Sammanfattningsvis gäller alltså att polischefskapet i samtliga 119 städer för närvarande utövas, i 17 av polismästare, i 8 av borgmästare, i 10 av kommunalborgmästare, i 52, därav 42 magistratsstäder, av stadsfiskal och i 32, därav 9 magistratsstäder, av landsfiskal.

För landsbygden, inbegripet köpingar och municipalsamhällen, utövas polischefskapet närmast under landsfogden av landsfiskal. I tre köpingar —— Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn —— äro dock jämlikt särskilda kungl. brev den 3 december 1926 och den 8 april 1932 de nuvarande innehavarna

ulfAnledningen till denna särställning lärer huvudsakligen ha varit, att det ansetts mindre lämpligt, att en ordförande i rådhusrätt i polishänseende är underställd en vid samma domstol tjänstgörande åklagare. ' Enligt kungörelsen ”I, 1942 (nr 759) och kungl. brev 5. (1. (nr 760) skall fr. o. m. 1lm 1942 * landsfiskalen i Tidaholms distrikt vara polischef i Tidaholm. * ” Även i Solna och Sandviken, som fr. o. m. 1/1 1943 erhålla stadsrättigheter, skall lands— * fiskalen vara polischef.

• Sida 22
•  Original

av poliskommissarie-köpingsåklagartjänsterna polischefer. Enligt distrikts- åklagarreformen skall emellertid som ovan sagts dessa köpingsåklagartjäns- ter, när de bliva lediga, indragas och polischefskapet inordnas under lands- fiskalen.

Polischefernas funktionsområde. I fråga om de allmänna polisfunktioner, som ankomma å de olika kategorierna av polischefer, saknas generella be- stämmelser. Beträffande polismästarna samt stads- och landsfiskalerna innehålla instruktionerna för nämnda befattningshavare vissa bestämmelser härom, men dessa äro, med undantag av några av instruktionerna för polis— mästarna, mycket summariska. Med avseende å borgmästares eller kom- munalborgmästares polischefskap finnas inga motsvarande föreskrifter. Detta torde i viss mån ha sin förklaring däri, att chefskapet i dessa städer från början betraktades mera såsom en intern fråga inom magistraten (stads- styrelsen), samt att ifrågavarande polischefer, vilka som regel saknade'polis— utbildning, i allmänhet själva ej togo någon aktiv del i ledningen av polis- verksamheten, som i stället utövades av stadsfiskalen eller särskilt anställd poliskommissarie eller annat polisbefäl.

Frånvaron av allmänna och fullständiga bestämmelser rörande polische- fens funktionsområde har på sina håll medfört, att tvekan yppats angående polischefskapets allmänna innebörd och omfattning. Med hänsyn härtill och till det samband, som nämnda spörsmål har med förevarande utred- ningsfrågor, torde spörsmålet böra här något beröras.

I stort sett kan man säga, att polischefskapet omfattar tre huvuduppgifter, nämligen dels ansvaret för polisverksamhetens behöriga upprätthållande inom distriktet, dels det närmaste insccndet över polisväsendet därstädes, dels chefskapet över där anställd polispersonal. Skillnaden mellan de olika upp- gifterna torde kunna anges så, att den förstnämnda uppgiften huvudsak- ligen riktar sig rutåt, inbegripande polisens verksamhet för tryggande av all- män ordning och säkerhet inom polisdistriktet, under det att de båda andra uppgifterna äro av intern natur, avseende organisationen och administra- tionen av själva polisen.

Såsom ansvarig för polisverlcsamhctens upprätthållande har polischefen bland annat att tillse, att de anstalter, som i varje särskilt fall erfordras för polisverksamhetens upprätthållande inom distriktet, bliva vidtagna även— som att vid behov själv ingripa. Häri ingår även skyldighet att, om den disponibla polisstyrkan befinnes otillräcklig, i enlighet med gällande be— stämmelser påkalla hjälp från annan polisavdelning samt i nödfall även från militär myndighet. Vidare har polischefen att övervaka och leda sina underordnades verksamhet med personlig ansvarighet för de åtgärder, som de på hans befallning vidtagit.

Inseendet över polisväsendet torde främst innefatta tillsyn över att polis- väsendet såväl i fråga om personal som realanordningar- är sådant, att det kan fylla sin uppgift, samt att effektiviteten uppehålles. Härvid har polis- chefen att göra erforderliga framställningar till vederbörande myndigheter

• Sida 23
•  Original

rörande polisväsendet och söka tillvarataga dess intressen. Vidare inbegriper inseendet över polisväsendet skyldighet för polischefen att draga försorg om att polisväsendets materiel behörigen vårdas samt att —— där sådan skyl- dighet uttryckligen ålagts honom — förvalta och redovisa till polisväsendet anslagna medel.

Rörande den närmare innebörden av chefskapet över polispersonalen äro vissa generella föreskrifter givna bland annat i polislagen % 1925, polis- reglementet för riket 26/9 1925, k-ungörelsen 16/9 1932 ang. stats- och reserv— polisen, förordningen 6/G 1925 med vissa bestämmelser ang. befattningshava- res vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m. samt ersättningskungö- relsen 24/11 1932. Sålunda har polischef bland annat att i vissa fall tillsätta och entlediga polispersonal ävensom ordningsvakt (11 & polislagen, 21 & polisreglementet), att i fråga om smärre förseelser utöva den disciplinära bestraffningsrätten över polispersonalen samt avstänga polisman från eller försätta 'honom ur tjänstgöring (lö—20 åå polisreglementet), att göra sig underrättad om befattningshavarnas duglighet, nit och uppförande såväl i som utom tjänsten och tillse, att de fullgöra sina åligganden, att om i be- fattningshavares anställningsvillkor ej annorlunda bestämts, avgöra huruvida han skall äga rätt att inneha bisyssla, att bestämma i vad mån polisman får mottaga gåva eller belöning med avseende å sitt förhållande i tjänsten (8—13 åå polisreglementet),1 att meddela polisman (i stad) rätt att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde (3 % nyss nämnda förordning) samt slut- ligen att attestera polismans reseräkning m. m. (9 & ersättningskungörelsen). Vidare skall polischef avge yttrande i ärende rörande tillsättning av befatt— ning vid polisväsendet samt angående instruktion för polispersonalen (3, 5 och 15 åå polisreglementet).

Kungörelsen angående stats- och reservpolisen innehåller en del special— föreskrifter rörande polischefens ställning till stats- och reservpolisen.

I polischefens befälsmyndighet ingår därjämte att meddela erforderliga föreskrifter rörande personalens tjänstgöring, arbetets fördelning mellan de enskilda polismännen eller avdelningarna, polismännens tjänstgöringstider, personalens uniformering, beväpning m. m., att bestämma tidpunkten för per- sonalens semester o. d. samt att tillse, att personalen erhåller nödig under- visning rörande sina tjänstegöromål.

De frågor, som i övrigt ingå i personalchefskapet, framgå av en del av instruktionerna för polismästarna ävensom av instruktionerna för polisper- sonalen i de olika polisdistrikten.

I instruktionerna för polismästarna samt stadsfiskalerna och landsfiska- lerna har man i allmänhet ej gjort någon åtskillnad mellan de olika polis- chefsfunktionerna.

Beträffande till en början de särskilda instruktionerna för polismästarna * Anmärkas bör att i polisinstruktionen kan föreskrivas, att ifrågavarande uppgifter, liksom polischefens befogenheter enligt kungörelsen ang. stats— och reservpolisen, må utövas av polis— intendent eller stadsfiskal (15 5 polisreglementet).

• Sida 24
•  Original

äro dessa i förevarande liksom i andra hänseenden sinsemellan ganska olika. Detta torde i viss mån sammanhänga med att några av instruktionerna äro förhållandevis gamla —— de för polismästarna i Norrköping, Göteborg, Malmö och Gävle nu gällande instruktionerna äro sålunda fastställda respektive år 1874, 1883, 1888 och 1890 — och endast undergått smärre förändringar, under det att andra och flertalet tillkommit under senare år och erhållit mera tidsenligt innehåll. I alla instruktioner har dock polismästaren ålagts tillsynen över den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande inom staden samt chefskapet över polispersonalen och hithörande uppgifter. I de städer, där polismästar- och stadsfiskalstjänsterna äro förenade (se sid. 20), har den på polismästaren ankommande polisverksamheten i allmän- het givits samma omfång som i 1 5 2 mom. polislagen (jfr sid. 13). Beträf- fande de särskilda uppgifter för den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande, vilka tillkomma polismästarna, föreskrives i flertalet in— struktioner, att polismästaren åligger bland annat att vidtaga åtgärder i fråga om hälso-, fattig- och barnavård ävensom i fråga om stadens brandväsen, vilka ankomma på polismyndigheten.

I anslutning härtill bör anmärkas, att i instruktionerna för polismästarna i de olika städerna icke, lika litet som i de allmänna föreskrifterna för de övriga polischefsfunktionärerna, gjorts någon tydlig avgränsning mellan de egentliga polischefsärendena och de på polismästarna ankommande rent administrativa politiuppgifterna; detta gäller även i de städer, där poliskam- mare finnes. Se härom nedan sid. 30 ff.

Stadsfiskals allmänna ställning och uppgifter som polischef ha i sam- band med distriktsåklagarreformen blivit närmare reglerade. I & % första stycket stadsfiskalsinstruktionen, sådan denna paragraf lyder enligt en kun— görelse ”[a 1941 (nr 727), stadgas sålunda, att där stadsfiskal är polischef, skall han närmast under landsfogden vara ansvarig för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom staden samt ha det närmaste inseendet över polisväsendet därstädes och chefskapet över där anställd polisperso- nal. Berörda bestämmelse motsvarar vad som härutinnan enligt vederbör- liga instruktioner gäller för landsfiskalerna och flertalet polismästare. I sak innebär stadgandet ej något nytt. Även dessförinnan hade stadsfiskal som polischef enahanda åligganden. Att stadsfiskalen står under landsfogdens chefskap är ej heller någon nyhet. Alltsedan den 1 juli 1936, då den nu gällande landsfogdeinstitutionen trädde i kraft, har nämligen landsfogden i sin egenskap av länspolischef varit närmaste förman för alla polischefer inom området för hans polisverksamhet och alltså även för stadsfiskalerna. Att stadsfiskalen såsom polischef intager en självständig ställning i för- hållande till magistraten eller kommunalborgmästaren, torde väl numera va- ra ställt utom allt tvivel.

I detta sammanhang må nämnas, att stadsfiskal även i de städer, där han ej är polischef, i allmänhet utövar viss polisverksamhet, antingen av ålder eller på grund av särskilt förordnande, vanligen såsom poliskommissarie. Härutinnan stadgas i 5 % andra stycket stadsfiskalsinstruktionen, att den

• Sida 25
•  Original

befattning med säkerhets-, ordnings- och sundhetspolisen, som stadsfiskal hittills på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk må ha ut- övat, fortfarande skall, intill dess förändrade bestämmelser i ämnet kunna varda av länsstyrelsen utfärdade, åligga honom, även om han ej är polis- chef. De uppgifter, som här avses, äro av skiftande art. De praktiskt vikti- gaste torde vinbegripas i den ordnings- och kriminalpolisverksamhet, som enligt vederbörliga polisinstruktioner ankommer å polispersonalen i ifråga- varande polisdistrikt.

De städer, där stadsfiskalen ej har någon annan befattning med polis- väsendet än den, som följer av stadgandet i 2 g 1 mom. stadsfiskalsinstruk- tionen om rätt för stadsfiskal att följa förberedande undersökning angående i staden begånget brott, äro numera endast nio, nämligen Stockholm, Malmö, Landskrona, Lund, Hälsingborg, Halmstad, Göteborg, Gävle och Sundsvall. Såsom förut nämnts, finnas i samtliga dessa städer utom Landskrona och Sundsvall, där borgmästaren är polischef, polismästare; polischefens när— maste man är i sistnämnda båda städer poliskommissarie.

Angående landsfiskals allmänna polischefsfunktioner heter det i 5 6 första stycket landsfiskalsinstruktionen bland annat, att landsfiskal är närmast under landsfogden ansvarig för upprätthållande av allmän ordning och så- kerhet inom sitt distrikt samt har inseende över polisväsendet därstädes och chefskapet över där anställd polispersonal, i den mån ej chefskapet enligt vad särskilt är stadgat tillkommer annan.

Beträffande slutligen det polischefskap, som enligt berörda kungl. brev den 3 december 1926 och den 8 april 1932 tillkommer innehavarna av po— Iiskommissarietjänsterna i Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn, stadgas i nämnda brev, att de skola ha inseendet över polisväsendet i vederbörande köping och chefskapet över där anställd polispersonal, att i följd härav — med den inskränkning som följer av att sagda poliskommissarier ej äga häktningsrätt — å dem skall tillämpas vad landsfiskalsinstruktionen inne- håller angående landsfiskals polisverksamhet, samt att chefskapet över ifrå- gavarande poliskommissarier skall utövas av landsfogden.

Förutom de åligganden och befogenheter, som på sätt ovan antytts inrym- mas i polischefskapet, ha de olika polischeferna såsom administrativa organ enligt en mångfald olika lagar och författningar att ombesörja ett betydande antal ärenden inom politins skilda områden. Med avseende å uppgifternas allmänna karaktär äro dessa genomgående sådana, som mer eller mindre direkt höra samman med polisorganens allmänna uppgifter för ordningens och säkerhetens upprätthållande.

De praktiskt mera betydelsefulla av hithörande uppgifter framgå av redo- görelsen i kap. VI. Beträffande landsfiskalernas ifrågavarande funktioner må även hänvisas till bestämmelserna i åå 7—10 landsfiskalsinstruktionen.

Vad angår den närmare omfattningen av den polisverksamhet, som ge- nom ovan nämnda nådiga brev uppdragits åt poliskommissarierna i Stock- sund, Saltsjöbaden och Nynäshamn, torde väl närmast ha avsetts de ålig—

• Sida 26
•  Original

ganden och befogenheter, som omförmälas i åå 6—10 landsfiskalsinstruk- tionen. I praktiken har emellertid utvecklingen gått därhän, att ifrågavarande polischefer kommit att intaga ställningen såsom allmän polismyndighet inom respektive köping. Sålunda utöva poliskom-missarierna i nämnda köpingar exempelvis de funktioner, som enligt 5 13 ordningsstadgan för rikets städer ”I, 1868, förordningen ”l.; 1911 ang. biografföreställningar, kungörelsen 31/12 1913 ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m., fattigvårds- och barnavårdslagarna m. fl. författningar tillkomma polismyndighet.

Poliskommissarierna (polisuppsyningsmännen) i övriga köpingar1 ha där- emot inga andra allmänna åligganden eller befogenheter än som enligt gäl- lande bestämmelser rörande polisväsendet till-komma polispersonalen.

Angående de speciella uppgifter rörande de 5. k. stadsstadgorna, vilka en- ligt särskilda bestämmelser i några köpingar tillagts polisuppsyningsmannen, må hänvisas till redogörelsen nedan sid. 44 ff.

Beträffande den underordnade polispersonalens allmänna befogenheter är, såsom ovan antytts, polispersonalen i motsats till polischeferna och övriga polismyndigheter ej utrustad med någon självständig beslutanderätt utan är huvudsakligen ett övervakande och verkställande organ med uppgift att ut— föra vederbörande polismyndighets bud och befallningar enligt gällande före- skrifter. I ganska stor omfattning har dock även underordnad polisman i lag eller författning eller i polisinstruktionen uttryckligen tillagts en själv- ständig handlingsmakt. Sålunda äger polisman att anhålla lösdrivare och överlastade personer, ävensom, i den mån det finnes nödvändigt för den allmänna ordningens upprätthållande, ordnings- och fridsstörare samt brotts- lingar eller för brott misstänkta personer. Vidare tillkommer det, såsom när- mare framgår av den i kap. VI lämnade översikten, i vissa fall underordnad polisman att utan förordnande av vederbörande polismyndighet verkställa beslag, skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan ävensom blodundersök- ning. Därjämte förutsätta åtskilliga av de uppgifter rörande den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande, som åvila polisman, ett själv- ständigt handlande och ingripande från dennes sida.

Magistrat, poliskammare och kommunalborgmästare. Magistrat. Magistraten, vilken som bekant under medeltiden hade sin mot- svarighet i borgmästare och råd, har sedan gammalt varit det centrala orga- net inom städernas förvaltning, varvid dess verksamhet sträckt sig över för- valtningens alla grenar. En av magistratens viktigaste uppgifter har därvid helt naturligt varit upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.2 Med polisväsendets utveckling har självfallet följt, att detta efterhand fått över-

¹ Förutom i Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn finnes poliskommissarie eller polis- uppsyningsman f. n. i följande köpingar: Hässelby villastad, Tierp, Tomelilla, Skurup, Hörby, Mellerud, Bengtsfors, Grästorp, Hallsberg, Kopparberg, Smedjebacken, Borlänge, Sandviken och

Ljusdal. ' Till rådets politiuppgifter under 1400- och 1500-talen hörde sålunda, i vad angår den all- männa ordningens upprätthållande, främst inseendet över städernas byggnadsväsen, gator,

• Sida 27
•  Original

taga en stor del av de bestyr, som i sistnämnda avseende förr ankom å magistraten. Magistraten har dock alltjämt åtskilliga funktioner inom ord- ningspolitin och dessutom en mångfald andra uppgifter inom politins övriga grenar.

Tidigare utövade magistraten även ledningen av polisväsendet och chef- skapet övcr polispersonalen i staden. I de största städerna, där efter hand särskilda polisorgan i form av polismästare och poliskammare tillskapades, överflyttades emellertid å dem den omedelbara tillsynen och ansvaret över polisväsendet ävensom chefskapet över poliskåren. Jämväl i ett stort antal smärre och medelstora städer gled så småningom polischefskapet över från magistraten till borgmästaren ensam eller annan magistratsledamot. En mot- svarande utveckling ägde också rum i ett flertal fögderistäder, där stads- styrelsens ordförande ensam ansågs vara polischef.

I samband med 1925 års polisreform lagfästes den praxis, som sålunda ut- bildats beträffande polischefskapet i städerna. I 1 % 1 mom. polisreglementet för riket fastslogs sålunda, att chefskapet över polispersonalen skulle, under länsstyrelsen såsom högsta polismyndighet i länet, tillkomma i stad, där polismästare funnes, denne, i annan stad borgmästare eller den ledamot av stadens magistrat, som förestod dess polisväsende, eller vad anginge stad, där magistrat ej funnes, kommunalborgmästaren eller stadsstyrelsens ordfö- rande. Sedermera har genom landsfogdereformen och i anknytning till den- na därefter vidtagna partiella ändringar_polischefskapet i ett större antal magistratsstäder överflyttats från borgmästare eller annan magistratsleda— mot till stadsfiskalen, och enligt distriktsåklagarreformen har, som i det före- gående anmärkts, polischefskapet principiellt överflyttats från borgmästare eller kommunalborgmästare till vederbörande distriktsåklagare.

Genom nämnda utvecklingsgång har magistraten (kommunalborgmästa- ren) förlorat ledningen av och ansvaret för polisverksamhetens upprätthål- lande inom staden. Även i övrigt har magistratens befattningstagande med polisväsendet kringskurits. Sålunda har magistraten numera endast dels, om polisnämnd ej finnes tillsatt, att handlägga vissa frågor av administrativ- ekonomisk innebörd och yttra sig vid tillsättande av ordinarie polismanstjänst i stad, dels att avge yttrande vid utfärdande av polisinstruktion för polis-

broar, renhållning och fortskaffningsmede]. Vidare hade rådet att sörja för allt som hörde till stadens säkerhet, såsom eldslåckningsanstalter och vakthållning. Beträffande de förra skulle enligt stadslagen borgmästare och råd jämte fogden och stadens åtta hövitsmän fyra gånger om året besiktiga brandredskapen, och »Vård och vaku» skulle bestridas av alla byamän i tur och ordning. Till säkerhetspolitin hörde även uppsikten över alla främlingar, vilka värdarna voro skyldiga att anmäla för rådet; år 1569 förbjöds det t. o. m. vid livsstraff att hysa okända personer. Rådet ålåg därjämte att upprätthålla friden och den allmänna rättssäkerheten inom staden och var för sådant ändamål utrustat med vittgående befogenheter. Slutligen hade rådet att vaka över tukt och sedlighet inom kommunen. Se härom vidare G. T. Ommas, Bidrag till svenska stadsför- fattningens historia (Avtryck ur Upsala Kongl. Vetenskaps—Societets Årsskrift, tr. 1861), s. 44 ff. samt Bidrag till svenska städernas och borgareståndets historia före 1633 (akad. avhandl. 1860). Ang. råds— och magistratsinstitutionens utveckling må särskilt hänvisas till, förutom nyss— nämnda arbeten, E. HILDEBRAND, Svenska stadsförfattningens historiska utveckling, HEnu'rz, Utredning ang. vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen (SOU 1923: 6) s. 8 ff., Svensk stadsförvaltning på 1830-talet samt Svenska Stadsförbundets Tidskrift 1938 s. 419 ff., även- som HERMANSON, anf. arb. s. 314 ff.

• Sida 28
•  Original

personalen därstädes (13 % polislagen , 15 % polisreglementet); i fögderistad utövas dessa funktioner av drätselkammaren respektive kommunalborgmäs- taren.

Av det ovan anförda torde framgå, att magistraten icke längre har någon allmän befogenhet rörande den allmänna ordningens och säkerhetens upp- rätthållande inom s-taden. Inom denna, liksom inom andra grenar av poli- tin, kan magistraten numera icke anses ha andra uppgifter eller befogen- heter än som följa av särskilda stadganden. Någon rättskälla, som skulle ge stöd för en motsatt uppfattning, har utredningsmannen ej kunnat finna, och några allmänna bärande skäl för att magistraten skulle höra ha en så- dan befogenhet torde ej heller kunna göras gällande.

I 44 5 lagen 6/s 1930 om kommunalstyrelse i stad hänvisas också i fråga om magistratens handhavande av ärenden rörande säkerhets-, ordnings- och sedlighetspolisen till vad i lag och författning är stadgat. De uppgifter som här avses äro av synnerligen skiftande art och äro angivna i en mångfald olika lagar och författningar. De praktiskt mera betydelsefulla av hithörande uppgifter äro reglerade i ordningsstadgan för rikets städer och i de särskilda lokala ordningsföreskrifter, som medlstöd av nämnda stadga utfärdats för olika städer. Den ordningsmyndighet, som enligt ordningsstadgan tillkom- mer magistraten, kompletteras genom en del andra med denna stadga sam- manhängande författningar, såsom t. ex. författningarna ang. biografföre- ställningar, offentliga föreställningar i hypnotism, rätt för utlänning och 'i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m., om luftfart m. fl. Hit torde också kunna hänföras en del av magistra- tens uppgifter enligt rusdrycksförfattningarna. De funktioner, vilka enligt ordningsstadgan och därmed sammanhängande författningar tillkomma ma- gistraten såsom ordningsmyndighet, beröra icke endast den allmänna ord- ningen utan även sedligheten samt säkerheten i betydelsen av trygghet mot skada eller olyckshändelser och dylikt.1 Andra ärenden rörande säkerheten

1 Det intressanta spörsmålet rörande magistratens befogenhet rörande säkerhetspolisen synes mera sällan ha varit föremål för prövning i högsta instans. Följande två rättsfall förtjäna måhända att omnämnas. Sedan magistraten i Söderhamn beordrat drätselkammaren där att till förekom— mande av olyckshändelser ofördröjligen låta anbringa hägnader vid kanterna av vissa delar av den staden genomflytande ån, överklagade stadsfullmäktige beslutet, under åberopande dels att stängslet ej vore behövligt, dels att fullmäktiges yttrande i ärendet före beslutets meddelande bort inhämtas. KB i Gävleborgs län utlät sig genom utslag ***/, 1870, att ehuru det väl tillkomme magistrat att tillse, att de till allmänna säkerheten i stad ledande åtgärder, som kunde vara av behovet påkallade, bleve vidtagna, magistraten likväl icke i förevarande fall, där magistraten vore hänvisad till 51 5 förordningen om kommunalstyrelse i stad (nu 49 5 lagen om kommunalstyrelse i stad) angivna förfaringssätt, ägt att om ifrågavarande åtgärders vidtagande omedelbart besluta, iföljd varav överklagade beslutet upphävdes. K M :[ förklarade genom res. 8/3 1871: Om än magist- raten lämpligen bort i ämnet höra drätselkammaren, innan ifrågavarande iörständigande medde— lades, likväl och som under ärendets fortsatta behandling stadsfullmäktige haft tillfälle att däri yttra sig samt behovet av hägnaden kunde antagas till fullo styrkt, upphävdes KB:s utslag och blev magistratens beslut gillat och fastställt (Wennberg nr 236). I ett annat fall (RÅ 1915 C not. 52) ansågs magistrat ha ägt befogenhet att ålägga innehavare av ett stenhuggeri inom staden att till förhindrande av olyckshändelser genom människors nedstörtande i stenhuggeriet omkring det— samma uppsätta skyddsstängsel.

• Sida 29
•  Original

i nyssnämnda mening, vilka tillkomma magistraten, äro angivna i brand- stadgan, förordningarna angående eldfarlig olja och explosiva varor m. fl. författningar.

Beträffande kriminalpolitin, d. v. 5. vad som rör förhindrande och upp- dagande av brott, ha de uppgifter, som härutinnan ursprungligen tillkommit magistraten, numera helt upphört och övertagits av den allmänna polisen.

Förutom ovan nämnda uppgifter rörande den allmänna ordningen och säkerheten har magistraten i ett stort antal lagar och andra författningar tilldelats åtskilliga funktioner inom olika grenar av specialpolitin, såsom rörande socialvården, hälsovården, djurskyddet, näringsväsendet, kommu- nikationsväsendet och försvarsväsendet.

De praktiskt mera betydelsefulla av magistratens förevarande uppgifter framgå av översikten i kap. VI.

Poliskammare. Poliskammare finnes i samtliga polismästarstäder utom i fyra, nämligen Uppsala, Lund, Karlstad och Gävle. Poliskamrarna' ha ur- sprungligen utbrutits från vederbörande magistrater för handhavande helt eller delvis av deras polisfunktioner, huvudsakligen för att åstadkomma en effektivare ledning av polisväsendet.1 Med avseende å poliskamrarnas all- männa organisation och uppgifter saknas generella föreskrifter. Bestämmel- ser härom äro att söka i de för polismästarna i vederbörande städer utfär— dade instruktionerna. Dessa förete även i förevarande avseende sinsemel- lan vissa skiljaktigheter. I organisatoriskt hänseende gäller dock, att ingen poliskammare numera är kollegial myndighet, utan är polismästaren en- sam ledamot av och beslutande i kammaren; i Stockholm och Göteborg äger dock även den polisintendent, som biträder polismästaren, att i polis- kammaren handlägga de mål och ärenden, med vilka polismästaren ej själv tager befattning. Poliskammaren i Stockholm intager jämväl därutinnan en särställning, att den är underställd polismästarens avdelning för polisären- den, vilken i sin tur utgör en underavdelning av överståthållarämbetet för polisärenden. — Överståthållarämbetet är f. 11. föremål för omorganisation, se Kungl. Maj:ts proposition nr 115 till 1942 års riksdag ang. överståthållar- ämbetets organisation m. m., som godkänts av riksdagen (statsutskottets utlåt. nr 103 och riksdagens skrivelse nr 239), samt stadskollegiets i Stockholm memorial nr 221/1940.

1 Den första poliskammaren inrättades i Stockholm i samband med den år 1776 genomförda omorganisationen av huvudstadens polisväsen. Ordningsväsendet, som dessförinnan tillhört magistratsförvaltningen, övertogs av överståthållarämbetet, och den domsrätt i polisförseelser, som tillkommit magistratens politikollegium av år 1672, överflyttades på poliskammaren. Chef- skapet uppdrogs åt en polismästare, vars befattning samtidigt inrättades. Efter mönster från huvudstadens polisorganisation men givetvis med anpassning efter de olika lokalförhållandena inrättades sedermera under 1800—talet efter hand särskilda polisinrättningar i en del andra större städer: i Göteborg 1807, Norrköping 1825, Karlskrona 1828, Uppsala 1869, Malmö 1873, Gävle 1889 samt' 1 Eskilstuna och Hälsingborg 1898. I samtliga dessa städer utom Uppsala och Gävle inrättades poliskammare med uppgift att handha huvudparten av de politigöromål, som dittills ankommit a magistraten, samt att fungera som polisdomstol.

• Sida 30
•  Original

Beträffande poliskamrarnas allmänna polismyndighet är denna merendels knapphändigt angiven i de olika instruktionerna. I flertalet instruktioner heter det sålunda kort och gott, att poliskammaren är polismyndighet i staden, eller att poliskammaren utövar den tillsyn över och ledning av stadens polisvä- sende, som enligt lag eller författning tillkommer polismyndighet i stad, utan att uppgifterna närmare angivits. I praxis synas emellertid, enligt vad ut- redningsmannen inhämtat, berörda bestämmelser allmänt tolkas på det sätt, att poliskamrarna tillkomma alla ärenden, som enligt särskilda författningar ankomma på »polismyndighet», även om i författningen uttryckligen är stad— gat, att med polismyndighet förstås magistrat. Inskränkande bestämmelser i detta avseende äro dock givna i instruktionerna för polismästarna i vissa städer. Sålunda handlägger i Eskilstuna och Jönköping magistraten i polis— kammarens ställe frågor rörande yrkesmässig automobiltrafik, som enligt motorfordonsförordningen tillkommer polismyndighet i stad, och i Linkö- ping och Halmstad meddelar magistraten i 12 % 1 mom. vägtrafikstadgan omförmälda trafikinskränkande föreskrifter. Å andra sidan har i några städer poliskammaren uttryckligen tillagts ärenden, som eljest ankomma på magistraten. Se härom nedan sid. 43.-

Vad angår poliskammarens ställning såsom polismyndighet i förhållande till magistraten sakna instruktionerna i allmänhet uttrycklig bestämmelse härom. Det torde emellertid vara uppenbart, att poliskammaren intager en självständig och sidoordnad ställning till magistraten och ej står under dess inseende. I några instruktioner har detta också uttryckligen utsagts.1 Det nu sagda gäller givetvis även med avseende å polismästarnas polismyndighet i de städer, där poliskammare ej finnes.

Ej heller uppdragas i instruktionerna såsom ovan antytts några bestämda gränslinjer mellan poliskammarens och polismästarens funktionsområden. Detta är dock numera icke av någon större praktisk betydelse, enär som nämnts poliskamrarna över lag utgöras endast av polismästaren. I praktiken torde frågan i allmänhet ha lösts på det sätt, att av polismästaren handläg- gas huvudsakligen rena polischefsärenden, under det att i poliskammaren handläggas alla övriga ärenden. Till poliskammarärenden pläga merendels räknas —— förutom givetvis ärenden, som enligt uttryckliga föreskrifter till- komma poliskammare — dels sådana ärenden, som i särskilda författningar ankomma på »polismyndighet» utan att begreppet närmare bestämts, och dels ärenden rörande polisväsendet och dess behov.

Det förtjänar framhållas, att poliskammare ursprungligen även tillades domsrätt i vissa mål men att numera ingen poliskammare har sådan rätt, utan utövas denna antingen av särskild polisdomare eller polisdomstol.

* I nådiga stadgan 21/Jul 1910 ang. polisverket i Malmö heter det sålunda, att »poliskarnmaren utövar omedelbart under KB den magistraten eller borgmästaren såsom dess ordförande enligt författningarna eljest åliggande tillsyn över och ledning av stadens säkerhets-, sedlighets- och ordningspolis». Enahanda bestämmelse återfinnes i instruktionen för polismästaren i Örebro 1”I. 1932, ändr. "Al 1938. Jfr även bestämmelserna för polismästarna i Norrköping (kungl. brev '], 1874 och "!. 1885 samt ordningsstadga "1/3 1825, ändr. "/, 1937) och Gävle (arbetsordningen för rådhusrätten och magistraten ”In 1935, ändr. ”0/11 1937).

• Sida 31
•  Original

Angående de uppgifter, som enligt särskilda författningar tillkomma polis— kammare, må hänvisas till översikten i kap. VI.

Beträffande de administrativa politiuppgifter, som tillkomma polismäs- tarna i de fyra städer Uppsala, Lund, Karlstad och Gävle —— där polis- kammare ej finnes, må till en början påpekas, att polismästarna i dessa städer numera sedan poliskamrarna blivit enmansorgan och ej äga utöva domsrätt praktiskt taget endast så tillvida skilja sig från polismästarna med poliskammare, att de senares förevarande uppgifter äro vidsträcktare; detta sammanhänger med att, såsom torde framgå av Översikten i kap. VI, poliskammaren enligt åtskilliga författningsbestämmelser träder i magistra- tens ställe. Att man i de städer, i vilka under senare år polismästarbefatt- ning inrättats, tillika inrättat poliskammare, torde också väsentligen ha be- tingats av önskan att på detta sätt utvidga polismästarens funktionsområde.

Vad angår den närmare omfattningen av den allmänna polismyndighet, som tillkommer polismästarna utan poliskammare, är denna angiven på olika sätt i de särskilda instruktionerna. Beträffande Karlstad och Gävle —- i sistnämnda stad är polismästaren tillika rådman och ledamot av magistraten — överensstämma dock bestämmelserna så tillvida som polismästaren till- lägges de uppgifter, som enligt lag eller författning åligger polismyndighet i stad. Även instruktionen för polismästaren i Uppsala har väsentligen ena- handa innehåll. I dessa tre städer har också den ordningen utbildat sig, att polismästaren handlägger i stort sett samma ärenden som polismästarna i poliskammarstäderna.1 Med avseende å Lund, där polismästaren likaledes är rådman och ledamot av magistraten, innehåller däremot den för rådhusrät- ten och magistraten gällande arbetsordningen uti förevarande avseende endast den bestämmelsen, att polismästaren har tillsyn över och ledningen av vad som hör till stadens säkerhets-, sundhets-, sedlighets- och ordningspolis. En- ligt inhämtade upplysningar handlägger dock polismästaren enligt den praxis, som alltsedan polismästarämbetets inrättande år 1921 tillämpas där, jäm- väl åtskilliga polismyndighetsärenden av här avsett slag.

Kommunalborgmästare. I fögderistäderna utövade ursprungligen en sär- skild stadsstyrelse de funktioner, som i magistratsstäderna tillkommo magi- straten. Jämlikt 54 5 1862 års förordning om kommunalstyrelse i stad enligt

1 Det kan anmärkas, att polismästaren i Uppsala ansetts behörig att i alla avseenden fullgöra de åligganden, som enligt ordningsstadgan för rikets städer och andra författningar tillkomma 'polismyndighet», även om i författningen uttryckligen stadgas, att med polismyndighet förstås magistraten, samt att riktigheten av denna tolkning bekräftats genom kungl. förklaring den 2 november 1883 i anledning av uppkommen meningsskiljaktighet mellan dåvarande polismästaren och magistraten i staden. Enahanda förklaring har i nådigt brev 30/3 1901 givits beträffande polis- mästarens i Gävle administrativa polismyndighet. I gällande arbetsordning ”/,u 1935 för rådhus— rätten och magistraten i Gävle heter det emellertid, att polismästaren åligger att närmast under KB vara polismyndighet inom staden, dock att, där i särskild författning angivits att med polismyndighet avses magistrat, vad sålunda stadgats skall gälla. Enligt den praxis, som utbildats, handlägger emellertid polismästaren i viss utsträckning även ärenden av sistnämnda slag.

• Sida 32
•  Original

paragrafens ursprungliga lydelse bestod Stadsstyrelsen av en av länsstyrelsen förordnad ordförande och två kommunalvalda bisittare. Genom lag 18/5 1920 ändrades stadsstyrelsens sammansättning till en kommunalborgmästare, som utsågs av Kungl. Maj:t bland tre personer, föreslagna av stadens vid stads— fullmäktigval röstberättigade invånare, och minst två av stadsfullmäktige valda kommunalrådmän. Ny reform genomfördes genom en lag 17/6 1932. Genom denna reform avvecklades successivt intill den 1 januari 1938 stads- styrelserna och ersattes av den nuvarande kommunalborgmästarinstitutionen. Samtidigt vidtogs den ändringen rörande drätselkamrarnas ställning, att des- sa gjordes till det centrala kommunala förvaltningsorganet.

För närvarande finnes kommunalborgmästare i 43 städer, nämligen Sund- byberg, Djursholm, Lidingö, Östhammar, Öregrund, Katrineholm, Skän- ninge, Mjölby, Huskvarna, Nässjö, Värnamo, Vetlanda, Eksjö, Tranås, Grän- na, Ljungby, Nybro, Borgholm, Hässleholm, Höganäs, Eslöv, Falkenberg, Kungsbacka, Mölndal, Kungälv, Marstrand, Lysekil, Trollhättan, Skövde, Tidaholm, Arvika, Karlskoga, Kumla, Arboga, Säter, Hedemora, Avesta, Lud- vika, Bollnäs, Sollefteå, Örnsköldsvik, Boden och Haparanda.

De allmänna bestämmelserna rörande kommunalborgmästarna återfinnas i 4 kap. lagen om kommunalstyrelse i stad och lagen 17/6 1932 om kommunal- borgmästare. Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige, och förord— nande å befattningen meddelas av länsstyrelsen.

Liksom magistraten handhar kommunalborgmästaren både kommunala och statliga uppgifter; de kommunala funktionerna torde dock, åtminstone" kvan- titativt, vara de mest framträdande. Vissa av de kommunala uppgifterna äro angivna i lagen om kommunalstyrelse i stad. I övrigt äro bestämmelser om kommunalborgmästarnas åligganden meddelade i de av Kungl. Maj:t, efter förslag av stadsfullmäktige, för de särskilda befattningarna utfärdade regle- mentena. Dessa innehålla dock i förevarande hänseende —— frånsett de kom- munala bestyren — icke några detaljerade bestämmelser, utan innehålla i allmänhet endast en erinran om de skyldigheter, som enligt lag eller författ— ning ankomma på kommunalborgmästaren. Kommunalborgmästarens funk- tionsområde är därför, liksom magistratens, att sammanställa ur en mångfald olika lagar och författningar.

Bortsett från vissa kommunala funktioner, som uppdragits åt drätselkam- marenl, har kommunalborgmästaren i stort sett samma åligganden och be-

1 Sålunda har drätselkammaren enligt 55 5 lagen om kommunalstyrelse i stad att övervaka verkställigheten av stadsfullmäktiges beslut, öva tillsyn över stadens övriga verkställighets- och förvaltningsorgan, tillsätta kommunens tjänstemän, såvitt ej annat är stadgat, samt tillhandagå fullmäktige med erforderliga handlingar och upplysningar, varjämte kammaren har en allmän initiativrätt hos fullmäktige. Den 5. k. legalitetskontrollen eller magistratens skyldighet att tillse, att stadsfullmäktiges beslut äro lagliga, och att vägra handräckning till verkställighet av lagstri- diga beslut utövas dock ej av kammaren. Denna kontroll har för övrigt i realiteten alltmera bort— fallit och har väl nu sin egentliga betydelse i möjligheten för dess utövare att fästa uppmärk- samheten på olagligheten av tillämnade beslut och på så sätt söka förekomma sådana. Den torde därför kunna anses motsvaras av den i de särskilda reglementena för kommunalborgmästarna stadgade skyldigheten för dem att i mån av behov fästa vederbörandes uppmärksamhet på vad lag och författning bjuda.

• Sida 33
•  Original

fogenheter, som tillkomma magistraten eller som tidigare tillkomma stadssty- relsen eller kommunalborgmästaren enligt den äldre ordningen. I lagen "le 1932 om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadssty- relse åliggande bestyr har nämligen förordnats, att vad i lag eller författ- ning är stadgat om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ord- förande i stadsstyrelse skall i fögderistad gälla kommunalborgmästare, såvitt tj annat blivit stadgat, och undantag ha meddelats endast i ett fåtal fall. Vad politiärendena angår, synas sålunda undantagen väsentligen inskränka sig därtill, att vissa ärenden enligt kungörelsen ang. rätt för utlänning och i ut- landet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m., stadgan ang. notarii publicibefattningen, fastighetsbildningslagen och man- talsskrivningsförordningen i fögderistad ankomma på länsstyrelsen. Dess— utom har, såsom ovan sid. 28 nämnts, visst ärende enligt polislagen (yttrande över sökande till ordinarie polismansbefattning) överflyttats å drätselkam- maren.

Av det ovan sagda torde framgå, att kommunalborgmästaren i polisiärt hänseende i allt väsentligt intager samma ställning och har samma uppgifter som magistraten.

Beträffande de särskilda polisärenden, som enligt olika författningar till- komma kommunalborgmästaren, må hänvisas till den i kap. VI lämnade översikten.

Vissa närmare upplysningar rörande kommunalborgmästarinstitutionens uppkomst samt uppgifter i allmänhet återfinnas i bilaga AF

Såsom tillägg till den nu lämnade översikten över de allmänna polismyn— digheterna må nämnas, att även kommunerna så tillvida kunna karakterise— ras såsom sådana myndigheter, som de äga antaga stadgar till främjande av sedlighet, ordning och säkerhet inom kommunerna (6 och 80 åå lagen om kommunalstyrelse på landet); jfr åå 20 och 30 ordningsstadgan för rikets städer. Beträffande kommunernas förordningsmakt med avseende å den all- männa hälsovården, brandväsendet och byggnadsväsendet äro särskilda be- stämmelser givna i 54 å hälsovårdsstadgan "Ve 1919, 25 och 26 åå brandstad— gan 15/s 1923, 12 å lagen % 1937 om förekommande och släckning av skogs- eld samt 1, 2 och 82 åå byggnadsstadgan 20/11 1931.

Handhavandet och tillämpningen av de av landskommunerna beslutade, vederbörligen fastställda politiföreskrifter tillkommer Icommunalnåmnd (44 å lagen om kommunalstyrelse på landetl. Även andra polisfunktioner äro en- tigt särskilda författningar uppdragna åt kommunalnämnd, såsom beträffan- de allmänna hälsovården, brandväsendet, bekämpande av smittosamma hus- djurssjukdomar, försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka, alkoholfria dryc- ker, arbetslöshetsunderstöd, avgivande av statistiska uppgifter m. m. En del av dessa uppgifter beröras i kap. VI. I municipalsamhälle har municipal- nämnd motsvarande uppgifter (88 å lagen om kommunalstyrelse på landet).

1 Ang. kommunalborgmästarnas arbetsuppgifter se jämväl E. TÖRNGREN, Svenska Stadsför— bundets Tidskrift 1938 s. 282 ff.

• Sida 34
•  Original

Slutligen är att märka, att i köping eller municipalsamhälle eller annat samhälle, där ordningsstadgan för rikets städer eller brandstadgan gäller, kommunalnämnd eller municipalnämnd vanligen utövar samma befogenheter som enligt nämnda stadgar tillkomma magistrat eller annan lokalmyndighet; se härom vidare nedan sid. 44 och 64.

• Sida 35
•  Original

VI. Polisorganens uppgifter och begreppet polismyndighet enligt särskilda författningar.

Inledande anmärkningar.

Såsom ovan nämnts äro de polisuppgifter, som tillkomma de olika lokala organen, angivna i en mångfald lagar och andra allmänna författningar. Såsom benämning på organen användes därvid i stor utsträckning termen »polismyndigbet», »vederbörande polismyndighet» eller »polismyndigheten i orten». I huvudsakligen äldre författningar begagnas understundom även uttrycken »kronobetjäning» och »kronobetjänt». I några författningar ha tillika angivits vilka organ eller befattningshavare, som inbegripas under termen polismyndighet. I allmänhet saknas dock sådan bestämning.

Innebörden av nämnda uttryck är mångskiftande. Beträffande särskilt begreppet polismyndighet kan sålunda nämnas, att detta i de författningar, där det närmare preciserats, bestämts på olika sätt allt efter den olika karak- tären av de uppgifter, som i varje särskilt fall tilldelats polismyndighet. Men även i det övervägande antal författningar, i vilka polismyndighet förekom- mer utan bestämning, synes termen användas i skilda bemärkelser.

I det följande lämnas en allmän översikt av dels de polisfunktioner, som enligt olika författningar tillkomma huvudsakligen de lokala organen inom länen, och dels hur termen polismyndighet eller motsvarande benämning an- vändes i författningarna. Det torde vara överflödigt påpeka, att översikten ej gör anspråk på att vara i allo fullständig. Undersökningen har dock omfattat dels samtliga i Skarstedts edition av Sveriges rikes lag intagna eller anmärkta lagar och författningar, vilka reglera handläggning av ärenden av här avsett slag, dels ett stort antal andra i Svensk författningssamling införda författ- ningar, vilka kunna antagas ha betydelse för utredningen.1 Översikten torde därför kunna anses omfatta i vart fall de praktiskt mera betydelsefulla av hithörande lagar och författningar samt innefatta tillräckligt material för behandlingen av de föreliggande utredningsspörsmålen.

¹ Därjämte har utredningsmannen genomgått kungörelser, cirkulär, m. fl. föreskrifter, utfär— dade av centrala ämbetsmyndigheter m. fl. Dessa författningar synas emellertid icke erbjuda något egentligt intresse för förevarande utredning och ha därför i framställningen lämnats åsido. —— Anmärkas bör, att det med hänsyn därtill, att gränsen mellan den egentliga politiförvaltningen och närliggande förvaltningsgrenar i många fall är obestämd, ej så sällan mött svårighet att av— göra huruvida en viss författning bort medtagas eller ej. Den regeln har emellertid följts, att för- fattningen medtagits så snart den i något hänseende funnits kunna ha betydelse för utredningen.

• Sida 36
•  Original

Hemligstämplade författningar och handlingar ha ej medtagits i översikten; rörande dessa har särskild promemoria utarbetats.

I syfte att göra framställningen i möjligaste mån överskådlig och klar- görande ha de olika författningarna sammanförts i vissa grupper, varvid den allmänna karaktären av uppgifterna tjänat såsom indelningsgrund. Grän- serna mellan de olika politigrenarna äro dock mången gång flytande, vilket i en del fall föranlett tvekan, huruvida viss författning bort hänföras till den ena eller andra gruppen; i dylika fall ha rena lämplighetsskäl fått bliva avgörande. Även annan systematisering av författningsmaterialet har givet- vis övervägts. Den valda indelningsgrunden har emellertid synts bäst tjäna båda de utredningsspörsmål uppdraget avser.

De författningar, i vilka termen polismyndighet när- in a re p r e e i s e r a ts, synas sammanlagt vara sjutton, nämligen ord- ningsstadgan för rikets städer, brandstadgan, utlänningslagen, kungörelsen med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar, särskilda utlän- ningskungörelsen, kungörelsen ang. eldbegängelse, kungörelsen ang. anmälan 'om olycksfall i arbete 111. m., sinnessjuklagen, lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur, hotell- och pensionatstadgan, lotteri- förordningen, motorfordonsförordningen, förordningen ang. yrkesmässig auto- mobiltrafik m. m., vägtrafikstadgan, kungörelsen om särskilda åligganden, Som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underly- dande myndigheter, kungörelsen ang. hämtning av värnpliktiga, som ute- blivit från tjänstgöring m. m. samt tillämpningskungörelsen till lagen om ihittegods. Därjämte må nämnas, att även den nya rättegångsbalken av den 18 juli 1942 (nr 740) innehåller dylik bestämning; se härom nedan sid. 63.

Angående de olika bemärkelser, vari begreppet polismyndighet användes i berörda författningar, i vilka dess innebörd klargjorts, må hänvisas till den följande översikten. Sammanfattningsvis kan dock här nämnas, att —— från- "sett landsbygden, där landsfiskalen eller polischefen med ett par undantag när avses — elva olika betydelser kunna urskiljas, nämligen:

1) i Stockholm överståthållarämbetet samt i annan stad respektive POllS* kammare, magistrat och kommunalborgmästare (% 29 ordningsstadgan för rikets städer, 48 % 2 mom. brandstadgan, 9 % lotteriförordningen, 1 % 1 mom. motorfordonsförordningen, * 41 9 förordningen ang. yrkesmässig auto- mobiltrafik m.m.., 1 % 2 mom. vägtrafikstadgan)' ,

2) polischef och i annan stad än Stockholm magistrat ävensom underord- nad polispersonal (2 å kungörelsen om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter),

3) polischef samt poliskammaie eller stadsfiskal (& 49 hotell- och pen- sionatstadgan);

1 Det må anmärkas, att termen polismyndighet i motorfordonsförordningen även användes i en annan bemärkelse, se 20 ä 1 mom. angående behörigheten att utfärda s. k. nykterhetsintyg, nedan sid. 97.

• Sida 37
•  Original

4) polismästare respektive magistrat eller kommunalborgmästare (& & kungörelsen ang. anmälan om olycksfall i arbete m.m.);

5) polismästare, stadsfiskal, chef för kriminalavdelning samt magistrat eller kommunalborgmästare — på landet avses, förutom landsfiskal, även landsfogde, polisuppsyningsman eller poliskommissarie — (9 & lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur);

6) polischef (9 € kungörelsen ang. hämtning av värnpliktiga, 1 & tillämpr ningskungörelsen till hittegodslagen);

7) polismästare ävensom polisbefäl, som enligt gällande instruktion eller på grund av polismästarens uppdrag äger handla i dennes ställe, respektive stadsfiskal eller, om han är befriad från all befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet (5 & sinnes- Sjuklagen);

8) i Stockholm överståthållarämbetet för polisärenden samt i annan stad polismästare respektive stadsfiskal (18 & kungörelsen ang. eldbegängelse);

9) i Stockholm chefen för kriminalavdelningen samt eljest polischef även- som såväl i stad som å landet annan av länsstyrelsen särskilt förordnad person (53 & utlänningslagen);

10) förutom i 9) angivna hefattningshavare jämväl föreståndare och bi- trädande föreståndare för passkontroll (8 % kungörelsen med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar); samt

11) förutom i 10) angivna befattningshavare även vederbörande krigs- polispersonal å krigsskådeplats (3 5 6 mom. särskilda utlänningskungö- relsen). .

Beträffande spörsmålet om vad som i de i översikten upptagna författningarna förstås med polismyndighet ide fall, där begreppet ej bestämts, må till en början förut— skickas, att det ingalunda är lätt att i varje särskilt fall ge ett riktigt svar på denna fråga. Varken författningarnas allmänna innebörd eller syfte läm— na nämligen merendels någon säker ledning för tolkningen. Och vad förar— betena beträffar, innehålla dessa i förevarande avseende i mycket få fall upplysning av betydelse.1 — Där sådana uttalanden förekomma, har detta anmärkts i översikten. _ Ej heller synas några vägledande, publicerade rättsfall föreligga vare sig från judiciell eller administrativ praxis.

Av det sagda torde framgå, att det möter svårigheter att bilda sig en säker uppfattning om hur begreppet polismyndighet i varje enskilt fall rätteligen bör tolkas. I brist på andra säkrare bedömningsgrunder torde avgörande för tolkningen väsentligen få bliva karaktären av den föreliggande uppgiften och organens allmänna ställning och funktioner, sådana dessa framträda enligt gällande instruktioner eller andra stadganden. Härvid bör naturligen sär- skilt beaktas den förändring, som ägt rum beträffande magistratens och

1 Utredningsmannen har genomgått förekommande förarbeten — sakkunnigutredningar, kungl. propositioner, riksdagsutlåtanden, departementsakter, remissyttranden — till så gott ) som samtliga i översikten intagna författningar.

• Sida 38
•  Original

kommunalborgmästarens ställning i förhållande till polisväsendet. Såsom förut berörts, ha magistraten och kommunalborgmästaren härigenom förlo- rat ledningen av och ansvaret för polisverksamhetens upprätthållande inom staden och fullgöra numera inga andra funktioner rörande den allmänna ordningens och säkerhetens upprätthållande än som tillkomma dem på grund av särskilda stadganden. Denna utveckling måste självfallet spela en väsent- lig roll, när det gäller att besvara frågan hur begreppet polismyndighet nu bör tolkas. Så länge såväl ledningen av polisväsendet som de rent administra— tiva polisfunktionerna voro förenade hos ett och samma organ, torde över- huvud taget någon tveksamhet ej ha yppats rörande begreppets innebörd, utan ansågs då magistraten och stadsstyrelsen (kommunalborgmästaren) vara polismyndighet i staden, såframt ej annorlunda var uttryckligen stadgat. Men genom den reglering av polischefskapet, som ägde rum i samband med 1925 års polisreform, och därigenom att polischefskapet med åren överflyt— tats från de administrativa stadsmyndigheterna till särskilda, med dem sido- ordnade organ har frågan kommit i ett annat läge. Detta förhållande har också under de senare åren alltmer börjat beaktas i lagstiftningen. Sålunda har, såsom torde framgå av den följande framställningen, polischefen i vissa författningar uttryckligen tillagts ärenden, vilka tidigare tillkommo magist- rat och kommunalborgmästare (stadsstyrelsen) i deras egenskap av polis- myndighet, och beträffande åtskilliga författningar, där termen polismyn- dighet förekommer utan bestämning, är det uppenbart, att åtminstone så- dana mera typiska polisärenden, som tidigare ankommit på magistrat el- ler kommunalborgmästare, numera avses skola tillkomma de egentliga polisorganen.

En viss betydelse för tolkningen måste tvivelsutan även tilläggas den be- märkelse, vari termen polismyndighet i viss författning användes med avse- ende å uppgifter, likartade med den ifrågavarande. Sålunda torde exempel.- vis med polismyndighet i förordningen 22/5 1911 ang. biografföreställningar och kungörelsen 31/12 1913 ang. rätt för utlänning att här i riket giva offent- lig föreställning m. m. böra avses samma myndigheter, som enligt ordnings— stadgan för rikets städer utöva motsvarande funktioner, och med polismyn- dighet i förordningen 18/6 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada. ådragen under militär tjänstgöring, torde böra förstås samma myndigheter som i tillämpningskungörelsen till olycksfallsförsäkringslagen etc.

En undersökning enligt de nu angivna tolkningsgu'underna har till en bör- jan givit vid handen, att begreppet polismyndighet endast undantagsvis sy- nes inbegripa länsstyrelsen; så torde få anses vara fallet endast i följande författningsställen, nämligen 21 % polisreglementet för riket, 1 % andra styc— ket lagen 15/6 1934 om förbud mot vissa sammanslutningar, 17 g 3 mom. för- ordningen 11/7 1919 ang. försäljning av pilsnerdricka och kungörelsen "'In 1910 (nr 139) rörande meddelande av uppgifter till statistiken över dödsor- sakerna. Att länsstyrelsen icke kan åsyftas sammanhänger givetvis icke blott med länsstyrelsens allmänna ställning såsom högsta polismyndighet. -i

• Sida 39
•  Original

länet och det därav följande inseendet över länets lokala polisorgan utan även därmed, att länsstyrelsen beträffande det stora flertalet grupper av här ifråga"- varande ärenden är besvärsinstans och således har prövningsrätt över polis- myndighetens beslut.

Landsfogden synes endast kunna inbegripas i uttrycket polismyndighet i sistnämnda kungörelse, & 36 allmänna läkarinstruktionen ***/12 1930 och vissa författningar angående rättsmedicinsk undersökning. Att landsfogden ej i vidare mån än nu sagts torde kunna anses såsom polismyndighet i före- varande avseende torde också ha sin förklaring i de allmänna funktioner rö- rande polisväsendet och dess befattningshavare, vilka såsom tidigare berörts tillkomma honom i hans egenskap av länspolischef.

Frånsett nu berörda fall torde således begreppet polismyndighet hänsyfta på de lokala polisorganen inom länet. Såsom framgår av den i kap. V läm- nade översikten utgöras dessa dels av polischeferna med underlydande per-' sonal (polisen), dels i stad av respektive poliskammaren, magistraten och kommunalborgmästaren. Poliskamrarna äro numera samtliga enmansorgan med polismästaren såsom enda ledamot; jfr dock poliskamrarna i Stockholm och Göteborg (se sid. 29). Med hänsyn härtill och då någon principiell skill— nad ej föreligger mellan nämnda organs och polischefernas i övriga städer administrativa politiuppgifter, synas poliskamrarna och polischeferna i övriga städer i förevarande sammanhang böra likställas. För städernas vidkom- mande blir alltså huvudfrågan, i vad mån ifrågavarande polismyndighets- ärenden avses skola tillkomma de egentliga polisorganen eller de allmänna stadsmyndigheterna eller bådadera. På landet är landsfiskalen såväl polischef som allmänt administrativt organ; i köpingarna Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn äro dock de nuvarande innehavarna av poliskommissarietjäns- terna polischefer och ha i denna egenskap att ombesörja i stort sett samma polisverksamhet som landsfiskal (jfr ovan sid. 25). Beträffande landsbyg- den inskränker sig dälfÖl' spörsmålet till 1 vad mån begreppet polismyndighet även omfattar den underordnade polispersonalen.

I Stockholm ankommer handläggningen av polismvndighetsärendena i allt väsentligt på överståthållarämbetets avdelning för polisärenden. Den närmare fördelningen av ärendena mellan de särskilda specialavdelningarna inom nämnda avdelning framgår av instruktionen och arbetsordningen för ämbeé tet. Jfr sid. 29.

Angående spörsmålet i vad mån begreppet polismyndighet åsyftar den un- derlydande polispersonalen, har redan tidigare (sid. 16) anmärkts, att ter- men i författningsspråket i allmänhet användes i samma bemärkelse som be; greppet myndighet numera merendels brukas inom förvaltningsrätten eller alltså som beteckning på offentligt organ, utrustat med befogenhet'att själv- ständigt avgöra rättsliga frågor. Underordnad polisman, vilken såsom förut nämnts huvudsakligen har att utföra polischefens befallningar eller andra rent faktiska handlingar, inbegripes således i allmänhet ej under begreppet polismyndighet. I några författningar torde dock hänsyftas även på den un- derordnade polispersonalen. Så synes vara förhållandet bland annat i 56: &

• Sida 40
•  Original

hälsovårdsstadgan och 27 & epidemilagen samt kungörelsen 9/5 1916 ang. vad militär personal har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ord- ning m. 111.

Då här sägs, att polismyndighet i författningsspråket ej åsyftar den un- derordnade polispersonalen utan polischefen, får detta givetvis ej tolkas så, att polischefen själv också skall utföra alla de ifrågavarande uppgifterna; med hänsyn till uppgifternas art avses därmed i allmänhet endast att fastslå, att polischefen är ansvarig för ärendets behöriga handläggning. Utförandet av de olika uppgifterna ankommer i allmänhet på den underordnade polisperso- nalen enligt för denna gällande instruktioner. I denna mening kan alltså po- lismyndighet sägas utgöra en sammanfattande beteckning på polisen såsom ett kollektivt organ. I vissa författningsställen, t. ex. i 10 % lagen ”8/5 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, synes också begreppet användas i denna bemärkelse.

Vad härefter angår frågan, huruvida polismyndighet inbegriper polisorga- nen eller de administrativa stadsmyndigheterna, lärer begreppet enligt de ovan angivna tolkningsgrunderna i det övervägande antalet författningar användas i betydelsen poliskammare eller polischefen. I en del författningar avses dock magistrat eller kommunalborgmästare. I ett par författningsstäl- len — åå 6, 42 och 53 utvandrarförordningen och 159 % inskrivningsförord» ningen — synes termen endast åsyfta poliskammare.

Beträffande frågan, huruvida begreppet polismyndighet inbegriper såväl de egentliga polisorganen som de administrativa stadsmyndigheterna, synes det- ta numera vara förhållandet endast i någon enstaka författning; jfr rekvisi- tionsförordningen M”],, 1942 och nöjesskattförordningen.

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att polismyndighet även i en och samma författning torde användas i olika bemärkelser, såsom t. ex. i barna- vårdslagen, förordningen ang. försäljning av pilsnerdricka m. fl. författning- ar; i barnavårdslagen synes uttrycket avse dels polisorganen och dels stads- myndigheterna.

För vinnande av en allmän föreställning om det sätt, varpå förevarande be— stämmelser tillämpas i praxis, ha särskilda undersökningar företagits. Sålun- da ha uppgifter rörande bland annat ett femtiotal författningar, i vilka be- greppet polismyndighet förekommer utan bestämning, infordrats från sam—. manlagt 50 städer, därav 30 magistratsstäder och 20 fögderistäder. —— Stä- der med poliskammare ha ej medtagits, enär såsom ovan sid. 30 framhål— lits poliskamrarna i allmänhet synas handlägga alla här ifrågavarande po— lismyndighetsärenden. —— I en del av de hörda städerna är borgmästaren eller kommunalborgmästaren polischef, under det att i andra polischefska- pet tillkommer polismästare, stadsfiskal eller landsfiskal. De hörda städerna torde därföri förevarande hänseende kunna anses representativa, varför den praxis som tillämpas i nämnda städer torde få anses karakteristisk och be— lysande för städerna i allmänhet. En sammanfattning av de inkonma upp— gifterna återfinnes i bilaga B.

• Sida 41
•  Original

Därjämte ha upplysningar under hand inhämtats från centrala förvalt— ningsmyndigheter, länsstyrelser med flera myndigheter.

Den allmänna bild av praxis, som erhållits genom de sålunda verkställda undersökningarna, ger oförtydbart vid handen, att tvekan och osäkerhet i stor utsträckning råder om vad som i ett flertal av ifrågavarande författningar bör förstås med begreppet polismyndighet. Detta är av förut anförda skäl särskilt förhållandet i städerna, där bristen på enhetlighet synes vara särskilt påfallande. Sammanställningen i bilaga B visar sålunda bland annat dels att i de hörda städerna i det avseende, varom här är fråga, ingen enda av de författningar sammanställningen avser tillämpas enhetligt, dels att väsent- liga skiljaktigheter rörande tillämpningen överhuvud taget föreligga beträf- fande en stor del av förevarande bestämmelser. I allmänhet har valet stått mellan magistraten respektive kommunalborgmästaren och polischefen (po- lisen). Spörsmålet om vilkendera av dem som i de särskilda fallen bör an- ses som polismyndighet torde merendels ha lösts från fall till fall efter rent praktiska synpunkter utan anläggande av några bestämda principer. I all- mänhet synes dock polischefen ha tillagts uppgifter av verkställande eller övervakande natur, under det att magistraten respektive kommunalborgmäs- taren förbehållits ärenden, som höra samman med nämnda organs allmänna ställning såsom administrativ myndighet. I en del städer har emellertid nå- gon dylik differentiering ej skett, utan handlägger där magistraten eller kommunalborgmästaren så gott som alla polismyndighetsärenden.

