Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en skattelättnad för fysiska personer bosatta inom stödområde A som kompensation för ökade utgifter på grund av de geografiska lägesnackdelarna. Undantag görs dock av statsstödsskäl för dem som bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn. Kompensationen lämnas genom att grundavdraget höjs med 2 500 kronor. För inkomståret 2006 lämnas dock kompensation med det dubbla beloppet. Den regionala höjningen av grundavdraget för inkomståret 2006 föreslås således vara 5 000 kronor.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering.

• Sida 2
•  Original

1. Beslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att det i inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas en ny paragraf, 63 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 kap.

4 a §

För dem som den 1 november året före beskattningsåret är bosatta inom det stödområde som anges i bilagan till lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980) är grundavdraget beloppet enligt 3 eller 4 § med tillägg av 2 500 kronor.

Första stycket gäller inte om den skattskyldige bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn.

Att tilläggsbeloppet kan utgöra stöd av mindre betydelse framgår av

– kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse

1

, och

– kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EGfördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn

2

.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. Vid 2007 års taxering skall dock tilläggsbeloppet enligt 63 kap. 4 a § vara 5 000 kronor i stället för 2 500 kronor.

1

EGT L 10, 13.1.2001, s. 30 (Celex 32001R0069).

2

EUT L 325, 28.10.2004, s. 4 (Celex 32004R1860).

• Sida 5
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 16 december 2004 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera och lämna förslag till regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet (dir. 2004:168). Utredaren skulle i första hand överväga om ett förhöjt grundavdrag från och med inkomståret 2005 kunde ges till fysiska personer bosatta inom stödområde A. Om ett sådant avdrag inte bedömdes kunna införas, eller inte bedömdes på bästa sätt uppfylla syftet att stimulera den regionala utvecklingen, skulle utredaren överväga om andra regionala stimulansåtgärder kunde vidtas i detta område eller andra delar av Sverige där medborgare och företag kan ha höga utgifter till följd av långa transportavstånd och kallt klimat. De offentligfinansiella effekterna av förslagen fick inte uppgå till mer än 300 miljoner kronor per år.

Utredningen, som antog namnet Utredningen om regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet, överlämnade den 15 augusti 2005 betänkandet Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet (SOU 2005:68). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Utredningens författningsförslag finns i bilaga 2 och innebär en ytterligare utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980) för stödområde A. Utredningen har vidare i en bilaga till betänkandet redovisat en metod för hur ett förhöjt grundavdrag till fysiska personer bosatta inom stödområde A skulle kunna se ut. Metoden redovisas i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. I remissen har särskilt framhållits att den också gäller metoden för hur ett förhöjt grundavdrag till fysiska personer bosatta inom stödområde A skulle kunna se ut. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2005/3803).

I propositionen behandlas utredningens förslag i betänkandet. En särskild ram om 300 miljoner kronor per år från och med 2005 har avsatts i statsbudgeten för den regionala stimulansåtgärden (prop. 2004/05:1, volym 1, s. 226 och 230, bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47).

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 februari 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har haft synpunkter när det gäller hur förslaget förhåller sig till statsstödsreglerna och efterfrågat ytterligare belysning av vissa frågor i lagstiftningsärendet. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5 och författningskommentaren.

• Sida 6
•  Original

4. Bakgrund

4.1. Målet för den regionala utvecklingspolitiken

Målet för den regionala utvecklingspolitiken är att den skall bidra till väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet (jfr prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4, rskr. 2001/02:118).

Med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner avses att de är så attraktiva för människor och företag att det är möjligt att ta till vara den potential och livskraft som finns i alla regioner. Med hållbara avses att nuvarande och kommande generationer kan erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden. Politiken skall bidra till att öka den ekonomiska tillväxten i alla lokala arbetsmarknadsregioner för att därigenom öka den nationella tillväxten. Politiken skall även bidra till att förbättra sociala aspekter som sysselsättning, jämställdhet och välfärd samt ekologiska aspekter som miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter, hälsa och välfärd.

Med en god servicenivå i alla delar av landet avses att människor och företag har tillgång till kommersiell och offentlig service i tillräcklig omfattning. Med kommersiell service avses främst tillgång till dagligvaror och drivmedel; med offentlig service avses sådana funktioner som tillhandahålls av statliga och kommunala aktörer. Kollektivtrafikförsörjning räknas inte som en serviceåtgärd i detta sammanhang. Såvitt avser den kommunala servicen är statens roll att bidra, inte minst genom det kommunala skatteutjämningssystemet, till att skapa ekonomiskt likvärdiga förutsättningar i alla delar av landet.

De ekonomiska och sociala effekterna bör kunna avläsas i hur väl lokala arbetsmarknadsregioner har utvecklats i termer av främst ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Vidare skall avläsning kunna ske mot de nationella jämställdhetsmålen och mot de nationella miljökvalitetsmålen. Effekterna av politiken vad beträffar servicenivån bör främst kunna bedömas genom förändringar i servicetillgängligheten.

4.2. Stödområde A

En till ytan stor del av Sverige, huvudsakligen Norrlands inland, västra Dalarna och nordligaste Värmland, har andra förutsättningar för boende och för näringslivets utveckling än övriga delar av landet. Området definieras i fråga om näringslivet som stödområde A i enlighet med förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. Att förutsättningarna skiljer sig åt beror främst på områdets geografiska läge med bland annat långa transportavstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och kallt klimat.

