Prop. 2018/19:37

Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform

Regeringens proposition

Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 januari 2019

Stefan Löfven

Heléne Fritzon (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen ändringar i lagen (2006:444) om passagerarregister och utlänningslagen (2005:716).

EU:s dataskyddsförordning, som började tillämpas den 25 maj 2018, är direkt tillämplig i Sverige. Förordningen kräver dock att svenska författningar anpassas för att säkerställa både att förordningen får ett effektivt genomslag och att svensk rätt inte strider mot förordningen. EU:s nya dataskyddsdirektiv genomförs i huvudsak genom brottsdatalagen (2018:1177) som trädde i kraft den 1 augusti 2018. Brottsdatalagen är generellt tillämplig inom det område som direktivet reglerar men subsidiär i förhållande till annan författning.

I propositionen finns förslag till anpassningar av lagen om passagerarregister och utlänningslagen till EU:s dataskyddsreform. Vidare föreslår regeringen vissa ändringar som inte är en direkt följd av reformen, utan som bl.a. syftar till att göra regleringen mer ändamålsenlig.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2019.

Prop. 2018/19:37

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:444) om passagerarregister

dels att rubriken närmast före 8 § ska utgå,

dels att nuvarande 7 § ska betecknas 8 § och nuvarande 8 § ska betecknas 7 §,

dels att 2, 3, 6, den nya 7, den nya 8, 9 och 10 §§ och rubrikerna närmast före 2, 6 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 11 §§, och närmast före 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagens tillämpningsområde Förhållandet till annan reglering

2 §1

Om inget annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

En registrerad person har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt denna lag.

2 a §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen ( 2018:218 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Prop. 2018/19:37

anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

2 b §

När en behörig myndighet enligt

1 kap. 6 § brottsdatalagen (2018:1177) behandlar personuppgifter enligt denna lag för syften som faller inom tillämpningsområdet för brottsdatalagen gäller den lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

3 §2

I denna lag avses med personkontroll: kontroll av personer vid inresa i Sverige,

Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av

Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma betydelse som i personuppgiftslagen (1998:204) .

Utlämnande av uppgifter Utlämnande av uppgifter och

direktåtkomst

6 §3

Personuppgifter ur passagerarregistret ska lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

8 §

7 §4

Säkerhetspolisen får för sådan verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

2Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 3 Senaste lydelse 2014:657. 4 Senaste lydelse av tidigare 8 § 2014:657.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

7 §

8 §

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får lämnas ut elektronisktannat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsning av möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt enligt första stycket.

9 §5

En uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyndigheten.

Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket ska kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndighetens kontroller är slutförda.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Rättelse och skadestånd Skadestånd

inom

tillämpningsområdet

för

brottsdatalagen

10 §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd.

Bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177) ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Detta gäller

5 Senaste lydelse 2014:657.

Prop. 2018/19:37

endast vid behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för brottsdatalagen .

Rätten att göra invändningar

11 §

Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

2. Äldre föreskrifter om straff gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

2.2. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 e § utlänningslagen (2005:716)1 ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 3 e § 2006:447.

Prop. 2018/19:37

3. Ärendet och dess beredning

Europeiska unionen har enats om en genomgripande dataskyddsreform som ska vara genomförd under våren 2018. Reformen omfattar dels Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här kallad dataskyddsförordningen, dels Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, här kallat dataskyddsdirektivet. Dataskyddsförordningen och en rättelse till den finns i svensk lydelse i bilagorna 1 och 2.

I Justitiedepartementet har promemorian Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform tagits fram (Ds 2018:12). I promemorian behandlas även en begäran från Tullverket om att få direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret (Ju2017/02018/L7). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3 och promemorians lagförslag finns i bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Promemorian och remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2018/02809/L7).

Några remissinstanser har synpunkter och förslag när det gäller lagen om passagerarregister i frågor som inte har samband med anpassningen till EU:s dataskyddsreform och som inte heller i övrigt behandlas i promemorian. Det gäller bl.a. Polismyndigheten som efterfrågar ändringar i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och att passagerarregistret även bör innehålla uppgift om kön samt Journalistförbundet som anser att det bör tillsättas en utredning i syfte att säkerställa en generell rätt att ta del av allmänna handlingar i elektronisk form. Dessa frågor behandlas inte i propositionen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 november 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådets förslag behandlas i avsnitt 5.6 och 5.7 och i författningskommentaren. Regeringen följer Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen görs också några redaktionella ändringar.

Hänvisningar till S3

4. Bestämmelser om behandling av personuppgifter

4.1. EU:s dataskyddsreform – dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet

Europeiska unionens nya dataskyddsreglering består huvudsakligen av två rättsliga instrument. Det ena är dataskyddsförordningen och det andra är dataskyddsdirektivet. Reformen innebär att reglerna om personuppgiftsbehandling kommer att finnas i två parallella regelverk.

Dataskyddsförordningen utgör från och med den 25 maj 2018 grunden för generell personuppgiftsbehandling inom EU. Det huvudsakliga syftet med förordningen är bl.a. att säkerställa en enhetlig skyddsnivå över hela unionen och att undvika avvikelser som hindrar den fria rörligheten av personuppgifter inom den inre marknaden. Förordningen är direkt tillämplig i alla EU:s medlemsstater men förutsätter och möjliggör samtidigt kompletterande och specificerade nationella bestämmelser av olika slag.

Dataskyddsdirektivet, som ska vara genomfört i nationell rätt senast den 6 maj 2018, innehåller bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Även sådan personuppgiftsbehandling som utförs av behöriga myndigheter för att skydda mot, förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten ingår i tillämpningsområdet. Syftet med direktivet är att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter, samt att säkerställa att det utbyte av personuppgifter som krävs inom unionen mellan behöriga myndigheter varken begränsas eller förbjuds av skäl som rör skyddet för fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter.

Sådan behandling av personuppgifter som omfattas av det nya dataskyddsdirektivet är undantagen från dataskyddsförordningens tillämpningsområde (artikel 2.2 d i dataskyddsförordningen).

4.2. Nationell reglering anpassas till EU:s dataskyddsreform

I propositionen Ny dataskyddslag föreslår regeringen att personuppgiftslagen (1998:204) ska upphävas och att en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, dataskyddslagen (2018:218), ska införas (prop. 2017/18:105). Förslaget antogs av riksdagen den 18 april 2018 och trädde i kraft den 25 maj 2018. Personuppgiftslagen upphörde att gälla samma dag. Dataskyddslagen innehåller bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen på ett generellt plan i svensk rätt. Enligt övergångsbestämmelserna till lagen (p. 5) gäller personuppgiftslagen fortfarande i den utsträckning som det i

Prop. 2018/19:37

en annan lag eller en förordning finns bestämmelser som innehåller hänvisningar till den lagen. Dataskyddslagen är subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning, vilket möjliggör avvikande bestämmelser i sektorsspecifika registerförfattningar.

I propositionen Brottsdatalag föreslår regeringen att det nya dataskyddsdirektivet ska genomföras i svensk rätt huvudsakligen genom en ny ramlag, brottsdatalagen (prop. 2017/18:232). Förslaget antogs av riksdagen den 13 juni 2018 och trädde i kraft den 1 augusti 2018. Lagen är generellt tillämplig inom det område som direktivet reglerar men subsidiär i förhållande till annan lag eller förordning.

4.3. Lagen om passagerarregister bygger på APIdirektivet

Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktiv 2004/82/EG om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare, det s.k. API-direktivet. I direktivet regleras flygtransportörers skyldighet att översända förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter) till behöriga nationella myndigheter. Syftet med direktivet är att förbättra gränskontrollerna och att bekämpa olaglig invandring. Direktivet utgör också ett led i kampen mot terrorism.

API-direktivets bestämmelser om transportörers uppgiftsskyldighet har i Sverige genomförts genom bestämmelserna i 9 kap. 3 a–f §§ utlänningslagen (2005:716). Bestämmelserna innebär att en transportör som luftvägen transporterar passagerare till Sverige direkt från en stat som inte tillhör Europeiska unionen och inte heller har slutit avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna, på begäran av Polismyndigheten ska överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart incheckningen avslutats. Informationen ska föras över till Polismyndigheten som ska spara uppgifterna i ett passagerarregister. Uppgiftsskyldigheten omfattar bl.a. namn, födelsedatum, medborgarskap, avgångs- och ankomsttid för transporten samt det totala antalet passagerare vid transporten.

Lagen om passagerarregister (2006:444) är en registerförfattning som reglerar hur API-uppgifterna som har förts över till Polismyndigheten får behandlas. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om ändamålet med behandlingen, utlämnande av uppgifter, direktåtkomst, rättelse och skadestånd. Lagen gäller i dag utöver personuppgiftslagen. Om bestämmelserna i lagen om passagerarregister avviker från bestämmelserna i personuppgiftslagen ska alltså bestämmelserna i lagen om passagerarregister tillämpas.

5. Anpassning av bestämmelserna i lagen om passagerarregister

5.1. Anpassning till både dataskyddsförordningen och brottsdatalagen

Regeringens bedömning: Behandlingen av personuppgifter enligt lagen om passagerarregister faller inom både dataskyddsförordningens och brottsdatalagens tillämpningsområde.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i denna del. Polismyndigheten anser att den gränskontrollerande verksamheten är brottsbekämpande och att den därför enbart omfattas av dataskyddsdirektivets och brottsdatalagens tillämpningsområde.

Datainspektionen anser att det tydligare bör framgå när passagerarregistret förs för syften som faller inom brottsdatalagens respektive dataskyddsförordningens tillämpningsområde.

Enligt

Sveriges

advokatsamfund kan oklarheten kring vilket regelverk som gäller för personuppgiftsbehandlingen riskera att undergräva de registrerades rättigheter. Advokatsamfundet föreslår därför att behandlingen enligt lagen om passagerarregister renodlas på så sätt att lagen endast används för migrationskontroll så att endast dataskyddsförordningen är tillämplig och att de brottsbekämpande ändamål för vilka Polismyndigheten vill behandla passageraruppgifter kan tillgodoses av lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen. Transportstyrelsen efterfrågar vägledning i hur bedömningen ska göras av vilket regelverk som är tillämpligt.

Skälen för regeringens bedömning

Vilket regelverk är tillämpligt?

Vid en anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform är en inledande fråga vilket regelverk som är tillämpligt, dataskyddsförordningen eller brottsdatalagen?

Brottsdatalagen gäller enligt 1 kap. 2 § vid behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder. Den gäller också vid behandling av personuppgifter som en behörig myndighet utför i syfte att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. För att brottsdatalagen ska vara tillämplig krävs alltså dels att den som behandlar personuppgifter är en behörig myndighet, dels att behandlingen utförs för något av de syften som anges i lagen. Med behörig myndighet avses bl.a. en myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder, eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för ett sådant syfte (1 kap. 6 § brottsdatalagen).

Prop. 2018/19:37

Exempelvis är Polismyndigheten en behörig myndighet när den behandlar personuppgifter som omfattas av lagens tillämpningsområde.

Personuppgiftsbehandling inom brottsdatalagens tillämpningsområde är undantagen från dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Syftet med personuppgiftsbehandlingen enligt lagen om passagerarregister blir därför avgörande för vilket regelverk som är tillämpligt. API-direktivet syftar enligt artikel 1 till att förbättra gränskontrollerna och bekämpa olaglig invandring genom att transportörer översänder förhandsuppgifter om passagerare. Vidare anges i artikel 6 att personuppgifter ska översändas i syfte att underlätta verkställandet av personkontroller vid de yttre gränser som passeras när passagerarna reser in på en medlemsstats territorium för att mer effektivt kunna bekämpa den olagliga invandringen. I lagen om passagerarregister är syftet annorlunda uttryckt. Enligt 4 § ska passagerarregistret föras för att underlätta verkställandet av personkontroller vid Sveriges gräns mot stater som inte tillhör EU och inte heller har träffat avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna. Bedömningen av vilken reglering som är tillämplig på personuppgiftsbehandling enligt lagen bör därför ta sin utgångspunkt i syftet med personkontrollen.

Personkontrollen kan ha flera syften

Enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen ansvarar Polismyndigheten för kontroll av personer enligt kodexen om Schengengränserna. Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid sådan kontroll och Migrationsverket får efter överenskommelse hjälpa till vid kontrollen.

Polismyndigheten anser att den gränskontrollerande verksamheten enbart faller under dataskyddsdirektivets och brottsdatalagens tillämpningsområde och att dataskyddsförordningen inte är tillämplig.

Regeringen instämmer i att personkontrollen, som är en del av den svenska gränskontrollen, kan ha brottsbekämpande syften, t.ex. att förhindra gränsöverskridande brottslighet och att kontrollera om den inresande är efterlyst för brott. Kontrollen är också ett verktyg för att avvärja hot mot allmän ordning och säkerhet. Som anförs i promemorian syftar personkontrollen emellertid även till att kontrollera behörigheten för ickesvenska medborgare att resa in och vistas här i landet. Kontrollen inriktas då på att identitet, pass, visering och andra handlingar är i ordning. Att kontrollen innefattar såväl migrationskontroll som brottsbekämpning anfördes också i förarbetena som skäl för att passagerarregistret skulle regleras i en egen registerförfattning, och inte i den dåvarande polisdatalagen (1998:622) som främst innehöll bestämmelser om register för den brottsbekämpande verksamheten (prop. 2005/06:129 s. 48).

Som anges ovan syftar API-direktivet både till att förbättra gränskontrollerna och bekämpa olaglig invandring. Eftersom lagen genomför API-direktivet finns det därför inte heller förutsättningar att, såsom Sveriges advokatsamfund föreslår, bara tillämpa lagen för migrationskontroll.

I likhet med promemorian anser regeringen att det dubbla syftet innebär att behandling av personuppgifter enligt lagen om passagerarregister kan falla inom både dataskyddsförordningens och brottsdatalagens

tillämpningsområde. Det finns därför behov av att se över vilka anpassningar av lagens bestämmelser som krävs i förhållande till båda regelverken.

Gränsdragningsfrågor

Några remissinstanser har synpunkter på att det inte alltid är tydligt vilket regelverk som är tillämpligt i olika situationer vid behandlingen av personuppgifter enligt lagen om passagerarregister. Enligt

Datainspektionen bör det tydligare framgå när passagerarregistret förs för syften som faller inom brottsdatalagens respektive dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Sveriges advokatsamfund anser att oklarheten kring vilket regelverk som gäller för personuppgiftsbehandlingen kan riskera att undergräva de registrerades rättigheter. Transportstyrelsen framhåller att även Polismyndighetens mottagande av uppgifterna, liksom transportörens insamlande och översändande, är att betrakta som personuppgiftsbehandling och att det i dessa skeenden kan vara svårt att avgöra syftet med behandlingen.

Regeringen har förståelse för dessa synpunkter men anser att gränsdragningsfrågorna är oundvikliga. Vilket regelverk som ska tillämpas i det enskilda fallet beror nämligen på syftet med personuppgiftsbehandlingen. I det enskilda fallet blir det myndigheten och den handläggande tjänstemannen som får avgöra vilken lagstiftning som är tillämplig. Detta är ett resultat av den nya EU-regleringen på området som är svårt att undvika. I vissa fall kan samma personuppgiftsbehandling ha flera olika syften, varav det ena ligger inom brottsdatalagens tillämpningsområde och det andra utanför. Ett sådant exempel är just kontroll av pass och resehandlingar vid inresa till Sverige, som kan kontrolleras både med avseende på om personen har rätt att resa in i Sverige (innehav av giltigt pass, behov av visum och liknande) och mot bl.a. SIS-registret, som innehåller uppgifter om personer som är efterlysta för brott. Den behandling som görs med stöd av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen omfattas av dataskyddsförordningens tillämpningsområde, medan brottsdatalagen ska tillämpas på den behandling som har ett brottsbekämpande syfte. Regelverken kan då vara tillämpliga parallellt. Sådana situationer bör alltså betraktas som olika behandlingar av personuppgifter som var och en måste ha stöd i och följa gällande regelverk (prop. 2017/18:232 s. 101). Svårigheterna med att avgöra vilket regelverk som ska tillämpas bör enligt regeringen inte överdrivas. Sedan tidigare är myndigheter vana att tillämpa olika regelverk – den numera upphävda personuppgiftslagen och myndighetsanknutna registerförfattningar – beroende på i vilken verksamhet personuppgifterna behandlas. Frågan om dubbla regleringar när det gäller personuppgiftsbehandling är således inte ny.

I propositionen Brottsdatalag (prop. 2017/18:232) redovisar regeringen vissa principer som bör vara vägledande i gränsdragningen mellan dataskyddsförordningen och brottsdatalagen. Bland annat anges att personuppgiftsbehandling inom ramen för kontrollverksamhet, t.ex. gränskontrollverksamhet, ligger utanför brottsdatalagens tillämpningsområde i den mån den inte utförs i brottsbekämpande syfte.

Prop. 2018/19:37

Det gäller även i de fall där kontrollen utförs av tjänstemän som också har brottsbekämpande uppgifter (s. 113).

Hänvisningar till S5-1

5.2. Utrymmet för särskild reglering om personuppgiftsbehandling i lagen om passagerarregister

Regeringens bedömning:

Dataskyddsförordningen och

brottsdatalagen ger utrymme för en sådan särskild reglering om behandling av personuppgifter som finns i lagen om passagerarregister.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Uppsala universitet efterfrågar ett resonemang om att dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet syftar till att skydda vissa grundläggande rättigheter och att lagen om passagerarregister har karaktären av en undantagslagstiftning från dessa rättigheter. I övrigt yttrar sig ingen remissinstans särskilt över bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Dataskyddsförordningen ger utrymme för en sådan särskild reglering av personuppgiftsbehandling som finns i lagen om passagerarregister

EU-förordningar ska enligt artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ha allmän giltighet samt vara till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat i EU. Förordningar gäller alltså fullt ut och med samma innehåll inom hela EU och ska inte genomföras i nationell rätt. En medlemsstat kan behålla eller införa nationell lagstiftning på det område som en förordning omfattar, bara om förordningen ger utrymme för det.

Som Uppsala universitet påpekar är skyddet för fysiska personer vid behandling av personuppgifter en grundläggande rättighet (artikel 8.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). En förutsättning för all personuppgiftsbehandling är att den sker i enlighet med de grundläggande principerna för behandling som uppställs i artikel 5 i dataskyddsförordningen, t.ex. att uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade.

Enligt artikel 6.2 i dataskyddsförordningen får medlemsstaterna behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling. Detta förutsätter emellertid att det är fråga om sådan personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). I enlighet med skäl 8 i dataskyddsförordningen kan medlemsstaterna dessutom under vissa förutsättningar, och i den utsträckning det är nödvändigt för

samstämmigheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga, införliva delar av förordningen i nationell rätt.

Enligt artikel 6.3 första stycket i dataskyddsförordningen ska de grunder för behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e fastställas i enlighet med unionsrätten eller den nationella rätten. Enligt artikel 6.3 andra stycket ska vidare syftet med behandlingen fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Den rättsliga grunden kan enligt artikel 6.3 andra stycket innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen. Bestämmelserna kan bl.a. gälla de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas och vilka registrerade som berörs. Bestämmelserna kan vidare gälla de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstider samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. De särskilda bestämmelserna i den nationella rätten ska i detta avseende uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionerliga mot det legitima mål som eftersträvas.

Enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen får begränsningar ske av vissa av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i förordningen. Detta förutsätter att begränsningarna sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle. Det förutsätter också att begränsningen sker i syfte att säkerställa något av de ändamål som anges i artikel 23, t.ex. unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse eller skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder.

Polismyndighetens skyldighet att föra passagerarregistret är fastställd genom lag. Personuppgiftsbehandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse, för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning. Vidare uppfyller den ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Personuppgiftsbehandling enligt lagen om passagerarregister är därmed förenlig med dataskyddsförordningens krav på laglig behandling. Som redogjorts för ovan ger dataskyddsförordningen utrymme att såväl begränsa möjligheten att behandla personuppgifter som att utöka skyldigheten genom mer specificerade krav i förhållande till förordningen. Det måste dock vara fråga om sådana begränsningar till dataskyddsförordningens bestämmelser, eller sådana specifika bestämmelser som kan anses anpassa tillämpningen av förordningens bestämmelser, som är tillåtna.

I lagen om passagerarregister finns bestämmelser om bl.a. tillåtna ändamål (4 §), vilka uppgifter som passagerarregistret får innehålla (5 §), utlämnande av uppgifter (6 och 7 §§), direktåtkomst (8 §), gallring (9 §) samt rättelse och skadestånd (10 §). Bestämmelserna utgör specifika krav för uppgiftsbehandlingen som säkerställer en laglig och rättvis behandling av personuppgifter. Det bedöms vara möjligt att behålla lagens kompletterande reglering även nu när dataskyddsförordningen har börjat tillämpas. Det finns dock behov av att förändra regleringen om hur lagen

Prop. 2018/19:37

förhåller sig till annan lagstiftning. Vidare finns det skäl att överväga om vissa av bestämmelserna bör ändras eller upphävas med anledning av dataskyddsförordningen. Detta behandlas i de följande avsnitten.

Brottsdatalagen ger utrymme för en sådan särskild reglering av personuppgiftsbehandling som finns i lagen om passagerarregister

Ett direktiv innebär en skyldighet för medlemsstaterna att införa föreskrifter i enlighet med direktivet. Det nya dataskyddsdirektivet genomförs i huvudsak genom brottsdatalagen. Lagen är en ramlag som är anpassad till skyldigheterna och kraven i direktivet.

I 2 kap. 1 § brottsdatalagen anges att personuppgifter får behandlas om det är nödvändigt för att en behörig myndighet ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Med en behörig myndighets uppgift avses en uppgift som framgår av lag, förordning eller ett särskilt beslut i vilket regeringen uppdragit åt myndigheten att utföra uppgiften. Paragrafen reglerar, tillsammans med 2 §, de tillåtna rättsliga grunderna för behandling av personuppgifter enligt lagen.

Brottsdatalagen är subsidiär i förhållande till bestämmelser i annan lag eller förordning. I avsnitt 5.3.2 föreslås att bestämmelserna i lagen om passagerarregister och anslutande föreskrifter ska ha företräde framför brottsdatalagens bestämmelser. Som nämns i det föregående innehåller lagen om passagerarregister specifika bestämmelser som bl.a. preciserar syftet med behandlingen, vilka personuppgifter som får behandlas och behandlingens ändamål. Att Polismyndigheten åläggs att föra ett passagerarregister innebär att myndigheten uttryckligen getts en uppgift som omfattas av de syften som ingår i brottsdatalagens tillämpningsområde. Brottsdatalagen ger därför utrymme för en sådan särskild reglering om behandling av personuppgifter som finns i lagen om passagerarregister. Det finns dock även i förhållande till brottsdatalagen behov av att göra vissa anpassningar av bestämmelserna i lagen. Detta behandlas i de följande avsnitten.

Hänvisningar till S5-2

5.3. Förhållandet till annan lagstiftning

5.3.1. Förhållandet till den generella dataskyddsregleringen

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om passagerarregister om hur lagen förhåller sig till personuppgiftslagen ska upphävas och alla hänvisningar till personuppgiftslagen ska tas bort. I lagen införs i stället en bestämmelse som klargör att lagen kompletterar EU:s dataskyddsförordning.

Det införs också en bestämmelse som anger att dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gäller, om inte annat följer av lagen om passagerarregister eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Hänvisningarna till personuppgiftslagen tas bort

I 2 § första stycket lagen om passagerarregister regleras lagens förhållande till personuppgiftslagen. Om inget annat följer av lagen om passagerarregister eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, tillämpas personuppgiftslagen vid behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret. Enligt 3 § har de begrepp som används i lagen samma betydelse som i personuppgiftslagen. Vidare anges i 10 § att bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt lagen om passagerarregister eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

När dataskyddsförordningen började tillämpas den 25 maj 2018 upphävdes personuppgiftslagen, vilket innebär att hänvisningar till personuppgiftslagen inte kan finnas kvar. Bestämmelsen om hur lagen om passagerarregister förhåller sig till personuppgiftslagen bör därför upphävas och alla hänvisningar till personuppgiftslagen tas bort.

Lagen om passagerarregisters förhållande till dataskyddsförordningen

Dataskyddsförordningen utgör den generella reglering för behandling av personuppgifter som lagen om passagerarregister måste anpassas till. Lagen om passagerarregister kommer, som konstateras i avsnitt 5.2, att innehålla bestämmelser som kompletterar dataskyddsförordningen. Det bör införas en bestämmelse i lagen som upplyser om detta.

De hänvisningar som föreslås i propositionen bör vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. På så sätt säkerställs att eventuella ändringar i dataskyddsförordningen får omedelbart genomslag. Det kan emellertid inte uteslutas att lagen om passagerarregister ändå kan behöva ändras i samband med framtida ändringar i förordningen.

Lagen om passagerarregisters förhållande till dataskyddslagen

Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) innehåller de bestämmelser som på ett generellt plan kompletterar dataskyddsförordningen. Dataskyddslagen är, i likhet med personuppgiftslagen, subsidiär i förhållande till bestämmelser i annan lag eller förordning (1 kap. 6 §). Lagen om passagerarregister bör ha motsvarande förhållande till dataskyddslagen som den har till personuppgiftslagen. Dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen bör alltså gälla, om inte annat följer av lagen om passagerarregister eller anslutande föreskrifter. Det bör införas en bestämmelse i lagen om passagerarregister som upplyser om detta.

Prop. 2018/19:37

Hänvisningar till S5-3-1

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 5.3.3, 9

5.3.2. Förhållandet till brottsdatalagen och lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Regeringens förslag: När en behörig myndighet behandlar personuppgifter enligt lagen om passagerarregister för syften som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde ska brottsdatalagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gälla, om inte annat följer av lagen om passagerarregister eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. En bestämmelse med sådant innehåll ska införas i lagen om passagerarregister.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i denna del. Uppsala universitet anser att relationen mellan lagen om passagerarregister, brottsdatalagen och polisdatalagen (2010:361) med fördel kan förtydligas. Transportstyrelsen påpekar att all behandling som sker med stöd av lagen om passagerarregister är undantagen polisdatalagen vare sig behandlingen sker i syften som omfattas av brottsdatalagen eller dataskyddsförordningen. Transportstyrelsen har också, liksom Kammarrätten i Sundsvall, lagtekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Lagen om passagerarregisters förhållande till brottsdatalagen

Personuppgiftsbehandling enligt lagen om passagerarregister som sker för brottsbekämpande syften faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde (se avsnitt 5.1). Även brottsdatalagen är subsidiär i förhållande till bestämmelser i annan lag eller förordning (1 kap. 5 § brottsdatalagen). Det bör i lagen om passagerarregister införas en bestämmelse som anger att brottsdatalagen och anslutande föreskrifter gäller, om inte annat följer av lagen om passagerarregister eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den.

Förutom att syftet med personuppgiftsbehandlingen är avgörande för om brottsdatalagen är tillämplig krävs det också att myndigheten agerar i egenskap av behörig myndighet enligt 1 kap. 6 § den lagen. Bestämmelsen i lagen om passagerarregister bör anpassas till detta.

Enligt Transportstyrelsen bör det bl.a. framgå av lagen om passagerarregister att termer och uttryck enligt lagen har samma betydelse som i dataskyddsförordningen och brottsdatalagen. En bestämmelse med liknande innehåll som Transportstyrelsen föreslår finns i 1 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen. Den bestämmelsen förhåller sig enbart till dataskyddsförordningen. I registerförfattningar som anpassas till EU:s dataskyddsreform förekommer däremot i princip inte sådana bestämmelser. Enligt regeringen saknas det skäl att införa en sådan bestämmelse i lagen om passagerarregister. Det finns inte heller skäl att i övrigt göra några lagtekniska förändringar.

Lagen om passagerarregisters förhållande till lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område – som ersätter den nu upphävda polisdatalagen – är en registerförfattning som gäller bl.a. när Polismyndigheten, i egenskap av behörig myndighet, behandlar personuppgifter i brottsbekämpande syfte (1 kap. 1 §). Lagen gäller inte vid behandling av personuppgifter enligt vissa uppräknade lagar, bl.a. lagen om passagerarregister (1 kap. 2 §). Enligt regeringen är det genom bestämmelsen tydligt att i den mån personuppgifter behandlas med stöd av lagen om passagerarregister ska lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område inte tillämpas. Det saknas skäl att, såsom Uppsala universitet och Transportstyrelsen är inne på, förtydliga detta ytterligare.

Hänvisningar till S5-3-2

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 5.2, 5.5, 9

5.3.3. Inga hänvisningar i upplysningssyfte

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några hänvisningar till dataskyddsförordningen, dataskyddslagen eller brottsdatalagen endast i upplysningssyfte.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: I lagen om passagerarregister finns som nämns i avsnitt 5.3.1 vissa hänvisningar till personuppgiftslagens bestämmelser. Det skulle kunna ligga nära till hands att ersätta hänvisningarna till personuppgiftslagen med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och brottsdatalagen. Att enbart i upplysningssyfte hänvisa till vissa bestämmelser i dessa regelverk, som dessutom är relativt komplexa, innebär emellertid en risk för otydlighet för tillämparen. Vidare finns det risk för missuppfattningen att de bestämmelser i regelverken som det inte hänvisas till inte är tillämpliga. Dataskyddsförordningen är dessutom direkt tillämplig. Det bör därför inte införas några sådana hänvisningar i lagen om passagerarregister.

Hänvisningar till S5-3-3

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 6

5.4. Personuppgiftsansvar, ändamålet med registret och utlämnande av uppgifter

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om personuppgiftsansvar, ändamålet med registret och utlämnande av uppgifter i lagen om passagerarregister är förenliga med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen och kan behållas.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Lagen om passagerarregister innehåller, i likhet med många andra registerförfattningar, en verksamhetsspecifik ändamålsbestämmelse som anger den yttersta ram

Prop. 2018/19:37

inom vilken personuppgifter får behandlas. Enligt 4 § ska passagerarregistret föras för att underlätta verkställandet av personkontroller vid Sveriges gräns mot stater som inte tillhör Europeiska unionen och inte heller har träffat avtal om samarbete enligt Schengenkonventionen med konventionsstaterna. Av 1 § framgår att Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret.

Enligt 6 § ska personuppgifter ur passagerarregistret lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i ändamålsbestämmelsen i 4 §. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet för sådan verksamhet. Regeringen har inte utnyttjat sin föreskriftsrätt.

I promemorian görs bedömningen att bestämmelserna om personuppgiftsansvar, ändamålet med registret och utlämnande av uppgifter är förenliga med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen. Ingen remissinstans invänder mot detta. Även regeringen delar promemorians bedömning att bestämmelserna är förenliga med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen och därför inte behöver ändras.

I avsnitt 5.9 föreslås att bestämmelsen om regeringens föreskriftsrätt i 6 § omformuleras till en upplysningsbestämmelse.

Hänvisningar till S5-4

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 9

5.5. Enskildas rättigheter

Regeringens förslag: Bestämmelsen om rättelse i lagen om passagerarregister ska upphävas.

Det ska i bestämmelsen om skadestånd införas en hänvisning till brottsdatalagens bestämmelse om skadestånd.

Bestämmelsen om att en registrerad inte har rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt lagen ska anpassas språkligt till dataskyddsförordningen.

Regeringens bedömning: Det bör även fortsättningsvis framgå av lagen om passagerarregister att en registrerad inte har rätt att motsätta sig sådan personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i denna del. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter nödvändigheten av en begränsning av de registrerades rätt att göra invändningar mot personuppgiftsbehandlingen. Transportstyrelsen motsätter sig inte förslaget att begränsa rätten att göra invändningar men efterlyser ett resonemang kring kravet på lagstiftningsåtgärder som innehåller specifika bestämmelser avseende de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I lagen om passagerarregister finns vissa bestämmelser som tar sikte på enskildas rättigheter. Av 2 § andra stycket framgår att den registrerade inte har rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt lagen och i 10 § regleras rätten till rättelse och skadestånd genom en hänvisning till personuppgiftslagen.

Möjligheten att begränsa rätten att göra invändningar

Dataskyddsförordningen innehåller en rätt för den registrerade att invända mot behandling av personuppgifter i artikel 21. Där stadgas att den registrerade ska, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, ha rätt att när som helst göra invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne som grundar sig på artikel 6.1 e (behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning) eller 6.1 f (den allmänna intresseavvägningen som inte gäller för myndigheter när de fullgör sina uppgifter). Följden av att en invändning görs enligt artikel 21.1 är att den personuppgiftsansvarige inte längre får behandla personuppgifterna om denne inte kan påvisa avgörande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk.

Genom artikel 23.1 i dataskyddsförordningen ges medlemsstaterna möjlighet att begränsa vissa av förordningens rättigheter och skyldigheter, inklusive rätten att göra invändningar enligt artikel 21. Enligt artikel 23.1 får en sådan begränsning göras om den sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bl.a. den nationella och allmänna säkerheten, förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten (artikel 23.1 d), eller andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse (artikel 23.1 e). I artikel 23.2 anges vidare att lagstiftningsåtgärder som avses i punkt 1 ska innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så är relevant, avseende bl.a. ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling och lagringstiden samt tillämpliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål eller kategorierna av behandling.

Den behandling av personuppgifter som regleras i lagen om passagerarregister kan, som framgår av avsnitt 5.2, vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). När behandling sker på den sistnämnda grunden är rätten att göra invändningar enligt artikel 21 tillämplig. I de fall en sådan behandling sker för att fastställa, utöva eller försvara ett rättsligt anspråk kan den personuppgiftsansvarige, i enlighet med artikel 21.1, fortsätta att behandla uppgifterna även efter en invändning från den enskilde.

Prop. 2018/19:37

I likhet med promemorian anser regeringen att det är av stor betydelse att personuppgifter får behandlas i verksamhet som avser verkställandet av personkontroller oberoende av den registrerades inställning. Den personuppgiftsansvarige kan i princip undantagslöst visa på skäl för fortsatt behandling som väger tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet. Under dessa omständigheter, och för att fullt ut säkerställa förutsättningarna att behandla relevanta personuppgifter anser regeringen, till skillnad från Sveriges advokatsamfund, att den registrerade inte heller fortsättningsvis bör ha någon rätt att motsätta sig sådan personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen. En sådan begränsning måste anses utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att bl.a. säkerställa ett viktigt mål av generellt allmänt intresse. Lagen om passagerarregister innehåller dessutom specifika bestämmelser om ändamålet med behandlingen, de kategorier av personuppgifter som får behandlas samt gallring. Regleringen innebär en relativt snäv ram för personuppgiftsbehandlingen och minimerar risken för kränkning av den registrerades rättigheter och friheter.

Transportstyrelsen efterfrågar ett särskilt resonemang kring kravet på lagstiftningsåtgärder som innehåller specifika bestämmelser avseende de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen (artikel 23. 2 h).

Regeringen anser, i likhet med promemorian, att lagen får anses uppfylla de krav som ställs i artikel 23.2 i dataskyddsförordningen i de avseenden som är relevanta. Någon ytterligare reglering behövs inte.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket lagen om passagerarregister om att en registrerad inte har rätt att motsätta sig behandling kan med utgångspunkt i dataskyddsförordningen därför i princip behållas. Den bör dock omformuleras så att det tydligt framgår att den utgör en begränsning av rätten att göra invändningar enligt artikel 21 i dataskyddsförordningen. Bestämmelsen bör även ges en annan placering i lagen. Detta innebär inte någon förändring i sak.

I brottsdatalagen finns inga motsvarande bestämmelser om rätt att göra invändningar som i dataskyddsförordningen. Den föreslagna bestämmelsen i lagen om passagerarregister är alltså förenlig även med brottsdatalagen.

Rätten till rättelse och radering av personuppgifter

Enligt 28 § personuppgiftslagen är den personuppgiftsansvarige skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Bestämmelsen gäller vid behandling av personuppgifter enligt lagen om passagerarregister (10 §). Av 28 § personuppgiftslagen framgår också att den personuppgiftsansvarige i vissa fall ska underrätta tredje man, till vilken uppgifterna har lämnats ut, om korrigeringsåtgärden. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

Regleringen i 28 § personuppgiftslagen motsvaras i dataskyddsförordningen av artikel 16 om rätten till rättelse, artikel 17 om rätten till radering, artikel 18 om rätten till begränsning av behandling och artikel 19 om anmälningsskyldighet avseende rättelse, radering eller

begränsning av behandling. Artikel 16 innebär att den registrerade har rätt att utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter rättade. Den registrerade har även rätt att, med beaktande av ändamålet med behandlingen, komplettera ofullständiga uppgifter. Artikel 17 innebär att den registrerade under vissa förutsättningar har rätt att utan onödigt dröjsmål få sina personuppgifter raderade, bl.a. om personuppgifterna har behandlats på ett olagligt sätt. Av artikel 18 följer att den registrerade har rätt att kräva att behandlingen begränsas, bl.a. om behandlingen är olaglig och den registrerade motsätter sig att personuppgifterna raderas och i stället begär en begränsning av deras användning. Enligt artikel 19 ska den personuppgiftsansvarige underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuella rättelser eller radering eller begränsningar av behandling som skett enligt artiklarna 16, 17.1 och 18, om detta inte visar sig vara omöjligt eller medför en oproportionell ansträngning.

Utformningen av dessa artiklar innebär att de, till skillnad från 28 § personuppgiftslagen, kommer att vara direkt tillämpliga även vid sådan personuppgiftsbehandling som sker i strid med lagen om passagerarregister. Någon hänvisning till dataskyddsförordningens bestämmelser om rättelse behövs därför inte.

I 4 kap. 9 § brottsdatalagen regleras i vilka fall den enskilde kan begära bl.a. rättelse och begränsning av behandling av personuppgifter som behandlas inom brottsdatalagens tillämpningsområde. I 4 kap. 10 § brottsdatalagen regleras den enskildes rätt att vid otillåten behandling av personuppgifter begära radering, eller, om personuppgifterna behöver finnas kvar av bevisskäl, begränsning av behandlingen. Dessa bestämmelser är generella och inte begränsade till behandling som sker enligt brottsdatalagen. Brottsdatalagen föreslås gälla inom tillämpningsområdet för lagen om passagerarregister, under förutsättning att annat inte följer av lagen om passagerarregister eller anslutande föreskrifter (avsnitt 5.3.2). Det krävs därför inte någon hänvisning till bestämmelserna i brottsdatalagen för att de ska bli tillämpliga även vid personuppgiftsbehandling enligt lagen om passagerarregister.

Rätten till skadestånd

Artikel 82 i dataskyddsförordningen föreskriver att en person ska ha rätt till ersättning för skada som denne har lidit till följd av en överträdelse av förordningen. Av skäl 146 i dataskyddsförordningen framgår att med behandling som strider mot förordningen avses också behandling som strider mot medlemsstaternas nationella rätt med närmare specifikation av förordningens bestämmelser. I 7 kap. 1 § dataskyddslagen tydliggörs att rätten till ersättning enligt dataskyddsförordningen även gäller vid överträdelser av dataskyddslagen och andra föreskrifter som kompletterar dataskyddsförordningen. Någon hänvisning till bestämmelserna om skadestånd i dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen behövs inte i lagen om passagerarregister.

Enligt 7 kap. 1 § brottsdatalagen ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som personuppgiftsbehandling i strid med brottsdatalagen, eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den, har orsakat.

Prop. 2018/19:37

Rätten till skadestånd vid skada och kränkning bör vara densamma när personuppgifter behandlas i strid med bestämmelserna i lagen om passagerarregister, för syften som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde, som vid behandling i strid med brottsdatalagen. Det bör framgå genom att det i lagen om passagerarregister föreskrivs att 7 kap. 1 § brottsdatalagen ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med lagen om passagerarregister eller anslutande föreskrifter. Det bör anges att bestämmelsen endast gäller vid behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens tillämpningsområde.

Hänvisningar till S5-5

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 9

5.6. Direktåtkomst

Regeringens bedömning: Bestämmelsen om direktåtkomst i lagen om passagerarregister är förenlig med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen och kan behållas.

Det saknas för närvarande skäl att ge Tullverket direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Promemorians bedömning överensstämmer huvudsakligen med regeringens. I promemorian föreslås att regeringens föreskriftsrätt om direktåtkomst ska preciseras genom att det i lagen om passagerarregister anges att regeringen kan meddela föreskrifter om att Tullverket får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i ändamålsbestämmelsen.

Remissinstanserna: Polismyndigheten anser att det finns goda skäl att medge Tullverket direktåtkomst till passagerarregistret. I övrigt yttrar sig ingen remissinstans särskilt över förslaget och bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Dataskyddsförordningen och brottsdatalagen reglerar inte hur personuppgifter tillhandahålls

I 8 § lagen om passagerarregister anges att Säkerhetspolisen får ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret för sådan verksamhet som avses i ändamålsbestämmelsen i 4 §. Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet. Regeringen har inte utnyttjat sin föreskriftsrätt.

Med direktåtkomst avses vanligtvis att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen. Enligt Informationshanteringsutredningen bör direktåtkomst anses föreligga om en myndighet hos en annan myndighet har sådan teknisk tillgång till upptagningar som avses i 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, dvs. om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas (SOU 2015:39 s. 390 f.). Högsta förvaltningsdomstolen använde i rättsfallet HFD 2015 ref. 61 samma definition av direktåtkomst. I

begreppet direktåtkomst ligger också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller databasen saknar kontroll över vilka uppgifter som den som har direktåtkomst vid ett visst tillfälle tar del av. Från integritetssynpunkt har det därför ansetts viktigt att frågor om tillgång till uppgifter genom direktåtkomst regleras särskilt i registerlagstiftningarna (se t.ex. prop. 2000/01:129 s. 73 f. och prop. 2001/02:144 s. 35 f.).

Varken dataskyddsförordningen eller brottsdatalagen innehåller några bestämmelser som specifikt reglerar frågan om elektroniskt utlämnande av personuppgifter. Det gör inte heller dataskyddslagen. Att lämna ut personuppgifter elektroniskt innebär behandling av personuppgifter och ett utlämnande förutsätter därmed att reglerna om behandling av personuppgifter följs och att inte annan lagstiftning hindrar utlämnandet. Eftersom dataskyddsförordningen och brottsdatalagen inte särskilt reglerar på vilket sätt personuppgifter får lämnas ut, finns det inget som hindrar att den nuvarande bestämmelsen om direktåtkomst behålls. I avsnitt 5.9 föreslås dock att bestämmelsen om regeringens föreskriftsrätt omformuleras till en upplysningsbestämmelse.

Bör Tullverket få direktåtkomst till personuppgifter i passagerarregistret?

Tullverket har i en skrivelse till regeringen (Ju2017/02018/L7) begärt att få direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret enligt 8 § lagen om passagerarregister. I promemorian görs bedömningen att det för närvarande saknas skäl att ge Tullverket direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret. Tullverket har i sitt remissvar inte några synpunkter på denna bedömning. Polismyndigheten anser emellertid att det finns skäl att medge Tullverket direktåtkomst. Enligt Polismyndigheten kan sådan åtkomst stärka Tullverkets möjligheter att bidra till att identifiera och ingripa mot internationella stöldligor.

Som anges i avsnitt 5.1 ansvarar Polismyndigheten för kontroll av personer enligt kodexen om Schengengränserna. Bland annat Tullverket är skyldigt att hjälpa Polismyndigheten vid sådan kontroll. Lagen om passagerarregister trädde i kraft före kodexen om Schengengränserna. En liknande ordning för gränskontroll gällde i detta avseende dock redan före gränskodexen började tillämpas. Vid införandet av lagen om passagerarregister resonerade regeringen därför kring frågan om någon annan myndighet än polismyndigheterna, t.ex. Tullverket, borde kunna begära in passageraruppgifter från transportörerna samt ges direktåtkomst till registret (prop. 2005/06:129 s. 37 f. och s. 79). Det anfördes bl.a. att polisen och Tullverket hade träffat en central överenskommelse om samverkan när det gäller person- och tullkontroll vid yttre gräns. Samtidigt påpekades att Tullverket inte helt hade övertagit ansvaret för personkontroll vid någon flygplats. Om Tullverket eller någon annan myndighet i framtiden skulle få ett sådant ansvar borde de enligt regeringen dock få samma befogenheter som polisen när det gäller möjligheten att begära in uppgifter samt ges direktåtkomst till registret. Regeringen gavs därför föreskriftsrätt om bl.a. direktåtkomst.

Det kan konstateras att det är Polismyndigheten som ansvarar för personkontrollen vid Sveriges yttre gräns. För närvarande bistår Tullverket

Prop. 2018/19:37

Polismyndigheten endast i mycket begränsad omfattning vid personkontroller. Tullverket har inte heller övertagit ansvaret för personkontroll vid någon flygplats. Regeringen delar därför promemorians bedömning att det för närvarande saknas skäl att frångå den bedömning som regeringen gjorde vid införandet av lagen om passagerarregister när det gäller Tullverkets möjlighet till direktåtkomst. För det fall Tullverket framöver i större utsträckning skulle bistå Polismyndigheten vid personkontroller finns dock möjlighet att, enligt 8 § andra stycket, i förordning föreskriva att Tullverket får ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Det bör, med anledning av Polismyndighetens remissvar, påpekas att en användning av personuppgifterna för andra ändamål än för att underlätta verkställandet av personkontroller inte är möjlig enligt lagens bestämmelser utan kräver en större översyn som inte kan tas om hand inom ramen för denna anpassning av lagens bestämmelser till EU:s dataskyddsreform.

Regeringen anser, till skillnad från promemorian, att en upplysningsbestämmelse bör utformas mer neutralt. Tullverket bör därför inte pekas ut i bestämmelsen.

Paragrafen om direktåtkomst bör byta plats med paragrafen om elektroniskt utlämnande

I avsnitt 5.7 föreslås att 7 § lagen om passagerarregister ändras på så vis att personuppgifter ur passagerarregistret ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst, om det inte är olämpligt. Enligt

Lagrådet ger bestämmelsen intrycket att det inte är tillåtet att lämna ut uppgifter genom direktåtkomst. För att regleringen ska bli lättare att förstå anser regeringen, i likhet med Lagrådet, att 7 och 8 §§ bör byta plats med varandra.

Hänvisningar till S5-6

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 3, 5.7, 9

5.7. Elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst

Regeringens förslag: Personuppgifter ur passagerarregistret ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst, om det inte är olämpligt. Regeringen ska genom föreskrifter kunna begränsa möjligheten att tillhandahålla personuppgifter på det sättet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Journalistförbundet anser att det är oklart vad som avses med begreppet olämpligt och anser därför i första hand att bestämmelsen helt ska tas bort.

I andra hand välkomnar

Journalistförbundet förslaget men efterfrågar ett klargörande av vad som avses med begreppet olämpligt. Uppsala universitet invänder inte mot möjligheten att ta del av personuppgifter elektroniskt men ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen i 7 § andra stycket lagen om passageraruppgifter tillför något. Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändning.

Skälen för regeringens förslag

Dataskyddsförordningen och brottsdatalagen reglerar inte hur personuppgifter tillhandahålls

Enligt 7 § lagen om passagerarregister får personuppgifter ur passagerarregistret inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Med utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling avses t.ex. utlämnande genom e-post eller usbminne.

Som nämns i avsnitt 5.6 innehåller varken dataskyddsförordningen eller brottsdatalagen några bestämmelser som specifikt reglerar frågan om elektroniskt utlämnande av personuppgifter. Detsamma gäller utlämnande på sådant sätt som anges i lagen om passagerarregister. Det gör inte heller dataskyddslagen eller API-direktivet. Att lämna ut personuppgifter på sådant sätt som anges i lagen om passagerarregister innebär behandling av personuppgifter och ett utlämnande förutsätter därför att reglerna om behandling av personuppgifter följs och att inte annan lagstiftning hindrar utlämnandet. Eftersom dataskyddsförordningen och brottsdatalagen inte särskilt reglerar hur personuppgifter får lämnas ut, finns det inget som hindrar att den nuvarande bestämmelsen i lagen om passagerarregister om utlämnande behålls.

Frågan är dock om bestämmelsen bör utformas på ett mer ändamålsenligt sätt. Detta behandlas i det följande.

Bör bestämmelsen utformas mer ändamålsenligt?

Numera förväntar sig både myndigheter och enskilda att handlingar i stor utsträckning kan förmedlas elektroniskt. Trots det får utlämnande av personuppgifter ur passagerarregistret bara ske på papper. Mottagaren måste därefter vid behov vidta åtgärder för att överföra uppgifterna till elektronisk form igen. En sådan ordning framstår som otidsenlig och ineffektiv, särskilt som exempelvis myndigheter i allt större utsträckning övergår till helt elektronisk informationshantering.

Behovet av snabb och effektiv kommunikation måste emellertid vägas mot de risker för den personliga integriteten som ett elektroniskt utlämnande av personuppgifter kan innebära. Sådant utlämnande innebär nämligen som regel att mottagaren kan bearbeta informationen, t.ex. genom att samköra den mot elektroniska uppgifter som har hämtats från andra informationskällor. Det ökar riskerna för att uppgifterna kan behandlas i strid med de grundläggande kraven på dataskydd.

Riskerna med elektroniskt utlämnande bör dock inte överdrivas. Uppgifter på papper kan nämligen ganska enkelt omvandlas till elektroniska uppgifter. I vissa avseenden är elektronisk kommunikation också säkrare än traditionell postbefordran, eftersom spårbarheten är större. Uppgifterna som behandlas i passagerarregistret kan inte heller i sig anses vara särskilt integritetskänsliga. Enligt 32 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller dessutom absolut sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur passagerarregistret för uppgift om en enskilds namn och födelsedatum samt nummer på resehandling. Sekretess gäller också för uppgift om en enskilds ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Viss sekretessreglering har också införts för att minska de risker som ett ökat

Prop. 2018/19:37

elektroniskt utlämnande medför. Enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för personuppgifter, om det kan antas att uppgiften efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen.

Sekretessbestämmelserna, tillsammans med regleringen av personuppgiftsbehandling, skyddar enskilda mot att personuppgifter som lämnas ut elektroniskt missbrukas. Den som överväger att lämna ut personuppgifter, oavsett i vilken form det görs, måste alltid överväga om sekretessregleringen lägger hinder i vägen och, om så inte är fallet, om regelverket för personuppgiftsbehandling gör det möjligt att lämna uppgifterna i elektronisk form. Mottagaren måste dessutom alltid ha rättslig grund för behandlingen och är även i övrigt skyldig att leva upp till de krav som finns i reglerna om personuppgiftsbehandling. Det bedöms därför finnas ett gott skydd för den personliga integriteten.

Sammantaget görs bedömningen att personuppgifter ur passagerarregistret bör få lämnas ut i elektronisk form. Detta ligger också i linje med hur många andra registerförfattningar som tillämpas av de brottsbekämpande myndigheterna är utformade, och som i översynen med anledning av EU:s dataskyddsreform har getts än större utrymme för sådant utlämnande (se t.ex. lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och lagen [2018:1694] om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område). Samma lagtekniska lösning bör väljas i lagen om passagerarregister som föreslås där. Bestämmelsen bör därför ändras på det sättet att personuppgifter ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst, om det inte är olämpligt.

I avsnitt 5.6 föreslås, efter synpunkt från Lagrådet, att paragrafen byter plats med 8 § om direktåtkomst.

När kan elektroniskt utlämnande komma i fråga?

Vid elektroniskt utlämnande på annat sätt än genom direktåtkomst bör det göras skillnad mellan utlämnande till myndigheter och utlämnande till enskilda. Det bör normalt inte anses olämpligt att lämna ut personuppgifter elektroniskt till andra myndigheter (prop. 2014/15:148 s. 113). Om det i ett enskilt fall skulle bedömas vara olämpligt bör emellertid personuppgifterna lämnas ut på annat sätt.

När det gäller utlämnande till enskilda bör det beaktas vem mottagaren är och vilken säkerhet personuppgifterna kan antas få hos mottagaren. I de fallen är det svårare att göra en generell bedömning av om elektroniskt utlämnande kan vara lämpligt. Det bör därför finnas utrymme för regeringen att meddela föreskrifter som begränsar möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst.

Journalistförbundet anser att det är oklart vad som avses med begreppet olämpligt och pekar på att detta kan medföra godtyckliga bedömningar om när personuppgifter ska lämnas ut elektroniskt. Samma formulering återfinns dock i ett flertal andra lagar som anpassas till EU:s dataskyddsreform, t.ex. i lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och lagen (2018:1695) om

Kustbevakningens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens

område. Bestämmelsen är tänkt att tolkas på samma sätt som i dessa lagar vilket bidrar till enhetlighet. Regeringen delar därför inte Journalistförbundets farhågor utan anser, i likhet med promemorian, att den närmare innebörden av vad som ska anses vara ett sådant olämpligt utlämnande får utvecklas i rättstillämpningen.

