Ds 2016:1
Kontroller och inspektioner i Sverige av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Sammanfattning
I denna promemoria sammanställs och analyseras de krav och förutsättningar som gäller för medlemsstaterna enligt de EUförordningar som behandlar kontroller och inspektioner i medlemsstaterna av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I promemorian konstateras att det svenska regelverket behöver kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i EUförordningarna. Därför föreslås att en ny lag införs med enhetliga bestämmelser för Olafs platskontroller.
Dessutom föreslås att regeringen i förordning ska bestämma vilka svenska myndigheter som ska vara behöriga inom de olika områdena där Olaf kan göra undersökningar. Ekobrottsmyndigheten föreslås i sin egenskap av sambandscentral för bedrägeribekämpning få uppgiften att vara behörig myndighet där sådan annars skulle saknas.
Olaf har rätt att begära biträde enligt nationella bestämmelser då den som ska kontrolleras på plats motsätter sig detta. Olaf har även rätt att begära säkerhetsåtgärder för bevissäkring enligt nationella bestämmelser. I promemorian föreslås att behovet av biträde och säkerhetsåtgärder enligt svensk rätt kan tillgodoses genom att den behöriga myndigheten efter en viss formell prövning begär handräckning. Det föreslås att Kronofogdemyndigheten ska utföra handräckningen.
Summary in English
This memorandum compiles and analyses the requirements and conditions which apply to the member states according the EU regulations regarding on-the-spot checks and inspections in the member states by the European Anti-Fraud Office (Olaf). It is noted in the memorandum that the Swedish legal framework needs to be amended in order to fully meet the conditions in the EU regulations. Therefore a new act with unified provisions is proposed.
It is further proposed that the Government in an ordinance should decide which Swedish authorities should be competent for the different fields, where Olaf can make investigations, such as customs duties, sugar levies, EU funds in shared management etc. Under the proposal, the Swedish Economic Crime Authority should, in its role as AFCOS (Anti-Fraud Cooperation Service), be designated the task of being competent authority in case a competent authority would otherwise lack.
Olaf has the right to request assistance in accordance with national rules, should a person resist an on-the-spot check. Olaf has also the right to request precautionary measures under national law in order to safeguard evidence. According to the proposal, Swedish rules regarding enforcement assistance are sufficient for these purposes. The competent authority should do some formal review of Olaf’s request for assistance or safeguarding of evidence before requesting enforcement assistance. It is proposed that the Swedish Enforcement Authority should carry out the enforcement assistance.
Förkortningar och begrepp
AMIF Asyl-, migrations- och integrationsfonden
BNI Bruttonationalinkomst
EEG-fördraget Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
EG-fördraget Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
EPPO European Public Prosecutor’s Office
Esma Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (European Markets and Securities Authority)
EUF-fördraget Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
FEAD Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt
Fiskerifonden Europeiska fiskerifonden
Fonden för landsbygdsutveckling
Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling
Förkortningar och begrepp
Garantifonden Europeiska garantifonden för jordbruket
Gränsfonden Europeiska fonden för yttre gränser
Havs- och fiskerifonden Europeiska havs- och fiskerifonden
Jordbruksverket Statens jordbruksverk
Jordbruksfonden Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket
Olaf Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (l’Office européen de lutte antifraude)
Olaf-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999
OTC Over the counter
PIF-förordningen (protection des intérêtes financiers)
Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
Ds 2016:1 Förkortningar och begrepp
Platskontroll Kontroll och inspektion på plats hos en ekonomisk aktör
Platskontrollförordningen Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter
Regionalfonden Europeiska regionala utvecklingsfonden
SEFI-rådet Rådet för skydd av EU:s finansiella intressen
Svenska ESF-rådet Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige
ISF Fonden för inre säkerhet
UCLAF Unité de Coordination de La Lutte Anti-Fraude
Unionens finansiella intressen De inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar
– Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den
11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter och
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom)
nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
Platskontroll
2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt till tillträde till lokaler, markområden,
Författningsförslag
transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras. Myndigheten har dock inte rätt att få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.
Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.
Handräckning
3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av
Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.
Vid handräckning enligt första stycket gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Ds 2016:1 Författningsförslag
1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 a §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Författningsförslag
1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken1
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
1 I promemorian Sanktionsavgifter för andra aktörer på fiskets område än yrkesfiskare (Ds 2015:15) föreslås att lagens rubrik ändras till ”lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken”.
Ds 2016:1 Författningsförslag
1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
dels att rubriken till lagen ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag ( 1994:1710 ) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
Föreslagen lydelse
Lag ( 1994:1710 ) om EU:s förordningar om jordbruksprodukter
7 a §
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Författningsförslag
1.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 39 § tullagen (2000:1281) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
39 §
Bestämmelser om kommissionens kontroller och inspektioner finns i rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. Kontrollbestämmelser finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/99 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)
Bestämmelserna i 6 kap. 28– 38 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
Ds 2016:1 Författningsförslag
1.6. Förslag till förordning om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till lagen (0000:000) om kontroller och inspektioner på plats av
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
Behöriga myndigheter
2 § Behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 är
– Statens jordbruksverk avseende Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska garantifonden för jordbruket, Europeiska havs- och fiskerifonden samt den del av den svenska avgiften till Europeiska unionen som härrör från sockeravgifter,
– Tillväxtverket avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden,
– Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige avseende Europeiska socialfonden och Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt,
– Migrationsverket avseende asyl-, migrations- och integrationsfonden,
– Polismyndigheten avseende fonden för inre säkerhet, samt – Tullverket avseende den del av den svenska avgiften till Europeiska unionen som härrör från tullmedel.
Författningsförslag
Sambandcentralen för bedrägeribekämpning
3 § Den sambandscentral för bedrägeribekämpning som ska utses enligt artikel 3.4 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska ta emot en anmälan av Olaf om utredning i Sverige.
Sambandscentalen ska sedan hänvisa Olaf till behörig myndighet.
4 § Sambandscentralen för bedrägeribekämpning ska vara behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 4 i förordning (EU,
Euratom) nr 883/2013.
Sambandscentralen ska även fungera som behörig myndighet vid Olafs utredningar enligt artikel 3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, om behörig myndighet annars saknas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.
Ds 2016:1 Författningsförslag
1.7. Förslag till ändring i förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten
Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
1
Någon avgift tas inte ut, om
1. ansökan avvisas,
2. ansökan inte föranleder någon verkställighetsåtgärd till följd av att sökanden inte betalar förskott som Kronofogdemyndigheten begär enligt 4 § första eller andra stycket,
3. målet redovisas utan någon utredningsåtgärd därför att gäldenären är försatt i konkurs eller har beviljats skuldsanering, eller
4. utmätning går åter enligt 3 kap. 8 § tredje stycket konkurslagen (1987:672).
Någon avgift tas heller inte ut vid handräckning enligt – 34 a § skogsvårdslagen (1979:429), – 5 kap. 10 eller 17 § konkurrenslagen (2008:579), – 3 § andra stycket lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, – 3 kap. 1 § andra stycket lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller
– 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.
– 3 kap. 1 § andra stycket lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,
– 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, eller
kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.
1 Senaste lydelse 2013:472.
2. Uppdraget och dess genomförande
2.1. Uppdraget
Chefen för Finansdepartementet gav den 2 mars 2015 i uppdrag åt hovrättsrådet Kazimir Åberg att biträda Finansdepartementet med att sammanställa och analysera de krav och förutsättningar som gäller för EU:s medlemsstater enligt de EU-förordningar som behandlar kontroller och inspektioner i medlemsstaterna utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) samt att lämna förslag på åtgärder, t.ex. författningsändringar, som bedöms nödvändiga för svensk del. Det framhölls i uppdraget att det vore önskvärt med en enhetlig tillämpning av bestämmelser i EUförordningar om Olafs kontroller och inspektioner på platsen för att skydda EU:s finansiella intressen.
Med EU:s finansiella intressen avsågs i uppdraget de medel i EU:s fonder och program som har betalats ut från kommissionen till en ekonomisk aktör i Sverige genom direkt, delad eller indirekt förvaltning. Genom tilläggsuppdrag den 27 maj 2015 kom i begreppet EU:s finansiella intressen att ingå samtliga de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av EU:s budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar.
Hovrättsassessorn Gabriel Lind af Hageby förordnades som sekreterare.
Efter avslutat uppdrag har promemorian bearbetats och beretts inom Regeringskansliet.
Uppdraget och dess genomförande Ds 2016:1
2.2. Utredningsarbetet
Arbetet har innefattat inhämtande av information, bl.a. genom möten, från Ekobrottsmyndigheten, SEFI-rådet, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet), Tullverket, Statens jordbruksverk (Jordbruksverket), Tillväxtverket och Migrationsverket. Vidare har upplysningar om relevanta förhållanden i Danmark och Finland inhämtats från sambandscentralen för bedrägeribekämpning i respektive land.
3. EU:s medel, fonder och program
3.1. Inkomster
EU:s inkomster utgörs huvudsakligen av EU:s egna medel i form av avgifter från medlemsstaterna. De egna medlen består av fyra komponenter; tullavgift, sockeravgift, mervärdesskattebaserad avgift och avgift baserad på bruttonationalinkomsten (BNI).
Tullavgiften består av handelstullar som tas ut enligt den gemensamma tulltaxan vid handel med länder utanför EU. Dessa inkomster tillfaller EU-budgeten. Medlemsstaterna får dock behålla 25 procent av intäkterna för att finansiera administrativa kostnader. När rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel för perioden 2014–2020 trätt i kraft kommer behållningen i stället att uppgå till 20 procent. Detta kommer att tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2014.
Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken tas en särskild produktionsavgift för socker ut. Dessa inkomster tillfaller EU-budgeten, med avdrag för finansiering av administrativa kostnader enligt samma procentsats som för tullavgifter.
Den tredje komponenten, den s.k. mervärdesskattebaserade avgiften, beräknas som en procentuell andel av respektive medlemsstats harmoniserade mervärdesskattebas. Harmoniserad mervärdesskattebas innebär att medlemsstaternas intäkter från mervärdesskatt justeras för att uppnå likabehandling mellan medlemsstaterna.
Den fjärde komponenten av EU:s inkomster baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). Avgiftens storlek beräknas som medlemsstatens andel av EU:s BNI multiplicerad med den del av EU-budgetens utgifter som inte täcks av de övriga egna medlen. Storleken på BNI-avgiften är en restpost och fastställs för att säkra
EU:s medel och fonder
att EU-budgetens inkomster och utgifter balanserar. Ett antal medlemsstater har dock medgetts särskilda nedsättningar av sina avgifter, som i sin tur finansieras av övriga medlemsstater. Nedsättningarna ska korrigera orimliga nettobördor, dvs. kompensera de länder som relativt sett får lite tillbaka från EUbudgetens utgiftssida jämfört med storleken på deras avgifter.
3.2. Utgifter
De av EU:s utgifter, som är relevanta i detta sammanhang, består av medel i Europeiska unionens fonder och program. De betalas ut till mottagare i Sverige genom någon av de förvaltningsformer som regleras i artikel 58 i EU:s budgetförordning
3
. Dessa förvaltningsformer är direkt, delad och indirekt förvaltning.
3.2.1. Utgifter i direkt förvaltning
Direkt förvaltning av utgifter innebär att kommissionen betalar ut medel från budgeten genom egna avdelningar eller genomförandeorgan. Sådant stöd avser till stor del transeuropeiska nätverk samt forsknings- och utbildningsprogram.
3.2.2. Utgifter i delad förvaltning
Ett delat förvaltningsansvar av utgifter innebär i korthet att kommissionen har det yttersta ansvaret för förvaltningen av EU:s budget, men att medlemsstaten är ansvarig för att nationellt bygga upp ett förvaltnings- och kontrollsystem som garanterar en sund ekonomisk förvalting av EU:s medel.
EU:s fondutgifter är fördelade i programperioder. Den programperiod som var aktuell vid Sveriges EU-inträde år 1995 var den sexåriga programperioden 1994–1999. Därefter har programperioderna varit sjuåriga.
Sverige har deltagit i följande programperioder.
3 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.
Ds 2016:1 EU:s medel och fonder
EU-fonder i Sverige 1995–1999 och 2000–2006
– Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket
(jordbruksfonden) – Europeiska regionala utvecklingsfonden (regionalfonden) – Europeiska socialfonden (socialfonden) – Fonden för fiskets utveckling
EU-fonder i Sverige 2007–2013
– Europeiska garantifonden för jordbruket (garantifonden) – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (fonden
för landsbygdsutveckling) – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Europeiska socialfonden – Europeiska fiskerifonden (fiskerifonden) – Europeiska fonden för yttre gränser (gränsfonden) – Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare – Europeiska flyktingfonden (inrättad år 2008) – Europeiska återvändandefonden (inrättad år 2008)
EU-fonder i Sverige 2014–2020
– Europeiska garantifonden för jordbruket – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Europeiska socialfonden – Europeiska havs- och fiskerifonden (havs- och fiskerifonden) – Fonden för inre säkerhet (ISF) – Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF)
EU:s medel och fonder
– Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt
(FEAD)
3.2.3. Utgifter i indirekt förvaltning
Vid indirekt förvaltning av utgifter har kommissionen delegerat utbetalningsansvaret till exempelvis internationella organisationer, decentraliserade byråer eller gemensamma företag.
3.3. Tillgångar
Med EU:s tillgångar avses såväl lös som fast egendom tillhörande unionens institutioner och organ.
3.4. Begreppen ”sektor” och ”område”
I promemorian används ofta begreppet ”sektor”. På inkomstsidan utgör den tullrelaterade delen av EU-avgiften och den sockeravgiftsrelaterade delen av EU-avgiften olika sektorer. På utgiftssidan utgör varje fond under delad förvaltning en egen sektor.
I promemorian används också begreppet ”område”. Medel i direkt förvaltning, medel i indirekt förvaltning, tillgångar och interna Olaf-undersökningar utgör olika områden. Dessutom utgör sektorerna var sitt område.
4. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
4.1. Bedrägeribekämpning
Enligt artikel 325 i Fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Olafhar getts i uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen. För fullgörandet av sitt uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen har Olaf getts mandat att utföra administrativa utredningar i medlemsstaterna samt inom EU:s institutioner, organ och byråer.
Olafs verksamhet styrs främst av förordning nr 883/2013 (Olafförordningen)
4
. I ingressen till förordningen (skäl 10) konstateras att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna. Vidare sägs där att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag och – när en medlemsstat inte har inrättat någon särskild enhet på nationell nivå med uppdrag att samordna skyddet av unionens ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier – att en sambandscentral för bedrägeribekämpning bör inrättas för att underlätta ett effektivt samarbete och informationsutbyte med Olaf. Enligt Olaf-förordningen har Olaf rätt att göra kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna till skydd av unionens ekonomiska intressen (artikel 3.1 första stycket, 3.2 och 4.3). Vid
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning Ds 2016:1
sådana kontroller och inspektioner har Olafs anställda rätt till tillträde till vissa utrymmen som disponeras av den ekonomiska aktör som ska kontrolleras. I sin kontrollverksamhet är Olafs anställda, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, skyldiga att följa de regler för förfarandet som anges i den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis (artikel 3.3 första stycket). De är också skyldiga att iaktta de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i Olafförordningen (artikel 9).
4.2. Skyddet av unionens finansiella intressen före Olaf
Under de Europeiska gemenskapernas första tid tillmätte varken medlemsstaterna eller gemenskapsinstitutionerna frågan om skyddet av gemenskapernas finansiella intressen något större intresse. På 1970-talet utfärdades många sektorsvisa administrativa bestämmelser, dvs. bestämmelser rörande ett visst politikområde. Sådana regler antogs först på jordbruksområdet och senare för strukturfonderna.
I samband med en reform av EG:s offentliga finanser grundades UCLAF (Enheten för samordning av bedrägeribekämpning, fr. Unité de Coordination de La Lutte Anti-Fraude) år 1988. UCLAF var en enhet i kommissionen. Senare blev UCLAF en särskild arbetsgrupp (”Task-force”) för samordning av bedrägeribekämpning. UCLAF saknade straffrättslig behörighet. Dess utredningar var i stället administrativa.
I artikel 209a i EG-fördraget föreskrevs att medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier och annan oredlighet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen som de vidtar för att bekämpa bedrägerier och annan oredlighet som skadar deras egna intressen. Principen var en kodifiering av EGdomstolens praxis, det s.k. grekiska majsfallet (Dom Kommissionen mot Grekland, C-68/88, EU:1989:339), som i sin tur grundade sig på lojalitetsprincipen i artikel 5 i EEG-fördraget. I nämnda dom (punkt 22–28) uttalade EG-domstolen att Grekland genom att underlåta att inleda rättsliga åtgärder – straffrättsliga eller disciplinära – mot de personer som har deltagit i genomförandet och döljandet av de transaktioner som gjort det möjligt
Ds 2016:1 Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
att undanhålla jordbruksavgifter har Grekland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i EEG-fördraget.
Medlemsstaternas skyldighet att bekämpa bedrägerier och annan oegentlighet som riktar sig mot unionens finansiella intressen återfinns numera i artikel 325 i EUF-fördraget.
År 1995 antogs Bedrägerikonventionen
5
i vilken konventions-
staterna förpliktar sig att till skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen straffbelägga vissa förfaranden. Under 1996 och 1997 antogs bl.a. två tilläggsprotokoll till Bedrägerikonventionen.
År 1995 beslutades förordning nr 2988/95 (PIF-förordningen,
protection des intérêtes financiers)
6
, som var den första horisontella
EU-förordningen om skydd av gemenskapens finansiella intressen. Förordningen utgjorde ett komplement till de sektorsvisa förordningarna och innehåller ett generellt ramverk för åtgärder mot oegentligheter av en ekonomisk aktör, vilka kan påverka gemenskapernas budgetar.
Påföljande år kompletterades PIF-förordningen av förordning nr 2185/96 (platskontrollförordningen)
7
, som innehåller regler för
kontroller och inspektioner på plats (platskontroller). PIFförordningen och platskontrollförordningen är fortfarande i kraft.
4.3. Olaf
Olaf inrättades år 1999 och ersatte UCLAF. Syftet var bl.a. att intensifiera kampen mot EU-bedrägerier. De grundläggande bestämmelserna för Olafs verksamhet återfanns i förordningarna nr 1073/99
8
och 1074/99
9
. Genom dessa fick Olaf befogenhet att även göra internutredningar, dvs. utredningar avseende EU:s anställda och organ. UCLAF hade kritiserats för att sakna sådan intern
5 EGT C 316, 27.11.1995, s. 48. 6 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. 7 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. 8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). 9 Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning Ds 2016:1
utredningsbefogenhet. Förordningarna nr 1073/99 och 1074/99 är numera ersatta Olaf-förordningen.
Olaf är en självständig avdelning inom kommissionen och har sitt huvudkontor i Bryssel. Olaf hade vid utgången av år 2014 421 medarbetare. Byråns verksamhet leds av en generaldirektör, som väljs för en period om sju år. Mandatet kan inte förlängas (artikel 17.1 i Olaf-förordningen).
Liksom sin föregångare UCLAF har Olaf inte någon straffrättslig kompetens, utan utför administrativa utredningar. År 2014 öppnade Olaf 234 utredningar och avslutade 250.
Enligt statistik från Olaf kunde 2014 206,5 miljoner euro återföras till EU:s budget som ett resultat av Olafs utredningar. Av detta belopp avsåg 135 miljoner euro tull och handel, 43 miljoner euro jordbruksfonder och 22,7 miljoner euro strukturfonder.
Olaf har även andra uppgifter än att bedriva utredningar. Däribland kan nämnas att koordinera utredningar som involverar flera medlemsstater. Vidare kan Olaf ge stöd till nationella myndigheter i deras utredningar.
4.4. Olaf och utvecklingen mot en europeisk åklagarmyndighet
Den 17 juli 2013 presenterade kommissionen ett förslag om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet (European Public
Prosecutor’s Office, EPPO).
10
Kommissionen föreslår en förordning
som innebär att det ska inrättas en europeisk åklagarmyndighet med uppgift att bekämpa brott mot EU:s finansiella intressen. Den europeiska åklagarmyndigheten ska ha exklusiv behörighet att utreda och åtala för den typen av brott. Det innebär att medlemsstaternas åklagarbehörighet på det brottsområdet ska överlåtas till EU i motsvarande utsträckning.
Enligt kommissionen är förslaget nödvändigt eftersom medlemsstaterna inte förmår att bekämpa brott mot EU:s finansiella intressen på ett tillfredsställande sätt. Alltför få anmälda ärenden leder till åtal och fällande dom. Resursbrist och svårigheter
10 Förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM [2013] 534 final).
Ds 2016:1 Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
på grund av gränsöverskridande inslag i utredningarna är enligt kommissionen några förklaringar till rådande situation. EU:s nuvarande myndigheter på det aktuella området, Eurojust, Europol och Olaf, har inte den befogenhet som krävs enligt kommissionens mening.
Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet skulle sannolikt påverka Olaf avsevärt men utvecklingen framstår som oklar och kan därför inte beaktas inom ramen för denna promemoria.
5. Ekobrottsmyndigheten och SEFI-rådet
5.1. Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet som ansvarar för bekämpning av ekonomisk brottslighet (1 § förordningen [2015:744] med instruktion för Ekobrottsmyndigheten
11
).
Myndigheten handlägger enligt 9 § instruktionen bl.a. ärenden som avser bedrägerier mot EU:s finansiella intressen och subventionsmissbruk. Sistnämnda brott är subsidiärt i förhållande till bedrägeri. För subventionsmissbruk kan den dömas som, i strid med föreskrifter eller villkor, använt ett bidrag eller utnyttjat en förmån som finansierats över eller på annat sätt påverkat EU:s eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen hade beviljats för (9 kap. 3 a § brottsbalken).
Till Ekobrottsmyndighetens uppgifter hör att myndigheten ska ansvara för samordningen av de nationella åtgärderna mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU-relaterade medel i landet (6 § i instruktionen).
Myndigheten är även sambandscentral för bedrägeribekämpning i frågor som rör Olaf (13 § i instruktionen).
11 Förordningen träder i kraft den 1 januari 2016 och ersätter förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten och SEFI-rådet Ds 2016:1
5.2. SEFI-rådet och dess föregångare
I syfte att ge EU-medlen ett gott skydd i Sverige tillsattes EU-bedrägeridelegationen år 1996. I delegationen ingick representanter från de myndigheter som hanterade EU-medel, myndigheter inom rättsväsendet och berörda departement. Delegationen upphörde den 30 juni 2000 och dess uppgifter fördes över till Ekobrottsmyndighetens nationella stabsenheter. Till Ekobrottsmyndigheten knöts ett EU-bedrägeriråd, som år 2008 ersattes av Rådet för skydd av EU:s finansiella intressen (SEFIrådet).
SEFI-rådet ska främja en effektiv och korrekt användning av EU-relaterade medel och arbeta för att motverka bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering av sådana medel i Sverige (1 § förordningen [2015:745] om rådet för skydd av Europeiska unionens finansiella intressen
12
).
Rådets ledamöter består av företrädare för myndigheter som på olika sätt ansvarar för hanteringen av EU-medel. I rådet ska ingå företrädare för Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Migrationsverket, Tillväxtverket och Svenska ESF-rådet. Ekobrottsmyndighetens ledamot är ordförande i rådet och myndigheten ansvarar för rådets kanslifunktioner (3 och 1 §§ i förordningen).
Rådet ska vart tredje år lämna en rapport till regeringen om skyddet av EU:s finansiella intressen i Sverige (4 § i förordningen).
12 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016. Bestämmelser om SEFI-rådet finns för närvarande i 16–18 §§ förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.
6. EU-rättsliga regler
6.1. Olafs utredningar
6.1.1. Grundläggande regler
I artikel 325 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) stadgas att unionen och medlemsstaterna ska bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och att medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen. Olaf har getts uppgiften att svara för denna uppgift.
Den grundläggande regleringen av Olafs verksamhet finns i Olaf-förordningen
13
. Regler som berör Olafs verksamhet finns även i PIF-förordningen
14
och platskontrollförordningen
15
.
Sistnämnda två förordningar tillkom före inrättandet av Olaf och talar om kommissionens kontrollrätt. Då Olaf inrättades gavs Olaf dock rätt att utöva kommissionens befogenheter på området.
13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. 14 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. 15 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.
EU-rättsliga regler
6.1.2. Unionens finansiella intressen
Enligt artikel 1.1 i Olaf-förordningen har Olaf till uppgift att utreda bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Med begreppet ”unionens ekonomiska intressen” avses i förordningen de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar (artikel 2.1 i Olaf-förordningen).
