Prop. 2016/17:56
Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 14 december 2016
Stefan Löfven
Magdalena Andersson (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till de EU-förordningar som gäller vid kontroller och inspektioner på plats som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har rätt att genomföra i Sverige.
De svenska myndigheter som utses till behöriga myndigheter enligt förordningarna föreslås få de undersökningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna delta vid Olafs kontroller, och vid behov utföra gemensamma kontroller med Olaf, samt ges rätt att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Genom förslaget tillgodoses även Olafs behov av biträde och av möjligheter att begära säkerhetsåtgärder enligt svensk rätt.
Den nya lagen föranleder följdändringar i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och tullagen (2016:253).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning,
2. lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden,
3. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,
4. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter,
5. lag om ändring i tullagen (2016:253).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, och – Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
Regeringen utser de myndigheter som är behöriga myndigheter vid tillämpningen av denna lag.
2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras, med undantag för sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.
Den som platskontrollen utförs hos har rätt att tillkalla ett ombud eller biträde. Den behöriga myndigheten behöver inte avvakta att ombudet eller biträdet inställer sig om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.
3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.
Vid handräckningen gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen avser.
4 § Om den som platskontrollen avser anser att en viss handling omfattas av 27 kap. 2 § rättegångsbalken och att handlingen ska undantas från kontrollen, ska denne ge in en begäran om detta till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen.
Handlingen ska ges in tillsammans med begäran.
Om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser, ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.
Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av kontrollen. Ett beslut att undanta en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden1 ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2015:267.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken1 ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2016:825.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
2.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Härigenom föreskrivs att det i tullagen (2016:253) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 43 a §, och närmast före 4 kap. 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Kontroller och inspektioner av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
43 a §
Bestämmelserna i 26–43 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.
3. Ärendet och dess beredning
Regeringskansliet gav den 2 mars 2015 i uppdrag åt en utredare att biträda Finansdepartementet med att sammanställa och analysera vissa bestämmelser om kontroller och inspektioner i Sverige utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Efter att uppdraget avslutats den 27 november 2015 bearbetades och bereddes en promemoria i Regeringskansliet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2016/00114/BAEU).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 november 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådets synpunkter, som följts, behandlas i avsnitt 9.7 och 9.8 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Ikraftträdandet för den nya lagen och lagändringarna har även skjutits fram till den 1 maj 2017. Denna ändring är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande över det ändrade datumet har därför inte hämtats in.
Hänvisningar till S3
4. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)
Enligt artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Olaf inrättades 1999 och har i uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen. Olafs verksamhet styrs främst av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (Olafförordningen), se bilaga 1.
Olaf är en självständig avdelning inom Europeiska kommissionen och har sitt huvudkontor i Bryssel. Olaf hade 411 medarbetare vid utgången av 2015. Byråns verksamhet leds av en generaldirektör, som väljs för en period om sju år. Olaf utför administrativa utredningar och saknar straffrättslig kompetens. År 2015 öppnade byrån 219 utredningar och avslutade 304.
Den grundläggande regleringen av Olafs verksamhet finns i Olafförordningen, men dess verksamhet regleras även i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (platskontrollförordningen), se bilaga 2, och indirekt även av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (PIF-förordningen).
5. EU:s finansiella intressen
EU:s finansiella intressen definieras i artikel 2.1 i Olaf-förordningen som de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar.
EU:s utgifter består av medel i Europeiska unionens fonder och program. I Sverige betalas medel ut till mottagare genom förvaltningsformerna direkt, delad och indirekt förvaltning.
Direkt förvaltning innebär att Europeiska kommissionen betalar ut medel till mottagare i Sverige genom egna avdelningar eller genomförandeorgan. Sådant stöd avser till stor del transeuropeiska nätverk samt forsknings- och utbildningsprogram.
Vid delad förvaltning har kommissionen det yttersta ansvaret för fonderna, men Sverige ansvarar för de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen för respektive fond, exempelvis jordbruksfonder som förvaltas av Jordbruksverket.
Vid indirekt förvaltning har kommissionen delegerat utbetalningsansvaret, t.ex. till en internationell organisation.
Med EU:s tillgångar avses lös och fast egendom som tillhör unionens institutioner och organ.
EU:s inkomster utgörs huvudsakligen av EU:s egna medel i form av avgifter från medlemsstaterna. De egna medlen består av tullavgifter, sockeravgifter, mervärdesskattebaserade avgifter och avgifter baserade på bruttonationalinkomsten. Olafs kompetens på inkomstsidan är begränsad till de egna medel som uppbärs direkt av medlemsstaterna för unionens räkning (artikel 2.2 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 1.2 i PIF-förordningen), vilket innebär att det endast är tull- och sockeravgifterna som omfattas av kompetensen.
6. Olafs platskontroller i medlemsstaterna enligt platskontrollförordningen
Olaf får besluta att inleda en utredning om det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens finansiella intressen (artikel 5.1 i Olaf-förordningen). Byrån utför både interna och externa utredningar. De interna utredningarna avser utredningar vid EU:s institutioner, organ och byråer. De externa utredningarna avser alla övriga utredningar om uni-
onens finansiella intressen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet med sina nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att byrån ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket). Vilka som är de behöriga myndigheterna utses på nationell nivå (se vidare avsnitt 6.2).
Olaf får inom ramen för sina utredningar genomföra kontroller och inspektioner på plats (platskontroller) i medlemsstaterna. Enligt artikel 3.2 i Olaf-förordningen får byrån i samband med platskontrollerna genomföra kontroller och inspektioner hos ekonomiska aktörer för att fastställa om det förekommit olaglig verksamhet riktad mot unionens finansiella intressen i samband med bidragsavtal, beslut om bidrag eller avtal om unionsfinansiering.
Enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen får Olaf även vid interna utredningar utföra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.
Olaf avslutar sina utredningar med att, med beaktande av nationell lagstiftning, upprätta en rapport med bl.a. rekommendationer om huruvida åtgärder bör vidtas eller inte, som överlämnas till berörd behörig myndighet i medlemsstaten. Rekommendationerna kan omfatta disciplinära, administrativa, ekonomiska eller rättsliga åtgärder (artikel 11.1). På begäran av Olaf ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna informera byrån om eventuell uppföljning av lämnade rekommendationer och lämnad information (artikel 11.6). Olafs utredningar ska enligt artikel 2.4 inte påverka medlemsstaternas befogenhet i fråga om lagföring.
Sedan Olaf inrättades år 1999 har byrån endast vid ett fåtal tillfällen genomfört platskontroller i Sverige.
Hänvisningar till S6
6.1. Förutsättningar för platskontroll
En förutsättning för att en platskontroll ska kunna genomföras enligt platskontrollförordningen är att det finns anledning att tro att en oegentlighet har begåtts. Oegentligheter definieras i artikel 2.2 i Olaf-förordningen genom en hänvisning till definitionen av oegentligheter i artikel 1.2 i PIF-förordningen, dvs. som ”varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller någon av de budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”. En oegentlighet kan alltså uppkomma genom allt från ett enkelt misstag till rent brottsliga förfaranden.
I den mån det är strikt nödvändigt för att avgöra huruvida en oegentlighet har förekommit kan Olaf enligt artikel 5 tredje stycket i platskontrollförordningen även utföra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillträde till relevanta uppgifter som innehas av dessa aktörer (tredjemanskontroller).
Om Olaf beslutar att genomföra platskontroller ska byrån enligt artikel 3 i platskontrollförordningen se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna med anledning av samma handlingar på grundval av gemenskapsbestämmelser för en särskild sektor. Enligt samma artikel ska Olaf dessutom beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin nationella lagstiftning hos de berörda ekonomiska aktörerna med anledning av samma handlingar.
6.2. Behöriga myndigheter
Enligt artikel 7.3 första stycket Olaf-förordningen ska de behöriga myndigheterna i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt.
Enligt Olaf-förordningens ingress bör medlemsstaterna ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. Platskontroller ska enligt artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Byrån ska i god tid underrätta den behöriga myndigheten om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs.
Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också komma överens om att gemensamt utföra kontroller.
6.3. Befogenheter vid platskontroller
När Olaf utför en platskontroll ska de ekonomiska aktörerna enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt.
Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt.
Platskontrollen får enligt andra stycket i samma bestämmelse särskilt avse – affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer,
lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna förfogar över, – datauppgifter, – system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans, – fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och
omfattning,
– provtagning och undersökning av prover, – lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats samt om
hur genomförda investeringar har använts, – budget- och bokföringshandlingar, samt – det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som fått
bidrag.
Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen får Olaf använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och bl.a. ta kopior av relevanta handlingar. Olaf får även enligt artikel 6.2 i samma förordning, om den berörda medlemsstaten samtycker, begära att tjänstemän från andra medlemsstater biträder som observatörer och anlita externa organ som agerar under byråns ansvar för tekniskt bistånd.
Olafs anställda ska enligt artikel 3.3 första stycket Olaf-förordningen agera i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis, och med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som uppställs i förordningen.
Olaf-förordningen och platskontrollförordningen saknar bestämmelser om att en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs interna riktlinjer ska dock detta ske om det krävs enligt nationell lagstiftning (Guidelines on Investigation Procedures for OLAF Staff, 1 October 2013 s. 12). Enligt Olafs fastställda rutiner informeras den berörda personen i förväg, om detta inte skulle skada utredningen (OLAF Manual, Operational Procedures 1 December 2009 s. 121).
6.4. Rättssäkerhetsgarantier
Olaf måste vid sina utredningar och platskontroller beakta europarättsliga rättssäkerhetsgarantier och ska, som ovan anförts, enligt artikel 3.3 första stycket i Olaf-förordningen agera i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis, samt iaktta de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artikel 9 i samma förordning. Olaf måste exempelvis beakta de berörda personernas och vittnenas rätt att inte röja sig själva, de berörda personernas rätt att få bli informerade om sina rättigheter samt dessa personers och vittnens rätt att godkänna intervjuprotokollet och få en kopia av det. Enligt samma artikel måste vidare Olaf vid sina utredningar iaktta bestämda kallelsefrister för intervjuer med berörda personer och vittnen, och avbryta en vittnesintervju, om det kan misstänkas att vittnet kan vara en berörd person. Dessutom måste principen om oskuldspresumtion och berörda personers och vittnens rätt att bli hörda beaktas.
6.5. Rätt till tvångsåtgärder
Olaf saknar egna möjligheter att ta till tvångsåtgärder för att genomföra platskontroller. Medlemsstatens behöriga myndigheter är i stället för-
pliktigade att på begäran av Olaf, i enlighet med nationella bestämmelser, ge Olafs anställda det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket Olaf-förordningen). Sådant stöd kan utgöras av biträde enligt nationella bestämmelser, om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). De behöriga myndigheterna ska också vid behov, på Olafs begäran, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt nationell rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 Olaf-förordningen).
6.6. Kontroller som utförs av Olaf enligt andra regelverk
Olaf har möjlighet att utföra kontroller enligt andra regelverk än platskontrollförordningen. Inom ramen för externa utredningar får Olaf utföra kontroller enligt de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i PIF-förordningen. Sådana platskontroller torde dock oftast utföras av andra avdelningar inom Europeiska kommissionen än Olaf, eftersom dessa kontroller främst syftar till att kontrollera medlemsstaternas förvaltning. Kontrollerna ska klarlägga om, och enligt vilka kriterier, som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter uppbär de medel som tillkommer unionen och betalar ut unionsmedel, samt om detta sker enligt gällande EU-rätt. Vidare får Olaf enligt artikel 3.1 andra stycket Olaf-förordningen inom ramen för externa utredningar även utföra kontroller enligt artikel 9.1 PIF-förordningen. Även de senare kontrollerna avser främst nationella myndigheter. Dessa två typer av kontroller avser alltså inte de platskontroller hos ekonomiska aktörer som behandlas i denna proposition.
7. Svenska regler om platskontroller
I följande avsnitt redogörs för de svenska regler som finns om Olafs platskontroller i Sverige. Vissa områden är oreglerade och på de områden där reglering finns är denna inte enhetlig. Som angivits i avsnitt 6.2 bör medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf vid fullgörandet av dess uppdrag. Sverige har inte på något område utsett någon sådan myndighet.
Hänvisningar till S7
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 9.1
7.1. Delad förvaltning
EU:s fondutgifter är uppdelade i programperioder. Den programperiod som var aktuell vid Sveriges EU-inträde 1995 var den sexåriga programperioden 1994–1999. Därefter har programperioderna varit sjuåriga.
För den aktuella programperioden 2014–2020 förvaltas följande fonder i Sverige:
– Europeiska garantifonden för jordbruket (Garantifonden), – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Fonden för landsbygdsutveckling),
– Europeiska regionala utvecklingsfonden (Regionalfonden), – Europeiska socialfonden (Socialfonden), – Europeiska havs- och fiskerifonden (Havs- och fiskerifonden), – Fonden för inre säkerhet (ISF), – Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF), och – Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD).
Svenska regler finns om vissa fonder med delad förvaltning
För Regionalfonden, Socialfonden, Fonden för landsbygdsutveckling, Havs- och fiskerifonden och Garantifonden finns det svenska lagar som bl.a. innehåller regler om tillsyn och platskontroller.
Lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden innehåller bestämmelser om stöd från Regionalfonden, Socialfonden och Fonden för landsbygdsutveckling. Enligt 2 § första stycket denna lag utövas tillsyn och annan kontroll över att reglerna i EU:s relevanta förordningar följs av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. För Regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet för de regionala strukturfondsprogrammen, det nationella regionalfondsprogrammet och ett territoriellt samarbetsprogram. Enligt 3 kap. 1 § förordningen (2014:1383) om förvaltning av EU:s strukturfonder är länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande och attesterande myndigheter för fyra territoriella samarbetsprogram.
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet) är enligt 2 kap. 2 § förordningen om förvaltning av EU:s strukturfonder förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet.
Jordbruksverket är enligt 1 kap.8 och 10 §§ förordningen (2015:406) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder förvaltande myndighet för landsbygdsprogram för Sverige 2014–2020 och utbetalande organ för stöd ur Fonden för landsbygdsutveckling.
Ansvarig tillsynsmyndighet har enligt 3 § lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan verksamhet eller i samband med hantering av sådana produkter som stödet avser. Myndigheten har även rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden, som kan förenas med vite, för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna bedrivas. Av det aktuella lagrummet framgår också att Polismyndigheten på begäran ska lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Enligt 4 § samma lag har även Europeiska kommissionen och revisionsrätten, och inspek-
törer som är utsedda av dessa institutioner, samma rätt till tillträde, handlingar och upplysningar, men de har inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.
Lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller bestämmelser om stöd från Havs- och fiskerifonden. I lagens 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och platskontroller för Regionalfonden, Socialfonden och Fonden för landsbygdsutveckling. Havs- och vattenmyndigheten utövar enligt 5 kap. 4 § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen inom sitt verksamhetsområde tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt 5 kap. 4 a § samma förordning utövar Jordbruksverket beträffande marknadsregleringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och av nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och inspektörer som utsetts av dessa institutioner ges i lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten, men de ges inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.
Lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter är tillsynslag avseende stöd från Garantifonden. I lagens 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och kontroll i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. Tillsyn utövas av Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna enligt bestämmelser i 8–9 a §§ förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Jordbruksverket kan dock enligt 8 § överlåta vissa tillsynsuppgifter på Tullverket. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten, men de ges inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.
De ovan nämnda lagarna från 1994 benämns fortsättningsvis tillsynslagarna.
Övriga fonder med delad förvaltning
Migrationsverket är enligt 2 § förordningen (2014:1538) om förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet för AMIF. Polismyndigheten är enligt 20 § förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten ansvarig myndighet för att bevilja, förvalta och kontrollera användningen av medel från ISF. Svenska ESF-rådet är enligt 3 § förordningen (2014:1374) om förvaltning av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet i FEAD.
Det saknas en svensk reglering om tillsyn och platskontroller avseende AMIF, ISF och FEAD.
7.2. Tull- och sockeravgifter
Tullavgifter
Tullverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralyrån ska enligt 4 § förordningen (2004:1333) om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver. Tullverket får enligt 4 kap. 26 § tullagen (2016:253) besluta om revision för att kontrollera att alla de dokument och uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av tullformaliteter eller tullkontroller har tillhandahållits samt att uppgifterna är riktiga och fullständiga. Beslut om revision får också fattas för att kontrollera deklarationsuppgifter och styrkande handlingar, för att granska räkenskaper och annan bokföring samt för att undersöka en vara.
Enligt 4 kap. 28 § tullagen ska den reviderade underrättas om beslutet om revision innan detta verkställs. Om kontrollen skulle förlora sin betydelse om den reviderade underrättas i förväg, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs. Vissa handlingar ska enligt 4 kap.37 och 38 §§tullagen undantas från revision om den reviderade begär det, nämligen sådana handlingar som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i beslag och andra handlingar med ett betydande skyddsintresse.
En revision ska enligt 4 kap. 29 § tullagen (2016:253) genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. Vid bristande samverkan finns det möjlighet att vitesförelägga den reviderade.
Tullverket kan enligt den ovan nämnda bestämmelsen och 45 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:244) även besluta om bevissäkring, vilket innebär att myndigheten får:
– utföra revision i den reviderades verksamhetslokaler, – eftersöka och omhänderta handlingar, samt – försegla lokal, förvaringsplats och annat utrymme.
Det är i regel förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring efter ansökan av en av Tullverket särskilt förordnad granskningsledare (45 kap. 13 § skatteförfarandelagen). I vissa fall får dock granskningsledaren själv fatta ett sådant beslut.
