Prop. 1987/88:121

om extra höjning av basbeloppet m.m.

Regeringens proposition

1987/88: 121 www

om extra höjning av basbeloppet m.m. Prop. 1987/88: 121

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 februari 1988 för de åtgärder och det ända— mål som framgår av föredragandcns hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. S igurdsen

1 Inledning

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda till andra påföljder än enbart böter. Registret förs av rikspolisstyrel- sen. Styrelsen och polismyndigheter ute i landet för också olika slag av polisregister. Bestämmelser om dessa register finns i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).

Den 1 januari 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från krimi— nalvårdsstyrelsen till rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen. som var en del i uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem. sammanfördes registret med det centrala personregister som rikspolissty- relsen då förde. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB. kallas person— och belastningsregistret (PBR).

Samarbetsorganet (Ju 1968159) för rättsväsendets informationsssystem (SARI) överlämnade i mars 1982 tilljustitiedepartementet rapporten Regis- terlagstiftning inom BROTTSRI. Rapporten. som upprättats av en arbets- grupp inom SARI. innehåller bl.a. förslag till en lag om brottsregister. avsedd att reglera person- och belastningsregistret. Rapporten har remiss- behandlats.

Frägan om enskilda skall få rätt att ta del av uppgifter om sig själva i kriminal- och polisregistren har tagits upp i skilda sammanhang på senare år. Bl.a. behandlas den i dcpartementspromemorian (Ds .lu 1981:6) De registrerades rätt till insyn i kriminal- och polisregistren. Promemorian innehåller förslag till ändringar i kriminalregister- och polisregisterlagarna. Även den har remissbehandlats. ' Frågan om insyn i kriminal- och polisregistren har också uppmärksam- mats av riksdagen. Senast har justitieutskottet i ett av riksdagen godkänt betänkande (JuU 1984/85z77) våren 1985 uttalat att utskottet med hänsyn till frågans principiella vikt utgick från att riksdagen så snart som möjligt skulle få tillfälle att ta ställning till ett förslag i ämnet.

Inom justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds .lu 1985z8) Brottsregister. i huvudsak grundad på SARlzs förslag. 1 7

• Sida 8
•  Original

promemorian lämnas förslag till en lag om brottsregister. Vidare föreslås en vidgad rätt till registerinsyn för enskilda beträffande uppgifter om dem själva. 1 promemorian tas också upp en rad andra frågor som har anknyt- ning till den aktuella regleringen.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissin- stanser. som avgett yttranden bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende. En sammanställning av yttrandena har upprättats ijustitiedeparte- mentet och ftnns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dn 3002—85).

Det är min avsikt att nu ta upp vissa av de frågor som behandlas i promemorian. Jag kommer här att föreslå ändringar i kriminalregisterlagen i syfte att ge de registrerade rätt till insyn i vad som är antecknat om dem själva. Jag kommer också att behandla frågan om registrering av s.k. förspaningsuppgifter och om utlämnande till utlandet av uppgifter i polisre- gister. Som kommer att framgå anserjag däremot att det inte nu är möjligt att genomföra en mera genomgripande reform av registerlagstiftningen. Det pågår nämligen för närvarande ett omfattande tekniskt utvecklingsar- bete pä området. som inte lämpligen bör vara beroende av lagtekniska lösningar i olika detaljfrågor. Slutligen skalljag ta upp en framställning den 21 oktober 1987 från rikspolisstyrelscn om att inrätta av ett dataregister över sakkunnigutlåtanden hos statens kriminaltekniska laboratorium. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 .

Framställningen har remissbehandlals. Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). datainspektionen och Sveriges advokatsamfund. Yttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 87—2811). Datainspektionen har därutöver avgett ett yttrande enligt 2 a .5 datalagen (1973z289). Det bör fogas till protokollet som bilaga 3 .

Jag redovisar mina överväganden under fem huvudrubriker, nämligen — brottsregistreringen (avsnitt 2)

— de registrerades rätt till insyn (avsnitt 3) — registrering av förspaningsuppgifter (avsnitt 4) — uppgifter till utländska polismyndigheter m.fl. (avsnitt 5) — utlåtandcregister hos statens kriminaltekniska laboratorium (avsnitt 6).

2 Brottsregistreringen

Min bedömning: Någon genomgripande förändring av kriminal- och polisregisterlagstiftningen bör inte genomföras för närvarande. En sådan bör avvakta den tekniska översyn av rättsväsendets informa- tionsssystem som nu pågår. När denna översyn är klar är det min avsikt att föreslå en enhetlig reglering av registerfrågorna.

Promemorian innehåller ett förslag till lag om brottsregister som skall ersätta den nuvarande regleringen.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget om en_ny rcglc- ring eller lämnat det utan erinran. Vissa instanser har pekatlpå den pågåen- de översynen av BROTTSRl-systcmen och har därför föreslagit att ett

• Sida 9
•  Original

genomförande av en ny reglering skjuts på framtiden. Sådana synpunkter har framförts av rikspolisstyrelsen. statskontoret och riksrevisionsverket.

Bakgrunden till min bedömning:

Utvecklingen av brottsregistreringen m.m. För en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att samla in och bevara uppgifter om brott. om misstänkta och dömda personer samt om försvunna och tillvaratagna föremål m.m. För att straffrättens regler om bl. a. sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpats är det vidare nödvändigt att registrera t.ex. ådömda påföljder, villkorliga frigivningar och prövotidcr. Uppgifter om brott och om ådömda påföljder kan också behövas vid Prövning av ansökningar om t.ex. till- stånd att föra motorfordon eller inneha skjutvapen.

För att uppgifter av sådant slag skall kunna bli till största möjliga nytta för brottsbekämpningen och rättstillämpningen måste de uppenbarligen ställas samman på ett överskådligt sätt. I detta syfte upprättas register inom bl.a. polisVäsendet.

Beteckningen register ärinte något enhetligt begrepp. Ett grundläggande kännetecken är emellertid att ett register skall vara ägnat att underlätta sökandet efter information av visst slag. Informationen är därvid i allmän- hct relaterad till ett sökbegrepp som användaren måste begagna. såsom exempelvis personnamn, födelsetid. registreringsnummer eller liknande.

kriterier.

Brottsregister har förts i Sverige sedan 1800-talet. till en början spontant vid vissa lokala polismyndigheter. Ett mera centralt register utvecklades inom ramen för utgivandet av tidningen Polisunderrättelser. Det var ett register över efterlysta personer. Statens kriminaltekniska anstalt inrätta- - des år 1939 och fick ta över utgivningen av Polisunderrättelser liksom en del andra polisregister som vuxit fram i samband med kriminalteknikens utveckling. Dessa register avsåg'exempelvis uppgifter om kända brotts- lingars signalement. fingeravtryck. öknamn. kännetecken och tillväga- gångssätt.

I samband med att staten år 1965 övertog huvudmannaskapet för po- lisväsendet bestämdes att den nyinrättade rikspolisstyrelscn skulle ta över ansvaret för de centrala polisregistren. Anstaltens register flyttades då över till styrelsen. Genom-dessa åtgärder aktualiserades frågan om en genomgripande översyn av den författningsmässiga regleringen av polisens registratur—er som då ännu till stor del baserades på ett cirkulär från år 1877. Idet sammanhanget tillkom också den lagstiftning som fortfarande reglerar polisens registerhållning — den centrala såväl som den lokala — nämligen lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagcn). Lagen komp- letteras av polisregisterkungörelsen ( 1969z38).

Vid sidan av denna utveckling har också en central straffregistrering utvecklats. 1 lagen (1900z82 s.._1) om straffregister föreskrevs att ett cen- tralt straffregister fr.o.m. år 1901 skulle föras ijustitiedepartemcntet'. Uppgiften överfördes fr.o.m. år 1915 till dåvarande fångvårdsstyrelsen. I samband med förberedelsearbetet på brottsbalken fick denna registrering en ny reglering genom den alltjämt gällande lagen (1963: 197) om allmänt

• Sida 10
•  Original

kriminalregister (kriminalregisterlagen"). till vilken kriminalregisterkungö— relsen (1973158) ansluter.

