Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en överenskommelse som träffats med företrä— dare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sj ukförsäkring— en m.m. för år 1992. Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985.

Till skillnad från år 1991 har parterna kunnat enas även om storleken på den allmänna sjukvårdsersättningen för år 1992. Till följd av den s.k. äldrereformen överförs ca 21 % av kostnaderna för hälso- och sjukvården från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna, varför den allmänna sjuk— vårdsersättningen'har reducerats med drygt 3 miljarder kr. Om man bortser från detta ökar dock det totala ersättningsbeloppet från sj ukförsäk— ringen med 100 milj.kr. under år 1992.

Därtill kommer ett bruttotillskott till sjukvårdshuvudmännen på sam- manlagt ca 200 milj.kr. till följd av att dessa fr.o.m. år 1992 förväntas överta debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. sjuk— penningförsäkrade. Denna systemförändring är föranledd av att en arbets— givarperiod på 14 dagar då kommer att införas inom sjukförsäkringen. Förändringen förutsätter vissa ändringar i bl.a. lagen (1962:381) om allmän försäkring. I propositionen läggs därför fram förslag om sådana lagändringar.

• Sida 2
•  Original

Den år 1991 införda särskilda ersättningen på 400 milj .kr. för rehabili— terings- och behandlingsinsatser har också höj ts och uppgår under år 1992 till högst 485 milj.kr.

En viktig utgångspunkt för överenskommelsen är att parterna gemen- samt formulerat den fortsatta inriktningen på det utvecklings- och föränd— ringsarbete som numera bedrivs inom hälso- och sjukvården. Behovet av att kunna följa upp och utvärdera arbetet inom hälso- och sjukvården, inte minst det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet, har därvid särskilt uppmärksammats. Parterna har också redovisat ett antal pågående eller nyligen avslutade aktiviteter som visar att ett stort antal aktörer är engagerade i detta arbete.

Parterna är eniga om nödvändigheten av att stödja sådana åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en bättre informationsförsörjning på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Enligt överenskommelsen avsätts högst 20 milj.kr. under år 1992 för detta ändamål, inkl. medel för nationella register för produktkontroll.

För att effektivisera informationsförsöijningen bl.a. med inriktning på att förbättra folkhälsan skall" inrättas ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. För år 1992 avsätts högst 5 milj.kr. för delfinansiering av ett sådant centrum.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1 Förslag till . Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 5 och 4 kap. 8 & lagen (1962:381) - om allmän försäkring] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3ka. 41.5

Om inte annat följer av 10 — 10 b 55 utgör hel sjukpenning för dag följande andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365, nämligen

1. 65 procent för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjuk- period, dock med undantag som anges i 4 b 5,

2. 80 procent för tid därefter till och med den nittionde dagen i sjuk- perioden,

3. 90 procent för tid därefter. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela

krontal .

F är varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligt denna lag minskas med 70 kronor, dock med högst en tredje- del av siukpenningens belopp. Där- vid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den för- säkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för samma tid som Sjukpenningen avser, skall sjukpenning som utges med den procentandel som anges i första stycket 1 eller 2 minskas med det belopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den för- säkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete, och sjukpenning som utges med den procentandel som anges i första stycket 3 minskas med hela lönen under sjukdom. Till den del lönen under sjukdom utges i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjuk- penninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 & skall minskning dock endast ske med belopp som överstiger 75 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket 1 och 90 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket 2 eller 3.

iLagen omtryckt 1982:120. * Senaste lydelse 19911325.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

Vid tillämpning av bestämmelserna i färde stycket skall ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kol- lektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av bestämmel- serna i andra stycket skall ersättning som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnj uts enligt grunder som fastställs i kol— lektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föran- lett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av

sjukpenning.

4ka.

85

Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, halv eller fjärdedels garantinivå när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av nor- mal arbetstid.

Bestämmelserna i 3 kap. 4 & andra stycket om mim/aning av sjukpenning tillämpas på föräldrapenning när den försäkrade får sjukhusvård. Hel föräldrapenning utges dock alltid lägst med belopp motsvarande ga- rantinivån enligt 6 & första stycket. I den mån den försäkrade inte har begärt att förmånen utges för tid då sjukhusvården pågår, skall minsk- ningen i stället göras påföräldra— penningsom utges till den försäkra- de därefter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 2. Aldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om minskning av sjukpenning eller föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 1937:1321.

• Sida 5
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990zl466) om ändring i lagen . (l962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 a åoch 20 kap. 8 ålagen (l962:381) om allmän försäkring1 i paragrafemas lydelse enligt lagen (1990: 1466) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 4aå

Vad som sägs i 4 5 andra och tredje styckena gäller också en för— säkrad som vistas vid en sådan vård— inrättning som enligt lagen (1990: 1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrätt- ningar övertagits av kommunen.

För varje dag då en försäkrad vistas vid en sådan vårdinrättning som enligt lagen (1990:l402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar övertagits av kommunen skall sjukpenning enligt denna lag minskas med 70 kronor, dock med högst en tredjedel av sjuk- penningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal.

Första stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den för- säkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.

20 kap. 8 5

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av regeringen eller. efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter, som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabal- ken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.

Den som driver en sjukvårdsin- rättning som är att anse som sjukhus enligt denna lag är skyldig att med- dela den allmänna försäkringskas- san när en patient tas in för vård på sjukhuset och när sjukhusvården upphör. Sådan uppgift skall utan dröjsmål lämnas till den försäkrings- kassa där patienten är inskriven.

' Lagen omtryckt 1982:120.

Den som driver en sjuk— vårdsinrättning som är att anse som sjukhus enligt denna lag är skyldig att meddela den allmänna försäk- ringskassan när en patient, som avses i 2 kap. 12 &, tas inför vård på sjukhuset och när sj ukhusvården upphör. Sådan uppgift skall utan dröjsmål lämnas till den försäkrings- kassa där patienten är inskriven.

Prop. 1991/92:19 '

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

Andra stycket äger motsvarande tillämpning på den som driver en vårdinrättning som enligt lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrätt- ningar övertagits av kommunen.