Begreppet ”unionens ekonomiska intressen” i Olafförordningen motsvaras av begreppet ”financial interests of the
Union” i den engelska språkversionen. Motsvarande begrepp i de
tyska och franska språkversionerna är ”finanzielle Interessen der
Union” respektive ”intérêts financiers de l’Union”. Eftersom de
engelska, tyska och franska begreppen i andra EU-dokument oftare översätts med ”unionens finansiella intressen” än med ”unionens ekonomiska intressen” kommer det förra begreppet att användas i promemorian.
6.1.3. Oegentligheter
Olafs utredningsansvar omfattar oegentligheter (irregularities), vilket är ett begrepp som inkluderar såväl lagliga som olagliga förfaranden. I Olaf-förordningen (artikel 2.2) definieras oegentligheter på samma sätt som i artikel 1.2 i PIF-förordningen, dvs. som ”varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”. En oegentlighet kan alltså uppkomma genom allt från ett enkelt misstag till brottsliga förfaranden.
Ds 2016:1 EU-rättsliga regler
6.1.4. Behöriga myndigheter och sambandscentralen för bedrägeribekämpning
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen stödja Olaf vid dess utredningar. Begreppet ”behöriga myndigheter” definieras inte i Olafförordningen. Enligt Olaf-förordningens ingress (skäl 10) bör medlemsstaterna ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag.
Vid tillämpning av Olaf-förordningen ska medlemsstaterna utse en s.k. sambandscentral för bedrägeribekämpning för att underlätta effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. Sambandscentralen får om lämpligt betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell rätt vid tillämpning av förordningen (artikel 3.4). Ekobrottsmyndigheten har utsetts till sambandscentral i Sverige.
6.1.5. Ekonomiska aktörer
Olaf gör platskontroller hos ekonomiska aktörer. Begreppet ”ekonomisk aktör” definieras inte närmare i Olaf-förordningen än att det är fråga om en fysik eller juridisk person eller om någon annan enhet som enligt nationell lag har rättskapacitet (artikel 2.6 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 7 i PIF-förordningen). För regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt FEAD finns emellertid en sådan definition i respektive sektorsförordning. Enligt denna definition är en ekonomisk aktör en fysisk eller juridisk person eller annan enhet som deltar i genomförandet av stöd från fonden, med undantag för en medlemsstat som utövar sina befogenheter som offentlig myndighet.
16
16 Artikel 2.37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 och artikel 2.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt.
EU-rättsliga regler
6.1.6. Rättssäkerhetsgarantier
Olaf måste vid sina utredningar och platskontroller beakta europarättsliga rättssäkerhetsgarantier. Vissa av dem har kodifierats i artikel 9 i Olaf-förordningen. Enligt punkt 2 i artikeln måste Olaf exempelvis beakta berörda personers och vittnens rätt att inte röja sig själva, berörda personers rätt att få bli informerade om sina rättigheter och berörda personers och vittnens rätt att godkänna intervjuprotokollet och få en kopia av det. Enligt samma punkt måste Olaf vid sina utredningar vidare iaktta bestämda kallelsefrister för intervju med berörd person och vittne och avbryta en vittnesintervju, om det kan misstänkas att vittnet kan vara en berörd person. Dessutom måste principen om oskuldspresumtion (punkt 1) och berörda personers och vittnens rätt att bli hörda beaktas (punkt 4).
6.1.7. Proceduren vid Olafs utredningar
Olaf utför både interna och externa utredningar. De interna utredningarna avser utredningar vid EU:s institutioner, organ och byråer (artikel 1.4 i Olaf-förordningen). Övriga utredningar är externa. Vissa utredningar kan dock ha både externa och interna inslag (artikel 7.4).
Olafs utredningar ska enligt artikel 2.4 inte påverka medlemsstaternas befogenhet i fråga om lagföring.
Det åligger Olafs generaldirektör att fatta beslut om att inleda en utredning. Det förutsätter att det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (artikel 5.1). Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyndigande och ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra utredningen och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder (artikel 7.2). Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket).
Ds 2016:1 EU-rättsliga regler
Olaf får inom ramen för sina utredningar genomföra kontroller och inspektioner på plats (platskontroller) i medlemsstaterna. Sådana platskontroller beskrivs närmare i avsnitt 6.2 nedan.
Då en utredning avslutas upprättar Olaf en rapport med bl.a. rekommendationer om åtgärder bör vidtas eller inte. Sådana rekommendationer kan ange disciplinära, administrativa, ekonomiska eller rättsliga åtgärder (artikel 11.1). Efter en extern utredning överlämnas rapporten med bl.a. rekommendationer från Olaf till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter (artikel 11.3).
När den rapport som upprättats efter en intern utredning tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påföljder ska informationen enligt artikel 11.5 överlämnas till den berörda medlemsstatens rättsliga myndigheter.
Olaf ska beakta nationell lagstiftning när Olaf upprättar rapporter och rekommendationer. Rapporter som har upprättats på detta sätt ska utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer. Rapporterna ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för administrativa rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rapporter (artikel 11.2).
På begäran av Olaf ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna informera Olaf om eventuell uppföljning av lämnade rekommendationer och lämnad information (artikel 11.6).
6.2. Olafs platskontroller
6.2.1. Inledning
Enligt Olaf-förordningen har Olaf möjlighet att göra kontroller enligt flera regelverk, nämligen platskontroller enligt platskontrollförordningen, platskontroller enligt sektorsvisa bestämmelser och kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen.
Platskontroller enligt platskontrollförordningen, som är av störst relevans i aktuellt sammanhang, behandlas i avsnitt 6.2.2. Övriga kontroller beskrivs i avsnitt 6.2.3.
EU-rättsliga regler
Sedan Olaf inrättades år 1999 har Olaf genomfört platskontroller i Sverige endast vid ett fåtal tillfällen.
6.2.2. Platskontroller enligt platskontrollförordningen
Enligt artikel 3.1 första stycket i Olaf-förordningen ska Olaf vid externa utredningar utöva de befogenheter som kommissionen har enligt platskontrollförordningen för att utföra platskontroller i medlemsstaterna.
Enligt artikel 3.2 i Olaf-förordningen får Olaf vid externa utredningar företa kontroller och inspektioner på plats hos ekonomiska aktörer för att fastställa om det förekommit olaglig verksamhet riktad mot unionens finansiella intressen i samband med bidragsavtal, beslut om bidrag eller avtal om unionsfinansiering.
Vidare får Olaf enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen vid interna utredningar utföra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.
Förutsättningar för platskontroll
Avseende Olafs befogenheter vid platskontroller innehåller Olafförordningen inte några specifika regler, utan hänvisar i artikel 3.1 första stycket, 3.2 och 4.3 till platskontrollförordningen.
Olaf gör platskontroller hos ekonomiska aktörer. En förutsättning för att en platskontroll ska kunna genomföras enligt platskontrollförordningen är att det finns anledning att tro att en oegentlighet har begåtts (artikel 5 första stycket i platskontrollförordningen).
I den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet har förekommit kan Olaf enligt artikel 5 tredje stycket även utföra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillträde till relevanta uppgifter som innehas av dessa aktörer vad beträffar de omständigheter som är föremål för kontroller och inspektioner på plats (tredjemanskontroller).
Platskontroller ska enligt artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de
Ds 2016:1 EU-rättsliga regler
behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, vilka ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs.
Om Olaf beslutar att företa platskontroller så ska Olaf se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna för samma handlingar på grundval av gemenskapsbestämmelser för en särskild sektor (artikel 3 första stycket i platskontrollförordningen). Dessutom ska Olaf enligt artikel 3 andra stycket beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin lagstiftning i fråga om samma handlingar hos de berörda ekonomiska aktörerna.
Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också välja att gemensamt utföra kontroller (se artikel 4 i platskontrollförordningen och OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 60).
Befogenheter vid platskontroll
Enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen ska de ekonomiska aktörerna lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser, som används yrkesmässigt.
Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt.
Platskontrollen får enligt andra stycket i samma bestämmelse särskilt avse – affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer,
lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna förfogar över, – datauppgifter, – system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans,
EU-rättsliga regler
– fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och
omfattning, – provtagning och undersökning av prover, – lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats
samt om hur genomförda investeringar har använts, – budget- och bokföringshandlingar, – det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som
fått bidrag.
Olaf får använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av relevanta handlingar (artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen).
Olaf får enligt artikel 6.2, om den berörda medlemsstaten samtycker begära att tjänstemän från andra medlemsstater biträder som observatörer och anlita externa organ som handlar under Olafs ansvar för tekniskt bistånd.
Olafs anställda ska enligt artikel 3.3 första stycket i Olafförordningen under kontroll och inspektion på platsen, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, handla i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis och med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i Olafförordningen.
Rätt till tvångsåtgärder
Olaf saknar egna möjligheter att ta till tvångsåtgärder för att genomföra platskontroller. Medlemsstatens behöriga myndigheter är förpliktade att på begäran av Olaf i enlighet med nationella bestämmelser ge Olafs anställda det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Sådant stöd kan utgöras av biträde enligt nationella bestämmelser, om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). De nationella bestämmelser om biträde som är aktuella för Sveriges del är bestämmelserna om handräckning. De behöriga myndigheterna ska också vid behov på
Ds 2016:1 EU-rättsliga regler
Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt nationell rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olafförordningen).
6.2.3. Andra kontroller som utförs av Olaf
Sektorsvisa platskontroller
Enligt artikel 3.1 andra stycket i Olaf-förordningen får Olaf inom ramen för externa utredningar utföra kontroller enligt de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i PIFförordningen. Sådana platskontroller torde dock oftast utföras av andra avdelningar inom kommissionen än Olaf, eftersom dessa kontroller främst syftar till att kontrollera medlemsstaternas förvaltning.
17
Kontrollerna ska klarlägga om och enligt vilka
kriterier som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter uppbär de medel som tillkommer unionen och betalar ut unionsmedel samt om detta sker enligt gällande EU-rätt.
Olaf kan utföra sektorsvisa platskontroller hos ekonomiska aktörer inom ramen för en extern utredning. Syftet med Olafs utredning är att samla bevis mot ekonomiska aktörer för efterföljande administrativa eller straffrättsliga förfaranden. Eftersom de sektorsvisa bestämmelserna syftar till kontroll av myndigheternas förvaltning torde Olafs möjlighet att göra platskontroller hos ekonomiska aktörer enligt sektorsförordningarna inte framstå som ändamålsenlig och därför i praktiken sakna betydelse. I stället kan Olaf utföra platskontroller enligt platskontrollförordningen. Nedan ges dock ändå en kort redogörelse för platskontroller enligt de sektorsvisa förordningarna.
17 Bestämmelser om sektorsvisa platskontroller finns framförallt på följande ställen: Artikel 47 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, artikel 75 i förordning nr 1303/2013, artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, artikel 36 i förordning nr 223/2014 samt artikel 2.3 d i rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.
EU-rättsliga regler
Enligt de sektorsvisa bestämmelserna är Olaf ensam ansvarig för genomförandet av sina platskontroller. De nationella myndigheterna har rätt att delta, utan att detta inskränker Olafs behörighet. Olafs rätt att få tillgång till handlingar och metadata är begränsad till vissa typer av handlingar. Till skillnad från vad som är fallet i Olaf-förordningen är rätten reglerad i de sektorsvisa förordningarna utan något förbehåll för att motsvarande befogenhet måste finnas för nationell myndighet enligt nationell rätt. Olafs kontrollanter har enligt förordningarna rätt att få kopior av relevanta handlingar. Olafs kontrollanter saknar rätt att delta i hembesök eller formella förhör med personer inom ramen för den nationella lagstiftningen, men har rätt att få tillgång till den information som erhållits på detta sätt.
Olaf saknar enligt de nämnda sektorsvisa förordningarna rätt att begära handräckning eller säkerhetsåtgärder.
Kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen
Enligt artikel 3.1 andra stycket i Olaf-förordningen får Olaf inom ramen för externa utredningar utföra kontroller enligt artikel 9.1 i PIF-förordningen. Sådana kontroller ska avse
a) om administrativ praxis överensstämmer med gemenskapsreglerna,
b) om nödvändiga verifikationer finns och om dessa överensstämmer med unionens finansiella intressen och
c) under vilka förhållanden dessa finansiella transaktioner genomförs och kontrolleras.
Det kan konstateras att kontroller enligt artikel 9.1 i PIFförordningen inte är av intresse för denna promemoria. Det rör sig nämligen inte om platskontroller hos ekonomiska aktörer på grund av misstanke. I stället är föremålet för kontrollerna främst nationella myndigheter. Kontroller enligt artikel 9.1 i PIFförordningen kommer därför inte att behandlas vidare här.
7. Svenska regler
7.1. Utgifter i direkt förvaltning
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande utgifter i direkt förvaltning.
7.2. Utgifter i delad förvaltning
7.2.1. Inledning
Eftersom Olaf-förordningen och platskontrollförordningen hänvisar till nationella bestämmelser återges nedan svenska bestämmelser avseende EU-fonder i delad förvaltning. För regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden och garantifonden finns det svenska tillsynslagar som innehåller regler om platskontroller. Tillsynslagarna föreskriver även en rätt för tillsynsmyndigheten att begära handräckning. Tillsynslagarna är tillämpliga bl.a. vid platskontroller enligt platskontrollförordningen (se avsnitt 6.2.2 ovan). Reglerna i tillsynslagarna om platskontroll liksom bestämmelserna om vilken eller vilka myndigheter som är tillsynsmyndighet återges nedan. För övriga fonder saknas det tillsynslagar.
För varje fond finns EU-rättliga bestämmelser i den eller de sektorsförordningar som gäller för aktuell fond. Sektorsförordningarna föreskriver att varje medlemsstat ska bestämma vilka nationella myndigheter som ska utföra vissa uppgifter enligt förordningarna, exempelvis förvaltning och revision. Nedan anges vilka svenska myndigheter som getts olika uppgifter.
Svenska regler
7.2.2. Strukturfonder
Tillsyn enligt svenska regler
Lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden innehåller bestämmelser om stöd från regionalfonden, socialfonden och fonden för landsbygdsutveckling. Lagen innehåller följande bestämmelser om tillsyn och platskontroller.
Enligt 2 § första stycket utövas tillsyn och annan kontroll över att reglerna i EU:s relevanta förordningar följs av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.
Tillsynsmyndigheten har enligt 3 § första stycket rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan verksamhet eller i samband med hantering av sådana produkter som stödet avser. Av andra stycket framgår att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden som kan förenas med vite för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna bedrivas. Av tredje stycket framgår att Polismyndigheten på begäran ska lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.
Enligt 4 § har även kommissionen och revisionsrätten samma rätt till tillträde, handlingar och upplysningar. Bestämmelsen ger dem dock inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.
Tillsynsmyndighet för lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden pekades tidigare ut i svensk förordning (se 7 § förordningen [1998:579] om vissa stöd från EG:s strukturfonder och 21 § förordningen [1999:1424] om förvaltning av EG:s strukturfonder). Dessa förordningar är numera upphävda och den nu gällande relevanta förordningen saknar ett sådant utpekande (förordningen [2014:1383] om förvaltning av EU:s strukturfonder).
Tillväxtverket har utfärdat en myndighetsföreskrift, som reglerar Tillväxtverkets befogenheter vid platskontroll.
18
Enligt
18 Tillväxtverkets föreskrifter (TVFS 2015:1) om stöd från de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella regionalfondsprogrammet inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning.
Ds 2016:1 Svenska regler
20 § i föreskriften har Tillväxtverket rätt att hos stödmottagare, samverkansparter och medfinansiärer följa upp arbetet och ta del av handlingar och uppgifter som kan ge upplysningar om projektet, inklusive räkenskapsinformation. Stödmottagare, samverkansparter och medfinansiärer ska hålla dessa handlingar tillgängliga för Tillväxtverket, nationella revisions- och kontrollorgan, kommissionen och Revisionsrätten eller annan av dessa organ utsedd person. På begäran ska även utdrag ur, eller kopior av, handlingar och uppgifter tillhandahållas.
Även för Svenska ESF-rådet finns en myndighetsföreskrift, som reglerar Svenska ESF-rådets befogenheter vid platskontroll på liknande sätt.
19
Svenska ESF-rådet, Tillväxtverket och Jordbruks-
verket har upplyst om att de regelmässigt avtalar med stödsökanden om en rätt till kontroll på plats, som bl.a. innefattar rätt att granska handlingar och få information.
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
För socialfonden är Svenska ESF-rådet förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet (2 kap. 2 § förordningen om förvaltning av EU:s strukturfonder). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet enligt 2 kap. 5 § samma förordning.
För regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet för de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella regionalfondsprogrammet samt för ett territoriellt samarbetsprogram. (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § i förordningen). För fyra territoriella samarbetsprogram är dock länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande och attesterande myndigheter (3 kap. 1 §). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för de ovan nämnda programmen (2 kap. 5 § och 3 kap. 2 §).
För fonden för landsbygdsutveckling är Jordbruksverket förvaltande myndighet för Landsbygdsprogram för Sverige 2014–
19 29 § Svenska ESF-rådets föreskrifter och allmänna råd (TVFS 2010:1) om stöd från Europeiska socialfonden (ESF) inom ramen för nationellt strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning i Sverige 2007-2013. Enligt uppgift från Svenska ESF-rådet är en föreskrift för programperioden 2014-2020 under utarbetande.
Svenska regler
2020 och utbetalande organ för stöd ur fonden (1 kap. 8 och 10 §§ förordningen [2015:406] om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder). Ekonomistyrningsverket är attesterande organ enligt 9 § samma förordning.
7.2.3. Havs- och fiskerifonden
Tillsyn enligt svenska regler
I 5–7 §§ lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och platskontroller i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten. Enligt 6 § har tillsynsmyndigheten rätt att begära den hjälp av polisen som behövs vid tillsynen. Av 7 § följer att EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer dock saknar sådan rätt.
Havs- och vattenmyndigheten utövar, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av EU- förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (5 kap. 4 § förordningen [1994:1716] om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen).
Enligt 5 kap. 4 a § samma förordning utövar Jordbruksverket, när det gäller marknadsregleringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, tillsyn över
1. att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs,
2. föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och
3. nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeri- och
vattenbruksprodukter.
Ds 2016:1 Svenska regler
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
Jordbruksverket är förvaltande myndighet för havs- och fiskeriprogrammet. Verket är även attesterande myndighet enligt artikel 126 i förordning nr 1303/2013
20
. Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för samma program (4 kap. 5 och 6 § förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen). Havs- och vattenmyndigheten samt Jordbruksverket ska, inom sina ansvarsområden och om inte annat följer av andra föreskrifter, utföra de uppgifter som enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ankommer på en behörig myndighet eller en medlemsstat. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för uppgifter inom fiskeområdet som inte tydligt hör till Jordbruksverkets ansvarsområde (6 kap. 1 § i förordningen).
7.2.4. Garantifonden
Tillsyn enligt svenska regler
Lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter är tillsynslag avseende stöd ur garantifonden.
I 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och kontroll i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten. Enligt 6 § har tillsynsmyndigheten rätt att begära den hjälp av polisen som behövs vid tillsynen. Av 7 § framgår att EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer dock saknar sådan rätt.
Tillsyn utövas av Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna enligt bestämmelser i 8, 9 och 9 a §§ förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.
Svenska regler
av jordbruksprodukter.
21
Jordbruksverket kan enligt 8 § överlåta
vissa tillsynsuppgifter på Tullverket.
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
Jordbruksverket är centralt ansvarig myndighet för tillämpningen av ett antal EU-förordningar av relevans för garantifonden (6 § förordningen [2014:1101] om EU:s direktstöd för jordbrukare). Jordbruksverket är utbetalande organ för stöd ur garantifonden och har samordningsansvar för kontroller (7 och 33 §§ samma förordning). Även länsstyrelserna har enligt 11–12 och 33 §§ visst ansvar för stöd och kontroll. Uppgifter som rör företag med verksamhet i Blekinge län fullgörs enligt 8 § dock av Länsstyrelsen i Skåne län. Ekonomistyrningsverket är attesterande organ (7 § förordningen [2010:1764] med instruktion för Ekonomistyrningsverket).
7.2.5. Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF)
Tillsyn enligt svenska regler
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande AMIF.
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
Migrationsverket är ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet (2 § förordningen [2014:1538] om förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för det nationella programmet (5 § samma förordning).
21 9 a § träder i kraft den 8 december 2015.
Ds 2016:1 Svenska regler
7.2.6. Fonden för inre säkerhet (ISF)
Tillsyn enligt svenska regler
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande ISF.
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
Polismyndigheten är ansvarig myndighet för att bevilja, förvalta och kontrollera användningen av medel från ISF (20 § förordningen [2014:1102] med instruktion för Polismyndigheten). Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet.
7.2.7. Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD)
Tillsyn enligt svenska regler
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande FEAD.
Myndigheter med uppgifter enligt sektorsförordning
Svenska ESF-rådet är förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet i FEAD (3 § förordningen [2014:1374] om förvaltning av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt). Ekonomistyrningsverket är enligt 6 § samma förordning revisionsmyndighet för det operativa programmet.
7.3. Utgifter i indirekt förvaltning
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande utgifter i indirekt förvaltning.
Svenska regler
7.4. Intäkter
7.4.1. Tullmedel
Tullverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralyrån ska bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver (4 § förordningen [2004:1333] om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget).
Tullverkets verksamhet är dels brottsutredande, dels fiskal. Av intresse här är den fiskala verksamheten. Inom denna får Tullverket besluta om revision hos den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig för att kontrollera att denne har fullgjort sin deklarations- eller uppgiftsskyldighet riktigt och fullständigt. Revison kan också ske hos den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- och uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten (6 kap. 28 § tullagen [2000:1281]). Bestämmelsen innebär att alla handlingar som kan ha betydelse för kontrollen av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt får granskas (21 kap. 11 § Tullverkets föreskrifter och allmänna råd [2000:20] om tullförfaranden m.m. [tullordning]). Vid revision får enligt 6 kap. 31 § tullagen även tas prov på varor och varulager granskas.
Efterkontrollchefen i Tullverket får fatta beslut om revision. Efter bemyndigande från denne får även annan tjänsteman som arbetar med efterkontroll fatta beslut om revision (21 kap. 13 § tullordningen). I beslutet ska det enligt 6 kap. 29 § tullagen utses en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisorer).
Den reviderade ska underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse att göra inventering eller liknande fysisk kontroll får underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse (6 kap. 29 § tullagen).
Granskningen får ske hos den reviderade, om denne medger det. Revisionen ska ske hos den reviderade, om denne begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade, ska handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto (6 kap. 30 § tullagen).
Ds 2016:1 Svenska regler
Vissa handlingar ska undantas från revision om den reviderade begär det. Det är fråga om handlingar som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i beslag och om andra handlingar med ett betydande skyddsintresse. Om Tullverket inte skulle godta den reviderades begäran, ska förvaltningsrätten avgöra frågan om undantagande enligt 6 kap.34 och 35 §§tullagen.
En revision ska bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten (6 kap. 30 §). Den reviderade är skyldig att hjälpa revisorn (6 kap. 32 §). Den reviderade ska enligt samma bestämmelse om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande för Tullverket för granskning av räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten liksom av prov på varor och varulager.
Om den reviderade inte medverkar finns det enligt 6 kap. 30 § tullagen möjlighet att vitesförelägga den reviderade samt att besluta om bevissäkring och betalningssäkring. Frågor om bevissäkring behandlas i avsnitt 7.6.4 nedan.
Tullverket har även enligt annan tullagstiftning rätt till kontroll på plats, t.ex. enligt 13 § (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. Dessa regler saknar emellertid relevans i aktuellt sammanhang och kommer inte att behandlas vidare här.
7.4.2. Sockeravgifter
Jordbruksverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker (5 § förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget).
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande denna del av den svenska avgiften till EU.
7.4.3. EU-avgiftens mervärdesskattebaserade del
Skatteverket administrerar den mervärdesskattebaserade delen av den svenska avgiften till EU. Statistiska centralbyrån administrerar dock, med bistånd från Skatteverket, beräkningen av den viktade genomsnittssatsen för mervärdesskatten. Vidare sammanställer Ekonomistyrningsverket statens inkomster av mervärdesskatt (6 §
Svenska regler
förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget).
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande denna del av den svenska avgiften till EU.
