Prop. 1993/94:215
Handlingsplan mot buller
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Olof Johansson (Miljö— och naturresursdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas en samlad handlingsplan mot buller. Denna syftar till att kraftigt begränsa bullerstömingama i samhället så att ljudnivåema sänks och färre människor utsätts för buller.
Buller i arbetsmiljön, boendemiljön och fritidsmiljön behandlas. Vidare behandlas särskilt transportsektoms bullerproblem, externt industribuller och buller från byggarbetsplatser och vindkraftverk, buller från produkter samt buller i det militära försvaret.
I propositionen föreslås en handlingsplan med såväl de övergripande mål som bör gälla för arbetet med att begränsa bullerstömingarna som de åtgärder som regeringen avser att vidta inom olika områden.
Myndigheternas insatser inom bullerområdet behöver samordnas för att handlingsplanen skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Regeringen avser därför att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag att samordna här aktuella program för åtgärder som rör den yttre miljön.
Tratikbullrd bör minskas kraftigt. Regeringen avser därför att uppdra åt — Vägverket att tillsammans med berörda myndigheter och
Kommunförbundet utarbeta ett program med syfte att minska stömingama från vägtrafiken; programmet skall leda till att vägtrafikbullret minskas till godtagbara nivåer genom fysiska skyddsåtgärder, — Vägverket att utarbeta ett förslag till forskningsprogram för minskat buller från fordon, däck och vägbanor, — Statens naturvårdsverk att i samarbete med Banverket föreslå riktlinjer för minskade bullerstörningar från jämvägstraliken och spärvägama,
— Banverket att i samarbete med Statens naturvårdsverk utreda möjligheterna att inom ramen för banavgiftema finansiera åtgärder mot buller och — Berörda myndigheter att analysera skärpningar av Hygbullernivånormer, berälmingsmodeller för Hygbuller, samt behov av åtgärder, kostnader och tidplan för genomförande.
Uppdragen inom tralikområdet skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995. ' .
De som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter skall inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljudnivåer. Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Statens naturvårdsverk utreda huruvida höga ljudnivåer vid konserter, på diskotek och i liknande sammanhang leder till hörselskador eller andra hälsoproblem.
För att begränsa stömingama från militärt skottbuller avser regeringen att ge Försvarsmakten i uppdrag att i samarbete med Fortifikationsförvaltningen (Fortifikationsverket) och Statens naturvårdsverk utarbeta nya riktlinjer för skottbuller från artilleri och andra tunga vapen.
Det finns behov av en ökad satsning på forskning inom bullerområdet. Regeringen avser därför att ge Teknikvetenskapliga forskningsrådet i uppdrag att i samarbete med Arbetsmiljöfonden, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Närings- och teknikutvecklingsverket och Statens råd för byggnadsforskning utvärdera den tekniska bullerforskningen och föreslå var tyngdpunkten i satsningarna bör ligga. Vidare bör Arbetsmiljöfonden få till uppgift att i samarbete med bl.a. Statens naturvårdsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstimtet, Socialstyrelsen och Medicinska forskningsrådet utvärdera den medicinska effektforslmingen. De två sistnämnda uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Innehållsförteckning Prop. 1993/94:215
1 Förslag till riksdagsbeslut ...................... 5 2 Ärendet och dess beredning .................... 5 3 Bakgrund ................................ 5 3.1 Bullerkällor .......................... 6 3.2 Hälsorisker och andra effekter ....... ' ........ 6 313 Bullerbegränsning inom EU ................ 7 3.4 Åtgärder mot buller i ljällområden och skärgårdar m.m. enligt regeringens skrivelse 1993/94zl75 ..... 8 4 Handlingsplan mot buller ...................... 9 4.1 Handlingsplanens mål och inriktning ........... 9 4.2 Genomförande ............ ' ............ 11 S Fysisk planering förebygger buller ................. 12 6 Miljökonsekvensbeskrivningar ................... 14 7 Miljökvalitetsnormer och skyddsavstånd ............. 14 8 Transportsektoms bullerproblem .................. 16 8.1 Vägtrafikbuller ........................ 17 8.2 Tågbuller m.m. ........................ 21 8.3 Flygbuller ........................... 23 9 Buller från industrier m.m. ..................... 26 9.1 Externt industribuller .................... 26 9.2 Buller från byggarbetsplatser och anläggningar ..... 27 9.3 Buller från vindkraftverk .................. 28 10 Buller i arbetsmiljön ......................... 28 11 Buller från konsument- och byggprodukter ........... 31 12 Buller i boendemiljön, bostäder m.m. .............. 33 12.1 Utgångspunkter ........................ 33 12.2 Ljudklassning av bostäder ................. 34 12.3 Buller från ventilationssystem m.m. ........... 35 13 Buller i vissa fritidsmiljöer . . . . . . . . . . . ." ....... 37 14 Buller i det militära försvaret .................... 39 _ _ ___
15 Forskning och utbildning ...................... 42
Bilaga 1 Förklaring av vissa benämningar inom bullerområdet Prop. 1993/94z215 Bilaga 2 Utdrag ur sammanfattningen i betänkandet (SOU 1993:65) Handlingsplan mot buller Bilaga 3 Sammanfattning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1993:65) Handlingsplan mot buller Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 24 mars 1994
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om mål för och inriktning på handlingsplanen mot buller (avsnitt 4.1)
Hänvisningar till S1
2. Ärendet och dess beredning
Riksdagen ut1alade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen (bet. 1990/91:10U17, rskr. 1990/91:27). Året därpå förnyade riksdagen sitt uttalande och påtalade särskilt mot bakgrund av det problem som buller utgör, vikten av att ett samlat åtgärdsprogram mot buller tas fram (bet. l990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338).
Med stöd av regeringens bemyndigande utsåg chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, en särskild utredare för att utarbeta ett förslag till en samlad handlingsplan mot buller (dir. 1992z20). Utredningen för en handlingsplan mot buller överlämnade i juli 1993 betänkandet Hand- lingsplan mot buller (SOU 1993:65). Utredningen presenterar en bred analys av bullerproblemen i samhället och förslag till ett åtgärds- program. Buller i såväl arbetsmiljön och boendemiljön som fritidsmiljön behandlas. Vidare behandlas särskilt äansportsektoms bullerproblem, externt industribuller m.m., buller från vissa produkter samt buller i det militära försvaret. Utredningens sammanfattning av betänkandet änns i bilaga 2. (I bilaga ] förklaras kortfattat de benämningar inom buller— området som används i propositionen.)
' Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- sema och en sammanfattning av remissyttrandena änns i bilaga 3 .
Regeringen har den 24 februari 1994 i skrivelse till riksdagen (1993/941175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. lämnat en redogörelse för överväganden om bullerbegränsande åtgärder avseende motordrivna fritidsaktiviteter i värdefulla natur- och rekreationsområden. Buller från snöskotrar, motorbåtar, flygplan och helikoptrar behandlas. En kortfattad sammanfattning av regeringens överväganden i skrivelsen återges i denna proposition.
Vidare kan nämnas att statsmakterna tidigare har reglerat använd- ningen av vattenskotrar (prop. 1992/93z97, bet. 1992/93:JoU7, rskr. l992/93:180 och vattenskoterförordningen (1993:1053).
3. Bakgrund
Buller är allerstädes närvarande och är ett av våra mest framträdande miljöproblem. I flera sociologiska undersökningar från olika länder rankas buller av de berörda högst bland störande miljöfaktorer både i
arbets- och boendemiljö. Bullret ökar också i samhället genom bl.a. intensivare traäk, ökad ventilation, bullrande arbetsredskap och ökad användning av eldrivna verktyg, musikanläggningar med förstärkt ljud och av hushållsmaskiner.
3.1. Bullerkällor
Den vanligaste bullerkällan i våra boendemiljöer är vägtrafik. Buller från flyg och tåg berör ett förhållandevis mindre antal personer liksom det externa bullret från industriell verksamhet. Även buller från olika motordrivna redskap, hushållsmaskiner, fläktar och ventilationssystem i bostaden liksom från grannens olika aktiviteter, såsom t.ex. musice- rande, kan ge upphov till störning på olika sätt. I fritidsmiljön kan motorbåtar och andra motorfordon störa den naturmiljö vi sökt oss till för att koppla av och njuta i. För många människor som är verksamma inom industrin är buller fortfarande ett vanligt arbetsmiljöproblem. Också på många andra arbetsplatser är buller ofta en besvärande faktor; i storkök och diskrum, skollokaler, kontor, motorfordonshytter etc.
Det bör också noteras att buller emellanåt alstras genom att männi- skor beter sig på ett oväntat sätt.
3.2. Hälsorisker och andra effekter
Buller definieras som inte önskvärt ljud. Emellertid upplever vi ljud olika bl.a. beroende på situationen. Ett ljud som en person tycker om att lyssna på kan samtidigt vara starkt störande för en annan person. Bullret påverkar oss vidare på olika sätt beroende på "typ av buller, vilken styrka och vilka frekvenser det har, hur det varierar över tiden och vid vilken tid på dygnet som vi utsätts för det. Enligt utredningen upplevs exempelvis vägtraäkbuller vara mer störande än tågbuller vid samma medelljudnivå. Vilka typer av aktiviteter som störs skiljer sig också mellan olika typer av buller. Vägtraäkbuller anges vara mest störande för sömnen medan tågbuller och äygbuller framför allt stör samtal.
Kraftigt buller kan helt eller delvis förstöra hörselorganet och ge en bestående hörselskada. Buller kan dessutom störa vår sömn och negativt påverka vårt dagliga liv vid väsentligt lägre nivåer än de vid vilka det finns risk för hörselskada.
Långvarig exponering för buller vid viss nivå liksom exponering för kraftiga impulsljud kan leda till bestående hörselnedsätming och öronsus (tinnitus) som inte går att bota. Risken för hörselskada ökar med ljud- styrkan och den tid man vistas i bullret, men risken beror också på ljudets karaktär. Känsligheten för buller är dessutom i hög grad indivi- duell. Hörselnedsättning kan i någon mån kompenseras av hörapparat och tekniska hjälpmedel. Det är däremot betydligt svårare att dämpa
öronsus som ofta medför svårt lidande för många hörselskadade. Hörselnedsättningen leder till kommunikationssvårigheter vilka i sin tur kan leda till isolering och ibland till depression.
Hörselskador är alltjämt vanliga i arbetslivet och varje år tillkommer ett stort antal bullerskadade personer som är berättigade till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Utredningen för en handlingsplan mot buller anger att arbetsplatsbullrets medelnivå bör understiga 75 dBA (decibel A, se bilaga 1) för att det skall vara praktiskt taget riskfritt för hörseln. Gränsen för att riskera hörselskada av irnpulsljud anges vara 140 dBC (decibel C, se bilaga 1).
Kraven på en god miljö avseende bullemivå varierar beroende på var vi beänner oss. Buller kan försämra arbetseä'ektiviteten och trivseln genom att hindra eller försvåra samtal, störa vår sömn eller avkoppling. Det kan också vara en olycksfallsrisk genom att varningssignaler inte uppfattas. I avsnitt 8 t.o.m.l4 redogörs närmare för vad som kan anses vara högsta acceptabla bullernivåer i olika miljöer. Här kan emellertid nämnas att det är svårt att föra ett telefonsamtal då omgivningsbullret överskrider ca 70 dBA. För att samtal skall kunna föras på kort avstånd bör ljudnivån i en arbetslokal vara högst 65-70 dBA. I utredningen anges dock att 30-40 dBA är den högsta bullernivån som kan anses vara acceptabel på många arbetsplatser såsom t.ex. på kontor. Utredningen framhåller vidare att bakgnindsbuller i undervisningslokaler inte bör överstiga 25-30 dBA för att det skall anses vara en god miljö att under- visa i genom att tala.
I bostäder borde bullrets dygnsmedelrtivå inte överstiga 30 dBA för att skydda människor för olika typer av störningar av buller framför allt under insomning och sömn. Det är dock i många fall inte möjligt att komma ner i dessa nivåer varför strävan bör vara att alla bostäder skall ha åtminstone en tyst sida.
Utredningen bedömer att en god yttre miljö i tätort innebär att medel- ljudnivån understiger 40-45 dBA medan 55 dBA får karaktäriseras som en godtagbar nivå.
Antalet människor som utsätts för bullerstörningar i sina bostäder motsvarande en medelnivå utomhus över 55 dBA från de olika traäk- slagen, uppskattas till 2 miljoner varav ca 1,6 miljoner störs av väg- traäkbuller.
I sammanhanget bör nämnas att stömingama som orsakas av låg- frekvent buller bör uppmärksammas särskilt och att det är motiverat med strängare riktvärden för buller med lågfrekvent inslag.
Hänvisningar till S3-2
3.3. Bullerbegränsning inom EU
EG—kommissionen har beslutat att under år 1994 lägga fram ett förslag till handlingsplan mot buller. Syftet med handlingsplanen är att ange övergripande mål för bullerbegränsning medan man överlåter till de enskilda medlemsländerna att vidta åtgärder för att nå dessa mål.
De EG-direktiv som hittills reglerar buller avser i huvudsak bekämp— Prop. 1993/942215 ning av buller vid källan och harmonisering av krav för olika enskilda produkter. År 1986 antogs ett direktiv om skydd för arbetstagare mot bl.a. buller (86/188/EEG). Genom direktivet om buller från motorfor- don (92/97/EEG) har EG skärpt kraven på buller från bilar som ett första led i att minska vägtraäkbullret. Bestämmelserna i direktivet skall träda i kraft den 1 oktober 1996. I EG:s femte miljöhandlingsprogram som omfattar perioden 1993-2000 föreslås att åtgärder vidtas för att minska bullret i tätortsmiljöerna vilket i EG:s grönbok om miljön i tätort (EUR 12902 EN) anges vara ett av de största miljöproblemen i tätorterna. Vidare har kommissionen aviserat ett förslag till direktiv för gränsvärden för buller kring flygplatser.
3.4. Åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. enligt regeringens skrivelse 1993/94zl75
Regeringen har i skrivelse (1993/941175) till riksdagen den 24 februari 1994 lämnat en redogörelse för regeringens överväganden om bullerbe- gränsande åtgärder i värdefulla natur- och rekreationsområden med anledning av förslag i betänkandet Naturupplevelser utan buller - en kvalitet att värna (SOU 1993:51). Bullret från olika motordrivna fritids- aktiviteter, såsom traäk med snöskotrar, motorbåtar och flyg, i värde— fulla natur- och rekreationsområden bör minska. En rad åtgärder avi- seras för att minska bullerstömingama. Det gäller bullerdämpande åtgärder vid källan samt begränsningar av eller förbud mot motordrivna fritidsaktiviteter i sådana områden.
Beträffande fjällområdena avser regeringen att lämna särskilda upp- drag till berörda länsstyrelser om att göra en översyn av områden i fjällen med begränsningar för traäk med snöskotrar m.m. och flyg. I skrivelsen anges vidare att bulleravgivningen från snöskotrar och andra terrängskotrar bör minskas. Skärpta bullemonner för terrängskotrar avses därför utarbetas av Vägverket efter samarbete med ansvariga myndigheter i Norge och Finland. För att påskynda en utveckling av tystare och mer miljöanpassade fordon avser regeringen att låta utreda ett system för miljöklassning av snöskotrar avseende såväl buller som andra miljöstörningar. Luftfartsverket kommer dessutom att se över vissa regler för helikoptertrafrken.
I skrivelsen framhålls också att bullret från motorbåtsn'afrken bör minska. Länsstyrelsema förutsätts se över var hastighetsbegränsningar eller förbud mot motorbåtstraäk kan behöva införas för att minska bullerstömingama från båttraäken. Statens naturvårdsverk avses få i uppdrag att följa upp länsstyrelsernas behandling av bullerfrågorna. Regeringen anser vidare att bulleravgivningen från motorbåtar bör minskas. En internationell standard bör utvecklas när det gäller miljö- prestanda hos båtmotorer. Regeringen avser att låta utreda förutsätt- ningama för ett system för miljöklassning av båtmotorer avseende såväl buller som andra miljöstörningar.
I skrivelsen aviseras dessutom att Boverket kommer att få i uppdrag Prop. 1993/942215 att utarbeta råd och goda exempel för bullerfrågontas behandling i den kommunala översiktsplaneringen i syfte att minska bullret i natur- och rekreationsområden.
4. Handlingsplan mot buller
Regeringens förslag: En handlingsplan mot buller läggs fast.
4.1. Handlingsplanens mål och inriktning
Bullerstörningarna i samhället skall begränsas kraftigt såväl avseende ljudnivåemas höjd som avseende antalet människor som utsätts för buHen
'Ii'afik Traäkbullret bör minskas kraftigt.
Vägtraäk
Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av vägtraäkleder bör åtgärder vidtas för att begränsa bullernivån i bostgdsmiljöer utomhus så att den inte överskrider 55 dBA vid fasad ellef, om sådana åtgärder inte är rimliga, så att inomhusnivåema inte överstiger 30 dBA.
För befintliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens natur- vårdsverk, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett program för hur man genom fysiska skyddsåtgärder kan minska vägtraäkbullret. Det är önskvärt att buller i beäntliga bostadsmiljöer överstigande 65 dBA vid fasader utomhus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål för åtgärder. Programmet bör belysa vilka kostnader detta skulle medföra. Vidare bör åtgärderna prioriteras så att de mest kostnadseffektiva ät- gärdema kan vidtas först. En tidsplan för genomförandet skall redovisas i programmet.
Forskning bör understödjas och ökas vad avser utveckling av möjlig- heterna att ytterligare reducera bullret från fordon, däck och vägbanor.
Tågtrafik
Riktvärden för buller bör läggas fast och Statens naturvårdsverk bör därför ges i uppdrag att i samarbete med Banverket föreslå sådana för regeringen.
Flygtraäk
Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att analysera en skärpning av flygbullernivånormen (FBN-normen) för planering av nya flygplatser och nya bostadsområden samt i vissa fall en skärpning för beäntlig bebyggelse. Analysen bör även som komplement innefatta en maxirnal- bullernivå vid 70 dBA. Likaså bör beräkningsmodellema för äygbuller analyseras. Uppdraget bör även omfatta att i samarbete med berörda kommuner analysera behovet av åtgärder, kostnader samt tidplan för genomförande.
Externt industribuller Miljöstörningar av externt industribuller bör minskas genom åtgärder i industrin och genom utveckling av Naturvårdsverkets råd och riktlinjer. Samhällsplaneringen utformas med hänsyn till bullerstörningar bl.a. genom bullerskyddszoner.
Byggarbetsplatser Miljöstörningar från byggarbetsplatser bör minskas i första hand genom tystare maskiner och metoder.
Arbetsmiljö
Arbetet med att minska bullerexponeringen i arbetslivet bör fortsätta med utgångspunkt från vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen och möjligheterna att begränsa exponeringen.
Konsumentvaror Frågan om godtagbara bullernivåer för konsumenterna bör i första hand lösas inom det europeiska standardiseringsarbetet. Konsumentvaror får inte utformas så att de alstrar hörselskadligt buller. Detta är specith viktigt vad gäller leksaker.
Bostadsmiljön
Enligt nya allmänna råd om ljudnivå i nybyggda bostäder på grund av vägtraäk bör dygnsmedelrtivån inte överstiga 30 dBA. System för att ljudklassa bostäder vid ny- och ombyggnad bör införas på frivillig väg.
Vissa fritidsmiljöer
De som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter skall inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljud- nivåer.
Militära försvaret Försvarsmakten bör fortsätta att genomföra sin miljöpolicy bl.a. av— seende insatser för att minska äygbuller och skottbuller.
Utförligare beskrivningar av åtgärder inom de olika områden beskrivs i avsnitten 8 t.o.m 15.
Hänvisningar till S4-1
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 1
4.2. Genomförande
Regeringens bedömning: Myndigheternas insatser inom buller- området bör samordnas för att den föreslagna handlingsplanen mot buller skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Statens naturvårdsverk bör få i uppdrag att samordna här aktuella program för åtgärder som rör den yttre miljön.
På kommunnivån bör arbetet med att begränsa buller t.ex. kun- na ingå som en del i utvecklingen och genomförandet av lokala Agenda 21, dvs. lokala handlingsprogram för en hållbar utveck- ling inför nästa århundrade. Länsstyrelsernas arbete med regionala miljöstrategier (STRAM) och regionala tiaäk- och miljöanalyser bör utgöra ett viktigt stöd för detta.
Utredningens förslag: En särskild bullerkommission bör inrättas för att ta det samlade ansvaret för att få till stånd en anpassning till en bullerfriare miljö och för att se till att bullerbekämpningsarbetet fort- skrider i enlighet med förslagen i handlingsplanen. Dess arbete bör bedrivas nära regeringen. '
Remissinstanserna: Var femte remissinstans är övervägande positiv till förslaget om en bullerkommission. Många anser att ett alternativ till en bullerkommission är att ge Statens naturvårdsverk eller Folkhälso- institutet ett liknande sektorsansvar som kommissionen skulle få. Det är ungefär lika många som är negativa till förslaget som de som är positi- va. Statskontoret och Previa Rikshälsan anser att förslaget inte är till- räckligt underbyggt. Även bland dem som avstyrker nämns som altema- tiv att i stället ge — i första hand — Naturvårdsverket den roll som bullerkommissionen skulle få enligt förslaget. Naturvårdsverket anser att en speciell bullerkommission inte behövs utan att dess tilltänkta uppgifter kan klaras genom en tydligare ansvarfördelning och samord- ning mellan berörda myndigheter där Naturvårdsverket ansvarar för den yttre miljön.