Uppsala universitet ifrågasätter om upplysningsbestämmelsen i nuvarande 7 § andra stycket lagen om passageraruppgifter tillför något.

Upplysningsbestämmelser med motsvarande innebörd finns emellertid i en rad andra författningar inom det dataskyddsrättsliga området, bl.a. i de lagar som nyss räknats upp. Enligt regeringen har bestämmelsen en klargörande funktion. Bestämmelsen bör därför behållas.

Hänvisningar till S5-7

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 3, 5.6, 5.9, 9

5.8. Gallring

Regeringens bedömning: Bestämmelsen om gallring i lagen om passagerarregister är förenlig med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen och kan behållas.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Polismyndigheten anser att begreppet gallring bör bytas ut till exempelvis längsta tid för bevarandet. Övriga remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Liksom många andra registerförfattningar innehåller lagen om passagerarregister regler om gallring. I 9 § anges att en uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyndigheten. Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket ska kunna verkställa personkontroller enligt ändamålsbestämmelsen i 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndighetens kontroller är slutförda. Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna. Regeringen har inte utnyttjat sin föreskriftsrätt.

Av artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen följer att personuppgifter inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Dataskyddsförordningen tillåter under vissa förutsättningar dock att avsteg görs från huvudregeln, t.ex. när personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen är nationella bestämmelser som anpassar tillämpningen av dataskyddsförordningens bestämmelser om bl.a. lagringstid tillåtna när behandlingen grundar sig på en rättslig förpliktelse, en arbetsuppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning. Bestämmelsen i lagen om passagerarregister om gallring preciserar principen om lagringstid i artikel 5.1 e. Den bedöms därför vara förenlig med dataskyddsförordningen.

Enligt 2 kap. 17 § första stycket brottsdatalagen får personuppgifter inte behandlas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Enligt andra stycket hindrar bestämmelsen

Prop. 2018/19:37

inte att en behörig myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet. Bestämmelsen i lagen om passagerarregister om gallring bedöms vara förenlig även med brottsdatalagen och kan alltså behållas.

Polismyndigheten efterfrågar en enhetlig användning av begreppet gallring och påpekar att regeringen tidigare har föreslagit att den arkivrättsliga och dataskyddsrättsliga terminologin renodlas och att begreppet gallring förbehålls arkivrättslig lagstiftning. Polismyndigheten anser att begreppet gallring i lagen om passagerarregister därför bör ändras till längsta tid för bevarandet eller liknande.

Vid anpassningen av lagstiftning till EU:s dataskyddsreform används i vissa författningar uttrycket längsta tid som personuppgifter får behandlas, medan begreppet gallring behålls i vissa andra författningar. Avsikten är dock inte att den ändrade terminologin ska föranleda några ändringar i sak (jfr prop. 2017/18:269 s. 121). Det finns alltså inte något hinder mot att behålla begreppet gallring i lagen om passagerarregister. I sammanhanget kan även noteras att Riksarkivet inte har några synpunkter i denna del.

I avsnitt 5.9 föreslås att bestämmelsen om regeringens föreskriftsrätt omformuleras till en upplysningsbestämmelse.

Hänvisningar till S5-8

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 9

5.9. Föreskriftsrätt

Regeringens förslag: Bestämmelserna om föreskriftsrätt i lagen om passagerarregister ska omformuleras på så vis att det upplyses om att regeringen kan meddela sådana föreskrifter som anges i bestämmelserna.

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om föreskriftsrätt är förenliga med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Datainspektionen anser att de uppgifter som samlas in och behandlas inom ramen för lagen om passageraruppgifter innebär en sådan kartläggning av enskilda personers inresa i Sverige att kravet på lagform gäller enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Det måste därför tas in ett bemyndigande i lagen för regeringen att meddela föreskrifter om exempelvis direktåtkomst och annat utlämnande. Uppsala universitet föreslår att 6 § andra stycket lagen om passagerarregister ska behålla sin nuvarande utformning som en delegationsbestämmelse. Att regeringen på egen hand ska kunna bestämma vilka ytterligare myndigheter som ska ges tillgång till uppgifterna innebär nämligen en ytterligare inskränkning i rätten till dataskydd och privatliv, vilket inte kan anses falla inom regeringens restkompetens. Samma resonemang gäller enligt universitetet för bestämmelsen i 8 § andra stycket. I övrigt yttrar sig ingen remissinstans särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Bestämmelserna om föreskriftsrätt är förenliga med dataskyddsförordningen och brottsdatalagen

Lagen om passagerarregister innehåller bestämmelser om föreskriftsrätt för regeringen i 6 § andra stycket, 8 § andra stycket och 9 § tredje stycket. Föreskriftsrätten har inte utnyttjats. Regeringen föreslår i avsnitt 5.7 att en bestämmelse om föreskriftsrätt även ska införas i nuvarande 7 § andra stycket.

Medlemsstaterna har, enligt artikel 6.2 och 6.3 i dataskyddsförordningen, rätt att under vissa förutsättningar i nationell lagstiftning behålla eller införa mer specifika bestämmelser för personuppgiftsbehandling. Det finns inte något krav på att bestämmelserna måste regleras i lag. Följaktligen bör det vara upp till varje medlemsstat att bedöma på vilken nivå i normhierarkin sådana bestämmelser införs. Dataskyddsförordningen bedöms därför inte hindra att bestämmelser om personuppgiftsbehandling införs i en förordning, förutsatt att bestämmelserna är förenliga med dataskyddsförordningen. Inte heller brottsdatalagen bedöms föranleda någon ändring av bestämmelserna om föreskriftsrätt. Frågan är emellertid om de befintliga bestämmelserna om föreskriftsrätt bör omformuleras. Detta behandlas i det följande.

Bör bestämmelserna om föreskriftsrätt omformuleras?

I promemorian föreslås att bestämmelserna i 6 § andra stycket, nuvarande

8 § andra stycket och 9 § tredje stycket omformuleras till upplysningsbestämmelser eftersom rätten att meddela sådana föreskrifter som anges där faller inom ramen för restkompetensen enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen. Datainspektionen och Uppsala universitet motsätter sig förslaget och anser att 6 § andra stycket och 8 § andra stycket bör utformas som bemyndiganden.

När det gäller sektorspecifika registerförfattningar som enbart rör behandling av personuppgifter som utförs av statliga myndigheter som lyder under regeringen, och med undantag för de fall som avses i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen, anser regeringen, i linje med vad som tidigare uttalats, att föreskrifter som direkt eller indirekt rör behandling av personuppgifter kan meddelas av regeringen med stöd av dess restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen (prop. 2017/18:105 s. 26 f.). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning nu. Regeringen delar alltså promemorians bedömning att de aktuella bestämmelserna i lagen om passageraruppgifter får anses falla under regeringens restkompetens. Upplysningsbestämmelser med liknande innebörd som exempelvis 6 § andra stycket lagen om passagerarregister finns dessutom i många andra registerförfattningar, t.ex. i lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, lagen om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och lagen om Kustbevakningens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.

Som föreslås i promemorian bör bestämmelserna om föreskriftsrätt alltså inte utformas som bemyndiganden utan som upplysningsbestämmelser som syftar till att tydliggöra vilket utrymme att meddela föreskrifter som ska ligga kvar på regeringen sedan riksdagen

Prop. 2018/19:37

lagstiftat på området. I de aktuella bestämmelserna ska det således anges att regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter som framgår av bestämmelserna. Eftersom det redan nu står helt klart att regeringen inte kommer att utnyttja rätten till vidaredelegation är det lämpligt att bestämmelserna formuleras på så sätt att det är regeringen som kan meddela sådana föreskrifter (jfr prop. 2017/18:248 s. 31).

Hänvisningar till S5-9

6. Transportörers informationsskyldighet enligt utlänningslagen

Regeringens förslag:

Bestämmelsen i utlänningslagen om

transportörers skyldighet att informera passagerare enligt personuppgiftslagen ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: I 9 kap. 3 e § utlänningslagen anges att en transportör som samlar in uppgifter som är avsedda att överföras enligt 3 a § ska informera passagerarna enligt bestämmelserna i 2326 §§personuppgiftslagen. Eftersom personuppgiftslagen upphävs måste även hänvisningarna till den lagen upphävas.

Transportörernas informationsskyldighet gentemot passagerarna faller inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde. I dataskyddsförordningen har den registrerades rättigheter förstärkts i syfte att ge den registrerade ökad kontroll över sina personuppgifter. Den information som ska tillhandahållas den registrerade har preciserats och utvidgats och det anges uttryckligen att den personuppgiftsansvarige ska tillhandahålla informationen i en begriplig och lättillgänglig form.

Artikel 13 och 14 i dataskyddsförordningen reglerar vilken information som ska lämnas till den registrerade. Artiklarna har i allt väsentligt motsvarande innebörd som 23 och 24 §§personuppgiftslagen, även om omfattningen av den information som ska tillhandahållas har utvidgats. Artikel 15 i dataskyddsförordningen reglerar den registrerades rätt till tillgång till personuppgifter och viss annan information och motsvarar

26 § personuppgiftslagen om information som ska lämnas efter ansökan (s.k. registerutdrag).

Bestämmelserna i dataskyddsförordningen om information och tillgång till personuppgifter är direkt tillämpliga. Det finns därför inget behov av att reglera frågan i utlänningslagen. Det är inte heller lämpligt att ta in en hänvisning till dataskyddsförordningens bestämmelser endast i upplysningssyfte (se avsnitt 5.3.3). Bestämmelsen i 9 kap. 3 e § utlänningslagen bör därför upphävas.

I dataskyddslagen finns undantag från vissa av dataskyddsförordningens rättigheter och skyldigheter. Rätten till information och tillgång enligt artiklarna 13–15 i dataskyddsförordningen ska enligt dataskyddslagen inte gälla sådana uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt (5 kap.

1 § första stycket dataskyddslagen). Om den personuppgiftsansvarige inte är en myndighet, gäller undantaget även för uppgifter som hos en myndighet skulle ha varit sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (5 kap. 1 § andra stycket dataskyddslagen). Vidare ska rätten till registerutdrag som huvudregel inte gälla personuppgifter som finns i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning eller som utgör minnesanteckning eller liknande (5 kap. 2 § dataskyddslagen). Eftersom dataskyddslagen kompletterar dataskyddsförordningen blir även dessa bestämmelser i förekommande fall tillämpliga.

Hänvisningar till S6

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2019.

Äldre föreskrifter om straff ska gälla för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås ett tidigare datum för ikraftträdande.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

Dataskyddsförordningen började tillämpas den 25 maj 2018. Samma dag trädde dataskyddslagen i kraft. Brottsdatalagen trädde i kraft den 1 augusti 2018. I propositionen föreslås ändringar som anpassar lagen om passagerarregister, och i ett avseende även utlänningslagen, till dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och brottsdatalagen. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. De bör träda i kraft den 1 maj 2019.

Övergångsbestämmelser

Genom dataskyddslagen har den straffrättsliga regleringen i personuppgiftslagen upphävts. Eftersom regeringen föreslår att hänvisningarna till personuppgiftslagen i 2 § första stycket lagen om passagerarregister tas bort utmönstras straffregleringen även från denna lag. Varken dataskyddslagen eller brottsdatalagen innehåller någon straffbestämmelse. En personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som bryter mot förordningen eller brottsdatalagen kan i stället drabbas av sanktionsavgifter. Enligt övergångsbestämmelserna till dataskyddslagen (p. 7) ska äldre straffbestämmelser tillämpas på överträdelser som skett före den nya lagens ikraftträdande. Även övergångsbestämmelserna till brottsdatalagen (p. 5) anger att äldre föreskrifter ska fortsätta att gälla för överträdelser som har skett före ikraftträdandet. Denna bedömning görs även här. Det

Prop. 2018/19:37

bör därför införas en särskild övergångsbestämmelse med motsvarande innebörd.

Det följer av allmänna grundsatser att ny lagstiftning ska gälla för skadestånd med anledning av skadefall som inträffar efter ikraftträdandet, medan äldre lag ska tillämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan (prop. 1972:5 s. 593). Det behövs därför inte någon övergångsbestämmelse i denna del.

Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer gäller att de föreskrifter som är i kraft när prövningen hos en myndighet eller förvaltningsdomstol sker som huvudregel ska tillämpas. Detta gäller i fråga om både förfarandet och prövningen i sak och även om ett överklagat beslut har fattats före ikraftträdandet. Principen är dock inte undantagslös och det kan följa av övergångsbestämmelser eller motiven till lagstiftningen att en annan ordning är avsedd (jfr RÅ 1996 ref. 57). Enligt övergångsbestämmelserna till dataskyddslagen (p. 5) gäller personuppgiftslagen fortfarande i den utsträckning som det i en annan lag eller en förordning finns bestämmelser som innehåller hänvisningar till den lagen. Vidare gäller personuppgiftslagen fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats med stöd av den lagen (p. 6). Det behövs därför inte någon övergångsbestämmelse i denna del heller.

Hänvisningar till S7

  • Prop. 2018/19:37: Avsnitt 9

8. Konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Förslagen innebär en viss förstärkning av enskildas skydd för den personliga integriteten. Förslaget om att personuppgifter ur passagerarregistret ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt ger möjlighet till ökat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, vilket är positivt för det brottsbekämpande arbetet.

Förslagen förväntas inte få några andra konsekvenser.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Inledningsvis kan det konstateras att konsekvenserna av dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser, och brottsdatalagens bestämmelser, inte analyseras inom ramen för propositionen.

När det gäller konsekvenserna av de förslag som läggs fram i propositionen ska det först framhållas att det huvudsakliga syftet är att föreslå de anpassningar som är nödvändiga med anledning av den nya dataskyddsregleringen. Det innebär att merparten av bestämmelserna i lagen om passagerarregister kvarstår oförändrade och att vissa bestämmelser anpassas till dataskyddsreformen utan att det sakliga innehållet förändras på ett avgörande sätt. Det kan dock noteras att förslagen innebär att ett antal hänvisningar till personuppgiftslagen ska upphävas och att dataskyddsförordningens bestämmelser, och i tillämpliga delar dataskyddslagens och brottsdatalagens bestämmelser, i stället ska

gälla. Det gäller hänvisningarna till personuppgiftslagen i 2, 3 och 10 §§ lagen om passagerarregister samt 9 kap. 3 e § utlänningslagen. Dataskyddsreformen ger i viss utsträckning ett starkare integritetsskydd än personuppgiftslagen (t.ex. avseende den registrerades rätt till information). Dataskyddslagen och brottsdatalagen syftar till att stärka skyddet för den enskildes personliga integritet. Sammantaget görs bedömningen därför att förslagen innebär en viss förstärkning av enskildas skydd för den personliga integriteten.

Förslaget om att personuppgifter ur passagerarregistret ska få lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt ger möjlighet till ökat informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, vilket är positivt för det brottsbekämpande arbetet.

I övrigt görs bedömningen att förslagen inte har några ekonomiska konsekvenser, vare sig för det allmänna eller för enskilda, och att de inte har någon betydelse för brottsligheten. De bedöms inte heller ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män eller få några sociala eller miljömässiga konsekvenser.

9. Författningskommentar

Förhållandet till annan reglering

2 §

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

I paragrafen anges lagens förhållande till EU:s dataskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

I paragrafen anges att lagen kompletterar dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i varje medlemsstat. Det innebär att den automatiskt är en del av den svenska rättsordningen. I vissa avseenden förutsätter eller tillåter dataskyddsförordningen emellertid att Sverige inför bestämmelser som kompletterar förordningen, antingen i form av preciseringar eller i form av undantag. Denna lag innehåller de kompletterande bestämmelser som gäller för passagerarregistret.

Hänvisningarna i lagen till dataskyddsförordningen är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

2 a §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen ( 2018:218 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Paragrafen, som är ny, upplyser om hur lagen förhåller sig till lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s

Prop. 2018/19:37

dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

Paragrafen klargör att dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag. Detta gäller dock endast om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

2 b §

När en behörig myndighet enligt 1 kap. 6 § brottsdatalagen (2018:1177) behandlar personuppgifter enligt denna lag för syften som faller inom tillämpningsområdet för brottsdatalagen gäller den lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Paragrafen, som är ny, upplyser om hur lagen förhåller sig till brottsdatalagen (2018:1177) och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Paragrafen klargör att brottsdatalagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen gäller när en behörig myndighet behandlar personuppgifter enligt denna lag för syften som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Detta gäller dock endast om inte något annat följer av denna lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Enligt 1 kap. 2 § brottsdatalagen gäller den lagen vid behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder samt upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Behörig myndighet definieras i 1 kap. 6 § brottsdatalagen. Polismyndigheten är en behörig myndighet när den behandlar personuppgifter i passagerarregistret för ändamål som faller inom brottsdatalagens tillämpningsområde.

Behandling av personuppgifter som omfattas av brottsdatalagen är undantagen från dataskyddsförordningens tillämpningsområde (artikel 2.2 d i dataskyddsförordningen). Behandling av personuppgifter i passagerarregistret som sker för något av de syften som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen faller alltså inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Personkontroll vid Sveriges gräns kan utföras för såväl brottsbekämpande som andra syften. Det betyder att både dataskyddsförordningen och brottsdatalagen kan bli tillämpliga. Det blir därför nödvändigt för myndigheten att göra en bedömning av syftet med behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret för att avgöra om behandlingen faller inom dataskyddsförordningens eller brottsdatalagens tillämpningsområde.

3 §

I denna lag avses med personkontroll: kontroll av personer vid inresa i Sverige,

Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Paragrafen innehåller definitioner av vissa uttryck som används i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1. Paragrafen ändras genom att det andra stycket tas bort.

Utlämnande av uppgifter och direktåtkomst

6 §

Personuppgifter ur passagerarregistret ska lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Paragrafen reglerar utlämnande av personuppgifter ur passagerarregistret. Övervägandena finns i avsnitt 5.4 och 5.9.

Andra stycket ändras på så sätt att det upplyser om att regeringen kan meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som anges i ändamålsbestämmelsen i 4 §.

7 §

Säkerhetspolisen får för sådan verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Paragrafen, som tidigare hade beteckningen 8 §, reglerar när personuppgifter ur passagerarregistret får lämnas ut genom direktåtkomst. Paragrafen har placerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.6 och 5.9.

Andra stycket ändras på så sätt att det upplyser om att regeringen kan meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till passagerarregistret för sådan verksamhet som avses i ändamålsbestämmelsen i 4 §.

8 §

Personuppgifter ur passagerarregistret får lämnas ut elektroniskt annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsning av möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt enligt första stycket.

Paragrafen, som tidigare hade beteckningen 7 §, reglerar när personuppgifter ur passagerarregistret får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst. Paragrafen har placerats i enlighet med

Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.7.

Första stycket ändras på så sätt att personuppgifter ur passagerarregistret får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Med sådant utlämnande avses bl.a. utlämnande genom e-post eller annan elektronisk överföring eller på ett usb-minne eller annat motsvarande medium.

Prop. 2018/19:37

Lämplighetsprövningen ska ske i varje enskilt fall. Det har betydelse vem mottagaren är för frågan om det är olämpligt att lämna ut uppgifter elektroniskt. Som regel kan det inte anses vara olämpligt att lämna ut uppgifter på det sättet till en myndighet (se prop. 2014/15:148 s. 113).

När det gäller utlämnande till enskilda krävs en mer nyanserad bedömning. Om det finns en författningsreglerad skyldighet att lämna ut en handling till en viss person får det avgöras om elektroniskt utlämnande är olämpligt med hänsyn till bl.a. innehållet i handlingen, vem som är mottagare, behovet av att kunna visa att personen i fråga har tagit del av handlingen och andra omständigheter.

Lämplighetsprövningen blir särskilt viktig när utlämnande ska ske till en enskild och det på grund av uppgifternas art, struktur, antal eller någon annan särskild omständighet finns anledning att befara att utlämnandet kan leda till integritetsrisker (jfr prop. 2014/15:148 s. 114). Om det kan antas att personuppgifterna efter ett utlämnande kommer att behandlas i strid med dataskyddsförordningen eller dataskyddslagen gäller sekretess enligt 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). De får då inte lämnas ut till följd av sekretess.

Vid prövningen av om det är lämpligt att lämna ut personuppgifter elektroniskt ska även informationssäkerheten vägas in.

Om någon begär att få tillgång till en allmän handling med stöd av tryckfrihetsförordningen får den utlämnande myndigheten som huvudregel inte efterforska syftet med begäran, vilket kan ha betydelse vid prövningen av om det i ett enskilt fall är lämpligt att lämna ut en handling med personuppgifter elektroniskt.

I andra stycket, som är nytt, finns en upplysning om att regeringen kan meddela föreskrifter om ytterligare begränsningar av möjligheterna att lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst.

9 §

En uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyndigheten.

Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket ska kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndighetens kontroller är slutförda.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Paragrafen reglerar gallring av uppgifter i passagerarregistret. Övervägandena finns i avsnitt 5.8 och 5.9.

Tredje stycket ändras på så sätt att det upplyser om att regeringen kan meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt ändamålsbestämmelsen, har slutfört kontrollerna.

Skadestånd inom tillämpningsområdet för brottsdatalagen

10 §

Bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177) ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Detta gäller endast vid behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för brottsdatalagen .

I paragrafen regleras den registrerades rätt till skadestånd för behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Enligt första meningen ska 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177) tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den. Det innebär att den personuppgiftsansvarige ska ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som behandlingen av personuppgifter har orsakat. Med skada avses personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada. Med kränkning avses ideell skada som består i att den enskildes integritet kränkts genom behandlingen. Se vidare författningskommentaren till 7 kap. 1 § brottsdatalagen (prop. 2017/18:232 s. 486 f.).

Av andra meningen framgår att paragrafen endast gäller vid behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens tillämpningsområde. Skadestånd med anledning av behandling av personuppgifter som omfattas av dataskyddsförordningens tillämpningsområde regleras i dataskyddsförordningen (artikel 82 i dataskyddsförordningen och 7 kap. 1 § dataskyddslagen).

Rätten att göra invändningar

11 §

Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Paragrafen, som är ny, föreskriver en begränsning av en registrerads rätt att göra invändningar enligt artikel 21.1 i dataskyddsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Paragrafen, som delvis motsvarar den hittillsvarande bestämmelsen i 2 § andra stycket, innebär ett undantag från den rätt att invända mot behandling av personuppgifter som följer av artikel 21.1 i dataskyddsförordningen. Undantaget har stöd i artikel 23 i dataskyddsförordningen. Vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt lagen eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till den gäller alltså inte rätten att göra invändningar enligt artikel 21.1.

Paragrafen gäller endast vid behandling av personuppgifter inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde. I brottsdatalagen saknas bestämmelser som ger den enskilde rätt att göra invändningar mot behandling av personuppgifter. Även när personuppgifter behandlas enligt lagen om passagerarregister för syften som faller inom brottsdatalagens

Prop. 2018/19:37

tillämpningsområde saknas alltså en rätt för den enskilde att göra invändningar mot behandlingen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019. 2. Äldre föreskrifter om straff gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Övervägandena om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser finns i avsnitt 7.

Enligt punkt 1 träder lagändringarna i kraft den 1 maj 2019. Bestämmelsen i punkt 2 innebär att personuppgiftslagens straffbestämmelse fortfarande gäller för straffbelagda gärningar som har begåtts vid behandling av personuppgifter före den 1 maj 2019.

Hänvisningar till S9

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2016/679

av den 27 april 2016

om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om

det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän

dataskyddsförordning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 16,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (

1

),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (

2

),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

3

), och

av följande skäl:

(1)

Skyddet för fysiska personer vid behandling av personuppgifter är en grundläggande rättighet. Artikel 8.1 i

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 16.1 i fördraget

om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver att var och en har rätt till skydd av de

personuppgifter som rör honom eller henne.

(2)

Principerna och reglerna för skyddet för fysiska personer vid behandling av deras personuppgifter bör, oavsett

deras medborgarskap eller hemvist, respektera deras grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till

skydd av personuppgifter. Avsikten med denna förordning är att bidra till att skapa ett område med frihet,

säkerhet och rättvisa och en ekonomisk union, till ekonomiska och sociala framsteg, till förstärkning och

konvergens av ekonomierna inom den inre marknaden samt till fysiska personers välbefinnande.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (

4

) syftar till att harmonisera skyddet av fysiska personers

grundläggande rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter och att säkerställa det fria flödet av

personuppgifter mellan medlemsstaterna.

4.5.2016

L 119/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 229, 31.7.2012, s. 90.

(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 127.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av

den 8 april 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 april 2016.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(4)

Behandlingen av personuppgifter bör utformas så att den tjänar människor. Rätten till skydd av personuppgifter

är inte en absolut rättighet; den måste förstås utifrån sin uppgift i samhället och vägas mot andra grundläggande

rättigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Denna förordning respekterar alla grundläggande rättigheter

och iakttar de friheter och principer som erkänns i stadgan, såsom de fastställts i fördragen, särskilt skydd för

privat- och familjeliv, bostad och kommunikationer, skydd av personuppgifter, tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet, yttrande- och informationsfrihet, näringsfrihet, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk

domstol samt kulturell, religiös och språklig mångfald.

(5)

Den ekonomiska och sociala integration som uppstått tack vare den inre marknaden har lett till en betydande

ökning av de gränsöverskridande flödena av personuppgifter. Utbytet av personuppgifter mellan offentliga och

privata aktörer, inbegripet fysiska personer, sammanslutningar och företag, över hela unionen har ökat. Nationella

myndigheter i medlemsstaterna uppmanas i unionsrätten att samarbeta och utbyta personuppgifter för att vara i

stånd att fullgöra sina uppdrag eller utföra arbetsuppgifter för en myndighet som finns i en annan medlemsstat.

(6)

Den snabba tekniska utvecklingen och globaliseringen har skapat nya utmaningar vad gäller skyddet av

personuppgifter. Omfattningen av insamling och delning av personuppgifter har ökat avsevärt. Tekniken gör det

möjligt för både privata företag och offentliga myndigheter att i sitt arbete använda sig av personuppgifter i en

helt ny omfattning. Allt fler fysiska personer gör sina personliga uppgifter allmänt tillgängliga, världen över.

Tekniken har omvandlat både ekonomin och det sociala livet, och bör ytterligare underlätta det fria flödet av

personuppgifter inom unionen samt överföringar till tredjeländer och internationella organisationer, samtidigt

som en hög skyddsnivå säkerställs för personuppgifter.

(7)

Dessa förändringar kräver en stark och mer sammanhängande ram för dataskyddet inom unionen, uppbackad av

kraftfullt tillsynsarbete, eftersom det är viktigt att skapa den tillit som behövs för att utveckla den digitala

ekonomin över hela den inre marknaden. Fysiska personer bör ha kontroll över sina egna personuppgifter. Den

rättsliga säkerheten och smidigheten för fysiska personer, ekonomiska operatörer och myndigheter bör stärkas.

(8)

Om denna förordning föreskriver förtydliganden eller begränsningar av dess bestämmelser genom

medlemsstaternas nationella rätt, kan medlemsstaterna, i den utsträckning det är nödvändigt för

samstämmigheten och för att göra de nationella bestämmelserna begripliga för de personer som de tillämpas på,

införliva delar av denna förordning i nationell rätt.

(9)

Målen och principerna för direktiv 95/46/EG är fortfarande giltiga, men det har inte kunnat förhindra bristande

enhetlighet i genomförandet av dataskyddet i olika delar av unionen, rättsosäkerhet eller allmänt spridda

uppfattningar om att betydande risker kvarstår för fysiska personer, särskilt med avseende på användning av

internet. Skillnader i nivån på skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter, särskilt rätten till skydd av

personuppgifter, vid behandling av personuppgifter i olika medlemsstater kan förhindra det fria flödet av

personuppgifter över hela unionen. Dessa skillnader kan därför utgöra ett hinder för att bedriva ekonomisk

verksamhet på unionsnivå, de kan snedvrida konkurrensen och hindra myndigheterna att fullgöra sina

skyldigheter enligt unionsrätten. De varierande skyddsnivåerna beror på skillnader i genomförandet och

tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

(10) För att säkra en enhetlig och hög skyddsnivå för fysiska personer och för att undanröja hindren för flödena av

personuppgifter inom unionen bör nivån på skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter vid behandling

av personuppgifter vara likvärdig i alla medlemsstater. En konsekvent och enhetlig tillämpning av bestämmelserna

om skydd av fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter vid behandling av personuppgifter bör

säkerställas i hela unionen. Vad gäller behandlingen av personuppgifter för att fullgöra en rättslig förpliktelse, för

att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgift­

sansvarige, bör medlemsstaterna tillåtas att behålla eller införa nationella bestämmelser för att närmare fastställa

hur bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas. Jämte den allmänna och övergripande lagstiftning om

dataskydd varigenom direktiv 95/46/EG genomförs har medlemsstaterna flera sektorsspecifika lagar på områden

som kräver mer specifika bestämmelser. Denna förordning ger dessutom medlemsstaterna handlingsutrymme att

specificera sina bestämmelser, även för behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter (nedan kallade

känsliga uppgifter). Denna förordning utesluter inte att det i medlemsstaternas nationella rätt fastställs närmare

omständigheter för specifika situationer där uppgifter behandlas, inbegripet mer exakta villkor för laglig

behandling av personuppgifter.

4.5.2016

L 119/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(11) Ett effektivt skydd av personuppgifter över hela unionen förutsätter att de registrerades rättigheter förstärks och

specificeras och att de personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdenas skyldigheter vid behandling av

personuppgifter klargörs, samt att det finns likvärdiga befogenheter för övervakning och att det säkerställs att

reglerna för skyddet av personuppgifter efterlevs och att sanktionerna för överträdelser är likvärdiga i

medlemsstaterna.

(12) I artikel 16.2 i EUF-fördraget bemyndigas Europaparlamentet och rådet att fastställa bestämmelser om skydd för

fysiska personer när det gäller behandling av personuppgifter och bestämmelser om den fria rörligheten för

personuppgifter.

(13) För att säkerställa en enhetlig nivå för skyddet av fysiska personer över hela unionen och undvika avvikelser som

hindrar den fria rörligheten av personuppgifter inom den inre marknaden behövs en förordning som skapar

rättslig säkerhet och öppenhet för ekonomiska aktörer, däribland mikroföretag samt små och medelstora företag,

och som ger fysiska personer i alla medlemsstater samma rättsligt verkställbara rättigheter och skyldigheter samt

ålägger personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden samma ansvar, så att övervakningen av behandling

av personuppgifter blir enhetlig, sanktionerna i alla medlemsstater likvärdiga och samarbetet mellan tillsynsmyn­

digheterna i olika medlemsstater effektivt. För att den inre marknaden ska fungera väl krävs att det fria flödet av

personuppgifter inom unionen inte begränsas eller förbjuds av skäl som har anknytning till skydd för fysiska

personer med avseende på behandling av personuppgifter. För att ta hänsyn till mikroföretagens samt de små och

medelstora företagens särskilda situation innehåller denna förordning ett undantag för organisationer som

sysselsätter färre än 250 personer med avseende på registerföring. Dessutom uppmanas unionens institutioner

och organ samt medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter att vid tillämpningen av denna förordning ta

hänsyn till mikroföretagens samt de små och medelstora företagens särskilda behov. Begreppen mikroföretag

samt små och medelstora företag bör bygga på artikel 2 i bilagan till kommissionens rekommendation

2003/361/EG (

1

).

(14) Det skydd som ska tillhandahållas enligt denna förordning bör tillämpas på fysiska personer, oavsett

medborgarskap eller hemvist, med avseende på behandling av deras personuppgifter. Denna förordning omfattar

inte behandling av personuppgifter rörande juridiska personer, särskilt företag som bildats som juridiska personer,

exempelvis uppgifter om namn på och typ av juridisk person samt kontaktuppgifter.

(15) För att förhindra att det uppstår en allvarlig risk för att reglerna kringgås bör skyddet för fysiska personer vara

teknikneutralt och inte vara beroende av den teknik som används. Skyddet för fysiska personer bör vara

tillämpligt på både automatiserad och manuell behandling av personuppgifter, om personuppgifterna ingår i eller

är avsedda att ingå i ett register. Akter eller grupper av akter samt omslag till dessa, som inte är ordnade enligt

särskilda kriterier, bör inte omfattas av denna förordning.

(16) Denna förordning är inte tillämplig på frågor som rör skyddet av grundläggande rättigheter och friheter eller det

fria flödet av personuppgifter på områden som inte omfattas av unionsrätten, såsom verksamhet rörande

nationell säkerhet. Denna förordning är inte tillämplig på medlemsstaternas behandling av personuppgifter när de

agerar inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (

2

) är tillämplig på den behandling av

personuppgifter som sker i unionens institutioner, organ och byråer. Förordning (EG) nr 45/2001 och de av

unionens övriga rättsakter som är tillämpliga på sådan behandling av personuppgifter bör anpassas till

principerna och bestämmelserna i den här förordningen och tillämpas mot bakgrund av den här förordningen.

För att tillhandahålla en stark och sammanhängande ram för dataskyddet inom unionen bör nödvändiga

anpassningar av förordning (EG) nr 45/2001 göras när den här förordningen har antagits, så att de båda

förordningarna kan tillämpas samtidigt.

(18) Denna förordning är inte tillämplig på fysiska personers behandling av personuppgifter som ett led i verksamhet

som är helt och hållet privat eller har samband med personens hushåll och därmed saknar koppling till yrkes-

eller affärsmässig verksamhet. Privat verksamhet eller verksamhet som har samband med hushållet kan omfatta

4.5.2016

L 119/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (K(2003) 1422)

(EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,

s. 1).

korrespondens och innehav av adresser, aktivitet i sociala nätverk och internetverksamhet i samband med sådan

verksamhet. Denna förordning är dock tillämplig på personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som

tillhandahåller utrustning för behandling av personuppgifter för sådan privat verksamhet eller hushålls­

verksamhet.

(19) Skyddet för fysiska personer när det gäller behöriga myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att

förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda

mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten och det fria flödet av sådana uppgifter,

säkerställs på unionsnivå av en särskild unionsrättsakt. Därför bör denna förordning inte vara tillämplig på

behandling av personuppgifter för dessa ändamål. Personuppgifter som myndigheter behandlar enligt denna

förordning och som används för de ändamålen bör emellertid regleras genom en mer specifik unionsrättsakt,

nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (

1

). Medlemsstaterna får anförtro behöriga

myndigheter i den mening som avses i direktiv (EU) 2016/680 uppgifter som inte nödvändigtvis utförs för att

förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda

mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten, så att behandlingen av personuppgifter för

dessa andra ändamål, i den mån den omfattas av unionsrätten, omfattas av tillämpningsområdet för denna

förordning.

Vad gäller dessa behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för ändamål som omfattas av

tillämpningsområdet för denna förordning, bör medlemsstaterna kunna bibehålla eller införa mer specifika

bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning. I sådana bestämmelser får det

fastställas mer specifika krav för dessa behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för dessa andra

ändamål, med beaktande av respektive medlemsstats konstitutionella, organisatoriska och administrativa struktur.

När privata organs behandling av personuppgifter omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, bör

denna förordning ge medlemsstaterna möjlighet att, under särskilda villkor, i lag begränsa vissa skyldigheter och

rättigheter, om en sådan begränsning utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för

att skydda särskilda viktiga intressen, däribland allmän säkerhet samt förebyggande, förhindrande, utredning,

avslöjande och lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga påföljder eller skydd mot samt förebyggande

och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten. Detta är exempelvis relevant i samband med bekämpning

av penningtvätt eller verksamhet vid kriminaltekniska laboratorier.

(20) Eftersom denna förordning bland annat gäller för verksamhet inom domstolar och andra rättsliga myndigheter,

skulle det i unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt kunna anges vilken behandling och vilka förfaranden

för behandling som berörs när det gäller domstolars och andra rättsliga myndigheters behandling av

personuppgifter. Tillsynsmyndigheternas behörighet bör inte omfatta domstolars behandling av personuppgifter

när detta sker inom ramen för domstolarnas dömande verksamhet, i syfte att säkerställa domstolsväsendets

oberoende när det utför sin rättsskipande verksamhet, inbegripet när det fattar beslut. Det bör vara möjligt att

anförtro tillsynen över sådan behandling av uppgifter till särskilda organ inom medlemsstaternas rättsväsen, vilka

framför allt bör säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, främja domstolsväsendets

medvetenhet om sina skyldigheter enligt denna förordning och hantera klagomål relaterade till sådan behandling

av uppgifter.

(21) Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (

2

), särskilt

bestämmelserna om tjänstelevererande mellanhänders ansvar i artiklarna 12–15 i det direktivet. Syftet med det

direktivet är att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa fri rörlighet för informations­

samhällets tjänster mellan medlemsstaterna.

(22)

All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för arbetet på personuppgiftsansvarigas eller personupp­

giftsbiträdens verksamhetsställen inom unionen bör ske i överensstämmelse med denna förordning, oavsett om

behandlingen i sig äger rum inom unionen. Verksamhetsställe innebär det faktiska och reella utförandet av

verksamhet med hjälp av en stabil struktur. Den rättsliga formen för en sådan struktur, oavsett om det är en filial

eller ett dotterföretag med status som juridisk person, bör inte vara den avgörande faktorn i detta avseende.

4.5.2016

L 119/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga

myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga

påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (se sidan 89 i detta nummer av

EUT).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster,

särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(23) För att fysiska personer inte ska fråntas det skydd som denna förordning ger dem bör sådan behandling av

personuppgifter om registrerade personer som befinner sig i unionen vilken utförs av en personuppgiftsansvarig

eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad inom unionen omfattas av denna förordning, om

behandlingen avser utbjudande av varor eller tjänster inom unionen till de registrerade, oavsett om detta är

kopplat till en betalning. I syfte att avgöra om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde erbjuder

varor eller tjänster till registrerade som befinner sig i unionen bör man fastställa om det är uppenbart att den

personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet avser att erbjuda tjänster till registrerade i en eller flera av

unionens medlemsstater. Medan enbart åtkomlighet till den personuppgiftsansvariges, personuppgiftsbiträdets

eller en mellanhands webbplats i unionen, till en e-postadress eller andra kontaktuppgifter eller användning av ett

språk som allmänt används i det tredjeland där den personuppgiftsansvarige är etablerad inte är tillräckligt för att

fastställa en sådan avsikt, kan faktorer som användning av ett språk eller en valuta som allmänt används i en eller

flera medlemsstater med möjlighet att beställa varor och tjänster på detta andra språk, eller omnämnande av

kunder eller användare som befinner sig i unionen, göra det uppenbart att den personuppgiftsansvarige avser att

erbjuda varor eller tjänster till registrerade inom unionen.

(24) Den behandling av personuppgifter som avser registrerade som befinner sig i unionen som utförs av en

personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i unionen bör också omfattas av

denna förordning, om den hör samman med övervakningen av de registrerade personernas beteende när de

befinner sig i unionen. För att avgöra huruvida en viss behandling kan anses övervaka beteendet hos registrerade,

bör det fastställas om fysiska personer spåras på internet, och om personuppgifterna därefter behandlas med

hjälp av teknik som profilerar fysiska personer, i synnerhet för att fatta beslut rörande honom eller henne eller för

att analysera eller förutsäga hans eller hennes personliga preferenser, beteende och attityder.

(25) Om medlemsstaternas nationella rätt är tillämplig i kraft av folkrätten, bör denna förordning också vara tillämplig

på personuppgiftsansvariga som inte är etablerade inom unionen, exempelvis i en medlemsstats diplomatiska

beskickning eller konsulat.

(26) Principerna för dataskyddet bör gälla all information som rör en identifierad eller identifierbar fysisk person.

Personuppgifter som har pseudonymiserats och som skulle kunna tillskrivas en fysisk person genom att

kompletterande uppgifter används bör anses som uppgifter om en identifierbar fysisk person. För att avgöra om

en fysisk person är identifierbar bör man beakta alla hjälpmedel, som t.ex. utgallring, som, antingen av den

personuppgiftsansvarige eller av en annan person, rimligen kan komma att användas för att direkt eller indirekt

identifiera den fysiska personen. För att fastställa om hjälpmedel med rimlig sannolikhet kan komma att

användas för att identifiera den fysiska personen bör man beakta samtliga objektiva faktorer, såsom kostnader

och tidsåtgång för identifiering, med beaktande av såväl tillgänglig teknik vid tidpunkten för behandlingen som

den tekniska utvecklingen. Principerna för dataskyddet bör därför inte gälla för anonym information, nämligen

information som inte hänför sig till en identifierad eller identifierbar fysisk person, eller för personuppgifter som

anonymiserats på ett sådant sätt att den registrerade inte eller inte längre är identifierbar. Denna förordning berör

därför inte behandling av sådan anonym information, vilket inbegriper information för statistiska ändamål eller

forskningsändamål.

(27) Denna förordning gäller inte behandling av personuppgifter rörande avlidna personer. Medlemsstaterna får

fastställa bestämmelser för behandlingen av personuppgifter rörande avlidna personer.

(28) Tillämpningen av pseudonymisering av personuppgifter kan minska riskerna för de registrerade som berörs och

hjälpa personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden att fullgöra sina skyldigheter i fråga om dataskydd. Ett

uttryckligt införande av pseudonymisering i denna förordning är inte avsett att utesluta andra åtgärder för

dataskydd.

(29) För att skapa incitament för tillämpning av pseudonymisering vid behandling av personuppgifter bör åtgärder för

pseudonymisering som samtidigt medger en allmän analys vara möjliga inom samma personuppgiftsansvarigs

verksamhet, när den personuppgiftsansvarige har vidtagit de tekniska och organisatoriska åtgärder som är

nödvändiga för att se till att denna förordning genomförs för berörd uppgiftsbehandling och att kompletterande

uppgifter för tillskrivning av personuppgifterna till en specifik registrerad person förvaras separat. Den

personuppgiftsansvarige som behandlar personuppgifterna bör ange behöriga personer inom samma personupp­

giftsansvarigs verksamhet.

4.5.2016

L 119/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(30) Fysiska personer kan knytas till nätidentifierare som lämnas av deras utrustning, applikationer, verktyg och

protokoll, t.ex. ip-adresser, kakor eller andra identifierare, som radiofrekvensetiketter. Detta kan efterlämna spår

som, särskilt i kombination med unika identifierare och andra uppgifter som tas emot av servrarna, kan användas

för att skapa profiler för fysiska personer och identifiera dem.

(31) Offentliga myndigheter som för sin myndighetsutövning mottar personuppgifter i enlighet med en rättslig

förpliktelse, t.ex. skatte- och tullmyndigheter, finansutredningsgrupper, oberoende administrativa myndigheter

eller finansmarknadsmyndigheter med ansvar för reglering och övervakning av värdepappersmarknader, bör inte

betraktas som mottagare om de tar emot personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av en särskild

utredning av allmänt intresse, i enlighet med unionsrätten eller medlemstaternas nationella rätt. Offentliga

myndigheters begäranden om att uppgifter ska lämnas ut ska alltid vara skriftliga och motiverade, läggas fram i

enskilda fall och inte gälla hela register eller leda till att register kopplas samman. Dessa offentliga myndigheters

behandling av personuppgifter bör ske i överensstämmelse med de bestämmelser för dataskydd som är

tillämpliga på behandlingens ändamål.

(32) Samtycke bör lämnas genom en entydig bekräftande handling som innebär ett frivilligt, specifikt, informerat och

otvetydigt medgivande från den registrerades sida om att denne godkänner behandling av personuppgifter

rörande honom eller henne, som t.ex. genom en skriftlig, inklusive elektronisk, eller muntlig förklaring. Detta kan

inbegripa att en ruta kryssas i vid besök på en internetsida, genom val av inställningsalternativ för tjänster på

informationssamhällets område eller genom någon annan förklaring eller något annat beteende som i

sammanhanget tydligt visar att den registrerade godtar den avsedda behandlingen av sina personuppgifter.

Tystnad, på förhand ikryssade rutor eller inaktivitet bör därför inte utgöra samtycke. Samtycket bör gälla all

behandling som utförs för samma ändamål. Om behandlingen tjänar flera olika syften, bör samtycke ges för

samtliga syften. Om den registrerade ska lämna sitt samtycke efter en elektronisk begäran, måste denna vara

tydlig och koncis och får inte onödigtvis störa användningen av den tjänst som den avser.

(33) Det är ofta inte möjligt att fullt ut identifiera syftet med en behandling av personuppgifter för vetenskapliga

forskningsändamål i samband med insamlingen av uppgifter. Därför bör registrerade kunna ge sitt samtycke till

vissa områden för vetenskaplig forskning, när vedertagna etiska standarder för vetenskaplig forskning iakttas.

Registrerade bör ha möjlighet att endast lämna sitt samtycke till vissa forskningsområden eller delar av

forskningsprojekt i den utsträckning det avsedda syftet medger detta.

(34) Genetiska uppgifter bör definieras som personuppgifter som rör en fysisk persons nedärvda eller förvärvade

genetiska kännetecken, vilka framgår av en analys av ett biologiskt prov från den fysiska personen i fråga, framför

allt kromosom-, DNA- eller RNA-analys eller av en annan form av analys som gör det möjligt att inhämta

motsvarande information.

(35) Personuppgifter om hälsa bör innefatta alla de uppgifter som hänför sig till en registrerad persons hälsotillstånd

som ger information om den registrerades tidigare, nuvarande eller framtida fysiska eller psykiska hälsotillstånd.

Detta inbegriper uppgifter om den fysiska personen som insamlats i samband med registrering för eller tillhanda­

hållande av hälso- och sjukvårdstjänster till den fysiska personen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/24/EU (

1

), ett nummer, en symbol eller ett kännetecken som den fysiska personen tilldelats för att

identifiera denne för hälso- och sjukvårdsändamål, uppgifter som härrör från tester eller undersökning av en

kroppsdel eller kroppssubstans, däribland genetiska uppgifter och biologiska prov, och andra uppgifter om

exempelvis sjukdom, funktionshinder, sjukdomsrisk, sjukdomshistoria, klinisk behandling eller den registrerades

fysiologiska eller biomedicinska tillstånd, oberoende av källan, exempelvis från en läkare eller från annan

sjukvårdspersonal, ett sjukhus, en medicinteknisk produkt eller ett diagnostiskt in vitro-test.

(36) Den personuppgiftsansvariges huvudsakliga verksamhetsställe i unionen bör vara den plats i unionen där den

personuppgiftsansvarige har sin centrala förvaltning, såvida inte beslut om ändamålen och medlen för behandling

av personuppgifter fattas vid ett annat av den personuppgiftsansvariges verksamhetsställen i unionen; i sådant fall

4.5.2016

L 119/6

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande

hälso- och sjukvård (EUT L 88, 4.4.2011, s. 45).

bör det andra verksamhetsstället anses vara det huvudsakliga verksamhetsstället. En personuppgiftsansvarigs

huvudsakliga verksamhetsställe inom unionen bör avgöras med beaktande av objektiva kriterier och bör

inbegripa den faktiska och reella ledning som fattar de huvudsakliga besluten vad avser ändamål och medel för

behandlingen med hjälp av en stabil struktur. Detta kriterium bör inte vara avhängigt av om behandlingen av

personuppgifter utförs på detta ställe. Att tekniska medel och teknik för behandling av personuppgifter eller

behandlingsverksamhet finns och används visar i sig inte att det rör sig om ett huvudsakligt verksamhetsställe

och utgör därför inte avgörande kriterier för ett huvudsakligt verksamhetsställe. Personuppgiftsbiträdets

huvudsakliga verksamhetsställe bör vara den plats i unionen där denne har sin centrala förvaltning eller, om

denne inte har någon central förvaltning inom unionen, den plats inom unionen där den huvudsakliga

behandlingen sker. I fall som omfattar både en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde bör den

behöriga ansvariga tillsynsmyndigheten fortfarande vara tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den

personuppgiftsansvarige har sitt huvudsakliga verksamhetsställe, men den tillsynsmyndighet som gäller för

personuppgiftsbiträdet bör betraktas som en berörd tillsynsmyndighet och den tillsynsmyndigheten bör delta i det

samarbetsförfarande som föreskrivs i denna förordning. Om utkastet till beslut endast gäller den personuppgift­

sansvarige, bör tillsynsmyndigheterna i den eller de medlemsstater där personuppgiftsbiträdet har ett eller flera

verksamhetsställen inte under några omständigheter betraktas som berörda tillsynsmyndigheter. Om

behandlingen utförs av en koncern bör det kontrollerande företagets huvudsakliga verksamhetsställe betraktas

som koncernens huvudsakliga verksamhetsställe, utom då behandlingens ändamål och de medel med vilka den

utförs fastställs av ett annat företag.

(37) En koncern bör innefatta ett kontrollerande företag och de företag som detta företag kontrollerar (kontrollerade

företag), varvid det kontrollerande företaget bör vara det företag som kan utöva ett dominerande inflytande på de

övriga företagen i kraft av exempelvis ägarskap, finansiellt deltagande eller de bestämmelser som det regleras av

eller befogenheten att införa regler som rör personuppgiftsskyddet. Ett företag med kontroll över behandlingen av

personuppgifter vid företag som är underställda detta företag bör, tillsammans med dessa företag, anses utgöra en

koncern.

(38) Barns personuppgifter förtjänar särskilt skydd, eftersom barn kan vara mindre medvetna om berörda risker,

följder och skyddsåtgärder samt om sina rättigheter när det gäller behandling av personuppgifter. Sådant särskilt

skydd bör i synnerhet gälla användningen av barns personuppgifter i marknadsföringssyfte eller för att skapa

personlighets- eller användarprofiler samt insamling av personuppgifter med avseende på barn när tjänster som

erbjuds direkt till barn utnyttjas. Samtycke från den person som har föräldraansvar över ett barn bör inte krävas

för förebyggande eller rådgivande tjänster som erbjuds direkt till barn.

(39) Varje behandling av personuppgifter måste vara laglig och rättvis. Det bör vara klart och tydligt för fysiska

personer hur personuppgifter som rör dem insamlas, används, konsulteras eller på annat sätt behandlas samt i

vilken utsträckning personuppgifterna behandlas eller kommer att behandlas. Öppenhetsprincipen kräver att all

information och kommunikation i samband med behandlingen av dessa personuppgifter är lättillgänglig och

lättbegriplig samt att ett klart och tydligt språk används. Den principen gäller framför allt informationen till

registrerade om den personuppgiftsansvariges identitet och syftet med behandlingen samt ytterligare information

för att sörja för en rättvis och öppen behandling för berörda fysiska personer och deras rätt att erhålla bekräftelse

på och meddelande om vilka personuppgifter rörande dem som behandlas. Fysiska personer bör göras medvetna

om risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter och om hur de

kan utöva sina rättigheter med avseende på behandlingen. De specifika ändamål som personuppgifterna

behandlas för bör vara tydliga och legitima och ha bestämts vid den tidpunkt då personuppgifterna samlades in.

Personuppgifterna bör vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt för de ändamål som de

behandlas för. Detta kräver i synnerhet att det tillses att den period under vilken personuppgifterna lagras är

begränsad till ett strikt minimum. Personuppgifter bör endast behandlas om syftet med behandlingen inte

rimligen kan uppnås genom andra medel. För att säkerställa att personuppgifter inte sparas längre än nödvändigt

bör den personuppgiftsansvarige införa tidsfrister för radering eller för regelbunden kontroll. Alla rimliga åtgärder

bör vidtas för att rätta eller radera felaktiga uppgifter. Personuppgifter bör behandlas på ett sätt som säkerställer

lämplig säkerhet och konfidentialitet för personuppgifterna samt förhindrar obehörigt tillträde till och obehörig

användning av personuppgifter och den utrustning som används för behandlingen.

(40) För att behandling ska vara laglig bör personuppgifterna behandlas efter samtycke från den berörda registrerade

eller på någon annan legitim grund som fastställts i lag, antingen i denna förordning eller i annan unionsrätt eller

4.5.2016

L 119/7

Europeiska unionens officiella tidning

SV

medlemsstaternas nationella rätt enligt denna förordning, vilket inbegriper att de rättsliga skyldigheter som åligger

den personuppgiftsansvarige måste fullgöras eller att ett avtal i vilket den registrerade är part måste genomföras

eller att åtgärder på begäran av den registrerade måste vidtas innan avtalet ingås.