7.4.4. EU-avgiftens bruttonationalinkomstbaserade del
Kammarkollegiet administrerar de delar av den svenska avgiften till EU som baseras på bruttonationalinkomsten. Statistiska centralbyrån svarar dock för den årliga redovisningen av föregående års bruttonationalinkomst (7 § förordningen om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget).
Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande dessa delar av den svenska avgiften till EU.
7.5. Tillgångar
Med EU:s tillgångar avses såväl lös som fast egendom tillhörande unionens institutioner och organ. Det saknas svenska regler i lag eller förordning avseende platskontroller rörande tillgångar.
7.6. Bestämmelser om handräckning
7.6.1. Inledning
Nedan redogörs för bestämmelser om handräckning som gäller för Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten. Dessutom beskrivs tvångsåtgärder som Tullverket har möjlighet att vidta vid tullrevision och som motsvarar sådana som kan komma i fråga vid handräckning.
7.6.2. Polismyndigheten
Det finns ett stort antal författningar i vilka polisens skyldighet att i olika sammanhang bistå myndigheter med handräckning regleras. Några exempel är lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
Ds 2016:1 Svenska regler
lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, djurskyddslagen (1988:534) och utlänningslagen (2005:716).
Begreppet handräckning innefattar olika former av biträde åt andra myndigheter. En handräckningsbegäran kan avse antingen handräckning avseende biträde åt annan myndighet för att den ska kunna fullgöra sina åligganden eller handräckning för verkställande av annan myndighets beslut (Rikspolisstyrelsen, Tillsynsrapport 2013:9, s. 8).
I 2 § 5 polislagen (1984:387) sägs att till polisens uppgifter hör att fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt särskilda bestämmelser. De särskilda bestämmelserna kan föreskriva att polisen ska bistå andra myndigheter med handräckning.
Det finns inte några specifika regler med sikte på polisens befogenheter vid genomförande av just handräckningsuppdrag. Grunden för handräckningsinstitutet är den befogenhet en polisman har enligt 10 § polislagen att använda våld i vissa situationer och proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen.
I 20 § polislagen ges polisen särskilda befogenheter när det gäller att söka efter person eller föremål som personen äger eller innehar, t.ex. i personens bostad. I de fall som är aktuella vid Olafs platskontroller är det, vad avser den tillämpliga svenska lagstiftningen, fråga om en behörig myndighet som med stöd i en författning i undersöknings- eller kontrollsyfte begär handräckning hos polisen för att få tillträde till en lokal eller liknande. Det finns inga bestämmelser i polislagen om polisens befogenhet att i dessa fall tvångsvis bereda myndigheten tillträde, trots att sådana åtgärder kräver lagstöd enligt 2 kap. 20 § regeringsformen. I propositionen till polislagen anfördes emellertid, med hänvisning till förarbetena till regeringsformen, att det från konstitutionell synpunkt skulle vara tillräckligt om lagstödet för dessa ingripanden kunde härledas tolkningsvis ur andra bestämmelser (prop. 1983/84:111, s. 124 och 128, jfr SOU 1993:60, s. 251). Det innebär att polisens rätt att vidta handräckningsåtgärder i det konkreta fallet får bedömas på grundval av bestämmelserna som ger aktuell myndighet rätt att begära handräckning hos polisen.
Polismyndighetens handräckning är avgiftsfri.
Svenska regler
7.6.3. Kronofogdemyndigheten
Det åligger Kronofogdemyndigheten enligt flera lagar att bistå med handräckningsåtgärder då den som en platskontroll rör inte medverkar vid densamma. Så är fallet enligt 5 kap.10 och 17 §§konkurrenslagen (2008:579), se avsnitt 8.2, och 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler, se avsnitt 8.3. Så är även fallet enligt vissa lagar på finansmarknadsområdet, som 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, se avsnitt 8.4.
Handräckningen sker enligt reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning, dvs. reglerna i 16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken. Av nämnda bestämmelser i konkurrenslagen och lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler framgår att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras. När det gäller de nämnda lagarna på finansmarknadsområdet så har dock tillsynsmyndigheten möjlighet att välja om Kronofogdemyndigheten ska ge sådan underrättelse eller inte.
I 2 kap. 17 § utsökningsbalken finns det allmänna regler om tvångsåtgärder. Reglerna är tillämpliga vid handräckning enligt reglerna om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Enligt första stycket i bestämmelsen får hus, rum eller förvaringsställe genomsökas, om det behövs för att verkställighet ska kunna ske.
Om förrättningsmannen behöver ha tillträde till utrymme som är tillslutet, får han låta öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Han får dock inte bereda sig tillträde till bostad i innehavarens frånvaro annat än om underrättelse om tiden för förrättningen har sänts till innehavaren med posten eller lämnats på annat lämpligt sätt och det kan antas att denne håller sig undan eller om eljest särskilda skäl föreligger (andra stycket).
För att genomföra förrättning får förrättningsmannen enligt tredje stycket i övrigt använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Försegling kan utgöra sådant tvång. Våld mot person får dock brukas endast om
Ds 2016:1 Svenska regler
förrättningsmannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till förrättningens ändamål kan anses försvarligt.
Enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen får Kronofogdemyndigheten begära biträde av Polismyndigheten, om förrättningsmannen kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras.
Kronofogdemyndighetens handräckning vid platskontroller är i flera fall avgiftsbefriad, bl.a. på de områden som behandlas i kapitel 8 nedan (se 3 § förordningen [1992:1094] om avgifter vid Kronofogdemyndigheten).
7.6.4. Tullverket
Tullverket har, som framgått i avsnitt 7.4.1 om tullmedel ovan, möjlighet att vid tullrevision självt vidta tvångsåtgärder som motsvarar sådana som kan komma i fråga vid handräckning. Sådana åtgärder kallas bevissäkring. Därvid tillämpas bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) till vilka 1 kap. 8 § och 6 kap. 30 §tullagen hänvisar.
Med bevissäkring avses enligt 45 kap. 2 § skatteförfarandelagen följande tvångsåtgärder:
a) utföra revision i den reviderades verksamhetslokaler,
b) eftersöka och omhänderta handlingar samt
c) försegla lokal, förvaringsplats och annat utrymme.
För att bevissäkring ska komma i fråga måste vissa i lagen angivna förutsättningar vara uppfyllda. Förutsättningarna varierar beroende på vilken situation det är fråga om. En sådan förutsättning kan vara att det ska finnas en risk för sabotage, dvs. att den som bevissäkringen gäller kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får kontrolleras. Ofta krävs det att risken ska vara påtaglig (45 kap.3–12 §§skatteförfarandelagen).
Det är i regel förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring efter ansökan av en av Tullverket särskilt förordnad granskningsledare (45 kap. 13 § skatteförfarandelagen). I vissa fall får dock granskningsledaren enligt samma bestämmelse själv fatta beslut.
Svenska regler
Detta gäller bl.a. beslut om att eftersöka och omhänderta handlingar när revision i verksamhetslokaler beslutats och om försegling. I fall där förvaltningsrätten ska fatta beslut och ett sådant beslut inte kan avvaktas kan i stället granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut om bevissäkring, om åtgärden ska utföras i en verksamhetslokal. Granskningsledaren ska därefter så snart som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om bevissäkring hos förvaltningsrätten (45 kap. 14 § i skatteförfarandelagen).
Den som beslutet om bevissäkring gäller ska omedelbart underrättas om detta. Om det finns påtaglig sabotagerisk kan underrättelse dock ske först när beslutet verkställs (45 kap. 16 § i skatteförfarandelagen).
För att genomsöka lokaler, förvaringsplatser och andra utrymmen har Tullverket enligt 69 kap. 11 § rätt att öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Verket får även i övrigt använda det tvång som kan anses vara befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock användas bara om Tullverket möter motstånd och det med hänsyn till ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt.
Tullverkets beslut rörande verkställighet av bevissäkring får enligt 69 kap. 18 § skatteförfarandelagen överklagas enligt reglerna i 18 kap. utsökningsbalken.
8. Platsundersökningar på några andra områden
8.1. Inledning
Avsnittet innehåller redogörelser för några andra områden där kommissionen eller annan europeisk myndighet kan utföra platsundersökningar i Sverige. Det är på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet.
8.2. Konkurrensrättsområdet
8.2.1. Platsundersökning i konkurrensrätten
För att bevis för att ett företag som misstänks ha överträtt reglerna i konkurrenslagstiftningen ska kunna säkras får platsundersökningar genomföras. Då sådana undersökningar i regel genomförs oannonserat brukar de kallas gryningsräder (dawn
raids).
Nedan redogörs mycket kortfattat för platsundersökningar på initiativ av Konkurrensverket och mer utförligt för platsundersökningar (s.k. inspektioner) som beslutas och utförs av kommissionen. Andra fall, som t.ex. att Konkurrensverket utför platsundersökningar beslutade av kommissionen, behandlas inte här.
8.2.2. Nationellt beslutad platsundersökning
Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta om undersökning hos ett företag för att utreda om företaget överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § konkurrenslagen (2008:579)
Platsundersökningar på några andra områden
om konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och företags missbruk av en dominerande ställning eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget (tidigare artikel 81 och 82 i EG-fördraget). Detta framgår av 5 kap. 3 § konkurrenslagen. Med begreppet ”företag” avses enligt 1 kap. 5 § även en sammanslutning av företag.
När Konkurrensverket genomför en undersökning har verket enligt 5 kap. 6 § konkurrenslagen rätt att
1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.
Konkurrensverket får också begära handräckning för att genomföra de åtgärder som avses i punkterna 1, 2 och 4 ovan. Handräckningen utförs av Kronofogdemyndigheten och sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 10 § konkurrenslagen). I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken.
Enligt 7 kap. 2 § konkurrenslagen får tingsrättens beslut om platsundersökning överklagas till Marknadsdomstolen.
22
8.2.3. Platsundersökning beslutad och genomförd av kommissionen
Enligt artikel 20.1 i förordning nr 1/2003
23
får kommissionen
genomföra platsundersökningar, s.k. inspektioner, hos företag och företagssammanslutningar för att utreda om artikel 101 (om konkurrensbegränsande avtal m.m.) och 102 (om missbruk av
22 I lagrådsremissen ”Patent- och marknadsdomstol” (Justitiedepartementet den 11 juni 2015) föreslås att Marknadsdomstolen ska upphöra och ersättas av en nyinrättad Patent- och marknadsöverdomstol. 23 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.
Ds 2016:1 Platsundersökningar på några andra områden
dominerande ställning) i EUF-fördraget har överträtts. Kommissionen kan också genomföra en inspektion enligt artikel 13.1 i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer
24
. Kommissionens beslut om platsundersökning ska bl.a. innehålla föremålet för och syftet med inspektionen (artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 och artikel 13.4 i förordning nr 139/2004). Inspektionen genomförs av kommissionens personal med biträde av personal från Konkurrensverket som agerar på kommissionens uppdrag. Enligt EU-rätten gäller att handlingar som skyddas av advokatsekretess ska undantas från undersökningen. Regler som rör förfarandet när det gäller advokatsekretess finns i kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget
25
. Därav framgår att frågan om en handling ska undantas från utredningen inte avgörs av domstol, utan antingen av ett s.k. förhörsombud (hearing officer) eller av kommissionen (punkt 51–58). Kommissionen har följande befogenheter vid platsundersökningen:
a) bereda sig tillträde till företags eller företagssammanslutningars
lokaler, mark och transportmedel,
b) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar, oavsett i
vilken form de föreligger,
c) göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana
räkenskaper och affärshandlingar,
d) försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller
affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för inspektionen samt
e) begära att företagets eller företagssammanslutningens
företrädare eller medarbetare lämnar förklaringar till sakförhållanden och dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen och protokollföra deras svar
24Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. 25 EUT C 308, 20.10.2011, s. 6.
Platsundersökningar på några andra områden
(artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 och artikel 13.2 i förordning är 139/2004).
Om det finns rimlig misstanke om att relevanta räkenskaper och andra affärshandlingar förvaras på annat ställe än vad som nämns i punkt a) ovan, t.ex. företagens eller företagssammanslutningarnas ledares, chefers eller anställdas bostäder, får kommissionen enligt förordning nr 1/2003 beordra att en platsundersökning ska äga rum där. Ett sådant beslut kan dock inte verkställas i Sverige utan att Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket beslutat om förhandsgodkännande (artikel 21.3 i förordning nr 1/2003 samt 5 kap. 18 § konkurrenslagen).
Den prövning som tingsrätten ska göra är reglerad i förordning nr 1/2003 och utgår från de principer som EG-domstolen lagt fast i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603). Rätten ska enligt artikel 21.3 kontrollera att kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till framför allt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är, betydelsen av den bevisning som avses, det berörda företagets medverkan och den rimliga sannolikheten för att de räkenskaper och affärshandlingar som inspektionen avser förvaras i de lokaler för vilka bemyndigande begärs. Tingsrätten får be kommissionen om närmare förklaringar i de avseenden som krävs för att den ska kunna kontrollera att de planerade tvångsåtgärderna är proportionerliga. Tingsrätten får dock inte ifrågasätta att en inspektion behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen.
Motsvarande bestämmelse saknas i förordning nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer.
Till skillnad från vad som gäller vid Konkurrensverkets egna undersökningar så finns det inte någon bestämmelse om skyldighet att avvakta med undersökningen till dess att ett juridiskt biträde anländer. Kommissionen brukar emellertid, liksom Konkurrensverket, avvakta till dess att företagets jurist anländer innan arbetet med att kopiera och spegla affärshandlingar m.m.
Ds 2016:1 Platsundersökningar på några andra områden
påbörjas (Kronofogdemyndigheten, S-handboken, Del 2, 2015-07-09, s. 132).
Konkurrensverket får enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen efter begäran av kommissionen ansöka om handräckning hos Kronofogdemyndigheten. Konkurrensverket ska därvid i enlighet med de ovan nämnda rättsfallen Hoechst och Roquette Frères iaktta att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionell i förhållande till syftet med den och att nationella regler i detta avseende iakttas då undersökningen genomförs.
26
Handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 17 § konkurrenslagen). I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken. Som framgår ovan har dock kommissionen möjlighet att själv försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar.
8.3. Statsstödsområdet
EU:s grundläggande statsstödsregler finns i förordning nr 659/1999.
27
Artikel 22.1 i förordningen har följande lydelse: ”När
kommissionen hyser allvarliga tvivel om huruvida beslut om att inte göra invändningar, positiva beslut eller villkorliga beslut med avseende på individuellt stöd efterlevs, ska den berörda medlemsstaten, efter att ha beretts tillfälle att lämna synpunkter, tillåta kommissionen att avlägga kontrollbesök på ort och ställe.”
De tjänstemän som bemyndigats av kommissionen har enligt artikel 22.2 befogenhet att
a) gå in i vilka lokaler och på vilken mark som helst som utnyttjas
av det berörda företaget,
b) begära muntliga förklaringar på ort och ställe, och
26SOU 2003:73, s. 223 och Johan Karlsson/Marie Östman, Konkurrensrätt. En handbok, 5 uppl., 2014, s. 1134. 27 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Platsundersökningar på några andra områden
c) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar och göra eller
begära kopior.
Om ett företag motsätter sig ett kontrollbesök ska den berörda medlemsstaten enligt artikel 22.6 ge den hjälp som behövs för att kontrollbesöket ska kunna genomföras. Kommissionen har rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten avseende åtgärder enligt punkterna a) och c) ovan. Frågor om handräckning prövas av Kronofogdemyndigheten (13 § lagen [2013:388] om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler).
I förarbetena till den svenska lagstiftningen på området (prop. 1999/2000:140, s. 216) anförs att EG-domstolens ovan nämnda konkurrensrättsliga dom i Hoechst-målen (se avsnitt 8.2.3) torde kunna ge viss vägledning även i fråga om kontrollbesök. I propositionen anförs att dåvarande EG-domstolen i domen konstaterade att en nationell myndighet aldrig får göra en prövning av nödvändigheten av den begärda åtgärden (undersökningen), utan att denna prövning är förbehållen EG-domstolen. En nationell myndighet kan dock kontrollera att åtgärden inte är godtycklig, att den står i proportion till ändamålet med undersökningen och trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas.
Av 13 § framgår att handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. I avsnitt 7.6.3 redogörs för de relevanta reglerna i utsökningsbalken.
8.4. Finansmarknadsområdet
8.4.1. Kreditvärderingsinstitut
Grundläggande regler om kreditvärderingsinstitut finns i förordning (EG) nr 1060/2009
28
. Ett kreditvärderingsinstitut är, enligt artikel 3.1 b i förordningen, en juridisk person vars
28 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.
Ds 2016:1 Platsundersökningar på några andra områden
verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg. Ett kreditbetyg är en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. ett företag eller ett finansiellt instrument. I lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut finns det kompletterande svenska regler till förordningen. Finansinspektionen är enligt 2 § behörig myndighet enligt förordningen. Den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som är en europeisk tillsynsmyndighet, har rätt att genomföra kontroller på plats i medlemsstaterna. Kontrollerna får ske bl.a. hos kreditvärderingsinstitut och personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet (artikel 23b.1 och 23d.1 i förordningen). Esma får genomföra kontroller på plats utan förhandsanmälan (artikel 23d.1).
Vid kontrollerna har Esma tillträde till alla företagslokaler och all mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för Esmas utredningsbeslut (artikel 23c.1 och 23d.2).
Esma har därvid enligt samma bestämmelse befogenhet att
a) granska alla handlingar, uppgifter, förfaranden och annat
material som är relevant för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger,
b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana
handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material,
c) kalla sig bl.a. företrädare för den juridiska person som plats-
undersökningen ska göras hos och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller handlingar som rör föremålet för och syftet med utredningen samt nedteckna svaren,
d) höra varje fysisk eller juridisk person som går med på att höras i
syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning,
e) begära in uppgifter över tele- och datatrafik samt
f) försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärs-
handlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.
Esma får inte använda sina befogenheter för att kräva röjande av information eller handlingar som skyddas av rättsliga privilegier (artikel 23a).
Platsundersökningar på några andra områden
Esma ska enligt artikel 23d.3 i god tid före kontrollen anmäla denna till Finansinspektionen. På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid Finansinspektionen eller bemyndigade eller utsedda av denna, aktivt bistå Esma (artikel 23d.5). Tjänstemän från Finansinspektionen får enligt samma bestämmelse också delta i kontrollerna på plats. Esma får begära att Finansinspektionen ska utföra vissa utredningsuppgifter och kontroller på plats åt Esma (artikel 23d.6).
Den som är föremål för Esmas beslut om kontroll på plats ska enligt artikel 23d.4 underkasta sig detta. Om en person skulle motsätta sig en kontroll ska Finansinspektionen lämna nödvändigt bistånd för att kontrollen ska kunna genomföras. Finansinspektionen får därvid begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras (artikel 23d.7 och 3 § lagen om kreditvärderingsinstitut).
Av artikel 23d.8 framgår att förordningen tillåter att nationell rätt uppställer ett krav på tillstånd av nationell rättslig myndighet för kontroll på plats eller handräckningsåtgärder. Om en medlemsstat väljer att införa ett sådant krav gäller enligt artikel 23d.9 följande. Den nationella rättsliga myndigheten ska vid sin prövning kontrollera äktheten hos Esmas beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av om tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt om de grunder på vilka Esma misstänker att förordningen har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska inte ompröva behovet av kontrollen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen EUdomstolen i enlighet med förordningen.
I svensk rätt har det inte införts något krav på tillstånd av en nationell rättslig myndighet. I lagstiftningens förarbeten motiveras
Ds 2016:1 Platsundersökningar på några andra områden
detta dels med att den prövning som kan göras är begränsad dels med att behovet av platsundersökning enligt förordningen kan prövas av en överklagandenämnd och av EU-domstolen enligt artikel 23d.4 (prop. 2011/12:40, s. 23).
8.4.2. OTC-derivat
I förordning nr 648/2012 finns de grundläggande reglerna om derivatkontrakt som handlas utanför reglerade marknader (OTCderivat).
29
Finansinspektionen är behörig myndighet enligt
förordningen (1 kap. 2 § (2013:287) lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Den europeiska tillsynsmyndigheten Esma (se avsnitt 8.4.1) får utföra kontroller på plats (artikel 63.1 i förordningen). De som kan bli föremål för kontrollerna är transaktionsregister och anknutna tredje parter till vilka transaktionsregister gett i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller verksamheter (artikel 61.1 och 63.1).
I övrigt äger allt som sägs i avsnittet om kreditvärderingsinstitut ovan motsvarande tillämpning avseende OTC-derivat (artikel 60 och 63). Finansinspektionen har rätt att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten och att handräckningen sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras (3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister).
På samma sätt som har beskrivits i föregående avsnitt rörande kreditvärderingsinstitut finns det en möjlighet för en medlemsstat att kräva tillstånd av en nationell rättslig myndighet för kontroll på plats eller handräckning (artikel 63.8). En sådan tillståndsprövning ska enligt förordningen ske på samma sätt som angetts ovan avseende kreditvärderingsinstitut (artikel 63.9). Sverige har dock
29 Europaparlamentets och rådets förordning nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister. OTC är en förkortning för Over the counter.
Platsundersökningar på några andra områden
valt att inte införa något tillståndskrav med hänsyn till att prövningen skulle vara mycket begränsad och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning (prop. 2012/13:72, s. 27 f.).
9. En nordisk utblick
9.1. Inledning
I avsnittet ges en kortfattad redogörelse för utformningen av lagstiftningen på området i Danmark och Finland. Redogörelsen bygger på uppgifter från respektive sambandscentral för bedrägeribekämpning i dessa länder.
9.2. Danmark
I Danmark är Finansministeriet sambandscentral för bedrägeribekämpning enligt artikel 3.4 i Olaf-förordningen. Den danska sambandscentralen har enbart samordnande funktioner, särskilt rörande lagstiftningsärenden. Sambandscentralen deltar i möten i AFCOS-nätverket, som består av alla relevanta myndigheter i Danmark. Den utredningsmässiga behörigheten ligger hos Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet.
För EU:s fonder i delad förvaltning liksom för tull och sockeravgifter finns det behöriga myndigheter. AMIF finns dock inte representerad i Danmark, eftersom Danmark har ett rättsundantag avseende den fonden. För EU-medel i direkt och indirekt förvaltning finns det inte någon behörig myndighet, men Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet fungerar som en kontaktpunkt. Om det annars skulle saknas behörig myndighet hanteras ärendet också av Statsadvokaten for Særlig Økonomisk og International Kriminalitet.
Det finns inte någon generell dansk lag, som behandlar Olafs platskontroller i Danmark. Däremot finns det ett cirkulär, som är
Nordisk utblick
rättsligt bindande för myndigheter. Enligt formuläret ska en dansk myndighet vara närvarande vid Olafs platskontroller.
Om en ekonomisk aktör skulle motsätta sig Olafs platskontroll är det polisen som kan lämna biträde enligt artikel 9.1 i platskontrollförordningen.
9.3. Finland
I Finland är Finansdepartementets finanscontrollerfunktion sambandscentral för bedrägeribekämpning. Den finska sambandscentralen är en kontaktpunkt och saknar utredningskompetens.
För EU:s fonder i delad förvaltning liksom för tull och sockeravgifter finns det behöriga myndigheter. För EU-medel i direkt och indirekt förvaltning är Finansdepartementet behörigt. Om det skulle saknas behörig myndighet hanteras ärendet av Finansdepartementets finanscontrollerfunktion.
Det finns inte någon generell finsk lag, som behandlar Olafs platskontroller i Finland.
Om en ekonomisk aktör skulle motsätta sig Olafs platskontroll är det polisen och tullen som kan lämna biträde enligt artikel 9.1 i platskontrollförordningen.
10. Överväganden och förslag
10.1. Olafs utredningskompetens är begränsad på inkomstsidan
Olaf utreder oegentligheter avseende unionens finansiella intressen, dvs. inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar (artikel 2.1 i Olaf-förordningen
30
).
Den mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delen av den nationella avgiften till EU utgör tillsammans med tull- och sockeravgifter EU-budgetens inkomstsida. Olafs kompetens att utreda oegentligheter på inkomstsidan är dock begränsad till tull- och sockeravgifter.
Detta har sin grund i att det med begreppet ”oegentligheter” i Olaf-förordningen avses varje överträdelse av en bestämmelse i unionsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för unionens räkning (artikel 2.2 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 1.2 i PIFförordningen, promemorians kursivering).
