1 §  I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Förordning (2014:1587).

2 §  Med EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter avses

1. rådets förordning (EG) nr 747/2001 av den 9 april 2001 om förvaltningen av gemenskapstullkvoter och referenskvantiteter för produkter som är berättigade till förmånsbehandling enligt avtal med vissa Medelhavsländer och om upphävande av förordningarna (EG) nr 1981/94 och (EG) nr 934/95,
2. rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror,
3. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning),
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1076 av den 8 juni 2016 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts,
5. rådets förordning (EG) nr 617/2009 av den 13 juli 2009 om öppnande av en autonom tullkvot för import av nötkött av hög kvalitet,
6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,
8. rådets förordning (EU) nr 1370/2013 av den 16 december 2013 om fastställande av vissa stöd och bidrag inom ramen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter, och
9. tillämpningsförordningar meddelade med stöd av förordning (EG) nr 1234/2007, förordning (EU) nr 1308/2013 och förordning (EU) nr 1370/2013 eller motsvarande äldre bestämmelser. Förordning (2017:916).

3 §  Om inte något annat följer av 4, 8, 9 eller 9 a §, ska Statens jordbruksverk utföra de uppgifter som en behörig myndighet eller en medlemsstat har enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Förordning (2015:611).

6 §  Jordbruksverket prövar frågor om stöd enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter.

Frågor om stöd för renar enligt artikel 213 i förordning (EU) nr 1308/2013 prövas av Sametinget.

Frågor om extraordinärt anpassningsstöd till producenter inom jordbrukssektorn enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/467 av den 23 mars 2022 om extraordinärt anpassningsstöd till producenter inom jordbrukssektorn prövas av Länsstyrelsen i Östergötlands län. Förordning (2022:454).

6 a §  /Upphör att gälla U:2025-01-01 genom förordning (2024:1047)./ Stöd enligt ett sådant nationellt treårsprogram för biodlingssektorn som avses i artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 beviljas i mån av tillgång på medel. Förordning (2017:916).

7 §  Jordbruksverket får besluta att ett beviljat stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om det skulle strida mot EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter att betala ut stödet.

8 §  Tillsyn och annan kontroll över efterlevnaden av bestämmelserna i EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter, denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning utövas av Jordbruksverket, om inte något annat följer av andra stycket eller av 9 eller 9 a §.

Jordbruksverket får överlåta uppgiften att utöva sådan tillsyn och annan kontroll som avses i första stycket åt Tullverket, i den utsträckning tillsynen eller kontrollen inte omfattas av den kontrollverksamhet som utövas enligt tullagstiftningen. Innan Jordbruksverket beslutar att överlåta uppgiften att utöva tillsyn och annan kontroll, ska det samråda med Tullverket. Förordning (2015:611).

9 §  Folkhälsomyndigheten utövar tillsyn och annan kontroll över

1. hanteringen av sådan vinetanol som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål,
2. de uppgifter om avsättning samt om produktion och befintliga lager hos etanolproducenter som ska lämnas enligt artikel 3 och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2336/2003 av den 30 december 2003 om vissa tilllämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 670/2003 om inrättande av särskilda åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter, och
3. de åtgärder som anges i kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 av den 26 maj 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller vinodlingsregistret, de obligatoriska deklarationerna och framtagningen av uppgifter för marknadsuppföljning, följedokumenten vid transport av produkter och de register som ska föras inom vinsektorn. Förordning (2013:913).

9 a §  Länsstyrelserna utövar i fråga om produktionsenheter tillsyn och annan kontroll över efterlevnaden av bestämmelserna om handelsnormer för ägg. Förordning (2015:611).

10 §  Tillsynsmyndigheten får besluta att ett beslut om tillsyn eller annan kontroll enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter ska gälla omedelbart.

11 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur sådan tillsyn och annan kontroll som avses i 8 § andra stycket, 9 och 9 a §§ ska bedrivas.

Jordbruksverket får dock inte meddela sådana föreskrifter som avses i 12 §.

Innan Jordbruksverket meddelar föreskrifter om tillsyn och annan kontroll med stöd av första stycket ska det inhämta ett yttrande från

1. Tullverket, om föreskrifterna avser Tullverkets tillsyn eller kontroll,
2. Folkhälsomyndigheten, om föreskrifterna avser Folkhälsomyndighetens tillsyn eller kontroll, och
3. länsstyrelserna, om föreskrifterna avser länsstyrelsernas tillsyn eller kontroll. Förordning (2015:611).

12 §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om

1. att den som hanterar vinetanol som används för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål ska utöva kontroll av verksamheten och om hur kontrollen ska utövas, och
2. hantering av sådana följedokument, sådana register och sådana lager- och produktionsdeklarationer som avses i 9 § 3.Förordning (2013:913).

13 §  Jordbruksverket och Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynen. Förordning (2013:913).

14 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare som tar befattning med produkter som omfattas av EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter att lämna uppgifter om

1. produktion, inköp, försäljning, import och export, och
2. andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av förordningarna.

Jordbruksverket får dock inte meddela sådana föreskrifter som avses i 15 §.

15 §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för näringsidkare som tar befattning med sådana vinprodukter som avses i del XII i bilaga 1 till förordning (EU) nr 1308/2013 att lämna uppgifter om
   1. produktion, inköp, försäljning, import och export, och
   2. andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av den förordningen, samt
2. skyldighet för näringsidkare som tar befattning med sådana produkter som avses i artikel 3 och artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2336/2003 att lämna uppgifter om avsättning samt om produktion och befintliga lager hos etanolproducenter.

Innan Folkhälsomyndigheten meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska myndigheten inhämta ett yttrande från Jordbruksverket. Förordning (2014:1587).

16 §  Folkhälsomyndigheten ska till Jordbruksverket lämna de uppgifter som avses i 15 § och som behövs för att Jordbruksverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Förordning (2013:913).

17 §  En mottagare av stöd enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter är återbetalningsskyldig om stödet har lämnats felaktigt eller med för högt belopp.

Om någon är återbetalningsskyldig enligt första stycket, ska Jordbruksverket besluta att kräva tillbaka det som har betalats ut felaktigt.

18 §  Bestämmelser om preskription för att vidta åtgärder på grund av sådana oegentligheter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen finns i artikel 3 i den förordningen. I stället för de frister som anges i artikel 3.1 första och fjärde styckena gäller att ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut.

I fråga om preskription av andra fordringar på återbetalning än sådana som avses i första stycket gäller preskriptionslagen (1981:130).

19 §  Jordbruksverket ska ta ut ränta enligt räntelagen (1975:635) på belopp enligt EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter, om

1. beloppet betalas efter förfallodagen, eller
2. myndigheten har beslutat om återkrav med stöd av 17 §.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur betalning ska ske.

20 §  Jordbruksverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för komplettering av EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Jordbruksverket får också meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter och de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

21 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:1063).