(41) När det i denna förordning hänvisas till en rättslig grund eller lagstiftningsåtgärd, innebär detta inte nödvändigtvis

en lagstiftningsakt antagen av ett parlament, utan att detta påverkar krav som uppställs i den konstitutionella

ordningen i den berörda medlemsstaten. En sådan rättslig grund eller lagstiftningsåtgärd bör dock vara tydlig och

precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar för personer som omfattas av den, i enlighet med rättspraxis vid

Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(42) När behandling sker efter samtycke från registrerade, bör personuppgiftsansvariga kunna visa att de registrerade

har lämnat sitt samtycke till behandlingen. I synnerhet vid skriftliga förklaringar som rör andra frågor bör det

finnas skyddsåtgärder som säkerställer att de registrerade är medvetna om att samtycke ges och om hur långt

samtycket sträcker sig. I enlighet med rådets direktiv 93/13/EEG (

1

) bör en förklaring om samtycke som den

personuppgiftsansvarige i förväg formulerat tillhandahållas i en begriplig och lätt tillgänglig form, med

användning av ett klart och tydligt språk och utan oskäliga villkor. För att samtycket ska vara informerat bör den

registrerade känna till åtminstone den personuppgiftsansvariges identitet och syftet med den behandling för

vilken personuppgifterna är avsedda. Samtycke bör inte betraktas som frivilligt om den registrerade inte har

någon genuin eller fri valmöjlighet eller inte utan problem kan vägra eller ta tillbaka sitt samtycke.

(43) För att säkerställa att samtycket lämnas frivilligt bör det inte utgöra giltig rättslig grund för behandling av

personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personupp­

giftsansvarige, särskilt om den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet och det därför är osannolikt att

samtycket har lämnats frivilligt när det gäller alla förhållanden som denna särskilda situation omfattar. Samtycke

antas inte vara frivilligt om det inte medger att separata samtycken lämnas för olika behandlingar av

personuppgifter, trots att detta är lämpligt i det enskilda fallet, eller om genomförandet av ett avtal – inbegripet

tillhandahållandet av en tjänst – är avhängigt av samtycket, trots att samtycket inte är nödvändigt för ett sådant

genomförande.

(44) Behandling bör vara laglig när den är nödvändig i samband med avtal eller när det finns en avsikt att ingå ett

avtal.

(45) Behandling som grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller behandling

som krävs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning, bör ha en grund i

unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt. Denna förordning medför inte något krav på en särskild lag

för varje enskild behandling. Det kan räcka med en lag som grund för flera behandlingar som bygger på en

rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller om behandlingen krävs för att utföra en uppgift

av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning. Behandlingens syfte bör också fastställas i unionsrätten

eller i medlemsstaternas nationella rätt. Därtill skulle man genom denna grund kunna ange denna förordnings

allmänna villkor för laglig personuppgiftsbehandling och precisera kraven för att fastställa vem den personupp­

giftsansvarige är, vilken typ av personuppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till

vilka personuppgifterna får lämnas ut, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt andra åtgärder för att tillförsäkra

en laglig och rättvis behandling. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör också reglera frågan

huruvida en personuppgiftsansvarig som utför en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighets­

utövning ska vara en offentlig myndighet eller någon annan fysisk eller juridisk person som omfattas av offentlig­

rättslig lagstiftning eller, om detta motiveras av allmänintresset, vilket inbegriper hälso- och sjukvårdsändamål,

såsom folkhälsa och socialt skydd och förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, av civilrättslig lagstiftning,

exempelvis en yrkesorganisation.

(46) Behandling av personuppgifter bör även anses laglig när den är nödvändig för att skydda ett intresse som är av

avgörande betydelse för den registrerades eller en annan fysisk persons liv. Behandling av personuppgifter på

4.5.2016

L 119/8

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

grundval av en annan fysisk persons grundläggande intressen bör i princip endast äga rum om behandlingen inte

uppenbart kan ha en annan rättslig grund. Vissa typer av behandling kan tjäna både viktiga allmänintressen och

intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade, till exempel när behandlingen är nödvändig av

humanitära skäl, bland annat för att övervaka epidemier och deras spridning eller i humanitära nödsituationer,

särskilt vid naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan.

(47) En personuppgiftsansvarigs berättigade intressen, inklusive intressena för en personuppgiftsansvarig till vilken

personuppgifter får lämnas ut, eller för en tredje part, kan utgöra rättslig grund för behandling, på villkor att de

registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter inte väger tyngre, med beaktande av de

registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige. Ett sådant berättigat

intresse kan till exempel finnas när det föreligger ett relevant och lämpligt förhållande mellan den registrerade och

den personuppgiftsansvarige i sådana situationer som att den registrerade är kund hos eller arbetar för den

personuppgiftsansvarige. Ett berättigat intresse kräver under alla omständigheter en noggrann bedömning, som

inbegriper huruvida den registrerade vid tidpunkten för inhämtandet av personuppgifter och i samband med

detta rimligen kan förvänta sig att en uppgiftsbehandling för detta ändamål kan komma att ske. Den registrerades

intressen och grundläggande rättigheter skulle i synnerhet kunna väga tyngre än den personuppgiftsansvariges

intressen, om personuppgifter behandlas under omständigheter där den registrerade inte rimligen kan förvänta sig

någon ytterligare behandling. Med tanke på att det är lagstiftarens sak att genom lagstiftning tillhandahålla den

rättsliga grunden för de offentliga myndigheternas behandling av personuppgifter, bör den rättsliga grunden inte

gälla den behandling de utför som ett led i fullgörandet av sina uppgifter. Sådan behandling av personuppgifter

som är absolut nödvändig för att förhindra bedrägerier utgör också ett berättigat intresse för berörd personupp­

giftsansvarig. Behandling av personuppgifter för direktmarknadsföring kan betraktas som ett berättigat intresse.

(48) Personuppgiftsansvariga som ingår i en koncern eller institutioner som är underställda ett centralt organ kan ha

ett berättigat intresse att överföra personuppgifter inom koncernen för interna administrativa ändamål, bland

annat för behandling av kunders eller anställdas personuppgifter. De allmänna principerna för överföring av

personuppgifter, inom en koncern, till företag i tredjeland påverkas inte.

(49) Behandling av personuppgifter utgör ett berättigat intresse för berörd personuppgiftsansvarig i den mån den är

absolut nödvändig och proportionell för att säkerställa nät- och informationssäkerhet, dvs. förmågan hos ett nät

eller ett informationssystem att vid en viss tillförlitlighetsnivå tåla olyckshändelser, olagliga handlingar eller

illvilligt uppträdande som äventyrar tillgängligheten, autenticiteten, integriteten och konfidentialiteten hos lagrade

eller överförda personuppgifter och säkerheten hos besläktade tjänster som tillhandahålls av – eller är tillgängliga

via – dessa nät och system, av myndigheter, incidenthanteringsorganisationer (Cert), enheter för hantering av

datasäkerhetsincidenter, tillhandahållare av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och

tillhandahållare av säkerhetsteknik och säkerhetstjänster. Detta skulle t.ex. kunna innefatta att förhindra obehörigt

tillträde till elektroniska kommunikationsnät och felaktig kodfördelning och att sätta stopp för överbelastnings­

attacker och skador på datasystem och elektroniska kommunikationssystem.

(50) Behandling av personuppgifter för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in bör endast vara

tillåten, när detta är förenligt med de ändamål för vilka personuppgifterna ursprungligen samlades in. I dessa fall

krävs det inte någon annan separat rättslig grund än den med stöd av vilken insamlingen av personuppgifter

medgavs. Om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i

myndighetsutövning som den personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra, kan unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt fastställa och närmare ange för vilka uppgifter och syften ytterligare behandling

bör betraktas som förenlig och laglig. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga

eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål bör betraktas som förenlig och laglig behandling av

uppgifter. Den rättsliga grund för behandling av personuppgifter som återfinns i unionsrätten eller i

medlemsstaternas nationella rätt kan också utgöra en rättslig grund för ytterligare behandling. För att fastställa

om ett ändamål med den ytterligare behandlingen är förenligt med det ändamål för vilket personuppgifterna

ursprungligen insamlades bör den personuppgiftsansvarige, efter att ha uppfyllt alla krav vad beträffar den

ursprungliga behandlingens lagenlighet, bland annat beakta alla kopplingar mellan dessa ändamål och ändamålen

med den avsedda ytterligare behandlingen, det sammanhang inom vilket personuppgifterna insamlats, särskilt de

registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige i fråga om den

4.5.2016

L 119/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

art, den planerade ytterligare behandlingens konsekvenser för de registrerade samt förekomsten av lämpliga

skyddsåtgärder för både den ursprungliga och den planerade ytterligare behandlingen.

Om den registrerade har gett sitt medgivande eller behandlingen grundar sig på unionsrätten eller på

medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i

syfte att säkerställa i synnerhet viktiga mål av allmänt intresse, bör den personuppgiftsansvarige tillåtas att

behandla personuppgifterna ytterligare, oavsett om detta är förenligt med ändamålen eller inte. Under alla

omständigheter bör tillämpningen av principerna i denna förordning, särskilt informationen till den registrerade

om dessa andra ändamål och om dennes rättigheter, inbegripet rätten att göra invändningar, säkerställas. Om den

personuppgiftsansvarige anmäler möjliga brott eller hot mot den allmänna säkerheten och i enskilda fall eller i

flera fall som rör samma brott eller hot mot den allmänna säkerheten överför dessa personuppgifter till en

behörig myndighet, ska detta betraktas som att den personuppgiftsansvarige agerar i ett berättigat intresse. Sådan

överföring i den personuppgiftsansvariges berättigade intresse eller ytterligare behandling av personuppgifter bör

emellertid vara förbjuden, om behandlingen inte är förenlig med lagstadgad eller yrkesmässig tystnadsplikt eller

annan bindande tystnadsplikt.

(51) Personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheterna och friheter

bör åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de

grundläggande rättigheterna och friheterna. Dessa personuppgifter bör även inbegripa personuppgifter som

avslöjar ras eller etniskt ursprung, varvid användningen av termen ras i denna förordning inte innebär att unionen

godtar teorier som söker fastställa förekomsten av skilda människoraser. Behandling av foton bör inte

systematiskt anses utgöra behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, eftersom foton endast definieras

som biometriska uppgifter när de behandlas med särskild teknik som möjliggör identifiering eller autentisering av

en fysisk person. Sådana personuppgifter bör inte behandlas, såvida inte behandling medges i särskilda fall som

fastställs i denna förordning, med beaktande av att det i medlemsstaternas lagstiftning får införas särskilda

bestämmelser om dataskydd för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning i syfte att

fullgöra en rättslig skyldighet eller en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som den

personuppgiftsansvarige har fått i uppgift att utföra. Utöver de särskilda kraven för sådan behandling, bör de

allmänna principerna och andra bestämmelser i denna förordning tillämpas, särskilt när det gäller villkoren för

laglig behandling. Undantag från det allmänna förbudet att behandla sådana särskilda kategorier av

personuppgifter bör uttryckligen fastställas, bland annat om den registrerade lämnar sitt uttryckliga samtycke eller

för att tillgodose specifika behov, i synnerhet när behandlingen utförs inom ramen för legitima verksamheter som

bedrivs av vissa sammanslutningar eller stiftelser i syfte att göra det möjligt att utöva grundläggande friheter.

(52) Undantag från förbudet att behandla särskilda kategorier av personuppgifter bör även tillåtas om de föreskrivs i

unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt och underkastas lämpliga skyddsåtgärder för att skydda

personuppgifter och övriga grundläggande rättigheter, när allmänintresset motiverar detta, i synnerhet i fråga om

behandling av personuppgifter inom ramen för arbetsrätt och sociallagstiftning, däribland pensioner, och för

hälsosäkerhetsändamål, övervaknings- och varningssyften, förebyggande eller kontroll av smittsamma sjukdomar

och andra allvarliga hot mot hälsan. Detta undantag får göras för hälsoändamål, inbegripet folkhälsa och

förvaltningen av hälso- och sjukvårdstjänster, särskilt för att säkerställa kvalitet och kostnadseffektivitet i de

förfaranden som används vid prövningen av ansökningar om förmåner och tjänster inom sjukförsäkringssystemet,

eller för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska

ändamål. Genom undantag bör man även tillåta behandling av sådana personuppgifter där så krävs för

fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk, oavsett om detta sker inom ett domstolsförfarande eller

inom ett administrativt eller ett utomrättsligt förfarande.

(53) Särskilda kategorier av personuppgifter som förtjänar ett mer omfattande skydd bör endast behandlas i

hälsorelaterade syften om detta krävs för att uppnå dessa syften och gagnar fysiska personer och samhället i stort,

särskilt inom ramen för förvaltningen av tjänster för hälso- och sjukvård och social omsorg och deras system,

inbegripet behandling som utförs av förvaltningen och centrala nationella hälsovårdsmyndigheter av sådana

uppgifter för syften som hör samman med kvalitetskontroll, information om förvaltningen samt allmän nationell

och lokal tillsyn över hälso- och sjukvårdssystemet och systemet för social omsorg och säkerställande av

kontinuitet inom hälso- och sjukvård och social omsorg samt gränsöverskridande hälso- och sjukvård eller

hälsosäkerhet, syften som hör samman med övervakning samt varningssyften eller för arkivändamål av allmänt

intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål som baseras på unionsrätten

eller på medlemsstaternas nationella rätt, vilka måste ha ett syfte av allmänt intresse, samt studier som genomförs

av allmänt intresse på folkhälsoområdet. Denna förordning bör därför innehålla harmoniserade villkor för

behandling av särskilda kategorier av personuppgifter om hälsa, vad gäller särskilda behov, i synnerhet när

behandlingen av uppgifterna utförs för vissa hälsorelaterade syften av personer som enligt lag är underkastade

4.5.2016

L 119/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

yrkesmässig tystnadsplikt. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör föreskriva särskilda och

lämpliga åtgärder som skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och personuppgifter. Medlemsstaterna

bör få behålla eller införa ytterligare villkor, även begränsningar, för behandlingen av genetiska eller biometriska

uppgifter eller uppgifter om hälsa. Detta bör emellertid inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom

unionen, när villkoren tillämpas på gränsöverskridande behandling av sådana uppgifter.

(54) På folkhälsoområdet kan det bli nödvändigt att med hänsyn till ett allmänt intresse behandla särskilda kategorier

av personuppgifter utan att den registrerades samtycke inhämtas. Sådan behandling bör förutsätta lämpliga och

särskilda åtgärder för att skydda fysiska personers rättigheter och friheter. I detta sammanhang bör folkhälsa tolkas

enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 (

1

), nämligen alla aspekter som

rör hälsosituationen, dvs. allmänhetens hälsotillstånd, inbegripet sjuklighet och funktionshinder, hälsans

bestämningsfaktorer, hälso- och sjukvårdsbehov, resurser inom hälso- och sjukvården, tillhandahållande av och

allmän tillgång till hälso- och sjukvård, utgifter för och finansiering av hälso- och sjukvården samt dödsorsaker.

Sådan behandling av uppgifter om hälsa av allmänt intresse bör inte innebära att personuppgifter behandlas för

andra ändamål av tredje part, exempelvis arbetsgivare eller försäkrings- och bankföretag.

(55) Myndigheters behandling av personuppgifter på officiellt erkända religiösa sammanslutningars vägnar i syften

som fastställs i grundlag eller i folkrätten anses också grunda sig på ett allmänt intresse.

(56) Om det för att det demokratiska systemet ska fungera i samband med allmänna val är nödvändigt att politiska

partier i vissa medlemsstater samlar in personuppgifter om fysiska personers politiska uppfattningar, får

behandling av sådana uppgifter tillåtas med hänsyn till ett allmänt intresse, på villkor att lämpliga skyddsåtgärder

fastställs.

(57) Om de personuppgifter som behandlas av en personuppgiftsansvarig inte gör det möjligt för denne att identifiera

en fysisk person, bör den personuppgiftsansvarige inte vara tvungen att skaffa ytterligare information för att

kunna identifiera den registrerade, om ändamålet endast är att följa någon av bestämmelserna i denna förordning.

Den personuppgiftsansvarige bör dock inte vägra att ta emot kompletterande uppgifter som den registrerade

lämnat som stöd för utövandet av sina rättigheter. Identifiering bör omfatta digital identifiering av en registrerad,

till exempel genom en autentiseringsmekanism, exempelvis samma identifieringsinformation som används av den

registrerade för att logga in på den nättjänst som tillhandahålls av den personuppgiftsansvarige.

(58) Öppenhetsprincipen kräver att all information som riktar sig till allmänheten eller till registrerade är kortfattad,

lättåtkomlig och lättbegriplig samt utformad på ett tydligt och enkelt språk samt att man vid behov använder

visualisering. Denna information kan ges elektroniskt, exempelvis på en webbplats, när den riktas till

allmänheten. Detta är särskilt relevant i situationer där mängden olika aktörer och den tekniska komplexiteten

gör det svårt för den registrerade att veta och förstå om personuppgifter som rör honom eller henne samlas in,

vem som gör det och för vilket syfte, exempelvis i fråga om reklam på nätet. Eftersom barn förtjänar särskilt

skydd, bör all information och kommunikation som riktar sig till barn utformas på ett tydligt och enkelt språk

som barnet lätt kan förstå.

(59) Förfaranden bör fastställas som gör det lättare för registrerade att utöva sina rättigheter enligt denna förordning,

inklusive mekanismer för att begära och i förekommande fall kostnadsfritt få tillgång till och erhålla rättelse eller

radering av personuppgifter samt för att utöva rätten att göra invändningar. Den personuppgiftsansvarige bör

också tillhandahålla hjälpmedel för elektroniskt ingivna framställningar, särskilt i fall då personuppgifter

behandlas elektroniskt. Personuppgiftsansvariga bör utan onödigt dröjsmål och senast inom en månad vara

skyldiga att besvara registrerades önskemål och lämna en motivering, om de inte avser att uppfylla sådana

önskemål.

4.5.2016

L 119/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och

hälsa och säkerhet i arbetet (EUT L 354, 31.12.2008, s. 70).

(60) Principerna om rättvis och öppen behandling fordrar att den registrerade informeras om att behandling sker och

syftet med den. Den personuppgiftsansvarige bör till den registrerade lämna all ytterligare information som krävs

för att säkerställa en rättvis och öppen behandling, med beaktande av personuppgiftsbehandlingens specifika

omständigheter och sammanhang. Dessutom bör den registrerade informeras om förekomsten av profilering samt

om konsekvenserna av sådan profilering. Om personuppgifterna samlas in från den registrerade, bör denne även

informeras om huruvida han eller hon är skyldig att tillhandahålla personuppgifterna och om konsekvenserna

om han eller hon inte lämnar dem. Denna information får tillhandahållas kombinerad med standardiserade

symboler för att ge en överskådlig, begriplig, lättläst och meningsfull överblick över den planerade behandlingen.

Om sådana symboler visas elektroniskt bör de vara maskinläsbara.

(61) Information om behandling av personuppgifter som rör den registrerade bör lämnas till honom eller henne vid

den tidpunkt då personuppgifterna samlas in från den registrerade eller, om personuppgifterna erhålls direkt från

en annan källa, inom en rimlig period, beroende på omständigheterna i fallet. Om personuppgifter legitimt kan

lämnas ut till en annan mottagare, bör de registrerade informeras första gången personuppgifterna lämnas ut till

denna mottagare. Om den personuppgiftsansvarige avser att behandla personuppgifter för ett annat ändamål än

det för vilket uppgifterna insamlades, bör denne före ytterligare behandling informera den registrerade om detta

andra syfte och lämna annan nödvändig information. Om personuppgifternas ursprung inte kan meddelas den

registrerade på grund av att olika källor har använts, bör allmän information ges.

(62) Det är dock inte nödvändigt att införa någon skyldighet att tillhandahålla information, om den registrerade redan

innehar denna information, om registreringen eller utlämnandet av personuppgifterna uttryckligen föreskrivs i lag

eller om det visar sig vara omöjligt eller skulle medföra orimliga ansträngningar att tillhandahålla den registrerade

informationen. Det sistnämnda skulle särskilt kunna vara fallet om behandlingen sker för arkivändamål av

allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. I detta avseende bör

antalet registrerade, uppgifternas ålder och lämpliga skyddsåtgärder beaktas.

(63) Den registrerade bör ha rätt att få tillgång till personuppgifter som insamlats om denne samt på enkelt sätt och

med rimliga intervall kunna utöva denna rätt, för att vara medveten om att behandling sker och kunna

kontrollera att den är laglig. Detta innefattar rätten för registrerade att få tillgång till uppgifter om sin hälsa,

exempelvis uppgifter i läkarjournaler med t.ex. diagnoser, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande

läkare och eventuella vårdbehandlingar eller interventioner. Alla registrerade bör därför ha rätt att få kännedom

och underrättelse om framför allt orsaken till att personuppgifterna behandlas, om möjligt vilken tidsperiod

behandlingen pågår, vilka som mottar personuppgifterna, bakomliggande logik i samband med automatisk

behandling av personuppgifter och, åtminstone när behandlingen bygger på profilering, konsekvenserna av sådan

behandling. Om möjligt bör den personuppgiftsansvarige kunna ge fjärråtkomst till ett säkert system genom

vilket den registrerade kan få direkt åtkomst till sina personuppgifter. Denna rätt bör inte inverka menligt på

andras rättigheter eller friheter, t.ex. affärshemligheter eller immateriell äganderätt och särskilt inte på upphovsrätt

som skyddar programvaran. Resultatet av dessa överväganden bör dock inte bli att den registrerade förvägras all

information. Om den personuppgiftsansvarige behandlar en stor mängd uppgifter om den registrerade, bör den

personuppgiftsansvarige kunna begära att den registrerade lämnar uppgift om vilken information eller vilken

behandling en framställan avser, innan informationen lämnas ut.

(64) Personuppgiftsansvariga bör vidta alla rimliga åtgärder för att kontrollera identiteten på en registrerad som begär

tillgång, särskilt inom ramen för nättjänster och i fråga om nätidentifierare. Personuppgiftsansvariga bör inte

behålla personuppgifter enbart för att kunna agera vid en potentiell begäran.

(65) Den registrerade bör ha rätt att få sina personuppgifter rättade och en rätt att bli bortglömd, om lagringen av

uppgifterna strider mot denna förordning eller unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den

personuppgiftsansvarige omfattas av. En registrerad bör särskilt ha rätt att få sina personuppgifter raderade och

kunna begära att dessa personuppgifter inte behandlas, om de inte längre behövs med tanke på de ändamål för

vilka de samlats in eller på annat sätt behandlats, om en registrerad har återtagit sitt samtycke till behandling eller

invänder mot behandling av personuppgifter som rör honom eller henne, eller om behandlingen av hans eller

4.5.2016

L 119/12

Europeiska unionens officiella tidning

SV

hennes personuppgifter på annat sätt inte överensstämmer med denna förordning. Denna rättighet är särskilt

relevant när den registrerade har gett sitt samtycke som barn, utan att vara fullständigt medveten om riskerna

med behandlingen, och senare vill ta bort dessa personuppgifter, särskilt på internet. Den registrerade bör kunna

utöva denna rätt även när han eller hon inte längre är barn. Ytterligare lagring av personuppgifterna bör dock

vara laglig, om detta krävs för att utöva yttrandefrihet och informationsfrihet, för att uppfylla en rättslig

förpliktelse, för att utföra en uppgift i av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som anförtrotts

den personuppgiftsansvarige, med anledning av ett allmänt intresse inom folkhälsoområdet, för arkivändamål av

allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål eller för fastställande,

utövande eller försvar av rättsliga anspråk.

(66)

För att stärka ”rätten att bli bortglömd” i nätmiljön bör rätten till radering utvidgas genom att personuppgift­

sansvariga som offentliggjort personuppgifter är förpliktigade att vidta rimliga åtgärder, däribland tekniska

åtgärder, för att informera de personuppgiftsansvariga som behandlar dessa personuppgifter om att den

registrerade har begärt radering av alla länkar till och kopior eller reproduktioner av dessa personuppgifter. I

samband med detta bör den personuppgiftsansvarige vidta rimliga åtgärder, med beaktande av tillgänglig teknik

och de hjälpmedel som står den personuppgiftsansvarige till buds, däribland tekniska åtgärder, för att informera

de personuppgiftsansvariga som behandlar personuppgifterna om den registrerades begäran.

(67) Sätten att begränsa behandlingen av personuppgifter kan bland annat inbegripa att man tillfälligt flyttar de valda

personuppgifterna till ett annat databehandlingssystem, gör de valda uppgifterna otillgängliga för användare eller

tillfälligt avlägsnar offentliggjorda uppgifter från en webbplats. I automatiserade register bör begränsningen av

behandlingen i princip ske med tekniska medel på ett sådant sätt att personuppgifterna inte blir föremål för

ytterligare behandling och inte kan ändras. Det förhållandet att behandlingen av personuppgifter är begränsad bör

klart anges inom systemet.

(68) För att ytterligare förbättra kontrollen över sina egna uppgifter bör den registrerade, om personuppgifterna

behandlas automatiskt, också tillåtas att motta de personuppgifter som rör honom eller henne, som han eller hon

har tillhandahållit den personuppgiftsansvarige, i ett strukturerat, allmänt använt, maskinläsbart och kompatibelt

format och överföra dessa till en annan personuppgiftsansvarig. Personuppgiftsansvariga bör uppmuntras att

utveckla kompatibla format som möjliggör dataportabilitet. Denna rättighet bör vara tillämplig om den

registrerade har tillhandahållit uppgifterna efter att ha lämnat sitt samtycke eller om behandlingen är nödvändig

för att ett avtal ska kunna genomföras. Den bör inte vara tillämplig om behandlingen utgår från en annan rättslig

grund än samtycke eller avtal. På grund av sin art bör denna rättighet inte utövas mot personuppgiftsansvariga

som behandlar personuppgifter som ett led i myndighetsutövning. Därför bör den inte vara tillämplig när

behandlingen av personuppgifterna är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personupp­

giftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning som utförs

av den personuppgiftsansvarige. Den registrerades rätt att överföra eller motta personuppgifter som rör honom

eller henne innebär inte någon skyldighet för de personuppgiftsansvariga att införa eller upprätthålla

behandlingssystem som är tekniskt kompatibla. Om mer än en registrerad berörs inom en viss uppsättning

personuppgifter, bör rätten att motta personuppgifterna inte inverka på andra registrerades rättigheter och

friheter enligt denna förordning. Denna rättighet bör inte heller påverka den registrerades rätt att få till stånd

radering av personuppgifter och de inskränkningar av denna rättighet vilka anges i denna förordning och bör i

synnerhet inte medföra radering av personuppgifter om den registrerade som denne har lämnat för

genomförande av ett avtal, i den utsträckning och så länge som personuppgifterna krävs för genomförande av

avtalet. Om det är tekniskt möjligt, bör den registrerade ha rätt till direkt överföring av personuppgifterna från en

personuppgiftsansvarig till en annan.

(69) När personuppgifter lagligen får behandlas, eftersom behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av

allmänt intresse eller som ett led i en myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige, eller på

grund av en personuppgiftsansvarigs eller en tredje parts berättigade intressen, bör alla registrerade ändå ha rätt

att göra invändningar mot behandling av personuppgifter som rör de registrerades särskilda situation. Det bör

ankomma på den personuppgiftsansvarige att visa att dennes tvingande berättigade intressen väger tyngre än den

registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter.

(70) Om personuppgifter behandlas för direktmarknadsföring, bör den registrerade, oavsett om det handlar om

inledande eller ytterligare behandling, ha rätt att när som helst kostnadsfritt invända mot sådan behandling,

inbegripet profilering, i den mån denna är kopplad till direktmarknadsföring. Denna rättighet bör uttryckligen

meddelas den registrerade och redovisas tydligt, klart och åtskilt från annan information.

4.5.2016

L 119/13

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(71) Den registrerade bör ha rätt att inte bli föremål för ett beslut, vilket kan inbegripa en åtgärd, med bedömning av

personliga aspekter rörande honom eller henne, vilket enbart grundas på automatiserad behandling och medför

rättsverkan för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne, såsom ett

automatiserat avslag på en kreditansökan online eller e-rekrytering utan personlig kontakt. Sådan behandling

omfattar ”profilering” i form av automatisk behandling av personuppgifter med bedömning av personliga

aspekter rörande en fysisk person, särskilt för att analysera eller förutse aspekter avseende den registrerades

arbetsprestation, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser eller intressen, pålitlighet eller beteende,

vistelseort eller förflyttningar, i den mån dessa har rättsverkan rörande honom eller henne eller på liknande sätt i

betydande grad påverkar honom eller henne. Beslutsfattande grundat på sådan behandling, inbegripet profilering,

bör dock tillåtas när det uttryckligen beviljas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som den

personuppgiftsansvarige omfattas av, inbegripet för sådan övervakning och sådant förebyggande av bedrägerier

och skatteundandragande som genomförs i enlighet med unionsinstitutionernas eller de nationella

tillsynsorganens bestämmelser, standarder och rekommendationer samt för att sörja för tillförlitlighet hos en

tjänst som tillhandahålls av den personuppgiftsansvarige, eller när det krävs för ingående eller genomförande av

ett avtal mellan den registrerade och en personuppgiftsansvarig eller den registrerade har gett sitt uttryckliga

samtycke. Denna form av uppgiftsbehandling bör under alla omständigheter omgärdas av lämpliga

skyddsåtgärder, som bör inkludera specifik information till den registrerade och rätt till mänskligt ingripande, att

framföra sina synpunkter, att erhålla en förklaring till det beslut som fattas efter sådan bedömning och att

överklaga beslutet. Sådana åtgärder bör inte gälla barn.

I syfte att sörja för rättvis och transparent behandling med avseende på den registrerade, med beaktande av

omständigheterna och det sammanhang i vilket personuppgifterna behandlas, bör den personuppgiftsansvarige

använda adekvata matematiska eller statistiska förfaranden för profilering, genomföra tekniska och

organisatoriska åtgärder som framför allt säkerställer att faktorer som kan medföra felaktigheter i personuppgifter

korrigeras och att risken för fel minimeras samt säkra personuppgifterna på sådant sätt att man beaktar

potentiella risker för den registrerades intressen och rättigheter och förhindrar bland annat diskriminerande

effekter för fysiska personer, på grund av ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse,

medlemskap i fackföreningar, genetisk status eller hälsostatus eller sexuell läggning, eller som leder till åtgärder

som får sådana effekter. Automatiserat beslutsfattande och profilering baserat på särskilda kategorier av

personuppgifter bör endast tillåtas på särskilda villkor.

(72) Profilering omfattas av denna förordnings bestämmelser om behandling av personuppgifter, såsom de rättsliga

grunderna för behandlingen och principer för dataskydd. Europeiska dataskyddsstyrelsen som inrättas genom

denna förordning (nedan kallad styrelsen) bör kunna utfärda riktlinjer i detta avseende.

(73) Begränsningar med avseende på specifika principer och rätten till information, tillgång till och rättelse eller

radering av personuppgifter, rätten till dataportabilitet, rätten att göra invändningar, profileringsbaserade beslut

samt information till den registrerade om personuppgiftsincidenter och vissa av den personuppgiftsansvariges

relaterade skyldigheter kan införas genom unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, i den mån de är

nödvändiga och proportionella i ett demokratiskt samhälle för att upprätthålla den allmänna säkerheten,

exempelvis för att skydda människoliv, särskilt vid naturkatastrofer eller katastrofer framkallade av människan, vid

förebyggande, förhindrande, utredning och lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga sanktioner,

inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten eller

överträdelser av etiska principer för reglerade yrken, vad gäller unionens eller en medlemsstats övriga viktiga mål

av allmänt intresse, särskilt om de är av stort ekonomiskt eller finansiellt intresse för unionen eller en

medlemsstat, förande av offentliga register som förs av hänsyn till ett allmänt intresse, ytterligare behandling av

arkiverade personuppgifter för att tillhandahålla specifik information om politiskt beteende under tidigare

totalitära regimer eller skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter, inklusive socialt skydd,

folkhälsa och humanitära skäl. Dessa begränsningar bör överensstämma med kraven i stadgan och den europeiska

konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(74) Personuppgiftsansvariga bör åläggas ansvaret för all behandling av personuppgifter som de utför eller som utförs

på deras vägnar. Personuppgiftsansvariga bör särskilt vara skyldiga att vidta lämpliga och effektiva åtgärder och

kunna visa att behandlingen är förenlig med denna förordning, även vad gäller åtgärdernas effektivitet. Man bör

inom dessa åtgärder beakta behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt risken för fysiska

personers rättigheter och friheter.

4.5.2016

L 119/14

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(75) Risken för fysiska personers rättigheter och friheter, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, kan uppkomma till

följd av personuppgiftsbehandling som skulle kunna medföra fysiska, materiella eller immateriella skador, i

synnerhet om behandlingen kan leda till diskriminering, identitetsstöld eller bedrägeri, ekonomisk förlust, skadat

anseende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som omfattas av tystnadsplikt, obehörigt

hävande av pseudonymisering eller annan betydande ekonomisk eller social nackdel, om registrerade kan berövas

sina rättigheter och friheter eller hindras att utöva kontroll över sina personuppgifter, om personuppgifter

behandlas som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse eller medlemskap i

fackförening, om genetiska uppgifter, uppgifter om hälsa eller sexualliv eller fällande domar i brottmål samt

överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas, om personliga aspekter bedöms,

framför allt analyser eller förutsägelser beträffande sådant som rör arbetsprestationer, ekonomisk ställning, hälsa,

personliga preferenser eller intressen, tillförlitlighet eller beteende, vistelseort eller förflyttningar, i syfte att skapa

eller använda personliga profiler, om det sker behandling av personuppgifter rörande sårbara fysiska personer,

framför allt barn, eller om behandlingen inbegriper ett stort antal personuppgifter och gäller ett stort antal

registrerade.

(76) Hur sannolik och allvarlig risken för den registrerades rättigheter och friheter är bör fastställas utifrån

behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål. Risken bör utvärderas på grundval av en objektiv

bedömning, genom vilken det fastställs huruvida uppgiftsbehandlingen inbegriper en risk eller en hög risk.

(77) Vägledning för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets genomförande av lämpliga åtgärder

och för påvisande av att behandlingen är förenlig med denna förordning, särskilt när det gäller att kartlägga den

risk som är förknippad med behandlingen och bedöma dess ursprung, art, sannolikhetsgrad och allvar samt

fastställa bästa praxis för att minska risken, kan framför allt ges genom godkända uppförandekoder, godkänd

certifiering, riktlinjer från styrelsen eller genom anvisningar från ett dataskyddsombud. Styrelsen kan också

utfärda riktlinjer för uppgiftsbehandling som inte bedöms medföra någon hög risk för fysiska personers

rättigheter och friheter samt ange vilka åtgärder som i sådana fall kan vara tillräckliga för att bemöta en sådan

risk.

(78) Skyddet av fysiska personers rättigheter och friheter i samband med behandling av personuppgifter förutsätter att

lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder vidtas, så att kraven i denna förordning uppfylls. För att kunna

visa att denna förordning följs bör den personuppgiftsansvarige anta interna strategier och vidta åtgärder, särskilt

för att uppfylla principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Sådana åtgärder kan bland annat

bestå av att uppgiftsbehandlingen minimeras, att personuppgifter snarast möjligt pseudonymiseras, att öppenhet

om personuppgifternas syfte och behandling iakttas, att den registrerade får möjlighet att övervaka uppgiftsbe­

handlingen och att den personuppgiftsansvarige får möjlighet att skapa och förbättra säkerhetsanordningar. Vid

utveckling, utformning, urval och användning av applikationer, tjänster och produkter som är baserade på

behandling av personuppgifter eller behandlar personuppgifter för att uppfylla sitt syfte bör producenterna av

dessa produkter, tjänster och applikationer uppmanas att beakta rätten till dataskydd när sådana produkter,

tjänster och applikationer utvecklas och utformas och att, med tillbörlig hänsyn till den tekniska utvecklingen,

säkerställa att personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden kan fullgöra sina skyldigheter avseende

dataskydd. Principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard bör också beaktas vid offentliga

upphandlingar.

(79)

Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter samt de personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbi­

trädenas ansvar, även i förhållande till tillsynsmyndigheternas övervakning och åtgärder, kräver ett tydligt

fastställande av vem som bär ansvaret enligt denna förordning, bl.a. när personuppgiftsansvariga gemensamt

fastställer ändamål och medel för en behandling tillsammans med andra personuppgiftsansvariga eller när en

behandling utförs på en personuppgiftsansvarigs vägnar.

(80) När personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte är etablerade inom unionen behandlar

personuppgifter om registrerade som befinner sig inom unionen och det bakomliggande syftet med uppgiftsbe­

handlingen är att erbjuda de registrerade personerna i unionen varor eller tjänster, oberoende av om de

registrerade personerna måste betala för dem, eller att övervaka deras beteende i den mån beteendet äger rum i

unionen, bör de personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena utnämna en företrädare, såvida inte

behandlingen endast är tillfällig, inte omfattar behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av

personuppgifter eller behandling av personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser och det är

4.5.2016

L 119/15

Europeiska unionens officiella tidning

SV

osannolikt att den inbegriper en risk för fysiska personers rättigheter och friheter, med beaktande av

behandlingens art, sammanhang, omfattning och ändamål eller om den personuppgiftsansvarige är en myndighet

eller ett organ. Företrädaren bör agera på den personuppgiftsansvariges eller på personuppgiftsbiträdets vägnar

och kan kontaktas av samtliga tillsynsmyndigheter. Företrädaren bör uttryckligen utses genom en skriftlig

fullmakt från den personuppgiftsansvarige eller från personuppgiftsbiträdet att agera på dennes vägnar med

avseende på dennes skyldigheter enligt denna förordning. Utnämningen av företrädaren inverkar inte på den

personuppgiftsansvariges eller på personuppgiftsbiträdets ansvar enligt denna förordning. Företrädaren bör utföra

sina uppgifter i enlighet med erhållen fullmakt från den personuppgiftsansvarige eller från personuppgiftsbiträdet,

vilket inbegriper samarbete med de behöriga tillsynsmyndigheterna i fråga om alla åtgärder som vidtas för att

sörja för efterlevnad av denna förordning. Den utsedda företrädaren bör underkastas verkställighetsförfaranden i

händelse den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet inte uppfyller sina skyldigheter.

(81) För att se till att kraven i denna förordning uppfylls vad gäller behandling som av ett personuppgiftsbiträde ska

utföras på en personuppgiftsansvarigs vägnar ska den personuppgiftsansvarige, när denne anförtror behandling åt

ett personuppgiftsbiträde, endast använda personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier, i synnerhet i fråga

om sakkunskap, tillförlitlighet och resurser, för att genomföra tekniska och organisatoriska åtgärder som uppfyller

kraven i denna förordning, bl.a. vad gäller säkerhet i samband med behandlingen av uppgifter. Personuppgifts­

biträdets anslutning till en godkänd uppförandekod eller en godkänd certifieringsmekanism kan användas som ett

sätt att påvisa att den personuppgiftsansvarige fullgör sina skyldigheter. När uppgifter behandlas av ett

personuppgiftsbiträde, bör hanteringen regleras genom ett avtal eller en annan rättsakt enligt unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt mellan personuppgiftsbiträdet och den personuppgiftsansvarige, där föremålet

för behandlingen, behandlingens varaktighet, art och ändamål, typen av personuppgifter och kategorier av

registrerade anges, med beaktande av personuppgiftsbiträdets specifika arbets- och ansvarsuppgifter inom ramen

för den behandling som ska utföras och risken med avseende på den registrerades rättigheter och friheter. Den

personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet får välja att använda sig av ett enskilt avtal eller standardav­

talsklausuler som antingen antas direkt av kommissionen eller av en tillsynsmyndighet i enlighet med

mekanismen för enhetlighet och därefter antas av kommissionen. Efter det att behandlingen på den personupp­

giftsansvariges vägnar har avslutats, bör personuppgiftsbiträdet återlämna eller radera personuppgifterna,

beroende på vad den personuppgiftsansvarige väljer, såvida inte lagring av personuppgifterna krävs enligt den

unionsrätt eller medlemsstaternas nationella rätt som personuppgiftsbiträdet omfattas av.

(82) För att påvisa att denna förordning följs bör de personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena föra

register över behandling som sker under deras ansvar. Alla personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden

bör vara skyldiga att samarbeta med tillsynsmyndigheten och på dennas begäran göra detta register tillgängligt, så

att det kan tjäna som grund för övervakningen av behandlingen.

(83)

För att upprätthålla säkerheten och förhindra behandling som bryter mot denna förordning bör personuppgift­

sansvariga eller personuppgiftsbiträden utvärdera riskerna med behandlingen och vidta åtgärder, såsom

kryptering, för att minska dem. Åtgärderna bör säkerställa en lämplig säkerhetsnivå, inbegripet konfidentialitet,

med beaktande av den senaste utvecklingen och genomförandekostnader i förhållande till riskerna och vilken typ

av personuppgifter som ska skyddas. Vid bedömningen av datasäkerhetsrisken bör man även beakta de risker

som personuppgiftsbehandling medför, såsom förstöring, förlust eller ändringar genom olyckshändelse eller

otillåtna handlingar eller obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts,

lagrats eller på annat sätt behandlats, framför allt när denna kan medföra fysisk, materiell eller immateriell skada.

(84) I syfte att sörja för bättre efterlevnad av denna förordning när behandlingen sannolikt kan innebära en hög risk

för fysiska personers rättigheter och friheter, bör den personuppgiftsansvarige vara ansvarig för att en konsekvens­

bedömning utförs avseende datasskydd för att bedöma framför allt riskens ursprung, art, särdrag och allvar.

Resultatet av denna bedömning bör beaktas vid fastställandet av de lämpliga åtgärder som ska vidtas för att visa

att behandlingen av personuppgifter är förenlig med denna förordning. I de fall en konsekvensbedömning

avseende dataskydd ger vid handen att uppgiftsbehandlingen medför en hög risk, som den personuppgift­

sansvarige inte kan begränsa genom lämpliga åtgärder med avseende på tillgänglig teknik och genomförande­

kostnader, bör ett samråd med tillsynsmyndigheten ske före behandlingen.

(85) En personuppgiftsincident som inte snabbt åtgärdas på lämpligt sätt kan för fysiska personer leda till fysisk,

materiell eller immateriell skada, såsom förlust av kontrollen över de egna personuppgifterna eller till

begränsning av deras rättigheter, diskriminering, identitetsstöld eller bedrägeri, ekonomisk förlust, obehörigt

hävande av pseudonymisering, skadat anseende, förlust av konfidentialitet när det gäller personuppgifter som

omfattas av tystnadsplikt, eller till annan ekonomisk eller social nackdel för den berörda fysiska personen. Så

4.5.2016

L 119/16

Europeiska unionens officiella tidning

SV

snart en personuppgiftsansvarig blir medveten om att en personuppgiftsincident har inträffat, bör den personupp­

giftsansvarige därför anmäla personuppgiftsincidenten till tillsynsmyndigheten utan onödigt dröjsmål och, om så

är möjligt, inom 72 timmar efter att ha blivit medveten om denna, om inte den personuppgiftsansvarige, i

enlighet med ansvarsprincipen, kan påvisa att det är osannolikt att personuppgiftsincidenten kommer att medföra

en risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Om en sådan anmälan inte kan ske inom 72 timmar, bör

skälen till fördröjningen åtfölja anmälan och information får lämnas i omgångar utan otillbörligt vidare dröjsmål.

(86)

Den personuppgiftsansvarige bör utan onödigt dröjsmål underrätta den registrerade om en personuppgift­

sincident, om personuppgiftsincidenten sannolikt kommer att medföra en hög risk för den fysiska personens

rättigheter och friheter, så att denne kan vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Denna underrättelse bör beskriva

personuppgiftsincidentens art samt innehålla rekommendationer för den berörda fysiska personen om hur de

potentiella negativa effekterna kan mildras. De registrerade bör underrättas så snart detta rimligtvis är möjligt,

i nära samarbete med tillsynsmyndigheten och i enlighet med den vägledning som lämnats av den eller andra

relevanta myndigheter, exempelvis brottsbekämpande myndigheter. Till exempel kräver behovet av att mildra en

omedelbar skaderisk att de registrerade underrättas omedelbart, medan behovet av att vidta lämpliga åtgärder vid

fortlöpande eller likartade personuppgiftsincidenter däremot kan motivera längre tid för underrättelsen.

(87) Det bör undersökas huruvida alla lämpliga tekniska skyddsåtgärder och alla lämpliga organisatoriska åtgärder har

vidtagits för att omedelbart fastställa om en personuppgiftsincident har ägt rum och skyndsamt informera

tillsynsmyndigheten och den registrerade. Att en anmälan gjordes utan onödigt dröjsmål bör fastställas med

hänsyn tagen bl.a. till personuppgiftsincidentens art och svårighetsgrad och dess följder och negativa effekter för

den registrerade. En sådan anmälan kan leda till ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida i enlighet med dess

uppgifter och befogenheter enligt denna förordning.

(88) När ingående regler fastställs för format och förfaranden för anmälan av personuppgiftsincidenter, bör vederbörlig

hänsyn tas till omständigheterna kring incidenten, däribland om personuppgifterna var skyddade av lämpliga

tekniska skyddsåtgärder, som betydligt begränsar sannolikheten för identitetsbedrägeri eller andra former av

missbruk. Dessutom bör sådana regler och förfaranden beakta brottsbekämpande myndigheters berättigade

intressen, där en för tidig redovisning kan riskera att i onödan hämma utredning av omständigheterna kring en

personuppgiftsincident.

(89)

Direktiv 95/46/EG föreskrev en allmän skyldighet att anmäla behandling av personuppgifter till tillsynsmyndighe­

terna. Denna skyldighet medförde administrativa och ekonomiska bördor, men förbättrade inte alltid personupp­

giftsskyddet. Sådana övergripande och allmänna anmälningsskyldigheter bör därför avskaffas och ersättas av

effektiva förfaranden och mekanismer som i stället inriktas på de typer av behandlingar som sannolikt innebär en

hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter, i kraft av deras art, omfattning, sammanhang och ändamål.

Dessa behandlingar kan vara sådana som särskilt inbegriper användning av ny teknik eller är av en ny typ, för

vilken konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd inte tidigare har genomförts av den personuppgift­

sansvarige, eller som blir nödvändiga på grund av den tid som har förflutit sedan den ursprungliga behandlingen.

(90) I sådana fall bör den personuppgiftsansvarige före behandlingen, med beaktande av behandlingens art,

omfattning, sammanhang och ändamål samt upphovet till risken, göra en konsekvensbedömning avseende

dataskydd i syfte att bedöma den höga riskens specifika sannolikhetsgrad och allvar samt dess ursprung.

Konsekvensbedömningen bör främst innefatta de planerade åtgärder, skyddsåtgärder och mekanismer som ska

minska denna risk, säkerställa personuppgiftskyddet och visa att denna förordning efterlevs.

(91) Detta bör särskilt vara tillämpligt på storskalig uppgiftsbehandling med syftet att behandla betydande mängder

personuppgifter på regional, nationell eller övernationell nivå, vilket skulle kunna påverka ett stort antal

registrerade och sannolikt kommer att innebära en hög risk, exempelvis till följd av uppgifternas känsliga natur,

där i enlighet med den uppnådda nivån av teknisk kunskap en ny teknik används storskaligt, samt på annan

behandling som innebär en hög risk för registrerades rättigheter och friheter, framför allt när denna behandling

gör det svårare för de registrerade att utöva sina rättigheter. En konsekvensbedömning avseende dataskydd bör

4.5.2016

L 119/17

Europeiska unionens officiella tidning

SV

också göras, där personuppgifter behandlas i syfte att fatta beslut om specifika fysiska personer efter en

systematisk och omfattande bedömning av fysiska personers personliga aspekter på grundval av profilering av

dessa uppgifter eller efter behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, biometriska uppgifter eller

uppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder.

Likaså krävs en konsekvensbedömning avseende dataskydd för övervakning av allmän plats i stor omfattning,

särskilt vid användning av optisk-elektroniska anordningar, eller för all annan behandling där den behöriga

tillsynsmyndigheten anser att behandlingen sannolikt kommer att innebära en hög risk för de registrerades

rättigheter och friheter, framför allt på grund av att den hindrar de registrerade från att utöva en rättighet eller

använda en tjänst eller ett avtal eller på grund av att den systematiskt genomförs i stor omfattning. Behandling av

personuppgifter bör inte anses vara storskalig, om det är fråga om personuppgifter från patienter eller klienter

som behandlas av enskilda läkare, andra yrkesverksamma på hälsoområdet eller juridiska ombud. I dessa fall bör

en konsekvensbedömning avseende dataskydd inte vara obligatorisk.

(92) Ibland kan det vara förnuftigt och ekonomiskt att en konsekvensbedömning avseende dataskydd inriktar sig på

ett vidare område än ett enda projekt, exempelvis när myndigheter eller organ avser att skapa en gemensam

tillämpnings- eller behandlingsplattform eller när flera personuppgiftsansvariga planerar att införa en gemensam

tillämpnings- eller behandlingsmiljö för en hel bransch eller ett helt segment eller för en allmänt utnyttjad

horisontell verksamhet.

(93) Medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att genomföra en sådan bedömning före behandlingen i samband med

antagandet av medlemsstaters nationella rätt som ligger till grund för utförandet av myndighetens eller det

offentliga organets uppgifter och reglerar den aktuella specifika behandlingsåtgärden eller serien av åtgärder.

(94) Om det av en konsekvensbedömning avseende dataskydd framgår att behandlingen utan skyddsåtgärder,

säkerhetsåtgärder och mekanismer för att minska risken kommer att innebära en hög risk för fysiska personers

rättigheter och friheter, och den personuppgiftsansvarige anser att risken inte kan begränsas genom åtgärder som

är rimliga med avseende på tillgänglig teknik och genomförandekostnader, bör samråd hållas med tillsynsmyndig­

heten innan behandlingen inleds. En sådan hög risk kommer sannolikt att orsakas av vissa typer av behandling

samt av en viss omfattning och frekvens för behandlingen, vilket även kan leda till skador för eller kränkningar av

fysiska personers rättigheter och friheter. Tillsynsmyndigheten bör inom en fastställd tid svara på en begäran om

samråd. Ett uteblivet svar från tillsynsmyndigheten inom denna tid bör dock inte hindra ett eventuellt ingripande

från tillsynsmyndighetens sida i enlighet med dess uppgifter och befogenheter enligt denna förordning, inbegripet

befogenheten att förbjuda behandling. Som en del av denna samrådsprocess får resultatet av en konsekvens­

bedömning avseende dataskydd som utförs med avseende på behandlingen i fråga överlämnas till tillsynsmyndig­

heten, framför allt de åtgärder som planeras för att minska risken för fysiska personers rättigheter och friheter.

(95) Personuppgiftsbiträdet bör vid behov och på begäran bistå den personuppgiftsansvarige med fullgörande av de

skyldigheter som härrör från utförandet av konsekvensbedömningar avseende dataskydd och förhandssamråd

med tillsynsmyndigheten.

(96)

Ett samråd med tillsynsmyndigheten bör även ske som ett led i det förberedande arbetet med en lagstift­

ningsåtgärd som stadgar om behandling av personuppgifter i syfte att säkerställa att den avsedda behandlingen

överensstämmer med denna förordning och framför allt för att minska den risk den medför för den registrerade.

(97) När en behandling utförs av en myndighet, med undantag av domstolar eller oberoende rättsliga myndigheter

som en del av deras dömande verksamhet, eller när en behandling utförs i den privata sektorn av en personupp­

giftsansvarig vars kärnverksamhet består av behandlingsverksamhet som kräver regelbunden och systematisk

övervakning av de registrerade i stor omfattning, eller när den personuppgiftsansvariges eller personuppgifts­

biträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av personuppgifter och

uppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser, bör en person med sakkunskap i fråga om

dataskyddslagstiftning och -förfaranden bistå den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för att

övervaka den interna efterlevnaden av denna förordning. I den privata sektorn avser personuppgiftsansvarigas

kärnverksamhet deras primära verksamhet och inte behandling av personuppgifter som kompletterande

verksamhet. Den nödvändiga nivån på sakkunskapen bör fastställas särskilt i enlighet med den uppgiftsbehandling

4.5.2016

L 119/18

Europeiska unionens officiella tidning

SV

som utförs och det skydd som krävs för de personuppgifter som behandlas av den personuppgiftsansvarige eller

personuppgiftsbiträdet. Denna typ av dataskyddsombud bör, oavsett om de är anställda av den personuppgift­

sansvarige eller ej, kunna fullgöra sitt uppdrag och utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt.