Tull- och sockeravgifter uppbärs av medlemsstaterna direkt för unionens räkning men inte inkomsterna relaterade till mervärdesskatt och bruttonationalinkomst. Följdriktigt finns det heller inte
30Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Överväganden och förslag
några sektorsvisa förordningsbestämmelser om platskontroller avseende de mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delarna av EU-avgiften, medan sådana bestämmelser finns avseende tull- och sockeravgifter (se artikel 2.3d, 2.4 och 2.5 i förordning nr 608/2014
31
).
Sammanfattningsvis är Olafs utredningskompetens på inkomstsidan är begränsad, eftersom Olaf inte har rätt att utreda oegentligheter rörande den del av EU:s inkomster som härrör från de mervärdesskatte- och bruttonationalinkomstbaserade delarna av EU-avgiften.
10.2. Behöriga myndigheter behövs
Promemorians bedömning: Behöriga myndigheter behövs för
samtliga områden.
Skälen för promemorians bedömning: I ingressen till Olaf-
förordningen framhålls att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna och att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. Dessa myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7). Dessa regler gäller både för Olafs externa och interna utredningar. För att uppfylla de krav som EU-regelverket ställer på medlemsstaterna krävs att det för svensk del införs behöriga myndigheter på alla områden.
31 Rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
10.3. Regeringen utser behöriga myndigheter
Promemorians bedömning: Regeringen bör utse vilka
myndigheter som ska vara behöriga myndigheter enligt Olafförordningen.
Skälen för promemorians bedömning: EU anslår medel i
programperioder för olika fonder i delad förvaltning. Varje period omfattar sju år. Regelmässigt förändras fonderna och deras innehåll mellan olika programperioder (se avsnitt 3.2.2). Vidare förekommer det att, under en löpande programperiod, en myndighets uppgifter fördelas mellan andra myndigheter eller mellan den ursprungliga myndigheten och en nyinrättad myndighet.
Regeringens s.k. restkompetens omfattar att reglera statliga myndigheters arbetsuppgifter (8 kap. 7 § 2 regeringsformen). Regeringen bör därför i förordning utse behörig myndighet för fonderna som omfattas av den nu löpande programperioden samt behöriga myndigheter för tull- respektive sockeravgifter.
10.4. Behöriga myndigheter för tull och socker
Promemorians förslag: Tullverket ska vara behörig myndighet
enligt Olaf-förordningen för tullavgifter och Jordbruksverket ska vara behörig myndighet för sockeravgifter.
Skälen för promemorians förslag: Tullverket administrerar den
del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån ska bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver. Jordbruksverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker.
Eftersom Tullverket och Jordbruksverket har ansvar för att administrera den del av EU-avgiften som härrör från tullmedel respektive produktionsavgifter för socker är det naturligt att Tullverket ska vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen
Överväganden och förslag
avseende tullavgifter och att Jordbruksverket är behörig myndighet avseende sockeravgifter.
10.5. Behöriga myndigheter för delad förvaltning
Promemorians förslag: Jordbruksverket, Tillväxtverket,
Svenska ESF-rådet, Migrationsverket och Polismyndigheten ska vara behöriga myndigheter för medel i delad förvaltning.
Skälen för promemorians förslag: För regionalfonden,
socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt garantifonden finns det svenska tillsynslagar, som bl.a. reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter vid platskontroll. För övriga fonder i delad förvaltning saknas det svenska lagar. För dessa fonder faller det sig naturligt att behörig myndighet bör vara en svensk myndighet som regeringen tidigare har anförtrott centrala förvaltande uppgifter enligt fondens sektorsförordning. Myndigheter med sådana uppgifter betecknas i sektorsförordningarna ofta som förvaltande eller ansvariga myndigheter.
Migrationsverket, som är ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet för AMIF, bör därför vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen i frågor som rör den fonden.
Polismyndigheten, som är ansvarig myndighet för ISF, bör vara behörig myndighet avseende sistnämnda fond.
Svenska ESF-rådet, som avseende FEAD är förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet, bör vara behörig myndighet i frågor som rör den fonden.
När det gäller fonderna med svenska tillsynslagar skulle en lösning kunna vara att utse tillsynsmyndigheten till behörig myndighet. Dock är tillsynsansvaret i några fall uppdelat på flera myndigheter. Då Olafs platskontroller är sällan förekommande förefaller det lämpligt att för varje fond endast ha en behörig myndighet. På grund av detta och intresset av att hitta en enkel enhetlig lösning bör behörig myndighet för fonderna med tillsynslagar i stället utses enligt samma kriterium som för övriga fonder, dvs. att uppdraget tilldelas en myndighet som regeringen
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
tidigare har anförtrott centrala förvaltande uppgifter enligt fondens sektorsförordning.
Svenska ESF-rådet är förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet. Myndigheten bör därför vara behörig myndighet avseende socialfonden.
Avseende regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet. För fyra av fondens territoriella samarbetsprogram är dock länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande myndighet i stället för Tillväxtverket. Eftersom regionalfonden i likhet med de andra fonderna endast bör ha en behörig myndighet, så bör den uppgiften tillkomma Tillväxtverket även avseende de ovan nämnda fyra territoriella samarbetsprogrammen.
Avseende havs- och fiskerifonden är Jordbruksverket förvaltande myndighet för havs- och fiskeriprogrammet och attesterande myndighet enligt artikel 126 i förordning nr 1303/2013
32
. Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet avseende den fonden. Jordbruksverket är avseende fonden för landsbygdsutveckling förvaltande myndighet för Landsbygdsprogram för Sverige 2014– 2020 och utbetalande organ för stöd ur fonden. Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet för fonden för landsbygdsutveckling. Avseende garantifonden är Jordbruksverket utbetalande organ för stöd ur fonden och har samordningsansvar för kontroller. Jordbruksverket bör därför vara behörig myndighet enligt Olafförordningen för garantifonden.
32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.
Överväganden och förslag
10.6. Sambandscentralens funktion som behörig myndighet
Promemorians förslag: Sambandscentralen för
bedrägeribekämpning ska vara behörig myndighet vid externa utredningar där behörig myndighet annars saknas och vid Olafs interna utredningar.
Skälen för promemorians förslag: För vissa områden, som
medel under direkt eller indirekt förvaltning, saknas det för närvarande en ansvarig svensk myndighet eftersom inte någon svensk myndighet är involverad i förvaltningen. Medlen under direkt förvaltning förvaltas direkt av kommissionen och medlen under indirekt förvaltning av en internationell organisation eller liknande.
Enligt artikel 3.4 i Olaf-förordningen ska medlemsstaterna utse en sambandscentral för bedrägeribekämpning. Ekobrottsmyndigheten har utsetts till sambandscentral i Sverige. Enligt artikel 3.4 ska sambandscentralen underlätta effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. Sambandscentralen för bedrägeribekämpning får enligt samma bestämmelse, om det är lämpligt, betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell rätt vid tillämpning av Olafförordningen. En sådan situation torde föreligga om behörig myndighet annars saknas. Bestämmelsen återfinns i Olafförordningens artikel 3, som har rubriken ”externa utredningar”. Det är alltså klart att bestämmelsen är tillämplig vid externa utredningar. Sambandscentralen bör därför vara behörig myndighet vid externa utredningar, där behörig myndighet annars skulle saknas.
Enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen kan Olaf vid interna utredningar göra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen. Då uppkommer frågan om artikel 3.4 är tänkt att vara tillämplig även vid interna utredningar, trots att bestämmelsen återfinns i kapitlet om externa utredningar. Det kan på goda grunder göras gällande att så är fallet. I artikel 3.4 talas det om tillämpning av Olaf-förordningen och inte endast om tillämpning
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
av kapitel 3. Vidare anges i skäl 10 i ingressen, utan att skilja på externa och interna utredningar, att medlemsstaterna bör inrätta en sambandscentral. Det kan också antas att bestämmelsen om sambandscentralen kan ha placerats i kapitel 3, eftersom platsundersökningar hos ekonomiska aktörer torde vara betydligt vanligare vid externa än interna utredningar. Även medlemsstaternas allmänna förpliktelse enligt artikel 325 i EUFfördraget att skydda unionens finansiella intressen talar för att avsikten med artikel 3.4 är att sambandscentralen ska betraktas som behörig myndighet vid interna utredningar, om det är lämpligt.
Som konstaterats ovan (avsnitt 10.2) förutsätts det att det finns en behörig myndighet för varje område. Det framstår därför som ändamålsenligt att sambandscentralen är behörig myndighet också vid interna utredningar. Sambandscentralen bör därför i förordning utses till behörig myndighet vid externa utredningar där sådan annars saknas och alltid vid interna utredningar. Såvitt kan bedömas saknas anledning att utgå ifrån annat än att det endast blir fråga om ett fåtal ärenden där sambandscentralen får träda in i funktionen som behörig myndighet.
10.7. Sambandscentralens roll när Olaf anmäler en utredning
Promemorians förslag: Sambandscentralen för bedrägeri-
bekämpning ska ta emot en anmälan av Olaf om utredning i Sverige. Sambandscentralen ska hänvisa Olaf till behörig myndighet.
Skälen för promemorians förslag: Funktionen
sambandscentral för bedrägeribekämpning inrättades genom Olafförordningen. Enligt artikel 3.4 i förordningen ska sambandscentralen underlätta ett effektivt samarbete och utbyte av information med Olaf, bl.a. information av operativ art. I övrigt innehåller förordningen inte någon information om sambandscentralens uppgifter. I en guidance note har sambandscentralens roll tagits upp. Enligt denna ska sambandscentralen ta emot underrättelser från Olaf om platskontroller och ta reda på vilken behörig
Överväganden och förslag
förvaltningsmyndighet eller brottsbekämpande myndighet som kan ge Olaf nödvändig hjälp. Sambandscentralen ska vidare förmedla kontakten mellan Olaf och den aktuella myndigheten (Guidance note on main tasks and responsibilities of an Anti-Fraud Co-ordination Service (AFCOS), Ref. Ares(2013)3403880 – 04/11/2013, s. 5).
För att det i Sverige ska finnas en samlad bild och överblick av i vilken omfattning och i vilka frågor som Olaf begär hjälp av svenska myndigheter bör sambandscentralen vara den myndighet dit Olaf alltid har att vända sig med sin begäran. När Olaf har etablerat en sådan kontakt ankommer det på sambandscentralen att informera Olaf om vilken svensk myndighet som getts till uppgift att bistå Olaf i ärenden av aktuellt slag.
10.8. Medlemsstaternas roll vid Olafs platskontroller
Promemorians bedömning: Det behövs inte någon reglering
om att företrädare för den behöriga myndigheten måste vara närvarande vid Olafs platskontroller.
Skälen för promemorians bedömning: Platskontroller ska
förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, vilka ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs (artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen
33
).
Om Olaf beslutar att företa platskontroller så ska Olaf enligt artikel 3 första stycket se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna för samma handlingar på grundval av unionsbestämmelser för en särskild sektor. Dessutom ska Olaf enligt artikel 3 andra stycket beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin lagstiftning i fråga om samma handlingar hos de berörda ekonomiska aktörerna.
33 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
Medlemsstaterna får enligt artikel 4 första stycket bestämma om de vill delta i en platskontroll eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan enligt artikel 4 andra stycket också välja att gemensamt utföra platskontroller.
Olaf kan också genomföra en platskontroll utan samtycke från aktuell medlemsstat. Medlemsstaten kan gentemot Olaf invända att förutsättningarna enligt platskontrollförordningen inte är uppfyllda. Om Olaf menar att invändningarna bör beaktas, så genomförs inte platskontrollen. Annars kan Olaf utföra platskontrollen på egen hand. I en sådan situation kan medlemsstaten väcka talan vid EU-domstolen (OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 60).
Det finns inte någon nationell bestämmelse som anger att en svensk myndighet alltid ska delta vid Olafs kontroller. Vanligtvis torde en svensk behörig myndighet finna anledning att delta då Olaf genomför en platskontroll i Sverige. I vissa fall kan det emellertid vara ändamålsenligt att den svenska myndigheten inte deltar. En valfrihet för den behöriga myndigheten att delta i platskontrollen eller att avstå från deltagande är således att föredra. Det finns därför inte anledning att föra in en bestämmelse av innebörd att företrädare för den behöriga myndigheten ska delta vid Olafs platskontroller.
10.9. Behörig myndighets utredningskompetens vid Olafs platskontroller
Promemorians förslag: De behöriga myndigheterna ska ges
utredningskompetens vid Olafs platskontroller. Utredningskompetensen ska ha den omfattning som följer av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen.
Skälen för promemorians förslag: Olafs befogenheter vid
platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen och har beskrivits närmare i avsnitt 6.2.2 ovan.
I artikel 5 andra stycket föreskrivs att de ekonomiska aktörerna ska lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser, som används yrkesmässigt. Enligt artikel 7.1 första
Överväganden och förslag
stycket har Olaf rätt att, på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Vidare får Olaf enligt samma bestämmelse använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollerna som de nationella kontrollanterna och får bl.a. ta kopior av relevanta handlingar. I artikel 7.1 andra stycket räknas upp vad platskontrollerna särskilt får avse. I bestämmelsen nämns t.ex. affärsböcker och affärshandlingar, datauppgifter, system för metoder för tillverkning, förpackning och leverans, fysisk kontroll av varor samt provtagning och undersökning av prover.
Det finns goda skäl för slutsatsen att Olafs befogenheter inte går längre än den nationella myndighetens befogenheter enligt nationell rätt. En annan tolkning skulle nämligen innebära att Olaf skulle kunna ha längre gående utredningsbefogenheter än den nationella myndigheten. Detta skulle stå i motsats till den grundläggande tanken med Olaf-förordningen och platskontrollförordningen, nämligen att Olaf och de nationella myndigheterna är jämställda (jfr artikel 3.3 tredje stycket i Olaf-förordningen och skäl 14 i ingressen till platskontrollförordningen). Därtill kommer att Olafs platskontroller syftar till att inhämta material som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Om Olaf skulle ges rätt att samla in sådant material i strid med nationell rätt skulle det kunna uppkomma tveksamheter kring vilket bevisvärde materialet har i en senare process. För en sådan tolkning talar också det faktum att Olafs utredningsbefogenheter vid platskontroller enligt sektorsvisa förordningar framgår direkt av de sektorsvisa förordningarna utan någon hänvisning till nationell rätt.
34
Inte heller på konkurrensrättens
34 Artikel 47 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, artikel 75 i förordning nr 1303/2013, artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, artikel 36 i förordning nr 223/2014 samt artikel 2.3 d i rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 av den 26 maj 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
område (se avsnitt 8.2), statsstöds- (se avsnitt 8.3) eller finansmarknadsområdet (se avsnitt 8.4) förekommer någon hänvisning till nationell rätt då det europeiska kontrollorganets befogenheter anges. Dessa utredningar syftar inte heller till att samla in bevis som kan komma till användning vid ett senare straffrättsligt förfarande.
Om nationella kontrollanter enligt nationell rätt skulle ha befogenheter vid platskontroller som går längre än de befogenheter som nämns i artikel 7.1, torde också Olafs personal av de skäl som angetts ovan ha samma befogenheter, i den mån dessa mer långtgående nationella befogenheter inte strider mot EU-rätten.
För att garantera att Olaf vid platskontroller har de utredningsbefogenheter som framgår av artikel 7.1 så bör det, mot bakgrund av det sagda, i svensk lag föras in regler som ger den svenska behöriga myndigheten de befogenheter som anges i artikel 7.1. Den svenska myndigheten bör även ges den rätt till tillträde som anges i artikel 5 andra stycket.
10.10. Biträde och säkerhetsåtgärder i form av handräckning
Promemorians förslag: Biträde till Olaf enligt artikel 9 första
stycket i platskontrollförordningen lämnas i form av handräckning. Detsamma gäller begäran om säkerhetsåtgärd enligt artikel 7.7 i Olaf-förordningen.
Skälen för promemorians förslag: Om den ekonomiska
aktören skulle motsätta sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). Avseende svensk rätt lämnas sådant biträde i form av handräckning.
Vidare ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran, vid behov, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). En motsvarande bestämmelse finns i artikel 7.2 i platskontrollförordningen. I förordningarna ges
Överväganden och förslag
det inte något exempel på någon annan form av säkerhetsåtgärd som skulle kunna vara aktuell utöver säkrande av bevisning. För svenskt vidkommande torde det inte bli aktuellt med andra åtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning, som försegling. Om den ekonomiska aktören inte skulle motsätta sig det, kan Olaf på egen hand omhänderta handlingar. I annat fall har den behöriga myndigheten möjlighet att på uppmaning av Olaf begära handräckning. Den behöriga myndigheten bör därför ges möjlighet att begära handräckning för att kunna tillmötesgå en sådan framställning från Olaf.
Av avsnitt 10.16 nedan framgår att Kronofogdemyndigheten bör utföra handräckningen. Det föreligger inte något hinder mot att den behöriga myndigheten redan före platskontrollen lämnar in en ansökan om handräckning till Kronofogdemyndigheten som inte kommuniceras med den som kontrollen avser. Representanter för Kronofogdemyndigheten kan sedan delta vid platskontrollen. Beslut om handräckningsåtgärder kan fattas under kontrollen, om behov av detta skulle uppkomma. Denna ordning är vanligt förekommande vid platsundersökningar inom konkurrensrätten.
Handräckningsåtgärd innan platskontrollen påbörjats bör inte kunna komma i fråga.
Frågan om begäran om handräckning bör regleras i lag, eftersom handräckning är en åtgärd som får anses utgöra ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen).
10.11. Formell prövning av Olafs begäran om biträde och säkerhetsåtgärder
Promemorians bedömning: Behörig myndighet bör endast
göra en formell prövning av Olafs begäran om biträde och säkerhetsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning: Som framgår av avsnitt
10.10 kan Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd tillgodoses genom tillämpning av reglerna om handräckning. Medlemsstaten får inte överpröva Olafs bedömning om det
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
föreligger behov av biträde eller säkerhetsåtgärder eftersom artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 9 i platskontrollförordningen inte ger möjlighet till det (se även OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 63).
En medlemsstats möjlighet att pröva en begäran från Olaf har behandlats av dåvarande EG-domstolen i de konkurrensrättsliga avgörandena Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603).
Sammantaget innebär rättsfallen följande. Vid ansökan om ett tillstånd ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera att kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen. Den nationella rättsliga myndigheten får vid sin kontroll direkt eller via medlemsstatens konkurrensmyndighet be kommissionen om närmare förklaringar om framför allt de grunder på vilka kommissionen misstänker överträdelse av relevanta bestämmelser samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt det berörda företaget är inblandat. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ifrågasätta att en inspektion behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen (Hoechst, p. 35, och Roquette Frères, p. 99).
Som framgår av avsnitt 8.2.3 tillämpas principerna i Hoechst och Roquette Frères i konkurrensrättsliga sammanhang, bl.a. då Konkurrensverket i enlighet med 5 kap. 17 § konkurrenslagen (2008:579) ska pröva en begäran av kommissionen om handräckning av Kronofogdemyndigheten vid en platsundersökning av kommissionen i Sverige.
Även om Hoechst och Roquette Frères båda avser konkurrensrättsliga förhållanden tillämpas deras bärande principer avseende gränsdragningen mellan EU-rättslig och nationell prövningskompetens även på andra rättsområden.
I förarbetena till statsstödslagstiftningen (prop. 1999/2000:140, s. 216) anges det med hänvisning till Hoechst-domen att en nationell myndighet kan kontrollera att åtgärden inte är godtycklig, att den står i proportion till ändamålet med undersökningen och
Överväganden och förslag
trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas. Nationell behörig myndighet saknas på statsstödsområdet och prövningen görs av Kronofogdemyndigheten (13 § lagen [2013:388] om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler), se avsnitt 8.3.
Principerna för Hoechst och Roquette Frères återfinns även på finansmarknadsområdet i de EU-förordningar som ligger till grund för lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, se avsnitt 8.4.
Olafs platskontroller har stora likheter med kontroller och undersökningar på plats på konkurrensrättens område, statsstöds- och finansmarknadsområdet. Det är därför rimligt att behörig myndighet gör en formell prövning av en begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder och att den prövningen sker i enlighet med principerna Hoechst och Roquette Frères (se J.F.H. Inghelram, Legal and Institutional Aspects of the European Anti-Fraud Office [OLAF], 2011, s. 84–88).
Det innebär att den nationella behöriga myndigheten bör kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock inte ifrågasätta att åtgärden behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bevisvärdering.
10.12. Behov av kompletteringar av det svenska regelverket
Promemorians bedömning: Det svenska regelverket bör
kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
Skälen för promemorians bedömning
I flera artiklar i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen anges att nationell lag ska tillämpas. Nedan görs bedömningen i vilken utsträckning som det svenska regelverket svarar mot kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.
EU-rättens krav på svensk lagstiftning
Enligt artikel 5 första stycket i platskontrollförordningen får Olaf göra platskontroller hos en ekonomisk aktör då det finns anledning att tro att oegentligheter har begåtts. Enligt artikel 5 tredje stycket i samma förordning får Olaf i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet förekommit även göra platskontroll hos andra berörda ekonomiska aktörer (tredjemanskontroll). Svenska regler måste alltså tillåta tredjemanskontroller.
Olaf har enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning rätt att få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Som framgår av avsnitt 10.9 bör det finnas regler som ger behörig myndighet tillräckliga utredningsbefogenheter.
Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). Vid behov ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). Som framgår av avsnitt 10.10 behöver den behöriga myndigheten ha möjlighet att begära handräckning vid Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd.
Överväganden och förslag
Fonder med tillsynslagar
Det finns tillsynslagar för regionalfonden, socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling, havs- och fiskerifonden samt garantifonden. Dessa lagar reglerar bl.a. tillsynsmyndighetens undersökningskompetens vid platskontroller. Det är fråga om lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter.
De befogenheter för tillsynsmyndigheten vid platskontroll som räknas upp i nyss nämnda tillsynslagar från 1994 motsvarar i stort dem som förskrivs i platskontrollförordningen. Tillsynslagarna ger även en möjlighet för tillsynsmyndigheten att begära handräckning av Polismyndigheten. Dock saknar tillsynslagarna rätt till tredjemanskontroll. Enligt tillsynslagarna har tillsynsmyndigheten nämligen rätt att kontrollera den som står under tillsyn, men inte andra aktörer. Tillsynslagarna uppfyller alltså inte platskontrollförordningens krav avseende tredjemanskontroller.
Tull
Som framgår av avsnitt 7.4.1 ger tullagstiftningen Tullverket möjlighet att enligt olika bestämmelser göra kontroller i administrativa utredningar. Av relevans för promemorian är dock endast reglerna om revision i tullagen (2000:1281). Tullverkets utredningsbefogenheter vid tullrevision motsvarar dem som föreskrivs i platskontrollförordningen. Revisionsreglerna ger även möjlighet till tredjemanskontroll.
Avseende möjligheterna till tvångsåtgärder kan följande anföras. Tullverkets revison sker normalt i samarbete med den reviderade. Om den reviderade skulle motsätta sig revision kan Tullverket enligt 6 kap. 30 § tullagen besluta om bevissäkring enligt vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att kunna genomföra en revision hos den reviderade och för att kunna vidta tvångsåtgärder som eftersökande och omhändertagande av handlingar och försegling av lokal. För att Tullverket ska få vidta sådana åtgärder krävs i de flesta fall ett beslut av förvaltningsrätten
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
efter ansökan av Tullverket och i andra fall av en av Tullverket utsedd granskningsledare (se avsnitt 7.6.4 ovan).
För att Tullverket ska få vidta tvångsåtgärder krävs att förvaltningsrätten eller, i förekommande fall, granskningsledaren ska finna bl.a. att det ska föreligga sabotagerisk, som i de flesta fall ska vara påtaglig. Det innebär att den nationella prövningen går längre än den formella prövning, som får göras då Olaf begärt biträde eller säkerhetsåtgärder (se avsnitt 10.11 ovan). Dessutom är det enligt 6 kap. 30 § tullagen en förutsättning för tvångsåtgärder att den reviderade inte samverkar. Enligt artikel 7.7 i Olafförordningen ska lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas vid behov på Olafs begäran. Artikel. 7.7 avser alltså även fall där den reviderade inte uttryckligen har motsatt sig platskontrollen.
På grund av det som anförts ovan kan det konstateras att möjligheterna att vidta tvångsåtgärder enligt reglerna om tullrevision inte helt står i överensstämmelse med Olafförordningen och platskontrollförordningen.
