Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att fackliga företrädare, s.k. regionala fackliga förtroendemän, skall ha rätt att få tillträde även till arbetsplatser där de inte själva är anställda och rätt att vara verksamma där.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroen- demans ställning på arbetsplatsen

dels att 1, 2, 3 och 7 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9a och 10 355, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag äger tillämpning på ar- betstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållan- det till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet samman- hängande frågor.

Med lokal arbetstagarorganisa- tion avses i denna lag organisation som på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som beröres av för- troendemannens verksamhet.

Lagen vinner tillämpning på fack- lig förtroendeman då organisatio- nen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. [ förhål- lande till förtroendemannen be- stämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.

Föreslagen lydelse

Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorgani- sation att som facklig förtroende- man företräda de anställda på viss arbetsplats i frågor som rör förhål- landet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet samman- hängande frågor.

Med arbetstagarorganisation av- ses i denna lag organisation som är eller brukar vara bunden av kollek- tivavtal för de arbetstagare som be— rörs av förtroendemannens verk- samhet.

Lagen tillämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. [ förhållan- de till förtroendemannen bestäm- mer organisationen när lagen skall gälla för honom.

2 ä'

Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt till fortsatt arbete eller förlägg- ning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner fast- ställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal som innebär att facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5 — 7 55 och Så första stycket med stöd av kollektivavtal som på

' Senaste lydelse l976:594.

Avtal som innebär att en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1,5 — 7äå, 85 första stycket, och 9a5 första och andra styckena med

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorgani- sation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Facklig förtroendeman får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sitt uppdrag. Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplat- sen som fordras för det fackliga uppdraget.

Föreslagen lydelse

stöd av kollektivavtal som på ar- betstagarsidan har slutits eller god- känts av organisation som är att anse som central arbetstagarorgani- sation enligt lagen (19761580) om medbestämmande i arbetslivet.

3Ö

En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag.

Om uppdraget avser en annan ar- betsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den ar- betsplatsen skyldig att låta förtroen— demannenfä tillträde och vara verk- sam :" den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen skall ges till- fälle att disponera lokal eller annat utrymme på den egna arbetsplatsen som fordras för det fackliga upp- drag som utförs där.

752

Vid ledighet som avser den fack- liga verksamheten på arbetsplatsen skall facklig förtroendeman ha rätt till bibehållna anställningsför- måner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges till annan tid än förtroendemannens ordina- rie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgiva-. rens räkning.

Vid ledighet som avser den fack- liga verksamheten på förtroende- mannens egen arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt till bibehållna anställningsför- måner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan tid än förtro- endemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroende- mannen som om han hade utfört .arbete för arbetsgivarens räkning.

Även uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgiva-

ren .

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid likställas tid som avses i första och andra styckena.

9aå

2 Senaste lydelse l975:356.

En arbetsgivare som enligt 35 andra stycket är skyldig att ge en facklig förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende-

• Sida 4
•  Original

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

mannen vara verksam där har rätt till förhandling med den berörda ar- betstagarorganisationen om tyst- nadsplikt rörande den information som skall lämnas till förtroende- mannen.

I sådana fall tillämpas 215 andra och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroen— deman har fått kännedom om med tystnadsplikt som avses i första stycket fårförtroendemannen trots tystnadsplikten föra vidare till en le- damot i styrelsen för arbetstagaror- ganisationen. I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelsele- damoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3 5 andra stycket på en arbetsplats i det allmännas verk— samhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 1055 sekretesslagen (1 980: 100) i stället för bestämmelserna i första och andra styckena.

10a5

Om en facklig förtroendeman el- ler en ledamot i styrelsen för en ar- betstagarorganisation bryter mot den tystnadsplikt som avses [ 9a5 ' första och andra styckena eller obe- hörigen utnyttjar kunskaper som förtroendemannen eller styrelsele- damoten har fått under sådan tyst- nadsplikt, svarar arbetstagarorgani-' sationen för den skada som upp- kommer. 1 ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 35 brottsbal- ken.

Om det är skäligt kan skadestån- det sättas ned eller helt falla bort.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

• Sida 5
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:157

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande: statsministern Carlsson ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Mohlin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om regionala fackliga förtroendemän

1. Inledning

lnom arbetsmarknadsdepartementet lades under november 1989 fram en promemoria med förslag till lagreglering av tillträdesrätten för s.k. regio- nala fackliga förtroendemän (ärende R 6562/89).

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställ- ning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1.

En lagreglering av tillträdesrätten för regionala fackliga förtroendemän föreslogs redan år 1978 av nya arbetsrättskommitte'n (NARK) i delbetän- kandet (DsA 197714) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning.

På grundval av nyssnämnda betänkande utarbetades inom arbetsmark- nadsdepartementet en lagrådsremiss med förslag till ny förtroendemanna- lag. Den föreslagna lagen skulle ersätta lagen (l974:358) om facklig förtro- endemans ställning på arbetsplatsen. Den framlagda lagrådsremissen, som föredrogs i-lagrådet och som lagrådet yttrade sig över, ledde aldrig till någon proposition.

Regeringen beslutade den 26 april 1990 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom arbetsmarknadsdepartemcntet upprättat förslag om änd- ringar i lagen (l974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbets- platsen. Förslaget hade upprättats på grundval av departementets prome- moria. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokol- let som bilaga 2.

Lagrådet, som i huvudsak har lämnat lagförslaget utan erinran. har förutom vissa redaktionella synpunkter gjort ett påpekande beträffande bestämmelsen om tystnadsplikt. Jag behandlar dessa synpunkter under avsnitt 3.3. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Jag redovisar i det följande mina överväganden vad avser frågan om tillträdesrätten för s.k. regionala fackliga förtroendemän.

• Sida 6
•  Original

2. Bakgrund 2.1 Gällande bestämmelser

Förtroendemannalagen trädde i kraft den 1 juli 1974. Den gäller facklig förtroendeman som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation. Genom underrättelse från organisationen till arbetsgivaren om det fackliga upp- draget blir lagen tillämplig på förtroendemannen. Bestämmelser i annan lag som avviker från förtroendemannalagen gäller framför denna lag. Avtal som inskränker förtroendemannens rättigheter enligt lagen är ogilti- ga. Det är dock möjligt att på vissa punkter träffa kollektivavtal på för- bundsnivå som avviker från lagen. Arbetsgivaren får inte hindra förtroen- demannen att fullgöra sitt uppdrag. Det fackliga uppdraget måste i första hand direkt röra arbetstagarnas intressen gentemot arbetsgivaren. Förtro- endemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget. Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen har förtroendemannen rätt att behålla sina anställningsförmåner. Förtroendemannen har även rätt till ersättning när den fackliga verksamheten har förlagts till annan tid än ordinarie arbetstid, dock endast om detta har berott på arbetsgivaren.

Förtroendemannalagen gäller endast facklig förtroendeman som är an- ställd på den arbetsplats där han skall utföra sitt arbete. De rättigheter som lagen ger förtroendemannen gäller endast i förhållande till hans arbetsgiva- re och kan inte åberopas mot en arbetsgivare på annan arbetsplats. Sådan facklig verksamhet som inte kan knytas till de anställda på arbetsplatsen ligger vid sidan av förtroendemannalagen. Genom kollektivavtal kan dock lagen anpassas till den fackliga verksamheten i det särskilda fallet. Denna möjlighet har också utnyttjats av flera fackförbund.

2.2. Allmänt om tillträde till arbetsplatsen

Tillträde till en arbetsplats kan normalt vägras den som inte är anställd där. Det är den arbetsgivare som äger eller nyttjar lokalen eller området som beviljar tillträde till arbetsplatsen. I många kollektivavtal har det sedan gammalt funnits ordningsregler som förbjuder obehöriga att vistas på företagets område.

Någon tillträdesrätt för fackliga företrädare som inte är anställda på arbetsplatsen finns inte inskriven i lag utan regleras i kollektivavtal. Fack- liga funktionärer kan även ha rätt till tillträde utan stöd av uttrycklig överenskommelse, nämligen genom sedvänja eller bruk.

