Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till ändringar i alkohol- och tobaksskattelagarna i syfte att göra reglerna tydligare samt mer i överensstämmelse med ordalydelsen i EG-rätten och den praxis som nu finns från EG-domstolen. Genom ändringarna kommer det att uttryckligen framgå att införsel för privat bruk endast kan komma i fråga för varor som enskilda själva transporterar in i landet.

Regeringen lämnar också förslag till hur gåvoförsändelser i form av alkohol- och tobaksvaror från en enskild person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige skall hanteras skattemässigt. Regeringen konstaterar i propositionen att någon beskattningsrätt i princip inte föreligger för gåvor men anser samtidigt att en rätt till införsel av gåvor utan restriktioner skulle kunna leda till missbruk. Vissa regler ställs därför upp som skall tjäna till ledning för vad som skall betraktas som gåva. För att skattefrihet skall föreligga krävs att det rör sig om enstaka gåvoförsändelser under yrkesmässig befordran och att varorna är avsedda för mottagarens eller dennes familjs personliga bruk.

Slutligen föreslås vissa lagtekniska ändringar i lagen om skatt på energi.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

2. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen.

• Sida 5
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §¹

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 10 § eller den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13 eller 14 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 §,

5. i annat fall än som avses i 1–3, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk,

5. i annat fall än som avses i 1–4, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med att de går förlorade.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31d §.

9 a §

Skattskyldighet enligt 9 § 5 föreligger inte för varor som förs in till Sverige

1. under sådana omständig-

¹ Lydelse enligt bet. 1998/99:SkU21.

• Sida 6
•  Original

heter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 d §,

2. av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EG-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

3. som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

5. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk.

Regler om beskattning i vissa fall av införsel enligt första stycket 2 finns i lagen ( 1994:1564 ) om beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

• Sida 7
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt

dels att 8 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §¹

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som

1. har godkänts som upplagshavare enligt 9 § eller den som i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 och 13 §§,

2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 eller 13 §,

3. har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 15 §,

5. i annat fall än som avses i 1–3, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk,

5. i annat fall än som avses i 1–4, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor,

6. från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varor används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med att de går förlorade.

Skattskyldighet föreligger inte för varor som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 d §.

8 a §

Skattskyldighet enligt 8 § 5 föreligger inte för varor som förs in till Sverige

1. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 d §,

¹ Lydelse enligt bet. 1998/99:SkU21.

• Sida 8
•  Original

2. av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EG-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

3. som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk,

5. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk.

Regler om beskattning i vissa fall av införsel enligt första stycket 2 finns i lagen ( 1994:1565 ) om beskattning av viss privatinförsel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

• Sida 9
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi

dels att 4 kap. 1 och 11 §§, 5 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 2 § samt rubriken närmast före 4 kap. 11 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande lydelse.

4 kap.

1 §

Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som i Sverige tillverkar eller bearbetar bränsle eller annan som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2. varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3. skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4. den som i annat fall än som avses i 1–3 från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle, om bränslet skall användas för annat än privat ändamål,

5. den som från ett annat EGland säljer och levererar bränsle till en köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

4. den som från ett annat EGland säljer och levererar bränsle till en köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

5. den som i annat fall än som avses i 1–4 från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,

6. annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

8. den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige enligt vad som anges i 11 §.

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i fråga om bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas

a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller

b) i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål.

Skattskyldighet föreligger inte för bränsle som förs in till Sverige

• Sida 10
•  Original

1. i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten, eller

2. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §.

Den som är skattskyldig enligt första stycket 4 skall, innan transporten av bränslet från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över bränslet till beskattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

1 a §

Skattskyldighet enligt 1 § första stycket 5 och 6 föreligger inte för

1. bränsle som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §,

2. motorbränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten,

3. motorbränsle som förs in till Sverige för privat bruk i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst

• Sida 11
•  Original

10 liter.

Privat införsel Övriga skattskyldiga

11 §

Den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat EG-land är skyldig att betala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för det i Sverige, när det är fråga om

1. flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som förs in på annat sätt än genom distansförsäljning enligt 9 §, eller

2. motorbränsle som förs in på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter.

Första stycket gäller även den för vars räkning införseln äger rum.

Den som är skattskyldig enligt 1 § första stycket 5 skall, innan bränslet transporteras från det andra EG-landet, anmäla bränslet till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

5 kap.

2 §

Skattskyldigheten inträder

1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,

2. för skatterepresentant som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 3, när köparen tar emot leverans av bränsle, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller 12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 eller 12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.

3 §

Skattskyldigheten inträder

1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5, när bränslet av honom levereras till köpare,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller andra stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när bränslet

1. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när bränslet av honom levereras till köpare,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 eller andra stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när bränslet

• Sida 12
•  Original

levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp,

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 8, när bränslet förs in till Sverige, och

4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när

levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när

a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registrerad eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller

b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

6 kap.

2 §

Oregistrerad varumottagare skall lämna deklaration för varje leverans av bränsle som han tagit emot och för vilket han är skyldig att betala skatt. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då han tog emot leveransen av bränslet.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller 8 skall lämna deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes in till Sverige.

Den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 skall lämna deklaration när bränslet förs in till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då bränslet fördes in till Sverige.

Den som tillverkar eller bearbetar bränslen som avses i 1 kap. 3 a § utan att vara godkänd upplagshavare skall lämna deklaration när bränslet tillverkas eller bearbetas. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag varan tillverkades eller bearbetades.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

• Sida 13
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

dels att i 2 och 7 §§ ordet ”resande” skall bytas ut mot ”en enskild person”,

dels att rubriken till lagen skall lyda ”Lag om beskattning av viss privatinförsel”,

dels att 1 och 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Resande som till Sverige för privatbruk för in nedan angivna alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med

En enskild person som har förvärvat nedan angivna alkoholdrycker eller tobaksvaror och som själv transporterar dem till Sverige från ett annat EG-land, för sitt eller sin familjs personliga bruk, skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med

196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl, 88 öre/styck för cigaretter, 56 öre/styck för cigariller och cigarrer och 630 kronor/kg för röktobak. I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, samt mousserande vin,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,

starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

3 §

Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte sådan införsel som avses i 9 § tullagen (1994:1550) eller sådan införsel som sker under sådana omständigheter att förutsättningar

Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte sådan införsel som avses i 9 § tullagen (1994:1550) eller sådan införsel som sker under sådana omständigheter att förutsättningar

• Sida 14
•  Original

skulle finnas att medge återbetalning av skatt enligt 31 a § lagen (1994:1563) om tobaksskatt eller 31 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

skulle finnas att medge återbetalning av skatt enligt 31 d § lagen (1994:1563) om tobaksskatt eller 31 d § lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

• Sida 15
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över förfarandereglerna för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översynen skall koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna, dvs. punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Enligt direktiven står det utredningen fritt att även ta upp andra frågeställningar som kan vara av intresse i sammanhanget och som aktualiseras under utredningsarbetet. Utredningen arbetar under namnet 1998 års punktskatteutredning.