Föreslagen lydelse

Den som driver en vårdinrättning som enligt lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andravårdinrättningarövertagitsav kommunen är skyldig att meddela den allmänna försäkringskassan när en försäkrad tas in på vårdin- rättningen och när vistelsen där upphör. Sådan uppgift skall utan dröjsmål lämnas till den försäk- ringskassa där den försäkrade är inskriven.

• Sida 7
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991: 1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkringl

dels att 22 kap. 14 5 skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 15 å skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

3 kap. 15 &

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör vämpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, om tjänstgöringen inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitions- utbildning;

b) är intagen i sådant hem som avses i 12 5 lagen (1990:52) med sär- skilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 & sagda lag;

0) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;

e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7 b & reser till utlandet med försäkringskassans med- Nuvarande lydelse

givande.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narko- tika, skall sjukpenning på begäran av den som svarar för vårdkostna- dema minskas på det sätt som fram- gårav4 åandrastycket. Det belopp som Sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars be- gäran minskningen har gjorts.

För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen (1980:620) som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narko- tika, skall Sjukpenningen på begäran av den som svarar för vårdkostna- dema minskas med 70 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpen— ningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker av— rundas till närmast lägre hela kron- tal. Det belopp som Sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

] Lagen omtryckt 1982:120.

• Sida 8
•  Original

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 5 lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkringl samt punkt 1 av ikraftträdande— och övergångsbestämmelsema till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 8 52

För dag då den försäkrade erhåller sjukhusvård minskas sjukpenningen med belopp som framgår av 3 kap. "4 & andra stycket lagen (l962:381) . om allmän försäkring. Bestämmelsema i 3 kap. 14 och 15 59 lagen om allmän försäkring skall tillämpas även beträffande sjukpenning som utges från arbetsskadeförsäk- ringen.

1. Denna lag3 träder i kraft den 1 1. Denna lag3 träder i kraft den juli 1977, då lagen (1954: 243) om 1 juli 1977, då lagen (1954:243) om yrkesskadefö rsakrrn g skall upphöra yrkesskadeförsäkrin g skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller att gälla. Ifråga om skada som har fortfarande ifråga om skada som inträffat före ikraftträdandetgäller har inträfat före ikraftträdandet. fortfarande äldre bestämmelser,

dock med undantag av 13 å andra stycket nämnda lag såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhus- vård.

1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande 1 fråga om minskning av eller avdrag på sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1977: 264

;Senaste lydelse 1990. 163. 51:976 380. 199l:0000.

• Sida 9
•  Original

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1043) om ändring i lagen (1990: 1469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare

Härigenom föreskrivs att 9 5 lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare i paragrafens lydelse enligt lagen (1991 : 1043) om ändring i lagen ( 1990: 1469) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 5

I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligenk _ 3 kap. 3 5 om ersättning när förtidspension utges m.m., 3 kap. 4 åandrastycket o'ch4 a & 3 kap. 4 a & om minskning av om minskning av ersättning, ersättning,

3 kap. 6 5 om anmälan av inkomstförhållanden m.m., 3 kap. 10 & tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för för- värvsarbete,

3 kap. 15 5 första stycket a) — d) samt andra och tredje styckena om ersättning när vämpliktstjänstgöring fullgörs mLm.,

3 kap. 16 5 om arbetsgivarinträde, 3 kap. 17 5 om indragning eller nedsättning av ersättning. I fråga om den som uppbär smittbärarpenning tillämpas även föreskrif- terna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 59 lagen om allmän försäkring.

• Sida 10
•  Original

6. Förslag till Prop. 1991/92:19 Lag om ändring i lagen (1977 :265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande— och övergångs- bestämmelsema till lagen (1977. 265) om statligt personskadeskydd skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

]. Denna lag1 träder i kraft den 1 juli 1977. Genom lagen upphäves

a) militärersättningslagen (19501261),

b) förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,

0) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m.m.

Äldre bestämmelser gäller fort— I fråga omskada som har intrajfat farande i fråga om skada som har före ib'cyiträdandet gäller fortfaran- inträffat före ikraftträdandet. de äldre bestämmelser, dock med

undantag av 6 5 2 mom. andra stycket militärersättningslagen såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård.

1. Denna lag2 träder' 1 kraft den 1 januari 1992. 2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande 1 fråga om avdrag på sjuk- penning som avser tid före ikraftträdandet.

1 1977z265. 2 1991:0000.

• Sida 11
•  Original

1. Inledning

Det nuvarande systemet med schabloniserad ersättning från den allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen har gällt fr.o.m. år 1985 . Det innebar när det infördes en successiv övergång från prestationsbund- na ersättningar till en samlad ersättning per invånare i form av en allmän sjukvårdsersättning. Härvid skedde även en samordning med försäkring- ens ersättningar till försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster för att förbättra förutsättningama för en samordnad plane- ring av den offentliga och den privata hälso- och sjukvården i enlighet med hälso— och sjukvårdslagen (1982:763).

Förutom en allmän sjukvårdsersättning har varje år lämnats ett varie- rande antal särskilda ersättningar för olika ändamål till sjukvårdshuvud- männen. Under år 1991 utges från sjukförsäkringen sammanlagt 15 262 milj.kr., varav 14 772,5 milj.kr. utgör allmän sjukvårdsersätt- ning. År 1988 skedde en viktig förändring vid fördelningen av den 1111- männa sjukvårdersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Då komplettera- des principen om en invånarbaserad ersättning med ett antal behovskrite— rier. Den sålunda utvecklade fördelningsmodellen var helt genomförd fr.o.m. år 1990. De fördelningskriterier som ligger till grund för den behovsrelaterade fördelningen är skillnader i befolkningens dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensionering samt antalet ensamboende äldre. Fördelningsmodellen har givit sjukvårdshuvudmännen ökade förutsätt- ningar att anpassa hälso- och sjukvårdens resurser till skillnader i vårdbe- hoven.

