Prop. 1990/91:180
med anledning av Sveriges tillträde till tre internationella överenskommelser rörande räddningstjänst
&
Regeringens proposition 1990/91:.18O
med anledning av Sveriges tillträde till tre Prop internationella överenskommelser rörande 1990/91; 180 räddningstjänst
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Roine Carlsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom det internationella atomenergiorganet (IAEA) har en konvention om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioak- tiva ämnen utarbetats. Konventionen förutsätter ratifikation för att bli gällande.
Vidare har Danmark, Finland, Norge och Sverige utarbetat ett ramavtal om samarbete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshändelser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Ramavtalet förutsätter godkännande för att bli gällande.
Inom Förenta Nationernas sjöfartsorganisation (IMO) har en internatio- nell konvention om beredskap för, insatser vid och samarbete vid förore- ning genom olja (OPRC-konvcntionen) utarbetats. Konventionen förut- sätter ratifikation för att bli gällande.
Sverige har undertecknat konventionerna och ramavtalet. För att Sveri- ge skall kunna tillträda överenskommelserna måste de godkännas av riks- dagen.
I propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner biståndskonven- tionen, OPRC-konventionen och ramavtalet, dels ändrar räddningstjänst- lagen (1986: 1102), lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall, atomansvarighetslagen (1968: 45), sekretesslagen (1980: 100) samt lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. De föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt bistånds- konventionen och ramavtalet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Propositionens lagförslag 1 Förslag till
Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102)
Härigenom föreskrivs att det i räddningstjänstlagen (1986: 1102) skall införas fyra nya paragrafer, 65 —68 åå, samt närmast före 65 å en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Utländskt bistånd 65 &
Regeringen, en kommun eller en statlig myndighet som svarar för räddningstjänst får i den utsträck- ning som följer av överenskommel- ser som Sverige ingått med Dan- mark, Finland, Island eller Norge begära bistånd från eller lämna bi- stånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser.
I andra fall får regeringen eller den myndighet regeringen bestäm— mer begära eller lämna internatio- nellt bistånd vid räddningsinsatser enligt internationella överenskom- melser som Sverige ingått.
665
Om en utländsk fysisk eller juri- disk person som saknar hemvist här i landet medverkar i en räddnings- insats i Sverige på begäran av rege- ringen, en kommun eller en statlig myndighet enligt 65 9", skall staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med räddningsinsatsen och för vilken den utländska perso- nen annars skulle ha varit skade- ståndsskyldig enligt svensk lag.
Staten skall även ersätta en ut- ländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning för personskada och skada på utrustning eller material som an- vänts vid biståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige i samband med räddningsinsatsen.
Prop. l990/9l: 180
Prop. 1990/91: 180
675
Staten får kräva tillbaka ersätt- ning som har betalats enligt 665 första stycket av den som har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. För den som är att anse som arbetstagare skall dock ansvaret vara begränsat på det sätt som sägs i 4 kap. l & skadeståndsla- gen (1972: 207).
Om rätt till återkrav för ersätt- ning som har betalats för atomska- da finns särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968: 45).
Om utländskt bistånd har begärts av en kommun, får staten av denna kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 66 _é' eller enligt åtagande i internationella överenskommelser om sådant bistånd i den mån kost- naden jämte kommunens egna kost- nader för räddningsinsatsen inte överstiger självrisken enligt 37 5.
685
Biståndspersonal från Danmark, Finland, Island eller Norge tjänst- gör i samband med en räddningsin- sats i Sverige i enlighet med de tjänstgöringsbestämmelser som gäl- ler i det egna landet. Även fordon, räddningsmateriel och annan ut- rustning från något av de nämnda länderna får utan särskilt tillstånd användas i samband med rädd- ningsinsatser i enlighet med de be- stämmelser som gäller i det egna landet.
Bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall i samband med utländskt bistånd vid rädd- ningsinsatser i enlighet med inter- nationella överenskommelserfinns i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall] skall införas en ny paragraf, 6 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 5
För personal som ställs till förfo- gande av en biståndsgivande part samt för utrustning och egendom .som införs i Sverige enligt konven- tionen den 26 september 1986 om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radio- aktiva ämnen åtnjutes immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i konventionen. dock med de inskränkningar som följer av förklaringar som Sverige har av- gett i anslutning till konventionen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Lagen omtryckt 1987z34l.
3. Förslag till
Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45)
Härigenom föreskrivs att 15 & atomansvarighetslagen (1968145) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 155'
Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft- fartslagen (1957: 297) eller interna- tionellt fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den ska- delidandes rätt mot den anlägg- ningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Avser er- sättningen skada som omfattas av ett med stöd av 36 tredje stycket meddelat förordnande, äger den er- sättningsskyldige återkräva ersätt- ningen av den anläggningsinne-
havare som skulle ha svarat för ska- - dan, om förordnandet ej medde- lats.
Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft- fartslagen ( l957:297) eller rädd— ningstjänstlagen (1986: 1102) eller internationellt fördrag eller lagstift— ning i främmande stat inträder i den skadelidandes rätt mot den an- läggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Avser er— sättningen skada som omfattas av ett med stöd av 39" tredje stycket meddelat" förordnande, äger den er- sättningsskyldige återkräva ersätt- ningen av den anläggningsinne- havare som skulle ha svarat för ska— dan, om förordnandet ej medde— lats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven— tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt- ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel- serna i 35 icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen— de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp— kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an— svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans— port av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 20 5.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Senaste lydelse 1986: 620.
4. Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 Q' sekretesslagen (1980: 100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 185
Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affärs- eller driftförhål- landen som har lämnats enligt 19— 21 55 lagen (1984: 3) om kärntek- nisk verksamhet, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affärs- eller driftförhål- landen som har lämnats enligt 19— 21 95 lagen (1984: 3) om kämtek- nisk verksamhet eller i ärende om underrättelse och information eller bistånd enligt konventionerna den 26 september 1986 om tidig infor- mation vid en kärnenergiolycka och om bistånd i händelse av en kärn- teknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen, om det kan an- tas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Lagen omtryckt 1989: 713.
5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 135 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
N uvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 &
Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans- portmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på trans- portmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller yrkesmässig förbrukning,
3. varor som införs av en person, vilken flyttar in till landet eller återvänder hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte,
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta från utlandet,
5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlan- det,
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid 7. varor som skall användas vid räddnings- eller bärgningsföretag räddningsinsats eller bärgningsföre- eller humanitär hjälpaktion, tag eller humanitär hjälpaktion el-
ler vid övning av räddningsinsats,
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål,
9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,
10. välfärdsmateriel för sjöfolk, samt 1 1. magnetband och andra media med registrerade data.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Försvarsdepartementet P'Op- '990/9': '80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng- ström, Hjelm-Wallc'n, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Proposition med anledning av Sveriges tillträde till tre internationella överenskommelser rörande räddningstjänst
1. Inledning
I räddningstjänstlagen (1986: 1 102) finns bestämmelser om kommunal och statlig räddningstjänst. Med räddningstjänst avses i lagen räddningsinsats- er som skall göras vid olyckshändelser och Överhängande fara för olycks- händelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Lagen gäller inte hälso— och sjukvård som avses i hälso— och sjukvårdslagen (1982z763). Varje kommun svarar för räddningstjänsten inom kommunen, om det inte är fråga om statlig räddningstjänst. Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, flygräddnings- tjänst. sjöräddningstjänst och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen.
I räddningstjänstlagen regleras också skyldigheter för ägare eller inneha— vare av byggnader och andra anläggningar, särskilt sådana anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön, att vidta åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att förhindra eller begränsa skador till följd av brand och andra allvarliga skador på människor eller i miljön.
Den svenska räddningstjänsten skall givetvis kunna fullgöras med våra egna resurser. ] vissa situationer kan emellertid bistånd med utländsk personal och utrustning spela en betydelsefull roll för att minska konse- kvenserna av olyckshändelser. Vid räddande av liv samt vid bekämpning av större utsläpp av olja och kemikalier till sjöss framstår sådant bistånd som ett naturligt inslag i räddningsarbetet. Olyckan med tankfartyget Exxon-Valdez i Alaska år 1989 visade påtagligt omfattningen av de skador som en stor oljekatastrof innebär och behovet av att utveckla formerna för samarbete mellan länderna. En del olyckshändelser kan fordra särskild expertis eller utrustning eller så omfattande resurser att resurserna i ett enskilt land inte är tillräckliga. Så var t. ex. fallet vid Tjernobylolyckan.
Under senare år har intresset ökat för en utveckling av det internationel- 8
la, främst det nordiska, samarbetet på räddningstjänstområdet. Det sam- Prop. 1990/91: 180 arbete som vuxit fram syftar till att underlätta ömsesidigt bistånd mellan stater vid olyckshändelser. Det gäller således att på förhand skapa förut- sättningar för att personal och utrustning skall kunna insättas snabbt över territorialgränserna och samverka effektivt med de nationella resurserna under räddningsinsatserna. ] en del fall är det angeläget att ett mera löpande samarbete kan ske mellan lokala räddningsorgan över gränserna. Ett sådant samarbete har utvecklats bl.a. vid gränsen utmed Torne älv. Internationellt samarbete skapar även förutsättningar för utväxling av erfarenheter och resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser i de olika länderna, vilket har stor praktisk betydelse.
Alltsedan mitten av 1960-talet gäller ett Nordiskt samarbetsavtal i sam- band med strålningsolyckor (SÖ 1965: 81). En översyn av samarbetsavtalet beräknas bli slutförd inom kort. Riksdagens godkännande torde inte kom- ma att fordras för att Sverige skall kunna tillträda det nya avtalet. En av thalsparterna i det nu gällande nordiska avtalet är Internationella atom- energiorganet (IAEA), som förespråkade att avtalet skulle bli ett modellav- tal för en internationell konvention eller för ett omfattande nät av regiona- la överenskommelser. Så blev emellertid inte fallet. Efter olyckan i kärn- kraftverket Three Milc Island 2 i USA är 1978 togs frågan om en konven- tion åter upp i IAEA, men beredningsarbetet slutfördes inte. Vid ett extra möte i maj 1986 med anledning av olyckan i Tjernobyl fattades ett princip- beslut om att internationella konventioner om bistånd och om tidig infor- mation vid kärnenergiolyckor skulle utarbetas. Inom IAEA utarbetade förslag till sådana konventioner antogs av atomenergiorganets generalkon- ferens den 26 september 1986. Konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka har ratificerats av Sverige (SÖ 1987: 3), medan konven- tionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (biståndskonventionen) har undertecknats av Sve- rige i Wien med förbehåll för ratifikation. I prop. 1986/87: 18 förelades riksdagen biståndskonventioncn för kännedom i engelsk text och svensk översättning. Den engelska fördragstcxten och en därefter reviderad svensk översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter en framställning från den s.k. Nordkalottkommittén påbörjades ett arbete inom de nordiska länderna om formerna för ett mer utvecklat samarbete på räddningstjänstområdet. Det har ansetts önskvärt med ett" samarbete mellan de behöriga myndigheterna i Danmark, Finland, Norge och Sverige i syfte att underlätta erforderligt ömsesidigt bistånd vid olycks- händelser i fredstid och att påskynda insättandet av hjälpande personal och materiel. Ett förslag till 'avtal har utarbetats. Enligt lydelsen i avtalet kan även Island ansluta sig. Detta avtal skall betraktas som ett ramavtal och benämns i det följande ramavtalet. Det är avsett att komplettera andra nordiska multilaterala eller bilaterala överenskommelser på området. Re- geringen beslöt den 19 januari 1989 att avtalet skulle undertecknas. Avta- let undertecknades den 20januari 1989 i Stockholm av Danmark. Finland, Norge och Sverige. Avtalet skall enligt fördragstcxten godkännas. Dan- mark och Norge har godkänt avtalet som därmed trädde i kraft den 9 augusti 1989. Den svenska fördragstcxten bör fogas till protokollet i detta '9 ärende som bilaga 2.
Inom Förenta Nationernas sjöfartsorganisation (IMO) har under år Prop. 1990/911180 1990 ett förslag till internationell konvention om beredskap för och insat- ser vid förorening genom olja utarbetats. En diplomatkonferens hölls i London i november 1990 för att behandla förslaget. Vid konferensen nåddes enighet om en internationell konvention om beredskap för, insat- ser vid och samarbete vid förorening genom olja. 1990 (International Convention on Oil Pollution Preparedness, Response and Co-operation, 1990), den s.k. OPRC—konventionen. Regeringen beslöt den 7 februari 1991 att konventionen skulle undertecknas. Konventionen underteckna- des i februari 1991 i London med förbehåll för ratifikation. Den har upprättats på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska språken och texterna har samma giltighet. Den engelska fördragstcxten och en svensk översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Inom försvarsdepartementet har den 27 september 1989 upprättats en promemoria om Sveriges tillträde till biståndskonventionen och ramavta- let.
Promemorian har remissbehandlats. Yttranden över promemorian har avgetts av justitiekanslern, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, överbefälhavaren, statens räddningsverk, kustbevakningen, socialstyrelsen, Sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, rikspolisstyrelsen, sta- tens arbetsgivarverk, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, statens strålskyddsinstitut och Landstingsförbundet. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 1930/89). Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslagen i promemorian utan erinran. Vissa förslag till förändringar har framförts, och dessa har i allt väsentligt beaktats. Frågor om immunitet och sekretess tas upp i vissa yttranden. Jag återkom- mer till dessa frågor i det följande.
Jag avser nu att lämna en kortfattad översikt över det internationella samarbetet på räddningstjänstområdet samt att ta upp dels frågan om godkännande av biståndskonventionen, OPRC-konventionen och ramav- talet, dels frågan om erforderlig lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till överenskommelserna.
Regeringen beslutade den 21 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5. Lagrådets granskning har föranlett vissa redaktionella ändringar av remissens lagförslag.
2. Internationellt samarbete på räddningstjänstområdet 2.1 Kommunal räddningstjänst
Det internationella samarbetet inom räddningstjänsten har hittills varit osystematiserat, och ett behov av en fastare form har förelegat. Inom vissa områden förekommer ett omfattande samarbete. Nordiska ministerrådets _ 10
ämbetsmannakommitté för miljövårdsfrågor genomför ett forsknings- och Prop. 1990/91: 180 utvecklingsarbete i fråga om bekämpning av kemikalieolyckor på land och till sjöss. Bakgrunden till detta är de mycket allvarliga kemikalieolyckor som inträffat under senare år. Det har konstaterats att förmågan att bekämpa sådana olyckor är begränsad. Inom OECD pågår arbete med förebyggande av och beredskap för kemikalieolyckor. Sverige deltar också i arbete på detta område inom Förenta Nationernas Miljöskyddsprogram (UNEP) och Världsbanken. Arbetet syftar i första hand till att öka säkerhe- ten i utvecklingsländer i samband med kemikaliehantering. Vid miljömö- tet i Sofia i oktober/november 1989 inom ramen för Europeiska säkerhets- konferensen behandlades frågan om förebyggande av och beredskap för industriolyckor med gränsöverskridande konsekvenser. Ett konventions- arbete på detta område har därefter påbörjats i Förenta Nationernas Ekonomiska Kommission för Europa (ECE).
Det kan nämnas att riksdagen tidigare har tagit ställning till regeringens förslag i budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90: 100. bil. 6, FöU7, rskr. 226) angående former för framtida katastrofhjälp utomlands. Detta ställ- ningstagande avser situationer då internationella överenskommelser om bistånd inte är tillämpliga.
När det gäller mera direkt samarbete på den lokala och regionala nivån har sådant endast förekommit i begränsad utsträckning. Avtal finns mel- lan Kiruna kommun och Narvik stad i Norge, mellan Pajala kommun och Muonio och Kolari kommuner i Finland samt mellan Övertorneå kom- mun och Pello och Ylitornio kommuner i Finland. Visst samarbete har även förekommit på annat håll t. ex. i Värmlands och Jämtlands län med myndigheter i Norge. Det finns också en muntlig överenskommelse om samarbete mellan Haparanda kommun och Tornio stad i Finland. Önske- mål har förelegat om att kunna utöka samarbetet utmed gränserna mellan Sverige och Finland samt mellan Sverige och Norge. Oklarhet har emeller- tid rått om förutsättningarna för detta. Kommuner har enligt överenskom- melsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om gränsko'mmunalt samarbete över nordiska riksgränser (SÖ 1978: 1, prop. 1977/78244, KU 15. rskr. 32) rätt att samarbeta med kommuner i annat fördragsslutande land om vården av sina angelägenheter i den mån hinder inte föreligger enligt det egna landets bestämmelser om kommunernas befogenheter, organisation och verksamhet. I uttrycket kommun inbegrips även lands- tingskommuner, amtskommuner, fylkeskommuner och kommunalför- bund. Enligt överenskommelsen bör resp. land efter hand göra de ändring- ar i den nationella lagstiftningen som behövs för att undanröja hinder och svårigheter för önskvärt samarbete över riksgränserna.
Av lagen (1975z494) om "rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp följer att kommuner och landstings- kommuner i samband med krig. farsoter eller naturkatastrofer får bistå ett annat land eller en internationell hjälporganisation med utrustning som kan avvaras. Kommunerna och landstingskommunerna får också tillhan- dahålla och avlöna personal som behövs för att utrustningen skall kunna tas i bruk.
2.2. Fjällräddningstjänst
I syfte att underlätta fjällräddningstjänsten i gränstrakter i fredstid under- tecknades den 19 mars 1974 en överenskommelse (SÖ 1974: 16) mellan Sverige och Norge för underlättande av räddningstjänsten i gränstrakter. Överenskommelsen gäller enligt artikel 1 efterspaning och undsättning av personer som har kommit eller befaras ha kommit i en nödsituation. Efterspanings- och räddningsföretag får. när så bedöms nödvändigt, ut- sträckas till det andra landets landterritorium efter anmälan av polismyn- dighet till motsvarande polismyndighet i det andra landet. Polismyndighe- ten i det andra landet kan vid varje tillfälle överta ledningen av företaget, om det på grund av omständigheterna befinns erforderligt.
Utrustning. bl.a. snöfordon och motorfordon, samt hundar som behövs för företaget får villkorslöst medföras på det andra landets territorium. Den medförda utrustningen skall återutföras sedan företaget har avslutats. I fråga om användningen av civila luftfartyg som tillhör eller har ianspråk- tagits av tull- eller polismyndighet krävs anmälan till motsvarande polis- myndighet i det andra landet. Skada som vållas av ett visst lands utrust- ning under ett företag är detta land skadeståndsskyldigt för.
Polismyndigheten skall enligt överenskommelsen underrätta motsva- rande polismyndighet i det andra landet. om det kan befaras att en saknad person har kommit i en nödsituation på det andra landets territorium. En polismyndighet får hos polismyndighet i det andra landet anhålla om hjälp med personal för efterspanings- och räddningsåtgärder i det egna landet. Myndigheterna är skyldiga att på allt sätt underlätta de efterspanings- och räddningsföretag som företas enligt överenskommelsen.
2.3. Flygräddningstjänst
Bestämmelser och rekommendationer om flygräddningstjänst finns i kon- ventionen om internationell civil luftfart, den s.k. Chicagokonventionen, bilaga 12 om efterforskning och räddning samt bilaga 14 om flygplatser. De fördragsslutande staterna skall enligt konventionen dygnet runt upp- rätthålla beredskap för efterforskning och räddning. De skall också inom sitt ansvarsområde bistå nödställda flygplan och överlevande vid en olycka oavsett deras nationalitet. Det skall finnas en räddningscentral med erfor- derliga sambandsmedel och ändamålsenligt utrustade räddningsstyrkor. De fördragsslutande staterna skall samordna sina organisationer för efter- forskning och räddning. I bilaga 12 finns i övrigt utförliga föreskrifter och rekommendationer om sådan samordning, förberedelser inför räddnings- .insatser och genomförande av insatserna. Bestämmelserna för flygplatser faller enligt räddningstjänstlagen inom ramen för kommunal räddnings- tjänst.
Sverige har träffat bilaterala överenskommelser på regerings- och myn- dighetsnivå med Sovjetunionen och Tyskland om samarbete inom flyg- räddningstjänsten. På myndighetsnivå finns överenskommelser med Dan- mark, Finland och Polen. Långtgående operativt samarbete i flygrädd— ningsfrågor förekommer mellan ansvariga myndigheter i Sverige och Norge.
Prop. 1990/91: 180
2.4. Sjöräddningstjänst
Sjöräddningstjänsten består enligt räddningstjänstlagen av dels efterforsk- ning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och sjuktransporter från fartyg, dels insatser när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet.
1979 års internationella sjöräddningskonvention (SÖ 1986: 29) innehål- ler bestämmelser om efterforskning och räddning av människor i sjönöd. Konventionen innehåller bestämmelser av likartat slag som Chicago—kon- ventionens bilaga 12.
Sverige har träffat bilaterala överenskommelser på regerings- och myn- dighetsnivå med Sovjetunionen och Tyskland om samarbete vid efter- forskning och räddning av människor i sjönöd. De ansvariga myndigheter- na i Sverige och Finland har också träffat en överenskommelse om sådant samarbete. Långtgående operativt samarbete förekommer redan mellan ländernas ansvariga myndigheter på området. För närvarande övervägs en reglering genom regerings- och myndighetsöverenskommelser av samarbe- tet med Danmark och Norge samt, i anslutning härtill, en ny reglering av samarbetet med Finland.
I fråga om insatser när olja och andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet, förekommer samverkan mellan de nordiska länderna inom ramen för 1971 års Köpenhamnsavtal (SÖ 1971: 23), mellan Nordsjöstaterna enligt 1983 års Bonnöverenskommelse (SÖ 1984: 13) och mellan Östersjö- staterna enligt 1974 års Helsingforskonvention (SÖ 1976: 13).
Köpenhamnsavtalet gäller åtgärder mot oljeförorening av havet. Det föreligger enligt avtalet skyldighet att genomföra undersökningar och in- formera vid betydande förekomst av olja på havet. Avtalet ger möjlighet att begära hjälp med att bekämpa oljan, och en avtalsslutande part som har fått en begäran om hjälp skall göra vad som är möjligt för att lämna sådan hjälp. Inom ramen för avtalet har riktlinjer för samverkan utvecklats. och det*bedrivs regelmässigt gemensamma övningar. Detta har skapat förut- sättningar för en effektiv samverkan vid de gemensamma bekämpnings- operationer som genomförts. Som en följd av den nordiska åtgärdsplanen mot havsföroreningar och tillkomsten av ramavtalet pågår en översyn av Köpenhamnsavtalet. Det nya avtalet avses omfatta även andra skadliga ämnen än olja. Vidare väntas Island inträda som part. Översynen kan beräknas bli klar inom kort. Riksdagens godkännande torde inte fordras för att Sverige skall kunna tillträda det nya avtalet.
Bonnöverenskom melsen gäller samarbete för bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen. Som en följd av 1987 års Nordsjökonferens utvidgas ramen för överenskommelsen så att denna kommer att omfatta övervakning av Nordsjöområdet. Även inom ramen för Helsingforskonventionen samarbetar staterna vid bekämpning av ma- rina föroreningar. Riktlinjer för samverkan har utarbetats inom ramen för Bonnöverenskommelsen och Helsingforskonventionen. Det förekommer också övningsverksamhet, främst sambands- och stabsövningar men inom ramen för Helsingforskonventionen även övningar med miljöskyddsfartyg till sjöss. Samordnad flygövervakning i syfte att upptäcka marina förore-
ningar i Nordsjöområdet sker enligt en särskild plan som antagits av de Prop. 1990/91: 180 fördragsslutande parterna till Bonnöverenskommelsen.
3. Biståndskonventionen
Syftet med biståndskonventionen är att förbättra möjligheterna till inter- nationellt samarbete för att underlätta snabbt bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen. Det kan gälla en olycka i en kärnteknisk anläggning, men konventionen kan även tilläm- pas i sådana fall då radioaktiva ämnen sprider sig i miljön av någon annan anledning, t.ex. till följd av kärnvapenprov. Enligt artikel 1 skall konven- tionsstaterna samarbeta med varandra och med IAEA för att i största möjliga utsträckning reducera följderna av en olycka och för att skydda liv, egendom och miljö från effekterna av utsläpp av radioaktiva ämnen. Vidare anmodar konventionsstaterna IAEA att inom ramen för sina befo- genheter göra sitt yttersta för att i enlighet med bestämmelserna i konven- tionen främja, underlätta och stödja samarbetet mellan konventionsstater- na. Inom IAEA har sådana åtgärder som konventionen förutsätter vidta- gits. '
En konventionsstat kan enligt artikel 2 göra framställning om bistånd direkt eller genom IAEA. Bistånd kan begäras från någon annan konven- tionsstat och från IAEA eller. där så är lämpligt, från andra internationella mellanstatliga organisationer. Varje konventionsstat, till vilken begäran om bistånd riktas, skall omgående avgöra om den är i stånd att ge önskat bistånd. Varje konventionsstat kan begära bistånd inte bara i form av räddningstjänst i svensk mening utan även i form av sjukvård eller tillfällig omflyttning till en annan konventionsstats territorium av människor som råkat ut för en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen.