I området ingår följande kommuner och delar av kommuner. Norrbottens län: Arvidsjaurs, Arjeplogs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner samt Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun och före detta Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun.

• Sida 7
•  Original

Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.

Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner.

Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner, Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun.

Gävleborgs län: Ljusdals kommun. Dalarnas län: Malungs, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun.

Värmlands län: Torsby kommun. Med församlingar avses enligt förordningen de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999.

4.3. Grundavdrag

Någon form av grundavdrag har funnits i skattelagstiftningen sedan lång tid tillbaka. Avdraget, som har ett fördelningspolitiskt syfte, avser främst att lindra beskattningen för låginkomsttagare. Bestämmelser om grundavdrag finns i 63 kap.1–5 och 11 §§inkomstskattelagen (1999:1229).

Rätt till grundavdrag har fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret och som har haft förvärvsinkomst. Obegränsat skattskyldig är enligt 3 kap. 3 § inkomstskattelagen i princip den som är bosatt eller vistas stadigvarande i Sverige eller som har väsentlig anknytning hit och som tidigare varit bosatt här. Även begränsat skattskyldiga har i vissa fall rätt till grundavdrag. Så är fallet om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Med ”uteslutande eller så gott som uteslutande” avses att minst cirka 90 procent av förvärvsinkomsten kommer från Sverige (jfr prop. 2004/05:19 s. 45). Dödsbon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet inträffade.

Grundavdragets storlek är beroende av den taxerade förvärvsinkomstens storlek och uppgår för inkomståret 2006 till 16 800 kronor vid en taxerad förvärvsinkomst upp till 39 300 kronor. För en taxerad förvärvsinkomst över 312 200 kronor uppgår grundavdraget till 11 700 kronor. För inkomster däremellan är grundavdraget högre. Den högsta nivån uppgår till 30 600 kronor.

För dem som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av beskattningsåret är grundavdraget en tolftedel av 11 700 kronor för varje kalendermånad eller del av kalendermånad som de är obegränsat skattskyldiga. Om denna grupp skattskyldiga har sin förvärvsinkomst uteslutande eller så gott som uteslutande i Sverige, har de dock rätt till motsvarande grundavdrag som om de varit obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret.

Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges sammanlagda överskott av tjänst och aktiv näringsverksamhet sedan allmänna avdrag gjorts. Särskilda regler finns för hur överskottet av tjänst och allmänna avdrag skall beräknas i vissa speciella fall.

• Sida 8
•  Original

Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen har också rätt till grundavdrag. Avdraget uppgår till 15 000 kronor.

4.4. EG-rätt

4.4.1. Fri rörlighet för personer

Reglerna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGfördraget) bygger på principerna om icke-diskriminering och fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. I artikel 12 finns ett generellt förbud mot diskriminering som grundar sig på nationalitet. Detta förbud kompletteras med specifika förbud inom respektive ämnesområde. Artikel 12 kan dock endast tillämpas självständigt i situationer som omfattas av gemenskapsrätten, men för vilka det inte har föreskrivits några särskilda regler om icke-diskriminering i fördraget.

Fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för personer är i första hand inriktade på att förbjuda öppen diskriminering av medborgare från andra medlemsstater. Nationella inkomstskattebestämmelser gör emellertid sällan skillnad mellan olika skattesubjekt beroende på deras nationalitet. I skattelagstiftningen är det i stället regelmässigt de skattskyldigas hemvist som är den avgörande faktorn för hur de beskattas. I de flesta länder beskattas i landet bosatta respektive utomlands bosatta personer olika i vissa avseenden. Sådana bestämmelser kan emellertid komma i konflikt med fördragsbestämmelserna eftersom de kan anses vara dolt diskriminerande.

Diskriminering föreligger när skilda regler tillämpas på jämförbara fall eller när samma regel tillämpas på skilda fall. Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) har uttalat att förhållandena för de personer som är respektive inte är bosatta i en viss stat vanligtvis inte är jämförbara, eftersom det ofta finns objektiva skillnader mellan de båda kategorierna skattskyldiga. Om det däremot inte föreligger någon objektiv skillnad som motiverar en skillnad i behandlingen, kan det föreligga diskriminering om en fördel förvägras den som inte är bosatt i staten i fråga (jfr EG-domstolens dom den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker, REG 1995, s. I-225, och den 1 juli 2004 i mål C-169/03, Wallentin, REG 2004).

I EG-fördraget finns bestämmelser vilka föreskriver att hindren för den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital skall avskaffas.

För fysiska personer kan i detta ärende främst den fria rörligheten för arbetstagare (artikel 39) och den fria etableringsrätten (artikel 43) aktualiseras. I anställningsförhållanden är det reglerna om den fria rörligheten för arbetstagare som tillämpas medan reglerna om fri etableringsrätt gäller för näringsidkare.

EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till bl.a. den fria rörligheten för arbetstagare i EG-fördraget i förhållande till nationella skatteregler. I de fall den nationella lagstiftningen strider mot EGrätten skall EG-rätten ges företräde. Det innebär att en sådan nationell regel inte skall tillämpas.