Skälen för regeringens bedöming: Den handlingsplan mot buller som presenteras här berör stora delar av vårt samhälle och spänner över många olika samhällssektorer. Den omfattar åtgärder mot buller inom såväl arbetsmiljön, som boendemiljön och vissa fritidsmiljöer. Vidare behandlas särskilt transportsektoms bullerproblem, externt industribuller m.m., buller från produkter samt buller i det militära försvaret. Åt- gärder behöver också genomföras på såväl central som regional och lokal nivå.
Detta ställer krav på berörda myndigheter avseende en genomtänkt arbetsfördelning, samarbete och samordning vid både genomförande och uppföljning. Samordning behövs t.ex. för att ta fram underlag för rege- ringens eller andra myndigheters föreskrifter inom bullerområdet. Detta gäller bl.a. för de miljökvalitetsnomrer och riktlinjer för miljökvalitet som kan bli aktuella (se avsnitt 7). Ett annat viktigt område inom vilket det änns ett stort behov av ytterligare samordning är att följa och
initiera forskning om buller. Det kan vidare ännas skäl att samordna uppföljningen av den internationella utvecklingen avseende buller— begränsning. Det behövs för att få en högre grad av överensstämmelse mellan nationell och internationell syn på vad som kan anses vara acceptabla bullernivåer i olika sammanhang samt på vilka åtgärder som bör vidtas.
Regeringen bedömer att det bör vara en uppgift för berörda myndig- heter att se till att handlingsplanen genomförs och följs upp. Myndig- heterna bör därvid beakta de krav som ställs avseende arbetsfördelning, samarbete och samordning. Någon särskild bullerkommission behöver därför inte inrättas. Statens naturvårdsverks ansvar för den yttre miljön bör dock tydliggöras och regeringen avser därför att ge Statens natur- vårdsverk i uppdrag att samordna här aktuella program för åtgärder som rör den yttre miljön.
-5 Fysisk planering förebygger buller
Regeringens bedömning: Den fysiska planeringen bör utnyttjas i ökad utsträckning för att åstadkomma en god ljudmiljö och ett mindre bullerstört samhälle. Det bör vara en uppgift för Boverket
och Statens naturvårdsverk att utveckla metoder och ge råd för detta arbete.
Utredningens bedömning: l betänkandet konstateras att kommuner- nas fysiska planering enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, kan medverka till en god miljökvalitet i bullerhänseende, t.ex. genom ut- formning av bostadsområden och lokalisering av såväl traäkanlägg- ningar som industriella verksamheter. Utredningen pekar emellertid på svårigheter att hantera bullerfrågoma i den fysiska planeringen, bl.a. i fråga om hur olika riktvärden skall tillämpas.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Statens naturvårdsverk och Svenska Kommunförbundet, instämmer i utredning- ens slutsatser om fysisk planering. Boverket anser att de redovisade svårigheterna i fråga om tillämpning av riktvärden m.m. i regel berör planer i och invid beäntlig bebyggelse. Verket framhåller att det star- kaste styr-medlet för att begränsa buller är en förutseende planering.
Skälen för regeringens bedömning: Erfarenhetema visar att fysisk planering i hög grad kan medverka till att såväl begränsa som förebygga bullerstörningar. Vid planering av bl.a. traäkleder, industriområden och bostadsområden är buller en av äera faktorer som man måste ta hänsyn till. Kommunen bör i sin fysiska planering aktivt verka för att begränsa bullerutbredningen, både i bebyggda områden och i områden som är opåverkade av exploatering. Åtgärder på planeringsstadiet är ofta betyd- ligt mer kostnadseffektiva än åtgärder som måste genomföras i efter- hand.
Även vid planering inom bebyggda områden kan alltså större hänsyn till bl.a. transportaspekter ge resultat i form av minskat buller. Det kan t.ex. gälla vid nylokalisering och omlokalisering av traäkalstrande verksamheter. Om lokaliseringen sker till lägen med goda möjligheter till kollektivtraäkförsörjning kan t.ex. biltraäkarbetet minskas. Införan- det av miljözoner kan vara ett sätt att minska biltraäkarbetet och på så vis påverka bullernivån.
Bulleraspektema bör således beaktas såväl i kommunernas fysiska planering enligt plan- och bygglagen som i planering och beslut enligt andra lagar som rör användningen av mark- och vattenområden och den byggda miljön. Översiktsplanen har här en viktig samordnande roll genom sin möjlighet att åskådliggöra hur samspelet mellan olika verk- samheter lan utvecklas på ett sätt som medverkar till minskat buller och som även i övrigt är lämpligt i ett långsiktigt perspektiv. Det är därför angeläget att bullerproblemen belyses i kommunernas översiktliga plane- ring och i åtgärdsprogram på miljöområdet. '
Genom bestämmelser i rättsverkande detaljplaner kan krav på buller- hänsyn i den byggda miljön föreskrivas, t.ex. genom utformning av bebyggelse och bullerskydd.
I den pågående översynen av plan- och bygglagen m.m. (M 1992:O3) skall enligt direktiven (dir. 19921104) möjligheterna att främja en ökad miljöhänsyn genom en förebyggande fysisk planering belysas. Utred- ningen framhåller i sitt andra delbetänkande Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36) just den kommunala översiktsplaneringens strategiska roll i här berörda hänseenden. Betänkandet remissbehandlas under våren 1994. Utöver de förändringar i lagstiftningen som kan komma att aktua- 'liseras vill regeringen i detta sammanhang betona vikten av en utveck- ling av metoder för att hantera bulleraspekter i den fysiska planeringen. Det bör därför ankomma på Boverket och Statens naturvårdsverk att stödja en sådan metodutveckling. För att åstadkomma en samordning av insatserna måste arbetssätt och metoder utvecklas på alla nivåer i sam- hällsplaneringen.
Ett genomtänkt program för ett miljöanpassat traäksystem i landets olika delar bör enligt regeringens mening vara en viktig utgångspunkt för det långsiktiga arbetet med förnyelse av traäkens infrastruktur. En viktig del i arbetet med programmet är den regionala traäk- och miljö- analys som alla länsstyrelser skall utarbeta på regeringens uppdrag. Länsstyrelserna i storstadslänen har regeringens uppdrag att analysera hur den planerade markanvändningen medverkar till att nå miljömålen inom bl.a. bullerområdet. Länsstyrelsernas och de centrala myndig- heternas arbete för att främja ett miljöanpassat transportsystem i landets olika delar bör vara ett viktigt stöd för kommunernas planeringsarbete.
Regeringen har i skrivelsen (1993/94:175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. framhållit att det är positivt om kommunerna på eget initiativ i sin översiktliga planering behandlar bullerfrågor i natur- och rekreationsområden. Boverket aviseras få i uppdrag att utarbeta råd och goda exempel för en sådan planering.
Hänvisningar till S4-2
6. Miljökonsekvensbeskrivningar
Regeringens bedömning: Miljökonsekvensbeskrivningar bör ges en utökad användning för att förstärka redovisningen av buller- frågoma inför ställningstagande även om det formellt sett inte är fråga om tillståndsbeslut. Det bör t.ex. redovisas på vilket sätt ett naturområde lan bli utsatt för bullerstöming vid nyetablering av olika verksamheter.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstansema tillstyrker i stort utredningens bedömning. '
Skälen för regeringens bedömning: Kravet på att en miljökonse- kvensbeskrivning skall ingå i en ansökan ställs i dag enligt de lagar som är knutna till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL och änns i dag i 5 kap. Bestämmelser med krav på miljökonse- kvensbeskrivningar har också införts i vattenlagen (19831291), mineral- lagen (1991145) samt i plan- och bygglagen (1987:10). Utanför detta område änns för närvarande krav på miljökonsekvensbeskrivningar i lagen om kommunal energiplanering (1977z439), lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (1977z244), strålskyddslagen (1988:220) och lagen om kämtekrtisk verksamhet (1984z3).
Utredningen förordar möjligheten att kräva miljökonsekvensbeskriv- ningar för vissa ställningstaganden, även om den verksamhet, hantering
eller åtgärd som är i fråga inte formth förutsätter tillståndsbeslut. Ett ' resonemang av motsvarande innebörd förs i Miljöskyddskommitténs huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Utredningen för en hand- lingsplan mot buller anser att detta bör öppna möjligheter att i en miljö— konsekvensbeskrivning också ange på vad sätt en orörd natur kan kom- ma att bli utsatt för bullerstöming vid nyetablering av olika verksam- heter.
I likhet med utredningen anser regeringen att en vidgad användning av miljökonsekvensbeskrivningar kan medverka till ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i samhället. Det är t.ex. av stor vikt att miljökonsekvensbeskrivningar används som ett sätt att i kommunal översiktsplanering liksom i regional planering beakta hälso- risker och andra effekter av icke önskvärt buller.
7. Miljökvalitetsnormer och skyddsavstånd
Miljökvalitetsnormer
Regeringens bedömning: Miljökvalitetsnormer bör kumra med— delas inom bullerområdet.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig om lämpligheten att införa miljökvalitetsnormer inom bullerområdet. Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen i Jämtlands län och Villaägamas riksförbund tillstyrker att miljökvalitetsnormer beträffande bullernivåer införs. Vägverket påpekar att införandet av miljökvalitetsnormer medför en skärpning juridiskt och att man noga måste pröva vilka värden som skall utgöra normer.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bereder för närva- rande ett förslag om införande av miljöka mot bakgrund av Miljö- skyddskommitténs slutbetänkande Miljöbalk (SOU 1993127). Ibetänlan- det föreslås att regler om miljökvalitetsnormer skall införas i miljöbal- ken. Regeringen, eller i särskilda fall den myndighet regeringen be- stämmer, skall i sådana normer kunna föreskriva vad som kan anses vara lägsta godtagbara miljökvalitet för mark, vatten, luft eller naturen i övrigt. Föreskrifterna får avse ett antal angivna parametrar. Bland dessa nämns nivåer för buller. Vad som kan anses vara godtagbar miljö- kvalitet föreslås bestämrnas enbart utifrån kunskaper om vad människan och naturen tål utan hänsyn till tekniska och ekonomiska förhållanden. Då ges klar information om miljöriskema och det skapas incitament för ett fortsatt kostnadseffektivt miljöförbättringsarbete. Teknisla och eko- nomisla förhållanden kan däremot ha betydelse för vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av miljökvalitetsnorrnen då dessa åtgärder bör vara så kostnadseffektiva som möjligt. Miljöskyddskommittén har fram— fört att det inom bullerområdet förefaller ännas särskilt stora förutsätt- ningar att införa miljökvalitetsnormer eller riktlinjer för miljökvalitet. För närvarande änns inga EG-direktiv avseende miljökvalitetsnormer för buller. Det har emellertid förutskickats att den handlingsplan mot buller som EG avser att lägga fram under år 1994 kommer att innehålla bl.a. sådana normer.
Skyddsavstånd
Kommunen kan, som nämnts i avsnitt 5, i en detaljplan eller områdes- bestämmelser enligt plan- och bygglagen, PBL, säkerställa att skyddsav- stånd kommer att ännas mellan en störande verksamhet och stömings— känslig bebyggelse. Det kan t.ex. ske genom skydds- och säkerhets- zoner inom marken för störningskällan men det är också möjligt att föreskriva olika begränsningar för markanvändningen utanför detta område. Planen eller områdesbestärnmelsema lan också ange att det skall ännas plantering, bullervall eller dylikt i området.
Vid tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen (1969z387) är det inte möjligt att föreskriva att skyddsavstånd mot bostäder och annan störningskänslig bebyggelse skall ännas utanför den mark som sökanden förfogar över.
Miljökvalitetsnormer enligt miljöbalksförslaget kan ange en högsta bullemivå inom ett område. Beslut om skyddsavstånd i enskilda fall kan
vara ett sätt att uppfylla en sådan norm. Däremot torde det inte vara Prop. 1993/94z215 lämpligt att normen i sig anger ett visst avstånd.
Hänvisningar till S7
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 4.2
8. Transportsektoms bullerproblem
Transporter av personer och gods har stor betydelse för vårt nuvarande samhälles funktion men påverkar också miljön.
Transportarbetet har hittills ökat i takt med samhällets utveckling och ökad ekonomisk tillväxt. De prognoser, nationella och internationella, som gjorts i olila sammanhang pekar på en fortsatt ökning av transporter inom i stort sett alla transportslag men framför allt inom vägtraäksektom.
De olika transportslagen ger upphov till negativa eä'ekter på miljön bl.a. genom att orsaka bullerstörningar, som drabbar boendet eller minskar möjligheten till ostörda naturupplevelser. Ett stort antal perso- ner, ca 2 miljoner, är utsatta för buller i sina bostäder motsvarande en medelnivå utomhus över 55 dBA från de olika transportslagen.
Det är med dagens teknik möjligt att vidta vissa åtgärder för att minska bullerstömingama från de olika traäkslagen. Åtgärder kan vidtas vid källan, mellan källan och mottagaren och vid mottagaren. Den mest effektiva åtgärden är som regel att minska bullret vid källan även om bullerproblemen aldrig kan undanröjas endast med åtgärder vid källan Vissa åtgärder är dessutom beroende av att internationella öve- renskommelser kan träffas.
Samhällsplaneringen har stor betydelse för att minska bullerstörningar. Åtgärder på planeringsstadiet är som nämnts ofta betydligt mer kost- nadSeffektiva än efterhandsåtgärder. Det gäller såväl stadsbygg- nadsåtgärder och byggnadskonstruktioner som bullerreducering vid källan. Strävan vid planering bör bl.a. vara att skydda områden där frihet från buller är ett värdefullt inslag i områdets karaktär.
Hänvisningar till S8
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 3.2
8.1. Vägtraäkbuller Prop. 1993/94:215
Regeringens bedömning: Vägtraäkbullret bör minskas kraftigt. Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av vägtraäkleder bör åtgär- der vidtas för att begränsa bullernivån i bostadsmiljöer utomhus så att den inte överskrider 55 dBA vid fasader eller, om sådana åtgärder inte är rimliga, så att inomhusnivåema inte överstiger 30 dBA.
För beäntliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens naturvårdsverk, Boverket och Kommunförbundet uarbea ett program för hur man genom fysisla skyddsåtgärder lan minska vägtraäkbullret. Det är önskvärt att buller i beäntliga bostads- miljöer överstigande 65 dBA vid fasader utomhus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål för åtgärder. Programmet bör belysa vilka kostnader deta skulle medföra. Vidare bör åtgärderna prio- riteras så att de mest kostnadseä'ektiva åtgärderna kan vidtas först. En tidplan för genomförandet skall redovisas i programmet.
De åtgärder som vidtas bör i samtliga fall vara kostnadseffekti- va. Huvudansvaret för åtgärderna åvilar väghållaren. Programmet kommer senare att ligga till grund för regeringens fortsatta ställ- ningstaganden i fråga om änansering och genomförande av åt- gärderna. -
Forskning och utveckling av möjlighetema att ytterligare reduce- ra bullret från fordon, däck och vägbanor bör understödjas. Väg- verket bör ges i uppdrag att uarbeta ett förslag till forsknings- program med deta syfte.
Uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995. För innevarande budgetår ges möjlighet till tillfälligt stöd inom ramen för ROT-insatser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår bl.a. ett bullersanerings- program för de närmaste 10 åren för åtgärder i beäntlig miljö för alla bostadsområden med bullernivå över 65 dBA.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans avstyrker förslaget till bullersaneringsprogram.
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
De svensla vägarna har olila huvudmän. Staten har ansvar för de allmänna vägarna, riksvägar och länsvägar med en längd av ca 100 000 km. Längs ca 22 % av dessa vägar änns bebyggelse som har en buller- nivå utanför fönster på mer än 55 dBA. Kommunema ansvarar för flertalet gator och vägar i tätorter, ca 36 000 km, och längs ca 78 % av dessa vägar änns det bebyggelse med bullernivå mer än 55 dBA. Därutöver änns ett enskilt vägnät omfattande ca 278 000 km innefatan- de i huvudsak mindre traäkerade vägar. 17
Vägverket som ansvarig myndighet för de statliga vägarna har i sin planering avsatt medel för direkt riktade bullerreducerande åtgärder. Det totala beloppet för dessa åtgärder uppgår till ca 500 miljoner kronor under den kommande tioårsperioden. Dessutom ntinslar bullerstöming- ar, främst i tätorter, genom den omläggning av vägar som sker inom ramen för investeringsprogramrnen. Störningarna lan däremot i viss mån öka utanför tätorterna.
Den största andelen av dem som är störda av buller över 55 dBA bor längs gator och vägar som hålls av kommunerna. Flera kommuner har redan upprättat bullersaneringsprogratn med olika ambitionsnivåer som dock till följd av bristen på medel inte alltid har kunnat genomföras som planerat.
Frågan om riktlinjer för Vägtraäkbuller behandlades av riksdagen våren 1981. Regeringen hade i proposition (prop. 1980/81:100 bil. 9) föreslagit riksdagen att godkänna vissa riktlinjer som redovisades i propositionen. De icke rättsligt bindande riktlinjer som föreslogs dela- des in i fyra olika fall. Det första fallet avsåg nyplanering av områden med bostäder och traäkleder, där gränsvärdena föreslogs till 55 dBA utomhus och 30 dBA inomhus. Det andra fallet avsåg ny- och väsentliga ombyggnader av enstala bostadsfastigheter intill beäntliga traäkleder. Kravet i deta fall var att bullernivån inte skulle överstiga 30-40 dBA inomhus. Fall tre avsåg ny- och väsentlig ombyggnad av trafikled i beäntlig bebyggelse. Förslaget i detta fall var att förhindra bullernivåer över 70 dBA utomhus och 40 dBA inomhus. Det fjärde och sista fallet avsåg oförändrade förhållanden i fråga om bebyggelse och traäkleder (beäntlig miljö). Av kostnadsskäl föreslogs inga riktvärden för deta fall.
För de fall som lan föranleda åtgärder av en väghållare, fall tre och fyra anförde traäkutskottet i sitt betänlande (TU 1980/81z23) att det med hänsyn till det ekonomiska läget inte för närvarande var möjligt att ange riktvärden för beäntlig miljö, fall fyra, men att deta inte uteslöt att sådana på längre sikt borde eftersträvas. Utskottet ansåg sig inte kunnna tillstyrka ett motionsyrkande om lägre riktvärden för ny- och väsentlig ombyggnad av traäkled i beäntlig bebyggelse än i proposi- tionen föreslagna 70 resp. 40 dBA.
Möjliga åtgärder
Vägtraäkbuller från fordon härrör i huvudsak från två sldlda bullerkäl- lor. Den ena är fordonens motor och kraftöverföring och den andra de ljud som uppkommer mellan däck och vägbana. I hastigheter över ca 40 km/tim dominerar bullret från däck och vägbana.
Fordonens tekniska utrustning regleras till stor del genom de interna- tionella överenskommelser som träffas inom ramen för ECE och genom EG-direktiv. Förändringar av kraven på fordon måste därför i många fall genomföras i ett internationellt samarbete. Det direktiv som senast tagits av EG ställer högre bullerkrav på fordonen än de som för när- varande gäller i Sverige. De nya kraven skall enligt direktivet gälla från
år 1996 och medför en ytterligare reducering av bullernivån med 3 Prop. 1993/94z215 dBA. Regeringen föreslår i ett annat sammanhang riksdagen att god- känna det s.k. tilläggspaket till EES-avtalet där bl.a. dessa regler ingår. Det innebär en skärpning av de svensla kraven på buller från fordon. För att nå ytterligare reella effekter bör andra åtgärder övervägas.
En ytterligare sänkning av buller från fordonen är bl.a. beroende av om nya däck/hjulkonstruktioner kan tas fram, om vägbeläggningar kan ges egenskaper som medför minslat buller och om fordonens högsta tillåtna hastigheter kan reduceras. Enligt vissa bedömare änns en poten- tial att på sikt genom bättre däck/hjulkonstruktioner och andra belägg- ningstyper åstadkomma en ansean reducering av bulleremissionen från fordonen. För att nå framgång i deta avseende krävs dock ytterligare forskning. Även metoderna för mätning av buller bör förbättras. En ökad satsning på forskning och utveckling inom dessa områden är där- för angelägen och bör understödjas. Samarbete med berörda privata intressenter bör också uppmuntras.
Redan i dag är det möjligt att påverla bulleretrtissionema genom val av vägbeläggning. Det är därför angeläget att väghållama, där det är kostnadseffektivt och Empligt med hänsyn till traäksäkerheten, väljer lågbullrande beläggningar.
Även om bullret på sikt lan reduceras vid källan kommer behov av andra åtgärder att ännas för de mest utsatta miljöerna. Det är därför angeläget att vidta bullerbegränsande åtgärder på dessa platser.
För beäntliga miljöer bör Vägverket, i samarbete med Statens natur- vårdsverk, Boverket och Kommunförbundet utarbeta ett program för hur man genom fysisla skyddsåtgärder kan minska vägtraäkbullret. Det är önskvärt att buller i beäntliga bostadsmiljöer överstigande 65 dBA vid fasader utomhus (frifältsnivå) i ett första skede blir föremål för åtgärder. Där åtgärder vidtas bör de 1 försa hand medföra att inomhus- nivåer som överstiger en ekvivalent ljudnivå av 30 dBA eller en maxi- malnivå (nivå som beräknas överskridas högst fem gånger per natt) av 45 dBA åtgärdas. Programmet bör belysa vilka kostnader detta skulle medföra. Vidare bör åtgärderna prioriteras så att de mest kostnadseffek- tiva åtgärdema lan vidtas först. En tidplan för genomförandet skall redovisas i programmet. Utredningen har överslagsmässigt beräknat den totala kostnaden för ett sådant åtgärdsprogram till 8 miljarder kronor.