Huvudprincipen är enligt artikel 3 att den stat som begärt bistånd ansvarar för den allmänna ledningen, kontrollen, samordningen och över- vakningen av biståndet inom sitt eget territorium." En person utses av den biståndsgivande parten att ansvara för och direkt övervaka användningen av den personal och utrustning som biståndsgivaren ställt till förfogande.
Enligt artikel 4 skall varje konventionsstat underrätta IAEA och de övriga konventionsstaterna direkt eller genom IAEA om de behöriga myn- digheter och det kontaktställe som i ifrågavarande stat har behörighet att avge och mottaga framställningar om bistånd och att anta erbjudanden om bistånd. Dessa kontaktställen och ett kontaktställe inom IAEA skall fortlö- pande vara tillgängliga. IAEA anmodas i artikel 5 att införskaffa och till konventionsstaterna sprida information samt bistå en konventionsstat eller medlemsstat i olika avseenden.
Den anmodande staten och biståndsgivaren skall enligt artikel 6 skydda den förtroliga karaktären hos den konfidentiella information som de får tillgång till i samband med biståndsgivningen. Sådan information skall endast användas för det överenskomna biståndet. och samverkan skall eftersträvas inför offentliggörande av information.
Biståndsgivningen kan enligt artikel 7 ske antingen kostnadsfritt eller Prop. 1990/91: 180 under förutsättning av återbetalning. Den biståndsgivande parten kan förklara sig avstå från eller samtycka till uppskov med återbetalning, helt eller delvis.
I övrigt innehåller konventionen i huvudsak traktaträttsliga regler och bestämmelser om privilegier, immunitet och lättnader, transitering, skade- stånd och crsättning samt biståndets upphörande. Reservationer får göras mot vissa bestämmelser om privilegier, immunitet och lättnader, skade- stånd och biläggande av tvister. '
Biståndskonventionen trädde i kraft den 26 februari 1987. Den 21 mars 1991 hade underrättelse inkommit till det svenska utrikesdepartementet om att antalet parter i konventionen är 52. Ytterligare 36 stater hade undertecknat den. Av dessa har flera stater. bl.a. Sverige, i enlighet med artikel 15 förklarat att de kommer att tillämpa konventionen provisoriskt. Möjligheten att göra reservationer har utnyttjats i många fall när det gäller artiklarna om ersättnings- och ansvarsfrågor.
4. Ramavtalet
Ramavtalet, som är undertecknat av Danmark, Finland, Norge och Sveri- ge och som Island kan ansluta sig till, avser enligt artikel I samarbete över de avtalsslutande staternas territorialgränser i syfte att vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Staterna skall så långt möjligt undanröja hinder för sådant samarbete.
Enligt artikel 2 förpliktar sig staterna att lämna erforderligt bistånd i enlighet med sina möjligheter. Avtalets bestämmelser om genomförandet av biståndsgivningen skall tillämpas om inte annat följer av annan särskild överenskommelse. De ansvariga myndigheterna i respektive stat har enligt artikel 3 befogenhet att begära och lämna bistånd. Den myndighet hos vilken biståndet begärs avgör om detta kan lämnas. Den hjälpsökande statens myndigheter har det fulla ansvaret för ledningen av insatsen på olycksplatsen samt skall tillse att utrustning m.m. kan föras fritt över gränsen och att erforderliga tillstånd för tillträde utverkas.
Kostnaderna för hjälpinsatser skall enligt huvudregeln i artikel 4 betalas av den hjälpsökande staten. Den hjälpsökande staten svarar också enligt artikel 5 för skada som orsakats genom bistånd inom dess territorium.
Ramavtalet innehåller i övrigt i huvudsak formella och administrativa bestämmelser.
5. OPRC-konventionen
I konventionens artikel [ åtar sig parterna attindividuellt eller tillsam- mans vidta alla lämpliga åtgärder för att förbereda sig för och genomföra insatser vid en olycka som medför förorening genom olja.
Enligt artikel 3 skall varje part kräva att fartyg som har rätt att föra dess
flagg medför en beredskapsplan för oljeförorening från fartyg. Fartyget kan Prop. 1990/91 : 180 medan det ligger i hamn eller vid en offshoreterminal underkastas inspek- tion. Varje part skall kräva att de som ansvarar för driften av offshore- enhctcr har beredskapsplaner för oljeförorening, vilka är samordnade med det nationella systemet. Sådana beredskapsplaner skall också krävas för hamnar och oljehanteringsanläggningar.
Enligt artikel 4 skall varje part kräva att befälhavare eller andra personer som svarar för fartyg eller har ansvaret på offshore-enheter rapporterar varje händelse ombord och varje uppmärksammad händelse till sjöss som medför utsläpp eller oljeförekomst eller sannolikt utsläpp av olja. Motsva- rande krav ställs på personer som har ansvaret vid hamnar, oljehanterings- anläggningar och luftfartyg samt på andra lämpliga organ eller på partens tjänstemän. Rapporteringen skall ske i enlighet med fastlagda riktlinjer och allmänna principer.
När en part tar emot en rapport eller information om förorening från andra källor, skall parten enligt artikel 5 göra en bedömning av händelsen och oljeföroreningsolyckans art. omfattning och möjliga konsekvenser samt sedan utan dröjsmål underrätta alla stater vilkas intressen berörs eller kan beröras. Patten skall också förse IMO med information, när oljeför- oreningsolyckans allvarliga karaktär berättigar till detta.
Enligt artikel 6 skall varje part organisera en nationell beredskap för att snabbt och effektivt kunna genomföra insatser vid oljeföroreningsolyckor. Varje part skall säkerställa att löpande information ges till IMO om ansva- riga myndigheter för beredskapen, om utrustning och om experter inom områden som kan vara av betydelse för insatser vid oljeförorening och bärgning till sjöss och som på begäran kan ställas till andra staters förfo- gande samt om dess nationella beredskapsplan.
Parterna är enligt artikel 7 överens om att de på begäran av varje annan part skall samarbeta och tillhandahålla rådgivning, tekniskt stöd och ut- rustning för att genomföra insatser vid en oljeföroreningsolycka, när olyckan är av så allvarlig karaktär att detta är befogat. En förutsättning anges vara att parterna har möjligheter till detta och att relevanta resurser finns tillgängliga. Betalningen av kostnaderna för sådant bistånd skall grundas på bestämmelser i en bilaga till konventionen. Huvudregeln är att om insatsen vidtagits av en part på uttrycklig begäran av en annan part skall den begärande parten betala den biståcnde partens kostnader för insatsen. En part som har begärt bistånd kan be IMO bistå med att finna källor för tillfällig finansiering av kostnaderna. Varje part skall vidta nödvändiga rättsliga och administrativa åtgärder för att underlätta an- komst till, användning inom och avfärd från dess territorium för fartyg, luftfartyg och andra transportmedel som används för insatser vid en oljeföroreningsolycka eller för att transportera personal, last, material och utrustning.
Enligt artikel 8 är parterna överens om att samarbeta för främjande och utbyte av resultat av forsknings- och utvecklingsprogram avseende förbätt- ring av kunskapen om beredskap för och insatser vid oljeförorening. Samarbetet inkluderar metod och teknik för övervakning, begränsning, upptagning. dispcrgering och sanering samt andra sätt att begränsa eller
mildra följderna av oljeförorening samt för återställande i ursprungligt Prop. 1990/91:180 skick.
Parterna åtar sig enligt artikel 9 att åt de parter som begär tekniskt bistånd tillhandahålla stöd för att utbilda personal, för att säkerställa att lämplig teknologi, utrustning och anordningar finns tillgängliga, för att underlätta andra åtgärder och arrangemang för beredskap för och insatser vid oljeföroreningsolyckor samt för att initiera gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram. Parterna åtar sig, med förbehåll för sina nationel- la lagar, föreskrifter och policy, att samarbeta aktivt vad avser överföring av teknologi som rör beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Enligt artikel 10 skall parterna sträva efter att träffa bilaterala eller multilaterala avtal om beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Enligt artikel 11 skall parterna utse IMO att fullgöra informationstjäns- ter, undervisning och utbildning, tekniska tjänster och tekniskt bistånd; Vid genomförandet skall IMO sträva efter att stärka staternas förmåga att upprätta beredskap för och att bekämpa oljeföroreningsolyckor. IMO skall utnyttja erfarenheter från stater, regionala avtal och industrins åtgärder samt ta särskild hänsyn till utvecklingsländernas behov.
Konventionen innehåller i övrigt i huvudsak formella och administrati- va bestämmelser. Den träder i kraft tolv månader efter den dag då minst femton stater antingen har undertecknat den utan förbehåll vad avser ratifikation, godtagande eller godkännande eller har deponerat erforderli- ga instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslut- ning.
6. Allmän motivering
6.1. Godkännande av biståndskonventionen, ramavtalet och OPRC-konventionen
Mitt förslag: Biståndskonventioncn, ramavtalet och OPRC-konven- tionen föreläggs riksdagen för godkännande.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om biståndskonventionen och ramavtalet. '
Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget i promemorian. Vissa frå- gor som hänför sig till det praktiska genomförandet, t.ex. när det gäller sjukvård. förtullning och anställningsförhållanden, behandlas av remissin- stanserna.
Skälen för mitt förslag: I samband med allvarliga olyckshändelser fram- står det som självklart att bistånd lämnas efter förmåga för att mildra konsekvenserna av en olyckshändelse som inträffat i ett annat land. I en hel del situationer kan sådant bistånd utgöra ett naturligt inslag vid rädd- ningsinsatser i gränstrakterna. Biståndsgivningen kan emellertid försvåras och fördröjas av krav som ställs i resp. lands lagstiftning. Olika situationer som kan uppkomma vid biståndsgivning hari regel inte kunnat förutses i den interna lagstiftningen.
Genom överenskommelser med andra länder läggs en grund för utveck- Prop. 1990/91: 180 lingen av ett samarbete i biståndssituationer. De formella och praktiska problem som kan försvåra eller fördröja genomförandet av biståndsgiv- ningen kan undanröjas på förhand. Bl.a. klarläggs de förhållanden under vilka den deltagande personalen skall tjänstgöra.
På motsvarande sätt som man för den svenska räddningstjänsten skapat regler för att åstadkomma största möjliga effektivitet kan genom samarbe- te mellan stater förutsättningar skapas för ett bättre resursutnyttjande och högre effektivitet. I vissa fall är resurserna i resp. land så begränsade. t. ex. utmed gränserna mellan Sverige samt Finland och Norge, att de är otill- räckliga vid större olyckor. Det kan också fordras sådana exklusiva resur- ser i form av särskild expertis och utrustning som ett land inte har tillräck- ligt av. Även om det finns resurser inom det egna landet kan resurserna i grannlandet vara närmare till hands och därmed tidigare användbara. Bl.a. dessa skäl talar för att så goda förutsättningar som möjligt skapas för att staterna skall kunna bistå varandra vid olyckshändelser.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige tillträder biståndskonventionen, ramavtalet och OPRC-konventionen. Överens- kommelserna är av sådan principiell betydelse att de bör godkännas av riksdagen.
6.2. Överenskommelserna i förhållande till svensk rätt
6.2.1. Inledning
Sveriges tillträde till biståndskonventionen. ramavtalet och OPRC-kon- ventionen ger givetvis anledning att undersöka i vad mån ändringar ford- ras i vår interna lagstiftning för att de åtaganden som överenskommelserna innehåller skall kunna anses uppfyllda.
Biståndskonventionen och ramavtalet förutsätter liksom OPRC-kon- ventionen att det i varje land finns behöriga myndigheter som kan lämna besked i biståndsfrågor. Varje stat skall underrätta övriga fördragsslutande stater om vilka dessa myndigheter är. För svensk del bör behörighetsfrågan lösas på ett sätt som står i så god samklang som möjligt med den ansvars- uppdelning som gäller inom räddningstjänsten.
Biståndskonventionen innehåller till skillnad från de andra båda över- enskommelserna bestämmelser om immunitet och privilegier. Det måste prövas i vilken mån det ligger i svenskt intresse att medge utländsk biståndspersonal, som medverkar i svenskt räddningsarbete. immunitet och privilegier.
Biståndskonventionen och ramavtalet innehåller detaljerade bestäm- melser om skadestånd. Då bestämmelserna inte är direkt avpassade efter svenska förhållanden måste övervägas vilken ståndpunkt som skall intas i fråga om skadeståndsansvar gentemot tredje man som drabbas av en skada här i Sverige i samband med utländskt bistånd och gentemot utländska deltagare i en biståndsinsats som vållas skada här i landet. Särskilt måste beaktas hur ställningstagandet i immunitetsfrågan påverkar ståndpunkten i fråga om skadestånd. '
Det måste vidare prövas, om den utfästelse i fråga om iakttagande av Prop. 1990/91: 180 sekretess som görs i biståndskonventionen täcks av de svenska reglerna i sekretesslagen (1980: 100). Även in- och utförselbestämmelserna måste ses över.
Slutligen måste ställning tas till den möjlighet som finns enligt bistånds- konventionen att genom särskilda förklaringar reservera sig i förhållande till konventionens bestämmelser.
Sveriges anslutning till OPRC-konventionen föranleder enligt min upp- fattning inte några lagändringar utöver dem som företas med anledning av de andra överenskommelserna.
Jag kommer i det följande att utveckla vilka konsekvenser jag anser att ett internationellt samarbete i enlighet med överenskommelserna får för svensk del.
6.2.2. Behöriga myndigheter m.m.
Mitt förslag: De myndigheter som ansvarar för räddningstjänst i Sverige ges behörighet att begära och lämna bistånd i direkt samver- kan med behöriga myndigheter i de andra nordiska länderna. I övriga fall begärs och lämnas bistånd av regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om bistånd inom Norden. Promemorian utgår från att de för räddningstjäns- ten ansvariga myndigheterna vid utsläpp av radioaktiva ämnen, dvs. läns- styrelserna, skall vara behöriga även i fråga om bistånd enligt biståndskon- ventionen.
Remissinstanserna: Statens räddningsverk anser att verket bör vara an- svarig myndighet när det gäller internationellt bistånd i anslutning till kommunal räddningstjänst som inte baseras på gränskommunala avtal eller vid räddningstjänstvid utsläpp av radioaktiva ämnen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att länsstyrelsen skall vara behörig att avge och motta framställningar om bistånd i sådana fall där ansvaret för kommunal räddningstjänst övertagits av länsstyrelsen.
Skälen för mitt förslag: 1 ramavtalet förpliktar sig staterna att lämna erforderligt bistånd i enlighet med sina möjligheter. Förpliktelsen är svaga- re i biståndskonventioncn. Där anges att konventionsstaterna skall samar- beta med varandra och IAEA för att underlätta snabbt bistånd. Enligt OPRC-konventionen skall de fördragsslutande staterna under förutsätt- ning att de har möjligheter och att relevanta resurser finns tillgängliga lämna varandra bistånd vid en oljeföroreningsolycka.
Förpliktelsen är alltså inte absolut i någon av överenskommelserna utan en bedömning skall göras av om och i vilken utsträckning bistånd kan lämnas. Vid bedömningen måste hänsyn tas till den nedsättning i den egna beredskapen som uppkommer. Vidare har tillgången på resurser givetvis betydelse liksom insatsens art. Det kan också påverka beslutet om den egna staten drabbats av olyckan.
De tre överenskommelserna förutsätter att det i varje land finns myndig- Prop. 1990/91: 180 heter som är behöriga att begära och lämna bistånd. Det är dessa myndig- heter som skall avgöra. om det är möjligt i det enskilda fallet att lämna bistånd i den form och i den omfattning som begärts. De behöriga myndig- heterna kan också direkt begära bistånd från utlandet och avgöra om ett erbjudande om bistånd skall antas.
Det nordiska ramavtalet förutsätter enligt sin ordalydelse att det är de för räddningstjänsten ansvariga myndigheterna som har behörighet att avgöra frågor om bistånd.
Ansvaret för samhällets insatser vid olyckshändelser ligger, som fram- gått i det föregående, i Sverige på ett flertal både statliga och kommunala organ. Den viktigaste rollen när det gäller de praktiska åtgärderna inom den svenska räddningstjänsten spelas av kommunerna, men på vissa om- råden är det statliga myndigheter som har det operativa ansvaret. Statens räddningsverk har ett övergripande ansvar och skall samordna verksamhe- tens olika delar.
Med hänsyn till det sedan länge väl utvecklade nordiska samarbetet på räddningstjänstområdet kan jag inte se att det finns några betänkligheter mot att de olika svenska myndigheter som har räddningstjänstuppgifter ges behörighet att samverka direkt med sina nordiska motsvarigheter. Behörigheten för svensk del bör följa vad som gäller enligt räddningstjänst- lagen. Beroende på vilken form av bistånd som begärs eller lämnas kan alltså behörig myndighet vara en kommun, en länsstyrelse, en central statlig myndighet eller regeringen. Räddningsverket får inom ramen för sitt samordningsansvar anses ha som särskild uppgift att följa utvecklingen av samarbetet och formerna för biståndsgivningen.
Enligt min mening kan dock behörighetsfrågan inte lösas på samma sätt när det gäller bistånd som lämnas till eller begärs från länder utanför Norden. Biståndskonventionen innehåller inget krav på överensstämmelse mellan operativt ansvar och behörighet enligt konventionen. "Detsamma är fallet med OPRC—konventionen. Det framstår också som mindre lämpligt att en myndighet i ett kanske avlägset land skall kunna vända sig direkt till en viss svensk länsstyrelse med begäran om hjälp vid exempelvis en kärnteknisk olycka. Jag förordar i stället att ansvaret för svenska statens åtaganden enligt överenskommelser med länder utanför Norden läggs på central nivå.
Med den utformning ramavtalet fått innefattar det omhändertagande av skadade. Biståndskonventionen omfattar sjukvård i händelse av en kärn- teknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen. Hälso— och sjuk- vård ingår inte i det svenska räddningstjänstbegreppet. Ansvaret för hälso- och sjukvården ligger i Sverige på landstingskommunerna och, i några fall, på primärkommuner.
Sjukvårdshuvudmännen har som nämnts i avsnitt 2.1 enligt lagen om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell kata- strofhjälp befogenhet att i vissa fall bistå andra länder med sjukvårdsresur— ser. Vidare innebär 4 ($ hälso— och sjukvårdslagen att det finns en skyldig- het för varje sjukvårdshuvudman att erbjuda personer som tillfälligt vistas inom huvudmannens område utan att vara bosatta där akut vård i mån av
behov. Det saknas enligt min mening skäl att med anledning av överens— Prop. 1990/91: 180 kommelserna därutöver föreskriva någon skyldighet eller behörighet för Sjukvårdshuvudmännen att bistå med sjukvårdsresurser i samband med räddningsarbete. Om behov av sjukvårdsresurser uppstår i något konkret fall, får regeringen, om den bedömer att bistånd bör lämnas, pröva om tillräckliga resurser kan ställas till förfogande.
När det gäller åtgärder som faller inom det svenska räddningstjänstbe- greppet bör däremot införas en särskild bestämmelse i räddningstjänst- lagen som klargör vilka myndigheter som har behörighet och befogenhet att begära och lämna internationellt bistånd enligt överenskommelserna. Som redan nämnts anser jag att varje myndighet som bedriver räddnings- tjänst bör samverka direkt med motsvarande myndigheter inom Norden medan ansvaret för Sveriges åtaganden i övrigt bör läggas på central nivå.
En möjlighet att lösa behörighetsfrågan när det gäller samarbete med länder utanför Norden vore att lägga ansvaret för besked i biståndsfrågor på en central statlig myndighet, t.ex. räddningsverket. Mot detta talar dock enligt min mening bl.a. det förhållande som jag nyss berört, nämli- gen att även sjukvård kan vara en biståndsform som kan komma i fråga. Sjukvård är en landstingskommunal eller kommunal angelägenhet. Myc- ket talar vidare för att biståndsfrågor vid stora olyckor eller betydande utsläpp av skadliga ämnen blir av sådan dignitet och får sådan utrikespoli- tisk betydelse att de bör handläggas på regeringsnivå. Det kan också bli fråga om att ta resurser i anspråk i sådan omfattning att regeringen av den anledningen ändå måste ta ställning till biståndet. Jag förordar därför att regeringen ges behörighet att begära och lämna bistånd enligt andra inter- nationella överenskommelser än sådana som gäller inom Norden.
Även om det är regeringen som har behörigheten att ta ställning i biståndsfrågorna, kan regeringen när det gäller de praktiska åtgärderna i ett konkret fall lämna uppdrag till någon lämplig myndighet att ombesörja åtgärderna. Det bör även finnas möjlighet för regeringen att lämna gene- rellt bemyndigande till någon myndighet att på något visst område inom räddningstjänsten vara behörig myndighet i regeringens ställe.
Länsstyrelserna bör naturligtvis även i fortsättningen verka för en ut- veckling av det internationella samarbetet på den lokala nivån, såsom bl.a. länsstyrelsen i Jämtlands län gjort under en följd av år. I räddnings- verkets samordningsuppgift ligger att verket skall arbeta för att enhetliga principer tillämpas, att dubbelarbete undviks och att samarbetet utveck- las. Räddningsverket bör således i det fortsatta—arbetet i samverkan med berörda myndigheter utveckla praktiska och effektiva former för avgivan- de och mottagande av framställningar om bistånd.
Enligt överenskommelserna kan den hjälpande staten få ersättning för kostnaderna för sina åtgärder. Vid biståndsgivningen bör ersättning utges för de resurser som ställs till förfogande. Frågan om ersättningsanspråken med hänsyn till omständigheterna skall nedsättas helt eller delvis bör prövas från fall till fall. Att ersättningsskyldighet uppkommer för den som får disponera andra myndigheters resurser överensstämmer i princip med vad som gäller inom Sverige.
Erfarenheterna, senast vid jordbävningskatastrofen i Armenien, visar ' 2'
att det är möjligt att samla frivillig personal och att få fram erforderlig Prop.- 1990/91: 180 utrustning. Någon lagstiftning som tvingar personal att tjänstgöra vid biståndsinsatser utomlands eller som ger möjlighet att ta i anspråk egen- dom för sådana insatscr behövs därför inte. Det skulle heller knappast vara förenligt med allmänna rättsgrundsatser att ålägga svenska medborgare tjänsteplikt till förmån för utländska intressen. Däremot bör det ankomma på de ansvariga myndigheterna att var och en inom sitt ansvarsområde vidta förberedande åtgärder så att bistånd kan lämnas snabbt och effek- tivt. Bchovet av viss anpassning av kollektivavtal eller andra arbetsrättsli- ga regler bör beaktas i det sammanhanget.
Bestämmelserna i ramavtalet och biståndskonventionen om ledning av räddningsinsatserna innebär att den hjälpsökande statens myndigheter har ansvaret, vilket står i överensstämmelse med vad som för svensk del följer av räddningstjänstlagen. För räddningstjänst inom svenskt territorium finns alltid en räddningsledare som leder insatsen direkt eller indirekt. Att insatsen leds av den hjälpsökande statens myndigheter bör vara en garanti för att insatsen genomförs i enlighet med den nationella lagstiftningen. Det får dock ses som naturligt vid biståndsinsatser att personalen kan tjänstgö- ra enligt sina egna tjänstgöringsbestämmelser. Detta skall naturligtvis ske inom ramen för lagstiftningen i det land där biståndsinsatsen utförs.
6.2.3 lmmunitet och privilegier
Mitt förslag: Lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall ändras så att personal som ställs till förfogande av en bistånds- givande part samt utrustning och egendom som förs in i Sverige tillförsäkras de privilegier och den immunitet som förutsätts i bi- ståndskonventionen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt avser den författningstekniska lösningen. I promemorians förslag har reg- ler om förbud mot kvarstad m.m. rörande utrustning och egendom som förs in här i riket tagits in i räddningstjänstlagen.