För polis- och kriminalregistrens utveckling har tillkomsten av rättsvä- sendets informationssystem (RI-systemet) haft stor betydelse. Uppbygg- naden av RI-systcmet påbörjades år 1967. Syftet med projektet är att genom automatisk databehandling förenkla och förbättra informationsut- bytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet samt mellan dessa myn- digheter och andra myndigheter med vilka de har ett frekvent informa- tionsutbyte. Projektet leds av SARI. Rl-systemen är reglerade i kungörel- sen (197015 17) om rättsväsendets informationssystem (RI-kungörelsen).

De system som hittills har utvecklats inom ramen för Rl-projektet tillhör med några få undantag tre huvudgrupper. nämligen — | System för brottmålsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt för förfarandet inom kriminalvården (BROTTSRI) — 2 System för lagstiftningsförfarandet i vid mening och rättspraxis (RÄTTSDA'I'A/LAGRI'). Inom denna grupp utvecklas rutiner för diariefö- ring, beslutsregistrering, textbehandling och informationssökning — 3 System för planering och uppföljning inom rättsväsendet (PLANRI).

Ett av de första resultaten av RI-projektet var att det centrala belast- ningsrcgistret (personregistret) hos rikspolisstyrelsen tekniskt samordna- des med det allmänna kriminalregistret. Detta skedde, som jag inlednings- vis nämndc, när rikspolisstyrelscn fick ansvaret även för det senare regist- ret (se prop. 1970:54). Det samordnade registret. som förs med hjälp av automatisk databehandling. fick beteckningen person- och belastningsrc- gistret. PBR. Den rättsliga regleringen av de båda registren i polisregister- lagen och kriminalregisterlagen lämnades emellertid i princip oförändrad.

Här bör också nämnas att frågor om kriminalregister har uppmärksam- mats inom Europarådet. Rådets ministerkommitté antog i juni 1984 en rekommendation R(84)10 om kriminalregister och rehabilitering av dömda personer. Som en huvudpunkt i rekommendationen anges att kriminalre- gister i princip är avsedda för att myndigheterna inom rättsväsendet skall kunna fatta riktiga beslut och att användning av registret för andra ändamål bör begränsas så mycket som möjligt. Hösten 1987 antog Europarådet en rekommendation R(87)15 som berör användningen av personuppgifter inom polissektorn. Enligt rekommendationen skall. om det är möjligt. den enskilde informeras om att uppgifter samlats in om honom när det inte längre är till fötfång för polisverksarnheten. Rekommendationen ansluter till Europarådets konvention av år 1931 om skydd för enskilda vid automa- tisk databehandling av personuppgifter.

Den nuvarande regleringen Som jag redan har nämnt är det allmänna kriminalregistret i tekniskt hänseende samordnat med det centrala personregistret hos rikspolisstyrel- sen, PBR. För de olika delarna av det samordnade registret gäller skilda rcgelkomplex. För det allmänna kriminalregistret finns bestämmelser i kriminalregisterlagen och kriminalregisterkungörelsen. medan rikspolis- styrelscns centrala personregister — liksom övriga polisregister — regleras

• Sida 11
•  Original

av bestämmelserna i polisregisterlagcn och polisregisterkungörelsen. Rent tekniskt är fråga om ett sammanfört register som innehåller dels alla uppgifter som ingår i kriminalregistret, dels de uppgifter som ingår i det centrala personregistret. De uppgifter som ingår i kriminalregistret kan sägas vara ”märkta" på ett sätt som gör det möjligt att skilja dem från övriga uppgifter.

Innehållet i det allmänna kriminalregistret regleras av 2—6 åå kriminal- registerlagen. Registret innehåller sådana uppgifter som behövs i domsto- larnas verksamhet för att brottsbalkens regler om bl. a. sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I enlighet härmed registreras bl. a. uppgifter angående domar på fängelse, villkorlig dom och skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård Där finns också uppgifter om förvandlingsstraff för .böter.

Begreppet polisregister definieras i l & polisregisterlagcn. Enligt detta lagrum förstås med polisregister ett register som förs hos rikspolisstyrelscn eller annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts. eller om någons vandel i övrigt. Dock skall det allmänna kriminalregistret inte anses som polisregister. Innehållet i polisregister skall enligt 2 5 första stycket polisregisterlagcn begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Enligt 10 a & polisre- gisterlagen får hos generaltullsstyrelsen eller någon annan tullmyndighet föras register som behövs för den brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. Innehållet i sådana register skall begränsas till vad som behövs för detta ändamål.

Närmare föreskrifter om innehållet i rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2—7 åå polisregisterkungörelsen. Dessa föreskrifter innebär att även uppgifter om vissa bötesdomar får antecknas. Vidare får i polisregis- ter uppgifter föras in bl. a. om den som är misstänkt för brott vars registre- ring är av särskild betydelse för brottsspaning. Närmare föreskrifter om innehållet i lokala polisregister har med stöd av 13 & polisregisterkungörel- sen meddelats av rikspolisstyrelscn.

PBR är det största centrala polisregistret. Från PBR kan bl. a. kriminal- registerutdrag och polisregisterutdrag framställas på maskinell väg. Krimi- nalregisterutdragen innehåller de uppgifter som har antecknats enligt 2— 6 55 kriminalregisterlagen. Normalt skall dock vissa anteckningar inte tas med. Det gäller om den senaste registreringen är så gammal — 10 år — att reglerna om s.k. rehabilitering tar vid (_ 10 å). Ifråga om utdrag till enskilda gäller i stället en tidsgräns på fem år, och i sådana utdrag skall dessutom en del andra uppgifter avskiljas. Polisregisterutdragen innehåller med nyss nämnda förbehåll flertalet av de uppgifter som har antecknats enligt 2— 7 åå polisregisterkungörelsen. Polisregisterutdragen är mer innehållsrika än kriminalregisterutdragen särskilt i fråga om påföljder och andra person- data.

Som exempel på andra centrala polisregister kan nämnas signalements- och känneteckensregistret, fotoregistret. fingeravtrycksregistret. det s.k. U-boksregistret (som bl.a. innehåller uppgifter om utvisningar) och det allmänna spaningsregistret (ASP).

• Sida 12
•  Original

Förutom de bestämmelser jag nu nämnt är också vissa föreskrifter i datalagen (1973:289) av intresse i det. här sammanhanget. I datalagen har begreppet personregister grundläggande betydelse. Enligt l % datalagen förstås med personregister register, "förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller upplysning som avser enskild person. såvitt upplysningen kan hänföras till den som avses med uppgiften. Andra personregister än sådana som en enskild har uteslutande för personligt bruk får enligt 2 och 2 a 55 datalagen inte inrättas eller föras utan licens, och i vissa fall tillstånd. av datainspek- tionen. Tillstånd behövs dock aldrig för personregister vilkas inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen (s.k. statsmaktsregister). I sistnämnda fall skall dock yttrande inhämtas från datainspektionen innan registret får inrättas.

Särskilt stränga regler gäller enligt 4 & datalagen beträffande personre- gister som skall innehålla uppgift om att någon misstänks eller har dömts eller straffats för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt någon av de i paragrafen uppräknade författningarna. Tillstånd att inrätta eller föra ett sådant register får meddelas någon annan än en myndighet, som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över uppgifter av nämnt slag, endast om synnerliga skäl föreligger.

Skälen för min bedömning: Förslaget i departementspromemorian om en enhetlig brottsregisterreglering skall ses mot bakgrund av det förhållandet att den nuvarande lagstiftningen kan sägas inte stämma överens med de faktiska förhållandena. eftersom den är utformad från den utgångspunkten att det allmänna kriminalregistret och det centrala polisregistret utgör två skilda register som förs manuellt. För egen del är jag liksom remissinstan- serna positivt inställd till tanken på en sammanhållen lagstiftning om person- och belastningsregistret. Det är angeläget att den rättsliga regle- ringen anpassas till den verklighet som råder. Den i promemorian föreslag- na lösningen med en lag om brottsregister förefaller utifrån dessa synpunk- ter vara ändamålsenlig. Enligt min mening är det också mycket som talar för att en sådan mer samlad reglering skulle göra den aktuella lagstiftning- en mera överskådlig och mindre svårtillgänglig än den otvivelaktigt är i dag.

Emellertid har flera remissinstanser ansett att man bör avvakta det utvecklingsarbete som för närvarande pågår vad gäller rikspolisstyrelsens ADB-register. SARI tillsatte sålunda år 1985 en särskild arbetsgrupp med uppgift att se över frågor som gäller den framtida utformningen av BROTTSRI. Enligt vad jag har inhämtat räknar arbetsgruppen med att under första halvåret 1988 kunna redovisa en mera samlad bild av hur ett framtida BROTTSRI kan komma att gestalta sig. Gruppen skall vidare ta fram en utvecklingsplan för genomförandet av sina förslag.