Så långt möjligt bör utomhusbullret också åtgärdas med inriktning mot att vistelseytoma kring småhus får en acceptabel bullernivå. För lägenheter där sovrummen gränsar mot områden med låg ljudnivå bör en högre utomhusnivå kunna accepteras vid den mest utsatta fasaden. I Boverkets nya allmänna råd om (dygnsekvivalent) ljudnivå i bostäder på grund av vägtraäk anges att denna inte bör överstiga 30 dBA samt att maximal ljudnivå i bostäder nattetid förorsalad av vägtraäk inte bör överstiga 45 dBA mer än fem gånger per natt i utrymmen för sömn och vila.
Vid ny- eller väsentlig ombyggnad av traäkleder bör inriktningen vara att uppnå ekvivalenta bullernivåer vid fasad utomhus som inte överstiger 55 dBA. Där utomhusnivån inte kan reduceras till rimlig 19 kostnad bör inomhusnivån i stället reduceras så att den inte överstiger
30 dBA inomhus i delar av boningsutrymmena. Då åtgärder vidtas bör strävan även vara att begränsa maximalnivåer (nivåer som beräknas överskridas högst fem gånger per natt), till högst 45 dBA inomhus.
De mest utsatta miljöerna bör åtgärdas först. Vid bedömningen av om en åtgärd skall vidtas bör åtgärdens kostnadseä'ektivitet beaktas. I det förslag till riktlinjer för buller som Statens naturvårdsverk utarbetat i samarbete med Vägverket har kostnadseffektivitetsbegreppet analyserats och kosmadseä'ektivitetsdiagram presenterats. Detta arbete bör vara vägledande för bestämmandet av kosmadsefl'ektivitet.
Huvudansvaret för åtgärderna vilar på väghållaren. Där en åtgärd medför annan nytta för en fastighetsägare, genom exempelvis förbättrad värrneisolering vid byte av fönster, aktualiseras frågan om en eventrrell fördelning av kostnaden för åtgärden mellan väghållaren och fastighets- ägaren. Lämpligheten härav och en modell för detta ändamål bör tas fram av Vägverket i samarbete med berörda myndigheter i samband med upprättandet av ett åtgärdsprogram.
Regeringen har lagt fram en proposition (prop. 1993/942167) med förslag om effektivare fordonskontroll. Förslaget innebär att kontrollen av fordon på väg kommer att öka och därmed kommer också möjlighet att ännas att i ökad omfattning kontrollera ljuddämparsystemen.
En särskild utredare (M l993:08) har i uppdrag att bl.a. se över indelningen av fordon i skatteklasser efter miljöegenskaper (t.ex. luft- föroreningar och buller).
Genomförande
För innevarande budgetår ges möjlighet till tillfälligt stöd inom ramen för ROT-insatser. Under innevarande år änns möjlighet för fastighets- ägare att erhålla 10 % i bidrag för kostnaden för bl.a. bullerskyddsåt— gärder i bostäder och 30 % i bidrag till motsvarande åtgärder i skolor, daghem och vårdhem. Denna möjlighet bidrar både till ökad sysselsätt- ning och förbättrat bullerskydd. Flera kommuner har konkreta åtgärds— program som kan komma i fråga för bidrag.
För att få ett bättre underlag för ett långsiktigt program bör en grund— lig inventering göras. Vägverket bör därför som nämnts ovan få i upp- drag att i samarbete med Statens naturvårdsverk, Boverket och Kom- munförbundet inventera behovet av och kostnader för åtgärder längs olika gator och vägar i landet och föreslå hur prioriteringar skall ske samt redovisa de kostnadsmässiga effektema för olika väghållare. Upp— draget skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995 . Regeringen återkommer till frågan om änansiering av ett sådant långsiktigt program när detta underlag änns tillgängligt.
8.2. Tågbuller m.m.
Regeringens bedömning: Buller och vibrationer är de vanligaste miljöstömingama från jämvägstraäken.
Riktvärden för buller bör läggas fast och Statens naturvårdsverk bör därför ges i uppdrag att i samarbete med Banverket föreslå sådana för regeringen. I uppdraget bör ingå att föreslå riktlinjer för buller från järnvägsnätet, spårvägar och rangerbangårdar. En ut- gångspunkt bör vara att det är lika angeläget att minska bullerstör- ningar från spårbunden traäk som från vägtraäk, men med beaktan- de av olika bullers olika karaktär. I första hand bör riktlinjer för ny- och ombyggnad tas fram.
Ett program som närmare kartlägger behovet av och kostnaderna för åtgärder i beäntlig miljö bör tas fram av Banverket i samarbete med berörda kommuner. Programmet skall ligga till grund för frågan om änansiering och genomförande av åtgärderna.
Banverket bör som central förvaltningsmyndighet för frågor som rör järnvägar kunna ställa krav på ljudemissioner från rullande materiel med hänsyn till gällande internationella åtaganden.
Banverket bör få i uppdrag att i samarbete med Statens natur- vårdsverk med hänsyn till gällande internationella åtaganden utreda möjligheterna att inom ramen för banavgiftema änansiera åtgärder mot buller och möjligheterna att differentiera dessa avgifter med hänsyn till bullerstörningar från den rullande materielen.
Uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De äesta remissinstanser är positiva till att åtgärder vidtas.
Skälen för regeringens bedömning:
Bakgrund
Det svenska järnvägsnätet förvaltas i huvudsak av staten genom Ban- verket. Dessutom änns andra huvudmän för järnvägar, i några fall kom- muner och landsting. Vissa industrier är huvudmän för mindre industri- spår. Spårvagns-, tunnelbane- och liknande traäk förekommer inom ett fåtal områden.
Genom beslut av riksdagen hösten 1992 (prop 1992/939, bet. l992/93:TU3, rskr. 1992/931113) har nyttjanderätten till inlandsbanan överförts till inlandsbanans intressenter, inledningsvis kommunerna. Vidare kommer delar av Arlandabanan att byggas och förvaltas av ett privat konsortium. Det statliga järnvägsnätet omfattar i dag ca 10 000 km. Därtill kommer ca 1 000 km för inlandsbanan och 38 km för den planerade Arlandabanan.
Banverket har utarbetat en egen bullerpolicy som skiljer på ett antal typfall. De riktvärden som Banverket tillämpar skiljer sig beroende på
om en bana är nybyggd, ombyggd eller om riktvärdet avser beäntliga förhållanden. Exempelvis tillåter Banverket 60 dBA maxirnalnivå i sovrum nattetid vid beäntliga förhållanden men endast 50 dBA maxi- malnivå i de fall en bana är helt nybyggd.
Banverkets riktvärden skiljer sig från de som gäller för vägar. Vilka nivåer som bör gälla för spårbunden traäk bör därför utredas vidare av Statens naturvårdsverk och Banverket. En utgångspunkt bör vara att det är lika angeläget att minska bullerstörningar från spårbunden traäk som från vägar, med beaktande av olika bullers olika karaktär. Uppdraget skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Riksdagen beslutade den 9 juni 1993 om investeringar i traäkens infrastruktur (prop. 1992/931176, bet. 1992/93:TU36, rskr. 1992/93:446). Av beslutet framgår bl.a. att planeringsramen för investe- ringar i stomjärnvägar under den kommande tioårsperioden omfattar 32 miljarder kronor. Inom ramen för de stora investeringar som planeras kan åtgärder vidtas för att minska bullerstömingama i samband med nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnvägar. Förutom att ca 400 miljoner kronor avsätts för särskilda bullerskyddsåtgärder uppkommer väsentliga förbättringar genom att järnvägar flyttas och ges nya sträck— ningar. Utredningen har föreslagit att minst 1 miljard kronor av den tioåriga planeringsram som riksdagen beslutat om avsätts för buller- skyddsåtgärder. Regeringen ser inte skäl att föreslå någon ändring av riksdagsbeslutet på denna punkt.
Genomförande
Utredningen har föreslagit att en bulleravgift skall påföras banavgiften för att finansiera ytterligare bullerskyddsåtgärder. Förslaget har kritise- rats av flera remissinstanser. Regeringen anser att frågan om änansie— ring behöver analyseras ytterligare. Banverket bör få i uppdrag att i samarbete med Statens naturvårdsverk och med hänsyn till gällande internationella åtaganden utreda möjligheterna att inom ramen för ban- avgiftema änansiera åtgärder mot buller och därvid också beakta möj- ligheten att differentiera dessa avgifter med hänsyn till bullerstörningar från den rullande materielen. Uppdraget skall avrapporteras till rege- ringen före 1 mars 1995.
Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvalt- ningsmyndighet för frågor som rör järnvägar. Vidare är Banverket som innehavare av de fasta anläggningarna ansvarig för miljöstörningar från jämvägstraäk. Det bör därför vara möjligt för Banverket att kunna ställa krav på högsta ljudnivå från nrllande materiel som får trafikera banor liksom på högsta ljudnivå under vissa tider på vissa sträckor och som sektorsmyndighet medverka till att ljudemissionskrav ställs även på andra spårinnehavare. Hänsyn bör härvid tas till förpliktelser enligt internationella överenskommelser.
8.3. Flygbuller
Regeringens bedömning:
- Pågående arbete med utläsning av äldre bullrande äygplan bör kraftigt kunna minska antalet bullerstörda runt de svenska civila flygplatserna. - — Luftfartsverkets arbete med att minska det civila flygets buller- problem bör fortsätta såväl'i intemationella organisationer som genom utvecklande av ekonomiska styrmedel. — Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att analysera en skärp- ning av flygbullemivånormen (FBN-normen) för planering av nya flygplatser och nya bostadsområden samt i vissa fall en skärpning för beäntlig bebyggelse. Analysen bör även som komplement innefatta en maximalbullernivå vid 70 dBA. Likaså bör beräkningsmodellema för flygbuller analyseras. Uppdraget bör även omfatta att i samarbete med berörda kommuner analy- sera behovet av åtgärder, kostnader samt tidplan för genom- förande. — Uppdraget skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995 .
Utredningens förslag: Målet om en äygbullernivå på (FBN) mindre än 55 dBA för civil och militär verksamhet för boende vid flygplats skall bibehållas men bör kompletteras med ett långsiktigt mål som ligger 5 dBA lägre. FBN-normen skall baseras på den mest intensiva tremåna- dersperioden under året. Hårdare irnmissionsvärden för allmänäyget och restriktioner för ultralätta flygplan bör övervägas.
Remissinstanserna: Luftfartsverket änner det befogat att en äyg- bullernivå (FBN) på 50 dB används som norm för nya bostadsområden. Verket pekar särskilt på betydelsen av planering av bebyggelse. En väsentlig del av bullerproblemen orsakas av att bebyggelsen tillåts komma allt närmare flygplatserna. Luftfartsverket kan däremot inte biträda förslaget om skärpt bullemonn för verksamheten vid beäntliga äygplatser. Verket motsätter sig vidare förbud för ultralätta flygplan, men delar synen att allmänflyg bör bedömas hårdare ur bullersynpunkt än trafikflyget. Luftfartsverket avvisar utredningens förslag till ny be- räkningsmetod för FBN , och föreslår i stället att tredje högsta ljudnivå en typisk dag används som traäkkriterium.
Boverket anser att utredningen väl redogör för vad bullerproblemen från äyget orsakar samhället och de boende. De skillnader i flygverk- samheten för civilflyg, allmänflyg och militärflyg som utredningen pekar på ger anledning att överväga de mått på störningar som används i dag. Boverket stödjer tills vidare Statens naturvårdsverks stömings— kriterium som mål på lång sikt för bullemivåer från beäntliga traäk- . och flottiljflygplatser. Stora områden av beäntliga tätorter kommer dock att hamna under dessa bullemiattor och det kommer att bli svårt att undvika viss lokalisering av nya bostäder till sådana områden.
Skälen till regeringens bedömning: Bakgrund
Luftfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig sektorsmyndighet beträffande den civila luftfartens miljöproblem. Beträffande buller från den militära luftfarten, se avsnitt 14.
Luftfartens miljöarbete är, till följd av trafikslagets starka internatio- nella prägel, i stor utsträckning beroende av multilaterala överenskom- melser. International Civil Aviation Organization (ICAO) har utfärdat intemalionellt accepterade rekommendationer för miljönonner och användningsregler för flygplan som sedan införts i de nationella luft- fartsbestärnmelserna, i Sverige i BCL (Bestämmelser för Civil Luftfart). Luftfartsverket (Luftlärtsinspektionen) kontrollerar att de svenskregistre- rade flygplan som används i Sverige är luftvärdiga, vilket bl.a. innefat- tar att de uppfyller gällande miljönormer. Verket kontrollerar även att äygplan registrerade i andra länders register uppfyller miljönonnema innan tillstånd för användning i Sverige utfärdas.
Sedan år 1989 gäller, till följd av en ICAO-rekommendation, förbud mot att i Sverige använda icke bullercertifrerade civila flygplan. Flyg- plan som inte uppfyller de strängaste bullemormema, motsvarande ICAO Annex 16 kapitel 3, får inte heller användas inom Sverige om de registrerats i det svenska luftfartsregistret efter år 1992. Från den 1 april 1995 kommer användningsförbud att inträda för mer än 25 år gamla flygplan bullercertiäerade enligt ICAO kapitel 2, och efter den 1 april 2002 kommer sådana flygplan över huvud taget inte tillåtas. Riks- dagen har vid behandlingen av traäkutskottets betänkande TU 1981/82z28 tagit ställning till att ekvivalentnivån 55 dBA utomhus är ett lämpligt riktvärde för flygbuller vid lokalisering av nya flygplatser eller planering av bostäder i äygplatsers omgivning.
I Sverige bor för närvarande ca 60 000 personer inom FBN högre än 55 dBA runt civila flygplatser. I och med utfasningen av kapitel 2— flygplanen fram till år 2002 kommer denna siä'ra att minska till ca 20 000 personer. Av dessa bor ca 11 500 personer vid statliga flyg- platser.
Möjliga åtgärder
Luftfartsverket arbetar aktivt för att kontinuerligt minska bullerstör- ningar från äygtraäken. Som framgått kommer de internationella luft- fartsorganisationemas överenskommelser beträffande äygbuller att få stor betydelse för detta arbete under den närmaste tioårsperioden. Det internationella arbetet fortsätter emellertid med avsikten att ta fram överenskommelser om ytterligare skärpta bullemormer. Luftfartsverket är pådrivande i detta arbete, och har i sin treårsplan för perioden 1994- 1996 angivit som målsättning att verka för en skärpning av nuvarande internationella bullemormer för ICAO kapitel 3-äygplan. Luftfartsver-
ket kommer vidare att fortsätta sitt arbete med koncessionsprövning av de statliga civila flygplatserna.
Beträffande förslagen från utredningen delar regeringen Luftfartsver- kets syn på att ett förbud mot ultralätta flygplan av bullerskäl inte kan anses rimligt. Regeringen fäster emellertid stor vikt vid det arbete som Luftfartsverket kommer att bedriva för att komma tillrätta med allmän- flygets miljöproblem.
Regeringen delar den uppfattning som framförts av bl.a. Luftfärtsver- ket att bebyggelseplaneringen runt flygplatserna bör förbättras så att den inte leder till ökade bullerproblem genom tillkommande bebyggelse närmare äygplatsema. Förslaget om ny långsiktig skärpt FBN-norm på 50 dBA för planering av nya flygplatser och för ny bebyggelse vid beäntliga äygplatser bör dock analyseras ytterligare i samarbete mellan berörda myndigheter, liksom en skärpning för befmtlig bebyggelse i vissa fall. Analysen bör även som komplement innefatta en maxi- malbullemivå vid 70 dBA. Berörda myndigheter bör i samarbete med berörda kommuner analysera behovet av åtgärder, kostnader samt tid- plan för genomförande.
Vad gäller förslagen från utredningen och Luftfartsverket till nya beräkningsformer för FBN anser regeringen likaså att dessa frågor bör studeras vidare i samarbete mellan berörda myndigheter. Eftersom frågan har betydelse även för militär flygverksamhet bör Försvars- makten medverka i ett sådant arbete. Det kan nämnas att Luftfartsverket nyligen i samband med koncessionsprövningen av Kalmar flygplats har föreslagit att åtgärder i bostäder skall vidtas för att minska bullerstör- ningama vid fler än fem äygplansrörelser per natt överstigande 80 dBA. Utredningen har redovisat att maxirnalnivån för flygbuller är mer utslagsgivande vid de svenska flygplatsema än genomsnittsnivån, efter- som anlalet flygrörelser är så begränsat. Utredningen ansluter sig till Naturvårdsverkets riktvärde 70 dBA för maxirnalnivån. Regeringen delar bedömningen att maxirnalnivån bör tillmätas större vikt i arbetet med fiygbuller.
Enligt luftfartens internationellt accepterade riktlinjer (ICAO rekom- mendationer) är avgifter från flygoperatörema för bullerproblem vid flygplatser tillåtna under förutsättning att de är kopplade till ICAO:s bullercertiäeringssystem för flygplanen och att avgifterna endast täcker kostnadema för att åtgärda bullerproblemen.
Luftfartsverket har från den 1 januari 1994 genomfört en bullerrelate- ring av sina landningsavgifter. Detta innebär att inom ramen för ett oförändrat avgiftsuttag flygplan certifierade enligt ICAO kapitel 3 fått en sänkning jämfört med tidigare på ca 8 % och de enligt ICAO kapitel 2 en motsvarande ökning på ca 20 %. Åtgärden är ett led i verkets strävan att motverka ett ökat utnyttjande av äldre och billigare kapitel 2- äygplan som en följd av äygbranschens aktuella finansiella situation.
Luftfartsverket har hittills i mycket liten utsträckning finansierat särskilda bulleråtgärdsprogram för bebyggelse nrnt äygplatsema. Ut- redningen har inte presenterat några ekonomiska konsekvensanalyser av skärpningar av bullemormema. Luftfartsverket har för sin del bedömt att om samtliga bostäder som i dag änns inom nuvarande 55 dBA-grän-
ser skulle åtgärdas för att möta av Statens naturvårdsverk uppställda krav på inomhusbuller etc. skulle kostnaden kunna uppgå till ca 2 miljarder kronor. Motsvarande siffra efter kapitel 2-äygplanens utfas- ning är beräknad till 0,7 miljarder kronor. Huvudansvaret för åtgärder- na torde i detta sammanhang komma att vila på äygplatshållaren.
Frågan om eventuella bulleravgifter för att änansiera ett buller- åtgärdsprogram bereds för närvarande inom regeringskansliet. Rege- ringen avser därför att återkomma i denna fråga.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 14
9. Buller från industrier m.m.
9.1. Externt industribuller
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning som är tillämp- lig på externt industribuller bör vara ändamålsenlig. Det är en uppgift för Statens naturvårdsverk att utveckla sina allmänna råd och riktlinjer avseende industribuller. Arbetet görs. i samarbete med Boverket och Socialstyrelsen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår förändringar i Statens naturvårdsverks Allmänna råd och riktlinjer.
Remissinstansema: Remissinstansema instämmer i stort med ut- redningens förslag. Sveriges Industriförbund, Jernkontoret m.fl. ställer sig tveksamma till kvalitetssäkring.
Skälen för regeringens bedömning: Frågan om externt industribul- ler regleras i Miljöskyddslagen (1969:387) och Hälsoskyddslagen (1982:1080). Miljöskyddslagen har som syfte att förebygga störningar i den yttre miljön men också att återställa redan skadade miljöer. Miljö— skyddslagen är tillämplig på störningar som har anknytning till använd— ning av fast egendom eller fasta anläggningar. Buller är exempel på en sådan störning som lagen gäller för. Som villkor till tillstånd att bedriva miljöfarlig verksamhet kan föreskrivas exempelvis högsta riktvärde för buller samt mellan vilka klockslag visst buller får förekomma. Kommu- nens miljö- och hälsoskyddsnämnd och länsstyrelsen är tillsynsmyndig- heter.
Hälsoskyddslagen har som syfte att förebygga och undanröja sanitär olägenhet. Hälsoskyddslagen omfattar således bl.a direkta åtgärder för att förebygga och undanröja bullerstörningar. Enligt 2 & skall kommu- nen vid sin planering verka för att hälsoskyddet tillgodoses. Kommu- nens miljö- och hälsovårdsnämnd är tillsynsmyndighet.
Tillståndsfrågor enligt miljöskyddslagen prövas av Koncessionsnämn- den för miljöskydd. Central tillståndsmyndighet för dessa frågor är, enligt miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen, Statens naturvårdsverk.
Till stöd för tillsynen änns Naturvårdsverkets Allmänna råd och riktlin- Jer. Utredningen föreslår att störningen från externt buller från industrier skall minskas dels genom utveckling av Naturvårdsverkets riktlinjer, dels genom insatser i sarnhällsplaneringen.
Enligt utredningens bedömning är Naturvårdsverkets nuvarande riktvärden för buller i huvudsak rimliga. De nya riktvärden som före- slås ansluter till dessa. Bakgrundsbuller och buller från transporter inom industriområden bör inarbetas i riktlinjerna. För hög bullernivå beror snarare på brister i handhavande och kontroll än på brister i riktlinjerna. Hanteringen av bullerfrågoma måste därför enligt utredningen förbätt- ras.
Kontrollen sker i dag i stor utsträckning genom egenkontroll och enligt utredningen änns behov av tydligare regler för denna.
Utredningen anser också att planmyndighetema i högre grad bör beakta behovet av bullerskyddszoner och bullergränslinjer i ostörda områden samt att emissionsberäkningar bör ingå i underlaget för sam— hällsplaneringen.