Riksskatteverket har uppmärksammat utredningen på olika förfaranden som har till syfte att föra in tobak och alkohol till Sverige utan att svensk skatt tas ut. Det handlar om försök att kringgå såväl reglerna för kommersiell införsel i alkohol- och tobaksskattelagarna som reglerna om resandeinförsel. I december 1998 lämnade Alkoholutredningen, i sitt delbetänkande Alkoholpolitikens medel (SOU 1998:156), förslag som innebär att det blir tillåtet att föra in gåvor i form av alkoholdrycker till Sverige.

Mot bakgrund av ovan angivna förhållanden avlämnade utredaren i mars 1999 delbetänkandet Införsel av beskattade varor (SOU 1999:26). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens författningsförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi1999/1020)

I delbetänkandet föreslås ändringar i reglerna för de harmoniserade punktskatterna beträffande införsel av varor som redan beskattats i andra medlemsländer. Ändringarna gör att reglerna blir enklare för myndigheterna att tillämpa och att reglerna står i bättre överensstämmelse med ordalydelsen i cirkulationsdirektivet och den praxis som utbildats på området. I betänkandet lämnas även förslag till hur införsel av alkoholoch tobaksvaror i form av gåvor skall hanteras skattemässigt. Regeringen avser nu att ta upp betänkandets förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Det förslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaffaenhet att Lag rådets yttrande skulle sakna betydelse. I förhållande till lagrådsremissen har ävenvissa ändringar av redaktionell karaktär gjorts i lagtexten.

• Sida 16
•  Original

4. Införsel av beskattade varor

4.1. Huvuddragen i cirkulationsdirektivet och svensk lagstiftning

4.1.1. Inledning

För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkulationsdirektivet. Direktivet är ändrat genom direktiv 92/108/EEG, 94/74/EEG och 96/99/EEG.

Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades i svensk lagstiftning genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) och lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

4.1.2. Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet

I direktivets artikel 4 definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för förståelsen av förfarandereglerna. Dessa begrepp är:

a) godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovsreglerna för skatteupplag,

b) skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt tillverkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsreglerna av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksamhet, under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget,

c) uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bearbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande (suspensionsordningen),

d) näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myndigheter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen för sin affärsverksamhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare skall ställa säkerhet för skatten och får varken förvara eller avsända sådana punktskattebelagda varor enligt uppskovsreglerna,

e) näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk person utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebelagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt

• Sida 17
•  Original

uppskovsreglerna och måste garantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaterna innan varorna avsänds.

I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upplagshavare i stället för lagerhavare och termerna registrerad och oregistrerad varumottagare i stället för näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering. Termerna upplagshavare och varumottagare kommer att användas i den fortsatta framställningen.

4.1.3. Huvudprinciper för beskattningsförfarandet

Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punktskattepliktiga varor kan cirkulera fritt, att beskattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga konsumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.

Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid varorna befinner sig inom suspensionsordningen. Betalningsskyldighet inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. För punktskattepliktiga varor, som inte omfattas av suspensionsordningen, gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att varan framställs inom gemenskapen eller importeras från land utanför gemenskapen.

Begreppet suspensionsordning har inte förts in i de svenska lagarna. Suspensionsordningen har dock i praktiken införlivats, t.ex. genom att skattskyldighet inte inträder i vissa fall.

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för skattens betalning. Säkerheten skall ställas av den avsändande upplagshavaren.

En upplagshavare i ett medlemsland kan alltså sända skattepliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat skatteupplag i det egna landet utan att det får några beskattningskonsekvenser.

Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag under skatteuppskov är dock inte alltid en upplagshavare. Mottagaren kan också vara en registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EU-land. Sådana varumottagare skall alltid ställa säkerhet för skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten förfaller till betalning när varorna tas emot.

Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att

• Sida 18
•  Original

underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna.

4.1.4. Avvikelser från suspensionsordningen

Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varorna upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsumtion. Detta gäller inte bara när varorna levereras till detaljistledet utan också vid t.ex. stöld och svinn ur skatteupplag. Avvikelser från suspensionsordningen innebär att skatten omedelbart förfaller till betalning. Skatten skall betalas i det land där överträdelsen har skett av den som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att fastställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når fram till mottagaren och det inte är möjligt att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

4.2. Införsel av beskattade varor för kommersiellt bruk

Av artikel 7 i cirkulationsdirektivet framgår att då punktskattepliktiga varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Detta innebär att då varor som redan släppts för konsumtion flyttas till en annan medlemsstat för kommersiella ändamål skall punktskatt tas ut i denna andra medlemsstat.

Beroende på omständigheterna skall skatten betalas av den som utför leveransen eller innehar de varor som är avsedda för leverans eller av den som tar emot varorna för användning. När varor som släppts för konsumtion flyttas mellan olika medlemsstater skall de åtföljas av ett förenklat ledsagardokument.

Den som skall betala skatten på varorna skall innan varorna avsänds lämna en deklaration till skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Han skall vidare samtycka till varje kontroll som gör det möjligt för destinationsmedlemsstatens myndigheter att förvissa sig om att varorna faktiskt har mottagits och att utgående punktskatt har betalats. Den punktskatt som betalats i den första medlemsstaten skall återbetalas.

I de svenska lagarna har artikel 7 kommit till uttryck genom att den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat EGland till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala skatt i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk (9 § första stycket 5 LTS, 8 § första stycket 5 LAS och 4 kap. 1 § första stycket 4 LSE).

Den som på detta sätt är skattskyldig skall, innan varorna transporteras från det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid införseln till Sverige.

• Sida 19
•  Original

4.3. Privat införsel av beskattade alkohol- och tobaksvaror

4.3.1. Cirkulationsdirektivets bestämmelser

I artikel 8 i cirkulationsdirektivet uttalas att vad beträffar varor som förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporterats av dem själva följer av principen för den inre marknaden att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där de har förvärvats.