Vad angår kronobetjänt och kronobetjäm'ng1 användes dessa uttryck förr i synnerhet i betydelsen tjänstemän på landet, vilka tillhörde landsstaten, så— som kronofogde, länsman, häradsskrivare, fjärdingsman m. fl. Numera torde detta uttryck i allmänhet avse landsfiskal; stundom åsyftas dock även all polispersonal på landsbygden. Ställvis användes termen i annan och vidsträck- tare bemärkelse, såsom exempelvis i 16 5 mom. 1 strafflagens promulgations- förordning, 14 & lagen den 25/6 1909 ang. naturminnesmärkens fredande och 6 & kungörelsen 19/12 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap, där kronobetjänt och kronobetjäningen torde avse även stå- dernas polisorgan.

I anslutning till de resultat, vartill som ovan nämnts utredningsmannen i allmänhet kommit beträffande spörsmålet vad som bör förstås med polis- myndighet i de författningar, i vilka begreppet ej närmare preciserats, må påpekas, att nämnda term i den följande författningsöversilcten användes i betydelsen poliskammare eller polischefen, såframt ej annat särskilt angivas.

Rörande tolkningen av begreppet polismyndighet och motsvarande benäm- ning i de särskilda författningsbestämmelserna må jämväl hänvisas till sam— manställningen i bilaga C.

Angående de polisiära uppgifter, som enligt de särskilda författningarna till-

...] Ang. nämnda termers betydelse under olika skeden må hänvisas till bl. a. Svenska akade— miens ordbok över svenska språket, utg. 1916, B 2025 och K 2904.

• Sida 42
•  Original

komma kommunalborgmästare, bör nämnas, att i vissa författningar uttryck- ligen stadgas, att vad som sägs om magistrat även skall gälla kommunalborg+ mästare. Även där sådan bestämmelse saknas, har dock, såsom tidigare fram- hållits, kommunalborgmästaren, jämlikt lagen om överflyttande på kommu+ nalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr, utom i någ- ra enstaka fall enahanda polisuppgifter som magistraten. Såvitt ej annat ne- dan särskilt anmärkts, gäller därför vad som sägs om magistrat även kom- munalborgmästare. ,

A. Allmän ordning och säkerhet.1

1. Åtgärder till tryggande av ordningen vid särskilda tillfällen. I ordningsstadgan för rikets städer 24/& 1868 tilldelas magistrat och polis— myndighet åtskilliga polisuppgifter. Vad i stadgan sägs om magistrat gäller i Stockholm överståthållarämbetet och i stad utan magistrat kommunalborg- mästaren. Med polismyndighet förstås i Stockholm överståthållarämbetet för polisärenden samt i annan stad poliskammare eller, där sådan ej finnes, ma— gistrat eller kommunalborgmästare (% 29). Magistrat respektive kommunalborgmästare tillkommer:

att av de allmänna försäljningsplatser, som bestämts av stadsfullmäktige, anvisa särskilda saluplatser för vissa slags varor samt utfärda erforderliga ordnings- och renlighetsföreskrifter beträffande saluplatserna (ä 1);

att meddela tillstånd att å gata eller annan allmän plats, som därför anvi- sats av vederbörande myndighet, bedriva försäljning från stånd, bord eller dylikt, uppställa dragare eller åkdon, upplägga eller utställa byggnadsmate— rialier, ved och andra varor eller annat gods eller säga eller hugga ved m.m. (% 2);

att utfärda föreskrifter för hundars utelöpande (& 5);

att meddela allmänt förbud mot upphuggande av is eller öppnande av vak tå 7);

att anvisa badplatser och meddela ordningsföreskrifter för dylika (& 11); att meddela tillstånd till anläggning av kägelbana och annan sådan inrätt- ning (5 12); '

att utfärda föreskrifter för gaturenhållningen m. 111. (g 14); att anvisa avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall m. m. och med- dela ordningsföreskrifter för dylika (% 16);

att väcka förslag om nya eller ytterligare ordningsstadganden och medver- ka vid deras antagande samt, sedan stadgandet blivit av länsstyrelsen fast- ställt och intaget i länskungörelserna, införa stadgandet i särskild liggare, ombesörja dess tryckning och införa tillkännagivande om detsamma i orts- tidning (& 20); 1 Stockholm meddelas föreskrifterna omedelbart av överståt— hållarämbetet efter hörande av stadsfullmäktige; '

1 Vid översiktens utarbetande ha beaktats i SFS intagna författningar, som utgivits från trycket t. o. rn. den 31 augusti 1942 eller t. o. m. nr 746. —— Vederbörande författning, varigenom ändring vidtagits, har endast undantagsvis angivits.

• Sida 43
•  Original

att taga initiativ till utfärdande av tillfälliga, med bötesbestämmelser för— enade ordningsföreskrifter och i brådskande fall utfärda provisoriska stad- ganden (& 21); samt

att upprätta förslag till reglementen och taxor för åkare, kommunikations— företag, stadsbud m. fl. och för fastställelse underställa dem länsstyrelsen; i Stockholm utfärdas sådana reglementen och taxor omedelbart av överståt— hållarämbetet (% 23).

Att märka är, att enligt särskilda kungl. brev föreskrifter och tillstånd en- ligt åå 1 och 2 i Eskilstuna, Norrköping, Linköping, Jönköping, Malmö, Häl- singborg, Halmstad, Göteborg, Borås och Västerås meddelas av poliskamma- ren i stället för magistraten, i Linköping och Halmstad dock med undantag av parkeringsföreskrifter. ' . Polismyndighet i ovan angivna bemärkelse tillkommer:

att upptaga och i visst fall låta döda utelöpande hund (& 5); att meddela tillstånd till stensprängning, skottlossning och fyrverkeri samt meddela föreskrifter härför (& 6);

att meddela tillstånd till upphuggande av is eller öppnande av vak inom område, där allmänt förbud däremot gäller (5 7);

att om vid grävning å mark inom staden eller dess område uppkommer skada för annan eller fara därför, meddela förbud mot fortsatt grävning eller föreskrifter för dess bedrivande (& 8);

att genom vite tillhålla tredskande att efterkomma av polismyndigheten meddelad ordningsföreskrift (& 22), samt

att tillhålla försumlig att fullgöra arbete eller vidtaga åtgärd, som enligt ordningsstadgan eller särskilda föreskrifter åligger honom, och eventuellt låta utföra arbetet eller åtgärden på vederbörandes bekostnad (% 24).

Vidare skall enligt & 13 stadgan anmälan göras till polismyndigheten be— träffande offentlig föreställning, konsert eller annan musiktillställning, mas- kerad, bal, lekstuga eller andra nöjen, allmänt föredrag, som ej är att hän- föra till andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, allmänt samman- träde eller annan tillställning, vilken genom allmän tidning, anslag eller an— norledes kungöres eller vartill inträdeskort försäljas eller avgift på något sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages eller till vilken allmänheten eljest har tillträde. Om det är fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning eller and- ra med dessa jämförliga tillställningar eller om tillställning skall äga rum på

1 Bestämmelserna i 5 13 äga endast tillämpning å sådana tillställningar, till vilka allmänheten har tillträde. Däremot äro bestämmelserna ej tillämpliga å enskilda töreningssammankomster, till vilka allenast medlemmar av viss förening eller en på jämförligt sätt begränsad krets äger till- träde, eller andra enskilda sammankomster. Med töranledande av att tillställningar, som i reali- teten varit offentliga, betecknats som enskilda föreningssammankomster i syfte att ifrågavarande stadgande och andra för offentliga tillställningar gällande föreskrifter icke skulle bliva tillämpliga & dem, äro till förebyggande av sådant missbruk av föreningsrätten särskilda bestämmelser givna i kungörelsen m]. 1932 (nr 200) ang. utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i 5 13 av ord— ningsstadgan m. m. —— Ang. ordningsförfattningar berörande föreningsväsendet hänvisas till H. Bnnononns klargörande översikt i Svensk föreningslagstiftning, utg. S. Belin, Stockholm 1937, s. 66 ff.

• Sida 44
•  Original

gata, torg eller'annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde, skall polismyndig— hetens tillstånd avvaktas. Vare sig tillstånd till offentlig tillställning erford- ras eller ej, äger polismyndigheten meddela ordningsföreskrifter. Där det vi— sar sig, att tillställning åsyftar eller innebär något som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordningar, äger polismyndig- heten förbjuda tillställningens förnyande. I dessa fall, ävensom då tillställ- ning äger rum utan vederbörlig anmälan eller tillstånd eller bland de närva- rande uppkommer oordning av sådan beskaffenhet, att den ej kan undanrö- jas genom avlägsnande av deltagarna i densamma, kan sammankomsten upp— lösas av polismyndigheten, och äro alla på stället församlade pliktiga att på polismyndighetens uppmaning vid bötespåföljd bege sig därifrån. Polismyn- digheten må också, där det visar sig att lindansning, akrobatiskt konststycke, konstridning, djurförevisning eller annan därmed jämförlig tillställning med- för uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv, förbjuda tillställning- ens förnyande.

Klagan över magistrats eller kommunalborgmästares eller polismyndighets åtgärd eller föreskrift föres genom besvär i den ordning som är föreskriven för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (& 27).

Av böter och viten enligt ordningsstadgan och de i enlighet därmed givna föreskrifter ställas tre fjärdedelar till polismyndighetens förfogande för att användas till uppmuntran av nitisk verksamhet i polismyndighetens tjänst; återstoden tillfaller stadens kassa (& 28).

Genom särskilt beslut av länsstyrelsen kunna ordningsstadgans föreskrifter vinna tillämpning även för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med stör- re sammanträngd befolkning (% 30 första stycket). Dylikt beslut skall un- derställas Kungl. Maj:ts prövning. I samband härmed skall länsstyrelsen jämväl underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag om vilka styrelser eller myndigheter, som'skola fullgöra vad enligt stadgan i stad åligger magistra- ten eller annan lokalmyndighet, samt om dessa styrelsers eller myndighe- ters sammansättning och vidden av deras befogenhet uti ifrågavarande hän- seende.

' Som regel har Kungl. Maj:t därvid låtit samhällets municipalnämnd eller för köping, som bildar egen kommun, kommunalnämnd träda i magistrats och polismyndighets ställe, dock med undantag av vissa funktioner. Sålunda brukar rätten för polismyndighet att förelägga vite (& 22) frånkännas nämn- den, som plågar anvisas att, där vitesbestämmelse i särskilt fall anses erfor— derlig, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, och polismyndighets åliggan— den enligt 5 13 överlämnas numera regelmässigt till landsfiskalen. Likaså frånkännes nämnden vanligen den rätt, som enligt 5 21 stadgan tillkommer magistrat att utfärda nya ordningsföreskrifter, utan brukar stadgas, att, där behovet av sådan föreskrift är så trängande, att det i g 20 stadgade förfa- ringssättet skulle medföra vådlig tidsutdräkt, nämnden genast bör understäl- la frågan länsstyrelsens prövning.

I detta sammanhang må nämnas, att särskild undersökning verkställts rö-

• Sida 45
•  Original

rande de myndigheter, vilka i köpingarna utöva de funktioner, som enligt $& 13 ordningsstadgan, 14 och 21 åå brandstadgan samt 30 % hälsovårdsstad— gan i stad tillkomma polismyndighet respektive magistrat. Av denna under- sökning synes bland annat framgå, att polismyndighetens befogenheter en— ligt g 13 ordningsstadgan i köpingarna numera som regel utövas av veder- börande landsfiskal. Undantag utgör Mönsterås. Enligt de av länsstyrelsen i Kalmar län den 19 december 1873, i enlighet med av Kungl. Maj:t den 21 november samma år godkända huvudgrunder utfärdade ordningsföreskrifter för köpingen skola i nämnda köping polismyndighetens ifrågavarande funk- tioner tillkomma »en särskild polismyndighet, som skall utgöras av köpingens ordningsman såsom ordförande och två honom biträdande personer, av vi]- ka den ene jämte suppleant för honom utses av kommunalstämma och den andre är den behörigen antagne tjänsteman, som i egenskap av polisuppsy- ningsman eller under annan benämning har befattning med köpingens polis- väsende sig anförtrodd». Ordningsmannen, som förordnas av länsstyrelsen, är tillika ordförande i den särskilda municipalstyrelse, som skall handha de uppgifter, vilka enligt ordningsstadgan tillkommer magistraten. I praktiken handläggas emellertid de polismyndighetsärenden, som avses i ?; 13 ordnings- stadgan, av ordningsmannen ensam, och varken polischefen eller köpingens polisbefäl (överkonstapeln) brukar höras. Ordningsmannen utövar även de befogenheter rörande offentliga tillställningar, som tillkomma polismyndighet enligt förordningen ang. biografföreställningar, förordningen ang. rätt för ut— länning att här i riket giva offentliga föreställningar m. m. med flera för- fattningar. — I skrivelse den 20 december 1941 har länsstyrelsen hem- ställt om överflyttning till vederbörande landsfiskal av de ordningsmännen åliggande uppgifterna enligt 5 13 ordningsstadgan; framställningen är bero- ende på Kungl. Maj:ts prövning. —-— Enahanda bestämmelser gälla enligt ett kungl. brev den 12 april 1878 (SFS nr 17 Bih.) även för Figeholms köping, men utövas där ifrågavarande befogenheter, enligt sedan flera år tillämpad praxis, av landsfiskalen i distriktet.

Enligt andra stycket i % 30 ordningsstadgan äger vidare länsstyrelsen, där omständigheterna därtill föranleda, att genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, förordna, att vad i g 13 stadgas om offentliga till— ställningar skall, även i den mån bestämmelserna i paragrafen icke dessför— innan äro gällande, tillämpas å visst område invid eller i närheten av stad. Den befogenhet, som enligt & 13 tillkommer polismyndighet, utövas för så- dant område alltid av landsfiskalen.

Att märka är, att enligt en kungörelse 10/3 1932 (nr 198) bestämmelserna" 1

313 ordningsstadgan rörande vissa tillställningar — maskeradbal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstrid— ning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar — ut— sträckts att gälla jämväl å ort, varest dessa bestämmelser icke redan äga till- lämpning, samt att polismyndigheten i dessa fall utövas av vederbörande landsfiskal.

För att underlätta tillämpningen av lagen "ls 1906 om förbud för krigs—

• Sida 46
•  Original

manskap att deltaga i vissa sammankomster åligger det enligt kungl. cirku— läret 5I2 1915 polismyndighet, som jämlikt & 13 ordningsstadgan mottagit an- mälan om sammankomst, varå yttranden vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest un- dergräva krigslydnaden kunna antagas förekomma, att därom underrätta ve- derbörande militärbefälhavare med angivande av grunderna för antagandet.

I anslutning till bestämmelserna i 5 13 ordningsstadgan torde här även böra erinras om stadgandet i 10 kap. 15 & strafflagen, som innehåller vår enda allmänna bestämmelse om den medborgerliga församlingsfriheten. I detta lagrum behandlas endast det fall, att »menighet» sammankommer till »överläggning om allmänt eller menigheten särskilt rörande ärende». Stadgandet torde emellertid äga tillämpning även för andra sammankomster, till vilka allmänheten äger tillträde. 1 lagrummet stadgas, att tillträdet till sammankomsten ej må förvägras offentlig myndighet samt att samman- komsten ej må upplösas av denna, såframt ej därvid företages något som strider mot lag eller eljest stör allmän ordning. — Med offentlig myndighet torde bland annat böra förstås, förutom polischef, även annan polisman, som enligt gällande instruktion eller enligt polischefens eller annan vederbörlig myndighets för särskilt fall givna bemyndigande äger handla i polismyndig- hets ställe. -— Beträffande myndighetens upplösningsrätt är att märka, att upplösning ej må ske av blott lämplighetsskål och ej heller på grund av far— hågor för att något brottsligt skall komma att begås, utan härför fordras att vid sammankomsten verkligen förekommit något som strider mot lag eller eljest stör den allmänna ordningen.1 Samma förutsättningar uppställas, så- som ovan nämnts, i 5 13 ordningsstadgan för upplösningsrätt med avseende å de i denna paragraf avsedda sammankomsterna.

Jämlikt det allmänna stadgandet i 10 kap. 15 & strafflagen äger alltså även annan polismyndighet än som avses i ordningsstadgan ingripa mot offent- lig tillställning under enahanda förutsättningar som äro angivna i g 13 nämn- da stadga; detta gäller exempelvis för polischef i stad.

Det må emellertid framhållas, att polismyndighet på grund av dess all- männa skyldighet att sörja för ordningens och säkerhetens upprätthållande jämväl utan uttryckligt stadgande torde äga vidtaga vissa tvångsingripanden med avseende å offentlig sammankomst, även om bestämmelserna i 10 kap. 15 & strafflagen eller 5 13 ordningsstadgan eller i andra specialförfattningar (se här nedan) ej kunna äga tillämpning.2

* Se R. BERGENDAHL, Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler, del III, s. 205, och MALMGREN, anf. arb., s. 85 ff. Jfr även JO 1889 s. 79 och 1900 s. 6, där upplösning ansågs icke böra ha verkställts, enär vissa yttranden, ehuru de uppenbarligen varit ägnade att genom för- argelsevåckande anspelningar nedsätta myndigheter, likväl icke inneburit försök till ohörsamhet eller eljest varit olagliga.

_ ' Denna uppfattning torde väl numera vara ganska allmän inom såväl rättsdoktrinen som praxis. Se sålunda MALMGREN, ant. arb. s. 86—96; jfr även BERGLUND, ant. arb. s. 74. REUTER- smöm synes däremot att döma av vissa uttalanden i hans arbete Politiförvaltningsrätten (1919) vara av motsatt mening. Sålunda heter det där (5. 16): »Saknas uttryckliga bestämmelser om

• Sida 47
•  Original

För förevisning av biografbilder skall enligt förordningen 22/6 1911 ang. biografföreställningar tillstånd sökas i stad hos vederbörande polismyndighet och å landet hos landsfiskalen. I samband med tillståndet äger polismyndig- heten meddela erforderliga ordningsföreskrifter; meddelat tillstånd kan åter- kallas, när helst skälig anledning därtill förekommer. Tillstånd erfordras dock ej beträffande föreställning, där endast sådan smalfilm (film med maximal bredd av 175 millimeter) skall förevisas, som av tillverkaren är märkt sä— kerhetsfilm, Sicherheitsfilm, Safety Film eller motsvarande. Om sådan före- ställning skall dock anmälan göras till polismyndigheten, som äger meddela ordningsföreskrifter samt förbjuda föreställning, om lokalen befinnes vara ur säkerhetssynpunkt olämplig eller eljest när skälig anledning förekommer (& 1). Visar sig, att biografföreställning åsyftar eller innebär något som stri: der mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning, eller att av polismyndigheten meddelade ordningsföreskrifter rörande föreställ— ningen icke ätlydas, äger polismyndigheten förbjuda dess förnyande. I dy-

maktanvändning i vissa fall eller i allmänhet, så innebär detta, att maktanvändningen beror av politimyndighetens eget diskretionära bedömande, och att följaktligen såväl sättet därför helt och hållet bestämmes av myndigheten själv som ock frågan, huruvida och i vilken utsträckning maktanvändning erfordras, är överlämnad till avgörande av denna efter omständigheterna. Om åter ullryckligen regler givits rörande maktanvändning, så innebär detta en tydlig begränsning av myndighetens diskretionära prövningsfrihel, men därmed också en begränsning av dess ansvar [är poliliens upprätthållande. Det ligger i sakens natur, att ju starkare samhällets intresse är av ett dylikt upprätthållande under alla omständigheter, den diskretionära friheten under ansvar också måste i lika mycket högre grad bevaras och förty en uttrycklig reglering undvikas». Jfr även ett av särskilda sakkunniga den 11 okt. 1919 avgivet Betänkande med förslag till lag om utövande av den svenska medborgare tillförsäkrade församlingsrått m. m. samt en inom justitiedeparte- mentet år 1921 utarbetad sammanställning av yttranden över samma betänkande (Stockholm 1921) s. 14, 16, 39 och 41. — Beträffande praxis kan nämnas, att J 0 i fråga om behörigheten att upplösa offentlig sammankomst i sin årsberättelse för år 1912 s. 7 ansett, att borgmästare (i Alingsås) såsom representant för polismakten i staden otvivelaktigt varit formellt berättigad att upplösa sådan sammankomst (föredrag); se ock JO 1889 s. 73, 1891 s. 6, 1899 s. 79 och 1900 s. 6 samt Nytt Jur. Arkiv I, 1893 s. 69 och 1915 s. 515. Vidare må här omnämnas dels ett av JK den 16 dec. 1941 avgjort fall, däri länsstyrelsen i Malmöhus län anmält poliskammaren i Malmö för ur- aktlåtenhet att vidtaga åtgärder till förhindrande av uppförandet av en anmäld revyföreståll- ning på Hippodromteatern påskdagen 1941, dels ett av JO den 13 juni 1942 avgjort ärendet anledning av klagomål rörande av polismyndigheten i Stockholm vidtagna åtgärder till hindrande av anordnandet av vissa tillställningar i Auditorium långfredagen och påskdagen 1941. I först— nämnda fall, refererat i Betänkande med förslag till kungörelse med förbud mot offentliga nöjes- tillställningar m. m. å vissa kyrkliga högtidsdagar, avgivet den 18 juni 1942 av inom ecklesiastik- departementet tillkallade sakkunniga, s. 19 ff., fann JK, att poliskammaren bort vidtaga åtmin— stone någon åtgärd i ändamål att söka avstyra föreställningen ifråga. Det är här att märka, dels att enligt poliskammarens uppfattning tvekan förelegat, huruvida för tillställningens hållande erfordrats tillstånd och om således överhuvud någon överträdelse av 1895 års kungörelse ang. förbud mot skådespels och en del andra offentliga tillställningars anordnande å vissa helgdagar ägt rum, och dels att kungörelsen icke innehåller vare sig någon straffhestämmelse för överträ— delse av förbudet eller något stadgande rörande polismyndighets befogenhet att ingrpa mot till—- ställning som avses i författningen. Vidare må uppmärksammas, att i 5 13 ordningssstadgan en dast talas om rätt att upplösa tillställning eller förbjuda dess förnyandc men ej att på förhand vidtaga hindrande åtgärder. Beträffande det av J 0 behandlade ärendet fann J 0, som ansåg det tveksamt, huruvida för hållande av tillställning, varom i ärendet vore fråga, erfbrdrades tillstånd av polismyndighet, klagomålen icke föranleda någon åtgärd.

• Sida 48
•  Original

lika fall ävensom då tillställning äger rum utan vederbörligt tillstånd eller anmälan eller i strid mot meddelat tillstånd eller bland de närvarande upp- kommer oordning av svårare beskaffenhet, vilken ej kan undanröjas genom deltagarnas avlägsnande, kan föreställningen av polismyndighet inställas eller upplösas, och äro alla som församlat sig på stället skyldiga att på polis- myndighetens uppmaning vid bötespåföljd bege sig därifrån (& 2).

Vid föreställning må ej förevisas andra bilder än sådana som blivit veder- börligen godkända av statens biografbyrå. Undantagna äro dock bilder, vilka ej beröra svenska krigsmakten vidkommande förhållanden och ej heller upp- tagits från luftfartyg, troget skildra nyligen inom riket inträffade händelser och förevisas under en tid av högst tio dagar efter det de skildrade händel— serna ägt rum; bilderna få emellertid ej förevisas, innan polismyndigheten godkänt desamma (& 4). Rörande film, som godkänts av statens biografbyrå, skall utfärdas bevis (tillståndskort), som vid anfordran skall tillhandahållas polismyndighet (& 7). Om föreställning, vartill tillstånd erfordras, gives utan vederbörligt tillstånd eller -i strid mot föreskrifterna i meddelat tillståndsbevis eller utan att av polismyndighet för föreställningen meddelade ordningsföre- skrifter iakttagas eller om ägare eller innehavare av lokal, som skall be— gagnas för sådan föreställning, försummar att före dess början göra sig förvissad om att tillstånd meddelats, straffas detta med dagsböter (& 8). — Förordningen gäller ej för det fall, att biografbilder, som icke beröra svenska krigsmakten vidkommande förhållanden, förevisas i samband med föreläs- ning, som anordnas vid läroanstalt, och ej heller i andra fall, då Kungl. Maj:t på ansökan meddelar befrielse från förordningens tillämpning (% 13).

Enligt vissa uttalanden i förarbetena synes termen polismyndighet i för— ordningen, såvitt angår stad, användas i samma bemärkelse som i ordnings- stadgan för rikets städer (se betänkande jämte förslag till förordning inne- fattande bestämmelser angående förevisning av biografbilder, avgivet den 2 september 1910, samt prop. nr 160/1911 sid. 13); i 5 7 lärer dock termen åsyfta även polischefen och underordnad polisman, som äger handla i den- nes ställe. I praktiken torde förordningen också i allmänhet tillämpas på detta sätt; jfr bilaga B sid. 177.

Jämlikt förordningen 3/s 1932 med vissa bestämmelser ang. biografer och filmförevisning erfordras å ort, där byggnadsnämnd eller annan myndig- het, som enligt gällande byggnadsstadga äger pröva ansökan om byggnads— lov, ej finnes, tillstånd av länsstyrelsen till uppförande eller inredande av biograf. Över sådan ansökan skall polismyndigheten i orten och å plats, där" brandstadgan gäller, jämväl brandchefen avge yttrande. Biograf får ej tagas i bruk, förrän den myndighet, som meddelat tillståndet, efter besiktning god- känt biografen. Vid besiktningen skall polismyndigheten vara företrädd och å plats, där brandstadgan gäller, jämväl brandchefen (3 g). — Annan projektionsapparat än skolapparat må skötas endast av den som därtill ind nehar av polismyndigheten utfärdat tillstånd (27 å). —— För biograf skall finnas föreståndare ävensom vid behov vikarie för denne. Anmälan om vem som är föreståndare och vikarie skall av biografens innehavare göras

• Sida 49
•  Original

h'os polismyndigheten, som har att, om föreståndaren eller vikxarien ej fin- nes lämplig för uppdraget, anmoda biografinnehavaren att utse annan per- son (28 å). Vid tillfälligt anordnande av bänkar eller stolar i biografsal skall polismyndigheten, efter brandchefens hörande, meddela erforderliga före- skrifter (31 å). För tillfälligt anordnad belysning o. d. erfordras tillstånd av polismyndigheten, som i ärendet skall höra brandchefen (32 å). Icke offentlig filmförevisning får ej äga rum i lokal, vilken ej blivit därtill god- känd av polismyndigheten, som har att dessförinnan verkställa besiktning av lokalen samt meddela vissa ordnings- och säkerhetsföreskrifter (36 5).

Enligt förordningen 3/6 1932 med vissa bestämmelser ang. film erfordras för innehav av mindre förråd av film anmälan och för innehav av större förråd tillstånd (3 5). Anmälan skall göras hos polismyndigheten i den ort, där filmen är avsedd att innehavas, och å plats, där brandstadgan gäller, även hos brandchefen (4 å). Över ansökan om tillstånd, som meddelas av medicinalstyrelsen beträffande röntgenfilm inom sjukvårdsanstalt och eljest av länsstyrelsen, skola polismyndigheten och brandchefen höras. Lokal för förvaring av större förråd får ej tagas i bruk, förrän tillståndsg—ivande myn- dighet efter besiktning godkänt lokalen. Vid besiktningen skol-a polismyndig— heten och brandchefen vara företrädda (5 5).

Huruvida polismyndighet i sistnämnda båda förordningar i stad avser poliskammare och polischef eller de allmänna administrativa myndigheter— na är oklart. Författningarnas förarbeten1 ge ej någon vägledning för tolk- ningen. Vid övervägande av spörsmålet har utredningsmannen, som rådfört sig med den av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunnige, som biträtt med bered— ningen av förevarande författningar, funnit, att uppgifterna med hänsyn till deras karaktär av ordnings- och säkerhetsfrågor torde ha avsetts skola till- komma de egentliga polisorganen. Vidare kan nämnas, att analoga uppgif- ter i andra författningar numera tillkomma dessa organ, såsom t. ex. i ho- tell- och pensionatstadgan, % 2 mom. 2, 5 4 andra stycket, 5 30 och & 46 andra stycket, se nedan sid. 81. Jfr ock förordningarna ang. eldfarliga oljor och explosiva varor, sid. 83 ff. Det må emellertid framhållas, att skäl även kunna anföras för att ifrågavarande ärenden böra handläggas av magistra- ten och kommunalborgmästaren. Härför torde kunna åberopas det nära sam- bandet mellan förevarande författningar och förordningen ang. biografföre- ställningar samt att handläggningen bör ankomma på samma myndigheter (jfr sid. 48). Att döma av de från myndigheterna infordrade uppgifterna rörande tillämpad praxis synes sistnämnda tolkning vara den vanligaste (se sid. 177); vid besiktning lärer dock merendels stadsfiskalen vara närvarande.

Enligt kungörelsen 31/12 1913 ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka kan här i riket bosatt utlänning förvärva rätt att utan hin- der av författningens föreskrifter ge offentlig föreställning eller tillställning eller att därvid medverka, om han hos myndighet i den ort, där hän är bo- ! Se prop. nr 147/1932 samt SOU 1930: 26 och 1930: 28.

• Sida 50
•  Original

satt,,ställer vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till sta- ten och kommunen undcr tre år. Sådan säkerhet skall ställas å landet och i stad, där magistrat ej finnes, hos länsstyrelsen i länet, i Stockholm hos över- ståthållarämbetet och i annan stad hos poliskammaren eller, där sådan ej fin— nes, hos magistraten. Om utlänning, som ej förvärvat sådan rätt, eller i ut- landet bosatt svensk undersåte vill ge offentlig föreställning eller tillställning eller om utlänning som nyss nämnts därvid skall medverka, erfordras tillstånd ålandet och i stad, där magistrat ej finnes, av länsstyrelsen i länet, i Stock— holm av överståthållarämbetet och i annan stad av poliskammaren eller, där sådan ej finnes, av magistraten (1, 2 åå). Tillståndsmyndigheten skall därvid bland annat beträffande tillställning, för vilken jämlikt förordningen 23/m 1908 ang. bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter dylik bevill- ningsavgift skall utgå, fastställa efter vilka grunder eller i vissa fall med vilket belopp bevillningsavgiften skall erläggas. Meddelat tillstånd kan återkal- las, när helst skälig anledning därtill förekommer (& 3). Om tillstånd erhållits, skall anmälan om varje tillställning göras i stad hos vederbörande polismyn- dighet samt (i landet hos landsfiskalen, som äga meddela erforderliga ord- ningsföreskrifter samt, under samma förutsättningar som i g 2 förordningen ang. biografföreställningar, förbjuda tillställningens förnyande samt inställa eller upplösa densamma; i sistnämnda fall äro de år stället församlade plik- tiga att på polismyndighetens uppmaning vid bötespåföljd bege sig därifrån (4, 5 åå)- - Vem som bör förstås med polismyndighet är tveksamt, men torde få an— ses, att termen användes i samma bemärkelse som i % 29 ordningsstadgan. Om utlänning ej på sätt i nyssnämnda kungörelse 31/12 1913 föreskrives förvärvat samma rätt som härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande, skall han enligt förordningen 23/m 1908 ang. bevillningsavgif- ter för särskilda förmåner och rättigheter vid varje föreställning eller till- ställning, som han ger mot avgift, härför erlägga särskild bevillningsavgift, vilken tillfaller till fyra tiondelar kronan och till sex tiondelar den kom- mun, där föreställningen äger rum; avgift, som utgår med visst belopp för månad, tillfaller dock odelad kronan. Enahanda skyldighet åligger utlän- ning, som utan att ha förvärvat rätt enligt 1913 års kungörelse, medverkar vid offentlig föreställning eller tillställning. Avgiften utgår i allmänhet med viss procent av bruttoinkomsten, men i fråga om positivspelare, musikan- ter, förevisare av djur eller annat, akrobater och dylika, vilka utan att ha förvärvat omförmälda rätt driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift, med visst belopp för månad. Till utrönande av den verkliga bruttoinkomsten skall i vissa fall kontroll å biljettförsäljningen äga rum, men uppbördsmyndigheten kan dock även i andra fall föranstalta därom. Sådan kontroll skall verkställas i stad genom vederbörande polismyn- dighet och å landet genom ordförande i socknens kommunalnämnd eller en eller flera av nämnden på kommunens bekostnad särskilt antagna perso— ner (4 ä'7 mom.). Omedelbart efter varje månads utgång skall i stad stads- fiskal eller annan vederbörande tjänsteman till länsstyrelsen meddela skrift-

• Sida 51
•  Original

lig uppgift å de under månaden givna föreställningar, för vilka bevillnings- avgift skolat utgå, eller ock, om föreställning ej förekommit, anmälan därom (4 % 12 mom.).

Enligt 5 5 förordningen 2/12 1892 aug. hevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, vilken var föregångare till 1908 års förordning, ålåg den kontroll å biljettförsäljningen, som skulle äga rum vid vissa föreställningar, »i stad fiskal och i köping eller på landet länsman eller den som där innehade motsvarande befatt- ning». I 4 5 7 mom. gällande förordning, enligt paragrafens ursprungliga lydelse, stadgades, att kontrollen skulle verkställas i stad genom vederbörande polismyndig- het och å landet genom länsmannen med biträde av åt orten anställda polismän eller, vid förfall för länsmannen eller där så eljest erfordr-ades, genom särskilda av läns- mannen på vederbörande kommuns bekostnad för tillfället antagna personer. — Av motiven framgår, att sistberörda kontrollförfarande betingats av lämplighetsskäl samt att de kostnader, som därigenom skulle drabba kommunema, icke ansåges in- nebära någon orättvisa med hänsyn därtill, att större delen av bevillningsavgifterna skulle tillfalla den kommun, inom vilken föreställningen ägde rum (prop. nr 61/1908 sid. 34). — Uppbördsmyndighet var i stad den tillståndsgivande myndigheten och på landet kronofogden i hans egenskap av kronans uppbördsman. Kontrollbestäm— inelserna ändrades sedermera genom en kungörelse den 14 juni 1917 (nr 2.96) i samband med 1917 års reform av fögderiförvaltningen. Enligt denna reform, var- igenom kronofogdarna indrogos, skulle uppbörden av kronoskattcn å landet över- tagas av postverket, medan landsfiskalen skulle omhänuderha den upphörd, som kronofogden i övrigt ombesörjt. Denna anordning förutsatte bland annat, att, lands- fiskalen. även beträffande förevarande bevillningsavgifters upptagande och redo- visning skulle ersätta kronofogden. Härav ansågs böra följa, att landsfiskalen icke längre skulle omhänderha ifrågavarande kontrollantskap. Med hänsyn till det in- tresse, som vederbörande kommun måste antagas hysa för kontrollens riktiga hand- havande, syntes denna lämpligen kunna övertagas av kommunalnämndens ordfö- rande eller en eller flera av nämnden på kommunens bekostnad särskilt antagna personer. Att kostnaden för kontrollen i sin helhet skulle bäras av kommunen syn- tesej obilligt, då större delen av bevillningsavgiften skulle tillfalla kommunen (prop. nr' 345/1917 sid. 14 ff.).

Angående bevillningsförordningen se vidare nedan sid. 81. Jämlikt förordningen 26/5 1916 ang. offentliga föreställningar i hypnotism erfordras tillstånd till sådan föreställning, i Stockholm av överståthållaräm- betet, i annan stad av poliskammaren eller, där sådan ej finnes, av magistra- ten eller kommunalborgmästaren och på landet av länsstyrelsen. Tillstånd må ej meddelas annan än den som företer av medicinalstyrelsen utfärdat bevis, att föreställningen anses utan väda kunna tillåtas. Meddelat tillstånd kan när som helst återkallas (& 1). Gives föreställning utan tillstånd eller utan att därför stadgat villkor eller meddelad ordningsföreskrift iakttages el- ler visar sig, att föreställningen åsyftar eller innebär något som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder svårare oordning, må föreställning- en av polismyndighet inställas eller avbrytas, och äro alla som församlat sig å stället skyldiga att på polismyndighetens uppmaning vid bötespåföljd ' bege sig därifrån (& 2). Med polismyndighet lärer i stad förstås samma or- gan som enligt 5 29 ordningsstadgan för rikets städer (se sid. 42). ( Vill någon företaga offentlig uppvisning eller anordna offentlig tävling med ) luftfartyg, åligger det honom enligt kungörelsen 50], 1928 med vissa bestäm-

• Sida 52
•  Original

melser rörande tillämpningen av förordningen 56/5 1922 om luftfart att söka tillstånd därtill för Stockholm hos överståthållarämbetet och för annan stad hos poliskammaren eller, där sådan ej finnes, hos magistraten eller kom— munalborgmästaren samt på landet hos landsfiskalen i orten. Tillstånd till dylik uppvisning eller tävling må ej meddelas utan att hos vederbörande myndighet styrkes, att föraren innehar behörigt certifikat och, i fråga om uppvisning med flygplan certifikat gällande för luftfart mot avgift, att i vederbörlig ordning utfärdat luftvärdighetsbevis för luftfartyget finnes samt att, om person skall mot avgift befordras, luftfartygets innehavare av Kungl. Maj:t eller luftfartsmyndigheten meddelats tillstånd till dylik be- fordran. Om hinder ej heller eljest anses möta för det sökta tillståndet, skall vederbörande myndighet utfärda bevis härom; och har myndigheten att därvid meddela bestämmelse angående sådan förläggning av platsen för upp- och nedstigning, att allmänheten icke löper fara att skadas av luft- fartyget, ävensom de ordnings- och 'säkerhetsföreskrifter i övrigt, som kun— na finnas av behovet påkallade (% 29). — Angående förevarande kungörelse se vidare nedan sid. 101.

Jämlikt förordningen ”la 1940 om nöjesskatt skall skatt icke utgå för fri- biljett, som utlämnas till begagnande av bland annat polismyndighet eller ortens brandväsende (7 g). Med polismyndighet torde närmast avses de egentliga polisorganen i deras egenskap av övervakande myndigheter. I vad mån begreppet även inbegriper magistrat och kommunalborgmästare synes däremot tveksamt. Till stöd härför skulle möjligen kunna göras gällande de uppgifter rörande nöjestillstållningar, vilka tillkomma sistnämnda myn- digheter enligt ordningsstadgan och därmed sammanhängande författning- ar. Anmärkas må, att förordningens förarbeten ej synas innehålla några uttalanden i frågan samt att ej heller något vägledande rättsfall föreligger.

Enligt förordningen 10/12 1897 ang. förbud mot barns användande vid of- fentliga förevisningar kan länsstyrelsen (överståthållarämbetet) i särskilda fall meddela dispens från sådant förbud (1 5).

Jämlikt förordningen 31/10 1873 ang. främmande trosbekännare och deras religionsutövning skall föreståndaren för främmande församling, innan lo"- kal begagnas till offentlig gudstjänst, därom göra anmälan i stad med polis- kammare till denna, i annan stad till magistraten samt ä landet till lands- 'fiskalen. Tillträde till församlingens gudstjänst får ej förvägras offentlig myndighet (11 å). ' '

Enligt 10 kap. 12 % strafflagen kan civilmyndighet till upprors stillande använda militär. Med civilmyndighet förstås i nämnda lagrum Konungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde & landet eller den som är satt i sådan ämbetsmans ställe. Om civilmyndighet ej är tillstädes och dess ankomst ej kan avbidas, äger på stället varande högste militärbefälhavare förfara på sätt i paragrafen är stadgat för civil- myndigheten.

. Uttrycket borgmästare lärer jämlikt grunderna för lagen "(G 1932 om över—'—

• Sida 53
•  Original

flyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr även inbegripa kommunalborgmästare.

Enligt förordningen 31/12 1915 ang. användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål äger länsstyrelsen i de särskilda fall som anges i författningen be- gära militärhandräckning. Om. skyndsamhet är av nöden och länsstyrelsens medverkan för handräcknings erhållande ej kan utan fara eller större (blä-.. genhet avvaktas, äger därjämte polischefen i orten ävensom landsfogden i vad rör hans tjänstgöringsomräde samt statspolisintendenten direkt hos ve- derbörande befälhavare begära militärhandräckning (5 2).

Enligt kungörelsen 9/& 1916 ang. vad militär personal i vissa fall har att iakt— taga vid upprätthållande av allmän ordning m. m. åligger det militär post, vakt, patrull m. fl., som märker att allmänna ordningen störes eller att eld— fara eller annan dylik fara är för handen, att därom ofördröjligen underrät-_ ta civil polismyndighet och vid eldfara jämväl brandkår. Likaså skall mili- tär personal i vissa fall, då civil polismyndighet ej är tillstädes, taga i för— var ordningsstörare, brottsling eller den som våldför sig å eller förolämpar post, vakt eller patrull m. fl.; om vederbörande ej lösgives, skall befälhava— ren antingen ofördröjligen göra framställning hos civil polismyndighet om hans avhämtande eller också själv låta överlämna honom till sådan myndig- het (5 1—4). —— Uttrycket civil polismyndighet torde böra avse icke endast polischefen i orten utan även närmaste underordnade polisman. .

Enligt förordningen "I., 1935 om ersättning av statsmedel för skada vid biträde åt ordningsmakten äger den som biträtt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört den allmänna ord-_ ningen eller begått eller misstänkes för brott eller kunnat antagas vara far- lig för allmän säkerhet, att av allmänna medel undfå ersättning för skada, som tillskyndats honom till följd av ingripandet (1 5). Polismyndighet lärer åsyfta varje civil myndighetsperson, som enligt särskilda stadganden äger ingripa mot person som avses i 1 & förordningen, såsom landshövding, borg— mästare, landsfogde, polismästare, stadsfiskal och landsfiskal m. fl. (se exempelvis 10 kap. 12 & strafflagen, alkoholistlagen, lösdrivarlagen och sin- nessjuklagen) .

Enligt lagen 17/8 1932 om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla fömö- denheter m. m. för ordningsmaktens behov äger polischefen i orten eller an— nat av länsstyrelsen bestämt polisbefäl göra anfordran därom (1 5). Vid väg— ran eller försummelse att fullgöra sådan anfordran kan vederbörande polis- befäl låta uttaga det begärda (5 5).

Enligt 21 å andra stycket polisreglementet för riket 26/9 1925 får polismyn- dighet icke i annat fall än som omförmäles i första stycket sagda paragraf (förordnande på enskild bekostnad av ordningsvakt) meddela förordnande avseende att tillförsäkra annan än befattningshavare vid polisväsendet så- ? dant skydd, som jämlikt 10 kap. 5 % strafflagen tillkommer polisman. —

Med polismyndighet avses länsstyrelse och vederbörande polischef (jfr 11 & polislagen ).

• Sida 54
•  Original

'2. Åtgärder mot vissa personer till tryggande av allmän säkerhet. ,. Enligt lagen 12/11 1885 ang. lösdrivares behandling åligger det krono- och polisbetjänte ävensom tillsyningsmän att utöva tillsyn å lösdrivare (15 å). — Med krono- och polisbetjänte torde jämväl avses underordnade polismän. —- Sådan befattningshavare äger anhålla den som beträdes med lösdriveri, vil— ken skall inställas till förhör å landet inför landsfiskal och i stad inför stads- fiskal. Landsfiskalen och stadsfiskalen äger meddela vederbörande varning. Meddelad varning skall underställas länsstyrelsens prövning; om varningen godkännes, skall den kungöras rikets polismyndigheter. Okänd lösdrivare skall häktas och sändas till länsstyrelsen i länet, som därefter har att skic- ka honom till annan länsstyrelse, där upplysning lättare kan vinnas, eller ock själv meddela varning (2 €). Har någon inom två år efter varning el- ler efter frigivandet från undergånget tvångsarbete ånyo beträtts med lös- driveri, kan länsstyrelsen ådöma honom tvångsarbete. I dessa fall kan lös—_ drivare häktas (3, 4 åå). Efter tvångsarbetstidens slut skall frigiven person av anstaltens föreståndare förpassas till hemortskommunen, dock kan en? ligt länsstyrelsens medgivande förpassning ske till annan ort (10, 11 åå). Den frigivne skall bege sig till den ort, där han förpassats, och i stad med polis- mästare anmäla sig hos denne. Den som blivit dömd till tvångsarbete i sex månader eller däröver äger under två år efter frigivningen icke utan särskilt tillstånd, meddelat i stad av polismästare eller, där sådan ej finnes, av stads— fiskal och å landet av landsfiskal, uppehålla sig utom den kommun han till- hör eller där han erhållit tillstånd att vistas. Därjämte åligger det honom, om han förpassatstill stad med polismästare, att å de tider och i den ord- ning denne bestämmer göra anmälan om bostad och försörjningsmedel. I särskilda fall kan polismästaren överlåta ät tillsyningsman eller annan lämp- lig person att mottaga anmälan som nu sagts (12 å). '

I stad med poliskammare utövar denna länsstyrelsens ovan berörda funk- tioner. I stad med polismästare äger denne och i annan stad länsstyrelsen att förordna poliskommissarie eller annan polisman att fullgöra stadsfiska- lens omförmälda befogenheter, och för köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, kan länsstyrelsen förordna polisman att fullgöra landsfiskals funktioner en— ligt lagen (16 å).

I_ detta sammanhang må erinras om det av 1937 års lösdriverilags'tiftnings— kommitté den 31 augusti 1939 framlagda betänkandet med förslag till lag om arbetsfostran (Statens off. utredn. 1939: 25), enligt vilket väsentliga änd- ringar i skilda avseenden skola inträda i behandlingen av lösdrivare Sålun- da skola i syfte att tillrättaföra sådana personer olika slag av hjälpåtgärder ifrågakomma. Primärorgan för lösdriverivården skall vara den i lagen om villkorlig dom omförmälda övervakningsnämnden, vilken skall göras obli- gatorisk och omorganiseras i vissa avseenden. I svårare fall kan intagande å arbetsanstalt förekomma. Ådömande av sådan tvångsåtgärd skall emel- lertid ankomma på domstol på talan av allmän åklagare. På polismyndighet ankommer huvudsakligen att verkställa utredning i lösdriverifall och göra

• Sida 55
•  Original

anmälan till övervakningsnämnd. Erforderlig utredning skall sålundaföre— bringas angående den misstänktes uppehållsorter och sysselsättning under den närmast förflutna tiden, hans hälsotillstånd, möjlighet att försörja sig samt levnadsförhållanden i övrigt, så ock angående de hjälpätgärder, som kunna ifrågakomma, samt vad som eljest kan vara av betydelse vid ären— dets prövning av övervakningsnämnden. Därefter skall anmälan ske hos den övervakningsnämnd, inom vars verksamhetsområde den misstänkte anträf- fats. Anmälan skall dock icke vara ovillkorlig; den kan t. ex. underlåtas, om polismyndigheten är i tillfälle att vidtaga någon hjälpåtgärd, såsom ar- betsanskaffning.

Med polismyndighet skall enligt förslaget förstås i stad med polismästare denne ävensom befattningshavare vid polisväsendet i befälsställning, vilken enligt för honom gällande instruktion eller på grund av honom av polismäs- taren meddelat uppdrag äger att handla i dennes ställe, i annan stad stads- fiskalen eller, om stadsfiskalen är befriad från all befattning med polisvä- sendet, den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet samt ä landet polischefen i orten.

Genom förordningen 16/11 1841 mot fylleri och dryckenskap må var och en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, när hans behöri- ga vårdande icke annorledes låter sig verkställa, förvaras i häkte, till dess han återvunnit sina sinnens bruk. Gör han å nämnda eller andra allmänna ställen oljud eller fömärmar andras fred och säkerhet, skall han ovillkorli- gen i häkte inmanas, dock bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas (7 5). Lands- och stadsfiskaler samt krona-, stads- och polisbetjänte åligger att ha noggrann uppsikt å fylleriförseelser och dem vederbörligen åtala (11 5).

Här avsedda omhändertagande åligger polisman. Ifrågavarande bestäm— melser torde numera icke ha någon större praktisk betydelse, enär gällan- de polisinstruktioner innehålla en generell föreskrift om skyldighet för po- lisman att om det för upprätthållande av allmän ordning är av nöden, an- hålla den, vars uppträdande innefattar ett störande av eller en omedelbar fara för den allmänna ordningen.

Enligt lagen 4], 1913 ang. utlämning av förbrytare äger Kungl. Maj:t efter avtal med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet förord- na, att begäran om häktning, som av myndighet i den främmande staten framställes omedelbart hos polismyndighet här i riket, även må av polis- myndigheten upptagas (24 5). Med stöd härav stadgas i konventionen "I, 1913 med Danmark, att i Sverige länsstyrelse, polismästare, borgmästare och landsfiskaler samt i Danmark amtmän, polisdirektören i Köpenhamn, che- fen för statspolisen, polismästare och förhörsdomare kunna genom direkt framställning till varandra begära provisorisk häktning av förbrytare (art. 13). Motsvarande bestämmelse finnes bland annat i konventionen Inlm 1907 med Norge (art. 10).

Jämlikt lagen 22I,, 1906 ang. villkorlig frigivning åligger det villkorligt fri- given att vid anfordran uppvisa sitt frihetspass för polismyndighet (7 5).

• Sida 56
•  Original

Landsfiskal samt i stad polismästare och stadsfiskal äro pliktiga mottaga förordnande som tillsyningsman (8 5). Avviker den frigivne från anvisad vistelseort eller gör han sig skyldig till uppförande, som innebär våda för allmän ordning och säkerhet, må han häktas i avbidan på vidare förord- nande. Länsstyrelse kan även eljest besluta om sådan häktning, där omstän- digheterna därtill föranleda. Polismyndighet, som i nu nämnda fall verk- ställt häktning, skall därom sist påföljande dag underrätta länsstyrelsen (11 å).

_Enligt'instruktionen 12/4 1907 för tillsyningsmän över villkorligt frigivna- skall polismyndigheten i orten av tillsyningsmän underrättas om den frigiv- nes ankomst, bostad och sysselsättning m. m. samt lämna den handräck- ning, som erfordras för tillsyningsmansbefattningens utövande (4 g).

I anslutning härtill kan nämnas, att Kungl. Maj:t genom cirkulär 26/4 1907 rörande tillämpningen av lagen ang. villkorlig frigivning anbefallt samtliga länsstyrelser bland annat att förständiga länsstyrelserna underlydande polis- myndigheter att, då tillsyn över villkorligt frigiven utövas av person som av länsstyrelsen förordnats och något som av denne bör vara känt kommer till polismyndighetens kännedom, därom underrätta tillsyningsmannen.

Jämlikt lagen 28/6 1918 ang. villkorlig straffdom kan nöjdförklaring av villkorligt dömd avges inför underrätt, som meddelat utslaget eller den döm- des vårdnadsdomstol, eller länsstyrelse eller magistrat, så ock, i vittnens när— varo, inför ordförande i vårdnadsdomstolen eller ordförande i magistrat, po— lismästare eller tillsyn-ingsman eller föreståndare vid häkte eller fängelse (21 å) . Enligt den nya lagen ”I.; 1939 om villkorlig dom, vilken ännu ej trätt i kraft, kan sådan förklaring ej avgivas inför länsstyrelse, magistrat eller polismäs- tare (24 å). I sistnämnda lag stadgas skyldighet för polismyndighet att på framställning av domstol, domare, ledamot i rådhusrätt eller övervaknings- nämnd lämna handräckning för den dömdes inställande i ärende som sägs i lagen (21 å).

Enligt lagen ”I.; 1927 om tillsyn över dem, som utskrivits på prov från vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare eller från internerings- anstalt för återfallsförbrytare, är utskriven, som skall stå under tillsyn, plik- tig att vid anfordran för polismyndighet uppvisa det för honom utfärdade frihetspasset. Läns-styrelsen skall ge polismyndigheten i orten del av inter- neringsnämndens beslut rörande den utskrivne (5 5). Uppehåller sig den utskrivne å ort, som är för honom förbjuden, äger polismyndighet föra ho— nom t—ill ort, där han äger vistas. Visar sig den utskrivne vådlig för annans. säkerhet till person eller egendom, kan han tagas i förvar av länsstyrelsen eller i avvaktan på dess beslut av underordnad polismyndighet, som därom genast- skall underrätta länsstyrelsen (6 5).

Enligt instruktionen 25/11 1927 för tillsyningsmän över dem, som utskrivits enligt sistnämnda lag, skall polismyndigheten i arten av tillsyningsmän un- derrättas om den utskrivnes ankomst, bostad och sysselsättning m. m. samt meddela den handräckning, som kan erfordras för tillsyningsmansbefatt— ningens utövande (7 €).

• Sida 57
•  Original

Jämlikt lagen "13/3 1937 om tvångsuppfostran åligger det polismyndighet att på begäran av anstaltsstyrelse eller föreståndare lämna handräckning för hämtande av den som avvikit eller den som skall återtagas (13 å).

Enligt stadgan 8/4 1938 aug. vård och behandling av dem som ådömts ung- domsfängelse äger polismyndighet, om utskriven ungdomsfängelsefånge uppe- håller sig å ort som är för honom förbjuden, föra honom till ort, där han äger vistas (31 å). Landsfiskal samt i stad polismästare och stadsfiskal äro pliktiga att mottaga förordnande som tillsyningsmän över på prov utskriven ungdomsfängelsefånge (26 5).

Enligt lagen 6/3 1924 innefattande bestämmelser om förfarandet i brott- mål rörande vissa minderåriga skall polismyndighet lämna handräckning för den minderåriges inställande inför läkare för undersökning av sinnes- beskaffenheten (2 5). I den nya lagen 22/0 1939 med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig, vilken ännu ej trätt i kraft och genom vilken nyssnämnda lag upphäves, finnes ej någon motsvarande bestäm- melse.

Enligt lagen ”IG 1939 om särskild förundersökning i brottmål skall polis— myndighet, om tilltalad som ej är häktad underlåter att inställa sig för läkar- undersökning, meddela handräckning för hans inställande (4 €).

Enligt utlänningslagen "ls 1937 och med stöd därav utfärdade författningar tillkommer polismyndighet åtskilliga uppgifter, framför allt beträffande kon- trollen över utlänningarna. Med polismyndighet i berörda författningar av- ses jämlikt 53 & utlänningslagen i Stockholm chefen för kriminalavdelningen och i övriga städer samt å landet vederbörande polischef ävensom såväl i stad som å landet annan, vilken av länsstyrelsen särskilt förordnats att fullgöra vad enligt lagen åligger polismyndigheten, sd ock den som av polismyndig- heten förordnats att granska legitimationshandlingar och mottaga anmäl— ningar, den sistnämnde dock endast såvitt angår fullgörande av det lämnade uppdraget (53 5). Enligt 8 & kungörelsen 1/9 1939 (nr 599) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar skall dock med polismyndighet för- stås, förutom nu angivna myndigheter, jämväl föreståndare och biträdande föreståndare för passkontroll; denna komplettering av begreppet gäller hela komplexet utlänningsförfattningar. Vidare må nämnas, att enligt 3 % 6 mom. kungörelsen 16/2 1940 (nr 94) med vissa särskilda föreskrifter om tillsyn över utlänningar vid krig eller krigsfara (särskilda utlänningskungörelsen) skall till polismyndighet hänföras jämväl vederbörande krigspolispersonal å krigs- skädeplats. Bestämmelserna i sistberörda författning äga icke tillämpning för närvarande utan först då Kungl. Maj:t därom förordnar.

Bestämmelser, innehållande uppgifter för polismyndighet, äro givna, för- utom i ovan omförmälda utlänningsförfattningar, bland annat i följande med stöd av utlänningslagen utfärdade författningar:

kungörelsen 26/11 1937 (nr 912) med föreskrifter i anledning av utlännings- tagen; kungörelsen 12/1 1939 (nr 28) ang. särskilda villkor för utlännings vistelse

• Sida 58
•  Original

58 inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanläggning samt för utlännings tillträde till etablissement vid försvarsväsendet m. m. (3, 5, 9, 13, 14, 23, 24 åå);

kungörelsen 1/9 1939 (nr 602) med vissa bestämmelser rörande utländskt sjöfolks avmönstring;

kungörelsen 16/2 1940 (nr 93) med vissa föreskrifter ang. omhändertagande av utlänningi förläggning (5, 7 åå);

kungörelsen 31/5 1940 (nr 447) med vissa föreskrifter om anmälningsskyl— dighet rörande utlänning;

kungörelsen 23/6 1940 (nr 660) om anmälningsskyldighet för den som å Gotland upplåter bostad m. m. åt resande (2, 3 åå);

kungörelsen 12/9 1941 (nr 742) ang. utlännings vistelse i vissa delar av ri- ket (2 å);

socialstyrelsens kungörelse 15/9 1941 (nr 746) med förbud för utlänningar att beträda vissa områden m. m.;

socialstyrelsens kungörelse 26/9 1941 (nr 769) med anvisningar rörande ut— lännings resa genom vissa delar av riket; samt

gränskontrollkungörelsen 13/2 1942 (nr 59) (7—10 åå); jfr även social- departementets ämbetsskrivelse 9/3 1942 till samtliga länsstyrelser samt sta- tens kriminaltekniska anstalt ang. formulär till medborgarkort m. m. enligt 9 % gränskontrollkungörelsen.

Behörighet att utfärda pass för utrikes resa åt svensk medborgare till- kommer enligt kungörelsen 31/5 1940 om utfärdande inom riket av pass åt svensk medborgare för utrikes resa (passkungörelsen), förutom ministern för utrikes ärendena, i stad med poliskammare, som ej utgör länsstyrelses resi— densort, poliskammare samt i övriga delar av riket länsstyrelsen; chefen för socialdepartementet äger dock förordna, att i stad med magistrat, som ej ut- gör länsstyrelses residensort, magistraten skall i stället för länsstyrelsen äga behörighet att utfärda dylikt pass.1 Myndighet, som äger utfärda pass, benäm- nes i författningen passmyndighet (1 5). Passökande har att personligen in— ställa sig inför passmyndighet eller polismyndighet, som regel i den ort, där sökanden har sitt hemvist. Myndigheten verkställer utredning angående i kungörelsen närmare angivna förhållanden. Har ansökning ingivits till an- nan myndighet än i sökandens hemort, skall yttrande inhämtas bland annat av polismyndigheten i nämnda ort. Har ansökning ingivits till polismyndighet, som ej tillika är passmyndighet, skall polismyndigheten, sedan utredningen i ärendet slutförts, med eget yttrande överlämna handlingarna till passmyndig- heten i orten. Har sökanden förklarat sig vilja avhämta passet hos viss polis— myndighet, skall passmyndigheten översända passet till den av sökanden uppgivna polismyndigheten (4—9 åå). Beträffande s. k. kollektivpass gälla särskilda bestämmelser (18 å).

Nordiskt resekort utfärdas enligt kungörelsen 24/5 1929 av magistrat, polis- kammare, kommunalborgmästare, stads- och landsfiskal ävensom den polis- myndighet eller passkontrollör, som därtill av länsstyrelsen förordnats (1 ä).

1 Sådant förordnande har hittills ej meddelats. ' '

• Sida 59
•  Original

14 lagen 15/6 1934 om förbud "mot vissa sammanslutningar stadgas förbud mot att bilda eller deltaga i sammanslutning, som enligt sitt tillkännagivna ändamål avser att tjäna såsom skyddskår för politiskt parti eller därmed jäm- förlig grupp av samhällsmedlemmar eller som eljest med hänsyn till organisa- tion och verksamhet eller andra omständigheter måste anses syfta till att ut- göra ett maktmedel av sådan art som militär trupp eller polisstyrka. Vad så- lunda stadgats gäller ej av Konungen godkänd sammanslutning, som har till ändamål att biträda vid rikets försvar, ej heller av polismyndighet anordnad, under sådan myndighets omedelbara ledning stående förstärkning av ord- ningsmakten (1 €). —— Med polismyndighet torde här böra avses länsstyrelse löverståthållarämbetet).

Enligt lagen 12/5 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål tillkommer det — förutom domstol" 1 mål som där handlägges — länsstyrelse, landsfogde, lands— fiskal och stadsfiskal ävensom polismästare och polisintendent som är chef för kriminalaudelning i stad att förordna om beslag, skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan; i vissa fall har dock utan sådant förordnande polisman rätt att företaga nu nämnda tvångsåtgärder (3, 4, 13, 18 55).

Jämlikt 5 & lagen 9/1 1940 om vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara 111. 111. tillkommer det länsstyrelse, landsfogde och polismästare samt i Stock- holm därjämte förste stadsfiskalen och den polisintendent som är chef för kriminalavdelningen att besluta om åtgärd enligt 2 och 3 åå samma lag (be— slag, skingringsförbud, hus— och kroppsrannsakan, inställande av expedie- ring, granskning och censurering av post-, telegraf-. järnvägs— eller annan försändelse samt inställande av expediering eller avlyssnande av telefon— samtal m. m.). Enligt Konungens förordnande äger jämväl annan med nu nämnda myndigheter jämställd befattningshavare så ock, då fara är i dröjs- mål, underordnad befattningshavare utöva sådan befogenhet. '

Särskilda bestämmelser om tvångsmedel äro givna i ett flertal författ- ningar. Sålunda tillkommer enligt lagen 8/ 1923 om Straff för olovlig varu- införsel (12 45), lagen ”ls 1924 med särskilda bestämmelser ang. olovlig befattning med spritdrycker och vin (9 g), förordningen 11/a 1926 ang. till- verkning och beskattning av brännvin (44 å), allmänna förfogandelagen 32/6 1939 (22 å), maximipiislagen sistnämnda dag (6 Gå). och lagen 21(,,1940 om skyldighet att bortföra varuförråd (14 %) befogenhet att verkställa husrann- sakan samma myndigheter och befattningshavare som enligt lagen om vissa tvångsmedel i brottmål. Enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel äger även tulltjänsteman företaga husrannsakan men skall, där sådan företages hos den som är misstänkt för brott och äger rum i stad, före förrättningens början underlättelse därom lämnas vederbörande polismyndighet, såframt det medhinnes men eljest så snart ske kan (13 % 2 mom.).