Utredningens överväganden bör i huvudsak kunna ligga till grund för åtgärder mot externt buller från industrier. Det är en uppgift för Statens naturvårdsverk att utveckla råd och riktlinjer för mätning av externt industribuller. En utgångspunkt bör vara att buller är jämställt med övriga miljöföroreningar. En anpassning bör ske till utvecklingen inom EG.
9.2. Buller från byggarbetsplatser och anläggningar
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning som berör buller från byggarbetsplaster bör vara ändamålsenlig. Det är en uppgift för Statens naturvårdsverk att utveckla allmänna råd och riktlinjer om buller vid byggarbetsplatser och anläggningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege- ringens bedömning. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket och Socialstyrelsen ser över nuvarande riklinjer.
Remissinstansema: Remissinstansema instämmer i stort med ut- redningens förslag. Svenska Kommunförbundet påpekar att nya uppgif- ter för komrnunema inte bör skapas utan att änansieringsmöjlighet anges.
Skälen för regeringens bedömning: Buller från byggarbetsplatser kan utgöra sanitär olägenhet för närboende. Åtgärder mot sådant buller kan vidtas med stöd av hälsoskyddslagen. Statens naturvårdsverk är central tillsynsmyndighet. Bullerkälloma är dels själva arbetsmomentet och dels de maskiner som används. Utredningen behandlar åtgärder mot buller och diskuterar hur stömingsminskande åtgärder skall sättas in. Den föreslår att de miljömässiga konsekvenserna avseende buller av ett byggprojekt skall redovisas i anbudshandlingama.
Det är en uppgift för Statens naturvårdsverk att ta fram riktvärden. Utredningen har redovisat förslag till nya riktvärden. Utredningen anser vidare att nuvarande riktlinjer bör förtydligas. Utredningens förslag bör beaktas i Naturvårdsverkets föreskriftsarbete.
9.3. Buller från vindkraftverk
Regeringens bedömning: Nuvarande lagstiftning bör vara ända-
målsenlig.
Utredningens bedömning: Utredningen stöder det förslag som Boverket och Naturvårdsverket lagt fram, Allmänna råd för etablering av vindkraft på land (remissutgåva 1992-12-08, Boverket)
Remissinstansema: Bl.a. Kraftverksföreningen ifrågasätter före- slagna riktvärden för buller utomhus samt föreslår att konstruktionen av aggregat som ger lågfrekventa störningar förhindras.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen föreslår att buller från vindkraftverk bör bedömas på likartat sätt som externt industribul- ler samt att standarder, mätmetoder och underlag för bedömning av stömingar bör tas fram,
Regeringen anser att bullerstörningar från vindkraftverk skall be- dömas som övriga bullerstömingar. Till skillnad från andra bullerkällor änns det här ett unikt tillfälle att genom en förutseende planering och adekvata beräknings— och mätmetoder undvika störande buller. Riktlin- jer för utformning och lokalisering av vindkraftverk bör anpassas så att en utveckling av vindkraften kan ske.
10. Buller i arbetsmiljön
Regeringens bedömning: Arbetet med att minska bullerexpone- ringen i arbetslivet bör fortsätta. Utgångspunkten bör vara vad som är praktiskt möjligt med hänsyn till den tekniska utvecklingen och vilka möjligheter det finns att begränsa exponeringen. En uppgift för Arbetarskyddsstyrelsen som föreskrivande myndighet på arbetsmiljöområdet bör här vara att fortlöpande se över de exponeringsvärden för buller som skall gälla i arbetslivet.
Utredningens förslag och bedönmingar: Exponeringsnivåer för buller i arbetsmiljön bör inte överskrida 70-75 dBA. För kontorsarbete och annat arbete som fordrar koncentration bör exponeringsnivån inte överskrida 35 dBA för att arbetsmiljön skall betraktas som god. Arbe- tarskyddsstyrelsens föreskrifter om buller bör ändras i enlighet med detta.
Ekonomiska styrmedel för att ge incitament till en bättre arbetsmiljö bör övervägas.
Remissinstansema: Flera remissinstanser anser att de av utredningen angivna exponeringsnivåema kan tjäna som bra riktvärden på sikt men att en så stor sänkning av de ekvivalenta ljudnivåema som förslaget innebär måste, om de skall gälla som gränsvärden, genomföras under mycket lång tid. Arbetarskyddsstyrelsen är positiv till en framtida steg- vis sänkning av gränsvärdet. Styrelsen framhåller att hur snart sänk— ningen kan ske är beroende av utvecklingen i fråga om bullerbegräns- ning, men att det måste handla om en tidsperiod på ca 20 år innan det värde som kan betraktas som en riskfri nivå nås. Landsorganisationen i Sverige (LO) tillstyrker förslaget vad gäller sänkning av exponerings- nivåema. Beträffande övervägandena om ekonomiska styrmedel har flera remissinstanser uttalat tveksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Kunskaperna om bullrets skad- liga verkningar har ökat under de senaste årtiondena och omfattande insatser har gjorts vad avser bullerbekämpande åtgärder. Trots detta änns det fortfarande många arbetsmiljöer där bullernivån är hög och där det är svårt att skydda sig mot hörselskador. Buller i arbetet orsakar fortfarande många arbetskador och därmed också stora kostnader för samhället.
Buller i arbetslivet är sedan mycket länge ett viktigt område för reglering och myndighetsåtgärder. Med stöd av bestämmelser i arbets- miljölagen (1977:1160) har Arbetarskyddsstyrelsen senast utfärdat före- skrifter på området i föreskrifter och allmänna råd (AFS l992:10) om buller (bullerföreskriftema).
Enligt den inledande bestämmelsen i dessa föreskrifter skall arbete planeras och bedrivas så att bullerexponeringen för dem som sysselsätts i verksamheten reduceras till lägsta praktiskt möjliga nivå med hänsyn till teknisk utveckling och möjligheterna att begränsa bullret. Vidare anges i föreskrifterna det exponeringsvärde för buller över vilket åt- gärder måste vidtas för att minska exponeringen. Detta värde uttryckt som ekvivalent ljudnivå under en åttatimmars arbetsdag är bestämt till 85 dBA. Utöver det angivna gränsvärdet anges i de allmänna råden till föreskrifterna vissa värden som skall kunna tjäna som vägledning vid projektering och planering samt vid inköp av ny utrustning. Dessa riktvärden anges för olika slags arbetssituationer till 40, 60 resp. 80 dBA.
Bullerföreskriftema innehåller också bestämmelser med krav på maskiner och andra tekniska anordningar som riktar sig mot tillverkare och leverantörer av sådana anordningar. Föreskrifter som riktar sig mot buller från tekniska anordningar änns även i andra föreskrifter på produktområdet. t.ex. föreskrifterna (AFS 1993:10) om maskiner och vissa andra tekniska anordningar (maskinföreskriftema). I dessa före- skrifter änns bl.a. krav på uppgifter i bruksanvisningen om det buller maskinen avger och krav på konstruktionen av maslciner med hänsyn till buller.
Maskinföreskriftema innebär att EG:s masldndirektiv (89/392/EEG) införlivas i svensk rätt som en följd av EES-avtalet. Även andra EG-
direktiv om bulleremission från tekniska anordningar har införlivats i svensk rätt genom föreslcrifter från Arbetarskyddsstyrelsen. Vidare innebär bullerföreskrifterna att EG:s direktiv (86/188/EEG) om skydd av arbetstagare mot risker beroende på exposition av buller har inför- livats.
Krav på bullerförhållandena på arbetsplatserna och vissa hav som avser det buller som kan avges av maskiner och andra tekniska anord- ningar änns således. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna. Genom de uttryckli- ga krav som numera ställs på att arbetsgivaren systematiskt planerar, leder och kontrollerar verksamheten från arbetsmiljösynpunkt (3 kap. 2a ' å och föreskrifter AFS 1992:6 om intemkontroll av arbetsmiljön) har förutsättningarna ökat att få till stånd ett sammanhållet arbete med arbetsmiljön som kan komma även bulleråtgärdema till del.
Utredningen anser att exponeringsnivåer för buller i arbetsmiljön inte bör överskrida 70—75 dBA och att för kontorsarbete och annat arbete som fordrar koncentration exponeringsnivån inte bör överskrida 35 dBA. Dessa värden bör, enligt utredningen, gälla som riktmärke vid ny- och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt införas i den befintliga miljön i den takt som ekonomin tillåter. Utredningen synes med sina förslag "ha avsett i första hand förändringar av de rikt- värden som bör gälla som vägledning vid planering av nya lokaler och för nya produkter.
Arbetarskyddsstyrelsen har ställt sig positiv till en framtida stegvis sänkning av gränsvärdet för buller. Styrelsen har vidare angivit att man planerar en översyn av de ovan angivna rekommenderade riktvärdena för olika arbetssituationer som tjänar som vägledning vid projektering och planering samt vid inköp av ny utrustning.
Regeringen konstaterar att inriktningen inom arbetsmiljöområdet är att minska bullerexponeringen med hänsyn till vad som är möjligt med beaktande av bl.a. den tekniska utvecklingen. Regeringen bedömer att ett arbete med denna inriktning bör fortsätta inom ramen för Arbetar- skyddsverkets verksamhet med bl.a. en kontinuerlig översyn av expone- ringsvärdena för buller.
Vad gäller utredningens överväganden vad avser ekonomiska styrme- del konstaterar regeringen att Beredningen (S l993:07) för en ny ord- ning för av sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har fått till uppgift att bl.a. överväga om och i så fall i vilken omfattning arbetsgivaravgiftema bör diff'erentieras utifrån företagens kostnader för arbetsskador och sjukfrånvaro. Regeringen änner därför inte anledning att vidta några särskilda åtgärder med anledning av utredningens överväganden i den här delen.
ll Buller från konsument- och byggprodukter
Buller från konsumentprodukter
Regeringens bedömning: Frågan om acceptabla bullernivåer för konsumenterna bör i första hand lösas inom ramen för EES-av- talet och det Europeiska standardiseringsarbetet.
Utredningens bedömning: I utredningen föreslås att kommuner bör få bemyndigande att genom ett tillägg i hälsoskyddsförordningen (1993z616) meddela generella föreskrifter som innebär förbud mot användning under kvällar och helger av andra än miljömärkta motor- drivna trädgårdsredskap.
Vidare föreslås att ett särskilt miljömärke införs för den maskin eller apparat som är särskilt tyst.
Utredningen har också i fråga om buller från leksaker, uttalat att lagstiftning bör övervägas om detta krävs för att stoppa leksaker som kan orsaka hörselskador.
Remissinstansema: Konsumentverket avstyrker förslaget om förbud mot användning av icke miljömärkta trädgårdsredskap under kvällar och helger. Verket avstyrker också förslaget om ett märke för särskilt tysta maskiner och apparater men instämmer däremot i utredningens bedöm- ning beträffande leksaker.
Stockholms universitet tillstyrker förslaget om ett bullermärke för tysta produkter.
I den mån remissinstansema i övrigt yttrar sig över utredningens förslag, avstyrks dessa.
Skälen för regeringens bedömning: Frågor som rör buller från produkter bör lösas på ett enhetligt sätt inom EES, inte minst med hänsyn till att nationella regler kan uppfattas som handelshindrande. Det ter sig ändamålsenligt att detta arbete sker bl.a. inom ramen för det europeiska standardiseringssamarbetet.
Utredningen framhåller att ljudet från gräsklippare och andra motor- drivna trädgårdsredskap av omgivningen uppfattas som mycket störan- de, särskilt under helger. Därför har utredningen föreslagit att det skall införas en möjlighet att i vissa fall utfärda förbud mot användningen av motordrivna trädgårdsredskap som inte är miljömärkta.
Regeringen konstaterar att i EES-avtalet ingår ett EG-direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudeä'ektnivå för gräsklippare (84/538/EEG). Direktivet har, i enlighet med åtagande- na enligt avtalet, införlivats i svensk rätt genom Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om buller från gräsklippare (AFS l993:16). Direktivet och därmed föreskrifterna innehåller krav på både det buller som avges av en motordriven gräsklippare (ljudeffektnivå) och buller på operatörsplats (ljudtrycksnivå). Vidare innehåller direktivet och föreskrifterna krav på en på visst sätt utformad märkning. En gräsklippare får släppas ut på
marknaden eller avlämnas för att tas i bruk endast om den uppfyller de föreskrivna kraven.
De angivna föreskrifterna omfattar samtliga där angivna gräsklippare, som kan användas yrkesmässigt oberoende av om användningen i det enskilda fallet blir yrkesmässig eller privat.
För övriga motordrivna trädgårdsredskap gäller om buller vad som förskrivits i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om maskiner och vissa andra tekniska anordningar (AFS 1993:10), genom villa EG:s maskindirektiv (89/392/EEG) har införlivats i svensk rätt. I maskindirektivet och föreskriftema ställs bl.a. krav på deklaration av bulleruppgifter i bruksanvisningen till maslcinerna och konstruktionskrav med avseende på buller (se även avsnitt 10). Inte heller nu avsedda maskiner får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk om inte de föreskrivna kraven är uppfyllda. .
Mot bakgrund av vad som nu redovisats är regeringen inte beredd att föreslå införandet av ytterligare krav på märkning som tar sikte på buller från gräsklippare och andra motordrivna trädgårdsredskap.
Enligt regeringens bedömning är det för närvarande inte heller lämp- ligt att införa en officiell symbol för märkning av särskilt tysta appara- ter. Det änns i dag ett stort antal märkningssystem och det är redan svårt för en konsument att orientera sig. Till detta kommer att en märk- ning som enbart avser bulleregenskaper skulle kunna få konsumenterna att bortse från andra viktiga miljöaspekter, såsom energiförbrukning och förorening genom avgaser. Det måste därför ännas starka skäl för att ytterligare ett märke skall införas. Sådana skäl kan inte anses föreligga i detta fall. I första hand bör frågan lösas genom ökad information till konsumenterna, och här har näringslivet ett särskilt ansvar. Ansvaret gäller också att påverka produktutvecklingen mot tystare hushållsmaski— ner. Det kan dock tilläggas att det redan i dag änns möjlighet att frivil- ligt informera om hushållsapparaters bullernivå enligt Konsumentverkets föreskrifter l993z7, som bygger på ett EG—direktiv från år 1986.
Ett barn som utsätts för alltför höga ljudnivåer kan få livslånga hör- selskador. Många leksaker på marknaden avger ljudirnpulser som över- skrider den allmänt vedertagna riskgränsen för irnpulsljud i arbetslivet. Detta förhållande låter sig knappast försvaras. Inom bl.a. det europeisla standardiseringsarbetet pågår också, mot bl.a. denna bakgrund, sedan en tid diskussioner om bl.a. normer för buller från leksaker. Om lös- ningar inte uppnås inom det europeiska standardiseringsarbetet kan regeringen komma att överväga om det är möjligt att lagstifta i frågan utan att detta kommer i konflikt med EES-avtalet eller ett svenskt EU- medlemskap.
Buller från byggprodukter
Byggprodukter skall enligt byggproduktlagen (1992:1535) för att få ingå i byggnadsverk vara lämpliga för avsedd användning. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat och uppfört kan uppfylla kraven i EG:s
byggproduktdirektiv. Kraven hänför sig till egenskaper hos den färdiga byggnaden såsom t.ex. hygien, hälsa och miljö samt bullerskydd. För att uppfylla åtaganden enligt EES-avtalet får regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på byggprodukter för att de skall vara lämpliga för avsedd användning, om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande bygg- produkter m.m. samt om märkning av byggprodukter för att de slall få släppas ut på marknaden och användas. Vidare får närmare föreskrifter meddelas om typgodkännande och tillverkningskontroll. Regeringen beslutade den 18 mars 1994 att till riksdagen överlämna en proposition (1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m.. I propositionen föreslås bl.a. att byggproduktlagen inarbetas i en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Den nya lagen föreslås träda i kraft 1 januari 1995.
Hänvisningar till S10
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 10
12. Buller i boendemiljön, bostäder m.m. 12.1 Utgångspunkter
Riksdagen har beslutat (bet. l990/9l:JoU17 och 30, rskr. 1990/91:27 resp. 1990/91:338) att hos regeringen begära en samlad aktionsplan mot buller och därvid beträffande bostäder anfört bl.a. följande. Ljudisole— ring av bostäder är eftersatt. Kraven är inte anpassade till dagens bullerkällor och livsmönster. Byggnormema måste anpassas till högre externa stömingsnivåer och lägre interna bullernivåer. En bostads akustiska kvaliteter bör redovisas på samma sätt som andra mer själv- klara egenskaper. Bostadskonsumenter bör kunna välja bättre ljudisole- ring på samma sätt som man nu kan välja utrustningsstandard. Frånsett buller orsakat av olika transportmedel, industrier m.m. utsätts de boen- de för buller från ljudkällor som ventilation, avlopp, hushållsapparater samt från grannar.
Enligt gällande bestämmelser i PBL (2 kap. 35) skall bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möj- ligheterna att förebygga bl.a. bullerstörningar. Vad gäller krav på nya byggnader så skall dessa vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlig- het till bl.a. en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande inomhusklimat (3 kap. 55). Nyligen har Boverket genomfört en översyn av byggregler- na bl.a. med avseende på buller. Nya regler för byggandet trädde i kraft den 1 januari 1994 (BFS 199357 och 58). Byggproduktlagens syfte är att enligt åtagande i EES-avtalet genomföra EG:s byggproduktdirektiv i Sverige. I den nyligen föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. anges att byggnads- verk som uppförs eller ändras skall uppfylla bl.a. krav i fråga om gott skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt buller.
_ Enligt hälsoskyddslagen (1982:1080) skallen ägare eller nyttjande- Prop. 1993/94:215 rättshavare till berörd egendom'vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomst av "sanitär olägenhet".
12.2 Ljudklassning av bostäder-
Regeringens bedömning: Ett frivilligt system för ljudklassning av bostäder vid ny- och ombyggnad bör införas.
Utredningens förslag: Ett obligatoriskt ljudklassningssystem i fem steg bör införas för alla nya bostäder och för de som genomgår en mer omfattande renovering. Den mellersta klassen skall motsvara det i nybyggnadsreglema angivna minimikravet på ljudisolering. Ljudklass- ningen av bostäder skall inkludera deras kvaliteter vad gäller yttre buller, särskilt trafikbuller och därmed frågor om fasadens ljudisolering. Till klassningen skall knytas obligatoriska, stickprovsvisa kontrollmät- ningar. Klassningssystem för ljudförhållandena i skolor, hotell och vårdbyggnader bör påbörjas snarast.
Remissinstansema: Flera remissinstanser ställer sig positiva till att ett ljudklassningssystem för bostäder införs, däribland Sveriges Prov- nings- och Forskningsinstitut. Institutet menar att klassningen kommer att underlätta kommunikationen mellan säljare och bnrkare. SP anser att man också borde ha ett klassningssystem för buller från hushållsappara— ter. Boverket anför att ett klassningssystem för bostäder på lång sikt kan få stor samhällsekonomisk effekt och tillstyrker att ett sådant införs vid ny- och ombyggnad men avråder från att i klassningen inkludera traäk- buller på det sätt som förelås i utredningen. Detta skulle innebära att en komponent inkluderas som den ansvarige byggherren inte lan råda över. Till de remissinstanser som ställer sig positiva till en ljudklassning av bostäder som sådan, men menar att systemet bör vara frivilligt, hör Sveriges Allrnännyttiga Bostadsföretag (SABO) och Sveriges Fastig- hetsägareförbund. Fastighetsägareförbundet anför dessutom att bostads- konsumenter har behov även av annan konsumentupplysning om bosta- den än enbart om ljudisoleringen.
Skälen för regeringens bedömning: Nya regler för byggandet trädde som nämnts i kraft den 1 januari 1994. De nya reglerna gäller vid uppförande av nya byggnader. En utgångspunkt vid den nyligen genom- förda översynen av byggreglema har varit att åstadkomma en EG-an- passning av dessa. En annan utgångspunkt har varit att åstadkomma en avreglering i syfte att uppnå lägre byggkostnader.
Nutidsmänniskan utsätts nästan ständigt för omfattande påverkan av ljud. Enligt genomförda boendestudier står ljudisolering mycket högt bland de kvalitetsfaktorer som kan sägas karaktärisera en god bostad. Mot denna bakgrund slall, vad avser buller, de nya krav i form av föreskrifter och allmänna råd ses och som införts i de nya reglerna. Förändringarna innebär följande. En gräns för högsta ljudnivå i dBC 34 från installationer har införts för utrymmen i bostäder avsedda för sömn
och vila. Syftet därvid är att problem med lågfrekvent buller från in- stallationer minslar. I sammanhanget kan nämnas att på motsvarande sätt har krav införts för installationer i undervisningslokaler samt vissa . vårdlokaler. I nya allmänna råd om ljudnivå (dygnsekvivalent) i ny- byggda bostäder på grund av vägtraäk anges att denna inte bör över- stiga 30 dBA sarnt att maximal ljudnivå i-bostäder nattetid f'ororsakad av vägtraäk inte bör överstiga 45 dBA mer än fem gånger per natt i utrymmen för sömn och vila. I. utredningen anges att undersökningar indikerar att en hög andel boende störs i nybyggda hus trots att ljudiso- leringen uppfyller minimikraven i nybyggnadsreglema. I de fall, det är fråga om lägenheter där sovrummen gränsar mot områden med låg ljudnivå bör dock en högre utomhusnivå än annars kunna accepteras vid den mest utsatta fasaden. Där 55 dBA vid fasad överskrids är det önsk- värt att i bostaden ha tillgång till sovrum med betydligt lägre bullernivå utanför fasaden. . . En information till blivande brukare om bostadens ljudisoleringsnivå måste tillsammans med andra komponenter som är viktiga från t.ex. hälsosynpunkt anses vara en betydelsefull konsumentupplysning från fastighetsägarna, vilket också framförts vid remissbehandlingen. Det kan dock noteras att i en sådan information kan rimligen fastighetsäga- ren egentligen endast svara för ljudisolering av byggnaden samt av installationema. Förändringar över tiden av bl.a. traäkbuller och mänskligt beteende är svårhanterliga i sammanhanget. Det är vidare förenat med varierande kostnader att ljudisolera byggnader enligt olika klasser. Frågan är också hur de ljudisoleringsnivåer skall bestämmas som skall eliminera eller mildra så olika bullerkällor som här är i fråga såsom installationer i byggnaden, apparater som de boende använder, de boendes beteende samt buller utifrån. Även vissa mättekniska svårig- heter föreligger. Frågor om hyressättning och kostnadstäckning är cen- trala i sammanhanget. Mot den angivna bakgrunden måste slutsatsen bli att en deklaration från fastighetsägaren om bostadshusets prestanda, vari ljudisoleringsnivå ingår, utgör ett viktigt underlag för bostadsval. Ut- formningen av en sådan deklaration måste dock, enligt regeringens uppfattning vara frivillig. Boverket bör tillsammans med aktörerna på bostadsmarknaden utarbeta ett system för ljudklassning.