Den som obehörigen tränger in eller stannar kvar i kontor, fabrik eller annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat ställe kan dömas för olagaintrång enligt 4 kap..6å 2 st brottsbalken. lntrånget skall ha skett obehörigen för att vara straffbart. Enligt förarbetena skall straflbudet inte

tillämpas 'om-handlingen överensstämmer med ”flag, rätt,'sed eller veder- - "börandesmedgivande”. Problem kan uppstå omen facklig funktionär eller. _ " 'annan utömstående person fått-tillåtelse att besöka 'en arbetsplats för ett -

visst ändamål men utnyttjar medgivandet i annat syfte t.ex.'-för politisk

• Sida 7
•  Original

propaganda. Av betänkandet (SOU l975:27 s. 28) Politisk propaganda på arbetsplatsen, framgår att rättsäkerhetshänsyn talar emot att tillämpa straffstadgandet i dessa fall eftersom oklarhet kan råda om vad som omfattas av medgivandet.

De civilrättsliga sanktioner som kan komma i fråga är främst skadestånd och vitesförbud mot visst intrång.

De offentliga myndigheternas lokaler är ofta öppna för allmänheten. 1 den mån allmänheten har fritt tillträde till en offentlig arbetsplats kan besöksrätten också utnyttjas av fackliga funktionärer. Rätten att komma in i offentliga lokaler kan emellertid begränsas på flera sätt. Tillträde till en myndighets lokaler kan t.ex. hindras om det skulle störa verksamheten där. Även allmänna ordningsskäl och rena säkerhetsskäl kan hindra fritt tillträde till offentliga lokaler.

3. Allmän motivering 3.1 Allmänna utgångspunkter

Kraven på en lagreglerad tillträdesrätt för fackliga förtroendemän till andra arbetsplatser än den egna restes vid en tidpunkt då den arbetsrättsli- ga reformen var ny och de medbestämmandeforrner som den förutsatte skulle bringas att fungera lokalt på alla typer av arbetsplatser och i alla delar av landet. Oron för att särskilt de små arbetsplatserna och de som låg avlägset eller saknade kontinuitet i arbetsstyrkan därvid skulle få ett sämre utgångsläge än andra var betydande. När 1978 års lagförslag om ny förtro- endemannalag arbetades fram saknades också de centrala medbestäm- mandeavtal, som senare har kommit att i betydande utsträckning erbjuda avtalsmässiga lösningar på de små arbetsplatsernas problem. Arbetsmark- nadsutskottet har också vid sin behandling av frågan år 1988 konstaterat dels att fackliga kontaktombud numera finns på flertalet arbetsplatser som en följd av utvecklingsavtalet på SAF-LO-PTK—området och andra kollek- tivavtal dels att utifrån kommande fackliga förtroendemäns behov att komma in på arbetsplatserna normalt inte ifrågasätts även om de saknar en lagfäst rätt till tillträde.

Det fanns flera anledningar till att regeringen år 1978 drog tillbaka sitt förslag om en ny förtroendemannnalag. En viktig anledning var den kritik som framfördes mot sättet för finansieringen av bl.a. tillträdesrätten för regionala fackliga förtroendemän. En annan anledning var den kritik som framfördes mot andra delar "av förslaget än tillträdesrätten. Regeringen önskade en helt ny förtroendemannalag och ville inte gå fram med ett förslag beträffande endast tillträdesrätten.

Det förhållandet att krav på en lagfäst tillträdesrätt fortfarande uppre- pas varje år i motioner till riksdagen talar starkt för "att det alltjämt finns missförhållanden på'området och att frågan om tillträdesrätten inte kan lösas i godo genom'överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställ- das organisationer. Detta är självfallet en varningssignal som inte kan förbises. Härtill kommer-att under de senaste tio åren småföretagandet

• Sida 8
•  Original

snarare har ökat än minskat i omfattning. Med beaktande av dessa förhål- landen samt det faktum att flertalet remissinstanser numera är positivt inställda till en lagstiftning om tillträdesrätten måste tiden nu anses mogen att komplettera förtroendemannalagen med en bestämmelse om tillträdes- rätt.

3.2. Tillträdesrätten

Mitt förslag: Förtroendemannalagen kompletteras så att en facklig förtroendeman får rätt till tillträde även till annan arbetsplats än sin egen och rätt att vara verksam där i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, arbetarskyddsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Sveriges Akademikers C entralorganisation (SACO) och Polisför- bundet tillstyrker förslaget. Postverket har ingen erinran mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland och arbetsdomstolen tar inte ställning till behovet av en tillträdesrätt. Landstingsförbundet, Svenska Kommunför- bundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhand- lingsorganisation (KFO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Småföre- tagens Riksorganisation avstyrker förslaget.

LO anser det vara av yttersta vikt att fackliga företrädare tillförsäkras en ovillkorlig rätt att besöka alla arbetsplatser inom organisationens område. Även TCO och SACO är positiva men framhåller att tillträdesrätten inte utgör något problem i dag. Landstingsförbundet, Svenska Kommunför- bundet. KFO, SAF och LRF framhåller att det är medbestämmandet på arbetsplatsen som är viktigt och skall stödjas. En lagreglering av tillträdes- rätten kommer enligt dessa organisationer att fördröja en önskvärd ut- veckling av medbestämmandet. Dessa organisationer framhåller också att tillträdesrätten fungerar och att en lagreglering är onödig.

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet anför att det inte är rimligt att arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid en eventuell tvist om tillträde och påpekar att det finns många verksamheter dit utomstående av t. ex. säkerhets-, integritets- eller medicinska skäl inte skall ha tillträde.

SACO poängterar att begreppet ”egen arbetsplats" i t.ex. förslagets 75 kan vara svårtolkat. Lagförslaget får inte tolkas som en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse.

Småföretagens Riksorganisation vill begränsa de fackliga förtroende- männens rätt till ledighet enligt gällande lagstiftning. SAF och KFO anför att det finns risk för att det utökade ledighetsuttaget, i anledning av skyldigheten för en arbetsgivare att medge ledighet för fackliga förtroende- män att verka också på andra arbetsplatser, kan bli betydande. LRF

• Sida 9
•  Original

påpekar att det inte framgår av lagförslaget om tillträdesrätten gäller endast en regional facklig förtroendeman eller ett obegränsat antal. Inte heller finns det någon begränsning av antalet externa uppdrag. Det klar- görs inte hur den regionala fackliga förtroendemannen skall föra överlägg- ningar om sin ledighet.

Arbetsdomstolen påpekar att med den åtskillnad som görs mellan för- troendemannens egen arbetsplats och andra arbetsplatser blir tolkningen av 6 och Såå oklar och en genomgång av motivtexten bör göras. Även regeln i 19” tredje stycket förtroendemannalagen om underrättelse till ar- betsgivaren bör belysas ytterligare. Inte heller vad som menas i detalj med det föreslagna nya tredje stycket till 35 synes klart. Även SAF och LRF anför att det föreligger oklarhet om innebörden av underrättelsen till arbetsgivaren. SAF betonar också att det inte framgår vad som gäller beträffande tillträdesrätten om den arbetsplats förtroendemannen avser att besöka är indragen i konflikt. SAF anför vidare att en arbetsgivare bör ha möjlighet att påverka omfattningen av de regionala förtroendemännens besök hos honom. LRF anför att en förutsättning för tillträde bör vara att den fackliga organisationen representeras av minst en medlem på arbets— platsen.