Den som beslutet om bevissäkring gäller ska omedelbart underrättas om detta. Om det finns en påtaglig risk för sabotage kan dock underrättelse ske först när beslutet verkställs (45 kap. 16 § skatteförfarandelagen).
För att genomsöka lokaler, förvaringsplatser och andra utrymmen har Tullverket enligt 69 kap. 11 § skatteförfarandelagen rätt att öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Verket får även i övrigt använda det tvång som kan anses vara befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot
person får dock bara användas om myndigheten möter motstånd och det med hänsyn till ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt.
Sockeravgifter
Enligt 5 § förordningen (2004:1333) om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget administrerar Jordbruksverket den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker. Det saknas svenska regler om platskontroller rörande sockeravgifter.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 9.4
7.3. Utgifter i direkt förvaltning
Det saknas svenska regler om platskontroller rörande utgifter i direkt förvaltning, dvs. de medel som kommissionen betalar ut till mottagare i Sverige genom egna avdelningar eller genomförandeorgan.
7.4. Utgifter i indirekt förvaltning
Det saknas svenska regler om platskontroller rörande utgifter i indirekt förvaltning, dvs. medel för vilka kommissionen har delegerat utbetalningsansvaret till exempelvis en internationell organisation.
7.5. Tillgångar
Det saknas svenska regler om platskontroller rörande EU:s tillgångar.
8. Svenska regler om platsundersökningar på några andra områden
Även på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet kan Europeiska kommissionen eller annan europeisk myndighet utföra platsundersökningar i Sverige. I detta avsnitt ges en kort beskrivning av regleringen på dessa områden.
Hänvisningar till S8
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 9.4
8.1. Platsundersökningar på konkurrensrättens område
Kommissionen får genomföra platsundersökningar hos företag för att utreda om förbudet i artikel 101 om konkurrensbegränsande avtal m.m. eller i artikel 102 om missbruk av dominerande ställning har överträtts. Bestämmelser om platsundersökningar finns i Rådets förordning (EG) nr
1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nu artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Ett företag eller en företagssammanslutning är skyldig att underkasta sig de undersökningar som kommissionen beslutat (artikel 20.4). En platsundersökning som beslutats av kommissionen genomförs av kommissionens tjänstemän med biträde av personal från Konkurrensverket (artikel 20.5). Kommissionen kan också begära att Konkurrensverket genomför nödvändiga platsundersökningar (artikel 20.1 och 22.2).
Om ett företag motsätter sig en undersökning som genomförs av kommissionen, ska den berörda medlemsstaten lämna kommissionen nödvändigt bistånd och, när det är lämpligt, begära handräckning av polisen eller annan motsvarande verkställande myndighet för att kunna genomföra undersökningen (artikel 20.6).
Enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen (2008:579) får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att en platsundersökning som kommissionen har beslutat ska kunna genomföras. Av artikel 20.8 i förordningen framgår att prövningen av ansökan är begränsad till frågorna om kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och om de planerade tvångsåtgärderna är proportionella. Vidare framgår att Kronofogdemyndigheten inte får ifrågasätta att en undersökning behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen. Denna formella prövning utgår från de principer som EU-domstolen lagt fast i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603).
Handräckningen sker enligt utsökningsbalkens regler om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 10 § andra stycket konkurrenslagen). Hänvisningen till utsökningsbalken innebär bl.a. att hus, rum eller förvaringsställe får genomsökas och att lås får öppnas till utrymmen som är tillstängda (2 kap. 17 § utsökningsbalken). Om det blir nödvändigt att försegla lokaler, räkenskaper eller affärshandlingar, behöver handräckning i detta avseende i regel inte lämnas eftersom kommissionen har den befogenheten (artikel 20.2 d i förordningen).
Kronofogdemyndigheten får i egenskap av förrättningsman enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) begära biträde av Polismyndigheten om myndigheten kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av någon annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras.
Den platsundersökning som kommissionen beslutat om får enligt artikel 21 i förordningen även genomföras i andra lokaler än de som disponeras av det aktuella företaget, t.ex. företagsledningens privatbostäder. För att detta ska få ske krävs dock att det finns en rimlig misstanke om att räkenskaper eller andra affärshandlingar som kan vara av betydelse för att bevisa en allvarlig överträdelse förvaras där. Platsundersökningen får dock inte verkställas i Sverige utan att Patent- och marknadsdomstolen, på ansökan av Konkurrensverket, beslutat om förhandsgodkännande. Domstolens prövning motsvarar den som Krono-
fogdemyndigheten ska göra vid en ansökan om handräckning enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen (artikel 21.3 i förordningen och 5 kap. 18 § konkurrenslagen).
Som ovan nämnts kan också Konkurrensverket genomföra en platsundersökning som kommissionen beslutat om eller begärt (artikel 22.2). Bestämmelser för hur en sådan undersökning ska genomföras finns i 5 kap. 16 § konkurrenslagen.
Bestämmelser om kommissionens platsundersökningar finns också i artikel 12 och 13 i Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med artikel 20 och 22 i förordning (EG) nr 1/2003, men ger inte kommissionen befogenhet att genomföra undersökningar i privatbostäder. Bestämmelserna i 5 kap.16–17 §§konkurrenslagen tillämpas på platsundersökningar som kommissionen beslutat enligt förordning (EG) nr 139/2004.
8.2. Platsundersökningar på statsstödsområdet
Bestämmelser om tillämpning av EU:s statsstödsregler finns i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt artikel 27.1 i förordningen ska medlemsstaten tillåta kommissionen att avlägga kontrollbesök om kommissionen hyser allvarliga tvivel om huruvida beslut som kommissionen tidigare fattat i ett statsstödsärende efterlevs.
Om ett företag motsätter sig ett kontrollbesök ska den berörda medlemsstaten enligt artikel 27.6 ge den hjälp som behövs för att kontrollbesöket ska kunna genomföras. Kommissionen har enligt 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten avseende vissa åtgärder. Frågor om handräckning ska prövas av den senare myndigheten. Enligt samma paragraf ska Kronofogdemyndigheten inte underrätta det berörda företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Av förarbetena framgår att den nationella myndigheten får kontrollera att åtgärden inte är godtycklig och att den står i proportion till ändamålet med undersökningen samt trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas (prop. 1999/2000:140 s. 210).
8.3. Platsundersökningar på finansmarknadsområdet
Kreditvärderingsinstitutens verksamhet regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som är en europeisk tillsynsmyndighet, har rätt att enligt artikel 23d.1 i för-
ordningen genomföra kontroller på plats i medlemsstaterna. Esma ska enligt artikel 23d.3 i god tid före kontrollen anmäla denna till Finansinspektionen. Om en person skulle motsätta sig en kontroll ska Finansinspektionen lämna nödvändigt bistånd för att kontrollen ska kunna genomföras. Finansinspektionen får därvid enligt 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Enligt samma lagrum ska Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
9. Svenska kompletterande regler om Olafs kontroller och inspektioner på plats
9.1. Behovet av kompletteringar av det svenska regelverket
Regeringens bedömning: Det svenska regelverket behöver kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanserna delar eller framför inte några invändningar mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning
Behöriga myndigheter
I ingressen till Olaf-förordningen framhålls att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna och att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå byrån vid fullgörandet av dess uppdrag. Dessa myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7). Dessa regler gäller både för Olafs externa och interna utredningar. För att uppfylla de krav som EU-regelverket ställer på medlemsstaterna bedömer regeringen att svenska behöriga myndigheter behöver utses på alla områden som kan bli föremål för Olafs platskontroller. Regeringen avser mot denna bakgrund utse vilka myndigheter som ska vara behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen.
Befogenheter vid platskontroller
Olaf har enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen rätt att, på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. De befogenheter som tillsynslagarna ger tillsynsmyndigheterna vid platskontroller och som tullagen ger Tullverket vid tullrevisioner motsvarar, med vissa undantag, det som föreskrivs i platskontrollförordningen. På övriga områden saknas dock, som redovisats i avsnitt 7, svensk lagreglering. För den delade förvaltningen saknas det således regler om Olafs platskontroller för AMIF, ISF och FEAD. För egna medel saknas det regler när det gäller sockeravgifter. Vidare saknas helt reglering för utgifter i direkt och indirekt förvaltning samt för tillgångar och Olafs interna undersökningar. Regeringen anser därför att det svenska regelverket bör kompletteras för att ge de behöriga myndigheterna tillräckliga utredningsbefogenheter vid Olafs kontroller och inspektioner på plats i Sverige. Därmed skulle även Olaf ges tillräckliga utredningsbefogenheter eftersom byrån har rätt till samma befogenheter som de behöriga myndigheterna.
Rätt till tvångsåtgärder
Om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 i platskontrollförordningen). Vid behov ska även den behöriga myndigheten i medlemsstaten på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). Den behöriga myndigheten behöver därför ha möjlighet att begära tvångsåtgärder i samband med Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd.
Tillsynslagarna ger möjlighet för tillsynsmyndigheten att begära handräckning av Polismyndigheten. Lagarna ger dock inte EU:s institutioner motsvarande möjlighet. Vid tullrevisioner är vidare möjligheterna att vidta tvångsåtgärder mer begränsade än vad Olaf-förordningen och platskontrollförordningen föreskriver, då tullagen kräver att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att s.k. bevissäkring ska komma i fråga, och då det som regel är förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring. Regeringen anser därför att det behövs kompletterande regler för att behöriga myndigheter på samtliga områden ska ha möjlighet att begära tvångsåtgärder vid Olafs platskontroller.
Tredjemanskontroller
Som angetts ovan följer Olafs befogenheter vid platskontroller av Olafförordningen och platskontrollförordningen. Enligt artikel 5 i platskontrollförordningen får Olaf göra platskontroller hos en ekonomisk aktör då det finns anledning att tro att oegentligheter har begåtts. Vidare får Olaf i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet förekommit även göra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer (tredjemanskontroller). I de svenska tillsynslagarna ges
tillsynsmyndigheten endast rätt att kontrollera den som står under tillsyn, och således inte några andra aktörer. Regeringen bedömer därför att det svenska regelverket behöver justeras så att Olaf även ges möjlighet att
utföra tredjemankonstroller.
Hänvisningar till S9-1
9.2. En ny lag om Olafs platskontroller i Sverige
Regeringens förslag: De behöriga myndigheternas befogenheter vid
Olafs platskontroller i Sverige ska regleras i en ny lag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget. Tullverket konstaterar dock att myndighetens tjänstemän får två olika regelverk för befogenheter och rättigheter att förhålla sig till.
Skälen för regeringens förslag
En ny enhetlig lag införs
Som konstaterats i avsnitt 9.1 behöver det svenska regelverket kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Detta skulle kunna ske genom t.ex. kompletteringar i befintliga regelverk. Tillsynslagarna ska dock inte tillämpas bara vid Olafs kontroller, utan även t.ex. vid revisionsrättens kontroller. Eftersom tillsynslagarna dessutom innehåller ett antal bestämmelser som inte rör platskontroller framstår det inte som ändamålsenligt att göra dessa lagar tillämpliga även på de fonder för vilka det för närvarande saknas reglering om platskontroller. Regeringen anser därför att det bör införas en ny lag om Olafs platskontroller, som är tillämplig på alla fonder. Lagen bör även vara tillämplig vid platskontroller på de områden som i dag helt saknar lagreglering, dvs. medel i direkt och indirekt förvaltning, tillgångar, sockeravgifter och Olafs interna utredningar.
Då det framstår som ändamålsenligt med en enhetlig lag, och då tullagens regler inte fullt ut svarar mot Olaf-förordningens och platskontrollförordningens krav (se avsnitt 9.1), anser regeringen att den föreslagna lagen även ska tillämpas vid Olafs platskontroller avseende tullavgifter, i stället för tullagens regler om revision. För detta talar även att syftena med Tullverkets revisioner och Olafs platskontroller skiljer sig åt och att en enhetlig lag underlättar Olafs förståelse av det regelverk som gäller vid byråns samtliga platskontroller i Sverige.
Den föreslagna ordningen med en enhetlig lag leder, som Tullverket påpekat, till att vissa myndigheters tjänstemän på vissa områden kan få två olika regelverk att förhålla sig till, beroende på vilken typ av platskontroll det är fråga om. Regeringen anser dock inte att detta är en sådan nackdel att en annan ordning bör väljas.
Regeringen föreslår således att en enhetlig lag införs för Olafs platskontroller. Då Olafs befogenheter vid platskontroller följer av Olafförordningen och platskontrollförordningen, bör den aktuella lagen endast reglera den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs plats-
kontroller. Då följs även den EU-rättsliga principen om att innehållet i en EU-förordning inte får överföras till nationell lagstiftning (Dom Varolia, C-34/73, EU:C:1973:101).
Bestämmelser i annan lagstiftning
Som en konskevens av att en lag införs om Olafs platskontroller kommer tillsynslagarna, dvs. lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte att tillämpas vid Olafs platskontroller. Bestämmelser om detta bör för tydlighets skull införas i dessa lagar. Genom att inte tillämpa tillsynslagarna vid Olafs platskontroller åtgärdas även bristen att tillsynsmyndigheterna enligt tillsynslagarna hittills inte har haft rätt att kontrollera andra berörda ekonomiska aktörer än de som står under tillsyn.
Även i tullagen bör det införas en bestämmelse om att reglerna om tullrevision inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. Eftersom den tidigare tullagen (2000:1201) upphävts och ersatts av en ny tullag (2016:253) har en justering gjorts i promemorians förslag till ändring i tullagen.
Hänvisningar till S9-2
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 9.3, Författningskommentar till 1 § lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Författningskommentar till 4 a § lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, Författningskommentar till 7 a § lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, Författningskommentar till 7 a § lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, Författningskommentar till 4 kap. 43 a § tullagen (2016:253)
9.3. Behörig myndighets utredningskompetens
Regeringens förslag: De behöriga myndigheterna ska ges utredningskompetens vid Olafs platskontroller. De ska ha rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. De ska även ha rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget om att ge behöriga myndigheter utredningskompetens. Ingen remissinstans avstyrker förslaget. Kronofogdemyndigheten noterar att det förefaller finnas en viss diskrepans mellan Europeiska kommissionens befogenheter att ta kopior av dokument och uppgifter i artikel 7.1 första stycket i platsförordningen och vad som följer av promemorians lagförslag.
Skälen för regeringens förslag
Utredningsbefogenheter
Som anförts i avsnitt 6.2 ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, i enlighet med sina nationella bestämmelser, ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att byrån ska kunna utföra sina uppdrag effektivt. Byrån ska i god tid underrätta den behöriga myndigheten om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs. Platskontrollerna ska förberedas och ledas av Olaf, i nära samarbete med de behöriga
myndigheterna. Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också komma överens om att gemensamt utföra kontroller. För att de svenska behöriga myndigheterna fullt ut ska kunna delta vid Olafs kontroller, och vid behov utföra gemensamma kontroller med Olaf, bör de ges utredningskompetens vid Olafs platskontroller. Denna kompetens bör motsvara den behörighet som behandlas i platskontrollförordningen. Olafs befogenheter vid platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och artikel 7.1 i platskontrollförordningen och har beskrivits närmare i avsnitt 6.3. De behöriga myndigheterna bör mot denna bakgrund ha rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som en viss platskontroll avser. De bör även ha rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras.
Genom att de behöriga myndigheterna ges de befogenheter som anges i platskontrollförordningen garanteras även att Olaf vid sina platskontroller i Sverige har de utredningsbefogenheter som platskontrollförordningen uppställer. Genom att reglera vad den svenska behöriga myndigheten får göra vid Olafs platskontroller, och inte vad Olafs kontrollanter får göra, följs även, i enlighet med vad som anförts i avsnitt 9.2, den EU-rättsliga principen om att innehållet i en EU-förordning inte får överföras till nationell lagstiftning.
Även om den föreslagna bestämmelsen i lagen inte är identiskt formulerad med artikel 7.1 och artikel 5 andra stycket platskontrollförordningen bedömer regeringen, till skillnad från Kronofogdemyndigheten, att det av lagen framgår att den behöriga myndighetens befogenheter omfattar samtliga de befogenheter som regleras i platskontrollförordningens bestämmelser.
Hänvisningsteknik
I den föreslagna regleringen anges att när Olaf genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Hänvisningar till EUrättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En följd av att ha en statisk hänvisning blir att om EUbestämmelsen ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om en hänvisning är dynamisk och EU-bestämmelsen ändras behöver lagstiftaren som huvudregel inte överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen.
I den reglering som föreslås i denna proposition är hänvisningen till EU-förordningen dynamisk. De artiklar i Olaf-förordningen som bestämmelsen hänvisar till innehåller inte några materiella regler om platskontrollernas innehåll. Sådana regler framgår i stället av platskontrollförordningen, till vilken Olaf-förordningen hänvisar. Mot denna
bakgrund är det enligt regeringen ändamålsenligt att hänvisningen till EU-förordningen i detta fall är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S9-3
9.4. Biträde och säkerhetsåtgärder i form av handräckning
Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.
Handräckningen ska ske enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.