Jämlikt lagen om straff för olovlig varuinförsel skall vidare tulltjänste- man, polisman eller lotstjänsteman, som antläffar egendom vilken skäligen kan antagas enligt lagen vara förverkad, taga egendomen 1 beslag, och ålig— ger-' det beslagaren, om han själv äger anställa åtal, att så snart ske kan väcka talan om ansvar för den brottsliga gärning, söm föranlett beslaget eller göra

• Sida 60
•  Original

framställning till vederbörande domstol för beslagets kungörande på sätt stadgas i 17 %. Äger beslagaren ej själv anställa åtal, skall han ofördröjligen om beslaget göra anmälan hos vederbörande åklagare, vilken har att pröva huruvida beslaget skall bestå och, där beslaget finnes ej böra hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts (9 5).

Enligt lagen 20/6 1924 med särskilda bestämmelser ang. olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken är av provisorisk karaktär och gäller t. o. m. den 30 juni 1943, tillkommer enahanda beslagsrätt därjämte lands- eller stads- fiskal eller kronobetjänt (= polisman) eller person, vilken särskilt förordnats att vaka över efterlevnaden av rusdryckslagstiftningen, i avseende å sådana drycker, vilka skäligen kunna antagas vara förverkade på den grund att de äro olovligen införda (15 5). Enligt 17 5 3 mom. ankommer det i visst fall i Stockholm ä överståthållarämbetet, i annan stad där poliskammare finnes & denna och eljest ä vederbörande åklagare att meddela förordnande att besla— get skall tills vidare bestå.

Om spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel därför påträf- fas hos person som av polisman beträdes med fylleri, skall enligt lagen "*I: 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. egendomen av polismannen tagas i beslag. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp- ning, där någon med skäl misstänkes för brott. som avses i 1 5 lagen 7la 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon (rattfylleri), såvitt an— går drycker och ersättningsmedel, vilka av föraren medförts å fordon för egen räkning eller, ehuru de medförts av annan, kunna antagas ha varit av- sedda jämväl för föraren (1 5).

Enligt den förut omnämnda lagen 15ha 1934 om förbud mot vissa samman- slutningar skall polisman, som påträffar egendom som skäligen kan antagas vara förverkad enligt lagen, taga egendomen i beslag med skyldighet för ho- nom att, där han ej själv är åklagare, underrätta vederbörande åklagare om beslaget. Är ägaren ej känd eller anträffbar, skall beslaget anmälas hos läns- styrelsen, som har att, om beslaget finnes ej böra hävas, meddela förordnande om beslagets fortbestånd samt låta kungöra förordnandet med anmaning till ägaren att inom viss tid anmäla missnöje med beslaget vid påföljd, att det- samma eljest står fast och egendomen är förverkad (6, 7 55). —— Om beslag en— ligt giftstadgan %; 1906 se nedan sid 68.

Jämlikt vapenkungörelsen 22/0 1934 äger polisman eller tulltjänsteman i vissa fall beslagtaga vapen eller ammunition (28 å); jfr nedan sid. 86.

Enligt jaktlagen 3/a 1938 tillkommer 1 visst fall beslagsrätt även polisman och med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning (31 å); jfr sid. 88. Enahanda befogenhet tillkommer i visst fall allmän åkla- gare enligt lagen 27/0 1896 om rätt till fiske (19 å) och fiskeristadgan "Ao 1900 (30 å).

Befogenhet att föranstalta om tagande av blodprov jämlikt lagen 31/5 1934 om blodundersökning i brottmål tillkommer länsstyrelse, landsfogde, lands- fiskal, stadsfiskal och polismästare ävensom polisintendent, som är chef för kriminalavdelning i stad, samt, där fara är i dröjsmål, polisman i ,be—

• Sida 61
•  Original

fålsställning. Beträffande rattfylleri har jämväl annan polisman samma rätt (2 å).

Administrativ häktningsmyndighet är enligt 19 & mom. 9 strafflagens pro— mulgationsförordning länsstyrelse, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal samt polismästare och polisintendent som är chef för kriminalavdelning i stad. Om häktningsmyndighets rätt att kvarhålla för brott misstänkt per- son stadgas i 19 å mom. 12 samma förordning.

Jämlikt kungörelse 23/m 1925 åligger det åklagare eller polismyndighet som beslutat om häktning att insända uppgift därom till länsstyrelsen och veder- börande domstol (& 1). '

Enligt kungörelsen 24/i 1936 om landsfogdeassistenter kan länsstyrelsen an- förtro landsfogdeassistent samma befogenhet i avseende å häktning, kvarhål- lande av för brott misstänkt person eller beslag, skingringsförbud samt hus- och kroppsrannsakan som tillkommer landsfogde (5 5). Jämlikt kungörelsen 30/3 1941 om landsfiskalsassistenter samt övriga tjänstemän åt landsfiskalerna kan länsstyrelsen, där synnerliga skäl därtill föreligga, tilldela landsfiskals- assistent enahanda befogenhet (2 å).

Enligt kungörelsen 19/11 1920 om fingeravtryck å häktade m. ni. får för registrering hos polismyndighet fingeravtryck tagas endast å person som an- hållits såsom misstänkt för brott och som anses farlig för den allmänna sä— kerheten eller sedligheten (1 å). Om fingeravtryck ej verkställts av polismyn- dighet, vilken häktat eller anhållit personen i fråga eller tagit honom i för var, skall polismyndigheten härom underrätta föreståndaren för det fängelse, där person förvaras, varefter avtryck tages i fängelset (3 ä).

Enligt instruktionen 2”ha 1939 för statens kriminaltekniska anstalt har an— stalten till uppgift bland annat att åt domstolar, åklagar- och polismyndig— heter Samt övriga offentliga institutioner ävensom åt enskilda utföra krimi- naltekniska undersökningar samt att föra sådana centrala register, vilka ha betydelse för polismyndighetemas spaningsverksamhet (1 g). Utredning vid anstalten för enskild persons räkning får ej verkställas med eftersättande av undersökningar, som begärts av åklagar- eller polismyndighet (17 å). Då an- staltens personal på begäran av polismyndighet verkställer undersökning å brottsplats, står personalen till den lokale polischefens förfogande (18 å). —— Med polismyndighet torde här närmast böra förstås befattningshavare vid polisväsendet, som har att leda förundersökning angående brott.

Jämlikt lagen 28/:s 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar må handlingar rörande bland annat polismyndighets, tullmyndig- hets eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott ej utlämnas, såvida skäligen kan befaras, att utlämnande skulle mot- verka brotts upptäckande eller brottmåls utredning eller åtgärder till före- kommande av brott eller ock vara menligt för rikets säkerhet eller för en- skild person (10 å).

Enligt förenämnda kungörelse om landsfogdeassistenter åligger det lands- fogdeassistent bland annat att, när landsfogden ej själv tager befattning med sådant ärende, i hans ställe deltaga i förundersökning rörande "brott som skall

• Sida 62
•  Original

åtalas av landsfogden samt, där ej upprättande av protokoll rörande dylik förundersökning sker genom annan polismyndighets försorg, fullgöra sagda protokollföring (3 5). I ..

Jämlikt 12 & landsfiskalsinstruktionen ”In 1917 skall landsfiskal, som ut— sträcker sin polisverksamhet utom det område, där han har befattning med polisväsendet, göra anmälan därom hos polismyndigheten i den ort, dit verk- samheten utsträckts.

Enligt % 16 mom. 1 strafflagens promulgationsförordning åligger det, där någon utan veterligen föregången sjukdom finnes ligga död, närmaste krono— betjänt (= polischef) att genast efter erhållen kunskap därom i närvaro av tillkallade trovärdiga män» undersöka, om den döde av egen eller andras han- daverkan omkommit, samt, då minsta anledning därtill finnes, skyndsamli— gen inberätta förhållandet till länsstyrelsen eller domaren, som efter omstän— digheterna äger förordna, huruvida besiktning av provinsialläkare och under- sökning vid domstol kan finnas nödig eller icke, innan den döde får begravas.

Jämlikt kungörelsen "f/n 1910 om ändring av de i kungörelsen "/11 1859 ang. meddelande av uppgifter till rikets officiella statistik givna föreskrifter rörande statistik över dödsorsakerna skall, där till dödsorsakens utrönande laga undersökning .påkallats, vederbörande polismyndighet ombesörja, att uppgift om dödsorsaken ofördröjligen meddelas vederbörande pastorsämbete eller församlingsföreståndare. — Med vederbörande polismyndighet torde avses beträffande rättsmedicinsk undersökning länsstyrelse, som föranstaltat om sådan undersökning, och beträffande polisundersökning den befattningsha- vare vid polisväsendet, som handhar ledningen av undersökningen. Angåen— de länsstyrelsens föranstaltande-om rättsmedicinsk undersökning se, förutom 16% limom. strafflagenspromulgationsförordning och stadgan ”A 1886 ang. rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, jämväl 9 & kungö- relsen 8/12 1933 ang. eldbegängelse (nedan sid. 69). '

Enligt stadgan 2"/1 1886; ang. rättsmedicinsk undersökning av- död männi- skas kropp bör sådan undersökning (obduktion) ske i närvaro av vederbö- rande polismyndighet eller stadsfiskal i stad eller kronobetjänt (= lands- fiskal) eller fiå'rdingsmaniå landet. Liktransport skall, där så erfordras, ske med användande av liklåda, vilken länsstyrelsen tillhandahåller på fram; ställning av polismyndighet (% 4). Om vid en för annat än rättsmedicinskt ändamål företagen liköppning förekomma omständigheter, som tyda på att den döde av egen eller annans handaverkan omkommit, åligger det obdu— centen, om han är legitimerad läkare, antingen att inställa liköppningen och anmäla förhållandet till länsstyrelsen eller polismyndighet eller också att i tillkallad kronobetjänts (= landsfiskal) eller polistjänstemans närvaro full- följa liköppningen samt därvid förfara som i stadgan och gällande provin— sialläkarinstruktion föreskrives. Är obducenten icke legitimerad läkare, hör han inställa liköppningen och anmäla saken till länsstyrelsen eller polismyn- dighet (5 13). Polismyndighet, som har att leda förberande undersökning i brottmål, äger att, så snart omständigheterna det påkalla efter dödstillfälle, verkställa yttre besiktning av liket, varöver protokoll skall uppsättas (% 14):

• Sida 63
•  Original

Jämlikt kungl. brev ”Iz 1868 ang. ersättning av allmänna medel för bi— träde vid rättsmedicinska obduktioner å döda kroppar skall räkning å sådan ersättning attcsteras av vederbörande läkare eller kronobetjänt (=polischef eller åklagare). .

Enligt kungörelsen ”ha 1932 om överlämnande av lik till anatomisk insti- tution åligger det i vissa fall polismyndigheten i orten att vidtaga åtgärder för sådant ändamål (1, 3, 4 55).

Jämlikt kungörelserna 29/s 1939 (nr 584 och 585) och 20/1o 1939 (nr 761) ang. förhindrande av skadegörelse å vissa kraft- och kanalanläggningar, järn- vägarna respektive vissa telegraf-, telefon— och radioanläggningar i riket vid krig eller krigsfara m. m. åligger det, förutom militärmyndigheterna och i avseende å järnvägarna jämväl tullmyndigheterna, även polismyndigheterna att efter framställning lämna kraft- och kanal-, järnvägs- samt telegrafmyn- dighet erforderligt biträde vid de åtgärder, som nämnda myndigheter ha att vidtaga till förhindrande av skadegörelse (2 5).

Slutligen må här nämnas, att enligt 7 kap. 9 & i den förut berörda nya rättegångsbalken 18/7 1942, vilken ännu ej trätt i kraft, avses i denna balk med polismyndighet, förutom åklagare, som har befattning med polisväsen- det, i stad, där polismästare finnes, polismästaren och befattningshavare i be- fälsställning vid polisväsendet, vilken enligt den för honom gällande instruk- tionen äger handla i polismästarens ställe, samt i annan stad, där åklagaren icke har befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet.

B. Byggnads- och brandväsen.

Enligt lagen 12/5 1917 om fastighetsbildning i stad tillkommer det i stad magistraten att godkänna plan för avstyckning av fastighet och meddela fast- ställelse å verkställd avstyckning i stad ävensom vissa frågor rörande fastig- hetsregistret, såsom prövning av indelningen i stadsägor, fastställande av re- gisterbeteckningar, tillsyn över fastighetsregisterarbetet m. m. (5 och 7 kap.). För fögderistad samt vederbörande samhälle å landet utövas dessa funktio— ner av länsstyrelsen. Magistraten eller i stad, där magistrat ej finnes, kom—' munalborgmästaren föranstaltar om val av gode män för laga skifte (6 kap. 4 5).

Enligt byggnadsstadgan 20/11 1931 ankommer det på magistraten bland an- nat att utse en ledamot av byggnadsnämnd, vilken bör väljas bland magistra— tens ledamöter och såvitt möjligt vara lagfaren (9 % 1 mom.).

Jämlikt brandstadgan 15/3 1923 skall magistraten införa fastställd brand- ordning i särskild liggare samt ombesörja kungörelse om fastställelsen i orts- tidning och tryckning av brandordningen (3 å). Stad skall genom polisbetjå- ning eller på annat lämpligt sätt anordna brandvakt för uppmärksammande av eldfara (9 g). Polismyndighet har att tillhålla försumlig att fullgöra vad som ålagts honom vid brandsyn och eventuellt låta utföra arbetet på veder- börandes bekostnad (11 5). Vidare åligger det polismyndighet att lämna hand-

• Sida 64
•  Original

räckning åt förrättningsman för tillträde till lägenhet eller annat, som vid brandsyn skall undersökas (14, 35 åå), ävensom åt skorstensfejare för tillträde till fastighet, där sotning skall utföras (21 å), samt att ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt som kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn och, när missförhållande iakttages, därom underrätta brandchefen (15 å). Klagan över beslut vid brandsyn föres i stad hos polismyndigheten och på landet hos länsstyrelsen. Över polismyndighetens beslut anföras besvär hos länsstyrel- sen (47 5).

Vad i brandstadgan sägs om magistrat gäller i Stockholm överståthållaräm- betet och i stad, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren samt d lan— det Icommunal- eller municipalnämnd. Med polismyndighet förstås för Stock- holm överståthållarämbetet samt för annan stad poliskammare, eller, där så— dan ej finnes, magistrat eller kommunalborgmästare. För köping eller annat samhälle, där enligt Kungl. Maj:ts förordnande brandstadgan äger tillämp- ning, bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen vem det i olika avseenden tillkommer att fullgöra polismyndighetens åligganden enligt stad— gan (48 ä 2 mom.). Polismyndighetens funktioner pläga därvid uppdragas åt vederbörande municipal- eller kommunalnämnd, dock med undantag av de åligganden som avses i 14 och 21 åå, vilka numera regelmässigt överlåtas på landsfiskalen i orten; i vissa köpingar med särskild polisuppsyningsman upp- drogos tidigare ifrågavarande skyldigheter åt denne. Å landsbygden i övrigt tillkommer det landsfiskalen att utföra vad enligt stadgan åligger polismyn— digheten. -

Enligt lagen 7/5 1937 om förekommande och släckning av skogseld skall brandfogde, som erhållit kunskap om skogseld eller överhängande fara där— för, ofördröjligen sammankalla nödigt släckningsmanskap samt, så fort ske kan, underrätta vederbörande polismyndighet (18 å). Med vederbörande po- lismyndighet torde förstås polischefen i orten.

Framhållas må, att betänkande med förslag till ny lagstiftning om brand- försvar den 7 mars 1942 framlagts av den s. k. brandförsvarsutredningen (Sta— tens off. utredn. 1942: 10). Betänkandet, som bland annat går ut på att sam- ordna skogsbrandförsvaret med brandförsvaret i övrigt, innefattar dels förslag till ny brandlag, i vilken upptagits centrala regler rörande kommunernas och de enskilda medborgarnas skyldigheter med avseende å brandförsvaret, dels förslag till ny brandstadga, vari sammanförts de föreskrifter som mera i de- talj utföra brandlagens bestämmelser.

I förslaget till brandstadga har nu gällande bestämmelse om skyldighet för överståthållarämbetet samt poliskammaren, magistraten eller kommunalborg- mästaren att besörja kungörelse om fastställelse av brandordning m. m. bibe— hållits oförändrad. Polismyndighetens funktioner ha däremot överflyttats å polischefen i orten, dock har länsstyrelsen gjorts till besvärsinstans i fråga Om beslut vid brandsyn. Sålunda skall polischefen i orten lämna handräckning åt syneförrättare för tillträde till byggnad eller annan anläggning, där brand- syn skall förrättas, samt åt skorstensfejare för sotningsarbetets utförande lik- som åt riksbrandinspektören, länsbrandinspektör och brandchef ävensom an-

• Sida 65
•  Original

nan besiktningsman för tillträde för besiktning av anläggning. Vidare stadgas skyldighet för brandchef att, då han erhållit kunskap om brand eller över- hängande fara därför, underrätta polischefen i orten. Slutligen skall vid skogs- brand eller överhängande fara därför bland andra polisman underrättas. Angående polismyndighets befattning med frågor rörande eldfarliga oljor och explosiva varor se förordningarna 7/m 1921 och 18/5 1928 sid 83—86.

C. Hälsovård.

Enligt hälsovårdsstadgan ]9/6 1919 tillkommer närmaste inseendet över och befattningen med den allmänna hälsovården inom kommunerna hälsovårds- nämnderna med hjälp av särskilda tillsyningsmän och biträden (1, 4, 35, 39 åå) . Polismyndigheter och kronobetjäning skola emellertid var inom sitt verk- samhetsområde biträda vid tillsynen över ordningen, vad allmänna hälso- vården angår, samt att, då något finnes att erinra i avseende dårå, skyndsamt anmäla detta för vederbörande hälsovårdsnämnd, ävensom att lämna nämn— den handräckning i mån av befogenhet (56 å). —— Erinras må, att enligt 11 % förordningen 19/7 1941 om kontroll av vattenledningsvatten omfattar nämnda tillsyningsskyldighet även kontrollen av vattenledningsvatten.

I stad utgöres hälsovårdsnämnden av polischefen, stadsläkaren eller, där flera sådana äro antagna, förste stadsläkaren och, där stadsläkare ej finnes, annan läkare, som utses av magistraten, samt fem av stadsfullmäktige valda ledamöter; möter hinder för magistrat att till ledamot av nämnden utse läkare, skall annan lämplig person därtill utses (2 % 1 mom.). Enligt de ändringar, som i samband med distriktsåklagarreformen vidtagits i stadsfiskalsinstruk- tionen (se ovan sid. 24), skall i stad, där magistrat finnes, stadsfiskalen ej såsom polischef vara självskriven ledamot av hälsovårdsnämnden, utan skall magistraten äga att för tid, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, till motsvarande ledamot av nämnden utse antingen den befattningshavare, som enligt dittills gällande bestämmelser varit polischef i stad (magistratsleda- mot), eller ock stadsfiskalen. Denna bestämmelse infördes i samband med' 1936 års landsfogdereform (kungörelsen 15/5 1936 ang. chefskapet över befatt- ningshavare vid polisväsendet).

Magistraten äger väcka förslag om ny eller ytterligare föreskrift rörande den allmänna hälsovården utöver vad stadgan innehåller. Av stadsfullmäktige antaget förslag skall av magistraten med eget och hälsovårdsnämndens ytt- rande insändas till länsstyrelsen för fastställelse. Fastställt stadgande skall införas i länskungörelserna och skall därefter kungörelse i Stockholm genom överståthållarämbetets och i annan stad genom magistratens försorg införas i särskild liggare och ortstidning (30 å).

Vad i hälsovårdsstadgan sägs om magistrat skall i stad med kommunalborg— mästare gälla denne (31 å).

I köping eller annat samhälle, där enligt Kungl. Maj:ts beslut hälsovårds- 5—429015.

• Sida 66
•  Original

stadgan äger tillämpning, bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av länssty- relsen dels hälsovårdsnämndens sammansättning och utväljande samt vidden av dess befogenhet, dels vilka myndigheter i övrigt skola fullgöra de åliggan- den, som enligt stadgan tillkomma hälsovårdsnämnd i stad eller annan lokal- myndighet där (34 å). Magistrats åligganden och befogenheter enligt 30 % hälsovårdsstagan ha därvid genomgående överlåtits å landsfiskalen i orten.

Enligt epidemilagen 19/s 1919 ha polismyndigheter och kronobetjäning även- som tull-, lots- och hamnpersonal att biträda vederbörande hälsovårdsnämnd vid tillsynen av efterlevnaden av lagens föreskrifter samt de särskilda före— skrifter, som jämlikt lagen av nämnden meddelas (27 å).

Beträffande innebörden av berörda uttryck »polismyndigheter och krono— betjäning» i hälsovårdstadgan och epidemilagen må framhållas, att enligt det den 1 april 1915 avgivna betänkandet med förslag till hälsovårdsstadga för riket och epidemistadga, vilket ligger till grund för gällande hälsovårdsstadga 'och epidemilag, skulle det tillkomma »den allmänna polisen och kronobetjä— ningen» att biträda vid tillsynen över författningarnas efterlevnad. Departe— mentsförslagen upptogo emellertid i stället för den allmänna polisen termen »polismyndigheter», men denna ändring var enligt departementschefens an- förande endast av formell natur (prop. nr 152/1919 sid. 159 och nr 153/1919 sid. 41). Med hänsyn härtill torde alltså med polismyndigheter och kronobe- tjäning böra förstås polischef och honom underställd polispersonal.

Enligt lagen 20/6 1918 ang. åtgärder mot utbredning av könssjukdomar äro sundhetsinspektör och hälsovårdsmyndighet berättigade att för verkställighet av förordnande om persons inställande till läkarundersökning eller könssjuk persons intagande å allmänt sjukhus av polismyndighet och kronobetjäning erhålla erforderlig handräckning (22 å). Polismyndighet och kronobetjäning torde här användas i bemärkelsen polischefen i orten.

Enligt tuberkulosförordningen 31/3 1939 äger hälsovårdsnämnden erhålla handräckning av vederbörande polismyndighet för inställande till läkarunder- sökning av person som misstänkes vara behäftad med smittsam tuberku- los (5 5).

Den som vill ha barn undantaget från ympning skall enligt lagen 2/6 1916 om skyddskoppsympning göra ansökan därom hos medicinalstyrelsen samt . personligen inställa sig i Stockholm inför överståthållarämbetet, i annan stad inför magistraten eller kommunalborgmästaren och på landet hos landsfis- kalen i orten samt förebringa utredning angående skälen för sina betänklig- heter mot ympningen. Över vad vid sökandens inställelse förekommit skall föras protokoll, och har sökanden att vid sin ansökning foga utdrag ur proto-

' kollet (5 å).

Enligt karantänskungörelsen % 1934 skall, om efterbesiktningsskyldig som i 52 å sägs ej låtit sig avhöra ho-s besiktningsmannen eller anmälningsbyrån och underrättelse ej heller ingått om hinder för resan, anmälan om utevaron gö- ras hos polismyndigheten, som skall företaga nödiga åtgärder för den efter- besiktningsskyldiges efterspanande (53 å). Det åligger polismyndigheter samt tull-, lots- och hamnpersonal, var inom sitt tjänstgöringsområde, att vaka över

' 'autäqmtbnr .

• Sida 67
•  Original

efterlevnaden av kungörelsen samt de föreskrifter medicinalstyrelsen med stöd därav utfärdar (67 å).

Enligt kungörelsen % 1934 om råttutrotning å fartyg ha polismyndigheter samt tull-, lots- och hamnpersonal fått sig ålagt att vaka över efterlevna- den av författningen samt de föreskrifter, som meddelas med stöd därav (12 å)-

Jämlikt kungörelsen 31/3 1938 om sanitär kontroll Över luftfarten åligger det polismyndighet att efter anmälan av vederbörande besiktningsman eller anmälningsbyrå vidtaga nödiga åtgärder för efterspanande av efterbesikt- ningsskyldig, som ej anmält sig hos besiktningsmannen eller anmälnings- byrån, samt meddela de åtgärder, som av polismyndigheten vidtagits (28, 32 55). Vidare tillkommer det polismyndigheter, tullpersonal och personal vid flygplatser, var inom sitt tjänstgöringsområde att vaka över efterlevna- den av kungörelsen samt de föreskrifter medicinalstyrelsen med stöd därav utfärdar (42 å).

Enligt kungörelsen ”[, 1937 ang. anmälan till polismyndighet rörande vis-

sa vid behandling ä sjukvårdsinrättning uppkomna skador 111. m. skall _ om någon vid behandling å sjukvårdsinrättnjng tillfogats skada eller sjuk- dom av allvarlig beskaffenhet eller anledning föreligger befara, att sådan skada eller sjukdom på grund av behandlingen senare kommer att uppstå i och det ej är uppenbart att vårdslöshet eller försummelse vid behandlingen * icke föreligger — sjukvårdsinrättningens styresman (beträffande enskilt sjukhem eller förlossningshem anstaltsläkaren) ofördröjligen göra anmälan därom till medicinalstyrelsen och till polismyndigheten i orten (1 5). Då polisutredning skall verkställas i anledning av sådan anmälan, skall po- lismyndigheten anmoda tjänsteläkare att därvid biträda (4 å). ; Enligt allmänna läkarinstruktionen ”In 1930 skall provinsialläkare utan , dröjsmål å levande person verkställa undersökning, vartill han förordnas av : länsstyrelse, domare eller, i stad, som tillhör distriktet, av polismyndighet (% 35). Vidare innehåller instruktionen erinran till provinsialläkare att skyndsamt avge utlåtande, intyg eller upplysningar, vilka han av medicinal- styrelsen, länsstyrelse, förste provinsialläkare, domare eller, å ort som till- hör distriktet, polismyndighet anmodas lämna (å 36). Såsom ovan sid. 39 antytts torde polismyndighet även avse landsfogde.

Framhållas mä att läkarinstruktionen även innehåller en del åligganden för magistraten och kommunalborgmästaren. Sålunda skall nämnda myndig- heter kungöra stadsläkar- eller stadsdistriktsläkartjänst, inhämta medicinal- styrelsens yttrande över de sökandes behörighet samt därefter med eget ut- låtande översända handlingarna lill stadsfullmäktige för förrätt-ande av val. Sedan stadsfullmäktiges val vunnit laga kraft, skall magistraten (kommu- nalborgmästaren) utfärda fullmakt för den valde. Entledigande från stads- läkar- och stadsdistriktsläkartjänst meddelas av magistraten (% 46). Vid svå—— rare epidemier äger magistraten på begäran av hälsovårdsnämnden göra- framställning hos medicinalstyrelsen om förordnande på statens bekostnad av extra läkare (5 47). Förslag till särskild instruktion för stadsläkare kan

• Sida 68
•  Original

upprättas av stadsfullmäktige efter hälsovårdsnämndens hörande, varefter magistraten har att med bifogande av eget utlåtande underställa förslaget medicinalstyrelsens prövning och godkännande (% 49). Tjänstledighet för viss kortare tid (7 dagar) kan av magistratens ordförande (kommunalborgmästa- ren) meddelas stadsläkare. Längre tjänstledighet kan beviljas av magistraten efter hälsovårdsnämndens hörande (& 51).

Enligt. giftstadgan 7/12 1906 skall länsstyrelse, som meddelat tillstånd till begagnande av fosfor eller fosformos till djurs dödande, därom och om vill- koren därför underrätta vederbörande landsfiskal eller polismyndighet (& 26). Om hälsovårds— eller kommunalnämnd, vilken åligger att övervaka efterlev- naden av vissa av stadgans föreskrifter till förebyggande av livsmedelsför- giftning m. m., ej kan genom tjänliga föreställningar åstadkomma rättelse vid förekommande missbruk, skall nämnden anmäla förhållandet hos veder— börande polismyndighet (& 43). Överträdelse av ifrågavarande föreskrifter medför bötesstraff samt förverkande av godset (& 40). Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av stadgan samt i de fall, då gift eller annat gods är att anse såsom förbrutet, verkställa beslag dårå (& 42). An- mälan om beslaget och vidtagna åtgärder för godsets förvarande skall göras hos ortens högsta polismyndighet, som har att meddela de närmare före- skrifter härut-innan som kunna finnas nödiga (% 44). — Med uttrycket or- tens högsta polismyndighet torde i stad ha avsetts poliskammaren eller ma- gistraten.

Enligt giftstadgan har även magistrat vissa funktioner; på landet tillkom- ma dessa uppgifter landsfislcalen. Sålunda stadgas, att intyg av magistrat eller landsfiskal att näringsidkare är i berättigad utövning av det yrke, för vars bedrivande giftigt ämne av första klassen skall användas, ävensom att han är känd för pålitlighet, utgör villkor för att näringsidkare, som i sitt yrke använder sådant giftigt ämne, skall få inköpa detsamma, därest han icke av apoteksföreståndaren är känd såsom pålitlig person (& 9). Fullskri- ven giftbok jämte tillhörande rekvisitioner kunna av affärsinnehavaren mot bevis lämnas till förvaring hos vederbörande magistrat eller landsfiskal. Upp- hör affär, för vilken gifthok begagnats, skall giftboken överlämnas till myn- dighet som nu nämnts (g 11). Giftigt ämne av andra klassen får endast salu- hållas och försäljas av apoteksföreståndare, fabrikant, som tillverkat det giftiga ämnet, eller handelsidkare, som avlämnat skriftlig förklaring, att han ämnar driva handel med giftiga ämnen av andra klassen. Sådan förklaring skall avlämnas i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos ma- gistraten eller, där sådan ej finnes, hos kommunalborgmästaren samt å lan- det hos landsfiskalen (& 18).

Här må nämnas, att medicinalstyrelsen den 22 november 1941 framlagt förslag till ny giftstadga, vilket är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I detta ha de nu gällande bestämmelserna i vad de avse polismyndighets funk- tioner (åå 26 och 42—44) upptagits oförändrade, och stadsmyndigheterna tilläggas vissa nya uppgifter.

Enligt förordningen 30/3 1900 ang. förbud mot tillverkning, införsel och försäljning av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig (vit eller gul) fosfor

• Sida 69
•  Original

polismyndighetens försorg (4 å).

Enligt lagen 12/4 1935 om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen) åligger det hälsovårdsnämnd och polismyndighet att biträda medicinalstyrelsen och länsstyrelse vid på dem ankommande tillsyn och övervakning över efterlevnaden av lagens bestämmelser och med stöd därav utfärdade föreskrifter ävensom, där så påkallas, vara behjälpliga med under- sökningar för utrönande av smittkälla o. d. (9 5).

Jämlikt kungörelsen 12/4 1935 med närmare föreskrifter ang. bekämpande

( av smittsamma husdjurssjukdomar ankommer det på länsstyrelsen bland ) annat att, om djurägare ej tillhandahåller nödig arbetskraft för utförande av arbete som föranledes av meddelad föreskrift till bekämpande av sådan sjukdom, på begäran av veterinär anmoda polismyndighet att skyndsamt till- kalla arbetsmanskap för arbetets utförande. Vidare har länsstyrelsen att, se- ! dan dylik sjukdom utbrutit, meddela erforderliga föreskrifter för lokala po— lismyndigheter beträffande deras åligganden med avseende å sjukdomens be- kämpande m. m. (3 5).

Enligt förordningen 20/6 1941 ang. bekämpande av tuberkulos ho-s nötkrea- tur skall polismyndighet biträda iänsstyrelse vid övervakning av förordning- ens efterlevnad samt, i den omfattning länsstyrelsen bestämmer, vid vä- gar, som leda till tuberkulosfria och skyddade områden, låta uppsätta an-

) slag om förbud mot införsel till sådant område (24 å). ) Enligt kungörelsen 8/12 1933 ang. eldbegängelse får eldbegängelse ej äga rum med mindre tillstånd därtill meddelats. Ansökan om sådant tillstånd, vid vilken skall fogas i 5—7 åå angivna handlingar, skall ingivas till polis- myndigheten i den ort, där dödsfallet timat, eller, där fråga är om eldbe- gängelse efter i utlandet avliden person, i den ort, där eldbegängelsen skall äga rum (4 5). Om i ärende som avser inom riket avliden person de till polismyndigheten inkomna handlingarna lämna rum för tvivel beträffande dödsorsaken eller misstanke väckts, att döden skulle vara förorsakad av brottslig gärning, eller fråga är om i utlandet avliden svensk medborgare, skall polismyndigheten ofördröjligen överlämna handlingarna i ärendet jäm- te eget yttrande till länsstyrelsen, som har att besluta i anledning av ansök- ningen. I andra fall än nu sagts ankommer det på polismyndigheten att med- dela beslut (8 å). Finner länsstyrelsen, att handlingarna lämna rum för tvi- vel beträffande dödsorsaken eller att sådan misstanke blivit väckt som nyss sagts, skall länsstyrelsen, därest ansökningen ej återkallas, förordna om rätts- medicinsk obduktion å den döda kroppen (9 5).

Förutom nu nämnda uppgifter tillkommer det polismyndigheten att tillse, att verksamheten vid krematorium utövas på ett ur allmän ordnings- och hälsovårdssynpunkt tillfredsställande sätt (15 5) samt att mottaga anmälan från ägare av krematorium om vem som utsetts till föreståndare för krema- torieverksamheten (16 5).

Med polismyndighet förstås för Stockholm överståthållarämbetet för polis- ärenden, för annan stad, där polismästare finnes, denne, för övriga städer stadsfiskal och på landet landsfiskal (18 å).

• Sida 70
•  Original

D. Socialvård.

Enligt lagen 14/6 1918 om fattigvården bör polisman eller kronobetjänt, som finner någon vara i sådan belägenhet, att fattigvårdsstyrelsens ingripande är av nöden, därom göra anmälan hos styrelsen (23 5). Vidare är vederbörande polismyndighet skyldig att i olika hänseenden kostnadsfritt lämna fattig- vårdsstyrelse eller fattigvårdsanstalt handräckning, såsom för omhänderta- gande av understödstagare tillhörig egendom (62 å), för överförande av under- stödstagare till arbetshem, för delgivning av arbetsförcläggande, för instäl— lande till arbete av den som underlåter att efterkomma föreläggande därom, för försörjningspliktigs överförande till arbetshem, å vilket arbetsskyldighet jämlikt sådant föreläggande skall fullgöras, för återhämtande till fattigvårds— anstalt av understödstagare eller försörjningspliktig, som olovligen avvikit därifrån (72 å), ävensom för delgivning av varning, som av fattigvårdssty- relse eller styrelse för fattigvårdsanstalt meddelats arbetsskyldig för visad underlåtenhet, tredska eller dåligt uppförande (74 å).

Klagan över handräckning, som av polismyndighet meddelats för omhän- dertagande av egendom, för överförande till arbetshem, inställande till arbete eller återhämtande till fattigvårdsanstalt, föres genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från handräckningens fullbordande (79 å). Beträffande överklagande av länsstyrelsens beslut gäller, efter varje saks beskaffenhet, vad om besvär över länsstyrelsens beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat (84 å)-

Att döma av vissa uttalanden i lagens förarbeten torde med polismyndighet böra förstås å landet polischefen och i stad poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare.1 Med avseende å handräckning enligt 72 & framhöll sålunda departementschefen, att sådan handräckning utan olägenhet kunde överlämnas å landet åt landsfiskalen och i stad åt magistrat eller poliskam- mare, där sådan funnes, varigenom vunnes att en och samma myndighet finge låta delge föreläggandet och besluta över den handräckning, som så snabbt som möjligt borde följa på underlåtenheten att å bestämd tid inställa sig till arbetet. Handräckning för återhämtande till fattigvårdsanstalt av där- ifrån avviken understödstagare syntes med ännu större trygghet kunna an- förtros åt underordnad polismyndighet (prop. nr 135/1918 sid. 452).

Enligt förordningen 14/3 1918 (nr 456) skall, om nödställd svensk medborgare av svensk myndighet i utlandet eller av utländsk myndighet överlämnas till svensk polismyndighet & gränsort, där länsstyrelse icke har sitt säte, polis- myndigheten föranstalta om hans sändande till det fattigvårdssamhälle, där

1 Rörande frågan, huruvida magistraten eller polismästaren i Karlstad vore behörig myndig— het med avseende a meddelande av handräckning för inställande av en person till arbetshem, har JO i sin årsberättelse för år 1939 sid. 130 hävdat den uppfattningen, att behörigheten härutinnan torde tillkomma magistraten och icke polismästaien, ehuru denne enligt sin instruktion är polis— myndighet 1 staden ochi denna egenskap bl. a. har att vidtaga de atgärder 1 (riga om fattig— och barnavård, som ankomma på polismyndigheten.

Mmm...—___"... ___—___...

• Sida 71
•  Original

han har hemortsrätt, eller överlämna honom till vederbörande länsstyrelse för vederbörlig åtgärd. Där den nödställde är i behov av omedelbar vård, bör polismyndigheten föranstalta om att sådan vård lämnas av fattigvårdssty- relsen i gränsorten.

Även jämlikt lagen G/.—, 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslagen) har polismyndighet, vilket begrepp ej heller där närmare preciserats, fått sig tillagd åtskilliga uppgifter. Sålunda bör, där utredning genom polismyndighets försorg verkställts i ärende, vari barnavårdsnämnds åtgärd påkallas, representant för polismyndigheten beredas tillfälle att del- taga i nämndens överläggningar i ärendet (18 5). Om missförhållande, som kan föranleda barns omhändertagande för skyddsuppfostran eller samhälls- vård, är beroende därpå, att någon av föräldrarna är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel eller för ett lastbart eller oordentligt levnadssätt eller gör sig skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid utövande av vårdnaden om underårig, eller kan antagas, att denne utsättes för fara där- igenom, att någon, som vistas i hemmet, är sinnessjuk eller lider av smitto— sam sjukdom, bör barnavårdsnämnden hos nykterhetsnämnd, polismyndig— het, domstol, tjänsteläkare eller hälsovårdsnämnd göra anmälan härom för vidtagande av åtgärd, som av det anmärkta förhållandet kan finnas påkallad och enligt lag ankommer på nämnda myndigheter (30 å). — I motiven (prop. nr 150/1924 sid. 132) framhålles, att paragrafen avser att ge en erinran om att i vissa fall jämsides med eller i stället för åtgärd enligt barnavårdslagen anmälan bör av barnavårdsnämnden göras hos annan behörig myndighet» samt att i vad angår polismyndighet dylik anmälan är påkallad, då förutsätt- ning föreligger för ingripande enligt lösdrivarlagen eller enligt strafflagen. —— Anmälan till polismyndighet kan givetvis även böra ske i fall av sinnessjuk- dom. Med polismyndighet i 30 å synes alltså böra avses dels polischef, dels beträffande åtgärd enligt sinnessjuklagen i 5 & sagda lag angivna myndigheter och befattningshavare (se sid. 75). Angående lösdrivarlagen se ovan sid. 54.

Om någon, som fyllt aderton men ej tjuguett år, beträdes med oordentligt eller lastbart levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet, och faran är så överhängande, att åtgärd, som ankommer på barnavårds- nämnd eller dess ordförande, ej kan utan våda avvaktas, äger polismyndighet, till dess nämnden eller ordföranden meddelat beslut i ärendet, på lämpligt sätt omhändertaga personen i fråga. Är fara, som nu sagts, ej för handen men kan personens namn, ålder eller bostad ej utrönas, äger polismyndigheten om- händertaga honom tills utredning vunnits i nämnda hänseende. Har sådan åtgärd vidtagits, åligger det polismyndigheten att ofördröjligen göra anmälan därom till barnavårdsnämnden (31 å). — I motiven (prop. nr 212/1934 sid. 34) anföres att om den omhändertagne gjort sig skyldig till oordentligt eller lastbart levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet, hör barnavårdsnämnd eller, ifall ordföranden omhändertagit vederbörande, denne få den omhändertagne förvarad genom polismyndighetens försorg. Sådan för- varing bör icke ske för längre tid än tills länsstyrelsen eller, om ordföranden— omhändertagit vederbörande, barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet.

• Sida 72
•  Original

[sistnämnda fall har ju nämnden möjlighet att göra framställning till polis- myndigheten. Sedan länsstyrelsens beslut i ärendet meddelats, synes det vara lämpligt, att personen i fråga intages i den anstalt, där han slutligen bör uppfostras. — I anslutning härtill stadgas i 35 5, att om barnavårdsnämnd förordnat om omedelbar verkställighet av beslut angående omhändertagande för skyddsuppfostran av person, som fyllt aderton men ej tjuguett år, eller om sådan person omhändertagits jämlikt 31 5 av nämndens ordförande, skall det, därest den omhändertagne gjort sig skyldig till oordentligt eller lastbart levnadssätt, som innebär fara för allmän ordning eller säkerhet, ankomma på polismyndighet att, efter framställning av nämnden eller dess ordförande, på lämpligt sätt förvara den omhändertagne, till dess länsstyrelsen eller bar- navårdsnämnden meddelat beslut i ärendet. —— Med polismyndighet lärer i 31 och 35 åå med hänsyn till arten av ifrågavarande åtgärder få avses polis- kammare eller polischef.

Vidare åligger polismyndighet i förhållande till barnavårdsnämnd eller styrelse eller föreståndare för skyddshem enahanda handräckningsskyldighet som enligt 72 och 74 åå fattigvårdslagen (72 å). Därjämte äger barnavårds- nämnd begära handräckning av polismyndigheten för inställelse inför nämn- den av föräldrar, som uteblivit utan laga förfall, ävensom av den vars om- händertagande är i fråga (75 å). Dessutom är en allmän handräckningsskylu dighet ålagd polismyndighet i 77 å, där det heter, att barnavårdsnämnd eller dess ordförande samt styrelse eller föreståndare för skyddshem äga att, där de så pröva nödigt för vidtagande av åtgärd, som enligt lagen ankommer på dem, utan kostnad för nämnden eller styrelsen erhålla handräckning av po- lismyndighet ävensom biträde av prästerskap och kommunal myndighet. — Med polismyndighet i 72, 75 och 77 åå torde förstås samma myndigheter som enligt fattigvårdslagen,1 se sid. 70; jfr prop. nr 150/1924 sid. 210, 213 ff.

För klagan över handräckning, som av polismyndighet meddelats enligt barnavårdslagen, gälla samma besvärsregler som enligt fattigvårdslagen (82 %, 85 ä 2 mom.).

Jämlikt lagen 14/3 1917 om barn utom äktenskap är barnavårdsman, som enligt lagen själv eller genom ombud äger föra talan för barnet rörande fa— derskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets förklarande för tro- lovningsbarn, berättigad att anlita polismyndigheten för underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar (13 å). Enahanda rätt tillkommer barnavårdsman enligt lagen 11/6 1920 om barn i äktenskap (24 5).

Enligt lagen 14/6 1917 om förbud för Vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket skall av utmätningsman meddelat avflyttningsförbud kungöras rikets polismyndigheter, och ålägges polismyndighet att hindra underhålls— skyldig att avresa (8 g).

Jämligt kungörelsen 12/3 1942 om efterlysning av vissa underhållsskyldiga skall vid framställning om efterlysning fogas bland annat intyg av polismyn- dighet att den underhållsskyldige ej kunnat anträffas å den ort, där han ve-

1 Jfr Regeringsrättens Årsbok 1921 s. 219.

• Sida 73
•  Original

terligen senast hade sitt hemvist, och att upplysning saknas var han uppe- håller sig. Polismyndighet är skyldig att på anfordran utfärda sådant intyg (3 å). Beslut i ärende rörande efterlysning meddelas av socialstyrelsen. Då så— dant beslut meddelas, skall socialstyrelsen därom underrätta statens krimi- naltekniska anstalt, som har att utan kostnad för sökanden verkställa efter- lysningen genom tryckta meddelanden, vilka genom anstaltens försorg skola tillställas rikets polismyndigheter (4 å). Polismyndighet åligger att verkställa erforderlig efterspaning av efterlyst person samt, om denne anträffas, oför- dröjligen insända meddelande därom till socialstyrelsen (5 ;S). Om den efter- lyste anträffats eller dennes underhållsskyldighet upphört, skall den som be- gärt efterlysningen därom genast underrätta socialstyrelsen, som har att med- dela beslut om avlysning. Beslut om avlysning skall jämväl meddelas i fall, då uppgift om den efterlystes vistelseort icke inkommit till socialstyrelsen inom tre år efter det efterlysningen verkställdes. Avlysningen skall ske på samma sätt som efterlysningen (6 å).

Enligt stadgan 16/9 1918 för fortsättningsskolan (& 36 1 mom.) och stadgan 20], 1921 ang. folkundervisningen i riket (& 51 1 mom.) äger Skolstyrelsen respektive skolrådet vid behov anlita polismyndighet för barns hämtande till skolan.

Enligt lagen 29/6 1912 om arbetarskydd åligger det polismyndighet att läm— na tillsynsorganen (yrkesinspektionen, yrkesinspektörer, yrkesinspektriser, bergmästare m. fl.) de upplysningar och det biträde, som av deras tjänste— åligganden enligt nämnda lag kunna påkallas (27 5). Vidare kan yrkesin- spektionens chefsmyndighet (riksförsäkringsanstalten) låta genom polis— myndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av upprätthållande av meddelat förbud mot bedrivande av hälsovådligt arbete 111. m. (38 5).

Enligt lagen 9/, 1926 ang. meddelande av förbud för barn att idka viss för- säljning kan med vissa undantag förbud meddelas för barn under sexton år att inom stads, köpings eller municipalsamhälles område till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat, i den mån barns använ- dande till dylikt arbete ej är förbjudet i lagen om arbetarskydd. Sådant för- bud beslutats av vederbörande kommunala myndigheter och skall understäl- las länsstyrelsen för prövning. För sådant ändamål skall beslutet överlämnas i Stockholm till överståthållarämbetet, i annan stad till magistraten eller, där sådan ej finnes, till kommunalborgmästaren och i köping eller municipalsam- hälle till landsfiskalen i orten, som ha att bereda dem, vilka beslutet kan angå, tillfälle att yttra sig. Magistraten, kommunalborgmästaren eller lands- fiskalen har därefter att med eget utlåtande överlämna ärendet till länssty- relsen. Fastställt beslut skall införas i länskungörelserna och i Stockholm i överståthållarämbetets allmänna kungörelser, varjämte genom vederbörande kommunala myndighets försorg tillkännagivande om beslutet på annat lämpa ligt sätt skall delgivas allmänheten. Länsstyrelsen kan för visst tillfälle med- dela undantag från meddelat förbud. Vidare kan beträffande visst barn mera permanenta undantag beviljas i sådana fall, då särskilda skäl tala därför och

• Sida 74
•  Original

menliga verkningar därav ej kunna befaras uppkomma. Av praktiska skäl har befogenheten att i sådant fall bevilja undantag från förbudet anförtrotts i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad magistraten eller, där sådan ej finnes, kommunalborgmästaren samt i köping eller municipalsamhälle landsfiskalen i orten efter hörande av vederbörande Skolråd eller folkskole- styrelse samt barnavårdsnämnd (2 g). Om överträdelse av förbud skall polis- myndighet ofördröjligen göra anmälan till barnavårdsnämnden för vidta- gande av den åtgärd, som enligt lag må ankomma på nämnden (3 5).

Enligt 21 % lagen "I, 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, sådant det- ta lagrum lyder genom en lag 28/6 1941 (nr 514) skall polismyndigheten i orten så fort ske kan föranstalta om undersökning rörande sådant olycksfall, därest undersökning begäres av försäkringsinrättning eller försäkringsrådet, samt till inrättningen eller rådet insända protokoll över undersökningen; be- gäres ej polisundersökning, hålles undersökning allenast om polismyndig- heten finner sådan nödig.

Samtidigt med nämnda ändring vidtogs den jämkningen i sistnämnda paragraf, att bestämmelserna om vad som i lagen avsågs med polismyndig- het uteslötos, enär ifrågavarande föreskrifter syntes ha sin plats i tillämp— ningsförfattningen. I anledning därav upptogs genom en kungörelse ”Slö 1941 (nr 515) i 5 & kungörelsen den ”In 1928 ang. anmälan om olycksfall i arbete 111. m. den bestämmelsen, att med polismyndighet i kungörelsen förstås å Ian- det landsfiskal, i stad med magistrat polismästare, där sådan finnes, men eljest magistraten samt i annan stad kommunalborgmästaren.

Jämlikt nämnda tillämpningskungörelse åligger det arbetsgivaren eller ar- betsföreståndaren att samtidigt med anmälan till riksförsäkringsanstalten om olycksfallet göra anmälan jämväl till polismyndigheten i orten. Polismyn- digheten kan även infordra dylik anmälan samt skall föranstalta om erfor— derlig komplettering av anmälan ävensom om undersökning av olycksfallet, därest sådan enligt särskild föreskrift skall verkställas eller eljest finnes nö- dig. Anmälningshandlingen samt avskrift av polisundersökningsprotokoll sko- la av polismyndigheten insändas till vederbörande yrkesinspektör eller berg- mästare (6 %).

Enligt förordningen 18/6 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, äga riksförsäkringsanstalten och försäk- ringsrådet av vederbörande polismyndighet påfordra undersökning (4 å). Be- träffande olycksfall, varom stadgas i förordningen, skola bestämmelserna i olycksfallsförs—äkringslagen ej äga tillämpning (26 5 2 mom.).

Enligt kungörelsen 25/11 1927 med närmare föreskrifter för tillämpning av nyssnämnda förordning skall i fall, där anmälan om olycksfallet enligt förordningen skall insändas direkt till riksförsäkringsanstalten, undersök- ning om olycksfallet verkställas av vederbörande polismyndighet. Eljest an- kommer undersökning å vederbörande militärmyndighet (2 å).

Av vissa uttalanden i förarbetena till förordningen (prop. nr 179/1927 sid. 19) synes framgå, att termen »vederbörande polismyndighet» avses skola ha samma innebörd som motsvarande begrepp i olycksfallsfönsäkringslagen.

.. umn—n—n— __...

• Sida 75
•  Original

Enligt sinnessjuklagen u'/,, 1929 åligger polismyndighet att i vissa fall föranstalta om beredande av erforderlig vård åt sinnessjuka eller sinnesslöa personer (6, 7, 8, 11 åå) och om intagning av sådan person för observation å sinnessjukhus (28 %) samt att meddela handräckning i vissa fall (51, 52 åå). Med polismyndighet avses i lagen i stad, där polismästare finnes, polismäs- taren ävensom befattningshavare vid polisväsendet i befälsställning, vilken enligt för honom gällande instruktion eller på grund av honom av polis— mästaren meddelat uppdrag äger att handla i dennes ställe, samt i annan stad stadsfiskalen eller, om stadsfiskalen är befriad från all befattning med polisväsendet, den, som närmast under polischefen har inseende över polis- väsendet, samt ä landet polischefen i orten (5 å).

Bestämningen av polismyndighetsbegreppet bygger på principen, att ifrå- gavarande funktioner böra tillkomma den befattningshavare, som har led- ningen av det löpande polisarbetet (prop. nr 87/1929 sid 73 ff.). Bestämmel- sen, att i stad där polismästare finnes även befattningshavare vid polisväsen- det i befälsställning, vilken enligt för honom gällande instruktion eller på grund av honom av polismästaren meddelat uppdrag äger att handla i den— nes ställe, skall anses som polismyndighet enligt lagen, tillades genom en lag 25/2 1937 (nr 58). Ändringen, som föranletts av en framställning från justi- tieombudsmannen, synes närmast ha tillkommit för att möjliggöra för po- lismästare att bliva befriade från förevarande arbetsuppgifter. Såsom moti- vering för ändringen anförde chefen för socialdepartementet bland annat:

Enligt sinnessjuklagen ålåge det polismyndighet i främsta rummet att tillse, att sinnessjuka ävensom samhällsvådliga personer, vilka kunde misstänkas för sinnes- sjukdom, intoges å sinnessjukhus för vård eller observation. Då dessa och övriga po- lismyndigheter enligt lagen åliggande uppgifter vore av grannlaga natur, låge det vikt uppå, att den polismyndighet som hade att fatta beslut i saken besutte därför erforderliga kvalifikationer.

Vad städerna anginge, tillkom-me beslutanderätt-en polismästaren, där sådan fun- nes, mlen eljest stadsfiskalen eller, om sta-dsfikalen vore befriad från all befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen hade inseende över polis— väsendet. I det fåt—al städer, där sistnämnda förhållande förelåge, utövades polis— myndighetens funktioner enligt sinnessjuklagen av poliskommissarier. Med hänsyn till den arbetsbörda, som i förevarande hänseende åvilat polismästarna i Stockholm och Göteborg, hade därstädes polismyndighetens funktioner åtminstone i viss ut- sträckning utövats, i Stockholm av förste och tredje polisintendent'erna ävensom av poliskommissariema samt i Göteborg av förste polisintendenten. Den praxis — vilken ej stode i överensstämmelse med lagen-s bokstav — som sålunda vunnit in- steg i Stockholm och Göteborg, syntes dock såvitt anginge polisintendenterna kunna stödas på bestämmelser i utfärdade instruktioner, enligt vilka polisintendenterna i vissa fall ägde handla i polismästarens ställe. I fråga om poliskommissariema i Stockholm torde däremot den under senare år tillämpade praxis ej vara förenlig med bestämmelserna i 5 & sinnessjuklagen.

Några olägenheter av den i Stockholm under snart tio år tillämpade praxis hade ej försports. Ändring av 5 % sinnessjuklagen för att göra denna praxis laglig syntes departementschefen böra vidtagas. Med hänsyn till arten av den arbetsbörda, som ålåge polismyndighet enligt sinnessjuklagen, syntes möjlighet böra beredas även polismästarna i andra städer att, därest så kunde visa'sig erforderligt, bliva be- friade från ifrågavarande arbetsuppgifter. Därvid borde polisintendenter äga full-

• Sida 76
•  Original

göra polismästarens åligganden enligt sinnessjuklagen lika väl som de i andra hänseenden enligt för dem utfärdade instruktioner ägde handla i polismästarens ställe. Anledning saknades att antaga, att ej jämväl poliskommissarier i de större städer, där polismästare funnes, skulle besitta tillräckliga kvalifikationer i det hän— seende, varom vore fråga. Emellertid syntes vissa undantagsfall kunna förekomma, i vilka det vore lämpligt, att jämväl annan befattningshavare vid polisverket i befäls— ställning än polisintendent och poliskommissarie kunde utöva ifrågavarande funk- tioner. För dylika fall borde polismästaren äga möjlighet att lämna även sådan be- fattningshavare uppdrag därutinnan (prop. nr 13/1937 sid. 11).

I lagen 12/6 1931 om behandling av alkoholister tillägges polismyndighe— ten, som i lagen ej närmare bestämts, ett flertal funktioner. Sålunda har po- lis- och åklagarmyndighet att, när den erhållit kännedom om förhållande, som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, ofördröjligen göra an- mälan därom till nämnden (10 å). Vidare åligger det polismyndigheten att lämna handräckning för hämtning av person, som kallats till inställelse in- för nykterhetsnämnden eller läkare men tredskat (12 5), för intagande av person, som enligt meddelat beslut skall intagas å alkoholistanstalt (30 5), samt för återhämtande till alkoholistanstalt av den som avvikit därifrån eller av permitterad, som skall hämtas tillbaka till anstalten (49 5). Om nå- gon är hemfallen åt alkoholmissbruk och i följd därav finnes vara far- lig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller för ett kringflackande liv, äger nykterhetsnämnden ävensom polismyndigheten i orten hos länsstys relsen ansöka om hans intagande å alkoholistanstalt. Är faran för säkerhet eller liv så överhängande, att länsstyrelsens åtgärd ej utan våda kan avvak- tas, eller kan befaras, att vederbörande kommer att avvika från orten, in- nan länsstyrelsen vidtagit åtgärd i anledning av sådan ansökning, har poli-s- myndigheten att ofördröjligen på lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga ho- nom. Om omhändertagande skett, innan ansökning gjorts om hans intagan- de, skall polismyndigheten utan uppskov göra sådan ansökning (17 å). Om från alkoholistanstalt utskriven undandrager sig övervakning eller eljest bry- ter mot meddelade föreskrifter, kan nykterh-etsnämnd och, där han visat sig farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller för ett kringflac- kande liv, även polismyndigheten i orten hos länsstyrelsen ansöka om hans återintagande å alkoholistanstalt (48 å).

Angående polismyndighets befogenhet att hos länsstyrelsen ansöka om tvångsintemering kan nämnas, att denna befogenhet enligt 5 % i tidigare gäl— lande 1913 års alkoholistlag tillkom å landet kronofogde eller länsman samt i stad »vederbörande polismyndighet» ; för köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets städer i tillämpliga delar är gällande, kunde länsstyrelsen förordna lämplig person att fullgöra vad enligt lagen ålåg läns-' man. Enahanda bestämmelser hade upptagits i ett av 1926 års sakkunniga av- givet betänkande med förslag till lag angående åtgärder mot dryckenskap och fylleri. I det förslag till alkoholistlag, som framlades av 1929 års sakkunniga och vilket ligger till grund för 1931 års alkoholistlag, hade emellertid några motsvarande föreskrifter ej medtagits. Som skäl härför anförde de sakkun- niga, att de ej ansett nödigt att meddela några bestämmelser om å vilken be—

• Sida 77
•  Original

fattningshavare vid polisväsendet ifrågavarande åliggande borde ankomma, utan funnit det allmänna uttrycket »polismyndigheten i orten» kunna använ- das. Härigenom komme åliggandet att påvila den befattningshavare, som en- ligt instruktionen eller vederbörligt förordnande hade eller finge i uppdrag att taga befattning med hithörande ärenden. I stad bleve det polismästaren, stadsfiskalen eller den befattningshavare vid polisväsendet, åt vilken nämnda befattning uppdragits. Ä landet bleve det i regel polischefen i orten, d. v. s. i de flesta fall landsfiskalen. Beträffande köping och municipalsamhälle bleve det den polisman, som länsstyrelsen, där så prövats lämpligt, för detta ända— mål särskilt förordnat. (Statens off. utredn. 1929: 29 sid. 73.)

I detta sammanhang må vidare erinras om att enligt 7 % alkoholistlagen, sådan denna paragraf lyder enligt en lag ”1/3 1940 (nr 151), äger kommunal nykterhetsnämnd uppdraga åt ett inom nämnden valt arbetsutskott eller åt nämndens ordförande att avge yttrande till polismyndighet eller system- bolag i ärende rörande ansökan om eller innehav av körkort eller motbok. Med polismyndighet förstås här de i 20 ä 1 mom. motorfordonsförordningen angivna befattningshavarna (se nedan sid. 97). .

Enligt kungörelsen :'7/5 1932 med vissa närmare bestämmelser rörande al— koholistvården skall, då läkarbetyg avgivits på begäran av länsstyrelsen el- ler polismyndighet, läkaren för erhållande av vederbörligt arvode insända räkning dårå till länsstyrelsen (1 å). Om någon genom länsstyrelsens eller polismyndighets försorg skall inställas är allmän alkoholistanstalt, bör verk— ställandet därav i den mån så lämpligen kan ske uppdragas ät särskild vår- dare (8 å). — Jfr kungörelsen 27/5 1932 (nr 221) om bestridande med statsme- del av vissa kostnader för tillfälligt omhändertagande av alkoholister m. m.

Jämlikt kungörelsen 17/6 1938 ang. skyldighet för domstolar m. fl. att meddela uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet åligger polis- myndighet, som enligt alkoholistlagen ansökt om tvångsintagning å alkoho— listanstalt, att insända uppgift därom till vederbörandes hemortsbolag (7 5).

Jämlikt lagen 19/3 1942 om hyresreglering m.m. åligger det polismyndig- het att lämna den handräckning, som erfordras för utövningen av hyres—

nämnds befogenhet enligt lagen (28 å). Vidare skall vitesföreläggande, som

sägs i 18 å andra eller tredje stycket, utan kostnad för parterna genom po- lismyndighets försorg delgivas på sätt om stämning är stadgat (29 5).

E. Djurskydd samt forn- och naturminnesskydd.

' Enligt förordningen 30/12 1916 ang. förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerier äger polismyndigheten inställa förevisning, som anordnats i strid med förordningens bestämmelser (2 5). Med polismyndigheten lärer i stad böra förstås samma organ som enligt & 29 ordningsstadgan för rikets städer (se ovan sid. 42). Jfr dock vad ovan sid. 46 anförts rörande polisorganens allmänna befogenhet att inställa och upplösa tillställning.

Är djur utsatt för djurplågeri av svår beskaffenhet, och sker ej på till-

• Sida 78
•  Original

sägelse av polismyndighet rättelse, äger jämlikt lagen % 1921 om rätt i Vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur polismyndigheten omhän- deriaga djuret samt, där sådant finnes av omständigheterna påkallat, låta avliva eller försälja detsamma. Då polismyndighet vidtagit sådan åtgärd, skall polismyndigheten ofördröjligen väcka åtal för djurplågeriet eller, där polismyndigheten ej själv har åtalsrätt, hos allmän åklagare göra angivelse om brottet. Infaller ej dag till vilken målet instämts sist å fjortonde dagen från den, då polismyndigheten meddelat beslut hur med djuret skall för— faras, äger, såframt det ej blivit avlivat eller försålt, den mot vilken talan väckts påkalla länsstyrelsens prövning av polismyndighetens beslut. Med polismyndighet avses i nämnda lag & landet landsfogde, landsfiskal, polis— uppsyningsman eller poliskommissarie samt i stad magistrat, polismästare, stadsfiskal eller chef för detektiv polisavdelning (9 5).