Skälen för mitt förslag: Trots att kontaktombud numera finns på många arbetsplatser och utifrån kommande fackliga förtroendemäns tillträdesrätt normalt inte ifrågasätts finns det fortfarande många små arbetsplatser där det föreligger svårigheter att tillämpa lagen (l976:580) om medbestäm- mande i arbetslivet (medbestämmandelagcn). En princip som har tillmätts den största betydelse vid utarbetande och antagande av medbestämman- delagstiftningen är att tyngdpunkten i arbetstagarnas medbestämmande skall ligga på lokal nivå. Medbestämmandet skall först och främst utövas inom det enskilda företaget eller den enskilda myndigheten av de anställda själva och av de lokala fackliga representanter de har utsett. Medbestäm- manderätten skall vara något som angår de enskilda arbetstagarna. Den skall utövas på sådant sätt att den enskildes erfarenheter och kunskaper kan nyttiggöras. Denna strävan till lokal anknytning har stöd av arbets- marknadens parter. En viktig uppgift för den regionala fackliga förtroen- demannen blir att aktivera det lokala medbestämmandet. Även vid arbets- platser med en väl fungerande facklig verksamhet kan det uppkomma behov av att ta hjälp av någon mer erfaren och välutbildad facklig företrä- dare. Det kan t.ex. gälla bistånd av en hos den lokala eller centrala organisationen anställd ombudsman som är särskilt väl insatt i den fråga som för tillfället är föremål för överläggning på arbetsplatsen.

Det är enligt min mening inte tillräckligt att konstatera att tillträdesrät- ten i de flesta fall fungerar. Jag anser att det är mycket viktigt att arbetsta- gare på alla arbetsplatser har möjlighet till den medverkan och det infly- tande medbestämmandelagen förutsätter.

Jag delar inte Landstingsförbundets, Svenska Kommunförbundets och KFO:s farhågor att en lagreglering av tillträdesrätten skulle fördröja en önskvärd utveckling av medbestämmandet. Tvärtom anser jag att en tillträdesrätt för andra än anställda förtroendemän kommer att påskynda en positiv utveckling av medbestämmandet på lokal nivå.

• Sida 10
•  Original

Av bestämmelsen i l & förtroendemannalagen framgår att lagen endast gäller de förtroendemän som har utsetts av en lokal kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation och som är anställda på den aktuella arbetsplat- sen. För att möjliggöra en bestämmelse om tillträdesrätt måste paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig också på förtroendemän som utsetts av en central arbetstagarorganisation.

Förtroendemannalagen äger tillämpning på arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Det avgörande när man be- stämmer lagens sakliga eller ändamålsenliga tillämpningsområde är alltså vad som ligger inom ramen för begreppet ”facklig verksamhet”. Fackliga förtroendemän har t. ex. rätt till skydd enligt lagen och anspråk på ledighet bara i den mån de utövar facklig verksamhet.

Av 75 drar man indirekt slutsatsen att i begreppet facklig verksamhet ligger även sådan verksamhet som inte avser den egna arbetsplatsen. ] förarbetena till bestämmelsen (prop. 1974: 88 s. 221) uttalas i specialmoti- veringen att utanför arbetsgivarens betalningsskyldighet enligt 75 faller le- dighet för interna föreningsangelägenheter — iden mån rätt till ledighet över huvud taget föreligger härför — fackligt förhandlingsarbete på andra arbets- platser, deltagande i avtalskonferenser, kongresser etc. 1 specialmotive- ringen till 15 uttalas också att även om förtroendemannen kan påfordra ledighet från sitt arbete för fackligt arbete på en annan arbetsplats kan han alltså inte åberopa lagens regler gentemot arbetsgivaren på denna arbets- plats. Det är här som en regel om tillträdesrätt får betydelse.

När det gäller arten av den verksamhet som avses bli bedriven av regionala förtroendemän skiljer sig denna inte från den verksamhet som kan betecknas som fackligt arbete på arbetsplatsen enligt den nu gällande lagen. Det finns därför inte någon anledning att" med direkt anknytning till tillträdesrätten ändra lagens begrepp ”facklig verksamhet”.

Förtroendemannalagen innehåller inte något formellt krav på att den lokala fackliga organisation som påkallar dess tillämpning skall ha någon medlem på arbetsplatsen. De förutsättningar som har ställts upp för att lagens regler skall gälla, bl.a. att det skall finnas ett kollektivavtal på arbetsplatsen och att det skall vara fråga om facklig verksamhet i lagens mening, leder emellertid i praktiken till att det inte torde vara möjligt att göra någon rättighet enligt lagen gällande mot en arbetsgivare som inte har anställda som är medlemmar i den avtalsbundna fackliga organisationen. Även när det gäller tillträdesrätt för regionala fackliga förtroendemän måste utgångspunkten vara dels att det vid arbetsplatsen finns ett kollek- tivavtal mellan parterna eller råder tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd mellan dem och dels att det krävs åtminstone en medlem på den arbets- plats där tillträdesrätten skall utnyttjas. l begreppet facklig verksamhet ligger ju att det skall röra sig om organisationens verksamhet på medlem- marnas vägnar. En viktig parallell är att medbestämmandelagens förhand- lingsrättsregler förutsätter att arbetstagarorganisationen har medlemmar hos den ifrågavarande arbetsgivaren. Till bilden hör också att interna

• Sida 11
•  Original

föreningsangelägenheter, bl.a. medlemsvärvning, inte är att räkna till facklig verksamhet i lagens mening.

De fackliga företrädare som berörs av en så utformad tillträdesrätt kan vara dels ombudsmän och andra fackliga funktionärer som är anställda hos arbetstagarorganisationen och dels sådana som är anställda på en arbetsplats men som får till uppgift att företräda medlemmar på andra arbetsplatser. Även om kritik framförts från arbetsgivarhåll mot att sist— nämnda kategori omfattas av en tillträdesrätt — det rör sig främst om säkerhets— och jävsfrågor vilka jag behandlar senare — finns det skäl att låta även dessa omfattas av tillträdesrätten. Det ligger ett värde i att viss facklig verksamhet utförs av dem som vanligtvis har en direkt anknytning till de arbetsförhållanden som gäller inom branschen. Men lösningen är också bäst förenlig med principen att det är de fackliga organisationerna själva som förfogar över vem som skall fullgöra fackliga uppgifter på deras vägnar. '

Tillträdesrätten får användas i syfte att förbereda förhandlingar med arbetsgivaren t.ex. genom kontakter med de anställda och att delta i förhandlingar, att skaffa uppgifter om och iaktta arbetsförhållanden m.m. och att ta emot information enligt medbestämmandelagen. Inom ramen för facklig verksamhet ligger också bl. a. uppgifter som föreskrivs i kollek- tivavtal. Ett exempel på detta är bestämmelser om fackliga informations- möten på arbetsplatsen. Finns förutsättningar för sådana möten i kollek- tivavtal — vilket det finns för en väsentlig del av arbetsmarknaden — blir tillträdesrätten av betydelse för möjligheten att låta någon som inte är anställd på arbetsplatsen komma in och lämna information. Som tidigare har utvecklats förutsätter tillträdesrätten i praktiken att arbetstagarorgani- sationen har medlemmar på arbetsplatsen, även om detta inte är ett formkrav i lagen. Tillträdesrätten gäller i princip även om en facklig konflikt har brutit ut, t.ex. om det förekommer en arbetsnedläggelse på arbetsplatsen eller liknande.

I 15 tredje stycket förtroendemannalagen har det ställts upp som en ytterligare förutsättning för att en facklig förtroendeman skall komma i åtnjutande av det skydd och de rättigheter som lagen föreskriver att arbetstagarorganisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. Att denna regel iakttas är en nödvändig förutsättning för att arbetsgivaren skall bli skyldig att tillämpa lagreglerna i förhållande till förtroendemannen. Denna bestämmelse bör naturligtvis gälla som förut- sättning även när det gäller en regional facklig förtroendeman. Arbetsta- garorganisationen blir således beträffande en regional facklig förtroende- man som är anställd på en arbetsplats men skall fungera som förtroende- man även hos en annan arbetsgivare skyldig att underrätta både förtroen- demannens egen arbetsgivare och arbetsgivaren på den eller de andra arbetsplatser där han avser att fullgöra sitt regionala fackliga uppdrag. Att såsom bl.a. SAF föreslagit införa ett åliggande om att en regional facklig förtroendeman inför varje enskilt besökstillfälle skulle vara skyldig att anmäla sitt besök anser jag inte erforderligt. Däremot är det självfallet lämpligt att den regionala fackliga förtroendemannen anmäler när han tänker komma till en viss arbetsplats. Vid det första besöket kan det t. ex.