Som jag ser det är det mycket angeläget att det föråldrade och komplexa systemet för PBR ses över. Systemet har varit i användning i 10—15 år. Det har utvecklats för polisväsendets första datorsystem. Programmen har under årens lopp van't föremål för upprepade modifieringar. Systemet kan därför betraktas som tämligen omodernt. Det är också svåröverskådligt och dyrbart att underhålla. Även till synes små modifieringar innebär ett arbete som blir tidsödande och kostsamt.

Prop. 1987/88: 122

• Sida 13
•  Original

Behovet av en genomgripande förändring av det nuvarande systemet är således stort. Bl.a. bör registreringen av påföljder av betydelse för kör— kortsfrågor integreras med den registrering som i dag skeri PBR. Ett nytt system bör vidare vara mera flexibelt än det nuvarande så att ändringar kan göras utan stora kostnader t.ex. i fråga om registerinnehållet eller utdragens innehåll eller form.

Under den tid som behövs för den pågående översynen bör emellertid dagens PBR förändras i så liten omfattning som möjligt. Som framgått av det tidigare anförda är det aktuella systemet sådant att även begränsade förändringar medför omfattande och resurskrävande arbete. Det vore en- ligt min mening inte försvarbart att i detta läge genomföra en omfattande omarbetning av registerförfattningarna vilken med nödvändighet måste medföra ansenliga systemförändringar. Jag förordar därför att frågan om en mer genomgripande revision av registerförfattningarna får vila tills resultatet av SARI:s översyn föreligger.

3 De registrerades rätt till insyn

Mitt förslag: En enskild ges rätt att ta del av uppgifter i kriminalre- gistret som avser honom själv. Han skall därvid få del av ett utdrag av registret. På sikt bör även rikspolisstyrelsens centrala personre- gister öppnas för insyn. Med hänsyn till den tekniska översyn som nu pågår hos rikspolisstyrelscn föreslås dock inte för närvarande en motsvarande insyn i polisregistren. Vid uppbyggnaden av ADB-sys- temen hos rikspolisstyrelscn skall man arbeta efter den målsättning- en att det i framtiden bör vara möjligt att — med vissa undantag — ge enskilda insyn i all registrering av uppgifter som rör dem själva.

Promemorieförslaget: Enskilda ges rätt till insyn i det brottsregister som föreslås i promemorian — motsvarande person- och belastningsregistret — såvitt gäller uppgifter som rör dem själva, med undantag dock för uppgifter som avser misstanke om brott.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som uttalat sig i frågan är positiva till förslaget att enskilda skall få ta del av uppgifter om sig själva i brottsre- gistret. Vissa instanser framför dock farhågor för att utdragen kan komma att missbrukas genom att användas som strafflöshetsintyg.

Bakgrunden till mitt förslag: Nuvarande ordning

Enskilda har för närvarande bara undantagsvis rätt att ta del av uppgifter om sig själva i kriminal- och polisregistren. Enligt 7 kap. 17 å sekretessla- gen (1980: 100) gäller sekretess i sådan verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller polisregister för uppgifter som har tillförts registret. Detsamma gäller beträffande sådana register hos tullmyndigheter, som förs för samma ändamål som polisregister. Om ut-'

• Sida 14
•  Original

lämnande av sådana uppgifter gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen — bland dem den bestämmelse som anger att sekretess till skydd för en enskild inte gäller i förhållande till honom själv (4 5) — gäller inte i fråga om sekretessen enligt 7 kap. 17 å.

De författningar som sekretesslagen hänvisar till är kriminalregister- lagen och polisregistcrlagen samt därtill anslutande förordningar.

Anmärkas bör också att föreskriften i 10 & datalagen att en enskild har rätt att få underrättelse om vad ett personregister innehåller beträffande honom enligt en undantagsbestämmelse inte gäller för de register som förs enligt kriminal- och polisregisterlagarna (10.5 tredje stycket datalagen). Detta beror på följande föreskrifter '". registerlagarna.

Enligt9é kriminalregisterlagen får till en enskild lämnas utdrag ur krimina/registret beträffande honom själv 1. om han behöver utdraget för att få tillstånd att inresa. vistas. bosätta sig eller arbeta i främmande stat och regeringen i förordning medgivit. sådant utlämnande eller 2. om i annat fall. där den enskilde styrkt. att hans rätt är beroende av upplysning ur registret. regeringen har gett tillstånd till det. I 11 & kriminalregisterkungö- relsen anges under vilka ft.")rutsätttiingar rikspolisstyrelscn får lämna ut uppgifter i de fall som avses i punkt 1.

I 11 & kriminalregisterlagen finns Vidare bestämmelser om innehållet i de utdrag som lämnas till enskilda. Bestämmelserna avviker på några punkter från vad som gäller beträffande utdrag till myndigheter enligt 10 & samma lag. Utdragen till enskilda är inte fullt så utförliga.

Bestämmelser om utdrag till enskilda ur [Jolisregisler finns i 3 & 3 polis- registerlagcn. I stort överensstämmer de med vad som gäller för utdrag ur kriminalregistret. Utdrag ur polisregister får därutöver lämnas om den enskilde behöver det för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggande eller beivrande av brott och regeringen i förordning har medgett att utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål.

I 6 och 7 åå polisregisterlagen samt 19 & polisregisterkungörelsen finns bestämmelser om vad ett sådant registerutdrag till en enskild skall innehål- la. Bestämmelserna innebär bl.a. att anteckning om misstanke om brott skall tas med endast om åtal har väckts för brottet och att anteckning om åtal inte. skall tas med om den tilltalade har frikänts från ansvar för den åtalade gärningen genom lagakraftvunnen dom. Vidare skall anteckningar om bötesbrott redovisas bara i begränsad omfattning.

En enskild kan inte få något utdrag ur de register. som tullmyndigheter får föra enligt 10 a & polisregisterlagcn.

I praktiken förekommer det inte sällan att enskilda begär och får polisre- gisterutdrag i samband med att de avser att adoptera barn från utlandet eller begär arbets- eller uppehållstillstånd eller liknande i ett främmande land. I övrigt brukar inte utdrag. vare sig från kriminal- eller polisregistret. lämnas till enskilda.

Tidigare/Firs/ag m. m. Frågan om en utvid'gad rätt för enskilda att få ta del av uppgifter om sig

• Sida 15
•  Original

själva i kriminal- och polisregister togs upp i samband med tillkomsten av sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A 5. 214. jfr prop. 1979/80:80 s. 48). Den har utretts flera gånger på senare år. Förutom i 1985 års departe- mentspromemoria om en ny brottsregisterlag behandlas frågan i en prome— . moria som upprättades inom justitiedepartementet i februari 1980 (_dnr 301—80) och i den tidigare nämnda departementspromemorian De registre- rades rätt till insyn i kriminal- och polisregistren.

Det kan här inskjutas att riksdagen på våren 1985 med anledning av motioner på nytt har gett uttryck för den uppfattning som riksdagen fram- förde redan år 1980. nämligen att enskilda som har registrerats i polisens register i princip bör få tillgång till sådana registeruppgifter som är sekre- tessbelagda enbart av hänsyn till dem själva (JuU 1984/85:27. jfr KU l980/81:4. rskr 14). Som jag nämnde inledningsvis uttalade riksdagen år 1985 vidare att man ansåg sig — med hänsyn till frågans principiella vikt — kunna utgå från att riksdagen så snart det var möjligt skulle få tillfälle att ta ställning till ett förslag i ämnet.

Förslagen i 1980 års promemoria och 1981 års departementspromemoria skilde sig åt främst genom det sätt på vilket den enskilde skulle få tillgång till uppgifterna om sig själv. Enligt det först nämnda förslaget skulle det ske utan att han fick något registerutdrag själv. medan det senare förslaget innebar att han fick ett sådant utdrag.

I 1981 ars departementspromemoria föreslogs således att den enskilde skulle ha rätt att utan avgift få ett utdrag ur kriminalregistret beträffande sig själv. I fråga om utdrag ur polisregister föreslogs detsamma. dock att utdraget inte skulle få innehålla sådana uppgifter som används för spaning eller som'har registrerats av hänsyn till rikets säkerhet.