Oreglerade områden
För fonder utan tillsynslagar, dvs. AMIF, ISF och FEAD, saknas svensk lagreglering. Det gäller även för sockeravgifter, utgifter i direkt förvaltning, utgifter i indirekt förvaltning, tillgångar och Olafs interna undersökningar. Det svenska regelverket behöver kompletteras med regler om behörig myndighets undersökningsbefogenheter samt om tredjemanskontroll och handräckning.
10.13. Regleringen av Olafs platskontroller i Sverige
Promemorians förslag: De behöriga myndigheternas
befogenheter vid Olafs platskontroller i Sverige ska regleras i en ny lag.
Skälen för promemorians förslag: I föregående avsnitt 10.12
har det konstaterats att det svenska regelverket kan förbättras för
Överväganden och förslag
att fullt ut nå kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.
Det finns olika tillvägagångssätt för att förbättra det svenska regelverket. Detta skulle kunna justeras genom bl.a. kompletteringar i befintliga lagar. Tillsynslagarna ska dock inte tillämpas bara vid Olafs kontroller, utan t.ex. även vid revisionsrättens. Eftersom tillsynslagarna innehåller ett antal bestämmelser utöver dem som rör platskontroll framstår det inte som ändamålsenligt att göra tillsynslagarna tillämpliga även på de fonder som i dag saknar lagar om platskontroll. Därför bör det införas en ny lag om Olafs platskontroller, som är tillämplig på alla fonder. Lagen bör även vara tillämplig vid platskontroller på de områden som i dag saknar lagreglering, dvs. medel i direkt och indirekt förvaltning, tillgångar, sockeravgifter och Olafs interna utredningar.
Enligt en EU-rättslig princip får innehållet i en EU-förordning inte skrivas om till nationell lagstiftning (se Dom Varolia, C-34/73, EU:C:1973:101). Olafs befogenheter vid platskontroller följer av Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Den föreslagna lagen bör således endast reglera den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs platskontroller.
Som framgått av föregående avsnitt motsvarar möjligheterna till tvångsåtgärder i tullagens revisionsregler inte fullt ut kraven i Olafförordningen och platskontrollförordningen. Mot bakgrund av fördelarna med en enhetlig lagstiftning bör den föreslagna lagen även göras tillämplig på Olafs platskontroller avseende tull i stället för tullagens regler om revision. Ett tungt vägande skäl för en sådan ordning är att syftet med tullens revisioner och Olafs platskontroller skiljer sig åt. Olafs kontroller syftar till att inhämta information och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Detta är inte syftet med Tullverkets revisioner.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
10.14. Frågor om undantagande av handlingar, rätt att tillkalla rättsligt biträde och underrättelse om platskontrollen
Promemorians förslag: Vissa handlingar, bl.a. sådana som
omfattas av s.k. advokatsekretess, ska den behöriga myndigheten inte få tillgång till.
Promemorians bedömning: Det saknas skäl att reglera
frågor om underrättelse till den ekonomiska aktören om platskontroll och om rätt att tillkalla rättsligt biträde.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Som ovan konstaterats (se avsnitt 10.13) är syftet med Olafs platskontroller och Tullverkets revisioner inte detsamma. Anledning finns ändå att belysa om det är påkallat att för Olafs platskontroller införa vissa av tullagens regler om genomförandet av revisioner.
Underrättelse om platskontrollen
Olaf-förordningen och platskontrollförordningen saknar bestämmelser om en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs interna riktlinjer ska så ske om det krävs i nationell lagstiftning (Guidelines on Investigation Procedures for OLAF Staff, 1 October 2013, s. 12). Enligt Olafs rutiner informeras den berörda personen i förväg om detta inte skulle skada utredningen (OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 121).
Enligt 6 kap. 29 § tullagen ska den reviderade underrättas om beslutet om revision innan detta verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att göra inventering eller liknande kontroll, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. Den reviderades rätt till förhandsinformation om en undersökning på plats är alltså inte absolut. De i avsnitt 10.12 nämnda tillsynslagarna saknar bestämmelser om förhandsinformation.
Överväganden och förslag
Frågan om förhandsunderrättelse bör lämpligen hanteras av Olaf. Det framstår som naturligt att det sker i samråd med den behöriga myndigheten och att underrättelse om en förestående kontroll lämnas när det är lämpligt. Det bör därför inte införas någon bestämmelse om att den ekonomiska aktören ska underrättas i förväg.
Rätten att tillkalla rättsligt ombud
Rätten för en ekonomisk aktör att få skälig tid att tillkalla ett rättsligt ombud före en platskontroll är inte reglerad i Olafförordningen eller platskontrollförordningen, men följer av EUrätten. Den som ska underrättas om ett beslut om bevissäkring innan det verkställs av Tullverket ska ges skälig tid att inställa sig och tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt eller det finns en påtaglig risk för att ändamålet med bevissäkringen annars inte uppnås (69 kap. 7 § skatteförfarandelagen och 1 kap. 8 § tullagen). Tillsynslagarna saknar reglering i detta avseende. Olaf får förutsättas tillämpa principen om rätt till juridiskt biträde vid platskontroller, eftersom denna följer av EU-rätten. Någon reglering om detta synes därför inte heller behövas.
Undantagna handlingar
Vid tullrevision kan den enskilde enligt 6 kap. 34 § första stycket 1 tullagen begära att en handling ska undantas från revision om den är sådan att den inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. I praktiken rör det sig ofta om handlingar som omfattas av s.k. advokatsekretess, men det kan också röra sig om t.ex. läkarintyg. Den enskilde kan vid tullrevision enligt 6 kap. 34 § andra stycket 2 även begära att annan handling med ett betydande skyddsintresse ska undantas om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset överväger dess betydelse för kontrollen. Den enskilde kan slutligen också begära att en handling ska undantas eftersom den inte omfattas av kontrollen (6 kap. 37 §). Om Tullverket inte instämmer i den enskildes bedömning
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
avgör förvaltningsrätten frågan om handlingen ska undantas eller inte (35 §). Tillsynslagarna saknar reglering i dessa avseenden.
Enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. Olaf ska vidare beakta nationell materiell och processuell rätt vid sina kontroller, så länge som den nationella rätten inte strider mot EU-rätten (artikel 3.3 första stycket i Olafförordningen och artikel 6.1 tredje stycket i platskontrollförordningen). Hänvisningarna till nationell lagstiftning innebär att det i och för sig inte finns något hinder mot att införa nationella regler om att domstol ska pröva en begäran av den ekonomiska aktören om att handlingar ska undantas vid Olafs platskontroller. Eftersom Olaf är ett EU-organ framstår det dock som eftersträvansvärt att hitta en modell utan svensk domstolsprövning.
Principen om att advokatkorrespondens ska undantas från Olafs utredningar framgår i och för sig av EU-rätten. Bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken omfattar, som nämnts ovan, även andra typer av handlingar. Det skydd som EU-rätten ger kan mot bakgrund av motiven bakom bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte anses tillräckligt. En regel bör därför införas om att den behöriga myndigheten inte har tillgång till sådana skriftliga handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Detta innebär att även Olafs behörighet inskränks i motsvarande mån.
Vad avser invändningen om att en handling skulle ha ett betydande skyddsintresse enligt 6 kap. 34 första stycket 2 är den prövning som ska göras en proportionalitetsprövning. Invändningen får riktas mot Olaf och den behöriga myndigheten. Proportionalitetsprincipen är en del både av EU-rätten och av svensk lag. Någon särskild bestämmelse om proportionalitetsavvägning behövs därför inte i den föreslagna lagen.
Olafs rätt enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen att ta del av handlingar och information omfattar endast sådant som är av relevans för Olafs utredning. Det saknas därför anledning att införa bestämmelser om undantagande av ovidkommande material.
Överväganden och förslag
10.15. Ersättning för prover och undersökningar vid platskontroller
Promemorians förslag: Ersättning ska inte utgå till den
ekonomiska aktören för prover och undersökningar vid platskontroller.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 7.1 i plats-
kontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna och i överensstämmelse med nationell lagstiftning få göra fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning samt ta och undersöka prover.
Enligt tillsynslagarna från 1994, dvs. lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, har tillsynsmyndigheten och kontrollanter från vissa EU-organ rätt att göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan att ersättning lämnas. Någon bestämmelse om vem som ska stå för kostnaderna för kontroller och prover finns inte i Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen, men det torde inte föreligga något EU-rättsligt hinder att i nationell rätt föreskriva att kontroller och prover ska kunna tas utan att den ekonomiska aktören ska ha rätt till ersättning för det.
Enligt Tillsynsutredningen (SOU 2004:100, s. 215) sker den kontrollerades medverkan i tillsynen oftast utan kostnad för tillsynsmyndigheten. Exempelvis utgår det enligt 7 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160) inte någon ersättning för uttagna prov. Enligt vissa lagar finns dock andra regleringar. Enligt 34 § produktsäkerhetslagen (2004:451) har en näringsidkare rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för varuprover och liknande som lämnas enligt lagen, om det finns särskilda skäl för det. Det är också möjligt att den som är föremål för tillsynen ska ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader som åsamkats av särskilda åtgärder vid tillsynen. Sådan ersättningsskyldighet är i vissa lagar reglerad direkt i lagen, men ofta har lagen försetts med ett
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov (a. SOU, s. 216). Ett exempel på detta är 31 § strålskyddslagen (1988:220).
Tillsynsutredningen föreslog en generell lag om tillsyn, som inte har lett till lagstiftning. Enligt utredningen (a. SOU, s. 217) borde huvudregeln vara att den som är föremål för tillsynen står för sina egna kostnader i samband med tillsynen, men att undantag kan göras om det skulle framstå som stötande, t.ex. i vissa situationer där den som är föremål för tillsynen är skyldig att lämna prover för undersökning. Tillsynsutredningen föreslog (a. SOU, s. 28 f. och 216 f.) därför att regeringen, som ett undantag till den nyss nämnda huvudregeln, skulle kunna meddela föreskrifter om att den som är föremål för tillsynen ska ersätta tillsynsorganet för kostnaderna och att regeringen dessutom fick meddela föreskrifter om att den som var föremål för tillsynen skulle ha rätt till ersättning för kostnader som hänför sig till tillsynen. Det kan konstateras att Tillsynsutredningen genom sitt förslag med möjlighet till undantag från huvudregeln beaktade principen att den som är föremål för tillsynen inte onödigt skulle betungas ekonomiskt (a. SOU, s. 211). Denna princip kommer numera till uttryck i 19 § myndighetsförordningen (2007:515). I bestämmelsen anges att myndigheten ska se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när den begär in uppgifter eller utövar tillsyn.
Vad gäller Olafs prover och undersökningar vid platskontroller kan följande noteras. Det framgår av ordalydelsen i artikel 7.1 i platskontrollförordningen att det är Olaf och inte den ekonomiska aktören som ombesörjer provtagningarna. Det torde därför i praktiken inte förekomma att proverna eller undersökningarna orsakar den ekonomiska aktören så stora kostnader att det skulle framstå som stötande att denne inte skulle ersättas för dessa kostnader. Mot den bakgrunden bör den behöriga myndigheten ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att ersättning lämnas. Eftersom Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har samma befogenheter som den nationella behöriga myndigheten har även Olaf vid sina platskontroller rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att ersättning lämnas.
Överväganden och förslag
10.16. Vilken myndighet ska utföra handräckning?
Promemorians förslag: Kronofogdemyndigheten ska ges
uppgiften att på begäran utföra handräckning. Denna ska ske enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.
Om den behöriga myndigheten begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Någon avgift ska inte tas ut för Kronofogdemyndighetens biträde.
Skälen för promemorians förslag: Som framgått ovan, finns
det tillsynslagar från 1994. Tillsynsmyndigheten har enligt tillsynslagarna rätt att göra platskontroller. Dessa platskontroller liknar mycket platskontroller på konkurrensrättens område liksom på statsstöds- och finansmarknadsområdet. Detta har beskrivits i avsnitt 8.2, 8.3 och 8.4. Enligt tillsynslagarna är det Polismyndigheten som bistår med handräckning. På konkurrensrättens område liksom på statsstöds- och finansmarknadsområdet är det däremot Kronofogdemyndigheten som utför handräckning.
I förarbetena till tillsynslagarna (prop. 1994/95:75) motiveras inte varför polisen och inte Kronofogdemyndigheten ska bistå med handräckning. Tillsynsutredningen, som granskat ett mycket stort antal tillsynslagar, har inte funnit någon klar princip för valet mellan polis och Kronofogdemyndighet om vem som ska bistå tillsynsmyndigheten med handräckning. Det kan enligt Tillsynsutredningen möjligen antas att Polismyndighetens roll är att inte utföra några andra åtgärder än att skydda och hjälpa tillsynsmyndighetens personal, om det finns risk för handgripligheter i samband med tillsynen. Kronofogdemyndighetens roll vid handräckning innefattar, enligt utredningen, däremot inte den aspekten utan inriktas mer på att undanröja fysiska hinder för tillsynens genomförande (SOU 2004:100, s. 220).
Polisens huvudsakliga uppgift är att utreda brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället. Att bistå med
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
handräckningsåtgärder i andra fall än när det kan befaras att det kommer till handgripligheter kan inte anses utgöra en av polisens kärnverksamheter. Olafs platskontroller syftar till att samla in uppgifter och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Finns polis på plats vid Olafs platskontroller kan det, för den hos vilken kontrollen genomförs, framstå som om en förundersökning redan är inledd.
Det finns inte någon bestämmelse i polislagen (1984:387) som ger polisen rätt att försegla lokaler vid handräckning. Som anförts i avsnitt 7.6.2 är det dock tillräckligt om lagstödet för sådana ingripanden kan härledas tolkningsvis ur andra bestämmelser. Det innebär att polisens rätt att vidta handräckningsåtgärder i det konkreta fallet får bedömas på grundval av bestämmelserna som ger aktuell myndighet rätt att begära handräckning hos polisen. Det får mot denna bakgrund dock anses osäkert om Polismyndigheten har rätt till försegling vid handräckning vid administrativa utredningar, t.ex. enligt tillsynslagarna.
Starka skäl talar således mot att polisen ska bistå med handräckningsåtgärder vid Olafs platskontroller. För att i stället ge Kronofogdemyndigheten uppgiften att bistå med handräckning talar att myndigheten redan i dag bistår med handräckning vid platskontroller på de ovan nämnda andra rättsområdena. Liksom Olafs utredningar är platskontrollerna på konkurrensrättens område samt statsstöds- och finansmarknadsområdena administrativa och inte straffrättsliga. Dessutom uppvisar reglerna för den kontrollerande myndighetens befogenheter vid platskontrollerna stora likheter med de platskontroller som Olaf genomför.
Som ovan nämnts finns det en risk att den ekonomiska aktör, som är föremål för en platskontroll, felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning om polisen bistår Olaf med handräckning. Risken för detta minskar om det i stället är Kronofogdemyndigheten som är behjälplig med handräckningsåtgärder.
Vidare har Kronofogdemyndigheten möjlighet att i administrativa utredningar vidta nödvändiga tvångsåtgärder (jfr 2 kap. 17 § utsökningsbalken), medan det, som konstaterats ovan, framstår som mer oklart om polisen har rätt att i en administrativ utredning försegla lokaler. Därtill kan Kronofogdemyndigheten, för det fall det kan antas att förrättningsmannen kommer att mötas
Överväganden och förslag
av motstånd vid en förrättning, begära biträde från Polismyndigheten med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 3 § utsökningsbalken.
Vid en sammanvägning av det som anförts ovan bör således Kronofogdemyndigheten ges uppgiften att bistå med handräckning vid Olafs platskontroller. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya lagen. Av avsnitt 10.13 framgår att Kronofogdemyndigheten bör utföra handräckning även vid Olafs platskontroller avseende tull.
Kronofogdemyndighetens verkställighet bör följa reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning (16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken). Som framgår av avsnitt 10.14 ovan kan det förekomma att den ekonomiska aktören inte ska förvarnas om en förestående platskontroll. Eftersom 16 kap. 11 § utsökningsbalken innehåller en bestämmelse om att svaranden ska underrättas före verkställighet, bör det för här aktuella situationer införas en bestämmelse om att Kronofogdemyndigheten, om den behöriga myndigheten begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.
Den valda lösningen innebär att en tillsynsmyndighet vid egna nationella kontroller enligt 1994 års tillsynslagar även fortsättningsvis kommer att begära handräckning av polisen medan handräckning vid Olafs kontroller kommer att lämnas av Kronofogdemyndigheten. Frågan om det är ändamålsenligt att låta Kronofogdemyndigheten svara för handräckning även vid nationella kontroller enligt 1994 års tillsynslagar får emellertid övervägas i annan ordning.
Kronofogdemyndighetens handräckning vid platskontroller på andra rättsområden är i flera fall avgiftsbefriad, bl.a. på konkurrensrättens område (se avsnitt 8.2), statsstödsområdet (se avsnitt 8.3) och finansmarknadsområdet (se avsnitt 8.4). Även polisens handräckning enligt tillsynslagarna sker utan avgift. Bistånd med handräckning vid Olafs platskontroller torde bli mycket sällsynt. Några tungt vägande skäl för att avgift ska tas ut för Kronofogdemyndighetens handräckning saknas. En bestämmelse om att avgift inte ska tas ut i aktuella fall bör tas in i 3 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
10.17. Sambandscentralen får rätt att begära handräckning
Promemorians förslag: Sambandscentralen ska, i egenskap av
behörig myndighet, ges rätt att begära handräckning vid platskontroller vid interna utredningar och när behörig myndighet annars saknas.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 3.4 i Olaf-
förordningen får sambandscentralen för bedrägeribekämpning, om det är lämpligt, betraktas som en behörig myndighet. En sådan situation torde föreligga om behörig myndighet annars saknas. Ekobrottsmyndigheten är sambandscentral för bedrägeribekämpning i Sverige. I avsnitt 10.6 ovan föreslås att sambandscentralen ska vara behörig myndighet vid Olafs interna utredningar och då behörig myndighet annars saknas vid Olafs externa utredningar.
Ekobrottsmyndigheten saknar i dag rätt att begära handräckning i administrativa utredningar. Av avsnitt 10.10 ovan framgår att den behöriga myndigheten i vissa situationer har behov av att begära handräckning vid Olafs platskontroller. Sådana åtgärder får anses utgöra ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). I lag bör därför regleras att sambandscentralen, i egenskap av behörig myndighet, har rätt att begära handräckning vid Olafs platskontroller när dessa rör interna utredningar eller när behörig myndighet annars saknas.
10.18. Sekretess vid Olafs platskontroller
Promemorians bedömning: Några särskilda sekretess-
bestämmelser behöver inte införas med anledning av Olafs platskontroller.
Skälen för promemorians bedömning: Vid sina platskontroller
har Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen rätt att samla in relevant information och att kopiera relevanta handlingar. Olaf
Överväganden och förslag
kan sedan ta med sig materialet för granskning och analys. Platskontroller sker normalt i samarbete med svenska myndigheter. Vid platskontroller kan det även bli aktuellt med handräckning av Kronofogdemyndigheten. Olaf kan senare komma att förmedla information och handlingar, som samlats in, till svenska myndigheter bl.a. i samband med att en rapport upprättas av Olaf då dess utredning avslutas (artikel 11.3, 11.5 och 12 i Olafförordningen).
Det råder sekretess hos Kronofogdemyndigheten och den behöriga myndigheten avseende uppgifter rörande en planerad platskontroll av Olaf. Enligt 17 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, (2009:400) förkortad OSL, gäller nämligen sekretess för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. För uppgifter hos Kronofogdemyndigheten om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden råder vidare sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men (34 kap. 1 § OSL).
Enligt 8 kap. 3 § OSL råder det i regel sekretess gentemot utländska myndigheter och mellanfolkliga organisationer. Sekretess råder sålunda också gentemot Olaf. Av 15 kap. 1 a § OSL framgår det emellertid att sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en bindande EU-rättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs. Enligt samma bestämmelse råder motsvarande sekretess för uppgift som en svensk myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EUrättsakt.
Olaf-förordningen och platskontrollförordningen är bindande EU-rättsakter. Det framstår som uppenbart att EU-samarbetet kring bedrägeribekämpning skulle försämras om insamlade eller mottagna uppgifter skulle röjas. Det står därmed klart att sekretess gäller för uppgift som inhämtats av behörig myndighet eller Kronofogdemyndigheten i syfte att överlämna den till Olaf och för uppgift som Olaf sedan återbördar till svenska myndigheter. Det innebär att nuvarande sekretessbestämmelser är tillräckliga.
Ds 2016:1 Överväganden och förslag
Det kan tilläggas att Olaf har ett omfattande regelverk för sekretess och skydd av personuppgifter. Enligt artikel 339 i EUFfördraget ska medlemmarna av unionens institutioner, medlemmarna av kommittéer samt tjänstemän och övriga anställda i unionen, även efter det att deras uppdrag upphört, vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, särskilt uppgifter om företag, deras affärsförbindelser eller deras kostnadsförhållanden.
Av artikel 10.1 i Olaf-förordningen framgår att information som överlämnats eller inhämtats i samband med externa utredningar oavsett form ska vara skyddad genom tillämpliga bestämmelser. En liknande bestämmelse avseende interna utredningar finns i artikel 10.2. Av artikel 8.1 i platskontrollförordningen framgår att uppgifterna endast får överlämnas till personer i unionsorgan och medlemsstater som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem och att de inte får användas för något annat syfte än att skydda unionens finansiella intressen.
Artikel 8.4 i platskontrollförordningen hänvisar till dataskyddsdirektivet 95/46/EG
35
. Dessutom är EU:s dataskydds-
förordning
36
tillämplig vid platskontroller.
35 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 36 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.
11. Ikraftträdande
Promemorians förslag: De föreslagna författningarna och
författningsändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2017.
Promemorians bedömning: Det saknas behov av övergångs-
bestämmelser.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: De
föreslagna författningsändringarna påkallar inte att Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten vidtar några omfattande åtgärder. Motsvarande gäller för de myndigheter som föreslås bli behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen (Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet, Migrationsverket, Polismyndigheten och Tullverket) Mot denna bakgrund bör de nya bestämmelserna kunna träda i kraft den 1 januari 2017. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
12. Ekonomiska konsekvenser
Promemorians bedömning: Förslagen kan hanteras inom
befintliga anslagsramar.
Skälen för promemorians bedömning: Förslaget att
Ekobrottsmyndigheten i sin egenskap av sambandscentral för bedrägeribekämpning även skulle vara behörig myndighet enligt Olaf-förordningen där behörig myndighet annars saknas vid externa utredningar och alltid vid interna utredningar kan inte väntas leda till annat än försumbara merkostnader för myndigheten, eftersom myndigheten enligt artikel 3.4 i Olafförordningen
37
redan i dag kan betraktas som behörig myndighet
där det är lämpligt, åtminstone avseende externa utredningar. Nu tillkommer uppgiften även vid interna utredningar, där kraven på den behöriga myndighetens verksamhet är mycket begränsade. Från berörda myndigheter har inhämtats uppgift om att Olaf endast vid ett fåtal tillfällen gjort platskontroller i Sverige. Det kan inte väntas annat än att antalet ärenden även fortsatt kommer att vara mycket lågt. Förslaget att Ekobrottsmyndigheten ska vara behörig myndighet i vissa fall bedöms rymmas inom myndighetens anslagsramar.
Eftersom Kronofogdemyndigheten utför handräckningsåtgärder vid platskontroller inom andra rättsområden och då det sannolikt kommer att vara fråga om mycket få ärenden bedöms att kostnaderna för den eventuellt ökade arbetsmängden ryms inom anslagsramarna för Kronofogdemyndigheten.
37Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.
Ekonomiska konsekvenser
Även för de myndigheter som föreslås bli behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen (Jordbruksverket, Tillväxtverket, Svenska ESF-rådet, Migrationsverket, Polismyndigheten och Tullverket) kan kostnaderna i anledning av den tillkommande uppgiften inte antas bli annat än försumbara och rymmas inom befintliga anslagsramar.
13. Författningskommentar
13.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
1 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 10.2–6. I första stycket anges vilka EU-förordningar som lagens bestämmelser är tillämpliga på.
I andra stycket ges upplysning om att lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för myndigheter som är behöriga enligt Olaf-förordningen. Vilka dessa myndigheter är framgår av den föreslagna förordningen om utredningar som utförs av Olaf.
2 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 10.9, 10.14 och 10.15.
I första stycket regleras den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs platskontroller i Sverige. Olafs befogenheter vid dessa platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och 7.1 i platskontrollförordningen. Av artikel 7.1 i platskontrollförordningen framgår att omfattningen av Olafs befogenheter enligt är beroende av den nationella behöriga myndighetens befogenheter enligt nationell rätt.