Av förarbetena framgår, att det sätt, varpå begreppet polismyndighet be— stämts, betingats av praktiska skäl och av nödvändigheten att kringgärda de befogenheter att ingripa, som i förordningen tillagts polismyndighet, med betryggande garantier.

Enligt lagen 12/6 1942 om fornminnen, varigenom bland annat förordningen 23/11 1867 ang. forntida minnesmärkens fredande och bevarande upphävts, skall den som hittat föremål som enligt lagen skall tillfalla eller hembjudas kronan utan dröjsmål göra anmälan hos riksantikvarien eller ombud som denne utsett eller hos polismyndighet (12 å). Sådan anmälan skall också göras, om den som påträffat annat föremål, beträffande vilket anmälnings- skyldighet ej föreligger, vill hembjuda det åt kronan (14 å).

Några bestämmelser om vad som är att förstå med polismyndighet uppta- gas ej i lagen. Närmare tillämpningsbestämmelser skola emellertid utfärdas i administrativ ordning (21 å), och i den mån så finnes nödvändigt lärer väl därvid, liksom i tillämpningskungörelsen till hittegodslagen, föreskrifter jäm- väl komma att meddelas rörande nämnda fråga.

Jämlikt lagen 25/6 1909 ang. naturminnesmärkens fredande äger läns- styrelsen fridlysa naturminnesmärke, djur eller växt. Om någon dömes till ansvar för överträdelse av förbud, som länsstyrelsen meddelat mot att vid fridlyst område i annonseringssyfte anbringa störande anordning, skall han tillika föreläggas att inom viss tid borttaga anordningen vid äventyr att detta eljest må på hans bekostnad fullgöras genom försorg av kronobetjä— ningen (14 5). Med kronobetjäningen torde avses polischefen.

Jämlikt lagen 20/6 1941 om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vatten- områden skall sådan tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt under lant— bruksstyrelsens inseende utövas av fisketillsyningsmyndighelen. Tillsynings- myndigheten, vars befogenheter närmare anges i lagen, äger i den mån så erfordras för utförande av dess uppdrag rätt att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning ävensom att företaga undersökningen inom område, som hör till anläggningen, eller å annan plats, där undersökning kan vara erforderlig. Enahanda befogenhet tillkommer jämväl fiskeritjänsteman eller

• Sida 79
•  Original

annan som biträder tillsyningsmyndigheten ävensom särskilt förordnad till- . syningsman (11 5). Det åligger polismyndighet att lämna handräckning som erfordras för utövande av tillsyn enligt lagen (14 5).

F. Näringsväsen och offentligt notariat.

Enligt näringsfrihetsförordningen ]s/c 1864 skall den som i stad vill idka ' grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller 1 med biträde av annan än hustru eller hemmavarande barn till avsalu till- verka fabriks- och hantverksvaror eller såsom yrke utöva annan hantering skriftligen anmäla sig i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos magistraten eller, där sådan ej finnes, kommunalborgmästaren (& 9- mom. 1). Intyg angående beskaffenheten av det näringsyrke, som idkas av den som vid kringföring utbjuder varor av egen tillverkning, utfärdas av vederbörande magistrat eller kommunalborgmästare, stadsfiskal och lands- fiskal (& 11).

Under pågående sillfiske vid Bohusläns kuster är det genom kungl. brev 23/12 1885 medgivet utlänning, även om han ej erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att i riket driva rörelse, att efter anmälan hos länsstyrelsen eller vederbö- rande Icronobetjänt eller magistrat idka uppköp av fisk för utförsel till ut- landet. Med kronobetjänt torde avses landsfiskal.

Enligt tryckfrihetsförordningen skall den som inrättar nytt bok-tryckeri eller övertager ett gammalt sist inom fjorton dagar innan någon skrift där- ifrån utgives anmäla detsamma till länsstyrelsen, som har att insända under- rättelse därom till chefen för justitiedepartementet samt till polismyndig- heten i den ort, där tryckeriet är beläget (& 1 mom. 5). Länsstyrelse, magistrat eller kronobetjänt skall lämna skyndsam handräckning för verkställande av kvarstad å tryckt skrift (& 4 inom. 5).

Berörda bestämmelser i tryckfrihetsförordningen ha erhållit sin nuvaran- de lydelse jämlikt en kungörelse den 9 april 1937 (nr 117). Föreskriften om anmälningsskyldighet då ett tryckeri anlagts eller bytt ägare har därvid un- dergått viss saklig ändring. Tidigare skulle anmälan därom göras till såväl magistraten i den stad, där boktryckeriet anlades eller under vars domsrätt det skulle lyda, som till länsstyrelsen i länet. Bestämmelsen om skyldighet för länsstyrelse, magistrat eller kronobetjänt att lämna handräckning inne- bär däremot ingen saklig nyhet; motsvarande föreskrift fanns i g 5 mom. 8 i. förordningen.

Beträffande innebörden av uttrycket polismyndigheten i 5 1 mom. 5 fram- går av förarbetena till ifrågavarande ändringar, att därmed avses polischefen. ( I det förslag till ändrad lydelse av åå 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen, ; som genom Kungl. Maj:ts proposition nr 235 framlades till 1936 års riks— dag, användes i berörda moment uttrycket polischefen. Ändringen till »polis- myndigheten» vidtogs av riksdagen efter förslag av konstitutionsutskottet, som emellertid betonade, att ändringen endast var av redaktionell art (utlät.

• Sida 80
•  Original

nr 42 sid. 17). Vad angår begreppet kronobetjänt, torde detta här användas i bemärkelsen av landsfiskal (polischef).

Enligt 3 kap. handelsbalken sökes burskap hos borgmästare och råd, vilka efter hörande av stadens borgerskap också bevilja burskap; uppsägning av burskap sker likaså hos borgmästare och råd.

Verksamhet såsom utvandraragent får enligt förordningen % 1884 (nr 37) ej utövas av annan än den som hos länsstyrelsen visar, att han erhållit so- cialstyrelsens tillstånd därtill (& 1). —— Enligt cirkulär 20/5 1931 (nr 129) skall socialstyrelsen, då sådant tillstånd meddelats eller tillstånd återkallats, där— om skyndsamt underrätta redaktionen för polisunderrättelser. Enahanda skyldighet åligger länsstyrelse, som jämlikt 4 & förordningen meddelat ut- vandraragent tillstånd att vid utövning av sin verksamhet begagna biträde. —- Utvandrare får ej genom utvandraragents försorg befordras från riket, innan utvandrarens exemplar av det mellan honom och agenten upprättade kontraktet och behörigt utflyttningsbetyg uppvisats hos vederbörande polis- myndighet eller magistrat i avgångsorten och kontraktet försetts med an— teckning, att det upprättats i enlighet med förordningen. För anteckningen skall till polismyndigheten eller magistraten erläggas en avgift av 50 öre (ä 6). Före utvandrarfartygs avgång skall befälhavaren i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga städer hos polismyndigheten eller magi- straten avlämna en i två exemplar upprättad förteckning å samtliga utvand— rare, varav det ena kvarblir hos myndigheten och det andra med anteckning om uppvisandet återställes till fartygsbefälhavaren (& 42). När fartyget är färdigt att avgå, skall befälhavaren därom göra anmälan i Stockholm hos överståthållarämbetet samt i övriga städer hos poliskammare eller magistrat, och åligger det myndigheten att förordna någon att å fartyget verkställa upprop med utvandrarna samt tillse bland annat att de äro försedda med ut- flyttningsbetyg och med i vederbörlig ordning uppvisade och påtecknade . kontrakt. Sedan upprop och undersökning ägt rum, skall, om anmärkning

därvid ej förekommit, den som förrättat undersökningen härom meddela in— tyg, vilket därefter skall uppvisas för vederbörande tulltjänsteman, innan fartyget får avgå från hamn (åå 45, 46). Om avtal angående utvandrarfar— tygs upplåtande till utvandrares befordran avslutats med utvandrarna själva utan utvandraragent som mellanhand, åligger det redaren eller befälhavaren att före fartygets avgång anmäla sig i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos därvarande polismyndighet eller, om särskild sådan ej finnes, hos magistraten och därvid ställa föreskriven säkerhet för sina förplik- telser (& 53). — Med polismyndighet torde förstås poliskammare. Om skyldighet för polismyndighet eller magistrat att underrätta inskriv— ningschef om värnpliktigs avresa med utvandrarfartyg se 159 € inskrivnin'gs- » förordningen nedan sid. 102.

Näringslegitimationsbevis för svensk handelsresande, som ämnar i utlan- det upptaga varubeställningar eller göra inköp, utfärdas enligt kungörelsen 10(m 1924 ang. näringslegitimationsbevis för svenska handelsresande i ut- landet på ansökan av köpman eller fabriks- eller annan näringsidkare av

• Sida 81
•  Original

länsstyrelse, magistrat, poliskammare eller kommunalborgmästare ävensom av auktoriserad handelskammare.

Enligt förordningen 23/10 1908 ang. bevillningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter skall i visst fall utlänning eller svensk undersåte, som reser omkring här i riket och bjuder ut eller slutar handel om utländska varor, å den ort, varest han först utövar sin verksamhet, i stad inför borg- mästare, stadsfiskal eller poliskommissarie eller ock ä poliskontor samt & landet inför vederbörande landsfiskal eller ordförande i socknens kommu- nalnämnd styrka, att han behörigen erlagt bevillningsavgift; om sådan an— mälan skall på begäran bevis meddelas (3 5). Jfr ovan sid. 50, 51.

Enligt stadgan 3/6 1917 ang. hotell- och pensionatrörelse fordras för dri- vande av sådan rörelse tillstånd av länsstyrelsen, som under vissa i stadgan angivna förutsättningar kan skilja innehavaren från rörelsens fortsatta be- drivande. I Stockholm utövas dessa befogenheter av överståthållarämbetet och i annan stad med minst 20 000 invånare av magistraten (åå 2, 46, 47). I fråga om rörelse av viss mindre omfattning kräves dock ej tillstånd utan endast anmälan (& 4).

Jämlikt nämnda stadga tillkommer polismyndighet åtskilliga uppgifter. Så- lunda ankommer det på polismyndighet att på länsstyrelsens föranstaltan- de verkställa undersökning angående platsen för ifrågasatt rörelses utövan- de och i vissa fall avge förslag rörande åtgärder till förebyggande av eld- fara, att mottaga anmälan om rörelse av mindre omfattning, att till läns— styrelsen göra anmälan, därest för upprätthållande av allmän ordning, säker- het eller sedlighet finnes nödigt att förbjuda rörelsens fortsättande, att år- ligen verkställa besiktning av hotell och pensionat för utrönande av huru- vida de i stadgan eller enligt denna utfärdade föreskrifter äro iakttagna, att till länsstyrelsen årligen insända liggare rörande anteckningar om föreskriv- na sotningar och besiktningar, att göra anmälan till länsstyrelsen om för- summad efterlevnad av säkerhetsföreskrifter samt att utöva kontroll över de resande (åå 2, 4, 29—31, 34—36, 46). Beträffande kontrollen över de resande skall den resande i särskild liggare införa vissa uppgifter, vilka för utlänning äro mera utförliga. Denna liggare skall på anfordran hållas till— gänglig för närmaste polismyndighet, och skall, om rörelsen upphör, över- lämnas till polismyndigheten. Innehavaren av eller föreståndaren för hotell eller pensionat skall, om polismyndighet finnes å platsen, dagligen å tid, som polismyndigheten äger bestämma, till denna inge skriftlig anmälan rö— rande de resande, som under det senaste dygnet ankommit till hotellet eller pensionatet. Finnes ej polismyndighet å platsen, skall anmälan om resan— des ankomst inom tjugofyra timmar efter ankomsten inges eller avsändas till vederbörande polismyndighet. Vad nu sagts skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om skyldighet att anmäla utlännings avflyttning från ho- tell eller pensionat. Polismyndighet skall ofördröjligen underrättas, därest resande vägrar lämna uppgifter om sig eller det kan antagas, att han läm- nar felaktiga uppgifter. Blanketter till liggare skola tillhandahållas av veder- börande polismyndighet.

• Sida 82
•  Original

' Med polismyndighet förstås polischefen i orten samt i stad därjämte po- liskammare, om sådan finnes, eller stadsfiskal, så ock, såvitt angår kontroll över de resande, i Stockholm chefen för kriminalavdelningen och såväl i stad som å landet den som av polischefen i orten förordnats att mottaga föreskrivna anmälningar (% 49). Denna bestämning har termen erhållit genom en kungörelse den 26 november 1937 (nr 913) i samband med utfär- dandet av tillämpningsföreskrifter till 1937 års utlänningslag. Dessförinnan avsågs med polismyndighet i stadgan å landet landsfiskal samt i stad ma- gistrat eller kommunalborgmästare, poliskammare, polismästare eller stads- fiskal, så ock, såvitt angick resandekontrollen, i stad chef för detektivpolis- avdelning och beträffande såväl land som stad annan myndighet eller person, vilken av länsstyrelse särskilt förordnats att mottaga stadgade anmälningar.

Angående bestämningen av begreppet polismyndighet framhöll departe- mentschefen (prop. nr 80/1917 sid. 49), att det i vissa delar av riket, sär- skilt i Norrland, kunde inträffa, att hotell och pensionat vore belägna å ort, varifrån avståndet till plats, där polismyndighet hade sitt säte eller sin tjänstgöringsort, vore ganska betydande, samt att det på grund därav ofta kunde finnas ändamålsenligt, att person eller myndighet på närmare håll av länsstyrelsen förordnades att mottaga föreskrivna anmälningar.

Enligt förordningen 23/5 1918 ang. idkande av pantlånerörelse erfordras länsstyrelsens tillstånd till sådan rörelse. Över ansökan om sådant tillstånd skall utlåtande inhämtas från poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall från magistrat eller kommunalborgmästare jämte vissa kommunorgan (1 €). Polismyndighet äger undersöka pantlånares lager, granska hans bok- föring samt meddela erforderliga ordningsföreskrifter för rörelsens bedri- vande (4 å). Efter anmälan från polismyndighet att föremål förkommit el- ler olovligen frånhänts ägaren, är pantlånaren pliktig att undersöka, huru- vida föremålet finnes i hans besittning och huruvida det i den bok, som det åligger honom att föra över rörelsen, förekommer anteckning om det- samma. Vinnes upplysning om föremålet, skall pantlånaren därom lämna polismyndighet underrättelse. Samma underrättelsplikt åligger pantlåna- ren, om han annorledes erhåller kännedom om att den som för pantsätt- ning hos honom utbjuder föremål olovligen åtkommit detsamma eller av annan anledning ej äger rätt att pantsätta föremålet eller pantlånaren får skälig misstanke därom (5 5). Länsstyrelsen kan återkalla meddelat till- stånd till pantlånerörelse, om pantlånaren ej finnes lämplig att utöva rörel- sen (6 å).

. Enligt förordningen 29/5 1918 ang. handel med vissa begagnade föremål m. m. fordras tillstånd av länsstyrelsen för utövande av sådan rörelse, var- vid samma myndigheter skola höras som beträffande pantlånerörelse (2 5). Efter anmälan från polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen avhänts ägaren, har dylik näringsidkare enahanda undersöknings— och granskningsplikt som nyss nämnts i fråga om pantlånare (14 å). Polismyn- dighet får ej förvägras tillträde till affärslokal, magasin eller upplagsplats för rörelsen och äger företaga granskning av lager och affärsbok i likhet

5 t 5

• Sida 83
•  Original

med vad som gäller beträffande pantlånare (15 å). Finnas särskilda ord- ningsföreskrifter vara erforderliga, äger länsstyrelsen meddela sådana före- skrifter med rätt för länsstyrelsen att därvid tillika för överträdelse av de- samma stadga viten (16 5). När skälig anledning därtill förekommer, kan länsstyrelsen meddela förbud för näringsidkare eller föreståndare att vidare idka eller förestå rörelse av ifrågavarande slag. Om förbudet skall magistra- ten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen i orten underrättas (17 ä 2 mom.).

Rörande bestämmelsen i 16 & sistnämnda förordning ifrågasattes under förarbetena av kammarkollegium, huruvida det ej vore lämpligare, att po— lismyndighet i stället för länsstyrelsen i lik-het med vad vore stadgat i kun- görelsen 7/11 1884 ang. villkoren för idkande av pantlånerörelse ägde med- dela ifrågavarande ordningsföreskrifter. Departementschefen ansåg emeller- tid, att uppgiften med hänsyn till dess art borde åvila länsstyrelsen ( prop. nr 142/1918 sid. 113), och riksdagen lämnade förslaget därutinnan utan er- inran.

I förordningen 7/10 1921 ang. eldfarliga oljor skall polismyndigheten i or— ten i vissa fall av länsstyrelsen höras över ansökning om tillstånd till till- verkning eller bearbetning av eldfarlig olja, om inrättande av större eller mindre upplag samt om transport landvägen av dylik olja (11, 28, 49 åå). I fabrik för tillverkning av eldfarlig olja får tillverkning, som avser olja av första klass eller, för dygn räknat, mer än 500 kilogram av andra klass, ej taga sin början, förrän efter avsyning av fabriksanläggningen länsstyrel- sen godkänt densamma. Sådan avsyning verkställes på länsstyrelsens för- anstaltande å landet av vederbörande landsfiskal och i stad av poliskom— missarie eller, där sådan ej finnes, av stadsfiskalen med biträde av en eller två av länsstyrelsen förordnade sakkunniga personer. Kostnad för avsyning gäldas av fabrikens ägare enligt taxa, som fastställes av länsstyrelsen (12 5). Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande magasin eller annan inrättning för upplag av eldfarlig olja (29 5). Ej heller får under- jordisk cistern, i vilken eldfarlig olja förvaras, tagas i bruk, förrän den- samma avsynats och godkänts av vederbörande polismyndighet med biträ- de av en utav myndigheten förordnad sakkunnig (40 å). Anmälan om inne- hav av eldfarlig olja till sådan myckenhet, som må finnas i större eller mindre förråd, skall göras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller, där sådan ej finnes, hos kommunalborgmästaren samt å landet hos länsstyrelsen (36 5). Även anmälan om idkande av han- del med eldfarlig olja skall göras hos myndighet som nu nämnts (46 å).

Rörande transport sjöledes av vissa större partier eldfarlig olja (mer än 2 500 kg av första och mer än 25 000 kg av andra klass) gälla särskilda be— stämmelser. Sålunda får vid fartygets utsegling från eller insegling i hamn ävensom då fartyget föres genom kanal eller över redd ej utan nödtvång göras uppehåll, såvida ej vederbörande hamn— eller kanalmyndighet eller polismyn- dighet å stället sådant medgiver. I stad, köping eller å lastageplats, varest eld- farlig olja skall inlastas i fartyg, åligger det avsändaren att, innan varan ned-

• Sida 84
•  Original

föres till hamnen, hos hamnmyndigheten på stället eller, där sådan myndighet ej finnes, hos vederbörande polismyndighet skriftligen lämna uppgift om bland annat oljans eldfarlighetsklass och myckenhet samt om namnet på far- tyget och dess befälhavare eller förare ävensom att förete intyg av denne att från hans sida hinder icke möter för varans inlastning. Inlastningen får ej äga rum, förrän hamnmyndigheten på stället eller, där sådan myndighet ej finnes, vederbörande polismyndighet anvisat lämplig plats, där inlastningen kan fö- retagas. Inlastningen skall vara avslutad inom av vederbörande hamn- eller polismyndighet bestämd tid. Vid hamn, köping eller lastageplats får ej läg- gas till med fartyget eller lossning företagas, förrän tillåtelse därtill erhållits av vederbörande hamn- eller polismyndighet. — I övrigt skall vid fartygets utsegling från, insegling till eller fart genom stad, köping eller lastageplats samt under det fartyget ligger förtöjt eller till ankars i hamn därstädes även- som i fråga om lastning och lossning av godset i sådan hamn eller godsets förande i båt eller pråm inom hamnen lända till efterrättelse vad därom i gällande hamnordning kan vara stadgat eller av vederbörande hamn- eller polismyndighet i varje särskilt fall bestämmes. I annan hamn än vid stad, köping eller lastageplats skall iakttagas, att, om ständig tullbevakning finnes, anmälan om lastning eller lossning av eldfarlig olja skall göras hos tullföre— ståndaren, vilken har att meddela erforderliga säkerhetsföreskrifter. Finnes ej ständig tullbevakning, får lastning eller lossning äga rum utan anmälan; dock åligger det länsstyrelsen att för sådan hamn meddela erforderliga ord- nings- och säkerhetsföreskrifter (58 å).

Enligt förordningen 18/s 1928 ang. explosiva varor har, förutom sprängäm- nesinspektionen som är speciell tillsyningsmyndighet, även allmän åklagare ålagts att övervaka efterlevnaden av förordningen (95 å). Jämväl å polismyn- dighet, som ej heller i denna författning närmare bestämts, ankomma ett flertal funktioner. Sålunda skall polismyndighet till sprängämnesinspektionen insända protokoll över förhör, hållet i anledning av olycksfall, som inträffat till följd av explosion eller brand vid sprängämnesarhete eller eljest vid hand- havande, förvaring eller transport av explosiv vara (7 €). Fabrik för tillverk- ning av explosiv vara av första klass får ej anläggas eller drivas inom stad, köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för be- byggande skall iakttagas. Ett exemplar av till länsstyrelsen ingivna ansök- ningshandlingar om tillstånd till fabriksmässig tillverkning av explosiv vara eller till upplagsmagasin för förvaring av sådan vara skall för granskning finnas tillgängligt hos polismyndigheten i orten (14, 30, 44 55). Inträffar ex- plosion eller eldsvåda i sådan fabrik, skall anmälan därom genast göras hos länsstyrelsen och sprängämnesinspektionen ävensom polismyndigheten i or- ten, vilken har att ofördröjligen föranstalta om besiktning å platsen för utrö- nande av anledningen till olyckshändelsen ävensom dess följder. Över be- siktningen skall uppsättas protokoll, som skall insändas till länsstyrelsen och sprängämnesinspektionen (21 å). Sprängämnesinspektionen och polismyndig- heten äga taga del av förteckning över utlämnad vara, som det enligt författ- ningen åligger arbetsgivare, som för utförande av visst arbete vunnit behörig-

• Sida 85
•  Original

het att inneha explosiv vara, att föra (41 5). Om någon obehörigen kommer i besittning av explosiv vara, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos sprängämnesinspektionen eller polismyndigheten, som förordnar hur med va— ran skall förfaras (42 å). Upplagsmagasin får ej tagas i bruk, förrän detsam- ma efter avsyning blivit godkänt av länsstyrelsen. Sådan avsyning skall genom länsstyrelsens föranstaltande verkställas av sprängämnesinspektionen eller polismyndigheten med biträde av två trovärdiga män. Förrättningsprotokollet skall insändas till länsstyrelsen. Kostnad för avsyning gäldas av magasinets ägare och utgår, såvitt angår förrättning av polismyndighet, enligt taxa som fastställes av länsstyrelsen.

Tillstånd till tillfälligt magasin för förvaring av explosiv vara sökes enligt förordningen i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad med polis- kammare hos denna, i övriga städer hos magistraten eller, där sådan ej finnes, hos kommunalborgmästaren samt d landet hos länsstyrelsen, vilka myndig- heter äga meddela erforderliga föreskrifter rörande förvaringssättet m. m. (53 å). S. k. säkerhetsintyg, som i visst fall erfordras för innehav av sådan myckenhet explosiv vara, för vilken tillstånd ej erfordras, utfärdas i den ort, där sökanden har sitt hemvist, i stad med polismästare av denne men eljest av stadsfiskalen eller, om stadsfiskalen är befriad från all befattning med polis- väsendet, av den som närmast under polischefen har inseende över polisvä- sendet samt å landet av polischefen i orten. Sådant intyg kan även utfärdas av kommunal förtroendeman ävensom av person, som därtill blivit av läns— styrelsen särskilt förordnad. Om intyg utfärdas av kommunal förtroendeman eller av därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person, skall intygsutfär- daren ofördröjligen tillställa polismyndighet som nyss nämnts avskrift av intyget jämte uppgift, som sökanden lämnat angående den explosiva varans förvaringsplats. Om varan enligt inkommen uppgift skall förvaras å annan ort, skall polismyndigheten i den orten underrättas härom (55 å). Försälj- ningshok över försåld explosiv vara skall vid anfordran hållas tillgänglig för sprängämnesinspektionen och polismyndigheten (65 5).

Om explosiv vara av första klass av viss myckenhet (mer än 200 kilogram) skall föras genom stad, köping eller annat samhälle, där den för städerna gäl— lande ordning för bebyggande skall iakttagas, åligger det länsstyrelsen att om tiden för transportens ankomst till orten underrätta polismyndigheten där i så god tid, att erforderliga säkerhetsåtgärder kunna vidtagas (69 ä 5 mom.). Det åligger polismyndigheten att anvisa plats för explosiv vara, som befordrats med järnväg i fall, då mottagaren ej inom i författningen angiven tid efter tågets ankomst avhämtat godset (74 5). För transport sjöledes av vissa större kvantiteter explosiva varor givas i 84 & huvudsakligen enahanda säkerhets— föreskrifter som enligt förordningen angående eldfarliga oljor. I fråga 0111 lastning eller lossning i annan hamn än vid stad, köping eller lastageplats gäller dock den skillnaden, att sådan ej får verkställas, förrän anmälan skett hos där anställd tulltjänsteman eller, om sådan ej finnes, hos polismyndighe— ten, som har att meddela erforderliga föreskrifter för lastningen eller loss- ningen (84 å).

• Sida 86
•  Original

Allmän åklagare eller tulltjänsteman, som verkställt beslag å explosiv vara, skall därom göra anmälan hos sprängämnesinspektionen eller polismyndighe- ten, vilken har att meddela erforderliga föreskrifter om godsets förvaring. Slutligen skola nu nämnda myndigheter meddela föreskrifter rörande förva- ringen av gods, som genom laga kraftvunnet utslag förklarats förbrutet, intill dess godset kan bliva genom exekutiv myndighet försålt eller efter spräng- ämnesinspektionens anvisning oskadliggjort (96 å).

Huruvida med polismyndighet i förordningarna angående eldfarliga oljor och explosiva varor i stad bör förstås polisorganen eller magistraten och kom— munalborgmästaren synas i praxis meningarna vara delade. Med hänsyn till uppgifternas allmänna karaktär torde dock ha avsetts, att de skola tillkomma den myndighet, som har ansvaret för den allmänna ordningens och säkerhe- tens upprätthållande å vederbörande ort; detta synes också framgå av vissa uttalanden i förarbetena.

Tillstånd att inneha skjutvapen och förvärva ammunition eller att idka han- del därmed meddelas enligt vapenkungörelsen 22/6 1934 för Stockholm av överståthållarämbetet och eljest av länsstyrelsen. Ansökan skall inges i Stock- holm till överståthållarämbetet för polisärenden, i stad med poliskammare till denna, i annan stad, där magistrat finnes, till magistraten och i stad utan magistrat till kommunalborgmästaren samt å landet till landsfiskalen; beträf— fande lappbefolkningen inges ansökan till lappfogden (3, 5, 13 åå). Myndig- heten skall, där fråga ej är om Stockholm, insända ansökningen jämte eget yttrande till länsstyrelsen, som har att utfärda bevis om meddelat tillstånd. Den som bär skjutvapen skall medföra deklarations- eller tillståndsbevis för att på tillsägelse av polisman uppvisas. Företes ej sådant bevis, kan polisman- nen omhändertaga vapnet, dock äger den som burit vapnet hos polismannen eller polismyndigheten i orten återbekomma detsamma, därest han inom viss tid visar, att han var berättigad att inneha vapnet. Om innehav av skjutvapen kan antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet förordna om vap— nets omhändertagande (11 å). Försäljningsbok över skjutvapen och ammu- nition, som det åligger handlande att föra, skall hållas tillgänglig för polis— myndighet eller den som är stadd i polismyndighets ärende (18 å). Polisman- eller tulltjänsteman, som anträffar egendom, vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt författningen eller som påträffar skjutvapen eller ammuni- tion vars ägare icke är känd eller icke kan anträffas, har att taga egendomen i beslag (22 å).

Enligt förordningen 26/1 1894 angående hushållningen med de allmänna sko- garna i riket äga såväl skogsstatens tjänstemän och betjänte som kronobe- tjänte åtala visst slag av olovlig skogsåverkan (boställshavare, åbo eller arren- dator av publikt hemman eller lägenhet, som överträder förordningens be- stämmelser och fastställd hushållningsplan) samt att belägga med beslag vir- ke, som därvid olovligen avverkats (5 70). — Med kronobetjänte förstås all— män åklagare.

Enligt förordningen 15/12 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligger det Iands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,

i 2 !

• Sida 87
•  Original

vilka särskilt förordnas att vaka över förordningen, att åtala förbrytelser, som i författningen äro belagda med straff, och äger dylik åklagare att anställa undersökning om sådan förbrytelse ävensom att verkställa beslag å gods, som jämlikt förordningens bestämmelser anses förbrutet (35 å).

Uttrycket »landsfiskaler» torde här ursprungligen ha åsyftat de i en in- struktion av den 26 maj 1876 (nr 28 Bih.) omnämnda landsfiskaler, vilka hade till uppgift att, vid sidan av kronofogdarna och kronolänsmännen, dels enligt förordnande av justitiekanslern, justitieombudsmannen eller länsstyrel- sen utföra kronans talan i civila rättegångar och åtal, dels ock utan särskilt förordnande åtala vissa i författningarna angivna, huvudsakligen smärre brott; dessa befattningar indrogos i samband med 1917 års landsfiskals- och landsfogdereform. Med kronobetjänte torde ha avsetts de allmänna åklagarna, kronofogdarna och länsmännen.

Enligt lotteriförordningen 19/5 1939 må lotteri om penningar eller pen- ningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj:t för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen. Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning ellerjämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare. Vissa slag av lotterier få dock anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen eller efter anmälan hos polismyndigheten, som äga meddela erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter (2—4 åå). Med polismyndighet förstås för Stockholm överståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller stadsstyrelse eller, där magistrat eller stadsstyrel- se ej finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten (9 €).

Enligt förordningen uVs 1939 angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel är försäljare av sådan materiel skyldig att för tillsyn be— reda kontrollmyndigheten tillhörande tjänsteman eller polismyndighet, när— helst sådant fordras, tillträde till lokal, där försäljningen bedrives, samt att lämna sådan tjänsteman eller myndighet begärda upplysningar angående saluhållen vara (6 5). Tjänsteman eller polismyndighet, som erhållit del av upplysning som nu nämnts, må ej i vidare mån än som påkallas av tjänste- utövningen yppa affärsförhållande, varom han sålunda erhållit kännedom (3 & tredje stycket).

Jämlikt kungörelsen 19/5 1939 med vissa föreskrifter i anledning av sist- nämnda förordning skall polischefen i orten öva tillsyn därå, att olaglig för- säljning av gasskyddsmateriel ej äger rum (9 5).

Enligt butiksstängningslagen 22/6 1939 kunna kommunala avvikelser från den i lagen bestämda vanliga affärstiden i vissa fall beslutas av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt (5, 6 åå). Dylikt beslut skall under- ställas länsstyrelsens prövning. För sådant ändamål skall beslutet överlämnas, där det avser annan stad än Stockholm, till magistraten eller kommunalborg- mästaren och beträffande kommun å landet till landsfiskalen i orten. Sedan tillfälle beretts dem, vilkas rätt beröres av beslutet att avge yttrande över det- samma, skola nämnda myndigheter med eget utlåtande vidarebefordra be-

• Sida 88
•  Original

slutet till länsstyrelsen. I Stockholm skall sådant tillfälle beredas av överståt- hållarämbetet (7 5).

Tillstånd att hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes idka försäljning till allmänheten å tid, då sådant eljest icke är förenligt med be- stämmelserna i lagen, kan under vissa förutsättningar beviljas näringsidkare efter ansökan. Sådant tillstånd meddelas för Stockholm av överståthållaräm- betet, för övriga städer av magistrat eller, där sådan ej finnes, av kommunal- borgmästare och för landet av länsstyrelse (11 5).

Här må anmärkas, att ny butikstängningslag utfärdats den 18 juli 1942 (nr 654) samt att denna, som skall träda i kraft den 1 januari 1943, i ovan angivna hänseenden i sak endast innebär den ändringen, att tillståndsgivning- en enligt 11 & överflyttats från magistraterna och kommunalborgmästarna till länsstyrelserna; ändringen åsyftar att öka möjligheterna att ernå en enhet- lig tillåmpning av lagen.

Enligt kungörelsen 22/6 1934 ang. de mätnings- och vägningsredskap som må justeras m. m. (justeringskungörelsen) åligger det mynt- och justerings- verket samt vederbörande justerare och polismyndighet att utöva tillsyn å efterlevnaden av gällande föreskrifter angående justering av mätnings- och vägningsredskap (24 å). Vidare stadgas skyldighet för polismyndighet att en gång årligen verkställa undersökning å allmänt tillgängliga försäljningsplat- ser, där varor avlämnas efter mått och vikt, för kontroll över att erforderliga justerade mätnings- och vägningsredskap finnas. Redogörelse för undersök- ningen skall senast inom viss tid insändas till vederbörande justerare eller i vissa fall till mynt- och- justeringsverket (25 å).

Enligt lagen 3/, 1938 om rätt till jakt skall den som dödat hund, varom sägs i 22 ä 3 stycket samma lag, därom göra anmälan till polisman i orten. Vidare åligger det jagande att vid anfordran uppvisa sitt jaktkort och jaktpass för bland annat polisman eller med polismans befogenhet utrustad ordningsvakt för jaktbevakning (26, 27 åå). Vid olovlig jakt äger i visst fall även polisman och ordningsvakt som nu nämnts rätt att från den jagande taga jaktbyte även- som, till vedermäle och pant, jaktredskap och hundar (31 5).

Enligt jaktstadgan 3/6 1938 skall anmälan om utläggande av förgiftat lock- bete göras hos polischefen i orten och därvid styrkas, att kungörelse i före- skriven ordning ägt rum (5 å). Märkning av djur, varom sägs i 20 och 21 %% jaktstadgan, verkställes å landet av landsfiskal eller särskild av länsstyrelsen förordnad person samt i stad av stadsfiskal eller av magistraten eller kommu- nalborgmästaren förordnad förrättningsman (23 ä 2 mom.) Bevis, varom för- mäles i 20 ä 2 mom., skall vara utfärdat av polisman eller befattningshavare vid domänverket. Förteckning, som det åligger den som driver handel med levande djur m. m. att föra, skall för granskning hållas polisman tillhanda (22 å)-

Den som erhållit uppdrag eller tillstånd att fånga eller döda eljest fridlysta djur m. m. skall göra anmälan om uppdraget eller tillståndet till polischefen i orten samt under utövning av den ifrågavarande rätten för bland annat po— lisman uppvisa den handling, varå rätten grundas (24 å). Vidare skall den

• Sida 89
•  Original

som dödat eller fångat björn, 10 eller örn m. fl. göra anmälan därom till polisman i orten (26 å). Jämlikt kungörelsen % 1938 ang. omhändertagande för kronans räkning av vissa dödade eller fångade djur m. m. åligger det denne att omh-ändertaga djuret och underrätta polischefen i orten eller veder- börande revirförvaltare, som har att, därest djuret ej skall överlämnas till naturhistoriska museet eller statens undervisningsanstalt, låta för kronans räkning försälja detsamma. Vedermäle och pant skall enligt jaktstadgan i visst fall av den jagande överlämnas till polisman i orten eller befattnings— havare vid domänverket (31 å).

Jaktvårdsavgift erlägges enligt jaktstadgan å landet till landsfiskalen, i Stockholm till överståthållarämbetet samt i annan stad till magistraten, där sådan finnes, och eljest till utmätningsmannen, och ha dessa myndigheter att utfärda vederbörligt jaktkort. Å samma myndigheter ankommer det även att utfärda jaktpass. Länsstyrelsen kan å landet uppdraga åt annan polisman att jämte landsfiskalen uppbära jaktvårdsavgift och utfärda jaktkort (44 å).

Av länsstyrelse jämlikt kungörelsen 14/, 1932 med föreskrifter till förebyg- gande av kräftpestens spridning meddelat beslut om förbud mot fångst av kräftor eller saluhållande eller forsling av sådana m. ni. skall delges veder- börande polismyndighet (11 å).

Belöningar, som avses i kungörelsen 8/6 1928 ang. belöningar för dödande av sälhundar, utbetalas genom länsstyrelse, magistrat, stadsfogde i stad utan magistrat, landsfiskal eller av länsstyrelsen särskilt förordnad utmätningsman.

Enligt kungörelserna 16], och 5/12 1913 ang. skyldighet för vissa närings- idkare respektive mejeriidkare att avgiva statistiska uppgifter skola i kungö- relserna omförmälda uppgifter avlämnas i Stockholm till överståthållaräm- betet, i annan stad till magistraten eller, där magistrat ej finnes, till kommu— nalborgmästaren samt å landet till landsfiskalen (2 å).

Enligt kungörelsen 24/5 1934 (nr 240) ang. skyldighet för innehavare av fargalt att lämna vissa uppgifter, ändrad genom kungörelse nr 216/1935, skola uppgifterna insändas till vederbörande magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal, som äga att för den händelse trots anmaning uppgift ej inkommit anmäla förhållandet för länsstyrelsen, som kan förelägga den för- sumlige att vid äventyr av vite fullgöra sin uppgiftsskyldighet (2—5 åå).

Jämlikt kungl. skrivelse 30/12 1874 (nr 114) till chefen för statistiska cen- tralbyrån ang. utarbetande och utgivande av statistiska redogörelser över kom- munernas finanser och fattigvård skola kommunerna å landet till landsfiskalen i orten och i stad till magistraten årligen insända vissa primäruppgifter.

Enligt kungl. skrivelse 22/11 1912 (nr 360) åligger det i Stockholm överståt- hållarämbetet och i annan stad magistraten respektive kommunalborgmästaren samt på landet landsfiskalen att tillhandahålla vissa industriidkare blanketter för ifyllning samt mottaga och till kommerskollegium insända dessa. Mot- svarande skyldighet åvilar nämnda myndigheter rörande sjöfartsstatistiken enligt kungl. skrivelse 22/11 1912 (nr 361).

Även de statistiska uppgifter, som jämlikt kungörelsen 29/11 1932 (nr 518) åligger redare att lämna beträffande vissa fartyg, skola avgivas till nyss be-

• Sida 90
•  Original

rörda myndigheter, som skola vidarebefordra uppgifterna till kommerskolle- gium (1 å).

Enligt lagen 13], 1887 ang. h-andelsregister, firma och prokura (1 å) och kungörelsen 4/11 1887 om handelsregistrens förande m. m. samt näringsfrihets- förordningen (å 10) föres för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten eller, där sådan ej finnes, hos kommunalborgmästaren och för landet hos länsstyrelsen handels- och näringsregister.

Det må här erinras om att förslag till lag om vissa ändringar i lagen ang. handelsregister m. m. jämte därmed sammanhängande författningar den 17 mars 1942 framlagts av inom handelsdepartementet särskilt tillkallad utred- ningsman (Statens off. utredn. 1942: 23). Enligt förslaget skola bland annat handels- och näringsregistren avskaffas och registerföringen överflyttas till länsstyrelserna.

Magistraten samt på landet landsfiskalen ha enligt lagen 12/3 1910 om aktie- bolag (84 å) och- lagen 22], 1911 om ekonomiska föreningar (38 å) att i visst fall föranstalta om utlysande av bolagsstämma eller föreningssammanträde.

Till ledning för markegångsprisens bestämmande skall 'enligt förordningen 2], 1911 ang. grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande ma- gistraten uppgöra priskuranter å i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter (å 7).

Vad angår ärenden rörande offentligt notariat åligger magistraten att ut- färda förordnande för notarii publici enligt stadgan Glm 1882 ang. notarii publicibefattningen. I stad utan magistrat utfärdas förordnande för notarii publicus av länsstyrelse.

Det må anmärkas, att förslag till ny stadga angående notarii publici den 20 juni 1941 framlagts av inom justitiedepartementet tillkallad särskild sak- kunnig. Förslaget innebär bland annat, att i annan stad än Stockholm, där notarii publici skola förordnas av Kungl. Ma jzt till det antal, som efter hörande av magistraten samt handels- och sjöfartsnämnden av Kungl. Maj:t bestäm- mes, skall såsom notarius publicus tjänstgöra ledamot eller tjänsteman vid magistrat, vilken därtill utsetts i den för magistraten gällande arbetsordningen, eller i stad utan magistrat kommunalborgmästaren.

Enligt mäklareordningen den 9 juni 1893 äger handels— och sjöfartsnämnd pröva behovet av anställande av mäklare eller skeppsklarerare. Det an- ankommer på magistraten att efter anmälan av nämnden utfärda förordnan- de för av nämnden antagen mäklare eller skeppsklarerare eller vikarie för någon av dem (åå 4, 5). Innan mäklare eller skeppsklarerare eller vikarie utövar sin befattning, skall han av magistraten erinras om de med befatt- ningen förenade åliggandena och om det ansvar, försummelse därav med- för (å 6). I särskilda böcker, varmed magistraten har att taga viss befatt- ning, skola mäklare och skeppsklarerare verkställa i författningen föreskrivna anteckningar (å 11). Om mäklare eller skeppsklarerare avlider eller försät- tes i konkurs eller avgår från befattningen, skola böckerna avlämnas i ma- gistratens förvar. Om mäklare eller skeppsklarerare försättes i konkurs eller

• Sida 91
•  Original

nämnden beslutat återkalla uppdraget, skall magistraten återkalla förord- nandet genom offentligt anslag (% 12). Emot handels- och sjöfartsnämnds beslut kan i vissa fall klagan föras hos magistraten. Över magistratens beslut i anledning därav anföras besvär i den ordning, som är bestämd för över- klagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (% 22).

Jämlikt lagen 9/6 1933 om boutredning och arvskifte åligger i fall, där nå- gon som enligt lagen har att omhändertaga avliden persons kvarlåtenskap samt tillkalla dödsbodelägare eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet ej finnes, polismyndighet att utföra vad nu sagts, om dess biträde begäres eller eljest finnes erforderligt (1 kap. 2 5). Enahanda synes gälla enligt lagen 1/3 1935 om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge (3 5).

Enligt lagen 5], 1937 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo åligger det i vissa fall polismyndighet att omhändertaga kvarlåtenskap efter den som vid sin död ej här hade hemvist, där denna ej blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman. Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av reda penningar, kläder och andra lösören för person- ligt bruk, må, sedan kostnaden här i riket för den avlidnes uppehälle, vård och begravning guldits, polismyndigheten, där det finnes kunna ske utan för- fång för rättsägare som äro svenska medborgare eller här ha hemvist, över- lämna egendomen till anhörig till den avlidne eller, om denne var utländsk medborgare, till konsul för det land han tillhörde. I annat fall skall polismyn- digheten göra anmälan till rätten, som har att förordna om egendomens av- trädande till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 3 5).

Jämlikt en kungörelse 22/3 1895 (nr 18 s. 1) skall, då rysk undersåte av- lidit här i riket, pastor eller församlingsföreståndare underrätta bland andra i Stockholm överståthållarämbetet eller i annan stad magistraten eller borg- mästaren, som har att delge underrättelsen vederbörande ryska konsulär- myndighet och i övrigt vidtaga åtgärder i enlighet med konventionen 9/4 1889 om rysk undersåtes kvarlåtenskap.

Behörig att förrätta borgerlig vigsel är enligt 4 kap. 5 & giftermålsbalken i stad lagfaren ledamot av magistraten eller, där magistrat ej finnes, kom-' munalborgmästaren. Jämlikt 14 kap. 2 % samma balk skall i annan stad än Stockholm magistraten eller, där sådan ej finnes, kommunalborgmästaren utse medlare i tvister mellan makar. '

G. Handel med rusdrycker och utskänkningsrörelse.

Enligt förordningen 15/5 1937 ang. försäljning av rusdrycker åligger det läns- styrelsen att övervaka efterlevnaden av förordningen. Polischefen i orten så ock kommunalnämnd skola tillse att å ställe, där detaljhandel, varmed i för— ordningen förstås såväl utminutering som utskänkning, idkas, ordning iakt- tages samt att förordningens föreskrifter noga efterföljas. För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets städer är i till-

• Sida 92
•  Original

lämpliga delar gällande, kan länsstyrelsen förordna lämplig polisman att fullgöra polischefs nyssnämnda åligganden (7 kap. 17 5). Vid förrättning, som föranleder större folksamling, ävensom då eljest detaljhandel kan för- anleda oordningar, kan länsstyrelsen ävensom polischefen i orten så ock kom— munalnämnd för visst tillfälle förbjuda försäljningen eller föreskriva erfor- derliga inskränkningar (3 kap. 21 5).

Det må här nämnas, att ovan omförmälda bestämmelser äro hämtade från 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och att polischefens funktioner där tillkomme »polismyndighet i stad samt kronobetjänt å landet» (66, 70, 71 åå).

Om detaljhandel vid upprepade tillfällen föranleder till oordningar eller be- drives så, att nykterhetstillståndet å viss ort menligt påverkas, må länssty- relsen tillsvidare förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande eller återkalla meddelat tillstånd (3 kap. 19 å).

Över ansökan om tillstånd till ärsutskänkning eller tillfällig utskänkning av rusdrycker, om utskänkning vid offentlig tillställning m. 111. eller om ut- sträckt tid för utskänkning skall länsstyrelsen inhämta yttrande från magis— traten och å landet från kommunalnämnden. Beträffande årsutskänkning och tillfällig utskänkning skola därjämte höras vederbörande kommunala repre- sentation och nykterhetsnämnden. Avskrift av länsstyrelsens tillståndsbevis skall i sistnämnda fall tillställas, förutom kontrollstyrelsen, magistraten samt på landet kommunalnämnden och landsfiskalen. (3 kap. 9, 11 åå, 5 kap. 3, 4 åå). Utskänkning får endast äga rum i lokal eller å plats, som blivit god- känd vid besiktning, vilken skall hållas i stad av stadsfiskal eller den läns- styrelsen därtill förordnar och på landet av landsfiskal med biträde av två personer, av vilka den ene utses av nykterhetsnämnden i kommunen samt den andre i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden (5 kap. 11 å). _— Bestämmelsen att för besiktning i stad även kan anlitas av länsstyrelsen därtill förordnad per- son, tillades av Kungl. Maj:t, under motivering att svårighet att medhinna ifrågavarande förrättningar skulle ha yppats på grund av den enligt 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning gällande bestämmelsen, att besiktning i stad skulle verkställas av stadsfiskal (prop. nr 242/1937 sid. 237.) — Viss del av böter och förbrutet gods ställes enligt förordningen, om särskild an- givare eller beslagare ej finnes, i Stockholm till överstäthållarämbetets, i an- nan stad till magistratens samt på landet till länsstyrelsens förfogande att, i enlighet med föreskrifter som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig hantering av rusdrycker (7 kap. 22 5).

Vad enligt förordningen tillhör magistrats handläggning tillkommer polis- kammare i stad, där sådan finnes (7 kap. 24 å).

Enligt kungörelsen 16/12 1921 aug. användningen av viss del av böter m. 111. enligt förordningen ang. försäljning av rusdrycker m. fl. författningar skola medel, vilka jämlikt olika i kungörelsen uppräknade författningar skola stäl- las till förfogande att användas till uppmuntran av polismän som ådagalagt synnerligt nit vid beivrandet av olovlig rusdrycks- eller sprithantering, för-

• Sida 93
•  Original

delas i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och d landet av länsstyrelsen. Förslag rörande fördelningen skall avges i Stock- holm i den ordning överståthållarämbetet bestämmer, i annan stad, där po- liskammare finnes, av denna samt eljest i stad med magistrat av polischefen och d landet, vartill jämväl hänföres stad under landsrätt, av landsfogden. Hos förslagsställande myndighet må allmän åklagare eller polisbefäl göra fram- ställning om uppmuntran åt viss polisman.

Enligt förordningen 1/7 1918 ang. handel med skattefri sprit skall, då kon- trollstyrelsen antagit detaljhandlare med sådan sprit eller dylik försäljnings- rätt upphört, underrättelse härom ofördröjligen lämnas såväl länsstyrelsen som vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd (10 å). Denaturerad sprit får vid detaljhandel ej utlämnas bland annat till person, vars befattning med spriten på grund av meddelande från polismyndighet eller nykterhets- nämnd eller eljest skäligen kan antagas komma att leda till missbruk (11 å). Försäljningsbok, som det åligger detaljhandlare att föra, skall jämte rekvi- sitioner hållas tillgänglig för granskning för kontrollstyrelsen eller den som av kontrollstyrelsen förordnats verkställa sådan granskning ävensom för vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd (15 å). Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner att någon använder skattefri sprit till för— täring, åligger att därom lämna meddelande till den eller dem, hos vilka per- sonen ifråga kan antagas förse sig med sådan sprit, ävensom till kontroll- styrelsen (19 å). Allmän åklagare skall tillse efterlevnaden av förordningen (33 å)-

Jämlikt förordningen 1/7 1918 ang. vissa alkoholhaltiga preparat m. m. äger polismyndighet eller nykterhetsnämnd, om försäljningen inom någon kommun av visst alkoholhaltigt preparat ger anledning till missbruk och rättelse ej vi-dtages trots meddelad erinran, förbjuda försäljningen av ifråga- varande preparat tills vidare inom kommunen. Beslut därom går gen—ast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma eljest går åter, inom åtta dagar underställas länsstyrelsen, som har att antingen för viss tid fastställa eller ock upphäva förbudet (9 å). — Med polismyndighet torde böra för- stås poliskammare respektive polischef; jfr 3 kap. 21 å förordningen ang. försäljning av rusdrycker.

Enligt förordningen 11/7 1919 ang. försäljning av pilsnerdricka meddelas tillstånd till sådan försäljning av länsstyrelsen, som i ärendet skall höra i stad magistrat och stadsfullmäktige samt å landet kommunalnämnd och kommu- nalstämma (6—14 åå). Tillståndet gäller i allmänhet tillsvidare och så länge länsstyrelsen ej finner skäl återkalla detsamma. Underrättelse om av länssty— relsen meddelat beslut rörande utövand-e av handel med pilsnerdricka skall tillställas vederbörande polismyndighet och å landet kommunalnämnd (15 å). Kvittensbok, varm-ed den som forslar pilsnerdricka skall vara försedd, och försäljningsbok, som det åligger partihandlare med pilsnerdricka att föra, skola hållas tillgängliga för länsstyrelsen, kontrollstyrelsen samt allmän åkla- gare, kvittensboken under forsling jämväl för person, som särskilt för detta

• Sida 94
•  Original

ändamål utsetts av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den härför erforderliga polisverksamheten, så ock för annan polisman (17 å). Utskänkmingsrörels-e får ej utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hälles i stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt jämte två personer, ut- sedda en av nykterhetsnämnden i kommunen, samt en i Stockholm av över- ståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och på landet av kommunal— nämnden (19 5).

Vid förrättning, som föranleder större folksamling, ävensom då eljest skä- ligen kan befaras, att öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oord- ningar eller då försäljning visar sig föranleda sådana, kan länsstyrelse även- som i stad polismyndighet samt ä landet kronobetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivandet av eljest tillåten detaljhandel med pils- nerdricka eller föreskriva nödiga inskränkningar (25 å). _ Jfr 3 kap. 21 & förordningen ang. försäljning av rusdrycker. — Uppkomma å utskänknings- ställe oordningar eller bedrives där osedlighet och anses till följd därav rö- relsens innehavare icke lämplig att vidare förestå densamma, äger länsstyrel- sen återkalla utskänkningsrätten. Föranledes av handel, vartill tillstånd en- ligt förordningen erhållits, oordningar eller bedrives å försäljningsställe osed- lighet och fortfar sådant oaktat erinran från polismyndighet i stad samt kro- nobetjänt eller kommunalnämnd ä landet, kan i stad magistraten och på lan- det kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslutet skall dock underställas länsstyrelsens prövning. I Stockholm tillkommer det överståthållarämbetet att meddela förbud som nu nämnts. Om den som er- hållit rätt till försäljning av pilsnerdricka i sitt hem till spisande gäster be- driver försäljningen i större omfattning eller på annat sätt än i förordningen avses, kan länsstyrelsen ävensom i annan stad än Stockholm magistrat samt ä landet kommunalnämnd förbjud-a rörelsens fortsatta bedrivande; magistrats eller kommunalnämnds beslut skall dock underställas länsstyrelsens prövning. Föranledas oordningar av sådan försäljning av pilsnerdricka, som utan sär- skilt tillständ utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort därigenom menligt påverkas, äger läns- styrelsen föreskriva erforderliga ordningsregler eller inskränkningar eller ock- så för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens fortsättande (27 5).

Vad i förordningen stadgat-s om magistrat gäller i stad med poliskammare om denna och i stad utan magistrat om kommunalborgmästaren (37 å).

Beträffande tolkningen av begreppet polismyndighet i förordningen ang. försäljning av pilsnerdricka må anmärkas, att stadgandet i 17 5 3 mom. grun- dlar sig å ett av bevillningsutskottet till 1927 års riksdag avgivet betänkande (nr 45) angående Kungl. Maj:ts proposition nr 185/1927 med förslag till för- ordning om ändring i vissa delar av ifrågavarande förordning; jfr även prop. nr 37/1928 och bevillningsutskottets utlåtande nr 12/1928. I motiveringen till berörda bestämmelser anförde utskottet följande (sid. 13):

»Granskningen av kvittensböckerna under forsling bör såsom en ren ordnings- fråga ankomma på polisman. Emellertid synes hinder ej böra möta för åvägabring-

%

• Sida 95
•  Original

ande av ett samarbete på detta område mellan polismyndigheten och nykterhets- nämndema på det sätt, att nykterhetsnämnd äger utse en eller flera personer att biträda vid överv-akandet av nykterhetstillständet inom kommunen i förevarande hänseende. På framställning av nykterhetsnämnd skulle det, om sådan person utses, ankomma på länsstyrelse att, med tillämpning av 21 % polisreglementet för riket, meddela honom förordnande att utöva den härför erforderliga polisverksamheten.»

Av dessa uttalanden, jämförda med 11 ä 2 och 4 mom. polislagen , torde

( framgå, att polismyndighet i 17 ä 3 mom. bör avse i stad polischefen samt eljest länsstyrelsen. I övriga paragrafer i förordningen torde termen polismyn- dighet numera åsyfta polischefen. Med kronobetjänt torde i 19, 25 och 27 åå förstås landsfiskal. Vad särskilt angår bestämmelserna i 25 &, vilka liksom 27 % äro hämtade från 1917 års rusd-rycksförsäljningsförordning, ge förarbetena vid handen, att bestämmelserna betingats av behovet att snabbt kunna ingripa mot eventuell-a oordningar eller innan sådana ännu inträffat samt att de organ, som tillagts i paragrafen omförmälda befogenheter, be- stämts med hänsyn härtill; se förslaget till förordning [angående försäljning av pilsnerdricka m. m., avgivet den 22 mars 1918 av inom finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga, sid. 83 ff. Enligt förordningen 8/5 1925 ang. försäljning av vis-sa alkoholfria och där- , med jämförliga drycker kan inom vis-s kommun föreskrivas skyldighet att ; söka tillstånd till utskänkning av sådana drycker. I vissa fall erfordras enligt förordningen alltid sådant tillstånd. Tillstånd, varom nu är fråga, meddelas av länsstyrelsen. Över ansökan skall yttrande inhämtas av nykterhetsnämn- den och därjämte i annan stad än Stockholm av magistraten och på landet av landsfiskalen. Underrättelse om meddelat tillstånd skall meddelas veder- börande polismyndighet och nykterhetsnämnd (5 5). Om särskilt tillstånd till utskänkning ej erfordras, skall anmälan om utskänkning av alkoholfria dryc- ker göras i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten och på landet hos landsfiskalen. Över sådan anmälan skall meddelas bevis (6 ä)-

1 stad, köping eller municipalsamhälle får utskänkning av alkoholfria dryc— ker ej utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som godkänts vid besiktning. verkställd i stad av stadsfiskal och i köping eller municipalsamhälle av krono- betjänt jämte två personer, utsedda en av nykterhetsnämnden samt en, i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och i köping eller municipalsamhälle av kommunalnämnden eller motsvarande myndighet (9 5). —— Med kronobetjänt torde här böra förstås landsfiskal; i köpingarna Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn torde dock ifrågavarande bestyr jämlikt ovan sid. 25 anmärkta kungl. brev få anses ankomma på vederbö— rande poliskommissarie.

Bedrives å försäljnin'gsstället osedlighet eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller- finn-es innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försälj- ningslokalen eller föranledas av försäljningen oordningar 'i närheten av för- säljningsstället, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd till försäljning eller för-

• Sida 96
•  Original

viss tid meddela förbud mot utskänkning av alkoholfria drycker. 1 fall, som nu sagts, kan även i annan stad än Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda utskänkningens fortsatta bedrivande. Beslutet skall dock underställas länsstyrelsens prövning (14 5). Vid förrättning som föranleder större folksamling ävensom då eljest skäligen kan befaras, att öppethållande av utskänkningsställe kan föranleda oordningar, eller då ut- skänkning visar sig föranleda sådana, kan länsstyrelse ävensom i stad polis- myndighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda bedrivande av eljest tillåten utskänkning av alkoholfria drycker eller för sådant tillfälle föreskriva nödiga inskränkningar (15 å). Jfr 25 å förordningen ang. försäljning av pilsnerdricka ovan sid. 94. _ Underrättelse om länsstyrelsens beslut om återkallelse av tillstånd till försäljning eller om förbud däremot skall tillställas bl. a. polismyndigheten i orten och nykterhets- nämnden (16 5).

Vad i förordningen stadgas om magistrat skall i stad, där magistrat ej finnes, gälla kommunalborgmästaren, och vad enligt förordningen tillhör magistrats handläggning skall tillkomma poliskammare i stad, där sådan fin- nes (20 å).

Angående polisorgans befogenhet att företaga beslag 111. in. enligt vissa för- fattningar rörande rusdryckshantering o. d. se ovan sid. 59, 60.

I kungörelsen 6/5 1938 med vissa bestämmelser rörande polis- och tull-myn- digheternas verksamhet för bekämpande av olovlig rus-dryckshantering reg- leras bland annat den verksamhet, som utövas av den personal från kri- minalstatspolisen som särskilt avdelats för sådant ändamål. I den mån ej i kungörelsen annorlunda stadgas, skola eljest för kriminalstatspolisen gäl- lande bestämmelser äga tillämpning även för denna verksamhet. I fråga om kriminalstatspolisens tjänstgöringsområde skall beträffande den särskilda ru-sdrycksp-olisen gälla den avvikelsen från vad eljest är stadgat, att till tjänst- göringsområdet skola höra jämväl förläggningsstaden samt annan stad, där krimin-alpolisavdelning finnes. I följd härav skola bestämmelserna rörande rekvisition av kriminalstatspolis äga motsvarande tillämpning för polismyn- digheti berörda städer (2 5). — Jämlikt 19 & kungörelsen 16/9 1932 ang. stats- -och reservpolisen tillkommer rekvisitionsrätt polismyndighet, som å lands— bygden eller i stad, där kriminalpolisavdelning ej finnes, har att leda för— beredande undersökning i brottmål, d. v. s. — förutom landsfogde — lands- fiskal s—amt stadsfiskal, som har befattning med polisväsendet, eller i stad, där stadsfiskal ej har sådan befattning, den som närmast under polischefen har inseendet över polisväsendet. — Rus-dryckspolisen har även att utan sär- skild rekvisition från lokal polismyndighet verkställa spaning rörande olov- lig rusdryckshantering. Vid utövande av spaningsverksamhet skall under- rättelse därom snarast möjligt meddelas polismyndigheten i orten samt verk- samheten därefter bedrivas i samråd med denna och med iakttagande av de föreskrifter, som kunna av denna meddelas (3 g). — Med polismyndigheten i orten torde förstås det lokala polisorgan, som har att leda förundersökning rörande brott. —— Då lokal polismyndighet utövar spaningsverksamhet mot

• Sida 97
•  Original

olovlig rusdryckshantering i gräns- eller kusttrakt under sådana omständig- heter, att verksamheten kan antagas beröra gräns- eller kustbevakningens arbete, skall underrättelse därom snarast möjligt meddelas vederbörande gräns- och kustbevakningsmyndighet samt verksamheten därefter bedrivas i samråd med denna. De lokala polismyndigheterna samt gräns- och kustbe- vakningsmyndigheterna skola etablera effektivt samarbete och för sådant ändamål överlägga med varandra om erforderliga åtgärder (8 g). — Uttryc- ket lokal polismyndighet torde här åsyfta även underordnad polisman, jäm- väl statspolisman.

H. Kommunikationsväsen.

Enligt motorfordonsförordningen 23/10 1936 har polismyndighet, varmed, där i författningen ej annorlunda är angivet, förstås för Stockholm överståt- hållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare och för landet polischefen i or- ten (1 g 1 mom.), att tillhandahålla besiktningsskyltar och föra förteckning över utlämnade sådana (13 å), att helt eller delvis förbjuda övningskörningä plats, där körningen kan medföra fara för trafiksäkerheten (18 få), att utöva kontroll över motorfordon och släpfordon, som för tillfälligt brukande här i riket införts från utlandet, varvid polismyndigheten bland annat har att ut- färda bevis om tillstånd att här i riket bruka fordonet och tilldela detsamma registreringsmårke, föra särskild förteckning över sådana fordon och tillhanda- hålla sökanden registreringsskylt ävensom meddela tillstånd att föra dylikt for- don och föra anteckningar däröver (22—24 åå), samt att göra framställning till vederbörande myndighet om återkallelse av körkort eller trafiktillstånd m. m. (36 å). Utfärdande av s. k. nykterhetsintyg för körkort tillkommer för Stockholm vederbörande poliskommissarie, för annan stad, där polismästare finnes, denne, för övriga städer stadsfiskal eller, om stadsfiskal är befriad från all befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet samt för landet. polischefen i orten (20 ä 1 mom.) Polismyndighet som nu nämnts äger att i avbidan på länsstyrelsens beslut omhändertaga körkort från motorfordonsförare, som befinnes olämplig eller oförmögen att föra sådant fordon (21 5 1 mom.). S. k. flygande besikt- ning verkställes av vederbörande besiktningsman eller polisman, ät vilken länsstyrelsen meddelat förordnande att utöva tillsyn d motorfordonsbeståndet (11 9)-

Enligt instruktionen 23/10 1936 för besiktningsmän för motorfordon skall, när så påfordras, förteckning, som det enligt instruktionen åligger besiktnings- man att föra över sådana släpfordon rörande vilka han utfärdar besiktnings- instrument. av honom hållas tillgänglig för polismyndighet, som även äger erhålla utdrag av förteckningen (12 å).