• Sida 9
•  Original

Prop. 2005/06:163 4.4.2 Statsstödsregler

En fri och fungerande konkurrens är en av de principer som utgör själva grunden för Europeiska unionen. EG:s konkurrenspolitik syftar till att förstärka den europeiska industrins konkurrenskraft, säkerställa en effektiv konkurrens på den inre marknaden och skapa förutsättningar för väl fungerande varu- och tjänstemarknader. De s.k. statsstödsreglerna är en av huvudbeståndsdelarna i EG:s konkurrenspolitik. I korthet kan sägas att med statsstöd avses alla insatser av ekonomisk natur med offentliga medel som innebär fördelar för enskilda företag, avgränsade grupper av företag eller branscher. Det bör således noteras att i begreppet statsstöd innefattas också stöd som lämnas med andra offentliga medel än statliga, t.ex. kommunala medel. Mottagare av statsstöd kan också vara andra än företag. Alla aktörer som kan anses bedriva konkurrensutsatt ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte, kan omfattas. Inga sektorer i ekonomin utesluts på förhand från statsstödsreglernas tillämpningsområde.

Enligt EG-fördraget (artikel 87.1) är allt statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den gemensamma marknaden förbjudet. Ett antal undantag från denna generella princip finns dock. Dessa har preciserats genom domstolspraxis och genom av Kommissionen utarbetade tillämpningsbestämmelser (gemenskapsramar, riktlinjer och meddelanden etc.). Undantagsmöjligheterna avser bland annat stöd till forskning och utveckling, små och medelstora företag, miljöförbättrande åtgärder, utbildning av anställda samt sysselsättningsskapande åtgärder. Tillsammans med möjligheterna till undantag för dessa så kallade horisontella åtgärder, ger fördraget också utrymme för stöd till utveckling av mindre gynnade regioner. För sektorerna jordbruk, fiskeri och transporter finns särskilda bestämmelser i fördraget.

I artikel 87.3 c i EG-fördraget görs undantag för stöd som avser att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen har i en skrivelse den 17 april 2000 (ärende N 639/99, skrivelse SG [2000] D/103189) konstaterat att stödområde A på grund av låg befolkningstäthet uppfyller villkoren för undantag enligt artikel 87.3 c för perioden 2000–2006.

För tillämpningen av undantaget i bland annat artikel 87.3 c har Kommissionen utfärdat riktlinjer om statligt stöd för regionala ändamål (98/C 74/06, ändrade genom 2000/C 258/06). Riktlinjerna tillämpas på regionala stöd som beviljas inom alla verksamhetssektorer, med undantag för produktion, bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som avses i bilaga 1 till fördraget samt fiske. För vissa av de sektorer som omfattas av riktlinjerna finns dessutom särskilda regler som kompletterar riktlinjerna. För jordbruks- och fiskerisektorn finns särskilda riktlinjer.

I de nu aktuella riktlinjerna anges att med hänvisning till stödets regionala syfte får ett undantag från principen om stödets oförenlighet enligt artikel 87.1 beviljas endast om en balans kan säkerställas mellan den snedvridning av konkurrensen som stödet leder till och de fördelar utvecklingen av ett mindre gynnat område innebär.

• Sida 10
•  Original

Av riktlinjerna framgår att regionalstöden är avsedda att användas antingen för produktiva investeringar (nyinvesteringar) eller för skapande av sysselsättning som har samband med investeringen (punkt 4.1). För att säkerställa att de produktiva investeringar för vilka stöd lämnas är lönsamma och sunda måste stödmottagarens egen finansiering uppgå till minst 25 procent (punkt 4.2). Med nyinvestering avses en investering i anläggningstillgångar i samband med etablering av en ny anläggning, utökning av kapaciteten vid en befintlig anläggning eller igångsättning av en verksamhet som medför en genomgripande förändring av en befintlig verksamhets produkter eller produktionsprocesser (punkt 4.4). Ersättningsinvesteringar är uteslutna från detta begrepp, då stöd till den typen av investeringar hör till kategorin driftsstöd. Regionalstöd som är avsedda att minska ett företags löpande kostnader (driftsstöd) är nämligen i princip förbjudna (punkt 4.15). Stöd som är avsedda att delvis kompensera för merkostnader för transport av varor får tillåtas bland annat i regioner med låg befolkningstäthet som är berättigade till undantag enligt artikel 87.3 c, under förutsättning att särskilda villkor uppfylls (punkt 4.16.1).

Från det generella förbudet i artikel 87.1 görs också genom förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse undantag för stöd av mindre betydelse (så kallat försumbart stöd). Med stöd av mindre betydelse avses sådant stöd som beloppsmässigt begränsas till maximalt 100 000 euro per företag under en treårsperiod. Det bör noteras att den beloppsmässiga begränsningen avser alla stöd av mindre betydelse som en företagare sammantaget får under perioden. Förordningen är tillämplig inom alla sektorer med undantag för bland annat transportsektorn och verksamheter som avser produktion, bearbetning eller marknadsföring av sådana produkter hänförliga till jordbruks- och fiskerisektorn som förtecknas i bilaga 1 till EG-fördraget. Skogsbruksprodukter omfattas inte av bilagan. Förordningen gäller således för skogsbrukssektorn.

Genom förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn kan stöd av mindre betydelse även ges inom jordbruks- och fiskerisektorn. Det maximala sammanlagda stödet uppgår i dessa fall till 3 000 euro per företag under en treårsperiod. Utöver denna begränsning gäller ett nationellt tak som för Sveriges del innebär att det sammanlagda stödet till olika företag inom jordbrukssektorn inte under någon treårsperiod får överskrida 13 689 000 euro. Ett motsvarande nationellt tak gäller för företag inom fiskerisektorn och uppgår till 1 557 900 euro.