12.3. Buller från ventilationssystem m.m.
Regeringens bedömning: Den nyligen inledda obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystemen bör även i fort- sättningen begränsas till att omfatta systemens funktion. Det kan emellertid ännas fördelar med att låta ärnktionskontrollen omfatta även mätning av ljudnivåer. En sådan samordning bör då liksom för närvarande ske på fastighetsägarens initiativ.
Utredningens förslag: Den pågående obligatoriska funktionskontrol- len av ventilationssystem bör utökas till att omäitta även mätning av
ljudnivåer från ventilationsanläggningar såväl inom- som utomhus. Kraven på buller från installationer bör skärpas. -
Remissinstansema: Några remissinstanser tillstyrker en utvidgning av den obligatoriska. funktionskontrollen av ventilationssystem bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och'Byggforsknings- rådet. NUTEK anser att Boverkets allmänna råd dessutom bör komplet- teras med en bedömning av anläggningens energieffektivitet. Till de remissinstanser som avvisar den av utredningen föreslagna vidgningen av kontrollen av ventilationssystem hör Svenska Kommunförbundet och Boverket. Kommunförbundet anför bl.a. att bortsett från de praktiska problemen med att finna lämpliga ljudvärden att kontrollera systemen mot, kan uppmärksamheten komma att avlägsnas från det viktiga syftet med kontrollen, nämligen en hälsosam och sund inomhusmiljö. Bover- ket anger att en enkel metod behöver utarbetas för att bedöma när störande ljud är att hänföra till ventilationssystemet.
Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:145, bet.l990/9l:BoUl9, rskr.l990/91:353) under år 1991 att en ordning för funktionskontroll av ventilationssystem i byggnader skulle införas. Riksdagens bostadsutskott hade redan hösten 1988 i betänkande uttalat att en sådan ordning borde övervägas. Bestämmelser för verksamheten återänns i förordning (1991:1273) om funktionskon- troll av ventilationssystem. Bestämmelserna innebär att byggnadens ägare skall ansvara för att sådana funktionskontroller utförs i beäntliga byggnader samt vid nybyggnader innan ventilationssystemet tas i bruk samt därefter regelbundet vid återkommande tillfällen. Boverket har utfärdat allmänna råd (BFS 19923) för verksamheten. Införandet av en funktionskontroll av ventilationssystemen skall ses som en del i för- söken att komma till rätta med problemen i s.k. sjuka hus. En väl fungerande ventilation är en förutsättning för ett bra inomhusklimat.
Arbetet med att ärnktionskontrollera ventilationssystemen påbörjades under år 1992 i de byggnader som bedömdes som mest angelägna, nämligen i skolor, daghem och vissa vårdlokaler. Funktionskontrollerna har visat att många system är behäftade med fel och då av varierande svårighetsgrad. Kontrollen av ventilationssystemen i bostäder har inletts och som exempel kan nämnas att flerbostadshus med mekaniska till- och frånluftssystem skall ha kontrollerats före den 31 december 1994. I olika sammanhang har uttryckts önskemål om att till den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem knyta andra i och för sig angelägna verksamheter, såsom mätning av radonhalt, ventilationsan- läggningens energieffektivitet samt i förevarande utredning de ljudnivåer både inom- och utomhus som anläggningarna ger upphov till.
Enligt plan- och bygglagen har fastighetsägaren en skyldighet att se till att byggnadens funktion inte påtagligt försämras i förhållande till vad som ursprungligen krävdes. Därtill har självallet fastighetsägarna oav- sett lagstiftning ett eget intresse av att underhålla sina byggnader på ett kostnadseffektivt sätt genom att t.ex. samordna olika underhållsaktivite- ter. Det bör noteras i sammanhanget att en väl underhållen ventilations- anläggning också påverlar bullret från fläktar m.m. i positiv riktning. Kommunförbundet har avstyrkt utredningens förslag i_denna_del med
hänvisning bl.a. till att uppmärksamheten måste inriktas på det viktiga Prop. 1993/942215 syftet med funktionskontrollen av ventilationssystemen, nämligen att vidmakthålla ett gott inomhusklimat. Regeringen delar denna uppfatt-
ning.
13 Buller i vissa fritidsmiljöer.
Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att i samarbete med Statens'naturvårdsv'erk utreda huruvida höga ljud- nivåer vid konslerter, på diskotek och i liknande sammanhang leder till hörselskador eller andra hälsoproblem. Visar utredningen att det finns risk för skador hos publiken bör myndigheten redovi- sa huruvida det är möjligt att fastställa övre gränser för ljud- exponering, förslag på sådana gränser samt hur efterlevnaden skall kunna kontrolleras.
Det är av största vikt att man på alla nivåer i samhället arbetar för att förhindra att hörselskador eller hörselnedsättning uppkom- mer på grund av buller. En individ som vistas i lokaler eller områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter bör inte behöva riskera att utsättas för skadliga ljudnivåer.
Utredningens förslag: Utredningen har, bl.a. med hänvisning till att bullret i natur- och rekreationsområden har behandlats i annat samman- hang, begränsat uppdraget till att avse vissa andra fritidsmiljöer. U t - redningen föreslår att en övre gräns om 100 dBA på publikplats, mätt som en ekvivalentnivå under 10 mintiter, sätts för pop/rockkonserter, diskotek och annan offentligt framförd musik. Utredningen föreslår vidare att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utfärda nämnare anvis- ningar härom och föreslå hur kontrollen av efterlevnaden härav och sanktioner för överträdelser" skall utformas.
Vad gäller skjutbanor bör bullerdämpningen i skjutriktningen priorite- ras. När det gäller skottbuller föreslår utredningen vidare att Natur- vårdsverkets Allmänna råd "Buller från skjutbanor" (SNV RR 19812) för acceptabel skottljudsnivå tillämpas.
Utredningen föreslår inga åtgärder vad gäller motorsport.
Remissinstansema: Av de remissinstanser som yttrat sig över ut- redningens förslag vad gäller pop/rockkonserter, diskotek och annan offentligt framförd musik tillstyrker i stort sett alla detta. Vissa anser dock att det inte går att tillämpa ett generellt gränsvärde för alla miljö- er. Beträffande skjutbanor tillstyrks utredningens förslag av flertalet remissinstanser. Det finns dock de som efterfrågar en lagstiftning för att reducera skaderisk från ljudstarka leksaker och fyrverkeripjäser. Man anser vidare att "buller- eller tystnadsplanering" ingår i kommunernas 37
översiktsplanering. I översiktsplaneringen kan kommunen ta till vara Prop.-1993/94z215 intresset av tysta rekreationsområden.
Flera remissinstanser anser att det är olyckligt att utredningen inte närmare behandlat motorsportområdet.
Skälen för regeringens bedömning: I regeringens skrivelse (1993/94:175) om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. anförs, som tidigare nämnts, att bullret bör minska i värdefulla natur- och relo'eationsområden. En rad åtgärder aviseras för att minska bullerstömingama. Bl.a. framhålls att det är positivt om kommunerna på eget initiativ i sin översiktliga planering behandlar bullerfrågor i natur- och rekreationsområden. Boverket aviseras få i uppdrag att ut- arbeta råd och goda exempel för en sådan planering.
Vad gäller de av utredningen behandlade fritidsmiljöema bör fram- hållas att man på alla nivåer i samhället måste arbeta för att förhindra att hörselskador eller hörselnedsättning uppkommer på grund av buller i olika miljöer. Detta gäller också lokaler eller Områden särskilt avsedda för olika typer av fritidsaktiviteter.
Det är således av största betydelse att nu beäntliga anvisningar, normer och allmänna råd som änns att tillgå både ifrån Statens natur— vårdsverk och Socialstyrelsen samt andra centrala myndigheter följs uppmärksamt av de huvudmän som har ansvaret för boendemiljö och bebyggelse i närheten av källor till störande ljud, särskilt vid planering av ny bebyggelse. '
Av naturliga skäl är inte minst föräldrar oroade för att deras barn och ungdomar utsätter sig för skadliga ljudnivåer vid besök på konserter och diskotek. Även boende i närliggande bebyggelse kan uppleva dessa konserter som störande.
Det konstateras emellertid i utredningen att det änns mycket få kända fall där en exponering för musik har lett till omedelbar hörselnedsätt- ning. Den exponering som ungdomar utsätter sig för, vad gäller både konserter och besök på diskotek, vid besök i normal omfattning, be- dömer utredningen vara så begränsad att man nästan alltid tycks vara på den säkra sidan när det gäller risken för hörselskador. Socialstyrelsen bör emellertid ges i uppdrag att i samarbete med Statens naturvårdsverk utieda huruvida höga ljudnivåer vid konserter, på diskotek och i liknan- de sammanhang leder till hörselskador eller andra hälsoproblem. Visar utredningen att det änns risk för skador hos publiken bör myndigheten redovisa huruvida det är möjligt att fastställa övre gränser för ljud— exponering, förslag på sådana gränser samt hur efterlevnaden skall kunna kontrolleras. Det kan erinras om att Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat föreskrifter om högsta ljudnivå för uppehålls— och passagestäl- len för personal i bl.a. restauranger. (Arbetarskyddsstyrelsens kungörel- se om restauranger och andra storhushåll, AFS 198220).
I den mån boende upplever ljud från konserter i närheten som störan- de kan detta bedömas som sanitär olägenhet.
Enligt 6 & hälsoskyddslagen (1982:1080) är det ägaren eller nyttjan- derättshavaren till berörd egendom som skall vidta skäliga åtgärder för att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet. Den kommunala nämnd 33
som handhar miljö- och hälsoskyddsfrågor avgör självständigt om och när sanitär olägenhet föreligger och vilka åtgärder som skall vidtas.
Skytteaktiviteter kan innebära risk för omedelbar och bestående eller - fortskridande hörselnedsättning. Det verkar dessbättre som om hörsel- skyddsanvändningen i militära sammanhang, ihemvämet och på skjut- banor förbättrats under senare år. Informationen om bullerskador får dock inte försummas. Detta är ett område där miljökvalitetsnormer och riktlinjer för buller liksom skyddsavstånd bör kunna tillämpas.
De centrala tillsynsmyndighetema har till uppgift att stödja kommu- nerna genom att i form av allmänna råd och annan vägledande informa- tion ange normer och gräns/riktvärden. Socialstyrelsen svarar enligt 175 & hälsoskyddsförordningen (1983. 616) för den centrala tillsynen vad gäller sanitär olägenhet i bostäder m.fl. lokaler som kan förorsakas av buller, och andra liknande störningar. .
Socialstyrelsen har, i samarbete med Statens naturvårdsverk och Boverket, påbörjat ett arbete med att ta fram ett allmänt råd om buller i inomhusmiljö. Ett förslag väntas-kunna remissbehandlas under våren 1994.
14. Buller i det militära försvaret
Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör tillsammans med Fortiäkationsförvaltningen (Fortiäkationsverket), Luftfartsverket och Statens naturvårdsverk utveckla en ny bedömningsteknik för immissionsmått för militär äygverksamhet.
Försvarsmakten bör tillsammans med .Fortiäkationsförvaltningen (Fortiäkationsverket) och Statens naturvårdsverk utarbeta nya riktlinjer för skottbuller från artilleri och andra tunga vapen.
Försvarsmaktens miljöarbete bör fortsätta i enlighet med den inriktning som har angetts främst i 1993 och 1994 års budget- propositioner.
Utredningens bedömning. Överensstämmer i huvudsak med rege— ringens bedömning.
Remissinstansema: Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) delar i huvudsak de uppfattningar utredningen för fram.
FMO anser dock att nya riktlinjer för skottbuller från artilleri m.m. bör utarbetas av Försvarsmakten — och inte av Fortiäkationsförvalt- ningen som utredningen föreslår — tillsammans med Statens naturvårds- verk. FMO är vidare tveksam till utredningens förslag att förändra basen för flygbullernivå från årsmedelsdygn till mest intensiva tremåna- dersperiod. eftersom ett sådant beräkningssätt skulle kunna ge mer missvisande resultat än för närvarande.
Skälen för regeringens bedömning: Den militära verksamheten åstadkommer i vissa fall betydande buller för omgivningen. Flygning
och skjutning är de mest påtagliga bullerkälloma även om buller från Prop. 1993/94:215 sprängningar, fartyg och fordon i vissa fall också kan verka störande.
I fråga om äygbuller skall inledningsvis erinras om det uppdrag i juni 1992 som regeringen lämnat till vissa länsstyrelser att samordna insat- serna mot miljöstömingar vid introduktionen av flygplan JAS 39. Rege- ringen uttalade där bl.a. att det är viktigt att den fortsatta fysiska plane- ringen i de berörda områdena får en sådan inriktning att ytterligare bostadsbebyggelse undviks i områden som kan komma att utsättas för störande buller.
Vidare vill regeringen erinra om att Överbefälhavaren sedan tidigare har i uppdrag att till september 1995 redovisa ett förslag till en för- - ändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen i uppdraget var ursprungligen att det skulle bli färre, men samtidigt större, äygäottiljer. Riksdagen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93zFöU1, rskr. 1992/93:134) har därefter fattat beslut om nedläggning av en flygflottilj - Västgöta äygäottilj , F 6.
I fråga om skottbuller framhöll regeringen i 1993 års budgetproposi— tion (prop. 1992/93:100 bil. 5) att det är angeläget att bullerstörningar från övningsfält m.m. minimeras. Regeringen har även i 1994 års bud- getproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5) behandlat frågor om försvaret och miljön.
I propositionen (prop. 1993/94:111) Med sikte på en hållbar utveck- ling har regeringen tagit ställning i övergripande frågor som rör för- svaret och miljön. Det kan, enligt regeringens mening, inte undvikas att verksamheten inom totalförsvarets militära del redan i fred kan komma i konäikt med samhällets miljömål. I vissa fall kan det därför vara nödvändigt att regeringen meddelar särskilda föreskrifter för att för- svarsmakten skall kunna fullgöra sin huvuduppgift.
Samma bestämmelser i bullerhänseende gäller i princip för Försvars- makten som för annan verksamhet. För Försvarsmakten har vidare fastställts en miljöpolicy, vilken omfattar även åtgärder mot buller. Möjligheterna att minska buller från militär verksamhet kan emellertid i flera fall vara begränsade om inte de bullerbegränsande åtgärderna i alltför hög grad skall inverka menligt på verksamheten som sådan.
Det änns ett övergripande samhällsintresse av att Försvarsmakten effektivt bl.a. kan utbilda och öva krigsförband i fred. Buller är därför ett område där, enligt regeringens mening, toleransen måste vara högre i förhållande till det militära försvaret än i förhållande till annan verk- samhet i samhället. I det fortsatta detaljarbetet med att begränsa buller från militär verksamhet är det nödvändigt att detta beaktas. ' Som regeringen har anfört under avsnitt 8.3 Flygbuller bör beräk— ningssättet för flygbullemivå övervägas ytterligare av de berörda myn- digheterna. '
Regeringen delar utredningens uppfattning att Försvarsmakten till- sammans med Luftfartsverket och Statens naturvårdsverk bör utveckla en ny bedömningsteknik för immissionsmått för militär äygverksamhet. Regeringen anser dock att även Fortiäkationsförvaltningen (Fortiäka- tionsverket) bör medverka i arbetet. Vidare bör nya riktlinjer för skott- 40 buller från artilleri och andra trrnga vapen utarbetas tillsammans av
Försvarsmakten, Fortiäkationsförvaltningen (Fortiäkationsverket) och Statens naturvårdsverk med utgångspunkt i Institutionens för miljömedi- cin vid Göteborgs universitet rapport 1/94 Störningar av buller från skjutfält för tunga vapen - samband mellan exponering och störning.
Med detta som gnmd vill regeringen betona vikten av att arbetet fortsätter med att begränsa störande eller eljest skadligt buller från militär verksamhet. Arbetet bör bedrivas med den inriktning som redo— visats i 1993 och 1994 års budgetpropositioner och i prop. 1993/94:111. Försvarsmakten bör också fortsätta att genomföra den fastställda miljö- policyn. I fråga om buller innebär arbetet bl.a. följande.
Flygbuller
- Flygvägar anpassas med hänsyn till vunna erfarenheter efter introduk- tionen av JAS 39, - teoretiska beräkningar av flygbullerutbredning följs upp med praktiska mätningar för att få ytterligare underlag för att begränsa omgivningspå- verkan, - inskränkningar i och/eller detaljreglering av äygklubbsverksamheten inom äottiljområdena övervägs och - möjligheterna att från störrringssynpunkt och i fråga om bullerutbred- ning skilja den civila och den militära äygtraäken vid äottiljflygplatser- na undersöks.
Skottbuller
- Miljökrav för utveckling och produktion av nya vapen m.m. utarbetas, - möjligheterna att dämpa ljudutbredningen genom ljudfällor vid fasta skjutbanor i anknytning till tätorter utreds och - möjligheterna att anpassa ljudutbredningsmodellen för storskalig sprängning så att den kan utnyttjas vid grovkalibrig skjutning under- söks.
Hänvisningar till S14
- Prop. 1993/94:215: Avsnitt 8.3
15. Forskning och utbildning
Regeringens bedömning: En ökad satsning på forskning inom bullerområdet bör komma tillstånd.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet bör få i uppdrag att i sam- arbete med Arbetsmiljöfonden, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbets- miljöinstitutet, Närings— och teknikutvecklingsverket och Statens råd för byggnadsforskning utvärdera den tekniska bullerforsk- ningen och att föreslå var tyngdpunkten i satsningarna bör ligga. Arbetsmiljöfonden bör få i uppdrag att i samarbete med Statens naturvårdsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Socialstyrelsen och Medicinska forskningsrådet utvärdera den medicinska effektforskningen. Uppdragen skall avrapporteras till regeringen före 1 mars 1995.
Utredningens förslag: Ämnesområdet ljud- och vibrationer behöver etableras som en självständig disciplin vid de tekniska högskolorna för att möta framtidens krav på tystare maskiner.
För att högskolor i samarbete med industrin skall kunna utveckla tystare produkter föreslås att 17 miljoner kronor per år anslås till några av de tekniska högskolorna. .
För att inte kompetensen inom bullerområdet på effektsidan på sikt skall urholkas och Sverige förlora sin framskjutna plats inom bl.a. miljömedicinen förslås att 8 miljoner kronor per år satsas på forskning inom detta område. .
Arbetsmiljöfonden och Statens naturvårdsverk bör enligt utredningen ges i uppdrag att lämna förslag på lämplig fördelning av de 8 miljoner kronor per år.
Remissinstansema: De instanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att ämnesområdet ljud- och vibrationer etableras som en självständig disciplin.
Vad gäller förslaget om anslag till de telmiska högskolorna anser Närings- och teknikutvecklingsverket att man innan resurserna förstärks bör undersöka hur man kan använda redan beäntliga resurser på ett bättre sätt. Övriga instanser som kommenterat förslaget tillstyrker att resurserna utökas men äera har avvikande synpunkter på hur de bör fördelas.
Flera remissinstanser tillstyrker att medel anslås till effektforskning. Det framhålls dock från äera håll att en utvärdering bör göras av vilka institutioner som skulle kunna få ta del av medlen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen är i huvudsak posi- tiv till en ökad satsning på forskning inom bullerområdet. Det är viktigt att denna satsning även riktas mot utbildning och gnrndvetenskap. En faktor av stor vikt är en ökad examination av tekniska doktorer inom detta forskningsområde då det utgör den effektivaste formen av kun-
skapsöverföring till bl.a. industrin. Detta kräver grundvetenskaplig forskning för att bygga upp kompetensen inom landet på sikt och garan— tera långsiktigheten.
Fördelningen av de medel som satsningen skulle innebära måste dock föregås av en vetenskaplig utvärdering av området för att identifiera starka och svaga områden samt garantera den vetenskapliga kvalitén.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet bör få i uppdrag att i samarbete med Arbetsmiljöfonden, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Närings- och teknikutvecklingsverket och Statens råd för byggnadsforsk— ning utvärdera området för att föreslå var såväl beäntliga som eventuel— la utökade resurser bör sättas in. Utvärderingen bör innehålla intematio— nella utblickar. Arbetsmiljöfonden bör få i uppdrag att i samarbete med bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Socialstyrelsen, Statens naturvårdsverk och Medicinska forskningsrådet utvärdera den medicinska effektforskningen. Uppdragen skall avrapporteras till rege— ringen före 1 mars 1995.