Jämlikt kungörelsen 18/11 1932 om särskild skatt i vissa fall för användan- de i trafik av icke registrerade motorfordon m. ni. har polismyndigheten i or- ten att tillhandahålla s. k. skatteskyltar för motorfordon, som tillverkare eller 7——429015.

• Sida 98
•  Original

handlande enligt förordningens bestämmelser äger använda i trafik, samt att verkställa utbyte av sådana skyltar (3, 4 55).

I sistnämnda båda författningar torde termen polismyndighet få anses an- vändas i samma bemärkelse som i 1 å motorfordonsförordningen.

Jämlikt förordningen 2/3 1932 om automobilskatt skall det senast bekomna skattekvittot under färd medföras för att på tillsägelse av polisman uppvisas för denne (9 å).

Enligt kungörelsen 4/5 1934 om skatt å motorfordon, som för tillfälligt bru- kande i riket från utlandet införts, kan länsstyrelse på generaltullstyrelsens anmälan förordna, att motorfordon, för vilket föreskriven skattskyldighet ej fullgjorts, skall, om det anträffas inom riket, omhändertagas av polismyndig- het (5 å).

Enligt kungörelsen 12/n 1926 ang. uppgiftsskyldighet beträffande motorred- skap är ägare av till motorredskap hänförlig traktor, snöplog, vägvält, väg- skrapa, stenkross eller kapverk skyldig att i den ort, där motorredskapet före- trädesvis brukas, årligen före september månads utgång i två exemplar av- lämna uppgift angående motorredskapet; militär myndighet är dock befriad från sådan uppgiftsskyldighet. Uppgiften skall inlämnas eller insändas i Stockholm till överståthållarämbetet, i annan stad med poliskammare till denna, i övriga städer till magistraten eller kommunalborgmästaren samt ä landet till polischefen. Nämnda myndigheter utom överståthållarämbetet skola därefter insända avlämnade uppgifter till länsstyrelsen. Överståthållarämbetet och länsstyrelse skola i sin tur överlämna det ena exemplaret av uppgifterna till chefen för försvarsstaben (1 å).

Enligt förordningen 25/m 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik m. m. med- delas av statens biltrafiknämnd tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än ett län eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik för godsbefordran använda lastautomobil med maximi- last överstigande 3 500 kilogram eller att i sådan beställningstrafik använ- da lastautomobil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 4 000 kilogram. Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med sta- tionsort i stad beviljas däremot av polismyndigheten i staden; eljest meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen efter hörande av beträffande linjetrafik bland annat vederbörande polismyndighet och beträffande beställningstrafik polis- myndigheten i den ort, varest automobil som kommer att användas i trafiken 'avses skola ha sin stationsort (5, 8 åå, 9 å 1 mom.). Beslut om trafiktillstånd, meddelat av biltrafiknämnden eller länsstyrelsen, skall delges polismyndighet (15 å). Godkännande av lastautomobil för personbefordran i yrkesmässig tra- fik ankommer i fråga om trafik, vartill tillstånd meddelats av polismyndig- het, på denna och i övrigt på länsstyrelsen (26 å 1 mom.). Länsstyrelses be- slut om återkallelse av trafikkort eller varning skall kungöras rikets polismyn- digheter (27 å 5 mom.). Över ansökan om tillstånd till uthyrningsrörelse skall länsstyrelse höra polismyndighet, vilken också skall delges länsstyrelsens be- slut om meddelande av tillstånd till eller ändring i eller indragning eller åter- kallelse av meddelat tillstånd till uthyrningsrörelse (32 å 2 och 3 mom.). An-

i i | | i l i i

• Sida 99
•  Original

teckningar, som utövare av uthyrningsrörelse är skyldig att föra över verk- ställda uthyrningar och rörelsen i övrigt, skola när helst så påfordras hållas tillgängliga för granskning av biltrafiknämnden, vederbörande länsstyrelse eller polismyndighet (32 å 7 mom.). Polismyndighet skall vidare delges av bil- trafiknämnden meddelat tillstånd till förmedling av godstransporter med automobil (33 å 4 mom.). Slutligen skall polismyndighet, som finner anled- ning till återkallelse eller indragning av trafiktillstånd eller trafikkort eller transportförmedling m. m., i den mån befogenhet ej tillkommer polismyndig- heten, därom göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet (39 å).

Med polismyndighet förstås i förordningen för Stockholm överståthållar- ämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren och för landet polischefen i orten (41 å) .1

Enligt statens biltrafiknämnds kungörelse ”0/3 1941 aug. skyldighet för vissa förare av automobil i yrkesmässig trafik att föra anteckningar om arbetstid m. m. (SFS nr 603) skall förare på begäran av tillståndsbeviljande myndighet, besiktningsman eller polismyndighet tillhandahålla i kungörelsen omnämnd förarbok för granskning (4 å).

Enligt vägtrafikstadgan 23/ 10 1936 förstås med polismyndighet för Stockholm överståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten (1 å 2 mom.). Det tillkommer beträffande stad polismyndigheten där och eljest länsstyrelsen att besluta om huvudleder (4 å 5 mom.), meddela er- forderliga inskränkande trafikföreskrifter (12 å 1 mom.),2 meddela tillstånd att framföra automobil med större bredd eller högre vikt än eljest är medgi- vet (23 å) och i vissa fall till trafik med släpfordon och traktortåg (33 å 2 mom., 34 å 2 mom., 37 å) samt att utfärda kungörelse om huvudleder, trafik- inskränkingar m. m. (48 å 1 mom.). Förare av motorfordon skall under färd inneha sitt körkort för att uppvisas på tillsägelse av besiktningsman eller polisman, vilka ej må förvägras kontrollera motorfordonets skyltar, märken och apparater (20 å 6 mom., 26 å). Polisman äger vidare förbjuda motorfor— donsförare, som kan antagas vara så påverkad av starka drycker, att han icke kan på betryggande sätt föra sitt fordon, att föra detsamma, så ock där förbu- det icke efterkommes, hindra honom därifrån (21, 26 åå); jfr sid. 61.

J ämlikt kungörelsen 22/1 1937 ang. vägmärken skola erforderliga föreskrif- ter beträffande uppsättande av vägmärken meddelas i fråga om väg, som icke ligger inom stads område, av vederbörande länsstyrelse samt beträffande väg, som ligger inom stads område, för Stockholm av överståthållarämbetet, för an- nan stad, där poliskammare finnes, av denna samt för övriga städer av ma- gistrat eller kommunalborgmästare (35 å).

1 I Eskilstuna och Jönköping handlägger såsom ovan sid. 30 nämnts magistraten i polis— kammarens ställe förevarande frågor. 2 1 Linköping och Halmstad meddelar dock magistraten i stället för poliskammaren sådana föreskrifter, jfr ovan 5. 30.

• Sida 100
•  Original

Enligt kungörelsen 21/4 1939 ang. statistiska uppgifter om vägtrafikolyckor åligger det polischefen i vart och ett av rikets polisdistrikt att kvartalsvis till statistiska centralbyrån lämna uppgifter rörande sådana vägtrafikolyckor inom distriktet, som föranlett polisundersökning.

Jämlikt förordningen 18/10 1901 ang. registrering av fartyg (åå 19, 20) och sjölagen 12/8 1891 (4 å) skola i visst fall i stad magistrat och på landet lands- fiskal mottaga anmälan till fartygsregistret. Vidare skall enligt sjölagen (41, 332 åå), magistrat eller, där fartyget finnes atom stads område, magistraten i närmaste stad eller landsfiskalen i orten förordna besiktningsmän för besikt- ning och värdering av skada å fartyg eller last.

Enligt lagen 16/m 1914 om tillsyn å fartyg är polismyndighet pliktig lämna fartygsinspektör erforderligt biträde vid undersökning av fartyg för utrö- nande av att det är i behörigt skick 111. m. (6 å).

Enligt kungörelsen 31/12 1914 med närmare föreskrifter ang. tillsyn å far- tyg åligger fartygsinspektör bland annat att, då överträdelse av gällande föreskrift om sjöfartssäkerheten finnes ha ägt rum, därom såvitt angår svenskt fartyg göra anmälan hos vederbörande polismyndighet för laga be- ivran (å 4). Anmälan hos vederbörande polismyndighet skall av fartygsin- s—pektör likaledes göras, då fara föreligger att meddelat förbud mot nytt— jande av fartyg, dess inrättningar eller redskap överträdes (å 27).

Underlåter sjöman, som påmönstrats å fartyg, att i rätt tid tillträda tjäns- ten eller går han i land utan tillstånd eller kommer han ej tillbaka i rätt tid efter att ha varit i land, äger enligt sjömanslagen15/6 1922 befälhavaren, såvida fartyget eljest ej har tillräcklig besättning, rätt att för hans instäl- lande i tjänsten anlita vederbörande polismyndighet (52 å).

Enligt kungörelsen 1.9 1939 med vissa bestämmelser rörande utländskt sjöfolks avmönstring får avmönstring av utländsk sjöman här i riket ej ske, förrän för mönstringsförrättaren styrkts, att anmälan om avmönstringen gjorts till polismyndigheten i orten, som på anfordran skall utfärda bevis om att dylik anmälan gjorts.

Jämlikt kungörelsen 9/6 1939 ang. sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. ankommer det å magistrat eller i stad, där magistrat ej finnes, å kommunalborgmästaren att utse en av de tre revisorer, som år- ligen skola granska sjömanshusens räkenskaper och förvaltning, jämte supp- leant för honom (27, 31 åå).

Enligt kungörelsen 26/9 1938 ang. sjöfarten inom svenskt kustvatten under vissa utomordentliga förhållanden är fartyg, som prejas av krigsmakten tillhörande fartyg eller flygplan eller från befästning eller postering i land, skyldigt att stoppa. Fartygsbefälhavare åligger att låta fartyget underkastas visitering av behörig civil eller militär myndighet (4, 5 åå). Från utrikes ort kommande eller till utrikes ort avgående fartyg äger endast i fall av nöd an— löpa annan hamn än sådan, som är öppen för den utländska trafik resan avser, och åligger det befälhavaren att snarast efter ankomsten anmäla för- hållandet till den civila eller militära myndighet, på vilken övervakandet av trafiken i hamnen närmast ankommer (9 å). — Beträffande de civila

• Sida 101
•  Original

myndigheterna ankomma dessa uppgifter å vederbörande hamn-, polis- och tulltjänstemän.

Enligt förordningen 4/s 1937 ang. lotsverket (lotsförordningen) skall lots- kapten, som inom lotsdistrikt utövar inseende över säkerhetsanordningarna för sjöfarten, göra anmälan till länsstyrelsen i fall, då vid eller i närheten av allmän farled anordnats belysning, varigenom sjöfarande kunna vilsele- das. Har sådan anmälan inkommit, äger länsstyrelsen efter prövning av förhållandena meddela de föreskrifter, som må finnas erforderliga till un- danröjande av anmärkta olägenheter, ävensom stadga lämpliga viten för underlåtenhet att ställa sig nämnda föreskrifter till efterrättelse (49 å). Kronolots äger vid utövningen av sin tjänst att av befälhavare å kronans fartyg ävensom av polistjänsteman samt tull- och hamnpersonal påkalla det biträde och den handräckning, som dessa äro i tillfälle att lämna (63 å).

Enligt den förut sid. 51 omförmälda kungörelsen 20/4 1928 med vissa be- stämmelser rörande tillämpningen av förordningen 26/5 1922 om luftfart bör polismyndigheten underrättas i fall, då personal, anställd vid flygplats som är upplåten till allmänt bruk, från flygplatsen avlägsnar eller tager i förvar den som uppträder berusad eller stör ordningen eller genom sitt uppförande äventyrar säkerheten i luftfartens utövande (å 40).

Framföres luftfartyg i strid mot förbud, meddelat enligt lagen 7/9 1914 ang. förbud mot lufttrafik över svenskt område, äger militär- eller polis- myndighet med erforderliga medel hindra fartygets färd (2 å).

Enligt kungörelsen 3/3 1939 ang. enskildas innehav av brevduvor vid krig eller krigsfara m. m. är det fr. o. m. den dag Kungl. Maj:t bestämmer för- bjudet att införa eller utföra eller från brevduveslag o. d. bortföra brevduva ävensom att inneha flygfärdig brevduva, som icke är märkt med fast fot- ring av metall. _— Enligt kungörelsen 23/a 1939 om tillämpning vid förstärkt försvarsberedskap av vissa bestämmelser har förordnats om författningens ikraftträdande. — Chefen för försvarsstaben äger dock, då särskilda skäl därtill föranleda, för visst fall medge undantag från förbudet. Den som efter det förbud som nu sagts trättikraft tillvaratager brevduva, skall oför- dröjligen inlämna denna till polismyndigheten i den ort, där tillvaratagan- det skett. Polismyndigheten skall insända anmälan till chefen för försvars— staben, som bestämmer huru skall förfaras med brevduvan (2 å). Vidare föreskriver kungörelsen skyldighet för innehavare av brevduva att ofördröj- ligen efter det förbud utfärdats göra anmälan till länsstyrelsen i det län, där han har sitt hemvist. Enahanda anmälningsskyldighet åligger den som under förbudstid överlåter brevduva. Länsstyrelsen skall ofördröjligen vi- darebefordra inkommen anmälan till chefen för försvarsstaben eller, enligt dennes bestämmande, till annan militär myndighet. Under tid, då förbud som nu sagts är gällande, skall kungörelsen 3/s 1914 om införsel av levande duvor samt om flygförsök med brevduvor ej äga tillämpning. Enligt denna författning erfordras anmälan hos chefen för försvarsstaben och i visst fall tillstånd av vederbörande länsstyrelse för att för flygförsök få lössläppa brevduva (7 å).

• Sida 102
•  Original

Försvarsväsen.

I.

Enligt förordningen 30/12 1941 ang. inskrivning och redovisning av värn- pliktiga samt deras tjänstgöring m. m. (inskrivningsförordningen) skall vid besiktningssammanträde polispersonal närvara för att tillhandagå vid sam- manträdet samt upprätthålla ordning. För varje polisdistrikt bör en polisman vara tillstädes för att lämna upplysning om distriktets värnpliktiga (40 å). Inskrivningsnämnd äger tillställa frikallad värnpliktig, som ej varit närva- rande vid inskrivningsförrättningen, frisedel genom polispersonal (62 å). Ena- handa gäller i fråga om inskrivningsbok eller inkallelseorder, då värnplikti- ges postadress ej är känd eller till honom med posten översänd bok eller order återkommer såsom obeställbar (74 och 110 åå). Vid plats för samling eller upplösning av värnpliktigskontingent ävensom i övrigt, där så erfordras vid värnpliktigas in- och utryckning, skall polispersonal vara tillstädes för upp- rätthållande av ordning. Då ett större antal värnpliktiga kan förväntas färdas samtidigt för inställelse till tjänstgöring eller efter utryckning, äger förbands- chef att hos länsstyrelsen hemställa om vidtagande av åtgärder för ordning- ens upprätthållande under färden. Uppstår i särskilt fall svårighet att för de värnpliktigas förande till tjänstgöringsorten använda militärbefäl, äger läns- styrelsen på framställning av vederbörande förbandschef att därtill beordra polispersonal (114 å). Om värnpliktig inom riket anmäles till av- eller på- mönstring å handelsfartyg, sedan tjänstgöring till vilken han inkallats tagit sin början, bör, om han icke kan styrka rättighet att utebliva från nämnda tjänstgöring, vederbörande mönstringsförrättare ofördröjligen underrätta po- lismyndigheten på platsen om förhållandet (157 å). -— Enligt tidigare gäl— lande inskrivningsförordning av den 18 december 1936 skulle underrättelse lämnas till »krono- eller polisbetjäningen på platsen» (138 å). — När person i värnpliktsåldern avreser med utvandrarfartyg, åligger det i Stockholm över- ståthållarämbetet och i övriga städer polismyndighet eller magistrat att där- om ofördröjligen låta underrätta inskrivningschefen i det inskrivningsområde, inom vilket den värnpliktiges kyrkobokföringsort är belägen, och, därest han är inskriven å sjömanshus, jämväl sjömanshusombudsmannen (159 å). — Polis-myndighet torde böra tolkas på samma sätt som i utvandrarförordning- en eller alltså såsom betecknande poliskammare; jfr ovan sid. 80. — Under- låter värnpliktig att utan laga förfall avhämta försändelse från militär myn— dighet eller vägrar han att utkvittera eller mottaga sådan försändelse, skall anmälan om förseelsen1 göras till allmän åklagare eller polismyndighet (168 å).

Jämlikt kungörelsen ”ls 1926 ang. hämtning av värnpliktiga som uteblivit från tjänstgöring m. m. (hämtningskungörelsen) åligger polismyndighet att efterspana sådan värnpliktig samt, om han anträffas, hämta och inställa honom å i efterspaningssedel uppgiven plats. Med polismyndighet avses i för- fattningen den som jämlikt 1 5 polisreglementet under länsstyrelsen eller vad ';

. ___—___...__ _-__._...

¹ Enligt 38 % värnpliktslagen "]12 1941 medför sådan underlåtenhet eller vägran dagsböter.

• Sida 103
•  Original

angår Stockholm överståthållaren utövar chefskap över befattningshavare vid polisväsendet (& 9).

Det bör anmärkas, att hämtningskungörelsen är föremål för omarbetning samt att efterspaningsåtgärderna lära skola tillkomma polischefema och sta- tens kriminaltekniska anstalt.

Jämlikt kungörelsen 27/3 1942 ang. efterbesiktning av vissa värnpliktiga, vilka frikallats från värnpliktens fullgörande, skall värnpliktig, som skall ef- terbesiktigas, av vederbörande inskrivningschef genom personlig order kallas att inställa sig vid visst till tid och plats bestämt efterbesiktningssammanträde inom inskrivningsområdet. Är värnpliktigs postadress icke känd eller åter- kommer order, som befordrats med posten, såsom obeställbar, skall ordern tillställas den värnpliktige genom polispersonals eller, därest den värnpliktige är inskriven å sjömanshus, genom sjömanshusombudsmannens försorg (6 €). Värnpliktig, som är skyldig att inställa sig för efterbesiktning men utan an- mält laga förfall utebliver, må på egen bekostnad hämtas till efterbesiktnings- sammanträde eller till inställelse inför inskrivningschef på sätt som är stad- gat om hämtning av värnpliktig till inskrivning i allmänhet (17 å).

Enligt gällande rekvisitions- och förfogandelagstiftning tillkomma de 10- kala polisorganen vissa uppgifter. Sålunda äger enligt den nya rekvisitions- lagen 30/6 1942, vilken enligt kungörelse samma dag (nr 585) skall träda i kraft den 1 oktober 1942, polismyndighet att hos den som vägrar eller för- summar att behörigen eller i rätt tid fullgöra rekvisition uttaga det rekvire- rade; kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet ej att tillgå, till- kommer samma rätt militär myndighet (23 å). —— Genom nämnda lag upp- hävas bland annat den nu gällande rekvisitionslagen och -förordningen samt häst- och fordonsanskaffningslagen och -förordningen.

Jämlikt rekvisitionsförordningen 30/6 1942 må rekvisitionsskrivelse avläm- nas, förutom hos den som skall fullgöra rekvisitionen, jämväl hos ortens po- lismyndighet, vilken det åligger att vidarebefordra skrivelsen till vederbö- rande. Polismyndighet och kommunal myndighet äro skyldiga lämna rekvi- renten alla erforderliga upplysningar rörande tillgången i orten å förnöden- heter, som utgöra föremål för rekvisition. Vid rekvisition av fastighet bör rekvirenten samråda med länsstyrelsen eller polismyndigheten i orten (7 €). Länsstyrelsen skall ombesörja, att polispersonal vid behov är tillstädes för ordningens upprätthållande vid häst- och bilvärderingsnämnds sammanträ- de (24, 39 åå). Befälhavare för militär hämtningskommendering åtnjuter å avlämningsplatsen och under färden därifrån till vederbörande förband po- lismans skydd och befogenhet och är vid utövandet av denna befogenhet un- derställd polischefen i orten (45 5).

Med polismyndighet i förordningen torde, i överensstämmelse med vad gäller enligt kungörelsen ”Im 1939 om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter (se nedan sid. 105), jämväl åsyftas magistrat och kommunalborgmästare; jfr prop. nr 201/1942 sid. 46—49.

Enligt den nya beredskapsförfogandelagen 30/5 1942, vilken likaledes skall

• Sida 104
•  Original

träda i kraft den 1 oktober 1942 och genom vilken beredskapsförfogande- lagen 22/6 1939 och beredskapsförfogandeförordningen samma dag upphävas, äger vederbörande militära myndighet i fall, då någon vägrar eller försum- mar att fullgöra vad honom åligger på grund av anfordran enligt lagen, låta genom polismyndighetens försorg uttaga det begärda (5 å).

Enligt allmänna förfogandelagen 22], 1939 äger länsstyrelsen, polismyndig— het eller kristidsmyndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, avfordra envar upplysning om hans innehav av förnödenheter m. m. Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda myndighet, må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, samt granskning ske av hans handels- böcker och affärshandlingar (22 å). Vad som därvid inhämtats får ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med förfrågningen, under- sökningen eller granskningen avsedda ändamålet. Överträdelse straffas med dagsböter eller fängelse (24 å). —— Motsvarande bestämmelser finnas i 6 och 9 åå maximiprislagen 22/6 1939. — Med avseende å befogenhet att besluta om sådan undersökning eller granskning, beträffande tid, då undersökning må äga rum, samt förfarandet därvid skola bestämmelserna om husrann- sakan i lagen 12/5 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål äga tillämpning; jfr ovan sid. 59.

Beträffande tolkningen av begreppet polismyndighet i 22 å allmänna för- fogandelagen och 6 5 maximiprislagen anföres i motiveringen, att lagrummen i huvudsak överensstämma med 14 å i 1918 års förfogandelag (nr 205); se prop. nr 284/1939 sid. 44 respektive 289/1939 sid. 29. Enligt sistnämnda para- graf ålåg det envar att vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller »enligt dess uppdrag av kronobetjänt» lämna upplysning uti nämnda hän- seenden. I överensstämmelse härmed lärer polismyndighet i nämnda lagar böra åsyfta polischef.

J ämlikt lagen 31/3 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov äger läns- styrelsen förordna, att för luftskyddstjänst eller för utförande av arbete för luftskyddet uttagen person som uteblir eller avviker från tjänstgöring eller ar- bete skall genom polismyndighets försorg hämtas (13 5).

I detta sammanhang må nämnas, att enligt 5 & luftskyddslagen 11I,, 1937 skall för luftskyddsområde, som utgöres av stad eller landsfiskalsdistrikt, ve— derbörande polischef vara luftskyddschef; länsstyrelsen äger dock för särskilt fall härtill utse annan person. För luftskyddsområde eller del därav äger läns- styrelsen utse ställföreträdare för luftskyddschef. Befattningshavare vid polis- väsendet är skyldig att mottaga uppdrag som luftskyddschef eller ställföre- trädare för sådan. Jämlikt dessa bestämmelser är bland annat envar av de kommunalborgmästare, vilka äro polischefer (se sid. 21), utom kommunal— borgmästaren i Nybro luftskyddschef inom respektive stad, varjämte vissa andra kommunalborgmästare inneha uppdrag som ställföreträdande luft- skyddschefer.

Enligt 14 & utrymninglagen 28/6 1941 må den, som utan anmält laga förfall utebliver eller avviker från arbete vartill han uttagits eller icke fullgör före-

...- ___—___...Aä

• Sida 105
•  Original

skriven inställelseskyldighet inför uttagningsmyndigheten, på framställning av denna hämtas genom polismyndighetens försorg.

Jämlikt lagen 21/6 1940 om skyldighet att bortföra varuförråd åligger det envar att vid förfrågan av länsstyrelse, polismyndighet, central kristidsmyn- dighet eller annan av Kungl. Maj:t bestämd myndighet lämna upplysning rörande innehav av vara som avses i lagen. Vägrar någon att lämna bie- gärd upplysning eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilse— » leda myndighet rörande förhållanden, varom upplysning begärts, må under-

sökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker och affärshandlingar (14 å). Angående yppande av vad som inhämtats genom svar å sådan för- frågan eller vid sådan undersökning eller granskning som nu nämnts gäller detsamma som enligt allmänna förfogandelagen och maximiprisl'agen (16 å).

Bestämmelser av enahanda innehåll som i 14 och 16 åå lagen om skyldig- het att bortföra varuförråd äro givna i 9 och 13 åå prisregleringslagen 30/6 1942.

Jämlikt kungörelsen "lm 1939 om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter, ålägges bland annat polismyndighet åtskilliga funktioner. Med polismyndig- het avses i kungörelsen polischefen i orten samt i annan stad än Stockholm därjämte magistrat, om sådan finnes; dock skall, då militär myndighet där- om framställer begäran, även underordnad polispersonal fullgöra de ålig— ganden, som enligt kungörelsen ankomma på polismyndighet (2 €). Dessa åligganden innefatta vissa hjälpåtgärder rörande tvångsanskaffning av egen- dom för militära ändamål, förläggning av trupper, den militära sjukvårds- och veterinärtjänsten m. m. (3—13 åå).

Enahanda uppgifter tillkomma även enligt fältreglementet för armén po- lismyndighet, som dock ej bestämts i reglementet (mom. 1435, 1437, 1467).

Enligt kungörelsen 24/5 1940 med tillämpningsföreskrifter till lagen 17/.r. 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. (bevakningskun- görelsen) skall civil person som enligt kungörelsen av militär personal gri- pits eller tagits i förvar jämte i beslag tagna föremål ofördröjligen överlämnas till polismyndigheten i orten (3, 4 åå).

Enligt reglementet ”lo. 1940 för krigspolisen vid armén skall krigspolisen i erforderlig utsträckning samverka med det civila polisväsendet i orten och må, där så finnes lämpligt, av vederbörande militäre chef ställas till civil polismyndighets förfogande (4 €). Motsvarande bestämmelse finnes i regle- mentet 20/, 1941 för krigspolisen vid marinen (4 5).

Enligt landstorm'spoliskungörelsen 25/4 1941 skall inom krigsmakten sär- skild land'stormspolis vara avdelad för att vid krig eller krigsfara under de civila polischefernas ledning biträda polisen vid bevakning av viktigare

, anläggningar (1 5). ( Enligt en av Kungl. Maj:t den 13 mars 1942 fastställd allmän instruktion för landstormspolisen skall landstormspolisen i enlighet med vad i land-

• Sida 106
•  Original

stormspoliskungörelseu och i särskilda anvisningar föreskrives biträda polis- myndighet (= polisen) vid bevakning av i kungörelsen omförmälda anlägg- ningar (1 €). Vid visitation bör om möjligt representant för polismyndigheten närvara (30 5).

Enligt 5 1 instruktionen 13/12 1929 för polispersonalen å Karlsborg åligger det nämnda polispersonal bland annat att biträda den civila ordningsmakten vid tillsyn över att utlänning icke olovligen uppehåller sig inom förbjudet område m. m. samt att tillhandagå vederbörande polismyndighet med spaning och annan undersökning angående brott och förseelser, begångna inom till Karlsborgs förläggningsort hörande befästnings- och andra områden.

Jämlikt % 2 instruktionen 28/3 1917 för fästningspolisen i Boden1 bör poliskommissarien vid fullgörandet av den honom åliggande skyldigheten att övervaka de utlänningar, som vistas inom fästningens område, söka åstad- komma samverkan med bland annat vederbörande polismyndighet i orten.

Enligt & 3 militära bestraffningsförordningen "fm 1915 skall i fall, då polis- myndighet gjort anmälan om förseelse, varom förhör hålles i disciplinmål en- ligt bestämmelserna i 202 g strafflagen för krigsmakten, polismyndigheten underrättas om tiden för förhöret och—, om så anses erforderligt, anmodas att tillhandagå med upplysningar i målet.

Enligt 9 & kungl. cirkulär 12], 1940 till chefen för försvarsstaben m. fl. med bestämmelser i fråga om sättet för förvaring rn. ni. av hemliga handlingar rörande rikets försvar skall genom vederbörande chefs (ämbetsmyndighets) försorg tid efter annan, om möjligt en gång årligen, förrättas inventering av vid underlydande myndigheter eller hos underställd personal förvarade hemliga handlingar samt kontrolleras att i cirkuläret meddelade föreskrifter behörigen iakttagas. Befinnes därvid, att hemlig handling saknas och trots un- dersökning icke kan tillrättaskaffas, eller äro omständigheter för handen, vilka finnas böra föranleda åtgärd av polismyndighet, skal-l anmälan därom göras till chefen för försvarsstaben.

J. Andra uppgifter.

Enligt lagen 2/, 1918 med vissa bestämmelser om sjöfynd skall anmälan om bärgat sådant fynd göras hos landsfiskal eller annan polisman eller hos tulltjänsteman. Den som mottagit sådan anmälan skall därom underrätta distriktets tullförvaltning, som åligger att föranstalta om besiktning av fyn- det s—amt kungöra detsamma. Kan fyndet ej utan fara för försämring vårdas, skall det genom tullförvaltningens försorg försäljas (1, 3 åå).

Enligt lagen 22/4 1938 om hittegods skall envar som hittar något utan oskä- ligt dröjsmål anmäla fyndet hos polismyndighet, som åligger att kungöra fyndet eller, där ägaren till godset är känd, underrätta honom (1 g). Om ägare till hittegods ej blir känd inom ett år efter anmälan eller underrät-

1 Jfr not sid. 15.

• Sida 107
•  Original

telsen eller om ägaren eljest kan anses ha uppgett sin rätt, tillfaller godset upp- hittaren (4 å). Hittegods skall väl vårdas. Upphittaren äger överlämna god- set till polismyndighet, som, där så finnes påkallat, även själv kan omhän- dertaga godset (2 å).

Jämlikt kungörelsen 2/,-2 1938 med vissa föreskrifter rörande polismyndig- hets befattning med hittegods skall, där ej i kungörelsen eller i vederbörlig instruktion annorlunda föreskrives, vad i berörda lag är stadgat om polis- myndighet gälla polischefen i orten (1 å). Enligt kungörelsen har vaktha- vande polisman å polisstation eller polisvaktkontor ävensom landsfiskal att mottaga anmälningar om hittegods och omhändertaga dylikt gods, som upp— hittaren vill överlämna till polisen. Samma skyldighet åligger även annan polisman, där så påkallas av omständigheterna eller föreskrivas i vederbö- rande instruktion eller av polischefen (2 5). Polischefen eller annan befatt- ningshavare vid polisen skall föra bok över hittegods (4 å). För vården av hittegods som omhändertagits av polisen ansvarar polischefen, där ej i ve- derbörlig instruktion annorlunda föreskrives (8 å).

Enligt lagen % 1933 om ägofred skall den, som å sina ägor intagit annans hemdjur som olovligen inkommit dit, om intagningen genast underrätta dju- rets ägare. Är denne icke känd, skall kungörelse om intagningen ske i kyr- kan och -i ortstidning. Bliver ägaren ej känd inom fjorton dagar efter sådan kungörelse, har intagaren att utan dröjsmål göra anmälan om intagningen hos polismyndigheten i orten. Har ett år förflutit från det intagningen an- mälts hos polismyndigheten, och är ägaren alltjämt okänd, skall djuret i dess helhet tillfalla intagaren (52—58 åå).

Begreppet polismyndighet torde här användas i samma bemärkelse som i hittegodslagen eller alltså i betydelsen av polischefen i orten (jfr prop. nr 32/1938_sid. 17).

Enligt förordningen 17/5 1923 ang. skatt för hundar äger vederbörande po— lismyndighet taga del av hundskatteregister (7 å).

Enligt lagen 6[5 1930 om kommunalstyrelse på landet äger kommunal- nämnd, om någon som är boende eller uppehåller sig inom kommunen kal- lats till inställelse inför kommunalnämnden för att höras i ordningsmål eller i ärende, för vilket han inför nämnden är redovisningsskyldig, men utan la- ga förfall uteblivit, erhålla handräckning hos polismyndigheten för hans in— ställande (45 5).

Enligt tullstadgan 7/10 1927 äger tulltjänsteman att av polis— eller militär- myndighet i orten efter anmälan erhålla skyndsam handräckning i den mån sådan erfordras för utövande av tulltjänsten (25 å).

Enligt mantalsskrivningsförordningen 8/3 1894 förrättas mantalsskrivning- en å landet och i stad, där magistrat ej finnes, av häradsskrivaren; på fram- ställning av stad som nu nämnts kan dock Kungl. Maj:t förordna, att man- talsskrivningen i staden skall förrättas av kommunalborgmästaren eller un- der dennes tillsyn av särskild tjänsteman. l stad med magistrat verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken de- biteringen av kronoutskylderna åligger eller till vilkens befattning förrättning-

• Sida 108
•  Original

en hör enligt särskilt meddelade föreskrifter (& 1 mom. 2). Häradsskrivare, magistrater och vederbörande kommunalborgmästare insända till länsstyrel- sen årligen förslag rörande tider och ställen för mantalsskrivningen (& 2 mom. 1). -—— Mantalsskrivningsförrättare äger genom vederbörande stadsfis- kal, utmätningsman, fjärdingsman eller exekutionsbetjänt infordra felande mantalsuppgift. Delgivning av mantalsskrivningsförrättaren—s föreläggande att avlämna avflyttningsbetyg ombesörjes av stadsfiskal i stad samt landsfiskal på landet. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer infordrandet eller del- givningen, är berättigad att därför av den försumlige erhålla gottgörelse med fem kronor för varje förrättning (& 15). Vederbörande stadsfiskal eller fjär- dingsman skall närvara vid mantalsskrivningen (& 7 mom. 1).

Enligt förordningen "(11 1905 ang. mantalsskrivning i Göteborg äger man- talsskrivning-sförrättaren erhålla handräckning av poliskammaren för in- fordrande av felande uppgifter. Krono- eller stadsbetjänt utom Göteborg, som verkställer infordrande av felande uppgift eller handling, är berättigad att av den försumlige undfå gottgörelse med en krona för varje förrättning (å 11).

Krono- eller stadsbetjänt i mantalsskrivningsförordningen och i den sär- skilda mantalsskrivningsförordningen för Göteborg torde åsyfta stadsfiskal, utmätningsman, polisman och exekutionsbiträde ävensom rådhusvaktmäs- tare (stadsvaktmästare). I allmänhet lärer polispersonal anlitas för ifråga- varande förrättningar.

Jämlikt 17 å förordningen 18/12 1925 om civil folkbokföring och mantals- skrivning i Stockholm äger polisbetjänt eller annan av överståthållarämbetet godkänd förrättningsman i motsvarande fall undfå gottgörelse med fem kro- nor för varje förrättning.

Här må anmärkas, att det av 1936 års uppbördskommitté den 31 oktober 1938 framlagda förslaget till förordning angående den allmänna folkbokfö- ringen i riket (folkbokföringsförordning) upptager bestämmelse därom, att krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av anmaning eller före- läggande eller infordrande av felande handling, varom i förordningen sägs, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med tre kronor för varje förrättning (191 å); se Statens off. utredn. 1938: 41 sid. 60.

Enligt förordningen 3/12 1915 ang. kyrkoböckers förande skola blanketter rörande utfående av flyttningsbetyg tillhandahållas å varje pastorsexpedition samt därjämte ä landsbygden hos kronobetjäningen och i stad hos polismyn— digheten (& 33). — Kronobetjväningen torde avse landsfiskal och polismyn- digheten polisen. — Pastor äger infordra felande flyttningsbetyg och fastig— hetsägarförteckningar genom vederbörande krono- eller stadsbetjänt, vilken därför är berättigad att av den försumlige erhålla gottgörelse med fem kro— nor för varje förrättning. Tredskas den försumlige, skall länsstyrelsen på begäran av pastor förelägga vederbörande att vid vite fullgöra sin skyldighet (& 35). Uttrycket krono- eller stadsbetjänt torde här använda-s i samma be— märkelse som i mantalsskrivningsförordningen, se ovan.

Enligt en kungörelse 2/12 1932 (nr 531) mä under vissa förutsättningar gott- görelse, som jämlikt gällande författningar angående mantalsskrivning och

• Sida 109
•  Original

kyrkoböckers förande tillkommer krono- och stadsbetjänt eller annan i före- skriven ordning godkänd förrättningsman .för infordrande av uppgifter till mantals- och kyrkoskrivning, uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Jämlikt kungörelsen 19/12 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap kan länsstyrelsen genom kronobetjäningen infordra erforderlig komplettering av ansökningshan-dlingarna (6 å). — Kronobetjä— ningen torde inbegripa, förutom landsfiskal (köpingspolischef), även polis— kammare, magistrat, kommunalborgmästare och stadsfiskal.

Enligt instruktionen 24/5 1918 för stadsfiskalerna skall magistraten respek— tive kommunalborgmästaren på anmodan av justitiekanslersämbetet kungö— ra ledigbliven stadsfiskalstjänst samt avge utlåtande i ärendet ävensom över stadsfiskals ansökan om tjänstledighet och avsked (1 g). Stadsfiskal äger att av stads- och polisbetjänte erhålla all den handräckning, som är erforderlig för utförande av stadsfiskalens tjänsteåligganden (7 5). Med stadshetjänte torde väl numera böra förstås stadens kommunala myndigheter och med po- lisbetjänte polispersonalen. Jfr 12 & instruktionen för stadsfiskalerna i Stock- holm 2/4 1937.

Jämlikt kungörelsen 23'/m 1915 ang. länskungörelser skall anslag av läns- kungörelse verkställas genom försorg av polisman eller annan lämplig per- son i orten. Plan för upprättande av sådana anslag skall uppgöras av polis— chef och underställas länsstyrelsen för godkännande (4 g).

• Sida 110
•  Original

Vll. Brister i gällande lagstiftning.

Såsom av den i kap. VI lämnade redogörelsen torde framgå, är den nu gällande lagstiftningen rörande politiförvaltningen behäftad med mycket kännbara brister. Dessa äro av såväl formell som materiell art. I det förra avseendet är den oklarhet, som i stor utsträckning vidlåder de bestämmelser, som reglera handläggningen av ärendena, särskilt påfallande. Såsom nämn- da redogörelse visar, användes därvid i ett betydande antal författningar som beteckning på vederbörande organ begreppen polismyndighet, krono- betjäning eller kronobetjänt, utan att innebörden av termerna närmare klar- gjorts. Följden härav har blivit, att i praktiken tvekan och osäkerhet yppats rörande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Denna villrådighet förekommer hos såväl polisorganen själva som andra myndigheter. Själv- fallet råder även hos allmänheten osäkerhet om vem som är polismyndig- het och till vilken myndighet den alltså i förekommande ärenden har att vända sig.

Den osäkerhet och tvekan, som frånvaron av tydliga bestämmelser i nämnda hänseende framkallat, föranleda helt naturligt olägenheter av skil- da slag. Sålunda är det givetvis klart, att förhållandet icke är ägnat att be- främja en enhetlig, konsekvent handläggning av ärendena. Praxis känne- tecknas också av en anmärkningsvärt stor brist på enhetlighet. Vidare må nämnas de kompetenskonflikter, vartill bestämmelserna på sina håll givit upphov. Att sådana icke förekommit i större utsträckning än som synes ha skett torde sammanhänga med att vederbörande myndigheter under hand träffat överenskommelse om ärendenas handläggning. Härtill komma de betydande olägenheter och besvär i form av tidsutdräkt och onödig omgång med ärendenas behandling, som den rådande oklarheten medför såväl för myndigheterna i allmänhet som för den enskilde.

Beträffande de materiella bristerna torde den i kap. VI lämnade översik- ten av polisuppgifterna ge vid handen, att dessa i lagstiftningen ej förde- lats mellan de olika lokalorganen efter någon klar, enhetlig princip. I all- mänhet synes man ha löst spörsmålet från fall till fall utan att följa några bestämda linjer. Därjämte har man genom att använda de mångtydiga be- greppen polismyndighet och kronobetjänt utan att närmare precisera deras

• Sida 111
•  Original

innebörd i stor utsträckning överlämnat åt myndigheterna att själva avgöra funktionsfördelningen. Denna anordning, vilken i och för sig måste beteck- nas såsom otillfredsställande, har i sin tur givit upphov till en praxis, som icke endast är synnerligen skiftande utan även i fråga om åtskilliga ärenden synes avvika från författningarnas anda och mening.

Såsom allmänt omdöme torde alltså med fog kunna påstås, att det sätt, varpå den lokala handläggningen av polisärendena för närvarande reglerats, lämnar åtskilligt övrigt att önska i fråga om såväl konsekvens och enhet- lighet som ändamålsenlighet.

Vad nu sagts äger framför allt tillämpning beträffande städerna. Genom de reformer, som under senare år vidtagits inom polis- och åklagarväsen- det, har, såsom i det föregående berörts, ledningen av polisverksamheten över- flyttats från magistraten och- kommunalborgmästaren till självständiga och med dem sidoordnade organ. Med polischefskapets överflyttning har också följt, att magistraten och kommunalborgmästaren icke såsom tidigare ome— delbart kunna disponera över polispersonalen i staden för sina olika politi- uppgifter. Den förändring, som sålunda ägt rum med avseende å ledningen av och ansvaret för det lokala polisväsendet, nödvändiggör helt naturligt en omprövning av sättet för handläggningen av en stor del av de polisären- den, som nu tillkomma magistraten och kommunalborgmästaren, i första hand givetvis sådana, som uppdragits åt dem just på grund av den ställning, de tidigare intagit i förhållande till polisväsendet.

Berörda utveckling har också medfört, att handläggningen av ärendena i städerna blivit omständlig och mindre ändamålsenlig. I allmänhet torde handläggningen där tillgå på följande sätt. I de ärenden, i vilka beslut er- fordras, inhämtar magistraten respektive kommunalborgmästaren yttrande från polischefen eller, där borgmästare eller kommunalborgmästare är polis— chef, från poliskommissarien (stadsfiskalen). Sedan erforderlig utredning verkställts, överlämnas ärendet åter till magistraten eller kommunalborgmäs- taren. Efter det ärendet avgjorts —— beträffande magistraten allt efter ären- dets vikt efter föredragning — överlämnas handlingarna i ärendet ofta åter till polischefen respektive poliskommissarien för kännedom om beslutet. Med avseende å sådana ärenden, vilka äro av expeditionell natur och vilka icke erfordra något beslut, såsom exempelvis delgivningar, handräckningar, mot- tagande av anmälningar etc., överlämnas dessa, sedan de inkommit till ma- gistraten eller kommunalborgmästaren, till polischefen respektive poliskom- missarien för åtgärd och redovisas därefter av denne till stadsmyndigheten. I båda fallen måste ärendena diarieföras i såväl nämnda myndighets som polisens diarier. Som synes är den nuvarande ordningen för ärendenas be- handling föga praktisk och medför såväl tidsutdräkt som ock ett visst dub- belarbete.

Slutligen må nämnas, att bristen på enhetlighet i handläggningen framträ- der alldeles särskilt tydligt i de landsfiskalsdistrikt, i vilka stad ingår och

• Sida 112
•  Original

där landsfiskalen även är polischef. I dessa distrikt handläggas åtskilliga polisärenden i staden av magistraten respektive kommunalborgmästaren men för distriktet i övrigt av landsfiskalen. Att denna splittring i handläggningen av polisgöromålen inom ett och samma polischefsdistrikt är mindre tillfreds- ställande, ligger i öppen dag.

Rörande vissa tidigare reformsträvanden angående handläggningen av po- lisärendena i städerna hänvisas till bilaga A.

• Sida 113
•  Original

VIII. Utredningsmannens förslag.

Allmänna synpunkter.

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att den lokala handlägg- ningen av polisärendena är i behov av en ganska genomgripande reforme- ring. En sådan reform bör gå ut på dels att avlägsna de brister, som i for- mellt avseende vidlåda gällande författningsbestämmelser på området, och dels att överhuvud söka åvägabringa en mera rationell och enhetlig hand- läggning.

I förstnämnda hänseende bör främst klarhet skapas om vad som bör för- stås med polismyndighet i de författningsställen, där begreppets innebörd ej närmare preciserats; såsom den föregående framställningen givit vid handen är den nu rådande förbistringen på området väsentligen att tillskriva av— saknaden av bestämmelser om hur detta begrepp i de särskilda fallen bör tolkas. Det mest rationella skulle måhända vara att ur författningsspråket helt utmönstra termen polismyndighet. Detta torde emellertid bland annat av lagtekniska skäl ej låta sig göra. Spörsmålet torde i stället böra lösas på det sätt, att begreppets innebörd klargöres. Av vad i kap. VI anförts torde fram- gå, att uttrycket polismyndighet därvid bör reserveras för de egentliga polis- organen, nämligen poliskamrarna och polischeferna. Härigenom torde begrep- pet komma att bringas i överensstämmelse med gängse språkbruk och gällande rättsuppfattning. I sådana undantagsfall, där begreppet av författningstek- niska skäl finnes böra användas i annan bemärkelse än poliskammaren och polischefen, bör uttryckligen anges vilket eller vilka organ som åsyftas.

Det sagda äger i allt väsentligt giltighet även i fråga om termerna krono- betjänt och kronobetjäning. Jämväl dessa uttryck användas, såsom i kap. VI utvecklats, i författningarna i skiftande bemärkelser och ha i tillämpningen föranlett tveksamhet och olika tolkningar. Med hänsyn härtill och då någon anledning ej synes föreligga att i lagspråket använda dessa föråldrade ut- tryck, böra de undvikas och utbytas mot konkreta, tydliga bestämningar på de organ som avses.

Vad härefter angår spörsmålet om åstadkommande av en mera rationell och enhetlig handläggning av ärendena, förutsättes härvid, såsom av den föregående framställningen torde framgå, i första hand en avgränsning av polisorganens och de allmänna administrativa organens funktionsområden. Denna fråga har betydelse huvudsakligen för städerna. På landet är lands- fiskalen såväl polismyndighet som allmänt administrativt organ, vilket gjort att olägenheterna av den nuvarande ordningen där synas vara jämförelsevis 8—429015.

• Sida 114
•  Original

små. I köpingarna Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn äro dock de nuvarande innehavarna av poliskommissarietjänsterna polischefer och full- göra i denna egenskap huvudsakligen samma polisverksamhet som eljest till— kommer landsfiskal. Någon ändring i denna anordning torde i detta samman- hang ej vara av behovet påkallad, enär några olägenheter därav ej försports. Härtill kommer, att anordningen endast är av provisorisk karaktär; enligt di- striktsåklagarreformen är det meningen att polischefskapet i nämnda kö- pingar, så snart poliskommissarietjänsterna bliva vakanta, skall överflyttas å vederbörande landsfiskaler.

Beträffande de allmänna principer, som böra följas för att åvägabringa ovan nämnda rationalisering av handläggningen, må till en början förut- skickas, att det föreliggande uppdraget endast torde avse framläggande av sådana förslag, som kunna genomföras inom ramen för den nuvarande lokala förvaltningsorganisationen. Härav torde följa, att genom den ifrågasatta re- formen icke kan ernås en fullt tillfredsställande lösning av spörsmålet; en sådan torde icke stå att vinna annorledes än genom vidtagande av genom- gripande organisatoriska förändringar i den kommunala förvaltningen. Vid övervägande av frågan, vilka funktionsförändringar som böra vidtagas för att ernå det uppställda syftet, har man alltså att beakta, att organens all- männa ställning i allt väsentligt måste lämnas orubbad. Vidare bör naturli- gen uppmärksammas icke blott att de ärenden, som finnas böra tillkomma polisorganen, äro förenliga med dessa organs allmänna funktioner utan även att reformen icke kommer att inverka menligt å fullgörandet av deras övriga uppgifter.

I sistnämnda hänseende bör erinras om den pågående utredningen av frå— gan rörande polisväsendets förstatligande. Med hänsyn till den betydelse, som denna fråga har för förevarande utredning, har såsom ovan (sid. 6) fram- hållits samråd ägt rum med 1939 års polisutredning; det förslag, som i det följande framlägges, är så avvägt, att det torde låta sig anpassas även efter en förstatligad polisorganisation.

I anslutning härtill må ock anmärkas, att vid en reform på förevarande område hänsyn givetvis även bör tagas till de förändringar, som den nya processreformen kommer att medföra med avseende å polis— och åklagar- organens uppgifter (jfr ovan sid. 63).

Slutligen bör här omnämnas den av Kungl. Maj:t den 11 november 1938 beslutade utredningen rörande en allmän revision av ordningsstadgan för rikets städer och därmed sammanhängande författningar. Såsom framgår av den i kap. VI lämnade översikten regleras i dessa författningar handlägg- ningen av åtskilliga betydelsefulla polisärenden. Denna utredning har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1939 tillsvidare nedlagts men lärer sedermera komma att återupptagas. Med hänsyn härtill torde ur de syn- punkter utredningsmannen har att företräda ställning ej böra tagas till eventuella ändringar i nämnda författningskomplex i vidare mån än så finnes påkallat för åvägabringande av en rationell lösning av förevarande ut- redningsspörsmål. '

• Sida 115
•  Original

Från sålunda angivna utgångspunkter har utredningsmannen funnit sig böra begränsa reformen rörande ärendenas handläggning huvudsakligen till sådana författningar, i vilka begreppet polismyndighet eller motsvarande be- nämning förekommer utan närmare bestämning; för vinnande av konsekvens och enhetlighet påkallas dock ändringar även i en del andra författningar.

Beträffande de principer, som därvidlag böra följas, torde å polisorganen böra ankomma dels ärenden, som äro av mera utpräglad poliskaraktär eller alltså ärenden, vilka avse upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, och dels andra ärenden, vilka höra samman med polisens allmänna verksamhet och för vilkas utförande polisen därför också redan med nuvarande ordning tages i anspråk, såSOm beträffande övervakning av författningars efterlev- nad, verkställande av utredningar, handräckningar, delgivningar och dylikt. Magistraten och kommunalborgmästaren skola liksom hittills handlägga ären- den av mera allmän polisiär natur och vilka innebära mera förvaltningsmäs- siga bedömanden och avgöranden. —- De ärenden, som skola tillkomma po- lisorganen, uppräknas här nedan. Däremot ha de ärenden, som skola hand- läggas av stadsmyndigheterna, ansetts ej böra särskilt anges, enär någon änd- ring härutinnan ej föreslås annat än i några enstaka fall, vilka framgå av kap. IX och X.

Enligt de nu angivna principerna skola å poliskammaren och polischefen ankomma följande uppgifter:

a) rörande allmän ordning och säkerhet 1) upplösande av tillställning enligt 5 13 ordningsstadgan för rikets städer; 2) inställande eller upplösande av tillställning enligt förordningen ang. biografföreställningar, kungörelsen ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. och för- ordningen ang. offentliga föreställningar i hypnotism m. m.;

3) avgivande av yttrande rörande ansökan om tillstånd till uppförande eller inredande av biograf eller innehav av filmförråd samt vissa andra åt- göranden enligt förordningarna % 1932 med vissa bestämmelser ang. bio- grafer och filmförevisning samt film;

4) vissa åtgöranden enligt 7 och 11 åå lagen ”% 1906 ang. villkorlig fri- givning, 4 5 instruktionen 12/4 1907 om tillsyningsmän över villkorligt fri- givna, 5 och 6 åå lagen ”% 1927 om tillsyn över dem som utskrivits på prov från vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare m. m., 7 & instruk- tionen 25/n 1927 för tillsyningsmän över dem som utskrivits enligt sist- nämnda lag samt 31 % stadgan 8/4 1938 ang. vård och behandling av den som ådömts ungdomsfängelse;

5) meddelande av handräckning enligt lagarna 22/6 1939 om villkorlig dom, 13/3 1937 om tvångsuppfostran, 6/a 1924 innefattande bestämmelser om för- farandet i brottmål rörande vissa minderåriga och 22/s 1939 om särskild för- undersökning i brottmål;

6) verkställande av utredning i passärenden; 7) mottagande av underrättelse från tulltjänsteman om husrannsakan;

• Sida 116
•  Original

8) överlämnande av lik till anatomisk institution; 9) lämnande av biträde åt kraft-, kanal-, telegraf- och järnvägsmyndighet för förhindrande av skadegörelse å vissa kraftanläggningar och telegrafan- läggningar m. m. samt järnvägarna;

b) rörande brandväsen 10) mottagande av underrättelse från brandfogde om skogseld;

c) rörande hälsovård 11) lämnande av biträde åt hälsovårdsorganen vid efterlevnaden av häl- sovårdsstadgan och epidemilagen;

12) meddelande av handräckning åt sundhetsinspektör och hälsovårds- myndighet för könssjuks inställande till läkarundersökning eller intagande å sjukhus;

13) meddelande av handräckning för tuberkulossjuk persons inställande till läkarundersökning;

14) vidtagande av efterspaningsåtgärder beträffande efterbesiktningsskyl- dig enligt karantänskungörelsen 4/5 1934 och kungörelsen 31/3 1938 om sani- tär kontroll över luftfarten samt övervakande av kungörelsernas efterlevnad;

15) övervakande av efterlevnaden av kungörelsen 4/5 1934 om råttutrot- ning å fartyg;

16) mottagande av anmälan från sjukvårdsinrättnings styresman om fall av vårdslöshet eller försummelse vid behandling å inrättningen av uppkom- na skador 111. m.;

17) mottagande av underrättelse om länsstyrelsens beslut om tillstånd 1 till begagnande av fosfor eller fosformos samt anmälan om missbruk av användning av sådant gift;

18) förstörande av fosfortändstickor, som dömts förbrutna enligt förord- ningen ang. förbud mot tillverkning, införsel och försäljning av fosfortänd- stickor;

19) lämnande av biträde åt medicinalstyrelsen och länsstyrelse vid över- vakning av epizootilagen ;

20) tillkallande av arbetsmanskap för utförande av arbete, som ankom- mer på djurägare enligt tillämpningskungörelsen 1% 1935 till epizootilagen;

21) lämnande av biträde åt länsstyrelse vid övervakning av förordningen ) 20/6 1941 aug. bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur samt uppsättande av anslag om förbud mot införsel till skyddat område;

d) rörande socialvård

22) meddelande av handräckning enligt fattigvårds- och barnavårdsla- garna;

23) ombesörjande av hemsändande av nödställd svensk medborgare i ut- landet;

24) meddelande av handräckning åt barnavårdsman för underhållsskyl- digs efterforskande eller hörande och för verkställande av delgivningar en- ligt lagen om barn utom äktenskap och lagen om barn i äktenskap;

• Sida 117
•  Original

i 1 I | )

25) hindrande av underhållsskyldigs avresa från riket; 26) utfärdande av intyg rörande underhållsskyldig samt vidtagande av efterspaning av efterlyst sådan;

27) meddelande av handräckning åt skolstyrelse och Skolråd för barns hämtande till skolan;

28) lämnande av upplysningar och biträde åt yrkesinspektionen, yrkes- inspektör m. fl. samt vidtagande av anordning till säkerställande av upp- rätthållande av förbud mot hälsovådligt arbete;

29) anmälan till barnavårdsnämnd om överträdelse av förbud för barn att idka viss försäljning;

30) mottagande av anmälan om olycksfall i arbete samt verkställande av undersökning om sådant olycksfall;

31) verkställande av undersökning rörande kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

32) vidtagande av vissa åtgärder enligt alkoholistlagen för alkoholmiss— brukares intagande å alkoholistanstalt samt meddelande av handräckning för sådan persons inställelse inför nykterhetsnämnd eller läkare eller å alkoholistanstalt ;

33) meddelande av handräckning åt hyresnämnd;

e) rörande djurskydd samt fom- och naturminnesskydd

34) inställande av förevisning av djur i menagerier; 35) omhändertagande samt försäljande av djur, som är utsatt för djur- plågeri;

36) mottagande av fornfynd enligt lagen om fornminnen; 37) föranstaltande om borttagande av störande anordning vid fridlyst område enligt lagen ang. naturminnesmärkens fredande;

38) meddelande av handräckning ät tillsyningsmyndighet rörande fiske- och naturskyddet;

i ) rörande näringsväsen och offentligt notariat 39) mottagande av anmälan om inrättande eller övertagande av boktryc— keri;

40) meddelande av handräckning för verkställande av kvarstad å tryckt skrift;

41) vissa åtgöranden enligt utvandrarförordningen; 42) undersökning av affärsinnehavares lager 111. 111. enligt förordningarna ang. idkande av pantlånerörelse och handel med vissa begagnade föremål m. m.;

43) vissa åtgöranden enligt förordningarna ang. eldfarliga oljor och ex- plosiva varor;

44) omhändertagande av skjutvapen samt granskning av försäljningsbok över vapen och ammunition;

• Sida 118
•  Original

45) övervakande av försäljning av gasskyddsmateriel; ,46) övervakande av efterlevnaden av justeringskungörelsen; 47) mottagande av underrättelse om länsstyrelsens beslut om förbud mot kräftfångst m. m.;

48) omhändertagande i visst fall av avliden persons kvarlåtenskap och tillkallande av dödsbodelägare eller anmälan om dödsfallet enligt lagen om boutredning och arvskifte samt om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo;

: g) rörande handel med rusdrycker och utskänkningsrörelse

49) meddelande av underrättelse till vederbörande försäljare och kontroll- styrelsen om förekommande missbruk av skattefri sprit;

50) meddelande av förbud tillsvidare mot försäljning av vissa alkoholhal- tiga preparat;

51) meddelande av förbud för visst tillfälle mot detaljhandel med pilsner- dricka och mot utskänkning av alkoholfria drycker;

h) rörande kommunikationsväsen 52) tillhandahållande av besiktningsskyltar för motorfordon; 53) tillhandahållande av skatteskyltar för motorfordon; 54) omhändertagande av motorfordon enligt kungörelsen 4/s 1934 om skatt för motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts;

55) lämnande av biträde åt fartygsinspektör vid undersökning av fartyg; 56) meddelande av handräckning åt fartygsbefälhavare för inställande i tjänsten av påmönstrad sjöman;

57) mottagande av anmälan om utländskt sjöfolks avmönstring; 58) mottagande av underrättelse" från flygplatspersonal om omhänderta- gande av ordningsstörare;

59) hindrande av luftfartyg som framförts i strid mot meddelat förbud; 60) mottagande av brevduva;

i ) rörande försvarsväsen 61) mottagande av underrättelse från mönstringsförrättare om värnpliktigs av— och påmönstring å handelsfartyg samt anmälan om värnpliktigs vägran eller underlåtenhet att avhämta, utkvittera eller mottaga militär försändelse;

62) anmälan till inskrivningschefen eller sjömanshusombudsmannen om värnpliktigs avresa med utvandrarfartyg;

63) uttagande vid vägran hos vederbörande av det rekvirerade enligt rekvi- sitionslagen och beredskapsförfogandelagen:

64) vissa åtgöranden enligt rekvisitionsförordningen;

65) inhämtande av upplysning om innehav av förnödenheter enligt all— männa förfogandelagen , maximiprislagen, prisregleringslagen och lagen om skyldighet att bortföra varuförråd;

66) "meddelande av handräckning för persons inställelse till luftskydds- tjänst eller arbete enligt lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov och utrymningslagen. '

• Sida 119
•  Original

67) mottagande av anmälan om intagning av hemdjur; 68) meddelande av handräckning åt kommunalnämnd; 69) meddelande av handräckning åt tulltjänsteman; samt 70) infordrande av komplettering av ansökan om svenskt medborgarskap.

Såsom framgår av översikten i kap. VI och bilaga C utgöras ovan om- förmälda uppgifter — med några få undantag — av sådana ärenden, som enligt författningarna tillagts polismyndighet eller kronobetjäning (kronobe- tjänt) utan att begreppens innebörd klargjorts, men vilka enligt de tolknings— resultat, vartill utredningsmannen kommit, åligga poliskammare eller polis- chef. Undantagen utgöras av ärendena under punkterna 1), 2), 22), 30), 31), 34), 35), 52) och 53). Av dessa avse ärendena under 2), 22), 31), 34) och 53) ärenden, vilka för närvarande enligt utredningsmannens tolkning torde till- komma även magistrat eller kommunalborgmästare, och uppgifterna under 1), 30), 35) och 52) innefatta ärenden, vilka enligt uttryckliga stadganden an- komma jämväl på annat organ än poliskammare eller polischef. — Ärendena under 64) skola även tillkomma magistratens och kommunalborgmästarens handläggning. '

Med avseende å frågan rörande förhållandet mellan den föreslagna hand- läggningen av ifrågavarande ärenden och gällande praxis synes såsom tidi- gare anmärkts den ordning, som tillämpas rörande handläggningen av en stor del av ärendena, variera i hög grad i de olika städerna. Såsom allmänt omdöme torde dock kunna sägas, att förslaget i väsentliga delar överensstäm- mer med den praxis, som utbildats i det övervägande antalet städer.

Den här förordade principlösningen synes enligt utredningsmannens me- ning vara ägnad att medföra såväl enhetlighet som klarhet och reda i hand- läggningen. Eftersom förevarande ärenden i städer med poliskammare och å landsbygden redan nu handläggas av polisorganen, skulle genom den före- slagna ordningen fullständig enhetlighet vinnas. Den nuvarande splittringen i handläggningen skulle undanröjas och klarare och bestämdare gränslinjer uppdragas för såväl polisorganens som stadsmyndigheternas ifrågavarande funktionsområden. Med en centralisering av ärendena hos polisorganen torde dessutom följa en mera praktisk handläggning än nu är fallet; handlägg- ningen torde komma att förenklas och ärendena kunna avgöras snabbare, vil- ket torde vara en icke oväsentlig fördel för såväl de enskilda som vederbö- rande myndigheter.