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om syftet med konventionen och de mycket speciella situationer då den kan komma att tillämpas ger tillräcklig anledning för Sverige att bevilja immunitet och privilegier i den utsträckning som konventionen föreskriver nämligen även för den som gör sig skyldig till uppsåtligt brott av allvarlig art. Socialstyrelsen däremot konstaterar att konventionen och ramavtalet in- nehåller sådana bestämmelser om privilegier och immunitet, skadestånd m.m. som torde undanröja vissa av de betänkligheter som eljest skulle föreligga för svensk hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänstpersonal att arbeta utomlands.
Skälen för mitt förslag: 1 artikel 8 i biståndskonventionen finns bestäm- melser om privilegier och immunitet. För att tillgodose konventionens krav i detta hänseende måste de svenska reglerna om immunitet och privilegier utvidgas.
Den immunitet och de privilegier som artikeln förutsätter beträffande Prop. 1990/91: 180 biståndsgivande parts personal gäller inte för någon speciell kategori per- soner, såsom personer med diplomatisk status eller personer med anknyt- ning till ett visst internationellt organ. I stället skall immunitet i princip ges till alla personer som den biståndsgivande parten utser att utföra hjälparbete.
Att medge immunitet för en så vid och obestämd personkrets och i sådan omfattning som konventionen föreskriver kan inge betänkligheter från principiella utgångspunkter. I och för sig finns möjligheten att inför en ratifikation anmäla reservationer helt eller delvis mot konventionens innehåll i denna del. Mot bakgrund av syftet med konventionen och de mycket speciella situationer vid vilka den kan komma att tillämpas saknas dock tillräcklig anledning för Sverige att inte bevilja immunitet och privi- legier i den utsträckning som konventionen föreskriver, dock med de inskränkningar som framgår av avsnitt 6.3. I detta sammanhang är det angeläget att framhålla att motsvarande immunitet och privilegier bör krävas för svensk personal när den genomför insatser i andra länder.
Det bör i sammanhanget påpekas att enligt artikel 8 punkt 2 immunitet och privilegier gäller endast för sådan personal som godkänts av den stat som begärt biståndet. Vidare gäller immunitet för personalen enligt kon- ventionen endast för handlingar eller underlåtenhet under utövandet av deras uppgifter och privilegierna har avseende endast på personalens full- görande av biståndsfunktionerna. Undantag görs för sådana skatter, påla- gor eller andra avgifter som normalt ingår i priset för varor eller tjänster. Lagstiftningen bör således anpassas i enlighet med detta. Det bör dock understrykas att detta innebär att immunitet och privilegier medges i en omfattning som endast bör tillåtas i undantagsfall.
Bestämmelser som rör immunitet och privilegier bör om möjligt inte delas upp i olika författningar utan bör så långt det är möjligt samlas i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Jag föreslår därför en ändring i den lagen omfattande såväl personer som utrustning och egen- dom som skall ges immunitet och privilegier i enlighet med konventionen.
Den lämpligaste lösningen är att införa en ny paragraf, 6 5. och inte göra en ändring i bilagan till lagen. Genom att införa en ny paragraf, vilken reglerar immunitet och privilegier för personer som saknar diplomatisk immunitet och anknytning till ett visst internationellt organ, ges den personkrets som avses i artikel 8 i konventionen immunitet och privilegier i enlighet med artikelns innehåll.
Den i konventionen angivna lokutionen "biståndsgivande parts perso-
nal” omfattar enligt konventionen inte enbart staters personal utan även . _ .
internationella organisationers. Visserligen kan endast stater, och inte internationella organisationer, vara avtalsparter i konventionen. Med ut- trycket ”biståndsgivande part” avses emellertid inte endast stater som är avtalsparter. i teknisk mening, i konventionen utan även stater och inter- nationella organisationer som faktiskt utför hjälparbete. Om en internatio— nell organisation ställer resurser till förfogande. kan det förhålla sig så att dessa resurser — personal eller utrustning och egendom — redan åtnjuter vissa privilegier och viss immunitet enligt svensk lagstiftning. Så är t.ex.
fallet med IAEA enligt punkten 8 i bilagan till lagen. Eftersom bistånds- Prop. 1990/91: 180 givande parts personal och personal som handlar för dennes räkning enligt biståndskonventionen tillförsäkras immunitet och privilegier i viss ut- sträckning är det emellertid viktigt att, vid ett tillträde till konventionen, dessa förmåner kan garanteras i den interna lagstiftningen. Det är därför oundvikligt att en dubbelreglering i vissa fall kan uppstå.
Den nya paragrafen bör, i enlighet med vad som sagts i det föregående, omfatta även den utrustning och egendom som i samband med en rädd- ningsinsats införs på biståndsmottagarens territorium.
Hänvisningar till S6-2-2
6.2.4. Skadestånd
Mitt förslag: Om en utländsk fysisk eller juridisk person i samband med en räddningsinsats enligt internationella överenskommelser vållar skada som medför skadeståndsskyldighet enligt svensk lag skall svenska staten i den skadeståndsskyldiga personens ställe er- sätta skadan.
Staten skall även i enlighet med åtagandena i de internationella överenskommelserna ersätta en skadelidande som handlar för bi- ståndsgivarens räkning för skada som åsamkats under biståndsgiv- ningen.
Möjlighet skall finnas att i vissa fall återkräva ersättning som betalats ut. ' '
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt gäller ersättningen till en skadelidande som handlar för biståndsgivarens räkning. .
Remissinstanserna: Ingen erinran framförs.
Skälen för mitt förslag: Såväl biståndskonventionen som ramavtalet innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar vid biståndsgivning.
Skadeståndsansvaret regleras i biståndskonventionens artikel 10. I första punkten anges i allmänna ordalag staternas skyldigheter att underlätta skaderegleringen i enlighet med bestämmelserna i artikeln.
Andra punkten. som innehåller de centrala skadeståndsreglerna, före- skriver att den stat som har begärt hjälp i första hand skall svara för skador som orsakas inom dess territorium under biståndsgivningen, såväl när skadorna åsamkats räddningspersonalen som när utomstående skadas (2c och (1). Denna stat skall också ta på sig ansvaret för eventuella rättsliga förfaranden och kostnader för dessa när skadeståndskrav riktas mot bi- ståndsgivaren eller fysiska eller juridiska personer som handlar för dennas räkning (2 b och c). Slutligen avstår den begärande staten från rätten att föra talan mot biståndsgivaren eller dem som handlar för dess räkning (2 a). Två undantag från dessa grundregler ställs upp i samma stycke. För det första skall de inblandade staterna kunna avtala om annat. För det andra gäller reglerna i andra punkten inte i de fall skadan orsakats genom uppsåt.
Enligt tredje punkten skall bestämmelser om ersättning i andra interna- tionella överenskommelser eller nationell lagstiftning alltjämt kunna vara
tillämpliga. Detta undantag har betydelse för Sverige, särskilt vad gäller Prop. 1990/91: 180 Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område.
Fjärde punkten ger staterna frihet att helt eller delvis avstå från att tillämpa artikel 10 andra punkten på sina egna medborgare eller andra med hemvist i landet.
Femte punkten ger möjlighet för en stat att helt eller delvis avstå från att tillämpa bestämmelserna i andra punkten. Det är här att märka att eventu- ella avvikelser inte behöver anges i reservationer som måste godkännas av övriga anslutna stater. I stället står det varje stat fritt att vid tillträdet avge förklaringar som blir omedelbart giltiga. Vad som sägs under a) och b) i femte punkten innebär full frihet för staten att bestämma omfattning och inriktning för skadeståndsregleringen, från fullständig anslutning till av- stående från varje bundenhet.
Enligt sjätte punkten kan förklaringar i enlighet med femte punkten när som helst återtas. '
Ramavtalet reglerar skadeståndsansvaret i sin artikel 5. I första och andra punkterna ges huvudregeln om den hjälpsökande statens ansvar för skada vid bistånd som lämnats inom dess territorium. ] huvudsak överens- stämmer den med motsvarande bestämmelser i biståndskonventionen.
Tredje punkten innehåller en bestämmelse som saknar motsvarighet i biståndskonventionen där frågan inte behandlas. Enligt denna punkt skall den hjälpande staten svara för skador som uppstår på dess eget territori- um. Tanken bakom denna regel är den att det kan vara lättare för en person som drabbas av skada i den hjälpande staten att vända sig mot den staten och få ersättning, i stället för att väcka talan i den hjälpsökande staten. Den hjälpande staten har därefter möjlighet att med stöd av artikel 4 få kompensation för den utgivna ersättningen som kostnad för hjälpin- satsen.
Fjärde punkten innehåller en regressbestämmelse. Det bör slutligen påpekas att ramavtalet är avsett att komplettera bl. a. andra nordiska multilaterala avtal. Artikel 5 gäller således om inte annat följer av andra överenskommelser.
Ramavtalet är formulerat mot bakgrund av den rättslikhet som råder i de nordiska länderna. Biståndskonventionens artikel 10 kunde ha varit bättre anpassad efter de principer om kanalisering av ansvaret som gäller i de länder som är anslutna till Pariskonventionen om atomskada, där- ibland fyra av de nordiska länderna. Men bristerna i detta hänseende är inte svårare än att de kan avhjälpas i den lagstiftning som blir-nödvändig vid en ratifikation av detta avtal.
Regler om ersättning för skada som orsakats vid en räddningsinsats saknas i den svenska räddningstjänstlagen utom när det gäller skada på sådan egendom som tas i anspråk för att användas vid räddningsarbete.
Räddningstjänstkommittén framhöll i fråga om andra skador till följd av räddningsarbete i sitt slutbetänkande (SOU 1983177) Effektiv rädd- ningstjänst att det vid räddningstjänst kan vara nödvändigt att göra även andra slag av intrång i annans rätt än de som följde av ll & brandlagen (1974: 80) och som medför skada eller förlust för annan. Räddningstjäns- tens personal kan exempelvis förstöra grannens trädgård under en släck-
ningsinsats eller vålla annan skada som drabbar någon som inte berörs av Prop. 1990/91: 180 räddningsarbetet. I förarbetena till brandlagen framhölls att avsikten med bestämmelsen i brandlagen om ingrepp i annans rätt var att ge räddnings- bcfälhavaren något större möjligheter att ingripa än vad som följer av den allmänna regeln om nödrätt i 24 kap. 45 brottsbalken. Frågan om den skadelidandes rätt till ersättning vid andra ingrepp än sådana som innebär en komplettering av den kommunala räddningstjänstutrustningen reglera- des inte i brandlagen. Det överlämnades i stället till domstolarna att avgöra sådana ersättningskrav i enlighet med allmänna skadeståndsrättsli- ga principer om tillåtna nödhandlingar.
Räddningstjänstkommittén framhöll att enligt allmänna rättsgrundsat- ser skall kostnaden för sådana ingrepp principiellt bäras av den till vars förmån ingreppet sker. Denna ersättningsskyldighet ingår i den skada som har drabbat denne. Den som har haft förmånen av ingreppet kan — om han inte har skyddat sig genom försäkring — i sin tur föra skadeStånds- talan mot den som har vållat olyckshändelsen. För otillåtna nödhandlingar som innebär fel eller försummelse i myndighetsutövning svarar det all- männa, dvs. stat eller kommun, enligt reglerna därom i skadeståndslagen (1972: 207).
Räddningstjänstkommittén refererade ett yttrande av lagrådet vid till- komsten av 1974 års brandlagstiftning i frågan, varav framgår bl. a. följan- de. När uppoffring av enskilt intresse gjorts till förmån för allmänt intres- se, får ersättningsansvaret för det allmänna antas vara oberoende av vilket organ som anlitats för räddningstjänsten. Den som haft fördel av ingreppet och ersatt därav föranledd skada kan under vissa förutsättningar antas ha regressrätt mot den som är ansvarig för själva olyckan. När ingreppet inte är rättsenligt — försvarlighetsgränsen har t.ex. överskridits — är det allmännas ersättningsskyldighet att bedöma enligt bestämmelserna i 3 kap. skadeståndslagen.
Enligt 3 kap. 25 Skadeståndslagen skall staten eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgö- rande staten eller kommunen svarar. Detta gäller också landstingskom- mun. 1 övrigt gäller enligt l 5 att den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott. Enligt 4 kap. 1 5 är en arbetsta- gare ansvarig för skada, som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes in- tresse och övriga omständigheter.
Enligt svcnsk lagstiftning svarar således den till vars förmån ingreppet sker för skador som uppkommer till följd av försvarliga åtgärder vid utövande av räddningstjänst medan staten eller kommun svarar för andra skador som uppkommer under räddningsinsatsen och som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Om utländska fysiska eller juridiska personer medverkar i räddningsarbete på begäran av en svensk myndighet. torde det allmänna få svara för skador som vållas tredje man
på grund av icke försvarliga åtgärder under räddningsarbetet. Reglerna Prop. 1990/91: 180 innebär alltså att det allmänna redan i dag har ett skadeståndsansvar i de fall av ansvar mot tredje man som biståndskonventionen och ramavtalet främst tar sikte på.
Syftet med föreskrifterna i konventionen och avtalet är i fråga om skadeståndsskyldighet mot en utomstående tredje man att åstadkomma att biståndsgivaren inte drabbas av vare sig skadeståndsansvar eller de besvär och kostnader som följer med en rättegång om skadestånd. För detta krävs särskilda svenska regler, som bör införas i räddningstjänstlagen. '
Den enklaste och även i övrigt lämpligaste lösningen för att tillgodose konventionens och ramavtalets krav är att föreskriva att svenska staten skall ersätta skadorna i fråga i stället för det utländska rättssubjekt som är skadeståndsskyldigt. Det innebär att utländska fysiska och juridiska perso- ner som deltar i räddningsarbete slipper skadeståndsansvar för skador som uppstår under detta arbete. Därmed kommer staten också — i enlighet med åtagandena i biståndskonventionen, art. lO.2 b) och c), och i ramav- talet art. 5.1 — att få svara inför domstol och ta på sig det besvär och de kostnader som följer med detta.
Statens ansvar enligt det nu sagda bör vara begränsat — vilket är i överensstämmelse med konventionen och ramavtalet — till skador som orsakats under räddningsinsatsen. Det betyder att de berörda utländska fysiska och juridiska personerna själva svarar för skador som uppkommer utan samband med räddningsinsatsen.
En annan fråga avser skador som drabbar biståndsgivaren och de perso- ner som handlar för biståndsgivarens räkning. Enligt biståndskonven- tionen och ramavtalet skall den begärande staten ersätta sådana skador. Såvitt gäller ansvaret gentemot den hjälpande staten behövs här ingen lagstiftningsåtgärd, eftersom ansvaret följer direkt av de folkrättsliga åta- ganden som Sverige gör genom att tillträda överenskommelserna. När det gäller ansvaret gentemot enskilda utländska personer som deltar i en räddningsinsats fordras däremot lagstiftning. Därför bör i räddningstjänst- lagen införas en ny regel om att staten skall ersätta den som handlar för biståndsgivarens räkning för skador som uppkommer under räddningsin- satsen. Med en sådan begränsning till ”räddningsinsatsen” — som är i överensstämmelse med överenskommelserna — kommer vanliga ersätt- ningsregler att gälla för andra skador som drabbar de utländska personer- na.
Som sagts finns det i både biståndskonventionen och ramavtalet en undantagsregel för sådana fall då skadan vållats uppsåtligen. I dessa fall är de fördragsslutande staterna inte skyldiga att åta sig vare sig en utländsk skadevållares ansvar mot tredje man eller ett ansvar mot utländska fysiska eller juridiska personer som lider skada under räddningsinsatsen. Det finns också en möjlighet för staterna att utsträcka undantaget till fall av grov vårdslöshet. När det gäller statens ansvar för skador som en utländsk biståndsgivare vållar anser jag att en undantagsregel bör införas även i den svenska lagen, varvid i enlighet med svenska skadeståndsrättsliga grund- satser undantaget bör avse även grov vårdslöshet. Som jag återkommer till i avsnitt 6.3 bör Sverige i samband med ratifikationen avge en förklaring i den riktningen.
En undantagsregel enligt det nu sagda får utformas som en regel om Prop. 1990/91: 180 regressrätt för svenska staten mot skadevållaren. Härvid bör beaktas den regel som gäller enligt 4 kap. l & skadeståndslagen om-att arbetstagare är skadeståndsskyldig för skada som han vållar i tjänsten endast om det föreligger synnerliga skäl. Denna regel bör gälla även till förmån för utländska fysiska personer som är att anse som arbetstagare i'räddningsar- betet. En annan sak är att förekomsten av uppsåt eller grov vårdslöshet ofta medför att synnerliga skäl anses föreligga.
Det angivna undantaget för uppsåtligt handlande gäller alltså enligt konventionen och ramavtalet även i fråga om statens ansvar för skador som drabbar någon på den utländska biståndsgivarens sida. Här blir för svensk rätts del de allmänna reglerna om medvållande i 6 kap. 1 & skade- ståndslagen av betydelse. Dessa regler kommer att vara tillämpliga om inte annat sägs. Enligt reglerna kan skadestånd med anledning av personskada jämkas. om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslös- het har medverkat till skadan, medan skadestånd med anledning av sak- skada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande ”på den skadelidandes sida” har medverkat till skadan. Det finns inte tillräcklig anledning att i räddningstjänstlagen ta in särskilda regler om medvållande för de nu aktuella fallen. ] stället bör skadeståndslagens allmänna regler gälla.
Undantaget för uppgåtligt handlande omfattar emellertid enligt överens- kommelserna även situationer där det inte är någon på biståndsgivarens sida som har vållat skadan. Så omfattas exempelvis det fallet att någon som är hemmahörande i den begärande staten uppsåtligen har vållat en skada för någon utländsk fysisk eller juridisk person som har deltagit i räddningsinsatsen. I detta fall får det anses rimligt att svenska staten tar på sig det primära ansvaret för att den utländske hjälparen får ersättning._ Givetvis har staten i enlighet med allmänna principer rätt att i dessa fall utöva regressrätt mot skadevållaren.
Det sagda innebär alltså vissa avvikelser från undantagsreglerna i bi- ståndskonventionen och ramavtalet. För vissa fall utnyttjas inte denna undantagsregel fullt ut, nämligen när det gäller det nyssnämnda fallet att någon som hör hemma i Sverige uppsåtligen vållar skadan. För vissa andra fall innebär den svenska regleringen längre gående undantag. Jämkning vid sakskada kan ske redan vid sådant vållande på den skadelidandes sida som inte är grovt och vid personskada kan jämkning ske vid grov vårdslös- het av den skadelidande. Båda dessa avvikelser innebär att Sverige när biståndskonventionen tillträds måste avge en förklaring — i enlighet med art. 10.5 b) — om att svenska regler om medvållande kommer att gälla.
Det finns möjlighet för staterna att även i övrigt förklara sig helt eller delvis obundna av reglerna om skadeståndsansvar. Det finns dock ingen anledning för Sverige att utnyttja denna möjlighet utöver på de sätt jag nämnt.
1 de fall då en kommun har begärt utländskt bistånd bör staten kunna kräva ersättning av kommunen för vad staten fått betala på grund .av skadeståndsreglerna. En särskild regel härom bör tas in i lagen. Kommu- nens ersättningsskyldighet bör dock vara begränsad på ett sådant sätt att
räddningsinsatsen inte kostar kommunen mer än ett belopp motsvarande Prop. 1990/91: 180
självrisken enligt 37 & räddningstjänstlagen.
Biståndskonventionens regel om att andra internationella avtal alltjämt skall vara tillämpliga har betydelse när det gäller Pariskonventionens reglering av skadeståndsansvaret på atomenergins område. Biståndskon- ventionen hindrar inte att skadeståndsansvar slutligt utkrävs av reaktorin— nehavaren i enlighet med reglerna om strikt ansvar för denne. En komplet- terande bestämmelse bör i denna del införas i 15 å atomansvarighetslagen (1968145).
6.2.5. Sekretess
Mitt förslag: En möjlighet'att sekretessbelägga uppgifter avseende enskilds ekonomiska förhållanden i ärenden om bistånd enligt bi— ståndskonventionen införs. Denna möjlighet införs även för under- rättelser och information avseende enskilds ekonomiska förhållan- den som lämnas enligt konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag till ändring i sekretesslagen.
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland och kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om 2 kap. 1 tj andra stycket sekretesslagen ger ett sådant skydd för hemlig information som förutsätts i biståndskonven- tionen. Kammarrätten efterlyser också en närmare förklaring i fråga om åtgärdernas förenlighet med lagstiftningen i det land där biståndsinsatsen utförs.
Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 6 i biståndskonventionen förbinder sig den hjälpsökande och hjälpande staten att skydda den förtroliga karak- tären hos den konfidentiella information som de får tillgång till i samband med bistånd vid en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge och att endast använda sådan information för det överenskomna biståndet.
[ sekretesslagen föreskrivs i 2 kap. l 5 första stycket att sekretess gäller hos regeringen och inom utrikesrepresentationen för uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör bl.a. annan stat eller mellanfolklig organisation, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att detta stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet. 1 andra stycket föreskrivs att sekretess gäller hos annan myndighet än regeringen och utrikesrepresentationen för sådana uppgif- ter. om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Denna bestämmelse torde kunna tillämpas i vissa fall, t.ex. när det gäller uppgifter om militära anläggningar i ett annat land, som svensk personal får tillgång till då Svenskt bistånd lämnas.
Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhål- landen inom hälso- och sjukvården följer av 7 kap. 1 åsekretesslagen. Om otfren för en olycka vårdas på ett svenskt sjukhus, omfattas de givetvis av den bestämmelsen.
Någon tillämplig bestämmelse rörande enskildas atfärs- och driftförhål- Prop. 1990/91: 180 landen finns dock inte. I detta avseende bör enligt min mening en komplet- tering av sekretesslagen göras. Detta bör lämpligen ske genom ett tillägg i 8 kap. 18 & sekretesslagen. Med hänsyn till att konventionen om tidig infor- mation vid en kärnenergiolycka innehåller en motsvarande artikel om konfidentiell information bör tillägget också omfatta underrättelser och information som lämnas enligt denna konvention.
6.2.6 ln- och utförselformaliteter, m.m.
Mitt förslag: Lagstiftning genomförs för att undanröja hinder för övning av räddningsinsatser och för att klarlägga att utrustning får användas i Sverige enligt den hjälpande statens bestämmelser.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: lnga erinringar framförs.
Skälen för mitt förslag: Enligt ramavtalet skall olika slags räddningsut- rustning få föras över gränserna utan in- och utförselformaliteter och med befrielse från skatter, pålagor och avgifter. Motsvarande skall gälla vid övning av räddningsinsats. Likartade bestämmelser finns i biståndskon— ventionen.
Enligt 13 ä 7 lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m.. 155tu11frihetsför- ordningen (1987: 1289) samt 1 & lagen (1987: 1066) om frihet från skatt eller avgift får vara som skall användas tillfälligt eller förbrukas vid aktu- ellt räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion införas tullfritt och utan erläggande av annan skatt eller avgift som annars skall erläggas vid införseln. Det kan framhållas att den egendom och utrustning varom talas i ramavtalet. dvs. "fordon, räddningsmateriel och annan utrustning" får anses bli täckt genom begreppet "vara”. Härvidlag behövs alltså inga ändringar i svenska författningar för att tillgodose ramavtalet.
När det gäller övningar, vilka är nödvändiga för att få en effektiv samverkan i en olyckssituation, finns emellertid ingen generell regel om tullfrihet och skattefrihet. Ett tillägg bör därför göras i 135 7 lagen om tullfrihet m.m. för övning av räddningsinsatser. Bestämmelsen täcker räddningsinsatser såväl i Sverige som i annat land.
När det gäller användningen av medförd räddningsutrustning i Sverige, fordras ett tillägg i räddningstjänstlagen för att klarlägga att utrustningen får användas i enlighet med i den hjälpande staten gällande bestämmelser. Detta redovisas närmare i specialmotiveringen.
Ändringar fordras också i vissa förordningar, såsom förordningen (1982: 755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till Sve- riges territorium. m.m. (tillträdesförördningen). Det ankommer på rege- ringen att göra nödvändiga förordningsändringar.