Om den behöriga myndigheten begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Lunds universitet framhåller att valet av
Kronofogdemyndigheten minskar risken för att en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning i stället för en administrativ utredning. Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten efterfrågar dock vissa klargöranden vad gäller begreppet säkerhetsåtgärder. Ekobrottsmyndigheten anser att det kan finnas skäl att närmare redovisa vilka åtgärder som omfattas av begreppet säkerhetsåtgärder, då detta enligt myndigheten även kan omfatta andra åtgärder än den som anges i promemorian, dvs. försegling av lokal eller annat utrymme. Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett klargörande av vad som gäller för det fall Olafs begäran om säkerhetsåtgärd inte skulle kunna medges av myndigheten med stöd av utsökningsbalken. Kronofogdemyndigheten anser vidare att det närmare behöver utredas om myndigheten vid en begäran om handräckning har befogenhet att genomföra en sådan åtgärd i bostad utan domstolsbeslut eller särskilt överklagbart beslut från den behöriga myndigheten. Myndigheten framhåller att handräckning i bostad är en integritetskänslig åtgärd enligt artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter samt att det finns ett krav på förhandsgodkännande av Stockholms tingsrätt vid åtgärder av detta slag vid handräckning i samband med kommissionens inspektioner i Sverige enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget. Kronofogdemyndigheten anser vidare att det bör tydliggöras att den behöriga myndigheten i samband med sin begäran ska visa upp den handling som de tjänstemän som i det aktuella ärendet företräder Olaf gett in för att styrka sin behörighet. Kronofogdemyndigheten framhåller slutligen, utifrån att Olafs åtgärder vid platskontroller ska ske på plats, att det sedan den 1 januari 2016 enligt en bestämmelse i 5 kap. 6 § konkurrenslagen vid Konkurrensverkets motsvarande undersökningar är möjligt att, med samtycke från den som
berörs, flytta elektroniskt lagrad information till myndighetens lokaler för undersökning och kopiering.
Skälen för regeringens förslag
Biträde till Olaf i form av handräckning
Enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen ska den berörda medlemsstaten, om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen, med tillämpning av nationella bestämmelser, lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras. I Sverige kan sådant biträde lämnas i form av handräckning. Vidare ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran, vid behov, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 7.2 i platskontrollförordningen). I förordningarna ges inte något exempel på någon annan form av säkerhetsåtgärd som skulle kunna vara aktuell utöver säkrande av bevisning. För svenskt vidkommande torde det inte bli aktuellt med andra säkerhetsåtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning, exempelvis försegling.
Om den ekonomiska aktören inte skulle motsätta sig det kan Olaf på egen hand omhänderta handlingar. I annat fall ska de behöriga myndigheterna ha möjlighet att på uppmaning av Olaf begära handräckning. Mot denna bakgrund anser regeringen att de behöriga myndigheterna ska ges möjlighet att begära handräckning för att kunna tillmötesgå en sådan framställning från Olaf. Handräckning är en åtgärd som utgör ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen).
Kronofogdemyndigheten är bäst lämpad att utföra handräckningen
Handräckning kan utföras av olika myndigheter. Enligt tillsynslagarna är det Polismyndigheten som ska bistå med handräckning. På konkurrensrättens område samt på statsstöds- och finansmarknadsområdet är det däremot Kronofogdemyndigheten som utför handräckning. I förarbetena till tillsynslagarna (prop. 1994/95:75) motiveras inte varför just polisen ska bistå vid handräckning enligt dessa lagar.
Tillsynsutredningen, som granskade ett mycket stort antal tillsynslagar på många olika områden, kunde inte iaktta någon klar princip för valet mellan Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten när det gäller vilken myndighet som ska bistå tillsynsmyndigheter med handräckning. Det kunde enligt utredningen möjligen antas att Polismyndighetens roll framför allt är att skydda och hjälpa tillsynsmyndighetens personal, om det finns risk för handgripligheter i samband med tillsynen. Kronofogdemyndighetens roll vid handräckning skulle enligt utredningen däremot inte omfatta denna funktion, utan mer vara inriktad på att undanröja fysiska hinder för tillsynens genomförande (SOU 2004:100 s. 220).
Kronofogdemyndigheten får vid förrättning använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna (se 2 kap. 17 § utsökningsbalken). Försegling kan utgöra sådant tvång (Kronofogdemyndighetens handbok S-handboken, del 2). Det framstår dock som mer
oklart om polisen har rätt att i en administrativ utredning försegla lokaler; exempelvis finns det inte någon bestämmelse i polislagen (1984:387) som ger polisen rätt att försegla lokaler i samband med handräckning. Grunden för handräckningsinstitutet är den befogenhet en polisman enligt 10 § polislagen har att använda våld i vissa situationer och proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen. I 20 § polislagen ges polisen särskilda befogenheter när det gäller att söka efter person eller föremål som personen äger eller innehar, t.ex. i personens bostad.
Som Lunds universitet framhållit bör det undvikas att en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning i stället för en administrativ utredning. Olafs platskontroller syftar till att samla in uppgifter och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Finns polis på plats vid Olafs platskontroller kan det för den hos vilken kontrollen genomförs framstå som om en förundersökning redan har inletts. Risken för detta minskar om det i stället är Kronofogdemyndigheten som är behjälplig med handräckningsåtgärder.
Det kan vidare konstateras att Kronofogdemyndigheten redan i dag bistår med handräckning vid platskontroller på konkurrenträtts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet. Dessa platskontroller är liksom Olafs utredningar administrativa och inte straffrättsliga. Handräckningen på dessa områden sker enligt reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning (16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken). Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligast att Kronofogdemyndigheten utför handräckning vid Olafs platskontroller och att denna sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndighetens beslut om handräckning kan överklagas enligt 18 kap. utsökningsbalken.
Handräckningsåtgärd i bostad
När det gäller Kronofogdemyndighetens påpekande om handräckning som riktar sig mot en enskilds bostad kan konstateras att Olafs platskontroller enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen endast får genomföras i lokaler och på platser som används yrkesmässigt. Handräckning i bostad kan därför endast bli aktuellt om bostaden används yrkesmässigt. En platskontroll kan utgöra ett ingrepp i den enskildes rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. En inskränkning av denna rättighet kräver stöd i lag och ska vara ägnad att tillgodose något av de intressen som räknas upp i artikeln, däribland förebyggande av oordning eller brott. Inskränkningen måste dessutom vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta intresse. Detta innebär i huvudsak att det ska finnas ett angeläget samhälleligt behov av åtgärden och att den måste stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses. Regeringen bedömer att bekämpning av bedrägerier med EU:s medel, som i vissa fall kan uppgå till mycket betydande belopp, är ett sådant intresse som gör att en inskränkning är tillåten och att inskränkningen står i rimlig proportion till detta syfte.
Regeringen anser vidare att handräckningen vid Olafs platskontroller är att likställa med den handräckning som Kronofogdemyndigheten är skyldig att lämna kommissionen enligt lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och lagen om kreditvärderingsinstitut. Frågor om handräckning ska enligt dessa lagar prövas av Kronofogdemyndigheten och behöver inte föregås av domstolsbeslut. Regeringen anser att detsamma bör gälla för handräckning enligt den nya lagen om Olafs platskontroller.
Säkerhetsåtgärder
Regeringen delar, i enlighet med vad som ovan anförts, bedömningen i promemorian om att det inte bör bli aktuellt med andra säkerhetsåtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning. Som framgått i avsnitt 8 gäller vid handräckning på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Regeringen bedömer att de tvångsåtgärder som Kronofogdemyndigheten får använda vid handräckning enligt 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken är tillräckliga för att tillgodose behovet av säkerhetsåtgärder enligt artikel 7.7 i Olaf-förordningen. Kronofogdemyndigheten bör därför inte ha möjlighet att vidta några andra åtgärder än vad som är möjligt inom ramen för dessa regler.
Uppvisande av behörighetshandlingar
Olafs anställda ska enligt artikel 7.2 i Olaf-förordningen fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande, med uppgifter om deras identitet och befattning. Olafs generaldirektör ska utfärda ett sådant bemyndigande och ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra utredningen och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder. Mot denna bakgrund, och då sökanden enligt 2 kap. 2 § utsökningsbalken ska kunna visa handling som styrker sökandens behörighet att ge in en ansökan om handräckning, anser regeringen, till skillnad från Kronofogdemyndigheten, att det inte är nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om uppvisande av behörighetshandling.
Möjlighet att inte i förväg underrätta om handräckning
Av 16 kap. 11 § utsökningsbalken framgår att svaranden som huvudregel i förväg ska underrättas om en verkställighetsåtgärd. Om saken är brådskande får dock Kronofogdemyndigheten genast vidta behövlig åtgärd. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 6.3 saknar Olaf-förordningen och platskontrollförordningen bestämmelser om att en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs egen manual för rutiner som ska användas vid platskontroller informeras den berörda personen i förväg, om inte detta skulle skada utredningen.
Som anförts i avsnitt 8 ska Kronofogdemyndigheten vid kommissionens platsundersökningar på konkurrenträttens område och på statsstödsområdet inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker. Vidare kan Finansinspektionen begära att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den som Esma ska
kontrollera. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.2 finns det även möjlighet att genomföra en tullrevision utan att dessförinnan underrätta den som revisionen avser.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det även vid Olafs platskontroller bör finnas möjlighet att, om det bedöms nödvändigt för att inte skada utredningen, inte underrätta den ekonomiska aktören innan platskontrollen genomförs. De behöriga myndigheterna bör därför kunna begära att Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrättar den ekonomiska aktören om en förestående platskontroll av Olaf. Detta innebär ett undantag från regleringen i 16 kap. 11 § utsökningsbalken om att svarande ska underrättas innan verkställighet som inte avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker.
Kopiering av handlingar
För att platskontrollerna ska kunna genomföras på ett enkelt sätt bör de behöriga myndigheterna ha rätt att kopiera handlingar (jfr artikel 7.1 platskontrollförordningen). Denna rätt bör även omfatta elektroniska handlingar. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det för närvarande inte finns något behov av att införa en sådan bestämmelse om rätt att flytta elektroniskt lagrad information som Kronofogdemyndigheten påtalat att det finns i 5 kap. 6 § konkurrenslagen.
Hänvisningar till S9-4
9.5. Formell prövning av Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder
Regeringens bedömning: Den behöriga myndigheten bör endast göra en formell prövning av Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 9.4 kan
Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd tillgodoses genom tillämpning av reglerna om handräckning. En medlemsstat får inte överpröva Olafs bedömning om det föreligger behov av biträde eller säkerhetsåtgärder eftersom artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 9 i platskontrollförordningen inte ger möjlighet till det (se även OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 63). I enlighet med vad som slagits fast av EU-domstolen i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères kan dock den behöriga myndigheten göra en formell prövning av en begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder enligt de principer som uppställts i dessa avgöranden. Den behöriga myndigheten bör i enlighet med vad som nu anförts kontrollera att Olafs beslut om att det föreligger behov av biträde är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf, men inte begära att få tillgång till byråns uppgifter i ärendet för att göra en egen bedömning.
Hänvisningar till S9-5
9.6. Undantagna handlingar
Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska inte få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Den som kontrollen avser ska kunna begära att en domstol prövar frågan om en handling ska undantas från platskontrollen. Handlingen ska ges in tillsammans med begäran. Begäran ska prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen.
Om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.
Domstolen ska utan dröjsmål pröva begäran. Ett beslut i fråga om att undanta en handling från kontrollen ska gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian har inte föreslagits att det ska införas en möjlighet till domstolsprövning av en begäran om att undanta en handling.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker promemoirans förslag om att behörig myndighet inte ska få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Advokatsamfundet, som visserligen ställer sig bakom förslaget, anser dock att det bör införas en möjlighet till domstolsprövning av en begäran om att undanta en handling från granskning. Tullverket anser att det i den nya lagen inte behövs någon uttrycklig möjlighet att undanta handlingar med betydande skyddsintresse från kontroll, eftersom en proportionalitetsprincip ändå ska tillämpas. Kronofogdemyndigheten anser att det närmare bör klargöras vad som gäller för beslut om och överklagande av beslag av handlingar.
Skälen för regeringens förslag
Befintliga regler om undantagna handlingar
Vid tullrevision får Tullverket enligt 4 kap. 37 § första stycket tullagen inte granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Av samma lagrum framgår vidare att Tullverket inte heller får granska en handling som inte omfattas av revisionen. Enligt det andra stycket i samma paragraf får myndigheten inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Av 4 kap. 38 § tullagen framgår att beslut om att en handling ska undantas från kontrollen fattas på begäran av den som är föremål för revisionen. Om Tullverket inte instämmer i den enskildes bedömning avgör enligt 4 kap. 39 § samma lag förvaltningsrätten frågan om handlingen ska undantas eller inte.
Tillsynslagarna saknar bestämmelser om att undanta handlingar.
Vissa handlingar bör undantas
Principen om att advokatkorrespondens ska undantas från Olafs utredningar framgår av EU-rätten, t.ex. av kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 308, 20.10.2011, s. 6) och Europadomstolens praxis (Robathin v. Austria, application no. 30457/06). Vid revision enligt tullagen kan dock alla handlingar som omfattas av regleringen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken undantas. Denna bestämmelse omfattar fler handlingar än advokatkorrespondens, bl.a. korrespondens med läkare, psykologer och familjerådgivare.
Regeringen bedömer att det är rimligt att den ekonomiska aktören vid Olafs platskontroller ska ha möjlighet att undanta motsvarande handlingar som den reviderade får enligt 4 kap. 37 § tullagen. Det bör därför införas en bestämmelse om att den behöriga myndigheten inte har rätt att få tillgång till sådana skriftliga handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Detta innebär att även Olafs behörighet inskränks i motsvarande mån.
Bestämmelsen i rättegångsbalken reglerar s.k. beslagsförbud som gäller för vissa typer av handlingar. Begreppet handling (eller skriftlig handling) definieras inte i rättegångsbalken. När balken trädde i kraft var det uppenbart att det som åsyftades var skrift som hade fixerats på papper eller liknade medium. Numera är det närmast vanligast att handlingar har elektronisk form. Mot bakgrund av att reglerna om beslagsförbud syftar till att skydda enskilda mot tvångsingripanden från det allmänna står det i bäst överensstämmelse med lagstiftarens intentioner att ge information i elektronisk form samma skydd som skriftliga handlingar av traditionellt slag. Den föreslagna regleringen bör därför även omfatta handlingar av detta slag.
I likhet med Tullverket bedömer regeringen att det i övrigt inte behövs någon uttrycklig bestämmelse i den nya lagen om att undanta handlingar med betydande skyddsintresse eftersom en proportionalitetsprincip ska tillämpas, såväl enligt EU-rätten som enligt svensk rätt, även utan någon uttrycklig reglering om detta. Olafs rätt att enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen ta del av handlingar och information omfattar endast sådant material som är av relevans för Olafs utredning. Det saknas därför anledning att införa bestämmelser om undantagande av ovidkommande material.
Domstolsprövning
I promemorian konstateras att det inte finns något hinder mot att införa nationella regler om att domstol ska pröva en begäran av den ekonomiska aktören om att vissa handlingar ska undantas vid Olafs platskontroller. Enligt promemorian är det dock eftersträvansvärt att använda en modell utan svensk domstolsprövning eftersom Olaf är ett EU-organ.
Promemorians förslag innebär att en invändning om att undanta handlingar ska behandlas av Olaf. Regler om undantagande av handlingar vid olika typer av granskningar och kontroller finns, som ovan nämnts, i svensk rätt bl.a. i tullagen, skatteförfarandelagen och konkurrenslagen. I samtliga dessa fall kan den enskilde begära att prövningen av om en handling ska undantas görs av svensk domstol. Mot
denna bakgrund, och med beaktande av att det är fråga om en för den enskilde viktig rättighet och att prövningen många gånger inte torde bli helt okomplicerad, anser regeringen, i likhet med Advokatsamfundet, att det bör införas en möjlighet till nationell domstolsprövning vid en begäran om att undanta handlingar även vid Olafs platskontroller. Regleringen bör utformas med bestämmelserna i 4 kap. tullagen som förebild.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det införs regler om att om en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll anser att en handling omfattas av 27 kap. 2 rättegångsbalken, och aktören vill undanta handlingen från kontrollen, ska denne ha möjlighet att lämna in en begäran om att handlingen ska undantas från kontrollen.
Begäran bör skickas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen. Även om inte någon behörig myndighet skulle delta vid platskontrollen finns det alltid en utpekad behörig myndighet som informerats om att en platskontroll kommer att ske.
Handlingen bör ges in tillsammans med begäran. Avgörande för vem som ska lämna in handlingen till domstolen är vem som faktiskt har handlingen. Om den behöriga myndigheten redan har den handling som en begäran avser, och inte delar den ekonomiska aktörens uppfattning att handlingen bör undantas, bör myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till förvaltningsrätten.
Domstolen bör, mot bakgrund av att det är ett EU-organ som genomför platskontrollen, utan dröjsmål pröva begäran. Ett beslut i fråga om att undanta en handling från kontrollen bör gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.
9.7. Ersättning för prover och undersökningar vid platskontroller
Regeringens bedömning: Det bör inte finnas någon rätt till ersättning för den ekonomiska aktören för prover och undersökningar i samband platskontroller.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning.
I promemorian föreslogs dock att en särskild bestämmelse skulle införas om att det inte förelåg någon rätt till ersättning för den ekonomiska aktören.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Lantbrukarnas riksförbund anser dock att det bör införas en rätt till ombudsersättning för de allra minsta företagen för att inte produktionen ska bli lidande vid kontroller och för att dessa aktörer ska kunna hävda sina intressen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få göra fysiska kontroller av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning samt ta och undersöka prover. Någon
bestämmelse om vem som ska stå för kostnaderna för kontroller och prover finns inte i Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen. Av ordalydelsen av artikel 7.1 i platskontrollförordningen framgår dock att det är Olaf, och inte den ekonomiska aktören, som ska ombesörja provtagningarna. Det torde därför i praktiken inte förekomma att proverna eller undersökningarna orsakar den ekonomiska aktören några större direkta kostnader.
Enligt tillsynslagarna har tillsynsmyndigheten och kontrollanter från vissa EU-organ rätt att göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen, utan att ersättning lämnas. Även vid annan tillsyn som utövas av svenska myndigheter förväntas oftast den kontrollerade medverka i tillsynen utan någon kostnad för tillsynsmyndigheten (SOU 2004:100 s. 215). I 19 § myndighetsförordningen (2007:515) anges dock att en myndighet ska se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när den begär in uppgifter eller utövar tillsyn.
Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer regeringen att den behöriga myndigheten ska ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga, utan att någon ersättning lämnas till den ekonomiska aktören. Eftersom en rätt till ersättning kräver stöd i reglering instämmer regeringen i Lagrådets bedömning att det saknas behov av en bestämmelse som anger att en rätt till ersättning saknas.
Eftersom Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har samma befogenheter som den nationella behöriga myndigheten kommer även Olaf vid sina platskontroller ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att någon ersättning lämnas. Den som mottar EU-stöd är skyldig att följa de regler som är kopplade till stödet, bl.a. reglerna om platskontroll, och bör vara medvetna om risken för eventuella kostnader. Regeringen anser därför inte, till skillnad från
Lantbrukarnas riksförbund, att det finns tillräckliga skäl att införa en särskild rätt till ombudsersättning för de allra minsta företagen.
Hänvisningar till S9-7
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 3
9.8. Rätt till ombud eller biträde
Regeringens förslag: Det ska införas en särskild bestämmelse om att den som platskontrollen utförs hos ska ha rätt att tillkalla ett ombud eller biträde. Den behöriga myndigheten behöver inte avvakta att ombudet eller biträdet inställer sig om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.
Promemorians bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Enligt promemorian är det obehövligt att i lag reglera rätten att tillkalla rättsligt biträde, då detta får anses följa av EU-rätten.
Remissinstanserna: Advokatsamfundet anser att rätten att tillkalla ett rättsligt ombud uttryckligen bör regleras i den föreslagna lagen, även om denna rätt enligt organisationen får anses följa av EU-rätten. Ingen av de övriga remissinstanserna har uttalat sig om bedömningen i promemorian.
Skälen för regeringens förslag: Rätten för en ekonomisk aktör att få skälig tid att tillkalla ett biträde före en platskontroll är inte reglerad i
Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen, men följer av EU-
rätten, närmare bestämt artikel 47 andra stycket 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.3 b och c i Europakonventionen.
I flera svenska lagar som reglerar bevissäkring eller kontroller finns uttryckliga bestämmelser om rätten att tillkalla ett ombud eller biträde. Enligt 69 kap. 7 § skatteförfarandelagen och 7 kap. 9 § tullagen ska den som är föremål för ett beslut om bevissäkring underrättas om beslutet innan det verkställs av Tullverket, samt ges skälig tid att inställa sig och tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt eller om det finns en påtaglig risk för att ändamålet med bevissäkringen annars inte uppnås. Även i konkurrenslagen anges att den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos har rätt att tillkalla ett juridiskt biträde och att myndigheten som huvudregel inte får påbörja undersökningen innan biträdet inställt sig (5 kap. 9 §). Biträdets inställelse behöver dock inte avvaktas om beslutet om undersökningen har meddelats utan att den som undersökningen avser har fått möjlighet att yttra sig (5 kap. 9 § andra stycket 2). Rätten att tillkalla ett juridiskt biträde gäller också när Konkurrensverket på begäran av Europeiska kommissionen genomför en platsundersökning enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 (5 kap. 16 §). Biträdets inställelse behöver dock inte avvaktas om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse om inte den påbörjas omedelbart.
Mot bakgrund av att den nya lagen reglerar de svenska behöriga myndigheternas befogenheter vid platskontroller, och då det är fråga om en viktig rättssäkerhetsgaranti gentemot enskilda, anser regeringen, i likhet med Advokatsamfundet, att det i den nya lagen bör införas en bestämmelse om att den ekonomiska aktören har rätt att tillkalla ett ombud eller biträde vid Olafs platskontroller. Regeringen anser i likhet med Lagrådet att regleringen inte bör utgå ifrån att biträdet ska vara juristutbildad. Den ekonomiska aktören kan exempelvis anse att det är lämpligare att tillkalla en revisor. Regleringen i den nya lagen kommer med den valda formuleringen överensstämma med bestämmelserna i tullagen och skatteförfarandelagen. I likhet med vad som gäller enligt de två sistnämnda lagarna, och i enlighet med vad som gäller enligt konkurrenslagen, bör inte den behöriga myndigheten behöva avvakta att ett ombud eller biträde inställer sig, om det kan befaras att platskontrollen skulle förlora i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.
Hänvisningar till S9-8
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt 3
9.9. Sekretess
Regeringens bedömning: Några särskilda sekretessbestämmelser behöver inte införas med anledning av Olafs platskontroller.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 17 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion,
revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Detta innebär att det råder sekretess hos Kronofogdemyndigheten och den behöriga myndigheten avseende uppgifter om en planerad platskontroll av Olaf. För uppgifter hos Kronofogdemyndigheten om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden råder vidare enligt 34 kap. 1 § OSL sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.
En uppgift som omfattas av sekretess enligt OSL får enligt 8 kap. 3 § OSL inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Sekretess gäller således gentemot Olaf, förutom för uppgifter som omfattas av Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.
Av 15 kap. 1 a § OSL framgår vidare att sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Bestämmelsen förutsätter att myndigheten i varje enskilt fall, efter att ha beaktat om och i så fall hur EU-rättsakten eller avtalet reglerar sekretessfrågan, självständigt tar ställning till om ett utlämnande kan antas skada det framtida samarbetet (se prop. 2012/13:192 s. 35).
Olaf-förordningen och platskontrollförordningen är bindande EUrättsakter och innehåller bestämmelser om sekretess. Av artikel 10.1 i Olaf-förordningen framgår att information som överlämnats eller inhämtats i samband med externa utredningar oavsett form ska vara skyddad genom tillämpliga bestämmelser. En liknande bestämmelse avseende interna utredningar finns i artikel 10.2. Av artikel 8.1 i platskontrollförordningen framgår att uppgifterna endast får överlämnas till personer i unionsorgan och medlemsstater som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem och att de inte får användas för något annat syfte än att skydda unionens finansiella intressen. Sekretess i Olaf utredningar har prövats av Tribunalen i dom den 26 maj 2016 (mål T-110/15), som bedömt att handlingar i Olafs utredningar omfattas av sekretess enligt artikel 10 i Olaf-förordningen.
Vid en nationell sekretessprövning i det enskilda fallet torde det mot denna bakgrund ofta kunna konstateras att EU-samarbetet kring bedrägeribekämpning skulle försämras om insamlade eller mottagna uppgifter skulle röjas. Sekretess kommer således i stor utsträckning att gälla för uppgift som inhämtats av behörig myndighet eller Kronofogdemyndigheten i syfte att överlämna den till Olaf och för uppgift som Olaf sedan återbördar till svenska myndigheter.
I avsnitt 9.6 föreslås att den enskilde vid en platskontroll ska kunna begära att en handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken ska undantas från kontrollen. En begäran om att en handling ska undantas ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Vilken sekretess som kan gälla
för uppgifter i domstol skiljer sig åt, beroende på vilka uppgifter handlingen innehåller och vem som lämnar in den. För det fall det är en behörig myndighet som lämnar in handlingen till domstol överförs eventuell sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL till domstolen (43 kap. 2 § OSL). Om den enskilde lämnar in handlingen kan domstolen få anledning att pröva om sekretess gäller enligt t.ex. 36 kap. 2 § OSL och 21 kap. 1 § OSL.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att någon ytterligare reglering inte behöver införas i OSL med anledning av de aktuella förslagen.
Hänvisningar till S9-9
10. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2017.
Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2017.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över förslaget eller bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Förslagen medför inte behov av att Kronofogdemyndigheten eller någon annan myndighet vidtar några omfattande åtgärder. Det är angeläget att lagen och lagändringarna kan träda i kraft så snart som möjligt. För att tillgodose den tid som krävs för bl.a. riksdagens behandling av förslaget föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 maj 2017.
Regeringen bedömer inte att det finns behov av några särskilda övergångsbestämmelser.
Hänvisningar till S10
- Prop. 2016/17:56: Avsnitt Författningskommentar till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Författningskommentar till lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, Författningskommentar till lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, Författningskommentar till lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, Författningskommentar till tullagen (2016:253)
11. Konsekvenser av förslagen
Regeringens bedömning: Effektiva kontroller kan bidra till att de ekonomiska aktörerna följer gällande regelverk.
För det stora kollektivet av aktörer som tar emot EU-bidrag bedöms de samlade kostnaderna bli högst begränsade.
Förslagen bedöms medföra mycket begränsade kostnader för de behöriga myndigheterna, Kronofogdemyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessa kostnader bedöms kunna hanteras inom befintliga anslagsramar.
Den nya regleringen bedöms sammantaget få positiva samhällsekonomiska konsekvenser.
Promemorians bedömning: Promemorian behandlar endast de ekonomiska konsekvenserna för staten. I promemorian bedöms förslagen kunna hanteras inom befintliga anslagsramar.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna delar eller har inte någon invändning mot bedömningen i promemorian. Ekonomistyrningsverket konstaterar att platskontrollerna tidigare har kunnat hanteras inom befintliga anslagsramar, och att detta antagligen även kommer att gälla framöver, men framhåller att en konkret beräkning saknas i promemorian. Ekobrottsmyndigheten påpekar att det kommer att krävas kompetenshöjande insatser vid de behöriga myndigheterna. Ekobrottsmyndigheten har efter att myndigheten lämnat sitt remissvar under hand återkommit och anfört att det finns anledning att tro att det i framtiden kommer utföras fler än några enstaka platskontroller per år.
Skälen för regeringens bedömning
Konsekvenser för bekämpning av EU-bedrägerier
Det svenska regelverket kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Kompletteringarna av regelverket möjliggör genomförande av Olafs kontroller och inspektioner i Sverige och underlättar byråns möjligheter att utreda om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet mot unionens finansiella intressen. Effektiva kontroller bidrar till att de ekonomiska aktörer som riskerar att bli föremål för kontroll följer gällande regelverk.
Ekonomiska konsekvenser för myndigheter och konsekvenser för företag
Olaf har endast vid ett fåtal tillfällen gjort platskontroller i Sverige. Det kan antas att antalet ärenden även fortsättningsvis kommer att vara lågt. Eftersom Kronofogdemyndigheten redan utför handräckningsåtgärder vid platskontroller inom andra rättsområden, och då det sannolikt kommer att vara fråga om mycket få ärenden, bedöms kostnaderna med anledning av förslagen rymmas inom myndighetens befintliga anslagsramar. Regeringen bedömer att kostnaderna för såväl kompetenshöjande insatser som utförandet av de tillkommande uppgifterna blir begränsade
och därmed bör kunna hanteras inom befintliga anslagsramar för dessa myndigheter.
De allmänna förvaltningsdomstolarna ska hantera prövningar av undantagande av handlingar. Eftersom antalet platskontroller antas vara få kommer det vara mycket sällan en allmän förvaltningsdomstol mottar en begäran om att en handling ska undantas från platskontroll. Kostnaderna för detta bedöms därför rymmas inom befintliga anslagsramar.
Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna för de aktörer som blir föremål för platskontroll kan konstateras att den som mottar EU-stöd är skyldig att följa de regler och förfaranden som är kopplade till stödet, bl.a. att bli föremål för kontroller och inspektioner. Den som mottar EUstöd får således sägas ha accepterat en risk för att kostnader kan uppstå till följd av en eventuell platskontroll. För det stora kollektivet av bidragsmottagare bedöms de samlade kostnaderna bli högst begränsade.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Olafs platskontroller syftar till att utreda om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet i Sverige som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Sverige är nettobidragsgivare till EU:s budget. År 2015 uppgick Sveriges avgift till EU till cirka 44 miljarder kronor och återflödet uppgick till cirka 14 miljarder kronor. År 2015 avslutade Olaf totalt 304 utredningar i och utanför EU och rekommenderade att 888 miljoner euro som utbetalats från EU skulle återtas.
De vinster i form av bl.a. minskat fusk och ökade återbetalningar som kontrollerna kan förväntas innebära bedöms mot denna bakgrund vida överstiga de resurser som svenska myndigheter och stödmottagare behöver avsätta för att Olaf ska kunna genomföra sina kontroller i Sverige. Regeringen anser därför att lagen kommer att få positiva samhällsekonomiska konsekvenser.
12. Författningskommentar
12.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
1 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.1 och 9.2.
I första stycket anges vilka EU-förordningar som lagens bestämmelser kompletterar.
I andra stycket ges upplysning om att lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen.
I tredje stycket anges att regeringen utser de myndigheter som är behöriga myndigheter vid tillämpning av denna lag.
Paragrafens andra och tredje stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.3 och 9.6–9.8.
I första stycket regleras de behöriga myndigheternas befogenheter vid Olafs platskontroller i Sverige enligt artikel 3 eller 4.3 i Olafförordningen. Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Bestämmelsen är avsedd att omfatta samtliga de utredningsbefogenheter som framgår av artikel 5 andra stycket och artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen. I bestämmelsen anges att den behöriga myndigheten har rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Kontrollerna får avse bl.a. affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer, lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som den ekonomiska aktören förfogar över. Bestämmelsen innefattar även en rätt för den behöriga myndigheten att ta kopior av relevanta handlingar. Med handlingar avses i denna lag även uppgifter i elektronisk form.
Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig att den behöriga myndigheten genomför sin platskontroll har myndigheten möjlighet att begära handräckning (se vidare 3 §).
Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras, med undantag för sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Som exempel på handlingar av det senare slaget kan nämnas advokatkorrespondens, korrespondens med läkare, psykologer och familjerådgivare samt läkarintyg.
Enligt andra stycket har den behöriga myndigheten vid platskontroller rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga. Den ekonomiska aktören har inte rätt till någon ersättning för detta.
Enligt tredje stycket har den som platskontrollen avser rätt att tillkalla ett ombud eller biträde. Ombudets eller biträdets inställelse behöver dock inte avvaktas om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.
Av artikel 7.1 i platskontrollförordningen följer att Olafs kontrollanter genom den föreslagna regleringen ges samma rätt som den behöriga myndigheten att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras.
Paragrafens andra och tredje stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
3 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.4 och 9.5.
Av bestämmelsens första stycke framgår att den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras. En situation då behov av handräckning kan uppstå är om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen och Olaf begär biträde av den behöriga myndigheten enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen.
I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur handräckningen ska gå till. Bland annat anges att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning ska tillämpas vid handräckningen. Bestämmelsen möjliggör att sådana tvångsåtgärder som behandlas i 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken får vidtas för att genomföra en platskontroll. Den åtgärd som främst torde bli aktuell är försegling av lokal eller annat utrymme, om förrättningen inte kan slutföras samma dag som den har påbörjats. Av regleringen framgår att Kronofogdemyndigheten, om den behöriga myndigheten begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Då Olaf begär biträde eller säkerhetsåtgärd bör den behöriga myndigheten kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock enligt EU-rätten inte ifrågasätta att en åtgärd behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bedömning.
4 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.6.
I första stycket anges att om den som platskontrollen avser anser att en viss handling omfattas av 27 kap. 2 § rättegångsbalken och att handlingen ska undantas från kontrollen, ska denne ge in en begäran om att handlingen ska undantas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen. Även om inte någon behörig myndighet deltar vid själva platskontrollen finns det alltid en utpekad behörig myndighet som informerats om platskontrollen. Handlingen ska ges in tillsammans med begäran.
Av andra stycket följer att om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser, ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen. En försegling kan göras genom att handlingen läggs i ett kuvert eller i en påse eller liknande, som sedan försluts och sänds eller lämnas till den förvaltningsrätt som ska pröva ärendet.
Av tredje stycket följer att domstolen utan dröjsmål ska pröva om handlingen ska omfattas av kontrollen. Ett beslut om att undanta en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
I fjärde stycket anges att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.
12.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
4 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.2.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.
12.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
7 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.2.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroller i lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.
12.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
7 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.2.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeri-
bekämpning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.
12.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
4 kap. 43 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.2.
Av bestämmelsen framgår att reglerna om tullrevision inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.
Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.
46
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, EURATOM) nr 883/2013
av den 11 september 2013
om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om
upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets
förordning (Euratom) nr 1074/1999
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 325, jämförd med fördraget om upprättan
det av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av revisionsrättens yttrande ( 1 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och
av följande skäl:
(1)
Unionsinstitutionerna och medlemsstaterna fäster stor
vikt vid skyddet av unionens ekonomiska intressen och
vid kampen mot bedrägerier, korruption och all annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen.
Kommissionens ansvar är i detta sammanhang nära knu
tet till dess åliggande att genomföra budgeten enligt
artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funk
tionssätt (EUF-fördraget), och vikten av åtgärder i detta
syfte bekräftas genom artikel 325 i EUF-fördraget.
(2)
Det är nödvändigt att mobilisera alla tillgängliga resurser
för att uppnå det målet, i synnerhet när det gäller utred
ningar som ska utföras på unionsnivå, men den balans
och ansvarsfördelning som råder mellan unionen och
medlemsstaterna bör bibehållas.
(3)
För att intensifiera bedrägeribekämpningen har kommis
sionen, med iakttagande av principen om varje institu
tions rätt att organisera sitt inre arbete, genom beslut
1999/352/EG, EKSG, Euratom (
3
), vid sina avdelningar
inrättat Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (ne
dan kallad Olaf), som ska ha ansvar för att göra administ
rativa utredningar i bedrägeriärenden. Kommissionen har
gett Olaf fullständigt oberoende när det gäller att utföra
utredningar. Enligt beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom
ska Olaf vid utredningar utöva de befogenheter som den
tilldelas enligt unionsrätten.