Bestämmelsen är avsedd att omfatta alla de utredningsbefogenheter som framgår av artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen. Det innebär att det som räknas upp i artikel 7.1 andra stycket i samma förordning ska omfattas av bestämmelsen. I uppräkningen anges att kontrollerna och inspektionerna på platsen särskilt får avse affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer, lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna
Författningskommentar Ds 2016:1
förfogar över, datauppgifter, system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans, fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning, provtagning och undersökning av prover, lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats samt om hur genomförda investeringar har använts, budget- och bokföringshandlingar samt det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som fått bidrag.
Den behöriga myndigheten har även rätt att söka efter dolda uppgifter och dold dokumentation. Om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig detta har den behöriga myndigheten möjlighet att begära handräckning (se vidare kommentaren till 3 §).
Olafs rätt att få tillgång till handlingar omfattar inte sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken, t.ex. handlingar som omfattas av s.k. advokatsekretess.
Hänvisningar till EU-förordningar kan vara statiska, dvs. hänvisa till en viss bestämd lydelse av förordningen, t.ex. den ursprungliga. De kan också vara dynamiska, vilket innebär att de hänvisar till den vid var tid gällande lydelsen av förordningen. Om framtida förordningsändringar får genomslag i svensk lag på ett sätt som bör underställas riksdagens prövning bör utgångspunkten vara att hänvisningen ska vara statisk (se prop. 2015/16:10, s. 345). De artiklar i Olaf-förordningen
38
som bestämmelsen hänvisar till
innehåller inte några regler om platskontrollernas innehåll. Sådana regler framgår i stället av platskontrollförordningen
39
, till vilken
Olaf-förordningen hänvisar. Redan av detta skäl bör hänvisningen vara dynamisk och inte statisk.
Enligt andra stycket har den behöriga myndigheten vid platskontroller rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att någon ersättning lämnas.
3 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 10.10, 10.11, 10.16 och 10.17.
38 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. 39 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter.
Ds 2016:1 Författningskommentar
Av bestämmelsens första stycke framgår att den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras. En situation då behov av handräckning kan uppstå är om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen och Olaf begär biträde av den behöriga myndigheten enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen.
I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur handräckningen ska gå till. Bland annat anges att för handräckningen gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Vidare anges att den behöriga myndigheten vid platskontrollen har rätt att, utan att lämna någon ersättning, göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga. Bestämmelsen möjliggör tvångsåtgärder för att genomföra en platskontroll.
Härvid kan det bli fråga om tvångsåtgärder som får vidtas med stöd av 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken. Den åtgärd som främst torde bli aktuell är försegling av lokal eller annat utrymme, om förrättningen inte kan slutföras samma dag som den har påbörjats.
Då Olaf begär biträde eller säkerhetsåtgärd bör den behöriga myndigheten kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock inte ifrågasätta att en åtgärd behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bevisvärdering.
Sambandscentralen för bedrägeribekämpning har endast möjlighet att begära handräckning i de fall sambandscentralen är behörig myndighet.
Av bestämmelsernas ordalydelse framgår att det inte finns något hinder mot att den behöriga myndigheten före platskontrollen ansöker om handräckning hos Kronofogdemyndigheten.
Författningskommentar Ds 2016:1
13.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden
4 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
13.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken
7 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
13.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
7 a §
Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 10.13.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Ds 2016:1 Författningskommentar
13.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
6 kap. 39 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 10.13.
Av bestämmelsen framgår att regleringen om tullrevision inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.
Eftersom det föreslås att Olafs kontroller inte ska genomföras med stöd av bestämmelserna om tullrevision förlorar paragrafens nuvarande hänvisningar till EU-förordningar av relevans för Olafs platskontroller, sin betydelse och bör därför utgå.
Bilaga 1
117
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, EURATOM) nr 883/2013
av den 11 september 2013
om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om
upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets
förordning (Euratom) nr 1074/1999
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 325, jämförd med fördraget om upprättan
det av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av revisionsrättens yttrande (
1
),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Unionsinstitutionerna och medlemsstaterna fäster stor
vikt vid skyddet av unionens ekonomiska intressen och
vid kampen mot bedrägerier, korruption och all annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen.
Kommissionens ansvar är i detta sammanhang nära knu
tet till dess åliggande att genomföra budgeten enligt
artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funk
tionssätt (EUF-fördraget), och vikten av åtgärder i detta
syfte bekräftas genom artikel 325 i EUF-fördraget.
(2)
Det är nödvändigt att mobilisera alla tillgängliga resurser
för att uppnå det målet, i synnerhet när det gäller utred
ningar som ska utföras på unionsnivå, men den balans
och ansvarsfördelning som råder mellan unionen och
medlemsstaterna bör bibehållas.
(3)
För att intensifiera bedrägeribekämpningen har kommis
sionen, med iakttagande av principen om varje institu
tions rätt att organisera sitt inre arbete, genom beslut
1999/352/EG, EKSG, Euratom (
3
), vid sina avdelningar
inrättat Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (ne
dan kallad Olaf), som ska ha ansvar för att göra administ
rativa utredningar i bedrägeriärenden. Kommissionen har
gett Olaf fullständigt oberoende när det gäller att utföra
utredningar. Enligt beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom
ska Olaf vid utredningar utöva de befogenheter som den
tilldelas enligt unionsrätten.
(4)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1073/1999 (
4
) antogs för att reglera utredningar som
görs av Olaf. För att Olafs utredningsverksamhet ska bli
effektivare och mot bakgrund av unionsinstitutionernas
utvärderingar av dess verksamhet, särskilt kommissionens
rapport från april 2003 och revisionsrättens särskilda
rapporter nr 1/2005 (
5
) och nr 2/2011 (
6
) om Olafs för
valtning, måste det gällande regelverket ses över.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/1
( 1 ) EUT C 254, 30.8.2011, s. 1.
( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008 (EUT C
16 E, 22.1.2010, s. 201) och rådets ståndpunkt vid första behand
lingen av den 25 februari 2013 (EUT C 89 E, 27.3.2013, s. 1).
Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 juli 2013 (ännu ej offent
liggjord i EUT).
( 3 ) Kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom av den 28 april
1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning
(Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 20).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av
den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån
för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).
( 5 ) EUT C 202, 18.8.2005, s. 1.
( 6 ) EUT C 124, 27.4.2011, s. 9.
Ds 2016:1
Bilaga 1
118
(5)
Olafs mandat bör omfatta genomförande av utredningar
vid de institutioner, organ och byråer som har inrättats
genom eller på grundval av fördragen (nedan kallade
institutionerna, organen och byråerna), verkställande av den
utredningsbefogenhet som kommissionen tilldelas genom
berörda unionsakter samt att ge bistånd till medlemssta
terna från kommissionen med att organisera nära och
regelbundet samarbete mellan deras behöriga myndighe
ter. På grundval av sin operativa praxis på området bör
Olaf även bidra till att skapa och utveckla metoder för att
förebygga och bekämpa bedrägerier, korruption och an
nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen.
(6)
Det ansvar som åligger Olaf, som den har inrättats av
kommissionen, omfattar förutom skyddet av de ekono
miska intressena all verksamhet som har samband med
skyddet av unionens intressen mot oegentligheter som
kan leda till administrativa eller straffrättsliga påföljder.
(7)
Denna förordning bör gälla utan att det påverkar det mer
långtgående skydd som kan följa av fördragens bestäm
melser.
(8)
Eftersom det är nödvändigt att intensifiera kampen mot
bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet
som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, bör
Olaf kunna utföra interna utredningar inom alla institu
tioner, organ och byråer.
(9)
I samband med externa utredningar bör Olaf ges de
befogenheter som kommissionen tilldelas enligt rådets
förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 novem
ber 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen
som kommissionen utför för att skydda Europeiska ge
menskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och
andra oegentligheter (
1
). Olaf bör också ges de övriga
befogenheter som kommissionen tilldelas för att genom
föra kontroller och inspektioner på platsen i medlems
staterna, särskilt för att utreda oegentligheter såsom krävs
enligt artikel 9 i rådets förordning (EG, Euratom)
nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (
2
).
(10)
Effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt be
roende av samarbetet med medlemsstaterna. Medlemssta
terna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå
Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. När en medlemsstat
inte har inrättat någon särskild enhet på nationell nivå
med uppdrag att samordna skyddet av unionens ekono
miska intressen och kampen mot bedrägerier, bör en
central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe
kämpning) inrättas för att underlätta ett effektivt sam
arbete och informationsutbyte med Olaf.
(11)
Olaf bör få tillgång till relevant information som unio
nens institutioner, organ och byråer förfogar över i sam
band med externa utredningar.
(12)
Dessa utredningar bör utföras i enlighet med fördragen,
särskilt protokoll nr 7 om Europeiska unionens immuni
tet och privilegier, och med iakttagande av tjänstefö
reskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen
och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska
unionen, fastställda i rådets förordning (EEG, Euratom,
EKSG) nr 259/68 (
3
) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna)
och Europaparlamentets ledamotsstadga samt med full
respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläg
gande friheterna, särskilt principen om rättvis behandling,
rätten för varje berörd person att yttra sig över de upp
gifter som rör honom eller henne samt principen att
endast material som har värde som bevisning kan utgöra
grunden för slutsatser vid en utredning. Institutioner, or
gan och byråer bör därför utforma villkor och bestäm
melser för hur interna utredningar ska genomföras.
(13)
De interna utredningarna kan bara utföras om Olaf ga
ranteras tillträde till alla lokaler vid institutionerna, orga
nen och byråerna och tillgång till all information och alla
handlingar som de innehar.
(14)
Det bör skyndsamt kontrolleras om den information Olaf
får inom ramen för sitt uppdrag är korrekt. Innan en
utredning inleds, bör Olaf därför ha tillgång till all rele
vant information i institutionernas, organens och byråer
nas databaser, om det oundgängligen krävs för att be
döma den faktiska grunden för anklagelser.
(15)
Olaf bör åläggas precisa skyldigheter att informera insti
tutionerna, organen och byråerna om pågående utred
ningar, när en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot
av en institution eller ett organ, en chef för en byrå eller
en anställd berörs av de omständigheter som utreds eller
när försiktighetsåtgärder kan vara nödvändiga för att
skydda unionens ekonomiska intressen.
SV
L 248/2
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.
( 2 ) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1. ( 3 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
Ds 2016:1
Bilaga 1
119
(16)
Det bör fastställas tydliga regler, som bekräftar Olafs
primära behörighet att bedriva interna utredningar i ären
den som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
men samtidigt ger institutionerna, organen och byråerna
möjlighet att snabbt göra utredningar i fall där Olaf be
slutar att inte ingripa.
(17)
För att säkerställa Olafs oberoende när den utövar sina
uppgifter enligt denna förordning bör dess generaldirek
tör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ.
När Olaf genomför en utredning bör de berörda institu
tionerna, organen och byråerna inte utreda samma sak
förhållanden parallellt, såvida inte annat överenskommits
med Olaf.
(18)
Utredningarna bör utföras under ledning av Olafs gene
raldirektör med fullständigt oberoende i förhållande till
institutionerna, organen och byråerna och i förhållande
till övervakningskommittén. Generaldirektören bör därför
ha möjlighet att anta riktlinjer för Olafs personal om
utredningsförfaranden. Riktlinjerna bör ge Olafs anställda
praktisk vägledning om utredningarnas genomförande
och berörda personers och vittnens rättssäkerhetsgaran
tier och rättigheter samt närmare upplysningar om de
interna rådgivnings- och kontrollförfaranden som ska
följas, inbegripet en lagenlighetskontroll. För att skapa
större öppenhet och insyn i utredningarnas genom
förande bör riktlinjerna offentliggöras på Olafs
webbplats. Riktlinjerna bör inte ge upphov till eller ändra
några rättigheter eller skyldigheter enligt denna förord
ning.
(19)
I enlighet med artikel 21 i tjänsteföreskrifterna bör Olafs
personal genomföra utredningar i enlighet med riktlin
jerna om utredningsförfaranden och på grundval av en
skilda instruktioner från generaldirektören i specifika fall.
(20)
Olafs personal bör i enlighet med tjänsteföreskrifterna
utföra sina utredningsuppgifter på ett helt oberoende
sätt och undvika intressekonflikter. Anställda vid Olaf
bör omedelbart meddela generaldirektören, om en utred
ning berör ett ärende där de har ett personligt intresse
som kan skada eller uppfattas skada deras oberoende,
särskilt om de är eller i annan egenskap har varit inblan
dade i det ärende som utreds.
(21)
Olafs interna och externa utredningar följer till en del
tydliga regler. När det är nödvändigt bör Olaf dock till
låtas att samla de olika aspekterna av en extern och en
intern utredning i en enda utredning utan att behöva
inleda två skilda utredningar.
(22)
Med tanke på rättssäkerheten måste rättssäkerhetsgaran
tierna för Olafs utredningar förtydligas, med beaktande
av dessa utredningars administrativa karaktär.
(23)
De berörda personernas och vittnens rättsäkerhetsgaran
tier och grundläggande rättigheter bör alltid och utan
undantag respekteras i alla skeden av externa och interna
utredningar, i synnerhet när information lämnas om på
gående utredningar. Tillhandahållandet av information
om de utredningar som genomförs av Olaf till Europa
parlamentet, rådet, kommissionen eller revisionsrätten,
antingen bilateralt eller inom ramen för överläggningar,
bör genomföras med iakttagande av utredningssekretess,
de berörda personernas legitima rättigheter och i tillämp
liga fall de nationella bestämmelser som tillämpas på
rättsliga förfaranden. Information som överlämnas eller
erhålls i samband med utredningarna bör behandlas en
ligt unionsrätten om dataskydd. Informationsutbyte bör
styras av proportionalitetsprincipen och principen om
behovsenlig behörighet.
(24)
För att stärka skyddet av enskilda personers individuella
rättigheter under utredningarna bör inga slutsatser med
namngivna personer dras i utredningens slutskede utan
att de har fått tillfälle att yttra sig om samtliga omstän
digheter som gäller dem.
(25)
Generaldirektören bör se till att utlämnande av infor
mation till allmänheten sker med hänsyn till de berörda
personernas legitima rättigheter.
(26)
Olaf och de institutioner, organ och byråer som är in
blandade i utredningen bör skydda yttrandefriheten i en
lighet med Europeiska unionens stadga om de grundläg
gande rättigheterna och även skydda journalistiska källor.
(27)
Det bör åligga Olafs generaldirektör att sörja för skydd av
personuppgifter och för iakttagande av den förtrolighet
som gäller för information som inhämtas i samband med
utredningarna. Unionens tjänstemän och övriga anställda
bör garanteras ett rättsligt skydd som är likvärdigt med
det skydd som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.
(28)
För att säkerställa att resultaten av de utredningar som
genomförs av Olaf beaktas och att nödvändig uppfölj
ning görs, bör rapporterna utgöra tillåten bevisning i
administrativa och rättsliga förfaranden. Dessa rapporter
bör därför upprättas med beaktande av de bestämmelser
som gäller för administrativa rapporter i medlemsstater
na.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/3
Ds 2016:1
Bilaga 1
120
(29)
När omständigheter som påvisas i den slutliga rapporten
om en intern utredning kan leda till ett straffrättsligt
förfarande, bör informationen överlämnas till nationella
rättsliga myndigheter i den berörda medlemsstaten. I de
rekommendationer som åtföljer den slutliga utrednings
rapporten bör generaldirektören ange om interna åtgär
der av institutionen, organet eller byrån med hänsyn till
sakens natur eller ekonomiska omfattning skulle möjlig
göra effektivare uppföljning.
(30)
Om generaldirektören överlämnar information som Olaf
har erhållit under den interna utredningen till den be
rörda medlemsstatens rättsliga myndigheter, bör överläm
nandet av informationen inte påverka den nationella
rättsliga myndighetens efterföljande rättsliga bedömning
av huruvida det krävs en utredning.
(31)
Det bör åligga de behöriga myndigheterna i medlems
staterna eller i förekommande fall institutionerna, orga
nen och byråerna att på grundval av Olafs slutliga utred
ningsrapport besluta om hur en avslutad utredning bör
följas upp.
(32)
För att öka effektiviteten bör Olaf informeras om hur
dess utredningar har följts upp. Därför bör unionens
institutioner, organ och byråer och i förekommande fall
medlemsstaternas behöriga myndigheter på Olafs begäran
rapportera om vilka åtgärder som har vidtagits med an
ledning av den information som Olaf har överlämnat.
(33)
Med tanke på de stora fördelarna med ett förstärkt sam
arbete mellan Olaf, Eurojust, Europol och medlemsstater
nas behöriga myndigheter, bör Olaf få möjlighet att ingå
administrativa överenskommelser med dessa, framför allt
i syfte att underlätta praktiskt samarbete och utbyta in
formation i tekniska och operativa frågor, utan att ytter
ligare juridiska skyldigheter uppstår.
(34)
För att stärka samarbetet mellan Olaf, Eurojust och med
lemsstaternas behöriga myndigheter beträffande hand
lingar som kan leda till straffrättsliga förfaranden, bör
Olaf informera Eurojust om, i synnerhet, de fall då
man misstänker bedrägeri, korruption eller annan illegal
verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska
intressen och avser allvarliga brott. Om information över
lämnas till de berörda medlemsstaternas behöriga myn
digheter, bör detta på lämpligt sätt ske innan den infor
mation som de har tillhandahållit av Olaf överlämnas till
Eurojust eller Europol, om denna åtföljs av en upp
maning att vidta specifika brottsutredningsåtgärder.
(35)
För att samarbetet mellan Olaf, berörda unionsinstitutio
ner, -organ och -byråer, medlemsstaternas behöriga myn
digheter, tredjeländers behöriga myndigheter och interna
tionella organisationer ska fungera väl bör ett ömsesidigt
informationsutbyte organiseras. Detta informationsutbyte
bör respektera sekretessprinciperna och dataskydds
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förord
ning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om
skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och ge
menskapsorganen behandlar personuppgifter och om den
fria rörligheten för sådana uppgifter (
1
). Olaf bör framför
allt kontrollera att mottagaren har lämplig behörighet
och att överlämnandet av information är nödvändigt.
Informationsutbytet med Eurojust bör omfattas av Euro
justs mandat, som omfattar samordning i gränsöverskri
dande fall av allvarlig brottslighet.
(36)
Med tanke på den betydande volym unionsmedel som
anslås till externt bistånd, antalet utredningar som Olaf
utför inom den sektorn och det internationella samarbete
som förekommer vid utredningar bör Olaf, om lämpligt i
samordning med andra behöriga avdelningar, genom ad
ministrativa överenskommelser kunna begära praktiskt
bistånd för denna uppgift från behöriga myndigheter i
tredjeländer och från internationella organisationer, utan
att detta ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter.
(37)
Olaf bör vara oberoende när den genomför sina uppdrag.
Som ett stöd för detta oberoende bör en övervaknings
kommitté, bestående av oberoende utomstående personer
som är särskilt kvalificerade inom Olafs verksamhets
område, regelbundet kontrollera hur Olaf utför sina ut
redningsuppgifter. Övervakningskommittén bör inte in
gripa i pågående utredningar. I dess uppgifter bör även
ingå att biträda generaldirektören när denne utför sina
uppgifter.
(38)
Det är lämpligt att specificera kriterierna och förfarandet
för utnämning av ledamöterna i övervakningskommittén
och ytterligare specificera de uppgifter övervakningskom
mittén har enligt sitt mandat.
(39)
En reservförteckning bör upprättas med uppgift om kan
didater som kan ersätta ledamöter i övervakningskom
mittén för återstoden av deras mandat, om en eller flera
av dessa ledamöter avgår, avlider eller i övrigt inte längre
kan utföra sina uppgifter.
SV
L 248/4
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
Ds 2016:1
Bilaga 1
121
(40)
För att övervakningskommittén ska kunna utföra sitt
uppdrag effektivt bör Olaf sörja för att kommitténs sek
retariat kan arbeta på ett oberoende sätt.
(41)
En gång om året bör det hållas överläggningar mellan
Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Dessa över
läggningar bör bland annat avse de strategiska priorite
ringarna för Olafs utredningspolicy och effektiviteten i
dess arbete med avseende på fullgörandet av dess man
dat, utan att på något sätt ingripa i Olafs oberoende vid
utförandet av utredningarna. Förberedelserna inför över
läggningarna bör äga rum på teknisk nivå och vid behov
omfatta ett förberedande möte mellan de relevanta avdel
ningarna vid de berörda institutionerna. När det diskute
ras hur effektivt Olaf utför sitt mandat, bör de institutio
ner som deltar i överläggningarna kunna ta del av sta
tistiska uppgifter om uppföljningen av Olafs utredningar
och av information som överlämnats av Olaf.
(42)
För att säkerställa fullständigt oberoende när det gäller
driften av Olaf bör dess generaldirektör utses för en pe
riod på sju år, som inte får förlängas.
(43)
Uppgiften som Olafs generaldirektör är särskilt viktig
även för Europaparlamentet och rådet. Den som utnämns
till generaldirektör bör åtnjuta största möjliga stöd och
erkännande från Europaparlamentet, rådet och kommis
sionen. Kommissionen bör därför eftersträva samförstånd
med Europaparlamentet och rådet inom ramen för sam
rådsförfarandet.
(44)
Tjänsten som generaldirektör bör utlysas i Europeiska
unionens officiella tidning senast sex månader innan den
sittande generaldirektörens mandat löper ut. Kommissio
nen bör förbereda utlysningen med utgångspunkt i resul
tatet från det nära samrådet med Europaparlamentet och
rådet. Den bör innehålla urvalskriterierna, inbegripet de
krav som de sökande bör uppfylla för att vara behöriga
för tjänsten.
(45)
Generaldirektören bör med jämna mellanrum informera
övervakningskommittén om de ärenden där information
har överlämnats till de rättsliga myndigheterna i med
lemsstaterna och om det totala antalet ärenden vid Olaf
som dessa rättsliga myndigheter i medlemsstaterna i fråga
har handlagt som uppföljning av en utredning som Olaf
har genomfört.
(46)
Erfarenheterna från det operativa arbetet visar att general
direktören bör få delegera vissa uppgifter till en eller flera
av Olafs anställda.
(47)
Generaldirektören bör införa en intern rådgivnings- och
kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll,
med särskild hänvisning till skyldigheten att iaktta rätts
säkerhetsgarantierna och de grundläggande rättigheterna
för de berörda personerna och de berörda medlemssta
ternas nationella lagstiftning.
(48)
För att säkerställa Olafs oberoende bör kommissionen
besluta om lämplig delegering av utnämningsmyndighe
tens befogenheter till generaldirektören.
(49)
Denna förordning innebär inte någon som helst in
skränkning av medlemsstaternas befogenheter och ansvar
att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägerier, korruption
och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Det förhållande att upp
draget att utföra externa administrativa utredningar på
detta område ges till en oberoende byrå är i fullständig
överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med pro
portionalitetsprincipen i samma artikel går denna förord
ning inte utöver vad som är nödvändigt för att intensi
fiera kampen mot bedrägerier, korruption och all annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen.
(50)
Kommissionen bör bedöma behovet av översyn av denna
förordning om en europeisk åklagarmyndighet inrättas.
(51)
Denna förordning respekterar de grundläggande rättighe
ter och följer i synnerhet de principer som erkänns i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig
heterna.
(52)
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med
artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett
yttrande den 1 juni 2011 (
1
).
(53)
Med tanke på den betydande mängd ändringar som krävs
bör förordning (EG) nr 1073/1999 upphöra att gälla och
ersättas med denna förordning.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/5
( 1 ) EUT C 279, 23.9.2011, s. 11.
Ds 2016:1
Bilaga 1
122
(54)
I enlighet med artikel 106a.1 i fördraget om upprättandet
av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördra
get), varigenom artikel 325 i EUF-fördraget blir tillämplig
på Europeiska atomenergigemenskapen, bör bestämmel
serna om Olafs utredningar i fråga om unionen även till
lämpas på Euratom. I enlighet med artikel 106a.2 i Eu
ratomfördraget bör hänvisningar till unionen i artikel 325
i EUF-fördraget läsas som hänvisningar till Euratom och
hänvisningar till unionen i denna förordning, när sam
manhanget kräver det, därför omfatta Euratom. Rådets
förordning (Euratom) nr 1074/99 av den 25 maj 1999
om utredningar som utförs av Europeiska byrån för be
drägeribekämpning (Olaf) (
1
) bör därför upphävas.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och uppgifter
1. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (nedan kallad
Olaf), som inrättades genom beslut 1999/352/EG, EKSG, Eura
tom, ska för att intensifiera kampen mot bedrägerier, korruption
och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot Europeiska
unionens och Europeiska atomenergigemenskapens (när sam
manhanget kräver det nedan gemensamt kallade unionen) eko
nomiska intressen, utöva den behörighet att utföra utredningar
som kommissionen har enligt
a) relevanta unionsakter, och
b) de relevanta avtal om samarbete och ömsesidigt bistånd som
unionen har slutit med tredjeländer och internationella or
ganisationer.