6.3. Förklaringar
Mitt förslag: Sverige skall vid godkännande av biståndskonven- tionen avge följande förklaringar. '
Enligt artikel 10.5 b) förbehåller Sverige sig rätten att utan hinder av vad som sägs i artikel 8 om immunitet och privilegier regreSSVis återkräva utbetald ersättning från en skadevållare på biståndsgiva- rens sida som genom uppsåt eller grov vårdslöshet orsakat en skada. Sverige kommer dessutom att tillämpa svenska regler om jämkning på grund av medvållande.
Enligt artikel 8.9 förklarar Sverige att reglerna om immunitet och privilegier i biståndskonventionen inte tillämpas på deltagare i räddningsinsats som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag, dock görs vissa förtydliganden och ett tillägg beträffande medvållandereglerna.
Remissinstanserna: Justitiekanslern och hovrätten för Övre Norrland föreslår ett förtydligande.
Skälen för mitt förslag: En stat kan enligt biståndskonventionens artikel 8 nionde punkten förklara att den ej anser sig bunden, helt eller delvis, av bestämmelserna om privilegier och immunitet till den biståndsgivande partens personal och till personal som handlar för dennes räkning, om befrielse från skatter. pålagor och andra avgifter på utrustning och egen- dom som införts i biståndssyfte samt om immunitet mot beslag, kvarstad eller rekvisition av sådan utrustning och egendom.
Enligt artikel 10 femte punkten kan en stat också förklara att den, helt eller delvis. ej anser sig bunden av vissa bestämmelser vari den anmodan- de staten, om inte annat överenskommits, tar på sig allt skadeståndsansvar i fråga om dödsfall eller personskada, skada på eller förlust av egendom eller miljöskada under biståndsgivningen som har uppkommit inom dess eget territorium. Förklaringen kan även innehålla att parten inte kommer att tillämpa denna bestämmelse i fall då handlandet varit grovt vårdslöst. Konventionens generella undantag för uppsåtligt vållande kommer därige- nom att utvidgas.
En stat kan vidare enligt artikel 13 förklara att den inte anser sig bunden av de i konventionen beskrivna förfarandena för biläggande av tvister. Avgivna förklaringar träder omedelbart i kraft och kräver inte samtycke från andra konventionsstater.
För andra skador än atomskador kan den situationen uppstå att det inte finns möjlighet eller uppstår svårigheter för den skadelidande att få skade- stånd. Staten bör i de fallen vid utländsk biståndsgivning. för att trygga den skadelidande, i den skadeståndsskyldiges ställe ersätta skadan, vilket jag föreslagit i avsnitt 6.2.4. Det bör emellertid i enlighet med vad jag anfört finnas möjlighet att kräva tillbaka ersättningen av någon som orsa- kat skadan inte bara när den har vållats uppsåtligen utan också när den har vållats genom grov vårdslöshet. Dessutom finns det inte skäl för Sverige
Prop. 1990/91: 180
att göra undantag från de vanliga reglerna om jämkning på grund av Prop. 1990/912180 medvållande, som i vissa situationer kan medföra att inget skadestånd alls kommer att utgå trots att den ådagalagda vårdslösheten inte är grov.
Undantaget för svensk del från den skadeståndsskyldighet som staten tar på sig bör i enlighet med vad jag anfört i avsnitt 6.2.4 begränsas till sådana fall där vållandet ligger på biståndsgivarens sida.
Det bör klart framgå av den förklaring som Sverige avger att förbehållet för rätten att återkräva utbetald ersättning görs utan hinder av vad som stadgas om immunitet i artikel 8. Krav på ersättning bör kunna riktas mot den som orsakat skadan. Mot denna bakgrund bör Sverige alltså avge förklaring att Sverige förbehåller sig rätten till återkrav från den som orsakat skadan också i fall av grov vårdslöshet.
Sverige bör även avge förklaring att artikel 8 andra punkten och artikel 10 andra punkten i biståndskonventionen inte tillämpas i enlighet med artikel 8 sjätte punkten och artikel 10 fjärde punkten på deltagare i en räddningsinsats som är svenska' medborgare eller har hemvist i Sverige.
När det gäller förfarandet för biläggande av tvister finns det enligt min mening inte skäl för Sverige att avge särskild förklaring.
7. Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring av räddningstjänstlagen (1986: 1 102),
2. lag om ändring i lagen (19761661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
3. lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968145),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).
5. lag om ändring i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. De under 3 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet. det under 2 angivna förslaget i samråd med chefen för utrikesdepartementet och det under 5 angivna förslaget i sam- råd med statsrådet Gradin.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
8. Specialmotivering
8.1. Förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102)
Utländskt bistånd
65 & Regeringen. en kommun eller en statlig myndighet som svarar för räddningstjänst/är i den utsträckning som följer av överenskommelser som Sverige ingått med Danmark, Finland, Island eller Norge begära bistånd från eller lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser.
I andra fall får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer begära eller lämna internationellt bistånd vid räddningsinsatser enligt inter- nationella överenskommelser som Sverige ingått.
I 65 & regleras hur bistånd begärs och lämnas. Inom Norden är regeringen. Prop. 1990/91: 180 en kommun eller en statlig myndighet som har uppgifter enligt räddnings- tjänstlagen behöriga myndigheter. Detta framgår av första stycket.
1 andra stycket sägs att regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer är behörig när det gäller biståndsärenden inom ramen för inter- nationella överenskommelser i förhållande till länder utanför Norden.
Bestämmelsen klarlägger kompetensen att begära och lämna bistånd vid räddningsinsatser i enlighet med internationella överenskommelser över huvud och är inte till sin lydelse begränsad till att gälla de konventioner som nu föreslås bli godkända.
Behörigheten gäller endast åtgärder för att hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön av sådan art som faller inom ramen för räddningstjänstlagen. Regeringens möjlighet att, som skedde vid jordbävningen i Armenien, besluta om biståndsgivning utanför över- enskommelsernas tillämpningsområde förändras inte.
66 & Om en utländskfysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet medverkar i en räddningsinsats i Sverige på begäran av regeringen, en kommun eller en statlig myndighet enligt 65 5. skall staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med räddningsinsatsen oclz för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndvskyldig enligt svensk lag.
Staten skall även ersätta en utländsk fvsisk eller juridisk person som saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning för personskada och skada på utrustning eller material som använts vid bi- ståndsgivningen. om skadan har uppkommit i Sverige under räddningsin- satsen.
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen. avsnitt 6.2.4.
Iförsta stycket anges att staten skall bära skadeståndsansvaret i den utländska fysiska eller juridiska personens ställe i de fall då det under räddningsinsatsen uppkommer en skada för vilken den utländska perso- nen annars hade varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Det betyder att det inte är möjligt att utkräva ansvar av de utländska biståndsgivarna och att således en talan som riktas mot någon av dem skall ogillas.
Uttrycket ”utländsk... juridisk person” avses omfatta även den bi- ståndsgivande staten. varför bestämmelsen innebär att svenska staten övertar även skadeståndsskyldighet som den utländska staten kan ha ådra- git sig under räddningsinsatsen.
Av regeln följer bl. a. att svenska staten får svara inför domstol och stå för rättegångskostnader och andra kostnader i tvister rörande skador som uppkommer under räddningsinsatser.
De skador för vilka svenska staten skall svara skall ha ett direkt sam- band med räddningSinsatsen. En skada som uppkommer vid en transport till en olycksplats eller återtransport efter en räddningsinsats får anses ha ett sådant direkt samband med insatsen som krävs för att statens ansvar skall inträda Däremot svarar staten inte när någon på den utländska biståndsgivarens Sida orsakar en skada under sin fritid eller när han utför arbete som inte har med räddningsinsatsen att göra.
Bestämmelsen omfattar endast sådana skador som enligt svensk rätt kan Prop. 1990/91: 180 medföra skadeståndsskyldighet för den utländska person som deltar i räddningsarbete. Därmed omfattas inte skador till följd av tillåtna nöd- handlingar (se avsnitt 6.2.4 i allmänmotiveringen). Det är att märka att skadeståndsskyldighet i och för sig får anses föreligga även för den som till följd av den immunitetsregcl jag föreslagit i praktiken inte kan avkrävas skadestånd.
Frågan om skadeståndsskyldighet överhuvud taget föreligger skall bedö- mas enligt dei varje särskilt fall tillämpliga reglerna. Flera olika regelverk. såsom skadeståndslagen och miljöskadelagen (1986: 225), kan bli aktuella. Det är att märka att exempelvis skadeståndslagens regler om medvållande blir tillämpliga liksom allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser.
Enligt andra stycket skall staten även ersätta utländska fysiska och juridiska personer som handlar för biståndsgivarens räkning för skador
' under räddningsinsatsen.
Av sakskador omfattas skador på utrustning eller material som använts vid biståndsgivningen men inte skador på annan egendom som utlänning- en medför.
Begränsningen av ersättningsskyldigheten till fall då den skadelidande är en utländsk fysisk ellerjuridisk person som saknar hemvist i Sverige står i överensstämmelse med den förklaring som Sverige avses avge i anslutning till ratifikationen av biståndskonventionen.
Skadeståndslagens allmänna regler om medvållande i 6 kap. l & gäller vid tillämpningen av regeln i andra stycket. Vidare gäller att staten i enlighet med allmänna skadeståndsrättsliga principer har regressrätt mot den som har vållat skadan. Möjligheten att. i enlighet med överenskom- melserna, från statens ansvarsområde helt undanta sådana situationer där skadan vållats uppsåtligen av någon i Sverige bör dock i enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen inte utnyttjas.
67 & Staten/är kräva tillbaka ersättning som har betalats enligt 66 å'jörsta stycket av den som har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslös- het. För den som är att anse som arbetstagare skall dock ansvaret vara begränsat På det sätt som sägs i 4 kap. ] ,9' skadeståndslagen (1 972: 20 7).
Om rätt till återkrav./ör ersättning som har betalats för atomskada finns särskilda bestämmelser ! atomansvarighetslagen( 1968: 45 ). .
Om utländskt bistånd har begärts av en kommun, får staten av denna kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 66 9' eller enligt åtagande i internationella överenskommelser om sådant bistånd i den mån kostnaden jämte kommunens egna kostnader jär räddningsinsatsen inte överstiger självrisken enligt 37 5.
I första stycket har införts en möjlighet för staten att kräva åter utgiven ersättning från skadevållaren vid uppsåtlig eller grovt vårdslös handling. En utlänning som är att anse som arbetstagare och som på svensk begäran deltar i en räddningsinsats på sådant sätt att han får anses anlitad av en svensk myndighet bör dock inte bedömas strängare i skadeståndshänseen- de än en svensk arbetstagare, varför återkravsrätten har begränsats så att den motsvarar vad som gäller enligt skadeståndslagen.
Genom åtagande i Pariskonventionen 1960 om skadestånd på atom- Prop. 1990/91: 180 energins område åligger det Sverige att se till att innehavaren av vederbö- rande atomanläggning görs ansvarig för skada som är att anse som atom- skada enligt den konventionen. l paragrafens andra stycke hänvisas till bestämmelseri atomansvarighetslagen om statens rätt till återkrav för vad den kan ha betalat på grund av den nu aktuella skadeståndsregeln i 65 _5 för atomskada.
En bestämmelse som ger staten möjlighet att få tillbaka sina kostnader när insatsen faller inom det kommunala ansvarsområdet har tagits in i tredje stycket. När de sammanlagda kostnaderna för insatsen är så bety- dande att de överstiger en kommuns självrisk skall återkrav från statens sida inte komma i fråga för den del av kostnaderna som överstiger själv- risken. Självrisken utgörs enligt 64 & räddningstjänstförordningen (1986: 1 107) av ett belopp som motsvarar två öre per skattekrona, beräk- nat på det sammanlagda skatteunderlaget som står till kommunens förfo- gande året före det år då kostnaderna uppkommit. Kostnaderna kan innefatta rättegångskostnader m.m. Avdrag skall naturligtvis göras för vad staten kan ha fått ut genom återkrav.
68 & Biståndspersonal från Danmark. Finland. Island eller Norge tjänst- gör i samband med en räddningsinsats i Sverige i enlighet med de tjänstgö- ringsbestämmelser som gäller i det egna landet. Ävenjordon, räddningsma- teriel och annan utrustning från något av de nämnda länderna får utan särskilt tillstånd användas i samband med räddningsinsatsen i enlighet med de bestämmelser som gäller i det egna landet.
Bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall i samband med utländskt bistånd vid räddningsinsatser i enlighet'med internationella över- enskommelser_/inns i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier [ vissa fall.
När det gäller bestämmelser om personalens tjänstgöring och de bestäm- melser som kan gälla den utrustning av olika slag som används vid rädd- ningsinsatser. torde dessa i allt väsentligt vara likartade i de nordiska länderna. Det kan emellertid finnas smärre formella avvikelser som kan utgöra hinder för en effektiv räddningsinsats över riksgränserna. l ramav- talet har därför tagits in bestämmelser som medför att personalen tjänstgör i enlighet med de tjänstgöringsbestämmelser som gäller i den egna staten och att utrustningen får användas i enlighet med i den hjälpande staten gällande bestämmelser utan särskilt tillstånd. En motsvarighet till detta införs ijörsta stycket. Det bör i sammanhanget understrykas att ledningen av insatsen inom svenskt territorium utövas av den som är räddningsleda- re enligt räddningstjänstlagen.
[ andra stycket görs en hänvisning i fråga om bestämmelser om immuni- tet och privilegier till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
6 Ö F ör personal som ställs till _ förfogande av en biståndsgi vande part samt _ /ör utrustning och egendom som införs i Sverige enligt konventionen den 26 september 1986 om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett mid/lige med radioaktiva ämnen åtnjutes immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i konventionen. dock med de inskränkningar som följer avjörklaringar som Sverige ltar avgett ! anslutning till konventionen.
Ändringen i lagen medför immunitet och privilegier för personal samt utrustning och egendom som införs i Sverige vid biståndsgivning enligt biståndskonventionen. Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt 6.2.3.
Deltagare i en räddningsinsats som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige åtnjuter som framgår av avsnitt 6.3 inte immunitet och privilegier eftersom Sverige avses avge inskränkande förklaringar i anslut- ning till konventionen. Sverige avses även i en förklaring förbehålla sig rätten dels att regressvis återkräva utbetald ersättning från den som genom uppsåt eller grov vårdslöshet orsakat en skada. dels att tillämpa de svenska reglerna om medvållande.
Hänvisningar till S8-1
8.3. Förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45)
15 g' Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft- fartslagen (1957: 297) eller räddningstjänstlagen (1986: 1102) eller interna- tionellt fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den skadeli— dandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Avser ersättningen skada som omfattas av ett med stöd av 3 & tredje stycket meddelat förordnande, äger den ersättningsskyldige återkrä- va ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för skadan. om förordnandet ej meddelats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven- tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt- ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel- serna i 3ä icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen- de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp- kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat. gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an- svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans- port av atomsubstans från avsändare i sådan stat. inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 20 5.
Som redan berörts fordras det en möjlighet för staten att återkräva vad den utgivit för skada som är att anse som atomskada och för vilken den
enligt atomansvarighetslagen ansvarige innehavaren borde ha svarat. Den Prop. 1990/91: 180 bestämmelsen har införts i 15 & atomansvarighetslagen.
8.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) 8 kap.
18 å Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affärs- eller driftför- hållanden som har lämnats enligt 19—21 55 lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet eller i ärende om underrättelse och information eller bistånd enligt konventionerna den 26 september 1986 om tidig information vid en kärnenergiolycka och om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen. om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Bakgrunden till ändringen redovisas i avsnitt 6.2.4. Med hänsyn till att konventionerna om tidig information vid en kärnenergiolycka och bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen innehåller en artikel om konfidentiell information har bestämmel- sen kompletterats så att det blir möjligt att sekretessbelägga uppgifter om enskilds ekonomiska förhållanden i ärenden om underrättelse och infor- mation eller bistånd enligt konventionerna.
Hänvisningar till S8-3
8.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m.
13 & Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans— portmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför-arbete ombord på transportmedel. under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning.
3. varor som införs av en person. vilken flyttar in i landet eller återvän- der hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte.
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta från utlandet.
5. filmer och trycksaker om varor och tjänster som erbjuds från utlan- det.
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid räddningsinsats eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion eller vid övning av räddningsinsats.
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål,
9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,
10. välfärdsmateriel för sjöfolk. samt 1 1. magnetband och andra media med registrerade data.
1 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. införs tullfrihet vid övning av Prop. 1990/911180 räddningsinsats. Bakgrunden redovisas i avsnitt 6.2.6.
Hänvisningar till S8-5
8.6. Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft snarast möjligt. Bestämmel- serna om privilegier och immunitet samt skadestånd blir dock tillämpliga först från den dag då överenskommelserna träder i kraft i förhållande till Sverige (jfr prop. 1975/76: 205 s. 18—20). Det åligger regeringen att kun- göra tidpunkten då avtal eller stadga har trätt i kraft i förhållande till Sverige. Eftersom tidpunkten när lagstiftningen kan träda i kraft inte låter sig bestämmas i förväg, bör riksdagen överlämna åt regeringen att bestäm- ma tidpunkten.
9. Hmnmäbn
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna
1. konventionen den 26 september 1986 om bistånd i händelse av-en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen,
2. avtalet den 20 januari 1989 mellan Danmark, Finland. Norge och Sverige om samarbete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshän- delser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön,
3. den internationella konventionen om beredskap för, insatser vid och samarbete vid förorening genom olja, 1990,
dels föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1 102),
2. lag om ändring i lagen (l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
3. lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
5. lag om ändringi lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m., dels föreslår riksdagen att godkänna förslagen till förklaringar som Sverige skall avge vid ratifikationen av konventionen den 26 september 1986 om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen.
10. Bedut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Convention on Assistance in the case of a Nuclear Accident or Radiological Emergency
The states parties to this convention,
aware that nuclear activities are being car- ried out in a number of States,
noting that comprehensive measures have been and are being taken to ensure a high level of safety in nuclear activities, aimed at preventing nuclear accidents and minimizing the consequences of any such accident, should it occur,
desiring to strengthen further international co-operation in the safe development and use of nuclear energy, _
convinced of the need for an international framework which will facilitate the prompt provision of assistance in the event ofa nu- clear accident or radiological emergency to mitigate its consequences,
noting the usefulness of bilateral and mul- tilateral arrangements on mutual assistance in this area,
noting the acitivities of the International Atomic Energy Agency in developing guide- lines for mutual emergency assistance ar- rangements in connection with a nuclear ac- cident or radiological emergency,
have agreed as follows:
Article I General provisions
1. The States Parties shall cooperate be- tween themselves and with the International Atomic Energy Agency (hereinafter referred to as the "*Ageney”) in accordance with the provisions of this Convention to facilitate prompt assistance in the event of a nuclear accident or radiological emergency to mini- mize its consequences and to protect life, property and the environment from the ef- fects of radioactive releases.
Konvention om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen
De till denna konvention anslutna sta- tema
som är medvetna om att kärnteknisk verk- samhet förekommer i ett antal stater.
som konstaterar att omfattande åtgärder vidtagits och fortlöpande vidtas för att säker- ställa en hög grad av säkerhet i samband med kärnteknisk verksamhet i syfte att förhindra kärntekniska olyckor och att reducera följ- derna av varje sådan olycka till ett minimum, om den skulle inträffa,
som önskar ytterligare förstärka det inter- nationella samarbetet när det gäller säker ut- veckling och användning av kärnenergi.
som är övertygade om nödvändigheten av en internationell ram som skall underlätta snabbt bistånd i händelse aven kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva äm- nen för att minska konsekvenserna av dessa,
som konstaterar nyttan av bilaterala och multilaterala avtal om ömsesidigt bistånd inom detta område,
som beaktar Internationella atomenergior- ganets verksamhet när det gäller att utveckla riktlinjer för åtgärder avseende ömsesidigt katastrofbistånd i samband med kärnener- giolyckor eller radioaktiva nödlägen,
har kommit överens om följande
Artikel I Allmänna bestämmelser
1. Konventionsstaterna skall samarbeta med varandra och med Internationella atomenergiorgnet (här nedan kallat IAEA) i enlighet med bestämmelserna i denna kon- vention för att underlätta snabbt bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen för att i största möjliga utsträckning reducera följ- derna och för att skydda liv, egendom och miljö från effekterna av radioaktiva utsläpp.
2. To facilities such cooperation States Parties may agree on bilateral or multilateral arrangements or, where appropriate, a com- bination ofthese, for preventing or minimiz- ing injury and damage which may result in the event ofa nuclear accident or radiological emergency.
3". The States Parties request the Agency. acting within the framework of its Statute, to use its endeavours in accordance with the provisions of this Convention to promote, facilitate and support the cooperation be- tWeen States Parties provided for in this Con- vention.
Article 2 Provision of assistance
1. If a State Party needs assistance in the event of a nuclear accident or radiological emergency, whether or not such accident or emergency originates within its territory, ju- risdiction or control, it may call for such as- sistance from any other State Party. directly or through the Agency. and from the Agency. or. where appropriate, from other interna- tional intergovernmental organizations (her- einafter referred to as "international organi- zations”).
2. A State Party requesting assistance shall specify the scope and type of assistance re- quired and where practicable provide the as- sisting party with such information as may be necessary for that party to determine the ex- tent to which it is able to meet the request. In the event that it is not practicable for the requesting State Party to specify the scope and type of assistance required. the request- ing State Party and the assisting party shall, in consultation. decide upon the scope and type of assistance required.
3. Each State Party to which a request for such assistance is directed shall promptly de- cide and notify the requesting State Party directly or through the Agency whether it is in a position to render the assistance request-
2. För att underlätta detta samarbete kan konventionsstaterna komma överens om bi- laterala eller multilaterala åtgärder eller vid behov om en kombination av sådana åt- gärder för att förhindra eller begränsa så mycket som möjligt skador på person och egendom eller miljö vilka kan bli följden av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen.
3. Konventionsstaterna anmodar IAEA att inom ramen för sina befogenheter göra sitt yttersta i enlighet med bestämmelserna i denna konvention för att främja, underlätta och stödja det samarbete mellan konven— tionsstaterna som föreskrivs i denna konven- tion.
Artikel 2 Biståndsgivning
1. Om en konventionsstat behöver bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen, vare sig olyckan eller nödläget har uppkommit inom statens eget territorium eller ej, eller inom området under dess jurisdiktion eller kon- troll, kan den direkt eller genom IAEA göra framställning om sådant bistånd från någon annan konventionsstat och från IAEA eller, där så är lämpligt, från andra organisationer (här nedan benämnda "internationella or- ganisationer”).
2. En konventionsstat som begär bistånd skall ange omfattning och art av begärt bi- stånd och skall, om så är möjligt, förse den biståndsgivande parten med de uppgifter denna kan behöva för att avgöra i vilken ut- sträckning den kan uppfylla begäran. Om det ej är praktiskt möjligt för den anmodande konventionsstaten att närmare ange omfatt- ning och art av begärt bistånd, skall denna i samråd med den biståndsgivande parten av- göra biståndets omfattning och art.
3. Varje konventionsstat. till vilken be- gäran om sådant bistånd riktas, skall om- gående avgöra om den är i stånd att ge önskat bistånd och omfattning av och villkoren för det bistånd den kan ge samt meddela den
ed. and the scope and terms of the assistance that might be rendered.
4. States Parties skall within the limits of their capabilities identify and notify the Agency of experts, equipment and materials which could be made available for the provi- sion of assistance to other States Parties in the event ofa nuclear accident or radiological emergency as well as the terms, especially financial, under which such assistance could be provided.
5. Any State Patty may request assistance relating to medical treatment or temporary relocation into the territory of another State Party of people involved in a nuclear acci- dent or radiological emergency.
6. The Agency shall respond, in accordance with its Statue and as provided for in this Convention, to a requesting State Party's or a Member State's request for assistance in the event of a nuclear accident or radiological emergency by: (a) making available appropriate resources allocated for this purpose; (b) transmitting promptly the request to other States and international organizations which, according to the Agency”s informa- tion, may possess the necessary resources; and (c) if so requested by the requesting State, co-ordinating the assistance at the interna- tional level which may thus become avail- able.
Article 3 Direction and control of assistance
Unless otherwise agreed: (a) the overall direction, control, co-ordi- nation and supervision of the assistance shall be the responsibility within its territory of the requesting State. The assisting party should, where the assistance involves personnel, des- ignate in consultation with the requesting State, the person who should be in charge of and retain immediate operational supervi- sion over the personnel and the equipment provided by it. The designated person should
anmodande konventionsstaten detta anting- en direkt eller genom IAEA.