(98)

Sammanslutningar eller andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts­

biträden bör uppmuntras att utarbeta uppförandekoder inom gränserna för denna förordning, så att

tillämpningen av denna förordning effektiviseras, med beaktande av särdragen hos den behandling som sker inom

vissa sektorer och de särskilda behov som finns inom mikroföretag samt inom små och medelstora företag. I

synnerhet skulle man genom sådana uppförandekoder kunna anpassa personuppgiftsansvarigas och personupp­

giftsbiträdens skyldigheter, med beaktande av den risk som behandlingen sannolikt innebär för fysiska personers

rättigheter och friheter.

(99) Vid utformningen av en uppförandekod eller vid ändring eller utvidgning av en befintlig sådan kod bör

sammanslutningar och andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts­

biträden samråda med berörda intressenter, i möjligaste mån inbegripet registrerade, och beakta de inlagor som

mottas och de åsikter som framförs som svar på samråden.

(100) För att förbättra öppenheten och efterlevnaden av denna förordning bör införandet av certifieringsmekanismer

och dataskyddsförsegling och dataskyddsmärkning uppmuntras, så att registrerade snabbt kan bedöma nivån på

relevanta produkters och tjänsters dataskydd.

(101) Flöden av personuppgifter till och från länder utanför unionen och till och från internationella organisationer är

nödvändiga för utvecklingen av internationell handel och internationellt samarbete. Ökningen av dessa flöden har

medfört nya utmaningar och nya farhågor när det gäller skyddet av personuppgifter. Det är viktigt att den

skyddsnivå som fysiska personer säkerställs inom unionen genom denna förordning inte undergrävs när

personuppgifter överförs från unionen till personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden eller andra mottagare

i tredjeland eller till internationella organisationer, vilket inbegriper vidarebefordran av personuppgifter från

tredjelandet eller den internationella organisationen till personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden i samma

eller ett annat tredjeland eller en annan internationell organisation. Överföringar till tredjeländer och

internationella organisationer får under alla omständigheter endast utföras i full överensstämmelse med denna

förordning. En överföring kan endast ske, om de villkor som fastställs i bestämmelserna i denna förordning om

överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer har uppfyllts av den personupp­

giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, med förbehåll för de övriga bestämmelserna i denna förordning.

(102) Denna förordning påverkar inte internationella avtal mellan unionen och tredjeländer som reglerar överföring av

personuppgifter, däribland lämpliga skyddsåtgärder för de registrerade. Medlemsstaterna får ingå internationella

avtal som innefattar överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer i den mån

sådana avtal inte påverkar denna förordning eller andra bestämmelser i unionsrätten och innehåller en skälig nivå

av skydd för de registrerades grundläggande rättigheter.

(103) Kommissionen kan med verkan för hela unionen fastställa att ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad

sektor i ett tredjeland eller en internationell organisation erbjuder en adekvat dataskyddsnivå och på så sätt skapa

rättslig säkerhet och enhetlighet i hela unionen vad gäller tredjelandet eller den internationella organisationen

som anses tillhandahålla en sådan skyddsnivå. I dessa fall får överföringar av personuppgifter till det tredjelandet

eller den internationella organisationen ske utan ytterligare tillstånd. Kommissionen kan också, efter att ha

underrättat tredjelandet eller den internationella organisationen och lämnat en fullständig motivering, besluta att

ett sådant beslut ska återkallas.

(104) I enlighet med de grundläggande värderingar som unionen bygger på, bl.a. skyddet av mänskliga rättigheter, bör

kommissionen i sin bedömning av tredjelandet eller ett territorium eller en specificerad sektor i ett tredjeland

beakta hur ett visst tredjeland respekterar rättsstatsprincipen, tillgången till rättslig prövning samt internationella

människorättsnormer och -standarder samt landets allmänna lagstiftning och sektorslagstiftning, inklusive

lagstiftning om allmän säkerhet, försvar och nationell säkerhet samt allmän ordning och straffrätt. Vid antagandet

av ett beslut om adekvat skyddsnivå avseende ett territorium eller en specificerad sektor i ett tredjeland bör

hänsyn tas till tydliga och objektiva kriterier, t.ex. specifik behandling och tillämpningsområdet för tillämpliga

rättsliga standarder och gällande lagstiftning i tredjelandet. Tredjelandet bör erbjuda garantier som säkerställer en

4.5.2016

L 119/19

Europeiska unionens officiella tidning

SV

tillfredsställande skyddsnivå som i huvudsak motsvarar den som säkerställs i unionen, i synnerhet när

personuppgifter behandlas inom en eller flera specifika sektorer. Tredjelandet bör framför allt säkerställa en

effektiv oberoende dataskyddsövervakning och sörja för samarbetsmekanismer med medlemsstaternas dataskydds­

myndigheter, och de registrerade bör tillförsäkras effektiva och lagstadgade rättigheter samt effektiv administrativ

och rättslig prövning.

(105) Utöver de internationella åtaganden som tredjelandet eller den internationella organisationen har gjort bör

kommissionen beakta de skyldigheter som följer av tredjelandets eller den internationella organisationens

deltagande i multilaterala eller regionala system, särskilt rörande skydd av personuppgifter och genomförandet av

dessa skyldigheter. Framför allt bör tredjelandets anslutning till Europarådets konvention av den 28 januari 1981

om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter och dess tilläggsprotokoll beaktas.

Kommissionen bör samråda med styrelsen vid bedömningen av skyddsnivån i tredjeländer eller internationella

organisationer.

(106) Kommissionen bör övervaka hur beslut om skyddsnivå i ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad sektor

i ett tredjeland eller en internationell organisation fungerar, och övervaka hur beslut som antas på grundval av

artikel 25.6 eller 26.4 i direktiv 95/46/EG fungerar. Kommissionen bör i sina beslut om adekvat skyddsnivå

föreskriva en mekanism för periodisk översyn av hur de fungerar. Denna periodiska översyn bör genomföras

i samråd med det berörda tredjelandet eller den berörda internationella organisationen, med beaktande av all

relevant utveckling i tredjelandet eller den internationella organisationen. Vid övervakningen och genomförandet

av den periodiska översynen bör kommissionen ta hänsyn till synpunkter och resultat från Europaparlamentet

och rådet samt andra relevanta organ och källor. Kommissionen bör inom rimlig tid utvärdera hur de sistnämnda

besluten fungerar och rapportera alla relevanta resultat till den kommitté, i den mening som avses i Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (

1

), som inrättats enligt denna förordning och till Europapar­

lamentet och rådet.

(107) Kommissionen kan konstatera att ett tredjeland, ett territorium eller en viss specificerad sektor i ett tredjeland

eller en internationell organisation inte längre säkerställer en adekvat dataskyddsnivå. Överföring av

personuppgifter till detta tredjeland eller till denna internationella organisation bör då förbjudas, såvida inte

kraven i denna förordning avseende överföring med stöd av lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet bindande

företagsbestämmelser och undantag för särskilda situationer, är uppfyllda. I så fall bör det finnas möjlighet till

samråd mellan kommissionen och dessa tredjeländer eller internationella organisationer. Kommissionen bör i god

tid informera tredjelandet eller den internationella organisationen om skälen och inleda samråd med tredjelandet

eller organisationen för att avhjälpa situationen.

(108) Saknas beslut om adekvat skyddsnivå bör den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet vidta åtgärder

för att kompensera för det bristande dataskyddet i ett tredjeland med hjälp av lämpliga skyddsåtgärder för den

registrerade. Sådana lämpliga skyddsåtgärder kan bestå i tillämpning av bindande företagsbestämmelser, standard­

bestämmelser om dataskydd som antagits av kommissionen, standardbestämmelser om dataskydd som antagits

av en tillsynsmyndighet eller avtalsbestämmelser som godkänts av en tillsynsmyndighet. Dessa skyddsåtgärder bör

säkerställa iakttagande av de krav i fråga om dataskydd och registrerades rättigheter som är lämpliga för

behandling inom unionen, inbegripet huruvida bindande rättigheter för de registrerade och effektiva rättsmedel är

tillgängliga, inbegripet en faktisk rätt att föra talan på administrativ väg eller inför domstol och att kräva

kompensation i unionen eller i ett tredjeland. De bör särskilt gälla överensstämmelse med allmänna principer för

behandling av personuppgifter samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard. Överföring

av uppgifter kan också utföras av offentliga myndigheter eller organ till offentliga myndigheter eller organ i

tredjeländer eller internationella organisationer med motsvarande skyldigheter eller uppgifter, inbegripet på

grundval av bestämmelser som ska införas i administrativa överenskommelser, t.ex. samförståndsavtal, som

föreskriver verkställbara och faktiska rättigheter för de registrerade. Tillstånd från den behöriga tillsynsmyndighe­

ten bör erhållas när skyddsåtgärder föreskrivs i icke rättsligt bindande administrativa arrangemang.

(109) Personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdens möjlighet att använda standardiserade dataskyddsbe­

stämmelser som antagits av kommissionen eller av en tillsynsmyndighet bör inte hindra att de infogar

4.5.2016

L 119/20

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

standardiserade dataskyddsbestämmelser i ett vidare avtal, såsom ett avtal mellan personuppgiftsbiträdet och ett

annat personuppgiftsbiträde, eller lägger till andra bestämmelser eller ytterligare skyddsåtgärder, under

förutsättning att de inte direkt eller indirekt står i strid med standardavtalsklausuler som antagits av

kommissionen eller av en tillsynsmyndighet eller påverkar de registrerades grundläggande rättigheter eller friheter.

Personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden bör uppmuntras att tillhandahålla ytterligare skyddsåtgärder

via avtalsmässiga åtaganden som kompletterar de standardiserade skyddsbestämmelserna.

(110) En koncern eller en grupp av företag som deltar i en gemensam ekonomisk verksamhet bör kunna använda sig

av godkända bindande företagsbestämmelser för sina internationella överföringar från unionen till organisationer

inom samma koncern eller grupp av företag som deltar i en gemensam ekonomisk verksamhet, under

förutsättning att företagsbestämmelserna inbegriper alla nödvändiga principer och bindande rättigheter som

säkerställer lämpliga skyddsåtgärder för överföringar eller kategorier av överföringar av personuppgifter.

(111) Det bör införas bestämmelser som ger möjlighet att under vissa omständigheter göra överföringar, om den

registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke, när överföringen är tillfällig och nödvändig med hänsyn till ett

avtal eller ett rättsligt anspråk, oavsett om detta sker inom ett rättsligt förfarande eller i ett administrativt eller

utomrättsligt förfarande, inbegripet förfaranden inför tillsynsorgan. Det bör också införas bestämmelser som ger

möjlighet till överföringar om viktiga allmänintressen fastställda genom unionsrätten eller medlemsstaternas

nationella rätt så kräver eller när överföringen görs från ett register som inrättats genom lag och är avsett att

konsulteras av allmänheten eller av personer med ett berättigat intresse. I sistnämnda fall bör en sådan överföring

inte omfatta alla personuppgifter eller hela kategorier av uppgifter i registret, och överföringen bör endast göras

när registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett berättigat intresse, på begäran av dessa personer

eller om de själva är mottagarna, med full hänsyn till de registrerades intressen och grundläggande rättigheter.

(112) Dessa undantag bör främst vara tillämpliga på uppgiftsöverföringar som krävs och är nödvändiga med hänsyn till

viktiga allmänintressen, exempelvis vid internationella utbyten av uppgifter mellan konkurrensmyndigheter,

skatte- eller tullmyndigheter, finanstillsynsmyndigheter, socialförsäkringsmyndigheter eller hälsovårdsmyndigheter,

till exempel vid kontaktspårning för smittsamma sjukdomar eller för att minska och/eller undanröja dopning

inom idrott. En överföring av personuppgifter bör också betraktas som laglig, om den är nödvändig för att

skydda ett intresse som är väsentligt för den registrerades eller en annan persons vitala intressen, inklusive dennes

fysiska integritet och liv, om den registrerade är oförmögen att ge sitt samtycke. Saknas beslut om adekvat

skyddsnivå får unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt med hänsyn till viktiga allmänintressen

uttryckligen fastställa gränser för överföringen av särskilda kategorier av uppgifter till ett tredjeland eller en

internationell organisation. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om sådana bestämmelser. Varje

överföring till en internationell humanitär organisation av personuppgifter rörande en registrerad som är fysiskt

eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke, i syfte att utföra en uppgift inom ramen för Genèvekonventionerna

eller vara förenlig med internationell humanitär rätt, vilken är tillämplig vid väpnade konflikter, skulle kunna

anses vara nödvändig för ett betydande allmänintresse eller för att den är av vitalt intresse för den registrerade.

(113) Överföringar som kan anses vara icke återkommande och endast gäller ett begränsat antal registrerade kan också

vara möjliga när personuppgiftsansvarigas tvingande berättigade intressen motiverar detta, om inte den

registrerades intressen eller rättigheter och friheter väger tyngre än dessa intressen, och den personuppgift­

sansvarige har bedömt alla omständigheter kring uppgiftsöverföringen. Den personuppgiftsansvarige bör ta

särskild hänsyn till personuppgifternas art, den eller de avsedda behandlingarnas ändamål och varaktighet samt

situationen i ursprungslandet, tredjelandet och det slutliga bestämmelselandet och bör tillhandahålla lämpliga

åtgärder för att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter vid behandlingen av deras

personuppgifter. Sådana överföringar bör endast vara möjliga i vissa fall där inget av de andra skälen till

överföring är tillämpligt. För vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål bör hänsyn

tas till samhällets legitima förväntningar i fråga om ökad kunskap. Den personuppgiftsansvarige bör informera

tillsynsmyndigheten och den registrerade om överföringen.

(114) Om kommissionen inte har fattat beslut om adekvat dataskyddsnivå i ett tredjeland, bör den personuppgift­

sansvarige eller personuppgiftsbiträdet i alla fall använda sig av lösningar som ger de registrerade verkställbara

och effektiva rättigheter vad gäller behandlingen av deras personuppgifter inom unionen när dessa uppgifter väl

har överförts, så att de fortsatt kan utöva sina grundläggande rättigheter och att skyddsåtgärder fortsatt gäller i

förhållande till dem.

4.5.2016

L 119/21

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(115) Vissa tredjeländer antar lagar och andra författningar som syftar till att direkt reglera behandling som genomförs

av fysiska och juridiska personer under medlemsstaternas jurisdiktion. Detta kan inkludera rättsliga avgöranden

eller beslut av administrativa myndigheter i tredjeländer med krav på att personuppgiftsansvariga eller personupp­

giftsbiträden överför eller överlämnar personuppgifter, vilka inte grundar sig på något gällande internationellt

avtal, såsom ett fördrag om ömsesidig rättshjälp, mellan det begärande tredjelandet och unionen eller en

medlemsstat. Extraterritoriell tillämpning av dessa lagar och andra författningar kan strida mot internationell rätt

och inverka menligt på det skydd av fysiska personer som säkerställs inom unionen genom denna förordning.

Överföringar bör endast tillåtas om villkoren i denna förordning för en överföring till tredjeländer är uppfyllda.

Detta kan vara fallet bl.a. när utlämnande är nödvändigt på grund av ett viktigt allmänintresse som erkänns

i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

(116) När personuppgifter förs över gränser utanför unionen kan detta öka risken för att fysiska personer inte kan

utöva sina dataskyddsrättigheter, i synnerhet för att skydda sig från otillåten användning eller otillåtet utlämnande

av denna information. Samtidigt kan tillsynsmyndigheter finna att de inte är i stånd att handlägga klagomål eller

göra utredningar som gäller verksamheter utanför gränserna för deras land. Deras strävan att arbeta tillsammans

över gränserna kan också hindras av otillräckliga preventiva eller korrigerande befogenheter, oenhetliga rättsliga

regelverk och praktiska hinder, som exempelvis bristande resurser. Närmare samarbete mellan dataskyddstillsyn­

smyndigheter bör därför främjas för att hjälpa dem att utbyta information och utföra utredningar med sina

internationella motparter. I syfte att bygga upp internationella samarbetsmekanismer för att underlätta och

tillhandahålla ömsesidig internationell hjälp med att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen till skydd för

personuppgifter, bör kommissionen och tillsynsmyndigheterna utbyta information och samarbeta, inom

verksamhet som rör utövandet av deras befogenheter, med behöriga myndigheter i tredjeländer, på grundval av

ömsesidighet och i överensstämmelse med denna förordning.

(117) Ett väsentligt inslag i skyddet av fysiska personer vid behandlingen av personuppgifter är att medlemsstaterna

inrättar tillsynsmyndigheter med behörighet att utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter under

fullständigt oberoende. Medlemsstaterna bör kunna inrätta fler än en tillsynsmyndighet om det behövs för att ta

hänsyn till den egna konstitutionella, organisatoriska och administrativa strukturen.

(118) Tillsynsmyndigheternas oberoende bör dock inte innebära att deras utgifter inte kan underkastas kontroll- eller

övervakningsmekanismer eller bli föremål för domstolsprövning.

(119) Om en medlemsstat inrättar flera tillsynsmyndigheter, bör den genom lagstiftning säkerställa att dessa

tillsynsmyndigheter effektivt deltar i mekanismen för enhetlighet. Medlemsstaten bör i synnerhet utnämna en

tillsynsmyndighet som fungerar som samlande kontaktpunkt för dessa myndigheters effektiva deltagande i

mekanismen för att säkra ett snabbt och smidigt samarbete med övriga tillsynsmyndigheter, styrelsen och

kommissionen.

(120) Varje tillsynsmyndighet bör tilldelas de ekonomiska och personella resurser och lokalutrymmen samt den

infrastruktur som är nödvändig för att den effektivt ska kunna utföra sina uppgifter, däribland de uppgifter som

är knutna till ömsesidigt bistånd och samarbete med övriga tillsynsmyndigheter i hela unionen. Varje

tillsynsmyndighet bör ha en separat offentlig årlig budget, som kan ingå i den övergripande statsbudgeten eller

nationella budgeten.

(121) De allmänna villkoren för tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter bör fastställas genom varje medlemsstats

lagstiftning och där bör i synnerhet föreskrivas att ledamöterna ska utnämnas genom ett öppet förfarande

antingen av medlemsstatens parlament, regering eller statschef, på grundval av ett förslag från regeringen, en

ledamot av regeringen, parlamentet eller en av parlamentets kammare eller av ett oberoende organ som enligt

medlemsstaternas nationella rätt har anförtrotts utnämningen. I syfte att säkerställa tillsynsmyndighetens

oberoende bör ledamoten eller ledamöterna handla med integritet, avstå från alla handlingar som står i strid med

deras tjänsteutövning och under sin mandattid avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som

står i strid med deras uppdrag. Tillsynsmyndigheten bör ha egen personal, som valts ut av tillsynsmyndigheten

eller ett oberoende organ som fastställs i medlemsstaternas nationella rätt, vilken uteslutande bör vara underställd

tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter.

(122) Varje tillsynsmyndighet bör ha behörighet att inom sin medlemsstats territorium utöva de befogenheter och

utföra de uppgifter som den tilldelats i enlighet med denna förordning. Detta bör framför allt omfatta behandling

4.5.2016

L 119/22

Europeiska unionens officiella tidning

SV

inom ramen för verksamhet vid den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen

inom den egna medlemsstatens territorium, behandling av personuppgifter som utförs av myndigheter eller

privata organ som agerar i ett allmänt intresse, behandling som påverkar registrerade på dess territorium eller

behandling som utförs av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i

unionen när den rör registrerade som är bosatta på dess territorium. Detta bör inbegripa att hantera klagomål

som lämnas in av en registrerad, genomföra undersökningar om tillämpningen av denna förordning samt främja

allmänhetens medvetenhet om risker, bestämmelser, skyddsåtgärder och rättigheter när det gäller behandlingen av

personuppgifter.

(123) Tillsynsmyndigheterna bör övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och bidra till att

tillämpningen blir enhetlig över hela unionen, för att skydda fysiska personer vid behandling av deras

personuppgifter och för att underlätta det fria flödet av personuppgifter inom den inre marknaden. För detta

ändamål bör tillsynsmyndigheterna samarbeta såväl sinsemellan som med kommissionen, utan att det behövs

något avtal mellan medlemsstaterna om tillhandahållande av ömsesidigt bistånd eller om sådant samarbete.

(124) Om behandlingen av personuppgifter sker inom ramen för verksamhet vid en personuppgiftsansvarigs eller ett

personuppgiftsbiträdes verksamhetsställe i unionen och den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet

är etablerad i mer än en medlemsstat, eller om behandling som sker inom ramen för verksamhet vid ett enda

verksamhetsställe tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen i väsentlig grad

påverkar eller sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i mer än en medlemsstat, bör tillsyns­

myndigheten för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe eller

för detta enda verksamhetsställe tillhörande den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet agera som

ansvarig myndighet. Denna bör samarbeta med de övriga myndigheter som berörs, eftersom den personuppgift­

sansvarige eller personuppgiftsbiträdet har ett verksamhetsställe inom deras medlemsstats territorium, eftersom

registrerade som är bosatta på deras territorium i väsentlig grad påverkas eller eftersom ett klagomål har lämnats

in till dem. Även när en registrerad som inte är bosatt i medlemsstaten har lämnat in ett klagomål, bör den

tillsynsmyndighet som klagomålet har lämnats in till också vara en berörd tillsynsmyndighet. Styrelsen bör inom

ramen för sina uppgifter kunna utfärda riktlinjer för alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning,

framför allt för vilka kriterier som ska beaktas för att konstatera om behandlingen i fråga i väsentlig grad

påverkar registrerade i mer än en medlemsstat och för vad som utgör en relevant och motiverad invändning.

(125) Den ansvariga myndigheten bör ha behörighet att anta bindande beslut om åtgärder inom ramen för de

befogenheter som den tilldelats i enlighet med denna förordning. I egenskap av ansvarig myndighet bör tillsyns­

myndigheten nära involvera och samordna de berörda tillsynsmyndigheterna i beslutsfattandet. Om man beslutar

att helt eller delvis avslå den registrerades klagomål, bör detta beslut antas av den tillsynsmyndighet som

klagomålet har lämnats in till.

(126) Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna bör gemensamt enas om beslutet, som

bör rikta sig till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga eller enda

verksamhetsställe och vara bindande för den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet. Den personupp­

giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet bör vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa efterlevnad av denna

förordning och genomförande av det beslut som den ansvariga tillsynsmyndigheten har anmält till den

personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe vad gäller behandling i

unionen.

(127) Varje tillsynsmyndighet som inte agerar som ansvarig tillsynsmyndighet bör vara behörig att behandla lokala fall,

om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad i mer än en medlemsstat men ärendet

för den specifika behandlingen endast avser behandling som utförs i en enda medlemsstat och endast omfattar

registrerade i denna enda medlemsstat, till exempel om ärendet avser behandling av anställdas personuppgifter

inom ramen för en medlemsstats specifika anställningsförhållanden. I sådana fall bör tillsynsmyndigheten utan

dröjsmål underrätta den ansvariga tillsynsmyndigheten om detta ärende. Efter att ha underrättats bör den

ansvariga tillsynsmyndigheten besluta huruvida den kommer att hantera ärendet i enlighet med bestämmelsen om

samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndigheter (nedan kallad

mekanismen för en enda kontaktpunkt), eller om den tillsynsmyndighet som underrättade den bör behandla ärendet

på lokal nivå. När den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar huruvida den kommer att behandla ärendet, bör

den ta hänsyn till om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har ett verksamhetsställe i den

medlemsstat där den tillsynsmyndighet som underrättade den ansvariga myndigheten är belägen för att säkerställa

ett effektivt genomförande av ett beslut gentemot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet. När

den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att behandla ärendet, bör den tillsynsmyndighet som underrättade den

4.5.2016

L 119/23

Europeiska unionens officiella tidning

SV

ha möjlighet att lämna in ett förslag till beslut, som den ansvariga tillsynsmyndigheten bör ta största möjliga

hänsyn till när den utarbetar utkastet till beslut inom ramen för mekanismen för en enda kontaktpunkt.

(128) Bestämmelserna om den ansvariga tillsynsmyndigheten och mekanismen för en enda kontaktpunkt bör inte

tillämpas om behandlingen utförs av myndigheter eller privata organ i ett allmänt intresse. I sådana fall bör den

enda tillsynsmyndighet som är behörig att utöva de befogenheter som den tilldelas i enlighet med denna

förordning vara tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där myndigheten eller det privata organet är etablerat.

(129) För att denna förordning ska övervakas och verkställas på ett enhetligt sätt i hela unionen bör tillsynsmyndighe­

terna i alla medlemsstater ha samma uppgifter och effektiva befogenheter, bl.a. undersökningsbefogenheter,

korrigerande befogenheter och befogenheter att ålägga sanktioner samt befogenheter att utfärda tillstånd och ge

råd, särskilt vid klagomål från fysiska personer och, utan att det påverkar åklagarmyndigheternas befogenheter

enligt medlemsstaternas nationella rätt, att upplysa de rättsliga myndigheterna om överträdelser av denna

förordning och delta i rättsliga förfaranden. Dessa befogenheter bör även omfatta en befogenhet att införa en

tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive förbud mot, behandling. Medlemsstaterna får fastställa andra

uppgifter med anknytning till skyddet av personuppgifter enligt denna förordning. Tillsynsmyndigheternas

befogenheter bör utövas opartiskt, rättvist och inom rimlig tid i överensstämmelse med lämpliga rättssäkerhets­

garantier i unionsrätten och i medlemsstaternas nationella rätt. Framför allt bör varje åtgärd vara lämplig,

nödvändig och proportionell för att säkerställa efterlevnad av denna förordning, med beaktande av

omständigheterna i varje enskilt fall, samt respektera varje persons rätt att bli hörd innan några enskilda åtgärder

som påverkar honom eller henne negativt vidtas och vara utformad så att onödiga kostnader och alltför stora

olägenheter för de berörda personerna undviks. Undersökningsbefogenheten när det gäller tillträde till lokaler bör

utövas i enlighet med särskilda krav i medlemsstaternas nationella processrätt, såsom kravet på att inhämta

förhandstillstånd från rättsliga myndigheter. Varje rättsligt bindande åtgärd som vidtas av tillsynsmyndigheten bör

vara skriftlig, klar och entydig, innehålla information om vilken tillsynsmyndighet som har utfärdat åtgärden och

datum för utfärdandet, vara undertecknad av tillsynsmyndighetens chef eller en av dess ledamöter efter dennes

bemyndigande samt innehålla en motivering till åtgärden och en hänvisning till rätten till ett effektivt rättsmedel.

Detta bör inte utesluta ytterligare krav enligt medlemsstaternas nationella processrätt. Antagande av ett rättsligt

bindande beslut innebär att det kan bli föremål för domstolsprövning i den medlemsstat till vilken den

tillsynsmyndighet som antog beslutet hör.

(130) Om den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts inte är den ansvariga tillsynsmyndigheten, bör den

ansvariga tillsynsmyndigheten nära samarbeta med den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts i

enlighet med de bestämmelser om samarbete och enhetlighet som fastställs i denna förordning. I sådana fall bör

den ansvariga tillsynsmyndigheten när den vidtar åtgärder avsedda att ha rättsverkan, inbegripet utdömandet av

administrativa sanktionsavgifter, ta största hänsyn till synpunkter från den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet

har ingetts, vilken bör kvarstå som behörig för genomförande av utredningar på den egna medlemsstatens

territorium i samverkan med den behöriga tillsynsmyndigheten.

(131) Om en annan tillsynsmyndighet bör agera som ansvarig tillsynsmyndighet för den personuppgiftsansvariges eller

personuppgiftsbiträdets behandling men den sakfråga som klagomålet gäller eller den möjliga överträdelsen

endast rör den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets behandling i den medlemsstat där

klagomålet har ingetts eller den eventuella överträdelsen har upptäckts, och frågan inte i väsentlig grad påverkar

eller inte sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i andra medlemsstater, bör den

tillsynsmyndighet som mottar ett klagomål eller upptäcker eller på annat sätt informeras om situationer som

innebär eventuella överträdelser av denna förordning försöka få till stånd en uppgörelse i godo med den

personuppgiftsansvarige och, om detta inte lyckas, utöva sina befogenheter fullt ut. Detta bör omfatta särskild

behandling som utförs inom tillsynsmyndighetens medlemsstats territorium eller med avseende på registrerade

inom denna medlemsstats territorium, behandling som utförs inom ramen för ett erbjudande om varor eller

tjänster som särskilt riktar sig till registrerade inom tillsynsmyndighetens medlemsstats territorium eller

behandling som måste bedömas med beaktande av relevanta rättsliga skyldigheter enligt medlemsstaternas

nationella rätt.

(132) Medvetandehöjande kampanjer från tillsynsmyndigheters sida riktade till allmänheten bör innefatta särskilda

åtgärder riktade dels till personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden, inbegripet mikroföretag samt små

och medelstora företag, dels till fysiska personer, särskilt i utbildningssammanhang.

4.5.2016

L 119/24

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(133) Tillsynsmyndigheterna bör hjälpa varandra att utföra sina uppgifter och ge ömsesidigt bistånd så att denna

förordning tillämpas och verkställs enhetligt på den inre marknaden. En tillsynsmyndighet som begärt ömsesidigt

bistånd får anta en provisorisk åtgärd, om den inte har fått något svar på en begäran om ömsesidigt bistånd inom

en månad från det att begäran mottogs av den andra tillsynsmyndigheten.

(134) Alla tillsynsmyndigheter bör om lämpligt delta i gemensamma insatser med andra tillsynsmyndigheter. Den

anmodade tillsynsmyndigheten bör vara skyldig att besvara en begäran inom en fastställd tidsperiod.

(135) För att denna förordning ska tillämpas enhetligt i hela unionen bör en mekanism för enhetlighet när det gäller

samarbete mellan tillsynsmyndigheterna skapas. Denna mekanism bör främst tillämpas när en tillsynsmyndighet

avser att anta en åtgärd som är avsedd att ha rättsverkan gällande behandlingar som i väsentlig grad påverkar ett

betydande antal registrerade i flera medlemsstater. Den bör också tillämpas när en berörd tillsynsmyndighet eller

kommissionen begär att ett sådant ärende ska hanteras inom ramen för mekanismen för enhetlighet. Mekanismen

bör inte påverka åtgärder som kommissionen kan komma att vidta när den utövar sina befogenheter enligt

fördragen.

(136) Vid tillämpningen av mekanismen för enhetlighet bör styrelsen inom en fastställd tidsperiod avge ett yttrande,

om en majoritet av dess ledamöter så beslutar eller om någon berörd tillsynsmyndighet eller kommissionen begär

detta. Styrelsen bör också ges befogenhet att anta rättsligt bindande beslut vid tvister mellan tillsynsmyndigheter.

För detta ändamål bör den, normalt med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter, utfärda rättsligt bindande

beslut i tydligt fastställda fall då tillsynsmyndigheter har olika uppfattningar, framför allt när det gäller

mekanismen för samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och berörda tillsynsmyndigheter om

sakförhållandena, i synnerhet om huruvida denna förordning har överträtts.

(137) Det kan uppstå brådskande behov att agera för att skydda registrerades rättigheter och friheter, särskilt när fara

föreligger att säkerställandet av en registrerad persons rättighet kan komma att försvåras avsevärt. En

tillsynsmyndighet bör därför kunna vidta vederbörligen motiverade provisoriska åtgärder inom sitt territorium

med en viss giltighetsperiod, som inte bör överskrida tre månader.

(138) Tillämpningen av en sådan mekanism bör vara ett villkor för lagligheten av en åtgärd som är avsedd att ha

rättsverkan och som vidtas av tillsynsmyndigheten i de fall där denna tillämpning är obligatorisk. I andra ärenden

som inbegriper flera länder bör samarbetsmekanismen mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och berörda

tillsynsmyndigheter tillämpas, och ömsesidigt bistånd och gemensamma insatser kan utföras mellan de berörda

tillsynsmyndigheterna på bilateral eller multilateral basis utan att mekanismen för enhetlighet utlöses.

(139) I syfte att främja en enhetlig tillämpning av denna förordning bör styrelsen inrättas som ett oberoende

unionsorgan. För att styrelsen ska kunna uppfylla sina mål bör den vara en juridisk person. Styrelsen bör

företrädas av sin ordförande. Den bör ersätta arbetsgruppen för skydd av fysiska personer med avseende på

behandlingen av personuppgifter, som inrättades genom direktiv 95/46/EG. Den bör bestå av chefen för en

tillsynsmyndighet i varje medlemsstat och Europeiska datatillsynsmannen eller deras respektive företrädare.

Kommissionen bör delta i styrelsens verksamhet utan att ha rösträtt, och Europeiska datatillsynsmannen bör ha

specifik rösträtt. Styrelsen bör bidra till denna förordnings enhetliga tillämpning i hela unionen, bl.a. genom att

lämna råd till kommissionen, särskilt vad gäller skyddsnivån i tredjeländer eller internationella organisationer, och

främja samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna i hela unionen. Styrelsen bör agera oberoende när den utför sina

uppgifter.

(140) Styrelsen bör biträdas av ett sekretariat som tillhandahålls av Europeiska datatillsynsmannen. Den personal vid

Europeiska datatillsynsmannen som medverkar i utförandet av de uppgifter som enligt denna förordning

anförtros styrelsen bör för sina uppgifter uteslutande ta emot instruktioner från styrelsens ordförande och

rapportera till denne.

(141) Alla registrerade bör ha rätt att lämna in ett klagomål till en enda tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat

där den registrerade har sin hemvist, och ha rätt till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan,

4.5.2016

L 119/25

Europeiska unionens officiella tidning

SV

om den registrerade anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har kränkts eller om tillsyns­

myndigheten inte reagerar på ett klagomål, helt eller delvis avslår eller avvisar ett klagomål eller inte agerar när så

är nödvändigt för att skydda den registrerades rättigheter. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för

eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet. Tillsynsmyndigheten bör

inom rimlig tid informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir. Om

ärendet fordrar ytterligare utredning eller samordning med en annan tillsynsmyndighet, bör den registrerade

underrättas även om detta. För att förenkla inlämningen av klagomål bör varje tillsynsmyndighet vidta åtgärder,

såsom att tillhandahålla ett formulär för inlämnande av klagomål som även kan fyllas i elektroniskt, utan att

andra kommunikationsformer utesluts.

(142) Om en registrerad anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har kränkts, bör han eller hon

ha rätt att ge mandat till ett organ, en organisation eller en sammanslutning som drivs utan vinstsyfte och som

har inrättats i enlighet med en medlemsstats nationella rätt, som har stadgeenliga mål av allmänt intresse och

bedriver verksamhet på området skydd av personuppgifter, att på hans eller hennes vägnar lämna in ett klagomål

till en tillsynsmyndighet, om detta föreskrivs i medlemsstatens nationella rätt, att på den registrerades vägnar

utöva rätten till domstolsprövning eller att på den registrerades vägnar utöva rätten att ta emot ersättning. En

medlemsstat får föreskriva att ett sådant organ, en sådan organisation eller en sådan sammanslutning ska ha rätt

att lämna in ett klagomål i den medlemsstaten, oberoende av en registrerad persons mandat, och ha rätt till ett

effektivt rättsmedel, om det eller den har skäl att anse att en registrerad persons rättigheter har kränkts till följd

av behandling av personuppgifter som strider mot denna förordning. Detta organ, denna organisation eller denna

sammanslutning får inte ges rätt att kräva ersättning på en registrerad persons vägnar oberoende av den

registrerades mandat.

(143) Varje fysisk eller juridisk person har rätt att väcka ogiltighetstalan mot styrelsens beslut vid domstolen enligt de

villkor som föreskrivs i artikel 263 i EUF-fördraget. I sin egenskap av adressater för sådana beslut måste, i

enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget, de berörda tillsynsmyndigheter som önskar överklaga dessa väcka talan

inom två månader efter det att beslutet meddelats dem. Om styrelsens beslut direkt och personligen berör en

personuppgiftsansvarig, ett personuppgiftsbiträde eller en enskild, kan den enskilde väcka ogiltighetstalan mot

besluten inom två månader efter det att de har offentliggjorts på styrelsens webbplats, i enlighet med artikel 263

i EUF-fördraget. Utan att det påverkar denna rätt inom ramen för artikel 263 i EUF-fördraget bör varje fysisk eller

juridisk person ha rätt till ett effektivt rättsmedel vid den behöriga nationella domstolen mot ett beslut av en

tillsynsmyndighet som har rättsliga följder för denna person. Sådana beslut avser särskilt tillsynsmyndighetens

utövande av utrednings-, korrigerings- och godkännandebefogenheter eller avvisande av eller avslag på klagomål.

Rätten till ett effektivt rättsmedel inbegriper dock inte åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheter när dessa inte

är rättsligt bindande, såsom yttranden som avgivits eller rådgivning som tillhandahållits av tillsynsmyndigheten.

Talan mot beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet bör väckas vid domstolarna i den medlemsstat där

tillsynsmyndigheten har sitt säte och bör genomföras i enlighet med den medlemsstatens nationella processrätt.

Dessa domstolar bör ha fullständig behörighet, vilket bör omfatta behörighet att pröva alla fakta och rättsliga

frågor som rör den tvist som anhängiggjorts vid dem.

Om talan avslås eller avvisas av en tillsynsmyndighet, kan den enskilde väcka talan vid domstolarna i samma

medlemsstat. I samband med rättsmedel som avser tillämpningen av denna förordning kan eller, i det fall som

anges i artikel 267 i EUF-fördraget, måste nationella domstolar som anser att ett beslut om ett förhandsavgörande

är nödvändigt för att de ska kunna döma begära att domstolen meddelar ett förhandsavgörande om tolkningen

av unionsrätten, inbegripet denna förordning. Om dessutom ett beslut av en tillsynsmyndighet om genomförande

av ett beslut av styrelsen överklagas till en nationell domstol och giltigheten av styrelsens beslut ifrågasätts, har

inte den nationella domstolen befogenhet att förklara styrelsens beslut ogiltigt utan måste hänskjuta frågan om

giltighet till domstolen i enlighet med artikel 267 i EUF-fördraget såsom den tolkats av domstolen, närhelst den

anser att beslutet är ogiltigt. En nationell domstol får dock inte hänskjuta en fråga om giltigheten av styrelsens

beslut på begäran av en fysisk eller juridisk person som haft tillfälle att väcka ogiltighetstalan mot beslutet,

i synnerhet inte om denna person direkt och personligen berördes av beslutet men inte gjorde detta inom den

frist som anges i artikel 263 i EUF-fördraget.

(144) Om en domstol där ett förfarande inletts mot beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet har skäl att tro att

ett förfarande rörande samma behandling, såsom samma sakfråga vad gäller behandling av samma personuppgift­

sansvarige eller samma personuppgiftsbiträde, eller samma händelseförlopp, har inletts vid en annan behörig

domstol i en annan medlemsstat, bör den kontakta denna domstol i syfte att bekräfta förekomsten av sådana

relaterade förfaranden. Om relaterade förfaranden pågår vid en domstol i en annan medlemsstat får alla andra

4.5.2016

L 119/26

Europeiska unionens officiella tidning

SV

domstolar än den domstol där förfarandet först inleddes låta förfarandena vila eller på en av parternas begäran

förklara sig obehöriga till förmån för den domstol där förfarandet först inleddes, om den domstolen har

behörighet i förfarandet i fråga och dess lagstiftning tillåter förening av sådana relaterade förfaranden.

Förfarandena anses vara relaterade, om de är så nära förenade att en gemensam handläggning och dom är

påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att förfarandena prövas i olika

rättegångar.

(145) När det gäller ett rättsligt förfarande mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde bör käranden

kunna välja att väcka talan antingen vid domstolarna i de medlemsstater där den personuppgiftsansvarige eller

personuppgiftsbiträdet är etablerad eller där den registrerade är bosatt, såvida inte den personuppgiftsansvarige är

en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.

(146) Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet bör ersätta all skada som en person kan komma att lida

till följd av behandling som strider mot denna förordning. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts­

biträdet bör dock befrias från skadeståndsskyldighet om den kan visa att den inte på något sätt är ansvarig för

skadan. Begreppet skada bör tolkas brett mot bakgrund av domstolens rättspraxis på ett sätt som fullt ut

återspeglar denna förordnings mål. Detta påverkar inte skadeståndsanspråk till följd av överträdelser av andra

bestämmelser i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt. Behandling som strider mot denna

förordning omfattar även behandling som strider mot delegerade akter och genomförandeakter som antagits i

enlighet med denna förordning och medlemsstaternas nationella rätt med närmare specifikation av denna

förordnings bestämmelser. Registrerade bör få full och effektiv ersättning för den skada de lidit. Om personupp­

giftsansvariga eller personuppgiftsbiträden medverkat vid samma behandling, bör varje personuppgiftsansvarig

eller personuppgiftsbiträde hållas ansvarig för hela skadan. Om de är förenade i samma rättsliga förfarande i

enlighet med medlemsstaternas nationella rätt, kan ersättningen dock fördelas i enlighet med varje personuppgift­

sansvarigs eller personuppgiftsbiträdes ansvar för den genom behandlingen uppkomna skadan, förutsatt att den

registrerade som lidit skada tillförsäkras full och effektiv ersättning. Varje personuppgiftsansvarig eller personupp­

giftsbiträde som har betalat full ersättning får därefter inleda förfaranden för återkrav mot andra personuppgift­

sansvariga eller personuppgiftsbiträden som medverkat vid samma behandling.

(147) Om särskilda bestämmelser om behörighet fastställs i denna förordning, framför allt vad gäller förfaranden för att

begära rättslig prövning som inbegriper ersättning mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde,

bör inte allmänna bestämmelser om behörighet, såsom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 1215/2012 (

1

), påverka tillämpningen av sådana särskilda bestämmelser.

(148) För att stärka verkställigheten av denna förordning bör det utdömas sanktioner, inbegripet administrativa

sanktionsavgifter, för överträdelser av denna förordning utöver eller i stället för de lämpliga åtgärder som tillsyns­

myndigheten vidtar i enlighet med denna förordning. Vid en mindre överträdelse eller om den sanktionsavgift

som sannolikt skulle utdömas skulle innebära en oproportionell börda för en fysisk person får en reprimand

utfärdas i stället för sanktionsavgifter. Vederbörlig hänsyn bör dock tas till överträdelsens karaktär, svårighetsgrad

och varaktighet och huruvida den har skett uppsåtligen, vilka åtgärder som vidtagits för att lindra skadan, graden

av ansvar eller eventuella tidigare överträdelser av relevans, det sätt på vilket överträdelsen kom till tillsynsmyn­

dighetens kännedom, efterlevnad av åtgärder som förordnats mot den personuppgiftsansvarige eller personupp­

giftsbiträdet, tillämpning av en uppförandekod och eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer.

Utdömandet av sanktioner, inbegripet administrativa sanktionsavgifter, bör underkastas adekvata rättssäkerhets­

garantier i överensstämmelse med allmänna principer inom unionsrätten och stadgan, vilket inbegriper ett

effektivt rättsligt skydd och korrekt rättsligt förfarande.

(149) Medlemsstaterna bör kunna fastställa bestämmelser om straffrättsliga påföljder för överträdelser av denna

förordning, inbegripet för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med och inom ramen

för denna förordning. Dessa straffrättsliga påföljder kan även inbegripa en möjlighet att förverka den vinning som

gjorts genom överträdelser av denna förordning. Utdömandet av straffrättsliga påföljder för överträdelser av

sådana nationella bestämmelser och administrativa sanktioner bör dock inte medföra ett åsidosättande av

principen ne bis in idem enligt domstolens tolkning.

(150) För att förstärka och harmonisera de administrativa sanktionerna för överträdelser av denna förordning bör

samtliga tillsynsmyndigheter ha befogenhet att utfärda administrativa sanktionsavgifter. Det bör i denna

4.5.2016

L 119/27

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande

och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

förordning anges vilka överträdelserna är, den övre gränsen för och kriterierna för fastställande av de

administrativa sanktionsavgifterna, som i varje enskilt fall bör bestämmas av den behöriga tillsynsmyndigheten

med beaktande av alla relevanta omständigheter i det särskilda fallet, med vederbörlig hänsyn bl.a. till

överträdelsens karaktär, svårighetsgrad och varaktighet samt till dess följder och till de åtgärder som vidtas för att

sörja för fullgörandet av skyldigheterna enligt denna förordning och för att förebygga eller lindra konsekvenserna

av överträdelsen. Om de administrativa sanktionsavgifterna åläggs ett företag, bör ett företag i detta syfte anses

vara ett företag i den mening som avses i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om de administrativa

sanktionsavgifterna åläggs personer som inte är ett företag, bör tillsynsmyndigheten ta hänsyn till den allmänna

inkomstnivån i medlemsstaten och personens ekonomiska situation, när den överväger lämplig sanktionsavgift.

Mekanismen för enhetlighet kan också tillämpas för att främja en enhetlig tillämpning av administrativa

sanktionsavgifter. Medlemsstaterna bör fastställa om och i vilken utsträckning myndigheter ska omfattas av

administrativa sanktionsavgifter. Utfärdande av administrativa sanktionsavgifter eller utdelning av en varning

påverkar inte tillämpningen av tillsynsmyndigheternas övriga befogenheter eller av andra sanktioner enligt denna

förordning.

(151) Danmarks och Estlands rättssystem tillåter inte administrativa sanktionsavgifter i enlighet med denna förordning.

Bestämmelserna om administrativa sanktionsavgifter kan tillämpas så att sanktionsavgiften i Danmark utdöms

som en straffrättslig påföljd av en behörig nationell domstol och att den i Estland utdöms av tillsynsmyndigheten

inom ramen för ett förseelseförfarande, under förutsättning att en sådan tillämpning av bestämmelserna i dessa

medlemsstater har en effekt som är likvärdig med administrativa sanktionsavgifter som utdöms av tillsynsmyn­

digheter. De behöriga nationella domstolarna bör därför beakta rekommendationen från den tillsynsmyndighet

som initierar sanktionsavgiften. De sanktionsavgifter som utdöms bör i alla händelser vara effektiva, proportionella

och avskräckande.

(152) Om denna förordning inte harmoniserar administrativa sanktioner eller om nödvändigt i andra fall, till exempel

vid fall av allvarliga överträdelser av denna förordning, bör medlemsstaterna genomföra ett system med effektiva,

proportionella och avskräckande sanktioner. Dessa sanktioners art, straffrättsliga eller administrativa, bör

fastställas i medlemsstaternas nationella rätt.

(153) Medlemsstaterna bör i sin lagstiftning sammanjämka bestämmelserna om yttrandefrihet och informationsfrihet,

vilket inbegriper journalistiska, akademiska, konstnärliga och/eller litterära uttrycksformer, med rätten till skydd

av personuppgifter i enlighet med denna förordning. Behandling av personuppgifter enbart för journalistiska,

akademiska, konstnärliga eller litterära ändamål bör undantas från vissa av kraven i denna förordning, så att

rätten till skydd av personuppgifter vid behov kan förenas med rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet,

som följer av artikel 11 i stadgan. Detta bör särskilt gälla vid behandling av personuppgifter inom det

audiovisuella området och i nyhetsarkiv och pressbibliotek. Medlemsstaterna bör därför anta lagstiftningsåtgärder

som fastställer de olika undantag som behövs för att skapa en balans mellan dessa grundläggande rättigheter.

Medlemsstaterna bör fastställa sådana undantag med avseende på allmänna principer, de registrerades rättigheter,

personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden, överföring av uppgifter till tredjeländer eller internationella

organisationer, de oberoende tillsynsmyndigheterna, samarbete och enhetlighet samt specifika situationer där

personuppgifter behandlas. Om sådana undantag varierar från en medlemsstat till en annan, ska den nationella

rätten i den medlemsstat vars lag den personuppgiftsansvarige omfattas av tillämpas. För att beakta vikten av

rätten till yttrandefrihet i varje demokratiskt samhälle måste det göras en bred tolkning av vad som innefattas i

denna frihet, som till exempel journalistik.

(154) Denna förordning gör det möjligt att vid tillämpningen av den ta hänsyn till principen om allmänhetens rätt att

få tillgång till allmänna handlingar. Allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar kan betraktas som

ett allmänt intresse. Personuppgifter i handlingar som innehas av en myndighet eller ett offentligt organ bör

kunna lämnas ut offentligt av denna myndighet eller detta organ, om utlämning stadgas i unionsrätten eller

i medlemsstatens nationella rätt som är tillämplig på myndigheten eller det offentliga organet. Denna rätt bör

sammanjämka allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar och vidareutnyttjande av information från

den offentliga sektorn med rätten till skydd av personuppgifter och får därför innehålla föreskrifter om den

nödvändiga sammanjämkningen med rätten till skydd av personuppgifter enligt denna förordning. Hänvisningen

till offentliga myndigheter och organ bör i detta sammanhang omfatta samtliga myndigheter eller andra organ

som omfattas av medlemsstaternas nationella rätt om allmänhetens tillgång till handlingar. Europaparlamentets

och rådets direktiv 2003/98/EG (

1

) ska inte på något sätt påverka skyddsnivån för fysiska personer med avseende

4.5.2016

L 119/28

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga

sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).

på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i unionsrätten och i medlemsstaternas nationella rätt

och i synnerhet ändras inte de skyldigheter och rättigheter som anges i denna förordning genom det direktivet. I

synnerhet ska direktivet inte vara tillämpligt på handlingar till vilka, med hänsyn till skyddet av personuppgifter,

tillgång enligt tillgångsbestämmelserna är utesluten eller begränsad eller på delar av handlingar som är tillgängliga

enligt dessa bestämmelser men som innehåller personuppgifter vilkas vidareutnyttjande i lag har fastställts som

oförenligt med lagstiftningen om skydd för fysiska personer vid behandling av personuppgifter.

(155) En medlemsstatsnationella rätt eller kollektivavtal, inbegripet ”verksamhetsöverenskommelser”, får föreskriva

särskilda bestämmelser om behandling av anställdas personuppgifter i anställningsförhållanden, särskilt när det

gäller villkoren för hur personuppgifter i anställningsförhållanden får behandlas på grundval av samtycke från

den anställde, rekrytering, genomförande av anställningsavtalet, inklusive befrielse från i lag eller kollektivavtal

stadgade skyldigheter, ledning, planering och organisering av arbetet samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

men också när det gäller att såväl kollektivt som individuellt utöva och komma i åtnjutande av rättigheter och

förmåner som är knutna till anställningen samt att avsluta anställningsförhållandet.

(156) Behandlingen av personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska

forskningsändamål eller statistiska ändamål bör omfattas av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades

rättigheter och friheter enligt denna förordning. Skyddsåtgärderna bör säkerställa att tekniska och organisatoriska

åtgärder har införts för att se till att särskilt principen om uppgiftsminimering iakttas. Ytterligare behandling av

personuppgifter för arkivändamål av allmänintresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller

statistiska ändamål bör genomföras, när den personuppgiftsansvarige har bedömt möjligheten att uppnå dessa

ändamål genom behandling av personuppgifter som inte medger eller inte längre medger identifiering av de

registrerade, förutsatt att det finns lämpliga skyddsåtgärder (t. ex. pseudonymisering av personuppgifter).

Medlemsstaterna bör införa lämpliga skyddsåtgärder för behandlingen av personuppgifter för arkivändamål av

allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. Medlemsstaterna bör

på särskilda villkor med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder för de registrerade ha rätt att specificera och göra

undantag från kraven på information, rätten till rättelse eller radering av personuppgifter, rätten att bli bortglömd,

rätten till begränsning av behandlingen, rätten till dataportabilitet och rätten att göra invändning i samband med

behandling av personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska

forskningsändamål eller statistiska ändamål. Villkoren och säkerhetsåtgärderna i fråga kan medföra att de

registrerade måste följa särskilda förfaranden för att utöva dessa rättigheter, om det är lämpligt med hänsyn till

den särskilda behandlingens syfte tillsammans med tekniska och organisatoriska åtgärder som syftar till att

minimera behandlingen av personuppgifter i enlighet med principerna om proportionalitet och nödvändighet.

Behandling av personuppgifter för vetenskapliga ändamål bör även vara förenlig med annan relevant lagstiftning,

exempelvis om kliniska prövningar.