• Sida 12
•  Original

vara lämpligt att arbetsgivaren och förtroendemannen diskuterar sådana frågor och i samförstånd kommer överens om hur tillträdet skall ske.

När det gäller Landstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets invändning att det inte är rimligt att arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid en eventuell tvist om tillträdesrätten vill jag anföra följande. Arbetstagarsidan har tolkningsföreträde i vissa tvister om lagens tillämpning på de fackliga förtroendemännen. De tvister som avses är tvister om tillämpningen på de fackliga förtroendemännen av de allmänna reglerna om lagens tillämpningsområde, tvister om skyddsregler för det fackliga uppdraget, löneskyddet och turordningsreglerna samt reglerna om ledighet, om bibehållna anställningsförmåner och om arbetsgivarens skyl- dighet att ersätta merköstnader. Dessutom gäller tolkningsföreträde vid tvist om tillämpning av kollektivavtal som har trätt i stället för dessa lagbestämmelser. Tolkningsförcträdet är en rätt att bestämma om hur. lagen eller kollektivavtalet skall tillämpas under den tid som förflyter till dess tvisten har hunnit avgöras rättsligt. Ett allmänt syfte med bestämmel- sen om tolkningsföreträde är att stärka arbetstagarsidans ställning vid rättstvister med arbetsgivaren om utnyttjandet av de fackliga rättigheter- na. Tolkningsföreträdet är från facklig synpunkt ett viktigt led i regelsyste- met, eftersom det innebär att den fackliga verksamheten inte behöver stoppas upp av tvister med arbetsgivaren om vad som är den riktiga tillämpningen av lagen i enskilda fall.

När det gäller tillträdesrätten är denna bestämmelse av likartad karaktär som de tidigare nämnda. Det är därför motiverat att låta tolkningsföreträ- det omfatta även denna bestämmelse. Beträffande säkerhetsaspekten kan följande sägas. Det finns redan i dag vissa undantag från arbetsgivarnas skyldighet att respektera ett fackligt tolkningsföreträde. Ett sådant är att arbetstagarorganisationen inte kan hävda sitt tolkningsföreträde i ond tro, dvs. om organisationens mening är oriktig och organisationens företrädare har insett eller bort inse detta. Detta anses följa av allmänna rättsgrund- satser och har också bekräftats av arbetsdomstolen (AD 1977 nr 158). Ett annat undantag är att en arbetsgivare inte är skyldig att följa en arbetsta— garorganisations beslut, om han därigenom skulle tvingas att bryta mot lag eller på vissa villkor, mot rättsliga förpliktelser mot annan. Någon anled- ning att befara att en arbetstagarorganisation medvetet utnyttjar tolknings- företrädet felaktigt föreligger enligt min mening inte. Jag kommer emeller- tid att noggrant följa utvecklingen på området.

Rätten att vara verksam på arbetsplatsen bör tillkomma förtroende- mannen i dcn omfattning som behövs för uppdraget. Bestämmelsen är endast att anse som ett uttryck för den grundsats som lagen bygger på, nämligen att den bereder utrymme enbart för facklig verksamhet som är behövlig från legitima fackliga synpunkter. Det är emellertid inte mening- en att arbetsgivaren med åberopande av regeln skall få kontrollera upp- läggningen av den fackliga verksamheten och lägga synpunkter på denna.

För en regional förtroendeman som är anställd och som anmäls som förtroendeman på sin arbetsplats med uppgift att vara verksam även på andra arbetsplatser kommer lagens samtliga regler att i och för sig vara tillämpliga. På grund av den särskilda anknytning till arbetsplatsen som är

• Sida 13
•  Original

en förutsättning för betald ledighet enligt 75 förtroendemannalagen och rätt till fortsatt arbete utan hinder av anställningsskyddslagens turord- ningsbestämmelser vid uppsägning på grund av arbetsbrist och permitte- ring enligt 85 samma lag, kommer emellertid dessa bestämmelser inte att i praktiken kunna tillämpas på en förtroendeman i de delar de fackliga uppgifterna avser verksamhet på andra arbetsplatser. Lagen bör därför förtydligas i detta avseende. Uttrycket "egen arbetsplats” skall inte tolkas som en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse utan enbart som ett förtydligande i jämförelse med en arbetsplats hos en annan arbetsgivare. Av särskild betydelse för den regionala fackliga förtroendemannens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag blir bestämmelsen om rätt till ledighet i 65. Ledighet enligt denna paragraf kan komma i fråga för i princip varje uppdrag som är fackligt i lagens mening. Ledighet kan sålunda begäras även för fackliga uppgifter som inte avser den egna arbetsplatsen. Utgångs- punkten i förtroendemannalagen är att det är arbetstagarorganisationema som bestämmer vilka som skall vara förtroendemän, hur många förtroen- demännen skall vara och vilka uppgifter de skall ha. Arbetsgivarens intres- se av att få bättre överblick Över sina skyldigheter enligt lagen och de kostnader som de för med sig tillgodoses genom bestämmelsen att ledighe- terna inte får ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen. Hänsyn skall alltså tas till det samlade utrymmet för facklig verksamhet när den fackliga organisationen utser sina förtroendemän och fastställer deras uppgifter (jfr prop. 1974:88 s. 156). Vid avvägningen av vad som är skälig ledighet i det enskilda fallet bör de fackliga behoven bedömas mot bakgrund bl. a. av antalet arbetsta- gare på arbetsplatsen. arbetsstyrkans sammansättning och arbetets art. 1 förarbetena till förtroendemannalagen (prop. 1974:88 s. 165 och 220) har skrivits in den tolkningsprincipen att typiskt sett större vikt bör kunna fästas och därmed större krav på ledighet kunna ställas i fråga om ett fackligt uppdrag på den egna arbetsplatsen än när det gäller ett uppdrag utanför arbetsplatsen. En bestämmelse om tillträdesrätt bör enligt min mening inte förändra nyss nämnda principer om rätt till ledighet. Även fortsättningsvis bör således ledighet för verksamhet på den egna arbetsplatsen prioriteras. Det är dock i första hand en uppgift för den lokala fackliga organisationen att göra en avvägning av hur det disponibla ledighetsutrymmet bör begagnas.

Flera organisationer befarar att tillträdesrätten kommer att medföra att ledighet för fackliga uppdrag kommer att begäras i större omfattning än för närvarande. Jag vill i detta sammanhang påpeka att fackliga förtroende- män redan nu har rätt till ledighet för externa uppdrag. Som flera organisa- tioner understrukit fungerar tillträdesrätten redan nu i de flesta fall till- fredsställande och kontaktombud finns på många ställen. En viss ökning av begäran om ledighet kan emellertid visa sig ofrånkomlig om syftet med lagstiftningen skall uppnås.

Beträffande SAF: s invändning att det inte är acceptabelt att en arbetsgi- vare inte kan påverka omfattningen av en regional förtroendemans besök vill jag anföra följande. I de fall en arbetsplats får besök av en regional facklig förtroendeman måste man naturligtvis utgå ifrån att förtroende—

• Sida 14
•  Original

mannen från facklig synpunkt har behov av tillträde för sitt uppdrag. Det finns enligt min uppfattning ingen anledning att befara att en regional förtroendeman skulle göra besök som inte är berättigade.