4. Konventionsstaterna skall, allt efter möjlighet, ta reda på och underrätta IAEA om de resurser i form av expertis. utrustning och material de skulle kunna ställa till förfo- gande för att bistå andra konventionsstater i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen samt ange villkoren, i synnerhet de ekonomiska, för detta bistånd.
5. Vilken som helst konventionsstat kan begära bistånd i form av sjukvård eller tillfäl- lig omflyttning till en annan konventionsstats territorium av människor som råkar ut för en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med ra- dioaktiva ämnen.
6. IAEA skall i enlighet med sin stadga och med bestämmelserna i denna konvention svara på en begäran om bistånd från en kon- ventionsstat eller en medlemsstat i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen genom att
a) ställa lämpliga och för detta ändamål avsedda resurser till förfogande,
b) omgående vidarebefordra begäran till andra stater och internationella organisa- tioner som, enligt den information IAEA er- hållit, kan förfoga över de nödvändiga resur- serna och,
c) om den anmodande staten så önskar, samordna det bistånd på internationell nivå som på detta sätt kan komma att stå till förfo- gande.
Artikel 3 Ledning och kontroll av biståndet
Såvitt ej annat har överenskommits,
3) skall den anmodande staten ansvara för den allmänna ledningen, kontrollen, samord- ningen och övervakningen av biståndet inom sitt eget territorium. I det fall biståndet inne- fattar personal, skall den biståndsgivande parten i samråd med den anmodande staten utse en person som skall ansvara för och di- rekt övervaka användningen av den personal och utrustning som biståndsgivaren ställt till förfogande. Den person som utses skall utöva
exercise such supervision in cooperation with the appropriate authorities of the requesting State: ,
(b) the requesting State shall provide. to the extent of its capabilities, local facilities and services for the proper and effective ad- ministration of the assistance. It shall also ensure the protection of personnel, equip- ment and materials brought into its territory by or on behalf ofthe assisting party for such purpose:
(c) ownership of equipment and materials provided by either party during the periods of assistance shall be unaffected, and their return skall be ensured;
(d) a State Party providingassistance in response to a request under paragraph 5 of article 2 shall co-ordinate that assistance within its territory.
Article 4 Competent authorities and points of contact
]. Each State Party shall make known to the Agency and to other States Parties, di- rectly or through the Agency, its competent authorities and point of contact authorized to make and receive requests for and to accept offers of assistance. Such points of contact and a focal point within the Agency shall be available continuously.
2. Each State Party shall promptly inform the Agency of any changes that may occur in the information referred to in paragraph 1.
3. The Agency shall regularly and expedi- tiously provide to States Parties, Member States and relevant international organiza- tions the information referred to in para- graphs 1 and 2.
Article 5 Functions of the Agency
The States Parties request the Agency, in accordance with paragraph 3 of article 1 and without prejudice to other provisions ofthis Convention. to:
denna övervakning i samarbete med veder- börande myndigheter i den anmodande sta- ten;
b) skall den anmodande staten efter bästa förmåga tillhandahålla lokala resurser och tjänster för att biståndet skall kunna skötas effektivt och på rätt sätt. Den anmodande staten skall också svara för skyddet av per- sonal. utrustning och material som för så- dana ändamål införts på dess territorium av biståndsgivaren eller av någon annan för bi- ståndsgivarens räkning;
c) skall äganderätten till utrustning och material som tillhandahålls av någondera parten under biståndsperioderna ej påverkas, och återlämnande härav skall säkerställas;
(1) skall en konventionsstat som lämnat bi— stånd efter en begäran i enlighet med artikel 2 punkt 5 samordna detta bistånd inom sitt eget territorium.
Artikel 4 Behöriga myndigheter och kontaktställen
1. Varje konventionsstat skall underrätta IAEA och de övriga konventionsstaterna di- rekt eller genom IAEA om de behöriga myn- digheter och det kontaktställe som ifrågava- rande stat har behörighet att avge och mot- taga framställningar om bistånd och att anta erbjudanden om bistånd. Dessa kontaktstäl- len och ett kontaktställe inom IAEA skall fortlöpande vara tillgängliga.
2. Varje konventionsstat skall omgående underrätta IAEA om varje förändring som kan förekomma beträffande den information som avses i punkten.
3. IAEA skall regelbundet och utan dröjs- mål förse konventionsstater, medlemsstater och berörda internationella organisationer med den information som avses i punkterna 1 och 2.
Artikel 5 IAEA:s uppgifter
Konventionsstaterna anmodar IAEA att i enlighet med artikel 1 punkt 3, såvitt inte annat följer av övriga bestämmelser i denna konvention:
(a) collect and disseminate to States Parties and Member States information concerning:
(i) experts. equipment and materials which could be made available in the event of nu- clear accidents or radiological emergencies;
(ii) methodologies. techniques and avail- able results of research relating to response to nuclear accidents or radiological emergen- cies;
(b) assist a State Party or a Member State when requested in any of the following or other appropriate matters;
(i) preparing both emergency plans in the case of nuclear accidents and radiological emergencies and the appropriate legislation:
(ii) developing appropriate training pro- grammes for personnel to deal with nuclear accidents and radiological emergencies:
(iii) transmitting requests for assistance and relevant information in the event of a nuclear accident or radiological emergency;
(iv) developing appropriate radiation mon- itoring programmes, procedures and stan- dards;
(v) conducting investigations into the feasi- bility of establishing appropriate radiation monitoring system;
(c) make available to a State Party or a Member State requesting assistance in the event "of a nuclear accident or radiological emergency appropriate resources allocated for the purpose of conducting an initial as- sessment of the accident or emergency;
(d) offer its good Offices to the States Par- ties and Member States in the event of a nuclear accident or radiological emergency;
(e) establish and maintain liaison with rel- evant international organizations for the pur— poses of obtaining and exchanging relevant information and data. and make a list ofsuch organizations available to States Parties, Member States and the aforementioned orga- nizations.
a) införskaffa och till konventionsstater och medlemsstater sprida information be- träffande:
(i) expertis. utrustning och material som i händelse av kärntekniska olyckor eller olyckor med radioaktiva ämnen skulle kunna tillhandahållas;
(ii) metodik, teknik och tillgängliga forsk- ningsresultat rörande insatser i samband med kärntekniska olyckor eller olyckor med ra- dioaktiva ämnen;
b) på begäran bistå en konventionsstat eller medlemsstat i någon av följande eller andra relevanta angelägenheter;
(i) upprätta katastrofplaner i händelse av kärntekniska olyckor eller olyckor med Ira- dioaktiva ämnen och lämplig lagstiftning;
(ii) utveckla lämpliga utbildningsprogram för personal som skall göra insatser vid kärn- tekniska olyckor eller olyckor med radioak- tiva ämnen;
(iii) vidarebefordra framställningar om bistånd och relevant information i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen;
(iv) utveckla lämpliga program. metoder och normer för mätning och övervakning av strålningen;
(v) genomföra undersökningar om rimlig- heten av att bygga upp lämpliga system för mätning och övervakning av strålningen;
c) ställa lämpliga resurser för en första be— dömning av en olycka eller ett nödläge till förfogande för en konventionsstat eller en medlemsstat, som begår bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen;
d) erbjuda sina bona ofiicia-tjänster till konventionsstater och medlemsstater i hän- delse av en kärnteknisk olycka eller ett nöd- läge med radioaktiva ämnen;
e) upprätta och underhålla förbindelser med berörda internationella organisationer i syfte att erhålla och utbyta relevant informa- tion och data samt tillse att en förteckning över dessa organisationer blir tillgänglig för konventionsstater, medlemsstater och ovan nämnda organisationer..
Article 6 Confidentiality and public statements
I. The requesting State and the assisting party shall protect the confidentiality of any confidential information that becomes avail- able to either of them in connection with the assistance in the event of a nuclear accident or radiological emergency. Such information shall be used exclusively for the purpose of the assistance agreed upon.
2. The assisting party shall make every ef- fort to coordinate with the requesting State before releasing information to the public on the assistance provided in connection with a nuclear accident or radiological emergency.
Article 7 Reimbursement of costs
l. An assisting party may offer assistance without costs to the requesting State. When considering whether to offer assistance on such a basis, the assisting party shall take into account:
(a) the nature of the nuclear accident or radiological emergency;
(b) the place of origin of the nuclear acci- dent or radiological emergency;
(c) the needs of developing countries; (d) the particular needs of countries with- out nuclear facilities; and
(c) any other relevant factors.
2. When assistance is provided wholly or partly on a reimbursement basis, the request- ing State shall reimburse the assisting party for the costs incurred for the services ren- dered by persons or organizations acting on its behalf. and for all expenses in connection with the assistance to the extent that such expenses are not directly defrayed by the re- questing State. Unless otherwise agreed, re- imbursement shall be provided promptly after the assisting party has presented its re- quest for reimbursement to the requesting State, and in respect of costs other than local costs, shall be freely transferrable.
Artikel 6
Konfidentiell information och offentliga ut- talanden
1. Den anmodande staten och biståndsgi- varen skall skydda den förtroliga'karaktären hos den konfidentiella information som de får tillgång till i samband med bistånd vid en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med ra- dioaktiva ämnen. Sådan information skall endast användas för det överenskomna bi- ståndet.
2. Den biståndsgivande parten skall på allt sätt sträva efter att samverka med den anmo- dande staten innan den offentliggör informa- tion om det bistånd som lämnas i samband med en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen.
Artikel 7 Återbetalning av kostnader
1. En biståndsgivande pan kan erbjuda kostnadsfritt bistånd till den anmodande staten. När en biståndsgivare överväger att lämna bistånd på sådana villkor, skall denna beakta:
a) karaktären av den kärntekniska olyckan eller nödläget med radioaktiva ämnen;
b) den plats där den kärntekniska olyckan eller nödläget med radioaktiva ämnen har sitt ursprung;
c) utvecklingsländernas särskilda behov;
d) särskilda behov i länder utan kärnener- giresurser; och
e) andra relevanta omständigheter.
2. När biståndet helt eller delvis lämnas under förutsättning av återbetalning, skall den anmodande staten ersätta biståndsgivar- ens kostnader för tjänster som personer eller organisationer utfört för dennes räkning och för alla utgifter i samband med biståndet, i den mån sådana utgifter inte har betalats di- rekt av den anmodande staten. Om ej annat överenskommits. skall återbetalningen ske omgående när biståndsgivaren har lämnat sin framställning om återbetalning till den an- modande staten. Denna betalning skall vara fritt överförbar när den avser andra än lokala kostnader.
3. Notwithstanding paragraph 2. the assist- ing party may at any time waive, or agree to the postponement of. the reimbursement in whole or in part. ln considering such waiver or postponement, assisting parties shall give due consideration to the needs of developing countries.
Article 8 Privileges, immunities and facilities
1. The requesting State afford to personnel ofthe assisting party and personnel acting on its behalf the necessary privileges. immuni- ties and facilities for the performance oftheir assistance functions.
2. The requesting State shall afford the fol- lowing privileges and immunities to person— nel of the assiting party or persoinnel acting on its behalf who have been duly notifred to and accepted by the requesting State:
(a) immunity from arrest. detention and legal process, including criminal, civil and administrativejurisdiction, of the requesting State. in respect of acts or omissions in the performance of their duties; and
(b)exemption from taxation, duties or oth- er charges, except those which are normally incorporated in the price of goods or paid for services rendered. in respect of the perform- ance of their assistance functions.
3. The requesting State shall: (a) afford the assisting party exemption from taxation, duties or other charges on the equipment and property brought into the ter- ritory ofthe requesting State by the assisting party for the purpose of the assistance; and (b) provide immunity from seizure, attach- ment or requisition of such equipment and property.
4. The requesting State shall ensure the return of such equipment and property. lf requested by the assisting party, the request- ing State shall arrange, to the extent it is able to do so, for the necessary decontamination
3. Oaktat bestämmelserna i punkten 2 kan den biståndsgivande parten vid vilken tid- punkt som helst förklara sig avstå från eller samtycka till uppskov med återbetalningen, helt eller delvis. När biståndsgivare över- väger sådant avstående eller uppskov, skall de ta vederbörlig hänsyn till utvecklingslän- dernas behov.
Artikel 8 Privilegier, immuniteter och lättnader
I. Den anmodande staten skall till den bi- ståndsgivande partens personal och till per- sonal som handlar för dennes räkning ge de privilegier, immuniteter och lättnader som är nödvändiga för fullgörandet av deras bi- ståndsuppgifter.
2. Den anmodande staten skall ge följande privilegier och immuniteter till den bistånds- givande partens personal och till personal som handlar för dennes räkning, under förut- sättning att ifrågavarande personal vederbör- ligen anmälts till, och godkänts av, den an- modande staten:
a) immunitet i fråga om häktning, kvarhål- lande och rättsliga åtgärder, inklusive straff- rättsliga, civilrättsliga och förvaltningsrätts- liga förfaranden i den anmodande staten när det gäller handlingar eller underlåtenhet un- der utövandet av deras uppgifter, samt
b) befrielse från skatter, pålagor eller andra uppgifter när det gäller personalens fullgö- rande av biståndsfunktionerna, dock inte så- dana som normalt ingår i priset för varor eller tjänster.
3. Den anmodande staten skall
a) befria biståndsgivaren från skatter, påla- gor och andra avgifter på utrustning och egendom som införts på biståndsmottagarens territorium av biståndsgivaren i bistånds- syfte samt
b) ge immunitet mot beslag, kvarstad eller rekvisition av sådan utrustning och egen- dom.
4. Den anmodande staten skall garantera att sådan utrustning och egendom återläm- nas. Om biståndsgivaren så begär, skall den anmodande staten, i den utsträckning den har möjlighet till det, ombesörja nödvändig
of recoverable equipment involved in the as- sistance before its return.
5. The requesting State shall facilitate the entry into. stay in and departure from its national territory of personnel notifred pur- suant to paragraph 2 and of equipment and property involved in the assistance.
6. Nothing in this article shall require the requesting State to provide its nationals or permanent residents with the privileges and immunities provided for in the foregoing paragraphs.
7. Without prejudice to the privileges and immunities, all beneficiaries enjoying such privileges and immunities under this article have a duty to respect the laws and regula- tions of the requesting State. They shall also have the duty not to interfere in the domestic affairs ofthe requesting State.
8. Nothing in this article shall prejudice rights and obligations with respect to privi- leges and immunities afforded pursuant to other international agreements or the rules of customary international law.
9. When signing, ratifying, accepting, ap- proving or acceding to this Convention, a State may declare that it does not consider itself bound in whole or in part by paragraphs 2 and 3. 10. A State Party which has made a decla— ration in accordance with paragraph 9 may at any time withdraw it by notification to the depositary.
Article 9 Transit of personnel, equipment and proper- ty
Each State Party shall. at the request ofthe requesting State or the assisting party, seek to facilitate the transit through its territory of duly notifred personnel. equipment and property involved in the assistance to and from the requesting State.
sanering av utrustning som ej förbrukats och som använts vid biståndsarbetet.
5. Den anmodande staten skall underlätta inresan till, vistelsen i och utresan från dess nationella territorium för personal som an- mälts enligt punkten 2 och för utrustning och egendom som används vid biståndsarbetet.
6. Ingenting i denna artikel förpliktar den anmodande staten att ge egna medborgare eller andra i landet stadigvarande bosatta personer de privilegier och immuniteter som angivits i ovanstående punkter.
7. Utan inskränkning av privilegierna och immuniteterna skall alla personer som i en- lighet med denna artikel åtnjuter sådana pri- vilegier och immuniteter vara skyldiga att respektera lagar och andra författningar i den anmodande staten. De skall också vara skyl- diga att ej blanda sig i den anmodande sta- tens inre angelägenheter.
8. Ingenting i denna artikel påverkar de rättigheter och skyldigheter avseende privile- gier och immuniteter som åtnjuts i enlighet med andra internationella avtal eller i en- lighet med internationell sedvanerätt.
9. Då en stat undertecknar, ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention, kan staten i fråga förklara att den ej anser sig bunden, helt eller delvis, av punkterna 2 och 3. lO. En konventionsstat som avgivit en förklaring i enlighet med punkten 9 kan när som helst återta densamma genom notifrka- tion till depositarien.
Artikel9 . Transitering av personal, utrustning och egendom
Varje konventionsstat skall på den anmo- dande statens eller biståndsgivarens begäran vidta åtgärder för att underlätta transitering genom sitt territorium till och från den an- modande staten av vederbörligen anmäld personal, utrustning och egendom i samband med biståndet. -
Article 10 Claims and compensation
! . The States Parties shall closely cooperate in order to facilitate the settlement of legal proceedings and claims under this article.
2. Unless otherwise agreed. a requesting State shall in respect of death or of injury to persons, damage to or loss of property, or damage to the environment caused within its territory or other area under its jurisdiction or control in the course of providing the as- sistance requested: (a) not bring any legal proceedings against the assisting party or persons or other legal entities acting on its behalf; (b) assume responsibility for dealing with legal proceedings and claims brought by third parties against the assisting party or against persons or other legal entities acting on its behalf: (c) hold the assisting party or persons or other legal entities acting on its behalf harm- less in respect of legal proceedings and claims referred to in sub—paragraph (b); and
(d) compensate the assisting party or per- sons or other legal entities acting on its behalf for:
(i) death of or injury to personnel of the assisting party or persons acting on its behalf:
(ii) loss of or damage to non-consumable equipment or materials related to the assis- tance; except in cases'ofwilful misconduct by the individuals who caused the death. injury, loss or damage.
3. This article shall not prevent compensa- tion or indemnity available under any appli— cable international agreement or national law of any State. '
4. Nothing in this article shall require the requesting State to apply paragraph 2 in whole or in part to its nationals or permanent residents.
5. When signing, ratifying, accepting, ap- proving or acceding to this Convention, a
Artikel 10 Krav och ersättning
]. Konventionsstaterna skall samarbeta nära för att underlätta avgöranden i rätte- gångar och förlikning vad gäller skadestånds- krav enligt denna artikel.
2. Om ej annat överenskommits, skall den anmodande staten, i fråga om dödsfall eller personskada, skada på eller förlust av egen- dom eller miljöskada under biståndsgivning- en som har orsakats inom dess eget territori- um eller inom annat område under dess juris- diktion eller kontroll:
a) ej väcka talan mot biståndsgivaren eller mot fysiska eller juridiska personer som handlar för dennas räkning:
b) åta sig ansvaret för hanteringen av för- faranden inför rätta och krav som av tredje part riktas mot biståndsgivaren eller mot fy- siska eller juridiska personer som handlar för dennes räkning;
c) hålla biståndsgivaren eller de fysiska eller juridiska personer som handlar för dennes räkning skadeslösa vad avser de rätts- liga förfaranden och krav som avses i punk- ten b) och
d) ersätta biståndsgivaren eller de fysiska eller juridiska personer som handlar för den- nas räkning för
(i) dödsfall eller personskada som har till- fogats biståndsgivarens personal eller per- soner som handlar för dennas räkning;
(ii) förlust av eller skada på sådan utrust— ning eller material som har samband med bi- ståndet och som inte utgör förbrukningsartik- lar; dock inte vid uppsåtligt handlande av de personer som orsakade dödsfallet, personska- dan, förlusten eller skadan.
3. Denna artikel hindrar inte ersättning eller gottgörande i enlighet med något till- ämpligt internationellt avtal eller någon stats nationella lagstiftning.
4. Ingenting i denna artikel förpliktar den anmodande staten att tillämpa punkten 2 helt eller delvis på sina medborgare eller på personer som är stadigvarande bosatta i den staten.
5. Då en stat undertecknar, ratificerar. godtar, godkänner eller ansluter sig till denna
State may declare:
(a) that it does not consider itself bound in whole or in part by paragraph 2; '
(b) that it will not apply paragraph 2 in whole or in part in cases of gross negligence by the individuals who caused the death, in- jury, loss or damage.
6. A State Party which has made a declara- tion in accordance with paragraph 5 may at any time withdraw it by notification to the depositary.
Artic/e [ ! Termination of assistance
The requesting State or the assisting party may at any time, after appropriate consulta- tions and by notification in writing, request the termination of assistance received or pro- vided under this Convention. Once such a request has been made the parties involved shall consult with each other to make ar- rangements for the proper conclusion of the assistance.
Article 12
Relationship to other international agree- ments
This Convention shall not affect the recip- rocal rights and obligations of States Parties under existing international agreements which relate to the matters covered by this Convention, or under future international agreements concluded in accordance with the object and purpose ofthis Convention.
Artic/e 13 Settlement of disputers
1. In the event ofa dispute between States Parties. or between a State Party and the Agency, concerning the interpretation or ap- plication of this Convention, the parties to the dispute shall consult with a view to the settlement ofthe dispute by negotiation or by any other peaceful means of settling disputes acceptable to them.
konvention, kan den förklara att den helt eller delvis a) ej anser sig bunden av punkten 2,
b) ej kommer att tillämpa punkten 2 helt eller delvis i fall då de personer som orsakad dödsfallet, personskadan, förlusten eller sak- skadan har handlat grovt vårdslöst.
6. En konventionsstat som avgivit förklar- ing i enlighet med punkten 5 får när som helst återta denna genom notifrkation till deposi- tarien.
Artikel 1 1
Biståndets upphörande
Den anmodande staten eller den bistånds- givande parten kan när som helst efter lämp- liga konsultationer och genom skriftlig notifi- kation begära att det bistånd som mottagits eller ställts till förfogande enligt denna kon- vention skall upphöra. När en sådan begäran framlagts, skall de båda inblandade parterna samråda med varandra för att träffa anstalter för lämplig avveckling av biståndet.
Artikel 12 Förhållande till andra internationella avtal
Denna konvention skall ej påverka de öm- sesidiga rättigheter och skyldigheter som konventionsstaterna har enligt existerande internationella avtal vad avser frågor som faller under denna konvention eller under framtida internationella avtal, som ingås i överensstämmelse med denna konventions ändamål och syften.
Artikel 13 Biläggande av tvister
]. I händelse av tvist mellan konventions- staterna, eller mellan en konventionsstat och IAEA. beträffande tolkningen eller tillämp- ningen av denna konvention, skall parterna i tvisten samråda i syfte att bilägga denna genom förhandling eller genom sådan annan fredlig metod för lösning av tvist som de båda kan acceptera.
2. lf a dispute of this character between States Parties cannot be settled within one year from the request for consulations pursu- ant to paragraph [, it shall, at the request of any party to such dispute, be submitted to arbitration or referred to the International Court of Justice for decision. Where a dis— pute is submitted to arbitration, if, within six months from the date of the request, the par- ties to the dispute are unable to agree on the organization of the arbitration, a party may - request the President of the International Court of Justice or the Secretary-General of the United Nations to appoint one or more arbitrators. In cases of conflicting request by the parties to the dispute, the request to the Secretary-General of the United Nations shall have priority.
3. When signing, ratifying, accepting, ap- proving or acceding to this Convention, a State may declare that it does not consider itself bound by either or both of the dispute settlement procedures provided for in para- graph 2. The other States Parties shall not be bound by a dispute settlement procedure pro- vided for in paragraph 2 with respect to a State Party for which such a declaration is in force.
4. A State Party which has made a declara- tion in accordance with paragraph 3 may at any time withdraw it by notification to the depositary.
A rticle 14 Entry into force
] . This Convention shall be open for signa- ture by all States and Namibia, represented by the United Nations Council for Namibia, at the Headquarters of the International Atomic Energy Agency in Vienna, and at the Headquarters of the United Nations in New York from... until its entry into force for twelve months. whichever period is longer.
2. A State and Namibia, represented by the United Nations Council for Namibia, may express its consent to be bound by this Con- vention either by signature, or by deposit of an instrument of ratification, acceptance or
2. Om en tvist av detta slag mellan konven- tionsstaterna ej kunnat biläggas inom ett år räknat från datum för framställning om sam-' råd till följd av punkten l, skall tvisten efter framställning från någon av de tvistande par- terna hänskjutas till skiljeförfarande eller till Intemationalla domstolen för avgörande. Om en tvist hänskjutits till skiljeförfarande och de tvistande parterna inom sex månader från datum för framställningen ej kunnat komma överens om sättet för skiljeförfaran- dets genomförande, kan en part anhålla att Internationella domstolens president eller Förenta nationernas generalsekreterare utser en eller flera skiljedomare. Om de tvistande parterna ingivit motstridiga framställningar, skall den som ställts till Förenta nationernas generalsekreterare prioriteras. 3; När en stat undertecknar, ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention, kan den förklara att den inte anser sig bunden av endera av eller både de i punkten 2 beskrivna förfarandena för biläg- gande av tvister. Övriga konventionsstater skall ej var bundna av någon av de i punkten 2 angivna förfarandena för biläggande av tvister i förhållande till en konventionsstat för vilken en sådan förklaring är i kraft.