Förklaring av vissa benämningar inom bullerområdet Prop. 1993/94:215
Här förklaras kortfattat de benärruringar inom bullerområdet som an- vänds i propositionen
Ljud: Tryckvariationer som utbreder sig som vågor genom luften och uppfattas av vårt hörselsinne. Karaktäriseras av styrka och frekvens (tonhöjd). Såväl styrka som tonhöjd kan variera över tiden.
Buller: Icke önskvärt ljud. Decibel eller dB: Ett mått på ljudets styrka. Kan också användas som mått på hur stor del av ljudet som isoleras eller dämpas bort.
dBA, dBC: Mått på ljudets styrka som korrigerats med frekvensav- vägningsälter (A eller C) för att efterlikna vår hörsels lägre känslighet för låga och höga frekvenser.
Frekvens: Ett mått på tonhöjd. Antal svängningar per sekund. Frek- vensen mäts i Hz (hertz). Ljud som vi hör har frekvenser mellan ca 20 till ca 20 000 Hz. Buller innehåller som regel ljud med många frekven— ser samtidigt.
Ekvivalent nivå: Medelljudtrycksnivå, som regel A-vägd, på effekt- basis av varierande buller. Det anges ofta som 8-timmarsvärde för arbetsplatsbuller och 24-timmarsvärde för Vägtraäkbuller. Det är det vanligaste måttet på samhälls- och arbetsplatsbuller.
anältsvärde: Ljudnivå utomhus utan inverkan av reflekterande bygg- nader och liknande. Det används ofta som ett mått på irnmissionen.
EPNdB: Enheten för Tone-Corrected, Effective Perceived Noise Level. Ett föränat sätt att ange ljudets styrka på som används vid äyg- bullercertiäering.
Emission: Bullret vid bullerkällan. Immission: Bullret vid en störd plats. Flygbullemivå eller FBN: FBN används som ett mått på bullrets styrka i nivå eller medeltal per dygn runt flygplatser. Den framräknas för närvarande på basis av genomsnittlig traäk under ett år. Kvälls- buller ges S dBA och nattbuller 10 dBA större vikt än dagbuller.
Sammanfättning av betänkande (SOU 1993:65) Prop. 1993/94215 Handlingsplan mot buller
"Plågsammast av alla föroreningar är emellertid bullret, den moderna teknologins morgongåva till människan. Den som fyllt sina öron med vindamas växlande musik lär knappast kunna föreställa sig det ständiga motorlarm, som följer storstadsbon på gatan, på arbetsplatsen, in i hemmet som trasar sönder hörselnerver och skapar en snarande kväv- ningskänsla." (Brev till Columbus av Rolf Edberg, 1973.)
Buller som miljöfaktor
Buller är allestädes närvarande och ligger högt på listan över industri- samhällets föroreningar. Ett och samma ljud som det är skönt att lyssna till för en person kan samtidigt vara starkt störande för en annan.
Buller som miljöfaktor har en rad unika egenskaper och dess negativa effekter är av vitt skilda slag. Kraftigt buller kan helt eller delvis för- störa hörselorganet på ett irreparabelt sätt. Buller kan störa vår sömn och påverka vårt dagliga liv vid väsentligt lägre nivåer än. den som gäller för risken för hörselskada. De gräns- och riktvärden som läggs fast för buller i olika sammanhang ligger vid en så hög risk- eller stör- ningsfaktor, som vi i andra sammanhang inte skulle acceptera. Buller är en global förorening med långtidseffekter.
Med anledning av att åtgärder mot bullerproblemen i vårt samhälle försummats uttalade riksdagen våren 1991 att en samlad handlingsplan mot buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen. Regeringen tog hös- ten 1991 i regeringsdeklarationen upp buller som ett prioriterat område.
God ljudmiljö
Vad som är en god miljö varierar efter omständighetema. Det är viktigt att deäniera den goda miljön utan att först bedöma vad som är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Arbetsplatsen bör självklart vara riskfri för hörseln vilket innebär en ljudnivå på högst 75 dBA. Den goda bostaden även i tätorten bör vara sådan att vi varken får vår sömn störd eller hör grannens stereo. För den goda bostaden bör inte ekvivalentnivån utom- hus överstiga 40-45 dBA. Att nå detta mål generellt går inte, men med enkla medel och framsynthet kan det nås i en stor del av bebyggelsen. Den vanligaste bullerkällan i våra boendemiljöer är vägtraäk. Buller från flyg och tåg berör ett förhållandevis mindre antal personer, liksom det från industriell verksamhet. Även buller från olika motordrivna redskap, hushållsmaskiner, fläktar och ventilationssystem i bostaden och 45 grannens musicerande kan ge upphov till störning på olika sätt. I fritids-
miljön kan motorbåtar och andra motorfordon störa den naturmiljö vi Prop. 1993/94:215 sökt oss till för att koppla av och njuta i. Bullerstömingarna fortsätter Bilaga 2 att öka så länge som inte betydligt mer än hittills görs åt bullerproble- men. Det är lätt att ödelägga tysta miljöer; det är som regel mycket svårt att återställa ostördheten. Många av bullerproblemen är svårbemästrade därför att de är inbygg- da i vårt samhälle. Det gäller redan gjorda investeringar inom olika samhällssektorer som i traäken, inom industrin, i våra byggnader och bostäder. Effekterna blir traäkbuller, hörselskadligt buller i arbetslivet, dålig ljudisolering i bostäder, ääktbuller i en rad sammanhang m.m. Det änns också bullerproblem som är ett resultat av olagligheter eller bristande hänsyn till omgivningen vid användningen av olika motor- drivna apparater. Sådant kan åtgärdas till en ringa eller ingen kostnad den dag samhället bestämmer sig härför.
Är vi villiga att betala för ett tystare samhälle? Samhällsekonomiska kalkyler allt viktigare
De gränser som i dag sätts för en och samma förorening varierar bero- ende på i vilken miljö den uppträder - på arbetet, i hemmet eller i vår omgivning. Buller är ett exempel härpå.
System för riskvärdering och hantering av risker behöver utvecklas och tillämpas inom olika områden i högre grad än vad fallet är i dag. Konkreta planer för riskbegränsning för produkter som innebär stora hälso- eller stör-risker är en del i detta arbete. I de flesta fall måste av resurs- och kompetensskäl bullerbekämpning dock uppnås genom fort- löpande åtgärder från dem som hanterar bullriga produkter utan den centrala styrning som särskilda begränsningsplaner innebär. Samhällsekonomiska intäkter har betydelse för kosmadseffektiviteten. Lagstiftning och restriktioner har haft och konuner att fortsätta ha en stor roll i miljöpolitiken. För att denna ansats skall vara samhällseko- nomiskt effektiv måste samhället ha en god uppfattning om vilka åt- gärder som är mest kostnadseffektiva.
På utredningens uppdrag har professor Sören Wibe vid Sveriges lantbnrksuniversitet i Umeå utfört en pilotstudie rörande människors betalningsvilja för åtgärder mot buller av olika slag. De två slag av buller som har analyserats är vanligt traäkbuller i en storstad samt inomhusbuller, t.ex. grannars stereoljud eller fastighetens ventila- tionsljud.
Betalningsviljan motsvarar de samhällsekonomiska intäkter- na
De samhällsekonomiska värderingarna av buller grundas på resultaten från enkäter rörande människors betalningsvillighet för olika buller- 46 dämpande åtgärder. Undersökningen har genomförts på kort tid, med ett
i förhållande till problemet mycket begränsat populationsurval och med Prop. 1993/942215 ofullständigt beaktande av olika bakgrundsfaktorer. Studien som är den Bilaga 2 första i sitt slag skall ses som en pilotstudie. Studien är inte någon fullständig samhällsekononrisk kalkyl eftersom här endast intäktssidan (dvs. efterfrågesidan) beaktas. Syftet med den har varit att erhålla en uppskattning av människors betalningsvilja för olika bullerdämpande åtgärder. För hushållen i en kommun eller ett bostadsområde medför en för- bättrad bullersitrration att vinster uppstår för hälsa, arbete och fritids- aktiviteter. Den vinst som på detta sätt uppkommer för ett hushåll gör att det har en kalkylerbar betalningsvilja för den genomförda förbätt- ringen.
Samband mellan kostnad och kvalitet
Bullerskyddsåtgärder skall alltid sättas in i ett mycket tidigt skede och säkerställas genom ett kvalitetssäkringssystem. Det är däremot olämpligt och kostsamt, men fortfarande alltför vanligt att inte behandla buller- problemet förrän det redan uppstått. Kostnaden blir då 10 - 100 gånger högre. Genom en förutseende planering är det möjligt att uppnå goda ljudförhållanden. Miljökonsekvensbeskrivning, miljökvalitetsnormer och tillräckliga skyddsavstånd till miljöfarliga verksamheter är viktiga hjälp- medel i detta arbete.
Uppmärksamheten måste tidigt riktas mot dessa problem vid nya projekt och när nya konstruktioner och utrustningar börjar tas fram för marknaden. Detta i sin tur kräver en hög allmän medvetenhet om bullerproblemen och att kunskap om buller och bullerskydd inte bara änns hos några få specialister utan även hos en bred krets av ansvariga för planering, projektering och upphandling. Det gäller att förhindra tillkomsten av nya ur bullersynpunkt undermåliga miljöer, liksom att tidigt uppmärksamma nya bullrande produkter på marknaden.
Bullerbekämpningen kan principith ske på tre olika sätt: '" Bullerbekämpning vid källan * Bullerbegränsning på vägen till mottagaren * Åtgärder på immissionssidan (vid mottagaren)
En gmndläggande princip för handlingsplanen är att det verkliga bullret och inte enbart det beräknade skall uppfylla fastställda gränsvärden eller riktvärden eller i avtal ställda garantier för ljudnivå.
Många är störda av trafikbuller
I Sverige bor i dag ungefär 8,6 miljoner människor. Vägtraäken är den bullerkälla som berör äest människor. Det mest framträdande problemet är höga bullernivåer i bostadsbebyggelse i närheten av stora traäkleder. Nedslående är att det i de flesta fall är svårt att inom överskång tid 47 sänka bullernivån så mycket som skulle behövas, dvs. mer än 20 dBA,
genom fordonsåtgärder, traäkminskningar eller tystare däck och vägbe- Prop. 1993/94:215 läggningar, övergång till kollektivtraäk och mjukare körsätt. Bilaga 2
Antalet människor som är bullerexponerade, för mer än 55 dBA har minskat sedan början av 1970-talet trots att transportarbetet i sig har ökat. Denna gynnsamma utveckling beror främst på ett ändrat boende- mönster. Under denna period har 1,4 miljoner personer äyttat till 0,5 miljoner nybyggda småhus som i stor utsträckning planerats för en utomhusnivå under 55 dBA. Kommunernas traäksaneringsprogram och en mer förutseende vägplanering har även inverkat. Däremot har inte vidtagna åtgärder på fordon, däck och vägbana påverkat de olika beräkningsresultaten av antalet exponerade. Jag utgår från att antalet exponerade för Vägtraäkbuller 1 dag uppgår till ca 1, 6 miljoner männi- skor. Antalet manniskor som utsätts för buller från de olika tiaäkslagen kan med utgångspunkt från traäkverkens miljöplaner och vad som kommit fram under utredningsarbetet uppskattas till drygt 2 miljoner.
Traäken kommer även i framtiden att vara vår mest störande buller- källa. Ett mycket stort antal männsikor är i sin boendemiljö utsatta för ett Vägtraäkbuller som ligger 20-30 dBA över en god ljudmiljö. Väg- traäkens bullerkällor har en sådan nivå att det skulle krävas en buller- minskning långt utöver vad som över huvud taget förefaller tekniskt möjligt i dag för att bullerproblemen skall kunna lösas genom åtgärder vid källan.
De senaste 20 årens erfarenheter tyder på att äertalet av vägtraäkens bullerkällor i bästa fall kan komma att bli marginellt tystare för lång tid framöver, såvida inte däck/vägbanebullret inom en snar framtid reduce- ras.
Utvecklingen på däcksidan har bl.a. styrts av väghållningsegenskaper— na i mycket hög hastighet på torr vägbana. Detta har givit allt bredare och därmed bullrigare däck.
Vanligt förekommande vägbeläggningar kan ge skillnader i alstrat buller om 2 - 4 dBA. Genom att ge hög prioritet till bullerfrågan vid valet av vägbeläggning är det möjligt att redan nu reducera bullret med uppskattningsvis 2 dBA vid hastigheter över 50 km/tim. Porösa vägbe- läggningar, s.k. dränasfalt, kan i nytt tillstånd ge upp till 5 dBA lägre dåck/vägbanebuller i höga fordonshastigheter än motsvarande täta be- läggningar. På experimentstadiet änns det dessutom vägbeläggningar med en än mer markant bullerreduktion.
Det är angeläget att stödja väghållare som vill utföra prov med tysta- re vägbeläggningar och att änansiera utvärderingen av dessa egenska- per. Staten och komrnuner som väghållare bör undvika högbullrande och prioritera lågbullrande vägbeläggning där så är möjligt.
Tunnlar, hastighetsbegränsning och en bullerklassad bil
Den enda åtgärd som mera radikalt minskar traäkens bullerenrission är att däcka över vägen eller förlägga den i tunnel. Metoden är inte gene- rellt användbar men bör utnyttjas i ökad omfättning som lösning på 43 särskilt besvärliga uaäkbullerproblem.
Bullererrrissionen kan minskas något genom att reducera traälcäöde- Prop. 1993/94:215 na, sänka de verkliga hastigheterna och dämpa traäkens tempo. Efter- Bilaga 2 som det inte går att med den konventionella skyltningen i tillräcklig grad påverka de faktiska hastigheterna måste andra metoder prövas.
Eftersom det nuvarande systemet med miljöklasser i allt väsentligt tar sikte på avgasproblematiken bör ett system införas för en bullerklassad bil som kan åtnjuta väsentliga skattefömråner. Bilar som kan klassas som miljövänliga ur bullersynpunkt skall vara utrustade med fartbe- grånsare så att man kan ha lågbullrande däck. Utredningen för en vidare utveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m. bör få tilläggsdirektiv för att se hur en bullerklassad bil skall kunna passa in i ett nytt miljöklassystem för bilar.
Bullersanering i den befintliga miljön
Att genomföra ett åtgärdsprogram som utgår från principen att åtgärda de sämsta miljöerna först, dvs. de där utomhusnivåema ligger över 65 dBA kräver såväl långsiktighet som erforderliga resurser. Vissa åt- gärder är föga kostnadskrävande och bör kunna genomföras omedelbart. Eftersom trafikbuller är svårbemästrat gäller bl.a. att bullerdärnpa venti- lationsanläggningar och liknande som förstör en i övrigt tyst miljö på gårdsidan i det lo'ingbyggda kvarteret. Hit hör också fönsteråtgärder i de fall beäntliga fönster kan förbättras med en tillsatsruta.
En genomsnittlig kostnad om 40 000 kr per lägenhet är tillräcklig för att uppfylla inomhusmålet och väsentliga delar av utomhusmålet. Detta är också välmotiverat enligt betalningsvillighetsstudien, eftersom det är ungefärligen lika med den genomsnittliga samhällsekononriska intäkten.
Ett åtgärdsprogram utsträckt över 10 år ger en kostnad om 800 miljo- ner kronor per år. Detta belopp änansieras med en bulleravgift på fordonsskatten med 200 kr per personbil och genomsnittligt 500 kr per tungt fordon. Totalt ger detta ca 890 miljoner kr per år. För personbilar motsvarar bulleravgiften mindre än 1 öre per personkm.
Externt industribuller
Industriförbundet har mot bakgrund av den utveckling som skett när det gäller bullerfrågomas hantering och skillnaderna i olika typer av miljö- stöming från olika bullerkällor hävdat att det i koncessionema borde anges riktvärden för externt industribuller i stället för straffsanktionera- de gränsvärden, som om de överskrids leder till allmänt åtal och förlust av tillstånd, och att samma typ av störning skall bedömas på ett lik- värdigt sätt oavsett vilken typ av verksamhet som förorsakar störningen. De nivåer som är att betrakta som en god ljudmiljö innebär att risker- na för negativa eäekter på hälsan är försumbara och ligger under rikt- värdena för externt industribuller. Målet med handlingsplanen är att antalet bullerstörda människor skall minska och att ännu tysta områden 49 skall bevaras för framtiden. Med hänsyn till att riktlinjerna för externt
industribuller haft en positivt pådrimnde effekt och att det inte heller Prop. 1993/941215 under utredningsarbetet i övrigt har framkommit sådana skäl som föran- Bilaga 2 leder några förslag till ändring av Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller änns det inte tillräckliga skäl att föreslå någon ändring härav. Hanteringen av bullerfrågoma i såväl tillstånds- som tillsynsärenden behöver dock förbättras. Dagens system härför behöver ändras. Kvali- tetssäkring och de möjligheter den erbjuder behöver utnyttjas bättre.
Arbetsmiljön skall vara riskfri
Trots att kunskaperna om bullrets skadliga inverkan ökat under de senaste årtiondena och omfattande satsningar skett på bullerbekärnpande åtgärder är hörselskador alltjämt vanliga i arbetslivet. Inom industrin är bullret fortfarande ett av de vanligaste arbetsmiljöproblemen. Det är svårt att samtala för 350 000 - 400 000 anställda inom industrin till följd av en hög bullemivå på arbetsplatsen. Också på många andra arbetsplatser är bullret ofta en besvärande faktor; i storkök och disk— rum, skollokaler, kontor, motorfordonshytter etc. Varje år tillkommer fortfarande ca 3 000 som är berättigade till ersättning från arbetsskade- försäkringen. Bullerexpositionen sker också i många sammanhang som är svåra att påverka för arbetsgivaren. Allehanda bullriga fritids- aktiviteter kan bidra till en hörselskada.
Det är i dag en allmänt vedertagen uppfattning att bullernivåer kring 85 dBA inte innebär en tillfredsställande arbetsmiljö i bullerhänseende. Expositionsnivåer omkring 70-75 dBA bör därför eftersträvas i produk- tionslokaler. För kontorsarbete och annat arbete som fordrar koncentra- tion bör ljudnivån inte överstiga 35 dBA.
Även i EG läggs 75 dBA &st som ett värde där hörselskaderisken anses försumbar. Nivån är baserad på ett antal medicinska studier. EG- kommissionens förslag ger dock utrymme för ett visst mått av äexibili— tet genom ett antal exponeringsvärden över denna tröskelnivå, där åtgärder skall vidtas.
Genom att det nu änns fastlagt att 75 dBA ekvivalentrrivå är den ljudnivå där hörselskaderisken är försumbar bör arbetarskyddsstyrelsen föra in detta i sina föreskrifter redan nu och inte avvakta att direktivet kommer att omfattas av EES-avtalet eller ett svenskt EG-medlemskap.
Förutom de fördelar i form av förbättrad produktivitet och konkur- renslcraft investeringar i en bättre arbetsmiljö kan bidra till, ger ekono- miska styrmedel möjligheten att direkt via försäkringspremien avläsa de ekonomiska fördelarna av en bra arbetsmiljö.
I anslutning till översynen av bl.a. arbetsskadeersättningen bör detta vara ett väsentligt inslag. . .
Tystnad som konkurrensmedel 50
Att miljöanpassad produktntveckling blir allt viktigare för företagens Prop. 1993/94:215 möjligheter att konkurrera såväl på den inhemska som internationella Bilaga 2 marknaden blir allt mer tydligt. Världsmarlmaden för varor och tjänster för miljöskydd är mycket expansiv och väntas öka från 200 miljarder dollar år 1990 med runt 50 % till år 2000. Eftersom konkurrenskraftiga positioner inte är statiska tillstånd, krävs också kontinuerliga och snabba innovationer och förbättringar. Förmågan att först upptäcka utvecklings- möjligheter är viktig i den alltmer hårdnande konkurrensen. Tystnaden kan vara ett sådant konkurrensmedel.
Till följd av våra internationella åtaganden, främst genom EES-av- talet, och ansökan om EG-medlemskap, kommer det bli nödvändigt att svenska industriprodukter blir tystare för att svenska företag skall kunna konkunera på världsmarknaden. Intresset för en låg ljudnivå hos olika produkter, främst sådana som används i hemmet, ökar på många nrark- nader, bl.a. i Japan, USA och Frankrike.
Ett sätt att stimulera övergången till tystare maskiner kan vara att införa ekonomiska styrmedel på maskiner som har en bulleremission som överstiger en viss nivå. Det har inte varit möjligt att inom ramen för utredningen utarbeta ett förslag till hur detta skulle kunna utformas med hänsyn till dels att redovisningen av buller ännu så länge inte är allmänt förekommande, dels att det änns ett mycket stort antal maskiner på marknaden, som måste gås igenom. En särskild utredning bör till- sättas för att undersöka om och i vilken utsträckning ekonomiska styr- medel skall kunna utnyttjas för att driva fram tystare maskiner.
Buller från leksaker kan ge barn en livslång hörselskada
Leksaker får inte vara så utformade att de kan ge upphov till skador, oavsett hur de används. Det änns inte något acceptabelt skäl varför leksaker skall tillåtas alstra hörselskadligt buller. Leksaker som inte är påvisbart oskadliga för barns hörsel, bör därför inte få saluföras. Gräns- värden och mätrnetod i internationell standard måste utgå från detta självklara förhållande.
Det pågår ett standardiseringsarbete på detta område. Resulterar detta i alltför höga nivåer bör en särskild lagstiftning övervägas. Både i Danmark och Norge änns det lagar som förbjuder försäljning av leksa- ker och fyrverkeripjäser som kan orsaka hörselskada.