Genom överenskommelsen för år 1991 beslöts två större förändringar i ersättningssystemet. I linje med utvecklingen mot ökad mål- och resul- tatstyming med uppföljning och utvärdering av sjukvårdshuvudmännens

• Sida 12
•  Original

verksamhet inordnades de särskilda ersättningarna för avinstitutionalise- ring. förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade i den allmänna sjukvårdsersättningen. Samtidigt infördes, som ett led i den ökade satsningen inom rehabiliteringsområdet, en sär- skild ersättning för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Dessa medel, som skall bidra till att sänka det s.k. ohälsotalet, utbetalas först sedan försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen kommit överens om hur medlen bäst skall användas för att förbättra kapaciteten på just detta område inom hälso- och sjukvården.

Den överenskommelse som nu har träffats för år 1992 följer i allt väsentligt de principer som lagts fast' 1 tidigare träffade överenskommelser fr. o. m. är 1985. Överenskommelsen innehåller dock några viktiga mo- ment som jag särskilt vill nämna.

Som utgångspunkt för överenskommelsen för år 1991 preciserade par- terna gemensamt inriktningen på utvecklings- och förändringsarbetet inom hälso- och sjukvården under år 1991. En viktig målsättning med detta arbete, som har ett flerårsperspektiv, är att säkra hälso- och sjukvårdens kvalitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och per- sonella resurser. I den för år 1992 träffade överenskommelsen lämnas en redovisning av detta pågående arbete på olika områden, varvid fram- går att många aktörer är engagerade. Ur statsmakternas perspektiv är det angeläget att utvecklingen kan följas på nationell nivå och att nationella uppföljningar och utvärderingar kan göras. Det är emellertid i första hand _ sjukvårdshuvudmännens ansvar att kontinuerligt följa upp verksamheten och utvärdera förändringsarbetet.

Parterna är mot den bakgrunden överens om att det är nödvändigt att stödja åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsörjning inom hälso- och sjukvården på alla nivåer. Ett viktigt led i en förbättrad infor— mationsförsörjning för att bl.a. förbättra folkhälsan är inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen med uppgift att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av olika sjuk- domar m.m. Parterna har därför i överenskommelsen för år 1992 enats om att avsätta högst 20 milj.kr. för att i första hand utveckla och förbät- tra informationsförsörjningen inom hälso— och sjukvården och högst 5 milj.kr. som delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid social- styrelsen.

Erfarenheterna av den fr.o.m. år 1991 införda särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinriktade insatser har varit mycket positiva enligt parternas bedömning. Överenskommelsen för år 1992 innebär därför en ökning av denna ersättning från 400 till 485 milj.kr. Sjukvårdshuvudmännen skall senast under mars 1992 inkomma till resp. försäkringskassa med en resultatredovisning för medlens användning för år 1991. Dessa redovisningar bör läggas till grund för en utvärdering av denna ersättningsform inför nästa överläggningstillfålle.

• Sida 13
•  Original

Parterna har också enats om att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 pfOP- 1991/92219 skall handha debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för bl.a. de sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsav- drag från sjukpenning skall upphöra. Denna förändring föranleds av att riksdagen nyligen beslutat om att införa en arbetsgivarperiod med sjuklön under de första 14 dagarna av en sjukperiod.

I övrigt vill jag framhålla att äldrereformens genomförande den 1 januari 1992 kommer att medföra en betydande överföring av kostnader för hälso-och sjukvård från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna. Till följd härav skall en motsvarande reduktion göras av den allmänna sjuk- vårdsersättningen för år 1992. Denna reduktion har beräknats till 3 066 milj.kr.

Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs på det sätt som jag redovisar i det följande. Förslaget om att sjukvårds- huvudmännen övertar administrationen av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. de sjukpenningförsäkrade förutsätter ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och i viss angränsande lagstiftning. [ övrigt ankommer det på regeringen att fatta nödvändiga beslut. Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Chefen för socialdepartementet kommer senare att föreslå regeringen de förordningsändringar som krävs för genomförandet. '

Jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen informerar berörd personal inom hälso- och sjukvården om innehållet i den träffade överenskommel— sen.

2. Gällande ersättningsregler m.m.

2.1. Ersättningssystemet fr.o.m. år 1985

Sjukvårdsersättning från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt 2 kap. AFL i form av ersättning för bl.a. öppen hälso- och sjukvård, läkarvård, sjukvårdande behandling som utförs av annan än läkare, sjuk- husvård. tandvård samt för resekostnader i samband med vården eller be- handlingen. Vidare utges viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens kostnader för handikapphjälpmedel samt ersättning för avinstitutionalise- ring och förebyggande hälsovård. Ersättningama utbetalas enligt grunder som regeringen fastställer.

I anslutning till att nya regler infördes fr.o.m. år 1985 för ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ändrades även reglerna för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till sjuk- försäkringens ersättningssystem. Den då införda ordningen för anslutning gäller fortfarande med vissa mindre ändringar.

• Sida 14
•  Original

2.2. Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1991

Det totala ersättningsbelopp som lämnas från sjukförsäkringen till sjuk- vårdshuvudmännen uppgår till 15 262 milj.kr. för år 1991. Av detta belopp utgörs 14 772,5 milj.kr. av en allmän sjukvårdsersättning som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen efter en behovsbaserad modell. Denna ersättning avser inte bara primärvård och övrig öppen vård, sjuk- husvård samt sjuktransporter utan fr.o.m. år 1991 även avinstitutionalise— ring, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade. [ beloppet ingår även summan av de avgifter som tas ut av sjukpenningförsäkrade och pensionärer vid sjukhusvård.

Den allmänna sjukvårdsersättningen fördelas sedan år 1988 enligt en behovsbaserad modell mellan sjukvårdshuvudmännen, vilka delas in i tre behovsklasser. Differensen i ersättning per invånare mellan klasserna är 50 kr. Det innebär således att ersättningen per invånare i klass 3 är 100 kr. högre än i klass 1. Den allmänna ersättningen finansieras till ca 29 % genom att 4 300 milj.kr. av statsbidraget till allmän sjukvård m.m. utge-s till sjukvårdshuvudmännen.

Fr.o.m. år 1991 infördes en särskild ersättning till sjukvårdshuvud- männen på sammanlagt högst 400 milj.kr. för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser.

Vidare infördes fr.o.m. år 1991 särskilda ersättningar för handledning av kiropraktorer, för vissa patientöverföringar till Finland samt för anord- nande av rikssjukvård för HIV—smittade med högst 1, 2 resp. 5 milj.kr.