Förslaget kan måhända bliva föremål för vissa invändningar. Sålunda tor- de kunna göras gällande, att reformen vad magistratsstäderna beträffar inne- bär en försämring i förhållande till nu gällande ordning, i det att den kolle- giala handläggningen komme att försvinna och ärendena avgöras av endast en person samt att de garantier för en omsorgsfull och noggrann prövning, som det nuvarande systemet innebure, därmed skulle hortfalla. Denna in-

• Sida 120
•  Original

vändning torde emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. "Sålunda må till en början nämnas, att de ärenden, som tillagts polisorganen, i allmän- het icke påkalla någon prövning eller något avgörande utan äro av mera expeditionsmässig natur. Dessutom är att märka, att de ärenden, som en- ligt förslaget skola ankomma på polisorganen, till sin karaktär genomgående äro sådana, som höra samman med polisens allmänna verksamhet och för vilkas handläggning alltså polisorganen otvivelaktigt måste anses besitta de erforderliga kvalifikationerna. Vidare förtjänar framhållas, att ifrågavarande ärenden i poliskammarstäderna och på landsbygden redan nu tillkomma po— lisorganen samt att enligt tillämpad praxis en stor del av ärendena även i andra städer handläggas av polischefen utan att några olägenheter därav yppats.

Därjämte skulle kunna invändas, att en del av landsfiskalerna-polische— ferna icke äro bosatta inom staden och att detta skulle medföra ej oväsent— liga nackdelar. Ej heller en sådan anmärkning torde böra tilläggas någon större betydelse. Härvid må till en början framhållas, att — om man med- räknar även de städer, i vilka enligt 1941 års distriktsåklagarreform polis- chefskapet framdeles avses skola tillkomma landsfiskalen — det samman- lagt endast synes vara sex städer, där landsfiskalens stationeringsort är be— lägen utom staden.l Dessutom kan ju tänkas, att beträffande någon av de tre av nu nämnda städer, där polischefskapets överflyttning ännu ej ge- nomförts, polischefen i samband därmed kan bliva stationerad i staden. Att berörda förhållande skulle medföra några praktiska olägenheter av nå- gon vikt torde emellertid ej behöva befaras, och i varje fall torde icke kun- na antagas, att de bliva så stora, att för dessa städers vidkommande avsteg från den föreslagna principen bör göras. För övrigt kan erinras, att åtskilliga andra landsfiskaler äro stationerade utanför sina distrikt utan att detta visat sig ha medfört några egentliga nackdelar för tjänsten.

Beträffande de i punkterna 1) och 2) här ovan omförmälda uppgifterna — inställande och avbrytande av offentlig tillställning — förutsätter försla- get en ändring i ordningsstadgan för rikets städer och vissa med denna sam- manhängande författningar. Att denna fråga här upptagits till separat lös- ning utan avvaktan å resultatet av den allmänna revisionen av berörda för- fattningar sammanhänger närmast med att ifrågavarande befogenhet i de under punkt 2) omförmälda författningarna tillagts »polismyndighet» utan angivande av vem som därmed åsyftas samt att en lösning av förevarande utredningsspörsmål icke synts möjlig, med mindre ovannämnda författ- ningar uti ifrågavarande avseende underkastas jämkning. För övrigt torde icke vare sig ur principiell eller annan synpunkt betänkligheter kunna antagas möta mot en fristående lösning av denna fråga. _ Med avseende å de speciella motiven till ändringen hänvisas till det följande (sid. 128).

1 Dessa städer äro Öregrund, Torshälla, Mariefred, Skänninge, Skanör med Falsterbo och Marstrand.

• Sida 121
•  Original

Frånsett nyssnämnda spörsmål och uppkommen fråga om åvägabringan- de av likställighet rörande handläggningen av vissa ärenden i polismästar- städerna (se härom nedan sid. 130), har utredningsmannen, med hänsyn till ovan sagda utredning, ansett sig ej böra närmare ingå på frågan om even- tuella ändringar i ordningsstadgan och därmed sammanhängande författ- ningar. Utan att taga slutgiltig ståndpunkt till spörsmålet vill emellertid ut- redningsmannen framhålla, att ur de synpunkter utredningsmannen har att företräda vissa skäl synas tala för att även en del andra i ordningsstadgan omförmälda funktioner böra överflyttas till polisorganen. Här syftas bland annat på de på polismyndigheten ankommande ärendena i åå 5 och 6. Dessa uppgifter äro av så framträdande poliskaraktär, att det torde ur principiell synpunkt vara riktigare och lämpligare att de handläggas av po- lisorganen än av de allmänna administrativa stadsmyndigheterna.

Av samma skäl lärer även kunna göras gällande, att meddelande av tillstånd till och ordningsföreskrifter för offentlig tillställning, som avses i 5 13 ord- ningsstadgan samt förordningen ang. biografföreställningar, kungörelsen ang. rätt för utlänning att här i riket giva offentlig föreställning m. m., förordning- en ang. offentliga föreställningar i hypnotism och tillämpningskungörelsen till luftfartsförordningen, bör ankomma på polisorganen. Denna fråga torde i övervägande grad vara en ordningsfråga, vilken hör intimt samman med polisens allmänna uppgifter. Ur denna synpunkt ter det sig därför såsom mest naturligt, att avgörandet bör tillkomma den som bär ansvaret för ord- ningens och säkerhetens upprätthållande å vederbörande ort. Vidare är att märka att ifrågavarande befogenhet för närvarande utövas av polisorganen dels i alla städer med polismästare utom i en (Lund) och dels på landet, samt att det måste vara ett eftersträvansvärt mål att likformighet i förevarande hänseende åvägabringas. Detta synes ej minst viktigt med hänsyn till den förut framhållna, till stor del också redan genomförda principen, att lands- fiskal även skall vara polischef i stad som ingår i hans distrikt.

En annan omständighet som synes tala för en generell överflyttning av tillståndsgivningen till polisorganen är, att härigenom torde kunna skapas större förutsättningar att avlägsna nu förekommande ojämnheter i tillämp- ningen av ifrågavarande bestämmelser och främja en mera enhetlig bedöm- ning av ärendena än som med den nuvarande splittringen i handläggningen synes möjligt.

Å andra sidan kunna vissa skäl anföras mot en sådan överflyttning. Så- lunda kan bland annat med rätta göras gällande, att frågan om anordnande av tillställningar av förevarande slag även är av social och ekonomisk natur och äger stor betydelse för kommunerna, samt att de synpunkter, som med anledning därav böra vinna beaktande, kunna väntas bliva bättre tillgodosed- da, om handläggningen tillkommer de allmänna administrativa och kommu- nala myndigheterna än polisorganen.

Enligt utredningsmannens uppfattning synes därför, innan slutlig ställ- ning tages till berörda spörsmål, detta böra göras till föremål för närmare undersökning; denna undersökning faller emellertid utom det föreliggande uppdraget.

• Sida 122
•  Original

Genomförandet av det framlagda förslaget kommer självfallet att med- föra en viss ökning av arbetsbördan för polischeferna i en del städer. I stä- der med poliskammare och polismästare handlägga dessa redan nu så gott som alla de ärenden reformen omfattar, varför denna för dessa städers vidkom- mande ej innebär någon egentlig merbelastning. Beträffande övriga städer blir frågan i hög grad beroende av i vilken omfattning polischeferna för närvarande handha ifrågavarande ärenden. Den praxis som härutinnan till- lämpas synes vara synnerligen växlande i de olika städerna. I flertalet stä— der torde emellertid huvudparten av ärendena tillkomma polischefens hand- läggning. Vidare är att märka; att, såsom ovan sid. 111 framhållits, polis- cheferna i stor utsträckning även få taga befattning med de polisärenden, vil-ka handläggas av magistraten och kommunalborgmästaren, enär ären— dena ofta plåga remitteras till polischefen antingen för yttrande eller för annan åtgärd, vanligtvis för verkställighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då de nya ärenden, som tillagts polisorganen, ej heller i kvalitativt hänseende äro av någon större betydelse, torde den totala merbelastningen icke bliva nämnvärt tyngande för polis- cheferna. — För den underordnade polispersonalens del torde reformen ej medföra någon arbetsökning, då den ej innefattar någon utvidgning av polis- personalens nuvarande arbetsuppgifter.

För magistraterna och kommunalborgmästarna betyder reformen en mot- svarande arbetslättnad, vilken kommer att variera i de olika städerna allt efter den befattning, nämnda myndigheter hittills tagit med förevarande ären- den. Vad nyss sagts rörande förslagets inverkan å polischefernas arbetsbörda torde dock ge vid handen, att arbetsavlastningen för flertalet magistrater och kommunalborgmästare icke kan antagas bliva av större omfattning. För öv- rigt torde den lättnad i arbetet, som förslaget kan medföra, komma att hälsas med tillfredsställelse av flertalet kommunalborgmästare och även av åtskil- liga magistrater, vilkas arbetsbörda till följd av de mångskiftande göromålen torde vara ganska omfattande.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att vid prövningen av spörsmålet om åvägabringande av en mera rationell gränsdragning mellan polisorganens och stadsmyndigheternas förevarande funktionsområden uppmärksamhet jämväl ägnats åt frågan, huruvida vissa ärendesgrupper, som enligt gällande lagstiftning tillkomma polisorganen, lämpligen skulle kunna övertagas av stadsmyndigheterna, men att undersökningen givit vid handen, att skäl för sådan överflyttning ej synas föreligga enligt de ovan angivna allmänna prin- ciperna för ärendesutskiftning mellan nämnda myndigheter.

Med avseende å de ekonomiska konsekvenserna av förslaget torde detta ej medföra några merkostnader vare sig för vederbörande städer eller för stats— verket. De spörsmål, som härvidlag möjligen skulle kunna uppstå, torde väl närmast kunna röra sig om lönekompensation till vissa polischefer för det mer- arbete, som den föreslagna förändringen rörande ärendenas handläggning eventuellt kan komma att medföra, samt ersättning för vissa sportler, vilka

J

• Sida 123
•  Original

magistraterna och kommunalborgmästarna i vissa städer kunna gå miste om. Såsom redan anmärkts äro emellertid de nya uppgifter, som tillföras polis- cheferna, icke av den art eller omfattning, att de kunna motivera någon löne- kompensation. Och vad angår frågan om eventuell ersättning för sportelför- luster, torde dessa icke kunna avse annat än expeditionslösen för enstaka ex- peditioner och arvode för vissa besiktningar och avsyningar, såsom av bio- graflokal samt upplag för eldfarliga och explosiva varor, och torde dessa avgifter uppgå till blygsamma belopp.

Vad härefter angår utformningen av det förslag, för vars allmänna inne- börd i det föregående redogjorts, påkallas för dess genomförande ändringar i ett jämförelsevis stort antal författningar, såväl lagar som i administrativ ordning utfärdade förordningar och kungörelser. De ändringar, som erford- ras, äro dock i allmänhet av relativt enkel natur och likartade.

Till övervägande det berör reformen sådana författningsbestämmelser, en- ligt vilka uppgifter tilläggas polismyndighet utan angivande av vem som där- med åsyftas. Beträffande dessa författningsändringar synas närmast två al- ternativ erbjuda sig. Antingen kan erforderlig jämkning vidtagas i varje sär- skilt författningsrum eller ock kan i en särskild lag upptagas bestämmelser om att de uppgifter, som enligt lag eller författning tillkomma polismyndig- het, skola ankomma på poliskammaren respektive polischefen.

Vid övervägande av spörsmålet har utredningsmannen funnit det senare alternativet vara att föredraga. En lösning efter den förra linjen skulle visser- ligen innebära den fördelen, att i varje lagrum direkt erhölles upplysning om vilket organ som skulle handha den ifrågavarande funktionen. Å andra sidan skulle därav påkallas ändringar i ett ganska stort antal författningar, sammanlagt minst etthundratrettiotal. Att uteslutande av denna anledning vidtaga ändringar i ett så betydande antal författningar synes emellertid av praktiska skäl ej böra ifrågakomma. Genom den lösning, för vilken utrednings- mannen stannat, kan antalet författningar, vilka behöva ändras, ned- bringas högst väsentligt. Därjämte vinnes, att i en och samma författning erhålles upplysning om vem som i skilda författningar är polismyndighet, vil— ket torde vara en fördel för såväl allmänheten som vederbörande myndighe- ter och tjänstemän.

I anslutning till ovan anförda synpunkter har utredningsmannen upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser om polismyndighet. Frånsett de för- fattningar, vilka beröras av detta lagförslag, erfordras för reformens genom- förande i full utsträckning ändringar i ett flertal andra författningar. Förslag till dessa ändringar ha —— med några undantag —— uppgjorts.

De författningar, som beröras av nämnda lagförslag, framgå, liksom för- fattningsändringarna, av sammanställningen i bilaga C (kol. 4 och 5).

• Sida 124
•  Original

IX. Speciell motivering.

1. Förslaget till lag med vissa bestämmelser om polismyndighet.

1 &.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen avse de bestämmelser, som upptagas i detta förslag, närmast att reglera vilka organ som skola full- göra de funktioner, som enligt ett betydande antal nu gällande lagar och författningar tillkomma de lokala polismyndigheterna utan att begreppets innebörd blivit närmare bestämt. Förslaget åsyftar emellertid därjämte att även för framtiden klargöra innebörden av begreppet polismyndighet.

Såsom ovan sid. 29 anmärkts är polischefen-polismästaren numera ensam ledamot av poliskammaren i alla de städer, där sådan finnes inrättad. Att poliskamrarna det oaktat i förevarande förslag upptagits såsom polismyn- dighet och icke endast polischeferna, sammanhänger bland annat med att poliskamrarna med hänsyn till sin ställning och sina uppgifter äro att be— trakta såsom typiska polismyndigheter. Genom att poliskammare medtages göres ej heller någon ändring i den befogenhet, som enligt vederbörlig in- struktion tillkommer polisintendent att i poliskammaren handlägga ärende, som eljest ankommer på polismästaren. Vidare vinnes en klarare avgräns- ning mellan poliskammarärenden och ärenden, som skola handläggas av polismästaren i hans egenskap av polischef. Jfr ovan sid. 30. Därest före- varande förslag vinner gillande, torde principiellt såsom poliskammarären— den böra räknas alla polismyndighetsärenden och såsom polischefsärenden å sid. 22 och 23 angivna chefsårenden.

Med avseende å förslagets allmänna tillämplighetsområde må till en bör- jan framhållas, att förslaget givetvis äger tillämpning även för sådana fall. där någon rättslig befogenhet ej tillägges polismyndigheten, utan där denna endast har att avge yttrande (såsom exempelvis i förordningarna med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisningar samt film, förord- ningen angående eldfarliga oljor med flera författningar) eller har en mera passiv funktion, såsom exempelvis att mottaga anmälan eller underrättelse (5 13 ordningsstadgan för rikets städer och därmed sammanhängande för- fattningar, lagen om ägofred, instruktionerna för tillsyningsmän över vill— korligt frigivna m. fl., lagen om straff för olovlig varuinförsel med flera författningar), eller att vidtaga annan faktisk åtgärd.

Vidare är att märka, att den allmänna regeln i första stycket naturligen

• Sida 125
•  Original

skall gälla jämväl i de fall, där enligt författningarnas förarbeten begreppet polismyndighet användes i annan bemärkelse än poliskammare respektive polischef, såsom exempelvis i förordningen angående biografföreställningar m. fl. författningar (se översikten i kap. VI).

Förslaget berör däremot självfallet ej den maktbefogenhet (polismyndig- het), som enligt en del författningar samt vederbörliga polisinstruktioner i vissa hänseenden tillkommer polispersonalen; jfr ovan sid. 26.

Såsom framgår av översikten i kap. VI tilläggas poliskammare och 'polis- chef enligt uttrycklig föreskrift i vissa författningar olika befogenheter. Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att det ej är meningen att göra någon ändring härutinnan.

Avfattningen av första stycket torde ge vid handen, att bestämmelsen endast har avseende å de lokala polisorganen inom länet och således ej ä landsfogde, länsstyrelse eller Kungl. Maj:t; jfr redogörelsen i kap. V.

Hänvisningen i andra stycket avser vem som å vederbörande ort utövar polischefskapet samt poliskamrarnas organisation; se härom sid. 20 och 29.

Det är uppenbarligen ej meningen, att polischefen själv skall utföra alla de åtgärder, som enligt förevarande bestämmelser skola ankomma på ho- nom, utan äger han självfallet härför allt efter sakens beskaffenhet anlita underordnad polispersonal. Ansvaret för ärendets behöriga handläggning skall emellertid principiellt åligga polischefen. Sålunda förutsättes, att den underlydande polispersonalen, liksom hittills, ombesörjer rena verkställig- hetsbestyr, såsom exempelvis utförande av handräckningar åt olika myndig- heter, varom stadgas i åtskilliga författningar, verkställande av undersök- ning rörande affärsrörelse, som sägs i en del författningar, såsom t. ex. i förordningarna angående idkande av pantlånerörelse, handel med begagna- de föremål och angående gasskyddsmateriel, granskning av hundskattere- gister, förarbok etc.

Däremot äger polischefen som regel icke åt underordnad polisman över- låta beslutanderätten i på honom ankommande ärenden. Beträffande en del av de ärenden, som enligt förevarande förslag skola tillkomma polischefen, synas dock praktiska skäl tala för att dylik möjlighet hålles öppen. Be— stämmelse härom har upptagits i 2 &.

I vissa författningar föreskrives skyldighet för myndighet eller enskild att till polismyndighet göra anmälan om vissa faktiska förhållanden eller inlämna vissa påträffade föremål; så bland annat i kungörelsen angående vad militär personal har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ord- ning m. m. (1—4 åå), lagen om förekommande och släckande av skogseld (18 å), tillämpningskungörelsen till förordningen om luftfart (% 40), la- gen om ägofred (52—58 åå), lagen om fornminnen (12, 14 åå), kungörel— sen angående enskildas innehav av brevduvor vid krig eller krigsfara m. m. (2 5) med flera författningar. Med anledning härav må här anmärkas, att huvudregeln i förevarande paragraf givetvis icke får tolkas så snävt, att vederbörande i dylika fall ovillkorligen måste vända sig till poliskammaren eller polischefen, utan får föreskriften ifråga anses ha fullgjorts, om anmä-

• Sida 126
•  Original

lan göres respektive föremålet inlämnas till närmaste polisman, som i sin tur har att vidarebefordra ärendet till vederbörande polisbefäl.

Av den i kap. VI lämnade redogörelsen framgår, att begreppet polismyndig- het i ett flertal författningar uttryckligen användes i annan betydelse än en- ligt huvudregeln. Enligt de i det föregående uppdragna allmänna principerna för ärendenas handläggning skall emellertid med avseende å två av berörda författningar, lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur och olycksfallsförsäkringslagen, handläggningen tillkomma poliskamma- ren eller polischefen. Till följd härav skulle alltså enligt föreliggande förslag bestämmelserna om polismyndighet i 9 ?; förstnämnda lag och 5 & tillämp- ningskungörelsen till olycksfallsförsäkringslagen förlora sin betydelse. Även beträffande de övriga ifrågavarande författningarna har givetvis övervägts, i vad mån icke motsvarande funktionsförändringar böra genomföras, men har undersökningen givit vid handen, att sådana, främst av praktiska skäl, ej synas böra vidtagas. Ej heller har det — särskilt med hänsyn till de ganska omfattande ändringar, som i så fall skulle behöva vidtagas i de olika författ- ningarna — synts böra ifrågakomma, att i formellt hänseende bringa po- lismyndighetsbegreppet i dessa författningar i överensstämmelse med be- stämmelsen i första stycket.

Vid nu nämnda förhållanden ha de författningar, vilkas polismyndighets- begrepp avviker från huvudregeln, ansetts böra anmärkas i denna lag. Be- stämmelse härom har upptagits i tredje stycket.

Enligt vad _i den allmänna motiveringen anförts, avses att här även skola an- märkas nya författningsbestämmelser, i vilka begreppet polismyndighet even- tuellt kan användas i annan bemärkelse än enligt huvudregeln. Sålunda förut- sättes, att, när den nya rättegångsbalken trätt i kraft, bestämmelsen i 7 kap. 9 % om vad som avses med polismyndighet i nämnda balk medtages i upp- räkningen. Genom denna anordning vinnes den förut framhållna fördelen, att i en och samma författning erhålles besked om vem som år polismyndig- het. Det torde emellertid kunna antaga-s, att, om polismyndighetsbegreppet blir till sitt innehåll fastställt, dylika särbestämmelser komma att bliva säll— synta.

Beträffande de författningsbestämmelser, vilka beröras av huvudregeln i 1 &, må hänvisas till bilaga C (kol. 4 och 5).

2 %.

Såsom ovan redan antytts bereder bestämmelsen i förevarande paragraf möjlighet att i mån av behov uppdraga åt polischefen underordnad polisman att i polischefens ställe på eget ansvar handlägga ärende, som enligt den all- männa regeln i 1 & ankommer på polischefen. Stadgandet lärer få sin största betydelse för landsbygden. Sålunda torde det i köpingar och andra orter, där polischefen ej är stationerad och där kvalificerat polisbefäl finnes, kunna vara lämpligt att åt sådant befäl uppdraga handläggningen av vissa ofta förekom- mande ärenden. Sådan ärendesöverflyttning bör dock självfallet ej medgivas utan tvingande praktiska skäl och bör begränsas till mindre betydelsefulla

• Sida 127
•  Original

ärenden. Beträffande spörsmålet angående vilken myndighet som hör av- göra dylika frågor, synes prövningen böra tillkomma antingen Kungl. Maj:t eller länsstyrelserna. För det förra alternativet torde tala dels önskemålet att ernå en enhetlig tillämpning av stadgandet för hela riket och dels att pröv- ningen innefattar meddelande av avvikelser rörande handläggningen av åren- den, reglerade i lagar och författningar, som utfärdats av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till de förutsättningar, vilka som nämnts skola gälla för dispensrätten ifråga, synes emellertid beslutanderätten böra anförtros åt länsstyrelserna i deras egenskap av högsta polismyndighet i länet. Därest framställning om ärendesöverflyttning bifalles, synes bestämmelse därom, med angivande av vederbörande ärenden, lämpligen böra inflyta i polisinstruktionen för befatt- ningen ifråga.

Det må här ånyo erinras om att i Stockholm och Göteborg enligt dår gäl- lande instruktioner vederbörande polisintendenter i poliskammaren ha att handlägga sådana ärenden, med vilka polismästaren ej tager befattning (jfr sid. 29).

3 &.

De författningsbestämmelser, som avses i 1 &, äga i allmänhet tillämpning även ä Stockholm. Den i nämnda paragraf föreslagna principen låter sig emel- lertid ej lämpligen förenas med den fördelning av polisärendena, som gäller för överståthållarämbetet. Med hänsyn härtill och då några praktiska olä- genheter av någon betydelse ej torde följa därmed, har huvudstaden läm- nats utanför förslaget.

Vissa författningar innehålla bestämmelser om klagorätt över beslut, som meddelas av poliskammare eller polischef. Sålunda äro särskilda besvärs- regler beträffande polismyndighets beslut givna bland annat i g 27 ord— ningsstadgan för rikets städer, 47 ä 2 mom. brandstadgan, 79 % fattig- vårdslagen, 82 & barnavårdslagen, 39 & motorfordonsförordningen, 44 å för- ordningen ang. yrkesmässig automobiltrafik och 49 % vägtrafikstadgan. I fråga om polischefs beslut äro bestämmelser om besvärsrätt meddelade i 22 & polis- reglementet för riket och 42 å polisutrustningsreglementet den 19 juli 1941. Oavsett huruvida uttryckligt stadgande finnes eller ej, kan dock poliskam- mares eller polischefs beslut, som innefattar ett slutgiltigt avgörande, överkla— gas i den ordning, som i allmänhet gäller i fråga om överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. I anledning av den före- slagna reformen rörande ärendenas handläggning har övervägts att införa en generell bestämmelse om besvärsrätt över poliskammares och polischefs be- slut, som meddelas på grund av de i föreliggande förslag givna bestämmelser- na. Med hänsyn särskilt därtill, att endast ett relativt fåtal ärenden, som en- ligt förslaget skola tillkomma polischefens handläggning, förutsätta ett beslut av sådan art, att det enligt allmänna förvaltningsrättsliga regler kan överklagas, har emellertid någon allmän föreskrift om klagorätt i nu berörda fall ansetts ej böra införas.

• Sida 128
•  Original

2, 3, 4, 5 och 6. Förslagen till ändringar i ordningsstadgan för rikets städer, förordningen angående biografföreställningar, kungörelsen angående rätt för utlänning att här i riket giva offentlig föreställning m. m., förordningen angående offentliga föreställningar i hypnotism m. m. och tillämpnings- kungörelsen till förordningen om luftfart.

Enligt femte stycket i ?; 13 ordningsstadgan för rikets städer äger polis— myndigheten upplösa tillställning som avses i paragrafen i fall, då tillställ- ningen åsyftar eller innebär något som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning eller då tillställningen äger rum utan vederbörlig anmälan eller tillåtelse eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet, som ej kan undanröjas genom deltagarnas avlägsnande. Med polismyndigheten förstås enligt % 29 stadgan i Stockholm överståthållarämbetet för polisärenden samt i annan stad poliskammare eller, där sådan ej finnes, magistrat respektive kommunalborgmästare. Ena- handa upplösningsrätt tillkommer polismyndighet enligt & 2 förordningen 22/5 1911 ang. biografföreställningar, 5 % kungörelsen 81/12 1913 ang.rätt för ut- länning att här i riket giva offentlig föreställning m. m. och ä 2 förordningen :"5/5 1916 aug. offentliga föreställningar i hypnotism m. m. I sistberörda tre författningar omfattar emellertid denna befogenhet uttryckligen även rätt att inställa tillställning, d. v. s. att hindra att den överhuvud kommer till stånd (se sid. 48 ff.). Vem som är att anse som polismyndighet har i dessa författningar lämnats öppet. Såsom i kap. VI anförts torde emellertid få antagas, att begreppet användes i samma bemärkelse som i ordningsstadgan; på landsbygden åsyftas uppenbarligen polischefen. Så torde bestämmelserna också i allmänhet tolkas av vederbörande myndigheter.

I ovan angivna författningsrum föreslås, såsom förutskickats i den all- männa motiveringen, den ändringen, att upplösningsrätten i stad skall till- komma polischefen. Ändringen är främst betingad av principiella skäl. Upp— giften ifråga synes med avseende å sin karaktär höra intimt samman med den egentliga polisverksamheten och torde därför principith böra ankomma å den som har ansvaret för ordningens och säkerhetens upprätthållande å den ort, varom är fråga. Att denna befogenhet i ordningsstadgan tillagts magistraten och dess ersättningsorgan torde ——- liksom vissa andra mera ut- präglade polisfunktioner, vilka enligt nämnda stadga ankomma på sagda myndigheter — sammanhänga med att magistraten vid stadgans tillkomst intog ställningen såsom polismyndighet inom staden, vari även ingick att ha ansvaret för och ledningen av polisväsendet. Såsom i det föregående på- visats, ha emellertid magistraterna och kommunalborgmästarna 'genom ut— vecklingens gång alltmer förlorat denna sin polismyndighet, vilken överflyt- tats på särskilda och med dem sidoordnade organ. En annan omständighet, som även torde tala för den föreslagna funktionsförändringen, är den splitt- ring i ansvaret för ordningens upprätthållande, som det nuvarande systemet innebär, ett förhållande som givetvis måste betecknas som i hög grad otill-

• Sida 129
•  Original

fredsställande. Jfr ovan sid. 46. Genom att befogenheten tillägges polischefen skulle emellertid ansvaret bliva centraliserat hos en och samma myndighet och nämnda olägenhet undanröjas. Vidare synes det jämväl ur praktisk syn- punkt vara mest lämpligt, att avgörandet tillkommer de egentliga polisorga- nen. I detta avseende må särskilt framhållas, att såväl själva avgörandet huruvida en tillställning skall inställas eller avbrytas som i synnerhet verk- ställigheten av ett sådant beslut merendels är av brådskande natur samt för— utsätter i mer eller mindre grad, allt efter de i det särskilda fallet föreliggan- de omständigheterna, medverkan från polisen, som så gott som alltid är före- trädd vid tillställningar av här ifrågavarande slag.

Slutligen kan erinras om att analoga uppgifter redan nu tillkomma polis- chefen inom en annan förvaltningsgren, nämligen i fråga om rusdryckshan- tering och annan utskänkningsrörelse. Sålunda äger enligt 3 kap. 21 & för- ordningen ang. försäljning av rusdrycker polischefen för visst tillfälle för- bjuda sådan försäljning i fall av oordningar. Jfr även 25 5 förordningen ang. försäljning av pilsnerdricka och 15 & förordningen ang. försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Se ovan sid. 92 ff.

Såsom ovan antytts, föreligger med avseende å omfånget av ifrågavarande befogenhet den olikheten mellan ordningsstadgan å ena samt de övriga för- fattningarna å andra sidan, att ordningsstadgan endast talar om upplös- ningsrätt, varemot de andra författningarna även medge polismyndigheten rätt att på förhand inställa tillställning. Då denna skiljaktighet ej torde kun- na anses vara sakligt motiverad, synes den böra undanröjas och en enhetlig reglering av spörsmålet eftersträvas.

Såsom framgår av författningsöversikten i kap. VI innehålla såväl ord- ningsstadgan (& 13 femte stycket) som förordningen ang. biografföreställ- ningar (ä 2) och kungörelsen ang. rätt för utlänning att här i riket giva of- fentlig föreställning m. m. (5 5) — förutom upplösningsrätt — jämväl rätt för polismyndigheten att under motsvarande förutsättningar förbjuda till- ställnings förnyande. Denna fråga anknyter sig i viss mån till upplösnings- rätten, varför vissa skäl kunna anses tala för en gemensam lösning av spörs- målen. Enligt utredningsmannens förmenande lärer emellertid frågan om meddelande av förbud mot tillställnings förnyande mera höra samman med tillståndsgivningen, och då sistnämnda fråga, på sätt förut (sid. 121) berörts, med hänsyn till den ovan anmärkta allmänna revisionen av ifrågavarande författningar ej ansetts böra här upptagas till slutgiltig prövning, synes ej heller förstnämnda spörsmål höra i detta sammanhang göras till föremål för undersökning.1

Förutom ovan omförmälda ärenden tilläggas i förevarande författningar utom i förordningen ang. föreställningar i hypnotism polismyndigheten yt-

1 Anmärkas må, att den praktiska betydelsen av befogenheten att förbjuda tillställnings förnyande synes vara ganska ringa, alldenstund meddelat tillstånd torde, när helst skälig anledning därtill föreligger, kunna av den tillståndsgivande myndigheten återkallas; i för- ordningen ang. biografföreställningar (& 1), kungörelsen ang. rätt för utlänning att här i riket giva offentlig föreställning (3 'g') och förordningen ang. föreställningar i hypnotism (% 1) är sådan befogenhet också uttryckligen medgiven. 9—4290lö.

• Sida 130
•  Original

terligare funktioner. Se ovan sid. 43, 44, 47—51. Såsom framgår av den allmän- na motiveringen föreslås härutinnan ingen annan ändring än att de organ, som termen polismyndighet får anses åsyfta, skola anges i förordningen ang. biografföreställningar och berörda 1913 års kungörelse.

I samband härmed synes emellertid den ändringen böra genomföras, att likställighet åvägabringas i samtliga polismästarstäder rörande handläggning- en av dels dessa polismyndighetsärenden och dels de därmed sammanhäng— ande ärendena angående meddelande av tillstånd till föreställning, som avses i 1913 års kungörelse och förordningen ang. föreställningar i hypnotism, ävensom till offentlig uppvisning eller tävling med luftfartyg enligt tillämp- ningskungörelsen den 20 april 1928 till förordningen om luftfart. Detta in- nebär med andra ord, att handläggningen av ifrågavarande ärenden, vilka i städer med poliskammare ankomma på denna, även skall tillkomma polismäs— taren i de städer, i vilka poliskammare ej finnes. Såsom förut anmärkts är det för närvarande endast fyra polismästarstäder, i vilka poliskammare ej inrättats. nämligen Uppsala, Lund, Karlstad och Gävle. Att denna fråga i detta sam- manhang ansetts böra lösas utan avvaktan å resultatet av den nyss nämnda revisionen av här ifrågavarande författningar beror dels därpå, att en till- fredsställande lösning av handläggningen av polismyndighetsärendena ej synts möjlig, med mindre ändring i förevarande hänseende företages, och dels därpå, att ändringen torde vara mera av formell än reell natur. För öv- rigt torde enligt utredningsmannens mening med hänsyn till det förut an- märkta förhållandet, att samtliga poliskammare numera äro enmansorgan och att någon principiell skillnad ej föreligger mellan de olika polismästar- institutionema, kunna antagas, att ej heller några betänkligheter böra möta mot den föreslagna likställigheten.

Rörande den praxis, som beträffande här avsedda ärenden tillämpas i po- lismästarstäderna utan poliskammare, har utredningsmannen inhämtat, att samtliga polismyndighetsärenden i Uppsala, Karlstad och Gävle handläggas av polismästaren; i Karlstad och Gävle synes dock fråga om fördelning av böter och viten bland polispersonalen, varom sägs i % 28 ordningsstadgan. ankomma på magistraten.1 Denna praxis, vilken i Uppsala och Gävle tilläm- pas sedan flera år tillbaka och i Karlstad efter polismästarbefattningens in- rättande, torde få anses överensstämma med innebörden i gällande instruk- tionsbestämmelser rörande polismästarnas i dessa städer allmänna polismyn- dighet; se ovan sid. 31. Beträffande de poliskammarärenden, som omförmälas i 1 och 2 åå 1913 års kungörelse, synes någon bestämd praxis icke ha utbil- dats i de nu nämnda städerna, vilket främst torde sammanhänga med att dylika ärenden mera sällan plåga förekomma. Detsamma lär vara fallet med avseende å ärenden angående uppvisningar och tävlingar med luftfartyg. I Lund torde flertalet av här förevarande ärenden handläggas av magistraten. men då polismästaren där är ledamot av magistraten och hans mening i dessa frågor i allmänhet lärer av magistraten följas, Synes den föreslagna

' I Uppsala tillkommer fördelningen polismästaren enligt instruktionen för denne, som därom årligen har att göra anmälan hos magistraten (5 10 instruktionen 20], 1931).

• Sida 131
•  Original

ordningen vad Lund beträffar i sak ej innebära någon förändring av någon egentlig betydelse. I varje fall synas skäl ej föreligga för att polismästaren i Lund lämnas utanför förslaget.

Med avseende å de särskilda ändringarna i de olika författningarna må ytterligare anföras.

I femte stycket i g 13 ordningsstadgan ha vidtagits _ förutom de änd— ringar, som betingats av det här ovan angivna förslaget _, vissa andra hu- vudsakligen formella jämkningar. Sålunda har i första punkten i detta stycke även inarbetats det nuvarande stadgandet i paragrafens sjätte stycke. Vidare ha i Överensstämmelse med vad gäller enligt % 2 förordningen ang. biograf- föreställningar och 5 & 1913 års kungörelse i första punkten tillagts orden »eller att meddelade ordningsföreskrifter rörande tillställningen icke åtlydas» och i andra punkten »eller i strid mot meddelat tillstånd». Därjämte har i sistnämnda punkt uttrycket »på nämnda myndighets (polismyndighetens) uppmaning» ersatts av uttrycket »på uppmaning av polischefen eller annan behörig polisman». Denna ändring sammanhänger med att upplösningsrät— ten överflyttats från »polismyndigheten» till polischefen samt att denne, sär- skilt på landsbygden, själv icke kan vara i tillfälle att vara närvarande vid alla tillställningar av här ifrågavarande slag eller att personligen vidtaga de åtgärder, vilka i olika situationer kunna påkallas för att realisera ett beslut om tillställningens inställande eller avbrytande; dessa åtgöranden ankom- ma därför erfarenhetsmässigt merendels på det polisbefäl eller, där sådant ej är tillstädes, annan polisman, som tjänstgör för ordningens upprätthållande vid tillställningen ifråga. —— I & 29 ordningsstadgan har uttrycket »överståt- hållarämbetet för polisärenden» bibehållits i avvaktan å genomförandet av den tidigare omnämnda omorganisationen av ämbetet.

Motsvarande ändringar ha företagits i vederbörande paragrafer i de övriga författningarna.

Vad angår de ändringar, som i övrigt vidtagits i förordningen ang. biograf- föreställningar och 1913 års kungörelse, må nämnas, att i förordningen ut- trycket »polismyndighet» i åå 8 och 9 uteslutits samt att motsvarande uttryck i g 7 tredje stycket ersatts av de tillståndsgivande organen, varjämte ordet »polisman» tillagts; angående sistnämnda ändring se ovan sid. 48 och 185.

Beträffande kungörelsen har såsom en konsekvens av den föreslagna änd- ringen rörande tillståndsgivningen synts böra följa, att motsvarande ändring även företages med avseende å stadgandet i 1 g 1 mom. angående ställande av säkerhet. Jämväl ändringarna i 4 och 6 åå sammanhänga med de före- slagna reglerna rörande tillståndsgivningen. I 4 % föreslås dessutom den jämkningen, att anmälan, varom sägs i paragrafen, skall beträffande före- ställning, för vilken enligt bevillningsförordningen särskild bevillningsavgift skall utgå och varvid kontroll av biljettförsäljningen skall äga rum, i stad göras även till drätselkammaren. Ändringen har föranletts av en föreslagen ändring i bevillningsförordningen rörande sådan kontroll. Se härom ne- dan.

• Sida 132
•  Original

7. Förslaget till ändring i förordningen den 23 oktober 1908 angående hevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Enligt 4 5 7 mom. förevarande förordning i dess nuvarande lydelse skall i de fall, då kontroll å biljettförsäljning är obligatorisk, denna verkställas i stad genom vederbörande polismyndighet och å landet genom ordföranden i socknens kommunalnämnd eller en eller flera av nämnden på kommunens bekostnad särskilt antagna personer. Ifrågavarande kontroll synes i stad, lik- som å landet, böra tillkomma uppbördsmyndighet i stället för polisen. En- ligt vad utredningsmannen inhämtat torde också redan nu kontrollen i en del städer ombesörjas av drätselkammaren. Ansvaret för kontrollen torde emellertid böra ankomma på uppbördsmyndigheten som sådan och icke, så- som nu är fallet på landet, endast å ordföranden. För ombesörjandet av bestyret står det självfallet uppbördsmyndigheten öppet att inom eller utom sig anlita därför lämpliga personer; den särskilda kostnad, som därav kan föranledas, bör liksom hittills stanna å kommunen (se ovan sid. 51). Sär- skilda bestämmelser härom ha synts onödiga. .

Såsom konsekvens av den föreslagna ändringen bör även den jämkning företagas i första stycket i 4 & kungörelsen den 31 december 1913 ang. rätt för utlänning att här i riket giva offentlig föreställning m. m., att anmälan, varom i detta stycke sägs, i stad jämväl skall göras till drätselkammaren. Jfr sid. 131 och 145.

8. Förslaget till ändring i 10 kap. 12 % strafflagen.

Enligt 10 kap. 12 & strafflagen äger civilmyndighet under vissa förutsätt- ningar använda krigsmanskap till upprors stillande. Med civilmyndighet för- stås Konungens befallningshavande, borgmästare eller polismästare i stad och landsfogde ä landet eller den, som är satt i sådan ämbetsmans ställe. Att även borgmästare tillagts denna befogenhet torde sammanhänga med att '— denne tidigare hade ledningen av och ansvaret för ordningens upprätthål- lande inom staden. Med hänsyn därtill att, såsom tidigare (sid. 27 ff.) ut- vecklats, såväl borgmästare som kommunalborgmästare _ frånsett det fåtal städer, där nämnda befattningshavare äro polischefer »- numera icke ha någon sådan befattning med polisväsendet, har den ändringen ansetts böra vidtagas, att borgmästaren uteslutits och ersatts med polischefen. På grund härav och i likhet med vad redan gäller enligt förordningen angående an- vändande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning m. ni. (se ovan sid. 53) torde förevarande befogenhet även för landet böra till- komma polischefen. Eftersom polismästare alltid är polischef, har polis- mästaren uteslutits från de uppräknade befattningshavarna. Därjämte bör med hänsyn till den ställning och de uppgifter, som tillkomma statspolis- intendenten, även denne tilläggas ifrågavarande funktion. Då området för 'landsfogdens ordningspolisverksamhet numera omfattar icke endast lands-

• Sida 133
•  Original

bygden utan jämväl i princip städerna, har även härav betingad ändring vid- tagits. Därjämte har, enär icke alla polischefer lära vara ämbetsmän i den bemärkelse, som avses i 10 kap. 1 & strafflagen, jämväl tjänsteman tillagts.

Det bör anmärkas, att i stort sett enahanda ändringar föreslagits av 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga (Statens off. utredn. 1930: 13, sid. 205); jfr sid. 171.

9. Förslaget till ändringar i lagen angående lösdrivares behandling.

Uttrycken »krono- eller polisbetjänt» i 2 & 1 inom. och »krono- och polis- betjänte» i 15 5 1 mom. ha utbytts mot »polisman». Jfr sid. 54 och 113. Förstnämnda lagrum har därjämte underkastats viss annan jämkning, be- tingad av den genom 1941 års landsfiskalsreform genomförda ändringen, att stadsfiskalstjänsterna i vissa städer upphört och deras åligganden överta- gits av vederbörande landsfiskal.

10. Förslaget till ändringi llagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Ändringen innebär endast, att uttrycket »lands- eller stadsfiskal eller kro- nobetjänt» ersatts av »allmän åklagare, polisman». Se sid. 60 och 113.

11, 12 och 13. Förslagen till ändringar i hälsovårdsstadgan, epidemilagen och lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

De föreslagna ändringarna i dessa författningar innebära, att termen »kro- nobetjäning» i ifrågavarande lagrum uteslutits samt att de där omförmälda funktionerna skola tillkomma polismyndighet enligt huvudregeln i förslaget till lag om polismyndighet. Jfr den allmänna motiveringen sid. 116. I 56 & hälsovårdsstadgan har därjämte viss redaktionell jämkning företagits.

14. Förslaget till ändring i lagen om fattigvården.

Uttrycket »kronobetjänt» i 23 5 har uteslutits. Såsom framgår av den all- männa motiveringen ovan sid. 116 och bilaga Csid. 193 skola, jämlikt huvud- regeln i förslaget till lag om polismyndighet, de uppgifter, som enligt 62, 72 och 74 55 fattigvårdslagen tillkomma polismyndighet, ankomma på polis- kammare respektive polischef. Denna ordning torde, såvitt angår städerna, innebära en ändring i förhållande till den praxis, som numera tämligen all- mänt torde tillämpas där ; jfr sid. 180.

Angående barnavårdslagen skola beträffande samtliga i denna lag omför- mälda polismyndighetsärenden huvudregeln i polismyndighetslagen gälla, se sid. 116 och 193.

v

• Sida 134
•  Original

15. Förslaget till ändring i kungörelsen den 9 november 1928 angående anmälan om olycksfall i arbete 111. m.

Enligt 21 % lagen om försäkring för olycksfall i arbete tillkommer det i vissa fall polismyndigheten i orten att föranstalta om undersökning rörande sådant olycksfall samt att till vederbörande försäkringsinrättning eller för- säkringsrådet insända undersökningsprotokollet. Jämlikt & 5 andra stycket i förevarande kungörelse, sådant detta lyder enligt kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 515), förstås med polismyndighet å landet landsfiskal, i stad med polismästare denne och eljest magistrat eller kommunalborgmästare. Såsom framgår av den allmänna motiveringen och den föreslagna polismyndig- hetslagen skola berörda uppgifter, liksom de i kungörelsen omförmälda be- styren med avseende å anmälan i anledning av inträffat olycksfall, över- flyttas på poliskammaren respektive polischefen. Såsom en konsekvens härav bör den ovannämnda bestämningen av begreppet polismyndighet utgå. För- slaget upptager den härför erforderliga ändringen.

Såsom framgår av vad ovan sid. 74 och i den allmänna motiveringen an— förts avses även handläggningen av den polismyndigheten tillkommande undersökningen enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anled- ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skola undergå ena- handa förändring.

16. Förslaget till ändring i lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur.

Genom den föreslagna ändringen, närmast betingad av önskemålet att borteliminera förekommande avvikelser från huvudregeln i förslaget till lag om polismyndighet, vilka, ifall detta virmer gillande, ej kunna anses motive- rade, komma de uppgifter, som enligt nu gällande bestämmelser åvila lands- fogde, landsfiskal, polisuppsyningsman eller poliskommissarie samt i stad magistrat, kommunalborgmästare, polismästare, stadsfiskal eller chef för kri— ; minalavdelning, att centraliseras hos poliskammaren och polischefen. Någ- i, ra praktiska olägenheter av denna begränsning torde ej behöva befaras, l enär, såvitt erfarenheterna från lagens hittillsvarande tillämpning under se— nare år ge vid handen, något behov av att utsträcka ifrågavarande befogen- heter till andra organ ej synes föreligga. För övrigt må erinras om att i den mån det å någon ort skulle visa sig erforderligt att uppdraga förevarande funktioner även åt underordnad polisman, möjlighet härtill står öppen enligt 2 & polismyndighetslagen.

Det må anmärkas, att ifrågasatta ändring ej synes böra föranleda någon jämkning i kungörelsen den 6 maj 1921 (nr 189) med vissa bestämmelser rö- rande kostnader föranledda av tillämpningen av förevarande lag; enligt denna kungörelse samt kungörelsen den 22 september 1933 (nr 532) skall dylik

• Sida 135
•  Original

kostnad utbetalas av förskottsmedel, som av länsstyrelsen tillhandahållas landsfiskal, magistrat samt, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, i fögderistad stadsfogde och särskilt förordnad utmätningsman.

17. Förslaget till ändring i lagen angående naturminnesmärkens fredande.

Den föreslagna ändringen innefattar endast, att uttrycket »genom krono- hetjäningens försorg» i 14 å andra stycket ersatts av uttrycket »genom för- sorg av polismyndigheten i orten». Jfr sid. 117 och 124.

18. Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen .

Enligt den allmänna motiveringen (sid. 117) skall den handräckning för kvarstads verkställande, som det enligt nu gällande bestämmelser ankommer på vederbörande kronobetjänt eller magistrat att lämna, tillkomma den 10— kala polismyndigheten enligt 1 5 förslaget till lag om polismyndighet. För- slaget upptager den härav betingade ändringen.

Beträffande bestämmelsen i 5 1 mom. 5 tryckfrihetsförordningen rörande anmälan till polismyndighet om inrättande av tryckeri, se sid. 117; jfr sid. 79.

19. Förslaget till ändringar i förordningen den 4 juni 1884 om vad med av- seende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör.

Enligt gällande bestämmelser ankommer övervakningen av persontrafi- ken till utlandet bland annat å de lokala polisorganen. I överensstämmelse härmed synas även de funktioner, vilka enligt åå 6, 42 och 45 samt 53 & mom. 2 förevarande förordning nu i stad utan poliskammare tillkomma magistraten, böra överflyttas på polismyndigheten enligt den föreslagna po- lismyndighetslagen. Ändringen torde icke få någon större praktisk betydel- se, enär utvandrarfartyg i allmänhet ej pläga avgå från andra städer än så- dana, där poliskammare finnes. Jfr sid. 80. Såsom en konsekvens av ifråga- varande ändring synes även motsvarande jämkning böra ske beträffande" 159 g i inskrivningsförordningen. Se härom sid. 102 och 138.

20. Förslaget till ändring i förordningen den 26 januari 1894 angående hus- hållningen med de allmänna skogarna i riket.

Enligt 70 å i dess nuvarande lydelse äga »skogsstatens tjänstemän och be— tjänte ävensom kronobetjänte» lika behörighet att åtala i 68 % omförmälda överträdelser samt att beslagtaga virke, som därvid blivit olovligen avver- kat. I föreliggande förslag har termen »kronobetjänte» ersatts med »allmän åklagare». Jfr sid. 86 och 113. Samtidigt har, med hänsyn därtill, att skogs- förvaltningarnas tjänstemän numera äro befriade från åklagarverksamhet (jfr instruktionen den 1 mars 1935 för domänverket), uttrycket »skogssta— tens tjänstemän och betjänte» uteslutits.

• Sida 136
•  Original

21. Förslaget till ändring i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Den föreslagna ändringen innebär endast, att uttrycket »lands- och stads— fiskaler, kronobetjänte» i 35 & utbytts mot »allmän åklagare». Jfr sid. 87 och 113.

22—25. Förslagen till ändringar i förordningen angående försäljning av rus- drycker, förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin, förordningen angående handel med skattefri sprit och förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. 111.

Enligt förevarande författningar ställas i vissa fall medel i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens eller kommunalborg— mästarens och på landet till länsstyrelsens förfogande att användas till upp- muntran av polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrandet av olovlig rusdrycks- eller sprithantering. Enligt rusdrycksförordningen ankommer för- delningen i stad med poliskammare åt denna (7 kap. 22 och 24 åå). I ifråga- varande bestämmelser föreslås den ändringen, att handläggningen av dessa ärenden även vad städerna beträffar skall tillkomma länsstyrelsen. Ändring- en har betingats av önskemålet att erhålla en mera enhetlig bedömning av förevarande belöningsfrågor än som med den nuvarande splittringen i hand- ( läggningen är möjligt. Genom en centralisering av handläggningen vinnes % dessutom en bättre överblick över ärendena, varjämte garantierna för ett ob- jektivt och opartiskt bedömande ökas, vilket med hänsyn till ärendenas art Ä måste anses värdefullt. Beträffande frågan, åt vilken central myndighet som handläggningen av ärendena bör uppdragas, har utredningsmamien haft un- der övervägande att överlämna uppgiften till landsfogden i hans egenskap av länspolischef. Med hänsyn särskilt därtill, att vissa städer äro undantagna ] från området för landsfogdens polisverksamhet samt att den eftersträvade l enhetligheten således ej skulle kunna ernås, har emellertid denna lösning ' ej ansetts tillfredsställande. l

I 3 kap. 21 % samt 7 kap. 17 å andra och tredje styckena förordningen an- ( gående försäljning av rusdrycker ha1 därjämte den formella ändringen vid- . tagits, att uttrycken »polischefen i orten» och »polischef» ersatts av uttryc- ken >>polismyndigheten i orten» respektive »polismyndighet» enligt den fö- reslagna polismyndighetslagen. Ändringen, vilken står i samband med vissa föreslagna jämkningar i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka samt förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, har betingats av önskemålet att i möjligaste mån hålla polischefsärendena åtskilda från polismyndighetsärendena. Jfr sid. 124.

• Sida 137
•  Original

26. Förslaget till kungörelse angående fördelning av medel enligt rusdrycks— försäljningsförordningen med flera författningar.

Den föreslagna centraliseringen av handläggningen av ärenden rörande för- delning av medel enligt rusdrycksförsäljningsförordningen med flera författ- ningar (se ovan samt sid. 156 ff.) nödvändiggör även en ändring i kungö- relsen den 16 december 1921 (nr 728) angående användningen av viss del av böter m. 111. enligt förordningen angående försäljning av rusdrycker med flera författningar. Med hänsyn härtill och då författningen jämväl synts böra underkastas viss redaktionell ändring, har det ansetts lämpligt att låta nu gällande kungörelse ersättas av en helt ny författning i ämnet.

27. Förslaget till ändringar i pilsnerdricksfär-ordningen.

De föreslagna ändringarna innebära väsentligen, att termen »kronobe- tjänt» i 19 ä 1 mom., 25 å och 27 ä 2 mom. ersatts av de organ, å vilka ifrå- gavarande ärenden enligt utredningsmannens tolkning och den allmänna motiveringen skola ankomma. Se ovan sid. 93—95 och 118. Jfr även sid. 201. Enligt 17 å 3 mom. tillkommer det »polismyndighet» att utfärda förordnande för person, som av nykterhetsnämnd utsetts att granska i momentet om- nämnd kvittensbok, att utöva den därför erforderliga polisverksamheten. Denna befogenhet torde, såsom ovan sid. 95 anförts, numera tillkomma i stad polischefen och för landsbygden länsstyrelsen. I detta avseende har den änd- ringen företagits, att ifrågavarande befogenhet även för landet tillagts polis- chefen. Ändringen har betingats av praktiska skäl och av syftet att undvika onödig splittring i handläggningen. Några principiella betänkligheter torde ej böra möta mot förslaget, särskilt som polischefen redan nu, jämlikt 21 & po- lisreglementet för riket, sådan paragrafen lyder enligt en kungörelse den 19 november 1937 (nr 903), äger meddela förordnande för ordningsvakt vid of- fentlig tillställning å landsbygden. Någon större praktisk betydelse torde änd— ringen ej komma att få, enär dylika förordnanden mera sällan plåga ifråga- komma. Därjämte har 25 & underkastats en viss formell omredigering i hu- vudsaklig anslutning till 3 kap. 21 å förordningen angående försäljning av rusdrycker; jfr sid. 92.

Beträffande i 19 g 1 mom. omförmäld besiktning avses denna i köping- arna Stocksund, Saltsjöbaden och Nynäshamn skola, liksom hittills, verk- ställas av poliskommissariema enligt de för dem gällande särskilda bestäm- melserna; se ovan sid. 25.

28. Förslaget till ändringar i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Ändringarna innefatta dels att uttrycket »kronobetjänt» i 9 5 1 mom. ersatts av landsfiskal, dels att den befogenhet att för visst tillfälle förbjuda utskänkning, vilken enligt 15 å nu tillkommer »i stad polismyndighet samt

• Sida 138
•  Original

å landet kronobetjänt», generellt överflyttats på polismyndigheten. Jfr den allmänna motiveringen sid. 113 och 118; se även sid. 202. Dessutom har sistnämnda paragraf synts böra underkastas viss redaktionell jämkning; jfr 3 kap. 21 & förordningen angående försäljning av rusdrycker.

29. Förslaget till ändringar i motorfordonsförordningen.

Enligt den allmänna motiveringen (sid. 118) skall utlämnande av besikt- ningsskyltar för motorfordon och därmed sammanhängande bestyr överflyt- tas från magistraten och kommunalborgmästaren till poliskammaren och po- lischefen. De föreslagna ändringarna äro föranledda härav.

Motsvarande ändring föreslås även med avseende å tillhandahållande av skatteskylt för motorfordon enligt 3 och 4 åå kungörelsen den 18 november 1932 om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av icke registrerade motorfordon m. in. Se sid. 118 och 203.

30. Förslaget till ändring i inskrivningsförordningen. i

Den föreslagna ändringen, föranledd av ändringarna i utvandrarförord- ningen (jfr sid. 80 och 135), innebär endast, att i första stycket 159 & orden »och i övriga städer polismyndighet eller magistrat» utbytts mot uttrycket »och eljest hos polismyndigheten i orten». Med polismyndighet i denna samt 157 och 168 åå skall jämlikt förslaget till polismyndighetslag förstås polis- kammare eller polischef, vilket torde överensstämma med den gängse tolk— ningen. Jfr sid. 102, 204 och 205.

31. Förslaget till ändring i rekvisitionsförordningen.

Angående denna ändring må hänvisas till den allmänna motiveringen sid. 118 och 119. Jfr även sid. 103.

32. Förslaget till ändring i mantalsskrivningsförordningen den , 6 augusti 1894. i

Genom förslaget ha till poliskammaren och polischefen överflyttats de i första och andra styckena i g 15 omförmälda uppgifterna, vilka för när- varande tillkomma vederbörande stadsfiskal, utmätningsman, fjärdingsman eller exekutionsbetjänt respektive stadsfiskal och landsfiskal. Med hänsyn till uppgifternas karaktär ha dessa i enlighet med de föreslagna allmänna principerna för ärendeshandläggningen ansetts närmast böra handhavas av polisen; enligt vad utredningsmannen inhämtat anlitas också redan nu såväl i städerna som på landsbygden polisen i allmänhet för utförande av ifråga- varande handräckningar. I konsekvens härmed har uttrycket »krono- eller stadsbetjänt» i tredje stycket ersatts av uttrycket »polisman», vari enligt ve- dertagen terminologi inbegripes jämväl fjärdingsman ävensom det högre po-

• Sida 139
•  Original

lisbefälet. Däremot har det ej ansetts erforderligt att även medtaga exeku— tionsbiträde i stad, ehuru understundom i vissa städer jämväl sådan befatt- ningshavare torde anlitas för ifrågavarande uppdrag. Dessutom har paragra- fen synts böra undergå viss redaktionell jämkning.

Hänvisningen i sista stycket i förevarande paragraf syftar på kungörelsen den 2 december 1932 (nr 531) angående indrivning av krono- och stadsbe- tjänt m. fl. tillkommande gottgörelse för infordrande av uppgifter till man- tals— och kyrkoskrivning.

Såsom en följd av de föreslagna ändringarna i mantalsskrivningsförord- ningen, den särskilda mantalsskrivningsförordningen för Göteborg och kyr- koskrivningsförordningen (se här nedan) synes uttrycket krono- och stadsbe- tjänt i nyssnämnda kungörelse böra ersättas av polisman.

33. Förslaget till ändring i förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivningen i Göteborg.

Genom förslaget har uttrycket »krono- eller stadsbetjänt» i & 11 andra stycket denna förordning utbytts mot »polisman». Jfr skälen till ändringen i mantalsskrivningsförordningen. Enär mantalskommissarien och mantals— skrivare numera benämnas mantalsdirektör respektive mantalsintendent. sy- nes även den härav betingade jämkningen i åå 3—11 böra vidtagas. I det föreliggande förslaget har detta beaktats endast såvitt avser förevarande stycke.

34. Förslaget till ändringar i kyrkoskrivningsförordningen den 3 december 1915.

Ändringen av 5 33 inom. 1 innebär, att den för kronobetjäningen å landet och polismyndigheten i stad nu föreskrivna skyldigheten att tillhandahålla blanketter för utfående av flyttningsbetyg skall upphöra; denna skyldighet skall alltså framgent endast åligga pastorsexpeditionerna. I förhållande till nu rådande praxis torde den föreslagna ändringen icke innebära någon be- tydelse, enär dylika blanketter icke under de senare åren torde ha tillhanda- hållits av polisen vare sig i städerna eller på landet. Något praktiskt behov av att sådana blanketter även finnas att tillgå hos polisen torde n'umera ej heller kunna anses föreligga.

Beträffande ändringen av å 35 mom. 1, genom vilken bland annat skyl- digheten för krono- eller stadsbetjänt att lämna biträde för infordrande av felande kyrkoskrivningsuppgifter överflyttats å poliskammaren eller polis- chefen, hänvisas till motiven till motsvarande ändring av mantalsskrivnings- förordningen.

35. Förslaget till ändring i kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap.

Uttrycket »kronobetjäningen» i 6 5 har ersatts av poliskammaren respek- tive polischefen. Jfr sid. 113 och 119.

• Sida 140
•  Original

36. Särskilda frågor.

Förutom de i det föregående föreslagna författningsändringarna erfordras för den ifrågavarande reformens genomförande i full utsträckning ändringar jämväl inom andra lagstiftningsområden. Sålunda böra, såsom framgår av vad å sid. 62, 63 och 190 anförts, ändringar vidtagas i 5 16 mom. 1 strafflagens pro- mulgationsförordning, stadgan den 29 januari 1886 angående vad iakttagas bör vid rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp och nådiga bre- vet den 21 januari 1868 angående ersättning av allmänna medel för biträde vid rättsmedicinska obduktioner å döda kroppar. Frågan om en revision av gällan— de lagstiftning rörande rättsmedicinalväsendet är emellertid för närvarande föremål för utredning, och lärer förslag till ny lagstiftning i ämnet vara att för— vänta inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill har utredningsmannen ej ansett sig böra uppgöra förslag till ändringar i berörda författningar.

Såsom ovan sid. 68 anmärkts. är jämväl giftstadgan föremål för omarbet— ning. På grund härav har ej heller förslag uppgjorts till de ändringar i denna författning, vilka påkallas för reformens genomförande. Jfr sid. 192. _ Be- träffande det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till ny giftstadga bör på en punkt en erinran göras. Såsom tidigare omnämnts har i detta förslag bland annat stadgandet i & 44 gällande giftstadga bibehållits oförändrat. Den» na paragraf föreskriver skyldighet för allmän åklagare, vilken verkställt beslag å gods som enligt stadgan är att anse såsom förbrutet, att därom och om vidtagna åtgärder för godsets förvaring göra anmälan hos ortens högsta polismyndighet, som har att meddela de närmare föreskrifter härutinnan som kunna finnas nödiga. Denna bestämmelse synes böra utgå, enär åklagarmyn- digheten själv torde kunna avgöra dylika frågor.

I åtskilliga författningar, som reglera handläggningen av ärenden, vilka mer eller mindre beröra polisorganens verksamhet för den allmänna ord- ningens och säkerhetens upprätthållande, föreskrives ej skyldighet för veder- börande myndigheter (länsstyrelse, magistrat, kommunalborgmästare m. fl.) att i ärendet inhämta den lokala polismyndighetens yttrande. Likaså saknas i ett flertal av ifrågavarande författningar bestämmelse om att polisorganen skola underrättas om myndighetens beslut. — Det sist sagda torde i viss mån jämväl äga tillämplighet å magistraterna och kommunalborgmästarna. _— Trots avsaknaden av uttryckliga föreskrifter torde dock polismyndigheterna plåga höras och erhålla underrättelse om beslut i här avsedda ärenden. Enligt vad utredningsmannen erfarit är emellertid den praxis, som härutinnan till- lämpas, i hög grad skiftande. Det är uppenbarligen ur olika synpunkter av stor vikt, att en enhetlig, förbättrad ordning skapas i detta avseende. Med hänsyn till det samband, som frågan äger med det framlagda förslaget rörande politi- ärendenas handläggning, synes emellertid enligt utredningsmannens mening spörsmålet böra göras till föremål för närmare undersökning först sedan be— rörda förslag prövats.