Standardiseringens betydelse för tystare produkter
Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig väg efter initiativ framför allt från industrin. Den internationella standardiseringen har haft stor betydelse för industrin för att undvika att tillverkare tvingas göra olika versioner av samma produkt till följd av att enskilda länder i sina tekniska föreskrifter ställer olika krav på varors beskaffenhet eller i fråga om provning och kontroll. 51
Standardiseringen har genom EG:s program för den irue marknaden Prop. 1993/94:215 fått en ny och avsevärt mer omfattande roll än tidigare, eftersom stan- Bilaga 2 darder delvis kommer att ersätta reglering genom t.ex. myndighets- föreskrifter. Det änns i dag oroande uppgifter om att Svenska Elektris- ka Kommissionen avser att lägga ned akustikområdet i brist på finan- siering. Detta förhållande är inte unikt för Sverige. Även i andra länder brottas man med samma problem när det gäller den tvärtekniska metod- standardiseringen.
Samhället kan genom att styra resurserna till det organ som har huvudansvaret för akustikarbetet verka för att kompetensen bibehålls, att personkontaktema upprätthålls, att effektiviteten ökar och att till- gängliga resurser utnyttjas rationellt.
Miljömärkning av den tysta produkten
En allmänt ökande insikt om miljöproblemen gör att många människor i dag är beredda att aktivt bidra till en bättre miljö genom att förändra sitt levnadssätt i större eller mindre utsträckning. Konsumenternas miljömedvetna val är avgörande för att producenterna skall utveckla sådana produkter. Detta förutsätter en klar och entydig information om varornas egenskaper med avseende på buller.
Omfattningen av symboler för olika produkters skadlighet för både människor och miljö är stor. Det änns dock ett behov av att utmärka de verkligt tysta produkterna inom varje produktgrupp. En särskild symbol införs för den maskin eller apparat, som är den tystaste i sitt slag.
Bättre utbildning om bullers effekter tidigt i livet kan minska hörsel- skador och andra effekter
Miljöundervisningen i skolan blir allt viktigare i syfte att göra elever- na miljömedvetna. Lika självklart är det att bullerproblemet skall tas upp i såväl förskola som i skolans alla stadier.
Ljudklassning av bostäder kan ge en tystare boendemiljö
Det änns en mängd olika buller som kan vara störande i våra bostäder. Människors värdering av ljudisolering och buller i boendet prioriteras högst eller mycket högt bland kvalitetsfaktorerna på en god bostad. Klagomål på dålig ljudisolering är mycket vanliga. Detta beror framför allt på det omfattande bruket av stereoanläggnirrgar med hög eä'ekt. Denna källa till störning kan om få år komma att växa i och med att TV—apparater med liknande ljudkvalitet raskt ökar i antal.
Buller från ventilationssystem är ett annat välkänt fenomen. Proble- men har dock accentuerats på senare tid. Klagomål på ääktbuller såväl utomhus som inomhus är därför vanligt.
För att konuna till rätta med ääktbullerproblemet bör Boverket be- myndigas att inom ramen för den pågående funktionskontrollen av ventilationsanläggningar för att förbättra inomhusklimatet utvidga sina 52
föreskrifter till att även omfatta kontrollmätrtingar m.m. av ljudnivåema Prop. 1993/94:215 från ventilationsanläggningar utomhus. Bilaga 2 En väg att förbättra ljudisoleringen i bostäder hade varit att föreslå skärpta ljudkrav i Boverkets nya Byggregler. Det är emellertid inte rätt tidpunkt att införa en sådan generell skärpning av mirrimikraven, efter- som det pågår en utveckling mot att förenkla regelsystemet som kring- gärdar byggverksamheten. Minimikraven bör därför bibehållas på nuva- rande nivå med det undantaget att reglerna för bullret från husets in- stallationer, särskilt ventilationsanläggningarnas buller inomhus och utomhus skärps. Ett obligatoriskt ljudklassningssystem bör införas för alla nya bostä- der, liksom för bostäder som genomgår en mer omfattande renovering eller ombyggnad. Svenska Elektriska Kommissionen har påbörjat ett arbete med att ta fram en svensk standard för ett sådant system. Klass- ningsstandarden innehåller 5 klasser i steg om 4 dB, där den mellersta klassen motsvarar Byggreglemas minimikrav. De två lägsta klasserna behövs för delar av det beäntliga bostadsbeståndet. Klassningen knyts till obligatoriska, stickprovsvisa kontrollmätningar. Ljudklassningen av bostäderna skall inkludera deras kvaliteter vad gäller yttre buller, särskilt traäkbuller och därmed frågan om fasademas ljudisolering. Ljudklassningen kommer att stimulera en teknikutveckling för att få fram byggnader med bättre ljudisolering och lägre bullerrrivå- er. Merkostnaden för en mycket god ljudisolering i en Välplanerad ny- produktion ligger vid eller något under vad människor enligt betalnings- villighetsstudien i genomsnitt är beredda att betala. Det änns med andra ord en marknad för bostäder med en mycket god ljudisoleringsstandard. När god ljudisolering blir standard snarare än undantag änns det goda förutsättningar att pressa priset på denna kvalitetshöjning. Vad gäller merkostnadema för ett tyst ventilationssystem är de betydligt lägre än den genomsnittliga betalningsviljan. Den rådande avvägningen mellan ytstandard och ljudstandard i det beäntliga bostadsbeståndet är inte korrekt. Resurserna har umyttjats ineffektivt inom ett stelbent bostads- änansieringssystem.
Fritiden blir allt bullrigare och spolierar tysta områden
Medan vi i arbetslivet kan se ett trendbrott när det gäller hörselskador är förhållandet inte lika positivt i fråga om bullriga fritidsaktiviteter. Uppmaningar att vara försiktiga med hörselsinnet för att inte drabbas av en hörselnedsättning när man blir äldre tycks inte få avsedd effekt. Ansvaret för att skydda sig för buller från olika fritidsaktiviteter och leksaker fäller dessutom nästan helt på den enskilde eller föräldrar. Buller påverkar inte bara utövaren utan stör även omgivningen.
I vårt industrialiserade och allt mer motoriserade samhälle änns det för många nänniskor ett behov av att komma ifrån de bullrande miljöer— na för att uppleva den livskvalitet som är förbunden med stillhet och ro. 53 Förväntningarna är också större att slippa bullerstörningar på fritid.
Karaktären hos olika rekreations— och friluftsområden varierar med Prop. 1993/94:215 naturförutsättrtingama, befolknings- och bebyggelseförhållandena. I Bilaga 2 många av dessa områden förekommer i ökad utsträckning motoriserade och andra aktiviteter såväl på land som på vattnet och i luften. På läng- re sikt änns det risk för att motoriseringen och samhällsutvecklingen spolierar möjligheterna för många människor att inom räckhåll ha om- råden som inte alls eller bara i liten omfattning är bullerförorenade av tekniksamhället.
Pop/rockkonserter m.m.
Föräldrar och myndigheter är oroade av de höga ljudnivåer som före- kommer i samband med modern musik, särskilt när den framförs på diskotek och rockkonserter. Denna oro för eventuella hörselskadliga effekter är naturlig, när man betänker att miljontals ungdomar årligen besöker denna typ av musikaktivitet.
Det änns också en uttalad oro för den utbredda användningen av bärbar radiobandspelare. Detta har inte kunnat bekräftas utan det före- faller som om bärbar radiobandspelare inte innebär någon omedelbar risk för hörselnedsättning hos ungdomarna på det sätt som de i allmän- het används, dvs. under någon timme/dag eller vecka vid ljudnivåer mellan 85 och 95 dBA.
Varken högtalarfabrikanter, musiker eller konsertarrangörer kan ha något intresse av att deras produkter riskerar att åsamka kundkretsen, dvs. musiklyssnarna, skador i ett viktigt sinnesorgan. Tvärtom bör det vara ett gemensamt intresse för alla parter att skaderiskerna elimineras.
På Wembley Stadion i London har man infört ett bötesbelopp av 15 000 dollar per minut om ljudnivåema överstiger 90 dBA långt fram i auditoriet. Jag föreslår att en övre gräns om 100 dBA mätt som ekvi- valentnivå på publikplats sätts för pop/rockkonserter, diskotek och annan oä'entligt framförd musik.
Skytte en typisk manlig företeelse
Det tycks vara en ganska stor skillnad mellan pojkar och äickor när det gäller ljud. Pojkar förefaller vara mer benägna att utsätta sig för höga ljudnivåer i nästan alla åldrar. Användningen av skjutvapen både på fritid och i samband med jakt, militärtjänst osv. är naturligtvis mycket större hos pojkar än flickor i allmänhet. Likaså är pojkar mer utsatta för irnpulsbuller från påsksmällare och knallpulverpistol. Det förädiska med denna typ av ljud är att vi aldrig kan lära oss att höra hur starkt ett irnpulsljud är på grund av den korta varaktigheten. Jämfört med andra typer av fritidsbuller är det helt klart att skytteaktivitetema innebär en betydligt större risk för en omedelbar och bestående hörselnedsättning eller en fortskridande hörselnedsättning. Dessbättre tycks hörselskydds— användingen i militära sammanhang, i hemvärnet och på skjutbanor ha 54 förbättrats under senare år. '
Större delen av skytteverksamheten vid skjutbanorna företas på kväl- Prop. 1993/94:215 lar och helger, då behovet av tystnad och störningsrisken är som störst. Bilaga 2 Toleransnivån är ofta lägre hos kringboende som är nyinflyttade och hos dem som ej är förknippade med skytteverksamheten.
En särskild Bullerkommission garanterar planens genom- förande
Trots det positiva arbete som pågår när det gäller bullerfrågoma inom olika sektorer såväl centralt som lokalt återstår det mycket innan buller- frågorna till fullo genomsyrat vårt handlande. Det förebyggande och strategiska bullerbekärnpningsarbete som anges i olika planer innebär de goda intentionerna till trots att åtgärder mot buller i konkurrens med andra angelägna miljöfrågor och med hänsyn till det ekonomiska läget ofta får stå tillbalm. Den uppdelning av det centrala myndighetsansvaret som föreligger på miljö- och hälsoskyddsområdet ger upphov till svårig- heter när det gäller att få lokalt genomslag för nationella prioriteringar liksom när det gäller det centrala stödet till den lokala verksamheten.
För att förverkliga ambitionerna om att nå en långsiktigt god och hållbar miljö krävs en aktiv dialog mellan de olika aktörerna, så att det kan ske en anpassning till möjligheter och behov och där former för ömsesidiga åtaganden kan utvecklas.
En Bullerkommission bör därför inrättas. Dess arbete skall bedrivas nära regeringen för att få till stånd den samordning som är nödvänding för att minska bullret i vårt samhälle.
Forskning och utbildning Teknisk forskning
Såväl grundläggande som mer tillämpad forslming behövs för att lösa angelägna bullerproblem och ta tillvara möjligheterna att nrinska bullret inom olika samlrällssektorer. Högskolan bör själv svara för de mest grundläggande delarna av forskningen medan sektorsorganen och näringslivet bör svara för en mer tillämpad forskning och utvecklings- arbete.
En förstärkning av utbildning och forskning vid de tekniska högsko- lorna är nödvändig för att förbättra ämnesområdena buller och vibratio- ner och ett kraftigt tillskott till den långsiktiga gnrndforskningen be- hövs. Den intellektuella miljö som skapas härigenom ger förutsättningar att sektorsänansiärer och näringsliv kommer att änna samarbetet med högskolan mer intressant och att den tillämpade forskningen i större utsträckning kan bedrivas inom landet. Industrin får härigenom en samarbetspartner väl i klass med de större forslmingsinstitutionema i utlandet, vilket bör stärka den svenska exportindustrins konkurrenskraft.
Efekyforskning Prop. 1993/94:215 Bilaga 2
För att kunna vidta kostnadseffektiva åtgärder mot buller är det av stor vikt att ha kunskap om bullers effekter. Samtidigt som bullerstörningar- na ökat har också medvetenheten om hälsoeffekterna och de ekonomiska konsekvenserna ökat. WHOs kriteriedokument nr 12 som rör hälsa och buller har reviderats. Förutom de direkta effekterna av buller kan frå- gan ställas vilka besparingar i form av minskad olycksrisk och ökad produktivitet samhället och industrin kan uppnå genom en effektivare bullerbekämpning.
Kompetensen inom bullerområdet kommer på sikt att urholkas till följd av att forskningsmedlen till området realt sett har minskat under senare år. Skall Sverige kunna bibehålla sin framskjutna plats inom bl.a. miljömedicinen är det viktigt att erforderliga medel kommer om- rådet till del. En förlorad baskompetens tar lång tid att bygga upp igen.
Förteckning över remissinstanserna och sammanfattning Prop. 1993/94:215 av remissyttranden över betänkandet (SOU 1993:65)
Förteckning över remissinstanser som lämnat synpunkter
Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Socialstyrelsen, Statens Järn- vägar, Banverket, Vägverket, Konununikationsforslmingsberedningen, Luftfartsverket, Väg- och transportforskningsinstiurtet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Arbetarskyddsstyrel— sen, Arbetsmiljöfonden, Närings- och teknikutvecklingsverket, Bygg- forskningsrådet, Sveriges Provnings- och Forskningsinstimt, Styrelsen för teknisk ackreditering, Teknikvetenskapliga ForskningsRådet, Konsu- mentverket, Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljö— skydd, Folkhälsoinstitutet, Stockholms universitet, Karolinska institutet, Institutet för miljömedicin, Universitetet i Linköping, Lunds tekniska högskola, Chalmers tekniska högskola, Umeå" universitet, Medicinska forskningsrådet, Plan- och byggutredningen, länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Malmö kommun, Göteborgs ' kommun, Kungl Vetenskapsakadernien, Ingenjörsvetenskapsakadenuen, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriför- bund, Kraftverksföreningen, Tjänstemännens centralorganisan'on, Sveriges Akademikers Centralorganisatr'on, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, HSB Riksförbund, Hyres- gästernas Riksförbund, Riksbyggen, Sveriges Allrnännyttiga Bostads- företag, Sveriges Fastighetsägareförbund, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen, Scandinavian Airlines System, Villaägamas Riks- förbund, Svenska Vägföreningen, Statens arbetsgivarverk, Arbets- miljöinstitutet, Sjöfartsverket, Kungl. Tekniska högskolan, Högskolan i Luleå, Lindholmen Utveckling AB, Previa Rikshälsan, Byggentrepre— nörema, Svenska Lokaltrafikföreningen, ABB Corporate Research, Svenska Båtunionen och Svenska Seglarförbundet, Svenska vibrations— ' föreningen, Jernkontoret och Skogsindustriema.
Remissyttranden
Allmänt
Utredningens förslag: Handlingsplaner: i sin helhet.
Remissinstansema: Övervägande positiva till handlingsplanen är bl.a. Överbefälhavaren, Socialstyrelsen (som dock har vissa icke bagatellarta- de invändningar), Väg- och transportforskningsinstitutet, Statskontoret, ' 57 Arbetarskyddsstyrelsen, Statens Provnings— och forskningsinstitut,
Statens naturvårdsverk, Karolinska institutet, Medicinska forsknings- Prop. 1993/94:215 rådet (som dock har vissa icke bagatellartade invändningar), Länsstyrel— Bilaga 3 sen i Jämtlands län, Malmö Kommun, Kungliga Vetenskapsakademien, Kraftverksföreningen, Hyresgästernas Riksförbund, och Kungl tekniska högskolan. Övervägande negativa till handlingsplanen är bl.a. Banverket, Väg- verket, Koncessionsnänmden för miljöskydd och Sveriges Allmännytu'ga Bostadsföretag, Svenska Kommunförbundet, Arbetsmiljöinstitutet samt Högskolan i Luleå.
Miljökvalitetsnormer
Utredningens bedömning: Bullerområdet är särskilt lämpligt för miljökvalitetsnonner. Att omsätta rildlinjer för bullerområdet till miljö- kvalitetsnormer, bör bli en uppgift för den av utredningen föreslagna bullerkommissionen, Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter.
Remissinstansema: Statens naturvårdsverk, Villaägamas riksförbund och Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker detta. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att generella föreskrifter med bullemormer bör införas med viss restriktivitet. Däremot bör riktvärden, utfärdade av myndigheter som regeringen utser, kunna tillämpas på liknande sätt som sker för närvarande.
Utredningens förslag: Miljökvalitetsnonnen utomhus bör på sikt inte överstiga 45 dBA.
Remissinstansema: Folkhälsoinstitutet, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Väg- och transportsforskningsinstimtet och Institutet för miljömedicin tillstyrker. Svenska Kommunförbundet och HSB Riksför- bund anser att möjligheten att uppfylla normen är ytterst begränsad. -
Milj ökonsekvensbeskrivnin gar
Utredningens förslag: Miljökonsekvensbeskrivningar skall i Fråga om buller tydliggöra hela det område som kan bli bullerförorenat.
Remissinstansema: Folkhälsoinstitutet, Villaägamas Riksförbund och Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker. Stockholms universitet (Psyko- logiska institutionen) tillstyrker men anser att konsekvensbeskrivningar bör göras även när man inte förväntar sig betydande hälso- eller miljöpåverkan. 58
Transportsektorns bullerproblem Prop. 1993/94:215 Bilaga 3
Vägtraäkbuller
Utredningens förslag: Ett bullersaneringsprogmm för de nännaste 10 åren föreslås för åtgärder i bqfntlig miljö för alla bostadsområden med en bullernivå som överstiger 65 dBA. Kostnaden för detta uppgår till ca 800 mil/'oner kronor/år. Detta skall finansieras med i genomsnitt 200 kr/år i ökad fordonsskatt för personbilar och en högre avgiti för tunga fordon som bullrar mer.
Remissinstansema: Ingen remissinstans avstyrker själva bullersane- ringsprogrammet. Vad gäller finansieringssättet är endast HSB Riksför- bund, Väg- och transportforskningsinstitutet, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län samt Boverket positiva, medan sammanlagt elva instanser (bl.a. Vägverket, Svenska Lokaltrafikföreningen, Landstingsf'orbundet, Göteborgs kommun och Kommunförbundet) är mer eller mindre kritiskt inställda till förslaget. T.ex. vill Konsumentverket och Länsstyrelsen i Jämtlands län finansiera-med höjd bränsleskatt i stället. Sveriges All- männyttiga Bostadsföretag saknar i utredningen en tydlig anvisning om hur bulleravgiften på fordonsskatten skall överföras till bostadssektom.
Utredningens förslag: Tékniskt kan däck— och vägbanebullret minskas med kanske 5-7 dBA på 20 års sila genom:
- en generell hastighetsgräns i Europa, vilket möjliggör smalare däck av mjukare gummi - tystare vägbeläggningar — en yttre styrning av fordonshastigheten - att särskilda mätmetoder för däck och vägbanor kommer fram snarast.
Remissinstansema: Bl. a. Vägverket, Väg— och nansportsforsknings- institutet och Svenska Kommunförbundet har yttrat sig, de tillstyrker förslaget.
Utredningens förslag.- För att minska bullret från vägfordon föreslås en bullerklassad bil med väsentliga skattefönnåner ingå i det nya miljö- klassystemet för bilar. Utredningen 'för en vidareutveckling av systemet med miljöklass er för bilar m.m. ", bör få tilläggsdirelaiv för att även utreda hur ett system för en bullerklassad bil skall kunna passa in i ett nytt miljöklassystem enligt de utgångspunkter som bör gälla för en sådan bil. 59
Remissinstansema: Boverket, Statens naturvårdsverk, Konsumentver- Prop. 1993/94:215 ket, Lunds tekniska högskola samt Svenska Kommunförbundet, u'll- Bilaga 3
styrker förslaget. Riksskatteverket anser att det är bättre att önskemålet om låga bulleremissioner vidareutvecklas i det befintliga miljöklassyste- met, eftersom det där redan ställs krav på låga bulleremissioner för att en bil skall få hänföras till miljöklass l. Bilindustriföreningen anser att det är väsentligt att Sverige inte försöker lösa frågan på ett unikt
nationth sätt och att det nuvarande speciella svenska miljöklassnings- systemet snarast harrnoniseras med motsvarande EG-regler, i första hand genom EES-avtalet.
Flygbuller
Utredningens förslag: Målet om en flygbullemivånorm (FBN) på mindre än 55 dBA för civil och militär verksamhet för boende vid flygplats bibehålls men kompletteras med ett långsiktigt' mål om att normen bör sänkas med 5 dBA. Flygbullemivånomien skall baseras på den mest intensiva tremånadersperioden under året. Hårdare immis— sionsriktvärden för allmänflyget och förbud mot de ultralätta flygplanen bör övervägas. ' ' '
Remissinstansema: Luftfartsverket motsätter sig en skärpt målsättning och ett förbud för ultralätta flygplan men stöder förslaget att ha hårdare immissionskrav för allmänflyget. Verket säger vidare bl.a. att en väsentlig del av bullerproblemen orsakas av att bebyggelsen tillåts komma allt närmare flygplatsen. I övrigt lämnas mycket få kommenta- rer.
Tågbuller
Utredningens förslag: Av de investeringsmedel som riksdagen i juni 1993 beviljat Banverket föreslås att det under den kommande tioårs- perioden avsätts minst I 0 miljoner kronor för bullerskyddsåtgärder hos de boende som är utsatta för en bullernivå som överstiger 80 dBA mått som maximalnivå.
Remissinstansema: Statens Järnvägar anser att en omfördelning av redan beviljade investeringsmedel strider mot de grundläggande prin- ciper som gäller för investeringsplaneringen och avstyrker förslaget. Riksrevisionsverket anser att lika villkor bör gälla som utgångspunkt för sättet att finansiera buller från olika trafikslag. ,
Utredningens förslag: En bullerang enligt principen att förorenaren Prop. 1993/942215 betalar bör övervägas för att finansiera ytterligare bullerskyddsåtgärder. Bilaga 3
Den ska ingå i den banang som erläggs för att få utnyttja spåren. Hur banavgifierna ska göras mer miljörelaterade bör övervägas av en sär-
skild utredning.