• Sida 11
•  Original

5. Ett regionalt förhöjt grundavdrag

Regeringens förslag: En skattelättnad införs för fysiska personer bosatta inom stödområde A som kompensation för ökade utgifter på grund av de geografiska lägesnackdelarna. Undantag görs dock för dem som bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn. Kompensationen lämnas genom att grundavdraget höjs med 2 500 kronor. För inkomståret 2006 uppgår dock det förhöjda grundavdraget till 5 000 kronor.

Utredningens förslag: Nuvarande nedsättning av socialavgifterna i stödområde A utökas genom att den procentsats, med vilken avdrag beviljas, höjs från 10 till 16. I en bilaga till betänkandet redovisar utredningen en metod för hur ett förhöjt grundavdrag till fysiska personer bosatta inom stödområde A kan se ut.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot utredningens förslag. Skatteverket och Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. Verket för näringslivsutveckling tillstyrker under vissa förutsättningar utredningens förslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker utredningens förslag. Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utredningens förslag. Bland annat framhålls att en utvärdering först behövs av vilka effekter nuvarande nedsättning av socialavgifterna i stödområde A har fått på sysselsättning och regional tillväxt samt vilka effekter en utökning av denna nedsättning kan få och att förslaget begränsar andra stöd inom ramen för stöd av mindre betydelse.

När det gäller metoden för hur ett regionalt förhöjt grundavdrag kan se ut har endast ett fåtal remissinstanser yttrat sig. Ingen av dessa har tillstyrkt metoden. Skatteverket, LO och SACO avstyrker uttryckligen metoden. Enligt LO skulle ett regionalt förhöjt grundavdrag sannolikt få mycket liten effekt som regional stimulans. Även Glesbygdsverket gör denna bedömning. Verket anser dock att ett förhöjt grundavdrag skulle ge en viss kompensation till hushåll och individer för merkostnader till följd av långa avstånd och andra strukturella förutsättningar i stödområde A. LO framhåller vidare behovet av ett likformigt skattesystem och att undantag motiverade av annat än inkomstskäl kan få fördelningspolitiska effekter som inte är avsedda. LO anser också att stöd bör ges via utgiftssidan i statsbudgeten. SACO framhåller att grundavdragets storlek avgörs av individens inkomst och att syftet med grundavdraget förändras med ett regionalt förhöjt grundavdrag. Riksdagens ombudsmän

(JO)

fram-

håller att det är svårt att se på vilket sätt ett regionalt förhöjt grundavdrag, som är knutet till bosättningsorten den 1 november året innan beskattningsåret, kan utgöra en regional stimulansåtgärd. Även om förenklingsskäl talar för en sådan lösning anser JO att rätten till ett regionalt förhöjt grundavdrag i stället bör grunda sig på bosättning inom stödområdet under viss minimitid av beskattningsåret. JO anför vidare att bestämmelsen om en upplysning till bland annat kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse, synes

• Sida 12
•  Original

överflödig och bör utgå. Försäkringskassan framhåller att utredningen inte har belyst konsekvenserna för ålderspensionssystemet med ett regionalt förhöjt grundavdrag. Institutet för tillväxtpolitiska studier anser att behovet av ett fungerande nationellt register för kumulationskontroll av stöd av mindre betydelse kommer att öka med ett regionalt förhöjt grundavdrag och att utrymmet att söka andra stöd inom ramen för stöd av mindre betydelse kommer att minska för företag som uppnått maximibeloppet.

Skälen för regeringens förslag: En till ytan stor del av Sverige, huvudsakligen Norrlands inland, västra Dalarna och nordligaste Värmland, har andra förutsättningar för bosättning och för näringslivets utveckling än övriga delar av landet. Området definieras i fråga om näringslivet som stödområde A i enlighet med förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. Att förutsättningarna skiljer sig åt beror främst på områdets geografiska läge med bland annat långa transportavstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till service, låg befolkningstäthet och kallt klimat.

För att stimulera utvecklingen i detta område har riksdagen bland annat beslutat om särskilda riktade åtgärder inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken. Målet för denna är att den skall bidra till väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4, rskr. 2001/02:118).

Om detta mål skall nås krävs både goda generella förutsättningar för företagande och särskilda åtgärder riktade till geografiskt avgränsade områden som bedöms ha särskilda behov.

Utredningen har undersökt möjligheten att, som särskild åtgärd, införa ett förhöjt grundavdrag till fysiska personer bosatta inom stödområde A från och med inkomståret 2005. Utredningen har därvid funnit att det inte finns något hinder mot att ett sådant grundavdrag införs under förutsättning att undantag görs för fysiska personer som bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn. En sådan åtgärd bedöms dock inte vara mest ändamålsenlig för att åstadkomma en effektiv regional stimulans.

I stället föreslår utredningen, efter att ha studerat ett flertal alternativa åtgärder, att befintlig utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980) bör utökas ytterligare för stödområde A genom att procentsatsen, med vilken avdrag beviljas, höjs från 10 till 16. Åtgärden bedöms rymmas inom ramen för stöd av mindre betydelse och därmed inte stå i strid med bestämmelserna om statligt stöd i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Fördelarna med en regional sänkning av socialavgifterna är enligt utredningen att den enbart riktar sig till näringsidkare och att stödbeloppet blir större för dem som berörs än med ett förhöjt grundavdrag. Åtgärden påverkar inte heller den administrativa bördan för Skatteverket och företagen. Därigenom kan åtgärden förväntas medföra ökad regional tillväxt och att fler arbetstillfällen skapas.