4. En konventionsstat som angivit förkla- ring i enlighet med punkten 3 får när som helst återta denna genom notifrkation till de- positarien.
Artikel 14 Ikraftträdande
]. Denna konvention står öppen för under- tecknande av alla stater samt Namibia, repre- senterat av Förenta nationernas råd för Na- mibia, i Intemationalla atomenergiorganets säte i Wien och i Förenta nationernas hög- kvarter i New York från och med den... till dess att den träder i kraft eller under tolv må- nader, varvid den längsta av dessa båda pe- rioder skall gälla.
2. En stat, eller Namibia representerat av Förenta nationernas råd för Namibia, får ut- trycka sitt samtycke till att vara bunden av denna konvention antingen genom under- tecknande eller genom deponering av ratifi—
approval following signature made subject to ratifrcation, acceptance or approval, or by deposit of an instrument of accession. The instruments of ratifrcation, acceptance. ap- proval or accession shall be deposited with the depositary.
3. This Convention shall enter into force thirty days after consent to be bound has been expressed by three States.
4. For each State expressing consent to be bound by this Convention after its entry into force. this Conventions shall enter into force for that State thirty days after the date of expression of consent. 5 (a) This Convention shall be open for accession, as provided for in this article, by international organizations and regional inte- gration organizations constituted by sover- eign States, which have competence in re— speet of the negotiation, conclusion and ap- plication ofinternational agreements in mat- ters covercd by this Convention. (b) ln matters within their competence such organizations shall, on their own behalf, exercise the rights and fulfil the obligations which this Conventions attributes to States Parties. (c) When depositing its instrument of ac- cession. such an organization shall communi- cate to the depositary a declaration indicat- ing the extent of its competence in respect of matters covered by'this Conventions. (d) Such an organization shall not hold any vote additional to those of its Member States.
Artic/e 15 Provisional application
A State may, upon signature or at any later date before this Convention enters into force for it, declare that it will apply this Conven- tion provisionally.
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 1
kations-, godtagande- eller godkännandein- strument efter undertecknande med förbe- håll för ratifikation, godtagande eller godkän- nande, eller genom deponering av ett anslut- ningsinstrument. Ratifikations-, godtagan- de-, godkännande- eller anslutningsinstru- menten skall deponeras hos depositarien.
3. Denna konvention träder i kraft trettio dagar efter det att tre stater uttryckt sitt sam- tycke till att vara bundna.
4. För varje stat som uttrycker sitt sam- tycke till att vara bundenav denna konven- tion efter dess ikraftträdande, träder den i kraft trettio dagar efter det att staten uttryckt sitt samtycke.
5. a) Denna konvention skall, i enlighet med föreskrifterna i denna artikel, stå öppen för anslutning av internationella organisa- tioner och organisationer för regional inte- grering som upprättats av självständiga stater, vilka har befogenhet att förhandla om, ingå och tillämpa internationella avtal om frågor som täcks av denna konvention.
b) I ärenden inom deras kompetensområde skall dessa organisationer på egna vägar utöva de rättigheter och uppfylla de skyldig- heter som enligt denna konvention tillkom- mer konventionsstaterna.
c) När en sådan organisation deponerar sitt anslutningsinstrument, skall den till deposi- tarien överlämna en förklaring som visar om- fattningen av organisationens behörighet vad avser frågor som täcks av denna konvention.
(1) En sådan organisation skall ej äga någon rösträtt utöver den som innehas av dess med- lemsstater.
Artikel 15 Provisorisk tillämpning
En stat kan vid undertecknandet eller vid vilken som helst senare tidpunkt, innan denna konvention har trätt i kraft för staten, förklara att den kommer att tillämpa denna konvention provisoriskt.
Article 16 Amendments
[. A State Party may propose amendments to this Convention. The proposed amend- ment shall be submitted to the depositary who shall circulate it immediately to all other States Parties.
2. Ifa majority ofthe States Parties request the depositary to convene a conference to consider the proposed amendments, the de- positary shall invite all States Parties to at- tend such a conference to begin not sooner than thirty days after the invitations are is- sued. Any amendment adopted at the confer- ence by a two-thirds majority of all States Parties shall be laid down in a protocol which is open to signature in Vienna and New York by all States Parties.
3. The protocol shall enter into force thirty days after consent to be bound has been ex- pressed by three States. For each State ex- pressing consent to be bound by the protocol after its entry into force. the protocol shall enter into force for that State thirty days after the date of expression of consent.
Article 17 Denunciation
]. A State Party may denounce this Convention by written notification to the de- positary.
2. Denunciation shall take effect one year following the date on which the notification is received by the depositary.
Article 18 Depositary
I. The Director General of the Agency shall be the depositary ofthis Convention.
2. The Director General of the Agency shall promptly notify States Paries and all other States of: (a) each signature of this Convention or any protocol of amendment; (b) each deposit of an instrument of ratifr- cation, acceptance, approval or accession
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 1
Artikel 16 Ändringar
I. En konventinsstat får föreslå ändringari denna konvention. Ändringsförslaget skall inges till depositarien, som omedelbart skall sända ut det till alla övriga konventions- stater.
2. Om en majoritet av konventionsstaterna anmodar depositarien att sammankalla en konferens för att ta ställning till de föreslagna ändringarna. skall depositarien inbjuda alla konventionsstater att bevista en sådan kon- ferens, vilken skall inledas tidigast trettio da- gar efter det att inbjudningarna utsänts. Alla ändringar som vid konferensen antas med två tredjedels majoritet av konventionssta- terna skall fastställas i ett protokoll, som skall vara öppet för undertecknande i Wien och i New York av alla konventionsstater.
3. Protokollet träder i kraft trettio dagar efter det att tre stater samtyckt till att vara bundna. För varje stat som samtycker till att vara bunden av protokollet efter det att detta trätt i kraft träder protokollet i kraft trettio dagar efter den dag då staten uttryckt sitt samtycke.
Artikel 17 Uppsägning
I. En konventionsstat får säga upp denna konvention genom skriftlig notifrkation till depositarien.
2. Uppsägningen träder i kraft ett år från den dag då notifrkationen mottogs av deposi- tarien.
Artikel 18 Depositarie
]. IAEA:s generaldirektör skall vara depo- sitarie för denna konvention.
2. IAEA:s generaldirektör skall omgående underrätta konventionsstaterna och alla and- ra stater om
a) varje undertecknande av denna konven- tion och alla protokoll om ändring;
b) varje deponering av ratifikations-, god- tagande—, godkännandc- eller anslutningsin-
concerning this Convention or any protocol ofamendment; _
(c) any declaration or withdrawal thereof in accordance with articles 8, 10 and 13;
(d) any declaration of provisional applica- tion of this Convention in accordance with article 15;
(e) the entry into force of this Convention and of any amendment thereto: and
(f) any denunciation made under article l7.
Article 19 Authentic texts and certified copies
The original of this Convention, of which the Arabic. Chinese, EngliSh, French, Russi- an and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Director General of the International Atomic Energy Agencv who shall send certified copies to States Pa- rties and all other States.
ln Witness whereof the undersigned, being duly authorized, have signed this Conven- tion. open for signature as provided in para- graph ] ofarticle 14.
Adopted by the General Conference of the International Atomic Energy Agency meeting in special session at Vienna on the twenty- sixth day of September one thousand nine hundred and eightysix.
strument rörande denna konvnetion och alla protokoll om ändring;
c) alla förklaringar eller återtaganden av sådana enligt artiklarna 8, 10 och 13;
d) alla förklaringar rörande provisorisk till- lämpning av denna konvention i enlighet med artikel l5:
e) ikraftträdande av denna konvention och varje ändring i denna; och
f) alla uppsägningar enligt artikel 17.
Artikel 19 Autentiska texter och avskrifter
Originalitet till denna konvention, av vil- ken de arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska texterna äger lika vitsord, skall deponeras hos Internationella atomen- ergiorganets generaldirektör, som skall sända bestyrkta avskrifter till konventionsstaterna och till alla andra stater.
TILL BEKRÄFTELSE I-IA'RA V har under- tecknade, därtill vederbörligen befullmäkti- gade, undertecknat dennakonvention, som är öppen för undertecknande enligt artikel 14 punkt 1.
AN TAGEN av Internationella atomener— giorganets generalförsamling vid extra möte i Wien den 26 september år l986.
Avtal mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om samar- Prop. 1990/91: 180 bete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshändelser
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige,
som är öVertygade om nödvändigheten av samarbete mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna i syfte att underlätta erforder- ligt ömsesidigt bistånd vid olyckshändelser i fredstid och att påskynda insättandet av hjälpande personal och materiel,
som betraktar detta avtal som ett ramavtal som är avsett att komplettera andra nordiska multilaterala eller bilaterala överenskommelser på områ- det.
och som önskar ytterligare förbättra samarbetet på området, har enats om följande:
A rtikel 1
Detta avtal avser samarbete över de avtalsslutande staternas territorial- gränser i syfte att vid olyckshändelser och överhängande fara för olycks- händelser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön.
Staterna skall i sin nationella lagstiftning och andra bestämmelser så långt möjligt undanröja hinder för sådant samarbete.
Artikel 2
Varje avtalsslutande stat förpliktar sig att vid en olyckshändelse eller överhängande fara för olyckshändelse lämna erforderligt bistånd i enlighet med sina möjligheter och detta avtals bestämmelser.
Bestämmelserna i artiklarna 3—5 skall äga tillämpning, om inte annat följer av bilaterala eller andra multilaterala överenskommelser.
Artikel 3
1. En myndighet i en avtalsslutande stat som vid olyckshändelse svarar för åtgärder för att hindra eller begränsa skador på människor eller egen- dom eller i miljön får begära bistånd direkt hos behörig myndighet i annan avtalsslutande stat. Dcn myndighet hos vilken biståndet begärs avgör om detta kan lämnas.
2. Den hjälpsökande statens myndigheter har det fulla ansvaret för ledningen av insatsen på olycksplatsen med undantag för sådan olycksplats som är belägen inom annan avtalsslutande parts territorium. Personal från den hjälpande staten står till förfogande under ledning av det egna befälet och tjänstgör i den hjälpsökande staten i enlighet med de tjänstgöringsbe- stämmelser som gäller i den egna staten.
3. Det åvilar den hjälpsökande staten att tillse att fordon, räddningsma- Prop. 1990/91: 180 teriel och annan utrustning som medförs vid en insats får föras över Bilaga 2 gränserna utan in- eller utförselformaliteter och med befrielse från skatter. pålagor och avgifter. Fordon, räddningsmateriel och annan utrustning får användas i enlighet med i den hjälpande staten gällande bestämmelser utan särskilt tillstånd. Efter avslutad insats skall fordon, räddningsmateri- el och annan utrustning åter föras ut ur landet så snart som möjligt. Motsvarande gäller vid övning av insats.
4. Om biståndet består av militär personal, statsfartyg, statsluftfartyg och militära fordon, som fordrar särskilt tillstånd för tillträde, skall den myndighet i den hjälpsökande staten som begärt biståndet utverka sådant tillstånd. Innan tillstånd har beviljats får inte territorialgränsen överskri- das.
A rti kel 4
Kostnader för hjälpinsatser enligt detta avtal skall betalas enligt nedan:
1. Den hjälpande staten har rätt till ersättning av den hjälpsökande staten för kostnaderna för sina åtgärder, i den mån dessa är att hänföra till det lämnade biståndet.
2. Den hjälpsökande staten kan när som helst återkalla sin begäran om bistånd, men den hjälpande staten har i så fall rätt till ersättning för de kostnader som den ådragit sig.
3. Den hjälpande staten skall alltid vara beredd att lämna den hjälpsö- kande staten uppgift om de uppskattade kostnaderna för biståndet.
4. Självkostnadsprincipen skall ligga till grund för beräkningen av kost- naderna.
5. Dessa bestämmelser inskränker inte de avtalsslutande staternas rätt att från tredje man återkräva kostnaderna enligt andra bestämmelser och regler som är tillämpliga enligt nationell lagstiftning eller folkrätten.
Artikel 5
I. Den hjälpsökande staten svarar för skada som orsakats genom bistånd som lämnats inom dess territorium i enlighet med detta avtal. Den hjälp- sökande staten är skyldig att svara i rättegång eller att förhandla om förlikning rörande skadeståndskrav som riktas av tredje man mot den hjälpande staten eller dess personal. Den hjälpsökande staten svarar för alla rättgängs- och andra kostnader som hänför sig till sådana krav.
2. Den hjälpsökande staten skall ersätta den hjälpande staten för döds- fall eller personskada som tillfogas den senares personal, liksom också för förlust av eller skada på utrustning =eller material som orsakats inom den hjälpsökande statens territorium genom biståndet.
3. Den hjälpande staten svarar för skador som inträffar inom dess eget territorium.
4. Den hjälpsökande staten har rätt att väcka talan om återkrav på ersättning som staten har utgivit enligt denna artikel mot den ur den hjälpande personalen som har orsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet.
54 -.
Bilaga 2
A rti kel 6
1. De avtalsslutande staterna skall lämna varandra upplysningar om organisationer och behöriga myndigheter i den egna staten samt lagstift- ningsåtgärder och andra viktigare förändringar av betydelse för detta avtal. Vidare skall staterna verka för en utveckling av samarbetet på området.
2. För den praktiska tillämpningen av detta avtal förutses de behöriga myndigheterna i respektive stat stå i direkt kontakt med varandra.
3. Möten skall hållas inom ramen för detta avtal när så bedöms lämpligt.
Artikel 7
Avtalet träder i kraft trettio dagar efter den dag då två av de avtalsslutande staterna skriftligen har underrättat det svenska utrikesdepartementet att avtalet har godkänts av dem.
För avtalsslutande stat, som efter avtalets ikraftträdande, meddelar att avtalet godkänts träder avtalet i kraft trettio (30) dagar efter den dag då det svenska utrikesdepartementet mottagit underrättelsen härom.
Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga avtalsslutande staterna skriftligen om tidpunkten för mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för avtalets ikraftträdande.
Artikel 8
Island kan ansluta sig till detta avtal. Anslutningsinstrumentet skall depo- neras hos det svenska utrikesdepartementet. Avtalet träder i kraft för Island från och med den dag då anslutningsinstrumentet deponerats. Svenska utrikesdepartementet underrättar skriftligen de avtalsslutande parterna om tidpunkten för depositionen.
Artikel 9
En part kan säga upp avtalet genom skriftligt meddelande härom till det svenska utrikesdepartementet som underrättar de övriga parterna om tidpunkten för mottagandet av sådant meddelande och om dess innehåll.
En uppsägning gäller endast den part som har gjort uppsägningen och får verkan sex månader efter den dag då det svenska utrikesdepartementet mottagit meddelandet om uppsägningen.
A rtikel 1 0
Originalexemplaret av detta avtal deponeras hos det svenska utrikesdepar- tementet som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.
Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden undertecknat detta avtal.
Som skedde i Stockholm den 20 januari 1989 i ett exemplar på danska, finska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma
giltighet.
International Convention on oil pollution
preparedness, response and co-operation, 1990
Text adopted by the Conference The Parties to the present Convention,
Conscious of the need to preserve the hu- man environment in general and the marine environment in particular.
Recognizing the serious threat posed to the marine environment by oil pollution 'inci- dents involving ships, offshore units, sea ports and oil handling facilities,
Mind/ill of the importance of precautiona- ry measures and prevention in avoiding oil pollution in the first instance, and the need for strict application of existing international instruments dealing with maritime safety and marine pollution prevention, particularly the International Convention for the Safety of Life at Sea, 1974, as amended, and the Inter- national Convention for the Prevention of Pollution from Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978 relating thereto, as amended, and also the speedy development of enhanced standards for the design, opera- tion and maintenance of ships carrying oil, and of offshore units.
Mindf'ul also that, in the event of an oil pollution incident. prompt and effective ac- tion is essential in order to minimize the damage which may result from such an inci- dent. '
Emphasizing the importance Of effective preparation for combating oil pollution inci- dents and the important role which the oil and shipping industries have in this regard,
Recognizingjitrther the importance of mu- tual assistance and international co—opera- tion relating to matters including the ex- change of information respecting the capabi- lities of States to respond to oil pollution incidents, the preparation of oil pollution contingency plans, the exchange of reports of
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
Internationell konvention om beredskap för, insatser vid och samarbete vid förore- ning genom olja, 1990
Av konferensen antagen text De fördragsslutande parterna
Som är medvetna om behovet av att bevara den mänskliga miljön i allmänhet och den marina miljön i synnerhet,
Som erkänner det allvarliga hot som den marina miljön utsätts för genom oljeförore- ningsolyckor, som berör fartyg, offshore-en- heter, hamnar och oljehanteringsanläggning- ar.
Som uppmärksammar betydelsen av säker- hetsåtgärder och förebyggande åtgärder för att i första hand undvika oljeföroreningar samt behovet av strikt tillämpning av existe- rande internationella instrument, som hand- lar om säkerhet till sjöss och om förebyggan- de av havsföroreningar, särskilt internatio- nella konventionen om säkerhet för männi— skoliv till sjöss, 1974, i dess ändrade lydelse, och internationella konventionen till för- ' hindrande av förorening från fartyg, 1973, i dess ändrade lydelse enligt protokollet från l978, i ändrad lydelse, samt den snabba ut- vecklingen av förbättrade standarder för kon- struktion, drift och underhåll av fartyg för oljetransport och av offshore-enheter,
Som också uppmärksammar att i händelse av oljeföroreningsolyckor är snabba och ef- fektiva åtgärder nödvändiga för att i möjli- gaste mån begränsa den skada som kan upp- stå till följd av en sådan olycka,
Som betonar vikten av effektiva bered- skapsåtgärder för att bekämpa oljeförore- ningsolyckor och den viktiga roll som oljein- dustrin och sjöfarten spelar i detta hänseen- de,
Som vidare erkänner vikten av ömsesidigt bistånd och internationellt samarbete i frågor som omfattar utbyte av information om sta- ternas förmåga att göra insatser vid oljeföro— reningsolyckor, upprättande av beredskap för oljeförorening, utbyte av rapporter om större olyckor som kan påverka den marina
incidents of significance which may affect the marine environment or the coastline and re- lated interests of the States, and research and development respecting means of combating oil pollution in the marine environment,
Taking account of the "polluter pays" prin- ciple as a general principle of international environmental law,.
Taking account also of the importance of international instruments on liability and compensation for oil pollution damage, in- cluding the 1969 International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage (CLC); and the 1971 International Conven- tion on the Establishment ofari International Fund for Compensation for Oil Pollution Damage (FUND); and the compelling need for early entry into force of the 1984 Proto- cols to the CLC and FUND Conventions,
Taking account further of the importance of bilateral and multilateral agreements and arrangements including regional conventions and agreements,
Bearing in mind the relevant provisions of the United Nations Convention ofthe Law of the Sea, in particular of its part XII,
Being aware of the need to promote inter- national co-operation and to enhance exis- ting national, regional and global capabilities concerning oil pollution preparedness and response, taking into account the special needs of the developing countries and parti- cularly small island States,
Cansidering that these objectives may best be achieved by the conclusion of an Interna- tional Convention on Oil Pollution Prepa- redness, Response and Co-operation,
have agreed as follows:
Article 1 General provisions
(1) Parties undertake. individually orjoint- ly. to take all appropriate measures in accor- dance with the provisions ofthis Convention and the Annex thereto to prepare for and respond to an oil pollution incident.
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
miljön eller staternas kustlinjer och därmed förknippade intressen samt forskning och ut- veckling vad avser medel för att bekämpa föroreningar genom olja i den marina miljön,
Som beaktar "polluter pays" principen (förorenaren skall betala) som en allmän princip inom internationell miljörätt,
Som också beaktar vikten av internationel- la instrument om ansvarighet och ersättning för skada till följd av förorening genom olja, vari inbegrips 1969 års internationella kon- vention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC) och 1971 års internationella konvention om upprättande av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (FUND) samt nödvändigheten av att 1984 års protokoll till CLC- och FUND-konven- tionerna snart träder i kraft,
Som vidare beaktar vikten av bilaterala och multilaterala avtal och överenskommelser, inbegripet regionala konventioner och avtal,
Som noterar tillämpliga bestämmelser i Förenta nationernas konvention om havsrät- ten, särskilt dennas avsnitt XII,
Som är medvetna om behovet att främja internationellt samarbete och att förbättra befintlig nationell, regional och global förmå- ga i fråga om beredskap för och insatser vid förorening genom olja med beaktande av de särskilda behoven i utvecklingsländerna och särskilt i stater som utgörs av små öar,
Som beaktar att dessa syften bäst kan upp- nås genom en internationell konvention om beredskap för insatser vid och samarbete vid förorening genom olja,
Har kommit överens om följande.
Artikel 1 Allmänna bestämmelser
1) Parterna åtar sig att individuellt eller tillsammans vidta alla lämpliga åtgärder i en- lighet med bestämmelserna i denna konven- tion och i dess bilaga för att förbereda sig för och genomföra insatser vid en olycka som medför förorening genom olja.
(2) The Annex to this Convention shall constitute an integral part ofthe Convention and a reference to this Convention constitu- tes at the same time a reference to the Annex.
(3) This Convention shall not apply to any warship, naval auxiliary or other ship owned or operated by a State and used, for the time being, only on government non-commercial service. However. each Party shall ensure by the adoption of appropriate measures not im- pairing the operations or operational capabi- lities of such ships owned or operated by it, that such ships act in a mariner consistent, so far as is reasonable and practicable, with this Convention.
Article 2 Definitions
For the purposes of this Convention: (1) "Oil” means petroleum in any form including crude oil. fuel oil. sludge, oil refuse and refined products.
(2) "Oil pollution incident” means an oc- currence or series of occurrences having the same origin, which results or may result in a discharge of oil and which poses or may pose a threat to the marine environment, or to the coastline or related interests of one or more States, and which requires emergency action or other immediate response.
(3) "Ship” means a vessel of any type whatsoeveroperating in the marine environ- ment and includes hydrofoil boats, air-cus- hion vehicles, submersibles, and floating craft of any type.
(4) "Offshore unit” means any fixed or floating offshore installation or structure engaged in gas or oil exploration, exploita- tion or production activities, or loading or unloading of oil.
(5) "Sea ports and oiling handling faciliti- es” means those facilities which present a risk of an oil pollution incident and includes, inter alia. sea ports, oil terminals, pipelines and other oil handling facilities.
(6) "Organization” means the Internatio- nal Maritime Organization.
2) Bilagan till denna konvention skall utgö- ra en integrerad del av konventionen, och en hänvisning till denna konvention utgör sam- tidigt en hänvisning till bilagan.
3) Denna konvention är inte tillämplig på örlogsfartyg. marinens hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller används av en stat och som för tillfället utnyttjas enbart för statlig, icke-kommersiell tjänst. Varje part skall dock, genom att vidta lämpliga åtgärder som inte hindrar utnyttjandet eller utnyttjande- graden av sådana fartyg som ägs eller an- vänds av parten, säkerställa att fartygen, i den utsträckning så är rimligt och praktiskt möjligt, handlar på ett sätt som står i över- ensstämmelse med denna konvention.
Artikel 2 Definitioner
I denna konvention avses med 1) ”Olja”: petroleum i varje form. däri in- begripet råolja, brännolja, oljeslam, oljeav- fall och raffinerade produkter.
2) ”Oljeföroreningsolycka”: en händelse el- ler en serie händelser som har uppkommit på samma sätt. vilken leder till eller kan leda till ett oljeutsläpp och som utgör eller kan utgöra ett hot mot den marina miljön eller mot en eller flera staters kustlinje eller därmed för- knippade intressen och vilken kräver en räddningstjänstinsats eller annan omedelbar insats.
3) "Fartyg”: fartyg av varje slag som an- vänds i den marina miljön, däri inbegripet bärplansbåtar, svävare, undervattensfartyg och flytande farkoster av varje slag.
4) ”Offshore-enhet”: varje fast eller flytan- de offshore—anläggning eller -anordning som används för prospektering, utvinning eller produktion av gas eller olja eller lastning eller lossning av olja.
5) ”Hamnar" och ”Oljehanteringsanlägg- ningar”: sådana anläggningar som utgör en risk för oljeföroreningsolyckor. bland annat hamnar, oljeterminaler, oljeledningar och andra oljehanteringsanläggningar.