Enligt 35 är arbetsgivaren skyldig att låta förtroendemannen disponera lokal eller annat utrymme som fordras för det fackliga uppdraget. När det gäller extern facklig verksamhet bör emellertid varken den regionala fack- liga förtroendemannens egen arbetsgivare eller den arbetsgivare förtroen- demannen har ett regionalt uppdrag hos vara skyldig att tillhandahålla lokal för den fackliga verksamheten. Förtroendemannalagen bör därför ändras så att en arbetsgivare blir skyldig att tillhandahålla lokaler endast för den fackliga verksamhet som bedrivs hos honom med egna fackliga förtroendemän. När en arbetsgivare bedriver verksamhet i så begränsad omfattning att det inte finns några förtroendemän som är anställda hos honom, är förutsättningarna att utkräva en sådan skyldighet oftast små. Finns det däremot en lokal facklig representation på arbetsplatsen faller det sig naturligt att en regional förtroendeman som hjälper till i verksam- heten också utnyttjar de lokaler som har ställts till förfogande. Givetvis skall den regionala fackliga förtroendemannen ges möjlighet att använda sig av lämpligt utrymme på den arbetsplats han besöker. Det ligger i tillträdesrätten. Själva tillträdesrätten som sådan medför dock inte någon rätt att disponera särskilda lokaler för facklig verksamhet.

3.3. Tystnadsplikt

Mitt förslag: Förtroendemannalagen kompletteras med en bestäm- melse om tystnadsplikt för de regionala fackliga förtroendemännen. Utan hinder av tystnadsplikten får förtroendemannen till en leda- mot i styrelsen för arbetstagarorganisationen föra vidare vad han fått kännedom om under tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller då också för styrelseledamoten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser den lagtekniska utformningen.

Remissinstanserna: TCO, Landstingsförbundet och Svenska Kommun- förbundet har inget emot förslagets utformning av tystnadspliktsreglerna. SAF och Småföretagens Riksorganisation anser att förslaget med förhand- ling om tystnadsplikten är tungrott och inte fungerar i praktiken. Hovrät- ten för Övre Norrland ifrågasätter om hänvisningen till 225 medbestäm- mandelagen behövs eftersom bestämmelsen måste anses gälla även för förtroendemän som inte är anställda av arbetsgivaren. Vidare påpekar hovrätten att 9a5 är dispositiv och att ett tillägg därför bör göras i 25 andra stycket.

Lagrådet: Som framhållits av lagrådet berör bestämmelsen i den före- slagna paragrafens andra stycke den privata sektorn, medan tredje stycket av förevarande paragraf skall tillämpas på regional facklig förtroendeman som är verksam inom den offentliga sektorn. Det kan enligt lagrådets

• Sida 15
•  Original

mening ifrågasättas om den föreslagna skillnaden mellan den privata och den offentliga sektorn är motiverad. Lagrådet tillägger dock att frågans lösning torde kunna anstå till en framtida översyn av medbestämmande- lagstiftningen.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av reglerna om tillträdesrätt till arbetsplatserna för utomstående fackliga företrädare föreslog nya arbets- rättskommitte'n att dessa regler borde kompletteras med bestämmelser om jäv och om tystnadsplikt. [ remissbehandlingen och den efterföljande debatten underströks från många håll vikten av sådana regler. Arbetsgiva- ren, som ju inte har och inte heller bör ha något inflytande på vem som utses till facklig företrädare, måste släppa in utomstående på sin arbets- plats utan den kontrollmöjlighet som ligger i ett anställningsförfarande och i det enskilda anställningsavtalet. Den utomstående blir därmed satt i stånd att iaktta eller på annat sätt skaffa upplysningar om t.ex. produk- tionsmetoder eller andra känsliga tekniska förhållanden eller yrkeshemlig- heter i övrigt. Risk för skada finns om uppgifterna sprids och denna risk understryks av att förtroendemannen kan vara anställd hos en konkurrent. Arbetsgivarens möjligheter att ingripa är begränsade. Det finns därför ett behov av särskilda skyddsregler. Tillträdesrätten bör därför kompletteras med en bestämmelse om tystnadsplikt.

Rätten till information eller att för fackliga ändamål få ta del av bokfö- ring eller annat skriftligt material regleras inte i förtroendemannalagen. Dessa regler finns i stället i medbestämmandelagen. Arbetsgivarens sekre- tessintressen har tillgodosetts genom de motivuttalanden som gjorts om vidden av arbetsgivarens informationsskyldighet enligt 195 medbestäm- mandelagen och genom tystnadspliktsreglerna i 21 — 22 55 samma lag. [ förarbetena till 195 medbestämmandelagen betonas att arbetstagarnas rätt till information skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ända- målsenligt utövande av inflytande över arbetsgivarens verksamhet. 1 förar- betena markeras också att det bör iakttas försiktighet i rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerligen hemlig natur, t.ex. forsk- nings och utvecklingsarbete. Av 215 medbestämmandelagen framgår att parterna i första hand skall förhandla om tystnadspliktsfrågor. Förhand- lingarna kan avse om tystnadsplikt över huvud skall förekomma men även hur långt informationen får föras vidare inom den egna organisationen. Om inte enighet uppnås kan frågan föras till arbetsdomstolen för avgöran- de. Domstolen skall därvid enligt 215 andra stycket medbestämmandela- gen förordna om tystnadsplikt, i den mån det kan antas att det annars skulle föreligga väsentlig skada för part eller annan. Dessa regler tar sikte på förhållandena inom den privata sektorn.

Regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet anses utgöra ett hin- der mot att man inför tystnadsplikt genom avtal i offentliga anställningar. I 14 kap. 7, 9 och 1055 sekretesslagen (1980: 100) finns en rad regler som tillförsäkrar de offentliganställdas fackliga förtroendemän rätt till insyn utan hinder av annars gällande sekretessregler på sådana områden av den offentliga verksamheten där förhållandena är jämförbara med den privata sektorns, t.ex. i myndigheternas ekonomiska verksamhet, inom personal- vården, på arbetsmiljöns område osv. Reglerna om utlämnande av sekre-

• Sida 16
•  Original

tessbelagda uppgifter tar sikte inte bara på de inom myndigheten anställda förtroendemännen utan gäller även utomstående förtroendemän med upp- gifter inom myndigheten, t.ex. regionala förtroendemän eller regionala skyddsombud. De reglerar också förtroendemännens rätt att föra sekre- tessbelagda uppgifter vidare till styrelseledamöter inom den egna organisa- tionen, oberoende av om de är anställda vid myndigheten eller inte. De hos myndigheten anställda förtroendemännen behåller den tystnadsplikt de har i tjänsten. För övriga fackliga företrädare får myndigheten ställa upp förbehåll om tystnadsplikt. Vidare finns regler om att sekretessen följer med en hemligstämplad handling eller en sekretessbelagd muntlig uppgift när den förs vidare till en annan facklig företrädare och denne underrättats om sekretessen. Ansvaret vid brott mot tystnadsplikten regle- ras i 20 kap. 35 brottsbalken. Om brott mot tystnadsplikten sker genom publicering i tryckt skrift eller genom att en uppgift lämnas för sådan publicering gäller vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen.

Tystnadspliktsregeln bör inte bli tillämplig på regionala fackliga förtro- endemän i det offentligas verksamhet. Beträffande dessa tillämpas i enlig- het med vad som anförts ovan 14 kap. 7, 9 och 1055 sekretesslagen. En hänvisning till dessa bestämmelser bör göras efter mönster av 7 kap. 135 arbetsmiljölagen (1977:1 160).

När det gäller utformningen av tystnadspliktsreglerna anser jag det mest ändamålsenligt att anknyta till motsvarande regler i medbestämmandela- gen. En hänvisning bör göras till 215 andra och tredje styckena medbe- stämmandelagen. Dessutom bör det uttryckligt anges att en förtroende- man som med tystnadsplikt har mottagit information för en arbetstagaror- ganisations räkning utan hinder av tystnadsplikten får föra informationen vidare till ledamot i styrelsen för organisationen. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

Reglerna om tystnadsplikt bör vara disposi_tiva och kollektivavtal såle- des kunna träffas om särskilda tystnadspliktsregler eller om annan ordning för prövning av frågor om tystnadsplikt. Med anledning härav bör 25 andra stycket i förtroendemannalagen kompletteras.