Det är enligt regeringens mening angeläget att på olika sätt stimulera den regionala utvecklingen i stödområde A för att överbrygga de extra kostnader som enskilda och företag har inom området på grund av de geografiska lägesnackdelarna. Även om det, som utredningen har funnit, finns vissa fördelar med en ytterligare nedsättning av socialavgifterna i

• Sida 13
•  Original

förhållande till ett förhöjt grundavdrag för fysiska personer bosatta i området, bedömer regeringen att den sist nämnda åtgärden är att föredra. Det är nämligen angeläget att en ytterligare regional stimulans kommer så många fysiska personer som möjligt till del. De geografiska lägesnackdelarna påverkar inte bara företagen i området utan också fysiska personers möjligheter att bo och arbeta där. Åtgärden skall också ses mot bakgrund av att de energi- och miljöskattehöjningar, som hittills skett inom ramen för den gröna skatteväxlingen, främst har avsett höjda skatter på el och uppvärmningsbränslen. Även skatten på motorbränsle har höjts i viss omfattning. På grund av kallt klimat och långa transportavstånd har invånarna i stödområdet fått bära en något större del av energiskattehöjningarna än genomsnittet för befolkningen. Sänkningarna av skatten på arbete har däremot varit lika i hela landet. En stimulans i form av en kompensation till dessa invånare för ökade utgifter till följd av lägesnackdelarna, kan därför underlätta och till viss del attrahera till ett boende i området.

För företag i området finns det redan i dag flera stödmöjligheter, till exempel regionalt investeringsstöd och regionalt bidrag till företagsutveckling. I de fyra nordligaste länen lämnas också transportbidrag för varor.

Utöver befintlig nedsättning av socialavgifterna för företag i området har regeringen vidare, bland annat för att stimulera sysselsättningen, i propositionen 2005/06:164 Löneskatter för enmansföretag föreslagit generellt sänkta arbetsgivaravgifter för enmansföretag som anställer. Vid en ytterligare nedsättning av socialavgifterna kan också, som några remissinstanser påpekat, utrymmet för stöd av mindre betydelse komma att minska. Regeringen föreslår mot denna bakgrund, trots de invändningar som kan riktas mot åtgärden, att ett förhöjt grundavdrag införs för fysiska personer bosatta i stödområde A.

Beträffande utformningen av det förhöjda grundavdraget har utredningen bedömt att avdraget bör tillkomma fysiska personer bosatta inom stödområdet den 1 november året före beskattningsåret. Enligt utredningen bör storleken på det förhöjda grundavdraget kunna bestämmas till 2 200 kronor per år och utgå från och med inkomståret 2005, det vill säga retroaktivt. Eftersom det förhöjda grundavdraget också kommer fysiska personer som deklarerar inkomst av näringsverksamhet till del, uppkommer frågan om avdraget är förenligt med EG-fördragets regler om statliga stöd. Utredningen har ansett att avdraget, som netto uppgår till omkring 900 kronor per år, inte är mer omfattande än att det ryms inom ramen för stöd av mindre betydelse, under förutsättning att skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn undantas från avdragsmöjligheten.

Regeringen delar utredningens bedömning att en grundläggande förutsättning för att få rätt till det förhöjda grundavdraget bör vara den skattskyldiges bosättning den 1 november året före beskattningsåret. JO framhåller dock att det är svårt att se på vilket sätt ett regionalt förhöjt grundavdrag, som är knutet till bosättningsorten den 1 november året innan beskattningsåret, kan utgöra en regional stimulansåtgärd. Även om förenklingsskäl talar för en sådan lösning menar JO att rätten till ett regionalt förhöjt grundavdrag i stället bör grunda sig på bosättning inom stödområdet under viss minimitid av beskattningsåret. Regeringen anser

• Sida 14
•  Original

emellertid att detta inte är något lämpligt alternativ av främst administrativa skäl. Inte heller anser regeringen att den av JO förordade lösningen skulle öka effekten av stimulansen i området i någon nämnvärd omfattning.

Storleken på det förhöjda avdraget bör enligt förnyade beräkningar kunna uppgå till 2 500 kronor per år. Förslaget kan dock av administrativa skäl inte genomföras från och med inkomståret 2005 såsom aviserats i budgetpropositionen för 2006. Det förhöjda grundavdraget föreslås i stället införas från och med inkomståret 2006 och för detta år med dubbelt belopp, det vill säga 5 000 kronor. För inkomståret 2006 kommer emellertid det förhöjda grundavdraget inte att kunna beaktas vid betalning av preliminär skatt genom skatteavdrag enligt skattetabell, eftersom skattetabellerna för detta år redan har fastställts (8 kap. 1 § skattebetalningslagen [1997:483]). Däremot finns det möjlighet att beakta grundavdragshöjningen när Skatteverket under inkomståret fattar beslut om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag eller ändrad beräkning av skatteavdrag. Det förhöjda avdraget kan inte heller beaktas vid debitering av preliminär skatt i form av F-skatt eller särskild A-skatt utom vid beslut om ändrad beräkning av F-skatt eller särskild A-skatt.