6) ”Organisationen”: internationella sjö— fartsorganisationen.
(7) "Secretary-General” means the Secre- tary-General of the Organization.
Article 3 Oil Pollution emergency plans
(l) (a) Each party shall require that ships entitled to fly its flag have on board a ship- board oil pollution emergency plan as requi- red by and in accordance with the provisions adopted by the Organization for this purpo- se.
(1) (b) A ship required to have on board an oi- pollution emergency plan in accordance with subparagraph (a) is subject, while in a port or at an offshore terminal under the jurisdiction of a Party, to inspection by offi- cers duly authorized by that Party, in accor- dance with the practices provided for in exis- ting international agreements or its national legislation.
(2) Each Party shall require that operators of offshore units under its jurisdiction have oil pollution emergency plans. which are co- ordinated with the national system establis- hed in accordance with article 6 and ap- proved in accordance with procedures estab- lished by the competent national authority.
(3) Each Party shall require that authorities or operators in charge of such sea ports and oil handling facilities under itsjurisdiction as it deems appropriate have oil pollution emer- gency plans or similar arrangements which are co-ordinated with the national system es- tablished in accordance with article 6 and approved in accordance with procedures es- tablished by the competent national authori- ty.
Article 4 Oil pollution reporting procedures
(l) Each Party shall: (a) require masters or other persons having charge of ships flying its flag and persons having charge of offshore units under its ju- risdiction to report without delay any event
7) ”Generalsekreteraren": organisationens generalsekreterare.
Artikel 3 Beredskapsplaner för oljeföroreningar
1) a) Varje part skall kräva att fartyg som har rätt att föra dess flagg har en beredskaps- plan för oljeförorening från fartyg ombord, i enlighet med vad som krävs av organisatio- nen och med de av denna för detta ändamål antagna bestämmelserna.
b) Ett fartyg av vilket krävs att det ombord har en beredskapsplan för oljeförorening i enlighet med vad som sägs under a) är, me- dan det ligger i en hamn eller vid en offshore- terminal under en parts jurisdiktion, under- kastat inspektion av tjänstemän som är ve- derbörligen utsedda av ifrågavarande part, i enlighet med de regler som återfinns i existe- rande internationella avtal eller partens na- tionella lagstiftning.
2) Varje part skall kräva att de som ansva- rar för driften av offshore-enheter under dess jurisdiktion har beredskapsplaner för oljeför- orening, vilka är samordnade med det natio- nella system som upprättats i enlighet med artikel 6 och godkända i enlighet med de regler som utfärdats av den behöriga natio— nella myndigheten.
3) Varje part skall kräva att myndigheter eller andra, vilka ansvarar för hamnar och oljehanteringsanläggningar under dess juris- diktion på sätt som den anser lämpligt, har beredskapsplaner för oljeförorening eller lik- nande arrangemang, som är samordnade med den nationella beredskap som upprät- tats i enlighet med artikel 6 och godkänts i enlighet med de regler som utfärdats av den behöriga nationella myndigheten.
Artikel 4 Rapporteringsförfaranden vid oljeförorening
1) Varje part skall
a) av befälhavare eller andra personer som ansvarar för fartyg som för dess flagg samt personer som har ansvaret på offshore-enhe- ter under dess jurisdiktion kräva att de utan
on their ship or offshore unit involving a discharge or probable discharge of oil:
(i) in the case of a ship, to the nearest coastal State;
(ii) in the case of an offshore unit, to the coastal State to whose jurisdiction the unit is subject;
(b) require masters or other persons having charge of ships flying its flag and persons having charge of offshore units under its ju— risdiction to report without delay any ob- served event at sea involving a discharge of oil or the presence of oil:
(i) in the case of a ship, to the nearest coastal State;
(ii) in the case of an offshore unit, to the coastal State to whose jurisdiction the unit is subject;
(c) require persons having charge of sea ports and oil handling facilities under its ju- risdiction to report without delay any event involving a discharge or probable discharge of oil or the presence of oil to competent national authority:
(d) instruct its maritime inspection vessels or aircraft and other appropriate services or officials to report without delay any observed event at sea or at a sea port or oil handling facility involving a discharge of oil or the presence of oil to the competent national au- thority or, as the case may be, to the nearest coastal State;
(e) request the pilots of civil aircraft to report without delay any observed event at sea involving a discharge of oil or the presen- ce of oil to the nearest coastal State.
' (2) Reports under paragraph (l) (a) (i) shall be made in accordance with the requirements developed by the Organization and based on the guidelines and general principles adopted by the Organization. Reports under para- graph (l) (a) (ii). (b). (c) and (d) shall be made in accordance with the guidelines and general principles adopted by the Organization to the extent applicable.
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
dröjsmål rapporterar varje händelse ombord på sitt fartyg eller sin offshore-enhet som medför utsläpp eller sannolikt utsläpp av olja:
i) vad avser fartyg, till närmaste kuststat;
ii) vad avser offshore-enhet, till den kust- stat under vilkens jurisdiktion enheten är hänförlig;
b) av befälhavare eller andra personer som ansvarar för fartyg som för dess flagg samt personer som har ansvaret på offshore-enhe- ter under dess jurisdiktion kräva att de utan dröjsmål rapporterar varje uppmärksammad händelse till sjöss som medför oljeutsläpp el- ler oljeförekomst:
i) vad avser fartyg. till närmaste kuststat;
ii) vad avser offshore-enhet. till den kust- stat under vilkens jurisdiktion enheten är hänförlig;
c) av personer som har ansvaret vid ham- nar och oljehanteringsanläggningar under dess jurisdiktion kräva att de utan dröjsmål till den behöriga nationella myndigheten rap- porterar varje händelse som medför oljeut- släpp eller sannolikt oljeutsläpp eller oljeföre- komst;
d) instruera sina övervakningsfartyg eller sina flygplan och andra lämpliga organ eller tjänstemän att utan dröjsmål till den behöri- ga nationella myndigheten eller, i förekom- mande fall, till närmaste kuststat rapportera varje uppmärksammad händelse till sjöss el- ler i en hamn eller oljehanteringsanläggning som medför oljeutsläpp eller oljeförekomst;
e) anmoda piloterna inom civilflyget att till närmaste kuststat utan dröjsmål rapportera varje uppmärksammad händelse till sjöss som medför ett oljeutsläpp eller oljeföre- komst;
2) Rapporter enligt punkt l) a) i) skall av- ges i enlighet med de krav som utformats av organisationen och på grundval av de rikt- linjer och allmänna principer som antagits av organisationen. Rapporter enligt punkt 1) a) ii). b). c) och (1) skall avges i enlighet med de riktlinjer och allmänna principer som anta- gits av organisationen i den utsträckning det- ta är tillämpligt.
Article 5 Action on receiving an oil pollution report
(l) Whenever a Party receives a report re- ferred to in article 4 or pollution information provided by other sources, it shall:
(a) assess the event to determine whether it is an oil pollution incident;
(b) assess the nature. extent and possible consequences of the oil pollution incident: and
(c) then, without delay. inform all States whose interests are affected or likely to be affected by such oil pollution incident. toge- ther with
(i) details of its assessments and any action it has taken, or intends to take, to deal with the incident. and
(ii) funher information as appropriate. un- til the action taken to respond to the incident has been concluded or until joint action has been decided by such States.
(2) When the severity of such oil pollution incident sojustifres. the Party should provide the Organization directly or, as appropriate, through the relevant regional organization or arrangements with the information referred to in paragraph (1) (b) and (c).
(3) When the severity of such oil pollution incident so justifres. other States affected by it are urged to inform the Organization di- rectly or. as appropriate. through the relevant regional organizations or arrangements of their assessment of the extent ofthe threat to their interests and any action taken or inten- ded.
(4) Parties should use, in so far as practi- cable. the oil pollution reporting system developed by the Organization when ex- changing information and communicating with other States and with the Organization.
A rtikel 5 Åtgärder vid mottagande av rapport om olje- förorening
1) När en part tar emot en rapport som avses i artikel 4 eller information om förore- ning från andra källor skall den
a) göra en bedömning av händelsen i syfte att avgöra huruvida det rör sig om en oljeför- oreningsolycka; ,
b) göra en bedömning av oljeförorenings- olyckans art. omfattning och möjliga konse- kvenser; och
c) sedan utan dröjsmål underrätta alla sta- ter vilkas intressen berörs eller kan beröras av en sådan oljeföroreningsolycka och därvid lämna
i) detaljerade uppgifter om sin bedömning och de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att ta hand om olyckan, och
ii) ytterligare information. i den mån så är lämpligt, tills de räddningstjänstinsatser som vidtagits med anledning av olyckan fullföljts eller tills staterna beslutat om gemensamma insatser.
2) När oljeföroreningsolyckans allvarliga karaktär berättigar till detta, bör parten di- rekt eller. då så är ändamålsenligt. genom lämplig regional organisation eller relevanta regionala arrangemang förse organisationen med den information som avses i punkt 1) b) och c). '
3) När oljeföroreningsolyckans allvarliga karaktär berättigar till detta. anmodas andra stater som berörs av denna att direkt eller. då så är ändamålsenligt, genom lämpliga regio- nala organisationer eller relevanta arrange- mang underrätta organisationen om sin be- dömning av hur stort hotet mot deras intres- sen är och om alla åtgärder som vidtagits eller planeras.
4) Parterna bör i den utsträckning så är praktiskt möjligt använda sig av det system för rapportering av oljeföroreningar som ut- vecklats av organisationen, när de utbyter information och kommunicerar med andra stater och med organisationen.
A rticle 6 National and regional systems for prepared- ness and response
(l) Each Party shall establish a national system for responding promptly and effec- tively to oil pollution incidents. This system shall include as a minimum:
(a) the designation of: (i) the competent national authority or au- thorities with responsibility for oil pollution preparedness and response:
(ii) the national operational contact point or points. which shall be responsible for the receipt and transmission of oil pollution re- ports as referred to in article 4; and
(iii) an authority which is entitled to act on behalf ofthe State to request assistance or to decide to render the assistance requested;
(b) a national contingency plan for prepa- redness and response which includes the or- ganizational relationship of the various bo- dies involved. whether public or private, ta- king into account guidelines developed by the Organization.
(2) In addition, each Party, within its capa- bilities either individually or through bilate- ral or multilateral co-operation and. as ap- propriate. in co-operation with the oil and shipping industries, port authorities and other relevant entities. shall establish:
(a) a minimum level of pre-positioned oil spill combating equipment, commensuratc with the risk involved. and programmes for its use;
(b) a programme of exercises for oil pollu- tion response organizations and training of relevant personnel:
(c) detailed plans and communication ca- pabilities for responding to an oil pollution incident. Such capabilities should be conti- nuously available: and
(d) a mechanism or arrangement to co-or- dinate the response to an oil pollution inci-
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
Artikel 6 Nationella och regionala system för bered- skap och insatser
1) Varje part skall sätta upp en nationell beredskap för att snabbt och effektivt kunna genomföra insatser vid oljeföroreningsolyc- kor. Denna beredskap skall som ett mini- mum inkludera
a) utseende av
i) den behöriga nationella myndigheten el- ler de behöriga nationella myndigheterna med ansvar för beredskapen för och insatser vid oljeförorening;
ii) den nationella operationella kontakt- punkten eller de nationella operationella kontaktpunkter som skall vara ansvariga för mottagande och avsändande av rapporter om oljeförorening i enlighet med artikel 4; och
iii) en myndighet med rätt att agera på statens vägnar för att begära bistånd eller besluta om att ge det begärda biståndet;
b) en nationell beredskapsplan för bered- skap och insatser, vilken skall innehålla upp- gifter om de organisatoriska förhållandena mellan de olika berörda, offentliga eller privata organen. varvid hänsyn bör tagas till de riktlinjer som utvecklats av organisatio- nen.
2) Dessutom skall varje part inom ramen för sin förmåga, antingen individuellt eller genom bilateralt eller multilateralt samarbete och, om så är lämpligt, i samarbete med olje- företagen och sjöfarten, hamnmyndigheterna och andra relevanta enheter, fastställa
a) en lägsta nivå för på förhand utplacerad utrustning för bekämpning av oljeutsläpp, vilken skall stå i rimligt förhållande till den föreliggande risken, och handlingsregler för dess användning;
b) ett program för övningar för de organi- sationer som skall genomföra insatser mot oljeföroreningar och för utbildning av berörd personal;
c) detaljerade planer och sambandsmedel för insatser vid en oljeföroreningsolycka. Så- dana sambandsmedel bör ständigt vara till- gängliga: samt
d) ett system eller ett arrangemang för att samordna insatsen vid en oljeförorenings-
dent with, if appropriate. the capabilities to mobilize the necessary resources.
(3) Each Party shall ensure that current information is provided to the Organization. directly or through the relevant regional orga- nization or arrangements. concerning:
(a) the location, telecommunication data and. if applicable. areas of responsibility of authorities and entities referred to in para- graph (1) (a);
(b) information concerning pollution res- ponse equipment and expertise in disciplines related to oil pollution response and marine salvage which may be made available to other States. upon request; and
(c) its national contingency plan.
Article 7 International co-operation in pollution res- ponse
(l) Parties agreed that,—subject to their ca- pabilities and the availability of relevant re- sources. they will co-operate and provide advisory services, technical support and equipment for the purpose of responding to an oil pollution incident, when the severity of such incident sojustifres, upon the request of any Party affected or likely to be affected. The financing ofthe costs for such assistance shall be based on the provisions set out in the Annex to this Convention.
(2) A Party which has requested assistance may ask the Organization to assist in identi- fying sources of provisional financing of the costs referred to in paragraph (l).
(3) ln accordance with applicable interna- tional agreements, each Party shall take ne- cessary legal or administrative measures to facilitate:
(a) the arrival and utilization in and depar- ture from its territory of ships, aircraft and other modes of transport engaged in respon- ding to an oil pollution incident or transpor- ting personnel, cargoes, materials and equip- ment required to deal with such an incident: and
Prop. 1990/912180 Bilaga 3
olycka med, om så är lämpligt, möjligheterna att uppbåda nödvändiga resurser.
3) Varje part skall säkerställa att löpande information ges till organisationen. direkt el- ler genom lämplig regional organisation eller relevanta regionala arrangemang, rörande
a) vad avser de myndigheter och enheter som angetts i punkt 1) a), uppehållsplats, uppgifter om samband och, när så är erfor- ' derligt, ansvarsområden;
b) information om sådan utrustning för in- satser vid oljeförorening och sådana experter inom områden som har betydelse för insatser vid oljeförorening och bärgning till sjöss som på begäran kan ställas till andra staters förfo- gande; och
c) dess nationella beredskapsplan.
Artikel 7 lntemationellt samarbete för insatser vid oljeutsläpp
1) Parterna är överens om att de. under förutsättning att de har möjligheter till detta och att relevanta resurser finns tillgängliga, på begäran av varje part som berörs eller kan beröras, skall samarbeta och tillhandahålla rådgivning, tekniskt stöd och utrustning för att genomföra insatser vid en oljeförore- ningsolycka, när olyckan är av så allvarlig karaktär att detta är berättigat. Betalningen av kostnaderna för sådant bistånd skall grun- das på bestämmelserna i bilagan till denna konvention.
2) En part som har begärt bistånd kan be organisationen bistå med att finna källor för tillfällig finansiering av de kostnader som an- ges i punkt 1).
3) I enlighet med tillämpliga internationel- la avtal skall varje part vidta nödvändiga rättsliga administrativa åtgärder för att un- derlätta
a) ankomsten till, användningen i och av- färden från dess territorium av fartyg, luftfar- tyg och andra transportmedel som används för insatser vid en oljeföroreningsolycka eller för att transportera personal, laster, material och utrustning som behövs för att ta hand om en sådan olycka: och
(b) the expeditious movement into, through, and out of its territory of personnel. cargoes, materials and equipment referred to in subparagraph (a).
A rticle 8 Research and development
(l) parties agree to co-operate directly or, as appropriate. through the Organization or relevant regional organizations or arrange- ments in the promotion and exchange of re- sults of research and development program- mes relating to the enhancement of the state- of-the-art of oil pollution preparedness and response. including technologies and tech- niques for surveillance, containment, recove- ry. dispersion, clean-up and otherwise mini- mizing or mitigating the effects of oil pollu- tion. and for restoration.
(2) To this end, Parties undertake to estab- lish directly or, as appropriate, through the Organization or relevant regional organiza- tions or arrangements. the necessary links be- tween Parties” research institutions.
(3) Parties agree to co-operate directly or through the Organization or relevant regional organizations or arrangements to promote, as appropriate, the holding on a regular basis of international symposia on relevant subjects, including technological advances in oil pollu- tion combating techniques and equipment.
(4) Parties agree to encourage. through the Organization or other competent internatio- nal organizations. the development of stan- dards for compatible oil pollution combating techniques and equipment.
Article 9 Technical co-operation
(l) Parties undertake directly or through the Organization and other international bo- dies, as appropriate, in respect of oil pollu-
'Prop. 1990/91:180 Bilaga 3
b) snabb förflyttning till, genom och från dess territorium av personal, laster, material och utrustning som anges under a).
Artikel 8 Forskning och utveckling
]) Parterna är överens om att direkt eller, om så är lämpligt, genom organisationen el- ler lämpliga regionala organisationer eller re- levanta regionala arrangemang samarbeta för främjande och utbyte av resultat av forsk- nings- och utvecklingsprogram avseende för- bättring av kunskaper och ökad skicklighet vad avser beredskapen för och insatser vid oljeförorening, inklusive metod och teknik för övervakning. begränsning, upptagning, dispergering och sanering samt andra sätt att begränsa eller mildra följderna av oljeförore- ning samt för återställande i ursprungligt skick.
2) I detta syfte åtar parterna sig att direkt eller, om så är lämpligt, genom organisatio- nen eller lämpliga regionala organisationer eller relevanta regionala arrangemang upp- rätta de nödvändiga förbindelserna mellan parternas forskningsinstitutioner.
3) Parterna kommer överens om att direkt eller, om så är lämpligt. genom organisatio- nen eller lämpliga regionala organisationer eller relevanta regionala arrangemang främ- ja, om så är ändamålsenligt, regelbundet an- ordnande av internationella symposier om aktuella ämnen, inklusive teknologiska fram- steg vad avser metod och utrustning för be- kämpning av oljeföroreningar.
4) Parterna är överens om att genom orga- nisationen eller andra lämpliga internationel- la organisationer främja utvecklingen av standards för ensartad metod och utrustning för bekämpning av oljeföroreningar.
Artikel 9 Tekniskt samarbete
l) Parterna åtar sig att direkt eller genom organisationen eller andra internationella or- gan, om så är lämpligt, vad gäller beredskap
tion preparedness and response, to provide support for those Parties which request tech- nical assistance: '
(a) to train personnel: (b) to ensure the availability of relevant technology. equipment and facilities;
(c) to facilitate other measures and ar- rangements to prepare for and respond to oil pollution incidents; and
(d) to initiate joint research and develop-. ment programmes.
(2) Parties undertake to co-operate active-' ly, subject to their national laws. regulations and policies. in the transfer of technology in respect of oil pollution preparedness and res- ponse.
Article 10 Promotion of bilateral and multilateral co- operation in preparedness and response
Parties shall endeavour to conclude bilate- ral or multilateral agreements for oil pollu- tion preparedness and response. Copies of such agreements shall be communicated to the Organization which should make them available on request to Parties.
Article ] I Relation to other conventions and internatio- nal agreements
Nothing in this Convention shall be con— strucd as altering the rights or obligations of any Party under any other convention or in- ternational agreement.
Article lZ Institutional arrangements
(l) Parties designate the Organization. subject to its agreement and the availability of adequatc resources to sustain the activity. to perform the following functions and ac- tivities:
(a) information services: (i) to receive. collatc and disseminate on request the information provided by Parties
för och insatser vid oljeförorening. tillhanda- hålla stöd åt de parter som begär tekniskt bistånd: -
a) för att utbilda personal:
b) för att säkertälla att lämplig teknologi, utrustning och anordning finns tillgänglig;
e) för att underlätta andra åtgärder och arrangemang för beredskap för och insatser vid oljeföroreningsolyckor; och
(I) för att initiera gemensamma forsknings- och utvecklingsprogram.
2) Parterna åtar sig att samarbeta aktivt. med förbehåll för sina nationella lagar, före- skrifter och policy. vad avser överföring av teknologi som rör beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Artikel 10 Främjande av bilateralt och multilateralt samarbete avseende beredskap och insatser
Parterna skall sträva efter att träffa bilate- rala eller multilaterala avtal om beredskap för och insatser vid oljeförorening. Kopior av sådana avtal skall sändas till organisationen, som på begäran skall ställa dem till parternas förfogande.
Artikel ll
Förhållande till andra konventioner och in- ternationella avtal
Ingenting i denna konvention skall tolkas så att det medför ändrade rättigheter eller skyldigheter för någon part enligt annan kon- vention eller internationell överenskommel- se.
Artikel 12 Institutionella arrangemang
1) Parterna skall utse organisationen att. med förbehåll för dess samtycke och tillgång ' till lämpliga resurser till stöd för verksamhe- ten, fullgöra följande uppgifter:
a) informationstjänstcr:
i) att ta emot. granska och på begäran spri- da dcn information som tillhandahålls av
(see. for example. articles 5 (2) and (3). 6 (3) and 10) and relevant information provided by other sources: and
(ii) to provide assistance in identifying sources of provisional financing of costs (see, for example, article 7 (2));
(b) education and training: (i) to promote training in the field of oil pollution preparedness and response (see, for example, article 9); and
(ii) to promote the holding ofinternational symposia (sec. for example, article 8 (3));
(c) technical services: (i) to facilitate eo-operation in research and development (see. for example. article 8 (1), (2) and (4) and 9 (1) (d)): .
(ii) to provide advice to States establishing national or regional response capabilities: and
(iii) to analyse the information provided by the Parties (sec. for example, article 5 (2) and (3). 6 (3) and 8 (1)) and relevant information provided by other sources and provide advi- ce or information to States;
(d) technical assistance: (i) to facilitate thc provision of technical assistance to States establishing national ot regional response capabilities; and
(ii) to facilitate the provision of technical assistance and advice, upon the request of States faced with major oil pollution inci- dents.
(2) In carrying out the activities specified in this article. the Organization shall ende- avour to strengthen the ability of States in- dividually or through regional arrangements to prepare for and combat oil pollution inci- dents, drawing upon thc experience of States. regional agreements and industry arrange- ments and paying particular attention to the needs of developing countries.
(3) The provisions of this article shall be implemented in accordance with a program- me developed and kept under review by the Organization.
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
parterna (se till exempel artiklarna 5.2) och 3), 6.3) och 10) samt ändamålsenlig informa- tion som tillhandahållits från annat håll: och
ii) att lämna bistånd med att finna källor för tillfällig finansiering av kostnaderna. (se till exempel artikel 7.2));
b) undervisning och utbildning:
i) att främja utbildning inom området be- redskap för och insatser vid oljeförorening (se till exempel artikel 9); och
ii) att främja anordnande av internationel- la symposier (se till exempel artikel 8.3));
c) tekniska tjänster:
i) att underlätta samarbete inom forskning och utveckling (se till exempel artiklarna 8.1), 2) och 4) och 9.1) d));
ii) att ge råd till stater som sätter upp natio- nell eller regional beredskap för insatser: och
iii) att analysera den av parterna tillhanda— hållna i informationen (se till exempel artik- larna 5.2) och 3). 6.3) och 8.1)) samt relevant information som tillhandahållits från annat håll samt att förse staterna med råd och infor- mation;
d) tekniskt bistånd:
i) att underlätta tillhandahållande av tek- niskt bistånd till stater som sätter upp natio- nell eller regional bcredskap för insatser: och
ii) att underlätta tillhandahållande av tek- niskt bistånd och rådgivning på begäran av stater som ställs inför allvarliga oljeförore- ningsolyckor.
2) Vid genomförandet av de i denna artikel angivna verksamheterna skall organisationen sträva efter att stärka staternas förmåga att individuellt eller genom regionala arrange- mang upprätta beredskap för och att bekäm- pa oljeföroreningsolyckor genom att utnyttja erfarenheter från stater. regionala avtal och industrins åtgärder samt genom att ta sär- skild hänsyn till utvecklingsländernas behov.
3) Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas i enlighet med ett program som. utvecklats och som följs upp av organisatio- nen.