(157) Genom att koppla samman information från olika register kan forskare erhålla ny kunskap av stort värde med

avseende på medicinska tillstånd som exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, cancer och depression. På grundval av

registren kan forskningsresultaten förbättras, eftersom de bygger på en större befolkningsgrupp. Forskning inom

samhällsvetenskap som bedrivs på grundval av register gör det möjligt för forskare att få grundläggande

kunskaper om sambandet på lång sikt mellan ett antal sociala villkor, exempelvis arbetslöshet och utbildning, och

andra livsförhållanden. Forskningsresultat som erhållits på grundval av register utgör en stabil, högkvalitativ

kunskap, som kan ligga till grund för utformningen och genomförandet av kunskapsbaserad politik, förbättra

livskvaliteten för ett antal personer och förbättra de sociala tjänsternas effektivitet. För att underlätta vetenskaplig

forskning får personuppgifter behandlas för vetenskapliga forskningsändamål, med förbehåll för lämpliga villkor

och skyddsåtgärder i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt.

(158) Om personuppgifter behandlas för arkivändamål, bör denna förordning också gälla denna behandling, med

beaktande av att denna förordning inte bör gälla för avlidna personer. Offentliga myndigheter eller offentliga eller

privata organ som innehar uppgifter av allmänt intresse bör vara tillhandahållare som, i enlighet med

unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, har en rättslig skyldighet att förvärva, bevara, bedöma,

organisera, beskriva, kommunicera, främja, sprida och ge tillgång till uppgifter av bestående värde för

allmänintresset. Medlemsstaterna bör också ha rätt att föreskriva att personuppgifter får vidarebehandlas för

arkivering, exempelvis i syfte att tillhandahålla specifik information om politiskt beteende under tidigare totalitära

regimer, folkmord, brott mot mänskligheten, särskilt Förintelsen, eller krigsförbrytelser.

4.5.2016

L 119/29

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(159) Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga forskningsändamål, bör denna förordning också gälla denna

behandling. Behandling av personuppgifter för vetenskapliga forskningsändamål bör i denna förordning ges en

vid tolkning och omfatta till exempel teknisk utveckling och demonstration, grundforskning, tillämpad forskning

och privatfinansierad forskning. Behandlingen av personuppgifter bör dessutom ta hänsyn till unionens mål enligt

artikel 179.1 i EUF-fördraget angående åstadkommandet av ett europeiskt forskningsområde. Vetenskapliga

forskningsändamål bör också omfatta studier som utförs av ett allmänt intresse inom folkhälsoområdet. För att

tillgodose de särskilda kraven i samband med behandling av personuppgifter för vetenskapliga forskningsändamål

bör särskilda villkor gälla, särskilt vad avser offentliggörande eller annat utlämnande av personuppgifter inom

ramen för vetenskapliga forskningsändamål. Om resultatet av vetenskaplig forskning, särskilt för hälso- och

sjukvårdsändamål, ger anledning till ytterligare åtgärder i den registrerades intresse, bör de allmänna reglerna i

denna förordning tillämpas på dessa åtgärder.

(160) Om personuppgifter behandlas för historiska forskningsändamål, bör denna förordning också gälla denna

behandling. Detta bör även omfatta forskning för historiska och genealogiska ändamål, med beaktande av att

denna förordning inte bör gälla för avlidna personer.

(161) När det gäller samtycke till deltagande i vetenskaplig forskning inom ramen för kliniska prövningar, bör de

relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 (

1

) tillämpas.

(162) Om personuppgifter behandlas för statistiska ändamål, bör denna förordning gälla denna behandling.

Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt bör, inom ramen för denna förordning, fastställa statistiskt

innehåll, kontroll av tillgång, specifikationer för behandling av personuppgifter för statistiska ändamål och

lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter och friheter och för att säkerställa insynsskydd för

statistiska uppgifter. Med statistiska ändamål avses varje åtgärd som vidtas för den insamling och behandling av

personuppgifter som är nödvändig för statistiska undersökningar eller för framställning av statistiska resultat.

Dessa statistiska resultat kan vidare användas för olika ändamål, inbegripet vetenskapliga forskningsändamål. Ett

statistiskt ändamål innebär att resultatet av behandlingen för statistiska ändamål inte består av personuppgifter,

utan av aggregerade personuppgifter, och att resultatet eller uppgifterna inte används till stöd för åtgärder eller

beslut som avser en särskild fysiskperson.

(163) De konfidentiella uppgifter som unionens myndigheter och nationella statistikansvariga myndigheter samlar in

för att framställa officiell europeisk och officiell nationell statistik bör skyddas. Europeisk statistik bör utvecklas,

framställas och spridas i enlighet med de statistiska principerna i artikel 338.2 i EUF-fördraget, medan

hanteringen av nationell statistik även bör överensstämma med medlemsstaternas nationella rätt. Europapar­

lamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (

2

) innehåller ytterligare preciseringar om statistisk konfiden­

tialitet för europeisk statistik.

(164) Vad beträffar tillsynsmyndigheternas befogenheter att från personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden få

tillgång till personuppgifter och tillträde till lokaler, får medlemsstaterna, inom gränserna för denna förordning,

genom lagstiftning anta särskilda regler för att skydda yrkesmässig eller annan motsvarande tystnadsplikt, i den

mån detta är nödvändigt för att jämka samman rätten till skydd av personuppgifter med tystnadsplikten. Detta

påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas befintliga skyldigheter att anta bestämmelser om tystnadsplikt,

där detta krävs enligt unionsrätten.

(165) Denna förordning är förenlig med kravet på att respektera och inte påverka den ställning som kyrkor och

religiösa sammanslutningar eller samfund har i medlemsstaterna enligt gällande grundlag i enlighet med

artikel 17 i EUF-fördraget.

(166) I syfte att uppnå målen för denna förordning, nämligen att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter

och friheter och i synnerhet deras rätt till skydd av personuppgifter och för att säkra det fria flödet av

4.5.2016

L 119/30

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om

upphävande av direktiv 2001/20/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av

Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till

Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG,

Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

personuppgifter inom unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget

delegeras till kommissionen. Delegerade akter bör framför allt antas när det gäller kriterier och krav vad gäller

certifieringsmekanismer, information som ska ges med användning av standardiserade symboler och förfaranden

för att tillhandahålla sådana symboler. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under

sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör

den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så

snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(167) För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna förordning bör kommissionen ges genomförande­

befogenheter i enlighet med denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU)

nr 182/2011. Kommissionen bör därvid överväga särskilda åtgärder för mikroföretag och små och medelstora

företag.

(168) Granskningsförfarandet bör användas vid antagande av genomförandeakter om standardavtalsklausuler mellan

personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden och mellan personuppgiftsbiträden, uppförandekoder,

tekniska standarder och mekanismer för certifiering, adekvat nivå på det skydd som lämnas av ett tredjeland, ett

territorium eller av en specificerad sektor inom det tredjelandet eller en internationell organisation,

standardiserade skyddsbestämmelser, format och förfaranden för elektroniskt utbyte av information mellan

personuppgiftsansvariga, personuppgiftsbiträden och tillsynsmyndigheter för bindande företagsbestämmelser,

ömsesidigt bistånd och tillvägagångssätt för elektroniskt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter samt

mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen.

(169) Kommissionen bör när det föreligger tvingande skäl till skyndsamhet anta omedelbart tillämpliga

genomförandeakter, när tillgängliga bevis visar att ett tredjeland, ett territorium eller en specificerad sektor inom

det tredjelandet eller en internationell organisation inte upprätthåller en adekvat skyddsnivå.

(170) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en likvärdig nivå för skyddet av fysiska personer

och det fria flödet av personuppgifter inom hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av

medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på

unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna

förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(171) Direktiv 95/46/EG bör upphävas genom denna förordning. Behandling som redan pågår den dag då denna

förordning börjar tillämpas bör bringas i överensstämmelse med denna förordning inom en period av två år från

det att denna förordning träder i kraft. Om behandlingen grundar sig på samtycke enligt direktiv 95/46/EG, är

det inte nödvändigt att den registrerade på nytt ger sitt samtycke för att den personuppgiftsansvarige ska kunna

fortsätta med behandlingen i fråga efter det att denna förordning börjar tillämpas, om det sätt på vilket samtycket

gavs överensstämmer med villkoren i denna förordning. Beslut av kommissionen som antagits och tillstånd från

tillsynsmyndigheterna som utfärdats på grundval av direktiv 95/46/EG ska fortsatt vara giltiga tills de ändras,

ersätts eller upphävs.

(172) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett

yttrande den 7 mars 2012 (

1

).

(173) Denna förordning bör vara tillämplig på alla frågor som gäller skyddet av grundläggande rättigheter och friheter i

förhållande till behandlingen av personuppgifter, vilka inte omfattas av särskilda skyldigheter med samma mål

som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (

2

), däribland den personuppgiftsansvariges

skyldigheter och fysiska personers rättigheter. För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och direktiv

2002/58/EG bör det direktivet ändras. När denna förordning har antagits, bör direktiv 2002/58/EG ses över,

framför allt för att säkerställa konsekvens med denna förordning.

4.5.2016

L 119/31

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 192, 30.6.2012, s. 7.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom

sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.

I denna förordning fastställs bestämmelser om skydd för fysiska personer med avseende på behandlingen av

personuppgifter och om det fria flödet av personuppgifter.

2.

Denna förordning skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av

personuppgifter.

3.

Det fria flödet av personuppgifter inom unionen får varken begränsas eller förbjudas av skäl som rör skyddet för

fysiska personer med avseende på behandlingen av personuppgifter.

Artikel 2

Materiellt tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk

väg samt på annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

2.

Denna förordning ska inte tillämpas på behandling av personuppgifter som

a) utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av unionsrätten,

b) medlemsstaterna utför när de bedriver verksamhet som omfattas av avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget,

c) en fysisk person utför som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes

hushåll,

d) behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa

straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna

säkerheten.

3.

Förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig på den behandling av personuppgifter som sker i EU:s institutioner,

organ och byråer. Förordning (EG) nr 45/2001 och de av unionens övriga rättsakter som är tillämpliga på sådan

behandling av personuppgifter ska anpassas till principerna och bestämmelserna i denna förordning i enlighet med

artikel 98.

4.

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiv 2000/31/EG, särskilt bestämmelserna om tjänstele­

vererande mellanhänders ansvar i artiklarna 12–15 i det direktivet.

Artikel 3

Territoriellt tillämpningsområde

1.

Denna förordning ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den verksamhet som bedrivs

av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som är etablerad i unionen, oavsett om behandlingen utförs

i unionen eller inte.

4.5.2016

L 119/32

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Denna förordning ska tillämpas på behandling av personuppgifter som avser registrerade som befinner sig i

unionen och som utförs av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i unionen,

om behandlingen har anknytning till

a) utbjudande av varor eller tjänster till sådana registrerade i unionen, oavsett om dessa varor eller tjänster erbjuds

kostnadsfritt eller inte, eller

b) övervakning av deras beteende så länge beteendet sker inom unionen.

3.

Denna förordning ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av en personuppgiftsansvarig som

inte är etablerad i unionen, men på en plats där en medlemsstats nationella rätt gäller enligt folkrätten.

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning avses med

1. personuppgifter: varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad en

registrerad), varvid en identifierbarfysisk person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med

hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidenti­

fikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska,

psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet,

2. behandling: en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av

personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering,

strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring,

spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring,

3. begränsning av behandling: markering av lagrade personuppgifter med syftet att begränsa behandlingen av dessa i

framtiden,

4. profilering: varje form av automatisk behandling av personuppgifter som består i att dessa personuppgifter används

för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga denna

fysiska persons arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet,

beteende, vistelseort eller förflyttningar,

5. pseudonymisering: behandling av personuppgifter på ett sätt som innebär att personuppgifterna inte längre kan

tillskrivas en specifik registrerad utan att kompletterande uppgifter används, under förutsättning att dessa

kompletterande uppgifter förvaras separat och är föremål för tekniska och organisatoriska åtgärder som säkerställer

att personuppgifterna inte tillskrivs en identifierad eller identifierbar fysisk person,

6. register: en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om

samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden,

7. personuppgiftsansvarig: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som ensamt

eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter; om

ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den

personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i

medlemsstaternas nationella rätt,

8. personuppgiftsbiträde: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som behandlar

personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning,

9. mottagare: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ till vilket personupp­

gifterna utlämnas, vare sig det är en tredje part eller inte; offentliga myndigheter som kan komma att motta

4.5.2016

L 119/33

Europeiska unionens officiella tidning

SV

personuppgifter inom ramen för ett särskilt uppdrag i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella

rätt ska dock inte betraktas som mottagare; offentliga myndigheters behandling av dessa uppgifter ska vara förenlig

med tillämpliga bestämmelser för dataskydd beroende på behandlingens syfte,

10. tredje part: en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller organ som inte är den registrerade,

den personuppgiftsansvarige, personuppgiftsbiträdet eller de personer som under den personuppgiftsansvariges eller

personuppgiftsbiträdets direkta ansvar är behöriga att behandla personuppgifterna,

11. samtycke av den registrerade: varje slag av frivillig, specifik, informerad och otvetydig viljeyttring, genom vilken den

registrerade, antingen genom ett uttalande eller genom en entydig bekräftande handling, godtar behandling av

personuppgifter som rör honom eller henne,

12. personuppgiftsincident: en säkerhetsincident som leder till oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller

till obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt

behandlats,

13. genetiska uppgifter: alla personuppgifter som rör nedärvda eller förvärvade genetiska kännetecken för en fysisk

person, vilka ger unik information om denna fysiska persons fysiologi eller hälsa och vilka framför allt härrör från

en analys av ett biologiskt prov från den fysiska personen i fråga,

14. biometriska uppgifter: personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons

fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna

fysiska person, såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter,

15. uppgifter om hälsa: personuppgifter som rör en fysisk persons fysiska eller psykiska hälsa, inbegripet tillhanda­

hållande av hälso- och sjukvårdstjänster, vilka ger information om dennes hälsostatus,

16. huvudsakligt verksamhetsställe:

a) när det gäller en personuppgiftsansvarig med verksamhetsställen i mer än en medlemsstat, den plats i unionen

där vederbörande har sin centrala förvaltning, om inte besluten om ändamålen och medlen för behandlingen av

personuppgifter fattas vid ett annat av den personuppgiftsansvariges verksamhetsställen i unionen och det

sistnämnda verksamhetsstället har befogenhet att få sådana beslut genomförda, i vilket fall det verksamhetsställe

som har fattat sådana beslut ska betraktas som det huvudsakliga verksamhetsstället,

b) när det gäller ett personuppgiftsbiträde med verksamhetsställen i mer än en medlemsstat, den plats i unionen där

vederbörande har sin centrala förvaltning eller, om personuppgiftsbiträdet inte har någon central förvaltning i

unionen, det av personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen i unionen där den huvudsakliga behandlingen inom

ramen för verksamheten vid ett av personuppgiftsbiträdets verksamhetsställen sker, i den utsträckning som

personuppgiftsbiträdet omfattas av särskilda skyldigheter enligt denna förordning,

17. företrädare: en i unionen etablerad fysisk eller juridisk person som skriftligen har utsetts av den personuppgift­

sansvarige eller personuppgiftsbiträdet i enlighet med artikel 27 och företräder denne i frågor som gäller dennes

skyldigheter enligt denna förordning,

18. företag: en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett dess juridiska form, vilket

inbegriper partnerskap eller föreningar som regelbundet bedriver ekonomisk verksamhet,

19. koncern: ett kontrollerande företag och dess kontrollerade företag,

20. bindande företagsbestämmelser: strategier för skydd av personuppgifter som en personuppgiftsansvarig eller ett

personuppgiftsbiträde som är etablerad på en medlemsstats territorium använder sig av vid överföringar eller en

uppsättning av överföringar av personuppgifter till en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i ett

eller flera tredjeländer inom en koncern eller en grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet,

21. tillsynsmyndighet: en oberoende offentlig myndighet som är utsedd av en medlemsstat i enlighet med artikel 51,

4.5.2016

L 119/34

Europeiska unionens officiella tidning

SV

22. berörd tillsynsmyndighet: en tillsynsmyndighet som berörs av behandlingen av personuppgifter på grund av att

a) den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad på tillsynsmyndighetens medlemsstats

territorium,

b) registrerade som är bosatta i den tillsynsmyndighetens medlemsstat i väsentlig grad påverkas eller sannolikt i

väsentlig grad kommer att påverkas av behandlingen, eller

c) ett klagomål har lämnats in till denna tillsynsmyndighet,

23. gränsöverskridande behandling:

a) behandling av personuppgifter som äger rum inom ramen för verksamhet vid verksamhetsställen i mer än en

medlemsstat tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen, när den personupp­

giftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad i mer än en medlemsstat, eller

b) behandling av personuppgifter som äger rum inom ramen för verksamhet vid ett enda verksamhetsställe

tillhörande en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde i unionen men som i väsentlig grad

påverkar eller sannolikt i väsentlig grad kommer att påverka registrerade i mer än en medlemsstat,

24. relevant och motiverad invändning: en invändning mot ett förslag till beslut avseende frågan huruvida det föreligger en

överträdelse av denna förordning eller huruvida den planerade åtgärden i förhållande till den personuppgift­

sansvarige eller personuppgiftsbiträdet är förenlig med denna förordning, av vilken invändning det tydligt framgår

hur stora risker utkastet till beslut medför när det gäller registrerades grundläggande rättigheter och friheter samt

i tillämpliga fall det fria flödet av personuppgifter inom unionen,

25. informationssamhällets tjänster: alla tjänster enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2015/1535 (

1

),

26. internationell organisation: en organisation och dess underställda organ som lyder under folkrätten, eller ett annat

organ som inrättats genom eller på grundval av en överenskommelse mellan två eller flera länder.

KAPITEL II

Principer

Artikel 5

Principer för behandling av personuppgifter

1.

Vid behandling av personuppgifter ska följande gälla:

a) Uppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet

och öppenhet).

b) De ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som

är oförenligt med dessa ändamål. Ytterligare behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller

historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1 ska inte anses vara oförenlig med de

ursprungliga ändamålen (ändamålsbegränsning).

c) De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgifts­

minimering).

d) De ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att

personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål

(korrekthet).

4.5.2016

L 119/35

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska

föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

e) De får inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är

nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får lagras under längre perioder i

den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska

forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, under förutsättning att de lämpliga tekniska

och organisatoriska åtgärder som krävs enligt denna förordning genomförs för att säkerställa den registrerades

rättigheter och friheter (lagringsminimering).

f) De ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig

eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga

tekniska eller organisatoriska åtgärder (integritet och konfidentialitet).

2.

Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för och kunna visa att punkt 1 efterlevs (ansvarsskyldighet).

Artikel 6

Laglig behandling av personuppgifter

1.

Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika

ändamål.

b) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att vidta åtgärder på

begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås.

c) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.

d) Behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för

en annan fysisk person.

e) Behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsan­

svariges myndighetsutövning.

f) Behandlingen är nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade

intressen, om inte den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre och kräver

skydd av personuppgifter, särskilt när den registrerade är ett barn.

Led f i första stycket ska inte gälla för behandling som utförs av offentliga myndigheter när de fullgör sina uppgifter.

2.

Medlemsstaterna får behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av

bestämmelserna i denna förordning med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c och e genom att närmare

fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling,

inbegripet för andra specifika situationer då uppgifter behandlas i enlighet med kapitel IX.

3.

Den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c och e ska fastställas i enlighet med

a) unionsrätten, eller

b) en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara

nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighets­

utövning. Den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i

denna förordning, bland annat: de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken

typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut

och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling,

inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling, däribland för behandling i andra särskilda

4.5.2016

L 119/36

Europeiska unionens officiella tidning

SV

situationer enligt kapitel IX. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse

och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

4.

Om en behandling för andra ändamål än det ändamål för vilket personuppgifterna samlades in inte grundar sig på

den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och

proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1, ska den personuppgift­

sansvarige för att fastställa huruvida behandling för andra ändamål är förenlig med det ändamål för vilket personupp­

gifterna ursprungligen samlades in bland annat beakta följande:

a) Kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen med den avsedda ytterligare

behandlingen.

b) Det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, särskilt förhållandet mellan de registrerade och den

personuppgiftsansvarige.

c) Personuppgifternas art, särskilt huruvida särskilda kategorier av personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 9

eller huruvida personuppgifter om fällande domar i brottmål och överträdelser behandlas i enlighet med artikel 10.

d) Eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta behandlingen.

e) Förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder, vilket kan inbegripa kryptering eller pseudonymisering.

Artikel 7

Villkor för samtycke

1.

Om behandlingen grundar sig på samtycke, ska den personuppgiftsansvarige kunna visa att den registrerade har

samtyckt till behandling av sina personuppgifter.

2.

Om den registrerades samtycke lämnas i en skriftlig förklaring som också rör andra frågor, ska begäran om

samtycke läggas fram på ett sätt som klart och tydligt kan särskiljas från de andra frågorna i en begriplig och lätt

tillgänglig form, med användning av klart och tydligt språk. Om en del av förklaringen innebär en överträdelse av denna

förordning, ska denna del inte vara bindande.

3.

De registrerade ska ha rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Återkallandet av samtycket ska inte påverka

lagligheten av behandling som grundar sig på samtycke, innan detta återkallas. Innan samtycke lämnas ska den

registrerade informeras om detta. Det ska vara lika lätt att återkalla som att ge sitt samtycke.

4.

Vid bedömning av huruvida samtycke är frivilligt ska största hänsyn bland annat tas till huruvida genomförandet

av ett avtal, inbegripet tillhandahållandet av en tjänst, har gjorts beroende av samtycke till sådan behandling av

personuppgifter som inte är nödvändig för genomförandet av det avtalet.

Artikel 8

Villkor som gäller barns samtycke avseende informationssamhällets tjänster

1.

Vid erbjudande av informationssamhällets tjänster direkt till ett barn, ska vid tillämpningen av artikel 6.1 a

behandling av personuppgifter som rör ett barn vara tillåten om barnet är minst 16 år. Om barnet är under 16 år ska

sådan behandling vara tillåten endast om och i den mån samtycke ges eller godkänns av den person som har

föräldraansvar för barnet.

Medlemsstaterna får i sin nationella rätt föreskriva en lägre ålder i detta syfte, under förutsättning att denna lägre ålder

inte är under 13 år.

4.5.2016

L 119/37

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Den personuppgiftsansvarige ska göra rimliga ansträngningar för att i sådana fall kontrollera att samtycke ges eller

godkänns av den person som har föräldraansvar för barnet, med hänsyn tagen till tillgänglig teknik.

3.

Punkt 1 ska inte påverka tillämpningen av allmän avtalsrätt i medlemsstaterna, såsom bestämmelser om

giltigheten, upprättandet eller effekten av ett avtal som gäller ett barn.

Artikel 9

Behandling av särskilda kategorier av personuppgifter

1.

Behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk

övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt

identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning ska

vara förbjuden.

2.

Punkt 1 ska inte tillämpas om något av följande gäller:

a) Den registrerade har uttryckligen lämnat sitt samtycke till behandlingen av dessa personuppgifter för ett eller flera

specifika ändamål, utom då unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt föreskriver att förbudet i punkt 1 inte

kan upphävas av den registrerade.

b) Behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige eller den registrerade ska kunna fullgöra sina

skyldigheter och utöva sina särskilda rättigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd,

i den omfattning detta är tillåtet enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller ett kollektivavtal som

antagits med stöd av medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades

grundläggande rättigheter och intressen fastställs.

c) Behandlingen är nödvändig för att skydda den registrerades eller någon annan fysisk persons grundläggande intressen

när den registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke.

d) Behandlingen utförs inom ramen för berättigad verksamhet med lämpliga skyddsåtgärder hos en stiftelse, en förening

eller ett annat icke vinstdrivande organ, som har ett politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte, förutsatt att

behandlingen enbart rör sådana organs medlemmar eller tidigare medlemmar eller personer som på grund av

organets ändamål har regelbunden kontakt med detta och personuppgifterna inte lämnas ut utanför det organet utan

den registrerades samtycke.

e) Behandlingen rör personuppgifter som på ett tydligt sätt har offentliggjorts av den registrerade.

f) Behandlingen är nödvändig för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller som en del av

domstolarnas dömande verksamhet.

g) Behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det

väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att

säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.

h) Behandlingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård och yrkesmedicin,

bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård,

behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på

grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på

hälsoområdet och under förutsättning att de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 3 är uppfyllda.

i) Behandlingen är nödvändig av skäl av allmänt intresse på folkhälsoområdet, såsom behovet av att säkerställa ett

skydd mot allvarliga gränsöverskridande hot mot hälsan eller säkerställa höga kvalitets- och säkerhetsnormer för vård

och läkemedel eller medicintekniska produkter, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt,

där lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter fastställs, särskilt

tystnadsplikt.

4.5.2016

L 119/38

Europeiska unionens officiella tidning

SV

j) Behandlingen är nödvändig för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål

eller statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella

rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till

dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades

grundläggande rättigheter och intressen.

3.

Personuppgifter som avses i punkt 1 får behandlas för de ändamål som avses i punkt 2 h, när uppgifterna

behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ eller av en annan person

som också omfattas av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som

fastställs av nationella behöriga organ.

4.

Medlemsstaterna får behålla eller införa ytterligare villkor, även begränsningar, för behandlingen av genetiska eller

biometriska uppgifter eller uppgifter om hälsa.

Artikel 10

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande

säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 får endast utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt

unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och

friheter fastställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får endast föras under kontroll av en myndighet.

Artikel 11

Behandling som inte kräver identifiering

1.

Om de ändamål för vilka den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter inte kräver eller inte längre

kräver att den registrerade identifieras av den personuppgiftsansvarige, ska den personuppgiftsansvarige inte vara

tvungen att bevara, förvärva eller behandla ytterligare information för att identifiera den registrerade endast i syfte att

följa denna förordning.

2.

Om den personuppgiftsansvarige, i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel, kan visa att denne inte är i stånd att

identifiera den registrerade, ska den personuppgiftsansvarige om möjligt informera den registrerade om detta. I sådana

fall ska artiklarna 15–20 inte gälla, förutom när den registrerade för utövande av sina rättigheter i enlighet med dessa

artiklar tillhandahåller ytterligare information som gör identifieringen möjlig.

KAPITEL III

Den registrerades rättigheter

Av snitt 1

Insyn och v illkor

Artikel 12

Klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av

den registrerades rättigheter

1.

Den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga åtgärder för att till den registrerade tillhandahålla all information

som avses i artiklarna 13 och 14 och all kommunikation enligt artiklarna 15–22 och 34 vilken avser behandling i en

koncis, klar och tydlig, begriplig och lätt tillgänglig form, med användning av klart och tydligt språk, i synnerhet för

information som är särskilt riktad till barn. Informationen ska tillhandahållas skriftligt, eller i någon annan form,

inbegripet, när så är lämpligt, i elektronisk form. Om den registrerade begär det får informationen tillhandahållas

muntligt, förutsatt att den registrerades identitet bevisats på andra sätt.

4.5.2016

L 119/39

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Den personuppgiftsansvarige ska underlätta utövandet av den registrerades rättigheter i enlighet med

artiklarna 15–22. I de fall som avses i artikel 11.2 får den personuppgiftsansvarige inte vägra att tillmötesgå den

registrerades begäran om att utöva sina rättigheter enligt artiklarna 15–22, om inte den personuppgiftsansvarige visar att

han eller hon inte är i stånd att identifiera den registrerade.

3.

Den personuppgiftsansvarige ska på begäran utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast en

månad efter att ha mottagit begäran tillhandahålla den registrerade information om de åtgärder som vidtagits enligt

artiklarna 15–22. Denna period får vid behov förlängas med ytterligare två månader, med beaktande av hur komplicerad

begäran är och antalet inkomna begäranden. Den personuppgiftsansvarige ska underrätta den registrerade om en sådan

förlängning inom en månad från det att begäran mottagits samt ange orsakerna till förseningen. Om den registrerade

lämnar begäran i elektronisk form, ska informationen om möjligt tillhandahållas i elektronisk form, om den registrerade

inte begär något annat.

4.

Om den personuppgiftsansvarige inte vidtar åtgärder på den registrerades begäran, ska den personuppgiftsansvarige

utan dröjsmål och senast en månad efter att ha mottagit begäran informera den registrerade om orsaken till att åtgärder

inte vidtagits och om möjligheten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet och begära rättslig prövning.

5.

Information som tillhandahållits enligt artiklarna 13 och 14, all kommunikation och samtliga åtgärder som vidtas

enligt artiklarna 15–22 och 34 ska tillhandahållas kostnadsfritt. Om begäranden från en registrerad är uppenbart

ogrundade eller orimliga, särskilt på grund av deras repetitiva art, får den personuppgiftsansvarige antingen

a) ta ut en rimlig avgift som täcker de administrativa kostnaderna för att tillhandahålla den information eller vidta den

åtgärd som begärts, eller

b) vägra att tillmötesgå begäran.

Det åligger den personuppgiftsansvarige att visa att begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig.

6.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 får den personuppgiftsansvarige, om denne har rimliga skäl att

betvivla identiteten hos den fysiska person som lämnar in en begäran enligt artiklarna 15–21, begära att ytterligare

information som är nödvändig för att bekräfta den registrerades identitet tillhandahålls.

7.

Den information som ska tillhandahållas de registrerade i enlighet med artiklarna 13 och 14 får tillhandahållas

kombinerad med standardiserade symboler för att ge en överskådlig, begriplig, lättläst och meningsfull överblick över

den planerade behandlingen. Om sådana symboler visas elektroniskt ska de vara maskinläsbara.

8.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 92 för att fastställa vilken

information som ska visas med hjälp av symboler och förfaranden för att tillhandahålla sådana symboler.

Avsnitt 2

Infor mation och tillgång till pers o n u ppg if t e r

Artikel 13

Information som ska tillhandahållas om personuppgifterna samlas in från den registrerade

1.

Om personuppgifter som rör en registrerad person samlas in från den registrerade, ska den personuppgift­

sansvarige, när personuppgifterna erhålls, till den registrerade lämna information om följande:

a) Identitet och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige och i tillämpliga fall för dennes företrädare.

b) Kontaktuppgifter för dataskyddsombudet, i tillämpliga fall.

c) Ändamålen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda samt den rättsliga grunden för

behandlingen.

4.5.2016

L 119/40

Europeiska unionens officiella tidning

SV

d) Om behandlingen är baserad på artikel 6.1 f, den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen.

e) Mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna, i förekommande fall.

f) I tillämpliga fall att den personuppgiftsansvarige avser att överföra personuppgifter till ett tredjeland eller en

internationell organisation och huruvida ett beslut av kommissionen om adekvat skyddsnivå föreligger eller saknas

eller, när det gäller de överföringar som avses i artikel 46, 47 eller artikel 49.1 andra stycket, hänvisning till lämpliga

eller passande skyddsåtgärder och hur en kopia av dem kan erhållas eller var dessa har gjorts tillgängliga.

2.

Utöver den information som avses i punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige vid insamlingen av personupp­

gifterna lämna den registrerade följande ytterligare information, vilken krävs för att säkerställa rättvis och transparent

behandling:

a) Den period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt, de kriterier som

används för att fastställa denna period.

b) Att det föreligger en rätt att av den personuppgiftsansvarige begära tillgång till och rättelse eller radering av

personuppgifter eller begränsning av behandling som rör den registrerade eller att invända mot behandling samt

rätten till dataportabilitet.

c) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a, att det föreligger en rätt att när som helst återkalla

sitt samtycke, utan att detta påverkar lagligheten av behandlingen på grundval av samtycket, innan detta återkallades.

d) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.

e) Huruvida tillhandahållandet av personuppgifter är ett lagstadgat eller avtalsenligt krav eller ett krav som är

nödvändigt för att ingå ett avtal samt huruvida den registrerade är skyldig att tillhandahålla personuppgifterna och de

möjliga följderna av att sådana uppgifter inte lämnas.

f) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det

åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda

följderna av sådan behandling för den registrerade.

3.

Om den personuppgiftsansvarige avser att ytterligare behandla personuppgifterna för ett annat syfte än det för

vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information

om detta andra syfte samt ytterligare relevant information enligt punkt 2.

4.

Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas om och i den mån den registrerade redan förfogar över informationen.

Artikel 14

Information som ska tillhandahållas om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade

1.

Om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade, ska den personuppgiftsansvarige förse den

registrerade med följande information:

a) Identitet och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige och i tillämpliga fall för dennes företrädare.

b) Kontaktuppgifter för dataskyddsombudet, i tillämpliga fall.

c) Ändamålen med den behandling för vilken personuppgifterna är avsedda samt den rättsliga grunden för

behandlingen.

d) De kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller.

e) Mottagarna eller de kategorier av mottagare som ska ta del av personuppgifterna, i förekommande fall.

4.5.2016

L 119/41

Europeiska unionens officiella tidning

SV

f) I tillämpliga fall att den personuppgiftsansvarige avser att överföra personuppgifter till en mottagare i ett tredjeland

eller en internationell organisation och huruvida ett beslut av kommissionen om adekvat skyddsnivå föreligger eller

saknas eller, när det gäller de överföringar som avses i artiklarna 46, 47 eller artikel 49.1 andra stycket, hänvisning

till lämpliga eller passande skyddsåtgärder och hur en kopia av dem kan erhållas eller var dessa har gjorts tillgängliga.

2.

Utöver den information som avses i punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige lämna den registrerade följande

information, vilken krävs för att säkerställa rättvis och transparent behandling när det gäller den registrerade:

a) Den period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt, de kriterier som

används för att fastställa denna period.

b) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 f, den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen.

c) Förekomsten av rätten att av den personuppgiftsansvarige begära tillgång till och rättelse eller radering av

personuppgifter eller begränsning av behandling som rör den registrerade och att invända mot behandling samt

rätten till dataportabilitet.

d) Om behandlingen grundar sig på artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a, rätten att när som helst återkalla sitt samtycke, utan

att detta påverkar lagligheten av behandlingen på grundval av samtycket, innan detta återkallades.

e) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.

f) Varifrån personuppgifterna kommer och i förekommande fall huruvida de har sitt ursprung i allmänt tillgängliga

källor.

g) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det

åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda

följderna av sådan behandling för den registrerade.

3.

Den personuppgiftsansvarige ska lämna den information som anges i punkterna 1 och 2

a) inom en rimlig period efter det att personuppgifterna har erhållits, dock senast inom en månad, med beaktande av de

särskilda omständigheter under vilka personuppgifterna behandlas,

b) om personuppgifterna ska användas för kommunikation med den registrerade, senast vid tidpunkten för den första

kommunikationen med den registrerade, eller

c) om ett utlämnande till en annan mottagare förutses, senast när personuppgifterna lämnas ut för första gången.

4.

Om den personuppgiftsansvarige avser att ytterligare behandla personuppgifterna för ett annat syfte än det för

vilket de insamlades, ska den personuppgiftsansvarige före denna ytterligare behandling ge den registrerade information

om detta andra syfte samt ytterligare relevant information enligt punkt 2.

5.

Punkterna 1–4 ska inte tillämpas i följande fall och i den mån

a) den registrerade redan förfogar över informationen,

b) tillhandahållandet av sådan information visar sig vara omöjligt eller skulle medföra en oproportionell ansträngning,

särskilt för behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller

statistiska ändamål i enlighet med artikel 89.1, eller i den mån den skyldighet som avses i punkt 1 i den här artikeln

sannolikt kommer att göra det omöjligt eller avsevärt försvårar uppfyllandet av målen med den behandlingen; i

sådana fall ska den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och

friheter och berättigade intressen, inbegripet göra uppgifterna tillgängliga för allmänheten,

c) erhållande eller utlämnande av uppgifter uttryckligen föreskrivs genom unionsrätten eller genom en medlemsstats

nationella rätt som den registrerade omfattas av och som fastställer lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades

berättigade intressen, eller

d) personuppgifterna måste förbli konfidentiella till följd av tystnadsplikt enligt unionsrätten eller medlemsstaternas

nationella rätt, inbegripet andra lagstadgade sekretessförpliktelser.

4.5.2016

L 119/42

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 15

Den registrerades rätt till tillgång

1.

Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör

honom eller henne håller på att behandlas och i så fall få tillgång till personuppgifterna och följande information:

a) Ändamålen med behandlingen.

b) De kategorier av personuppgifter som behandlingen gäller.

c) De mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, särskilt

mottagare i tredjeländer eller internationella organisationer.

d) Om möjligt, den förutsedda period under vilken personuppgifterna kommer att lagras eller, om detta inte är möjligt,

de kriterier som används för att fastställa denna period.

e) Förekomsten av rätten att av den personuppgiftsansvarige begära rättelse eller radering av personuppgifterna eller

begränsningar av behandling av personuppgifter som rör den registrerade eller att invända mot sådan behandling.

f) Rätten att inge klagomål till en tillsynsmyndighet.

g) Om personuppgifterna inte samlas in från den registrerade, all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter

kommer.

h) Förekomsten av automatiserat beslutsfattande, inbegripet profilering enligt artikel 22.1 och 22.4, varvid det

åtminstone i dessa fall ska lämnas meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda

följderna av sådan behandling för den registrerade.

2.

Om personuppgifterna överförs till ett tredjeland eller till en internationell organisation, ska den registrerade ha

rätt till information om de lämpliga skyddsåtgärder som i enlighet med artikel 46 har vidtagits vid överföringen.

3.

Den personuppgiftsansvarige ska förse den registrerade med en kopia av de personuppgifter som är under

behandling. För eventuella ytterligare kopior som den registrerade begär får den personuppgiftsansvarige ta ut en rimlig

avgift på grundval av de administrativa kostnaderna. Om den registrerade gör begäran i elektronisk form ska

informationen tillhandahållas i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om den registrerade inte begär något

annat.

4.

Den rätt till en kopia som avses i punkt 3 ska inte inverka menligt på andras rättigheter och friheter.

Avsnitt 3

R ätte lse och rade r in g

Artikel 16

Rätt till rättelse

Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få felaktiga personuppgifter som

rör honom eller henne rättade. Med beaktande av ändamålet med behandlingen, ska den registrerade ha rätt att

komplettera ofullständiga personuppgifter, bland annat genom att tillhandahålla ett kompletterande utlåtande.

Artikel 17

Rätt till radering (”rätten att bli bortglömd”)

1.

Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål få sina personuppgifter

raderade och den personuppgiftsansvarige ska vara skyldig att utan onödigt dröjsmål radera personuppgifter om något

av följande gäller:

a) Personuppgifterna är inte längre nödvändiga för de ändamål för vilka de samlats in eller på annat sätt behandlats.

4.5.2016

L 119/43

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) Den registrerade återkallar det samtycke på vilket behandlingen grundar sig enligt artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a och

det finns inte någon annan rättslig grund för behandlingen.

c) Den registrerade invänder mot behandlingen i enlighet med artikel 21.1 och det saknas berättigade skäl för

behandlingen som väger tyngre, eller den registrerade invänder mot behandlingen i enlighet med artikel 21.2.

d) Personuppgifterna har behandlats på olagligt sätt.

e) Personuppgifterna måste raderas för att uppfylla en rättslig förpliktelse i unionsrätten eller i medlemsstaternas

nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

f) Personuppgifterna har samlats in i samband med erbjudande av informationssamhällets tjänster, i de fall som avses i

artikel 8.1.

2.

Om den personuppgiftsansvarige har offentliggjort personuppgifterna och enligt punkt 1 är skyldig att radera

personuppgifterna, ska den personuppgiftsansvarige med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaden för

genomförandet vidta rimliga åtgärder, inbegripet tekniska åtgärder, för att underrätta personuppgiftsansvariga som

behandlar personuppgifterna om att den registrerade har begärt att de ska radera eventuella länkar till, eller kopior eller

reproduktioner av dessa personuppgifter.

3.

Punkterna 1 och 2 ska inte gälla i den utsträckning som behandlingen är nödvändig av följande skäl:

a) För att utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet.

b) För att uppfylla en rättslig förpliktelse som kräver behandling enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats

nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller

som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige.

c) För skäl som rör ett viktigt allmänt intresse på folkhälsoområdet enligt artikel 9.2 h och i samt artikel 9.3.

d) För arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål enligt

artikel 89.1, i den utsträckning som den rätt som avses i punkt 1 sannolikt omöjliggör eller avsevärt försvårar

uppnåendet av syftet med den behandlingen.

e) För att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.

Artikel 18

Rätt till begränsning av behandling

1.

Den registrerade ska ha rätt att av den personuppgiftsansvarige kräva att behandlingen begränsas om något av

följande alternativ är tillämpligt:

a) Den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet, under en tid som ger den personuppgiftsansvarige

möjlighet att kontrollera om personuppgifterna är korrekta.

b) Behandlingen är olaglig och den registrerade motsätter sig att personuppgifterna raderas och i stället begär en

begränsning av deras användning.

c) Den personuppgiftsansvarige behöver inte längre personuppgifterna för ändamålen med behandlingen men den

registrerade behöver dem för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.

d) Den registrerade har invänt mot behandling i enlighet med artikel 21.1 i väntan på kontroll av huruvida den

personuppgiftsansvariges berättigade skäl väger tyngre än den registrerades berättigade skäl.

2.

Om behandlingen har begränsats i enlighet med punkt 1 får sådana personuppgifter, med undantag för lagring,

endast behandlas med den registrerades samtycke eller för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk eller

för att skydda någon annan fysisk eller juridisk persons rättigheter eller för skäl som rör ett viktigt allmänintresse för

unionen eller för en medlemsstat.

4.5.2016

L 119/44

Europeiska unionens officiella tidning

SV

3.

En registrerad som har fått behandling begränsad i enlighet med punkt 1 ska underrättas av den personuppgift­

sansvarige innan begränsningen av behandlingen upphör.

Artikel 19

Anmälningsskyldighet avseende rättelse eller radering av personuppgifter och begränsning av

behandling

Den personuppgiftsansvarige ska underrätta varje mottagare till vilken personuppgifterna har lämnats ut om eventuella

rättelser eller radering av personuppgifter eller begränsningar av behandling som skett i enlighet med artiklarna 16, 17.1

och 18, om inte detta visar sig vara omöjligt eller medföra en oproportionell ansträngning. Den personuppgiftsansvarige

ska informera den registrerade om dessa mottagare på den registrerades begäran.

Artikel 20

Rätt till dataportabilitet

1.

Den registrerade ska ha rätt att få ut de personuppgifter som rör honom eller henne och som han eller hon har

tillhandahållit den personuppgiftsansvarige i ett strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format och ha rätt att

överföra dessa uppgifter till en annan personuppgiftsansvarig utan att den personuppgiftsansvarige som tillhandahållits

personuppgifterna hindrar detta, om

a) behandlingen grundar sig på samtycke enligt artikel 6.1 a eller artikel 9.2 a eller på ett avtal enligt artikel 6.1 b, och

b) behandlingen sker automatiserat.

2

Vid utövandet av sin rätt till dataportabilitet i enlighet med punkt 1 ska den registrerade ha rätt till överföring av

personuppgifterna direkt från en personuppgiftsansvarig till en annan, när detta är tekniskt möjligt.

3.

Utövandet av den rätt som avses i punkt 1 i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av artikel 17. Den

rätten ska inte gälla i fråga om en behandling som är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som är

ett led i myndighetsutövning som utförs av den personuppgiftsansvarige.

4.

Den rätt som avses i punkt 1 får inte påverka andras rättigheter och friheter på ett ogynnsamt sätt.

Avsnitt 4

R ätt a tt g öra inv ändningar oc h automatiserat in d iv id u e llt b e s lu t s f att and e

Artikel 21

Rätt att göra invändningar

1.

Den registrerade ska, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, ha rätt att när som helst göra

invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne som grundar sig på artikel 6.1 e eller f,

inbegripet profilering som grundar sig på dessa bestämmelser. Den personuppgiftsansvarige får inte längre behandla

personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den

registrerades intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga

anspråk.

2.

Om personuppgifterna behandlas för direkt marknadsföring ska den registrerade ha rätt att när som helst invända

mot behandling av personuppgifter som avser honom eller henne för sådan marknadsföring, vilket inkluderar profilering

i den utsträckning som denna har ett samband med sådan direkt marknadsföring.

3.

Om den registrerade invänder mot behandling för direkt marknadsföring ska personuppgifterna inte längre

behandlas för sådana ändamål.

4.5.2016

L 119/45

Europeiska unionens officiella tidning

SV

4.

Senast vid den första kommunikationen med den registrerade ska den rätt som avses i punkterna 1 och 2

uttryckligen meddelas den registrerade och redovisas tydligt, klart och åtskilt från eventuell annan information.

5.

När det gäller användningen av informationssamhällets tjänster, och trots vad som sägs i direktiv 2002/58/EG, får

den registrerade utöva sin rätt att göra invändningar på automatiserat sätt med användning av tekniska specifikationer.

6.

Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i

enlighet med artikel 89.1 ska den registrerade, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, ha rätt att

göra invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne om inte behandlingen är nödvändig

för att utföra en uppgift av allmänt intresse.

Artikel 22

Automatiserat individuellt beslutsfattande, inbegripet profilering

1.

Den registrerade ska ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling,

inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar

honom eller henne.

2.

Punkt 1 ska inte tillämpas om beslutet

a) är nödvändigt för ingående eller fullgörande av ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige,

b) tillåts enligt unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av och som

fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen, eller

c) grundar sig på den registrerades uttryckliga samtycke.

3.

I fall som avses i punkt 2 a och c ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga åtgärder för att säkerställa

den registrerades rättigheter, friheter och rättsliga intressen, åtminstone rätten till personlig kontakt med den personupp­

giftsansvarige för att kunna utrycka sin åsikt och bestrida beslutet.

4.

Beslut enligt punkt 2 får inte grunda sig på de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1,

såvida inte artikel 9.2 a eller g gäller och lämpliga åtgärder som ska skydda den registrerades berättigade intressen har

vidtagits.

Avsnitt 5

Beg ränsningar

Artikel 23

Begränsningar

1.

Det ska vara möjligt att i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige eller

personuppgiftsbiträdet omfattas av införa en lagstiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldigheter

och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de

rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för

andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett

demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa

a) den nationella säkerheten,

b) försvaret,

c) den allmänna säkerheten,

4.5.2016

L 119/46

Europeiska unionens officiella tidning

SV

d) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställande av straffrättsliga

sanktioner, inbegripet skydd mot samt förebyggande och förhindrande av hot mot den allmänna säkerheten,

e) andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av unionens eller en

medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa

och social trygghet,

f) skydd av rättsväsendets oberoende och rättsliga åtgärder,

g) förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande och lagföring av överträdelser av etiska regler som gäller för

lagreglerade yrken,

h) en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med myndighetsutövning i fall

som nämns i a–e och g,

i) skydd av den registrerade eller andras rättigheter och friheter,

j) verkställighet av civilrättsliga krav.

2.

Framför allt ska alla lagstiftningsåtgärder som avses i punkt 1 innehålla specifika bestämmelser åtminstone, när så

är relevant, avseende

a) ändamålen med behandlingen eller kategorierna av behandling,

b) kategorierna av personuppgifter,

c) omfattningen av de införda begränsningarna,

d) skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring,

e) specificeringen av den personuppgiftsansvarige eller kategorierna av personuppgiftsansvariga,

f) lagringstiden samt tillämpliga skyddsåtgärder med beaktande av behandlingens art, omfattning och ändamål eller

kategorierna av behandling,

g) riskerna för de registrerades rättigheter och friheter, och

h) de registrerades rätt att bli informerade om begränsningen, såvida detta inte kan inverka menligt på begränsningen.

KAPITEL IV

Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde

Avsnit t 1

Allmänna sk yldighete r

Artikel 24

Den personuppgiftsansvariges ansvar

1.

Med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolik­

hetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och friheter ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga

tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att behandlingen utförs i enlighet med denna

förordning. Dessa åtgärder ska ses över och uppdateras vid behov.

2.

Om det står i proportion till behandlingen, ska de åtgärder som avses i punkt 1 omfatta den personuppgiftsan­

svariges genomförande av lämpliga strategier för dataskydd.

3.

Tillämpningen av godkända uppförandekoder som avses i artikel 40 eller godkända certifieringsmekanismer som

avses i artikel 42 får användas för att visa att den personuppgiftsansvarige fullgör sina skyldigheter.

4.5.2016

L 119/47

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 25

Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard

1.

Med beaktande av den senaste utvecklingen, genomförandekostnader och behandlingens art, omfattning,

sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och

friheter ska den personuppgiftsansvarige, både vid fastställandet av vilka medel behandlingen utförs med och vid själva

behandlingen, genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder – såsom pseudonymisering – vilka är

utformade för ett effektivt genomförande av dataskyddsprinciper – såsom uppgiftsminimering – och för integrering av

de nödvändiga skyddsåtgärderna i behandlingen, så att kraven i denna förordning uppfylls och den registrerades

rättigheter skyddas.

2.

Den personuppgiftsansvarige ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att, i standardfallet,

säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Den

skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och deras

tillgänglighet. Framför allt ska dessa åtgärder säkerställa att personuppgifter i standardfallet inte utan den enskildes

medverkan görs tillgängliga för ett obegränsat antal fysiska personer.

3.

En godkänd certifieringsmekanism i enlighet med artikel 42 får användas för att visa att kraven i punkterna 1

och 2 i den här artikeln följs.

Artikel 26

Gemensamt personuppgiftsansvariga

1.

Om två eller fler personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen ska

de vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Gemensamt personuppgiftsansvariga ska under öppna former fastställa sitt

respektive ansvar för att fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning, särskilt vad gäller utövandet av den

registrerades rättigheter och sina respektive skyldigheter att tillhandahålla den information som avses i artiklarna 13

och 14, genom ett inbördes arrangemang, såvida inte de personuppgiftsansvarigas respektive skyldigheter fastställs

genom unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som de personuppgiftsansvariga omfattas av. Inom ramen för

arrangemanget får en gemensam kontaktpunkt för de personuppgiftsansvariga utses.

2.

Det arrangemang som avses i punkt 1 ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas

respektive roller och förhållanden gentemot registrerade. Det väsentliga innehållet i arrangemanget ska göras tillgängligt

för den registrerade.

3.

Oavsett formerna för det arrangemang som avses i punkt 1 får den registrerade utöva sina rättigheter enligt denna

förordning med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga.

Artikel 27

Företrädare för personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte är etablerade i

unionen

1.

Om artikel 3.2 tillämpas ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet skriftligen utse en

företrädare i unionen.

2.

Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel ska inte gälla

a) tillfällig behandling som inte omfattar behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter, som avses i

artikel 9.1, eller behandling av personuppgifter avseende fällande domar i brottmål samt överträdelser, som avses i

artikel 10, och som sannolikt inte kommer att medföra en risk för fysiska personers rättigheter och friheter, med

hänsyn till behandlingens art, sammanhang, omfattning och ändamål, eller

b) en offentlig myndighet eller ett offentligt organ.

4.5.2016

L 119/48

Europeiska unionens officiella tidning

SV

3.

Företrädaren ska vara etablerad i en av de medlemsstater där de registrerade, vars personuppgifter behandlas i

samband med att de erbjuds varor eller tjänster, eller vars beteende övervakas, befinner sig.

4.

Företrädaren ska på den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets uppdrag, utöver eller i stället för

den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, fungera som kontaktperson för i synnerhet tillsynsmyndigheter

och registrerade, i alla frågor som har anknytning till behandlingen, i syfte att säkerställa efterlevnad av denna

förordning.

5.

Att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet utser en företrädare ska inte påverka de rättsliga

åtgärder som skulle kunna inledas mot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.

Artikel 28

Personuppgiftsbiträden

1.

Om en behandling ska genomföras på en personuppgiftsansvarigs vägnar ska den personuppgiftsansvarige endast

anlita personuppgiftsbiträden som ger tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska

åtgärder på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i denna förordning och säkerställer att den registrerades

rättigheter skyddas.

2.

Personuppgiftsbiträdet får inte anlita ett annat personuppgiftsbiträde utan att ett särskilt eller allmänt skriftligt

förhandstillstånd har erhållits av den personuppgiftsansvarige. Om ett allmänt skriftligt tillstånd har erhållits, ska

personuppgiftsbiträdet informera den personuppgiftsansvarige om eventuella planer på att anlita nya personuppgifts­

biträden eller ersätta personuppgiftsbiträden, så att den personuppgiftsansvarige har möjlighet att göra invändningar mot

sådana förändringar.

3.