När det gäller begränsat skattskyldiga är regeringen inte beredd att ansluta sig till utredningens bedömning att även dessa under vissa förutsättningar skall få rätt till det förhöjda grundavdraget. Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) har i fråga om direkta skatter i flera mål gjort uttalanden om att förhållandena för personer som är respektive inte är bosatta i en viss stat vanligtvis inte är jämförbara, eftersom det ofta finns objektiva skillnader mellan de båda kategorierna skattskyldiga. Om det däremot inte föreligger någon objektiv skillnad som motiverar en skillnad i behandlingen, kan det föreligga diskriminering om en fördel förvägras den som inte är bosatt i staten i fråga (se t.ex. dom den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker, REG 1995, s. I-225). En begränsat skattskyldig som arbetar i stödområdet kommer objektivt sett att befinna sig i samma situation som en i Sverige bosatt skattskyldig som arbetar i stödområdet men bor utanför området. Någon särbehandling kan därmed rimligen inte anses föreligga om avdraget bara ges till fysiska personer bosatta i stödområdet.

Eftersom ett förhöjt grundavdrag också tillkommer näringsidkare bosatta inom stödområdet och inte näringsidkare bosatta på andra platser i landet aktualiseras EG-fördragets regler om statsstöd. Det stödbelopp som kommer att lämnas i form av ett regionalt förhöjt grundavdrag kommer dock, såsom utredningen funnit, inte att vara högre än att en sådan stödordning ryms inom ramen för stöd av mindre betydelse enligt dels kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse, dels kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EGfördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn. Enligt dessa förordningar får offentligt stöd till en näringsidkare inte uppgå till mer än 100 000 euro under en treårsperiod respektive, för jordbruks- och fiskerisektorn, 3 000 euro under en treårsperiod. En sådan period kan sedan följas av en ny treårsperiod. Det sammanlagda stödet inom jordbruks- och fiskerisektorn får dock inte för Sveriges del över-

• Sida 15
•  Original

stiga 13 689 000 euro respektive 1 557 900 euro. Skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet inom transportsektorn måste enligt förstnämnda förordningen undantas från avdraget.

I fråga om stöd av mindre betydelse finns regler om kumulationskontroll i de nämnda förordningarna från kommissionen. De innebär att hänsyn skall tas till beviljande av andra stöd av mindre betydelse, t.ex. sådana regionala bidrag till företagsutveckling som kan lämnas direkt till en näringsidkare. En näringsidkare skall innan ett stöd av mindre betydelse beviljas lämna fullständiga uppgifter om övriga stöd av mindre betydelse som näringsidkaren mottagit under de föregående tre åren. Med ledning av dessa uppgifter skall det kontrolleras att det högsta beloppet för stöd av mindre betydelse inte överskrids. I stället för att uppgifter inhämtas från stödmottagaren kan enligt förordningarna ett nationellt register inrättas som innehåller uppgifter om samtliga stöd av mindre betydelse som beviljats. I förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet finns vissa bestämmelser om kumulationskontroll.

Institutet för tillväxtpolitiska studier framhåller att behovet av ett fungerande nationellt register för kumulationskontroll av stöd av mindre betydelse kommer att öka med ett regionalt förhöjt grundavdrag. Regeringen anser emellertid att det förhöjda grundavdraget inte är av sådan omfattning att det påverkar behovet av ett nationellt register på något avgörande sätt. Det finns i nuläget inga generella stöd av mindre betydelse som tillsammans med ett förhöjt grundavdrag medför att det sammanlagda stödbeloppet överstiger taket på 100 000 respektive 3 000 euro.

Institutet anför vidare att ett regionalt förhöjt grundavdrag kan begränsa utrymmet att söka andra stöd inom ramen för stöd av mindre betydelse. Enligt regeringens bedömning påverkas utrymmet att söka andra stöd endast marginellt.

Lagrådet anser att tillämpningen av takreglerna kräver ytterligare belysning av vad som gäller om gränsen för tillåtet stöd i några fall överskrids. Enligt de nämnda förordningarna från kommissionen kommer Skatteverket att ha en skyldighet att i samband med deklarationstillfällena upplysa näringsidkarna om innebörden av att det förhöjda grundavdraget har karaktären av stöd av mindre betydelse. För näringsidkarna föreligger enligt 3 kap. 1 § 7 lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter en skyldighet att i självdeklarationen lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut. Näringsidkare kommer inom ramen för denna skyldighet att, i vart fall när taket för stöd av mindre betydelse nåtts, få lämna uppgifter om övriga stöd. För den händelse gränsen för tillåtet stöd skulle överskridas skall det förhöjda grundavdraget inte medges med större belopp än som ryms inom de nämnda taken. Detta följer av de nämnda förordningarna från kommissionen.

I detta sammanhang bör också framhållas att det förhöjda grundavdraget innebär en sänkning av inkomstskatten med i genomsnitt cirka 1 800 kronor under det första året och cirka 900 kronor per år därefter. Det rör sig således om små belopp där marginalen till de angivna taken får bedömas som mycket god. För jordbruks- och fiskerisektorn finns det i dag inget stöd av mindre betydelse och i dessa fall kan det förhöjda grundavdraget inte medföra att taket genombryts.