] promemorian erinrades till en början om bestämmelserna i 14 kap. 4 % sekretesslagen och 10 & datalagen. Grundsatserna i dessa bestämmelser. dvs. att en enskild alltid skall ha rätt att få ta del av uppgifter som rör honom själv. gör sig enligt vad som framhölls i promemorian också gällan- de i fråga om kriminal- och polisregistren. Det kunde därför enligt prome- morian starkt ifrågasättas om man borde vidmakthålla förbudet för en registrerad att få del av uppgifter om sig själv i sådana fall då uppgifterna hemlighålls uteslutande av hänsyn till den registrerades egna intressen.

I promemorian erinrades vidare om att motivet till att en registrerads rätt till insyn för närvarande är så begränsad är att man kunde befara att en mera vidsträckt möjlighet för en enskild att få registerutdrag skulle kunna utnyttjas av arbetsgivare och hyresvärdar till att kräva anställnings-resp. bostadssökande på strafflöshetsintyg. Det var mot denna bakgrund som man i den tidigare departementspromemorian från är 1980 hade förordat att den enskilde skulle få insyn i registren utan att därför erhålla någon handling att förfoga över. Den i 1980 års promemoria föreslagna lösningen innebar att en enskild person. som önskade ta del av registret. måste infinna sig på en polisstation för att på stället ta del av registeruppgifterna på bildskärm eller genom att läsa en utskrift.

Enligt 1981 års promemoria visade remissbehandlingen av 1980 års promemoria att en lösning enligt förslaget där var förenad med åtskilliga praktiska och tekniska problem. Bl.a. måste dataterminaler finnas place-

• Sida 16
•  Original

rade på sådant sätt att allmänheten på lämplig plats i polisens lokaler kunde läsa bildskärmstest. Eftersom dessa lokaler för närvarande inte är lämpade för det ändamålet, måste de i stor utsträckning byggas om. bl. a. för att den enskilde skulle kunna ta del av uppgifter om sig själv utan risk för insyn från andra personer.

Med hänvisning till remissutfallet framhölls i 1981 års promemoria att den lösning som förordats i den tidigare promemorian inte minst av prak- tiska skäl måste avvisas. I 1981 års promemoria tillades att det skulle vara svårt att få enskilda personers förståelse för att de inte skulle kunna betros med att ta med sig ett registerutdrag som gäller deras egen person och som de har fått ta del av.

Den enda lösning som då egentligen återstod var enligt promemorian att låta den enskilde få del av uppgifterna i aktuella register om sig själv genom att han fick ett registerutdrag. Men om den enskilde får förfoga över ett registerutdrag med uppgifter om sig själv, måste man enligt promemorian söka förhindra att utdraget används som strafflöshetsintyg. En tanke som nämndes i promemorian var att strafl'belägga förfaranden som innebär att t. ex. en arbetsgivare som villkor för en anställning eller ett uppdrag avkräver någon ett utdrag ur kriminal- eller polisregistret. Enligt prome- morian fanns det emellertid ingen anledning att anta att man från arbetsgi- varnas sida skulle missbruka en ny reglering på detta sätt. Om det skulle förekomma. kunde man förutsätta att detta skulle leda till reaktioner från de anställdas fackliga sammanslutningar och från den allmänna opinionen. På liknande sätt borde ett missbruk av den nya regleringen kunna motver- kas på bostadsmarknaden utan några särskilda sanktioner. I promemorian föreslogs därför inte några nya straffbestämmelser. '

Diskussionen i promemorian ledde till slutsatsen att en enskild borde få rätt att få del av sådana uppgifter i kriminal- och polisregistren som för närvarande är hemliga uteslutande av hänsyn till honom själv. Av bl. a. praktiska skäl borde detta ske genom att utdrag lämnades ut.

Promemorian innehöll också förslag till ändringar i kriminalregister- och polisregisterlagarna i enlighet med vad som förordats.

Promemorian fick vid remissbehandlingen ett positivt mottagande. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrktc i huvudsak förslaget. Ett par instanser ställde sig dock tveksamma.

Förslagen [ brotlsregisterpromemorian I 1985 års promemoria med förslag till en ny brottsregisterlag hänvisas till den allmänna enigheten om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och belastningsuppgifter i polisregister i princip bör vara tillgängliga för den person som uppgifterna rör. Det framhålls dock att PBR innehåller vissa uppgifter som har betydelse främst för brottsspaning och som därför lämpligen inte bör lämnas ut ens till den berörde.

I promemorian pekas på att det i person- och belastningsregistret tas in uppgifter enligt den s.k. personbladsrutincn. Därvid skall i princip regist- rering ske i alla fall då någon som är straffmyndig är skäligen misstänkt för brott. bortsett från en del specialstraffrättsliga brott. När en förundersök- ning har kommit så långt att någon skäligen misstänks för ett brott. skall

• Sida 17
•  Original

nämligen den misstänkte enligt "23 kap. 18 å rättegångsbalken underrättas om misstanken. Underrättelsen skall ske "då han hörs". En specialunder- sökning av rikspolisstyrelsen visar att man av de personblad (3.527) som en vecka i augusti 1981 kom in till styrelsen bara i ca tre fjärdedelar av fallen (2.637) med säkerhet kunde sluta sig till att den misstänkte. när personbladet upprättades. var underrättad om misstanken för brottet. I den resterande fjärdedelen av fallen (890) kunde med ledning av uppgifter- na på personbladen inte göras något sådant konstaterande.

I promemorian konstateras att det, även om man tolkar den gjorda undersökningen försiktigt. ligger i öppen dag att en mycket stor del av de brottsmisstankar som registreras inom ramen för personbladsrutinen avser sådana fall, där den berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För sådana uppgifter gäller i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 % sekre- tesslagen (registersekretess). Även reglerna om förundersökningssekre- tess i 5 kap. 1 & sekretesslagen är ofta tillämpliga. Bestämmelserna där innebär att sekretess gäller bl. a. för uppgift som hänför sig till förunder- sökning i brottmål. om det kan antas att syftet med beslutade eller förut- sedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det fanns enligt promemorian inga sakliga skäl att ändra på de bestämmelsernas räckvidd i detta sammanhang.

Den lösning som föreslås i promemorian innebär att regeln om enskildas insyn i PBR. i den föreslagna regleringen således det allmänna brottsregist- ret, kompletteras med ett undantag för uppgifter om att den enskilde är skäligen misstänkt för brott. Vidare föreslogs att denna undantagsregel under alla förhållanden skulle upphöra att gälla när åtal har väckts. Det ansågs att en sådan reglering hade den fördelen att någon individuell sekretessgranskning inte behövdes.

När det gällde frågan om i vilken form den enskilde borde få insyn i det allmänna brottsregistret förordas i promemorian att insynen skulle ske genom att den enskilde fick ett utdrag ur registret.

Slutligen sägs i frågan om insyn att det inte finns skäl att ge enskilda tillgång till uppgifter i övriga polisregister. I promemorian framhålls att polisregistren har sådant innehåll att uppgifterna i dem under alla förhål- landen — av hänsyn till intresset att förebygga eller beivra brott eller av hänsyn till rikets säkerhet — sällan bör vara tillgängliga för dem som uppgifterna rör. Att utöver insyn i PBR ge enskilda rätt atti någon form ha tillgång till vissa begränsade uppgifter i polisregistren skulle enligt prome- morian ta i anspråk omfattande resurser i polisväsendet. som inte står i '

rimligt förhållande till värdet av denna insyn.

Skälen för mitt förslag: Som har framgått har frågan om de registrerades rätt till insyn i kriminal- och polisregistren under senare år övervägts i olika sammanhang. Allmänt sett kan sägas att det varit svårt att finna en lösning som inte varit förenad med olägenheter.

Vid frågans behandling har det visat sig att det numera råder i stort sett allmän enighet om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och belast- ningsuppgifter i polisregister i princip bör vara tillgängliga för den person som uppgifterna avser. Jag vill för egen del framhålla att jag delar denna uppfattning. För den registrerade måste det nuvarande förbudet mot att ta

• Sida 18
•  Original

del av uppgifter om sig själv vara svårbegripligt i alla de fall då det egentliga skälet för hemlighållandet uteslutande är hänsyn till den registre- rades egna intressen.