] likhet med tidigare år finansieras, enligt en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet, Handikappinstitutets verksamhet inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget, som tidigare ingick i ersättningen för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade, utges fr.o.m. år 1991 som ett direkt bidrag från sjukförsäkringen och uppgår till 46,5 milj.kr.

Vidare lämnas under år 1991 en särskild ersättning med sammanlagt högst 21 milj.kr. till sjukvårdshuvudmännen för att göra det möjligt för dessa att öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser.

Under år 1991 lämnas även en ersättning på högst 10 milj.kr. för att öka tillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och sjukvården samt sammanlagt högst 4 milj.kr. till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för nationella register för produktkontroll.

Nu redovisade ersättningsbelopp och grunderna för dem har — med undantag för statsbidraget till allmän sjukvård m.m. - fastställts av rege- ringen i förordningen (1984z908) om vissa ersättningar till sjukvårds- huvudmännen från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Enligt en särskild överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvud- männen skall ett särskilt bidrag utges till den psykiatriska vården under åren 1982—1991. För år 1991 uppgår bidraget till 186 milj.kr. med fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen efter särskilda regler.

• Sida 15
•  Original

2.3. Patientavgifter

Genom överenskommelsen för år 1991 enades parterna om att den statliga regleringen av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården skulle avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1991. Denna förändring omfattade även avgiftssystemet för de till sj ukförsäkringssystemet anslutna privatpraktise- rande läkarna och sjukgymnasterna. Det förutsattes också att avgifterna för den sjuk— och hälsovård som lämnas inom företags- och studerande- hälsovården skulle anpassas till sjukvårdshuvudmännens avgiftssystem.

Motivet för att avreglera systemet med öppenvårdsavgifter var att skapa förutsättningar för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser t.ex. genom att differen- tiera avgiftssättningen mellan olika typer av mottagningar eller genom att införa enhetliga avgifter för öppenvård.

Parterna var eniga om att denna avreglering krävde ändringar i det s.k. högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel. Härmed avsågs en övergång från ett egenkostnadstak baserat på antal vårdbesök eller läkemedelsinköp inom en 12—månadersperiod till ett egenkostnadstak för de försäkrade på högst 1 500 kr. under en motsvarande period. En sådan ändring förutsatte dock beslut av riksdagen.

Riksdagen beslutade under hösten 1990 i enlighet med ett förslag från regeringen om nämnda ändring i högkostnadsskyddet.

Det nya avgiftssystemet, som trädde i kraft fr.o.m. år 1991, har med- fört att ett antal sj ukvårdshuvudmän har differentierat sina avgifter mellan olika typer av mottagningar. Landstingsförbundet har gjort en samman- ställning över avgifterna inom öppenvården fr.o.m. den 1 januari 1991. Denna visar att avgiften för läkarvård inom primärvården i allmänhet är 100 kr. Vid sjukhusanslutna öppna mottagningar (länssjukvård) är mot- svarande avgift hos en del huvudmän något högre, dock högst 150 kr. För annan sj ukvårdande behandling än läkarvård varierar avgifterna mellan 40 och 75 kr, men är i regel 50 eller 60 kr.

Det belopp när högkostnadsskyddet skall inträda är enligt riksdagens beslut maximerat till 1 500 kr. Av landstingsförbundets sammanställning framgår att samtliga sjukvårdshuvudmän beslutat tillämpa ett lägre be- lopp. I regel ligger detta mellan 1 000 — 1 200 kr.

För sluten sjukhusvård tas avgift ut genom försäkringskassans försorg. För förvärvsarbetande sker detta i form av ett avdrag på Sjukpenningen med högst 70 kr. per vårddag. Ett motsvarande avgiftssystem tillämpas för pensionärer med hel ålderspension och pensionärer med hel förtids- pension. För pensionärer utgör avgiften, per dag räknat, en tredjedel av utgående pensioner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 65 kr. för varje vårddag.

• Sida 16
•  Original

2.4. Villkoren för privatpraktiserande läkares och Sjukgymnasters anslutning till försäkringen m.m.

Vid införandet av det nya ersättningssystemet till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1985, ändrades reglerna för privatpraktiserande läkares och Sjukgymnasters anslutning till försäkringskassans ersättningssystem.

Enligt huvudregeln får därmed en privatpraktiserande läkare eller sjuk- gymnast anslutning till försäkringssystemet endast om sjukvårdshuvud- mannen tillstyrker detta. En sådan tillstyrkan sker i regel genom att ett samverkansavtal träffas. Vid omläggningen år 1985 infördes på försök även fri etableringsrätt inom stödområdena A,B och C för privatpraktiker med heltidsverksamhet. Denna försöksverksamhet permanentades fr.o.m. år 1988. Då permanentades också en annan fr.o.m. år 1985 införd för— söksverksamhet med fri ersättningsetablering över hela landet.

Därefter har vissa andra smärrejusteringar och kompletteringar gjorts i villkoren för försäkringsanslutning. Av dessa kan nämnas ändringarna i den fria ersättningsetableringen den 1 juli 1989. Då begränsades denna till att gälla endast i de fall tillträdande privatläkare avser att driva verk- samheten vidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Vidare infördes möjlighet för privatläkare att vid överlåtelse av befintlig praktik i sam- band med pensionering under kortare tid arbeta parallellt med den tillträ- dande läkaren.

Den 1 juli 1990 slopades den nämnda stödområdesindelningen A, B och C och ersattes av en indelning i två stödområden, benämnda 1 och 2. Ändringen innebar att vissa kommuner eller delar av kommuner som ingick i stödområde C inte längre ingick i ett permanent stödområde. Denna ändring var av betydelse för bestämmelserna om fri nyetablering för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Enligt beslut av rege- ringen har den nya stödområdesindelningen fr.o.m. år 1991, med några undantag, lagts till grund för reglerna om nyanslutning till försäkrings- kassan.