• Sida 141
•  Original

X. Författningsförslag.

1. Förslag till

lag med vissa bestämmelser om polismyndighet.

1 %.

De uppgifter, som enligt lag eller författning ankomma på polismyndighet i orten, skola tillkomma i stad, där poliskammare finnes, denna och å annan ort polischefen.

Om poliskammare och polischef är särskilt stadgat. Utan hinder av vad i första stycket föreskrives skall dock i följande lag— och författningsrum med polismyndighet avses vad där finnes stadgat:

5 % sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) ;1 53 % lagen den 11 juni 1937 (nr 344) om utlännings rätt att här i riket vis- tas (utlänningslzagen);2

% 29 och % 30 första stycket ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22 s. 1);

5 49 stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensinatrö- relse;3

48 5 2 mom. första och andra styckena brandstadgan den 15 juni 1923 (nr 173);

18 & kungörelsen den 8 december 1933 (nr 659) angående eldbegängelse; 1 % 1 mom. och 20 5 1 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561);4

1 % 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562) ;5 9 & lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207); 8 % kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) med vissa särskilda före- skrifter om tillsyn över utlänningar;

2 % kungörelsen den 27 oktober 1939 (nr 777) om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem under- lydande myndigheter;

3 & 6 mom. kungörelsen den 16 februari 1940 (nr 94) med vissa särskilda

* Senaste lydelse se 1937: 58. 2 Jfr 1942: 669.

³ Senaste lydelse se 1937: 913. ' Senaste lydelse av 1 5 1 mom. se 1940:874 och av 205 1 mom. se 1939: 351. 5 Senaste lydelse se 1940: 875.

• Sida 142
•  Original

föreskrifter om tillsyn över utlänningar vid krig eller krigsfara (särskilda utlänningskungörelsen); samt

41 5 förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

2 %.

Om särskilda skäl därtill föranleda, må länsstyrelse uppdraga åt annan polisman än polischef att utöva befogenheter, vilka eljest enligt 1 5 första stycket ankomma på polischef.

3 %. Genom denna lag göres ej ändring i de bestämmelser. som gälla för Stock- hohn.

Denna lag träder i kraft den

2. Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 55 13 och 29 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22 s. 1).1

Härigenom förordnas, att 55 13 och 29 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

% 13. Var och —— —— behörigen anmäld. Är fråga — _ _ mottaga avgift. Den, som -—— —— polismyndigheten meddelas. Underlåter någon —— — — 100 kronor.

Visar sig, att tillställning, som här ovan omförmäles, åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning eller medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv, eller att meddelade ordningsföreskrifter rörande tillställningen icke åtlydas. äger polismyndigheten förbjuda dess förnyande. I nu nämnda fall, även- som då tillställningen äger rum utan vederbörlig anmälan eller tillåtelse eller i strid mot meddelat tillstånd eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårade beskaffenhet, som icke kan undanröjas genom delta- garnas avlägsnande, må tillställningen av polischefen i orten inställas eller upplösas, och vare alla, som församlat sig å stället, pliktiga att på uppma- ning av polischefen eller annan behörig polisman begiva sig därifrån, vid

1 Senaste lydelse av 5 13 se 1913: 381.

• Sida 143
•  Original

hot från och med 5 till och med 100 kronor för envar, som icke ställer sig sådan uppmaning till efterrättelse. I fråga —— —— —-— särskilt stadgat.

% 29.

Vad i denna stadga sägs om magistrat gälle i Stockholm för överståthål- larämbetet och i stad, där magistrat ej finnes, för kommunalborgmästaren; och vad om polismyndighet är stadgat skall äga tillämpning i Stockholm å överståthållarämbetet för polisärenden, i annan stad å poliskammare eller polismästare, där sådan finnes, och i övriga städer ä magistrat eller kommu- nalborgmästare.

Denna kungörelse träder i kraft den

3. F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 22 juni 1911 (nr 71 s. 1) angående biografföreställningar.1

Härigenom förordnas, att 5 1 mom. 1 och 3 samt %% 2, 7, 8 och 9 förord- ningen den 22 juni 1911 angående biografföresällningar skola erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan angives.

% 1.

1. Var och en, som önskar offentligen förevisa rörliga fotografiska bilder '(biograffilm), skall, där ej annat följer av vad i mom. 3 sägs, därom göra ansökan i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos poliskam- mare eller polismästare, där sådan finnes, och i övriga städer hos magistra- ten eller kommunalborgmästaren samt på landet hos polischefen. Sökanden är pliktig att, när den myndighet, hos vilken ansökan gjorts, så påfordrar, ej mindre styrka, att den uppgivna lokalen blivit av ägaren eller innehava- ren upplåten för ändamålet, än även om föreställningens närmare beskaf- fenhet lämna myndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna meddela erforderliga ordningsföreskrifter. Där hinder ej anses möta för det sökta tillståndet, skall myndighet, hos vil- ken ansökan gjorts, meddela tillståndsbevis. Innan sådant erhållits, vare för- bjudet att utlämna inträdeskort eller att fordra, begära eller mottaga avgift.

Meddelat tillstånd —— — —— därtill förekommer.

3. Ansökan om — — — eller motsvarande. Angående sådan föreställning skall dock anmälan göras till myndighet, som i mom. 1 sägs, senast 24 tim- tydliga—9: 703 och 1941: 439.

• Sida 144
•  Original

mar före föreställningens början. Nämnda myndighet äger att meddela er- forderliga ordningsföreskrifter samt att förbjuda föreställning, om den lokal, som i anmälan avses, befinnes vara ur säkerhetssynpunkt olämplig eller el- jest, när skälig anledning förekommer.

& 2.

Visar sig, att föreställning, som omförmäles här ovan, åsyftar eller inne— bär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svå- rare oordning, eller att meddelade ordningsföreskrifter rörande föreställningen icke åtlydas, äger myndighet, som i 5 1 mom. 1 sägs, förbjuda föreställning- ens förnyande. I nu nämnda fall, ävensom då tillställningen äger rum utan tillstånd eller anmälan, som i & 1 sägs, eller i strid mot meddelat tillstånd eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet, som icke kan undanröjas genom deltagarnas avlägsnande, må föreställningen av polischefen i orten inställas eller upplösas, och vare alla, som församlat sig å stället, pliktiga att på uppmaning av polischefen eller annan behörig polisman begiva sig därfrån, vid hot från och med 5 till och med 100 kronor för envar, som icke ställer sig sådan uppmaning till efterrättelse.

% 7. Har film — —— — bevis (förbudskort). Har film — —— —— uppgift härom.

Tillståndskort skall vid anfordran tillhandahållas myndighet, som i % 1 inom. 1 sägs, ävensom polisman.

Angående stämpelbeläggning — _ —— i stämpelförordningen. Del, som — —— —— av filmnegativet. Del, som —— _ _ statens biografbyrå.

% 8.

Giver någon föreställning, som avses i % 1 mom. 1, utan tillstånd eller i strid mot föreskrifterna i meddelat tillståndsbevis eller utan att ställa sig till efterrättelse för dylik föreställning meddelade ordningsföreskrifter eller för- summar ägare eller innehavare av lokal, som skall begagnas för sådan före- ställning, att före dess början göra sig förvissad om att tillstånd meddelats, straffes med dagsböter. Till enahanda — — — eller & 4.

ä 9.

Underlåter någon i fall, som omförmäles i % 1 mom. 3, att göra anmälan om föreställning eller att ställa sig till efterrättelse meddelade ordningsföre- skrifter eller försummar ägare eller innehavare av lokal, som skall begagnas för sådan föreställning, att före dess början göra sig förvissad om att före- visningen blivit vederbörligen anmäld, böte från och med 5 till och med 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 145
•  Original

4. Förslag till

kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 31 decem- ber 1913 (nr 380) angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. 111. eller att därvid medverka.

Härigenom förordnas, att 1 & mom. 1 samt 2, 4, 5 och 6 55 kungörelsen den 31 december 1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. 111. eller att därvid medverka1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 %.

Mom. 1. Utlänning, som — —— — tre år. Sådan säkerhet skall ställas å lan- det och i stad, där magistrat ej finnes, hos Konungens befallningshavande i länet, i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos poliskammare eller polismästare, där sådan finnes, och i övriga städer hos magistraten.

För utlänning — —— — svensk undersåte.

2 &. Ansökning, varom i 1 5 mom. 2 nämnts, skall göras hos myndighet, som i 1 ?; mom. 1 sägs.

Ansökningen skall — — —— sådan handling. Sökanden vare — — — myndigheten begäras. 4 &.

Den. som erhållit tillstånd, varom ovan sägs. skall, innan tillställning må givas, med företeende av tillståndsbeviset om varje tillställning göra anmälan hos myndighet, som i 1 % mom. 1 sägs, och i fråga om föreställning, som av- ses i 4 ä 1 mom. a) 1) eller 2 mom. förordningen angående bevillningsavgif— 1 ter för särskilda förmåner och rättigheter och varvid kontroll å biljettför— * säljningen skall äga rum, jämväl i stad hos drätselkammaren och på landet hos kommunalnämnden. Där fråga — — — eller landskommun.

Avser tillståndsbeviset — — — utfärdat kvitto.

Anmälan skall, där så ske kan, göras minst 24 timmar före tillställningens början och, där tillställning kungöras genom allmän tidning, i varje fall före kungörandet. Den, som anmäler tillställningen, är pliktig att, när så påford- ras av myndighet, hos vilken anmälan skall göras, ej mindre om tillställ— ningens ändamål och beskaffenhet lämna myndigheten de upplysningar — —— —— för ändamålet. Har sådan — —— —— ordning skett.

Fl Sehaste lydelse se 1920: 865 och 1934; 493. 10— 429016.

• Sida 146
•  Original

146 5 5.

Visar sig, att tillställning, som här ovan avses, åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag, eller föranleder till svårare oord- ning eller medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv, eller att meddelade ordningsföreskrifter rörande tillställningen icke åtlydas, äger polismyndigheten i orten förbjuda dess förnyande. I nu nämnda fall, även- som då tillställningen äger rum utan vederbörlig anmälan eller tillåtelse eller i strid mot meddelat tillstånd eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet, som icke kan undanröjas genom deltagar— nas avlägsnande, må tillställningen av polischefen inställas eller upplösas, och vare alla, som församlat sig å stället, pliktiga att på uppmaning av polis- chefen eller annan behörig polisrnan begiva sig därifrån, vid hot från och med 5 till och med 100 kronor för envar, som icke ställer sig sådan uppma— ning till efterrättelse.

6 5.

Den, som utan tillstånd eller vederbörlig anmälan enligt denna kungörelse eller i strid mot föreskrifterna i meddelat tillståndsbevis giver tillställning, som i 1 & mom. 2 avses, eller vid ansökning om tillstånd lämnar oriktiga uppgifter eller icke ställer sig till efterrättelse för tillställningen meddelade ordningsföreskrifter eller upplåter — —— —— sådan avgift.

Denna kungörelse träder i kraft den

5. Förslag till förordning om ändrad lydelse av 55 1 och 2 förordningen den 26 maj 1916 (nr 199) angående offentliga föreställningar i hypnotism m. m.

Härigenom förordnas, att åå 1 och 2 förordningen den 26 maj 1916 angå- ende offentliga föreställningar i hypnotism in. in. skola erhålla ändrad ly— delse på sätt nedan angives.

% 1. Vill någon giva offentlig föreställning, vid vilken skall förekomma hypno- tiska eller andra därmed likartade experiment, åligger det honom att söka tillstånd härtill i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos

• Sida 147
•  Original

poliskammare eller polismästare, där sådan finnes, och i övriga städer hos magistraten eller kommunalborgmästaren samt på landet hos Konungens be- fallningshavande. ,

Tillstånd må — — —— honom tillåtas. Därest hinder —— _ mottaga avgift. Meddelat tillstånd —— — —— därtill förekommer.

& 2.

Gives föreställning —— —— — må föreställningen av polischefen i orten in- ställas eller avbrytas; och vare alla, som församlat sig å stället, pliktiga att på polischefens eller annan behörig polismans uppmaning begiva sig där- ifrån, vid bot från och med fem till och med etthundra kronor för en var, som icke ställer sig sådan uppmaning till efterrättelse.

5 Denna förordning träder i kraft den

; 6. F ö r s 1 a g till kungörelse om ändrad lydelse av 5 29 kungörelsen den" 20 april

i 1928 (nr 85) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av [ förordningen den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart.

, Härigenom förordnas, att g 29 kungörelsen den 20 april 1928 med vissa g bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj 1922 om luftfart skall erhålla följande ändrade lydelse.

! g 29.

'1) Vill någon företaga offentlig uppvisning eller anordna offentlig tävling med luftfartyg, åligger det honom, utöver iakttagande av vad i förordningen om luftfart och denna kungörelse finnes stadgat, att söka tillstånd härtill i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos poliskammaren eller polismästaren, där sådan finnes, och i övriga städer hos magistraten eller kommunalborgmästaren samt på landet hos polischefen.

2) Tillstånd till — —— — dylik befordran. 3) Därest hinder —— —— — behovet påkallade.

Denna kungörelse träder i kraft den

• Sida 148
•  Original

7. F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 4 5 7 mom. förordningen den 23

oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 4 ä 7 mom. förordningen den 23 oktober 1908 an- gående hevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 &.

7 mom. Kontroll å biljettförsäljning, varom förmäles i 6 mom. första styc- ket, ombesörjes i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av drät- selkammaren och på landet av kommunalnämnden.

Vid varje —— _ — kontrollant avskiljes. Den som — — — behöriga utövande.

Denna förordning träder i kraft den

8. F ö r s la g till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 & strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 & strafflagen skall erhålla ändrad ly- delse på sätt nedan angives.

12 5.

Till upprors —— — —— nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande, statspolis- intendenten, landsfogde, såvitt angår området för hans polisverksamhet, och polischef eller den, som är satt i sådan ämbets— eller tjänstemans ställe.

Är ej — —— —— stadgat år.

Denna lag träder i kraft den

| 1 i |

• Sida 149
•  Original

9. Förslag till

lag om ändrad lydelse av 2 5 1 mom. och 15 5 1 mom. lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 2 % 1 mom. och 15 Q 1 mom. lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling skola erhålla följande ändrade lydelse.

2 &. 1 mom. Den som beträdes med lösdriveri må anhållas av polisman eller tillsyningsman och skall den anhållne ofördröjligen inställas till förhör i stad, där stadsfiskal finnes, inför denne och eljest inför landsfiskalen.

Befinnes vid _ — — skälen därför. I händelse —— — —— befallningshavande tillgängligt. 15 ä.

1 mom. Det åligger polisman och tillsyningsman att hålla noggrann till- syn över lösdrivare; och bör kommunalmyndighet och tillsyningsman låta sig angeläget vara att bereda lösdrivare utväg till arbete.

Denna lag träder i kraft den

10. Förslag till lag om ändrad lydelse av 15 5 2 mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 15 ä 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med sär— skilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin skall erhålla följande ändrade lydelse.

15 ä. 2 mom. Allmän åklagare, polisman eller person, vilken särskilt förordnats att —— — — de förvaras. Beslag skall —— —— — om beslaget.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 150
•  Original

11. F ö r sl a g till förordning om ändrad lydelse av 56 g hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566).

Härigenom förordnas, att 56 & hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skall erhålla följande ändrade lydelse.

56 %.

Det åligger polismyndighet att biträda vid tillsynen över ordningen med avseende å allmänna hälsovården och, då anledning till anmärkning före— kommer, därom skyndsamt göra anmälan till vederbörande hälsovårdsnämnd ävensom att lämna nämnden erforderlig handräckning.

Denna förordning träder i kraft den

12. Förslag till lag om ändrad lydelse av 27 & epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 27 å epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla följande ändrade lydelse.

27 &.

Det åligger polismyndighet samt tull-, lots- och hamnpersonal att biträda vederbörande hälsovårdsnämnd vid tillsynen över iakttagandet av vadidenna lag är stadgat ävensom av de särskilda föreskrifter, som jämlikt denna lag av nämnden meddelas.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 151
•  Original

13. F ö r sl a g till

lag om ändrad lydelse av 22 5 lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 22 % lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar skall erhålla följande ändrade lydelse.

22 5.

För verkställande av förordnande, varom i 21 å sägs, äga sundhetsinspek- tör och hälsovårdsmyndighet att av polismyndighet erhålla erforderlig hand- räckning.

Denna lag träder i kraft den

14. F ö r sl a g till E lag om ändrad lydelse av 23 5 lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om ! fattigvården.

Härigenom förordnas, att 23 & lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

i 23 å. ; Vill någon —— —— —— han vistas. Anmälan må — —— — i församlingen.

Polisman, läkare eller barnmorska, som finner någon vara i sådan belä— genhet, att fattigvårdsstyrelsens ingripande är av nöden, bör därom göra an- mälan hos styrelsen.

, Oavsett om — — —— erhåller sådan. i i Har anmälan — — —— dess ordförande. i 1

Denna lag träder i kraft den

• Sida 152
•  Original

15. Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av 5 5 kungörelsen den 9 november 1928 (nr 429) angående anmälan om olycksfall i arbete 111. m.

Härigenom förordnas, att g 5 kungölelsen den 9 november 1928 angående anmälan om olycksfall 1 arbete in. 111. skall erhålla följande ändrade lydelse.

55.

Då sådant — — — är stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den

16. Förslag till lag om ändring i viss del av lagen den 6 maj 1921 (nr 188) om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur.

Härigenom förordnas, att 9 5 lagen den 6 maj 1921 om rätt i vissa fall föl polismyndighet att omhändertaga dju1 skall upphöra att gälla samt att 10 % skall betecknas såsom 9 &.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse se 1941: 515.

• Sida 153
•  Original

17. Förslag

till lag om ändrad lydelse av 14 5 lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 1) angående naturminnesmärkens fredande.

Härigenom förordnas, att 14 å lagen den 25 juni 1909 angående naturmin— nesmärkens fredande skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 å.

Överträder någon — — — tusen kronor.

Dömes någon till ansvar för överträdelse av enligt 13 & meddelat förbud, varde tillika förelagd att inom viss tid borttaga den störande anordningen vid äventyr att sådant eljest må på hans bekostnad fullgöras genom försorg av polismyndigheten i orten.

Denna lag träder i kraft den

18. Förslag till

ändrad lydelse av 5 4 mom. 5 tryckfrihetsförordningen.1

å4.

5:o. Förordnande om — — — i verkställighet. För kvarstadens verkstäl- lande skall skyndsam handräckning lämnas av Konungens befallningshavan- de och polismyndigheten i orten. Skriftligt bevis —-— — — är tryckt.

1 Jfr 1941: 679.

• Sida 154
•  Original

19. F ö r sla g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 4 juni

1884 (nr. 37) om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör.

Härigenom förordnas, att %% 6, 42 och 45 samt % 53 mom. 2 förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främ- mande världsdel iakttagas bör1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

& 6.

Mom. 1. Utvandrare må icke genom agents försorg från riket befordras innan utvandrarens exemplar av det i g 5 omförmälda kontrakt och behö- rigt utflyttningsbetyg blivit uppvisade i Stockholm hos överståthållarämbe- tet och eljest hos polismyndigheten i orten samt kontraktet blivit försett med anteckning, att det blivit i överensstämmelse med denna förordning upp- rättat. _

Mom. 2. För sålunda verkställd anteckning å kontraktet erlägge agent till myndighet, som i mom. 1 sägs, en avgift av femtio öre, varemot lösen därför i övrigt ej utgår.

å 42. Före fartygets avgång åligger det befälhavaren att hos myndighet, som i 5 6 Inom. 1 sägs, avlämna en i två exemplar upprättad förteckning å samt- liga utvandrare. Denna förteckning — — —— till fartygsbefälhavaren.

% 45.

När utvandrarfartyg är färdigt att avgå, skall befälhavaren därom göra anmälan till myndighet, som i ä 6 mom. 1 sägs; och åligger det myndighe- ten att förordna någon, som å fartyget verkställer upprop med utvandrarna samt tillser, att de äro försedda med utflyttningsbetyg och kontrakt, upp- visade och påtecknade i enlighet med ä 6, ävensom att de erhållit kontra- märken å de reseffek-ter, som de ej själva hava om hand.

5 53.

Mom. 2. I sistnämnda fall åligger det dock redaren eller befälhavaren att före fartygets avgång anmäla sig hos myndighet, som i g 6 mom. 1 sägs, samt

1 Senaste lydelse av 5 45 se 1932: 574.

• Sida 155
•  Original

för fullgörandet av de förbindelser rörande utvandrarnas fortskaffande, vil- ka åligga honom enligt avtalet med dessa eller eljest enligt denna förordning, hos nämnda myndighet ställa sådan säkerhet, som i 5 3 sägs, till ett belopp, motsvarande sammanlagda summan av utvandrarnas avgifter för överfar- ten; skolande för övrigt i det fall, som nu är sagt, de i åå 5—13 här ovan om utvandraragent givna bestämmelserna i tillämpliga delar lända till efter- rättelse för redaren eller befälhavaren.

Denna förordning träder i kraft den

20. F ö r s la g till förordning om ändrad lydelse av 5 70 förordningen den 26 januari

1894 (nr 17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

Härigenom förordnas, att 5 70 förordningen den 26 januari 1894 angå- ende hushållningen med de allmänna skogarna i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

% 70.

Allmän åklagare äger åtala de i å 68 omförmälda överträdelser ävensom att med beslag belägga virke, som därvid blivit olovligen avverkat. Sådant virke —— — — statsverkets skogsmedel.

På lika — —— —— av behållningen. Då beslag — —— —— Konungens befallningshavande. Överträdelser av _ — —— lagligen beivra.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 156
•  Original

21. F ö r s 1 & g till förordning om ändrad lydelse av 355 förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol ä tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas, att 35 & förordningen den 15 december 1914 angå- ende staftsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

35 5.

Allmän åklagare samt de personer, vilka särskilt förordnas att vaka över denna förordnings efterlevnad, åligger att åtala förbrytelser, som i densam— ma äro med straff belagda; och äge — — — bestämmelser förbrutet.

Denna förordning träder i kraft den

22. F ö r sl a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 21 % samt 7 kap. 17 och 22 åå förord— ningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 kap. Om rätt till detaljhandel.

21 5. Under arbetsinställelse — — — må länsstyrelsen ävensom polismyndig- heten i orten så ock kommunalnämnden för visst tillfälle —— — — å den-

samma.

• Sida 157
•  Original

7 kap. Ansvarsbestämmelser m. m.

17 5. Det åligger — — —— är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnden skola tillse — — — noga efterföljas.

För köping — —— — må länsstyrelsen förordna lämplig polisman att full- göra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.

22 %.

| Av böter — — — kronor, åklagaren. Lika del — —V— — ställas till överståt- ' hållarämbetets och länsstyrelsens förfogande att, i enlighet med — — —— | av rusdrycker. Återstoden tillfaller kronan. | Andel som —— -— — i tjänsten. ! Utdömt vite tillfaller kronan.

i

Denna förordning träder i kraft den

¹ 23. F ö r s 1 a g : till ! förordning om ändrad lydelse av 46 5 1 mom. förordningen den

& 11 juni 1026 (nr 207) angående tillverkning och beskattning " av brännvin.

gående tillverkning och beskattning av brännvin skall erhålla följande änd—

) '! Härigenom förordnas, att 46 ä 1 mom. förordningen den 11 juni 1926 an- ; rade lydelse.

!

46 &. 1. Av böter — _ —— skola två tredjedelar ställas till överståthållarämbe- tets och länsstyrelsens förfogande att i enlighet med — — _ rusdrycks- eller

% sprithantering. Återstoden tillfaler kronan. 1

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 158
•  Original

24. F ö r sl a g till förordning om ändrad lydelse av 32 5 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 32 ä 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 angå- ende handel med skattefri sprit skall erhålla följande ändrade lydelse.

32 5.

2 mom. Av böter _ _ _ kronor, åklagaren. Lika del _ _ _ ställas till överståthållarämbetets och länsstyrelsens förfogande att i enlighet med _ _ _ rusdrycks- eller sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som _ _ _ i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft den

25. F ö r sl a g till förordning om ändrad lydelse av 18 5 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 18 ä 2 mom. förordningen den 1 juli 1918 an- gående vissa alkoholhaltiga preparat m. ni. skall erhålla följande ändrade lydelse. 18 g.

2 mom. Av böter _ _ _ kronor, åklagaren. Lika del _ _ _ ställas till överståthållarämbetets och länsstyrelsens förfogande att i enlighet med _ _ _ rusdrycks- eller sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som _ _ _ i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 159
•  Original

26. F ö r s la g till kungörelse angående fördelning av medel enligt rusdrycksför- säljningsförordningen med flera författningar.

Härigenom förordnas som följer. De medel, som enligt 7 kap. 22 5 förordningen den 18 juni 1937 angå- ende försäljning av rusdrycker, 46 ä 1 mom. förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin, 32 5 2 mom. förordning- en den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit och 18 ä 2 mom. för- ordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m. stäl- las till överståthållarämbetets eller länsstyrelsens förfogande att användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks— eller sprithantering, skola fördelas mellan därtill förtjänta polismän minst en gång varje år, i den mån ej myndighet som nyss nämnts finner med sådan fördelning böra anstå. Vid fördelning hör oavsett utgång- en av åtal, som må hava anställts i det särskilda fallet, hänsyn tagas allenast till den förtjänst, som vederbörande polismän i allmänhet inlagt om upp- spårande av förbrytelser mot ovan omförmälda författningar.

Förslag angående fördelning avgives i Stockholm av den myndighet, över- ståthållarämbetet bestämmer, & stad, som är undantagen från området för landsfogdens polisverksamhet, av polischefen och eljest av landsfogden efter vederbörande polischefs hörande. Allmän åklagare eller polisbefäl må hos den förslagsställande myndigheten göra den framställning om uppmuntran åt viss polisman, vartill fog må finnas.

Denna kungörelse träder i kraft den , från och med vilken dag kungörelsen den 16 december 1921 (nr 728) angående an- vändningen av viss del av böter m. m. enligt förordningen angående försälj— ning av rusdrycker med flera författningar skall upphöra att gälla.

• Sida 160
•  Original

27. F ö r s 1 a g till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 17 ä 3 mom., 19 ä 1 mom., 25 å och 27 5 2 mom. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 ä.

3 mom. Kvittensbok och försäljningsbok skola hållas tillgängliga för Konungens befallningshavande, kontrollstyrelsen samt allmän åklagare, kvittensboken under forsling jämväl för person, som särskilt för detta ända- mål utsetts av nykterhetsnämnd samt av polischefen i orten förordnats att utöva den härför erforderliga polisverksamheten, så ock för annan polis—

man. Kvitten-s- och försäljningsböckerna — —— _ boks avslutande. Närmare föreskrifter — —— —— av Konungen. 19 ä.

1 mom. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 %, må endast äga rum i lokal eller ä plats, som 'för ändamålet blivit godkänd vid besikt- ning, vilken hålles i stad, där stadsfiskal finnes, av denne och eljest av lands- fiskalen med biträde av två personer, utsedda den ena av nykterhetsnämnden i kommunen samt den andra i Stockholm av överståthållarämbetet. i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmän—

nen skola —— —— —— besiktigade lägenheten. Innan bevis — —— — ej börjas. Vad i — _— —— som försäljningsställe. Kostnad för —— — _ Konungens befallningshavande. 25 5.

Under arbetsinställelse, v-id tingssammanträde, inskriniingsförrättning, va- p-enövningsmöte ell—er annan huppsammanslutn'ing, under marknad, torg- dag eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning, ävensom då eljest öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oord— ningar eller då försäljning visar sig föranleda sådana, må Konungens be- fallningshavande ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämn- den för visst tillfälle förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga in- skränkningar med avseende å densamma.

* Senaste lydelse av 17 % 3 mom., 19 5 1 mom. och 27 g” 2 mom. se 1928:11—l.

• Sida 161
•  Original

27 å. .

2 inom. Därest av handel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhål- lits, oordningar föranledas eller å försäljningssrtälle, varest dylik handel idkas, osedlighet bedrives och sådant fortfar oaktat skedd erinran från po- lismyndigheten eller kommunalnämnden, må i stad magistraten och på lan- det kommunalnämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande. Beslu- tet därom —— _ — upphäva detsamma.

I Stockholm — — _ mom. sägs.

Denna förordning träder i kraft den

28. F ö r s ] a g till förordning om ändrad lydelse av 9 5 1 mom. och 15 5 förordningen

den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. '

Härigenom förordnas, att 9 & 1 mom. och 15 5 förordningen den 8 _maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga dryc- ker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 &.

1. I stad — —- _— vid besiktning. Sådan besiktning hålles i stad, där stads- fiskal finnes, av denne och eljest av landsfiskalen jämte två personer, ut- sedda den ena av nykterhetsnämnden samt den andra i Stockholm av över- ståthållarämbetet, i annan stad av magistraten och i köping eller municipal— samhälle av kommunalnämnden eller motsvarande myndighet. Besiktnings- männen skola —— —— _— besiktigade lägenheten. ' ' Innan bevis — — ej börjas.

Kostnad för —— —— av länsstyrelsen.

15 %.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte eller annan truppsammanslutning, under marknad, torg— dag eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning, ävensom då eljest öppethållande av försäljningsställe kan föranleda oord— ningar eller då försäljning visar sig föranleda sådana, må länsstyrelsen även— som polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnden för visst tillfälle förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med av— seende å densamma. _

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 162
•  Original

29. F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 13 5 3 och 4 mom. motorfordons- förordningen den 23 oktober 1936 (nr 561).

Härigenom förordnas, att 13 ä 3 och 4 mom. 111otorfordonsfö-rordninvgen den 23 oktober 1936 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 ä.

3 inom. Besiktningsskylt skall, för automobil och motorcykel i dubbla exemplar, mot nedsättning av skäligt belopp, som fastställes av Konungen, tillhandahållas i stad med poliskammare av denna och eljest av polischefen i orten.

Besiktningsskylt för —— — — skall användas. Det ena exemplaret skall, för- sett med anteckning om utlämnad skylts nummer, av poliskammaren eller po- lischefen översändas till den försäkringsanstalt som meddelat försäkringen.

Bes'iktningsskylt må —— — — att användas. Tillhandahållen skylt må _ — — stycke sägs. Skylt skall — — —— försäkringen upphör.

4 mom. Länsstyrelse skall övervaka, att besiktningsskyltar i erforderlig utsträckning finnas tillgängliga hos poliskammare och polischef.

Över utlämnade skyltar skall hos poliskammaren eller polischefen föras förteckning — — —— försäkringsbevisets nummer. Utlämnade skyltar skola för redovisning uppvisas för poliskammaren eller polischefen årligen under december månad. Brister därvid — _ —— saknad skylt. Varder skylt _— — —, efter avdrag av poliskammarens eller polischefens omkostnader, åter— betalas. '

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 163
•  Original

30. Förslag till

förordning om ändrad lydelse av 159 5 inskrivningsförordningen den 30 december 1941 (nr 969).

Härigenom förordnas, att 159 & inskrivningsförordningeu den 30 december 1941 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

159 &.

Det åligger i Stockholm överståthållarämbetet och eljest polismyndigheten i orten att —— — —— jämväl sjömanshusombudsmannen. Uppgiften skall — — _ och nummer.

Denna förordning skall träda i kraft den

31. F ö r s 1 a g till förordning om ändrad lydelse av 7 & rekvisitionsförordningen den 30 juni 1942 (nr 586).

Härigenom förordnas, att 7 & rekvisitionsförordningen den 30 juni 1942

(

skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 %.

Rekvisitionsskrivelse må avlämnas, förutom hos den, som skall fullgöra rekvisitionen, hos polismyndigheten i orten och i stad jämväl hos magistraten eller kommunalborgmästaren, vilka det åligger att vidarebefordra skrivelsen till vederbörande.

Myndighet, som nyss nämnts, och kommunal myndighet äro skyldiga läm- na rekvirenten alla erforderliga upplysningar rörande tillgången i orten å de förnödenheter, som utgöra föremål för rekvisition.

Vid rekvisition av fastighet bör rekvirenten samråda med länsstyrelsen eller myndighet, som i första stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 164
•  Original

32. F ö r sl a g till förordning om ändrad lydelse av S 15 förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.1

Härigenom förordnas, att g 15 förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

& 15.

Uraktlåter uppgiftspliktig att i behörig tid avlämna mantalsuppgift. äger mantalsskrivningsförrättaren, som har att i sitt protokoll göra anteckning om den försumliges namn och hemvist, att, där den försumlige finnes inom orten, 1 av poliskammare, där sådan finnes, och eljest av polischefen erhålla biträde t för uppgiftens införskaffande. Tredskas den _ _ _ felande handlingen. ,

Genast efter _ _ _ omförmälda skyldighet. Delgivningen av beslutet * verkställes genom försorg av poliskammare, där sådan finnes, och eljest av 3 polischefen, vilka det även åligger att vaka över att föreläggandet efterleves. » Tredskas den försumlige, har poliskammaren eller polischefen att därom ( skyndsamt göra anmälan till Konungens befallningshavande, som förelägger | den försumlige att vid vite fullgöra sin kyrko-skrivningsskyldighet. 1

Polisman, som verkställer infordrande av felande uppgift eller delgivning 1 av föreläggande som ovan sägs, äger att därför av den försumlige undfå gott- görelse med fem kronor för varje förrättning.

Rörande indrivning av gottgörelse som nu nämnts är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den

1 Senaste lydelse se 19381615.

• Sida 165
•  Original

33. Förslag

till förordning om ändrad lydelse av 511 förordningen den 17 november 1905 (nr 64) angående mantalsskrivning i Göteborg.1

Härigenom förordnas, att % 11 förordningen den 17 november 1905 angå- ende mantalsskrivning i Göteborg skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

& 11.

Underlåter någon __ —— _ eller handlingen.

Finnes den uppgifts- eller anmälningsskyldige ej inom staden, äger mau- talsdirektören för uppgiftens eller handlingens införskaffande erhålla biträde av vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande, som äger förelägga den försumlige äventyr som nyss sagts. Polisman utom Göteborg, som verkställer infordrande av felande uppgift eller handling, är berättigad att därför av den försumlige undfå gottgörelse med en krona för varje förrättning.

Vägrar någon _ _ —_ uppvisa handlingen. Yrkande om _ _ __ eller poliskommissarie.

, iFörsuttet vite _ _ —— Göteborgs stad.

MDenna förordning. träder i kraft den

34. F ö r s [ a g' till förordning om ändrad lydelse av 5 33 mom. 1 och $ 35 mom. 1

. förordningen den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrko- ' ' böckers förande.

Härigenom förordnas, att & 33 mom. 1 och g- 35 mom. 1 förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande skola erhålla ändrad ly— delse på sätt nedan angives.

?; 33. 1. Person, som —- _ —— avlämnat betyget. Möter för _ _ —_ bifogat formulär. Dylika blanketter skola tillhandahållas å varje pastorsexpedition. Husbonde åligger _ _ _ hos pastor.

* Senaste lydelse se 1938: 617.

• Sida 166
•  Original

1. Försummar någon att fullgöra vad honom åligger enligt ä 33 mom. 1 eller & 34 mom. 2, äger pastor av poliskammare, där sådan finnes, och eljest av polischefen i orten erhålla biträde för införskaffande från den försumlige av felande uppgift. Tredskas den försumlige, skall Konungens befallnings- havande på begäran av pastor förelägga den försumlige att vid vite fullgöra sin skyldighet. Polisman, som verkställer införskaffande av felande uppgift som ovan sägs, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning. Rörande indrivning av gottgörelse som nu sägs är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den

35. F ö r s 1 a g till kungörelse angående ändrad lydelse av 6 & kungörelsen den 19

december 1924 (nr 525) om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap.

Härigenom förordnas, att 6 © kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap skall erhålla änd- rad lydelse på sätt nedan angives.

6 å.

Är e' _ _ _, må Konungens befallningshavande efter omständigheterna antingen förelägga sökanden att inom viss tid inkomma med erforderliga upplysningar eller genom försorg av poliskammare, där sådan finnes, och eljest av polischefen i orten av sökanden inhämta sådana upplysningar. Där— jämte åligger —— _ _ av ärendet.

Sedan ärendet _ _ _ till justitiedepartementet.

Denna kungörelse träder i kraft den

• Sida 167
•  Original

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

Bilaga A.

P. M.

angående tidigare reformförslag rörande ändrade grunder för ' politiärendenas handläggning i städerna m. m.

Frågan om ändrade grunder för bl. a. politiärendenas handläggning i städerna har upptagits till behandling av vissa utredningar angående stadsförvaltningens orga- nisatiou.

Enligt processkommissionens år 1926 framlagda betänkande skulle städernas egen jurisdiktion upphöra och staten övertaga rättsskipningen jämväl i städerna. Härmed måste enligt kommissionens mening följa, att sambandet mellan rättsskipningen och förvaltningen i städerna upphörde och att magistraten, vilken i regel tillika ut- gjorde rådhusrätten, komme att försvinna.

"Spörsmålet vart de kommunala och administrativa uppgifter, som åvil-ade magi- straten, skulle förläggas upptogs till närmare behandling av de sakkunniga för processreformen's ekonomiska förberedande, de 5. k. ekonomisakkunniga, i deras den 29 augusti 1928 avgivna betänkande (SOU 1928:20). De sakkunnigas förslag gick ut på att några av magistratens funktioner skulle helt upphöra samt att de övriga skulle överflyttas å länsstyrelsen, den av processkommissionen föreslagna lagmansrätten eller domaren i orten, polismyndigheten, valnämnden eller »lämpligt kommunalt organ». Med polismyndigheten avsågs polismästaren och i stad, där polismästare ej funnes, stadsfiskalen. Beträffande de särskilda uppgifter, som skulle tillkomma de olika organen, innebar förslaget sammanfattningsvis följande:1

1. Till länsstyrelsen skulle sålunda överflyttas följande uppgifter: indelning av stad i valkretsar, utsättande av valdag och verkställande av röst- sammanräkning vid stadsfullmäktige— och landstingsmannaval; meddelande av tillstånd till yrkesmässig lokaltrafik med automobil, dock med inrymmande av viss befogenhet härutinnan åt kommunalt organ eller polismyndig- heten; meddelande i vissa fall av tillstånd att innehava explosiva varor; 'mottagande av anmälningar om större och mindre förråd av eldfarliga oljor även— som om minuthandel med sådana varor; meddelande av tillstånd för utlänning att giva offentliga föreställningar och att hålla föredrag i vissa fall; utfärdande av pass; utseende av en ledamot i hälsovårdsnämnden samt en ledamot i byggnadsnämnden; förande av handelsregistret och förteckning över näringsidkare; ombesörjande av val av en revisor för granskning av sjömanshusets räkenska— per samt mottagande av revisionsberättelsen över samma granskning; (even-tuellt) förordnande av besiktningsmän enligt sjölagen för värdering av skada & fartyg eller last; meddelande av förordnande för mäklare, skeppsklarerare och notarii publici;

'* Sammanställningen är hämtad från 1928 års kommunallörvaltningssakknnnlgas betänkande (SOU 1931-50:13) s. 177 ff.

• Sida 170
•  Original

godkännande av plan för avstyckning av fastighet, meddelande av fastställelse å verkställd avstyckning m. m.;

handläggning av vissa ärenden angående ordnande av skjutsväsendet; samt utseende av förrättningsman för villebråds förseende med märke till tecken, att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort.

2. Till lagmansrätten eller domaren i orten skulle enligt promemorian överflyttas: mottagande av nöjdförklaring vid utlännings förpassning ur riket; mottagande av nöjdförklaring i anledning av ådömd bestraffning; samt befattningen att vara ägodelningsrätt i staden.

3. Till polismyndigheten skulle överflyttas följande uppgifter: befogenheten att utfärda särskilda föreskrifter angående hundars utelöpande; viss tillämpning av taxor och reglementen för åkare, hyrkuskar, stadsbud, bärare och yrkesmässig automobiltrafik;

godkännande av automobil för yrkesmässig lokaltrafik samt meddelande av tillstånd att i riket bruka hit införd automobil;

meddelande av tillstånd till stensprängning och fyrverkeri; mottagande av anmälningar om teater, konsert, allmänt föredrag, sammanträde etc.;

meddelande av tillstånd till handel med begagnade föremål; insamlande av uppgifter till näringsstatistiken; mottagande av varjehanda anmälningar rörande hotell och pensionat samt verk- ställande av besiktning av dylika lokaler;

ombesörjande av visst åndringsarbete, som vid brandsyn ålagts fastighetsägaren, men som denne försummat utföra;

publicerande av stadens brandordning; mottagande av anmälningar om inträffat olycksfall samt anställande av under- sökning om olycksfall i vissa fall;

utbetalande av ersättning till vittnen i brottmål;

.förrättande av borgerlig vigsel;

utlysande i vissa fall av bolagsstämma samt av föreningssammanträde; handläggning av vissa frågor rörande skjutsväsendet; övervakande av iakttagande av gällande bestämmelser 'om forntida minnesmär— ken samt mottagande av vissa anmälningar om sådana;

tillhandahållande av deklarationsblanketter, mottagande av deklarationer, tillstäl— lande av anmaning om deklaration med flera dylika åligganden enligt taxerings- förordningen;

den omedelbara ledningen av och tillsynen över poliskåren samt den disciplinära bestraffningsrätten i mindre betydande fall; samt

rekvirerande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning m. m.

4. Till en kommunal valnämnd skulle enligt promemorian ledningen av de poli- tiska och kommunala valen överflyttas.

5. Slutligen föreslogs överflyttning av följande ärenden till »Iämpligt kommunalt organ» d. v. s. i vissa fall drätselkammaren, i andra brandstyrelsen, i andra handels- och sjöfartsnämnden etc.; reglering av handeln å torg och andra allmänna platser; beslut om tillfälliga dispositioner av gatumark, uppläggande av byggnadsmate- ri'alier, ved och andra varor, uppställande av stegar och byggnadsställningar samt inhägnader å trottoarer och gator, bestämmande av platser för åkdon och dragare, uppställande av bord, stolar, tält och dylikt för uteservering under sommaren, upp- ställande av anslagstavlor, flaggstänger, insamlingsgrytor och dylikt, upprivande och avstängande av gata för ledningars nedläggande samt gatas tillfälliga avstångande av annan anledning; anvisande av allmänna avstjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall, fyllnads- ämnen med mera; .

• Sida 171
•  Original

lämnande av tillstånd till isupptagning; upprättande av reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar, stadsbud och bärare samt i fråga om yrkesmässig automobiltrafik;

viss befogenhet i fråga om meddelande av tillstånd till lokaltrafik med automo- bil;

meddelande av tillstånd enligt 5 13 andra stycket i ordningsstadgan för rikets städer, såvida ej polismästare finnes;

tillsyn över auktionsverket; meddelande av burskap; upprättande av kommunalstadgar; avgivande av yttrande i ett flertal fall enligt rusdrycksförsåljningsförfattningarna; upptagande av utredning angående ifrågasatt befrielse från skyddskoppympning; befattningen med val av sjömansdirektion och revisorer för granskning av sjö- manshusets räkenskaper;

upprättande av priskuranter å i markegångstaxan ingående persedlar och tjänst- barheter; samt

avgivande av förslag om taxeringsnämndernas antal och om taxeringsdistrikt med flera uppgifter enligt taxeringsförfattningama.

De av de sakkunniga tillkallade representanterna för städerna motsatte sig ett avskaffande av magistraten. De framhöllo såsom sin mening att — förutom ett val mellan bibehållande av den nuvarande magistratsinstitutionen och dess avskaf- fande —— funnes ett tredje alternativ, som borde tagas i övervägande, nämligen att med bibehållande av magistraten och dess hittillsvarande uppgifter utöka dess verk- samhet genom att göra den till en verklig stadsstyrelse i analogi med den mot— svarande organisation, som funnes i andra länder. Representanterna förklarade sig bl. a. betvivla, att en magistrat eller stadsstyrelse, som bleve befriad från alla statliga funktioner, skulle vara rustad att utöva sin uppgift såsom central myn- dighet. Sär—skilt den nära kontakten med polischefen och därmed även med polis- väsendet vore av allra största betydelse för en central styrelse och vunnes bäst genom att polischefen vore ledamot av styrelsen. Många av stadens myndigheter behövde samverka med polismyndigheten, liksom också denna myndighet för sin verksamhet ofta måste påkalla åtgärder från samhällets och dess organs sida. Kon- trollen över trafiken, över nöjeslivet m. m. skedde bäst i samförstånd med de kom- munala myndigheterna, och från denna synpunkt vore det en stor fördel, att polis- chefen kunde med "auktoritet och kraft deltaga i stadsstyrelsens förhandlingar. Att polischeferna i stor utsträckning skulle ersättas av stadsfiskalerna vore säkerligen från många synpunkter en försämring.

Frågan om utskiftn—ing av magistratsuppgifterna behandlades sedermera av de 5. k. 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga, vilka hade att utreda spörsmålet om kommunalförvaltningens ordnande i städerna efter genomförande av en process- reform i huvudsaklig anslutning till processkommissionens förslag med de jämk- ningar däri, som lagrådet i avgivet yttrande över förslaget förordat. Dessa inneburo, att den kommunala rättsskipningen skulle fortbestå i städer, som befunnes ägnade att utgöra särskilt tingslag inom en lagsaga (invånarantal 10000—16000). I sitt den 30 september 1930 avgivna betänkande (SOU 1930:13) föreslogo de sakkun- niga inrättande av ett nytt centralorgan, stadsstyrelsen, för fullgörande av både drätselkammarens och magistratens kommunala funktioner. Genom sin samman- sättning, sin befogenhet och sitt verkningssätt skulle styrelsen vara kvalificerad att övertaga uppgiften som »stadens regering». Med hänsyn till de brister i förvalt- ningen, som förelåge även i fögderistäderna, borde den föreslagna organisationen utsträckas jämväl till dessa städer. De sakkunniga avvisade för sin del den av de ekonomisakkunniga föreslagna utskiftningen på olika myndigheter av magistrats- uppgifterna och ansågo, att uppdelningen borde verkställas på det sätt, att de upp- gifter, som åvilade magistraten i egenskap av polismyndighet, borde tilldelas polis-

• Sida 172
•  Original

chefen i staden, medan de övriga, d. v. 5. de icke-polisiära uppgifterna, skulle utövas av; stadsstyrelsen. Denna skulle bestå av en borgmästare, en ordförande samt ytter- ligare minst fyra ledamöter. Dessa ledamöter, som skulle vara kommunala förtro- endemän utan tjänstemannakar-aktär, skulle väljas-av stadsfullmäktige i samband med nyval av fullmäktige för fyra år.

..Gentemot den av de ekonomisakkunniga förordade överflyttningen av åtskilliga ärenden till polismyndigheten underströko de kommunalförvaltningssakkunniga de betänkligheter, vilka såsom ovan nämnts anförts av representanterna för städerna. De sakkunniga funno sig emellertid ej kunna förorda, att polischefen erhölle med- lemskap i stadsstyrelsen och ansåge sig till följd härav ej heller kunna förorda, att polischefen tillades de administrativa uppgifter, som hade utpräglad poliskarak— tär, Önskemålet om beredande av tillfälle till samförstånd mellan stadsstyrelsen och polismyndigheten hade de sakkunniga i stället trott sig kunna främja genom'stad— gande av rätt för polischefen att deltaga i styrelsens överläggningar angående ären— den, som kunde ha betydelse för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet eller det allmänna hälsotillståndet i staden. .

Ehuru de sakkunniga sålunda biträdde den av de ekonomisakkunniga uttalade meningen om lämpligheten av att låta en från stadsstyrelsen skild polismyndighet övertaga magistratens rena polisfunktioner, syntes emellertid-några av de uppgifter, som av de ekonomisakkunniga tillagts stadsfiskalen eller polischefen, från ovan anl- givna utgångspunkt med större fog böra tilldelas stadsstyrelsen eller ledamot av densamma. Hit hörde insamlande av uppgifter till näringsstatistiken, förrättande av borgerlig vigsel, publicerande av brandordning samt utlysande i vissa fall av bolagsstämma och föreningssammanträde. Utbetalandet av ersättning åt vittnen i brottmål, som utgjorde ett bihang till domstolsarhetet, borde åter helst åläggas nå- gon tjänsteman vid den nya lagmansrätten. '

. Beträffande den föreslagna utskiftningen av vissa befogenheter på ett flertal olika kommunala nämnder ansägo de sakkunniga, att det vore önskvärt att samla dessa befogenheter hos nämnda styrelse. Härvid borde dock undantag skäligen göras för meddelande av tillstånd till varjehanda offentliga tillställningar enligt 5 13 andra stycket i ordningsstadgan för rikets städer. I städer, där poliskammare funnes, vore det nämligen denna myndighet, som för närvarande utövade berörda befogenhet, och då någon ändring härutinnan icke påkallats samt prövningen av dylika ärenden onekligen förutsatte polisiär kompetens, syntes det vara naturligast, att densamma i andra städer överlämnades åt polischefen. Slutligen ville de sakkunniga bestämt ifrågasätta lämpligheten av att i enlighet med de ekonomisakkunnigas förslag till länsstyrelsen överflytta en mycket stor del av magistratens funktioner. Det medgå- ves, att ur allmän synpunkt goda skäl kunde anföras för en undersökning rörande en sådan överflyttning av magistratens bestyr med förandet av handelsregistret och förteckningen över näringsidkare. Men i övrigt kunde mot länsstyrelsens föreslagna inträde i den lokala myndighetens funktioner invändas, dels att allmänheten där- igenom skulle förorsakas ökad omgång och stegrade kostnader, dels ock att möj- ligheten att vid vissa dylika ärendens avgörande få lokala synpunkter beaktade skulle bliva onödigt beskuren. Härtill komme den ökning av länsstyrelsens arbets-. börda, som den föreslagna överflyttningen skulle medföra. På grund av nu anförda skäl ansåge de sakkunniga med ovan angiven reservation, att den föreslagna över— flyttningen på länsstyrelsen av vissa magistratsuppgifter icke borde äga rum. Då däremot den av de sakkunniga föreslagna stadsstyrelsen genom sina övriga upp- gifter och sitt verkningssätt skulle bliva väl förtrogen med stadens alla förhållan- den, borde densamma, om den finge en lämplig organisation, kunna förväntas bliva väl skickad att övertaga jämväl dessa uppgifter. Dock syntes härvid undantag lämp- ligen kunna göras för utfärdandet av pass, samt vissa uppgifter beträffande ordnan- det av skjutsväsendet, som av praktiska skäl hellre borde överlämnas till polismyn- digheten.

• Sida 173
•  Original

Den av Kungl. Maj:t vid 1931 års riksdag framlagda propositionen angående hu— nudgrundema för en rättegångsreform (nr 80) vilade icke såsom processkommis- sionens förslag på den principen, att staten skulle i sin helhet övertaga rättsskip- ningen i städerna. Beträffande frågan, i vilken omfattning detta skulle ske, anförde justitieministern, att den bestämmande synpunkten härvid borde vara, att den kom— munala rättsskipningen bibehölles i de städer, som genom sin folkmängd, sina eko- nomiska förhållanden och andra omständigheter ägde förutsättningar att uppbära en egen rättsskipning av tillräcklig styrka, under det att övriga städer, i likhet med många, till en del ganska betydande städer och samhällen, som redan nu icke ägde egen domstol, finge genom statens försorg sin rättsskipning ombesörjd på enahanda sätt som i fråga om landsbygden. Särskilda utskottet anslöt sig härtill.

Rörande kommunalförvaltningen i städerna yttrade justitieministern, att det vore tydligt, att oberoende av processreformarbetet 1928 års kommunalförvaltningssak— kunnigas förslag borde upptagas till fortsatt behandling. Skulle det därvid visa "sig, att en omgestaltning av den kommunala förvaltningen i enlighet med de i betän- kandet angivna principerna borde ske, kunde åtgärder härför framdeles vidtagas. Dylika åtgärder försvårades icke av att staten redan nu övertoge rättsskipningen i vissa städer. Justitieministern uttalade tillika, att en förutsättning för den av ho- nom intagna i propositionen närmare angivna ståndpunkten till frågan om rådhus- rätternas organisation varit, att rådhusrätten allt framgent bibehölle sin dubbla funk- tion av domstol och förvaltningsorgan. Därest detta samband av en eller annan anledning komme att upplösas, förfölle det ur organisatorisk synpunkt viktigaste hindret för rådhusrätternas förstatligande samtidigt som större frihet vunnes i fråga om dessa domstolars sammansättning.

Med hänsyn till det förändrade läge, i vilket frågan om rättegångsväsendets för- statligande i städerna sålunda kommit, innebärande att i fortsättningen såväl magi- stratsstäder som fögderistäder syntes komma att finnas, tillkallade chefen för social departementet den 25 september 1931 två sakkunniga, borgmästaren Gustav Ehm- berg och kommunalborgmästaren Harry Ljungberg, att inom justitie- och socialde- partementen biträda med fortsatt behandling av frågan om övertagande från sta- tens sid-a av rättsskipningen i vissa städer ävensom frågan rörande ändrade be- stämmelser angående kommunalförvaltningen i stad, som av ett dylikt övertagan- de kunde påkallas. Dessa sakkunniga, nedan kallade 1931 års sakkunniga, avgåvo den 27 november 1931 det förslag angående m-agistratsbestyrens ombesörjande i stad utan magistrat, som ledde till införandet av den nuvarande kommunalborg— mästarinstitutionen och varigenom drätselkammaren erhöll sin nuvarande centrala ställning inom stadsförvaltningen. Kommunalborgmästaren skulle vara polischef och tillika ensam besluta i de flesta ärenden, som vore till sin natur statsadministra- tiva och polisiära. Enligt en av de sakkunniga verkställd undersökning voro följande, magistraten åvilande uppgifter av sådan natur, nämligen '

I)' skyldighet dels att på anmodan av justitiekanslersämbetet kungöra ledig stads- fiskalstjänst och insända inkomna ansökningshandlingar till ämbetet med eget ut— låtande, dels att mottaga och med eget yttrande till länsstyrelsen översända stads-' fiskals ansökan om tjänstledighet och avsked; - "3 -

2) mottagande och vidarebefordrande av rekvisitioner för krigsmakten på krigs- fot, skyldighet att vid mobilisering gå vederbörande militära myndigheter till handa enligt rekvisitionsförordningen m. fl. författningar; ' ' '

3) i stad, där polisnämnd ej funnes, de på denna enligt lagen om polisväsendet i riket eljest ankommande uppgifter; ' - .,

4) upprättande av förslag till kommunalstadgar samt förande av liggare över fastställda dylika stadgar; '—

5) reglering av handeln å torg och andra allmänna platser; ' -

6) beslut om tillfälliga dispositioner av gatumark, uppläggande av byggnads- materialier, ved och andra varor, uppställande av stegar och byggnadsställningar

• Sida 174
•  Original

174 samt inhägnader å trottoarer och gator, bestämmande av platser för åkdon och dragare, uppställande av bord, stolar, tält och dylikt för uteservering under som- maren, uppställande av anslagstavlor, flaggstänger, insamlingsgrytor och dylikt, upp- rivande och avstängande av gata för ledningars nedläggande samt gatas tillfälliga avstängande av annan anledning;

7) befogenheten att utfärda särskilda föreskrifter angående hundars utelöpande: 8) meddelande av tillstånd till stensprängning och fyrverkeri; 9) lämnande av tillstånd till isupptagning; 10) mottagande av anmälningar om teater, konsert, allmänt föredrag, samm-an- träde etc.;

11) anvisande av allmänna av-stjälpningsplatser för snö, is, byggnadsavfall, fyll- nadsämnen m. m.;

12) upprättande av förslag till reglementen och taxor för åkare, hyrkuskar, stads- bud och bärare samt i fråga om yrkesmässig automobiltrafik jämte viss tillämpning av dylika taxor och reglementen;

13) meddelande av tillstånd enligt & 13 andra stycket i ordningsstadgan för rikets städer, såvida ej polismästare funnes;

14) meddelande av tillstånd för utlänning att giva offentliga föreställningar och att hålla föredrag i vissa fall;

15) meddelande av tillstånd att förevisa s. k. biografbilder; 16) meddelande av tillstånd till offentlig föreställning, vid vilken skall förekomma hypnotiska eller andra liknande experiment;

17) meddelande av tillstånd att företaga offentlig uppvisning eller anordna of- fentlig tävling med luftfartyg;

18) utfärdande av pass och resekort; 19) mottagande av nöjdförklaring vid utlänningars förpassning ur riket; 20) mottagande av nöjdförklaring i anledning av ådömd bestraffning; 21) övervakande av att gällande bestämmelser om forntida minnesmärken iakt- tagas samt mottagande av vissa anmälningar om sådana;

22) utfärdande av förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerier; 23) utseende av förrättningsman för villebråds förseende med märke till tecken, att det dödats å lovlig tid eller införts från utrikes ort;

24) handläggning av vissa ärenden angående ordnande av skjutsväsendet; 25) utfärdande av vissa bestämmelser angående övningskörning med automobil: 26) meddelande av tillstånd till yrkesmässig stadstrafik med automobil; 27) godkännande av automobil för yrkesmässig stadstrafik samt meddelande av tillstånd att i riket bruka hit införd automobil;

28) utfärdande av vissa föreskrifter enligt vägtrafikstadgan; 29) förordnande av besiktningsmän enligt sjölagen för "värdering av skada å far- tyg eller last;

' 30) vissa åtgöranden dels enligt förordningen den 18 oktober 1901 angående re- gistrering av svenska fartyg, dels enligt förordningen den 29 mars 1912 angående befäl å svenska handelsfartyg m. m.;

31) befattning med val av sjömanshusdirektion och revisorer för granskning av sjöman-shusets räkenskaper;

32) ombesörjande av val av en revisor för granskning av sjömwanshusets räkenska- per samt mottagande av revisionsberättelsen över samma granskning;

33) vissa åtgöranden enligt förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör och enligt för— ordningen den 23 december 1925 angående inskrivning och redovisning av väm— pliktiga samt deras tjänstgöring m. m.;

34) förande av handelsregistret och förteckningen över näringsidkare;

35) utfärdande av näringslegitimationsbevis för svensk handelsresande, som äm- nar i utlandet upptaga varubeställningar eller göra inköp;

• Sida 175
•  Original

) meddelande av burskap; ) tillsyn över auktionsverk, där ej denna tillsyn anförtrotts drätselkammaren; 39) mottagande av anmälan om inrättande av boktryckeri;

) mottagande av anmälningar samt utfärdande av intyg enligt giftstadgan; 41) mottagande av anmälningar om större och mindre förråd av eldfarliga oljor ävensom om minuthandel med sådana varor;

42) meddelande i vissa fall av tillstånd att innehava explosiva varor; 43) meddelande av tillstånd att förvärva skjutvapen eller ammunition eller att idka handel med skjutvapen;

44) avgivande av yttrande rörande sökt tillstånd till handel med begagnade före- mål;

45) avgivande av yttrande över ansökan om tillstånd till idkande av pantlåneri- rörelse;

46) vissa åtgärder dels enligt lagen den 9 april 1926 angående meddelande av för- bud för barn att idka vis-s försäljning, dels enligt lagen den 30 maj 1919 om be- gränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse;

47) mottagande av varjehanda anmälningar rörande hotell och pensionat samt verkställande av besiktning av dylika lokaler;

48) utlysande i vissa fall av bolagsstämma samt av föreningssammanträde; 49) upprättande av priskuranter å i markegångstaxan ingående persedlar och tjänstbarheter;

50) meddelande av förordnande för mäklare, skeppsklarerare och notarii publici; 51) förrättande av borgerlig vigsel; 52) utseende i visst fall av medlare i tvister mellan makar; 53) visst åtgörande i enlighet med kungörelsen den 22 mars 1895 angående un- derrättande till rysk konsulär myndighet, då rysk undersåte här i riket avlidit;

54) befattningen att vara ägodelningsrätt i staden; 55) godkännande av plan för avstyckning av fastighet, meddelande av faststäl- lelse å verkställd avstyckning m. m.;

56) föranstaltande av val av gode män för laga skifte; 57) befattningen med fastighetsregistret —— prövning av indelningen i stadsägor, fastställande av registerbeteckningar, tillsyn över fastighet-sregisterarbetet m. m.;

58) utseende av en ledamot i byggnadsnämnden; 59) publicerande av stadens brandordning; 60) ombesörjande av visst ändringsarhete, som vid brandsyn ålagts fastighets- ägaren men som denne försummat utföra;

61) utseende av en ledamot i hälsovårdsnämnden; 62) utfärdande av kungörelse, då stadsläkartjänst skall tillsättas, avgivande av utlåtande i ärendet samt utfärdande av fullmakt för den valde, meddelande av entledigande av stadsläkare, beviljande efter hälsovårdsnämndens hörande av ledig- het åt stadsläkare med rätt likväl för magistratens ordförande att bevilja ledighet under högst en vecka, utfärdande av förordnande för annan läkare till vikarie un- der högst trettio dagar;

63) upptagande av utredning angående ifrågasatt befrielse från skyddskoppymp- mm;;

64) mottagande av anmälningar om inträffat olycksfall samt anställande av un- dersökning om olycksfall i vissa fall;

65) avgivande av yttranden i ett flertal fall enligt förordningarna angående för- säljning av rusdrycker, pilsnerdricka samt alkoholfria drycker;

66) utfärdande av förbud i vissa fall mot fortsatt försäljning av rusdrycker eller pilsnerdricka eller alkoholfria och därmed jämförliga drycker;

67) mottagande av anmälan i vissa fall om utskänkning av närmare angivna alko- holfria och därmed jämförliga drycker samt utfärdande av bevis däröver;

• Sida 176
•  Original

68) utseende av en besiktningsman för besiktning av lokal för utskänkning av sist omförmälda drycker. '

Av dessa uppgifter skulle de under 3), 4) och 11) omförmälda ankomna å drät- selkammaren, de under 31) och 32) omförmälda å en särskild valnämnd, de under 54) omförmälda å ägodelningsrätten i den domsaga, staden kom-me att tillhöra, samt de under 55) och 56) omförmälda å länsstyrelsen. Vidare skulle länsstyrelsen meddela förordnande för notarii publici (punkt 50). I övrigt skulle uppgifterna handhavas av kommunalborgmästaren. De sakkunniga uttalade, att de ärenden, som sålunda komme att handläggas av denne, vore av den art, att de ej tarvade behand- ling i en styrelse utan kunde och borde avgöras av en tjänsteman. — Länsstyrelsen skulle dessutom handha följande magistratsuppgifter, nämligen befattningen som överexekutor, kontrollen över den eller de stadens tjänstemän, som ombesörjde de— bitering och upphörd av kronoutskylder samt indrivning av skatterestantier, även— som mantalsskrivningsbestyret.