(4)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1073/1999 ( 4 ) antogs för att reglera utredningar som
görs av Olaf. För att Olafs utredningsverksamhet ska bli
effektivare och mot bakgrund av unionsinstitutionernas
utvärderingar av dess verksamhet, särskilt kommissionens
rapport från april 2003 och revisionsrättens särskilda
rapporter nr 1/2005 ( 5 ) och nr 2/2011 ( 6 ) om Olafs för
valtning, måste det gällande regelverket ses över.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/1
( 1 ) EUT C 254, 30.8.2011, s. 1.
( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008 (EUT C
16 E, 22.1.2010, s. 201) och rådets ståndpunkt vid första behand
lingen av den 25 februari 2013 (EUT C 89 E, 27.3.2013, s. 1).
Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 juli 2013 (ännu ej offent
liggjord i EUT).
( 3 ) Kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom av den 28 april
1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning
(Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 20).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av
den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån
för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).
( 5 ) EUT C 202, 18.8.2005, s. 1.
( 6 ) EUT C 124, 27.4.2011, s. 9.
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
47
(5)
Olafs mandat bör omfatta genomförande av utredningar
vid de institutioner, organ och byråer som har inrättats
genom eller på grundval av fördragen (nedan kallade
institutionerna, organen och byråerna), verkställande av den
utredningsbefogenhet som kommissionen tilldelas genom
berörda unionsakter samt att ge bistånd till medlemssta
terna från kommissionen med att organisera nära och
regelbundet samarbete mellan deras behöriga myndighe
ter. På grundval av sin operativa praxis på området bör
Olaf även bidra till att skapa och utveckla metoder för att
förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och an
nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen.
(6)
Det ansvar som åligger Olaf, som den har inrättats av
kommissionen, omfattar förutom skyddet av de ekono
miska intressena all verksamhet som har samband med
skyddet av unionens intressen mot oegentligheter som
kan leda till administrativa eller straffrättsliga påföljder.
(7)
Denna förordning bör gälla utan att det påverkar det mer
långtgående skydd som kan följa av fördragens bestäm
melser.
(8)
Eftersom det är nödvändigt att intensifiera kampen mot
bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet
som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, bör
Olaf kunna utföra interna utredningar inom alla institu
tioner, organ och byråer.
(9)
I samband med externa utredningar bör Olaf ges de
befogenheter som kommissionen tilldelas enligt rådets
förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 novem
ber 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen
som kommissionen utför för att skydda Europeiska ge
menskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och
andra oegentligheter ( 1 ). Olaf bör också ges de övriga
befogenheter som kommissionen tilldelas för att genom
föra kontroller och inspektioner på platsen i medlems
staterna, särskilt för att utreda oegentligheter såsom krävs
enligt artikel 9 i rådets förordning (EG, Euratom)
nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ( 2 ).
(10)
Effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt be
roende av samarbetet med medlemsstaterna. Medlemssta
terna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå
Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. När en medlemsstat
inte har inrättat någon särskild enhet på nationell nivå
med uppdrag att samordna skyddet av unionens ekono
miska intressen och kampen mot bedrägerier, bör en
central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe
kämpning) inrättas för att underlätta ett effektivt sam
arbete och informationsutbyte med Olaf.
(11)
Olaf bör få tillgång till relevant information som unio
nens institutioner, organ och byråer förfogar över i sam
band med externa utredningar.
(12)
Dessa utredningar bör utföras i enlighet med fördragen,
särskilt protokoll nr 7 om Europeiska unionens immuni
tet och privilegier, och med iakttagande av tjänstefö
reskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen
och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska
unionen, fastställda i rådets förordning (EEG, Euratom,
EKSG) nr 259/68 ( 3 ) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna)
och Europaparlamentets ledamotsstadga samt med full
respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläg
gande friheterna, särskilt principen om rättvis behandling,
rätten för varje berörd person att yttra sig över de upp
gifter som rör honom eller henne samt principen att
endast material som har värde som bevisning kan utgöra
grunden för slutsatser vid en utredning. Institutioner, or
gan och byråer bör därför utforma villkor och bestäm
melser för hur interna utredningar ska genomföras.
(13)
De interna utredningarna kan bara utföras om Olaf ga
ranteras tillträde till alla lokaler vid institutionerna, orga
nen och byråerna och tillgång till all information och alla
handlingar som de innehar.
(14)
Det bör skyndsamt kontrolleras om den information Olaf
får inom ramen för sitt uppdrag är korrekt. Innan en
utredning inleds, bör Olaf därför ha tillgång till all rele
vant information i institutionernas, organens och byråer
nas databaser, om det oundgängligen krävs för att be
döma den faktiska grunden för anklagelser.
(15)
Olaf bör åläggas precisa skyldigheter att informera insti
tutionerna, organen och byråerna om pågående utred
ningar, när en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot
av en institution eller ett organ, en chef för en byrå eller
en anställd berörs av de omständigheter som utreds eller
när försiktighetsåtgärder kan vara nödvändiga för att
skydda unionens ekonomiska intressen.
SV
L 248/2
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.
( 2 ) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. ( 3 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
48
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
(16)
Det bör fastställas tydliga regler, som bekräftar Olafs
primära behörighet att bedriva interna utredningar i ären
den som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
men samtidigt ger institutionerna, organen och byråerna
möjlighet att snabbt göra utredningar i fall där Olaf be
slutar att inte ingripa.
(17)
För att säkerställa Olafs oberoende när den utövar sina
uppgifter enligt denna förordning bör dess generaldirek
tör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ.
När Olaf genomför en utredning bör de berörda institu
tionerna, organen och byråerna inte utreda samma sak
förhållanden parallellt, såvida inte annat överenskommits
med Olaf.
(18)
Utredningarna bör utföras under ledning av Olafs gene
raldirektör med fullständigt oberoende i förhållande till
institutionerna, organen och byråerna och i förhållande
till övervakningskommittén. Generaldirektören bör därför
ha möjlighet att anta riktlinjer för Olafs personal om
utredningsförfaranden. Riktlinjerna bör ge Olafs anställda
praktisk vägledning om utredningarnas genomförande
och berörda personers och vittnens rättssäkerhetsgaran
tier och rättigheter samt närmare upplysningar om de
interna rådgivnings- och kontrollförfaranden som ska
följas, inbegripet en lagenlighetskontroll. För att skapa
större öppenhet och insyn i utredningarnas genom
förande bör riktlinjerna offentliggöras på Olafs
webbplats. Riktlinjerna bör inte ge upphov till eller ändra
några rättigheter eller skyldigheter enligt denna förord
ning.
(19)
I enlighet med artikel 21 i tjänsteföreskrifterna bör Olafs
personal genomföra utredningar i enlighet med riktlin
jerna om utredningsförfaranden och på grundval av en
skilda instruktioner från generaldirektören i specifika fall.
(20)
Olafs personal bör i enlighet med tjänsteföreskrifterna
utföra sina utredningsuppgifter på ett helt oberoende
sätt och undvika intressekonflikter. Anställda vid Olaf
bör omedelbart meddela generaldirektören, om en utred
ning berör ett ärende där de har ett personligt intresse
som kan skada eller uppfattas skada deras oberoende,
särskilt om de är eller i annan egenskap har varit inblan
dade i det ärende som utreds.
(21)
Olafs interna och externa utredningar följer till en del
tydliga regler. När det är nödvändigt bör Olaf dock till
låtas att samla de olika aspekterna av en extern och en
intern utredning i en enda utredning utan att behöva
inleda två skilda utredningar.
(22)
Med tanke på rättssäkerheten måste rättssäkerhetsgaran
tierna för Olafs utredningar förtydligas, med beaktande
av dessa utredningars administrativa karaktär.
(23)
De berörda personernas och vittnens rättsäkerhetsgaran
tier och grundläggande rättigheter bör alltid och utan
undantag respekteras i alla skeden av externa och interna
utredningar, i synnerhet när information lämnas om på
gående utredningar. Tillhandahållandet av information
om de utredningar som genomförs av Olaf till Europa
parlamentet, rådet, kommissionen eller revisionsrätten,
antingen bilateralt eller inom ramen för överläggningar,
bör genomföras med iakttagande av utredningssekretess,
de berörda personernas legitima rättigheter och i tillämp
liga fall de nationella bestämmelser som tillämpas på
rättsliga förfaranden. Information som överlämnas eller
erhålls i samband med utredningarna bör behandlas en
ligt unionsrätten om dataskydd. Informationsutbyte bör
styras av proportionalitetsprincipen och principen om
behovsenlig behörighet.
(24)
För att stärka skyddet av enskilda personers individuella
rättigheter under utredningarna bör inga slutsatser med
namngivna personer dras i utredningens slutskede utan
att de har fått tillfälle att yttra sig om samtliga omstän
digheter som gäller dem.
(25)
Generaldirektören bör se till att utlämnande av infor
mation till allmänheten sker med hänsyn till de berörda
personernas legitima rättigheter.
(26)
Olaf och de institutioner, organ och byråer som är in
blandade i utredningen bör skydda yttrandefriheten i en
lighet med Europeiska unionens stadga om de grundläg
gande rättigheterna och även skydda journalistiska källor.
(27)
Det bör åligga Olafs generaldirektör att sörja för skydd av
personuppgifter och för iakttagande av den förtrolighet
som gäller för information som inhämtas i samband med
utredningarna. Unionens tjänstemän och övriga anställda
bör garanteras ett rättsligt skydd som är likvärdigt med
det skydd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.
(28)
För att säkerställa att resultaten av de utredningar som
genomförs av Olaf beaktas och att nödvändig uppfölj
ning görs, bör rapporterna utgöra tillåten bevisning i
administrativa och rättsliga förfaranden. Dessa rapporter
bör därför upprättas med beaktande av de bestämmelser
som gäller för administrativa rapporter i medlemsstater
na.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/3
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
49
(29)
När omständigheter som påvisas i den slutliga rapporten
om en intern utredning kan leda till ett straffrättsligt
förfarande, bör informationen överlämnas till nationella
rättsliga myndigheter i den berörda medlemsstaten. I de
rekommendationer som åtföljer den slutliga utrednings
rapporten bör generaldirektören ange om interna åtgär
der av institutionen, organet eller byrån med hänsyn till
sakens natur eller ekonomiska omfattning skulle möjlig
göra effektivare uppföljning.
(30)
Om generaldirektören överlämnar information som Olaf
har erhållit under den interna utredningen till den be
rörda medlemsstatens rättsliga myndigheter, bör överläm
nandet av informationen inte påverka den nationella
rättsliga myndighetens efterföljande rättsliga bedömning
av huruvida det krävs en utredning.
(31)
Det bör åligga de behöriga myndigheterna i medlems
staterna eller i förekommande fall institutionerna, orga
nen och byråerna att på grundval av Olafs slutliga utred
ningsrapport besluta om hur en avslutad utredning bör
följas upp.
(32)
För att öka effektiviteten bör Olaf informeras om hur
dess utredningar har följts upp. Därför bör unionens
institutioner, organ och byråer och i förekommande fall
medlemsstaternas behöriga myndigheter på Olafs begäran
rapportera om vilka åtgärder som har vidtagits med an
ledning av den information som Olaf har överlämnat.
(33)
Med tanke på de stora fördelarna med ett förstärkt sam
arbete mellan Olaf, Eurojust, Europol och medlemsstater
nas behöriga myndigheter, bör Olaf få möjlighet att ingå
administrativa överenskommelser med dessa, framför allt
i syfte att underlätta praktiskt samarbete och utbyta in
formation i tekniska och operativa frågor, utan att ytter
ligare juridiska skyldigheter uppstår.
(34)
För att stärka samarbetet mellan Olaf, Eurojust och med
lemsstaternas behöriga myndigheter beträffande hand
lingar som kan leda till straffrättsliga förfaranden, bör
Olaf informera Eurojust om, i synnerhet, de fall då
man misstänker bedrägeri, korruption eller annan illegal
verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska
intressen och avser allvarliga brott. Om information över
lämnas till de berörda medlemsstaternas behöriga myn
digheter, bör detta på lämpligt sätt ske innan den infor
mation som de har tillhandahållit av Olaf överlämnas till
Eurojust eller Europol, om denna åtföljs av en upp
maning att vidta specifika brottsutredningsåtgärder.
(35)
För att samarbetet mellan Olaf, berörda unionsinstitutio
ner, -organ och -byråer, medlemsstaternas behöriga myn
digheter, tredjeländers behöriga myndigheter och interna
tionella organisationer ska fungera väl bör ett ömsesidigt
informationsutbyte organiseras. Detta informationsutbyte
bör respektera sekretessprinciperna och dataskydds
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förord
ning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om
skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och ge
menskapsorganen behandlar personuppgifter och om den
fria rörligheten för sådana uppgifter ( 1 ). Olaf bör framför
allt kontrollera att mottagaren har lämplig behörighet
och att överlämnandet av information är nödvändigt.
Informationsutbytet med Eurojust bör omfattas av Euro
justs mandat, som omfattar samordning i gränsöverskri
dande fall av allvarlig brottslighet.
(36)
Med tanke på den betydande volym unionsmedel som
anslås till externt bistånd, antalet utredningar som Olaf
utför inom den sektorn och det internationella samarbete
som förekommer vid utredningar bör Olaf, om lämpligt i
samordning med andra behöriga avdelningar, genom ad
ministrativa överenskommelser kunna begära praktiskt
bistånd för denna uppgift från behöriga myndigheter i
tredjeländer och från internationella organisationer, utan
att detta ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter.
(37)
Olaf bör vara oberoende när den genomför sina uppdrag.
Som ett stöd för detta oberoende bör en övervaknings
kommitté, bestående av oberoende utomstående personer
som är särskilt kvalificerade inom Olafs verksamhets
område, regelbundet kontrollera hur Olaf utför sina ut
redningsuppgifter. Övervakningskommittén bör inte in
gripa i pågående utredningar. I dess uppgifter bör även
ingå att biträda generaldirektören när denne utför sina
uppgifter.
(38)
Det är lämpligt att specificera kriterierna och förfarandet
för utnämning av ledamöterna i övervakningskommittén
och ytterligare specificera de uppgifter övervakningskom
mittén har enligt sitt mandat.
(39)
En reservförteckning bör upprättas med uppgift om kan
didater som kan ersätta ledamöter i övervakningskom
mittén för återstoden av deras mandat, om en eller flera
av dessa ledamöter avgår, avlider eller i övrigt inte längre
kan utföra sina uppgifter.
SV
L 248/4
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
50
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
(40)
För att övervakningskommittén ska kunna utföra sitt
uppdrag effektivt bör Olaf sörja för att kommitténs sek
retariat kan arbeta på ett oberoende sätt.
(41)
En gång om året bör det hållas överläggningar mellan
Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Dessa över
läggningar bör bland annat avse de strategiska priorite
ringarna för Olafs utredningspolicy och effektiviteten i
dess arbete med avseende på fullgörandet av dess man
dat, utan att på något sätt ingripa i Olafs oberoende vid
utförandet av utredningarna. Förberedelserna inför över
läggningarna bör äga rum på teknisk nivå och vid behov
omfatta ett förberedande möte mellan de relevanta avdel
ningarna vid de berörda institutionerna. När det diskute
ras hur effektivt Olaf utför sitt mandat, bör de institutio
ner som deltar i överläggningarna kunna ta del av sta
tistiska uppgifter om uppföljningen av Olafs utredningar
och av information som överlämnats av Olaf.
(42)
För att säkerställa fullständigt oberoende när det gäller
driften av Olaf bör dess generaldirektör utses för en pe
riod på sju år, som inte får förlängas.
(43)
Uppgiften som Olafs generaldirektör är särskilt viktig
även för Europaparlamentet och rådet. Den som utnämns
till generaldirektör bör åtnjuta största möjliga stöd och
erkännande från Europaparlamentet, rådet och kommis
sionen. Kommissionen bör därför eftersträva samförstånd
med Europaparlamentet och rådet inom ramen för sam
rådsförfarandet.
(44)
Tjänsten som generaldirektör bör utlysas i Europeiska
unionens officiella tidning senast sex månader innan den
sittande generaldirektörens mandat löper ut. Kommissio
nen bör förbereda utlysningen med utgångspunkt i resul
tatet från det nära samrådet med Europaparlamentet och
rådet. Den bör innehålla urvalskriterierna, inbegripet de
krav som de sökande bör uppfylla för att vara behöriga
för tjänsten.
(45)
Generaldirektören bör med jämna mellanrum informera
övervakningskommittén om de ärenden där information
har överlämnats till de rättsliga myndigheterna i med
lemsstaterna och om det totala antalet ärenden vid Olaf
som dessa rättsliga myndigheter i medlemsstaterna i fråga
har handlagt som uppföljning av en utredning som Olaf
har genomfört.
(46)
Erfarenheterna från det operativa arbetet visar att general
direktören bör få delegera vissa uppgifter till en eller flera
av Olafs anställda.
(47)
Generaldirektören bör införa en intern rådgivnings- och
kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll,
med särskild hänvisning till skyldigheten att iaktta rätts
säkerhetsgarantierna och de grundläggande rättigheterna
för de berörda personerna och de berörda medlemssta
ternas nationella lagstiftning.
(48)
För att säkerställa Olafs oberoende bör kommissionen
besluta om lämplig delegering av utnämningsmyndighe
tens befogenheter till generaldirektören.
(49)
Denna förordning innebär inte någon som helst in
skränkning av medlemsstaternas befogenheter och ansvar
att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägerier, korruption
och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Det förhållande att upp
draget att utföra externa administrativa utredningar på
detta område ges till en oberoende byrå är i fullständig
överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro
portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord
ning inte utöver vad som är nödvändigt för att intensi
fiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen.