Fr.o.m. år 1991 gäller också — till skillnad från vad som gäller för läkare i övrigt — att läkarpsykoanalytiker kan kombinera en tjänstgöring på halvtid hos offentlig sj ukvårdshuvudmän med verksamhet som privat— praktiker. '

3. Utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården m.m.

I likhet med tidigare år har parterna gemensamt formulerat vissa allmänna utgångspunkter för utvecklingsarbetet inom hälso— och sjukvården. Under de senaste åren har allt större vikt lagts vid behovet av att intensifiera utvecklingsinsatsema inom hälso- och sjukvården för att bl.a. säkerställa kvalitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och perso— nella resurser. Rikrevisionsverket har nyligen i en rapport till regeringen framhållit att det saknas en återkommande samlad uppföljning och ut-

• Sida 17
•  Original

värdering av hälso- och sjukvården mot de angivna målen för verksam- heten. Det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet under- stryker också behovet av en relevant utvärdering.

Det pågår för närvarande ett flertal aktiviteter som är inriktade på uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården. Mycket av detta arbete har dock ett mer långsiktigt perspektiv och förutsätter både bättre grunddata och inte minst större enhetlighet i sjukvårdshuvudmännens redovisningssystem för att relevant utvärdering skall kunna ske. För både regering och riksdag är det mycket angeläget att framför allt utvecklingen på riksnivå kan följas och att uppföljningar och utvärderingar kan göras på denna nivå. En mer fullständig redovisning kan emellertid företas först när bättre och enhetligare grunddata finns.

Som ett resultat av föregående års överenskommelser om inriktningen av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården har en nationell sam- rådsgrupp för kvalitet inom hälso- och sjukvården bildats. Gruppen förväntas inom en nära framtid redovisa vissa förslag om hur kvalitets- säkringsarbetet bör bedrivas och organiseras. Vidare pågår ett arbete under medverkan av expertgrupper inom socialstyrelsen med att utveckla kriterier och indikationer för att föra upp patienter på väntelista resp. erbjuda vård vid vissa tillstånd/diagnoser. En redovisning av det "arbetet beräknas kunna ske vid årsskiftet 1991/92.

Landstingsförbundet har nyligen publicerat två rapporter som ger viss möjlighet att studera skillnader i resursfördelning och resursutnyttjande mellan och inom landstingen och som ger visst underlag för att belysa vad hälso- Och sjukvården presterar samt att bedöma hur väl insatta resurser utnyttjats. På grund av olikheter i sjukvårdshuvudmännens upp- följnings- -och redovisningssystem är dock möjligheterna till jämförelser mellan huvudmännen begränsade.

Vidare har Landstingsförbundet med start i april 1991 inlett fortlöpande rapportering av väntelistsituationen för ett antal väldefinierade diagnoser.

Inom ramen för det s.k. Dagmar 50-projektet har en uppföljning och utvärdering av resursutnyttjande och tillgänglighet företagits och redovi- sats inom de sex specialitetema ortopedi, kirurgi, internmedicin, urologi, kvinnosjukvård och ögonsjukvård. När nämnda projekt avslutas vid utgången av detta år kommer även förslag att lämnas om hur denna typ av uppföljningar skall kunna företas kontinuerligt.

En arbetsgrupp med företrädare för socialdepartementet och Landstings— förbundet bereder för närvarande frågan om hur sjukvårdshuvudmännen. skall kunna redovisa uppgifter om prestationer i öppen och sluten vård, resurser, köer och väntetider för vissa ingrepp, väntetider inom den öppna delen av primärvården, antal färdigbehandlade patienter, effekter av vården m.m.

Enligt den nuvarande ansvarsfördelningen inom hälso- och sjukvården är det främst sjukvårdshuvudmännens ansvar att kontinuerligt följa upp verksamheten och utvärdera förändringsarbetet. Parterna har genom den träffade överenskommelsen varit eniga i bedömningen att det är nödvän- digt att stödja åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsörj-

• Sida 18
•  Original

ning på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. En utgångspunkt för detta är det utredningsarbete som den s.k. informationsstrukturutredningen (lNFHOS) nyligen redovisat (SOU 1991 :7). Utredningen behandlade och klargjorde främst frågor om ansvarsfördelningen mellan de olika aktörer— na och framhöll att arbetet med en gemensam informationsstruktur bör ses som en fortlöpande utvecklingsprocess, vars innehåll och form fort- löpande kommer att påverkas av förändringar i hälso- och sjukvårdens organisation, ledning och styrning, datateknikens utveckling samt verk- samhetens behov.

Ett annat enligt parterna viktigt led i en förbättrad informationsförsörj- ning med inriktning på att bl.a. förbättra folkhälsan är inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. Dess främsta uppgift skall vara att på nationell nivå följa, analysera och rapportera om utvecklingen av folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem samt motsvarande riskfaktorers utbredning i olika befolkningsgrupper. För att det skall vara möjligt att upprätta och vidmakthålla relevanta register blir dock centru- met helt beroende av att korrekt och enhetlig information inges av samt— liga berörda huvudmän.

Parterna har, mot bakgrund av behovet av att snabba åtgärder krävs hos sj ukvårdshuvudmännen för förbättringar i informationsförsörj ningen, enats om att avsätta sammanlagt högst 20 milj.kr. för främst detta ända- mål under år 1992. Dessutom har enighet nåtts om att ytterligare högst 5 milj.kr. aVSätts för att möjliggöra inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen.

Avslutningsvis vill jag nämna att parterna som ett ytterligare led i ut- vecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården, i enlighet med överenskom- melsen för år 1991, gemensamt utrett förutsättningama för att överföra kostnadsansvaret för läkemedel inom öppenvården från riksförsäkrings- verket till sjukvårdshuvudmännen. På grundval av denna utredning har parterna enats om att snarast påbörja överläggningar med inriktning på att senare under år 1991 träffa en särskild överenskommelse om ett sådant överförande med ett beräknat genomförande den 1 januari 1993.

4. Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1992

I samband med äldrereformens genomförande den ljanuari 1992 överförs ca 21 % av sj ukvårdshuvudmännens kostnader för hälso- och sjukvård till kommunerna. Med anledning härav skall ett ersättningsbelopp av motsva- rade storlek föras över från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna. För sjukvårdshuvudmännens vidkommande innebär detta bl.a. en reduktion av den allmänna sjukvårdsersättningen med 3 066 milj.kr. Denna reduk- tion skall hos samtliga sjukvårdshuvudmän ske med ett lika stort belopp räknat per invånare.