Enligt artikel 9.2 måste medlemsstaterna, för att fastställa om de varor som avses i artikel 8 är avsedda för kommersiella ändamål, bl.a. ta hänsyn till

a) innehavarens kommersiella status och dennes skäl att inneha dem,

b) den plats där varorna finns eller, i förekommande fall, det använda transportsättet,

c) alla handlingar som hänför sig till varorna,

d) varornas beskaffenhet, och

e) varornas kvantitet. Enligt samma artikel får medlemsländerna utfärda vägledande anvisningar om vilken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att en person medför större mängder än vad som anges i anvisningarna får emellertid inte ensamt medföra att varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen skall alltså beaktas. Mängdangivelserna i sådana eventuella vägledande anvisningar får inte understiga 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg röktobak, 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin (inklusive högst 60 liter mousserande vin) samt 110 liter öl.

4.3.2. Den svenska privatinförsellagen

Sverige fick vid anslutningen till EU ett undantag från huvudregeln i cirkulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror endast skall beskattas i inköpslandet. Undantaget innebär att Sverige får beskatta privat införsel över vissa angivna kvantiteter. Enligt rådets direktiv 96/99/EG får Sverige, till och med den 30 juni 2000 och underkastat en översyn, fortsätta att tillämpa dessa kvantitativa begränsningar. Sveriges uppfattning är att undantaget förlängs automatiskt såvida inte ett enigt rådsbeslut om motsatsen fattas. Enligt nämnda direktiv får Sverige utföra nödvändiga kontroller med avseende på de varor som omfattas av direktivet.

Bestämmelser om beskattningen av resandes införsel för privat bruk av alkoholdrycker och tobaksvaror och vilka kvantiteter som får föras in i landet utan att punktskatt skall betalas finns i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (privatinförsellagen).

Enligt privatinförsellagen skall resande som till Sverige för privat bruk för in alkoholdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen betala skatt med:

196 kronor/liter för spritdryck,

• Sida 20
•  Original

45 kronor/liter för starkvin, 27 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl, 88 öre/styck för cigaretter, 56 öre/styck för cigariller och cigarrer och 630 kronor/kg för röktobak. För resande som är bosatt i annat land än Sverige, eller är bosatt i Sverige och där inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller utlandsvistelsen har varat längre än 20 timmar eller där varorna beskattats i annat land som är medlem i Europeiska unionen, skall dock skatt inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande kvantiteter:

1 liter spritdryck eller 3 liter starkvin, 5 liter vin, 15 liter starköl och 300 cigaretter eller 150 cigariller eller 75 cigarrer eller 400 gram röktobak.

Det som gäller för resande som är bosatt i Sverige gäller även den som utför arbete på det fartyg eller luftfartyg som inresan sker med, även om denne är bosatt i annat land.

Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt lagen skall självmant deklarera detta. Deklarationen skall lämnas på heder och samvete. Sker införseln på bemannad tullplats skall deklarationen lämnas till tulltjänsteman. I andra fall skall deklarationen lämnas till Skattemyndigheten i Gävle och deklarationen skall ha kommit in senast fem dagar efter det att införseln gjordes. Skatten skall betalas senast två veckor efter det att beslut om att påföra skatt har fattats.

Resande som inte deklarerar sin införsel eller som lämnar oriktiga uppgifter i deklarationen kan påföras en särskild avgift på femtio procent av det skattepliktiga beloppet och kan också dömas till böter.

Lagen innehåller också möjligheter för Tullverket att omhänderta varor om det finns en påtaglig risk för att skatt inte kommer att betalas. Om inte skatten betalas för de varor som omhändertagits kan Tullverket besluta att de skall förverkas.

4.4. Privat införsel av beskattade mineraloljeprodukter

4.4.1. Cirkulationsdirektivets bestämmelser

Regeln i artikel 8 i cirkulationsdirektivet, att beskattning sker i förvärvslandet om varorna förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och transporterats av dem själva, gäller i princip även för mineraloljeprodukter.

Enligt artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet får dock medlemsstaterna föreskriva att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker vid förvärv av mineraloljor som redan släppts för förbrukning i en annan medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga transportsätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ovanliga

• Sida 21
•  Original

transportsätt avses enligt direktivet transport av bränslen på annat sätt än i fordons tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av eldningsbränsle på annat sätt än med tankar som används vid yrkesmässig handel. Någon bestämmelse om återbetalning av den skatt som påförts i den medlemsstat där bränslet släpptes för förbrukning finns inte.

4.4.2. Privat införsel enligt svensk lagstiftning

Artikel 9.3 har införlivats med svensk lagstiftning genom 4 kap. 11 § LSE. Enligt denna bestämmelse är den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land skyldig att betala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för bränslet i Sverige, när det är fråga om flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Detsamma gäller om motorbränsle förs in på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter. Bestämmelsen gäller också den för vars räkning införseln äger rum.

4.5. Distansförsäljning

Distansförsäljning föreligger enligt artikel 10 i cirkulationsdirektivet om annan än upplagshavare eller varumottagare förvärvar en skattepliktig vara från en säljare i ett annat EU-land och varan transporteras av säljaren eller för dennes räkning. Postorderförsäljning är ett exempel på distansförsäljning. Vid distansförsäljning skall skatt tas ut i det land där köparen finns. Det är dock säljaren som är skyldig att betala skatten och skattskyldigheten inträder när säljaren levererar varorna. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transporten påbörjas. Vid distansförsäljning kan inte varorna transporteras under skatteuppskov. Det rör sig alltså om varor som släppts för konsumtion, vilket innebär att skatt redan har tagits ut i säljarens land. Säljaren har dock rätt att återfå den skatt som erlagts i hemlandet.

4.6. The Man in Black

4.6.1. Bakgrund

Av central betydelse för gränsdragningen mellan privat införsel och införsel av kommersiell natur är EG-domstolens avgörande i målet C-296/95 The Queen och Commissioners of Customs and Excise v. EMU Tabac SARL, The Man in Black och John Cunningham. Domen meddelades den 2 april 1998 och är känd under beteckningen ”The Man in Black”.

I rättsfallet är tre bolag inblandade: EMU Tabac SARL (EMU), The Man in Black Ltd (MBL) och The Enlightened Tobacco Co (ETC). Både EMU och MBL var dotterbolag till ETC.

EMU hade specialiserat sig på att sälja tobaksvaror i Luxemburg.

• Sida 22
•  Original

MBL vände sig till enskilda personer bosatta i Storbritannien och erbjöd dem att beställa cigaretter och tobak hos EMU. Personerna gjorde dessa beställningar för eget bruk på grundval av priser i luxemburgska franc. Mot provision köpte MBL in varorna och ombesörjde införseln till Storbritannien via en fristående transportör i de enskilda personernas namn och för deras räkning. Kunderna fick köpa högst 800 cigaretter per gång.