• Sida 16
•  Original

JO framhåller att bestämmelsen om en upplysning till bland annat kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse, synes överflödig och bör utgå. Regeringen anser emellertid att en upplysningsbestämmelse är av vikt för rättstillämpningen.

Försäkringskassan framhåller att utredningen inte har belyst konsekvenserna för ålderspensionssystemet med ett regionalt förhöjt grundavdrag. Regeringen anser att det förhöjda grundavdraget inte skall påverka ålderspensionssystemet. Det innebär dock att en del personer i stödområdet kommer att få deklarera enbart för att till exempel pensionsgrundande inkomst skall kunna fastställas. Det regionalt förhöjda grundavdraget bör alltså inte påverka nuvarande inkomstgräns för skyldigheten att lämna självdeklaration.

Bestämmelser om ett regionalt förhöjt grundavdrag bör enligt utredningen lämpligen införas bland befintliga grundavdragsbestämmelser i 63 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Sådana bestämmelser skulle i och för sig i stället kunna föras in i en särskild lag. Mot detta talar att bestämmelser om grundavdrag, som inte är av tillfälligt slag, bör vara samlade på ett ställe. En annan ordning skulle göra grundavdragsbestämmelserna svåröverskådliga. Regering anser därför, i likhet med utredningen, att bestämmelserna om det regionalt förhöjda grundavdraget bör införas i 63 kap. inkomstskattelagen.

Förslaget föranleder att en ny paragraf, 63 kap. 4 a §, införs i inkomstskattelagen (1999:1229).

6. Effekter för offentliga finanser, m.m.

I statsbudgeten för 2005 har en särskild ram avsatts för regional stimulans inom skatteområdet (prop. 2004/05:1, volym 1, s. 226 och 230, bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47). Ramen uppgår till 300 miljoner kronor per år från och med inkomståret 2005.

Antalet personer bosatta inom stödområde A med en beskattningsbar förvärvsinkomst om minst 100 kronor uppgick den 1 november 2002 till drygt 316 000 enligt statistik från Skatteverket. Bland dessa ingår näringsidkare som bedriver verksamhet inom transportsektorn och som, på grund av statsstödsreglerna, måste undantas från förslaget. De näringsidkare inom stödområdet som bedriver transportverksamhet uppgår enligt statistik från Statistiska centralbyrån till 659 personer. Detta antal avser dock bara sådana näringsidkare som deklarerar aktiv näringsverksamhet och som uppvisar överskott. Det totala antalet verksamma inom transportsektorn bör således vara högre.

Enligt uppgift från Skatteverket kan det förhöjda grundavdraget för skattskyldiga som deklarerar inkomst av tjänst i princip beräknas maskinellt utifrån uppgift om att personen varit bosatt inom stödområdet den 1 november året före beskattningsåret. Även för personer som deklarerar inkomst av näringsverksamhet kan ett regionalt förhöjt grundavdrag initialt beräknas på samma sätt. Kontrollen av att den skattskyldige inte bedriver verksamhet inom transportsektorn kan dock, enligt vad Skatteverket uppgett, enbart göras manuellt.

• Sida 17
•  Original

De kostnader som ett förhöjt grundavdrag inom stödområdet skulle föra med sig för Skatteverket har av verket beräknats till cirka 18 miljoner kronor. I beloppet ingår kostnader bland annat för anpassning av skattetabeller, nya IT-stöd, anpassningar av nuvarande IT-stöd, informations- och utbildningsinsatser samt kostnader för handläggarresurser på skattekontoren. En del av dessa kostnader är engångskostnader hänförliga till uppbyggnaden av ett nytt IT-stöd. En stor del av kostnaderna är dock sådana som är årligen återkommande, till exempel kostnader för handläggarresurser för genomförande av nödvändiga manuella kontroller. Dessa kostnader har av Skatteverket beräknats till 12,5 miljoner kronor. Regeringen bedömer att dessa kostnader ryms inom nuvarande budgetram.

Den offentligfinansiella effekten av förslaget genom minskade skatteintäkter skulle med beaktande av antalet berörda skattskyldiga och ett förhöjt grundavdrag om 5 000 kronor (dubbelt förhöjt grundavdrag i stället för uteblivet förhöjt grundavdrag för inkomståret 2005) kunna uppskattas till knappt 600 miljoner kronor för inkomståret 2006 och till knappt 300 miljoner kronor för därpå följande inkomstår. Effekten av förslaget bör därmed rymmas inom den angivna ramen.

Förslaget innebär också att det kommunala inkomstutjämningssystemet påverkas. För kommunerna och landstingen i stödområdet minskar både skatteintäkterna och skattekraften med förslaget. Genom inkomstutjämningen kommer dessa kommuner och landsting samtidigt att få ett högre inkomstutjämningsbidrag eller att få betala en lägre skatteutjämningsavgift. Övriga kommuner och landsting kommer i stället att få ett lägre inkomstutjämningsbidrag eller få betala högre inkomstutjämningsavgift. Därmed fördelas i praktiken merparten av det belopp, med vilket de kommunala skatteintäkterna minskar till följd av det regionalt förhöjda grundavdraget på hela kommun- respektive landstingskollektivet. Med en höjning av anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning kompenseras emellertid samtliga kommuner och landsting. Kompensationen för skattebortfallet för kommunerna och landstingen beräknas på helårsbasis till 253 miljoner kronor. För inkomståret 2006 blir skattebortfallet det dubbla, dvs. 506 miljoner kronor. Regeringen återkommer i budgetpropositionen för 2007 beträffande anslagsfrågan. Kommunerna och landstingen inom stödområdet kommer dock inte att fullt ut bli kompenserade för inkomstbortfallet. Denna brist torde endast bli marginell.