Jag är medveten om att utformningen av den föreslagna bestämmelsen medför att en skillnad uppkommer mellan den privata och den offentliga sektorn på det sätt lagrådet påpekat. Bestämmelsen har utformats enligt förebild av 225 medbestämmandelagen. Enligt denna bestämmelse finns ingen begränsning av tystnadsplikten för informationsmottagaren. lnförs en sådan begränsning i förtroendemannalagen uppstår visserligen över- ensstämmelse mellan förtroendemannalagen och sekretesslagen i nu angiv- na hänseende men i stället uppkommer en skillnad när det gäller tyst- nadspliktens begränsning mellan medbestämmandelagen och förtroende- mannalagen. Jag delar lagrådets uppfattning att lösningen på problemet får anstå till en framtida översyn av medbestämmandelagen görs.

• Sida 17
•  Original

3.4. Jäv

Mitt förslag: En särskild bestämmelse om s.k. jäv som komplement till reglerna om tystnadsplikt behöver inte införas i förtroendeman- nalagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Arbetsdomstolen anser det vara av vikt att frågan diskuteras. Kammarrätten i Sundsvall anser att frågan om en bestämmelse om ”jäv" skall införas bör anstå tills det i framtiden eventuellt visar sig om behov föreligger av en sådan bestämmelse. SAF anser att jävsfrågan är utomordentligt viktig. Den uppsökte arbetsgivaren kan ha ett mycket starkt sekretessintresse beträffande hemliga tillverkningsmetoder, nya pro- dukter, affärsförhållanden och liknande. Det är enligt SAF rimligt att arbetsgivaren i sådana fall ges möjlighet att vägra tillträde eller begränsa förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen. Småföretagens Riksor- ganisation anser att det är absolut nödvändigt att tillträdesrätten kombine- ras med ett skydd för företagen i form av en jävsregel eller veto.

Skälen för mitt förslag: Några motsättningar mellan de anställdas fackli- ga företrädare och arbetsgivaren finns som regel inte när det gäller att hemlighålla för företaget vitala uppgifter, som av ekonomiska eller liknan- de skäl inte bör spridas till konkurrerande företag. Tillträdesrätten innebär endast en rätt för förtroendemannen att faktiskt komma in på en arbets- plats och att vara verksam där i den omfattning som behövs för det fackliga uppdraget. De anställdas eller deras företrädares rätt till informa- tion och insyn i företagens verksamhet är reglerad genom bestämmelserna i medbestämmandelagen. l förarbetena till 195 i medbestämmandelagen (prop. 1975/76: 105 bil. 1 s. 235 f, 366, 488foch 532) betonades att arbets- tagarsidans rätt till information skall ha till syfte att skapa förutsättningar för ett ändamåsenligt utövande av inflytandet över arbetsgivarens verk- samhet. Den skall också underlätta förhandlingar mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas företrädare genom att säkerställa att båda parter har samma faktaunderlag i sitt förhandlingsarbete. Men andra ovidkommande syften skall inte kunna tillgodoses genom informationsrätten i 195 medbe- stämmandelagen. [ förarbetena markerades också att det bör iakttas för- siktighet i rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerli- gen hemlig natur, t.ex. forsknings- och utvecklingsarbete, som befinner sig i det stadiet att det ännu inte kan läggas till grund för beslut eller åtgärd som berör verksamheten. Under riksdagsbehandlingen slogs det mer all- mänt fast att risken för skada måste komma med vid bedömningen av huruvida vissa uppgifter skall behöva lämnas ut eller inte. Undantagsmöj- ligheterna får, betonades det, inte vara alltför begränsade med hänsyn till att stora värden kan stå på spel.

För den statliga sektorn finns som jag tidigare anfört regler om tyst- nadsplikt för offentliga funktionärer i sekretesslagen (1980:100). Tillträ- desrätten till vissa anläggningar etc. har i vissa fall av säkerhetsskäl begrän- sats genom författningsbestämmelser, bl.a. i lagen (19401358) med vissa

• Sida 18
•  Original

bestämmelser till skydd för försvaret m.m. jämte tillämpningsföreskrifter. Denna lag kommer från den 1 april 1991 att ersättas av lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Av 25 i förtroendemannalagen följer att dessa särskilda föreskrifter även gäller fackliga förtroendemän. Det är således endast förtroendemän som redan på grund av sina ordinarie tjänst- göringsuppgifter har rätt att få tillträde till skyddade anläggningar eller som genom särskilda författningsbestämmelser får en motsvarande rätt som kommer att ha sådan tillträdesrätt. Detta överensstämmer också med vad som gäller beträffande tillträdesrätt till sådana anläggningar för skyddsombud enligt arbetsmiljölagstiftningen.

Frågan om en s.k. jävsregel som komplement till reglerna om tystnads- plikt diskuterades utförligt i samband med förslaget till ny förtroendeman- nalag. Det är min uppfattning att man från arbetsgivarsidan överdrev farhågorna av att tillträdesrätten kunde utnyttjas i felaktigt syfte. Eftersom medbestämmandelagstiftningen vid den tidpunkten var relativt ny kan man ha förståelse för en viss försiktighet från arbetsgivarsidan. Det har emellertid i dag gått närmare 15 år sedan medbestämmandelagen trädde i kraft. Det har under årens lopp växt fram olika former av utvecklingsavtal mellan arbetsmarknadens parter och kontaktombud förekommer nu i anledning härav på flertalet arbetsplatser. De remissinstanser som är nega- tiva till förslaget om tillträdesrätt har bl.a. påpekat att lagstiftning inte behövs eftersom tillträdesrätten"fungerar väl. Ingen remissinstans har häv- dat att det förekommer problem i samband med tillträdesrätten. Även verksamheten med s.k. regionala skyddsombud enligt arbetsmiljölagen, där problemställningen i samband med tillträdesrätten är likartad den för regionala fackliga förtroendemän, fungerar såvitt framkommit mycket väl. Jag anser därför att en särskild jävsregel i nuläget inte är erforderlig. Jag delar således den uppfattning som framförts i promemorian att det måste förutsättas att den fackliga organisationen endast utser sådana förtroende- män som inte kan ha yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig att låta dessa verka på sin arbetsplats. Jag får emellertid följa utvecklingen och återkomma med förslag i frågan om behov av lagstiftning visar sig föreligga.

3.5. Skadestånd

Mitt förslag: Arbetstagarorganisationen blir skadeståndsskyldig om en förtroendeman eller ledamot i styrelsen för en arbetstagarorgani- sation bryter mot den föreslagna regeln om tystnadsplikt. En möjlig- het till jämkning av skadestånd införs i lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser möjligheten till jämkning av skadeståndet.

Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anför att 10a5 i pro- memorians lagförslag är otydlig och tveksamhet kan uppkomma om para— grafen skall tillämpas om överträdelse mot tystnadsplikten skett men

• Sida 19
•  Original

skada inte uppkommit. Hovrätten påpekar vidare att även annan lagstift- ning kan leda till straffansvar för brott mot tystnadsplikten och att behov kan föreligga av en bestämmelse om jämkning av skadestånd. Arbetsdom- stolen anför att tekniken med en 10a5 om arbetstagarorganisationens skadeståndsansvar vid tystnadspliktsbrott synes kunna föra med sig att man går miste om sedvanlig arbetsrättslig reglering av frågorna om rätt till allmänt skadestånd och om jämkning av skadeståndsansvaret.

Skälen för mitt förslag: Skadeståndsregeln i 105 förtroendemannalagen är inte så avpassad att den träffar brott mot den föreslagna regeln om tystnadsplikt. Om tystnadspliktsregeln skall få någon betydelse bör den sanktioneras. Detta bör lämpligen ske genom en skadeståndsskyldighet. Med hänsyn till den anknytning som tystnadspliktsregeln har till motsva- rande bestämmelser i medbestämmandelagen bör även medbestämman- delagens motsvarande skadeståndsregler tjäna som förebild. Påföljden av brott mot den i 9a5 förtroendemannalagen avsedda tystnadsplikten blir normalt skadestånd. Skadestånd kan utgå både för ekonomisk och för ideell skada. Skadeståndsansvaret då en regional facklig förtroendeman har brutit mot tystnadsplikten bör dock enligt 10a5 läggas på arbetstagar- organisationen och något personligt skadeståndsansvar bör inte komma ifråga.