Att öppna de aktuella registren för de registrerade själva överenstämmer också bäst med de grundläggande principerna i fråga om allmänna hand- lingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och om den enskildes rätt i 14 kap. 4 & sekretesslagen att ':"örfoga över sekretess som gäller i hans intresse. Likaså talar grundsatsen bakom 10 & datalagen — liksom motsva- rande regel i artikel 8 i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter — om den registrerades rätt att få underrättelse om innehållet i en personuppgift beträffande honom själv som ingår i ett personregister för en sådan ordning. Praktiskt sett innebär en rätt till insyn för den enskilde bl.a. en möjlighet att upptäcka eventuella fel och att i så fall ta initiativ till rättelser.

Bakom gällande rätts ståndpunkt i fråga om en registrerads insynsrätt ligger. som framgått av det tidigare. farhågor för att en möjlighet att få registerutdrag skulle komma att utnyttjas av t.ex. arbetsgivare och hy— resvärdar för att kräva anställnings- resp. bostadssökande på strafflöshets- intyg. Till denna mer principiella inställning har kommit en rad praktiska problem framför allt förorsakade av begränsningar i ADB-systemen hos rikspolisstyrelsen. Det som framför allt vållat svårigheter har varit att PBR innehåller vissa uppgifter som har betydelse främst för brottsspaning. För sådana uppgifter måste även fortsättningsvis förundersökningssekretess få gälla.

Enligt min mening är motiven för att vägra en registrerad att ta del av belastningsuppgifter om sig själv inte längre bärande. Det föreligger inte heller några praktiska eller tekniska problem när det gäller att medge insyn i krimina/registret . som uteslutande innehåller belastningsuppgifter. Jag föreslår därför att den enskilde ges rätt att få del av uppgifter i kriminalre- gistret om sig själv. Till frågan i vilken form den enskilde skall få insyn'i kriminalregistret återkommerjag i det följande.

Som jag nämnde tidigare kompliceras möjligheterna att medge insyn i polis-regi.?!” — i detta sammanhang PBR — av att detta register inte enbart innehåller belastningsuppgifter utan även innehåller uppgifter av betydelse för brottsspaning. Jag syftar här på de tidigare nämnda uppgifterna från den s.k. personbladsrutinen som innebär att redan den som är skäligen misstänkt för brott förs in i registret. Som redovisats i det föregående har man anledning att befara att en mycket stor del av de brottsmisstankar som registreras inom ramen för personbladsrutincn avser sådana fall. där den berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För uppgifter av detta slag gäller i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 & sekretesslagen tregistersekrctess). Även reglerna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 & sekretesslagen är ofta tillämpliga. Som framgått gäller sekretess enligt denna paragraf bl.a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål. om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Enligt min mening finns det inga sakliga skäl att ändra på sekretess- bestämmelsernas räckvidd ] detta sammanhang.

• Sida 19
•  Original

Den lösning som förordas i brottsregisterpromemorian innebär att in- synsrätten i PBR kompletteras med en undantagsregel för uppgifter om att den enskilde är skäligen misstänkt för brott. Undantaget skulle dock inte gälla fall där åtal har väckts i anledning av misstanken.

Promemorieförslaget har visat sig innebära påtagliga problem tekniskt och resursmässigt. Sålunda framgår av vad jag tidigare anfört att jag förordar att frågan om en'reglcring av PBR skjuts något på framtiden i avvaktan på att den tekniska översyn av BROTTSRI som för närvarande pågår skall slutföras. De systemförändringar med avseende på rikspolis- styrelsens ADB-system som brottsregisterförslaget förutsätter bör därför inte genomföras nu.

I brottsregisterpromemorian diskuteras även andra lösningar som skulle innebära att en bestämmelse om insyn i PBR för enskilda inte skulle behöva förses med undantag. Det alternativ som i så fall förefaller ligga närmast till hands är att föra in uppgifterna från personbladsrutinen i ett särskilt misstankeregister, som för polisen skulle vara tillgängligt på sam- ma sätt som person- och belastningsregistret men stängt för insyn av den enskilde. Vissa remissinstanser har också förordat denna lösning framför den som förs fram i promemorian. Där hävdas emellertid att ett särskilt misstankeregister skulle medföra tekniska komplikationer eftersom enligt nuvarande ordning senare tillkommande uppgifter — beslut i åtalsfrågor och domar — har gjorts beroende av att uppgifter ur personbladsrutinen har tagits in i PBR. Det pekas också på att en registeromläggning av detta slag i nuläget skulle medföra stora kostnader.

En framtida lösning efter dessa linjer har dock uppenbarligen betydande fördelar från bl. a. systematiska synpunkter och skulle också på sikt bli mest överskådlig och lätthanterlig i praktiken. Enligt min mening bör man vid den tekniska översynen av PBR i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings-och misstankeuppgifter i fortsättningen skall finnas i skilda register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för en insyn i belast- ningsregistret från de berörda personernas sida. Vid översynen får särskilt uppmärksammas frågan om samordning mellan registren då en misstanke har blivit delgiven och när åtal har blivit väckt.

Jag skall slutligen ta upp i vilken form den enskilde skall få insyn i kriminalregistret. Frågan innefattar svåra avgränsningsproblem och har — som framgått av det tidigare — varit föremål för skilda uppfattningar. Man måste söka förhindra att enskild tvingas visa upp utdrag ur registret som strafflöshetsintyg. Tanken att insynen i registret skulle ske via terminal har därför vissa fördelar. Emellertid visade det tidigare remissutfallet att den- na väg knappast var framkomlig och läget äri detta hänseende oförändrat. I brottsregisterpromemorian pekades också på den lösning som har valts i Norge. där enskilda har rätt att få muntliga — men inte skriftliga — upplysningar om belastningsuppgifter som angår dem själva. Även denna lösning är emellertid uppenbarligen förenad med betydande nackdelar.

I överenstämmelse med vad som föreslagits i brottsregisterpromemorian och godtagits av flertalet remissinstanser har jag därför stannat för att övervägande skäl talar för att tillåta insyn för enskilda i kriminalregistret genom att de får ett utdrag av registret. Som jag bedömer det är risken för

• Sida 20
•  Original

att dessa utdrag skall missbrukas inte så påtaglig att det finns anledning att vidta särskilda lagstiftningsåtgärder. Jag avser emellertid att följa utveck- lingen noga och vid tecken på missbruk av utdragen ta upp frågan på nytt. Om inte någon annan teknisk lösning då är möjlig. får man överväga att straffbelägga förfaranden som innebär att exempelvis arbetsgivare eller hyresvärdar utnyttjar den enskildes rätt till registerutdrag för att avkräva arbets- eller bostadssökande sådana utdrag.

Enligt 10 å kriminalregisterlagen finns vissa inskränkningari vad utdrag till myndigheter. exempelvis domstolar och åklagare,- skall innehålla. Den viktigaste är att uppgifter som är över tio år i princip inte redovisas. Utdrag till enskilda är underkastade ytterligare begränsningar (11 5). Enligt min mening bör enskilda få ta del av uppgifter ur registret i samma omfattning som domstolar och åklagare. vilka är de primära mottagarna av kriminalre- gisterutdrag. Insynsrätten för enskilda blir därmed i praktiken densamma som den som myndigheterna har. vilket är i linje med principerna i fråga om allmänna handlingars offentlighet (jfr 2 kap. 3 & andra stycket tryckfri- hetsförordningen). 11 & kriminalregisterlagen bör därför ändras så att den upptar en hänvisning till bestämmelserna om utdrag till domstolar och åklagare i 10 ft kriminalregisterlagen. Jag förutsätter att det pågående översynsarbetet öppnar möjligheter att — i likhet med vad som föreslogs i brottsregisterpromemorian — låta Lppgifter utgå ur registret efter en lämp- lig tidsrymd. Jag har för avsikt att efter avslutat översynsarbete ta upp frågan om innehållet i registerutdrag på nytt.

Av praktiska skäl bör kriminalregisterutdrag till enskilda tas fram av rikspolisstyrelsen och inte av de lokala polismyndigheterna. Det innebär att en enskilds begäran om ett kriminalregisterutdrag skall göras hos riks- polisstyrelsen och att det är denna myndighet som prövar frågan om att lämna ut utdraget. Denna ordning bör föreskrivas i 9 & kriminalregister- lagen (se 2 kap. 14 å andra stycket tryckfrihetsförordningen).