Remissinstanserna: Banverket tillstyrker. Svenska Lekaltrafrkföre- ningen anser att regional och lokal kollektivtrafik på spår bör undantas från särskild banavgift för att inte försämra spårtrafikens konkurrens- kraft. Statens Järnvägar kritiserar den inkonsistens de anser föreligga i och med att utredningen menar att sänkta skatter är ett bra medel att uppnå bullerrninskningar på vägsidan, och samtidigt ser höjda avgifter som den bästa metoden på järnvägssidan.
Utredningens förslag: Statens Järnvägar skall ges i uppdrag att arbeta för gemensamma europeiska emissionskrav.
Buller Fån rangerbangårdar bör bedömas på samma sätt som externt ' industribuller. '
Remissinstansema: Banverket och Boverket är de enda som kommen- terat detta. De avstyrker förslaget.
Utredningens förslag: Naturvårdsverket bör i sammarbete med Ban- verket utreda riktlinjer för tågbuller.
Remissinstansema: Endast Banverket (som tillstyrker) har kommente- rat förslaget, men nämner samtidigt att utredningen föregriper en sådan utredning genom att lämna ett eget förslag på riktlinjer.
Utredningens förslag: Riktlinjerna för väg- respektive tågbuller bör vara likartade.
Remissinstansema: Industriförbundet, Svenska Kommunförbundet, Lunds Tekniska Högskola och Malmö Kommun tillstyrker. Banverket däremot avstyrker med argumentet att tågbuller upplevs, enligt utförda studier, betydligt mindre störande än vägbuller vid motsvarande ljud— nivåer. Statens Järnvägar anser att förslaget är fullständigt irrelevant om kostnadseffektivitet eftersträvas.
Utredningens förslag: De rilatvärden som anges skall gälla. Bl.a. före- Prop. 1993/94:21'5 slås skärpta riktvärden jämfört med Banverkets bullerpolicy vad gäller Bilaga 3 uteplats: 45-55 dBA vid redan befintlig järnväg istället för 75 dBA.
Remissinstansema: Statens Järnvägar avstyrker och menar att förslagen skulle ge den tunga landsvägstrafiken en konkurrensfördel gentemot SJ. Banverket kritiserar att riktvärdena redovisas utan värdering av vilka kostnader förslagen innebär. Statens Provnings— och Forskningsinstiurt är tveksamma till den föreslagna definitionen av maximalnivå för tåg. Malmö Kommun tillstyrker.
Buller från industrier m.m.
Externt industribuller
Utredningens förslag: Buller i tillstånds- och tillsynsärenden jämställs med andra miliöföroreningar. En plan som innehåller en emissions— beräkning skall godkännas av myndigheterna före byggstart.
Kvalitetssäkring och systerntillsyn införs för buller och garanteras genom att krav ställs på att mätningar skall utföras av ackrediterad personal.
Planmyndighetema beaktar behovet av bullerskyddszoner och undvi- ker etablering av bebyggelse intill industrier; ett minsta skyddsavstånd bör anges i tillstånd.
Remissinstansema: Boverket och Industriförbundet tillstyrker att minsta skyddsavstånd anges i villkor. Svenska Kommunförbundet mot- sätter sig generella föreskrifter som innehåller absoluta värden på skyddsavstånd. Malmö kommun anser att skyddsavstånd har varit en av orsakerna till bl.a. separering av olika funktioner i tätorterna och där- med till ökad trafik, och anser därför att frågan bör utredas ytterligare.
Boverket delar utredningens syn att Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller är väl avvägda men att hanteringen och tillämp- ningen behöver ses över. Boverkets samprojekt med Naturvårdsverket och Räddningsverket "Plats för arbete " arbetar med denna fråga.
Utredningens förslag: Skärpta krav för buller vid etablering på oex— ploaterad mark bör införas genom att en bullergränslinje dras på ett övertänkt avstånd från industrin, varigenom hänsyn tas till framtida bebyggelse eller markanvändning.
Buller från lastfordon som används för interna transporter bedöms som externt industribuller medan buller från övriga fordon, inkl. järn- vägstransporter till och från industriområdet, bedöms tillhöra samhällets trafknät. 62
Remissinstansema: Göteborgs kommun och Länsstyrelsen i Göteborgs Prop. 1993/94:2'15 och Bohus län, anser att buller till följd av trafik till och från industrin Bilaga 3 skall falla under industrins ansvarsområde. Jernkontoret och Skogsindu- striema tillstyrker förslaget.
Utredningens förslag: Anvisningarna för mätningar skall ställa krav på att redovisningarna även skall innehålla uppgifter om dnjtsförhållanden, mätintervall, hantering av fluktuerande buller, meteorologiska förhållan- den etc.
Remissinstanserna: Jernkontoret och Skogsindustriema tillstyrker. Malmö kommun anser att tilläggsanvisningama bör trycka på det fak- tum att flera bullerkällor ger en högre sammanlagd ljudnivå.
Buller från byggarbetsplatser
Utredningens förslag: Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från bygg- arbetsplatser bör revideras enligt förslag i utredningen, göras tydligare och ange exempel på metoder för att begränsa bullerstömingama "till omgivningen.
Remissinstansema: Boverket instämmer i att Naturvårdsverkets riktlin- jer för buller från byggarbetsplatser behöver förtydligas med exempel på hur bra bullerdämpning kan ordnas. Vid byggarbetsplatser som pågår flera år bör industrins extembullervärden tillämpas. Svenska Kommun- förbundet vill understryka vikten av att nya uppgifter för kommunerna inte tillskapas utan att det samtidigt ges möjlighet att finansiera verk- samheten genom avgifter.
Utredningens förslag: De miljömässi ga konsekvenserna för ett byggpro— jekt bör redovisas redan i planeringsskedet för att kostnader för alterna- tiva metoder skall kunna bealaas vid anbudsgivningen.
Remissinstansema: Landstingsförbundet tillstyrker.
Buller från vindkraftverk
Utredningens förslag: Buller från vindkraftverk, enskilda eller i grupp, bör bedömas på samma sätt som externt industribuller med riktvärdet 40 63
Bilaga 3
dBA utomhus vid bostadsbebyggelse och annan störningskänslig be- byggelse. Vid hörbara rena toner skärps kraven 5 dBA. Riktvärdena måste dock kopplas till vindhastigheten, eftersom bakgrundsbullrets maskerande verkan kan utnyttjas vid hög vindhastighet.
Standarder och mätmetoder behöver utvecklas och underlag för störningen från vindkrafverk behöver tas fram. Detta bör vara en uppgift för SNV -
Remissinstansema: Kraftverksföreningen ifrågasätter förslaget eftersom aggregamivåer kring 35—40 dBA ofta är maskerade av det naturliga vindbruset. Med förslaget hamnar man lätt i den situationen att man får stänga av aggregat trots att de inte stör. Föreningen vill ha separata riktvärden för dag, kväll och natt, vilket möjliggör att aggregat körs under delar av dygnet där nattstömingar uppträder.
Buller i arbetsmiljön
Utredningens förslag: Expositionsnivåer för buller i arbetsmiljön bör inte överskrida 70-75 (134. Detta värde skall gälla som riktmärke vid rty— och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt i den befintliga miljön ske i den takt som ekonomin tillåter.
Remissinstansema: Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Karolinska Institutet, och Folkälsoinstitutet m.fl. tillstyrker. Arbetarskyddsstyrelsen är positiv till en framtida stegvis sänkning av gränsvärdet. Styrelsen framhåller att hur snart detta kan ske är beroende av utvecklingen av metoder för bullerbegränsning, men att det måste handla om en tidsperiod på ca 20 år innan det värde som kan betraktas som en riskfri nivå nås. Universitetet i Linköping är tveksam till att omgående sänka gränsvärdet med 10 dBA utan närmare analys av möjligheten att faktiskt genomdriva en sådan förändring. Statens Arbetsgivarverk anser att det behövs ytterligare medicinskt underlag som styrker behovet av sänkta gränsvärden för buller innan en sådan åtgärd genomförs. Såväl Svenska Arbetsgivaretöreningen som Svenska Kommunförbundet avstyrker.
Utredningens förslag: För kontorsarbete och annat arbete som fordrar koncentration bör exponeringsnivån inte överstiga 35 dBA för att betraktas som en god arbetsmiljö. Detta värde skall gälla som riktmärke vid ny— och ombyggnader och nyinvesteringar i maskiner och i övrigt i den bqintliga miljön ske i den takt som ekonomin tillåter.
Remissinstansema: Bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Karolinska Institutet och AB Svensk Bilprovning tillstyrker." Statens Arbetsgivarverk och Svenska Arbetsgivareföreningen avstyrker förslaget.
_— Prop. 1993/942215 Bilaga 3
Utredningens förslag: Hconomiska styrmedel för att ge incitament till en bättre arbetsmiljö bör övervägas.
Remissinstansema: Arbetsmiljöinstitutet har svårt att se hur de funde- ringar kring ekonomiska styrmedel som diskuteras i utredningen ska kunna fylla någon funktion.
Tystnad som konkurrensmedel
Utredningens förslag: Att upprätthålla från svensk sida godtagbara förhållanden vad avser buller förutsätter en medverkan med experter m.fl. i det internationella standardiseringsarbetet och att kompetens och resurser ställs till förfogande för ansvariga myndigheter.
Remissinstansema: Konsumentverket tillstyrker.
Utredningens förslag: Krav på bullerredovisning på produkter till följd av EG:s maskindirektiv m.fl. direktiv bör möjliggöra ekonomiska styrmedel för produkter som har en bulleremission som överstiger en viss nivå. Detta bör utredas i särskild ordning när EES-avtalet trätt i kraft.
Remissinstansema: Konsumentverket anser att ökad infomation till konsumenterna, märkning av produkterna samt producentpåverkan bör vara tillräckligt för att påverka utvecklingen mot bättre produkter.
Utredningens förslag: Ett saluförbud för leksaker, fyrverkeripjäser m.m. bör övervägas om det pågående standardiseringsarbetet vad gäller buller från leksaker resulterar i nivåer som riskerar ge upphov till hörselskador.
Remissinstansema: Konsumentverket välkomnar detta förslag.
Utredningens förslag: Ett särskilt miljömärke införs för den maskin eller apparat som är speciellt tyst för att upplysa konsumenterna i deras val av produkt och för att öka incitamentet att utveckla tystare produlder.
Remissinstansema: Statens Provnings— och forskningsinstitut, Stock- 65 holms Universitet, Folkhälsoinstitutet och Villaägamas Riksförbund är
Bilaga 3
- positiva till förslaget. Konsumentverket, Länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län, avstyrker förslaget och anger bl.a. som motiv administrativ tungroddhet samt att ytterligare märkningssymboler mer förvirrar än informerar.
Utredningens förslag: Kommuner bör få bemyndigande att genom ett tillägg i hälsoskyddsförordningen (I983.'616), meddela generella föreskrifter som innebär förbud mot att under kvällar och helger använda andra än miljömärkta motordrivna trädgårdsredskap. Socialsty- relsen bör utförda närmare anvisningar om detta.
Remissinstansema: Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ställer sig tveksam till förslaget. Orsaken är att sådana föreskrifter måste följas upp genom tillsynsinsatser som kan bli svåra att genomföra i praktiken.
Utredningens förslag: För att förändra situationen vad gäller bullerpro- blemen inom industrin krävs att buller och dess effekter tas upp i undervisningen i såväl förskola som i skolans alla stadier och i den arbetsplatsanpassade utbildningen.
Remissinstansema: Landstingsförbundet tillstyrker och påpekar att detta påverkar lärarutbildningen.
Utredningens förslag: Lagen (1992-1326) om personlig skyddsutrustning bör tillämpas utan dröjsmål.
Remissinstansema: Konsumentverket och Lindholmen Utveckling AB tillstyrker.
En tystare boendemiljö
Utredningens förslag: Ett ljudklassningssystem införs för alla nya bostäder och för bostäder som genomgår en mer omfattande renovering eller ombyggnad. Ljudklasnsingssystemet bör innehålla 5 steg, där den mellersta klassen motsvarar Boverkets minimikrav. Ljudklassningen skall inkludera bostädernas kvalitéer vad gäller yttre buller, särskilt trafik— buller, och därmed frågan om fasadens ljudisolering.
Remissinstansema: Bl.a. Statens Provnings— och forskningsinstitut, Svenska Kommunförbundet och Kungl tekniska högskolan tillstyrker förslaget. Aven Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Byggentrepre-
Bilaga 3
nörema och Sveriges Fastighetsägareförbund är positiva men anser att systemet ska vara frivilligt. Boverket är positivt inställt men påpekar att om trafikbullret påverkar klassningen, så har en faktor byggts in som inte byggherren kan påverka. Verket vill därför införa en generell skyldighet för väghållaren att ange förväntad trafikbullemivå intill störda lägenheter för 5 år framåt. Hyresgästemas Riksförbund före- språkar höjda krav i kommande nybyggnadsregler och avstyrker förslaget. Göteborgs kommun och Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker förslaget.
Utredningens förslag: Ljudklassningen knyts till obligatoriska, stick- provsvisa kontrollmätningar.
Remissinstansema: Styrelsen för teknisk ackreditering tillstyrker. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag anser att förslaget bl.a. skulle stå i strid med den i t.ex. plan- och bygglagarbetet tydligt fastslagna principen att byggherren själv ansvarar för att byggnaden motsvarar de krav som samhället ställer. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att det befintliga regelverket är tillräckligt.
Utredningens förslag: Ett klassningssystem för ljudförhållandena i skolor, hotell, vårdbyggnader bör påbörjas snarast.
Remissinstansema: Folkhälsoinstitutet tillstyrker.
Utredningens förslag: Den pågående fitnktionskontrollen av ventilations- anläggningar inomhus bör utvidgas till att omfatta även ljudnivåema från ventilationsanläggningar utomhus. Boverket bör erhålla bemyndi- gande att utfärda sådana föreskrifter.
Remissinstansema: Närings- och teknikutvecklingsverket och Bygg- forskningsrådet tillstyrker. Hyresgästernas Riksförbund och Riksbyggen anser att förslaget kan vara en framkomlig väg. Boverket är tveksamt till förslaget och föreslår att betydelsen av stickprovsvisa kontrollmät- ningar förstärks i samband med slutbesiktningen men att funktionskon- trollen förblir oförändrad. Även Svenska Kommunförbundet och Byggentieprenörema är negativa till förslaget.
Utredningens förslag: Nybyggnadsreglernas krav på högsta ventilations- buller är 30 dBA i boningsrum. För en tillfredsställande dämpning av
det lågfrekventa bullret bör detta krav kompletteras med ett dBC— krav. Prop. 1993/942215 Hur detta formuleras bör överlåtas åt Boverket. Bilaga 3
Remissinstansema: Byggforskningsrådet och Byggentreprenörema tillstyrker. Boverket avstyrker förslaget i sin helhet och Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker vad gäller befintlig bebyggelse.
Buller i fritidsmiljön
Utredningens förslag: En övre gräns om 100 d34 på publikplats mått som ekvivalentnivå under 10 minuter införs för ljudnivåer från pop/- rockkonserter. diskotek och annan offentligt fi'amförd musik. Socialsty- relsen bör få i uppdrag att utfärda närmare anvisningar om hur kontroll och sanktioner skall utformas.
Remissinstansema: Samtliga remissinstanser som yttrat sig tillstyrker.
Utredningens förslag: Intressekonflikter uppstår ofta i samhället p.g.a. skottbuller. Detta kan undvikas genom att inte tillåta bebyggelse nära skjutbanor.
Utredningen föreslår inga åtgärder vad gäller motorsport.
Om det är svårt att nå ner till lämpliga bullernivåer vid skjutbanor, bör inskränkningar införas för skjuttider, vapentyper, kalibrar etc.
Remissinstansema: Beträffande skjutbanor tillstyrks utredningens för- slag av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser anser att det är olyckligt att utredningen inte närmare behandlat motorsportområdet.
Buller i det militära försvaret
Utredningens förslag: Statens naturvårdsverk och Fortifikationsför— valtningen bör få i uppdrag att utarbeta nya riktlinjer för skottljud från artilleri.
I övrigt bör det fortsatta miljöarbetet med avseende på buller inom försvarsmakten inriktas på de åtgärder som finns redovisade i Över- befälhavarens pmgramplan ÖB 93.
Remissinstansema: Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) anser att det bör vara Naturvårdsverket och Försvarsmakten som till— delas uppgiften att utarbeta nya riktlinjer för skottljud från artilleri m.m. FMO är vidare tveksam till utredningens förslag att förändra basen 68 för flygbullernivå från årsmedelsdygn till mest intensiva tremånaders-
period, eftersom ett sådant beräkningssätt skulle kunna ge mer miss- Prop. 1993/941215 visande resultat än det beräkningssätt som används för närvarande. Bilaga 3
Bättre samordning av bullerfrågoma nödvändig
Utredningens förslag: En särskild bullerkommission bör inrättas för att ta det samlade ansvaret för att få till stånd en anpassning till en bullerfriare miljö och att bullerbekämpningsarbetetfortskrideri enlighet med förslagen i handlingsplanen. Dess arbete skall bedrivas nära regeringen.
Förslaget till miljöbalk behöver i vissa avseenden förtydligas i fi'åga om bulleraspekten. Detta kan lämpligen ske i specialmotiveringen till de olika bestämmelserna, bl.a. i 2 kap. 6 5 och 3 kap. 8 5, i anslutning till beredningen i regeringskansliet. -
Genomförs inte förslaget till rniljöbalk bör en särskild bullerlag-över— vägas. -
Remissinstansema: Totalt 13 remissinstanser är.-övervägande positiva till förslaget. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser dock att kommissio- nen ska vara en tillfällig konstruktion. Många av instanserna säger att ett alternativ till en bullerkommission är att ge Naturvårdsverket eller
Folkhälsoinstitutet ett liknande sektorsansvar som kommissionen skall få.
Sammanlagt 15 remissinstanser är övervägande negativa till förslaget: - Statskontoret och Previa Rikshälsan anser att förslaget inte är tillräckligt underbyggt. Även bland dem—som avstyrker nämns som alternativ att .i stället ge - i första hand - Naturvårdsverket den roll som bullerkommis- sionen skulle få enligt förslaget. Naturvårdsverket anser att en speciell bullerkommission inte behövs utan att dess tilltänkta uppgifter kan klaras genom ansvarsfördelning och samordning mellan berörda myn- digheter där Naturvårdsverket ansvarar för den yttre miljön.
Forskning och utbildning
Utredningens förslag: Ämnesområdet ljud- och. vibrationer behöver etableras som en självständig disciplin vid de tekniska högskolorna för att möta framtidens krav på tystare maskiner. Härigenom skapas den nödvändiga basen för sektororganens FoU-behov och för den vidare kunskapsspridningen till samhällets olika nivåer.
Remissinstansema: De instanser som yttrat sig tillstyrker.
Utredningens förslag: För att högskolor i samarbete med industrin ska Prop. 1993/94:215 kunna utveckla tystare produkter föreslås att 17 miljoner kronor per år Bilaga 3 riktas till tekniska högskolor.
Remissinstansema: Närings- och teknikutvecklingsverket anser att man, innan resursema förstärks, bör undersöka hur man kan använda redan befintliga resurser på ett bättre sätt. Övriga instanser som kom- menterat förslaget tillstyrker.
Utredningens förslag: De ] 7 miljoner kronor per år bör ges till Ikknis- ka högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola samt till Lunds tekniska högskol, Merparten bör koncentreras till de två förstnämnda.
Remissinstansema: Kommunikationsforskningsberedningen och Lansorganisationen i Sverige är två av fem instanser som tillstyrker. Bland de sex som avstyrker anger bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen att även Arbetsmiljöinstimtet i Umeå och Högskolan i Luleå, bör tilldelas pengar. Andra som är negativa till förslaget är Statens Provnings- och Forskningsinstitut samt Arbetsmiljöinstitutet,
Utredningens förslag: Ett konsortium bör bildas mellan de olika forskningsinstitutionerna för att efektivisera insatserna.
Remissinstansema: Närings- och teknikutvecklingsverket anser att det bör övervägas om inte även Flygtekniska försöksanstalten skall knytas till konsortiet. I övrigt tillstyrker Chalmers tekniska högskola.
Utredningens förslag: För att inte kompetensen inom bullerområdet på efektsidan på sila skall urholkas och Sverige förlora sin framskjutna plats inom bl.a. miljömedicinen föreslås att 8 miljoner kronor per år satsas på forskning inom detta område.
Remissinstansema: Medicinska Forskningsrådet är en av fyra instanser som tillstyrker.
Utredningens förslag: Arbetsmiljöfonden och Statens Naturvårdsverk bör ges i uppdrag att lämna förslag på lämplig fördelning av de 8 miljoner kronor per år mellan de tre mottagarna.
Remissinstansema: Lunds tekniska högskola anser att medelsför- 70 delningen bör vila på en mer objektiv utvärdering av avdelningarnas
verksamhet. Medicinska forskningsrådet kan inte tillstyrka tilldelning till Prop. 1993/941215 institutioner som inte kvalitetsprövas enligt de riktlinjer som gäller för Bilaga 3 ' forskningsfonder i allmänhet. Övriga instanser som yttrat sig föreslår att fler aktörer bör få pengar, ibland namnges även vilka.
Miljö— och naturresursdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot bul- ler.
gotab 46311. Stockholm 1994