Bevisbördan för att det är någon av organisationens företrädare som har brutit mot tystnadsplikten kommer att ligga på arbetsgivaren. Enbart det förhållandet att en viss uppgift eller ett visst förhållande har kommit till någon utomståendes kännedom kommer alltså inte att utgöra grund för skadeståndsskyldighet.

När det gäller hovrättens för Övre Norrland synpunkt att 10a5 är otydlig vill jag påpeka att i de fall som skadestånd kan följa enligt paragra- fen skall 20 kap. 35 brottsbalken inte tillämpas. Vidare vill jag framhålla att straffstadgandet i brottsbalken riktar sig mot den som bryter mot lagstadgad tystnadsplikt och inte sådan tystnadsplikt som följer av kollek- tivavtal.

Jag delar den uppfattning som framförts av hovrätten för Övre Norrland och arbetsdomstolen att en regel om möjlighet tilljämkning av skadestånd bör införas i lagen.

3.6. Kostnader

Mitt förslag: Kostnaderna för verksamheten med regionala fackliga förtroendemän får bäras av de fackliga organisationerna själva.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Landstingsförbundet och Småföretagens Riksorga- nisation delar promemorians uppfattning att kostnaderna får bäras av de fackliga organisationerna. LO anser att kostnaderna skall bäras av produk- tionen. TCO anser att det allmänna bör finansiera reformen. SACO före- slår att de fackliga organisationerna fritt får disponera den lokala fackliga tiden och på så sätt omdisponera medel till regional facklig verksamhet.

• Sida 20
•  Original

Skälen för mitt förslag: När det gäller finansieringen av verksamheten med regionala fackliga förtroendemän, främst lönekostnader, uppkommer dels frågan om det allmänna över huvud bör stå för dessa kostnader och dels vid ett jakande svar frågan om denna verksamhet är av sådan betydel- se att den vid bristande resurser skall prioriteras framför andra angelägna verksamheter.

När det gäller den första frågan anser jag att det är principiellt tveksamt att låta det allmänna svara för kostnader som har samband med regional facklig verksamhet. Det är viktigt att denna verksamhet finansieras av de fackliga organisationerna själva. Den fackliga verksamheten bör inte vara beroende av medel från det allmänna. Utan att ytterligare utveckla denna fråga kan man emellertid konstatera att det statsfinansiella läget inte medger statliga bidrag till denna verksamhet. Kostnaderna får därför bäras av de fackliga organisationerna.

En ytterligare fråga är om kostnaderna ska bäras av produktionen såsom LO föreslagit. Detta är dock i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter att diskutera i förhandlingar. Jag avser att följa vad som vidare händer i denna fråga.

4. Ikraftträdande

Jag förordar att de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 januari 1991.

5. Upprättat lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen- tet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (l974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

6. Specialmotivering

Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

1 5 Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorganisa- tion att som facklig förtroendeman företräda de anställda på viss arbets- plats i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens verksamhet.

Lagen tillämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. I förhållande till förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.

Prop. 1989/90: 157

• Sida 21
•  Original

Genom en ändring i paragrafens första stycke blir lagen tillämplig på en förtroendeman som har utsetts av en arbetstagarorganisation. Med arbets- tagarorganisation avses såväl lokal som central sådan. Ändringen innebär att en förtroendeman nu även kan utses av en central arbetstagarorganisa- tion och alltså inte längre behöver ha lokal förankring till en speciell arbetsgivare. För att ytterligare markera att lokal förankring inte längre behövs har ordet ”arbetstagare” bytts ut mot ordet "den". Som en konsekvens av detta ändras också paragrafens andra stycke.

2 5 Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt till fortsatt arbete eller förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal som innebär att en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5— 755, 85 första stycket och 9a5 första och andra styckena med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organi- sation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

Ändringen i andra stycket innebär att den nya regeln i 9a5 om rätt för arbetsgivaren att förhandla om tystnadsplikt när det gäller regionala fackli- ga förtroendemän är dispositiv. Kollektivavtal kan alltså träffas t.ex. om särskilda tystnadspliktsregler eller om annan ordning för prövning av frågor om tystnadsplikt.

35 En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag. Om uppdraget avser en annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den arbetsplatsen skyldig att låta förtroendemannen få tillträde och vara verksam i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång. Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat ut- rymme på den egna arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdrag som utförs där.

I paragrafens andra stycke införs en tillträdesrätt för förtroendemän till arbetsplatser där de inte själva är anställda.

1 den allmänna motiveringen har under avsnitt 3.2 utförligt behandlats frågan om s.k. regionala fackliga förtroendemän. Därmed avses förtroen- demän med fackliga uppgifter på ett antal arbetsplatser, eller hos ett antal arbetsgivare. Förtroendemannen kan vara anställd hos en av arbetsgivarna men det kan också gälla en ombudsman eller en annan funktionär hos en arbetstagarorganisation, vilken helt ägnar sig åt facklig verksamhet.

Den tillträdesrätt som föreskrivs i paragrafens andra stycke förutsätter, på samma sätt som i övrigt i förtroendemannalagen, att det föreligger ett kollektivavtalsförhållande mellan den arbetstagarorganisation för vars räkning den fackliga verksamheten skall bedrivas och den förpliktade

• Sida 22
•  Original

arbetsgivaren, i detta fall den arbetssgivare som skall medge tillträde. Liksom i övrigt gäller också som allmänna förutsättningar att det ankom- mer på arbetstagarorganisationcn att utse förtroendemännen och att la- gens regler har avseende endast på sådana aktiviteter som är att betrakta som facklig verksamhet i lagens mening. Det förutsätts vidare att arbetsta- garorganisationen har medlemmar på arbetsplatsen.

Tillträdesrätten gäller för alla fall där en kollektivavtalsbunden arbetsta- garorganisation vill bedriva facklig verksamhet på en arbetsplats genom en förtroendeman som inte är anställd där. Den gäller sålunda både gentemot arbetsgivare som inte har förtroendemannen anställd hos sig och gentemot arbetsgivare som har flera arbetsplatser och som har förtroendemannen anställd på en av dem. Tillträdesrätten gäller även om det skulle finnas förtroendemän som är anställda på arbetsplatsen. Som ytterligare förut- sättning för tillträdesrätten gäller att arbetstagarorganisationen har under- rättat arbetsgivaren i enlighet med 15 tredje stycket förtroendemanna- lagen. Underrättelse skall ske både till den regionala förtroendemannens egen arbetsgivare och till den eller de arbetsgivare hos vilken han avser att utöva sitt uppdrag som regional facklig förtroendeman. För att underlätta för den arbetsgivare som den regionala förtroendemannen avser att besöka kan det vara lämpligt att i förväg anmäla sitt besök.

Rätten att vara verksam på arbetsplatsen tillkommer förtroendemannen i den omfattning som behövs för uppdraget. Denna regel är väsentligen ett uttryck för den allmänna grundsatsen att förtroendemannalagen bereder utrymme enbart för facklig verksamhet som är behövlig från legitima fackliga synpunkter. Det är emellertid inte meningen, att regeln skall tas till intäkt för anspråk från arbetsgivarsidan på att få kontrollera upplägg- ningen av den fackliga verksamheten och anlägga synpunkter på valet mellan olika handlingsaltemativ m.m. Snarare får regeln den betydelsen att tillträde inte behöver medges när det från den fackliga sidan över huvud inte kan anges några rimliga motiv för begäran om tillträde. Vid en tvist beträffande tillträdesrätten har arbetstagarsidan tolkningsföreträde enligt bestämmelserna i 95 förtroendemannalagen.

Den regionala förtroendemannens rätt att vara verksam sträcker sig inte längre än den anställde förtroendemannens. En arbetsgivare behöver inte tåla att den regionala fackliga förtroendemannens verksamhet förorsakar betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Av tredje stycket framgår att en arbetsgivare är skyldig att ge en förtro- endeman tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme endast om för- troendemannen är anställd på arbetsplatsen och uppdraget gäller facklig verksamhet som utförs där. Givetvis skall den regionala fackliga förtroen- demannen ges möjlighet att använda sig av sådana utrymmen som krävs för att kunna utnyttja tillträdesrätten. Själva tillträdesrätten medför dock inte rätt att disponera särskilda lokaler för facklig verksamhet.