Den närmare utformningen av en bestämmelse om rätt till insyn för enskilda i kriminalregistret bör samordnas med 10 & datalagen. Ett utdrag bör sålunda i princip lämnas utan kostnad för den enskilde inom en tolvm'å- nadsperiod. En begäran om utdrag bör framställas skriftligt och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Förslaget innebär att det inte spelar någon roll om den enskilde grundar sin begäran om utdrag å tryckfri- hetsförordningenjämte kriminalregisterlagen eller på datalagen.

Jag vill understryka att det är ett oeftergivligt krav att den enskilde skyddas mot att någon obehörig får del av de utdrag som det här är fråga om. Den som tar emot ett utdrag måste därför kunna styrka sin identitet. Normalt bör utdraget sändas till sökanden på ett betryggande sätt. exem- pelvis i en rekommenderad försändelse. Sökanden bör emellertid också ha möjlighet att hämta utdraget hos en lokal polismyndighet eller hos rikspo- lisstyrelscn. Regler om detta bör tas in i kriminalregisterkungörelsen. Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Jag har från rikspolisstyrelscn inhämtat att den föreslagna ändringen innebär att en del ganska omfattande förändringar måste genomföras i de befintliga dataprogrammen i ett system för administration av utdrag. Arbe- tet med dessa ändringar är tidskrävande och dessa kan därför inte träda i kraft förrän den ljanuari 1989.

• Sida 21
•  Original

Avslutningsvis vill jag betona det som framgått i det föregående nämli- gen att mitt förslag bara bör ses som ett första steg på vägen mot en mera fullständig insynsrätt för den enskilde. I dessa sammanhang vill jag också nämna att överklaganden av rikspolisstyrelsens beslut enligt [05 data- lagen att vägra utdrag ur personregister överklagas till regeringen. Enligt min mening finns skäl att överväga om inte ett sådant beslut bör överklagas i samma ordning som annars gäller i fråga om utlämnande av allmän handling. nämligen till domstol. Jag avser att behandla denna fråga närma- re i annat sammanhang. '

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988—02— 19

Närvarande: justitierådet Mannerf-elt, regeringsrådet Palm. justitierådet Freyschuss. '

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1988 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

2. lag om ändring i lagen ( 1965z94) om polisregister m. m..

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). Förslagen har inför lagrådet föredragits'av departementsrådet Lena Ber- ke.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet .

Förslaget till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister

Remissprotokollets förslag går ut på att enskilda personer skall ges rätt att ta del av uppgifter i kriminalregistret som avser dem själva. Lagrådet har inte någon erinran mot förslaget i sak.

Beträffande formuleringen av 9 å.".tr lagrådet emellertid av den meningen ' att hänvisningen till vad som föreskrivs i datalagen bör utgå och att de angivna meningarna i stället bör skrivas ut i full text i paragrafen. Detta gör paragrafen mer lättläst och står i bättre överensstämmelse med andra stycket i samma paragraf som synes ha tillkommit i förtydligande syfte för att hjälpa den enskilde med en upplysning om vart han skall vända sig för att få ett utdrag. .

Under föredragningen i lagrådet har upplysts att lagstiftningstekniken med en hänvisning till datalagen har valts bl.a. för att göra klart att datalagen är tillämplig vid sidan av kriminalregisterlagen.

Enligt lagrådets mening uppnås inte det avsedda syftet med den föreslag- na formuleringen. Hänvisningen till datalagen kan knappast ges annat än den begränsade betydelsen att datalagens materiella bestämmelser i de särskilt angivna meningarna också kommer att tillämpas i kriminalregister- lagen.

Eftersom hänvisningen till datalagen enligt vad lagrådet anfört gör para- grafen svårläst föreslås att första stycket av 9 & utformas enligt följande:

"En enskild har rätt att på begäran få utdrag ur registret beträffande sig själv. Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad. Har utdrag lämnats. behöver utdrag inte lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter. Ett utdrag skall lämnas utan kost- nad."

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas titan erinran.

• Sida 33
•  Original

.Justitiedepartementet - Prop. 1987/88:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt. Sigurdsen, Hjelm-Wallén. Peterson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström, Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. 'l'halén

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1988-02-1 1)över förslag till

1. lagom ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister.

2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m..

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag kan ansluta mig till lagrådets synpunkt att den föreslagna lydelsen av 9 & kriminalregisterlagen blir mera lättläst. om hänvisningarna i det remit- terade förslaget till datalagen ersätts av en fristående lagtext. Denna bör emellertid avfattas något annorlunda än vad lagrådet har föreslagit. Vidare bör klart anges att en enskild som har fått ett utdrag enligt 10 s' datalagen inte har rätt att få ett nytt utdrag inom en tolvmånaderstid med åberopande av 9 äkriminalregiSterlagen. Enligt min mening är det nämligen tillräckligt att den enskilde har rätt till ett utdrag per tolvmånadersperiod, oavsett vilken av de två lagarna som hans begäran stöder sig på.

Med anknytning till förslaget om att det är rikspolisstyrelscn som skall pröva en begäran om utdrag enligt 9 & kriminalregisterlagen vill jag till det som anfördes i remissprotokollet om den pågående översynen av BROTTSRI lägga följande synpunkter.

Rutinerna i nuvarande BROTTSRI bygger bl.a. på principen att centrala dataregister över påföljder endast skall föras på ett håll. Många organ inom rättsväsendet behöver uppgifter ur sådana register. Efterfrågan är dock ojämförligt störst inom polisväsendet. Rikspolisstyrelsen har också valts som "värd" för PBR. Översynen av PBR och datarutinerna i BROTTSRI bör utgå från att centrala dataregister över påföljder skall föras hos rikspo- lisstyrelscn. Den registrering av sådana uppgifter som kan finnas hos exempelvis kriminalvårdsstyrelsen bör då begränsas till vad kriminalvår- den behöver för verkställighet av kriminalvårdspåföljder. Motsvarande gäller därför också den registrering av påföljder som andra centrala myn- 33 digheter kan anse sig behöva för sin verksamhet.

• Sida 34
•  Original

Avslutningsvis villjag nämna att det utöver det förut angivna bör göras vissa redaktionella jämkningar i lagtexten. Bl.a. har uttryckligen marke- rats att -— såsom uttalats i remissprotokollet och i yttrandet från datain- spektionen — registret hos statens kriminaltekniska anstalt får föras med hjälp av ADB.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtag- na ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1987/88:122

• Sida 35
•  Original

Förteckning över remissinstanser som avgett yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985z8) Lag om brottsregister m. rn.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985z8) avgetts av justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). hovrätten för Övre Norrland. kammarrätten i Jönköping. domstolsverket. rikspolisstyrelscn. kriminalvårdsstyrelsen. datainspektionen. riksarkivet och länsstyrelsen i Stockholms län.

Yttranden har vidare avgetts av justitieombudsmannen Wigelius (JO). trafiksäkerhetsverket. generaltullstyrelsen. statskontoret. riksrevi- sionsverket. statistiska centralbyrån. data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06). Sveriges advokatsamfund. Svenska arbetsgivarföreningen (SAF). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Sveriges fastighetsägareförbund. Hyresgästernas riksförbund, Föreningen Sveriges länspolischeler och Föreningen Sveriges polischefer (de två sistnämnda har tillsammans avgett ett gemensamt yttrande som i det fortsatta redovisas som yttrande av Polischefsföreningarna).

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Stockholms och Malmö åklagardistrikt och överåklagaren vid regionåklagarmyndigheterna i Linköping och Umeå. Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttranden från polismyndigheterna i Stockholm. Eskilstuna, Norrköping. Umeå, Nacka, Åmål och Lidköping.

Yttranden har dessutom kommit in från polismyndigheten i Göteborg, professor Knut Sveri, kriminalvetenskapliga institutionen. Stockholms universitet och från överdirektören Bo Svensson. brottsförebyggande rå- det (BRÅ).

Prop. 1987/881122 Polisen

Regeringen (justitiedcpartementet) 103 33 STOCKHOLM

Inrättande av personregister. 111. in.

Bakgrund

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är svenskt centrallaborato- rium för kriminaltekniska undersökningar. SKL har till huvuduppgift att utföra undersökningar åt polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar och att bedriva självständig forskning inom sitt vcrksamhetsområde. Riks- polisstyrelsen är chefsmyndighet för SKL.