• Sida 19
•  Original

Den 1 januari 1992 införs en arbetsgivarperiod på 14 dagar inom sjuk— försäkringen. Arbetsgivama kommer att under denna period svara för sjukersättning i form av sjuklön. Försäkringskassan kommer därför inte att under arbetsgivarperioden kunna ta ut avgifter för sjukhusvård genom avdrag på Sjukpenningen. Sjukvårdshuvudmännen erhåller för närvarande dessa avgifter genom att ett belopp motsvarande summan av sjukpen- ningavdragen, ca 200 milj.kr., ingår i den allmänna sjukvårdsersättning- en. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar att parterna har kunnat enas om att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 skall överta administrationen för debitering och uppbörd av dessa avgifter. Någon reducering av den allmänna sjukvårdsersättningen med nämnda belopp skall därvid inte ske. Detta innebär i praktiken ett bruttotillskott till sjukvårdshuvudmännen på sammanlagt 200 milj.kr., då de ges rätt att ta ut dessa avgifter av de försäkrade med ett i princip lika stort belopp.

Erfarenheterna av den år 1991 införda särskilda ersättningen på 400 milj.kr. för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings— och behandlingsinsatser har hittills — enligt vad alla in- blandade parter framhållit — varit mycket positiva. Detta gäller såväl samarbetet mellan försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen som inriktningen av de lokalt träffade överenskommelsema angående dessa nyinsatta resurser. Jag anser därför att det är angeläget att fortsätta med att utveckla detta nya sätt att samarbeta. Den överenskomna höj ningen av ersättningen till högst 485 milj.kr. för år 1992 är ett uttryck för detta.

I överenskommelsen har parterna framhållit att uppföljning och utvärde- ring av utvecklingen inom hälso- och sjukvården måste förbättras i olika aVSeenden. Inte minst behöver åtgärder vidtas hos sj ukvårdshuvudmännen för en bättre informationsförsörjning. För detta arbete har parterna som nämnts i det föregående enats om att avsätta högst 20 milj.kr. under år 1992. I detta belopp ingår även den under föregående år i särskild ord- ning beslutade ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att svara för nationella register för produktkontroll. Det förutsätts att Lands— tingsförbundet i sitt arbete med dessa frågor samarbetar med socialstyrel- sen. Landstingsförbundet lämnar förslag till fördelning av dessa medel till riksförsäkringsverket för beslut.

Parterna har som också nämnts enats om att under år 1992 avsätta högst 5 milj.kr. som delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid social- styrelsen. Centrumets uppgift skall i huvudsak vara att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av olika sjukdomar. Åtgärden att inrätta detta centrum bör enligt min uppfattning också ses som ett led i en förbättrad informationsförsörjning. Socialstyrelsen och Landstingsförbundet skall lämna en gemensamt upprättad plan över verksamheten vad avser hälso-och sjukvård vid detta centrum till riks- försäkringsverket för beslut om ersättning. '

I likhet med vad som bestämdes för de två närmast föregående åren har parterna enats om att en särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet bör lämnas till sjukvårdshuvudmännen även under år 1992. Detta ekonomiska stöd gör det möjligt för huvudmännen att genom vård-

• Sida 20
•  Original

avtal med legitimerade privata vårdgivare öka tillgången på psykotera- peutisk behandling till rimliga kostnader för de försäkrade. Nästan alla huvudmän har också utnyttjat denna möjlighet till resursförstärkning. Det är därför rimligt att denna ersättningsform kvarstår under år 1992 och att beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen höjs till högst 23 milj.kr. Det är också — som framgår av överenskommelsen — nödvändigt att parterna gör en gemensam uppföljning av medlens an- vändning inför nästa överläggningstillfälle.

Vidare har parterna — i enlighet med en särskild överenskommelse — enats om att även under år 1992 utge direkt ersättning från sjukförsäk- ringen för finansiering av Handikappinstitutets verksamhet. Ersättningsbe- loppet bör med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen höjas till 49 milj.kr. Denna särskilda överenskommelse framgår av bilaga 2.

I övrigt har parterna enats om att de fr.o.m. år 1991 införda särskilda ersättningamatill sjukvårdshuvudmännen förhandledd praktiktj änstgöring av kiropraktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Fin- land samt för anordnande av rikssjukvård för HIV.—smittade skall utges även under år 1992. De totala ersättningsbeloppen som för år 1991 var högst 1, 2 resp. 5 milj.kr. skall för år 1992 vara högst 1, 1,25 resp. 5,25 milj.kr. Ersättningen för överföring av vissa patienter från Sverige till Finland har reducerats, eftersom parterna anser det sannolikt att den endast kommer att utnyttjas sporadiskt. För samtliga dessa tre ersättnings- former gäller att socialstyrelsen svarar för handläggningen av förekom- mande ärenden och lämnar ett underlag till riksförsäkringsverket för beslut. .

Som framgår av vad jag redovisat under avsnitt 2.2 lämnas efter år 1991 inte något särskilt bidrag till den psykiatriska vården.

Ersättningama till sjukvårdshuvudmännen skall i enlighet med vad jag ovan redovisat sammanfattningsvis vara följande.

a) Allmän sjukvårdsersänning avseende såväl öppen som sluten vård m.m. med fördelning enligt den behovsmodell som gällt sedan år 1988 och som jag tidigare beskrivit. Ersättningsbeloppet har i enlighet med överenskommelsen i förhållande till år 1991 reducerats med 3 066 milj.kr. till följd av äldrereforrnen.

Totalt utges en allmän sjukvårdsersättning med 11 706,5 milj.kr. för 1992. Fördelningen av ersättningen mellan sjukvårdshuvudmännen fram- går av bilaga 1:2.