(50)
Kommissionen bör bedöma behovet av översyn av denna
förordning om en europeisk åklagarmyndighet inrättas.
(51)
Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe
ter och följer i synnerhet de principer som erkänns i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig
heterna.
(52)
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med
artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett
yttrande den 1 juni 2011 ( 1 ).
(53)
Med tanke på den betydande mängd ändringar som krävs
bör förordning (EG) nr 1073/1999 upphöra att gälla och
ersättas med denna förordning.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/5
( 1 ) EUT C 279, 23.9.2011, s. 11.
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
51
(54)
I enlighet med artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet
av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördra
get), varigenom artikel 325 i EUF-fördraget blir tillämplig
på Europeiska atomenergigemenskapen, bör bestämmel
serna om Olafs utredningar i fråga om unionen även till
lämpas på Euratom. I enlighet med artikel 106a.2 i Eu
ratomfördraget bör hänvisningar till unionen i artikel 325
i EUF-fördraget läsas som hänvisningar till Euratom och
hänvisningar till unionen i denna förordning, när sam
manhanget kräver det, därför omfatta Euratom. Rådets
förordning (Euratom) nr 1074/99 av den 25 maj 1999
om utredningar som utförs av Europeiska byrån för be
drägeribekämpning (Olaf) ( 1 ) bör därför upphävas.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och uppgifter
1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad
Olaf), som inrättades genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Eura
tom, ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption
och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska
unionens och Europeiska atomenergigemenskapens (när sam
manhanget kräver det nedan gemensamt kallade unionen) eko
nomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar
som kommissionen har enligt
a) relevanta unionsakter, och
b) de relevanta avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd som
unionen har slutit med tredjeländer och internationella or
ganisationer.
2. Olaf ska förmedla kommissionens hjälp till medlemssta
terna för att organisera ett nära och regelbundet samarbete
mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, så att de kan
samordna sina insatser för att skydda unionens ekonomiska
intressen mot bedrägerier. Olaf ska bidra till att skapa och
utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier,
korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Olaf ska tillsammans med och
mellan medlemsstaterna främja och samordna utbyte av opera
tiva erfarenheter och god praxis när det gäller skyddet av unio
nens ekonomiska intressen och även stödja gemensamma in
satser mot bedrägerier som medlemsstaterna vidtar på frivillig
grund.
3. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av
a) protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och pri
vilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen och för
draget om Europeiska unionens funktionssätt,
b) Europaparlamentets ledamotsstadga,
c) tjänsteföreskrifterna,
d) förordning (EG) nr 45/2001.
4. Olaf ska inom de institutioner, organ och byråer som
inrättas genom fördragen eller på grundval av dessa (nedan
kallade institutionerna, organen och byråerna) utföra administrativa
utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all
annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen. I detta syfte ska Olaf utreda sådana omständig
heter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen
och som utgör brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter
som åligger unionens tjänstemän och övriga anställda, brister
som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och i förekom
mande fall straffrättsliga förfaranden, eller en bristande uppfyl
lelse av de motsvarande skyldigheter som åvilar ledamöter av
institutioner eller organ, chefer för byråer samt sådana anställda
vid institutioner, organ och byråer som inte omfattas av tjäns
teföreskrifterna (nedan tillsammans kallade tjänstemän, övriga an
ställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller
anställda).
5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutioner
na, organen och byråerna får ingå administrativa överenskom
melser med Olaf för tillämpningen av denna förordning. De
administrativa överenskommelserna får framför allt avse över
lämnandet av information och genomförandet av utredningar.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. unionens ekonomiska intressen: de inkomster, utgifter och
tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller
av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de
budgetar som dessa förvaltar och övervakar.
2. oegentligheter: oegentligheter enligt definitionen i artikel 1.2
i förordning (EG) nr 2988/95.
3. bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet
som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen: samma
mening som dessa ord har i relevanta unionsakter.
4. administrativa utredningar (nedan kallade utredningar): alla
kontroller, inspektioner eller andra åtgärder som Olaf vidtar,
i enlighet med artiklarna 3 och 4, för att nå de mål som
anges i artikel 1 och konstatera eventuella oegentligheter i
verksamheter som kontrolleras; dessa utredningar ska inte
påverka medlemsstaternas befogenheter i fråga om lagföring.
SV
L 248/6
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 8.
52
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
5. berörd person: en person eller ekonomisk aktör som miss
tänks för bedrägerier, korruption eller annan olaglig verk
samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
och som därför är under utredning av Olaf.
6. ekonomisk aktör: samma mening som i förordning (EG,
Euratom) nr
2988/95 och förordning (Euratom, EG)
nr 2185/96.
7. administrativa överenskommelser: överenskommelser av tek
nisk och/eller operativ art som ingås av Olaf och som i
synnerhet syftar till att underlätta samarbetet och infor
mationsutbytet mellan parterna i överenskommelsen utan
att det ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter.
Artikel 3
Externa utredningar
1. Olaf ska utöva de befogenheter som kommissionen har
enligt förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 för att utföra kont
roller och inspektioner på platsen i medlemsstaterna och, i
enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis
tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och
vid internationella organisationer.
Inom ramen för sina utredande uppgifter ska Olaf utföra kont
roller och inspektioner i enlighet med artikel 9.1 i förordning
(EG, Euratom) nr 2988/95 och de sektorsvisa bestämmelser som
avses i artikel 9.2 i samma förordning i medlemsstaterna och, i
enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis
tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och
vid internationella organisationer.
2. För att fastställa om det förekommit bedrägerier, korrup
tion eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, beslut om
bidrag eller ett avtal om unionsfinansiering får Olaf företa kont
roller och inspektioner på platsen hos ekonomiska aktörer i
enlighet med bestämmelserna och förfarandena i förordning
(Euratom, EG) nr 2185/96.
3. Under kontroll och inspektion på platsen ska Olafs an
ställda, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, handla i enlighet
med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis och
med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i
denna förordning.
På Olafs begäran ska den behöriga myndigheten i den berörda
medlemsstaten förse Olafs anställda med det bistånd som be
hövs för att de effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, i
enlighet med det skriftliga bemyndigande som avses i artikel 7.2.
Om biståndet förutsätter bemyndigande från en rättslig myndig
het enligt nationella bestämmelser, ska en ansökan om sådant
tillstånd göras.
Den berörda medlemsstaten ska i enlighet med förordning (Eu
ratom, EG) nr 2185/96 se till att Olafs anställda, på samma
villkor och under samma förutsättningar som medlemsstatens
behöriga myndigheter och i enlighet med nationell rätt, får till
gång till all information och alla handlingar som rör utrednings
föremålet och som krävs för att kontrollerna och inspektionerna
på plats ska kunna utföras effektivt och på ett verkningsfullt
sätt.
4. Vid tillämpning av denna förordning ska medlemsstaterna
utse en central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe
kämpning) som ska underlätta effektivt samarbete och utbyte av
information med Olaf, bland annat information av operativ art.
Sambandscentralen för bedrägeribekämpning får om lämpligt
betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell
rätt vid tillämpning av denna förordning.
5.
Vid en extern utredning kan Olaf få tillgång till all relevant
information, även information i databaser, som innehas av in
stitutionerna, organen eller byråerna avseende utredningsföre
målet, vilken behövs för att fastställa förekomsten av bedrägeri,
korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Artikel 4.2 och 4.4 ska till
lämpas på sådana fall.
6. När Olaf före ett beslut om inledande av en extern utred
ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä
geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig
mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera de be
höriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt vid
behov kommissionens behöriga avdelningar.
Utan hinder av de sektorsvisa bestämmelser som avses i arti
kel 9.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska de behöriga
myndigheterna se till att lämpliga åtgärder vidtas, i vilka Olaf får
delta i enlighet med nationell rätt. De berörda medlemsstaternas
behöriga myndigheter ska på begäran informera Olaf om vilka
åtgärder som har vidtagits och vilka resultat den information
som avses i första stycket i denna punkt har givit.
Artikel 4
Interna utredningar
1. Inom de områden som avses i artikel 1 ska Olaf utföra
administrativa utredningar inom institutionerna, organen och
byråerna (nedan kallade interna utredningar).
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/7
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
53
Dessa interna utredningar ska utföras i enlighet med de villkor
som anges i denna förordning och i de beslut som fattats av
respektive institution, organ eller byrå.
2. Förutsatt att bestämmelserna i punkt 1 följs
a) ska Olaf utan förhandsanmälan och utan dröjsmål ha rätt till
tillgång till all relevant information, inbegripet information i
databaser, som innehas av institutionerna, organen och by
råerna, till vilkas lokaler Olaf dessutom ska ha tillträde; Olaf
ska ha befogenhet att kontrollera institutionernas, organens
och byråernas bokföring; Olaf får kopiera och begära utdrag
ur alla handlingar och ur innehållet i all datorbaserad infor
mation som institutionerna, organen och byråerna innehar
och vid behov säkra dessa handlingar eller dessa uppgifter
för att undvika att de går förlorade,
b) får Olaf begära såväl muntlig information, bland annat ge
nom intervjuer, som skriftlig information från tjänstemän,
övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer
för byråer eller anställda.
3. I enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fast
ställs i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf utföra
kontroller på plats hos ekonomiska aktörer för att få tillgång
till relevant information om föremålet för den interna utred
ningen.
4. Varje institution, organ och byrå ska informeras när Olafs
anställda gör en intern utredning i deras lokaler eller tar del av
handlingar eller begär annan information som de innehar. Utan
att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 får Olaf
när som helst till den berörda institutionen, det berörda organet
eller den berörda byrån överlämna information som har inhäm
tats i samband med interna utredningar.
5. Institutionerna, organen och byråerna ska införa lämpliga
förfaranden och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa
de interna utredningarnas förtroliga karaktär.
6. Om de interna utredningarna visar att en tjänsteman, en
övrig anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en
chef för en byrå eller en anställd kan beröras, ska den institu
tion, det organ eller den byrå där den personen är verksam
informeras.
I undantagsfall där den interna utredningens förtroliga karaktär
inte kan säkras vid användning av gängse kommunikationskana
ler ska Olaf använda lämpliga alternativa informationskanaler.
I undantagsfall får tillhandahållandet av sådan information se
nareläggas på grundval av ett motiverat beslut av generaldirek
tören, vilket ska överlämnas till övervakningskommittén när
utredningen avslutats.
7. De beslut som alla institutioner, organ och byråer ska anta
i enlighet med punkt 1 ska i synnerhet innehålla en regel som
rör skyldigheten för tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av
institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda att
samarbeta med och lämna information till Olaf och samtidigt
sörja för den interna utredningens förtroliga karaktär.
8. När Olaf före ett beslut om inledande av en intern utred
ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä
geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig
mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera den
berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda
byrån. Den berörda institutionen, det berörda organet eller
den berörda byrån ska på begäran informera Olaf om de åt
gärder som vidtas och om de resultat informationen har gett.
Olaf ska vid behov även informera de behöriga myndigheterna i
den berörda medlemsstaten. I så fall ska förfarandekraven i
artikel 9.4 andra och tredje styckena tillämpas. Om de behöriga
myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning beslutar att
vidta åtgärder på grundval av den information som har över
lämnats till dem, ska de på begäran informera Olaf om det.
Artikel 5
Inledande av utredningar
1. Generaldirektören får inleda en utredning när det förelig
ger skälig misstanke, som även kan vara grundad på infor
mation från tredje part eller anonymt lämnad information,
om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska
intressen. Generaldirektörens beslut om att inleda en utredning
eller inte ska fattas med hänsyn till Olafs årliga förvaltningsplan
och de utredningsprioriteringar som fastställs i enlighet med
artikel 17.5. Beslutet ska även ta hänsyn till att Olafs resurser
ska utnyttjas effektivt och till att de resurser som används ska
stå i proportion till saken. Vid interna utredningar ska särskild
hänsyn tas till vilken institution, vilket organ eller vilken byrå
som på bästa sätt kan genomföra dem, med särskild tanke på
omständigheterna, ärendets faktiska eller potentiella ekonomiska
följder och möjligheterna till eventuell rättslig uppföljning.
2. Beslut om externa utredningar ska fattas av generaldirek
tören, antingen på eget initiativ eller på begäran av en berörd
medlemsstat eller av unionens institutioner, organ eller byråer.
SV
L 248/8
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
54
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
Beslut om interna utredningar ska fattas av generaldirektören,
antingen på eget initiativ eller på begäran av den institution, det
organ eller den byrå där utredningen ska utföras, eller av en
medlemsstat.
3. När generaldirektören överväger huruvida en intern utred
ning ska inledas eller inte på en sådan begäran som avses i
punkt 2, och/eller när Olaf genomför interna utredningar får
de berörda institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt
genomföra egna utredningar av samma omständigheter, om inte
annat överenskommits med Olaf.
4. Inom två månader från det att Olaf mottagit en sådan
begäran som avses i punkt 2 ska ett beslut fattas om att inleda
en utredning eller inte. Beslutet ska utan dröjsmål delges den
medlemsstat, den institution, det organ eller den byrå som gjort
förfrågan. Beslut om att inte inleda en utredning ska motiveras.
Om Olaf, när denna period på två månader löpt ut, inte har
fattat något beslut ska detta anses utgöra ett beslut om att inte
inleda någon utredning.
När en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot av en institu
tion eller ett organ, en chef för en byrå eller en anställd enligt
artikel 22a i tjänsteföreskrifterna lämnar information till Olaf
om misstänkta bedrägerier eller oegentligheter ska Olaf upplysa
den personen om huruvida saken kommer att leda till en ut
redning eller inte.
5. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon intern
utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor
mation till den institution, det organ eller den byrå som berörs,
för lämplig uppföljning enligt tillämpliga bestämmelser vid in
stitutionen, organet eller byrån. Olaf ska i förekommande fall
tillsammans med institutionen, organet eller byrån fastställa
lämpliga åtgärder för att skydda källans identitet; Olaf får vid
behov begära information om uppföljningen.
6. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon extern
utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor
mation till de behöriga myndigheterna i den berörda medlems
staten för uppföljning i förekommande fall, i enlighet med dess
nationella bestämmelser. Vid behov ska Olaf även informera
den institution, det organ eller den byrå som berörs om detta.
Artikel 6
Tillgång till information i databaser innan en utredning
inleds
1. Innan en utredning inleds ska Olaf ha rätt att få tillgång
till all relevant information i institutionernas, organens och by
råernas databaser, om det oundgängligen krävs för att bedöma
den faktiska grunden för anklagelser. Denna rätt till tillgång ska
utövas inom den tidsfrist som krävs för att göra en snabb
bedömning av anklagelserna; tidsfristen ska fastställas av Olaf.
Vid utövandet av rätten till tillgång ska Olaf iaktta principerna
om nödvändighet och proportionalitet.
2. Den institution, det organ eller den byrå som berörs ska
samarbeta lojalt genom att låta Olaf inhämta relevant infor
mation enligt villkoren i de beslut som antagits enligt arti
kel 4.1.
Artikel 7
Utredningsförfarandet
1. Generaldirektören ska leda utredningsarbetet på grundval
av, i förekommande fall, skriftliga instruktioner. Utredningarna
ska genomföras under generaldirektörens ledning av anställda
vid Olaf som han eller hon utsett.
2. Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande
av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet
och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyn
digande och ska ange föremålet för och syftet med utredningen,
de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och
utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder.
3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet
med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd
som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt.
Institutionerna, organen och byråerna ska se till att deras tjäns
temän, övriga anställda, ledamöter, chefer eller anställda lämnar
Olaf det bistånd som krävs för att de anställda vid Olaf ska
kunna fullgöra sina uppgifter effektivt.
4. Artikel 3 respektive artikel 4 ska tillämpas när en utred
ning innehåller både externa och interna inslag.
5. Utredningarna ska genomföras kontinuerligt under en
tidsperiod som ska vara avpassad efter omständigheterna och
ärendets komplexitet.
6. Om utredningarna visar att det kan vara lämpligt att vidta
administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens ekono
miska intressen ska Olaf utan dröjsmål informera den berörda
institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om
den pågående utredningen. Informationen ska omfatta följande:
a) Identitetsuppgifter för den berörde tjänstemannen, övriga
anställde, ledamoten av en institution eller ett organ, chefen
för en byrå eller anställde och en sammanfattning av de
faktiska omständigheterna.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/9
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
55
b) All information som skulle kunna hjälpa institutionen, orga
net eller byrån i fråga att avgöra om det är lämpligt att vidta
administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens eko
nomiska intressen.
c) Eventuella rekommendationer om särskilda sekretessåtgärder
i framför allt ärenden där sådana utredningsåtgärder måste
vidtas som omfattas av en nationell rättslig myndighets be
hörighet eller, i fråga om externa utredningar, som omfattas
av en nationell myndighets behörighet, i enlighet med de
nationella bestämmelser som är tillämpliga på utredningen.
Den institution, det organ eller den byrå som berörs får när
som helst, i nära samarbete med Olaf, besluta att vidta lämpliga
säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder för att säkra bevis, och ska
utan dröjsmål informera Olaf om sådana beslut.
7. Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemssta
terna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt
sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial.
8. Om en utredning inte kan avslutas inom tolv månader
från det att den inleddes ska generaldirektören vid utgången
av den tolvmånadersperioden och därefter var sjätte månad rap
portera till övervakningskommittén, och ange skälen till det och
de åtgärder som planeras för att skynda på utredningen.
Artikel 8
Skyldighet att informera Olaf
1. Institutionerna, organen och byråerna ska utan dröjsmål
till Olaf överlämna alla uppgifter som kan ha samband med
eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verk
samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.
2. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån
deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga
myndigheter, ska på begäran av Olaf eller på eget initiativ till
Olaf överlämna alla handlingar och all information som de
innehar och som rör någon av Olafs pågående utredningar.
3. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån
deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga
myndigheter, ska till Olaf överlämna alla andra relevanta hand
lingar och all annan relevant information som de innehar och
som rör bekämpningen av bedrägerier, korruption och all an
nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen.
Artikel 9
Rättssäkerhetsgarantier
1. Olaf ska i sina utredningar beakta omständigheter som
talar såväl för som emot de berörda personerna. Utredningarna
ska genomföras på ett objektivt och opartiskt sätt, i enlighet
med principen om oskuldspresumtion och rättssäkerhetsgaran
tierna i denna artikel.
2. Olaf får intervjua en berörd person eller ett vittne när som
helst under en utredning. En person som intervjuas har rätt att
inte röja sig själv.
En kallelse till en intervju ska skickas till en berörd person minst
tio arbetsdagar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om den
berörda personen uttryckligen samtycker till det eller om man
kan lämna tillräckligt välmotiverade skäl avseende utredningens
brådskande natur. I det senare fallet ska tidsfristen vara minst
24 timmar. Kallelsen ska bland annat innehålla en förteckning
över de rättigheter den berörda personen har, särskilt rätten att
biträdas av en person enligt eget val.
En kallelse till en intervju ska skickas till ett vittne minst 24
timmar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om vittnet uttryck
ligen samtycker till det eller om man kan lämna tillräckligt
välmotiverade skäl avseende utredningens brådskande natur.
De krav som anges i andra och tredje styckena ska inte till
lämpas på inhämtande av utsagor inom ramen för kontroller
och inspektioner på plats.
Om det under en intervju framkommer att ett vittne kan vara
en berörd person ska intervjun avbrytas. Förfarandebestämmel
serna i denna punkt och i punkterna 3 och 4 ska tillämpas
omedelbart. Vittnet ska genast informeras om sina rättigheter
i egenskap av berörd person och ska på begäran erhålla en
kopia av protokoll från utsagor som han lämnat tidigare. Olaf
får inte använda denna persons utsagor mot honom eller henne
utan att först ge personen i fråga möjlighet att kommentera
dessa utsagor.
Olaf ska upprätta ett intervjuprotokoll och ge den intervjuade
personen tillgång till det, varvid den intervjuade personen an
tingen kan godkänna det eller lägga till sina synpunkter. Olaf
ska ge den berörda personen en kopia av intervjuprotokollet.
3. Om en utredning tyder på att en tjänsteman, en övrig
anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en chef
för en byråer eller en anställd kan vara en berörd person ska
den tjänstemannen, den övriga anställde, den ledamoten av en
institution eller ett organ, den chefen för en byrå eller den
anställde informeras om detta, såvida det inte skadar utred
ningen eller andra utredningsförfaranden som omfattas av en
nationell rättslig myndighets befogenheter.
SV
L 248/10
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
56
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.6 och
7.6 ska berörda personer när en utredning är klar och innan
slutsatser dras om namngivna personer, beredas tillfälle att yttra
sig om omständigheter som gäller dem.
I detta syfte ska Olaf till den berörda personen sända en anmo
dan att yttra sig, antingen skriftligen eller vid en intervju med
sådana anställda som Olaf utsett. Denna anmodan ska inbegripa
en sammanfattning av omständigheter som rör den berörda
personen och de uppgifter som krävs enligt artiklarna 11 och
12 i förordning (EG) nr 45/2001, och ska ange tidsfristen för
att yttra sig; denna tidsfrist ska vara minst tio arbetsdagar från
det att anmodan att yttra sig har mottagits. Denna tidsfrist får
förkortas om den berörda personen uttryckligen samtycker till
det eller om man kan lämna välmotiverade skäl avseende utred
ningens brådskande natur. Den slutliga utredningsrapporten ska
hänvisa till sådana eventuella yttranden.
I välmotiverade fall när utredningssekretessen måste skyddas
och/eller omständigheterna kräver utredningsåtgärder som om
fattas av en nationell rättslig myndighets behörighet får general
direktören avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in
den berörda personen att yttra sig.
I fall som anges i artikel 1.2 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna
ska underlåtenhet av en institution, ett organ eller en byrå att
inom en månad reagera på en begäran från generaldirektören
om att avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in be
rörda personer att yttra sig anses utgöra ett godkännande svar.
5. Personer som intervjuas ska ha rätt att använda något av
unionens officiella språk. Tjänstemän eller övriga anställda vid
unionen får dock uppmanas att yttra sig på ett av unionsinsti
tutionernas officiella språk som de har fördjupade kunskaper i.
Artikel 10
Sekretess och skydd av uppgifter
1. Information som överlämnats eller inhämtas i samband
med externa utredningar ska oavsett form vara skyddad genom
tillämpliga bestämmelser.
2. Information som överlämnas eller inhämtas i samband
med interna utredningar ska, oavsett form, omfattas av tystnads
plikt och åtnjuta samma skydd som det som ges enligt de
bestämmelser som gäller för unionsinstitutionerna.
3. De berörda institutionerna, organen eller byråerna ska se
till att den sekretess som gäller för Olafs utredningar respekte
ras, att berörda personers legitima rättigheter respekteras och att
tillämpliga nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden har
följts, om sådana förfaranden inletts.
4. Olaf får utse ett uppgiftsskyddsombud i enlighet med ar
tikel 24 i förordning (EG) nr 45/2001.
5. Generaldirektören ska se till att all information till allmän
heten lämnas på ett neutralt och opartiskt sätt, och att offent
liggörande av den sker med iakttagande av utredningssekretes
sen och enligt de principer som fastställs i den här artikeln och i
artikel 9.1.
I enlighet med tjänsteföreskrifterna får anställda vid Olaf inte
utan tillstånd lämna ut information som de har fått tillgång till i
tjänsten, om inte denna information redan har offentliggjorts
eller är tillgänglig för allmänheten. Denna skyldighet åligger de
anställda även efter det att de har lämnat tjänsten.
Artikel 11
Utredningsrapport och uppföljning av utredningar
1. När Olaf har avslutat en utredning ska en rapport upp
rättas under generaldirektörens överinseende. Denna rapport ska
redogöra för utredningens rättsliga grund, förfarandet, de om
ständigheter som konstaterats och deras preliminära juridiska
innebörd, de uppskattade ekonomiska följderna av de omstän
digheter som konstaterats, uppgifter om efterlevnaden av rätts
säkerhetsgarantierna i enlighet med artikel 9 samt utredningens
slutsatser.
Rapporten ska åtföljas av rekommendationer från generaldirek
tören om huruvida åtgärder bör vidtas eller inte. Dessa rekom
mendationer ska när så är lämpligt ange disciplinära, administ
rativa, ekonomiska och/eller rättsliga åtgärder från institutioner,
organ och byråer och från de behöriga myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna, och ska särskilt ange de uppskattade
belopp som ska återkrävas, och den preliminära juridiska inne
börden av de omständigheter som konstaterats.
2. Vid upprättande av sådana rapporter och rekommendatio
ner ska den nationella lagstiftningen i den berörda medlems
staten beaktas. Rapporter som har upprättats på detta sätt ska
utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaran
den i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda
dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa
rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektö
rer. De ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för
administrativa rapporter som upprättas av nationella administ
rativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rappor
ter.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/11
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
57
3. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en
extern utredning och alla handlingar som har anknytning till
denna ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i de be
rörda medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om ex
terna utredningar, och, om så krävs, till kommissionens behö
riga avdelningar.
4. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en
intern utredning och alla handlingar som har anknytning till
den ska överlämnas till den berörda institutionen, det berörda
organet eller den berörda byrån. Den institutionen, det organet
eller den byrån ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära
eller rättsliga åtgärder, som resultaten av de interna utredning
arna påkallar och ska rapportera om detta till Olaf inom den
tidsfrist som Olaf fastställt i de rekommendationer som åtföljer
utredningsrapporten, och även på begäran från Olaf.
5. När den rapport som upprättas efter en intern utredning
tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påfölj
der ska informationen överlämnas till den berörda medlems
statens rättsliga myndigheter.
6. På Olafs begäran ska de behöriga myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna i god tid upplysa Olaf om eventuell
uppföljning av de rekommendationer som generaldirektören
överlämnat i enlighet med punkt 3 och med anledning av
eventuella uppgifter från Olaf i enlighet med punkt 5.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska ge
neraldirektören när en utredning har avslutats lägga ner utred
ningen beträffande en berörd person, om det inte framkommit
några bevis mot den personen under utredningen, och inom tio
arbetsdagar underrätta den berörda personen om detta.
8. Om en uppgiftslämnare, som försett Olaf med infor
mation som leder till eller rör en utredning, begär det, får
Olaf informera uppgiftslämnaren om att utredningen avslutats.
Olaf får dock avslå en sådan begäran om den anser att den kan
skada den berörda personens rättmätiga intressen, utredningens
effektivitet och uppföljning eller sekretesskraven.
Artikel 12
Informationsutbyte mellan Olaf och medlemsstaternas
behöriga myndigheter
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och
11 i den här förordningen eller bestämmelserna i förordning
(Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf till de behöriga myndighe
terna i de berörda medlemsstaterna överlämna information som
har inhämtats i samband med externa utredningar så att de kan
vidta lämpliga åtgärder i god tid i enlighet med sin nationella
lagstiftning.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och
11 ska generaldirektören till de rättsliga myndigheterna i den
berörda medlemsstaten överlämna information som Olaf erhållit
under en intern utredning om omständigheter som omfattas av
en nationell rättslig myndighets behörighetsområde.
I enlighet med artikel 4 och utan att det påverkar tillämpningen
av artikel 10 ska generaldirektören till den institution, det organ
eller den byrå som berörs även överlämna den information som
avses i första stycket, inklusive den berörda personens identitet,
en sammanfattning av omständigheterna, deras preliminära juri
diska innebörd och en bedömning av påverkan på unionens
ekonomiska intressen.
Artikel 9.4 ska tillämpas.
3. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten
ska, utan att det påverkar tillämpningen av deras nationella
lagstiftning, på eget initiativ eller på Olafs begäran i god tid
informera Olaf om hur den information som överlämnats enligt
den här artikeln har följts upp.
4. Olaf får lämna bevisning i förfaranden vid nationell dom
stol i enlighet med nationell rätt och tjänsteföreskrifterna.
Artikel 13
Olafs samarbete med Eurojust och Europol
1. Olaf ska inom ramen för sitt uppdrag att skydda unionens
ekonomiska intressen vid behov samarbeta med Eurojust och
med Europeiska polisbyrån (Europol). När så krävs för att un
derlätta detta samarbete ska Olaf enas med Eurojust och Euro
pol om administrativa överenskommelser. Sådana praktiska
överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strategiska eller
tekniska upplysningar, däribland personuppgifter och sekretess
belagd information samt, på begäran, lägesrapporter.
Olaf ska till Eurojust överlämna relevant information som om
fattas av Eurojusts mandat om detta kan främja och stärka
samordningen och samarbetet mellan nationella utredande
myndigheter och åklagare eller om Olaf till medlemsstaternas
behöriga myndigheter har översänt information som tyder på
bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar
sig mot unionens ekonomiska intressen i form av allvarlig
brottslighet.
2. Olaf ska i god tid informera medlemsstaternas behöriga
myndigheter i fall där Olaf lämnar vidare uppgifter från dem till
Eurojust eller Europol.
SV
L 248/12
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
58
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
Artikel 14
Samarbete med tredje land och internationella
organisationer
1. Olaf får vid behov ingå administrativa överenskommelser
med behöriga myndigheter i tredjeland och med internationella
organisationer. Olaf ska vid behov samordna sina åtgärder med
kommissionens behöriga avdelningar och Europeiska utrikes
tjänsten, i synnerhet innan sådana överenskommelser ingås. Så
dana överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strate
giska eller tekniska upplysningar, däribland, på begäran, läges
rapporter.
2. Olaf ska informera medlemsstaternas behöriga myndighe
ter innan information från dem överlämnas av Olaf till behöriga
myndigheter i tredjeländer eller till internationella organisatio
ner.
Olaf ska i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 föra ett
register över samtliga personuppgifter som överlämnats, inklu
sive skälen till att de överlämnats.
Artikel 15
Övervakningskommitté
1. Övervakningskommittén ska regelbundet övervaka hur
Olaf genomför sitt utredningsarbete, i syfte att förstärka Olafs
oberoende vid ett korrekt utövande av de befogenheter Olaf
tilldelas genom denna förordning.
Övervakningskommittén ska i synnerhet övervaka utvecklingen
i samband med tillämpningen av förfarandegarantierna och ut
redningarnas längd med utgångspunkt i information som till
handahållits av generaldirektören i enlighet med artikel 7.8.
Övervakningskommittén ska rikta yttranden till generaldirektö
ren, i förekommande fall med rekommendationer, om bl.a. de
resurser som behövs för att fullgöra Olafs utredningsuppgifter,
Olafs utredningsprioriteringar och utredningarnas längd. Dessa
yttranden kan avges på kommitténs eget initiativ, på general
direktörens begäran eller på begäran av en institution, ett organ
eller en byrå, dock utan att hindra genomförandet av pågående
utredningar.
Institutionerna, organen eller byråerna ska få ett exemplar av
yttranden som avgivits i enlighet med tredje stycket.
I vederbörligen motiverade fall får övervakningskommittén be
gära ytterligare information av Olaf om utredningar, inbegripet
rapporter och rekommendationer om avslutade utredningar,
dock utan att hindra genomförandet av pågående utredningar.
2. Övervakningskommittén ska bestå av fem oberoende le
damöter med erfarenhet av högt uppsatta befattningar inom
rättsväsendet, utredningsverksamhet eller annan jämförbar verk
samhet på Olafs verksamhetsområde. De ska utses av Europa
parlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd.
Beslutet om utnämning av ledamöterna i övervakningskommit
tén ska också omfatta en reservförteckning med potentiella le
damöter som kan ersätta ledamöterna i övervakningskommittén
för återstoden av mandatperioden om en eller flera ledamöter
avgår, avlider eller drabbas av permanent arbetsoförmåga.
3. Ledamöterna i övervakningskommittén ska utses för en
period på fem år och deras mandat får inte förnyas. Varannan
gång ska två ledamöter bytas ut, varannan gång tre, så att
övervakningskommitténs sakkunskap bevaras.
4. Vid mandattidens utgång ska ledamöterna i övervaknings
kommittén sitta kvar tills de har ersatts.
5.
Om en ledamot i övervakningskommittén inte längre upp
fyller villkoren för att kunna utföra sina uppgifter eller har
befunnits skyldig till allvarlig försummelse kan Europaparlamen
tet, rådet och kommissionen i samförstånd avsätta ledamoten.
6. I överensstämmelse med kommissionens tillämpliga regler
ska ledamöterna i övervakningskommittén få ett dagtraktamente
och ska få ersättning för kostnader de ådrar sig när de fullgör
sina skyldigheter.
7. Vid fullgörandet av sina skyldigheter ska ledamöterna i
övervakningskommittén varken begära eller ta emot instruktio
ner från någon regering, någon institution, något organ eller
någon byrå.
8. Övervakningskommittén ska utse sin ordförande. Den ska
anta sin arbetsordning, som innan den antas ska överlämnas till
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska data
tillsynsmannen för kännedom. Övervakningskommitténs sam
manträden ska sammankallas på initiativ av dess ordförande
eller generaldirektören. Övervakningskommittén ska hålla minst
tio möten per år. Övervakningskommittén ska fatta beslut med
en majoritet av sina ledamöter. Dessa sekretariat ska tillhanda
hållas av Olaf, i nära samråd med övervakningskommittén.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/13
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
59
9. Övervakningskommittén ska varje år anta minst en verk
samhetsrapport, som särskilt ska behandla utvärderingen av
Olafs oberoende, tillämpningen av förfarandegarantierna och
utredningarnas längd. Dessa rapporter ska överlämnas till Euro
paparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.
Övervakningskommittén får lägga fram rapporter för Europa
parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul
taten av de utredningar som Olaf har utfört och om de åtgärder
som har vidtagits på grundval av dessa resultat.
Artikel 16
Överläggningar med institutionerna
1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska en gång
om året sammanträda med generaldirektören för en överlägg
ning på politisk nivå där man diskuterar Olafs policy rörande
metoder för att förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption
eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen. Övervakningskommittén ska delta i över
läggningarna. Företrädare för revisionsrätten, Eurojust och/eller
Europol får bjudas in att närvara från fall till fall, på begäran av
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, generaldirektören eller
övervakningskommittén.
2. Överläggningarna kan omfatta
a) de strategiska prioriteringarna för Olafs utredningspolicy,
b) övervakningskommitténs yttranden och verksamhetsrappor
ter i enlighet med artikel 15,
c) generaldirektörens rapporter enligt artikel 17.4 och, i före
kommande fall, eventuella andra rapporter från institutio
nerna om Olafs mandat,
d) Olafs förbindelser med övriga institutioner, organ och byrå
er,
e) Olafs förbindelser med behöriga myndigheter i medlemssta
terna,
f) förbindelserna och samarbetet mellan Olaf och tredjeländers
behöriga myndigheter liksom med internationella organisa
tioner, inom ramen för de överenskommelser som avses i
denna förordning,
g) effektiviteten i Olafs utredningsarbete vad beträffar fullföljan
det av byråns mandat.
3. Alla institutioner som deltar i överläggningarna ska se till
att överläggningarna inte hindrar genomförandet av pågående
utredningar.
4. De institutioner som deltar i överläggningarna ska i sina
åtgärder ta hänsyn till de åsikter som framförs vid överläggning
arna. Generaldirektören ska i de rapporter som avses i arti
kel 17.4 ge information om eventuella åtgärder som vidtagits
av Olaf.