Den undersökningsverksamhet som SKL bedriver fyller en viktig funk- tion när det gäller samhällets insatser för att förebygga och bekämpa brottsligheten. Sedan många är har efterfrågan på de tjänster som SKL erbjuder vuxit; arbetsbelastningen hos SKL har därför ständigt ökat under senare år. Antalet undersökningsärenden hos SKL uppgick under förra budgetåret till i det närmaste 8 000. .

Under en följd av år har personalläget vid SKL konstaterats vara bc- kymmersamt (se bl a prop. 1986/87: 100. bil. 4. s. 47). l anslagsframställ- ningen för polisväsendet avseende nästa budgetår lämnas en ingående redovisning av ärende-. resurs- och produktivitetsutvecklingen hos skl. Av anslagsframställningen framgår att verksamheten vid SKL bör stödjas genom tillskott av nya resurser. Samtidigt måste fortsatta ansträngningar göras för att rationalisera verksamheten. En åtgärd i sådan riktning kan vara att lagra SKL:s sakkunnigutlåtanden på ADB-medium.

Lagring av sakkunnig-utlåtanden på ADB De sakkunnigutlåtanden över utförda undersökningar som avges vid SKL lagras — förutom idel manuella diariet — f. n. sektionsvis. Lagringen vid sektionerna sker på det sättet att kopior av utlåtandena m m samlas i pärmar. Dessa samlingar med äldre utlåtanden används som referensmate- rial i samband med handläggningen av nya ärenden. Detta system gör det inte möjligt att få en samlad över-slick över materialet. och systemet främjar inte vare sig snabbheten eller säkerheten vid handhavandet av undersökningsärendena. _

Inom SKL har därför aktualiserats frågan om att lagra sakkunnig utlå- tandena på ADB—medium vari de skall vara sökbara med ett s k lR-system (information retrieval). Härigenom skulle möjligheterna till informations- återvinning komma att förbättras påtagligt. något som skulle öka effektivi- teten och säkerheten i undersökningsverksamheten. Genom lagringen på ADB-medium skulle också statistiska uppgifter kunna sammanställas ur tidigare utlåtanden på ett enklare och mera tillförlitligt sätt än vad som f n är möjligt.

• Sida 37
•  Original

Bilaga 2

Av de undersökningsärenden som årligen handhas vid SKL upptar ca 1 500 uppgifter om namn och personnummer på enskilda personer. En lagring på ADB-medium av sakkunnigutlåtandena i dessa ärenden avses omfatta också personuppgifterna. Den förteckning som de lagrade utlåtan- dena skulle komma att utgöra blir därmed ett personregister enligt data- lagen (1973:289). Uppgifterna i'utlåtandena är i regel relaterade till miss- tanke om något brott. Även dessa uppgifter avses komma att bli lagrade och därmed upptagna i personregistret.

Tillstånd enligt datalagen

För att få inrätta och föra ett personregister som innehåller uppgifter om bl a brottsmisstanke fordras enligt huvudregeln i 2 & datalagen tillstånd av datainspektionen. Av 4 & samma lag framgår att tillstånd att inrätta ett sådant personregister får endast om synnerliga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt någon författning har att föra förteckning över uppgifter om att någon bl a misstänks för brott.

SKL har hos datainspektionen ansökt om tillstånd att inrätta och föra det personregister som de lagrade sakkunnigutlåtandena skulle utgöra. Kopia av ansökan fogas som bilaga till denna skrivelse. Inspektionen har under hand meddelat SKL att tillstånd att inrätta det avsedda personregist- ret inte torde komma att kunna lämnas. eftersom det är tveksamt om kravet på synnerliga skäl kan anses vara uppfyllt. Inspektionen anser också att sekretesskyddet för det tillämnade registret är bristfälligt. och inspektionen förespråkar att ett register på'området avidentif'ieras.

Enligt SKL:s uppfattning skulle ett register över sakkunnigutlåtanden som saknade personuppgifter delvis bli oanvändbart för informations- återvinning. Att handha ett sådant register skulle dessutom bli kostsamt: den avsedda rationaliseringen skulle inte uppnås.

I det läge som saken sålunda kommit har SKI. under hand anhållit att rikspolisstyrelscn handhar saken vidare. '

Rik.v/mlisstyrt'Isuns bedömning

Med hänsyn till den ökande arbetsbelastningen hos SKL är det enligt styrelsens mening angeläget att de möjligheter som kan stå till buds för att rationalisera verksamheten vid SKL tas till vara. Även om man inte får överskatta betydelsen från rationaliseringssynpunkt av att ett Utlåtandere- gister inrättas, bör ett sådant register dock verksamt kunna bidra till att öka effektiviteten och säkerheten vid handhavandet av undersöknings- ärendena. Styrelsen ställer sig därför bakom SKL:s önskemål om att få inrätta ett register. För att ge största möjliga användbarhet bör ett register i princip omfatta sakkunnigutlåtandena i fullständigt skick. Registret kom- mer därmed att uppta personuppgifter och uppgifter som relaterar till misstanke om brott. . .

Som framgår av det som sagts i det föregående torde det inte vara möjligt att få tillstånd enligt datalagen att inrätta och föra ett Utlåtanderegister av aktuellt slag. Skall ett register inrättas återstår i detta läge endast möjlighe- ten att riksdagen eller regeringen beslutar att registret skall inrättas. För ett register som statsmakterna beslutat inrätta behövs nämligen enligt 2 ä ä datalagen inte något tillstånd.

• Sida 38
•  Original

Bilaga 2

Ett inrättande av utlåtanderegistret vid SKL aktualiserar frågan om behovet av sekretesskydd för registret och om tillgängligheten till detta. I sistnämnda hänseende bör givetvis i princip gälla att endast behörig perso- nal vid SKL skall ha tillgång till registret. Andra myndigheter bör inte ha terminalåtkomst till registret.

När det gäller sekretessen för registret kan konstateras att bestämmel- serna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 åoch 9 kap. l7 & sekretess- lagen (1980: 100) erbjuder endast ett begränsat skydd. Med hänsyn till att registret avses innehålla personuppgifter och uppgifter som rör misstanke om brott. d v s starkt integritetskänsliga uppgifter, anser styrelsen att skyddet för uppgifterna bör vara mer omfattande.

Ett tillfredsställande sekretesskydd för registret kan åstadkommas på olika vägar. Enligt styrelsens menng skulle det vara mest ändamålsenligt att föra in registret under lagen ( l965164) om polisregister m m (polisregis- terlagcn). Med den koppling som man därmed skttlle kunna få till bestäm- melserna i 7 kap. 17 & sekretesslagen uppnås ett fullgott sekretesskydd. Att hänföra registret till polisregisterlagen har fördelar även när det gäller förutsättningarna för att reglera frågan om registrcts innehåll och använd- ning samt i vad mån uppgifter skall kunna lämnas från registret. Det kan visserligen hävdas att det från systematisk synpunkt inte är helt invänd- ningsfritt att hänföra registret till polisregisterlagen. Styrelsen anser dock att fördelarna i detta fall är så framträdande att man kan bortse från dessa invändningar.

För att föra in registret under polisregisterlagcn kan man gå till väga på samma sätt som skedde i fråga om tullens spaningsregister. se lOaå polisregisterlagen. En annan möjlighet är att i lagen uttryckligen ange att med polisregister avses även register som förs hos SKL. Styrelsen anser för sin del att denna lösning är att föredra. Därigenom behöver det samti- digt inte göras någon ändring i 7 kap. 17 å sekretesslagen.

Med det sagda föreslår styrelsen att ändringar görs i I och 2 åå polisre- gisterlagcn på så sätt att SKL:s register anges i paragraferna. Dessa skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

] 5 Med polisregister avses i denna lag register som förs hos rikspolisstyrel- sen. en annan polismyndighet eller statens kriminaltekniska laboratorium för att tjäna till upplysning om brott. för vilka någon misstänkts. åtalats eller dömts. eller om någons vandel i övrigt. Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregistret.

2 & Innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter som polisen eller statens kriminaltekniska laboratorium behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndi- gande. av rikspolisstyrelscn.

