när s_vftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet-för något visst ändamål (markavvattning), för inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Till- stånd till detaljdränering genom täckdikning krävs dock endast om detföreligger sannolika skäl attfö- retaget medför menlig inverkan på naturmiljön.

Tillstånd behövs inteför markav- vattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har läm- nats enligt lagen (1985: 620) om vis- sa torv _wdig/teter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vatt- nets djup eller läge.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om en markavvattning inte skul- le medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område.

för regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. länsstyrelsen beträffande detta områdeföreskri- va undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligtff'irsta stycket.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller mot- verka menlig inverkan på naturmil-

jön avföretaget.

20 &:

Kan arbetsföretag. som ej omfat- tas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 å. komma att väsentligt ändra naturmiljön. skall, innan företaget utföres. samråd ske med länsstyrel- sen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan fö- reskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger länsstyrel- sen förelägga företagaren att vid- taga de åtgärder som finnas erfor- derliga för att begränsa eller mot— verka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om- råde. som ingåri fastställd general- plan. stadsplan eller byggnadsplan. och ej heller företag vartill till- stånd lämnats enligt vattenlagen (l983:29l) eller miljöskyddslagen (19691387).

Kan arbetsföretag. som ej omfat- tas av tillståndstvång enligt 18. [8 (' eller 19 &. komma att väsentligt ändra naturmiljön. skall. innan fö- retaget utföres. samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskil- da slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får länsstyrel- sen förelägga företagaren att vid- taga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf skall ej avse bebyggelse inom områ- de. som ingår i fastställd general- plan. stadsplan eller byggnadsplan. och ej heller företag vartill till- stånd lämnats enligt vattenlagen (l983:29l) eller miljöskyddslagen (1969: 387).

37 .53 Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5. 8. 10. 11 eller 14 5. 16 & andra stycket eller 19 ä.

2. bryter mot 16 5 första stycket första punkten eller. om ej gärningen är ringa. mot 16 & första stycket andra punkten.

3. bryter mot 17 5 andra stycket. om ej gärningen är ringa.

: Senaste lydelse 1983: 654. 3 Senaste lydelse 1982: 1097.

• Sida 65
•  Original

Nuvarande lydelse

4. utför täkt istrid mot 18 ,Ö' eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till täkt,

Föreslagen lydelse

4. utför täkt eller markavvatt- ningsåtgärd utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller [8 (' $$ eller bryter mot villkor eller ]iireskri/ier som har meddelats i samband med sådant tillstånd.

5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a & eller 20 & första stycket.

6. bryter mot 22 & första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket.

7. åsidosätter stadgandet i 23 s. om ej gärningen sker på plats. till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn. eller gärningen är ringa. eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a 5 eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

Utbyte av brott som avses i förs- ta stycket 4 skall förklaras förver- kat. om det ej är uppenbart Obi/ligt.

Utbyte av brott som avses i förs- ta stycket 4 skall förklaras förver- kat. om det ej är uppenbart aska"- ligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Beträffande markavvattningsföretag, för vilka ansökan om förordnande av förrättningsman att handlägga förrättning enligt vattenlagen(1983: 291) eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit till länsstyrelsen före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1986: 000) om ändring i naturvårdslagen(1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 3 & naturvårdslagen(1964:822) i paragrafens lydelse enligt lagen (19861000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3 5'

Vid prövning. av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7— 11 åå. 13 5. 18 5 första. andra och fjärde styckena. 19 & samt 20 & and- ra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbe- stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motver- kas, får dock mindre avvikelser gö- ras.

Beslut i frågor som avses i 7— 11 55. 13 s. 18 & första. andra och fjärde styckena, 18 e 55. 19.5 samt 20 å andra stycket får inte medde- las i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. får dock mindre av- vikelser göras.

' Nuvarande lydelse enligt prop. 1985/86: 90.

• Sida 66
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 1 1 mars 1986

Närvarande: f.d. justitierådet Hult. regeringsrådet l)ahlman.justitierådet Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986 har regering- en pä hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till

1. lag om ändring i naturvårdslagen(1964: 822).

2. lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen(19641822 .

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Ericsson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1985/86: 159

• Sida 67
•  Original

J ordbruksdepartementet Prop

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1986

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt. Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Wickbom. Johansson. Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om ändring i naturvårdslagen(.1964z822) m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 mars 1986) över förslag till

1. lag om ändring i naturvårdslagen(1964: 822 .

2. lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen(1964: 822).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin- ran och hemställer att regeringen. efter vissa redaktionella ändringar. föreslår riksdagen att anta förslagen.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1986

• Sida 68
•  Original