Vid utbetalning av den allmänna ersättningen till resp. sjukvårdshuvud- man skall försäkringskassan som tidigare frånräkna det belopp som mot- svarar under närmast föregående år utbetalade försäkringsersättningar till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som var verksamma inom resp. sj ukvårdshuvudmans geografiska område.

b) För att förstärka hälso- och sjukvårdens resurser för rehabiliterings— och behandlingsinsatser utges under vissa förutsättningar ersättning med sammanlagt 485 milj.kr. Fördelningen av dessa medel mellan sjukvårds- huvudmännen sker enligt en särskild fördelningsmodell, som är baserad på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet. Medlen utbetalas av försäk-

• Sida 21
•  Original

ringskassan först när kassan och huvudmannen träffat en lokal överens- kommelse om medlens användning. Fördelningen av ersättningen mellan huvudmännen framgår av bilaga l:3.

c) För finansiering av Handikappinstitutets verksamhet lämnas ersätt— ning med 49 milj.kr. enligt en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Ersättningen utbetalas av riksförsäkringsverket.

d) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser utges ersättning med sammanlagt högst 23 milj.kr. Ersättningen fördelas mellan huvudmännen och utges dels med 300 000 kr. per huvudman, dels med 1,80 kr. per invånare. Den lämnas efter särskild rekvisition av riksförsäkringverket under förut- sättning att sjukvårdshuvudmannen träffat av socialstyrelsen godkända vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare.

e) För åtgärder hos sj ukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad iryformationsförsörjning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för nationella register för produktkontroll samt för att fortsätta arbetet med att öka tillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och sjukvården utges ersättning med sammanlagt högst 20 milj.kr. Det förut- sätts att Landstingsförbundet samarbetar i dessa frågor med socialsty- relsen. Landstingförbundet lämnar förslag till fördelning av medlen till riksförsäkringsverket för beslut om fördelning och utbetalning av ersätt- ningen.

0 För inrättande av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen lämnas ersättning med högst 5 milj.kr. Socialstyrelsen och Landstings- förbundet lämnar — för den del som omfattar hälso- och sjukvården — en gemensamt upprättad plan över denna verksamhet vid centrumet till riksförsäkringsverket för utbetalning av ersättningen.

g) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst— göringavkiropraktorer enligt socialstyrelsens anvisningar utges ersättning med sammanlagt högst 1 milj.kr. Ersättning lämnas med högst 90 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillställer riksförsäkringsverket ett underlag för utbe- talning av ersättningen. '

h) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges ersättning med sammanlagt högst 1,25 milj.kr. I varje enskilt fall lämnas ersättning för hälften av den vårdkostnad som uppkommer sedan sjuk- vårdshuvudmannens ansvar för kostnaden upphört efter ett halvt år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillstäl- ler riksförsäkringsverket ett underlag för den årsvisa utbetalningen av ersättningen.

i) För anordnandeav institutioner för HIV—smittade som omhändertas -

för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt högst 5,25 milj.kr. Ersättning utges därvid med högst 525 000 kr. per plats och år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillställer riksförsäkringsverket ett underlag för utbetalning av ersätt- ningen.

• Sida 22
•  Original

Den totala ekonomiska omfattningen av överenskommelsen om ersätt- ning till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1992, fram- går av följande sammanställning.

Ändamål Totalbelopp milj.kr. 1. Allmän sjukvårdsersättning 11 706,5 Särskild ersättning för rehabili- terings- och behandlingsinsatser 485 3. Ersättning till Handikappinstitutet 49 4. Särskild ersättning för psykotera- peutisk verksamhet 23 5. Särskild ersättning för informations- försörjning och produktkontroll 20 6. Särskild ersättning till epidemio- logiskt centrum 5 7. Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer - 1 8. Särskild ersättning för vissa patient- överföringar 1 ,25 9. Särskild ersättning för rikssjukvård för HIV—smittade 5,25 12 296,00

Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1991 att det totala ersättningsbeloppet från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen minskar med 2 966 milj.kr. Om man bortser från reduceringen av ersätt- ningen på 3 066 milj.kr. till följd av äldrereformen, ökar emellertid ersättningsbeloppet med 100 milj.kr. under år 1992. Härutöver får sjuk- vårdshuvudmännen genom överenskommelsen behålla ersättningsbeloppet på ca 200 milj .kr. avseende sjukhusvårdsavdragen för sjukpenningförsäk- rade samt laglig rätt att ta ut dessa avgifter med ett i princip lika stort totalbelopp. Detta innebär i praktiken ett bruttotillskott på ytterligare ca 200 milj.kr.

Ersättningama skall i likhet med tidigare år till större delen utges från den allmänna sjukförsäkringen. För sjukförsäkringens finansiering lämnas också ett särskilt statsbidrag. l årets budgetproposition (prop. 1990/91: 100, bil.7) har för budgetåret 1991/92 under punkt E 15. Bidrag till allmän sjukvård m.m. tagits upp ett förslagsanslag på 4 512 682 000 kr. I awaktan på de nu slutförda överläggningarna med företrädare för sj ukvårdshuvudmännen har förutsatts att från det särskilda statsbidraget skall utges bidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen med oförändrat belopp 4 300 milj.kr. för år 1992. Utbetalning från

• Sida 23
•  Original

nämnda anslag följer de allmänna utbetalningsregler som gäller för den PrOp. 1991/92:19 allmänna sj ukvårdsersättningen, vilket innebär att sjukvårdshuvudmännen får ersättningen månadsvis i efterskott.

5. Avgiftssystemet för sjukhusvård

5.1. Ändrad administration för debitering och uppbörd av avgifter

Mitt förslag: Den 1 januari 1992 överförs administrationen av- av- gifterna för sjukhusvård för försäkrade som uppbär sjukpenning, föräldrapenning eller smittbärarpenning från försäkringskassoma till

sjukvårdshuvudmännen. Avgifterna för sjukhusvård för den som uppbär sjuklön eller rehabiliteringspenning enligt de nya lagregler som träder i kraft den 1 januari 1992 skall också administreras av sjukvårdshuvudmännen.

Skälen för mitt förslag: Vid sjukhusvård tillämpas för närvarande den ordningen att försäkringskassan tar ut en avgift av patienten för varje vårddag på sjukhus. Beroende på om patienten är förvärvsarbetande eller ålders— eller förtidspensionär sker detta genom att ett avdrag beräknas och görs på sjukpenning eller på utgående pensionsförmåner från den allmänna försäkringen före skatt. Denna avgift, som är högst 70 kr. resp. 65 kr. per vårddag, motsvarar i huvudsak kostnader för kost och logi under sjukhusvistelsen.