7 5 Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroendeman- nens egen arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt till bibehållna anställningsförmåner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamheten som avser

• Sida 23
•  Original

förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan tid än förtroende- mannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Även uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgiva-

ren. Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid likställas tid som avses i första och andra styckena.

1 första stycket markeras att den fackliga förtroendemannen har rätt till bibehållna anställningsförmåner endast vid ledighet som avser den fackli- ga verksamheten på förtroendemannens egen arbetsplats.

Även i andra stycket markeras att bestämmelsen tillämpas endast beträf- fande förtroendemannens egen arbetsplats.

9 25 En arbetsgivare som enligt 35 andra stycket är skyldig att ge en facklig förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende- mannen vara verksam där, har rätt till förhandling med den berörda arbets- tagarorganisationen om tystnadsplikt rörande den information .som skall lämnas till förtroendemannen.

I sådana fall tillämpas 215 andra och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroendeman har fått kännedom om med tystnadsplikt .som avses i första stycket får/örtroende- mannen trots tystnadsplikten föra vidare till en ledamot i styrelsen för arbetstagarorganisationen. 1 ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för sty rels.eledamoten

[ fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3 5 andra stycket på en arbetsplats [ det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7. 9 och 1055 sekretesslagen ( I 980:1 00) i stället för bestämmelserna i första och andra .stvckena.

1 935 första stycket regleras vad som gäller när en förtroendeman begär tillträde och det föreligger ett behov av att fastställa vissa restriktioner för förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen i form av tystnadsplikt.

Efter mönster av 21 5 medbestämmandelagen har därvid föreskrivits att frågor om tystnadsplikt i första hand skall göras till föremål för förhand- ling mellan arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen. För- handlingen kan avse inte bara huruvida tystnadsplikt över huvud skall komma i fråga. Även frågan hur långt förtroendemannen får föra vidare sina iakttagelser till den egna organisationen kan bli föremål för förhand- ling. Förhandlingen kan också avse tystnadspliktens varaktighet, t.ex. huruvida information om ett visst förhållande efter en tid får spridas till en större krets.

Av hänvisningen till 21 5 andra stycket medbestämmandelagen framgår att arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationen kan föra tystnadsplikts- frågan till domstol, om enighet inte kan nås vid förhandlingen. Av samma lagrum framgår att domstolen kan förordna om tystnadsplikt i den ut- sträckning som är nödvändig för att undanröja risk för väsentlig skada för part eller annan. Därvid är det från konkurrenssynpunkt betydelsefulla frågor, t.ex. rörande produktionsmetoder, yrkeshemligheter och andra liknande omständigheter av vitalt affärsintresse eller annat liknande in— tresse, som träder i förgrunden. Självfallet får förtroendemannens engage-

• Sida 24
•  Original

mang på andra arbetsplatser sin betydelse vid den avvägning som får göras mellan risken för skada, som kan drabba arbetsgivaren eller annan om en viss uppgift eller annan iakttagelse kommer ut, och det fackliga intresset att föra vidare vunna kunskaper till en större krets.

Det förhållandet att någon hänvisning inte har gjorts till 215 första stycket medbestämmandelagen bör förstås på det sättet att förtroende- mannalagen inte kräver både lokal och central förhandling innan frågan får dras inför domstol. En sådan förhandlingsskyldighet kan dock följa av kollektivavtalens förhandlingsordningar. En förtroendeman har rätt att föra vidare även uppgifter förenade med tystnadsplikt till en styrelseleda- mot i en arbetstagarorganisation. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

[ 21 å andra och tredje styckena av medbestämmandelagen finns vidare regler om den frist som skall iakttas av arbetsgivaren. om han vill föra tystnadspliktsfrågan till domstol, nämligen senast tio dagar efter det att förhandlingen har avslutats. Dessutom finns den i detta sammanhang viktiga föreskriften, att om en arbetsgivare har påkallat förhandling om tystnadsplikt, så gäller intill dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som arbetsgivaren kräver. En förutsättning härför är dock att kravet inte är obefogat och att det har framställts i god tro. Denna in- skränkning är avsedd att vara rent förebyggande, nämligen att avhålla från meningslösa eller i trakasserisyfte ställda krav på tystnadsplikt. Av regler- nas formulering framgår vidare, att den temporära tystnadsplikten enligt arbetsgivarens förhandlingsframställning inte kan undanröjas av domstol genom interimistiskt beslut. Det förutsätts dock att domstolens slutliga avgörande meddelas med skyndsamhet. Beträffande den närmare innebör- den i övrigt av de i lagtexten angivna tystnadspliktsreglerna i medbestäm- mandelagen hänvisas till prop. l975/76:105 bil. 1 s. 367 foch 489. Tyst- nadspliktsregeln är dispositiv.

Av tredje stycket framgår att bestämmelsen om tystnadsplikt inte är tillämplig på regionala fackliga förtroendemän i det offentligas verksam- het. Bcträffande dessa tillämpas i stället 14 kap. 7, 9 och 1055 sekretessla- gen. Denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 3.3.

10 35 Om en facklig förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9aå första och andra styckena eller obehörigen utnyttjar kunskaper som förtroende- mannen eller styrelseledamoten har fått under sådan tystnadsplikt, svarar arbetstagarorganisationen för den skada som uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3 _? brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Påföljden av brott mot den i 9aé förtroendemannalagen avsedda tyst- nadsplikten är normalt skadestånd. Skadestånd kan utgå både för ekono- misk och för ideell skada. Skadeståndsansvaret, då en regional facklig föttroendeman har brutit mot tystnadsplikten, läggs dock enligt 10a5 på arbetstagarorganisationen och något personligt skadeståndsansvar avses inte komma i fråga. Organisationens skadeståndsansvar är strikt och det kvarstår även om förtroendemannen har lämnat sitt uppdrag, när han

• Sida 25
•  Original

bryter mot tystnadsplikten (jfr prop. l975/76: 105 bil. 1 s. 421). En annan sak är att bevisbördan för att det är någon av organisationens företrädare som har brutit mot tystnadsplikten ligger på arbetsgivaren. Enbart det förhållandet att en viss uppgift eller ett visst förhållande har kommit till någon utomståendes kännedom grundar alltså inte skadeståndsskyldighet. [ vissa speciella situationer kan oavsett lydelsen av 10a5 även tänkas andra påföljder än skadestånd enligt förtroendemannalagen. Det följer nämligen av 25 att både straff och skadestånd kan komma ifråga vid sådana kvalificerade tystnadspliktsbrott som t. ex. vid brott mot reglerna i 3 — 5 55 lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, reglerna om trolöshet mot huvudman i 10 kap. 55 brottsbalken, de särskilda tystnads- pliktsreglerna i 9 kap. 65 rättegångsbalken samt 5 kap. 45 rättegångsbalken och 7 kap. 4 — 655 tryckfrihetsförordningen samt 7 kap. 35 tryckfrihets- förordningen. Reglerna i 10a5 avser inte de nu berörda påföljderna. Bestämmelsen skall också förstås på det sättet att den inte utesluter indivi- duellt skadeståndsansvar enligt allmänna regler om skadestånd på grund av brottslig handling. [ fråga om skadestånd vid tystnadspliktsbrott enligt förtroendemannalagens regler hänvisas i övrigt till vad som sägs i medbe- stämmandelagens förarbeten om motsvarigheten i den lagen (prop. l975/76:105 bil. 1 s. 420 ff, 505 ff, 537). Genom andra stycket blir det möjligt att jämka skadeståndsansvaret.

7. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition anta det förslag som föredraganden lagt fram.

• Sida 26
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över PTOD- 1989/901157 promemorian Regionala fackliga förtroendemän. Bllaga ]