När uppgifter behandlas av ett personuppgiftsbiträde ska hanteringen regleras genom ett avtal eller en annan

rättsakt enligt unionsrätten eller enligt medlemsstaternas nationella rätt som är bindande för personuppgiftsbiträdet med

avseende på den personuppgiftsansvarige och i vilken föremålet för behandlingen, behandlingens varaktighet, art och

ändamål, typen av personuppgifter och kategorier av registrerade, samt den personuppgiftsansvariges skyldigheter och

rättigheter anges. I det avtalet eller den rättsakten ska det särskilt föreskrivas att personuppgiftsbiträdet

a) endast får behandla personuppgifter på dokumenterade instruktioner från den personuppgiftsansvarige, inbegripet

när det gäller överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, såvida inte denna

behandling krävs enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats nationella rätt som personuppgiftsbiträdet omfattas

av, och i så fall ska personuppgiftsbiträdet informera den personuppgiftsansvarige om det rättsliga kravet innan

uppgifterna behandlas, såvida sådan information inte är förbjuden med hänvisning till ett viktigt allmänintresse enligt

denna rätt,

b) säkerställer att personer med behörighet att behandla personuppgifterna har åtagit sig att iaktta konfidentialitet eller

omfattas av en lämplig lagstadgad tystnadsplikt,

c) ska vidta alla åtgärder som krävs enligt artikel 32,

d) ska respektera de villkor som avses i punkterna 2 och 4 för anlitandet av ett annat personuppgiftsbiträde,

e) med tanke på behandlingens art, ska hjälpa den personuppgiftsansvarige genom lämpliga tekniska och

organisatoriska åtgärder, i den mån detta är möjligt, så att den personuppgiftsansvarige kan fullgöra sin skyldighet att

svara på begäran om utövande av den registrerades rättigheter i enlighet med kapitel III,

f) ska bistå den personuppgiftsansvarige med att se till att skyldigheterna enligt artiklarna 32–36 fullgörs, med

beaktande av typen av behandling och den information som personuppgiftsbiträdet har att tillgå,

g) beroende på vad den personuppgiftsansvarige väljer, ska radera eller återlämna alla personuppgifter till den

personuppgiftsansvarige efter det att tillhandahållandet av behandlingstjänster har avslutats, och radera befintliga

kopior såvida inte lagring av personuppgifterna krävs enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, och

h) ska ge den personuppgiftsansvarige tillgång till all information som krävs för att visa att de skyldigheter som fastställs

i denna artikel har fullgjorts samt möjliggöra och bidra till granskningar, inbegripet inspektioner, som genomförs av

den personuppgiftsansvarige eller av en annan revisor som bemyndigats av den personuppgiftsansvarige.

4.5.2016

L 119/49

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Med avseende på led h i första stycket ska personuppgiftsbiträdet omedelbart informera den personuppgiftsansvarige om

han anser att en instruktion strider mot denna förordning eller mot andra av unionens eller medlemsstaternas

dataskyddsbestämmelser.

4.

I de fall där ett personuppgiftsbiträde anlitar ett annat personuppgiftsbiträde för utförande av specifik behandling

på den personuppgiftsansvariges vägnar ska det andra personuppgiftsbiträdet, genom ett avtal eller en annan rättsakt

enligt unionsrätten eller enligt medlemsstaternas nationella rätt, åläggas samma skyldigheter i fråga om dataskydd som

de som fastställs i avtalet eller den andra rättsakten mellan den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet

enligt punkt 3, och framför allt att ge tillräckliga garantier om att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska

åtgärder på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i denna förordning. Om det andra personuppgiftsbiträdet

inte fullgör sina skyldigheter i fråga om dataskydd ska det ursprungliga personuppgiftsbiträdet vara fullt ansvarig

gentemot den personuppgiftsansvarige för utförandet av det andra personuppgiftsbiträdets skyldigheter.

5.

Ett personuppgiftsbiträdes anslutning till en godkänd uppförandekod som avses i artikel 40 eller en godkänd

certifieringsmekanism som avses i artikel 42 får användas för att visa att tillräckliga garantier tillhandahålls, så som avses

punkterna 1 och 4 i den här artikeln.

6.

Det avtal eller den andra rättsakt som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln får, utan att det påverkar

tillämpningen av ett enskilt avtal mellan den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet, helt eller delvis baseras

på sådana standardavtalsklausuler som avses i punkterna 7 och 8 i den här artikeln, inbegripet när de ingår i en

certifiering som i enlighet med artiklarna 42 och 43 beviljats den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.

7.

Kommissionen får fastställa standardavtalsklausuler för de frågor som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln,

i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.

8.

En tillsynsmyndighet får fastställa standardavtalsklausuler för de frågor som avses i punkterna 3 och 4 i den här

artikeln, i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.

9.

Det avtal eller den andra rättsakt som avses i punkterna 3 och 4 ska upprättas skriftligen, inbegripet i ett

elektroniskt format.

10.

Om ett personuppgiftsbiträde överträder denna förordning genom att fastställa ändamålen med och medlen för

behandlingen, ska personuppgiftsbiträdet anses vara personuppgiftsansvarig med avseende på den behandlingen, utan att

det påverkar tillämpningen av artiklarna 82, 83 och 84.

Artikel 29

Behandling under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende

Personuppgiftsbiträdet och personer som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets

överinseende, och som får tillgång till personuppgifter, får endast behandla dessa på instruktion från den personuppgift­

sansvarige, såvida han eller hon inte är skyldig att göra det enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt.

Artikel 30

Register över behandling

1.

Varje personuppgiftsansvarig och, i tillämpliga fall, dennes företrädare ska föra ett register över behandling som

utförts under dess ansvar. Detta register ska innehålla samtliga följande uppgifter:

a) Namn och kontaktuppgifter för den personuppgiftsansvarige, samt i tillämpliga fall gemensamt personuppgift­

sansvariga, den personuppgiftsansvariges företrädare samt dataskyddsombudet.

b) Ändamålen med behandlingen.

c) En beskrivning av kategorierna av registrerade och av kategorierna av personuppgifter.

4.5.2016

L 119/50

Europeiska unionens officiella tidning

SV

d) De kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut, inbegripet mottagare i

tredjeländer eller i internationella organisationer.

e) I tillämpliga fall, överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet

identifiering av tredjelandet eller den internationella organisationen och, vid sådana överföringar som avses i

artikel 49.1 andra stycket, dokumentationen av lämpliga skyddsåtgärder.

f) Om möjligt, de förutsedda tidsfristerna för radering av de olika kategorierna av uppgifter.

g) Om möjligt, en allmän beskrivning av de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 32.1.

2.

Varje personuppgiftsbiträde och, i tillämpliga fall, dennes företrädare ska föra ett register över alla kategorier av

behandling som utförts för den personuppgiftsansvariges räkning, som omfattar följande:

a) Namn och kontaktuppgifter för personuppgiftsbiträdet eller personuppgiftsbiträdena och för varje personuppgift­

sansvarig för vars räkning personuppgiftsbiträdet agerar, och, i tillämpliga fall, för den personuppgiftsansvariges eller

personuppgiftsbiträdets företrädare samt dataskyddsombudet.

b) De kategorier av behandling som har utförts för varje personuppgiftsansvariges räkning.

c) I tillämpliga fall, överföringar av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet

identifiering av tredjelandet eller den internationella organisationen och, vid sådana överföringar som avses i

artikel 49.1 andra stycket, dokumentationen av lämpliga skyddsåtgärder.

d) Om möjligt, en allmän beskrivning av de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 32.1.

3.

De register som avses i punkterna 1 och 2 ska upprättas skriftligen, inbegripet i elektronisk form.

4.

På begäran ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet samt, i tillämpliga fall, den personuppgift­

sansvariges eller personuppgiftsbiträdets företrädare göra registret tillgängligt för tillsynsmyndigheten.

5.

De skyldigheter som anges i punkterna 1 och 2 ska inte gälla för ett företag eller en organisation som sysselsätter

färre än 250 personer såvida inte den behandling som utförs sannolikt kommer att medföra en risk för registrerades

rättigheter och friheter, behandlingen inte är tillfällig eller behandlingen omfattar särskilda kategorier av uppgifter som

avses i artikel 9.1 eller personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser som avses i artikel 10.

Artikel 31

Samarbete med tillsynsmyndigheten

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet samt, i tillämpliga fall, deras företrädare ska på begäran

samarbeta med tillsynsmyndigheten vid utförandet av dennes uppgifter.

Avsnitt 2

Säkerhet för personuppgi f t er

Artikel 32

Säkerhet i samband med behandlingen

1.

Med beaktande av den senaste utvecklingen, genomförandekostnaderna och behandlingens art, omfattning,

sammanhang och ändamål samt riskerna, av varierande sannolikhetsgrad och allvar, för fysiska personers rättigheter och

friheter ska den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder

för att säkerställa en säkerhetsnivå som är lämplig i förhållande till risken, inbegripet, när det är lämpligt

a) pseudonymisering och kryptering av personuppgifter,

4.5.2016

L 119/51

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) förmågan att fortlöpande säkerställa konfidentialitet, integritet, tillgänglighet och motståndskraft hos behandlings­

systemen och -tjänsterna,

c) förmågan att återställa tillgängligheten och tillgången till personuppgifter i rimlig tid vid en fysisk eller teknisk

incident,

d) ett förfarande för att regelbundet testa, undersöka och utvärdera effektiviteten hos de tekniska och organisatoriska

åtgärder som ska säkerställa behandlingens säkerhet.

2.

Vid bedömningen av lämplig säkerhetsnivå ska särskild hänsyn tas till de risker som behandling medför, i

synnerhet från oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust eller ändring eller till obehörigt röjande av eller obehörig

åtkomst till de personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats.

3.

Anslutning till en godkänd uppförandekod som avses i artikel 40 eller en godkänd certifieringsmekanism som

avses i artikel 42 får användas för att visa att kraven i punkt 1 i den här artikeln följs.

4.

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska vidta åtgärder för att säkerställa att varje fysisk person

som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende, och som får tillgång till

personuppgifter, endast behandlar dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige, om inte unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt ålägger honom eller henne att göra det.

Artikel 33

Anmälan av en personuppgiftsincident till tillsynsmyndigheten

1.

Vid en personuppgiftsincident ska den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål och, om så är möjligt, inte

senare än 72 timmar efter att ha fått vetskap om den, anmäla personuppgiftsincidenten till den tillsynsmyndighet som är

behörig i enlighet med artikel 55, såvida det inte är osannolikt att personuppgiftsincidenten medför en risk för fysiska

personers rättigheter och friheter. Om anmälan till tillsynsmyndigheten inte görs inom 72 timmar ska den åtföljas av en

motivering till förseningen.

2.

Personuppgiftsbiträdet ska underrätta den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål efter att ha fått vetskap

om en personuppgiftsincident.

3.

Den anmälan som avses i punkt 1 ska åtminstone

a) beskriva personuppgiftsincidentens art, inbegripet, om så är möjligt, de kategorier av och det ungefärliga antalet

registrerade som berörs samt de kategorier av och det ungefärliga antalet personuppgiftsposter som berörs,

b) förmedla namnet på och kontaktuppgifterna för dataskyddsombudet eller andra kontaktpunkter där mer information

kan erhållas,

c) beskriva de sannolika konsekvenserna av personuppgiftsincidenten, och

d) beskriva de åtgärder som den personuppgiftsansvarige har vidtagit eller föreslagit för att åtgärda personuppgiftsin­

cidenten, inbegripet, när så är lämpligt, åtgärder för att mildra dess potentiella negativa effekter.

4.

Om och i den utsträckning det inte är möjligt att tillhandahålla informationen samtidigt, får informationen

tillhandahållas i omgångar utan onödigt ytterligare dröjsmål.

5.

Den personuppgiftsansvarige ska dokumentera alla personuppgiftsincidenter, inbegripet omständigheterna kring

personuppgiftsincidenten, dess effekter och de korrigerande åtgärder som vidtagits. Dokumentationen ska göra det

möjligt för tillsynsmyndigheten att kontrollera efterlevnaden av denna artikel.

Artikel 34

Information till den registrerade om en personuppgiftsincident

1.

Om personuppgiftsincidenten sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den

personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om personuppgiftsincidenten.

4.5.2016

L 119/52

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Den information till den registrerade som avses i punkt 1 i denna artikel ska innehålla en tydlig och klar

beskrivning av personuppgiftsincidentens art och åtminstone de upplysningar och åtgärder som avses i artikel 33.3 b, c

och d.

3.

Information till den registrerade i enlighet med punkt 1 krävs inte om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa åtgärder

tillämpats på de personuppgifter som påverkades av personuppgiftsincidenten, i synnerhet sådana som ska göra

uppgifterna oläsbara för alla personer som inte är behöriga att få tillgång till personuppgifterna, såsom kryptering.

b) Den personuppgiftsansvarige har vidtagit ytterligare åtgärder som säkerställer att den höga risk för registrerades

rättigheter och friheter som avses i punkt 1 sannolikt inte längre kommer att uppstå.

c) Det skulle inbegripa en oproportionell ansträngning. I så fall ska i stället allmänheten informeras eller en liknande

åtgärd vidtas genom vilken de registrerade informeras på ett lika effektivt sätt.

4.

Om den personuppgiftsansvarige inte redan har informerat den registrerade om personuppgiftsincidenten får

tillsynsmyndigheten, efter att ha bedömt sannolikheten för att personuppgiftsincidenten medför en hög risk, kräva att

personuppgiftsbiträdet gör det eller får besluta att något av de villkor som avses i punkt 3 uppfylls.

Avsnitt 3

Konse kve nsbe döm ning av seende dataskydd sam t f ö r e gåe nd e s am råd

Artikel 35

Konsekvensbedömning avseende dataskydd

1.

Om en typ av behandling, särskilt med användning av ny teknik och med beaktande av dess art, omfattning,

sammanhang och ändamål, sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den

personuppgiftsansvarige före behandlingen utföra en bedömning av den planerade behandlingens konsekvenser för

skyddet av personuppgifter. En enda bedömning kan omfatta en serie liknande behandlingar som medför liknande höga

risker.

2.

Den personuppgiftsansvarige ska rådfråga dataskyddsombudet, om ett sådant utsetts, vid genomförande av en

konsekvensbedömning avseende dataskydd.

3.

En konsekvensbedömning avseende dataskydd som avses i punkt 1 ska särskilt krävas i följande fall:

a) En systematisk och omfattande bedömning av fysiska personers personliga aspekter som grundar sig på automatisk

behandling, inbegripet profilering, och på vilken beslut grundar sig som har rättsliga följder för fysiska personer eller

på liknande sätt i betydande grad påverkar fysiska personer.

b) Behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter, som avses i artikel 9.1, eller av personuppgifter

som rör fällande domar i brottmål och överträdelser som avses i artikel 10.

c) Systematisk övervakning av en allmän plats i stor omfattning.

4.

Tillsynsmyndigheten ska upprätta och offentliggöra en förteckning över det slags behandlingsverksamheter som

omfattas av kravet på en konsekvensbedömning avseende dataskydd i enlighet med punkt 1. Tillsynsmyndigheten ska

översända dessa förteckningar till den styrelse som avses i artikel 68.

5.

Tillsynsmyndigheten får också upprätta och offentliggöra en förteckning över det slags behandlingsverksamheter

som inte kräver någon konsekvensbedömning avseende dataskydd. Tillsynsmyndigheten ska översända dessa

förteckningar till styrelsen.

6.

Innan de förteckningar som avses i punkterna 4 och 5 antas ska den behöriga tillsynsmyndigheten tillämpa den

mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63 om en sådan förteckning inbegriper behandling som rör erbjudandet av

varor eller tjänster till registrerade, eller övervakning av deras beteende i flera medlemsstater, eller som väsentligt kan

påverka den fria rörligheten för personuppgifter i unionen.

4.5.2016

L 119/53

Europeiska unionens officiella tidning

SV

7.

Bedömningen ska innehålla åtminstone

a) en systematisk beskrivning av den planerade behandlingen och behandlingens syften, inbegripet, när det är lämpligt,

den personuppgiftsansvariges berättigade intresse,

b) en bedömning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen i förhållande till syftena,

c) en bedömning av de risker för de registrerades rättigheter och friheter som avses i punkt 1, och

d) de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att

säkerställa skyddet av personuppgifterna och för att visa att denna förordning efterlevs, med hänsyn till de

registrerades och andra berörda personers rättigheter och berättigade intressen.

8.

De berörda personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdenas efterlevnad av godkända uppförandekoder

enligt artikel 40 ska på lämpligt sätt beaktas vid bedömningen av konsekvenserna av de behandlingar som utförs av

dessa personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden, framför allt när det gäller att ta fram en konsekvens­

bedömning avseende dataskydd.

9.

Den personuppgiftsansvarige ska, när det är lämpligt, inhämta synpunkter från de registrerade eller deras

företrädare om den avsedda behandlingen, utan att det påverkar skyddet av kommersiella eller allmänna intressen eller

behandlingens säkerhet.

10.

Om behandling enligt artikel 6.1 c eller e har en rättslig grund i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella

rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, reglerar den rätten den aktuella specifika behandlingsåtgärden eller

serien av åtgärder i fråga och en konsekvensbedömning avseende dataskydd redan har genomförts som en del av en

allmän konsekvensbedömning i samband med antagandet av denna rättsliga grund, ska punkterna 1–7 inte gälla, om

inte medlemsstaterna anser det nödvändigt att utföra en sådan bedömning före behandlingen.

11.

Den personuppgiftsansvarige ska vid behov genomföra en översyn för att bedöma om behandlingen genomförs i

enlighet med konsekvensbedömningen avseende dataskydd åtminstone när den risk som behandlingen medför förändras.

Artikel 36

Förhandssamråd

1.

Den personuppgiftsansvarige ska samråda med tillsynsmyndigheten före behandling om en konsekvensbedömning

avseende dataskydd enligt artikel 35 visar att behandlingen skulle leda till en hög risk om inte den personuppgift­

sansvarige vidtar åtgärder för att minska risken.

2.

Om tillsynsmyndigheten anser att den planerade behandling som avses i punkt 1 skulle strida mot denna

förordning, särskilt om den personuppgiftsansvarige inte i tillräcklig mån har fastställt eller reducerat risken, ska tillsyns­

myndigheten inom en period på högst åtta veckor från det att begäran om samråd mottagits, ge den personuppgift­

sansvarige och i tillämpliga fall personuppgiftsbiträdet skriftliga råd och får utnyttja alla de befogenheter som den har

enligt artikel 58. Denna period får förlängas med sex veckor beroende på hur komplicerad den planerade behandlingen

är. Tillsynsmyndigheten ska informera den personuppgiftsansvarige och, i tillämpliga fall, personuppgiftsbiträdet om en

sådan förlängning inom en månad från det att begäran om samråd mottagits, tillsammans med orsakerna till

förseningen. Dessa perioder får tillfälligt upphöra att löpa i avvaktan på att tillsynsmyndigheten erhåller den information

som den har begärt med tanke på samrådet.

3.

Vid samråd med tillsynsmyndigheten enligt punkt 1 ska den personuppgiftsansvarige till tillsynsmyndigheten

lämna

a) i tillämpliga fall de respektive ansvarsområdena för de personuppgiftsansvariga, gemensamt personuppgiftsansvariga

och personuppgiftsbiträden som medverkar vid behandlingen, framför allt vid behandling inom en koncern,

b) ändamålen med och medlen för den avsedda behandlingen,

c) de åtgärder som vidtas och de garantier som lämnas för att skydda de registrerades rättigheter och friheter enligt

denna förordning,

d) i tillämpliga fall kontaktuppgifter till dataskyddsombudet,

4.5.2016

L 119/54

Europeiska unionens officiella tidning

SV

e) konsekvensbedömningen avseende dataskydd enligt artikel 35, och

f) all annan information som begärs av tillsynsmyndigheten.

4.

Medlemsstaterna ska samråda med tillsynsmyndigheten vid utarbetandet av ett förslag till lagstiftningsåtgärd som

ska antas av ett nationellt parlament eller av en regleringsåtgärd som grundar sig på en sådan lagstiftningsåtgärd som rör

behandling.

5.

Trots vad som sägs i punkt 1 får det i medlemsstaternas nationella rätt krävas att personuppgiftsansvariga ska

samråda med, och erhålla förhandstillstånd av, tillsynsmyndigheten när det gäller en personuppgiftsansvarigs behandling

för utförandet av en uppgift som den personuppgiftsansvarige utför av allmänt intresse, inbegripet behandling avseende

social trygghet och folkhälsa.

Avsnitt 4

Dat askyddsombud

Artikel 37

Utnämning av dataskyddsombudet

1.

Den

personuppgiftsansvarige

och

personuppgiftsbiträdet

ska

under

alla

omständigheter

utnämna

ett dataskyddsombud om

a) behandlingen genomförs av en myndighet eller ett offentligt organ, förutom när detta sker som en del av

domstolarnas dömande verksamhet,

b) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling som, på grund av

sin karaktär, sin omfattning och/eller sina ändamål, kräver regelbunden och systematisk övervakning av de

registrerade i stor omfattning, eller

c) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning av

särskilda kategorier av uppgifter i enlighet med artikel 9 och personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och

överträdelser, som avses i artikel 10.

2.

En koncern får utnämna ett enda dataskyddsombud om det på varje etableringsort är lätt att nå ett

dataskyddsombud.

3.

Om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är en myndighet eller ett offentligt organ, får ett enda

dataskyddsombud utnämnas för flera sådana myndigheter eller organ, med hänsyn till deras organisationsstruktur och

storlek.

4.

I andra fall än de som avses i punkt 1 får eller, om så krävs enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella

rätt, ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet eller sammanslutningar och andra organ som

företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden utnämna ett dataskyddsombud. Dataskydd­

sombudet får agera för sådana sammanslutningar och andra organ som företräder personuppgiftsansvariga eller

personuppgiftsbiträden.

5.

Dataskyddsombudet ska utses på grundval av yrkesmässiga kvalifikationer och, i synnerhet, sakkunskap om

lagstiftning och praxis avseende dataskydd samt förmågan att fullgöra de uppgifter som avses i artikel 39.

6.

Dataskyddsombudet får ingå i den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets personal, eller utföra

uppgifterna på grundval av ett tjänsteavtal.

7.

Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska offentliggöra dataskyddsombudets kontaktuppgifter

och meddela dessa till tillsynsmyndigheten.

Artikel 38

Dataskyddsombudets ställning

1.

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska säkerställa att dataskyddsombudet på ett korrekt sätt

och i god tid deltar i alla frågor som rör skyddet av personuppgifter.

4.5.2016

L 119/55

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska stödja dataskyddsombudet i utförandet av de

uppgifter som avses i artikel 39 genom att tillhandahålla de resurser som krävs för att fullgöra dessa uppgifter samt

tillgång till personuppgifter och behandlingsförfaranden, samt i upprätthållandet av dennes sakkunskap.

3.

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska säkerställa att uppgiftskyddsombudet inte tar emot

instruktioner som gäller utförandet av dessa uppgifter. Han eller hon får inte avsättas eller bli föremål för sanktioner av

den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för att ha utfört sina uppgifter. Dataskyddsombudet ska

rapportera direkt till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets högsta förvaltningsnivå.

4.

Den registrerade får kontakta dataskyddsombudet med avseende på alla frågor som rör behandlingen av dennes

personuppgifter och utövandet av dennes rättigheter enligt denna förordning.

5.

Dataskyddsombudet ska, när det gäller dennes genomförande av sina uppgifter, vara bundet av sekretess eller

konfidentialitet i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt.

6.

Dataskyddsombudet får fullgöra andra uppgifter och uppdrag. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts­

biträdet ska se till att sådana uppgifter och uppdrag inte leder till en intressekonflikt.

Artikel 39

Dataskyddsombudets uppgifter

1.

Dataskyddsombudet ska ha minst följande uppgifter:

a) Att informera och ge råd till den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet och de anställda som

behandlar om deras skyldigheter enligt denna förordning och andra av unionens eller medlemsstaternas dataskydds­

bestämmelser.

b) Att övervaka efterlevnaden av denna förordning, av andra av unionens eller medlemsstaternas dataskyddsbe­

stämmelser och av den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets strategi för skydd av personuppgifter,

inbegripet ansvarstilldelning, information till och utbildning av personal som deltar i behandling och tillhörande

granskning.

c) Att på begäran ge råd vad gäller konsekvensbedömningen avseende dataskydd och övervaka genomförandet av den

enligt artikel 35.

d) Att samarbeta med tillsynsmyndigheten.

e) Att fungera som kontaktpunkt för tillsynsmyndigheten i frågor som rör behandling, inbegripet det förhandssamråd

som avses i artikel 36, och vid behov samråda i alla andra frågor.

2.

Dataskyddsombudet ska vid utförandet av sina uppgifter ta vederbörlig hänsyn till de risker som är förknippade

med behandling, med beaktande av behandlingens art, omfattning, sammanhang och syften.

Avsnitt 5

Up pförandekod och cer ti f i e r in g

Artikel 40

Uppförandekoder

1.

Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheterna, styrelsen och kommissionen ska uppmuntra utarbetandet av

uppförandekoder avsedda att bidra till att denna förordning genomförs korrekt, med hänsyn till särdragen hos de olika

sektorer där behandling sker, och de särskilda behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag.

2.

Sammanslutningar och andra organ som företräder kategorier av personuppgiftsansvariga eller personuppgifts­

biträden får utarbeta uppförandekoder, eller ändra eller utöka sådana koder, i syfte att specificera tillämpningen av denna

förordning, till exempel när det gäller

a) rättvis och öppen behandling,

4.5.2016

L 119/56

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) personuppgiftsansvarigas berättigade intressen i särskilda sammanhang,

c) insamling av personuppgifter,

d) pseudonymisering av personuppgifter,

e) information till allmänheten och de registrerade,

f) utövande av registrerades rättigheter,

g) information till och skydd av barn samt metoderna för att erhålla samtycke från de personer som har föräldraansvar

för barn,

h) åtgärder och förfaranden som avses i artiklarna 24 och 25 samt åtgärder för att säkerställa säkerhet vid behandling i

enlighet med artikel 32,

i) anmälan av personuppgiftsincidenter till tillsynsmyndigheter och meddelande av sådana personuppgiftsincidenter till

registrerade,

j) överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer,

k) utomrättsliga förfaranden och andra tvistlösningsförfaranden för lösande av tvister mellan personuppgiftsansvariga

och registrerade när det gäller behandling, utan att detta påverkar registrerades rättigheter enligt artiklarna 77

och 79.

3.

Uppförandekoder som är godkända i enlighet med punkt 5 i denna artikel och som har allmän giltighet enligt

punkt 9 i denna artikel får, förutom att de iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som omfattas

av denna förordning, även iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som inte omfattas av denna

förordning enligt artikel 3, för att tillhandahålla lämpliga garantier inom ramen för överföringar av personuppgifter till

tredjeländer eller internationella organisationer enligt villkoren i artikel 46.2 e. Sådana personuppgiftsansvariga eller

personuppgiftsbiträden ska göra bindande och verkställbara åtaganden, genom avtal eller andra rättsligt bindande

instrument, att tillämpa dessa lämpliga garantier inbegripet när det gäller registrerades rättigheter.

4.

Den uppförandekod som avses i punkt 2 i den här artikeln ska innehålla mekanismer som gör det möjligt för det

organ som avses i artikel 41.1 att utföra den obligatoriska övervakningen av att dess bestämmelser efterlevs av

personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden som tillämpar den, utan att det påverkar uppgifter eller

befogenheter för de tillsynsmyndigheter som är behöriga enligt artikel 55 eller 56.

5.

Sammanslutningar och andra organ som avses i punkt 2 i den här artikeln som avser att utarbeta en

uppförandekod eller ändra eller utöka befintliga uppförandekoder ska inge utkastet till uppförandekod, ändringen eller

utökningen till den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55. Tillsynsmyndigheten ska yttra sig om huruvida

utkastet till uppförandekod, ändring eller utökning överensstämmer med denna förordning och ska godkänna ett det

utkastet till kod, ändring eller utökning om den finner att tillräckliga garantier tillhandahålls.

6.

Om utkastet till kod, eller en ändring eller utökning, godkänns i enlighet med punkt 5, och om den berörda

uppförandekoden inte avser behandling i flera medlemsstater, ska tillsynsmyndigheten registrera och offentliggöra

uppförandekoden.

7.

Om ett utkast till uppförandekod avser behandling i flera medlemsstater ska den tillsynsmyndighet som är behörig

enligt artikel 55 innan den godkänner utkastet till kod, ändring eller utökning, inom ramen för det förfarande som avses

i artikel 63 överlämna det till styrelsen som ska avge ett yttrande om huruvida utkastet till kod, ändring eller utökning

är förenlig med denna förordning eller, i de fall som avses i punkt 3 i den här artikeln, tillhandahåller lämpliga garantier.

8.

Om det i det yttrande som avses i punkt 7 bekräftas att utkastet till kod, ändring eller utökning är förenligt med

denna förordning, eller, i de fall som avses i punkt 3, tillhandahåller lämpliga garantier, ska styrelsen inlämna sitt

yttrande till kommissionen.

9.

Kommissionen får, genom genomförandeakter, besluta att den godkända koden, ändringen eller utökningen som

getts in till den enligt punkt 8 i den här artikeln har allmän giltighet inom unionen. Dessa genomförandeakter ska antas

i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.

4.5.2016

L 119/57

Europeiska unionens officiella tidning

SV

10.

Kommissionen ska se till att de godkända koder om vilka det har beslutats att de har allmän giltighet enligt

punkt 9 offentliggörs på lämpligt sätt.

11.

Styrelsen ska samla alla godkända uppförandekoder, ändringar och utökningar i ett register och offentliggöra dem

på lämpligt sätt.

Artikel 41

Övervakning av godkända uppförandekoder

1.

Utan att det påverkar den berörda tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter enligt artiklarna 57 och 58 får

övervakningen av efterlevnaden av en uppförandekod i enlighet med artikel 40 utföras av ett organ som har en lämplig

expertnivå i förhållande till kodens syfte och som ackrediteras för detta ändamål av den behöriga tillsynsmyndigheten.

2.

Ett organ som avses i punkt 1 får ackrediteras för att övervaka efterlevnaden av en uppförandekod om detta organ

har

a) visat sitt oberoende och sin expertis i förhållande till uppförandekodens syfte på ett sätt som den behöriga tillsyns­

myndigheten finner tillfredsställande,

b) upprättat förfaranden varigenom det kan bedöma de berörda personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdenas

lämplighet för att tillämpa uppförandekoden, övervaka att de efterlever dess bestämmelser och regelbundet se över

hur den fungerar,

c) upprättat förfaranden och strukturer för att hantera klagomål om överträdelser av uppförandekoden eller det sätt på

vilket uppförandekoden har tillämpats, eller tillämpas, av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde,

och för att göra dessa förfaranden och strukturer synliga för registrerade och för allmänheten, och

d) på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten finner tillfredsställande visat att dess uppgifter och uppdrag inte

leder till en intressekonflikt.

3.

Den behöriga tillsynsmyndigheten ska inlämna utkastet till kriterier för ackreditering av ett organ som avses i

punkt 1 i den här artikeln till styrelsen i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.

4.

Utan att det påverkar den behöriga tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter och tillämpningen av

bestämmelserna i kapitel VIII ska ett organ som avses i punkt 1 i denna artikel, med förbehåll för tillräckliga

skyddsåtgärder, vidta lämpliga åtgärder i fall av en personuppgiftsansvarigs eller ett personuppgiftsbiträdes överträdelse

av uppförandekoden, inbegripet avstängning eller uteslutande av den personuppgiftsansvarige eller personuppgifts­

biträdet från uppförandekoden. Det ska informera den behöriga tillsynsmyndigheten om sådana åtgärder och skälen för

att de vidtagits.

5.

Den behöriga tillsynsmyndigheten ska återkalla ackrediteringen av ett organ som avses i punkt 1 om villkoren för

ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av organet strider mot denna förordning.

6.

Denna artikel ska inte gälla behandling som utförs av offentliga myndigheter och organ.

Artikel 42

Certifiering

1.

Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheterna, styrelsen och kommissionen ska uppmuntra, särskilt på unionsnivå,

införandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och märkningar för dataskydd som syftar till att visa att

personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdens behandling är förenlig med denna förordning. De särskilda

behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag ska beaktas.

4.5.2016

L 119/58

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och märkningar för dataskydd som är godkända enligt punkt 5 i

denna artikel får, förutom att de iakttas av personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som omfattas av denna

förordning, inrättas för att visa att det föreligger lämpliga garantier som tillhandahålls av personuppgiftsansvariga och

personuppgiftsbiträden som inte omfattas av denna förordning enligt artikel 3, inom ramen för överföringar av

personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer enligt villkoren i artikel 46.2 f. Sådana personuppgift­

sansvariga eller personuppgiftsbiträden ska göra bindande och verkställbara åtaganden, genom avtal eller andra rättsligt

bindande instrument, att tillämpa dessa lämpliga garantier, inbegripet när det gäller registrerades rättigheter.

3.

Certifieringen ska vara frivillig och tillgänglig via ett öppet förfarande.

4.

En certifiering i enlighet med denna artikel minskar inte den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets

ansvar för att denna förordning efterlevs och påverkar inte uppgifter och befogenheter för de tillsynsmyndigheter som är

behöriga enligt artikel 55 eller 56.

5.

En certifiering i enlighet med denna artikel ska utfärdas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den

behöriga tillsynsmyndigheten på grundval av kriterier som godkänts av den behöriga myndigheten enligt artikel 58.3

eller av styrelsen enligt artikel 63. Om kriterierna har godkänts av styrelsen får detta leda till en gemensam certifiering,

det europeiska sigillet för dataskydd.

6.

Den personuppgiftsansvarige eller det personuppgiftsbiträde som låter sin behandling av uppgifter omfattas av

certifieringsmekanismen ska förse det certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller, i tillämpliga fall, den behöriga

tillsynsmyndigheten, med all information och tillgång till behandlingsförfaranden som krävs för att genomföra certifier­

ingsförfarandet.

7.

Certifiering ska utfärdas till en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde för en period på högst tre år

och får förnyas på samma villkor under förutsättning att kraven fortsätter att vara uppfyllda. Certifiering ska,

i tillämpliga fall, återkallas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den behöriga tillsynsmyndigheten om

kraven för certifieringen inte eller inte längre uppfylls.

8.

Styrelsen ska samla alla certifieringsmekanismer och sigill och märkningar för dataskydd i ett register och

offentliggöra dem på lämpligt sätt.

Artikel 43

Certifieringsorgan

1.

Utan att det påverkar den behöriga tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter enligt artiklarna 57 och 58

ska certifieringsorgan som har lämplig nivå av expertis i fråga om dataskydd, efter att ha informerat tillsynsmyndigheten

för att den ska kunna utöva sina befogenheter enligt artikel 58.2 h när så är nödvändigt, utfärda och förnya certifiering.

Medlemsstat ska säkerställa att dessa certifieringsorgan är ackrediterade av en av eller båda följande:

a) Den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56,

b) det nationella ackrediteringsorgan som utsetts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 765/2008 (

1

) i enlighet med EN-ISO/IEC 17065/2012 och med de ytterligare krav som fastställts av den

tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56.

2.

Certifieringsorgan som avses i punkt 1 får ackrediteras i enlighet med den punkten endast om de har

a) visat oberoende och expertis i förhållande till certifieringens syfte på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten

finner tillfredsställande,

4.5.2016

L 119/59

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i

samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

b) förbundit sig att respektera de kriterier som avses i artikel 42.5 och godkänts av den tillsynsmyndighet som är

behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt artikel 63,

c) upprättat förfaranden för utfärdande, periodisk översyn och återkallande av certifiering, sigill och märkningar för

dataskydd,

d) upprättat förfaranden och strukturer för att hantera klagomål om överträdelser av certifieringen eller det sätt på vilket

certifieringen har tillämpats, eller tillämpas, av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, och för att

göra dessa förfaranden och strukturer synliga för registrerade och för allmänheten, och

e) på ett sätt som den behöriga tillsynsmyndigheten finner tillfredsställande visat att deras uppgifter och uppdrag inte

leder till en intressekonflikt.

3.

Ackrediteringen av certifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska ske på grundval av

kriterier som godkänts av den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt

artikel 63. I händelse av ackreditering enligt punkt 1 b i den här artikeln ska dessa krav komplettera dem som föreskrivs

i förordning (EG) nr 765/2008 och de tekniska regler som beskriver certifieringsorganens metoder och förfaranden.

4.

De certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska ansvara för den korrekta bedömning som leder till certifieringen

eller återkallelsen av certifieringen, utan att det påverkar den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets

ansvar att efterleva denna förordning. Ackrediteringen ska utfärdas för en period på högst fem år och får förnyas på

samma villkor under förutsättning att certifieringsorganet uppfyller de krav som anges i denna artikel.

5.

De certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska informera de behöriga tillsynsmyndigheterna om orsakerna till

beviljandet eller återkallelsen av den begärda certifieringen.

6.

De krav som avses i punkt 3 i den här artikeln och de kriterier som avses i artikel 42.5 ska offentliggöras av

tillsynsmyndigheten i ett lättillgängligt format. Tillsynsmyndigheterna ska också översända dessa krav och kriterier till

styrelsen. Styrelsen ska samla alla certifieringsmekanismer och sigill för dataskydd i ett register och offentliggöra dem på

lämpligt sätt.

7.

Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel VIII ska den behöriga tillsynsmyndigheten eller det nationella ackre­

diteringsorganet återkalla ett certifieringsorgans ackreditering enligt punkt 1 i denna artikel om villkoren för

ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av certifieringsorganet strider mot denna

förordning.

8.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 92 i syfte att närmare ange de

krav som ska tas i beaktande för de certifieringsmekanismer för dataskydd som avses i artikel 42.1.

9.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa tekniska standarder för certifieringsmekanismer och

sigill och märkningar för dataskydd samt rutiner för att främja och erkänna dessa certifieringsmekanismer, sigill och

märkningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.

KAPITEL V

Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer

Artikel 44

Allmän princip för överföring av uppgifter

Överföring av personuppgifter som är under behandling eller är avsedda att behandlas efter det att de överförts till ett

tredjeland eller en internationell organisation får bara ske under förutsättning att den personuppgiftsansvarige och

personuppgiftsbiträdet, med förbehåll för övriga bestämmelser i denna förordning, uppfyller villkoren i detta kapitel,

inklusive för vidare överföring av personuppgifter från tredjelandet eller den internationella organisationen till ett annat

tredjeland eller en annan internationell organisation. Alla bestämmelser i detta kapitel ska tillämpas för att säkerställa att

den nivå på skyddet av fysiska personer som säkerställs genom denna förordning inte undergrävs.

4.5.2016

L 119/60

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 45

Överföring på grundval av ett beslut om adekvat skyddsnivå

1.

Personuppgifter får överföras till ett tredjeland eller en internationell organisation om kommissionen har beslutat

att tredjelandet, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer i tredjelandet, eller den internationella

organisationen i fråga säkerställer en adekvat skyddsnivå. En sådan överföring ska inte kräva något särskilt tillstånd.

2.

När kommissionen bedömer om en adekvat skyddsnivå föreligger ska den särskilt beakta

a) rättsstatsprincipen, respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, relevant lagstiftning,

både allmän lagstiftning och sektorslagstiftning, inklusive avseende allmän säkerhet, försvar, nationell säkerhet och

straffrätt och offentliga myndigheters tillgång till personuppgifter samt tillämpningen av sådan lagstiftning,

dataskyddsregler, yrkesregler och säkerhetsbestämmelser, inbegripet regler för vidare överföring av personuppgifter till

ett annat tredjeland eller en annan internationell organisation, som ska följas i det landet eller den internationella

organisationen, rättspraxis samt faktiska och verkställbara rättigheter för registrerade och effektiv administrativ och

rättslig prövning för de registrerade vars personuppgifter överförs,

b) huruvida det finns en eller flera effektivt fungerande oberoende tillsynsmyndigheter i tredjelandet, eller som utövar

tillsyn över den internationella organisationen, som har ansvar för att säkerställa och kontrollera att dataskyddsregler

följs, inklusive lämpliga verkställighetsbefogenheter, ge de registrerade råd och assistans när det gäller utövandet av

deras rättigheter och samarbeta med medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, och

c) vilka internationella åtaganden det berörda tredjelandet eller den berörda internationella organisationen har gjort,

eller andra skyldigheter som följer av rättsligt bindande konventioner eller instrument samt av dess deltagande i

multilaterala eller regionala system, särskilt rörande skydd av personuppgifter.

3.

Kommissionen får, efter att ha bedömt om det föreligger en adekvat skyddsnivå, genom en genomförandeakt

besluta att ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom ett tredjeland, eller en

internationell organisation säkerställer en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Genomförandeakten ska inrätta en mekanism för regelbunden översyn, minst vart fjärde år, som ska beakta all relevant

utveckling i det tredjelandet eller den internationella organisationen. Beslutets territoriella och sektorsmässiga tillämpning

ska regleras i genomförandeakten, där det också i förekommande fall ska anges vilken eller vilka myndigheter som är

tillsynsmyndighet(er) enligt punkt 2 b i den här artikeln. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det gransknings­

förfarande som avses i artikel 93.2.

4.

Kommissionen ska fortlöpande övervaka utveckling i tredjeländer och internationella organisationer vilken kan

påverka hur beslut som antagits enligt punkt 3 i den här artikeln och beslut som antagits på grundval av artikel 25.6 i

direktiv 95/46/EG fungerar.

5.

Kommissionen ska, när tillgänglig information visar, i synnerhet efter den översyn som avses i punkt 3 i den här

artikeln, att ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom tredjelandet i fråga eller en

internationell organisation inte längre säkerställer adekvat skydd i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln

och, i den mån det behövs, genom genomförandeakter återkalla, ändra eller upphäva det beslut som avses i punkt 3 i

den här artikeln utan retroaktiv verkan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 93.2.

När det föreligger vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet ska kommissionen anta omedelbart

tillämpliga genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 93.3.

6.

Kommissionen ska samråda med tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga för att lösa den

situation som lett till beslutet enligt punkt 5.

7.

Beslut enligt punkt 5 i den här artikeln ska inte påverka överföring av personuppgifter till tredjelandet, ett

territorium eller en eller flera specificerade sektorer inom tredjelandet, eller den internationella organisationen i fråga

enligt artiklarna 46–49.

8.

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de

tredjeländer och de territorier och specificerade sektorer i ett givet tredjeland samt de internationella organisationer för

vilka den har fastställt att en adekvat skyddsnivå inte eller inte längre säkerställs.

4.5.2016

L 119/61

Europeiska unionens officiella tidning

SV

9.

De beslut som antas av kommissionen på grundval av artikel 25.6 i direktiv 95/46/EG ska förbli i kraft tills de

ändrats, ersatts eller upphävts av ett kommissionsbeslut som antagits i enlighet med punkt 3 eller 5 i den här artikeln.

Artikel 46

Överföring som omfattas av lämpliga skyddsåtgärder

1.

I avsaknad av ett beslut i enlighet med artikel 45.3, får en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde

endast överföra personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation efter att ha vidtagit lämpliga

skyddsåtgärder, och på villkor att lagstadgade rättigheter för registrerade och effektiva rättsmedel för registrerade finns

tillgängliga.

2.

Lämpliga skyddsåtgärder enligt punkt 1 får, utan att det krävs särskilt tillstånd från en övervakningsmyndighet, ta

formen av

a) ett rättsligt bindande och verkställbart instrument mellan offentliga myndigheter eller organ,

b) bindande företagsbestämmelser i enlighet med artikel 47,

c) standardiserade dataskyddsbestämmelser som antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 93.2,

d) standardiserade dataskyddsbestämmelser som antagits av en tillsynsmyndighet och godkänts av kommissionen i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2,

e) en godkänd uppförandekod enlig artikel 40 tillsammans med rättsligt bindande och verkställbara åtaganden för den

personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet i tredjelandet att tillämpa lämpliga skyddsåtgärder, även när det

gäller registrerades rättigheter, eller

f) en godkänd certifieringsmekanism enlig artikel 42 tillsammans med rättsligt bindande och verkställbara åtaganden

för den personuppgiftsansvarige, personuppgiftsbiträdet i tredjelandet att tillämpa lämpliga skyddsåtgärder, även när

det gäller de registrerades rättigheter.

3.

Med förbehåll för tillstånd från den behöriga tillsynsmyndigheten, får lämpliga skyddsåtgärder enligt punkt 1 också

i synnerhet ta formen av

a) avtalsklausuler mellan den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet och den personuppgiftsansvarige,

personuppgiftsbiträdet eller mottagaren av personuppgifterna i tredjelandet eller den internationella organisationen,

eller

b) bestämmelser som ska införas i administrativa överenskommelser mellan offentliga myndigheter eller organ vilka

inbegriper verkställbara och faktiska rättigheter för registrerade.

4.

Tillsynsmyndigheten ska tillämpa den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63 i de fall som avses i punkt 3

i den här artikeln.

5.

Tillstånd från en medlemsstat eller tillsynsmyndighet på grundval av artikel 26.2 i direktiv 95/46/EG ska förbli

giltigt tills det, vid behov, ändrats, ersatts eller upphävts av den tillsynsmyndigheten. De beslut som fattas av

kommissionen på grundval av artikel 26.4 i direktiv 95/46/EG ska förbli i kraft tills de, vid behov, ändrats, ersatts eller

upphävts av ett kommissionsbeslut som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 47

Bindande företagsbestämmelser

1.

Den behöriga tillsynsmyndigheten ska godkänna bindande företagsbestämmelser i enlighet med den mekanism för

enhetlighet som föreskrivs i artikel 63 under förutsättning att de

a) är rättslig bindande, tillämpas på, och verkställs av alla delar som berörs inom den koncern eller grupp av företag

som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, inklusive deras anställda,

4.5.2016

L 119/62

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) innehåller uttryckliga bestämmelser om de registrerades lagstadgade rättigheter när det gäller behandlingen av deras

personuppgifter, och

c) uppfyller villkoren i punkt 2.

2.

De bindande företagsbestämmelser som avses i punkt 1 ska närmare ange åtminstone följande:

a) struktur och kontaktuppgifter för den koncern eller grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet

och för var och en av dess medlemmar,

b) vilka överföringar eller uppsättningar av överföringar av uppgifter som omfattas, inklusive kategorierna av

personuppgifter, typen av behandling och dess ändamål, den typ av registrerade som berörs samt vilket eller vilka

tredjeländer som avses,

c) bestämmelsernas rättsligt bindande natur, såväl internt som externt,

d) tillämpningen av allmänna principer för dataskydd, särskilt avgränsning av syften, uppgiftsminimering, begränsade

lagringsperioder, datakvalitet, inbyggt dataskydd och dataskydd som standard, rättslig grund för behandling,

behandling av särskilda kategorier av personuppgifter, åtgärder för att säkerställa datasäkerhet och villkoren när det

gäller vidare överföring av uppgifter till organ som inte är bundna av bindande företagsbestämmelser,

e) de registrerades rättigheter avseende behandling och medlen för att utöva dessa rättigheter, inklusive rätten att inte

bli föremål för beslut grundade enbart på automatisk behandling, inklusive profilering, enligt artikel 22, rätten att

inge klagomål till den behöriga tillsynsmyndigheten och till behöriga domstolar i medlemsstaterna enligt artikel 79,

rätten till prövning samt i förekommande fall rätten till kompensation för överträdelse av de bindande företagsbe­

stämmelserna,

f) att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet som är etablerad inom en medlemsstats territorium tar

på sig ansvaret om en berörd enhet som inte är etablerad inom unionen bryter mot de bindande företagsbestäm­

melserna; den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet får helt eller delvis undantas från denna

skyldighet endast på villkor att det kan visas att den berörda enheten i företagsgruppen inte kan hållas ansvarig för

den skada som har uppkommit,

g) hur de registrerade ska informeras om innehållet i de bindande företagsbestämmelserna, särskilt de bestämmelser

som avses i leden d, e och f i denna punkt utöver den information som avses i artiklarna 13 och 14,

h) uppgifterna för varje dataskyddsombud som utsetts i enlighet med artikel 37, eller varje annan person eller enhet

med ansvar för kontrollen av att de bindande företagsbestämmelserna följs inom den koncern eller grupp av företag

som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, samt i fråga om utbildning och hantering av klagomål,

i) förfaranden för klagomål,

j) rutinerna inom den koncern eller grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet för att kontrollera

att de bindande företagsreglerna följs; sådana rutiner ska inbegripa dataskyddstillsyn och metoder för att säkerställa

korrigerande åtgärder för att skydda de registrerades rättigheter; resultaten av sådana kontroller bör meddelas den

person eller enhet som avses i led h och styrelsen i det kontrollerande företaget i koncernen eller gruppen av företag

som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet, och bör på begäran vara tillgänglig för den behöriga tillsynsmyndig­

heten,

k) rutinerna för att rapportera och dokumentera ändringar i bestämmelserna, samt rutinerna för att rapportera dessa

ändringar till tillsynsmyndigheten,

l) rutinerna för att samarbeta med tillsynsmyndigheten i syfte att se till att alla medlemmar i den koncern eller grupp

av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet följer reglerna, särskilt genom att meddela tillsynsmyndig­

heten resultaten av kontroller av de åtgärder som avses i led j,

m) rutinerna för att till den behöriga tillsynsmyndigheten rapportera alla rättsliga krav som en medlem i koncernen eller

gruppen av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet är underkastad i ett tredjeland och som sannolikt

kommer att ha en avsevärd negativ inverkan på de garantier som ges genom de bindande företagsbestämmelserna,

och

n) lämplig utbildning om dataskydd för personal som har ständig eller regelbunden tillgång till personuppgifter.

4.5.2016

L 119/63

Europeiska unionens officiella tidning

SV

3.

Kommissionen får närmare ange vilket format och vilka rutiner som ska användas för de personuppgiftsansvarigas,

personuppgiftsbiträdenas och tillsynsmyndigheternas utbyte av information om bindande företagsbestämmelser i den

mening som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som

avses i artikel 93.2.

Artikel 48

Överföringar och utlämnanden som inte är tillåtna enligt unionsrätten

Domstolsbeslut eller beslut från myndigheter i tredjeland där det krävs att en personuppgiftsansvarig eller ett personupp­

giftsbiträde överför eller lämnar ut personuppgifter får erkännas eller genomföras på något som helst sätt endast om det

grundar sig på en internationell överenskommelse, såsom ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp, som gäller mellan det

begärande tredjelandet och unionen eller en medlemsstat, utan att detta påverkar andra grunder för överföring enligt

detta kapitel.

Artikel 49

Undantag i särskilda situationer

1.

Om det inte föreligger något beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 45.3, eller om lämpliga skyddsåtgärder

enligt artikel 46, inbegripet bindande företagsbestämmelser, får en överföring eller uppsättning av överföringar av

personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation endast ske om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Den registrerade har uttryckligen samtyckt till att uppgifterna får överföras, efter att först ha blivit informerad om de

eventuella riskerna med sådana överföringar för den registrerade när det inte föreligger något beslut om adekvat

skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder.

b) Överföringen är nödvändig för att fullgöra ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige eller för

att genomföra åtgärder som föregår ett sådant avtal på den registrerades begäran.

c) Överföringen är nödvändig för att ingå eller fullgöra ett avtal mellan den personuppgiftsansvarige och en annan

fysisk eller juridisk person i den registrerades intresse.

d) Överföringen är nödvändig av viktiga skäl som rör allmänintresset.

e) Överföringen är nödvändig för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.

f) Överföringen är nödvändig för att skydda den registrerades eller andra personers grundläggande intressen, när den

registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke.

g) Överföringen görs från ett register som enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt är avsett att ge

allmänheten information och som är tillgängligt antingen för allmänheten eller för var och en som kan styrka ett

berättigat intresse, men endast i den utsträckning som de i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt

angivna villkoren för tillgänglighet uppfylls i det enskilda fallet.

När en överföring inte skulle kunna grundas på en bestämmelse i artikel 45 eller 46, inklusive bestämmelserna om

bindande företagsbestämmelser, och inget av undantagen för en särskild situation som avses i första stycket i den här

punkten är tillämpligt, får en överföring till ett tredjeland eller en internationell organisation äga rum endast

omöverföringen inte är repetitiv, endast gäller ett begränsat antal registrerade, är nödvändig för ändamål som rör den

personuppgiftsansvariges tvingande berättigade intressen och den registrerades intressen eller rättigheter och friheter inte

väger tyngre, och den personuppgiftsansvarige har bedömt samtliga omständigheter kring överföringen av uppgifter och

på grundval av denna bedömning vidtagit lämpliga skyddsåtgärder för att skydda personuppgifter. Den personuppgift­

sansvarige ska informera tillsynsmyndigheten om överföringen. Den personuppgiftsansvarige ska utöver tillhanda­

hållande av den information som avses i artiklarna 13 och 14 informera den registrerade om överföringen och om de

tvingande berättigade intressen som eftersträvas.