Villkoren för transaktionerna fanns i ett avtal mellan EMU och MBL. Bland annat föreskrevs att EMU skulle öppna och upprätthålla ett kreditkonto för inköp i MBL:s namn avseende alla inköp som enskilda gjorde via MBL. MBL hade åtagit sig att direkt inbetala de summor som erhållits av kunderna till bankkonton i London eller Luxemburg. MBL hade dessutom åtagit sig att, genom att höja eller sänka provisionen, kompensera alla prisändringar till följd av ändringar i växelkurserna. Avtalen om inköp och försäljning skulle ingås i Luxemburg, som även var det land där äganderätten övergick.

Efter det att de brittiska skattemyndigheterna beslagtagit vissa kvantiteter tobaksvaror i samband med införsel till Storbritannien, väckte EMU, MBL och en privatperson talan mot detta beslut. De yrkade att den nationella domstolen dels skulle fastställa att brittisk punktskatt inte behövde betalas och att beslaget av tobaksvarorna i fråga var olagligt, dels förbjuda skattemyndigheterna att upprätthålla beslaget av de produkter som importerats inom ramen för sökandenas system. EMU m.fl. ansåg att punktskatt skulle tas ut i Luxemburg och att produkterna i fråga därför var undantagna från punktskatt i Storbritannien.

4.6.2. Frågorna till EG-domstolen

The Court of Appeal i London begärde att EG-domstolen skulle meddela ett förhandsavgörande beträffande följande frågor:

1. Följer det av rådets direktiv 92/12/EEG och i synnerhet av artikel 8 i detta direktiv, att varor inte får beläggas med punktskatt i medlemsstat A om

a) varorna förvärvats för en enskild individs personliga bruk i medlemsstat A,

b) varorna förvärvats i medlemsstat B av ett ombud som agerar på den enskildes vägnar,

c) ombudet har ombesörjt transporten av varorna från medlemsstat B till medlemsstat A, och

d) den enskilde inte själv har rest med varorna från medlemsstat B till medlemsstat A?

2. Då en plan har utarbetats och marknadsförts kommersiellt och enligt detta system inköp har skett genom ombud i medlemsstat B för en enskild individs personliga bruk i medlemsstat A, och det inköpta genom ombudets försorg transporterats från medlemsstat B till medlemsstat A, följer det då av direktiv 92/12/EEG att punktskatt inte skall tas ut på dessa varor i medlemsstat A?

• Sida 23
•  Original

Enligt EG-domstolen syftade de två frågorna huvudsakligen till att få klarhet i om direktivet skall tolkas så, att det utgör hinder för att det i medlemsstat A tas ut en punktskatt på varor som har släppts för konsumtion i medlemsstat B, där de har förvärvats av bolag X för att tillfredsställa behoven hos enskilda individer i medlemsstat A via bolag Y, som handlar som ombud för enskilda individer och mot arvode, med vetskap om att transporten av varorna från medlemsstat B till medlemsstat A även har ombesörjts av bolag Y för de enskilda individernas räkning och genomförts av en yrkesmässig transportör mot ersättning.

4.6.3. EG-domstolens resonemang

Domstolen uttalade inledningsvis att det av direktivet framgår att det syftar till att fastställa ett visst antal regler vad gäller innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor, i synnerhet för att säkerställa att punktskatt tas ut på samma sätt i alla medlemsstater. Direktivet föreskriver en skillnad mellan å ena sidan varor som innehas i kommersiellt syfte och som under transporten skall åtföljas av ledsagardokument och å andra sidan varor som innehas för personligt bruk.

Vad gäller de sistnämnda varorna påpekade domstolen att det, i den utsträckning som artikel 8 föreskriver att punktskatt skall tas ut i den medlemsstat där varorna har förvärvats, inte krävs något ledsagardokument då de transporteras till en annan medlemsstat. Tillämpningen av artikel 8 förutsätter emellertid att flera villkor är uppfyllda. De punktskattebelagda varorna skall ha förvärvats av enskilda individer för deras eget bruk och skall ha transporterats av dem själva. Dessa villkor bör göra det möjligt att fastställa att de punktskattebelagda varor som har förvärvats i en medlemsstat och sedan transporterats till en annan medlemsstat uteslutande skall innehas personligen.

EMU m.fl. hävdade i första hand att artikel 8 skulle tillämpas när inköp av punktskattebelagda varor gjorts genom ett ombud som även ombesörjt transporten av varorna. De anförde att som en allmän rättsgrundsats gäller att en person som handlar genom ombud skall behandlas på samma sätt som om han själv hade handlat.

Domstolen konstaterade att artikel 8 i direktivet inte är avsedd att tillämpas då inköp och/eller transport av punktskattebelagda varor sker genom ombud. Villkoren i artikel 8 var således inte uppfyllda i det aktuella fallet.

EMU m.fl. hade också påpekat att rättssäkerhetsprincipen förutsätter att alla oklarheter i direktivet bör tolkas till de enskildas fördel i den mån bestämmelserna kan ha ekonomiska återverkningar.

Med anledning av detta anförde domstolen att det klart framgår av direktivet att gemenskapslagstiftaren inte vid någon tidpunkt har avsett att även ett ombud skall omfattas av artikel 8. Bestämmelsen är inte på något sätt otydlig.

I andra hand hävdade EMU m.fl. att om inte artikel 8 är tillämplig i ett fall då ett ombud anlitas, så är artikel 6 tillämplig. Det skulle innebära

• Sida 24
•  Original

att punktskatt enbart tas ut i Luxemburg eftersom varorna släppts för konsumtion där.

På detta svarade domstolen att även om det i artikel 6 föreskrivs att skattskyldigheten för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion i en medlemsstat, utesluter det inte att punktskatt sedan tas ut i en annan medlemsstat med stöd av artiklarna 7, 9 och 10, varvid de punktskatter som eventuellt har erlagts i den första staten skall återbetalas.

Den situation som beskrivits av den nationella domstolen verkade enligt EG-domstolen kunna falla under såväl artikel 7 som artikel 10 i direktivet.

Av artikel 10.2 framgår att punktskatt skall tas ut i destinationsmedlemsstaten när punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat levereras till någon som varken är upplagshavare eller varumottagare och varorna avsänds eller transporteras direkt eller indirekt av säljaren eller för dennes räkning. Bestämmelsen har enligt EG-domstolen avfattats så, att den inte enbart täcker det fallet att säljaren själv transporterar eller avsänder varorna utan på ett mycket mer omfattande sätt även täcker alla de fall där varorna avsänds eller transporteras för säljarens räkning. Dessutom framgår det klart av den formulering som har använts att gemenskapslagstiftaren snarare är intresserad av transaktionernas objektiva beskaffenhet än av deras rättsliga form.