2. Olaf ska förmedla kommissionens hjälp till medlemssta
terna för att organisera ett nära och regelbundet samarbete
mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, så att de kan
samordna sina insatser för att skydda unionens ekonomiska
intressen mot bedrägerier. Olaf ska bidra till att skapa och
utveckla metoder för att förebygga och bekämpa bedrägerier,
korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Olaf ska tillsammans med och
mellan medlemsstaterna främja och samordna utbyte av opera
tiva erfarenheter och god praxis när det gäller skyddet av unio
nens ekonomiska intressen och även stödja gemensamma in
satser mot bedrägerier som medlemsstaterna vidtar på frivillig
grund.
3. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av
a) protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och pri
vilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionen och för
draget om Europeiska unionens funktionssätt,
b) Europaparlamentets ledamotsstadga,
c) tjänsteföreskrifterna,
d) förordning (EG) nr 45/2001.
4. Olaf ska inom de institutioner, organ och byråer som
inrättas genom fördragen eller på grundval av dessa (nedan
kallade institutionerna, organen och byråerna) utföra administrativa
utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all
annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen. I detta syfte ska Olaf utreda sådana omständig
heter av allvarlig art som har samband med tjänsteutövningen
och som utgör brister när det gäller att uppfylla de skyldigheter
som åligger unionens tjänstemän och övriga anställda, brister
som skulle kunna leda till disciplinära åtgärder och i förekom
mande fall straffrättsliga förfaranden, eller en bristande uppfyl
lelse av de motsvarande skyldigheter som åvilar ledamöter av
institutioner eller organ, chefer för byråer samt sådana anställda
vid institutioner, organ och byråer som inte omfattas av tjäns
teföreskrifterna (nedan tillsammans kallade tjänstemän, övriga an
ställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer för byråer eller
anställda).
5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutioner
na, organen och byråerna får ingå administrativa överenskom
melser med Olaf för tillämpningen av denna förordning. De
administrativa överenskommelserna får framför allt avse över
lämnandet av information och genomförandet av utredningar.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. unionens ekonomiska intressen: de inkomster, utgifter och
tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller
av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de
budgetar som dessa förvaltar och övervakar.
2. oegentligheter: oegentligheter enligt definitionen i artikel 1.2
i förordning (EG) nr 2988/95.
3. bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet
som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen: samma
mening som dessa ord har i relevanta unionsakter.
4. administrativa utredningar (nedan kallade utredningar): alla
kontroller, inspektioner eller andra åtgärder som Olaf vidtar,
i enlighet med artiklarna 3 och 4, för att nå de mål som
anges i artikel 1 och konstatera eventuella oegentligheter i
verksamheter som kontrolleras; dessa utredningar ska inte
påverka medlemsstaternas befogenheter i fråga om lagföring.
SV
L 248/6
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 8.
Ds 2016:1
Bilaga 1
123
5. berörd person: en person eller ekonomisk aktör som miss
tänks för bedrägerier, korruption eller annan olaglig verk
samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
och som därför är under utredning av Olaf.
6. ekonomisk aktör: samma mening som i förordning (EG,
Euratom) nr
2988/95 och förordning (Euratom, EG)
nr 2185/96.
7. administrativa överenskommelser: överenskommelser av tek
nisk och/eller operativ art som ingås av Olaf och som i
synnerhet syftar till att underlätta samarbetet och infor
mationsutbytet mellan parterna i överenskommelsen utan
att det ger upphov till ytterligare juridiska skyldigheter.
Artikel 3
Externa utredningar
1. Olaf ska utöva de befogenheter som kommissionen har
enligt förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 för att utföra kont
roller och inspektioner på platsen i medlemsstaterna och, i
enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis
tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och
vid internationella organisationer.
Inom ramen för sina utredande uppgifter ska Olaf utföra kont
roller och inspektioner i enlighet med artikel 9.1 i förordning
(EG, Euratom) nr 2988/95 och de sektorsvisa bestämmelser som
avses i artikel 9.2 i samma förordning i medlemsstaterna och, i
enlighet med gällande avtal om samarbete och ömsesidigt bis
tånd samt andra gällande rättsliga instrument, i tredjeländer och
vid internationella organisationer.
2. För att fastställa om det förekommit bedrägerier, korrup
tion eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, beslut om
bidrag eller ett avtal om unionsfinansiering får Olaf företa kont
roller och inspektioner på platsen hos ekonomiska aktörer i
enlighet med bestämmelserna och förfarandena i förordning
(Euratom, EG) nr 2185/96.
3. Under kontroll och inspektion på platsen ska Olafs an
ställda, med förbehåll för tillämplig unionsrätt, handla i enlighet
med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis och
med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i
denna förordning.
På Olafs begäran ska den behöriga myndigheten i den berörda
medlemsstaten förse Olafs anställda med det bistånd som be
hövs för att de effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, i
enlighet med det skriftliga bemyndigande som avses i artikel 7.2.
Om biståndet förutsätter bemyndigande från en rättslig myndig
het enligt nationella bestämmelser, ska en ansökan om sådant
tillstånd göras.
Den berörda medlemsstaten ska i enlighet med förordning (Eu
ratom, EG) nr 2185/96 se till att Olafs anställda, på samma
villkor och under samma förutsättningar som medlemsstatens
behöriga myndigheter och i enlighet med nationell rätt, får till
gång till all information och alla handlingar som rör utrednings
föremålet och som krävs för att kontrollerna och inspektionerna
på plats ska kunna utföras effektivt och på ett verkningsfullt
sätt.
4. Vid tillämpning av denna förordning ska medlemsstaterna
utse en central (nedan kallad sambandscentralen för bedrägeribe
kämpning) som ska underlätta effektivt samarbete och utbyte av
information med Olaf, bland annat information av operativ art.
Sambandscentralen för bedrägeribekämpning får om lämpligt
betraktas som en behörig myndighet i enlighet med nationell
rätt vid tillämpning av denna förordning.
5.
Vid en extern utredning kan Olaf få tillgång till all relevant
information, även information i databaser, som innehas av in
stitutionerna, organen eller byråerna avseende utredningsföre
målet, vilken behövs för att fastställa förekomsten av bedrägeri,
korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot
unionens ekonomiska intressen. Artikel 4.2 och 4.4 ska till
lämpas på sådana fall.
6. När Olaf före ett beslut om inledande av en extern utred
ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä
geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig
mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera de be
höriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt vid
behov kommissionens behöriga avdelningar.
Utan hinder av de sektorsvisa bestämmelser som avses i arti
kel 9.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 ska de behöriga
myndigheterna se till att lämpliga åtgärder vidtas, i vilka Olaf får
delta i enlighet med nationell rätt. De berörda medlemsstaternas
behöriga myndigheter ska på begäran informera Olaf om vilka
åtgärder som har vidtagits och vilka resultat den information
som avses i första stycket i denna punkt har givit.
Artikel 4
Interna utredningar
1. Inom de områden som avses i artikel 1 ska Olaf utföra
administrativa utredningar inom institutionerna, organen och
byråerna (nedan kallade interna utredningar).
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/7
Ds 2016:1
Bilaga 1
124
Dessa interna utredningar ska utföras i enlighet med de villkor
som anges i denna förordning och i de beslut som fattats av
respektive institution, organ eller byrå.
2. Förutsatt att bestämmelserna i punkt 1 följs
a) ska Olaf utan förhandsanmälan och utan dröjsmål ha rätt till
tillgång till all relevant information, inbegripet information i
databaser, som innehas av institutionerna, organen och by
råerna, till vilkas lokaler Olaf dessutom ska ha tillträde; Olaf
ska ha befogenhet att kontrollera institutionernas, organens
och byråernas bokföring; Olaf får kopiera och begära utdrag
ur alla handlingar och ur innehållet i all datorbaserad infor
mation som institutionerna, organen och byråerna innehar
och vid behov säkra dessa handlingar eller dessa uppgifter
för att undvika att de går förlorade,
b) får Olaf begära såväl muntlig information, bland annat ge
nom intervjuer, som skriftlig information från tjänstemän,
övriga anställda, ledamöter av institutioner eller organ, chefer
för byråer eller anställda.
3. I enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fast
ställs i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf utföra
kontroller på plats hos ekonomiska aktörer för att få tillgång
till relevant information om föremålet för den interna utred
ningen.
4. Varje institution, organ och byrå ska informeras när Olafs
anställda gör en intern utredning i deras lokaler eller tar del av
handlingar eller begär annan information som de innehar. Utan
att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 11 får Olaf
när som helst till den berörda institutionen, det berörda organet
eller den berörda byrån överlämna information som har inhäm
tats i samband med interna utredningar.
5. Institutionerna, organen och byråerna ska införa lämpliga
förfaranden och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa
de interna utredningarnas förtroliga karaktär.
6. Om de interna utredningarna visar att en tjänsteman, en
övrig anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en
chef för en byrå eller en anställd kan beröras, ska den institu
tion, det organ eller den byrå där den personen är verksam
informeras.
I undantagsfall där den interna utredningens förtroliga karaktär
inte kan säkras vid användning av gängse kommunikationskana
ler ska Olaf använda lämpliga alternativa informationskanaler.
I undantagsfall får tillhandahållandet av sådan information se
nareläggas på grundval av ett motiverat beslut av generaldirek
tören, vilket ska överlämnas till övervakningskommittén när
utredningen avslutats.
7. De beslut som alla institutioner, organ och byråer ska anta
i enlighet med punkt 1 ska i synnerhet innehålla en regel som
rör skyldigheten för tjänstemän, övriga anställda, ledamöter av
institutioner eller organ, chefer för byråer eller anställda att
samarbeta med och lämna information till Olaf och samtidigt
sörja för den interna utredningens förtroliga karaktär.
8. När Olaf före ett beslut om inledande av en intern utred
ning hanterar information som tyder på förekomsten av bedrä
geri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig
mot unionens ekonomiska intressen, får Olaf informera den
berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda
byrån. Den berörda institutionen, det berörda organet eller
den berörda byrån ska på begäran informera Olaf om de åt
gärder som vidtas och om de resultat informationen har gett.
Olaf ska vid behov även informera de behöriga myndigheterna i
den berörda medlemsstaten. I så fall ska förfarandekraven i
artikel 9.4 andra och tredje styckena tillämpas. Om de behöriga
myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning beslutar att
vidta åtgärder på grundval av den information som har över
lämnats till dem, ska de på begäran informera Olaf om det.
Artikel 5
Inledande av utredningar
1. Generaldirektören får inleda en utredning när det förelig
ger skälig misstanke, som även kan vara grundad på infor
mation från tredje part eller anonymt lämnad information,
om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan
olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska
intressen. Generaldirektörens beslut om att inleda en utredning
eller inte ska fattas med hänsyn till Olafs årliga förvaltningsplan
och de utredningsprioriteringar som fastställs i enlighet med
artikel 17.5. Beslutet ska även ta hänsyn till att Olafs resurser
ska utnyttjas effektivt och till att de resurser som används ska
stå i proportion till saken. Vid interna utredningar ska särskild
hänsyn tas till vilken institution, vilket organ eller vilken byrå
som på bästa sätt kan genomföra dem, med särskild tanke på
omständigheterna, ärendets faktiska eller potentiella ekonomiska
följder och möjligheterna till eventuell rättslig uppföljning.
2. Beslut om externa utredningar ska fattas av generaldirek
tören, antingen på eget initiativ eller på begäran av en berörd
medlemsstat eller av unionens institutioner, organ eller byråer.
SV
L 248/8
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
125
Beslut om interna utredningar ska fattas av generaldirektören,
antingen på eget initiativ eller på begäran av den institution, det
organ eller den byrå där utredningen ska utföras, eller av en
medlemsstat.
3. När generaldirektören överväger huruvida en intern utred
ning ska inledas eller inte på en sådan begäran som avses i
punkt 2, och/eller när Olaf genomför interna utredningar får
de berörda institutionerna, organen och byråerna inte samtidigt
genomföra egna utredningar av samma omständigheter, om inte
annat överenskommits med Olaf.
4. Inom två månader från det att Olaf mottagit en sådan
begäran som avses i punkt 2 ska ett beslut fattas om att inleda
en utredning eller inte. Beslutet ska utan dröjsmål delges den
medlemsstat, den institution, det organ eller den byrå som gjort
förfrågan. Beslut om att inte inleda en utredning ska motiveras.
Om Olaf, när denna period på två månader löpt ut, inte har
fattat något beslut ska detta anses utgöra ett beslut om att inte
inleda någon utredning.
När en tjänsteman, en övrig anställd, en ledamot av en institu
tion eller ett organ, en chef för en byrå eller en anställd enligt
artikel 22a i tjänsteföreskrifterna lämnar information till Olaf
om misstänkta bedrägerier eller oegentligheter ska Olaf upplysa
den personen om huruvida saken kommer att leda till en ut
redning eller inte.
5. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon intern
utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor
mation till den institution, det organ eller den byrå som berörs,
för lämplig uppföljning enligt tillämpliga bestämmelser vid in
stitutionen, organet eller byrån. Olaf ska i förekommande fall
tillsammans med institutionen, organet eller byrån fastställa
lämpliga åtgärder för att skydda källans identitet; Olaf får vid
behov begära information om uppföljningen.
6. Om generaldirektören beslutar att inte inleda någon extern
utredning, får han utan dröjsmål överlämna relevant infor
mation till de behöriga myndigheterna i den berörda medlems
staten för uppföljning i förekommande fall, i enlighet med dess
nationella bestämmelser. Vid behov ska Olaf även informera
den institution, det organ eller den byrå som berörs om detta.
Artikel 6
Tillgång till information i databaser innan en utredning
inleds
1. Innan en utredning inleds ska Olaf ha rätt att få tillgång
till all relevant information i institutionernas, organens och by
råernas databaser, om det oundgängligen krävs för att bedöma
den faktiska grunden för anklagelser. Denna rätt till tillgång ska
utövas inom den tidsfrist som krävs för att göra en snabb
bedömning av anklagelserna; tidsfristen ska fastställas av Olaf.
Vid utövandet av rätten till tillgång ska Olaf iaktta principerna
om nödvändighet och proportionalitet.
2. Den institution, det organ eller den byrå som berörs ska
samarbeta lojalt genom att låta Olaf inhämta relevant infor
mation enligt villkoren i de beslut som antagits enligt arti
kel 4.1.
Artikel 7
Utredningsförfarandet
1. Generaldirektören ska leda utredningsarbetet på grundval
av, i förekommande fall, skriftliga instruktioner. Utredningarna
ska genomföras under generaldirektörens ledning av anställda
vid Olaf som han eller hon utsett.
2. Olafs anställda ska fullgöra sina uppgifter mot uppvisande
av ett skriftligt bemyndigande med uppgifter om deras identitet
och befattning. Generaldirektören ska utfärda ett sådant bemyn
digande och ska ange föremålet för och syftet med utredningen,
de rättsliga grunderna för att genomföra denna utredning och
utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder.
3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet
med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd
som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt.
Institutionerna, organen och byråerna ska se till att deras tjäns
temän, övriga anställda, ledamöter, chefer eller anställda lämnar
Olaf det bistånd som krävs för att de anställda vid Olaf ska
kunna fullgöra sina uppgifter effektivt.
4. Artikel 3 respektive artikel 4 ska tillämpas när en utred
ning innehåller både externa och interna inslag.
5. Utredningarna ska genomföras kontinuerligt under en
tidsperiod som ska vara avpassad efter omständigheterna och
ärendets komplexitet.
6. Om utredningarna visar att det kan vara lämpligt att vidta
administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens ekono
miska intressen ska Olaf utan dröjsmål informera den berörda
institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån om
den pågående utredningen. Informationen ska omfatta följande:
a) Identitetsuppgifter för den berörde tjänstemannen, övriga
anställde, ledamoten av en institution eller ett organ, chefen
för en byrå eller anställde och en sammanfattning av de
faktiska omständigheterna.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/9
Ds 2016:1
Bilaga 1
126
b) All information som skulle kunna hjälpa institutionen, orga
net eller byrån i fråga att avgöra om det är lämpligt att vidta
administrativa säkerhetsåtgärder för att skydda unionens eko
nomiska intressen.
c) Eventuella rekommendationer om särskilda sekretessåtgärder
i framför allt ärenden där sådana utredningsåtgärder måste
vidtas som omfattas av en nationell rättslig myndighets be
hörighet eller, i fråga om externa utredningar, som omfattas
av en nationell myndighets behörighet, i enlighet med de
nationella bestämmelser som är tillämpliga på utredningen.
Den institution, det organ eller den byrå som berörs får när
som helst, i nära samarbete med Olaf, besluta att vidta lämpliga
säkerhetsåtgärder, inbegripet åtgärder för att säkra bevis, och ska
utan dröjsmål informera Olaf om sådana beslut.
7. Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemssta
terna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt
sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial.
8. Om en utredning inte kan avslutas inom tolv månader
från det att den inleddes ska generaldirektören vid utgången
av den tolvmånadersperioden och därefter var sjätte månad rap
portera till övervakningskommittén, och ange skälen till det och
de åtgärder som planeras för att skynda på utredningen.
Artikel 8
Skyldighet att informera Olaf
1. Institutionerna, organen och byråerna ska utan dröjsmål
till Olaf överlämna alla uppgifter som kan ha samband med
eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verk
samhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.
2. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån
deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga
myndigheter, ska på begäran av Olaf eller på eget initiativ till
Olaf överlämna alla handlingar och all information som de
innehar och som rör någon av Olafs pågående utredningar.
3. Institutionerna, organen och byråerna och, i den mån
deras nationella rätt tillåter detta, medlemsstaternas behöriga
myndigheter, ska till Olaf överlämna alla andra relevanta hand
lingar och all annan relevant information som de innehar och
som rör bekämpningen av bedrägerier, korruption och all an
nan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekono
miska intressen.
Artikel 9
Rättssäkerhetsgarantier
1. Olaf ska i sina utredningar beakta omständigheter som
talar såväl för som emot de berörda personerna. Utredningarna
ska genomföras på ett objektivt och opartiskt sätt, i enlighet
med principen om oskuldspresumtion och rättssäkerhetsgaran
tierna i denna artikel.
2. Olaf får intervjua en berörd person eller ett vittne när som
helst under en utredning. En person som intervjuas har rätt att
inte röja sig själv.
En kallelse till en intervju ska skickas till en berörd person minst
tio arbetsdagar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om den
berörda personen uttryckligen samtycker till det eller om man
kan lämna tillräckligt välmotiverade skäl avseende utredningens
brådskande natur. I det senare fallet ska tidsfristen vara minst
24 timmar. Kallelsen ska bland annat innehålla en förteckning
över de rättigheter den berörda personen har, särskilt rätten att
biträdas av en person enligt eget val.
En kallelse till en intervju ska skickas till ett vittne minst 24
timmar i förväg. Denna tidsfrist får förkortas om vittnet uttryck
ligen samtycker till det eller om man kan lämna tillräckligt
välmotiverade skäl avseende utredningens brådskande natur.
De krav som anges i andra och tredje styckena ska inte till
lämpas på inhämtande av utsagor inom ramen för kontroller
och inspektioner på plats.
Om det under en intervju framkommer att ett vittne kan vara
en berörd person ska intervjun avbrytas. Förfarandebestämmel
serna i denna punkt och i punkterna 3 och 4 ska tillämpas
omedelbart. Vittnet ska genast informeras om sina rättigheter
i egenskap av berörd person och ska på begäran erhålla en
kopia av protokoll från utsagor som han lämnat tidigare. Olaf
får inte använda denna persons utsagor mot honom eller henne
utan att först ge personen i fråga möjlighet att kommentera
dessa utsagor.
Olaf ska upprätta ett intervjuprotokoll och ge den intervjuade
personen tillgång till det, varvid den intervjuade personen an
tingen kan godkänna det eller lägga till sina synpunkter. Olaf
ska ge den berörda personen en kopia av intervjuprotokollet.
3. Om en utredning tyder på att en tjänsteman, en övrig
anställd, en ledamot av en institution eller ett organ, en chef
för en byråer eller en anställd kan vara en berörd person ska
den tjänstemannen, den övriga anställde, den ledamoten av en
institution eller ett organ, den chefen för en byrå eller den
anställde informeras om detta, såvida det inte skadar utred
ningen eller andra utredningsförfaranden som omfattas av en
nationell rättslig myndighets befogenheter.
SV
L 248/10
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
127
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4.6 och
7.6 ska berörda personer när en utredning är klar och innan
slutsatser dras om namngivna personer, beredas tillfälle att yttra
sig om omständigheter som gäller dem.
I detta syfte ska Olaf till den berörda personen sända en anmo
dan att yttra sig, antingen skriftligen eller vid en intervju med
sådana anställda som Olaf utsett. Denna anmodan ska inbegripa
en sammanfattning av omständigheter som rör den berörda
personen och de uppgifter som krävs enligt artiklarna 11 och
12 i förordning (EG) nr 45/2001, och ska ange tidsfristen för
att yttra sig; denna tidsfrist ska vara minst tio arbetsdagar från
det att anmodan att yttra sig har mottagits. Denna tidsfrist får
förkortas om den berörda personen uttryckligen samtycker till
det eller om man kan lämna välmotiverade skäl avseende utred
ningens brådskande natur. Den slutliga utredningsrapporten ska
hänvisa till sådana eventuella yttranden.
I välmotiverade fall när utredningssekretessen måste skyddas
och/eller omständigheterna kräver utredningsåtgärder som om
fattas av en nationell rättslig myndighets behörighet får general
direktören avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in
den berörda personen att yttra sig.
I fall som anges i artikel 1.2 i bilaga IX i tjänsteföreskrifterna
ska underlåtenhet av en institution, ett organ eller en byrå att
inom en månad reagera på en begäran från generaldirektören
om att avvakta med att fullgöra skyldigheten att bjuda in be
rörda personer att yttra sig anses utgöra ett godkännande svar.
5. Personer som intervjuas ska ha rätt att använda något av
unionens officiella språk. Tjänstemän eller övriga anställda vid
unionen får dock uppmanas att yttra sig på ett av unionsinsti
tutionernas officiella språk som de har fördjupade kunskaper i.
Artikel 10
Sekretess och skydd av uppgifter
1. Information som överlämnats eller inhämtas i samband
med externa utredningar ska oavsett form vara skyddad genom
tillämpliga bestämmelser.
2. Information som överlämnas eller inhämtas i samband
med interna utredningar ska, oavsett form, omfattas av tystnads
plikt och åtnjuta samma skydd som det som ges enligt de
bestämmelser som gäller för unionsinstitutionerna.
3. De berörda institutionerna, organen eller byråerna ska se
till att den sekretess som gäller för Olafs utredningar respekte
ras, att berörda personers legitima rättigheter respekteras och att
tillämpliga nationella bestämmelser för rättsliga förfaranden har
följts, om sådana förfaranden inletts.
4. Olaf får utse ett uppgiftsskyddsombud i enlighet med ar
tikel 24 i förordning (EG) nr 45/2001.
5. Generaldirektören ska se till att all information till allmän
heten lämnas på ett neutralt och opartiskt sätt, och att offent
liggörande av den sker med iakttagande av utredningssekretes
sen och enligt de principer som fastställs i den här artikeln och i
artikel 9.1.
I enlighet med tjänsteföreskrifterna får anställda vid Olaf inte
utan tillstånd lämna ut information som de har fått tillgång till i
tjänsten, om inte denna information redan har offentliggjorts
eller är tillgänglig för allmänheten. Denna skyldighet åligger de
anställda även efter det att de har lämnat tjänsten.
Artikel 11
Utredningsrapport och uppföljning av utredningar
1. När Olaf har avslutat en utredning ska en rapport upp
rättas under generaldirektörens överinseende. Denna rapport ska
redogöra för utredningens rättsliga grund, förfarandet, de om
ständigheter som konstaterats och deras preliminära juridiska
innebörd, de uppskattade ekonomiska följderna av de omstän
digheter som konstaterats, uppgifter om efterlevnaden av rätts
säkerhetsgarantierna i enlighet med artikel 9 samt utredningens
slutsatser.