2.

En överföring enligt led g i punkt 1 första stycket får inte omfatta alla personuppgifter eller hela kategorier av

personuppgifter som finns i registret. Om registret är avsett att vara tillgängligt för personer med ett berättigat intresse

ska överföringen göras endast på begäran av dessa personer eller om de själva är mottagarna.

4.5.2016

L 119/64

Europeiska unionens officiella tidning

SV

3.

Leden a, b och c i punkt 1 första stycket samt andra stycket i samma punkt ska inte gälla åtgärder som vidtas av

offentliga myndigheter som ett led i myndighetsutövning.

4.

Det allmänintresse som avses i led d i punkt 1 första stycket ska vara erkänt i unionsrätten eller i den nationella

rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

5.

Saknas beslut om adekvat skyddsnivå, får unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt med hänsyn till

viktiga allmänintressen uttryckligen fastställa gränser för överföringen av specifika kategorier av personuppgifter till ett

tredjeland eller en internationell organisation. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana bestämmelser.

6.

Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska bevara uppgifter både om bedömningen och om de

lämpliga skyddsåtgärder som avses i punkt 1 andra stycket i den här artikeln i det register som avses i artikel 30.

Artikel 50

Internationellt samarbete för skydd av personuppgifter

När det gäller tredjeländer och internationella organisationer ska kommissionen och tillsynsmyndigheterna vidta

lämpliga åtgärder för att

a) utveckla rutiner för det internationella samarbetet för att underlätta en effektiv tillämpning av lagstiftningen om

skydd av personuppgifter,

b) på internationell nivå erbjuda ömsesidigt bistånd för en effektiv tillämpning av lagstiftningen om skydd av

personuppgifter, bland annat genom underrättelse, hänskjutande av klagomål, bistånd vid utredningar samt

informationsutbyte, med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för personuppgifter samt skyddet av andra

grundläggande rättigheter och friheter,

c) involvera berörda aktörer i diskussioner och åtgärder som syftar till att öka det internationella samarbetet när det

gäller tillämpningen av lagstiftningen om skydd av personuppgifter,

d) främja utbyte och dokumentation om lagstiftning och praxis för skydd av personuppgifter, inklusive avseende

behörighetskonflikter med tredjeländer.

KAPITEL VI

Oberoende tillsynsmyndigheter

Avsnit t 1

Obe roende st ällning

Artikel 51

Tillsynsmyndighet

1.

Varje medlemsstat ska föreskriva att en eller flera offentliga myndigheter ska vara ansvariga för att övervaka

tillämpningen av denna förordning, i syfte att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter i samband

med behandling samt att underlätta det fria flödet av sådana uppgifter inom unionen (nedan kallad tillsynsmyndighet).

2.

Varje tillsynsmyndighet ska bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen. För detta

ändamål ska tillsynsmyndigheterna samarbeta såväl sinsemellan som med kommissionen i enlighet med kapitel VII.

3.

Om det finns fler än en tillsynsmyndighet i en medlemsstat ska medlemsstaten utse den tillsynsmyndighet som ska

företräda dessa myndigheter i styrelsen; medlemsstaten ska också upprätta en rutin för att se till att övriga myndigheter

följer reglerna för den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.

4.

Varje medlemsstat ska senast den 25 maj 2018 anmäla till kommissionen vilka nationella bestämmelser den antar

i enlighet med detta kapitel, och alla framtida ändringar som rör dessa bestämmelser ska anmälas utan dröjsmål.

4.5.2016

L 119/65

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 52

Oberoende

1.

Varje tillsynsmyndighet ska vara fullständigt oberoende i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina

befogenheter i enlighet med denna förordning.

2.

Varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter ska i utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina

befogenheter i enlighet med denna förordning stå fria från utomstående påverkan, direkt såväl som indirekt, och får

varken begära eller ta emot instruktioner av någon.

3.

Tillsynsmyndighetens ledamöter ska avhålla sig från alla handlingar som är oförenliga med deras skyldigheter och

under sin mandattid avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras

tjänsteutövning.

4.

Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet förfogar över de personella, tekniska och finansiella

resurser samt de lokaler och den infrastruktur som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter och

utöva sina befogenheter, inklusive inom ramen för det ömsesidiga biståndet, samarbetet och deltagandet i styrelsens

verksamhet.

5.

Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet väljer och förfogar över egen personal, som ska ta

instruktioner uteslutande från den berörda tillsynsmyndighetens ledamot eller ledamöter.

6.

Varje medlemsstat ska säkerställa att varje tillsynsmyndighet blir föremål för finansiell kontroll, utan att detta

påverkar tillsynsmyndighetens oberoende och att de förfogar över en separat, offentlig årsbudget som kan ingå i den

övergripande statsbudgeten eller nationella budgeten.

Artikel 53

Allmänna villkor för tillsynsmyndighetens ledamöter

1.

Medlemsstaterna ska föreskriva att varje ledamot av deras tillsynsmyndigheter ska utnämnas genom ett genom ett

öppet förfarande med insyn av

— deras parlament,

— deras regering,

— deras statschef, eller

— ett oberoende organ som genom medlemsstatens nationella rätt anförtrotts utnämningen.

2.

Varje ledamot ska ha de kvalifikationer, den erfarenhet och den kompetens, särskilt på området skydd av

personuppgifter, som krävs för att ledamoten ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter.

3.

En ledamots uppdrag ska upphöra då mandattiden löper ut eller om ledamoten avgår eller avsätts från sin tjänst i

enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt.

4.

En ledamot får avsättas endast på grund av grov försummelse eller när ledamoten inte längre uppfyller de villkor

som krävs för att utföra uppdraget.

Artikel 54

Regler för inrättandet av en tillsynsmyndighet

1.

Varje medlemsstat ska fastställa följande i lag:

a) Varje tillsynsmyndighets inrättande.

4.5.2016

L 119/66

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) De kvalifikationer och de villkor för lämplighet som krävs för att någon ska kunna utnämnas till ledamot av en

tillsynsmyndighet.

c) Regler och förfaranden för att utse varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter.

d) Mandattiden för varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter, vilken inte får understiga fyra år, utom vid

tillsättandet av de första ledamöterna efter den 24 maj 2016, då ett stegvis tillsättningsförfarande med kortare

perioder för några av ledamöterna får tillämpas om detta är nödvändigt för att säkerställa myndighetens oberoende.

e) Huruvida varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter får ges förnyat mandat, och om så är fallet, för hur många

perioder.

f) Vilka villkor som gäller för de skyldigheter som varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter och personal har,

förbud mot handlingar, yrkesverksamhet och förmåner som står i strid därmed under och efter mandattiden och

vilka bestämmelser som gäller för anställningens upphörande.

2.

Varje tillsynsmyndighets ledamot eller ledamöter och personal ska i enlighet med unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt omfattas av tystnadsplikt både under och efter sin mandattid vad avser konfidentiell

information som de fått kunskap om under utförandet av deras uppgifter eller utövandet av deras befogenheter. Under

mandatperioden ska denna tystnadsplikt i synnerhet gälla rapportering från fysiska personer om överträdelser av denna

förordning.

Avsnit t 2

Be hör ig he t, uppgif ter och be f oge n h e te r

Artikel 55

Behörighet

1.

Varje tillsynsmyndighet ska vara behörig att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som tilldelas den enligt

denna förordning inom sin egen medlemsstats territorium.

2.

Om behandling utförs av myndigheter eller privata organ som agerar på grundval av artikel 6.1 c eller e ska

tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten vara behörig. I sådana fall ska artikel 56 inte tillämpas.

3.

Tillsynsmyndigheterna ska inte vara behöriga att utöva tillsyn över domstolar som behandlar personuppgifter i sin

dömande verksamhet.

Artikel 56

Den ansvariga tillsynsmyndighetens behörighet

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55 ska tillsynsmyndigheten för den personuppgiftsansvariges eller

personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe eller enda verksamhetsställe vara behörig att agera som ansvarig

tillsynsmyndighet för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets gränsöverskridande behandling

i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 60.

2.

Genom undantag från punkt 1 ska varje tillsynsmyndighet vara behörig att behandla ett klagomål som lämnats in

till denna eller en eventuell överträdelse av denna förordning, om sakfrågan i ärendet endast rör ett verksamhetsställe i

medlemsstaten eller i väsentlig grad påverkar registrerade endast i medlemsstaten.

3.

I de fall som avses i punkt 2 i den här artikeln ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål informera den ansvariga

tillsynsmyndigheten om detta ärende. Inom tre veckor från det att den underrättats ska den ansvariga tillsynsmyndighe­

ten besluta huruvida den kommer att behandla ärendet i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 60, med

hänsyn till huruvida den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har eller inte har ett verksamhetsställe som

är beläget i den medlemsstat där den tillsynsmyndighet som lämnat informationen är belägen.

4.5.2016

L 119/67

Europeiska unionens officiella tidning

SV

4.

Om den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att behandla ärendet ska det ske i enlighet med det förfarande som

föreskrivs i artikel 60. Den tillsynsmyndighet som underrättade den ansvariga tillsynsmyndigheten får lämna in ett utkast

till beslut till den ansvariga tillsynsmyndigheten. Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska ta största möjliga hänsyn till

detta utkast till beslut när det utarbetar det utkast till beslut som avses i artikel 60.3.

5.

Om den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att inte behandla ärendet ska den tillsynsmyndighet som

underrättade den ansvariga tillsynsmyndigheten behandla ärendet i enlighet med artiklarna 61 och 62.

6.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska vara den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets enda

motpart när det gäller den registreringsansvariges eller den personuppgiftsbiträdets gränsöverskridande behandling.

Artikel 57

Uppgifter

1.

Utan att det påverkar de andra uppgifter som föreskrivs i denna förordning ska varje tillsynsmyndighet på sitt

territorium ansvara för följande:

a) Övervaka och verkställa tillämpningen av denna förordning.

b) Öka allmänhetens medvetenhet om och förståelse för risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i fråga om

behandling. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt insatser som riktar sig till barn.

c) I enlighet med medlemsstatens nationella rätt ge rådgivning åt det nationella parlamentet, regeringen och andra

institutioner och organ om lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder rörande skyddet av fysiska personers

rättigheter och friheter när det gäller behandling.

d) Öka personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens medvetenhet om sina skyldigheter enligt denna

förordning.

e) På begäran tillhandahålla information till registrerade om hur de ska utöva sina rättigheter enligt denna förordning,

och om så krävs samarbeta med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater för detta ändamål.

f) Behandla klagomål från en registrerad eller från ett organ, en organisation eller en sammanslutning enligt artikel 80,

och där så är lämpligt undersöka den sakfråga som klagomålet gäller och inom rimlig tid underrätta den enskilde

om hur undersökningen fortskrider och om resultatet, i synnerhet om det krävs ytterligare undersökningar eller

samordning med en annan tillsynsmyndighet.

g) Samarbeta, inbegripet utbyta information, med och ge ömsesidigt bistånd till andra tillsynsmyndigheter för att se till

att denna förordning tillämpas och verkställs på ett enhetligt sätt.

h) Utföra undersökningar om tillämpningen av denna förordning, inbegripet på grundval av information som erhålls

från en annan tillsynsmyndighet eller annan myndighet.

i)

Följa sådan utveckling som påverkar skyddet av personuppgifter, bland annat inom informations- och kommunika­

tionsteknik och affärspraxis.

j) Anta sådana standardavtalsklausuler som avses i artiklarna 28.8 och 46.2 d.

k) Upprätta och föra en förteckning när det gäller kravet på en konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt

artikel 35.4.

l) Ge råd om behandling av personuppgifter enligt artikel 36.2.

m) Främja framtagande av uppförandekoder enligt artikel 40.1 samt yttra sig över och godkänna sådana

uppförandekoder som tillhandahåller tillräckliga garantier, i enlighet med artikel 40.5.

n) Uppmuntra till inrättandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och av sigill och märkningar för dataskydd i

enlighet med artikel 42.1 samt godkänna certifieringskriterierna i enlighet med artikel 42.5.

o) I tillämpliga fall genomföra en periodisk översyn av certifieringar som utfärdats i enlighet med artikel 42.7.

4.5.2016

L 119/68

Europeiska unionens officiella tidning

SV

p) Utarbeta och offentliggöra kriterier för ackreditering av ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt

artikel 41 och ett certifieringsorgan enligt artikel 43.

q) Ackreditera ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt artikel 41 och ett certifieringsorgan enligt

artikel 43.

r) Godkänna sådana avtalsklausuler och bestämmelser som avses i artikel 46.3.

s) Godkänna sådana bindande företagsbestämmelser som avses i artikel 47.

t) Bidra till styrelsens verksamhet.

u) Hålla arkiv över överträdelser av denna förordning och åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 58.2.

v) Utföra eventuella andra uppgifter som rör skyddet av personuppgifter.

2.

Varje tillsynsmyndighet ska underlätta inlämningen av klagomål enligt punkt 1 f genom åtgärder såsom ett särskilt

formulär för ändamålet, vilket också kan fyllas i elektroniskt, utan att andra kommunikationsformer utesluts.

3.

Utförandet av alla tillsynsmyndigheters uppgifter ska vara avgiftsfritt för den registrerade och, i tillämpliga fall, för

dataskyddsombudet.

4.

Om en begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig, särskilt på grund av dess repetitiva karaktär, får tillsynsmyn­

digheten ta ut en rimlig avgift grundad på de administrativa kostnaderna eller vägra att tillmötesgå begäran. Det åligger

tillsynsmyndigheten att visa att begäran är uppenbart ogrundad eller orimlig.

Artikel 58

Befogenheter

1.

Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande utredningsbefogenheter

a) Beordra den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, och i tillämpliga fall den personuppgiftsansvariges

eller personuppgiftsbiträdets företrädare, att lämna all information som myndigheten behöver för att kunna fullgöra

sina uppgifter.

b) Genomföra undersökningar i form av dataskyddstillsyn.

c) Genomföra en översyn av certifieringar som utfärdats i enlighet med artikel 42.7.

d) Meddela den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet om en påstådd överträdelse av denna förordning.

e) Från den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet få tillgång till alla personuppgifter och all information

som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

f) Få tillträde till alla lokaler som tillhör den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet, inbegripet tillgång till

all utrustning och alla andra medel för behandling av personuppgifter i överensstämmelse med unionens processrätt

eller medlemsstaternas nationella processrätt.

2.

Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande korrigerande befogenheter

a) Utfärda varningar till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om att planerade behandlingar sannolikt

kommer att bryta mot bestämmelserna i denna förordning.

b) Utfärda reprimander till en personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträdet om behandling bryter mot

bestämmelserna i denna förordning.

c) Förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att tillmötesgå den registrerades begäran att få

utöva sina rättigheter enligt denna förordning.

4.5.2016

L 119/69

Europeiska unionens officiella tidning

SV

d) Förelägga en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde att se till att behandlingen sker i enlighet med

bestämmelserna i denna förordning och om så krävs på ett specifikt sätt och inom en specifik period,

e) Förelägga den personuppgiftsansvarige att meddela den registrerade att en personuppgiftsincident har inträffat.

f) Införa en tillfällig eller definitiv begränsning av, inklusive ett förbud mot, behandling.

g) Förelägga om rättelse eller radering av personuppgifter samt begränsning av behandling enligt artiklarna 16, 17

och 18 och underrätta mottagare till vilka personuppgifterna har lämnats ut om dessa åtgärder enligt artiklarna 17.2

och 19.

h) Återkalla en certifiering eller beordra certifieringsorganet att återkalla en certifiering som utfärdats enligt artikel 42

eller 43, eller beordra certifieringsorganet att inte utfärda certifiering om kraven för certifiering inte eller inte längre

uppfylls.

i) Påföra administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83 utöver eller i stället för de åtgärder som avses i detta

stycke, beroende på omständigheterna i varje enskilt fall.

j) Förelägga om att flödet av uppgifter till en mottagare i tredje land eller en internationell organisation ska avbrytas.

3.

Varje tillsynsmyndighet ska ha samtliga följande befogenheter att utfärda tillstånd och att ge råd:

a) Ge råd till den personuppgiftsansvarige i enlighet med det förfarande för förhandssamråd som avses i artikel 36.

b) På eget initiativ eller på begäran avge yttranden till det nationella parlamentet, medlemsstatens regering eller, i

enlighet med medlemsstatens nationella rätt, till andra institutioner och organ samt till allmänheten, i frågor som rör

skydd av personuppgifter.

c) Ge tillstånd till behandling enligt artikel 36.5 om medlemsstatens rätt kräver ett sådant förhandstillstånd.

d) Avge ett yttrande om och godkänna utkast till uppförandekoder enligt artikel 40.5.

e) Ackreditera certifieringsorgan i enlighet med artikel 43.

f) Utfärda certifieringar och godkänna kriterier för certifiering i enlighet med artikel 42.5.

g) Anta standardiserade dataskyddsbestämmelser enligt artiklarna 28.8 och 46.2 d.

h) Godkänna avtalsklausuler enligt artikel 46.3 a.

i) Godkänna administrativa överenskommelser enligt artikel 46.3 b.

j) Godkänna bindande företagsbestämmelser enligt artikel 47.

4.

Utövandet av de befogenheter som tillsynsmyndigheten tilldelas enligt denna artikel ska omfattas av lämpliga

skyddsåtgärder, inbegripet effektiva rättsmedel och rättssäkerhet, som fastställs i unionsrätten och i medlemsstaternas

nationella rätt i enlighet med stadgan.

5.

Varje medlemsstat ska i lagstiftning fastställa att dess tillsynsmyndighet ska ha befogenhet att upplysa de rättsliga

myndigheterna om överträdelser av denna förordning och vid behov att inleda eller på övrigt vis delta i rättsliga

förfaranden, för att verkställa bestämmelserna i denna förordning.

6.

Varje medlemsstat får i lagstiftning föreskriva att dess tillsynsmyndighet ska ha ytterligare befogenheter utöver dem

som avses i punkterna 1, 2 och 3. Utövandet av dessa befogenheter ska inte påverka den effektiva tillämpningen av

kapitel VII.

Artikel 59

Verksamhetsrapporter

Varje tillsynsmyndighet ska upprätta en årlig rapport om sin verksamhet, vilken kan omfatta en förteckning över typer

av anmälda överträdelser och typer av åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 58.2. Rapporterna ska översändas till

det nationella parlamentet, regeringen och andra myndigheter som utsetts genom medlemsstatens nationella rätt. De ska

göras tillgängliga för allmänheten, kommissionen och styrelsen.

4.5.2016

L 119/70

Europeiska unionens officiella tidning

SV

KAPITEL VII

Samarbete och enhetlighet

Av snit t 1

Sama rbete

Artikel 60

Samarbete mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och de andra berörda tillsynsmyndigheterna

1.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska samarbeta med de andra berörda tillsynsmyndigheterna i enlighet med

denna artikel i en strävan att uppnå samförstånd. Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheter­

na ska utbyta all relevant information med varandra.

2.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten får när som helst begära att andra berörda tillsynsmyndigheter ger ömsesidigt

bistånd i enlighet med artikel 61 och får genomföra gemensamma insatser i enlighet med artikel 62, i synnerhet för att

utföra utredningar eller övervaka genomförandet av en åtgärd som avser en personuppgiftsansvarig eller ett personupp­

giftsbiträde som är etablerad i en annan medlemsstat.

3.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål meddela de andra berörda tillsynsmyndigheterna den

relevanta informationen i ärendet. Den ska utan dröjsmål lägga fram ett utkast till beslut för de andra berörda tillsyns­

myndigheterna så att de kan avge ett yttrande och ta vederbörlig hänsyn till deras synpunkter.

4.

Om någon av de andra berörda tillsynsmyndigheterna inom en period av fyra veckor efter att de har rådfrågats i

enlighet med punkt 3 i den här artikeln uttrycker en relevant och motiverad invändning mot utkastet till beslut ska den

ansvariga tillsynsmyndigheten, om den inte instämmer i den relevanta och motiverade invändningen eller anser att

invändningen inte är relevant eller motiverad, överlämna ärendet till den mekanism för enhetlighet som avses

i artikel 63.

5.

Om den ansvariga tillsynsmyndigheten avser att följa den relevanta och motiverade invändningen ska den till de

andra berörda tillsynsmyndigheterna överlämna ett reviderat utkast till beslut så att de kan avge ett yttrande. Detta

reviderade utkast till beslut ska omfattas av det förfarande som avses i punkt 4 inom en period av två veckor.

6.

Om ingen av de andra berörda tillsynsmyndigheterna har gjort invändningar mot det utkast till beslut som den

ansvariga tillsynsmyndigheten har lagt fram inom den period som avses i punkterna 4 och 5 ska den ansvariga tillsyns­

myndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna anses samtycka till detta utkast till beslut och ska vara bundna av

det.

7.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska anta och meddela beslutet till den personuppgiftsansvariges eller

personuppgiftsbiträdets huvudsakliga eller enda verksamhetsställe, allt efter omständigheterna, och underrätta de andra

berörda tillsynsmyndigheterna och styrelsen om beslutet i fråga, inbegripet en sammanfattning av relevanta fakta och en

relevant motivering. Den tillsynsmyndighet till vilken ett klagomål har lämnats in ska underrätta den enskilde om

beslutet.

8.

Om ett klagomål avvisas eller avslås ska den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet lämnades in, genom undantag

från punkt 7, anta beslutet och meddela den enskilde samt informera den personuppgiftsansvarige.

9.

Om den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda tillsynsmyndigheterna är överens om att avvisa eller avslå

delar av ett klagomål och att vidta åtgärder beträffande andra delar av klagomålet ska ett separat beslut antas för var och

en av dessa delar av frågan. Den ansvariga tillsynsmyndigheten ska anta beslutet om den del som gäller åtgärder som

avser den personuppgiftsansvarige och meddela det till den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets

huvudsakliga eller enda verksamhetsställe på medlemsstatens territorium och underrätta den enskilde om detta, medan

den enskildes tillsynsmyndighet ska anta beslutet för den del som gäller avvisande av eller avslag på klagomålet och

meddela det till den enskilde och underrätta den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet om detta.

10.

Efter att den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har meddelats om den ansvariga myndighetens

beslut i enlighet med punkterna 7 och 9 ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet vidta nödvändiga

åtgärder för att se till att beslutet efterlevs vad gäller behandling med koppling till alla deras verksamhetsställen i

unionen. Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska meddela den ansvariga tillsynsmyndigheten vilka

åtgärder som har vidtagits för att efterleva beslutet, och den ansvariga tillsynsmyndigheten ska informera de andra

berörda tillsynsmyndigheterna.

4.5.2016

L 119/71

Europeiska unionens officiella tidning

SV

11.

Om en berörd tillsynsmyndighet under exceptionella omständigheter har skäl att anse att det finns ett brådskande

behov av att agera för att skydda registrerades intressen ska det skyndsamma förfarande som avses i artikel 66 tillämpas.

12.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten och de andra berörda tillsynsmyndigheterna ska förse varandra med den

information som krävs enligt denna artikel på elektronisk väg med användning av ett standardiserat format.

Artikel 61

Ömsesidigt bistånd

1.

Tillsynsmyndigheterna ska utbyta relevant information och ge ömsesidigt bistånd i arbetet för att genomföra och

tillämpa denna förordning på ett enhetligt sätt, och ska införa åtgärder som bidrar till ett verkningsfullt samarbete. Det

ömsesidiga biståndet ska i synnerhet omfatta begäranden om information och tillsynsåtgärder, till exempel begäranden

om utförande av förhandstillstånd och förhandssamråd, inspektioner och utredningar.

2.

Varje tillsynsmyndighet ska vidta lämpliga åtgärder som krävs för att besvara en begäran från en annan

tillsynsmyndighet utan onödigt dröjsmål och inte senare än en månad efter det att den tagit emot begäran. Till sådana

åtgärder hör bland annat att översända relevant information om genomförandet av en pågående utredning.

3.

En begäran om bistånd ska innehålla all nödvändig information, inklusive syftet med begäran och skälen till denna.

Information som utbytts får endast användas för det syfte för vilket den har begärts.

4.

Den tillsynsmyndighet som tar emot en begäran får endast vägra att tillmötesgå begäran om

a) den inte är behörig att behandla den sakfråga som begäran avser eller de åtgärder som det begärs att den ska utföra,

eller

b) det skulle stå i strid med denna förordning eller unionsrätten eller den nationella rätt i en medlemsstat som tillsyns­

myndigheten omfattas av att tillmötesgå begäran.

5.

Den tillsynsmyndighet som tagit emot begäran ska meddela den myndighet som begäran kommer ifrån om

resultatet eller, allt efter omständigheterna, om hur de åtgärder som vidtagits för att tillmötesgå begäran fortskrider. Den

tillsynsmyndighet som tagit emot begäran ska redogöra för sina skäl för att vägra tillmötesgå begäran i enlighet med

punkt 4.

6.

Den tillsynsmyndighet som tar emot en begäran ska som regel tillhandahålla den information som begärts av

andra tillsynsmyndigheter på elektronisk väg med användning av ett standardiserat format.

7.

Tillsynsmyndigheter som tar emot en begäran får inte ta ut någon avgift för åtgärder som vidtagits av dem till följd

av en begäran om ömsesidigt bistånd. Tillsynsmyndigheter får i undantagsfall komma överens med andra tillsynsmyn­

digheter om regler för ersättning från varandra för vissa utgifter i samband med tillhandahållande av ömsesidigt bistånd.

8.

Om en tillsynsmyndighet inte tillhandahåller den information som avses i punkt 5 i denna artikel inom en månad

efter det att den erhållit begäran från en annan tillsynsmyndighet får den begärande myndigheten anta en provisorisk

åtgärd på sin medlemsstats territorium i enlighet med artikel 55.1. I detta fall ska det brådskande behov av att agera

enligt artikel 66.1 anses vara uppfyllt och kräva ett brådskande bindande beslut från styrelsen i enlighet med

artikel 66.2.

9.

Kommissionen får genom genomförandeakter närmare ange format och förfaranden för sådant ömsesidigt bistånd

som avses i denna artikel samt formerna för elektronisk överföring av information tillsynsmyndigheter emellan, samt

mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen, i synnerhet det standardiserade format som avses i punkt 6 i den här artikeln.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.

Artikel 62

Tillsynsmyndigheters gemensamma insatser

1.

Tillsynsmyndigheter ska vid behov genomföra gemensamma insatser, inbegripet gemensamma utredningar och

gemensamma verkställighetsåtgärder i vilka ledamöter eller personal från andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter

deltar.

4.5.2016

L 119/72

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Om den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har verksamhetsställen i flera medlemsstater eller om

ett betydande antal registrerade personer i mer än en medlemsstat sannolikt kommer att påverkas i väsentlig grad av att

uppgifter behandlas, ska tillsynsmyndigheterna i var och en av dessa medlemsstater ha rätt att delta i de gemensamma

insatserna. Den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 56.1 eller 56.4 ska bjuda in tillsynsmyndigheterna i var

och en av de berörda medlemsstaterna att delta i de gemensamma insatserna och ska utan dröjsmål svara på en annan

tillsynsmyndighets begäran att få delta.

3.

En tillsynsmyndighet får, i enlighet med medlemsstatens nationella rätt och efter godkännande från ursprung­

slandets tillsynsmyndighet, tilldela befogenheter, inklusive utredningsbefogenheter, till ledamöter eller personal från

ursprungslandets tillsynsmyndighet som deltar i gemensamma insatser eller, i den mån lagstiftningen i den medlemsstat

som är värdland för tillsynsmyndigheten tillåter detta, medge att ursprungslandets tillsynsmyndighets ledamöter eller

personal utövar utredningsbefogenheter enligt lagstiftningen i ursprungslandets tillsynsmyndighets medlemsstat. Sådana

utredningsbefogenheter får endast utövas under vägledning och i närvaro av ledamöter eller personal från värdlandets

tillsynsmyndighet. Ledamöter och personal från ursprungslandets tillsynsmyndighet ska omfattas av den medlemsstats

nationella rätt som gäller för värdlandets tillsynsmyndighet.

4.

Om personal från ursprungslandets tillsynsmyndighet verkar i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska

värdtillsynsmyndighetens medlemsstat ansvara för deras handlingar, vilket inbegriper ansvar för skador som personalen

vållar i samband med insatserna, i enlighet med rätten i den medlemsstat på vars territorium personalen verkar.

5.

Den medlemsstat på vars territorium skadorna förorsakades ska ersätta sådana skador enligt de villkor som gäller

för skador som förorsakas av dess egen personal. Den medlemsstat vars tillsynsmyndighets tjänstemän har orsakat en

person skada på någon annan medlemsstats territorium ska fullt ut ersätta den andra medlemsstaten för det belopp som

denna har betalat ut till den personens rättsinnehavare.

6.

Utan att det påverkar rättigheterna gentemot tredje man och tillämpningen av punkt 5, ska varje medlemsstat i de

fall som nämns i punkt 1 avstå från att kräva ersättning från en annan medlemsstat för skador som avses i punkt 4.

7.

Om en gemensam insats planeras och en tillsynsmyndighet inte inom en månad har uppfyllt sin skyldighet enligt

punkt 2 i den här artikeln, andra meningen får övriga tillsynsmyndigheter anta provisoriska åtgärder på sina respektive

medlemsstaters territorium i enlighet med artikel 55. I detta fall ska det brådskande behov av att agera enligt artikel 66.1

anses vara uppfyllt och kräva ett yttrande eller ett brådskande bindande beslut från styrelsen i enlighet med artikel 66.2.

Avsnitt 2

Enhetlighe t

Artikel 63

Mekanism för enhetlighet

För att bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen ska tillsynsmyndigheterna samarbeta med

varandra och, i förekommande fall, med kommissionen, genom den mekanism för enhetlighet som föreskrivs i detta

avsnitt.

Artikel 64

Yttrande från Styrelsen

1.

Styrelsen ska avge ett yttrande när en behörig tillsynsmyndighet avser att anta någon av åtgärderna nedan. I detta

syfte ska den behöriga tillsynsmyndigheten skicka utkastet till beslut till styrelsen när det

a) syftar till att anta en förteckning över behandling som omfattas av kravet på en konsekvensbedömning avseende

dataskydd enligt artikel 35.4,

b) rör ett ärende i enlighet med artikel 40.7 om huruvida ett utkast till uppförandekoder eller en ändring eller

förlängning av en uppförandekod är förenlig med denna förordning,

4.5.2016

L 119/73

Europeiska unionens officiella tidning

SV

c) syftar till att godkänna kriterierna för ackreditering av ett organ enligt artikel 41.3 eller ett certifieringsorgan enligt

artikel 43.3,

d) syftar till att fastställa standardiserade dataskyddsbestämmelser enligt artiklarna 46.2 d och 28.8,

e) syftar till att godkänna sådana avtalsklausuler som avses i artikel 46.3 a, eller

f) syftar till att godkänna bindande företagsbestämmelser enligt artikel 47.

2.

Varje tillsynsmyndighet, styrelsens ordförande eller kommissionen får i syfte att erhålla ett yttrande begära att

styrelsen granskar en fråga med allmän räckvidd eller som har följder i mer än en medlemsstat, i synnerhet om en

behörig myndighet inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd i enlighet med artikel 61 eller i fråga

om gemensamma insatser i enlighet med artikel 62.

3.

I de fall som avses i punkterna 1 och 2 ska styrelsen avge ett yttrande i den fråga som ingivits till den, förutsatt att

den inte redan har avgett ett yttrande i samma fråga. Detta yttrande ska antas med enkel majoritet av styrelsens

ledamöter inom åtta veckor. Denna period får förlängas med ytterligare sex veckor med hänsyn till sakfrågans

komplexitet. Vad gäller det utkast till beslut som avses i punkt 1 som spridits till styrelsens ledamöter i enlighet med

punkt 5, ska en ledamot som inte har gjort invändningar inom en rimlig period som ordföranden angett anses samtycka

till utkastet till beslut.

4.

Tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska utan onödigt dröjsmål i ett standardiserat elektroniskt format till

styrelsen översända all relevant information, som allt efter omständigheterna får utgöras av en sammanfattning av

sakförhållanden, utkastet till beslut, grunden till att en sådan åtgärd är nödvändig och synpunkter från övriga berörda

tillsynsmyndigheter.

5.

Styrelsens ordförande ska utan onödigt dröjsmål och på elektronisk väg upplysa

a) styrelsens ledamöter samt kommissionen om all relevant information som meddelats styrelsen i ett standardiserat

format; styrelsens sekretariat ska vid behov tillhandahålla översättningar av relevant information; och

b) den tillsynsmyndighet som, allt efter omständigheterna, avses i punkterna 1 och 2 samt kommissionen om yttrandet,

och ska också offentliggöra det.

6.

Den behöriga tillsynsmyndigheten får inte anta sitt utkast till beslut enligt punkt 1 inom den period som avses i

punkt 3.

7.

Den tillsynsmyndighet som avses i punkt 1 ska ta största möjliga hänsyn till styrelsens yttrande och ska, inom två

veckor efter att yttrandet inkommit, i ett standardiserat elektroniskt format meddela styrelsens ordförande om huruvida

den kommer att hålla fast vid eller ändra sitt utkast till beslut, och i förekommande fall översända det ändrade utkastet

till beslut.

8.

Om den berörda tillsynsmyndigheten underrättar styrelsens ordförande inom den period som avses i punkt 7 i den

här artikeln om att den inte avser att följa styrelsens yttrande, helt eller delvis, och tillhandahåller en relevant motivering,

ska artikel 65.1 tillämpas.

Artikel 65

Tvistlösning genom styrelsen

1.

För att säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av denna förordning i enskilda fall ska styrelsen anta ett

bindande beslut i följande fall:

a) Om en berörd tillsynsmyndighet i ett fall som avses i artikel 60.4 har gjort en relevant och motiverad invändning

mot ett utkast till beslut av den ansvariga myndigheten, eller om den ansvariga myndigheten har avslagit denna

invändning med motiveringen att den inte var relevant eller motiverad. Det bindande beslutet ska avse alla ärenden

som är föremål för den relevanta och motiverade invändningen, särskilt frågan om huruvida det föreligger en

överträdelse av denna förordning.

4.5.2016

L 119/74

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) Om det finns motstridiga åsikter om vilken av de berörda tillsynsmyndigheterna som är behörig för det huvudsakliga

verksamhetsstället.

c) Om en behörig tillsynsmyndighet inte begär ett yttrande från styrelsen i de fall som avses i artikel 64.1, eller inte

följer ett yttrande som styrelsen avger enligt artikel 64. I detta fall får varje berörd tillsynsmyndighet eller

kommissionen översända ärendet till styrelsen.

2.

Det beslut som avses i punkt 1 ska antas inom en månad efter det att sakfrågan hänskjutits med två tredjedels

majoritet av styrelsens ledamöter. Denna period får förlängas med ytterligare en månad med hänsyn till sakfrågans

komplexitet. Det beslut som avses i punkt 1 ska vara motiverat och riktat till den ansvariga tillsynsmyndigheten och alla

berörda tillsynsmyndigheter och ska vara bindande för dem.

3.

Om styrelsen inte har kunnat anta något beslut inom de perioder som avses i punkt 2 ska den anta sitt beslut

inom två veckor efter utgången av den andra månad som avses i punkt 2 med enkel majoritet av styrelsens ledamöter.

Om styrelsens ledamöter är delade i frågan ska beslutet antas i enlighet med ordförandens röst.

4.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska inte anta något beslut om den sakfråga som ingivits till styrelsen i enlighet

med punkt 1 under de perioder som avses i punkterna 2 och 3.

5.

Styrelsens ordförande ska utan onödigt dröjsmål meddela de berörda tillsynsmyndigheterna det beslut som avses i

punkt 1. Kommissionen ska informeras om detta. Beslutet ska utan dröjsmål offentliggöras på styrelsens webbplats efter

att tillsynsmyndigheten har meddelat det slutliga beslut som avses i punkt 6.

6.

Den ansvariga tillsynsmyndigheten eller, allt efter omständigheterna, den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet

har ingetts ska anta sitt slutliga beslut på grundval av det beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln, utan onödigt

dröjsmål och senast en månad efter det att styrelsen har meddelat sitt beslut. Den ansvariga tillsynsmyndigheten eller,

allt efter omständigheterna, den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts ska underrätta styrelsen om vilken

dag dess slutliga beslut meddelas till den personuppgiftsansvarige respektive personuppgiftsbiträdet och den registrerade.

De berörda tillsynsmyndigheternas slutliga beslut ska antas i enlighet med bestämmelserna i artikel 60.7, 60.8 och 60.9.

Det slutliga beslutet ska hänvisa till det beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln och ska precisera att det beslut som

avses i punkt 1 kommer att offentliggöras på styrelsens webbplats i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Det beslut

som avses i punkt 1 i den här artikeln ska fogas till det slutliga beslutet.

Artikel 66

Skyndsamt förfarande

1.

Under exceptionella omständigheter får en berörd tillsynsmyndighet med avvikelse från den mekanism för

enhetlighet som avses i artiklarna 63, 64 och 65 eller det förfarande som avses i artikel 60 omedelbart vidta

provisoriska åtgärder avsedda att ha rättsverkan på det egna territoriet och med förutbestämd varaktighet som inte

överskrider tre månader, om den anser att det finns ett brådskande behov av att agera för att skydda registrerades

rättigheter och friheter. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda tillsynsmyndigheterna,

styrelsen och kommissionen om dessa åtgärder och om skälen till att de vidtas.

2.

Om en tillsynsmyndighet har vidtagit en åtgärd enligt punkt 1 och anser att definitiva åtgärder skyndsamt måste

antas, får den begära ett brådskande yttrande eller ett brådskande bindande beslut från styrelsen; den ska då motivera

varför den begär ett sådant yttrande eller beslut.

3.

Om en behörig tillsynsmyndighet inte har vidtagit någon lämplig åtgärd i en situation som kräver skyndsam

handling för att skydda registrerades rättigheter och friheter, får vilken tillsynsmyndighet som helst begära ett

brådskande yttrande eller, i tillämpliga fall, ett brådskande bindande beslut från styrelsen, varvid den ska motivera varför

den begär ett sådant yttrande eller beslut och varför åtgärden måste vidtas skyndsamt.

4.

Genom undantag från artiklarna 64.3 och 65.2 ska ett brådskande yttrande eller ett brådskande beslut enligt

punkterna 2 och 3 i den här artikeln antas inom två veckor med enkel majoritet av styrelsens ledamöter.

4.5.2016

L 119/75

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 67

Utbyte av information

Kommissionen får anta genomförandeakter med allmän räckvidd i syfte att närmare ange tillvägagångssätten för

elektroniskt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter samt mellan tillsynsmyndigheter och styrelsen, särskilt det

standardiserade format som avses i artikel 64.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 93.2.

Avsnitt 3

Europe isk a datask yddssty r el s e n

Artikel 68

Europeiska dataskyddsstyrelsen

1.

Europeiska dataskyddsstyrelsen (nedan kallad styrelsen) inrättas härmed som ett unionsorgan och ska ha ställning

som juridisk person.

2.

Styrelsen ska företrädas av sin ordförande.

3.

Styrelsen ska bestå av chefen för en tillsynsmyndighet per medlemsstat och av Europeiska datatillsynsmannen eller

deras respektive företrädare.

4.

Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för att övervaka tillämpningen av

bestämmelserna i denna förordning ska en gemensam företrädare utses i enlighet med den medlemsstatens nationella

rätt.

5.

Kommissionen ska ha rätt att delta i styrelsens verksamhet och möten utan rösträtt. Kommissionen ska utse en

egen företrädare. Styrelsens ordförande ska underrätta kommissionen om styrelsens verksamhet.

6.

I de fall som avses i artikel 65 ska Europeiska datatillsynsmannen endast ha rösträtt i fråga om beslut som rör

principer och regler som är tillämpliga på unionens institutioner, organ och byråer, och som i allt väsentligt motsvarar

dem i denna förordning.

Artikel 69

Oberoende

1.

Styrelsen ska vara oberoende när den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter i enlighet med

artiklarna 70 och 71.

2.

Utan att detta påverkar kommissionens rätt att lämna en begäran enligt artikel 70.1 b och 70.2 ska styrelsen när

den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter varken begära eller ta emot instruktioner av någon.

Artikel 70

Styrelsens uppgifter

1.

Styrelsen ska se till att denna förordning tillämpas enhetligt. För detta ändamål ska styrelsen, på eget initiativ eller i

förekommande fall på begäran av kommissionen, i synnerhet

a) övervaka och säkerställa korrekt tillämpning av denna förordning i de fall som avses i artiklarna 64 och 65 utan att

det påverkar de nationella tillsynsmyndigheternas uppgifter,

4.5.2016

L 119/76

Europeiska unionens officiella tidning

SV

b) ge kommissionen råd i alla frågor som gäller skydd av personuppgifter inom unionen, inklusive om eventuella

förslag till ändring av denna förordning,

c) ge kommissionen råd om format och förfaranden för informationsutbyte mellan personuppgiftsansvariga,

personuppgiftsbiträden och tillsynsmyndigheter för bindande företagsbestämmelser,

d) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis beträffande förfaranden för att radera länkar, kopior eller

reproduktioner av personuppgifter från allmänt tillgängliga kommunikationstjänster enligt artikel 17.2,

e) på eget initiativ eller på begäran av en av sina ledamöter eller av kommissionen behandla frågor om tillämpningen

av denna förordning och utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i syfte att främja en enhetlig

tillämpning av denna förordning,

f) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange

kriterierna och villkoren för profileringsbaserade beslut enligt artikel 22.2,

g) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att konstatera sådana

personuppgiftsincidenter och fastställa sådant onödigt dröjsmål som avses i artikel 33.1 och 33.2 och för de

särskilda omständigheter under vilka en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde är skyldig att anmäla

personuppgiftsincidenten,

h) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt angående de

omständigheter under vilka en personuppgiftsincident sannolikt kommer att leda till hög risk för rättigheterna och

friheterna för de fysiska personer som avses i artikel 34.1,

i) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange

kriterierna och kraven för överföringar av personuppgifter på grundval av bindande företagsbestämmelser som

personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden följer samt ytterligare nödvändiga krav för att säkerställa

skyddet för personuppgifter för berörda registrerade enligt artikel 47,

j) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att närmare ange

kriterierna och villkoren för överföring av personuppgifter på grundval av artikel 49.1,

k) utforma riktlinjer för tillsynsmyndigheterna i fråga om tillämpningen av de åtgärder som avses i artikel 58.1, 58.2

och 58.3 och fastställandet av administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83,

l) se över den praktiska tillämpningen av de riktlinjer och rekommendationer samt den bästa praxis som avses i

leden e och f,

m) utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i enlighet med led e i denna punkt för att fastställa

gemensamma förfaranden för fysiska personers rapportering av överträdelser av denna förordning enligt artikel 54.2,

n) främja utarbetandet av uppförandekoder och införandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och

märkningar för dataskydd i enlighet med artiklarna 40 och 42,

o) ackreditera certifieringsorgan och utföra sin periodiska översyn i enlighet med artikel 43 och föra ett offentligt

register över ackrediterade organ i enlighet med artikel 43.6 och över de ackrediterade personuppgiftsansvariga eller

personuppgiftsbiträdena som är etablerade i tredjeländer i enlighet med artikel 42.7,

p) närmare ange de krav som avses i artikel 43.3 i syfte att ackreditera certifieringsorgan enligt artikel 42,

q) avge ett yttrande till kommissionen om de certifieringskrav som avses i artikel 43.8,

r) avge ett yttrande till kommissionen om de symboler som avses i artikel 12.7,

s) avge ett yttrande till kommissionen för bedömningen av adekvat skyddsnivå i ett tredjeland eller en internationell

organisation, inklusive för bedömningen av huruvida ett tredjeland, ett territorium eller en eller flera specificerade

sektorer inom det tredjelandet, eller en internationell organisation inte längre säkerställer en adekvat skyddsnivå; i

detta syfte ska kommissionen lämna all nödvändig dokumentation till styrelsen, inklusive korrespondens med

regeringen i tredjelandet, med avseende på tredjelandet, territoriet eller den specificerade sektorn, eller till

databehandlingssektorn i tredjelandet eller den internationella organisationen,

4.5.2016

L 119/77

Europeiska unionens officiella tidning

SV

t) avge yttranden om utkast till beslut som läggs fram av tillsynsmyndigheter inom den mekanism för enhetlighet som

avses i artikel 64.1, i ärenden som ingivits i enlighet med artikel 64.2 och anta bindande beslut i enlighet med

artikel 65, inbegripet de fall som avses i artikel 66,

u) främja samarbete och effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av bästa praxis och information mellan tillsynsmyn­

digheterna,

v) främja gemensamma utbildningsprogram och underlätta personalutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och där så är

lämpligt även med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer,

w) främja utbyte av kunskap och dokumentation om lagstiftning om och praxis för dataskydd med tillsynsmyndigheter

för dataskydd i hela världen.

x) avge yttranden över de uppförandekoder som utarbetas på unionsnivå i enlighet med artikel 40.9, och

y) föra ett offentligt elektroniskt register över tillsynsmyndigheters beslut och domstolars avgöranden i frågor som

hanteras inom mekanismen för enhetlighet.

2.

När kommissionen begär rådgivning från styrelsen får den ange en tidsfrist med hänsyn till hur brådskande ärendet

är.

3.

Styrelsen ska vidarebefordra sina yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis till kommissionen och

till den kommitté som avses i artikel 93, samt offentliggöra dem.

4.

När så är lämpligt ska styrelsen samråda med berörda parter och ge dem möjlighet att yttra sig inom rimlig tid.

styrelsen ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 76, offentliggöra resultatet av samrådsförfarandet.

Artikel 71

Rapporter

1.

Styrelsen ska sammanställa en årsrapport om skydd av fysiska personer vid behandling inom unionen och, i

förekommande fall, i tredjeländer och internationella organisationer. Rapporten ska offentliggöras och översändas till

Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.

Årsrapporten ska också innehålla en översikt över den praktiska tillämpningen av de riktlinjer och rekommen­

dationer och den bästa praxis som avses i artikel 70.1 l liksom de bindande beslut som avses i artikel 65.

Artikel 72

Förfarande

1.

Styrelsen ska fatta beslut med enkel majoritet av dess ledamöter, om inte annat anges i denna förordning.

2.

Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning med två tredjedels majoritet av sina ledamöter och fastställa sina

arbetsformer.

Artikel 73

Ordförande

1.

Styrelsen ska med enkel majoritet välja en ordförande och två vice ordförande bland sina ledamöter.

2.

Ordförandens och de vice ordförandenas mandattid ska vara fem år och kunna förnyas en gång.

4.5.2016

L 119/78

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 74

Ordförandens uppgifter

1.

Ordföranden ska ha i uppgift att

a) sammankalla till styrelsens möten och planera dagordningen,

b) meddela beslut som antas av styrelsen i enlighet med artikel 65 till den ansvariga tillsynsmyndigheten och de berörda

tillsynsmyndigheterna,

c) se till att styrelsens uppgifter fullgörs i tid, särskilt i fråga om den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.

2.

Fördelningen av uppgifter mellan ordföranden och de vice ordförandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning.

Artikel 75

Sekretariatet

1.

Styrelsen ska förfoga över ett sekretariat som ska tillhandahållas av Europeiska datatillsynsmannen.

2.

Sekretariatet ska utföra sina uppgifter enbart under ledning av ordföranden för styrelsen.

3.

Den personal vid Europeiska datatillsynsmannen som utför de uppgifter som styrelsen tilldelas genom denna

förordning ska följa separata rapporteringsvägar från den personal som utför de uppgifter som Europeiska datatill­

synsmannen tilldelas.

4.

När så är lämpligt ska styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen fastställa och offentliggöra ett samförståndsavtal

för genomförande av denna artikel, som fastställer villkoren för deras samarbete, och som ska tillämpas på den personal

vid Europeiska datatillsynsmannen som utför de uppgifter som styrelsen tilldelas genom denna förordning.

5.

Sekretariatet ska förse styrelsen med analysstöd samt administrativt och logistiskt stöd.

6.

Sekretariatet ska särskilt ansvara för

a) styrelsens löpande arbete,

b) kommunikationen mellan styrelsens ledamöter, dess ordförande och kommissionen,

c) kommunikationen med andra institutioner och med allmänheten,

d) användningen av elektroniska medel för intern och extern kommunikation,

e) översättning av relevant information,

f) förberedelser och uppföljning av styrelsens möten,

g) förberedelse, sammanställning och offentliggörande av yttranden, beslut om lösning av tvister mellan tillsynsmyn­

digheter och andra texter som antas av styrelsen.

Artikel 76

Konfidentialitet

1.

Styrelsens överläggningar ska vara konfidentiella i de fall som styrelsen bedömer detta vara nödvändigt, i enlighet

med vad som anges i dess arbetsordning.

4.5.2016

L 119/79

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Tillgången till handlingar som skickas till styrelsens ledamöter, till experter eller till företrädare för tredje part ska

regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (

1

).

KAPITEL VIII

Rättsmedel, ansvar och sanktioner

Artikel 77

Rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet

1.

Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller rättsmedel, ska varje registrerad som

anser att behandlingen av personuppgifter som avser henne eller honom strider mot denna förordning ha rätt att lämna

in ett klagomål till en tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat där han eller hon har sin hemvist eller sin arbetsplats

eller där det påstådda intrånget begicks.

2.

Den tillsynsmyndighet till vilken klagomålet har ingetts ska underrätta den enskilde om hur arbetet med

klagomålet fortskrider och vad resultatet blir, inbegripet möjligheten till rättslig prövning enligt artikel 78.

Artikel 78

Rätt till ett effektivt rättsmedel mot tillsynsmyndighetens beslut

1.

Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller prövningsförfarande utanför domstol

ska varje fysisk eller juridisk person ha rätt till ett effektivt rättsmedel mot ett rättsligt bindande beslut rörande dem som

meddelats av en tillsynsmyndighet.

2.

Utan att det påverkar något annat administrativt prövningsförfarande eller prövningsförfarande utanför domstol,

ska varje registrerad person ha rätt till ett effektivt rättsmedel om den tillsynsmyndighet som är behörig i enlighet med

artiklarna 55 och 56 underlåter att behandla ett klagomål eller att informera den registrerade inom tre månader om hur

det fortskrider med det klagomål som ingetts med stöd av artikel 77 eller vilket beslut som har fattats med anledning av

det.

3.

Talan mot en tillsynsmyndighet ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat där tillsynsmyndigheten har sitt

säte.

4.

Om talan väcks mot ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet och som föregicks av ett yttrande från eller

beslut av styrelsen inom ramen för mekanismen för enhetlighet ska tillsynsmyndigheten vidarebefordra detta yttrande

eller beslut till domstolen.

Artikel 79

Rätt till ett effektivt rättsmedel mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde

1.

Utan att det påverkar tillgängliga administrativa prövningsförfaranden eller prövningsförfaranden utanför domstol,

inbegripet rätten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet i enlighet med artikel 77, ska varje registrerad som

anser att hans eller hennes rättigheter enligt denna förordning har åsidosatts som en följd av att hans eller hennes

personuppgifter har behandlats på ett sätt som inte är förenligt med denna förordning ha rätt till ett effektivt rättsmedel.

2.

Talan mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde ska väckas vid domstolarna i den medlemsstat

där den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet är etablerad. Alternativt får sådan talan väckas vid

domstolarna i den medlemsstat där den registrerade har sin hemvist, såvida inte den personuppgiftsansvarige eller

personuppgiftsbiträdet är en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.

4.5.2016

L 119/80

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets,

rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

Artikel 80

Företrädande av registrerade

1.

Den registrerade ska ha rätt att ge ett organ, en organisation eller sammanslutning utan vinstsyfte, som har

inrättats på lämpligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat, vars stadgeenliga mål är av allmänt intresse och som är

verksam inom området skydd av registrerades rättigheter och friheter när det gäller skyddet av deras personuppgifter,

i uppdrag att lämna in ett klagomål för hans eller hennes räkning, att utöva de rättigheter som avses i artiklarna 77, 78

och 79 för hans eller hennes räkning samt att för hans eller hennes räkning utöva den rätt till ersättning som avses i

artikel 82 om så föreskrivs i medlemsstatens nationella rätt.

2.

Medlemsstaterna får föreskriva att ett organ, en organisation eller en sammanslutning enligt punkt 1 i den här

artikeln, oberoende av en registrerads mandat, har rätt att i den medlemsstaten inge klagomål till den tillsynsmyndighet

som är behörig enligt artikel 77 och utöva de rättigheter som avses i artiklarna 78 och 79 om organet, organisationen

eller sammanslutningen anser att den registrerades rättigheter enligt den här förordningen har kränkts som en följd av

behandlingen.