Domstolen påpekade att EMU och MBL var dotterbolag till ett och samma bolag och att de i den egenskapen kunde anses höra till en och samma ekonomiska enhet, trots att de var skilda juridiska personer. Dessutom framgick det att MBL inte handlade på initiativ av de enskilda individer som det företrädde utan att bolaget erbjöd dessa enskilda individer att beställa tobak och cigaretter. Beställningarna lämnades sedan uteslutande till EMU, som var säljaren. MBL och EMU hade slutligen på ett allmänt sätt definierat ramarna för sitt samarbete i ett avtal, av vilket det bland annat framgick att det var MBL och inte köparna själva som skull bära riskerna för förändringar i växelkurserna. Följaktligen skulle varorna, även om MBL enligt engelsk rätt handlade som köparnas ombud, anses avsända eller transporterade direkt eller indirekt av säljaren eller för dennes räkning i den mening som avses i artikel 10 i direktivet. Punktskatt skulle därför tas ut i Storbritannien.

Beträffande artikel 7 påpekade domstolen att artikel 7.1 föreskriver att om punktskattebelagda varor som redan släppts för konsumtion i en medlemsstat, förvaras för kommersiella ändamål i en annan medlemsstat, skall punktskatten tas ut i den medlemsstat där varorna förvaras. Artikel 7.2 anger att då dessa varor antingen levereras till, är avsedda att levereras till eller används i en annan medlemsstat av en näringsidkare som bedriver självständig verksamhet eller av ett offentligrättsligt reglerat organ, skall punktskatten tas ut i denna andra medlemsstat. I ett fall som det aktuella, där varor som härrörde från en medlemsstat transporterades till en annan medlemsstat av en näringsidkare som handlade mot ersättning och som först ingått avtal med kunderna i den

• Sida 25
•  Original

sistnämnda staten och ombesörjt importen av varorna, tas punktskatten ut i den sistnämnda medlemsstaten.

4.6.4. EG-domstolens svar på frågorna

Domstolens resonemang ledde fram till följande svar:

”Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992, skall tolkas så, att det inte utgör hinder för att det i medlemsstat A tas ut en punktskatt på varor som har släppts för konsumtion i medlemsstat B, där de har förvärvats av bolag X för att tillfredsställa behoven hos enskilda individer i medlemsstat A via bolag Y, som handlar som ombud för enskilda individer och mot ersättning, med vetskap om att transporten av varorna från medlemsstat B till medlemsstat A även har ombesörjts av bolag Y för de enskilda individernas räkning och genomförts av en yrkesmässig transportör mot ersättning.”

4.6.5. Slutsats

Domen ger ett entydigt svar på frågan när artikel 8 kan bli tillämplig. Artikeln kan endast tillämpas om den enskilde själv transporterar varorna.

När det gäller artiklarna 7 och 10 kan, enligt EG-domstolen, båda artiklarna tillämpas på bolagens förfarande.

Beträffande distansförsäljning, artikel 10, framgår av domen att man skall titta på de objektiva faktorerna och inte på de formella när man avgör om en transport sker för säljarens räkning. Med de nu inblandade bolagen var de objektiva faktorerna mycket klara så det var inte svårt för domstolen att komma fram till att det var fråga om en distansförsäljning för vilken således EMU skulle vara skattskyldig i Storbritannien.

Även artikel 7 skulle emellertid kunna tillämpas, då med MBL som skattskyldig. Detta eftersom MBL hade agerat mot ersättning, ingått avtal med personer i Storbritannien och ombesörjt transporten dit. Även här är frågan om vem som rent fysiskt utfört transporten av underordnad betydelse. De objektiva faktorerna visar att MBL fört in varorna på ett sådant sätt att artikel 7 är tillämplig.

4.7. Skattefri införsel i några andra EU-länder

Det kan vara av intresse att jämföra hur lagstiftningen beträffande skattefri införsel av tobaks- och alkoholvaror är utformad i vissa andra medlemsländer.

I tysk lagstiftning anges att varor, som en privatperson för eget bruk köpt i en annan medlemsstat och själv fört in, är skattefria (t.ex. 145 § BranntweinMonopolGesetz). För att avgöra om införseln är för privat

• Sida 26
•  Original

eller kommersiellt ändamål skall vissa omständigheter beaktas. Dessa är desamma som anges i artikel 9.2 i cirkulationsdirektivet, alltså bl.a. innehavarens kommersiella status och varornas beskaffenhet och kvantitet.

Enligt brittisk lagstiftning är införseln skattefri om varorna har beskattats i EG och en person har anskaffat dem för privat bruk och han har transporterat dem (Excise Duties – Personal Reliefs – Order 1992; SI 1992/3155). Även i den brittiska lagstiftningen finns de omständigheter som anges i artikel 9.2 i cirkulationsdirektivet samt några ytterligare för att avgöra införselns kommersiella status.

För både den tyska och den brittiska lagstiftningen gäller således att de ligger mycket nära ordalydelsen av cirkulationsdirektivet såväl när det gäller artikel 8 som artikel 9.2. I båda fallen gäller också att ordalydelsen ger uttryck för att införseln av varorna rent fysiskt måste ske av personen själv för att skattefrihet skall komma i fråga.

I finsk lagstiftning anges att en privatperson som anländer till Finland från en annan medlemsstat får skattefritt för eget bruk föra med sig en viss angiven mängd tobaks- och alkoholvaror (18 § lagen om påförande av accis). Även den finska lagstiftningen ger alltså uttryck för ett klart samband mellan den skattefria införseln och att varan fysiskt tas in i landet av privatpersonen själv.

5. Ändringar på alkohol- och tobaksskatteområdet

5.1. Tydligare skillnad mellan privat och kommersiell införsel

Regeringens förslag: Alkohol- och tobaksskattelagarna ändras för att skillnaden mellan privat införsel och kommersiell införsel skall bli tydligare. Att flyttgods och arvegods avsett för personligt bruk kan föras in utan beskattningskonsekvenser anges direkt i alkohol- och tobaksskattelagarna.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Bryggareföreningen är kritisk till att privatinförsellagen endast tillämpas på införsel av starköl och anser att lagen bör tillämpas på införsel av öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8 volymprocent. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § första stycket 5 LTS och 8 § första stycket 5 LAS är den skattskyldig som från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk. Å andra sidan föreskrivs i privatinförsellagen att varor över en viss kvantitet som resande för med sig skall beskattas.