Andra ändringar synes inte behöva göras i polisregisterlagen med anled- ning av SKL:s register. Däremot torde det vara nödvändigt att göra änd-

• Sida 39
•  Original

ringar i polisregisterkungörelsen (1969138). I kungörelsen bör lämpligen Prop. 1987/882122 införas en ny paragraf med innebörd att SKL i ett polisregister får införa Bilaga 2 uppgifter om den som är misstänkt för brott, om uppgifterna ingår i en kriminalteknisk undersökning som utförs vid SKL. En sådan ny paragraf bör tas in omedelbart efter 6 & i kungörelsen. Vidare bör tillämpningsområ- det för kungörelsens l4 & begränsas till att gälla register som förs hos rikspolisstyrelscn eller polismyndighet; bl a med hänsyn till svårigheterna att skapa ändamålsenliga rapporteringsrutincr är det närmast ogörligt att låta gallringsföreskrifterna i 14 & gälla ett polisregister som förs hos SKL. En tillämpning av sådana föreskrifter skulle för övrigt göra registret delvis oanvändbart för sitt ändamål.

Med hänvisning till det anförda anhåller styrelsen att regeringen beslutar att dels inrätta ett Utlåtanderegister vid SKL. dels förelägga riksdagen förslag till ändringar i polisregisterlagcn av det innehåll som angetts i det föregående, dels vidta angivna följdändringar i polisregisterkungörelsen.

l avgörandet av detta ärende har deltagit rikspolischefen Holger Roman- der, verksjuristen Olof Egerstedt. föredragande. och byråchefen Bertil Wallvik.

RIKSPOLISSTYRELSEN

Holger Romander

Olof Egerstedt

• Sida 40
•  Original

DATAINSPEKTIONEN YTTRANDE 1988-01-21 Dnr 81-88 .lustitiedepartementet Straffrättsenheten 103 33 STOCKHOLM

Yttrande Över ett utkast till en de! av proposition om ändring i kriminal- oeh polisregister/agarna m.m.

Justitiedepartementet har begärt att datainspektionen yttrar sig över pro- positionsutkastet såvitt rör frågan om inrättande av ett personregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).

Datainspektionen har den 19 november 1987 yttrat sig tilljustitiedeparte- mentet över rikspolisstyrelsens (RPS) framställning och därvid ansett att de skäl som anförts i skrivelsen inte visar att det föreligger ett så starkt samhällsintresse av att registret inrättas att kravet på synnerliga skäl kan anses vara uppfyllt.

RPS har i sin framställning i huvudsak åberopat rationaliseringsaspckter som skäl för inrättandet av registret. I proposionsutkastet utvecklas ytter- ligare argument för en datorisering Datainspektionen saknar anledning att ifrågasätta riktigheten av dem. De omständigheter som sålunda åberopas utgör synnerliga skäl för inrättandet av registret och inspektionen vill inte motsätta sig att registret inrättas.

Dataregistret har enligt propositionsutkastet ett syfte som endast i mind- re mån står i överensstämmelse med den definition av polisregister som finns i 1 Q' polisregisterlagcn. Registret föreslås därför bli infört ilagen genom en särskild paragraf. Som en följd därav blir bl a inte 14 åpolisregis- tcrkungörelsen tillämplig på registret. I stället föreslås en gallringsbestäm- melse om tio år. Skyldighet att avlägsna uppgifter när misstanke ombrott inte längre föreligger eller någon frikänts för brott som han åtalats för kommeri såfall inte att föreligga."

RPS föreslog i sin framställning att registret skulle undantas från gall- ringsföreskriften i 14 & polisregisterkungörelsen. Som skäl anfördes svårig- heten att skapa ändamålsenliga rapporteringsrutiner. Därjämte påtods att en tillämpning av sådana föreskrifter skulle göra registret delvis oanvänd- bart för sitt ändamål.

Som skäl för inrättande av registret anförs i propositionsutkastet (s. 43) bl.a. att det för många brottsutredningar är av väsentlig betydelse att en snabb. säker och fullständig överblick kan erhållas över de metoder och andra erfarenheter som vunnits genom slutförda undersökningsärenden hos laboratoriet. Detta förhållande motiverar inte enligt datainspektionens mening att uppgift om brottsmisstanke beträffande de registrerade sparas efter det att misstanken bortfallit. Om ett bevarande av undersökningsre- sultatet anses önskvärt även efter det att den registrerade inte längre misstänks för brott. bör därför en avidentifrering ske. En regel om tio års gallringsfrist bör kompletteras med en föreskrift härom.

Datainspektionen har viss förståelse för de svårigheter som åberopas när

det gäller att skapa ändamålsenliga rapporteringsrutiner men anser dem Prop. 1987/88:122 överdrivna. Det kan inte vara förknippat med några större svårigheter att Bilaga 3 se till så att uppgifter avlägsnas när anledningen till registreringen inte längre föreligger.

Mats Börjesson

Mats Björklund

• Sida 42
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt

kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 9—11 åå lagen (1963: 197) om allmänt kriminal- register skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

'l'i/I enskild må utdrag av regist- ret heträf/ande honom lämnas

I . om han behöver utdraget för attfå tillstånd att inresa. vistas. bo- sätta sig eller arbeta i ji'ämmt'inde stat och regeringen i förordning medgivit sådant utlämnande: eller

2. om i annat/"all. där den enskil- de styrkt. att hans rätt är beroende av upplysning ur registret. rege- ringen givit tillstånd därtill.

gl

9.

je meningarna F Öreslagen lydelse

En enskild har rätt att få utdrag ur registret beträffande sig själv. Därvid tillämpas det som föreskrivs i IO # försm stycket andra och tred- datalagen (I 973.289). Ett utdrag skall lämnas utan kostnad.

Begäran om utdrag prövas av rikspolisstyrelsen.

10 51 I registerutdrag enligt 8 5 skall. om ej annat följer av vad nedan stadgas. icke medtagas anteckning om 1. villkorlig dom. skyddstillsyn. fängelse som ädömts enligt 28 kap. 3 & brottsbalken eller överlämnande till särskild vård. sedan tio år förflutit från domen eller beslutet: samt 2: fängelse i annat fall än som avses i 1 samt förvandlingsstraff för böter. sedan tio år förflutit från frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut. som enligt 2 s skall antecknas i re- gistret. skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag. så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar. skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteck- ning om dom eller beslut. som med- delats före den 1 januari 1945. eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medta- ges dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer. om ej begä- ran om fullständigt utdrag har gjorts.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut. som enligt 2 & skall antecknas i re- gistret. skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag. så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma llera anteckningar. skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteck- ning om dom eller beslut. som med- delats före den ljanuari 1945. eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medta- ges dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer. om ej begä- ran om fullständigt utdrag har gjorts enligt femte stycket.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej

' Senaste lydelse 1977: 1031 2 Senaste lydelse 1983354.

• Sida 43
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 122 medtagas någon anteckning om påföljd. skola ej heller medtagas övriga Bilaga 4 anteckningar. som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltidmedtagas anteckning om verkställd sinnesunder- sökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skolajämväl äga tillämpning beträffan- de uppgiftsom antecknats med stöd av 6 &.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas. om för särskilt fall ful15tändiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieom- budsman eller datainspektionen.

n s* Ifråga om utdrag jämlikt 9.5 skall vad i [034 stadgas äga mot- uppgifter med som skall lämnas till svarande tillämpning medföljande en domstol eller en åklagare enligt avvikelser: IO #. I. Såvitt avser anteckning om fängelse i högst ett är, villkorlig dom. skyddstillsyn. fängelse som ädömts enligt 28 kap. 3 .Q' brottsbal- ken ellerförvundlingsstruff'ji'ir hö- terskalliställetför den i [() .Q'ji'irsta stycket angivna tiden gälla en tid avjem år. 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- gon begått ilman han fyllt arton år. skall inte i nägotfall medtas. 3. Fijireskrifterrui i 10 å andra stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skall inte gälla.

] utdrag till en enskild tas samma

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965z94') om polisregister m.m. dels att 1. 2. 4 och 10 a åå skall ha följande lydelse. ' dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse. 10 b %. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslugen lydelse

lå]

Med polisregister förstås i denna Med polisregister förstås i denna lag register som järes hos rikspolis- styrelsen eller annan polismyndig- het för att tjäna till upplysning om

* Senaste lydelse 1983z354. ' Senaste lydelse 1970:422.

lag register som förs hos rikspolis- styrelsen eller någon annan polis- myndighet för att tjäna till upplys-

.43

• Sida 44
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

brott. för vilka någon misstänkts. åtalats eller dömts. eller om någons vandel i övrigt.

Som polisregister anses dock icke det allmänna kriminalregistret.