Artikel 17
Generaldirektör
1. Olaf ska ledas av en generaldirektör. Generaldirektören ska
utses av kommissionen, i enlighet med det förfarande som
anges i punkt 2. Generaldirektören ska utses för en period på
sju år och mandatet får inte förlängas.
2. När en ny generaldirektör ska utses ska kommissionen
utlysa tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning. Detta ska
ske senast sex månader innan den sittande generaldirektörens
mandat löper ut. När övervakningskommittén har tillstyrkt det
urvalsförfarande som tillämpas av kommissionen, ska kommis
sionen utarbeta en förteckning över kandidater med lämpliga
kvalifikationer. Efter samråd med Europaparlamentet och rådet
ska kommissionen utse generaldirektören.
3. Vid fullgörandet av sin uppgift att inleda och utföra ex
terna och interna utredningar och att upprätta rapporter över
sådana utredningar, ska Olafs generaldirektör varken begära eller
ta emot instruktioner från någon regering, någon institution,
något organ eller någon byrå. Om Olafs generaldirektör anser
att en åtgärd som vidtas av kommissionen gör att hans eller
hennes oberoende ifrågasätts ska han eller hon omedelbart in
formera övervakningskommittén och eventuellt besluta att
väcka talan mot kommissionen vid domstolen.
4. Generaldirektören ska regelbundet rapportera till Europa
parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul
taten av de utredningar som görs av Olaf, de uppföljningar som
gjorts och de svårigheter man mött, med iakttagande av utred
ningssekretess, berörda personers och informatörers legitima
rättigheter och i förekommande fall tillämpliga nationella be
stämmelser för rättsliga förfaranden.
5. Generaldirektören ska årligen inom ramen för den årliga
verksamhetsplanen fastställa Olafs utredningsprioriteringar och
ska innan de offentliggörs översända dem till övervakningskom
mittén.
SV
L 248/14
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
60
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom
mittén om Olafs verksamhet, om hur utredningarna genomförs
och om uppföljningen av dessa.
Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom
mittén om
a) fall där rekommendationer från generaldirektören inte har
följts upp,
b) fall där information har översänts till rättsliga myndigheter i
medlemsstaterna,
c) utredningarnas längd i enlighet med artikel 7.8.
6. Olafs generaldirektör får skriftligen delegera vissa av sina
uppgifter enligt artiklarna 5, 7.2, 11.7 och 12.2 till en eller flera
anställda vid Olaf och därvid ange villkoren och gränserna för
delegeringen.
7. Generaldirektören ska införa en intern rådgivnings- och
kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll, som
bland annat rör respekten för förfarandegarantierna och de
grundläggande rättigheterna för de berörda personerna och de
berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning, med särskild
hänvisning till artikel 11.2.
8. Generaldirektören ska anta riktlinjer om utredningsför
faranden avsedda för Olafs personal. Dessa riktlinjer ska stämma
överens med denna förordning och bland annat omfatta
a) hur utredningar genomförs,
b) förfarandegarantierna,
c) detaljuppgifter om interna rådgivnings- och kontrollförfaran
den, inbegripet lagenlighetskontrollen,
d) dataskydd.
De riktlinjerna och eventuella ändringar av dem ska antas efter
det att övervakningskommittén fått tillfälle att inkomma med
sina anmärkningar om dem och ska därefter för kännedom
översändas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen,
samt i informationssyfte offentliggöras på Olafs webbplats på
unionsinstitutionernas officiella språk.
9. Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot ge
neraldirektören ska den samråda med övervakningskommittén.
Vidtagande av disciplinära åtgärder mot generaldirektören ska
vara föremål för motiverade beslut, som ska översändas till
Europaparlamentet, rådet och övervakningskommittén för kän
nedom.
10. Alla hänvisningar till Olafs ”direktör” i en rättstext ska
tolkas som hänvisningar till generaldirektören.
Artikel 18
Finansiering
De totala anslagen för Olaf, inklusive anslagen för övervaknings
kommittén och dess sekretariat, ska tas upp som ett samlat
belopp under en särskild budgetrubrik inom kommissionens
avsnitt i Europeiska unionens allmänna budget, och preciseras
i en bilaga till detta avsnitt.
Olafs tjänsteförteckning, inbegripet övervakningskommitténs
sekretariat, ska bifogas kommissionens tjänsteförteckning.
Artikel 19
Utvärderingsrapport
Senast den 2 oktober 2017 ska kommissionen till Europapar
lamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om till
lämpningen av denna förordning. Den rapporten ska åtföljas av
ett yttrande från övervakningskommittén och det ska anges
huruvida det finns behov av att ändra denna förordning.
Artikel 20
Upphävande
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som
hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet
med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 21
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den första dagen i den
månad som följer på dess offentliggörande i Europeiska unionens
officiella tidning.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/15
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
61
2. Artikel 15.3 ska tillämpas på mandatperioden för de ledamöter i övervakningskommittén som innehar
ett mandat vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande. Omedelbart efter denna förordnings ikraft
trädande ska Europaparlamentets ordförande genom lottning bland ledamöterna i övervakningskommittén
välja ut två ledamöter vars uppdrag, med avvikelse från artikel 15.3, ska upphöra vid utgången av man
datperiodens första 36 månader. Två nya ledamöter ska automatiskt utnämnas för en mandatperiod på fem
år för att ersätta de avgående ledamöterna, på grundval av och i den ordning som anges i förteckningen i
artikel 1.2 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 2012/45/EU, Euratom av den 23 januari
2012 om utnämning av ledamöter i övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(Olaf) ( 1 ). Dessa nya ledamöter ska vara de två personer vars namn står först på den förteckningen.
3. Artikel 17.1 tredje meningen ska tillämpas på mandatperioden för den generaldirektör som innehar
mandatet vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 11 september 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
V. LEŠKEVIČIUS
Ordförande
SV
L 248/16
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EUT L 26, 28.1.2012, s. 30.
62
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
BILAGA I
UPPHÄVDA FÖRORDNINGAR (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 20)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999
(EGT L 136, 31.5.1999, s. 1)
Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999
(EGT L 136, 31.5.1999, s. 8)
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/17
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
63
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
Artikel 1.1
Artikel 1.1
Artikel 1.2
Artikel 1.2
—
Artikel 1.3
Artikel 1.3
Artikel 1.4
—
Artikel 1.5
—
Artikel 2 led 1
—
Artikel 2 led 2
—
Artikel 2 led 3
Artikel 2
Artikel 2 led 4
—
Artikel 2 led 5
—
Artikel 2 led 6
—
Artikel 2 led 7
Artikel 3 första stycket
Artikel 3.1 första stycket
Artikel 3 andra stycket
Artikel 3.1 andra stycket
—
Artikel 3.2
—
Artikel 3.3 andra stycket
—
Artikel 3.3 tredje stycket
—
Artikel 3.4
—
Artikel 3.5
—
Artikel 3.6
Artikel 4.1 första stycket
Artikel 4.1 första stycket
Artikel 4.1 andra stycket
Artikel 4.1 andra stycket
Artikel 4.2
Artikel 4.2
Artikel 4.3 första stycket
Artikel 4.3
Artikel 4.3 andra stycket —
Artikel 4.4
Artikel 4.4 första meningen
—
Artikel 4.5
Artikel 4.5 första stycket
Artikel 4.6 första stycket
—
Artikel 4.6 andra stycket
Artikel 4.5 andra stycket
Artikel 4.6 tredje stycket
Artikel 4.6 led a
Artikel 4.7
Artikel 4.6 led b —
SV
L 248/18
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
64
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 4.8
—
Artikel 5.1
Artikel 5 första stycket
Artikel 5.2 första stycket
Artikel 5 andra stycket
Artikel 5.2 andra stycket
—
Artikel 5.3
—
Artikel 5.4
—
Artikel 5.5
—
Artikel 5.6
—
Artikel 6
Artikel 6.1
Artikel 7.1
Artikel 6.2
Artikel 7.2 första meningen
Artikel 6.3
Artikel 7.2 andra meningen
Artikel 6.4
Artikel 3.3 första stycket
—
Artikel 7.4
Artikel 6.5
Artikel 7.5
Artikel 6.6
Artikel 7.3
—
Artikel 7.6
—
Artikel 7.7
—
Artikel 7.8
Artikel 7.1
Artikel 8.1
Artikel 7.2
Artikel 8.2
Artikel 7.3
Artikel 8.3
—
Artikel 9
Artikel 8.1
Artikel 10.1
Artikel 8.2 första stycket
Artikel 10.2
Artikel 8.2 andra stycket —
Artikel 8.3 —
Artikel 8.4 —
—
Artikel 10.4
—
Artikel 10.5
Artikel 9.1
Artikel 11.1 första stycket
—
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 9.2
Artikel 11.2
Artikel 9.3
Artikel 11.3
Artikel 9.4
Artikel 11.4
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/19
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
65
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 11.5
—
Artikel 11.6
—
Artikel 11.7
—
Artikel 11.8
Artikel 10.1
Artikel 12.1
Artikel 10.2
Artikel 12.2 första stycket
—
Artikel 12.2 andra stycket
—
Artikel 12.2 tredje stycket
Artikel 10.3
Artikel 4.4 andra meningen
—
Artikel 12.3
—
Artikel 12.4
—
Artikel 13
—
Artikel 14
Artikel 11.1 första stycket
Artikel 15.1 första stycket
—
Artikel 15.1 andra stycket
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 15.1 tredje stycket
—
Artikel 15.1 fjärde stycket
—
Artikel 15.1 femte stycket
Artikel 11.2
Artikel 15.2 första stycket
—
Artikel 15.2 andra stycket
Artikel 11.3
Artikel 15.3
Artikel 11.4
Artikel 15.4
—
Artikel 15.5
—
Artikel 15.6
Artikel 11.5
Artikel 15.7
Artikel 11.6
Artikel 15.8
Artikel 11.7
Artikel 17.5 tredje stycket
Artikel 11.8
Artikel 15.9
—
Artikel 16
Artikel 12.1
Artikel 17.1
Artikel 12.2
Artikel 17.2
Artikel 12.3 första stycket
Artikel 17.3
Artikel 12.3 andra stycket
Artikel 17.4
Artikel 12.3 tredje stycket
Artikel 10.3
—
Artikel 17.5 första stycket
SV
L 248/20
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
66
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 17.5 andra stycket
—
Artikel 17.6
—
Artikel 17.7
—
Artikel 17.8
Artikel 12.4 första meningen
Artikel 17.9 första stycket
Artikel 12.4 andra meningen
Artikel 17.9 andra stycket
—
Artikel 17.10
Artikel 13
Artikel 18
Artikel 14 —
Artikel 15
Artikel 19
—
Artikel 20
Artikel 16
Artikel 21.1
—
Artikel 21.2
—
Artikel 21.3
—
Bilaga I
—
Bilaga II
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/21
Prop. 2016/17:56
Bilaga 1
67
Uttalande från kommissionen
Kommissionen bekräftar att byrån har förklarat att den alltid kommer att agera i överensstämmelse med
protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och med Europaparlamentets ledamots
stadga, med full respekt för att ledamöterna är fria och obundna enligt artikel 2 i den stadgan.
Uttalande från kommissionen
Kommissionen avser att låta generaldirektören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning behålla sina
nuvarande befogenheter när det gäller att fastställa villkoren och de närmare bestämmelserna för rekrytering
till byrån, särskilt vad gäller anställningsavtalens varaktighet och förnyelse.
Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen
Varje gång Europaparlamentet, rådet och kommissionen utnämner nya ledamöter i övervakningskommittén
bör de också utnämna de ledamöter som ska tillträda vid nästa partiella nyutnämning.
SV
L 248/22
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
68
Prop. 2016/17:56
Bilaga 2
Prop. 2016/17:56
Bilaga 2
69
70
Prop. 2016/17:56
Bilaga 2
Prop. 2016/17:56
Bilaga 2
71
Sammanfattning av departementspromemorian Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Ds 2016:1)
I promemorian sammanställs och analyseras de krav och förutsättningar som gäller för medlemsstaterna enligt de EU-förordningar som behandlar kontroller och inspektioner i medlemsstaterna av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I promemorian konstateras att det svenska regelverket behöver kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i EUförordningarna. Därför föreslås att en ny lag införs med enhetliga bestämmelser för Olafs platskontroller.
Dessutom föreslås att regeringen i förordning ska bestämma vilka svenska myndigheter som ska vara behöriga inom de olika områdena där Olaf kan göra undersökningar. Ekobrottsmyndigheten föreslås i sin egenskap av sambandscentral för bedrägeribekämpning få uppgiften att vara behörig myndighet där sådan annars skulle saknas.
Olaf har rätt att begära biträde enligt nationella bestämmelser då den som ska kontrolleras på plats motsätter sig detta. Olaf har även rätt att begära säkerhetsåtgärder för bevissäkring enligt nationella bestämmelser. I promemorian föreslås att behovet av biträde och säkerhetsåtgärder enligt svensk rätt kan tillgodoses genom att den behöriga myndigheten efter en viss formell prövning begär handräckning. Det föreslås att Kronofogdemyndigheten ska utföra handräckningen.
Författningsförslag i promemorian
Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar
– Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och – Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. Lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
Platskontroll
2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU,
Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt till tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras. Myndigheten har dock inte rätt att få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.
Handräckning
3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.
Vid handräckning enligt första stycket gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken1
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
1 I promemorian Sanktionsavgifter för andra aktörer på fiskets område än yrkesfiskare (Ds 2015:15) föreslås att lagens rubrik ändras till ”lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken”.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag ( 1994:1710 ) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Föreslagen lydelse
Lag ( 1994:1710 ) om
EU:s
förordningar om jordbruksprodukter
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 39 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
39 §
Bestämmelser om kommissionens kontroller och inspektioner finns i rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. Kontrollbestämmelser finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/99 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
Bestämmelserna i 6 kap. 28– 38 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över promemorian Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Ds 2016:1) inkommit från Ekobrottsmyndigheten, Ekonomistyrningsverket, Finansinspektionen, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, Kommerskollegium, Kronofogdemyndigheten, Lantbrukarnas riksförbund, Lunds universitet, Länsstyrelsen i Norrbotten, Länsstyrelsen i Västerbotten, Migrationsverket, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Skatteverket, Skellefteå kommun, Statistiska centralbyrån, Svenska ESF-rådet, Sveriges Advokatsamfund, Tillväxtverket, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Åmåls kommun.
Gävle kommun, Göteborgs stad, Halmstads kommun, Helsingborgs stad och Södertälje kommun har svarat på remissen, men avstått från att yttra sig.
Bollebygd kommun, Hässleholm kommun, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Malmö kommun, Sjöbo kommun och Smedjebacken kommun har beretts tillfälle att yttra sig, men har inte hörts av.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar
– rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, och
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Lagen innehåller bland annat bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
Platskontroll
2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU,
Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras, med undantag för sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.
Den som platskontrollen utförs hos har rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Den behöriga myndigheten behöver inte avvakta att ett sådant biträde inställer sig om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.
Handräckning
3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.
Vid handräckningen gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller
avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen avser.
Domstolsprövning av undantagna handlingar
4 § Om den som platskontrollen avser anser att en viss handling omfattas av 27 kap. 2 § rättegångsbalken ska denne ge in en begäran om att handlingen ska undantas från kontrollen till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser. Om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser, ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen. Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av kontrollen.
Ett beslut om att undanta en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden1 ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2015:267.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken1 ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2016:825.
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Härigenom föreskrivs att det i tullagen (2016:253) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 43 a §, och närmast före 4 kap. 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Kontroller och inspektioner av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
43 a §
Bestämmelserna i 26–43 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-11-29.
Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lena Moore samt justitierådet Ingemar Persson.
Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Enligt en lagrådsremiss den 17 november 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning,
2. lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden,
3. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,
4. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter,
5. lag om ändring i tullagen (2016:253).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Cecilia Torstensson, biträdd av kanslirådet Lisa Bolinder.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Lagförslaget innehåller fyra rubriker och fyra paragrafer. Rubrikerna kan undvaras.
1 §
I andra stycket och i de tre följande paragraferna hänvisas till behöriga myndigheter. Vid föredragningen har upplysts att regeringen avser att i förordningsform ange de myndigheter som ska vara behöriga myndigheter vid tillämpningen av lagen. En upplysning om detta bör tas in i andra stycket eller i ett nytt tredje stycke.
Orden ”bland annat” i andra stycket förvirrar och bör utgå.
2 §
Orden ”utan att lämna någon ersättning” i andra stycket kan utgå. Ordet ”juridiskt biträde” i tredje stycket bör ersättas av det gängse uttrycket ”ombud eller biträde”; det ställs inte krav på att ombudet eller biträdet ska vara juristutbildad.
4 §
Första och andra meningarna i första stycket bör ges följande lydelse.
Om den som platskontrollen avser anser att en viss handling omfattas av 27 kap. 2 § rättegångsbalken och att handlingen ska undantas från kontrollen, ska denne ge in en begäran om detta till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen. Handlingen ska ges in tillsammans med begäran.
Övriga lagförslag
Lagtexten i övriga fyra lagar bör formuleras så att den hänvisar till den nya lagen och inte till Olaf-förordningen. Bestämmelserna kan ges följande lydelse.
Bestämmelserna i ….. ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen (2017:000) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Lag (2017:000) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
32013R0883
Lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
32013R0883
Lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
32013R0883
Lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
32013R0883
Lag om ändring i tullagen (2016:253)
32013R0883
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 december 2016
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström
Föredragande: statsrådet Andersson
Regeringen beslutar proposition 2016/17:56 Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