• Sida 27
•  Original

Enligt vad regeringen erfarit används olika förfaranden för att försöka kringgå såväl reglerna för kommersiell införsel i LTS och LAS som reglerna för resandeinförsel i privatinförsellagen. I korthet går förfarandena ut på att en privatperson i Sverige kontaktar en näringsidkare i Sverige eller ett annat medlemsland och beställer tobaks- eller alkoholvaror från ett annat EU-land. Därefter vidtalas en transportör, som påstås sakna samband med näringsidkaren, för själva transporten till Sverige. Genom att påstå att varorna skall användas för privat bruk försöker man kringgå reglerna i LTS och LAS. Dessutom påstås att inte heller privatinförsellagen kan tillämpas eftersom det inte rör sig om resandeinförsel. Erbjudanden om att handla på det nu beskrivna sättet finns bl.a. på Internet.

Genom avgörandet i fallet ”The Man in Black” är det nu helt klarlagt att de förfaranden som beskrivits ovan inte kan komma i fråga för att undgå skatt i det land där varorna konsumeras. Det finns dock anledning att göra reglerna i LTS och LAS tydligare och i bättre överensstämmelse med cirkulationsdirektivets ordalydelse och den praxis som nu finns genom ”The Man in Black”. Enligt regeringens mening bör detta åstadkommas genom att förutsättningen för skattefrihet i artikel 8 i cirkulationsdirektivet – att den som köpt varorna i ett annat medlemsland också måste transportera dem själv – kommer till klart uttryck i LTS och LAS.

Lagtekniskt uppnås detta genom att rekvisitet ”om varorna skall användas för annat än privat bruk” tas bort från 9 § första stycket 5 LTS och 8 § första stycket 5 LAS. I stället föreskrivs att skattskyldighet inte inträder för varor som förs in för privat bruk av en person som har förvärvat varorna i ett annat EG-land och som själv transporterar dem till Sverige, alltså i enlighet med artikel 8.

Riksskatteverket anser att det är en brist att utredningen inte har berört frågan om vem som är skattskyldig vid införsel av beskattade varor. Om fråga inte är om distansförsäljning är den som för in eller tar emot beskattade varor skyldig att betala skatt i Sverige. Det är främst uttrycket för in eller tar emot som enligt Riksskatteverket kan leda till tillämpningsproblem. Enligt regeringen är det bl.a. av kontrollskäl viktigt att skattskyldighetsbegreppet är tydligt. Denna fråga omfattas dock av direktiven för 1998 års punktskatteutredning (Dir 1997:152).

Utredningen kommer alltså att behandla frågan i sitt fortsatta arbete.

Privatinförsellagen reglerar också beskattningen av varor som en person själv för in i Sverige från ett annat EG-land. En smärre justering bör göras i 1 § privatinförsellagen så att ordalydelserna i den lagen och i LTS och LAS stämmer bättre överens. Det finns även anledning att korta ned lagens rubrik. Svenska Bryggareföreningen är kritisk till att lagen endast är tillämplig på införsel av starköl och anför i sitt remissvar att tillämpningsområdet bör utvidgas till öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8 volymprocent. Som redogjorts för i avsnitt 4.3.2 grundar sig privatinförsellagen på ett undantag från huvudregeln i cirkulationsdirektivet att privatpersoners inköp av alkohol- och tobaksvaror endast skall beskattas i inköpslandet. Undantaget gäller t.o.m. den 30 juni 2000 och är underkastat en översyn. Även om det är Sveriges uppfattning att

• Sida 28
•  Original

undantaget förlängs automatiskt, såvida inte ett enhälligt rådsbeslut om motsatsen fattas, är regeringen med hänsyn till att undantaget snart kan bli föremål för förhandlingar på gemenskapsnivå inte beredd att utvidga tillämpningen av undantaget. Dessutom bygger Bryggareföreningens resonemang på att resande utöver sin skattefria kvot på 15 liter starköl skulle föra in öl med en alkoholstyrka på 3,5 volymprocent, s.k. folköl. Det är sannolikt endast ett fåtal resenärer som gör sig besväret att utöver den skattefria kvoten för starköl även föra in folköl. Det är därför rimligt att anta att det rör sig om förhållandevis begränsade kvantiteter folköl som resande för in till Sverige. Det bör vidare noteras att i fall enskilda personer i Sverige beställer folköl från näringsidkare i andra EU-länder, t.ex. via Internet, skall skatt betalas i Sverige enligt lagen om alkoholskatt. Transporten av varorna till Sverige kan kontrolleras med stöd av kontrollbefogenheterna i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden är regeringen inte beredd att utvidga privatinförsellagens tillämpningsområde.

Genom de nu föreslagna ändringarna i LTS och LAS skulle den i dag skattefria införseln av flytt- och arvegods avsett för privat bruk bli skattepliktig. Dessa situationer bör därför uttryckligen undantas i lagarna.

De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

5.2. Införsel av alkohol- och tobaksvaror i form av gåvor

Regeringens förslag: Skattefrihet enligt alkohol- och tobaksskattelagarna skall gälla för varor som förs in till Sverige som enstaka gåvoförsändelser under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för mottagarens eller mottagarens familjs personliga bruk.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i

Sundsvall, Länsrätten i Skåne län och Länsrätten i Dalarnas län anser att gåvokriterierna är för vaga och att det kan leda till problem vid rättstillämpningen. Länsrätten i Skåne län ifrågasätter också varför utländska företag inte skall kunna ge skattefria gåvor till enskilda personer i Sverige. Riksskatteverket anser att det från kontrollsynpunkt skulle vara en fördel om de vägledande riktlinjerna i stället angavs som presumtionsregler i lagtexten. Även Svenska Bryggareföreningen efterlyser klara regler för i vilka fall en försändelse skall betraktas som en gåvoförsändelse. Övriga remissinstanser tillstyrker eller berör inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1997/98:100 Förbättrade möjligheter till punktskattekontroll m.m. uttalade regeringen att det undantag för resandeinförsel som Sverige fick i anslutningsfördraget inte kan anses omfatta rätt att beskatta införsel av gåvoförsändelser i

• Sida 29
•  Original

form av alkohol- och tobaksvaror. Enligt regeringen borde dock försändelser av tobaksvaror från ett annat medlemsland till privatpersoner beskattas i Sverige även om avsändaren inte gör någon ekonomisk vinst på transaktionen, såvida det inte är fråga om gåvoförsändelser. Rådet och kommissionen har i rådsprotokoll till cirkulationsdirektivet förklarat att medlemsländerna kan föreskriva sådana regler. Eftersom det inte var tillåtet för privatpersoner att införa alkoholvaror via distansförsäljning eller som gåvoförsändelser, ansåg regeringen en motsvarande bestämmelse avseende alkoholvaror vara onödig (s 115). LTS ändrades i enlighet med regeringens förslag (SFS 1998:512).