Article 13 Evaluation ofthe Convention
Parties shall evaluate within the Organiza- tion the effectiveness of the Convention in the light of its objectives, particularly with respect to the principles underlying co-opera- tion and assistance.
Article 14 Amendments
(1) This Convention may be amended by one of the pröcedures specified in the fol- lowing paragraphs. '
(2) Amendment after consideration by the Organization: '
(a) Any amendment proposed by a Party to the Convention shall by submitted to the Or- ganization and circulated by the Secretary- General to all Members of the Organization and all Parties at least six months prior to its consideration.
(b) Any amendment proposed and circula- ted as above shall be submitted to the Marine Environment Protection Committee of the Organization for consideration.
(c) Parties to the Convention, whether or not Members of the Organization, shall be entitled to participate in the proceedings of the Marine Environment Protection Com- mittee.
(d) Amendments shall be adopted by & two—thirds majority of'only the Parties to the Convention present and voting.
(e) lf adopted in accordance with subpara- graph (d). amendments shall by communica- ted by the Secretary—General to all Parties to the Convention for acceptance.
(f) (i) An amendment to an article or the Annex of the Convention shall be deemed to have been accepted on the date on which it is accepted by two thirds of the Parties.
(ii) An amendment to an appendix shall be deemed to have been accepted at the end ofa period to be determined by the Marine Envi- ronment Protection Committee at the time of its adoption. which period shall not be less than ten months. unless within that period an
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
Artikel 13 Utvärdering av konventionen
Parterna skall inom organisationen utvär- dera den verkan som konventionen har i lju- set av dess syften. särskilt vad avser princi- perna för samarbete och bistånd.
Artikel 14 Ändringar
1) Denna konvention kan ändras genom något av de i följande punkter angivna förfa- randena.
2) Ändring efter behandling inom organi- sationen:
a) Varje ändring som föreslagits av en part i konventionen skall underställas organisatio- nen och av generalsekreteraren cirkuleras till organisationens alla medlemmar och till alla parter senast sex månader innan den tas upp till behandling.
b) Varje ändring som föreslagits och cirku- lerats i enlighet med vad som nämns ovan skall för behandling underställas organisatio- nens kommitté för skydd av den marina mil- jön.
c) Parterna i konventionen. vare sig de är eller inte är medlemmar av organisationen. skall vara berättigade att delta i förhandling- arna i organisationens kommitté för skydd av den marina miljön.
d) Ändringarna skall antas med två tredje- dels majoritct av närvarande och röstande parter i konventionen.
e) Om ändringarna antas i enlighet med vad som anges under d). skall de av general- sekreteraren översändas till alla parter för godkännande. ' '
f) i) En ändring i någon av konventionens artiklar elier i dess bilaga skall betraktas som godkänd den dag då den är godkänd av två tredjedelar av parterna.
ii) En ändring i ett appendix skall betraktas som godkänd vid utgången av en period som skall fastställas av kommittén för skydd av den marina miljön vid tidpunkten för dess antagande. vilken period inte skall vara kor- tare än tio månader. om inte minst en tredje-
objection is communicated to the Secretary- General by not less than one third of the. Parties.
(g) (i) An amendment to an article or the Annex ofthe Convention accepted in confor- mity with subparagraph f) i) shall enter into force six months after the date on which it is deemcd to have been accepted with respect to the Parties which have notifred the Secretary- General that they have accepted it.
(ii) An amendment to an appendix accep- ted in conformity with subparagraph f) ii) shall enter into force six months after the date on which it is deemed to have been accepted with respect to all Parties with the exception of those which. before that date. have objected to it. A party may at any time withdraw a previously communicated objec- tion by submitting a notification to that ef- fect to the Secretary-General.
(3) Amendment by a Conference: (a) Upon the request ofa Party, concurrcd with by at least one third ofthe Parties. the Secretary-General shall convene a Conferen- ce of Parties to the Convention to consider amendments to the Convention.
(b) An amendment adopted by such a Con- ference by a two-thirds majority ofthcsc Par- ties present and voting shall be communica- ted by the Secretary-General to all Parties for their acceptance.
(c) Unless the Conference decides other- wise. the amendment shall be deemcd to have been accepted and shall enter into force in accordance with the procedures specified in paragraph 2) f) and g).
(4) The adoption and entry into force of an amendment constituting an addition of an Annex or an appendix shall be subject to the procedure applicable to an amendment to the Annex.
(5) Any Party which has not accepted an amendment to an anicle or the Annex under paragraph (2) (l) (i) or an amendment consti- tuting an addition of an Annex or an ap- pendix under paragraph (4) or has communi- cated an objection to an amendment to an appendix under paragraph (2) (f) (ii) shall be treated as a non-Party only for the purpose of
del av parterna under denna tid sänder en invändning till generalsekreteraren.
g) i) En ändring i någon av konventionens artiklar eller i dess bilaga, vilken godkänts i enlighet med vad som anges under f) i). trä- der i kraft sex månader efter den dag då den betraktas som godkänd vad avser de parter som har notifierat generalsekreteraren om att de godkänt den.
ii) En ändring i ett appendix som godkänts i enlighet med vad som anges under f) ii) träder i kraft sex månader efter den dag då den betraktas som godkänd vad avser alla parter med undantag av dem som har gjort invändningar mot ändringen före den dagen. En part får när som helst dra tillbaka en tidigare översänd invändning genom att läm- na in en notifrkation till generalsekreteraren.
3) Ändring genom en konferens:
a) På begäran av en part, med bifall av minst en tredjedel av parterna. skall general- sekreteraren sammankalla till en konferens med parterna i konventionen för att behand- la ändringar i konventionen.
b) En ändring som antagits av en sådan konferens med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemmar skall av generalsekreteraren sändas till alla parter för godkännande.
c) Om konferensen inte bestämmer annat. skall ändringen betraktas som godkänd och träda i kraft i enlighet med de förfaranden som anges i punkt 2) f) och g).
4) När en ändring som utgör ett tillägg till en bilaga eller ett appendix antas och träder i kraft. skall den bli föremål för det förfarande som är tillämpligt på en ändring i bilagan.
5) Varje part som inte har godkänt en änd- ring i en artikel eller i bilagan enligt punkt 2) f) i) eller en ändring som utgör tillägg till bilagan eller ett appendix enligt punkt 4) eller som har sänt in en invändning mot en änd- ringi ett appendix enligt punkt 2) f) ii). skall behandlas som en icke-part endast vid tillämpning av ändringen. Denna behandling
the application of such amendment. Such treatment shall terminate upon the submis- sion of a notification of acceptance under paragraph (2) (f) (i) or withdrawal of the objection under paragraph (2) (g) (ii).
(6) The Secretary-General shall inform all Parties of any amendment which enters into force under this article. togetherwith the date on which the amendment enters into force.
(7) Any notification of acceptance of, objection to. or withdrawal of objection to, an amendment under this article shall be communicated in writing to the Secretary- General who shall inform Parties of such no- tification and the date of its receipt.
(8) An appendix to the Convention shall contain only provisions ofa technical nature.
Article 15 Signature. ratifrcation, acceptance. approval and accession
(1) This Convention shall remain open for signature at the Headquarters of the Orga- nization from 30 November 1990 until 29 November 1991 and shall thereafter remain open for accession. Any State may become Party to this Convention by:
(a) signature without reservation as to rati- frcation, acceptance or approval: or
(b) signature subject to ratification. accep- tance or approval, followed by ratifrcation, acceptance or approval; or
(c) accession. (2) ratification. acceptance, approval or ac- cession shall be effected by the deposit of an instrument to that effect with the Secretary- General.
Article 16 Entry into force
(l) This Convention shall enter into force twelve months after the date on which not less than fifteen States have either signed it
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
skall upphöra när en notif1kati0n om godkän- nande enligt punkt 2) f) i) inlämnats eller när invändningen dragits tillbaka enligt punkt 2)
g) ii).
6) Generalsekreteraren skall underrätta alla parter om varje ändring som träder i kraft enligt denna artikel och om dagen då ändringen träder i kraft.
7) Varje notifrkation eller godkännande av. invändning mot eller tillbakadragande av en invändning mot en ändring enligt denna arti- kel skall sändas skriftligen till generalsekrete- raren. som skall underrätta parterna om noti- fikationen och dagen för mottagandet av den- na. 8) Ett appendix till konventionen skall in- nehålla endast bestämmelser av teknisk na- tur.
Artikel 15
Undertecknande, ratifikation, godtagande. godkännande och anslutning
1) Denna konvention är öppen-för under- tecknande vid organisationens huvudkontor från den 30 november 1990 till den 29 no- vember 1991 och förblir därefter öppen för anslutning. Varje stat kan bli part i denna konvention genom
3) undertecknande utan förbehåll vad av- ser ratifikation, godtagande eller godkännan- de: eller
b) undertecknande med förbehåll för ratifi- kation. godtagande eller godkännande följt av ratifikation, godtagande eller godkännan- de; eller
c) anslutning. 2) Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning skall ske genom deponering av ett instrument därom hos generalsekrete- raren.
Artikel 16 Ikraftträdande
]) Denna konvention träder i kraft tolv månader efter den dag då minst femton stater har antingen undertecknat den utan förbehåll
without reservation as to ratifrcation, accep- tance or approval or have deposited'the re- quisite instruments of ratification. acceptan- ce. approval or accession in accordance with article 15.
(2) For States which have deposited an in- strument of ratification, acceptance. a'p- proval or accession in respect of this Conven- tion after the requirements for entry into for- ce thereof have been met but prior to the date ofentry into force-the ratification. acceptan- ce. approval or accession shall take effect on the date of entry into force of this Conven- tion or three months after the date of deposit ofthe instrument. whichever is the later date.
(3) For States which have deposited an in- strument of ratification, acceptance. ap- proval or accession after the date on which this Convention entered into force. this Convention shall become effective three months after the date of deposit ofthe instru- ment."
(4) After the date on which an amendment to this Convention is deemed to have been accepted under article 14, any instrument of ratification. acceptance, approval or acces- sion deposited shall apply to this Convention as amended.
Article I7 Denunciation
' (l ) This Convention may be denounced by any Party at any time after the expiry of five years from the date on which this Conven- tion enters into force for that Party.
(2) Denunciation shall be effected by noti- fication in writing to the Secretary-General.
(3) A denunciation shall take effect twelve months after receipt of the notification of denunciation by the Secretary-General or af- ter the expiry ofany longer period which may be indicated in the notification.
Article Depositary
(1) This Convention shall be deposited with the Secretary- General.
vad avser ratifikation. godtagande eller god- kännande eller har deponerat erforderliga in- strument rörande ratifikation. godtagande, godkännande eller anslutning ] enlighet med artikel 15. - '
'2) För stater som har deponerat ett instru- ment rörande ratif'ikation, godtagande, god- kännande eller anslutning vad avser denna konvention'sedan kraven för dess ikraftträ- dande uppfyllts men före dagen för konven- tionens ikraftträdande gäller ratifikationen. godtagandet, godkännandet eller anslutning- en från dagen för denna konventions ikraft- trädande eller tre månader efter dagen för deponering av instrumentet, beroende på vil- ken dag som inträffar senare.
3) För stater som har deponerat ett instru- ment rörande ratifikation, godtagande, god- kännande eller anslutning efter den dag då denna konvention trädde i kraft. träder den- na konvention i kraft tre månader efter dagen för deponering av instrumentet.
4) Efter den dag då ändringen av denna konvention betraktas som godkänd enligt ar- tikel 14, skall varje deponerat instrument rö— rande ratifikation, godtagande. godkännande eller anslutning tillämpas på denna konven- tion i dess ändrade lydelse.
Artikel 17 Uppsägning
l) Denna konvention får sägas upp av en part när som helst efter utgången av fem år från den dag då denna konvention träder i kraft för den partens vidkommande.
2) Uppsägning skall ske genom en skriftlig notifikation till generalsekreteraren.-
3) Uppsägningen träder i kraft tolv måna- der efter det att generalsekreteraren mottagit notifikationen om uppsägning eller efter ut— gången av en längre period, som kan anges i notifikationen.
A rtikel 18 Depositarie
1) Denna konvention skall deponeras hos generalsekreteraren.
(2) The Secretary-General shall: (a) inform all States which have signed this Convention or acceded thereto of:
(i) each new signature or deposit of an in- strument of ratification, .acceptance, app- roval or accession. together.with the date thereof; - -
(ii) the date of entry into force of this Convention; and
(iii) the deposit of any instrument 'of de- nunciation of this Convention together with the date on which it was received and the date on which the denunciation takes effect;
' (b) transmit certified true copies of this Convention to the Governments of all States which have signed this Convention or acce- ded thereto.
(3) As soon as this Convention enters into force, a certified true copythereof shall be transmitted by the depositary to the Secreta- ry-General of the United Nations for regist- ration and publication in accordance with article 102 ofthe Charter of the United Na- tions.
Article 19 Languages .
This Convention is established in a single original in the Arabic. Chinese. English. French. Russian and Spanish languages. each text being equally authentic.
ln wit/mrs wheretzt'the undersigned, being duly authorized by their respective Govern- ments fot that purpose. have signed this ('om cntion -
Done at London this thirticth- day of No— vember one thousand nine hundred and ni- ncty.
Annex . Reimbursement of costs of assistance
(l) (.a) Unless an agreement concerning the financial arrangements governing actions of Parties to deal with oil pollution incidents
has been concluded on a bilateral or multila- teral basis prior to theoil pollution incident.
2) Generalsekreteraren skall
a) underrätta alla stater som har underteck- nat denna konvention eller anslutit sig till den om-
- i) varje nytt undertecknande eller ny depo- nering av ett instrument rörande ratifikation, godtagande. godkännande. eller anslutning samt dagen härför;
ii) dagen för denna konventions ikraftträ- dande; och , .
iii) deponeringen av instrument rörande uppsägning av denna konvention samt dagen då detta mottogs och dagen då uppsägningen träder i kraft.
b) överlämna bestyrkta avskrifter av denna konvention till alla de staters regeringar som undertecknat denna konvention eller anslutit sig till den.
3) Så snart denna konvention trätt i kraft, skall en bestyrkt avskrift av denna överläm- nas av depositarien till Förenta nationernas generalsekreterare för registrering och publi- cering i enlighet med artikel l02 i Förenta nationernas stadga.
Artikel 19 Språk
Denna konvention är upprättad i ett enda epemplar på arabiska. kinesiska, engelska. franska. ryska och spanska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un- dertecknade, därtill vederbörligen befull- mäktigade av sina respektive regeringar. undertecknat denna konvention. '
SOM SKEDDE i London den 30 novem- ber 1990.
BILAGA . Ersättning av kostnader för bistånd
l) a) Om ett avtal om ersättning av kostna- derna för parternas åtgärder för att ta hand, om oljeföroreningsolyckor inte har ingåtts bi- lateralt eller multilateralt före oljeförore- ningsolyckan, skall parterna bära kostnader-
Parties shall bear the costs of their respective actions in dealing with pollution in accordan- ce with subparagraph (i) or subparagraph (ii).
(i) lf the action was taken by one Party at the express request of another Party, the requesting Party shall reimburse to the assis- ting Par'ty the cost of its action. The reques- ting Party may cancel its request at any time, but in that case it shall bear the costs already incurred or committed by the assisting Party.
(ii) lfthe action was taken by a party on its own initiative. this Party shall bear the costs ofits action.
(b) The principles laid down in subpara- graph (a) shall apply unless the parties con- cerned otherwise agree in any individual case. - (2) Unless otherwise agreed, the costs of action taken by a Party at the request of another Party shall be fairly calculated accor- ding to the law and current practice of the assisting Party concerning the reimburse- ment of such costs.
(3) The Party requesting assistance and the assisting Party shall, where appropriate. co- operate in concluding any action in response to a compensation claim. To that end. they shall give due consideration to existing legal regimes. Where the action thus concluded does not permit full compensation for expen- ses incurred in the assistance operation, the Party requesting assistance may ask the assis- ting Party to waive reimbursement of the expenses exceeding the sums compensated or to reduce costs which have been calculated in accordance with paragraph (2). lt may also request a postponement of the reimburse- ment of such costs. ln considering such a request. assisting Parties shall give due consi- deration to the needs of the developing countries.
(4) The provisions ofthis Convention shall not be interpreted as in any way prejudicing the rights of Parties to recover from third parties the costs of actions to deal with pollu- tion or the threat of pollution under other applicable provisions and rules of national and international law. Special attention shall
Prop. 1990/91: 180 Bilaga 3
na för sina respektive insatser för att ta hand om förorening i enlighet med vad som sägs under i) eller ii).
i) Om insatsen vidtagits av en part på ut- trycklig begäran av en annan part, skall den begärande parten betala den biståcnde par— tens kostnader för dennas insats. Den begä- rande parten kan när som helst återkalla sin begäran. men i detta fall skall den stå för de kostnader som den biståcnde parten redan ådragit sig eller bundit sig för.
ii) Om insatsen vidtagits av en part på dess eget initiativ, skall parten stå för kostnaderna för sin insats:
b) De under a) angivna principerna skall tillämpas om inte de berörda parterna kom- mer överens om annat i varje enskilt fall.
2) Om inte annat överenskommits, skall kostnaderna för insatser vidtagna av en part på begäran av en annan part beräknas rättvist enligt den biståcnde partens nationella lag och gängse praxis rörande ersättning för så- dana kostnader.
3) Den part som begär bistånd och den biståcnde parten skall, när så är lämpligt. samarbeta för att slutföra varje åtgärd till följd av ett ersättningskrav. I detta syfte skall de vederbörligen beakta existerande rättsord- ningar. När en åtgärd som fullföljts på detta sätt inte berättigar till full ersättning för de utgifter som uppkommit i samband med bi- ståndet. kan den begärande parten be den biståcnde parten att avstå från ersättning för utgifter utöver de belopp som betalats eller att minska de kostnader som beräknats i en- lighet med punkt 2). Den kan också begära att utbetalning av ersättning för dessa kostna- der skjuts upp. När de biståcnde parterna tar ställning till en sådan begäran, skall de veder- börligen beakta utvecklingsländernas behov.
4) Bestämmelserna i denna konvention skall inte tolkas som på något sätt prejudice— rande för parternas rätt att kräva ersättning av en tredje part för kostnader för insatser för att ta hand om förorening eller hot om för- orening enligt andra tillämpliga bestämmel- ser och föreskrifteri nationell och internatio-
be paid to the 1969 International Convention on Civil Liability for Oil Pollution Damage and the l97l Internationai Convention on the Establishment of an International Fund for Compensation for Oil Pollution Damage or any subsequent amendment to those Conventions.
nell rätt. Särskild uppmärksamhet skall ägnas l969 års internationella konvention om an- svarighet för skada orsakad av förorening ge- nom olja och l97l års internationella kon- vention om upprättande av en internationell fond för ersättning av skada örsakad av för- orening genom olja eller senare ändring av dessa konventioner. -
1 Förslag till Lag om ändring -i räddningstjänstlagen (1986: 1 102)
Härigenom föreskrivs att det i räddningstjänstlagen (1986: 1102) skall införas fyra nya paragrafer, 65 ——68 åå. samt närmast före 65 å en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utländskt bistånd 65 &
Regeringen, en kommun eller en statlig myndighet som svarar för räddningstjänst får i den utsträck- ning som följer av överenskommel- ser som Sverige ingått med andra länder inom Norden begära bistånd från eller lämna bistånd till utländs- ka myndigheter vid räddningsin- satser.
1 andra jbl! får regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer begära eller lämna internatio- nellt bistånd vid räddningsinsatser enligt internationella överenskom- melser som Sverige ingått.
66 5
Om en utländsk fysisk eller juri- disk person som saknar hemvist här i landet medverkar i en räddnings- insats i Sverige på begäran av rege- ringen. en kommun eller en statlig myndighet enligt 65 5, skall staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer un- der räddningsinsatsen och för vilken den utländska personen annars hade varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag.
Staten skall även ersätta en ut- ländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning jör personskada och skada på utrustning eller material som an- vänts vid biståndsgivningen. om skadan har orsakats i Sverige under räddningsinsatsen.
67%? Prop. 1990/91: 180
Staten får kräva tillbaka ersätt- Bilaga 4 ning som har betalats enligt 66 .? första stycket av den som har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. För den som är att anse som arbetstagare skall dock ansvaret vara begränsat på det sätt som sägs i 4 kap. 1 _9' skadeståndsla- gen (1972: 207).
Om rätt till återkrav för ersätt- ning som har betalats för atomska- da finns särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1 968: 45 ).
Om utländskt bistånd har begärts av en kommun. får staten av denna kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 665 eller enligt åtagande i internationella öi'erenskommelser om sådant bistånd i den mån kost- naden jämte kommunens egna kost- nader för räddningsinsatsen inte överstiger självrisken enligt 3 7 _é'.
685
Biståndspersonal från ett annat nordiskt land tjänstgör under en räddningsinsats [ Sverige i enlighet med de tjänstgöringsbestämmelser som gäller i det egna landet. A'ven fordon. räddningsmateriel och an- nan utrustning från ett annat nor- diskt land får utan särskilt tillstånd användas i samband med rädd- ningsinsatser i enlighet med de be- stämmelser som gäller i det egna landet.
Bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall i samband med utländskt bistånd vid rädd- ningsinsatser i enlighet med inter- nationella överenskommelserfinns i lagen (197666!) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1990/91:180 Bilaga 4
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 661) om-immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att det i lagen (l976:661) om immunitet och privilegieri vissa falll skall införas en ny paragraf. 6 5 av följande lydelse.
Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse
6 5
Personal som'ställs tillför/ogande av en biståndsgivande part samt ut- rustning och egendom som införs i Sverige enligt konventionen den 26 september 1986 om bistånd i hän- delse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i kan- ventionen. dock med de inskränk- ningar som följer av förklaringar som Sverige har avgett i anslutning till konventionen."
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Lagen omtryckt 1987: 341. 76
Bilaga 4
3 Förslag till
Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45)
Härigenom föreskrivs-att 15 éatomansvarighetslagcn (1968: 45) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lSéjl
Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft- fartslagen (1957: 297) eller interna- tionellt fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den ska- delidandes rätt mot den anlägg- ningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag." Avser er- sättningen skada som omfattas av ett med stöd av 35 tredje stycket meddelat förordnande, äger den er- sättningsskyldige återkräva" ersätt- ningen av den anläggningsinne- havare som skulle ha svarat för ska- dan, om förordnandet ej medde- lats. —
Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft-
fartslagen (l957:297) eller rädd-
ningstjänstlagen (1986: 1102) eller internationellt fördrag eller lagstift- ning i främmande stat inträder i den skadelidandes rätt mot den an- läggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Avser er- sättningen skada som omfattas av ett med stöd av 358 tredje stycket meddelat förordnande, äger den er- sättningsskyldige återkräva ersätt- ningen av den anläggningsinne- havare som'skulle ha svarat för ska- dan. om-förordnandet ej medde— lats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven- tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt- ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel- serna i 35 icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen- de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp- kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an- svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans- port av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som själv svarar för skadan enligt 20 5.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Senaste lydelse l9861620.
Bilaga 4
4 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 & sekretesslagen (1980: 100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
185
Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affärs- eller driftförhål- landen som har lämnats enligt 19— 21 åå lagen (l984z3) om kärntek- nisk verksamhet, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affars- eller driftförhål- landen som har lämnats enligt 19— 21 55 lagen (1984:3) om kärntek- nisk verksamhet eller i ärende om underrättelse och information eller bistånd enligt konventionerna den 26 september 1986 om tidig infor- mation vid en kärnenergiolycka och om bistånd i händelse av en kärn- teknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen, om det kan an- tas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
[ fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Lagen omtryckt 19891713.
Bilaga 4
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 135 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse [ 3 5
Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans- portmedel i utrikes trafik. om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på trans- portmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller yrkesmässig förbrukning,
3. varor som införs av en person. vilken flyttar in till landet eller återvänder hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte.
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta från utlandet,
5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlan- det,
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid 7. varor som skall användas vid räddnings— eller bärgningsföretag räddningsinsats eller bärgningsföre- eller humanitär hjälpaktion. tag eller humanitär hjälpaktion el-
ler vid övning av räddningsinsats,
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål, 9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor, 10. välfärdsmateriel för sjöfolk. samt _ l l. magnetband och andra media med registrerade data.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1990/91: 180
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-04-08 '
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Roine Carlsson beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102), m.m. '
Förslagen har infört lagrådet föredragits av hovrättsassessom Ulla Bergendal.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.