Rapporten ska åtföljas av rekommendationer från generaldirek
tören om huruvida åtgärder bör vidtas eller inte. Dessa rekom
mendationer ska när så är lämpligt ange disciplinära, administ
rativa, ekonomiska och/eller rättsliga åtgärder från institutioner,
organ och byråer och från de behöriga myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna, och ska särskilt ange de uppskattade
belopp som ska återkrävas, och den preliminära juridiska inne
börden av de omständigheter som konstaterats.
2. Vid upprättande av sådana rapporter och rekommendatio
ner ska den nationella lagstiftningen i den berörda medlems
staten beaktas. Rapporter som har upprättats på detta sätt ska
utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaran
den i den medlemsstat där det visar sig nödvändigt att använda
dem, på samma sätt och på samma villkor som administrativa
rapporter som upprättas av nationella administrativa inspektö
rer. De ska bedömas enligt samma regler som de som gäller för
administrativa rapporter som upprättas av nationella administ
rativa inspektörer och ha samma bevisvärde som dessa rappor
ter.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/11
Ds 2016:1
Bilaga 1
128
3. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en
extern utredning och alla handlingar som har anknytning till
denna ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i de be
rörda medlemsstaterna, i enlighet med bestämmelserna om ex
terna utredningar, och, om så krävs, till kommissionens behö
riga avdelningar.
4. Rapporter och rekommendationer som upprättas efter en
intern utredning och alla handlingar som har anknytning till
den ska överlämnas till den berörda institutionen, det berörda
organet eller den berörda byrån. Den institutionen, det organet
eller den byrån ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära
eller rättsliga åtgärder, som resultaten av de interna utredning
arna påkallar och ska rapportera om detta till Olaf inom den
tidsfrist som Olaf fastställt i de rekommendationer som åtföljer
utredningsrapporten, och även på begäran från Olaf.
5. När den rapport som upprättas efter en intern utredning
tyder på omständigheter som kan leda till straffrättsliga påfölj
der ska informationen överlämnas till den berörda medlems
statens rättsliga myndigheter.
6. På Olafs begäran ska de behöriga myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna i god tid upplysa Olaf om eventuell
uppföljning av de rekommendationer som generaldirektören
överlämnat i enlighet med punkt 3 och med anledning av
eventuella uppgifter från Olaf i enlighet med punkt 5.
7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska ge
neraldirektören när en utredning har avslutats lägga ner utred
ningen beträffande en berörd person, om det inte framkommit
några bevis mot den personen under utredningen, och inom tio
arbetsdagar underrätta den berörda personen om detta.
8. Om en uppgiftslämnare, som försett Olaf med infor
mation som leder till eller rör en utredning, begär det, får
Olaf informera uppgiftslämnaren om att utredningen avslutats.
Olaf får dock avslå en sådan begäran om den anser att den kan
skada den berörda personens rättmätiga intressen, utredningens
effektivitet och uppföljning eller sekretesskraven.
Artikel 12
Informationsutbyte mellan Olaf och medlemsstaternas
behöriga myndigheter
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och
11 i den här förordningen eller bestämmelserna i förordning
(Euratom, EG) nr 2185/96 får Olaf till de behöriga myndighe
terna i de berörda medlemsstaterna överlämna information som
har inhämtats i samband med externa utredningar så att de kan
vidta lämpliga åtgärder i god tid i enlighet med sin nationella
lagstiftning.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och
11 ska generaldirektören till de rättsliga myndigheterna i den
berörda medlemsstaten överlämna information som Olaf erhållit
under en intern utredning om omständigheter som omfattas av
en nationell rättslig myndighets behörighetsområde.
I enlighet med artikel 4 och utan att det påverkar tillämpningen
av artikel 10 ska generaldirektören till den institution, det organ
eller den byrå som berörs även överlämna den information som
avses i första stycket, inklusive den berörda personens identitet,
en sammanfattning av omständigheterna, deras preliminära juri
diska innebörd och en bedömning av påverkan på unionens
ekonomiska intressen.
Artikel 9.4 ska tillämpas.
3. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten
ska, utan att det påverkar tillämpningen av deras nationella
lagstiftning, på eget initiativ eller på Olafs begäran i god tid
informera Olaf om hur den information som överlämnats enligt
den här artikeln har följts upp.
4. Olaf får lämna bevisning i förfaranden vid nationell dom
stol i enlighet med nationell rätt och tjänsteföreskrifterna.
Artikel 13
Olafs samarbete med Eurojust och Europol
1. Olaf ska inom ramen för sitt uppdrag att skydda unionens
ekonomiska intressen vid behov samarbeta med Eurojust och
med Europeiska polisbyrån (Europol). När så krävs för att un
derlätta detta samarbete ska Olaf enas med Eurojust och Euro
pol om administrativa överenskommelser. Sådana praktiska
överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strategiska eller
tekniska upplysningar, däribland personuppgifter och sekretess
belagd information samt, på begäran, lägesrapporter.
Olaf ska till Eurojust överlämna relevant information som om
fattas av Eurojusts mandat om detta kan främja och stärka
samordningen och samarbetet mellan nationella utredande
myndigheter och åklagare eller om Olaf till medlemsstaternas
behöriga myndigheter har översänt information som tyder på
bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar
sig mot unionens ekonomiska intressen i form av allvarlig
brottslighet.
2. Olaf ska i god tid informera medlemsstaternas behöriga
myndigheter i fall där Olaf lämnar vidare uppgifter från dem till
Eurojust eller Europol.
SV
L 248/12
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
129
Artikel 14
Samarbete med tredje land och internationella
organisationer
1. Olaf får vid behov ingå administrativa överenskommelser
med behöriga myndigheter i tredjeland och med internationella
organisationer. Olaf ska vid behov samordna sina åtgärder med
kommissionens behöriga avdelningar och Europeiska utrikes
tjänsten, i synnerhet innan sådana överenskommelser ingås. Så
dana överenskommelser kan avse utbyte av operativa, strate
giska eller tekniska upplysningar, däribland, på begäran, läges
rapporter.
2. Olaf ska informera medlemsstaternas behöriga myndighe
ter innan information från dem överlämnas av Olaf till behöriga
myndigheter i tredjeländer eller till internationella organisatio
ner.
Olaf ska i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 föra ett
register över samtliga personuppgifter som överlämnats, inklu
sive skälen till att de överlämnats.
Artikel 15
Övervakningskommitté
1. Övervakningskommittén ska regelbundet övervaka hur
Olaf genomför sitt utredningsarbete, i syfte att förstärka Olafs
oberoende vid ett korrekt utövande av de befogenheter Olaf
tilldelas genom denna förordning.
Övervakningskommittén ska i synnerhet övervaka utvecklingen
i samband med tillämpningen av förfarandegarantierna och ut
redningarnas längd med utgångspunkt i information som till
handahållits av generaldirektören i enlighet med artikel 7.8.
Övervakningskommittén ska rikta yttranden till generaldirektö
ren, i förekommande fall med rekommendationer, om bl.a. de
resurser som behövs för att fullgöra Olafs utredningsuppgifter,
Olafs utredningsprioriteringar och utredningarnas längd. Dessa
yttranden kan avges på kommitténs eget initiativ, på general
direktörens begäran eller på begäran av en institution, ett organ
eller en byrå, dock utan att hindra genomförandet av pågående
utredningar.
Institutionerna, organen eller byråerna ska få ett exemplar av
yttranden som avgivits i enlighet med tredje stycket.
I vederbörligen motiverade fall får övervakningskommittén be
gära ytterligare information av Olaf om utredningar, inbegripet
rapporter och rekommendationer om avslutade utredningar,
dock utan att hindra genomförandet av pågående utredningar.
2. Övervakningskommittén ska bestå av fem oberoende le
damöter med erfarenhet av högt uppsatta befattningar inom
rättsväsendet, utredningsverksamhet eller annan jämförbar verk
samhet på Olafs verksamhetsområde. De ska utses av Europa
parlamentet, rådet och kommissionen i samförstånd.
Beslutet om utnämning av ledamöterna i övervakningskommit
tén ska också omfatta en reservförteckning med potentiella le
damöter som kan ersätta ledamöterna i övervakningskommittén
för återstoden av mandatperioden om en eller flera ledamöter
avgår, avlider eller drabbas av permanent arbetsoförmåga.
3. Ledamöterna i övervakningskommittén ska utses för en
period på fem år och deras mandat får inte förnyas. Varannan
gång ska två ledamöter bytas ut, varannan gång tre, så att
övervakningskommitténs sakkunskap bevaras.
4. Vid mandattidens utgång ska ledamöterna i övervaknings
kommittén sitta kvar tills de har ersatts.
5.
Om en ledamot i övervakningskommittén inte längre upp
fyller villkoren för att kunna utföra sina uppgifter eller har
befunnits skyldig till allvarlig försummelse kan Europaparlamen
tet, rådet och kommissionen i samförstånd avsätta ledamoten.
6. I överensstämmelse med kommissionens tillämpliga regler
ska ledamöterna i övervakningskommittén få ett dagtraktamente
och ska få ersättning för kostnader de ådrar sig när de fullgör
sina skyldigheter.
7. Vid fullgörandet av sina skyldigheter ska ledamöterna i
övervakningskommittén varken begära eller ta emot instruktio
ner från någon regering, någon institution, något organ eller
någon byrå.
8. Övervakningskommittén ska utse sin ordförande. Den ska
anta sin arbetsordning, som innan den antas ska överlämnas till
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska data
tillsynsmannen för kännedom. Övervakningskommitténs sam
manträden ska sammankallas på initiativ av dess ordförande
eller generaldirektören. Övervakningskommittén ska hålla minst
tio möten per år. Övervakningskommittén ska fatta beslut med
en majoritet av sina ledamöter. Dessa sekretariat ska tillhanda
hållas av Olaf, i nära samråd med övervakningskommittén.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/13
Ds 2016:1
Bilaga 1
130
9. Övervakningskommittén ska varje år anta minst en verk
samhetsrapport, som särskilt ska behandla utvärderingen av
Olafs oberoende, tillämpningen av förfarandegarantierna och
utredningarnas längd. Dessa rapporter ska överlämnas till Euro
paparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.
Övervakningskommittén får lägga fram rapporter för Europa
parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul
taten av de utredningar som Olaf har utfört och om de åtgärder
som har vidtagits på grundval av dessa resultat.
Artikel 16
Överläggningar med institutionerna
1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska en gång
om året sammanträda med generaldirektören för en överlägg
ning på politisk nivå där man diskuterar Olafs policy rörande
metoder för att förebygga och bekämpa bedrägeri, korruption
eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens
ekonomiska intressen. Övervakningskommittén ska delta i över
läggningarna. Företrädare för revisionsrätten, Eurojust och/eller
Europol får bjudas in att närvara från fall till fall, på begäran av
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, generaldirektören eller
övervakningskommittén.
2. Överläggningarna kan omfatta
a) de strategiska prioriteringarna för Olafs utredningspolicy,
b) övervakningskommitténs yttranden och verksamhetsrappor
ter i enlighet med artikel 15,
c) generaldirektörens rapporter enligt artikel 17.4 och, i före
kommande fall, eventuella andra rapporter från institutio
nerna om Olafs mandat,
d) Olafs förbindelser med övriga institutioner, organ och byrå
er,
e) Olafs förbindelser med behöriga myndigheter i medlemssta
terna,
f) förbindelserna och samarbetet mellan Olaf och tredjeländers
behöriga myndigheter liksom med internationella organisa
tioner, inom ramen för de överenskommelser som avses i
denna förordning,
g) effektiviteten i Olafs utredningsarbete vad beträffar fullföljan
det av byråns mandat.
3. Alla institutioner som deltar i överläggningarna ska se till
att överläggningarna inte hindrar genomförandet av pågående
utredningar.
4. De institutioner som deltar i överläggningarna ska i sina
åtgärder ta hänsyn till de åsikter som framförs vid överläggning
arna. Generaldirektören ska i de rapporter som avses i arti
kel 17.4 ge information om eventuella åtgärder som vidtagits
av Olaf.
Artikel 17
Generaldirektör
1. Olaf ska ledas av en generaldirektör. Generaldirektören ska
utses av kommissionen, i enlighet med det förfarande som
anges i punkt 2. Generaldirektören ska utses för en period på
sju år och mandatet får inte förlängas.
2. När en ny generaldirektör ska utses ska kommissionen
utlysa tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning. Detta ska
ske senast sex månader innan den sittande generaldirektörens
mandat löper ut. När övervakningskommittén har tillstyrkt det
urvalsförfarande som tillämpas av kommissionen, ska kommis
sionen utarbeta en förteckning över kandidater med lämpliga
kvalifikationer. Efter samråd med Europaparlamentet och rådet
ska kommissionen utse generaldirektören.
3. Vid fullgörandet av sin uppgift att inleda och utföra ex
terna och interna utredningar och att upprätta rapporter över
sådana utredningar, ska Olafs generaldirektör varken begära eller
ta emot instruktioner från någon regering, någon institution,
något organ eller någon byrå. Om Olafs generaldirektör anser
att en åtgärd som vidtas av kommissionen gör att hans eller
hennes oberoende ifrågasätts ska han eller hon omedelbart in
formera övervakningskommittén och eventuellt besluta att
väcka talan mot kommissionen vid domstolen.
4. Generaldirektören ska regelbundet rapportera till Europa
parlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resul
taten av de utredningar som görs av Olaf, de uppföljningar som
gjorts och de svårigheter man mött, med iakttagande av utred
ningssekretess, berörda personers och informatörers legitima
rättigheter och i förekommande fall tillämpliga nationella be
stämmelser för rättsliga förfaranden.
5. Generaldirektören ska årligen inom ramen för den årliga
verksamhetsplanen fastställa Olafs utredningsprioriteringar och
ska innan de offentliggörs översända dem till övervakningskom
mittén.
SV
L 248/14
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
131
Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom
mittén om Olafs verksamhet, om hur utredningarna genomförs
och om uppföljningen av dessa.
Generaldirektören ska regelbundet underrätta övervakningskom
mittén om
a) fall där rekommendationer från generaldirektören inte har
följts upp,
b) fall där information har översänts till rättsliga myndigheter i
medlemsstaterna,
c) utredningarnas längd i enlighet med artikel 7.8.
6. Olafs generaldirektör får skriftligen delegera vissa av sina
uppgifter enligt artiklarna 5, 7.2, 11.7 och 12.2 till en eller flera
anställda vid Olaf och därvid ange villkoren och gränserna för
delegeringen.
7. Generaldirektören ska införa en intern rådgivnings- och
kontrollmekanism, inbegripet en lagenlighetskontroll, som
bland annat rör respekten för förfarandegarantierna och de
grundläggande rättigheterna för de berörda personerna och de
berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning, med särskild
hänvisning till artikel 11.2.
8. Generaldirektören ska anta riktlinjer om utredningsför
faranden avsedda för Olafs personal. Dessa riktlinjer ska stämma
överens med denna förordning och bland annat omfatta
a) hur utredningar genomförs,
b) förfarandegarantierna,
c) detaljuppgifter om interna rådgivnings- och kontrollförfaran
den, inbegripet lagenlighetskontrollen,
d) dataskydd.
De riktlinjerna och eventuella ändringar av dem ska antas efter
det att övervakningskommittén fått tillfälle att inkomma med
sina anmärkningar om dem och ska därefter för kännedom
översändas till Europaparlamentet, rådet och kommissionen,
samt i informationssyfte offentliggöras på Olafs webbplats på
unionsinstitutionernas officiella språk.
9. Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot ge
neraldirektören ska den samråda med övervakningskommittén.
Vidtagande av disciplinära åtgärder mot generaldirektören ska
vara föremål för motiverade beslut, som ska översändas till
Europaparlamentet, rådet och övervakningskommittén för kän
nedom.
10. Alla hänvisningar till Olafs ”direktör” i en rättstext ska
tolkas som hänvisningar till generaldirektören.
Artikel 18
Finansiering
De totala anslagen för Olaf, inklusive anslagen för övervaknings
kommittén och dess sekretariat, ska tas upp som ett samlat
belopp under en särskild budgetrubrik inom kommissionens
avsnitt i Europeiska unionens allmänna budget, och preciseras
i en bilaga till detta avsnitt.
Olafs tjänsteförteckning, inbegripet övervakningskommitténs
sekretariat, ska bifogas kommissionens tjänsteförteckning.
Artikel 19
Utvärderingsrapport
Senast den 2 oktober 2017 ska kommissionen till Europapar
lamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om till
lämpningen av denna förordning. Den rapporten ska åtföljas av
ett yttrande från övervakningskommittén och det ska anges
huruvida det finns behov av att ändra denna förordning.
Artikel 20
Upphävande
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som
hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet
med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 21
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den första dagen i den
månad som följer på dess offentliggörande i Europeiska unionens
officiella tidning.
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/15
Ds 2016:1
Bilaga 1
132
2. Artikel 15.3 ska tillämpas på mandatperioden för de ledamöter i övervakningskommittén som innehar
ett mandat vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande. Omedelbart efter denna förordnings ikraft
trädande ska Europaparlamentets ordförande genom lottning bland ledamöterna i övervakningskommittén
välja ut två ledamöter vars uppdrag, med avvikelse från artikel 15.3, ska upphöra vid utgången av man
datperiodens första 36 månader. Två nya ledamöter ska automatiskt utnämnas för en mandatperiod på fem
år för att ersätta de avgående ledamöterna, på grundval av och i den ordning som anges i förteckningen i
artikel 1.2 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 2012/45/EU, Euratom av den 23 januari
2012 om utnämning av ledamöter i övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(Olaf) (
1
). Dessa nya ledamöter ska vara de två personer vars namn står först på den förteckningen.
3. Artikel 17.1 tredje meningen ska tillämpas på mandatperioden för den generaldirektör som innehar
mandatet vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 11 september 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
V. LEŠKEVIČIUS
Ordförande
SV
L 248/16
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
( 1 ) EUT L 26, 28.1.2012, s. 30.
Ds 2016:1
Bilaga 1
133
BILAGA I
UPPHÄVDA FÖRORDNINGAR (SOM DET HÄNVISAS TILL I ARTIKEL 20)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999
(EGT L 136, 31.5.1999, s. 1)
Rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999
(EGT L 136, 31.5.1999, s. 8)
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/17
Ds 2016:1
Bilaga 1
134
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
Artikel 1.1
Artikel 1.1
Artikel 1.2
Artikel 1.2
—
Artikel 1.3
Artikel 1.3
Artikel 1.4
—
Artikel 1.5
—
Artikel 2 led 1
—
Artikel 2 led 2
—
Artikel 2 led 3
Artikel 2
Artikel 2 led 4
—
Artikel 2 led 5
—
Artikel 2 led 6
—
Artikel 2 led 7
Artikel 3 första stycket
Artikel 3.1 första stycket
Artikel 3 andra stycket
Artikel 3.1 andra stycket
—
Artikel 3.2
—
Artikel 3.3 andra stycket
—
Artikel 3.3 tredje stycket
—
Artikel 3.4
—
Artikel 3.5
—
Artikel 3.6
Artikel 4.1 första stycket
Artikel 4.1 första stycket
Artikel 4.1 andra stycket
Artikel 4.1 andra stycket
Artikel 4.2
Artikel 4.2
Artikel 4.3 första stycket
Artikel 4.3
Artikel 4.3 andra stycket —
Artikel 4.4
Artikel 4.4 första meningen
—
Artikel 4.5
Artikel 4.5 första stycket
Artikel 4.6 första stycket
—
Artikel 4.6 andra stycket
Artikel 4.5 andra stycket
Artikel 4.6 tredje stycket
Artikel 4.6 led a
Artikel 4.7
Artikel 4.6 led b —
SV
L 248/18
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
135
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 4.8
—
Artikel 5.1
Artikel 5 första stycket
Artikel 5.2 första stycket
Artikel 5 andra stycket
Artikel 5.2 andra stycket
—
Artikel 5.3
—
Artikel 5.4
—
Artikel 5.5
—
Artikel 5.6
—
Artikel 6
Artikel 6.1
Artikel 7.1
Artikel 6.2
Artikel 7.2 första meningen
Artikel 6.3
Artikel 7.2 andra meningen
Artikel 6.4
Artikel 3.3 första stycket
—
Artikel 7.4
Artikel 6.5
Artikel 7.5
Artikel 6.6
Artikel 7.3
—
Artikel 7.6
—
Artikel 7.7
—
Artikel 7.8
Artikel 7.1
Artikel 8.1
Artikel 7.2
Artikel 8.2
Artikel 7.3
Artikel 8.3
—
Artikel 9
Artikel 8.1
Artikel 10.1
Artikel 8.2 första stycket
Artikel 10.2
Artikel 8.2 andra stycket —
Artikel 8.3 —
Artikel 8.4 —
—
Artikel 10.4
—
Artikel 10.5
Artikel 9.1
Artikel 11.1 första stycket
—
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 9.2
Artikel 11.2
Artikel 9.3
Artikel 11.3
Artikel 9.4
Artikel 11.4
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/19
Ds 2016:1
Bilaga 1
136
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 11.5
—
Artikel 11.6
—
Artikel 11.7
—
Artikel 11.8
Artikel 10.1
Artikel 12.1
Artikel 10.2
Artikel 12.2 första stycket
—
Artikel 12.2 andra stycket
—
Artikel 12.2 tredje stycket
Artikel 10.3
Artikel 4.4 andra meningen
—
Artikel 12.3
—
Artikel 12.4
—
Artikel 13
—
Artikel 14
Artikel 11.1 första stycket
Artikel 15.1 första stycket
—
Artikel 15.1 andra stycket
Artikel 11.1 andra stycket
Artikel 15.1 tredje stycket
—
Artikel 15.1 fjärde stycket
—
Artikel 15.1 femte stycket
Artikel 11.2
Artikel 15.2 första stycket
—
Artikel 15.2 andra stycket
Artikel 11.3
Artikel 15.3
Artikel 11.4
Artikel 15.4
—
Artikel 15.5
—
Artikel 15.6
Artikel 11.5
Artikel 15.7
Artikel 11.6
Artikel 15.8
Artikel 11.7
Artikel 17.5 tredje stycket
Artikel 11.8
Artikel 15.9
—
Artikel 16
Artikel 12.1
Artikel 17.1
Artikel 12.2
Artikel 17.2
Artikel 12.3 första stycket
Artikel 17.3
Artikel 12.3 andra stycket
Artikel 17.4
Artikel 12.3 tredje stycket
Artikel 10.3
—
Artikel 17.5 första stycket
SV
L 248/20
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
Ds 2016:1
Bilaga 1
137
Förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom)
nr 1074/1999
Denna förordning
—
Artikel 17.5 andra stycket
—
Artikel 17.6
—
Artikel 17.7
—
Artikel 17.8
Artikel 12.4 första meningen
Artikel 17.9 första stycket
Artikel 12.4 andra meningen
Artikel 17.9 andra stycket
—
Artikel 17.10
Artikel 13
Artikel 18
Artikel 14 —
Artikel 15
Artikel 19
—
Artikel 20
Artikel 16
Artikel 21.1
—
Artikel 21.2
—
Artikel 21.3
—
Bilaga I
—
Bilaga II
SV
18.9.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 248/21
Ds 2016:1
Bilaga 1
138
Uttalande från kommissionen
Kommissionen bekräftar att byrån har förklarat att den alltid kommer att agera i överensstämmelse med
protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och med Europaparlamentets ledamots
stadga, med full respekt för att ledamöterna är fria och obundna enligt artikel 2 i den stadgan.
Uttalande från kommissionen
Kommissionen avser att låta generaldirektören för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning behålla sina
nuvarande befogenheter när det gäller att fastställa villkoren och de närmare bestämmelserna för rekrytering
till byrån, särskilt vad gäller anställningsavtalens varaktighet och förnyelse.
Uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen
Varje gång Europaparlamentet, rådet och kommissionen utnämner nya ledamöter i övervakningskommittén
bör de också utnämna de ledamöter som ska tillträda vid nästa partiella nyutnämning.
SV
L 248/22
Europeiska unionens officiella tidning
18.9.2013
139
Bilaga 2
140
Ds 2016:1
Bilaga 2
141
Bilaga 2
Ds 2016:1
142
Ds 2016:1
Bilaga 2
143
Bilaga 3
144
Bilaga 3
Ds 2016:1
145
Ds 2016:2
Bilaga 3
146
Bilaga 3
Ds 2016:1