I propositionen uttalades också att när det gäller gåvoförsändelser av alkoholdrycker så måste dessa, om införsel av sådana skall tillåtas, regleras på ett sådant sätt att en skattefrihet för gåvoförsändelser inte missbrukas. Att sända paket med alkoholinnehåll får inte utnyttjas för postorderförsäljning eller marknadsföring under täckmantel av gåva. Frågan om gåvoförsändelser överlämnades för ytterligare utredning till Alkoholutredningen (s. 113).

Alkoholutredningen har i sitt delbetänkande Alkoholpolitikens medel (SOU 1998:156) föreslagit att införsel av spritdrycker, vin och starköl i form av gåvoförsändelser skall tillåtas. Rätten till införsel skall endast gälla enstaka gåvoförsändelser från en enskild person under yrkesmässig befordran till en annan enskild person som har fyllt 20 år. Dessutom skall försändelsen vara avsedd för mottagarens eller dennes familjs personliga bruk. Däremot skall distansförsäljning fortfarande vara förbjudet. Regeringen föreslår i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. att utredningens förslag genomförs med det tillägget att givaren skall finnas i utlandet.

Som framgått av uttalandena i propositionen om punktskattekontroll skall gåvoförsändelser från andra medlemsländer av tobaks- och alkoholvaror i princip inte beskattas. Med dagens regler kan denna skattefrihet sägas regleras genom att skattskyldigheten i 9 § 5 LTS och 8 § 5 LAS endast gäller varor som skall användas för annat än privat bruk. Detta rekvisit föreslås nu tas bort och i likhet med flytt- och arvegods måste därför gåvofallet anges uttryckligen i lagarna.

En rätt till införsel av gåvor utan restriktioner skulle dock kunna leda till missbruk. Exempelvis skulle postorderförsäljning kunna förekomma under sken av gåva för att undvika beskattning enligt reglerna för distansförsäljning. Det bör dock påpekas att distansförsäljning av alkoholdrycker till Sverige från andra länder är förbjudet. Vidare skulle den som kommer resande från ett annat medlemsland kunna hävda att en del av de varor han medför är gåva från en person i det andra medlemslandet till en tredje person i Sverige.

Enligt regeringens bedömning bör därför, efter förebild i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m., en skattefri gåva förutsätta att den sker mellan enskilda personer. En sådan regel gör det svårare att hävda att en postorderförsändelse är en gåva och därför inte skall beskattas enligt reglerna för distansförsäljning. Regeringen är därför inte beredd att, som Länsrätten i Skåne län förordat, tillåta skattefria gåvor mellan utländska företag och enskilda personer i Sverige. Vidare

• Sida 30
•  Original

bör försändelsen ske under yrkesmässig befordran för att hindra försök till kringgående av begränsningarna för den skattefri resandeinförseln.

I prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. finns även ett krav på att det skall röra sig om enstaka gåvoförsändelser. Härigenom markeras att det i fall av regelbundna försändelser till en och samma mottagare finns anledning att ifrågasätta den aktuella försändelsens status.

Även från beskattningssynpunkt finns det anledning att införa en sådan begränsning. Det kan allmänt sättas ifråga om regelbundna försändelser verkligen är gåvor. Det kan snarare i flertalet fall vara fråga om försändelser där avsändaren visserligen inte gör någon ekonomisk vinst på transaktionen, men det ändå inte är fråga om gåva, t.ex. att en i Sverige bosatt person får sig tillskickat varor mot att han ersätter avsändaren för dennes kostnader.

Några remissinstanser anser att gåvokriterierna är för vaga och att det kan leda till problem vid rättstillämpningen. Det bör först påpekas att samma begrepp används i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. Där anförs att utgångspunkten för resonemangen och förslagen är att endast vad som är eller kan anses vara en gåvoförsändelse skall tillåtas föras in till Sverige på detta sätt (se avsnitt 9.6). Enligt regeringens mening bör utgångspunkten vara densamma när det gäller att avgränsa det skattefria området för gåvor. Det är därför inte möjligt att i lagen föreskriva att försändelser under vissa kvantiteter skall presumeras vara gåvor eller omvänt. En sådan regel skulle nämligen kunna leda till att försändelser som inte är gåvor undgår beskattning och att försändelser som är gåvor beskattas. För att undvika detta bör gåvokriterierna ge utrymme för att i varje enskilt fall göra en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter. Begreppet enstaka gåvoförsändelser markerar åtminstone en gräns för vad som i normala fall är att betrakta som gåvor. Möjligheterna att kringgå skattelagstiftningen bör därför minska. Med hänsyn till det nu sagda är regeringen inte beredd att i det här ärendet föreslå andra gåvokriterier än vad som föreslås i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.

De regler som nu föreslås bör gälla såväl alkohol- som tobaksvaror. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

6. Ändringar på mineraloljeområdet

Regeringens förslag: Endast lagtekniska ändringar görs i lagen om skatt på energi.

Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker eller berör inte förslaget. Skälen för regeringens förslag: De regler som finns i dag för privat införsel av mineraloljor fungerar, såvitt framkommit, utan större problem. Något behov av ändringar i sak i LSE föreligger därför inte.

• Sida 31
•  Original

Däremot bör vissa lagtekniska ändringar göras för att bl.a. få större samstämmighet mellan LSE , LTS och LAS.

Utformningen av gällande svensk rätt samt bakomliggande gemenskapsrätt har närmare redovisats i avsnitt 4.4. Vad gäller mineraloljor som redan beskattats i ett annat EG-land och därefter förts in till Sverige för privat ändamål innehåller gemenskapsrätten tvingande regler om att svensk skatt skall tas ut om införseln sker i form av distansförsäljning. Vidare har Sverige utnyttjat den möjlighet som ges i artikel 9.3 i cirkulationsdirektivet att även ta ut skatt om mineraloljorna förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. Enligt nuvarande 4 kap. 11 § första stycket 1 LSE är den som för privat ändamål för in bränsle till Sverige från ett annat EG-land skyldig att betala skatt för bränslet, om han inte visar att skatt har betalats för bränslet i Sverige, när det är fråga om flytande bränsle som är avsett för uppvärmning och som förs in på annat sätt än genom distansförsäljning. I samband med en justering av utformningen av lagtexten uttalades i prop. 1995/96:57 bl.a. att om flytande bränsle som är avsett för uppvärmning förs in till Sverige, antingen direkt av en privatperson eller av någon som agerar på dennes uppdrag, medför bestämmelsen att privatpersonen blir skyldig att betala svensk skatt för bränslet. I det fall säljaren i det andra EG-landet ansvarar för transporten av bränslet gäller i stället reglerna för distansförsäljning (prop.1995/96:57 s. 44). Av detta uttalande framgår således att det i praktiken inte är möjligt att föra in bränsle för uppvärmning till Sverige utan att skatt tas ut här i landet. Sammantaget innebär den nuvarande regleringen alltså att det inte under några omständigheter är möjligt att skattefritt för privat ändamål föra in bränsle för uppvärmning till Sverige. Detta är endast möjligt beträffande motorbränsle som finns i bränsletank på transportmedel eller i reservdunk. För att detta skall framgå tydligare föreslås vissa justeringar av lagtexten.