För bidragsåret 2006 påverkas inte inkomstutjämningen, eftersom den baseras på 2004 års skatteunderlag. Det innebär att samtliga kommuner och landsting i Sverige, i samband med slutavräkningen av kommunal- och landstingsskattemedlen, kommer att få stå för inkomstbortfallet i stödområdet. Slutavräkningen fördelas med ett enhetligt belopp per invånare för kommunerna respektive landstingen. Genom en höjning av statsbidraget kompenseras emellertid kommunerna och landstingen på motsvarande sätt som redovisats ovan.

Även utfallet i kostnadsutjämningssystemet för kommunerna påverkas. Kommunens skattekraft ingår i beräkningen av standardkostnaden för förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. En lägre skattekraft till följd av ett regionalt förhöjt grundavdrag ger en lägre standardkostnad för berörda kommuner som antingen får ett lägre bidrag eller får betala en

• Sida 18
•  Original

högre avgift i kostnadsutjämningen. Även bidraget för maxtaxa inom förskoleverksamhet, barnomsorg m.m. påverkas negativt för de berörda kommunerna. Effekterna i de båda systemen torde dock vara marginella.

För arbetsgivare innebär förslaget att lönesystemprogram måste anpassas och att ytterligare skattetabeller tillkommer. Effekten av förslaget torde dock, trots att den som är bosatt inom stödområdet kan arbeta var som helst i landet, i detta avseende ha endast begränsad betydelse.

7. Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

63 kap.

4 a §

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om beräkningen av grundavdraget för vissa skattskyldiga.

Första stycket innebär att grundavdraget för fysiska personer som är bosatta inom det stödområde som anges i bilagan till lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen (2000:980) uppgår till beloppet enligt 3 eller 4 § med tillägg av 2 500 kronor. Vid 2007 års taxering utgör dock tilläggsbeloppet 5 000 kronor, vilket framgår av övergångsbestämmelserna till lagändringen. Grundavdraget för dessa personer blir alltså 2 500 kronor (5 000 kronor för inkomståret 2006) högre än för övriga skattskyldiga. Någon reducering av tilläggsbeloppet skall inte göras för personer som varit obegränsat skattskyldiga bara under en del av året. Området motsvarar stödområde A enligt förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd. Av 5 § följer att grundavdraget inte får överstiga den skattskyldiges sammanlagda överskott av aktiv näringsverksamhet och av tjänst, minskat med dennes allmänna avdrag.

Avgörande för rätten till förhöjt grundavdrag är den skattskyldiges bosättning den 1 november året före beskattningsåret. Begreppet ”bosatt” motsvarar i detta sammanhang i princip det som används i 3 kap. 3 § första stycket 1. Tidpunkten för bosättning anknyter till bestämmelsen om hemortskommun i 65 kap. 3 §. För dödsbon framgår av 2 § andra stycket att de inte har rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet inträffade. Att dödsbon för avlidna, som var bosatta i stödområdet, är berättigade till det högre grundavdraget följer av 4 kap. 1 § andra stycket.

För näringsidkare kan det förhöjda grundavdraget utgöra ett stöd av mindre betydelse enligt Kommissionens riktlinjer för statsstöd. Sådant stöd får dock inte ges till transportsektorn. I andra stycket undantas därför skattskyldiga från det förhöjda grundavdraget om de bedriver näringsverksamhet inom denna sektor. Lagrådet anser att det i detta sammanhang bör klargöras vad som skall gälla om endast en del av den skattskyldiges inkomst härrör från transportverksamhet. Undantaget innebär att skattskyldiga som, förutom transportverksamhet, även bedriver andra typer av näringsverksamhet inte får del av det förhöjda grundavdraget. Även om en näringsidkare bedriver transportverksamhet endast som bisyssla till annan näringsverksamhet eller till tjänst skall han

• Sida 19
•  Original

eller hon således exkluderas från rätten till ett förhöjt grundavdrag. I dessa fall beräknas således grundavdraget enligt reglerna i 3 eller 4 §.

Enligt Lagrådet är det också önskvärt att avgränsningen av begreppet transportsektorn belyses. I kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EGfördraget på stöd av mindre betydelse ges emellertid ingen vägledning i detta avseende utan undantag görs bara för transportsektorn. Viss vägledning kan erhållas från EG-domstolens dom den 26 september 1992 i mål C-351/98, Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen, REG 2002, s. I-08031 och dom den 13 februari 2003 i mål C-409/00, Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen, REG 2003, s. I-01487. Frågan behandlas också av Utredningen om regionala stimulansåtgärder i dess betänkande Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet (SOU 2005:68) på s. 66–68.

Tredje stycket innehåller en upplysning om att tilläggsbeloppet i första stycket, dvs. 2 500 kronor (för inkomståret 2006 är beloppet 5 000 kronor), kan utgöra ett stöd av mindre betydelse och således faller under EG-rättens regler för sådana stöd. Lagrådet förordar dock att inledningen av stycket ges en något annan utformning. Den i lagrådsremissen föreslagna utformningen av stycket knyter emellertid tydligare an till det första stycket.

• Sida 20
•  Original