Chefen för socialdepartementet anslöt sig i allt väsentligt till de grundsatser, som sålunda uttalats av 1931 års sakkunniga. I proposition nr 207 till 1932 års riksdag med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen om kommunalstyrelse i stad 111. m. godkände departementschefen sålunda principen, att magistratens statliga uppgifter skulle — med vissa undantag — ombesörjas av kommunalborgmästaren: detta emedan ärendenas handläggning i en styrelse icke vore påkallad. I fråga om ett eller annat bestyr kunde måhända tvekan uppstå, huruvida icke en kollegial hand- läggning skulle vara att föredraga. Med den ställning kommunalborgmästaren skulle. intaga i förvaltningen borde han emellertid hava stora möjligheter att samråda med omdömesgilla personer, därest han i något ärende funne »det erforderligt. Under— stundom yppade sig svårighet att avgöra, om ett bestyr av ej enbart statlig karaktär borde anförtros kommunalborgmästaren. Departementschefen tänkte härvid när- mast på bestämmelser sådana som den i butikstängningslagen upptagna angående magistrats skyldighet att med eget utlåtande insända stadsfullmäktiges beslut om tid för öppethållande av butik, ett bestyr, som å landet fullgjordes av landsfiskal. Ett annat exempel erbjöde magistrats befattning med utfärdande av nya före- skrifter i avseende å den allmänna ordningen i stad jämlikt & 20 ordningsstadgan för rikets städer. Enligt detta stadgande hade magistrat i dylikt ärende initiativ- och yttranderätt, medan beslutanderätten tillkomme stadsfullmäktige, vilkas beslut dock skulle för fastställelse underställas länsstyrelsen. I nu nämnda och liknande fall hade departementschefen ansett kommunalborgmästaren vara närmast till att in- träda i magistrat—s ställe. Vad anginge utfärdande av allmänna ordningsföreskrifter, innebure detta en annan ståndpunkt än den som intagits av 1931 års sakkunniga. Att departementschefen för sin del förordat nämnda bestyrs överlämnande till kom- munalborgmästaren berodde därpå, att bestyret syntes främst hänföra sig till ord- ningsintresset, vilket i första hand representerades av kommunalborgmästaren. Den- ne skulle för övrigt såsom antytts icke erhålla någon bestämmanderätt i saken utan allenast äga yttra sig över förslag till ordningsstadgan samt väcka dylikt förslag.

Riksdagen godkände propositionen (skrivelse nr 273/1932, konstitutionsutskottets utlät. nr 32/1932). '

• Sida 177
•  Original

Bilaga B.

Tabell utvisande handläggningen av vissa polisärenden istäderna.

Förkortning: pm = polismyndighet. Magistrat Ärenden Polis- ellerkom.- som ej _ Kom.- Författning Ärende chef näää; kdfd'ledlt letåiålt- låg-sg: tare % % % KF 22/6 1911 ang. bio- Pm grafföreställningar, 1, a) mottager anmälan om 2 %% resp.medde1ar tillstånd till dylik föreställning samt ordningsföreskrif- ter ................ 124998——29 20 b) äger förbjuda, inställa _ eller upplösa tillställ- ning .............. 12 24 36 72 2 4 20 16 KF 3/6 1932 med vissa Pm iorten höres av läns— bestämmelser ang. bio— styrelsen över ansökan grafer och filmförevis- om tillstånd till upp- ning, 3, 28, 31, 32 %% förande ellerinredande av biograf, deltager vid besiktning av sådan, mottager anmälan om föreståndare m. m. .. 6 12 43 86 1 2 18 25 KF 3/6 1932 med vissa Pm i orten mottager an- bestämmelser ang. film, mälan om reSp. höres 3—5 %% över ansökan om till— stånd till innehav av filmförråd, deltager i besiktning av förva- ringslokaler m. m. .. 4 8 39 78 7 14 24 15 KK 31/12 1913 ang. rätt Pm mottager anmälanom för utlänning och i ut- tillställning samt med- landet bosatt svensk delar ordningsföreskrif- undersåte att häriri— ter, inställer eller för- ket giva offentlig före- bjuder tillställning .. 5 10 44 88 1 2 27 17 ställning rn. m., l—Såå KF 23/10 1908 ang. be- Pm i stad verkställer villningsavgifter för kontroll ä biljettför- särskilda förmåner och säljning ............ 16 32 131 62 3 6 19 12 rättigheter, 4 % 7 mom.

1 Häri ingår drätselkammare i 3 fall samt stadskassör och kronokassör vardera i 1 fall.

• Sida 178
•  Original

Författning

Ärende

Polis- chef

Magistrat eller kom.- borg— mästare

%

KF 17/5 1923 ang. skatt för hundar, 7 %

Lagen 22/s 1906 ang. vill- korlig frigivning, 7 %, lagen 22/4 1927 om till- syn över dem som ut- skrivits pä prov från vårdanstalt för för- minskat tillräkneliga förbrytare m. m., 5 %

Instr. 12/4 1907 för till- syningsmän över vill- korligt frigivna, 4 %, instr. 25/11 1927 för till- syningsmän över dem som utskrivits på prov enligt lagen 22/4 1927, 7 5

Lagen 13/3 1937 om tvångsuppfostran, 13 %

Stadgan 8/4 1938 ang. vård och behandling av dem som ådömts ung- domsfängelse, 31 &

Lagarna 6/6 1924 med be- stämmelser om förfa- randet i brottmål rö- rande vissa minder— åriga, 2 5, och lagen 22/6 1939 om särskild förundersökningi brott- mål, 4 %

KK 12/9 1941 ang. ut— lännings vistelse ivissa delar av riket, 2 &

del av hundskattere- gister ..............

sitt frihetspass för pm

Pm i orten underrättas av tillsyningsman om den utskrivnes ankomst, bostad m. m, och läm- nar handräckning ät tillsyningsman ......

Pm lämnar handräckning åt anstaltsstyrelse eller föreståndare för häm— tande av den som av- vikit eller skall åter- tagas ..............

Pm äger föra utskriven fånge, som uppehåller sig åt förbjuden ort, till ort där han äger vistas

Pm lämnar handräckning för tilltalads inställan- de för läkarundersök- ning

..............

Pm kan medge utlänning tillstånd att genomresa förbjudet område eller att kortare tid vistas Vederbör. pm äger taga Utskriven skall uppvisa

37

35 38 40 38

18

10

14

16

• Sida 179
•  Original

Magistrat Ärenden Peilillii- ellebrkomf att)? ej M _ lgolmw —- e 0 — re- a l- 0 ' Författning Ärende mästare kommit stråt måå- tare 76 % % KF 7/10 1921 ang. eld- Pm iorten höres av läns- farliga oljor, 11, 28, styrelsen över ansökan , 49, 58 %% om tillstånd till till- verkning eller bearbet- ning av olja m. rn. samt lämnar ivisst fall med- givande för transport , sjöledes av olja m.m. 7 14 40 80 3 6 25 15 KF 18/5 1928 ang. explo- Pm insänder till spräng— ' siva varor, 7, 14, 21, ämnesinspektionen för- 30, 41, 42, 44, 47, 65, hörsprotokoll ang. 84 åå olycksfall, föranlett av sprängämne, föranstal- tar om besiktning av plats för explosion, ta- ger del av förteckning över utlämnad explosiv vara ävensom av för- säljningsbok, förordnar hur med sådan varai visst fall skall förfaras, verkställer avsyning av upplagsmagasin, med- delar i visst fall till- stånd till transport sjö- ledes m. m. ........ 29 58 19 38 2 4 14 5 Vapenkungörelsen 2% Pm förordnar vid faraför 1934, 11 % missbruk om vapnets omhändertagande.... 23 46 24 48 3 6 15 9 J usteringskungörelsenW/ 6 Pm utövar tillsyn åkungzs 1934, 24 % efterlevnad ........ 46 92 3 6 1 2 2 1 Lagen 16/10 1914 om till- Pm lämnar fartygsinspek- syn å fartyg, 6 % tör biträde vid fartygs- inspektion .......... 23 46 8 16 19 38 6 2 Sjömanslagen15/6 1922, Pm lämnar handräckning 52 % för påmönstrad sjö- mans inställande till tjänstgöring ........ 30 60 6 12 14 28 3 3- Lagen % 1933 om bo— Pm omhändertagerivisst utredning och arv- fall avliden persons skifte, 1 kap. 2 %, och kvarlåtenskap och till- lagen 5/3 1937 om in- kallar dödsbodelägare temationella rättsför- eller gör hos rätten an- hållanden rörande mälan om dödsfallet.. 27 54 18 36 5 10 8 10 dödsbo, 2 kap. 3 %

• Sida 180
•  Original

Författning

Ärende

eller kom.- borg- mästare

%

Magi- strat

Hälsovårdsstadgan 19/6 1919, 56 %, epidemi- lagen samma dag, 27 %, epizootilagen12/4 1935, 9 &, karantänskung. 4/5 1934, 67 %, KK sist- nämnda dag om rätt- utrotning å fartyg, 12 %, KK 31/5 1938 om sa- nitär kontroll över luft- farten, 42 %

Lagen 20/6 1918 ang. åt- gärder mot utbredning av könssjukdomar, 22 &, tuberkulosför- ordn. 31/3 1939, 5 %

' KK 15/1 1937 ang. anmä- lan till polismyndighet rörande vissa vid be- handling å sjukvårds— inrättning uppkomna skador m. m., 1 %

Giftstadgan 7/12 1906, 43 & Fattigvårdslagen 14/6

1918, 62, 72, 74 55, barnavårdslagen 6/6 1924, 72, 75, 77 55

Lagen 14/6 1917 om barn utom äktenskap, 13 &, lagen 11/6 1920 om barn i äktenskap," 24 %

Lagen 1'*/6 1917 om för- bud för Vissa under- hållsskyldiga att av- flytta från riket, 8 %

KK 12/os 1942 om efter- lysning av vissa under- hållsskyldiga, 3—6 åå

Pm biträder vid tillsyn över författningarna. .

Pm meddelar handräck- ning för inställande av sjuk till läkarunder- sökning eller sj ukhus . .

Pm i orten mottager an— mälan om fall av vårds— löshet eller försum- melse ..............

Missbruk anmäles av häl- sovårdsnämnd till ve- derbör. pm ..........

Pm lämnar handräckning åt fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd m. fl ...............

Pm meddelar handräck— ning åt barnavårdsman för underhållsskyldigs efterforskande eller hö- rande ävensom för del- givning ............

Pm hindrar underhålls- skyldigs avresa ......

Pm utfärdar intyg om underhållsskyldig samt efterforskar hans vis- telseort ............

38

39

30

34

32

37

35

39

76

78

60

68

64

74

70

78

11

17 34

18 36

13 26

14 28

11 22

22

som ej före- kommit % 1 2 3 6 3 6 7 1 4 1 2

11

14

12 [Q

• Sida 181
•  Original

Magistrat Ärenden Polis— ellerkom.- som ej _ Komp? ...... man. att. M.. ,är.- tare % % % % ' Lagen 29/6 1912 om ar- Pm lämnar tillsynsorga_ betarskydd, 27, 38 åå nen upplysningar och biträde samt låter på arbetsgivarens bekost- nad vidtaga säkerhets- anordning .......... 26 52 18 36 6 12 13 5 Lagen 9/4 1926 ang, med- Pm gör anmälan till har- delande av förbud för navårdsnämnd om barn att idka viss för- överträdelse av förbud 24 48 21 42 5 10 14 7 säljning, 3 % Stadgarna "79 1918 för Pm lämnar handräckning fortsättningsskolan, för barns hämtande 36 å, och 26/9 1921ang. till skolan .......... 31 62 15 30 4 8 13 2 folkundervisningen i ri- ket, 51 % KF 18/6 1927 om ersätt- Vederbör. pm verkställer ning i anledning av undersökning ang. så- kroppsskada, ådragen dan skada .......... 31 62 13 26 6 12 11 2 under militärtjänstgö- ring, 4 &, tillämpnings- kung. 25/11 1927, 2 % Alkoholistlagen 15/6 1931, Pm gör anmälan till nyk- 7. 10, 12, 17, 30, 48, terhetsnämnd om in- 49 %% — gripande,]ämnar hand- räckning i vissa fall, gör ansökan om intag- ning av och omhän- dertager t. v. alkohol- missbrukare ........ 37 74 13 26 — -—— 10 3 KK 18/11 1932 om sär- Pm iorten tillhandahåller skild skatt i vissa fall och utbyter s. k. skat- för användande i tra- teskyltar .......... 37 74 13 26 —- — 7 6 fik av icke registrerade motorfordon m. m., 3, 4 %% Lagen 7/9 1914 aug. för- Pm hindrar luftfartyg bud mot lufttrafik över som framföras i strid svenskt område, 25 mot meddelat förbud 25 50 10 20 15 30 8 2 KK % 1939 ang. enskil— Tillvaratagen brevduva das innehav av brev- inlämnas till pm iort duvor vid krig eller där tillvaratagandet krigsfara in. m., 25 skett .............. 36 72 4 8 10 20 3 1

• Sida 182
•  Original

Författning

Ärende

Magistrat eller kom.- borg- mästare

Årenden som ej före- kommit

| % | .

KF 1/7 1918 ang. handel med skattefri sprit, 19 %

KF 1/7 1918 ang. vissa alkoholhaltiga prepa- rat m. m., 9 &

KF 30/12 1916 ang. för- bud mot förevisning av djur i s. k. menage- rier, 2 %

Pm har att underrätta.

bl. a. kontrollstyrelsen om illojal användning av sådan sprit ......

Pm förbjuder vid miss— bruk försäljningen av dylikt preparat ......

Pm inställer förevisning som anordnats i strid med förordningen. . . .

• Sida 183
•  Original

Bilaga C.

Sammanställning av författningar, där termen polismyndighet eller motsvarande benämning före- kommer utan bestämning, m. m.

Förkortningar: kbm = kommunalborgmästare; lfi = landsfiskal; lnst = länsstyrelse; mag = magistrat; p = polischefen i orten; pkam = poliskammare; pm = polismyndighet; stfi = stadsfiskal; öä = överståthållarämbetet. — Med lagförslaget i kol. 5 förstås förslaget till lag med vissa bestzer om polismyndighet s. 141.

Åtgärden bör tillkomma

[ 2 3 4 i)

Författningsrum Ä r e n d e Pm torde åsyfta Anmärkningar

Ordning och säkerhet. Ordningsstadgan för rikets städer Öa”, mag eller kbm "la 1858, s. 42 a) anvisar särskilda saluplatser för Vissa slags varor och utfärdar erfor- derliga ordnings— och renlighetsföre- skrifter (1 &) b) meddelar tillstånd till försäljning från stånd, kiosk o. d., utfärdar par- keringsföreskrifter m. m. (2 5) c) anvisar badplatser och meddelar ordningsföreskrifter för dylika (11 5)

d) meddelar tillstånd till anläggning av kägelbana o. d. (12 &)

Pm = öä, pkam, mag eller kbm även tpojtlis- Se förslag 5. 142 a) upptar och låter döda utelöpande 323511 an

hund (5 &)

b) meddelar tillstånd till stenspräng- ning, skottlossning och fyrverkeri samt föreskrifter därför (6 5)

c) beslutar om fördelning av böter och viten bland polispersonalen (28 5)

• Sida 184
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1

8 4 &

KF 2lz/f, 1911 ang. biografföreställ- ningar, 1. 2. 4. 7 åå. & 47

d) mottar anmälan om resp. lämnar tillstånd till offentliga föreställ- ningar samt meddelar ordningsföre- skrifter

äger, om tillställning åsyftar eller innebär något som strider mot sed- lighet eller allmän lag eller föran- leder till svårare oordning, förbjuda tillställningens förnyande samt att i nu nämnda fall ävensom då till- ställningen äger rum utan anmälan eller tillstånd eller vid svårare oord- ning, som ej kan undanröjas genom deltagarnas avlägsnande, upplösa sammankomsten; de församlade äro på pm:s uppmaning skyldiga att vid bötespåföljd lämna platsen

förbjuder förnyande av lindansning, djurförevisning eller jämförlig till- ställning, som visar sig medföra uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv (13 5)

Pm

a) mottar anmälan om resp. lämnar tillstånd till dylik föreställning och meddelar ordningsföreskrifter

b) äger förbjuda föreställning varför anmälan erfordras, om lokalen är olämplig eller av annan anledning

c) förbjuder föreställningens förnyande vid oordning o. (1. samt inställer eller

öä. pkam, mag, kbm resp. p

även polis- mäst. utan pkam

Se förslag s. 142

• Sida 185
•  Original

KF 3/6 1932 med vissa bestämmelser ang. biografer och filmförevisning, 3, 27, 28, 31, 36 55, s. 48 KF 3/0 1932 med vissa bestämmelser ang. film, 3, 4, 5 åå, s. 49

Jfr KF ang. explosiva varor, 5. 84

upplöser föreställning, om den äger rum utan tillstånd eller anmälan eller i strid mot tillstånd eller vid oordning av svårare beskaffenhet, som ej kan undanröjas genom del- tagarnas avlägsnande; deltagarna äro på pm:s uppmaning pliktiga att vid bötespåföljd lämna platsen

d) godkänner i vissa fall film

e) äger ta del av tillståndskort rörande film

Pm i orten

a) höres av lnst över ansökan om till- stånd till uppförande eller inredande

av biograf a ort,. där byggnads- nämnd ej finnes

b) skall vara företrädd vid besiktning av lokal

c) meddelar behörighetstillstånd för apparatskötare

d) mottar anmälan om föreståndare för biograf

e) äger meddela särskilda föreskrifter vid tillfälligt anordnande av bänkar eller stolar i biosal m. m.

f) godkänner lokal för ej off. film- förevisning

Pm ! orten

a) mottar anmälan om resp. höres av lnst (med.styr.) över ansökan om tillstånd till innehav av filmförråd

b) skall vara företrädd vid besiktning

öä, pkam, mag, kbm samt p

p, jfr s. 49 p, jfr s. 49

» » s. 143

Se förslag 5. 143 Se lagförslaget ¹

• Sida 186
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1 3 4 5

KK 31/12 1913 ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk un— dersåte att här i riket giva off. före- ställn. m. m., 1—5 55, s. 49

KF 23/10 1908 ang. bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättig- heter, 4 Q 7 mom., s. 50

KF 35/5 1916 ang. offentliga föreställ- ningar i hypnotism, 1, 2 55, s. 51

Säkerhet ställes hos och tillstånd till föreställn. lämnas å landet och i stad utan mag av Inst samt i Stockholm av

öd, 1 annan stad pkam eller mag

Vederbörande pm samt är landet lfi motta anmälan om tillställn., var— till tillstånd erhållits, samt meddelar erforderliga ordningsföreskrifter. Pm förbjuder tillställn:s förnyande, in- ställer eller upplöser tillställn. under enahanda förutsättningar som enligt förordn. ang. biografföreställn.

Kontroll å biljettförsäljn. verkställes i stad genom vederbörande pm och å landet genom ordf. i kommunal- nämnden eller en eller flera av nämnden antagna personer

Öä, pkam, mag, kbm samt på landet Inst meddelar tillstånd till föreställn., vilket när som helst kan återkallas.

Ges föreställning utan tillstånd eller åsidosättes föreskrivet villkor eller ordningsföreskrift eller åsyftar eller innebär föreställn. något som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder svårare oordning, äger pm inställa eller avbryta föreställn. och äro de församlade vid bötespå- följd pliktiga att på pm:s uppmaning bege sig därifrån

pkam, mag. kbm resp. p pkam, mag, kbm

även polis- mäst. utan pkam

uppbörds- myndighet

även polis- mäst. utan pkam

Se förslag 5. 145

» » s. 148

Jfr även försla- get till ändr. i 4 % KK "ha 1913, s. 145

Se förslag 5. 146

• Sida 187
•  Original

KK 20/, 1928 med Vissa bestämmelser ang. tillämpningen av KF 2al,, 1922 om luftfart, 29 5, s. 51; jfr s. 204

KF "],, 1940 om nöjesskatt, 7 5, s. 52

Strafflagen 10: 12, s. 52

KK 9], 1916 ang. vad mil. personal har att iakttaga vid upprätthål- lande av allmän ordning m. m., 1—4 55, s. 53 KF 15/0 1935 om ersättning av stats- medel för skada vid biträde åt ord— ningsmakten, 1 5, s. 53

Polisreglementet för riket ”"/, 1925, 21 5, s. 53

Lagen "I, 1885 ang. lösdrivares be- handling, 2, 15 55, s. 54

KF m/11 1841 mot fylleri och drycken- skap, 11 5, s. 55

Lagen M],, 1906 ang. villkorlig frigiv- ning, 7, 11 55, s. 55

Öä, pkam, mag eller kbm resp. I/i medde- lar tillstånd till offentl. uppvisning eller tävling med luftfartyg samt ut- färdar erforderliga ordnings- och säkerhetsföreskrifter Skatt skall ej utgå för biljett, som ut- lämnas till begagnande av pm

KB, borgmäst. eller polismäst. i stad och lands/egde eller den som är satt i sådan ämbetsmans ställe äger för

upprors stillande använda militär

Mil. post m. fl. underrättar civil pm om ordningsstörning samt skall, då civil pm ej är tillstädes, ta i förvar ordningsstörare o. d. och göra fram- ställning till civil pm om hans av- hämtande

Ersättning utgår till den som biträtt pm, polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört den allmänna ordningen m. m.

Pm får ej meddela annan än ordnings- vakt polismans skydd

Krono- och polisbetjänt äger anhålla lös- drivare, som skall inställas till förhör inför lfi eller stfi, samt övar tillsyn över lösdrivare

Lfi och stfier samt krona-, stads- och polisbetjänte skola ha uppsikt å fylleriförseelser och dem vederbör- ligen åtala

Frigiven skall uppvisa sitt frihetspass

för pm. Pm verkställer 1 vissa fall häktning av frigiven

p samt mag, kbm (jfr s. 52)

p och underord- nad polisman

se 5. 53

lust och i stad p (jfr 11 åpolisl.)

polisman

köpingsåklagare och polisman

även polis- mäst. utan pkam

äv. statspo- lisint. o. p

Se förslag 5. 147

&

Se lagförslaget jfr s. 125 Se lagförslaget

» s. 148

Se förslag 5. 149

• Sida 188
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1 3 4 5

Instr. '='/,, 1907 för tillsyningsmän över villkorligt frigivna, 4 5, s. 56

Lagen 22/6 1939 om villkorlig dom, 21 5, s. 56

Lagen 22/4 1927 om tillsyn över dem, som utskrivits på prov från vård- anstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare m. m., 5, 6 55, s. 56

Instr. 25/11 1927 för tillsyningsmän över dem som utskrivits enligt sist- nämnda lag, 7 5, s. 56

Lagen 113/, 1937 om tvångsuppfostran, 13 5, s. 57

Stadgan 8/. 1938 aug. vård och be- handling av dem som ådömts ung- domsfängelse, 31 5, s. 57

Lagen 6/& 1924 innefattande bestäm- melser om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga, 2 5, s. 57

Pm : orten underrättas av tillsynings- man om den frigivnes ankomst, bo- stad m. m. samt lämnar handräck— ning åt tillsyningsman

Pm lämnar handräckning åt domstol m. fl. för den dömdes inställande i ärende som sägs i lagen

Utskriven skall uppvisa sitt frihetspass för pm, vilken även skall delges inter- neringsnämnds beslut ang. utskriven. Pm äger föra utskriven, som vistas å förbjuden ort, till plats, där han äger vistas. Om utskriven visar sig vådlig för annans säkerhet, kan han i avvaktan å lnsts beslut tagas i för- var av underordnad pm Pm skall underrättas av tillsyningsman om utskrivens ankomst, bostad m. m. samt meddelar handräckning åt till- syningsman

Pm lämnar handräckning åt anstalts- styrelse eller föreståndare för häm— tande av den som avvikit eller skall återtagas

Pm äger föra utskriven ungdoms- fånge, som vistas å förbjuden ort, till ort, där han äger vistas

Pm lämnar handräckning för tilltalads inställande inför läkare

P

Se lagförslaget

• Sida 189
•  Original

Lagen 2% 1939 om särskild förunder- sökning i brottmål, 4 5, s. 57 Passkung. :,1/5 1940, 4—9 55, s. 58

Lagen 15/, 1934 om förbud mot vissa sammanslutningar, 1 5, s. 59 Lagen 8], 1923 om straff för olovlig varuinförsel, 13 5 2 mom., 8. 59

Lagen 20/a 1924 med särskilda bestäm— melser ang. olovlig befattning med spritdrycker och vin, 15 5, s. 60

KK 19/11 1920 om fingeravtryck, 1, 3 55, s. 61 Instr. 81/& 1939 för statens kriminal- tekniska anstalt, 1, 17 55, s. 61

KK 24/4 1936 om landsfogdeassisten- ter, 3 5, s. 61

Landsfiskalsinstr. 14/12 1917, 12 5, S. 62

Lagen 28/5 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 10 5, s. 61

Pm lämnar handräckning för tilltalads inställande inför läkare Pm verkställer utredning i passärenden

Förbudet gäller ej av pm anordnad, under pm :s ledning stående förstärk- ning av ordningsmakten

Tulltjänsteman som i stad företar hus— rannsakan hos den som är misstänkt för brott skall därom underrätta vederbär. pm

Lfi eller stfi eller kronobetjänt äger be— slagsrätt

Fingeravtryck får för registrering hos pm tagas i visst fall. Om fingerav- tryck ej tagits av pm, skall denna härom underrätta fängelseförestån- daren

Anstalten har till uppgift att åt dom- stolar, åklagare- och pm:er samt öv— riga offentl. institutioner utföra kri- minaltekniska undersökningar samt att föra register av betydelse för pm.-as verksamhet

Landsfogdeassistent upprättar polis- rapport, där sådan ej upprättas genom annan pm:s försorg

Lfi, som utsträcker sin polisverksamhet utom sitt distrikt, skall därom un- derrätta pm i den ort, dit verksam— heten utsträckts

Handlingar rörande bl. a. pm:s eller allmän åklagares verksamhet till förekommande eller beivrande av brott må ej utlämnas under vissa förutsättningar

lust (öä)

p polisman 1)

p (undersök- ningsledare i brottmål)

polisen

allm. åklag. polisman

Se lagförslaget

» » Se förslag 5. 149

• Sida 190
•  Original

Författningsrum

Ärende

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

l 3 4 !)

SP 16: 1, s. 62

KK 16/12 1910 om ändring av KK 'In 1859 ang. meddelande av uppgif- ter till rikets offentliga statistik rörande dödsorsakerna, s. 62

Stadgan 29/1 1886 ang. rättsmedicinsk undersökning, 4, 13, 14 55, s. 62

K brev ”1/2 1868 ang. ersättning av allmänna medel för biträde vid rättsmedicinska obduktioner, s. 63

KK ”% 1932 om överlämnande av lik till anatomisk institution, 1, 3, 4 55, s. 63

KK :a 2v, 1939 (nr 584 och 585) och 20/1, 1939 (nr 761), 2 5, s. 63

Kronobetja t åligger att undersöka om någon som utan föregående sjukdom avlidit omkommit av egen eller andras handaverkan

Där till dödsorsakens utrönande laga undersökning påkallats, skall veder- börande pm ombesörja, att uppgift om dödsorsaken meddelas vederbö- rande pastorsämbete eller försam- lingsföreståndare

Obduktion bör ske i närvaro av veder- börande pm eller stfi i stad eller krono- betjänt eller fjärdingsman å landet. Om den döde synes ha omkommit av egen eller andras handaverkan, skall obducenten därom göra anmälan till lnst eller pm Pm, som har att leda förberedande un-

dersökn. l brottmål, äger verkställa yttre besiktning

Räkning attesteras av vederbörande läkare eller kronobetjänt

Pm i orten åligger i vissa fall att vidta åtgärder för sådant ändamål

Pm lämnar efter framställning biträde åt kraft-, kanal-, järnvägs- samt tele- grafmynd.

P

lnst, befattnings- havare vid po- lisväsendet, som leder för-

undersökn. ] brottmål

P landsfogde, lfi

p och åklagare

jfr s. 140

Bör ändras, jfr s. 140 Bör ändras, jfr s. 140

Se lagförslaget

• Sida 191
•  Original

Brandväsen.

Lagen 7/5 1937 om förekommande och släckning av skogseld, 18 5, s. 64

Hälsovård.

Hälsovårdsstadgan 19/, 1919, 56 5, s. 65

Epidemilagen "], 1919, 27 5, s. 66

Lagen ”],, 1918 ang. åtgärder mot ut- bredning av könssjukdomar, 22 5, s. 66

Tuberkulosfo 31/, 1939, 5 5, s. 66

Karantänskung. 4/, 1934, 53, 67 55, s. 66 KK 4/, 1934 om råttutrotning är far- tyg, 12 5, s. 67 KK 31/8 1938 om sanitär kontroll över luftfarten, 28, 32, 42 55, s. 67 KK 15], 1937 ang. anmälan till polis- mynd. rörande vissa vid behand- ling å sjukvårdsinrättn. uppkomna skador 111. m., 1 5, s. 67

Allm. läkarinstr. 19/1, 1930, 35, 36 55, s. 67

Vederbörande pm skall av 'brandfogde underrättas om skogseld eller fara därför

Pm.'er och kronobetjäning åligga att biträda vid tillsynen över författn.

Dzo Pm och kronobetjäning lämna hand- räckning åt sundhetsinspektör och hälsovårdsmynd. för könssjuks in—

ställande till läkarundersökning eller intagande å sjukhus Vederbörande pm meddelar handräck- ning åt hälsovårdsnämnd för sjuk persons inställande till läkarunder- sökning

Pm vidtar efter anmälan åtgärder för efterspanande av efterbesiktnings- skyldig samt övervakar kung :s efter- levnad

Pm:er övervaka kung :s efterlevnad

Pm vidtar åtgärder för efterspanande av efterbesiktningsskyldig samt över- vakar kung:s efterlevnad

Sjukvårdsinrättnzs styresman gör an- mälan om fall av vårdslöshet och för- summelse till pm i orten

Provinsialläkare verkställer på begäran av bl. a. lust och pm undersökning å levande person samt avger utlå- tande på anmodan av pm

p och underlyd. polispersonal

) P

landsfogde, p

Se lagförslaget; jfr s. 64

Se förslag 5. 150

» » s. 150 » » s. 151

Se lagförslaget

• Sida 192
•  Original

Författningsrum

Ärende

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1 3 4 &

Giftstadgan 7/12 1906, 26, 42—44 55, s. 68

KF ”('/3 1900 ang. förbud mot till- verkning, införsel och försäljning av fosfortändstickor, 4 5, s. 68 Epizootilagen 12/4 1935, 9 5, s. 69

Tillämpningskung. 12/, 1935 till epi- zootilagen, 3 5, s. 69

KF 2"A, 1941 ang. bekämpande av tu— berkulos hos nötkreatur, 24 5, s. 69

Lnst skall underrätta vederbörande lfi eller pm om meddelat tillstånd till begagnande av fosfor eller fosformos

Hälsovårds— och kommunalnämnd som ej kan åstadkomma rättelse vid missbruk skall anmäla förhållandet hos vederbörande pm

Allm. åklagare verkställer beslag å gods, som är att anse som förbrutet, samt gör anmälan därom hos ortens högsta pm, som har att meddela närmare föreskrifter rörande godsets förvaring

Gods som enligt förordningen dömts förbrutet skall förstöras genom pm:s försorg

Pm biträder med.styr. och lnst vid tillsyn och övervakning av efter- levnad av lagen Pm tillkallar på anmodan av lnst arbetsmanskap för utförande av ar- bete som ankommer å djurägare

Lnst meddelar erforderliga föreskrifter för lokala pm:er ang. deras åligganden vid epizooti

Pm biträder lnst vid övervakning av förordningens efterlevnad samt för- anstaltar om uppsättande av anslag om förbud mot införsel till tuber- kulosfritt eller skyddat område

pkam, mag, kbm och å landet p (jfr s. 68)

Jfr s. 140 Jfr s. 140

Best. bör utgå, se s. 140

Se lagförslaget

• Sida 193
•  Original

SoeT'aludrd.

Fattigvårdslagen 14/, 1918, 23, 62, 72, 74 55, s. 70

KF 1U,, 1918 (nr 456), s. 70

Barnavårdslagen % 1924, 18, 30, 31, 35, 72, 75, 77 55, s. 71

Polisman eller kronobetjänt gör anmä- lan till fattigvårdsstyrelse om nöd- ställd

Vederbörande pm meddelar handräck— ning åt fattigvårdsstyrelse och fattig- vårdsanstalt för omhändertagande av understödstagares egendom, för delgivning av arbetsföreläggande, för verkställighet av sådant föreläggan- de, för försörjningspliktigs överfö- rande till arbetshem samt återhäm- tande till fattigvårdsanstalt av därl- från olovligen avviken understöds- tagare eller försörjningspliktig

Pm verkställer delgivning av varning, som meddelats ä fattigvårdsanstalt intagen person

Pm :i gränsort ombesörjer hemsän— dande av nödställd svensk med- borgare i utlandet

Barnavårdsnämnd gör anmälan till bl. a. pm om missförhållande, som kan föranleda barns omhändertagan-

de 1 vissa fall

Representant för pm bör beredas till- fälle att delta i barnavårdsnämnds överläggningar i ärende, i vilket ut— redning verkställts av pm Pm äger omhänderta barn i avvaktan å barnavårdsnämnds beslut och för- varar av barnavårdsnämnd omhän- dertaget barn i avvaktan å lnsts fast— ställelse av nämndens beslut samt meddelar handräckning åt barna- vårdsnämnd m. fl.

lfi, fjdni

pkam, mag, kbm och å landet p pkam. mag, kbm och är landet p (jfr s. 72)

p

Se förslag 5. 151

Se lagförslaget

• Sida 194
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar_

1 3 4 &

Lagen 14/, 1917 om barn utom äkten- skap, 13 5, s. 72 Lagen "], 1920 om barn i äktenskap, 24 5, s. 72

Lagen 14/,, 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket, 8 5, s. 72 KK 12/ , 1942 om efterlysning av vissa underhållsskyldiga, 3—6 55, s. 72

Stadgan ***/,, 1918 för fortsättnings- skolan, 36 5, s. 73

Stadgan M],, 1921 angående folkunder-

visningen 1 riket, 51 5, s. 73

Lagen 2lll/,, 1912 om arbetarskydd, 27, 38 55, s. 73

Lagen 9], 1926 ang. meddelande av förbud för barn att idka viss för- säljning. 3 5, s. 73 _

Pm meddelar handräckning åt barna- vårdsman för underhållsskyldigs ef- terforskande eller hörande och för verkställ. av delgivningar

Dzo

Av utmätningsman meddelat avflytt- ningsförbud kungöres rikets pm:er och åligger pm att hindra under- hållsskyldig att avresa

Pm utfärdar intyg att den underhålls— skyldige ej kunnat anträffas

Efterlysning och avlysning verkställes av statens krim. tekn. anstalt genom tryckta meddelanden, som tillställas rikets pm:er, vilka ha att vidta efterspaning av efterlyst person

Pm lämnar handräckning åt skolsty- relse för barns hämtande till skolan Pm lämnar handräckning åt Skolråd för barns hämtande till skolan

Pm lämnar tillsyningsorgan (yrkesin— spektion, yrkesinspektörer m. fl.) erforderliga upplysningar och biträde samt vidtar på arbetsgivarens be— kostnad nödig anordning till säker- ställande av upprätthållande av för— bud mot hälsovådligt arbete

Pm gör anmälan till barnavårdsnämnd om överträdelse av sådant förbud för

vidtagande av vederbörlig åtgärd

Se lagförslaget

• Sida 195
•  Original

KK "/H 1928 aug. anmälan om olycks- fall i arbete, 5 5, s. 74

Klf 19/6 1927 om ersättning i anled- ning av kroppsskada, ådragen un- der militärtjänstgöring, 4 5, till- lämpningskung. 25/11 1927 till sist.- nämnda förordning, 2 5, s. 74

Alkoholistlagen 12/, 1931, 7, 10, 12,, 17, 30, 48, 49 55, s. 76

KK 17/6 1938 aug. skyldighet för dom- stolar m. fl. att meddela uppgifter till ledning för systembolagens verksamhet, 7 5, s. 77

Lagen "V, 1942 om hyresreglering m. m., 28, 29 55, s. 77

Djurskydd sami lorn- "och naiurminnesskydd. _ KF ”l,, 1916 ang..förbud mot före- visning av djur i s. k. menagerier, 2 5, s. 77

Pm (= l/i resp. pullsnzdsL, mag eller kbm) mottar, infordrar och föran- staltar'om komplettering av anmä— lan samt verkställer undersökning "om olycksfallet

Hiksförsäkringsanstalten och försäk— ringsrådet äga av vederbörande pm på- fordra undersökning

Pm gör anmälan till nykterhetsnämnd om ingripande samt lämnar lland- räckning för persons inställelse inför nykterhetsnämnd el. läkare och å al- koholistanstalt ävensom för återhäm— tande av därifrån avviken eller per- mitterad

Pm gör ansökan till inst om intagande av alkoholmissbrukare och omhän- dertar t. v. sådan

Pm, som enligt alkoholistlagen ansökt om alkoholmissbrukares tvångsinta- gande å alkoholistanstalt, skall in— sända uppgift därom till vederbör. hemortsbolag

Pm lämnar handräckning åt hyres- nämnd samt verkställer delgivning av vitesföreläggande

Pm äger inställa förevisning, som an—

ordnats 1 strid med förordningen

== KK %, 1928 ang. anmälan om olycksfall i arbete, 5. 74

pkam, mag, kbm och å landet p

Se förslag 5. 152

Se lagförslaget

jfr s. 134

Se lagförslaget

jfr s. 128

• Sida 196
•  Original

Författningsrum

Ärende

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

l 2 4 5

Lagen 0/5 1921 om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhänderta djur, 8. 78 '

Lagen 12/6 1942 om fornminnen, 12, 14 55, s. 78

Lagen 25/6 1909 ang. naturminnesmär— kens fredande, 14 5, s. 78

Lagen ”0/8 1941 om tillsyn över vat.- tendrag o. d., 14 5, s. 78

A'r'iringsväscn. K brev ***/1, 1885, s. 79

Tryckfrihetsfo, 5 1: 5, 5 4: 5, s. 79

Pm (=. landsfogde, lfi, polisuppsynings— man eller poliskommissarie resp. mag, kbm, polismäst, stfi eller chef för detektiv polisavdeln.) äger omhän- derta djur som är utsatt för svårt djurplågeri samt låta avliva eller försälja det. Där så skett, skall pm väcka åtal för djurplågeriet eller, där pm ej själv äger anställa åtal, hos allm. åklagare göra angivelse om brottet Anmälan om påträffat fornfynd skall göras hos bl. a. pm

Kronobeljäningen föranstaltar om bort— tagande av störande anordning vid fridlyst område

Pm lämnar handräckning åt tillsy- ningsmynd. rörande. fiske— och natur- skyddet

Utlänning som under pågående sillfiske vid Bohusläns kuster vill idka upp- köp av fisk för utförsel till utlandet skall göra anmälan därom hos lnst eller vederbörande kronobetjänt eller mag

Anmälan om inrättande av nytt tryckeri eller övertagande av gam- malt skall göras till Inst, som därom skall underrätta chefen för just.-

dep. och pm

[ ['i

Se förslag 5. 152

Se lagförslaget Se förslag 5. 153 Se lagförslaget.

• Sida 197
•  Original

Lnst, mag eller kronobetjänt skall lämna lfi tv Se förslag 5. 153 handräckning för verkställande av kvarstad å tryckt skrift

KF 4], 1884 ang. utvandrare, 6, 42, Öä, pm, mag motta anmälan och vissa pkam p ,, i, s. 154 45, 53 55, s. 80 handlingar m. m.

Öä, pkam, mag motta anmälan om när fartyget skall avgå och förordna någon att verkställa upprop med utvandrarna m. m.

lånerörelse, 4, 5, 6 55, s. 82 granska hans bokföring samt med— dela erforderliga ordningsföreskrifter för rörelsen

Efter anmälan av pm att föremål för- n » » ! kommit eller olovligen avhänts äga— ;

KF 25/5 1918 ang. idkande av pant— Pm äger undersöka pantlånares lager, |» Se lagförslaget *

ren åligger pantlånaren att under- söka, om han innehar detsamma samt om det påträffas underrätta pm ;: » » Lnst kan återkalla meddelat tillstånd Jfr s. 140 till pantlånerörelse

KF 28/5 1918 aug. handel med vissa Dzo; erforderliga ordningsföre- |» Se lagförslaget begagnade föremål m. m., 14— skrifter för rörelsen meddelas dock 17 55, s. 82 av Inst, som äger stadga vite för

' överträdelse av sådana föreskrifter

Lnst äger meddela förbud mot rörelsens fortsättande, varom mag, kbm, lfi Jh— s. 140 skall underrättas

KF 7/10 1921 aug. eldfarliga oljor, 11, Pm höres av lnst över ansökan om till- |) Se lagförslaget 12, 28, 29, 36, 40, 46, 49, 58 åå, stånd till tillverkning eller bearbet- s. 83 ning av eldfarlig olja m. m. samt verkställer avsyning av underjor- disk cistern för eldfarlig olja

Där hamn- eller kanalmyndighet ej fin-

nes, lämnar pm medgivande till och n » »

föreskrifter rörande transport sjöledes

• Sida 198
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1 3 4 5

KF 13/5 1928 ang. explosiva varor, 7, 14, 21, 30, 41, 42, 44, 47, 55, 65, 69, 74, 84, 96 55, s; 84

av eldfarlig olja, mottar uppgift från avsändaren om oljan, fartyget m. m.

Öä, mag, kbm samt ('i landet Inst motta anmälan om innehav av visst förråd av eldfarlig olja och om idkande av handel med dylik olja

Pm

a) insänder till sprängämnesinspektio— nen förhörsprotokoll ang. olycksfall, föranlett av sprängämne, samt för— anstaltar om undersökning rörande inträffad explosion

b) förordnar hur förfaras skall med vara, varav någon kommit i olovlig

besittning

c) verkställer på lnsts föranstaltande avsyning av upplagsmagasin

äger ta del av arbetsgivares förteck- ning över utlämnad vara ävensom av försäljningsbok över försåld vara

e) meddelar erforderliga föreskrifter ang. förvaring av beslagtaget gods

t') håller ansökn.handl:a ang. fabriks- mässig tillverkning tillgängliga och underrättas av lnst om transport genom samhälle av explosiv vara och meddelar erforderliga säkerhets- föreskrifter

Se lagförslaget

• Sida 199
•  Original

Vapenkung. 22/, 1934, 3, 5, 11, 13, 18 55, s. 86

KK %/1 1894 ang. hushållningen med de allmänna skogarnai lriket, 70 5, s. 86 - ; . '

KF 15/12 1914 ang. statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,_,35_ 5, s. 86 *

KF m/,_ 1939 ang. tillverkning, jpförsel

och försä aljning av gasskydds- materiel, 6 5, s. 87

tlamu- eller kanalnlyndigheten pm å stället lämnar medgivande och föreskrifter ang. fartygs utsegling från eller insegling hamn m. m.

Öd, pkam, mag, kbm samt (i landet Inst meddela tillstånd till tillfälligt ma— gasin

Polisman kan omhänderta vapen, där- est innehavaren ej företer deklaraé tions- eller tillståndsbevis eller sär- skilt vapenbevis, dock med rätt för innehavaren att under viss förut—

sättning hos polismannen eller pm 1 orten återbekomma vapnet

Pm äger, om innehav av vapen kan antagas vålla fara för missbruk, förordna om vapnets omhänder- tagande

Pm eller den som är stadd i pm:s ärende äger taga del av försäljningsbok över vapen och ammunition

Ansökan om tillstånd till vapeninnehav eller ammunitionsförvärv göres hos öä, pkam, mag, kbm resp. lli

Kronobetjänte äga 1 visst fall olovlig skogsåverkan åtala

Lfi och stfi samt kronobetjänte sköla åtala förseelser mot förordn._

Pm" äger för tillsyn tillträde till för—

säljningslokal och erhålla upplysning om saluhallen vara

eller

allm. åklagare

köpingSåklagar—e

Se lagförslaget

Jfr 5.1»le

Se förslag 5. 155 s. 156

» ))

Se lagförslaget"

• Sida 200
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1 3 4 &

Tillämpningskung. "'/E 1939 till sist- nämnda fo, 9 5, s. 87

Justeringskung. 22/6 1934, 24, 25 55, s. 88

KK 14/, 1932 med föreskrifter till förebyggande av kräftpestens sprid- ning, 11 5, s. 89

Lagarna '/, 1933 om boutredn. och arvskifte, 1 kap. 2 5, och lag 6/3 1937 0111 internationella rättsförh. rörande dödsbo, 2 kap. 3 5, s. 91

Handel med rusdrycker och utskänkningsrörelse. KF 18/a 1937 ang. försäljning av rus- drycker, 3 kap. 9, 11, 21 55, 5 kap. 3, 4 så, 7 kap. 17 5, s. 91

Polischefen 1 orten tillser, att olovlig försäljning av gasskyddsmateriel ej äger rum

Pm övar tillsyn å kungzs efterlevnad samt verkställer undersökning ä för— säljningsplats

Vederbörande pm skall delges lnsts beslut om förbud mot kräftfångst m. m.

Pm åligger i visst fall att omhänderta avliden persons kvarlåtenskap och tillkalla dödsbodelägare eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet

Polischefen :" orten och kommunal- nämnd tillser ordningen å detalj- handelsställe

Vid förrättning, som föranleder större folksamling, ävensom då eljest de- taljhandel kan föranleda oordningar kan lnst ävensom polischefen i orten och kommunalnämnd för visst till— fälle förbjuda försäljningen eller före- skriva inskränkn. Pl.-am, mag, kbm och kommunalnämnd skala av lnst höras över ansökan om tillstånd till årsutskänkning, till— fällig utskänkning av rusdrycker, utskänkning vid off. tillställning o. (1. samt om utsträckt tid för utskänk- ning -

pkam, mag, kbm

och å landet p

såväl p som mag,

kbm

)) |)

Se lagförslaget

Se förslag s. 156

.156

Jfr s 140

• Sida 201
•  Original

KK 1*l/n 1921 ang. användningen av viss del av böter m. m. enligt rus- drycksförsäljn.fo m. fl. författ- ningar, s. 92

KF 1], 1918 aug. handel med skatte- .fri sprit, 10, 11, 15, 19 55, s. 93

KF 1/7 1918 ang. vissa alkoholhaltiga preparat m. m., 9 5, s. 93

KF 11/7 1919 ang. försäljning av pils- nerdricka, 13, 14, 15, 17, 18, 19, 25, 27, 37 55, s. 93

Fördelningen verkställes av öd, Inst eller mag efter förslag i Stockholm iden ordning öä bestämmer, i annan stad, där pkam finnes, av denna och eljest i stad med mag av polischefen samt å landet, inkl. stad under lands- rätt, av landsfogden

Kontrollstyrelsen skall underrätta ve— derbörande pm och nykterhetsnämnd om antagen detaljhandlare med så- dan sprit

Denaturerad sprit får ej utlämnas till person, vilkens befattning med spri- ten på grund av bl. a. meddelande från pm eller nykterhetsnämnd kan antagas komma att leda till miss- bruk

Försäljningsbok skall hållas tillgäng- lig för bl. a. vederbörande pm

Pm eller nykterhetsnämnd, som finner att någon använder skattefri sprit till förtäring, skall därom underrätta försäljaren ävensom kontrollstyrel- sen

Pm eller nykterhetsnämnd äger, om försäljning ger anledning till miss- bruk, förbjuda försäljning t. v.; be- slutet skall underställas lnst

Vederbörande pm och kommunalnämnd skola underrättas om lnsts beslut rörande handelsrättighet Besiktning av utskänkningslokal verk—

ställes 1 stad av stadsfiskal och på landet av kronobetjänt

Försäljningsbok och kvittensbok skola hållas tillgängliga för Inst, kontroll-

.Se förslag 5. 159

Se lagförslaget Se lagförslaget

Se förslag 5. 160

• Sida 202
•  Original

Författningsrum

Ärende

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

l 3 4 5

KF 5/5 1925 ang. försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, 5, 9, 15, 16, 20 55, s. 95

styrelsen och allm. åklagare, kvit- tensboken under forsling jämväl för person, som därför utsetts av nyk- terhetsnämnd och förordnats av pm att utöva sådan polisverksamhet, så ock för annan polisman

Lnst, 1 stad pm samt å landet krono- betjänt och kommunalnämnd äga för visst tillfälle förbjuda detaljhandel, som kan föranleda oordningar. För- anleder handel med pilsnerdricka oordningar eller bedrives å försälj- ningsställe osedlighet och fortfar sådant trots erinran från pm i stad samt kronobetjänt eller kommunal- nämnd på landet, kan i stad pkam eller mag och på landet kommunal— nämnden förbjuda försäljningens fortsatta bedrivande

Pkam,” mag, kbm resp. kommunal— nämnd skola av lnst höras över ani sökan om tillstånd till försäljning av pilsnerdricka

Pm skall underrättas om lnsts beslut rörande tillstånd till utskänkning

Besiktning av utskänkningslokal verk- ställes av stfi samt i köping eller mu— nicipalsamhälle av kronobetjänt

Lnst, i stad pm samt å landet krono- betjänt och kommunalnämnd äga för visst tillfälle förbjuda-utskänkning» rörelse, som kan eller visar sig för—

i stad p, eljest lnst, jfr s. 95

Se förslag s. 160

i; »

s. 160

s. 160

)) ))

Jfr s. 140

Se lagförslaget

Se förslag 5. 161 s. 161

l) ))

Anmärkningar

• Sida 203
•  Original

KK 6/5 1938 med vissa bestämmelser rörande polis- och tullmyndighe— te'rnas verksamhet för bekämpande av olovlig rusdryckshantering, 2, 3, 8 åå, s. 96

Kommunlkationsväsen.

Instr. ?3/10 1936 för besiktningsmän för motorfordon, 12 5, s. 97

Statens biltrafiknämnds kung. 'N'/'., 1941 (SFS nr 603), 4 5, s. 99

KK "*,/11 1932 om särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av ej registrerade motorfordon m. m., 3, 4 55, s. 97

KK 4/5 1934 om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, 5 5, s. 98 Lagen 16/10 1914 om tillsyn å fartyg, 6 5, s. 100

anleda oordningar, eller föreskriva erforderliga inskränkningar

Pkam, mag, kbm samt lfi och nykter- hetsnämnd skola av inst höras över ansökan om utskänkningstillstånd Pm 1 stad där statsspritpolis är för— lagd äger rätt rekvirera denna Pm : orten skall underrättas om spa— ningsverksamhet mot olovlig rus- dryckshantering

Lokal pm, som utövar spaningsverk- samhet i gräns— eller kusttrakt, skall därom underrätta vederbörande gräns— eller kustbevakningsmyndig- het. De lokala pm:a samt nämnda myndigheter skola samarbeta Förteckning över släpfordon, SOlli en— ligt instr. skall föras av besiktnings- man, skall hällas tillgänglig för pm, som även äger erhålla utdrag av förteckningen Förare skall för granskning tillhanda- hålla pm i kung. omnämnd förarbok

Pm i orten har att tillhandahålla och utbyta s. k. skatteskyltar för motor— fordon

Pm omhändertar efter lnstzs förord- nande motorfordon, för vilket skatt ej erlagts

Pm lämnar fartygsinspektör biträde vid undersökning av fartyg

p (förundersöka- re i brottmål)

[)

= 1 5 1 mom. motorfordonsfo s. (pkam, mag, kbm resp. p)

Se lagförslaget

Jfr förslaget till ändr. av 13 5 3 o. 4 mom. motor- fordonsfo s. 162 Se lagförslaget

• Sida 204
•  Original

Författningsrum

Ärende

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

l 3 4 &

'Iillåmpningskung. 31/12 1914 till lagen om tillsyn å fartyg, 4, 27 åå, s. 100

Sjömanslagen 15], 1922, 52 5, s. 100

KK 1], 1939 med vissa best :er ang. ut— ländskt sjöfolks avmönstring, s. 100

Tillämpningskung. 20/4 1928 till för— ordn. 2"];, 1922 om luftfart, 40 5, s. 101

Lag 7/9 1914 aug. förbud mot luft- trafik över svenskt område, 2 5, s. 101

KK 3/3 1939 ang. enskildas innehav av brevduvor vid krig eller krigs- fara m. m., 2 5, s. 101

Försvarsväsen.

Inskrivningsfo 30/12 1941, 157, 159, 168 55, s. 102

Fartygsinspektör gör anmälan hos ve- derbär. pm dels för laga beivran av överträdelse av föreskrift om sjöfarts— säkerheten, dels vid fara för att meddelat förbud mot nyttjande av fartyg m. m. överträdes

Vederbörande pm lämnar handräckning åt fartygsbefälhavare för inställande i tjänsten av påmönstrad sjöman

Anmälan om avmönstring göres hos

pm I orten

Pm bör underrättas då personal vid flygplats därifrån avlägsnar eller tar i förvar ordningsstörarc

Militär eller pm äger hindra fartyg som framföres i strid mot meddelat förbud

Tillvaratagen brevduva skall inlämnas till pm i den ort, där tillvaratagandet skett

Pm på platsen underrättas av mön- stringsförrättare, om värnpliktig an— mäles till av— och påmönstring å handelsfartyg

Öä, pm eller mag underrättar inskriv- ningschefen eller sjömanshusombuds- mannen, där värnpliktig avreser med utvan'drarfartyg

pkam

Se lagförslaget

jfr s. 125

Se lagförslaget

» )) jfr s. 125

Se lagförslaget

Se förslag 5. 163

• Sida 205
•  Original

Håmtningsknng. 15/6 1926, 9 &, s. 102

Rekvisitionslagen 30/5 1942, 23 &, s. 103 Rekvisitionsförordn. =lll/,, 1942, 7 5, s. ' 103

Beredskapsförfogandelagen sil/, 1942, 5 5, s. 103

Allm.förfogandelagen22/6 1939, 22 9”, s. 104

Maximiprislagen 92/5 1939, 6 33, 5.104 Lagen 31/3 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov, 13 &, s. 104

Anmälan skall göras till allm. åklagare eller pm, dä värnpliktig utan _laga förfall underlåter avhämta eller nekar utkvittera eller motta försändelse från mil. mynd.

Pm (= den som järn]. 1 & polisregl. ut- övar polischefskap) efterspanar värn- pliktig som uteblivit från tjänst- göring

Pm äger hos den som vägrar eller för-

summar att fullgöra rekvisition ut— taga det rekvirerade

Rekvisitionsskrivelse kan avlämnas hos ortens pm, vilken har att vidare— befordra skrivelsen till vederbörande

Pm och kommunal myndighet äro skyl- diga lämna rekvirenten erforderl. upplysningar rörande rekvisitions- förnödenhcter i orten Vid rekvisition av fastighet bör rekvi- renten samråda med lnst eller pm

! orten

Pm äger, då någon vägrar eller för- summar att fullgöra vad honom åligger på grund av anfordran, uttaga det begärda

Lnst, pm eller kristidsmyndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger av- fordra envar upplysning om hans innehav av förnödenheter m. m.

Dzo Pm har att enl. lnstzs förordnande hämta för luftskyddstjänst eller ut—

förande av arbete för luftskyddet uttagen person som tredskar

p, mag cl. kbm p, mag cl. kbm p, mag el. kbm

Se lagförslaget

Jfr s. 103

Se lagförslaget

Se förslag 5. 163

:> » s. 163 » ») S. 163

Se lagförslaget

• Sida 206
•  Original

Författningsrum

Pm torde åsyfta

Åtgärden bör tillkomma

Anmärkningar

1

8 4 !)

Utrymningslagen 28/6 1941, 14 5, s. 104 Lag iu/6 1940 om skyldighet att bort— föra varuförråd, 14 5, s. 105 Prisregleringslagen:)"/0 1942, 9 5, s. 105

Tillämpningskung. 24/5 1940 till lagen 17/5 1940 med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., 3 4 55, s. 105

Reglza 25/& 1940 för krigspolisen vid armén och 20/5 1941 vid marinen, 4 5, s. 105

Allm. instr. för landstormspolisen, fastställd av Kungl. Maj:t ***/3 1942, 30 55, s. 105

7

n

Instr. 13/12 1929 för polispersonalen a Karlsborg, 1 5, s. 106

Militära besLrafl'ningsförord11. 1915, 3 ,8, s. 106

17/12

Pm meddelar handräckning för häm- tande av den som uteblir eller av- viker från arbete, vartill han utta- gits, eller ej fullgör föreskriven in- ställelseskyldighet inför uttagnings- myndigheten

Envar är pliktig att vid förfrågan av bl. a. pm lämna upplysning riörande innehav av vara som avses 1lagen

D :0 Civil person som av mil. mynd. gripits

eller tagits i förvar skall överlämnas till pm i orten

Krigspolisen kan av vederbörande mil. chef ställas till civil pm:s förfogande

Landstormspolisman skall biträda pm vid bevakning av vissa bevaknings— föremål

Representant för pm bör närvara vid visitation

Polispersonalen skall tillhandagå ve— derbör. pm med spaning o. d. rörande inom fästningens område begånget brott

Pm, som gjort anmälan om fö1seelsc varom förhör hålles i disciplinmål, skall underrättas om tiden för för— höret och vid behov lämna .upplysn. i målet

p

Se lagförslaget

• Sida 207
•  Original

K. cirk. 13], 1940 till chefen för för- 0111 vid inventering av lieml. llandlzar svarsstaben m. fl. rörande sättet sådan saknas och ej kan tillrätta- för förvaring av heml. handhar an- skaffas eller om åtgärd bör vidtagas gående rikets försvar, 9 &, s. 106 av pm, skall anmälan göras till chefen I)

för försvarsstaben

A ndra uppgifter.

Lagen 22/4 1938 om hittegods, 1, 2, Pm mottar anmälan om hittegods och P (enl- gillämpn' ⁴ 55, 5. 106 omhändertar dyl. gods kung. /111938)

Lagen 2/6 1933 om ägofred, 52— Pm mottar anmälan om intagning av D (= llitfegodS- 50 lagförslaget ⁵⁸ 55, s. 106 hemdjur, som olovligen inkommit å iåäegiånäml” jfr & 125 annans ägor g g.

KF 17/5 1923 ang. skatt för hundar, Vederbör. pm äger ta del av hund— 1» Se lagförslaget ⁷ 5, s. 107 skatteregister

Lagen 5/0 1930 om kommunalstyrelse Pm meddelar handräckning åt kom- 1) » »

på landet, 45 5, s. 107 niunalnämnd för inställelse inför nämnden av person, som skall höras i ordningsmål eller i ärende, för vilket han är redovisningsskyldig

Tullstadgan 7/,,, 1927, 2 ä, 5. 107 Pm i orten lämnar handräckning åt [» » » tulltjänsteman i den mån det er- ” ' ' — ——- ' ' ” fordras för utövande av tulltjänsten"

Mantalsskrivningsfo 6/8 1894, 15 5, s. Krono— eller stadsbetjänt, som infordrar stfi. utmätnings- polisman Se förslag 5. 164 108 eller delger förelägg. om felande 231111 281155)?” mantalsuppgift, är berättigad ”att träde och råd_ darfor av den försumlige erhalla husvaktmästa-

ersättning för varje förrättning re (stadsvakt— mästare)

Mantalsskrivningsfo för Göteborg 17/1, Krono- eller stadsbetjänt utom Göteborg, » » » s. 165 1905, 11 5, s. 108 som infordrar felande uppgift eller handling, har samma rätt

KF 3/12 1915 aug. kyrkoböckers fö- Krono- eller stadsbetjänt, söm infordrar" ' " i)” " *? ">?" ”' »" ” ;> 55165

rande, 35 5, s. 108 felande flyttnings- och fastighets- ägarförteckningar, har enahanda er— sättningsrått

• Sida 208
•  Original

tillkomma l 2 3 4 &

Förordn. ang. kyrkoböckers förande, Blanketter till ansökan om flyttnings— Se förslag s. 165 ³³ 5, s. 108 betyg tillhandahållas & landsbygden ' hos kronobetjäningen och i stad hos pm p

KK 19/12 1924 om vad iakttagas skall Lnst äger genom kronobetjäningen in- mag, pkarp. kbgl p » » s. 166 vid ansökning om svenskt med— fordra erforderlig komplettering av Stighs åf]; egg" borgarskap, 6 5, s. 109 ansökningshandl. p gp s

Stadsfiskalsinstr. 24/5 1918, 7 &, s. 109 Stadsfiskal äger av stads- och polisbe- stadens kommu-

iiänte erhålla handräckning för ut- "ala mynd. resp. pol1sper— sonal

förande av sina tJansteåligganden

Författningsrum Ä r e n d e Pm torde åsyfta Åtgärden bör Anmärkningar % oo

• Sida 209
•  Original