7. Ekonomiska konsekvenser

Merparten av föreslagna ändringar utgör förtydliganden eller lagtekniska justeringar av nuvarande lagstiftning. De ändringar som görs i förtydligande syfte bör leda till att reglerna blir enklare att tillämpa, vilket är positivt för såväl myndigheter som enskilda.

I prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. föreslås att det skall bli tillåtet att föra in alkoholdrycker i form av enstaka gåvoförsändelser mellan enskilda. Med anledning därav och att det enligt EG:s regler för punktskatter inte finns någon rätt för medlemsstaterna att beskatta gåvor mellan enskilda föreslås att sådan gåvor skall vara skattefria. Att det blir tillåtet att skicka alkoholdrycker som gåvor från andra EU-länder och att gåvorna skall vara skattefria beräknas inte leda till minskade skatteintäkter.

Sammanfattningsvis anser regeringen att förslagen inte medför några statsfinansiella konsekvenser.

• Sida 32
•  Original

8. Författningskommentar

8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

9 §

9 a §

8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

8 §

8 a §

I första stycket anges de fall då införsel av varor enligt 8 § 5 är skattefri.

Första stycket 1 behandlar den skattefria införseln för diplomater m.fl. och som i dag återfinns i 8 § andra stycket. Det är således inte fråga om någon ändring i sak.

Punkten 2 överensstämmer i stort sett med ordalydelsen av artikel 8 i cirkulationsdirektivet. Den behandlar den situation då en enskild person förvärvat - genom köp, byte eller gåva - en skattepliktig vara på plats i ett annat EG-land. För att skattefrihet enligt alkoholskattelagen skall kunna

• Sida 33
•  Original

komma i fråga när varan förs in till Sverige krävs dels att varan är avsedd för personens eller hans familjs personliga bruk, dels att han själv transporterar varan in i landet. Rättsläget för den nu beskrivna situationen är klarlagt genom EG-domstolens avgörande i ”The Man in Black”, se avsnitt 2.6.

Som beskrivits i avsnitt 3.1.2 gäller i dag skattefrihet för flytt- och arvegods som förs in till Sverige. Genom den föreslagna ändringen av 8 § första stycket 5 måste dock dessa fall nu uttryckligen anges i lagen, vilket sker i punkterna 3 och 4. Punkterna är utformade efter förebild i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738).

I punkten 5 regleras skattefrihet för gåvoförsändelser från en enskild person i ett annat EG-land till en enskild person i Sverige. Bestämmelsen har utformats med ledning av föreslagen lydelse av 4 kap. 2 § andra stycket 6 alkohollagen i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. Begreppen enstaka gåvoförsändelse och yrkesmässig befordran skall ha samma innebörd som i förslaget till ändring i alkohollagen. De resonemang som förs i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. om den mängd varor som kan godtas som en gåvoförsändelse utan att ytterligare utredningen behöver göras skall även tillmätas betydelse vid bedömningar enligt förevarande lag (se avsnitt 9.6). De vägledande riktlinjer för bedömningen av om en gåvoförsändelse föreligger som anges där skall alltså beaktas vid bedömningen av om fråga är om en skattefri gåva. I likhet med vad som anförs i prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. måste dock alltid en helhetsbedömning göras i varje enskilt fall.

I andra stycket ges en hänvisning till privatinförsellagen eftersom beskattning enligt den lagen kan förekomma även om skattskyldighet inte föreligger enligt första stycket 2.

8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

4 kap.

1 §

Ändringarna i punkterna 4 och 5 i första stycket görs för att lydelsen av nämnda punkter skall stämma överens med lydelsen av motsvarande bestämmelser i LTS och LAS. Att rekvisitet ”om bränslet skall användas för annat än privat ändamål” tagits bort från den nya lydelsen av punkten 5 innebär att skattskyldighet föreligger för all införsel av mineraloljor från annat EG-land om inte någon av förutsättningarna i 1 a § föreligger. Genom den nu föreslagna ändringen saknas behov av den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 11 § om skattskyldighet för bränsle som förs in till Sverige för privat bruk. Det saknas vidare anledning att särskilt ange att skattskyldighet gäller för det fall det inte visas att skatt redan har betalats för bränslet. Skulle någon föra in bränsle till Sverige från ett annat EG-land och hävda att bränslet redan beskattats här följer det av allmänna principer att han också har att visa detta. De nu föreslagna

• Sida 34
•  Original

ändringarna innebär att första stycket 8 kan utgå. Avslutningsvis bör det påpekas att det inte är fråga om några ändringar i sak (se avsnitt 6).

Nuvarande tredje stycket reglerar skattefrihet för viss införsel av bränsle i yrkesmässig verksamhet samt den skattefria införsel för diplomater m.fl. Dessa bestämmelser flyttas till en ny paragraf, 4 kap. 1 a §.

Bestämmelserna i 1 § avser att beskriva vem som kan bli att betrakta som skattskyldig enligt lagen. Nuvarande fjärde stycket behandlar inte den frågan utan redovisning och ställande av säkerhet för vissa skattskyldiga. Redaktionellt bör därför denna bestämmelse flyttas till annan plats i lagen (se kommentaren till 11 §).

1 a §

11 §

8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen

1 §

Bestämmelserna i 1 § avser samma situationer som behandlas i 9 a § första stycket 5 LTS och 8 a § första stycket 5 LAS, dvs. enskilda personers införsel för personligt bruk där de enskilda själva transporterar varorna, och har därför ändrats för att ordalydelserna skall

• Sida 35
•  Original

stämma bättre överens mellan lagarna. Där är således inte fråga om någon ändring i sak.

2 och 7 §

3 §

Ändringen är föranledd av att 31 a § numera betecknas 31 d § (se prop. 1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68, SFS 1998:1678).

• Sida 36
•  Original