Artikel 81

Vilandeförklaring av förfaranden

1.

Om en behörig domstol i en medlemsstat har information om att förfaranden som rör samma sakfråga vad gäller

behandling av samma personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträde pågår i en domstol i en annan medlemsstat

ska den kontakta denna domstol i den andra medlemsstaten för att bekräfta förekomsten av sådana förfaranden.

2.

Om förfaranden som rör samma sakfråga vad gäller behandling av samma personuppgiftsansvarige eller

personuppgiftsbiträde pågår i en domstol i en annan medlemstat får alla andra behöriga domstolar än den där

förfarandena först inleddes vilandeförklara förfarandena.

3.

Om dessa förfaranden prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken förfarandena först inleddes,

också förklara sig obehörig på begäran av en av parterna, om den domstol vid vilken förfarandena först inleddes är

behörig att pröva de berörda förfarandena och dess lagstiftning tillåter förening av dessa.

Artikel 82

Ansvar och rätt till ersättning

1.

Varje person som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av denna förordning ska ha

rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet för den uppkomna skadan.

2.

Varje personuppgiftsansvarig som medverkat vid behandlingen ska ansvara för skada som orsakats av behandling

som strider mot denna förordning. Ett personuppgiftsbiträde ska ansvara för skada uppkommen till följd av

behandlingen endast om denne inte har fullgjort de skyldigheter i denna förordning som specifikt riktar sig till

personuppgiftsbiträden eller agerat utanför eller i strid med den personuppgiftsansvariges lagenliga anvisningar.

3.

Den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ska undgå ansvar enligt punkt 2 om den visar att den

inte på något sätt är ansvarig för den händelse som orsakade skadan.

4.

Om mer än en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, eller både en personuppgiftsansvarig och ett

personuppgiftsbiträde, har medverkat vid samma behandling, och om de enligt punkterna 2 och 3 är ansvariga för

eventuell skada som behandlingen orsakat ska varje personuppgiftsansvarig eller personuppgiftsbiträde hållas ansvarig

för hela skadan för att säkerställa att den registrerade får effektiv ersättning.

5.

Om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, i enlighet med punkt 4, har betalat full ersättning

för den skada som orsakats ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet ha rätt att från de andra

personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträdena som medverkat vid samma behandling återkräva den del av

ersättningen som motsvarar deras del av ansvaret för skadan i enlighet med de villkor som fastställs i punkt 2.

4.5.2016

L 119/81

Europeiska unionens officiella tidning

SV

6.

Domstolsförfaranden för utövande av rätten till ersättning ska tas upp vid de domstolar som är behöriga enligt den

nationella rätten i den medlemsstat som avses i artikel 79.2.

Artikel 83

Allmänna villkor för påförande av administrativa sanktionsavgifter

1.

Varje tillsynsmyndighet ska säkerställa att påförande av administrativa sanktionsavgifter i enlighet med denna

artikel för sådana överträdelser av denna förordning som avses i punkterna 4, 5 och 6 i varje enskilt fall är effektivt,

proportionellt och avskräckande.

2.

Administrativa sanktionsavgifter ska, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, påföras utöver eller i

stället för de åtgärder som avses i artikel 58.2 a–h och j. Vid beslut om huruvida administrativa sanktionsavgifter ska

påföras och om beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna i varje enskilt fall ska vederbörlig hänsyn tas till

följande:

a) Överträdelsens karaktär, svårighetsgrad och varaktighet med beaktande av den aktuella uppgiftsbehandlingens

karaktär, omfattning eller syfte samt antalet berörda registrerade och den skada som de har lidit.

b) Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.

c) De åtgärder som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har vidtagit för att lindra den skada som

de registrerade har lidit.

d) Graden av ansvar hos den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet med beaktande av de tekniska och

organisatoriska åtgärder som genomförts av dem i enlighet med artiklarna 25 och 32.

e) Eventuella relevanta tidigare överträdelser som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet gjort sig

skyldig till.

f) Graden av samarbete med tillsynsmyndigheten för att komma till rätta med överträdelsen och minska dess potentiella

negativa effekter.

g) De kategorier av personuppgifter som påverkas av överträdelsen.

h) Det sätt på vilket överträdelsen kom till tillsynsmyndighetens kännedom, särskilt huruvida och i vilken omfattning

den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet anmälde överträdelsen.

i) När åtgärder enligt artikel 58.2 tidigare har förordnats mot den berörda personuppgiftsansvarige eller personuppgifts­

biträdet vad gäller samma sakfråga, efterlevnad av dessa åtgärder.

j) Tillämpandet av godkända uppförandekoder i enlighet med artikel 40 eller godkända certifieringsmekanismer i

enlighet med artikel 42.

k) Eventuell annan försvårande eller förmildrande faktor som är tillämplig på omständigheterna i fallet, såsom

ekonomisk vinst som görs eller förlust som undviks, direkt eller indirekt, genom överträdelsen.

3.

Om en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde, med avseende på en och samma eller

sammankopplade uppgiftsbehandlingar, uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder flera av bestämmelserna i denna

förordning får den administrativa sanktionsavgiftens totala belopp inte överstiga det belopp som fastställs för den

allvarligaste överträdelsen.

4.

Vid överträdelser av följande bestämmelser ska det i enlighet med punkt 2 påföras administrativa sanktionsavgifter

på upp till 10 000 000 EUR eller, om det gäller ett företag, på upp till 2 % av den totala globala årsomsättningen under

föregående budgetår, beroende på vilket värde som är högst:

a) Personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens skyldigheter enligt artiklarna 8, 11, 25–39, 42 och 43.

b) Certifieringsorganets skyldigheter enligt artiklarna 42 och 43.

c) Övervakningsorganets skyldigheter enligt artikel 41.4.

4.5.2016

L 119/82

Europeiska unionens officiella tidning

SV

5.

Vid överträdelser av följande bestämmelser ska det i enlighet med punkt 2 påföras administrativa sanktionsavgifter

på upp till 20 000 000 EUR eller, om det gäller ett företag, på upp till 4 % av den totala globala årsomsättningen under

föregående budgetår, beroende på vilket värde som är högst:

a) De grundläggande principerna för behandling, inklusive villkoren för samtycke, enligt artiklarna 5, 6, 7 och 9.

b) Registrerades rättigheter enligt artiklarna 12–22.

c) Överföring av personuppgifter till en mottagare i ett tredjeland eller en internationell organisation enligt

artiklarna 44–49.

d) Alla skyldigheter som följer av medlemsstaternas lagstiftning som antagits på grundval av kapitel IX.

e) Underlåtenhet att rätta sig efter ett föreläggande eller en tillfällig eller permanent begränsning av behandling av

uppgifter eller ett beslut om att avbryta uppgiftsflödena som meddelats av tillsynsmyndigheten i enlighet med

artikel 58.2 eller underlåtelse att ge tillgång till uppgifter i strid med artikel 58.1.

6.

Vid underlåtenhet att rätta sig efter ett föreläggande från tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 58.2 ska det i

enlighet med punkt 2 i den här artikeln påföras administrativa sanktionsavgifter på upp till 20 000 000 EUR eller, om

det gäller ett företag, på upp till 4 % av den totala globala årsomsättningen under föregående budgetår, beroende på

vilket värde som är högst:

7.

Utan att det påverkar tillsynsmyndigheternas korrigerande befogenheter enligt artikel 58.2 får varje medlemsstat

fastställa regler för huruvida och i vilken utsträckning administrativa sanktionsavgifter kan påföras offentliga

myndigheter och organ som är inrättade i medlemsstaten.

8.

Tillsynsmyndighetens utövande av sina befogenheter enligt denna artikel ska omfattas av lämpliga rättssäkerhets­

garantier i enlighet med unionsrätten och medlemsstaternas nationella rätt, inbegripet effektiva rättsmedel och

rättssäkerhet.

9.

Om det i medlemsstatens rättssystem inte finns några föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter får den här

artikeln tillämpas så att förfarandet inleds av den behöriga tillsynsmyndigheten och sanktionsavgifterna sedan utdöms av

behörig nationell domstol, varvid det säkerställs att rättsmedlen är effektiva och har motsvarande verkan som de

administrativa sanktionsavgifter som påförs av tillsynsmyndigheter. De sanktionsavgifter som påförs ska i alla händelser

vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa medlemsstater ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i

deras lagstiftning som de antar i enlighet med denna punkt senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla

eventuell senare ändringslagstiftning eller ändringar som berör dem.

Artikel 84

Sanktioner

1.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om andra sanktioner för överträdelser av denna förordning, särskilt för

överträdelser som inte är föremål för administrativa sanktionsavgifter enligt artikel 83, och vidta alla nödvändiga

åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.

Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antar i enlighet med

punkt 1 senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.

KAPITEL IX

Bestämmelser om särskilda behandlingssituationer

Artikel 85

Behandling och yttrande- och informationsfriheten

1.

Medlemsstaterna ska i lag förena rätten till integritet i enlighet med denna förordning med yttrande- och

informationsfriheten, inbegripet behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller

litterärt skapande.

4.5.2016

L 119/83

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Medlemsstaterna ska, för behandling som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller

litterärt skapande, fastställa undantag eller avvikelser från kapitel II (principer), kapitel III (den registrerades rättigheter),

kapitel IV (personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde), kapitel V (överföring av personuppgifter till tredjeländer

eller internationella organisationer), kapitel VI (oberoende tillsynsmyndigheter), kapitel VII (samarbete och enhetlighet)

och kapitel IX (särskilda situationer vid behandling av personuppgifter) om dessa är nödvändiga för att förena rätten till

integritet med yttrande- och informationsfriheten.

3.

Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antagit i enlighet med

punkt 2, samt utan dröjsmål anmäla eventuell senare ändringslagstiftning eller ändringar som berör dem.

Artikel 86

Behandling och allmänhetens tillgång till allmänna handlingar

Personuppgifter i allmänna handlingar som förvaras av en myndighet eller ett offentligt organ eller ett privat organ för

utförande av en uppgift av allmänt intresse får lämnas ut av myndigheten eller organet i enlighet med den unionsrätt

eller den medlemsstats nationella rätt som myndigheten eller det offentliga organet omfattas av, för att jämka samman

allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar med rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med denna

förordning.

Artikel 87

Behandling av nationella identifikationsnummer

Medlemsstaterna får närmare bestämma på vilka särskilda villkor ett nationellt identifikationsnummer eller något annat

vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Ett nationellt identifikationsnummer eller ett annat vedertaget sätt för

identifiering ska i sådana fall endast användas med iakttagande av lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter

och friheter enligt denna förordning.

Artikel 88

Behandling i anställningsförhållanden

1.

Medlemsstaterna får i lag eller i kollektivavtal fastställa mer specifika regler för att säkerställa skyddet av rättigheter

och friheter vid behandling av anställdas personuppgifter i anställningsförhållanden, särskilt när det gäller rekrytering,

genomförande av anställningsavtalet inklusive befrielse från i lag eller kollektivavtal stadgade skyldigheter, ledning,

planering och organisering av arbetet, jämställdhet och mångfald i arbetslivet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt

skydd av arbetsgivarens eller kundens egendom men också när det gäller att såväl kollektivt som individuellt utöva och

komma i åtnjutande av rättigheter och förmåner som är knutna till anställningen samt att avsluta anställningsför­

hållandet.

2.

Dessa regler ska innehålla lämpliga och specifika åtgärder för att skydda den registrerades mänskliga värdighet,

berättigade intressen och grundläggande rättigheter, varvid hänsyn särskilt ska tas till insyn i behandlingen, överföring av

personuppgifter inom en koncern eller en grupp av företag som deltar i gemensam ekonomisk verksamhet samt

övervakningssystem på arbetsplatsen.

3.

Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som den antar i enlighet med

punkt 1 senast den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.

Artikel 89

Skyddsåtgärder och undantag för behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga

eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål

1.

Behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska

ändamål ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder i enlighet med denna förordning för den registrerades rättigheter och

friheter. Skyddsåtgärderna ska säkerställa att tekniska och organisatoriska åtgärder har införts för att se till att särskilt

4.5.2016

L 119/84

Europeiska unionens officiella tidning

SV

principen om uppgiftsminimering iakttas. Dessa åtgärder får inbegripa pseudonymisering, under förutsättning att dessa

ändamål kan uppfyllas på det sättet. När dessa ändamål kan uppfyllas genom vidare behandling av uppgifter som inte

medger eller inte längre medger identifiering av de registrerade ska dessa ändamål uppfyllas på det sättet.

2.

Om personuppgifter behandlas för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål får det

i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt föreskrivas undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 15,

16, 18 och 21 med förbehåll för de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning

som sådana rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller mycket svårare att uppfylla de särskilda ändamålen,

och sådana undantag krävs för att uppnå dessa ändamål.

3.

Om personuppgifter behandlas för arkivändamål av allmänt intresse får det i unionsrätten eller i medlemsstaternas

nationella rätt föreskrivas om undantag från de rättigheter som avses i artiklarna 15, 16, 18, 19, 20 och 21 med

förbehåll för de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning som sådana

rättigheter sannolikt kommer att göra det omöjligt eller mycket svårare att uppfylla de särskilda ändamålen, och sådana

undantag krävs för att uppnå dessa ändamål.

4.

Om behandling enligt punkterna 2 och 3 samtidigt har andra ändamål, ska undantagen endast tillämpas på

behandling för de ändamål som avses i dessa punkter.

Artikel 90

Tystnadsplikt

1.

Medlemsstaterna får anta särskilda bestämmelser för att fastställa tillsynsmyndigheternas befogenheter enligt

artikel 58.1 e och f gentemot personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som enligt unionsrätten eller

medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställts av behöriga nationella organ omfattas av tystnadsplikt

eller andra motsvarande former av förbud mot att lämna ut uppgifter, om det är nödvändigt och står i proportion till

vad som behövs för att förena rätten till skydd för personuppgifter och tystnadsplikten. Dessa bestämmelser ska endast

tillämpas med avseende på personuppgifter som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet har erhållit

i samband med en verksamhet som omfattas av denna tystnadsplikt.

2.

Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla de bestämmelser den har antagit i enlighet med punkt 1 senast

den 25 maj 2018, samt utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 91

Befintliga bestämmelser om dataskydd inom kyrkor och religiösa samfund

1.

Om kyrkor och religiösa samfund eller gemenskaper i en medlemsstat vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna

förordning tillämpar övergripande bestämmelser om skyddet av fysiska personer i samband med behandling, får sådana

befintliga bestämmelser fortsätta att tillämpas under förutsättning att de görs förenliga med denna förordning.

2.

Kyrkor och religiösa samfund som tillämpar övergripande bestämmelser i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska

vara föremål för kontroll av en oberoende tillsynsmyndighet som kan vara specifik, förutsatt att den uppfyller de villkor

som fastställs i kapitel VI i denna förordning.

KAPITEL X

Delegerade akter och genomförandeakter

Artikel 92

Utövande av delegeringen

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

4.5.2016

L 119/85

Europeiska unionens officiella tidning

SV

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12.8 och artikel 43.8 ska ges till kommissionen tills

vidare från och med den 24 maj 2016.

3.

Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12.8 och artikel 43.8 får när som helst återkallas av Europapar­

lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör

att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i

beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.

En delegerad akt som antas enligt artikel 12.8 och artikel 43.8 ska träda i kraft endast om varken Europapar­

lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då

akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden,

har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på

Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 93

Kommittéförfarande

1.

Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i

förordning (EU) nr 182/2011.

2.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011, jämförd med artikel 5 i samma

förordning, tillämpas.

KAPITEL XI

Slutbestämmelser

Artikel 94

Upphävande av direktiv 95/46/EG

1.

Direktiv 95/46/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 25 maj 2018.

2.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till denna förordning. Hänvisningar till

arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättades genom

artikel 29 i direktiv 95/46/EG, ska anses som hänvisningar till Europeiska dataskyddsstyrelsen, som inrättas genom

denna förordning.

Artikel 95

Förhållande till direktiv 2002/58/EG

Denna förordning ska inte innebära några ytterligare förpliktelser för fysiska eller juridiska personer som behandlar

personuppgifter inom ramen för tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i

allmänna kommunikationsnät i unionen, när det gäller områden inom vilka de redan omfattas av särskilda skyldigheter

för samma ändamål i enlighet med direktiv 2002/58/EG.

4.5.2016

L 119/86

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Artikel 96

Förhållande till tidigare ingångna avtal

De internationella avtal som rör överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer som

ingicks av medlemsstaterna före den 24 maj 2016 och som är förenliga med unionsrätten i dess lydelse innan detta

datum, ska fortsätta att gälla tills de ändras, ersätts eller återkallas.

Artikel 97

Kommissionsrapporter

1.

Senast den 25 maj 2020 och därefter vart fjärde år ska kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen

och översynen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet.

2.

Inom ramen för de utvärderingar och översyner som avses i punkt 1 ska kommissionen särskilt undersöka hur

följande bestämmelser tillämpas och fungerar:

a) Kapitel V om överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer, särskilt när det gäller

beslut som antagits enligt artikel 45.3 i den här förordningen och beslut som antagits på grundval av artikel 25.6 i

direktiv 95/46/EG.

b) Kapitel VII om samarbete och enhetlighet.

3.

Med avseende på tillämpningen av punkt 1 får kommissionen begära information från medlemsstaterna och till­

synsmyndigheterna.

4.

Kommissionen ska när den utför de utvärderingar och översyner som avses i punkterna 1 och 2 ta hänsyn till

ståndpunkter och slutsatser från Europaparlamentet, rådet och andra relevanta organ och källor.

5.

Kommissionen ska om nödvändigt överlämna lämpliga förslag om ändring av denna förordning, med särskild

hänsyn till informationsteknikens utveckling och mot bakgrund av tendenserna inom informationssamhället.

Artikel 98

Översyn av andra unionsrättsakter om dataskydd

Kommissionen ska, om så är lämpligt, lägga fram lagstiftningsförslag i syfte att ändra andra unionsrättsakter om skydd

av personuppgifter, för att säkerställa ett enhetligt och konsekvent skydd för fysiska personer med avseende på

behandling. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om skyddet för fysiska personer i samband med behandling som

utförs av unionens institutioner, organ och byråer samt om det fria flödet av sådana uppgifter.

Artikel 99

Ikraftträdande och tillämpning

1.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

2.

Den ska tillämpas från och med den 25 maj 2018.

4.5.2016

L 119/87

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 april 2016.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

J.A. HENNIS-PLASSCHAERT

Ordförande

4.5.2016

L 119/88

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om

skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet

av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)

(Europeiska unionens officiella tidning L 119 av den 4 maj 2016)

1. Sidan 4, skäl 22

I stället för:

”(22) All behandling av personuppgifter som sker inom ramen för arbetet på personuppgiftsansvarigas eller person­

uppgiftsbiträdens verksamhetsställen […]”

ska det stå:

”(22) All behandling av personuppgifter inom ramen för den verksamhet som bedrivs på personuppgiftsansvarigas

eller personuppgiftsbiträdens verksamhetsställen […]”.

2. Sidan 6, skäl 31 första meningen

I stället för:

”(31) Offentliga myndigheter som för sin myndighetsutövning mottar personuppgifter i enlighet med en rättslig

förpliktelse, […] i enlighet med unionsrätten eller medlemstaternas nationella rätt.”

ska det stå:

”(31) Offentliga myndigheter som i sitt offentliga uppdrag mottar personuppgifter i enlighet med en rättslig för­

pliktelse, […] i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt.”

3. Sidorna 6–7, skäl 36 första meningen

I stället för:

”(36) […], såvida inte beslut om ändamålen och medlen för behandling av personuppgifter […]”

ska det stå:

”(36) […], såvida inte beslut om ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter […]”.

4. Sidorna 9–10, skäl 50 sista meningen

I stället för:

”(50) […] särskilt de registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige i

fråga om den art, den planerade ytterligare behandlingens konsekvenser för de registrerade samt förekomsten

av lämpliga skyddsåtgärder för både den ursprungliga och den planerade ytterligare behandlingen.”

ska det stå:

”(50) […] särskilt de registrerades rimliga förväntningar till följd av förhållandet till den personuppgiftsansvarige när

det gäller den fortsatta behandlingen, personuppgifternas art, konsekvenserna för de registrerade av den

planerade fortsatta behandlingen samt förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder för både den ursprungliga

och den planerade ytterligare behandlingen.”

5. Sidan 10, skäl 51

I stället för:

”(51) Personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheterna och

friheter […]”

ska det stå:

”(51) Personuppgifter som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och

friheter […]”.

SV

L 127/2

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

6. Sidan 12, skäl 63 tredje meningen

I stället för:

”(63) […] Alla registrerade bör därför ha rätt att få kännedom och underrättelse om framför allt orsaken till att

personuppgifterna behandlas, […]”

ska det stå:

”(63) […] Alla registrerade bör därför ha rätt att få kännedom och underrättelse om framför allt för vilka ändamål

personuppgifterna behandlas, […]”.

7. Sidan 14, skäl 71, sista meningen på första stycket och första meningen på andra stycket

I stället för:

”(71) […] Sådana åtgärder bör inte gälla barn.

I syfte att sörja för rättvis och transparent behandling med avseende på den registrerade, med beaktande av

omständigheterna och det sammanhang i vilket personuppgifterna behandlas, bör den personuppgiftsansvarige

använda adekvata matematiska eller statistiska förfaranden för profilering, genomföra tekniska och organisato­

riska åtgärder som framför allt säkerställer att faktorer som kan medföra felaktigheter i personuppgifter

korrigeras och att risken för fel minimeras samt säkra personuppgifterna på sådant sätt att man beaktar

potentiella risker för den registrerades intressen och rättigheter och förhindrar bland annat diskriminerande

effekter för fysiska personer, på grund av ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse,

medlemskap i fackföreningar, genetisk status eller hälsostatus eller sexuell läggning, eller som leder till åtgärder

som får sådana effekter.”

ska det stå:

”(71) […] Sådana åtgärder bör inte gälla barn.

I syfte att sörja för rättvis och öppen behandling med avseende på den registrerade, med beaktande av

omständigheterna och det sammanhang i vilket personuppgifterna behandlas, bör den personuppgiftsansvarige

använda adekvata matematiska eller statistiska förfaranden för profilering, genomföra tekniska och organisato­

riska åtgärder som framför allt säkerställer att faktorer som kan medföra felaktigheter i personuppgifter

korrigeras och att risken för fel minimeras samt säkra personuppgifterna på sådant sätt att man beaktar

potentiella risker för den registrerades intressen och rättigheter samt förhindra bland annat diskriminerande

effekter för fysiska personer, på grund av ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller övertygelse,

medlemskap i fackföreningar, genetisk status eller hälsostatus eller sexuell läggning, eller behandling som leder

till åtgärder som får sådana effekter.”

8. Sidan 15, skäl 75

I stället för:

”(75) […] om genetiska uppgifter, uppgifter om hälsa eller sexualliv eller fällande domar i brottmål samt över­

trädelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas, […]”

ska det stå:

”(75) […] om genetiska uppgifter, uppgifter om hälsa eller sexualliv eller fällande domar i brottmål samt lagöver­

trädelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas, […]”.

9. Sidorna 15–16, skäl 80 första meningen

I stället för:

”(80) […] eller behandling av personuppgifter om fällande domar i brottmål samt överträdelser och det är osannolikt

att […]”

ska det stå:

”(80) […] eller behandling av personuppgifter om fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar

brott och det är osannolikt att […]”.

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/3

10. Sidan 16, skäl 84 första meningen

I stället för:

”(84) […] en konsekvensbedömning utförs avseende datasskydd för att bedöma framför allt riskens ursprung, art,

särdrag och allvar.”

ska det stå:

”(84) […] en konsekvensbedömning utförs avseende dataskydd för att bedöma framför allt riskens ursprung, art,

särdrag och allvar.”

11. Sidan 17, skäl 90

I stället för:

”(90) […] bedöma den höga riskens specifika sannolikhetsgrad och allvar samt dess ursprung. Konsekvensbedöm­

ningen bör främst […]”

ska det stå:

”(90) […] bedöma den höga riskens specifika sannolikhetsgrad och allvar. Konsekvensbedömningen bör främst […]”.

12. Sidan 18, skäl 91 andra meningen

I stället för:

”(91) […] särskilda kategorier av personuppgifter, biometriska uppgifter eller uppgifter om fällande domar i brottmål

samt överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder. Likaså krävs […]”

ska det stå:

”(91) […] särskilda kategorier av personuppgifter, biometriska uppgifter eller uppgifter om fällande domar i brottmål

samt lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder. Likaså krävs […]”.

13. Sidan 18, skäl 97 första meningen

I stället för:

”(97) […] och uppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser, bör en person med sakkunskap i fråga

om dataskyddslagstiftning och -förfaranden […]”

ska det stå:

”(97) […] och uppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, bör en person

med sakkunskap i fråga om dataskyddslagstiftning och -förfaranden […]”.

14. Sidan 26, skäl 143 andra stycket första meningen

I stället för:

”Om talan avslås eller avvisas av en tillsynsmyndighet, […]”

ska det stå:

”Om ett klagomål avslås eller avvisas av en tillsynsmyndighet, […]”.

SV

L 127/4

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

15. Sidan 27, skäl 145

I stället för:

”(145) […] eller personuppgiftsbiträdet är etablerad eller där den registrerade är bosatt, såvida inte den person­

uppgiftsansvarige är en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.”

ska det stå:

”(145) […] eller personuppgiftsbiträdet har ett verksamhetsställe eller där den registrerade är bosatt, såvida inte den

personuppgiftsansvarige är en myndighet i en medlemsstat som agerar inom ramen för sina offentliga

befogenheter.”

16. Sidan 29, skäl 155

I stället för:

”(155) En medlemsstatsnationella rätt eller kollektivavtal, […], planering och organisering av arbetet samt hälsa och

säkerhet på arbetsplatsen, […]”

ska det stå:

”(155) En medlemsstats nationella rätt eller kollektivavtal, […], planering och organisering av arbetet, jämställdhet

och mångfald i arbetslivet samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, […]”.

17. Sidan 30, skäl 162 sista meningen

I stället för:

”(162) […] till stöd för åtgärder eller beslut som avser en särskild fysiskperson.”

ska det stå:

”(162) […] till stöd för åtgärder eller beslut som avser en särskild fysisk person.”

18. Sidan 32, artikel 3.1

I stället för:

”1. Denna förordning ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den verksamhet som

bedrivs av en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som är etablerad i unionen, oavsett om behand­

lingen utförs i unionen eller inte.”

ska det stå:

”1. Denna förordning ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den verksamhet som

bedrivs på personuppgiftsansvarigas eller personuppgiftsbiträdens verksamhetsställen inom unionen, oavsett om

behandlingen utförs i unionen eller inte.”

19. Sidan 33, artikel 4.1

I stället för:

”1. personuppgifter: varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad en

registrerad), varvid en identifierbarfysisk person […]”

ska det stå:

”1. personuppgifter: varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad en

registrerad), varvid en identifierbar fysisk person […]”.

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/5

20. Sidan 35, artikel 5.1 led d

I stället för:

”d) De ska vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att

personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan

dröjsmål (korrekthet).”

ska det stå:

”d) De ska vara riktiga och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att

personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan

dröjsmål (riktighet).”

21. Sidan 37, artikel 6.4 led c

I stället för:

”c) […] om fällande domar i brottmål och överträdelser behandlas i enlighet med artikel 10.”

ska det stå:

”c) […] om fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott behandlas i enlighet med artikel 10.”

22. Sidan 39, artikel 9.2 led j

I stället för:

”j) […], vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet […]”

ska det stå:

”j) […], vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenlig med det väsentliga innehållet […]”.

23. Sidan 39, artikel 10

I stället för:

”Artikel 10

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande

säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 får endast utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är […]”

ska det stå:

”Artikel 10

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller

därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 får endast utföras under kontroll av en myndighet eller

då behandling är […]”.

24. Sidan 41, artikel 13.2, inledningen

I stället för:

”2. […]

för

att

säkerställa

rättvis

och

transparent

behandling:”

ska det stå:

”2. […]

för

att

säkerställa

rättvis

och

öppen

behandling:”.

SV

L 127/6

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

25. Sidan 42, artikel 14.2, inledningen

I stället för:

”2. […]

för

att

säkerställa

rättvis

och

transparent

behandling

när

det

gäller

den

registrerade:”

ska det stå:

”2. […]

för

att

säkerställa

rättvis

och

öppen

behandling

när

det

gäller

den

registrerade:”.

26. Sidan 44, artikel 18.1 led a

I stället för:

”a) Den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet, under en tid som ger den personuppgiftsansvarige

möjlighet att kontrollera om personuppgifterna är korrekta.”

ska det stå:

”a) Den registrerade bestrider personuppgifternas riktighet, under en tid som ger den personuppgiftsansvarige möj­

lighet att kontrollera om personuppgifterna är riktiga.”

27. Sidan 45, artikel 20.2

I stället för:

”2 Vid

utövandet

av

sin

rätt

[…]”

ska det stå:

”2. Vid

utövandet

av

sin

rätt

[…]”.

28. Sidan 45, artikel 21.1 andra meningen

I stället för:

”1. […] Den personuppgiftsansvarige får inte längre behandla personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa

tvingande berättigade skäl för behandlingen […]”

ska det stå:

”1. […] Den personuppgiftsansvarige får inte längre behandla personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa

avgörande berättigade skäl för behandlingen […]”.

29. Sidan 48, artikel 27.2 led a

I stället för:

”a) […], eller behandling av personuppgifter avseende fällande domar i brottmål samt överträdelser, som avses i

artikel 10, […]”

ska det stå:

”a) […], eller behandling av personuppgifter avseende fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar

brott, som avses i artikel 10, […]”.

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/7

30. Sidan 51, artikel 30.5

I stället för:

”5. […]

om

fällande

domar

i

brottmål

samt

överträdelser

som

avses

i

artikel

10.”

ska det stå:

”5. […] om fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott, som avses i artikel 10.”

31. Sidan 53, artikel 34.3 led a

I stället för:

”a) Den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa

åtgärder tillämpats på de personuppgifter som […]”

ska det stå:

”a) Den personuppgiftsansvarige har genomfört lämpliga tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder och dessa

åtgärder har tillämpats på de personuppgifter som […]”.

32. Sidan 53, artikel 34.4

I stället för:

”4. […] en hög risk, kräva att personuppgiftsbiträdet gör det eller får besluta att något av de villkor som avses i

punkt 3 uppfylls.”

ska det stå:

”4. […] en hög risk, kräva att den personuppgiftsansvarige gör det eller får besluta att något av de villkor som

avses i punkt 3 uppfylls.”

33. Sidan 53, artikel 35.3 led b

I stället för:

”b) […] som rör fällande domar i brottmål och överträdelser som avses i artikel 10.”

ska det stå:

”b) […] som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, som avses i artikel 10.”

34. Sidan 55, artikel 37.1 led c

I stället för:

”c) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning

av särskilda kategorier av uppgifter i enlighet med artikel 9 och personuppgifter som rör fällande domar i

brottmål och överträdelser, som avses i artikel 10.”

ska det stå:

”c) den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets kärnverksamhet består av behandling i stor omfattning

av särskilda kategorier av uppgifter i enlighet med artikel 9 eller personuppgifter som rör fällande domar i

brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, som avses i artikel 10.”

SV

L 127/8

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

35. Sidan 55, artikel 37.2

I stället för:

”2. En koncern får utnämna ett enda dataskyddsombud om det på varje etableringsort är lätt att nå ett datas­

kyddsombud.”

ska det stå:

”2. En koncern får utnämna ett enda dataskyddsombud om det på varje verksamhetsställe är lätt att nå ett

dataskyddsombud.”

36. Sidan 56, artikel 38.3

I stället för:

”3. Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska säkerställa att uppgiftskyddsombudet inte tar

emot […]”

ska det stå:

”3. Den

personuppgiftsansvarige

och

personuppgiftsbiträdet

ska

säkerställa

att

dataskyddsombudet

inte

tar

emot […]”.

37. Sidan 57, artikel 40.5, andra meningen

I stället för:

”5. […]

överensstämmer

med

denna

förordning

och

ska

godkänna

ett

det

utkastet

till

kod,

ändring

eller

utökning

om den finner att tillräckliga garantier tillhandahålls.”

ska det stå:

”5. […]

överensstämmer

med

denna

förordning

och

ska

godkänna

utkastet

till

kod,

ändring

eller

utökning

om

den finner att tillräckliga garantier tillhandahålls.”

38. Sidan 58, artikel 41.3

I stället för:

”3. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska inlämna utkastet till kriterier för ackreditering av ett organ som avses i

punkt 1 i den här artikeln till styrelsen i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.”

ska det stå:

”3. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska inlämna utkastet till krav för ackreditering av ett organ som avses i

punkt 1 i den här artikeln till styrelsen i enlighet med den mekanism för enhetlighet som avses i artikel 63.”

39. Sidan 58, artikel 41.5

I stället för:

”5. Den

behöriga

tillsynsmyndigheten

ska

återkalla

ackrediteringen

av

ett

organ

som

avses

i

punkt

1

om

villkoren

för ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av organet strider mot denna

förordning.”

ska det stå:

”5. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska återkalla ackrediteringen av ett organ som avses i punkt 1 om kraven

för ackrediteringen inte, eller inte längre, uppfylls eller om åtgärder som vidtagits av organet strider mot denna

förordning.”

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/9

40. Sidan 59, artikel 42.7

I stället för:

”7. Certifiering

ska

utfärdas

till

en

personuppgiftsansvarig

eller

ett

personuppgiftsbiträde

för

en

period

högst

tre

år och får förnyas på samma villkor under förutsättning att kraven fortsätter att vara uppfyllda. Certifiering ska, i

tillämpliga fall, återkallas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den behöriga tillsynsmyndigheten om

kraven för certifieringen inte eller inte längre uppfylls.”

ska det stå:

”7. Certifiering

ska

utfärdas

till

en

personuppgiftsansvarig

eller

ett

personuppgiftsbiträde

för

en

period

högst

tre

år och får förnyas på samma villkor under förutsättning att de relevanta kriterierna fortsätter att vara uppfyllda.

Certifiering ska, i tillämpliga fall, återkallas av de certifieringsorgan som avses i artikel 43 eller av den behöriga

tillsynsmyndigheten om kriterierna för certifieringen inte eller inte längre uppfylls.”

41. Sidan 59, artikel 43.1, sista meningen

I stället för:

”1. […] Medlemsstat ska säkerställa att dessa certifieringsorgan är ackrediterade av en av eller båda följande:”

ska det stå:

”1. […] Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa certifieringsorgan är ackrediterade av en av eller båda följande:”.

42. Sidan 60, artikel 43.3, första meningen

I stället för:

”3. Ackrediteringen av certifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska ske på grundval av

kriterier som godkänts av den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt

artikel 63.”

ska det stå:

”3. Ackrediteringen av certifieringsorgan som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska ske på grundval av

krav som godkänts av den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 eller 56, eller av styrelsen enligt

artikel 63.”

43. Sidan 60, artikel 43.6

I stället för:

”6. De krav som avses i punkt 3 i den här artikeln och de kriterier som avses i artikel 42.5 ska offentliggöras av

tillsynsmyndigheten i ett lättillgängligt format. Tillsynsmyndigheterna ska också översända dessa krav och kriterier till

styrelsen. Styrelsen ska samla alla certifieringsmekanismer och sigill för dataskydd i ett register och offentliggöra dem

på lämpligt sätt.”

ska det stå:

”6. De krav som avses i punkt 3 i den här artikeln och de kriterier som avses i artikel 42.5 ska offentliggöras av

tillsynsmyndigheten i ett lättillgängligt format. Tillsynsmyndigheterna ska också översända dessa krav och kriterier till

styrelsen.”SV

L 127/10

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

44. Sidan 62, artikel 46.2, inledningen

I stället för:

”2.

Lämpliga skyddsåtgärder enligt punkt 1 får, utan att det krävs särskilt tillstånd från en övervakningsmyndighet,

ta formen av”

ska det stå:

”2. Lämpliga

skyddsåtgärder

enligt

punkt

1

får,

utan

att

det

krävs

särskilt

tillstånd

från

en

tillsynsmyndighet,

ta

formen av”.

45. Sidan 64, artikel 49.1 andra stycket första meningen

I stället för:

”[…] äga rum endast omöverföringen inte är repetitiv, […]”

ska det stå:

”[…] äga rum endast om överföringen inte är repetitiv, […]”.

46. Sidan 65, artikel 49.3

I stället för:

”3. […] som vidtas av offentliga myndigheter som ett led i myndighetsutövning.”

ska det stå:

”3. […] som vidtas av offentliga myndigheter som ett led i utövandet av deras offentliga befogenheter.”

47. Sidan 67, artikel 54.2

I stället för:

”2.

[…] som de fått kunskap om under utförandet av deras uppgifter eller utövandet av deras befogenheter. Under

mandatperioden […]”

ska det stå:

”2. […] som de fått kunskap om under utförandet av sina uppgifter eller utövandet av sina befogenheter. Under

mandatperioden […]”.

48. Sidan 68, artikel 56.6

I stället för:

”6. […] när det gäller den registreringsansvariges eller den personuppgiftsbiträdets gränsöverskridande behand­

ling.”

ska det stå:

”6. […]

när

det

gäller

den

personuppgiftsansvariges

eller

personuppgiftsbiträdets

gränsöverskridande

behandling.”

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/11

49. Sidan 69, artikel 57.1, led p

I stället för:

”p) Utarbeta och offentliggöra kriterier för ackreditering av ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt

artikel 41 och ett certifieringsorgan enligt artikel 43.”

ska det stå:

”p) Utarbeta och offentliggöra kraven för ackreditering av ett organ för övervakning av uppförandekoder enligt

artikel 41 och av ett certifieringsorgan enligt artikel 43.”

50. Sidan 70, artikel 58.2 led d

I stället för:

”d) Förelägga en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde att se till att behandlingen sker […],”

ska det stå:

”d) Förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att se till att behandlingen sker […],”.

51. Sidan 73, artikel 62.3

I stället för:

”3. En

tillsynsmyndighet

får,

i

enlighet

med

medlemsstatens

nationella

rätt

och

efter

godkännande

från

ursprungs­

landets tillsynsmyndighet, tilldela befogenheter, inklusive utredningsbefogenheter, till ledamöter eller personal från

ursprungslandets tillsynsmyndighet som deltar i gemensamma insatser eller, i den mån lagstiftningen i den medlems­

stat som är värdland för tillsynsmyndigheten tillåter detta, medge att ursprungslandets tillsynsmyndighets ledamöter

eller personal utövar utredningsbefogenheter enligt lagstiftningen i ursprungslandets tillsynsmyndighets medlemsstat.

Sådana utredningsbefogenheter får endast utövas under vägledning och i närvaro av ledamöter eller personal från

värdlandets tillsynsmyndighet. Ledamöter och personal från ursprungslandets tillsynsmyndighet ska omfattas av den

medlemsstats nationella rätt som gäller för värdlandets tillsynsmyndighet.”

ska det stå:

”3. En

tillsynsmyndighet

får,

i

enlighet

med

medlemsstatens

nationella

rätt

och

efter

godkännande

från

den

utsändande tillsynsmyndigheten, tilldela befogenheter, inklusive utredningsbefogenheter, till ledamöter eller personal

från den utsändande tillsynsmyndigheten som deltar i gemensamma insatser eller, i den mån lagstiftningen i värd­

tillsynsmyndighetens medlemsstat tillåter detta, medge att den utsändande tillsynsmyndighetens ledamöter eller

personal utövar utredningsbefogenheter enligt lagstiftningen i den utsändande tillsynsmyndighetens medlemsstat.

Sådana utredningsbefogenheter får endast utövas under vägledning och i närvaro av ledamöter eller personal från

värdtillsynsmyndigheten. Ledamöter och personal från den utsändande tillsynsmyndigheten ska omfattas av lagstift­

ningen i värdtillsynsmyndighetens medlemsstat.”

52. Sidan 73, artikel 62.4

I stället för:

”4. Om

personal

från

ursprungslandets

tillsynsmyndighet

verkar

i

en

annan

medlemsstat

[…]”

ska det stå:

”4. Om

personal

från

en

utsändande

tillsynsmyndighet

verkar

i

en

annan

medlemsstat

[…]”.

SV

L 127/12

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

53. Sidan 74, artikel 64.1 c

I stället för:

”c) syftar till att godkänna kriterierna för ackreditering av ett organ enligt artikel 41.3 eller ett certifieringsorgan

enligt artikel 43.3,”

ska det stå:

”c) syftar till att godkänna kraven för ackreditering av ett organ enligt artikel 41.3 eller av ett certifieringsorgan enligt

artikel 43.3 eller de kriterier för certifiering som avses i artikel 42.5,”.

54. Sidan 74, artikel 64 punkterna 6, 7 och 8

I stället för:

”6. Den behöriga tillsynsmyndigheten får inte anta sitt utkast till beslut enligt punkt 1 inom den period som avses

i punkt 3.

7. Den tillsynsmyndighet som avses i punkt 1 ska ta största möjliga hänsyn till styrelsens yttrande och ska, inom

två veckor efter att yttrandet inkommit, i ett standardiserat elektroniskt format meddela styrelsens ordförande om

huruvida den kommer att hålla fast vid eller ändra sitt utkast till beslut, och i förekommande fall översända det

ändrade utkastet till beslut.

8. Om

den

berörda

tillsynsmyndigheten

underrättar

styrelsens

ordförande

inom

den

period

som

avses

i

punkt

7

i

den här artikeln om att den inte avser att följa styrelsens yttrande, helt eller delvis, och tillhandahåller en relevant

motivering, ska artikel 65.1 tillämpas.”

ska det stå:

”6.

Den behöriga tillsynsmyndighet som avses i punkt 1 får inte anta sitt utkast till beslut enligt punkt 1 inom den

period som avses i punkt 3.

7. Den behöriga tillsynsmyndighet som avses i punkt 1 ska ta största möjliga hänsyn till styrelsens yttrande och

ska, inom två veckor efter att yttrandet inkommit, i ett standardiserat elektroniskt format meddela styrelsens ordfö­

rande om huruvida den kommer att hålla fast vid eller ändra sitt utkast till beslut, och i förekommande fall översända

det ändrade utkastet till beslut.

8. Om

den

behöriga

tillsynsmyndighet

som

avses

i

punkt

1

underrättar

styrelsens

ordförande

inom

den

period

som avses i punkt 7 i denna artikel om att den inte avser att följa styrelsens yttrande, helt eller delvis, och

tillhandahåller en relevant motivering, ska artikel 65.1 tillämpas.”

55. Sidan 74, artikel 65.1 a

I stället för:

”a) Om en berörd tillsynsmyndighet i ett fall som avses i artikel 60.4 har gjort en relevant och motiverad invändning

mot ett utkast till beslut av den ansvariga myndigheten, eller om den ansvariga myndigheten har avslagit denna

invändning med motiveringen att den inte var relevant eller motiverad. […]”

ska det stå:

”a) Om en berörd tillsynsmyndighet i ett fall som avses i artikel 60.4 har gjort en relevant och motiverad invändning

mot ett utkast till beslut av den ansvariga tillsynsmyndigheten och den ansvariga tillsynsmyndigheten inte har

instämt i invändningen eller har avslagit denna invändning med motiveringen att den inte var relevant eller

motiverad. […]”.

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/13

56. Sidan 76, artikel 69.2

I stället för:

”2. Utan att detta påverkar kommissionens rätt att lämna en begäran enligt artikel 70.1 b och 70.2 ska styrelsen

när den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter varken begära eller ta emot instruktioner av någon.”

ska det stå:

”2.

Utan att detta påverkar kommissionens rätt att lämna en begäran enligt artikel 70.1 och 70.2 ska styrelsen när

den fullgör sina uppgifter eller utövar sina befogenheter varken begära eller ta emot instruktioner av någon.”

57. Sidan 77, artikel 70.1 led l

I stället för:

”l) se över den praktiska tillämpningen av de riktlinjer och rekommendationer samt den bästa praxis som avses i

leden e och f,”

ska det stå:

”l) se över den praktiska tillämpningen av riktlinjerna, rekommendationerna och bästa praxisen,”.

58. Sidan 77, artikel 70.1 led o

I stället för:

”o) ackreditera certifieringsorgan och utföra sin periodiska översyn i enlighet med artikel 43 och föra ett offentligt

register över ackrediterade organ i enlighet med artikel 43.6 och över de ackrediterade personuppgiftsansvariga

eller personuppgiftsbiträdena som är etablerade i tredjeländer i enlighet med artikel 42.7,”

ska det stå:

”o) godkänna kriterierna för certifiering i enlighet med artikel 42.5 och föra ett offentligt register över certifierings­

mekanismer och sigill och märkningar för dataskydd i enlighet med artikel 42.8 och över de certifierade person­

uppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som är etablerade i tredjeländer i enlighet med artikel 42.7,”.

59. Sidan 77, artikel 70.1 led p

I stället för:

”p) närmare ange de krav som avses i artikel 43.3 i syfte att ackreditera certifieringsorgan enligt artikel 42,”

ska det stå:

”p) godkänna de krav som avses i artikel 43.3 i syfte att ackreditera certifieringsorgan som avses i artikel 43,”.

60. Sidan 80, artikel 78.2

I stället för:

”2. […] om hur det fortskrider med det klagomål som ingetts med stöd av artikel 77 eller vilket beslut som har

fattats med anledning av det.”

ska det stå:

”2. […] om hur arbetet med det klagomål som ingetts med stöd av artikel 77 fortskrider eller om dess resultat.”

SV

L 127/14

Europeiska unionens officiella tidning

23.5.2018

61. Sidan 80, artikel 79.2

I stället för:

”2. […]

där

den

personuppgiftsansvarige

eller

personuppgiftsbiträdet

är

etablerad.

Alternativt

får

sådan

talan

väckas […] som agerar inom ramen för sin myndighetsutövning.”

ska det stå:

”2. […]

där

den

personuppgiftsansvarige

eller

personuppgiftsbiträdet

har

ett

verksamhetsställe.

Alternativt

får

sådan talan väckas […] som agerar inom ramen för sina offentliga befogenheter.”

62. Sidan 81, artikel 81.2

I stället för:

”2. […]

än

den

där

förfarandena

först

inleddes

vilandeförklara

förfarandena.”

ska det stå:

”2. […]

än

den

där

förfarandena

först

inleddes

vilandeförklara

sina

förfaranden.”

SV

23.5.2018 Europeiska

unionens

officiella

tidning L

127/15

Sammanfattning av departementspromemorian Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform (Ds 2018:12)

Den 27 april 2016 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen. Förordningen ska börja tillämpas den 25 maj 2018.

Samtidigt med dataskyddsförordningen antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF, nedan dataskyddsdirektivet. Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt senast den 6 maj 2018.

I promemorian görs bedömningen att dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet ger utrymme för en sådan särskild reglering om personuppgiftsbehandling som finns i lagen (2006:444) om passagerarregister. Samtidigt görs bedömningen att det krävs vissa ändringar i lagen för att anpassa den till de nya regelverken. I promemorian lämnas förslag till sådana ändringar.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 4

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:444) om passagerarregister

dels att 2, 3 och 6–10 §§ och rubrikerna närmast före 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 11 §§, och närmast före 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagens tillämpningsområde Förhållandet till annan reglering

2 §1

Om inget annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

En registrerad person har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt denna lag.

2 a §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen ( 2018:218 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2 b §

När en behörig myndighet behandlar personuppgifter enligt denna lag för syften som faller inom tillämpningsområdet för brottsdatalagen (2018:000) gäller brottsdatalagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

3 §2

I denna lag avses med personkontroll: kontroll av personer vid inresa i Sverige,

Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av

Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma betydelse som i personuppgiftslagen (1998:204) .

6 §3

Personuppgifter ur passagerarregistret ska lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap.

7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

7 §

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får lämnas ut elektroniskt annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsning av möjligheten att lämna ut personuppgifter elektroniskt enligt första stycket.

2Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 3 Senaste lydelse 2014:657.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 4

8 §4

Säkerhetspolisen får för sådan verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att även

Tullverket får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

9 §5

En uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyndigheten.

Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket ska kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndighetens kontroller är slutförda.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Regeringen kan med stöd av 8 kap.

7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Rättelse och skadestånd

Skadestånd

inom

tillämpningsområdet

för

brottsdatalagen

10 §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd.

Bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:000) ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Detta gäller endast vid behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för brottsdatalagen .

4 Senaste lydelse 2014:657. 5 Senaste lydelse 2014:657.

Rätten att göra invändningar

11 §

Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2019.

2. Äldre föreskrifter om straff gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 e § utlänningslagen (2005:716)1 ska upphöra att gälla vid utgången av februari 2019.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 3 e § 2006:447.

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har getts tillfälle att yttra sig: Riksdagens ombudsmän (JO), Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Kustbevakningen, Migrationsverket, Datainspektionen, Tullverket, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Transportstyrelsen, Riksarkivet, Sveriges advokatsamfund, Svenska Journalistförbundet, Dataskydd.net, SAS, Svenska flygbranschen och Swedavia.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 6

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:444) om passagerarregister

dels att 2, 3 och 6–10 §§ och rubrikerna närmast före 2 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 a, 2 b och 11 §§, och närmast före 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lagens tillämpningsområde Förhållandet till annan reglering

2 §1

Om inget annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den, tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid behandlingen av personuppgifter i passagerarregistret.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.

En registrerad person har inte rätt att motsätta sig sådan behandling som är tillåten enligt denna lag.

2 a §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen ( 2018:218 ) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

1 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2 b §

När en behörig myndighet enligt

1 kap. 6 § brottsdatalagen (2018:1177) behandlar personuppgifter enligt denna lag för syften som faller inom tillämpningsområdet för brottsdatalagen gäller den lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

3 §2

I denna lag avses med personkontroll: kontroll av personer vid inresa i Sverige,

Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av

Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

De begrepp som i övrigt används i denna lag har samma betydelse som i personuppgiftslagen (1998:204) .

6 §3

Personuppgifter ur passagerarregistret ska lämnas ut på begäran av Säkerhetspolisen och Tullverket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter ur registret ska lämnas ut även till annan myndighet än dem som anges i första stycket för sådan verksamhet som avses i 4 §.

7 §

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får inte lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

Personuppgifter

ur

passagerarregistret får lämnas ut elektroniskt annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om begränsning av möjligheten att

2Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 3 Senaste lydelse 2014:657.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 6

lämna ut personuppgifter elektroniskt enligt första stycket.

8 §4

Säkerhetspolisen får för sådan verksamhet som avses i 4 § ha direktåtkomst till personuppgifterna i passagerarregistret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att även annan myndighet får ha direktåtkomst till registret för sådan verksamhet som avses i 4 §.

9 §5

En uppgift i passagerarregistret ska gallras inom 24 timmar efter överföringen till Polismyndigheten.

Om uppgifter i registret behövs för att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Tullverket ska kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, får uppgifterna i registret dock stå kvar till dess att myndighetens kontroller är slutförda.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformenmeddela föreskrifter om att uppgifter i registret får stå kvar till dess att någon annan myndighet, som behöver uppgifterna för att kunna verkställa personkontroller enligt 4 §, har slutfört kontrollerna.

Rättelse och skadestånd Skadestånd

inom

tillämpningsområdet

för

brottsdatalagen

10 §

Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd.

Bestämmelsen om skadestånd i 7 kap. 1 § brottsdatalagen (2018:1177) ska tillämpas vid behandling av personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Detta gäller endast vid behandling av personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för brottsdatalagen .

4 Senaste lydelse 2014:657. 5 Senaste lydelse 2014:657.

Rätten att göra invändningar

11 §

Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

2. Äldre föreskrifter om straff gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Prop. 2018/19:37 Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 e § utlänningslagen (2005:716)1ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 3 e § 2006:447.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-12-05

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Ella Nyström samt justitierådet Erik Nymansson

Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform

Enligt en lagrådsremiss den 29 november 2018 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (2006:444) om passagerarregister,

2. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Anna Nordström.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen om passagerarregister

7 och 8 §§

Enligt 7 § första stycket får personuppgifter ur passagerarregistret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt. Bestämmelsen ger intrycket att det inte är tillåtet att lämna ut uppgifter genom direktåtkomst. I 8 § föreskrivs emellertid att direktåtkomst får förekomma i vissa fall. Regleringen skulle bli lättare att förstå, om paragraferna bytte plats.

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 2018/19:37

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 2019

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrådet Fritzon

Regeringen beslutar proposition Anpassning av lagen om passagerarregister till EU:s dataskyddsreform