Dessa avdrag beräknas bl.a. på grundval av uppgifter om patienternas in- och utskrivningsdagar som sjukvårdshuvudmännen inrapporterar till försäkringskassoma. Det är således kassorna som svarar för uppbörden av dessa avgifter. Medel motsvarande summan av sjukpenningavdragen för sjukhusvård ingår i den allmänna sjukvårdsersättning som utges till sjukvårdshuvudmännen.

Genom beslut av riksdagen (prop. 1990/91 : 181 , SfU 18, rskr.372) kom- mer den 1 januari 1992 en arbetsgivarperiod på 14 dagar att införas inom sjukförsäkringen. Arbetsgivarna kommer att under denna period svara för utbetalning av sjuklön till sina anställda vid deras sjukfrånvaro. Det innebär att förutsättningar inte föreligger för försäkringskassan att under arbetsgivarperioden ta ut avgifter för sjukhusvård genom avdrag på Sjukpenningen.

Till följd härav har fråga uppkommit om det är möjligt att föra över administrationen för debitering och upphörd av dessa sjukhusvårdsavgifter från försäkringskassoma till sjukvårdshuvudmännen. Det är med stor tillfredsställelse som jag nu konstaterar att en överenskommelse har kunnat nås om en modell för en sådan förändring som jag kan ansluta mig till. Den innebär att administrationen inte bara omfattar avgifter för

• Sida 24
•  Original

tid under vilken sjuklön skall utbetalas, utan även avgifter när sjuk- penning. föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarpenning utges. Jag vill i samband härmed också framhålla att det är naturligt att den som svarar för sjukvården debiterar och uppbär avgifter till följd av denna. Så sker ju också i fråga om avgifterna för den öppna hälso- och sjukvården. Trots att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 övertar denna administrativa uppgift från försäkringskassoma måste huvudmän- nen i vissa fall kunna inhämta uppgifter från försäkringskassoma för att korrekta avgifter skall kunna debiteras. Jag förutsätter att detta infor- mationsbehov kommer att tillgodoses på ett smidigt sätt.

Enligt överenskommelsen skall sjukvårdshuvudmännen inte erhålla sär- skild kompensation för de administrativa merkostnader som kan upp- komma till följd av detta nya åtagande. För försäkringskassomas vid- kommande uppkommer genom denna förändring en mindre administrativ besparing. '

När det gäller frågan om en motsvarande överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgiftema för ålders- och förtidspensionärer i landstings- kommunal vård har parterna enligt överenskommelsen varit ense om att denna skall tas upp i de överläggningar som skall avse ersättningar från sjukförsäkringen för tiden efter år 1992. Som jag framhållit i det föregå- ende är det naturligt att den som svarar för sjukvården debiterar och uppbär avgifter för denna. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommunerna fr.o.m år 1992 övertar ansvaret för betydande delar av hälso- och sjukvården för de äldre, vilket innebär att även kommunerna kommer att inrapportera nämnda uppgifter till försäkringskassan. Frågan om en ev. ansvarsförändring vad gäller den återstående administrationen av sjukhusvårdsav gifterna kommer således att beröra även kommunerna.

Vad jag nu redovisat förutsätter att reglerna i AFL rörande avdrag på sjukpenning, föräldrapenning resp. rehabiliteringspenning i samband med sjukhusvård upphävs. [ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare liksom i vissa äldre för- fattningar, nämligen lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och militärersättningslagen (1950z261), finns hänvisningar till de nämnda reglerna i AFL. Dessa hänvisningar skall följaktligen utgå. Den som driver en sjukvårdsinrättning skall fortsättningsvis till försäkringskassan lämna in- och utskrivningsuppgift endast angående patienter som har hel ålders- eller förtidspension. Detta föranleder ändring i 20 kap. 8 & andra stycket AFL. Vidare skall göras redaktionella ändringar i 3 kap. 4a & och 20 kap. 8 & tredje stycket resp. 3 kap. 15 å andra stycket AFL, som gäller avdrag på sjukpenning i samband med vistelse vid vissa sjukhem och andra vårdinrättningar som övertagits av en kommun resp. i samband med viss vård enligt socialtjänstlagen (1980:620).

5.2. Följdändringar i avgiftssystemet

Mot bakgrund av den avsedda ändringen av administrationen av sjukhus- vårdsavgiften har parterna i överenskommelsen förordat ett avgiftssystem

• Sida 25
•  Original

som i princip innebär att sjukvårdshuvudmännen under år 1992 får ta ut en högsta avgift på 70 kr. per vårddag och att det blir sjukvårdshuvud- maimen som beslutar om ev. regler för nedsättning av sjukhusvårdsav- giftens storlek. Det nya avgiftssystemet förutsätts enligt överenskommel- sen komma att gälla för alla försäkrade, oavsett om de uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarpen- ning. Av bl.a. administrativa skäl är det inte motiverat att ha olika av- giftssystem för sjukpenningförsäkrade. Det nya systemet ger sj ukvårdshu- vudmännen möjlighet att besluta om lägre avgift än 70 kr. per vårddag. Särskild hänsyn bör därvid tas till de grupper av sjukförsäkrade som i dag inte uppbär någon sjukpenning eller har låg sjukpenning och därmed inte betalar någon avgift eller en låg avgift för sjukhusvård. Detta gäller bl.a. barn och hemmamakeförsäkrade.

Jag vill erinra om att omläggningen av administrationen av sjukhus- vårdsavgiftema innebär att de beslut som sjukvårdshuvudmännen fattar i fråga om sjukhusvårdsavgift inte kommer att kunna överklagas enligt socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

5. lag om ändring i lagen (1991:1043) om ändring i lagen (1990:1469) om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

6. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

7 Hemställan '

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före— slår riksdagen att ]. anta lagförslagen. Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att 2. ta del av vad jag har anfört om ersättningarna från sjukförsäk- ringen till sjukvårdshuvudmännen och därmed sammanhängande frågor.

• Sida 26
•  Original

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 27
•  Original